Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N;o 15 (Utlåtande 1893:Tfu115 Första kammaren tfu1)

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N;o 15.

N:o 15.

Ank. till Riksd. kansli den 2 maj 1893, kl. 11 f. m.

Första Kammarens första tillfälliga utslcotts utlåtande n:o 8, i
anledning af väckt fråga om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om ändring i förordningen angående expeditionslösen,
åsyftande rättighet för part att i visst fall
tidigare utfå expedition.

Förordningen angående ändring i vissa fäll af gällande bestämmelser
om häradsting den 17 maj 1872 lyder i nedannämnda delar sålunda:

§ 1. »I tingslag, som ensamt utgör en domsaga, så ock der två
tingslag äro till en domsaga förenade, skola årligen hållas två lagtima
ting, det ena, vårtinget, emellan tjugondedag jul och midsommar, samt
det andra, höstetinget, emellan september månads början och Thomedag.»

§ 2. »Utgör tingslag ensamt en domsaga, skall häradsrätten der
hålla allmänna sammanträden, under vårtinget sex gånger och under
höstetinget fyra gånger, nemligen, under förra tinget: tjugondedag jul,
då han på måndag infaller, men eljest nästa måndag derefter och sedan
hvar fjerde måndag, som före tingstidens slut inträffar, så räknadt, att
alltid fyra veckor blifva mellan hvarje måndag, å hvilken allmänt sammanträde
börjas; samt under senare tinget: första måndagen i september
månad och sedan hvar fjerde måndag, likasom under vårtinget.

Infaller» — — —--— — — — — — — — — — — — —

§ 3. »Åro två tingslag till en domsaga förenade, hålle häradsrätten
i hvardera tingslaget allmänna sammanträden, under vårtinget
Bill. till Riksd. Prat. 1893. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 11 Höft. (N:o 15.) 1

Första Kammarens Tillfälliga VtsJcotts (N:o 1J Utlåtande N:o 15.

tre gånger och under höstetinget två gånger, nemligen: i ena tingslaget,
under vårtinget: tjugondedag jul, då han på måndag infaller, men
eljest nästa måndag derefter och sedan hvar åttonde måndag, som före
tingstidens slut inträffar; och under höstetinget första måndagen i september
och sedan måndagen åtta veckor derefter; samt i andra tingslaget
under hvardera tinget de måndagar, som infalla fyra veckor från
början af hvarje allmänt sammanträde i förra tingslaget. Inträffar» —

Uti förordningen den 7 december 1883, angående expeditionslösen,
§ 16, stadgas:

»Vid underdomstol på landet skall expedition, som utan särskild
begäran bör utfärdas, vara att tillgå:

a) för lagtima ting eller ock allmänt eller särskild! sammanträde,
hvarå sådant ting afslutas, å den för tingets afsilande bestämda dag,
eller, der den sak, hvari expeditionen utfärdas, blifvit handlagd, samma
dag, inom fjorton dagar derefter;

b) för annat allmänt sammanträde under lagtima ting i slutligen
afgjordt mål inom fjorton dagar efter beslutets afkunnande, men i annan
sak senast vid nästa allmänna sammanträde eller, der sådant icke under
tinget hålles, å den för tingets afslutande bestämda dag;

c) för urtima ting eller annan extra förrättning inom sex dagar
efter förrättningens afslutande.

För part, hvilken gjort anmälan om fullföljande af talan mot
meddeladt beslut eller fått sig förelagdt att något fullgöra, skall dock,
ändå att, enligt hvad här ofvan sägs, längre rådrum för expeditions
tillhandahållande eljest är medgifvet, expeditionen vara att undfå, i förra
fallet inom sex dagar efter det sådan anmälan skett och i senare fallet
så tidigt, att fullgörandet må kunna medhinnas.

»Expedition, som utfärdas till part, hvilken endast på grund af
egen begäran är skyldig lösa densamma, skall jemväl hållas för honom
tillgänglig inom tid, som tinnes här ofvan föreskrifven, der icke expeditionen
äskas först derefter eller så sent före samma tids utgång, att
dess utskrifvande icke dessförinnan medhinnes, i hvilka fall expeditionen
bör vara att tillgå inom fjorton dagar efter det den blifvit begärd.
» — —

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 15.

I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 82, har herr C. Maur.
Ekström hemstält, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla
om sådan ändring i förordningen den 7 december 1883, att parterna
vid underdomstolarne å landet måtte hos rättens ordförande tillhandahållas
sina expeditioner i uppskjutna mål minst en vecka före det
nästföljande allmänna tingssammanträdet, der ej dylika expeditioner
borde utlemnas å den för tings afslutande särskildt utsatta dag.

De skäl, som motionären anfört, hafva närmare utvecklats af Andra
Kammarens fjerde tillfälliga utskott i dess utlåtande n:o 6 (i samlingen
n:o 24), deri utskottet, med erinran att af rikets 116 domsagor 35 omfatta
två tingslag, vidare yttrat:

»På sätt framgår af här ofvan åberopade § 16 i förordningen om
expeditionslösen den 7 december 1883, eger i mål, som handlagts å
annat allmänt tingssammanträde än det, hvarå ting afslutas, part att,
då målet uppskjutits, erhålla sin expedition senast vid nästa allmänna
sammanträde eller, der sådant icke under tinget hålles, å den för tingets
afslutande bestämda dag. Det kan derför inträffa, att part, som
fått sitt mål uppskjutet från ett allmänt sammanträde till nästa allmänna
sammanträde under tinget, nödgas, synnerligast om målet blifvit utsatt
till första rättegångsdagen, att uppträda inför domstolen utan att hafva
haft tillfälle att taga annat än en flygtig, stundom alls ingen, kännedom
om protokollets innehåll. Han vet följaktligen icke, om deri återgifvas
parternas anföranden, vittnens berättelser eller innehållet af åberopade
handlingar på sådant sätt, att icke anledning kan finnas till anmärkning
från hans sida. Han är då stäld i valet emellan att antingen öfverlemna
målet, okunnig om protokollets innebörd, eller begära uppskof
allenast för att få tillfälle granska detsamma. I de flesta fall, åtminstone
der saken är af någon betydelse, lärer väl en försigtig part välja
det senare alternativet; men då inträffar, att, uti de väl tvifvels utan
flesta fall, der skäl till anmärkning emot protokollets affattning befinnes
icke vara för handen, uppskofvet varit fullkomligt öfverflödigt och endast
tjenat till att fördröja sakens afgörande, ett dröjsmål som kunnat
undvikas, derest parten erhållit expeditionen så lång tid före målets
handläggning, att han medhunnit att genomläsa protokollet och öfverväga
dess innehåll.

Att klagomål häröfver skola förekomma företrädesvis i de af två
tingslag bestående domsagorna, der två månader förflyta emellan de
allmänna tingssammanträdena, är tydligt. Deremot torde olägenheten
vara mindre känbar i de domsagor, som utgöras af allenast ett tingslag,
hvarest under vår- och hösteting allmänna tingssammanträden

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 15.

hållas hvarje månad. I dessa senare domsagor torde också en sådan
anordning, som motionären föreslagit, enligt hvilken anordning protokoll
uti uppskjutna mål skulle i dylik domsaga vara att tillgå tidigare
än 3 veckor efter handläggningen, kunna blifva för domaren väl mycket
betungande, synnerligast der rättegångarnes antal är stort, och domaren
åliggande extra förrättningar äro många. Af detta skäl finner utskottet,
som för öfrigt i allo gillar motionärens syfte, sig icke böra tillstyrka
förslaget, så vidt angår de domsagor, hvilka utgöras af allenast ett
tingslag.

Beträffande åter de domsagor, som innefatta två tingslag, föreställer
sig utskottet, att derstädes den föreslagna ändringen i förordningen
angående expeditionslösen skulle kunna utan svårighet vinna
tillämpning. I dylik domsaga kom me i här afsedda fall sex å sju veckor
att förflyta från målets handläggning till dess att expeditionen skulle
vara för parten tillgänglig; och ehuru utskottet icke förbisett, att under
tiden förekommit inom andra tingslaget sammanträde, som måste i sin
ordning utarbetas, tror dock utskottet, att befattningen härmed icke
behöfver upptaga tiden så uteslutande, att icke jemväl något arbete
kan nedläggas på det föregående sammanträdet inom domsagan. Utskottet
anser sig derför kunna tillstyrka bifall till motionen härutinnan.

De i motionärens yrkande förekommande orden »minst en vecka
före det nästföljande allmänna tingssammanträdet, der ej dylika expeditioner
böra utlemnas å för tings afsilande särskildt utsatt dag» torde
dock böra utbytas mot: »senast en vecka före början af det allmänna
tingssammanträde, till hvilket målet uppskjutits, der ej dylika expeditioner
böra i följd af redan nu gällande bestämmelser tidigare utlemnas»,
genom hvilken senare ordalydelse torde tydligare angifvas hvad
motionären åsyftat.»

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemstälde utskottet,
att Andra Kammaren måtte för sin del besluta, att Riksdagen ville
i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla om sådan ändring i förordningen
den 7 december 1883, angående expeditionslösen, att uti domsaga på
landet, i hvilken på grund af förordningen den 17 maj 1872 fem
allmänna tingssammanträden hållas, parterna lemnas tillfälle att, om
de så önska, hos rättens ordförande erhålla sina expeditioner i uppskjutet
mål senast en vecka före början af det allmänna tingssammanträde,
till hvilket målet uppskjutits, der ej dylika expeditioner böra
i följd af redan nu gällande bestämmelser tidigare utlemnas.

Sedan vid föredragning af betänkandet Andra Kammaren bifallit
detsamma, har, jemlikt 63 § 3 mom. riksdagordningen, ärendet öfver -

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o T) Utlåtande N:o 15.

lemnats till Första Kammaren, som hänvisat det till sitt första tillfälliga
utskott.

Enär utskottet icke mot Andra Kammarens beslut funnit annat
vara att erinra, än att,-då i domsaga, der förordningen den 17 maj
1872 tillämpas, årligen hållas icke fem utan tio allmänna sammanträden,
och i de af dessa domsagor, som äro delade i två tingslag, fem allmänna
sammanträden i hvartdera tingslaget, samt beslutet således afser de
domsagor, hvilka äro delade i två tingslag med fem sammanträden i
hvartdera tingslaget, ordet domsaga å landet i beslutet torde böra utbytas
mot ordet tingslag, hemställer utskottet,

att Första Kammaren måtte för sin del besluta,
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla om sådan ändring i förordningen den 7 december
1883 angående expeditionslösen, att uti tingslag,
i hvilket på grund af förordningen den 17 maj 1872
fem allmänna tingssammanträden årligen hållas, parterna
lemnas tillfälle att, om de så önska, hos rättens
ordförande erhålla sina expeditioner i uppskjutet mål
senast en vecka före början af det allmänna tingssammanträde,
till hvilket målet uppskjutits, der ej
dylika expeditioner böra i följd af redan nu gällande
bestämmelser tidigare utlemnas.

Stockholm den 2 maj 1893.

På utskottets vägnar:

ROBERT DICKSON.

Bih. till Biksd. Prof. 1893. 8 Samt. 2 Afd. 1 Band. 11 Käft.