Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 18 (Utlåtande 1891:Tfu118 Första kammaren tfu1)

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 18.

N:o 18.

Ant till Riksd. kansli den 9 maj 1891, kl. 5 e. in.

Första Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 7, i
anledning af väckta förslag om ändringar i kongl. förordningen
om försäljning af vin och maltdrycker m. m.
den 24 oktober 1885.

l:o.

Uti två inom Andra Kammaren väckta motioner n:is 25 och 166,
har blifvit föreslaget, i den förstnämnda: sådan »ändring i bestämmelsen
angående tillhandahållandet af maltdrycker vid station å statens jernvägar,
att magistrat och kommunalnämnd må, der oordningar af försäljningen
uppstå, förbjuda utskänkning under annan tid, än då personförande tåg
vid samma station gör uppehåll för att bereda resande tillfälle intaga
måltider, likasom försäljning må vara tillåten till de å hotellet boende
resande»; och i den sistnämnda: att å statens jernvägar »dels antalet
utskänkningsställen så vidt möjligt inskränkes, dels utskänkningen i
öfrigt så ordnas, att ändamålet med den kommunerna medgifna rätt att
sjelfva bestämma öfver eller rent af förbjuda sådan utskänkning mindre
än hittills äfventyras, och att icke, såsom nu ofta är fallet särdeles om
sön- och helgdagar, ordningens och nykterhetens upprätthållande försvåras
eller rent af omöjliggöres i följd af utskänkningen vid ifrågavarande,
privilegierade utskänkningsställen».

Uih. till Bilcsd. Prof. 1891. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 11 Höft. (N:o 18). 4-

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 18.

Andra Kammarens andra tillfälliga utskott kar i utlåtande n:o 2
(i samlingen n:o 19) först redogjort för de utaf motionärerna för deras
förslag åberopade skäl samt för nu gällande lagbestämmelser rörande
utskänkningen af vin ock maltdrycker vid statens jernvägsstationer,
äfvensom för innekållet af åtskilliga kontrakt emellan jernvägsstyrelsen
ock restauratörer vid jernvägsstationer ock af de särskilda föreskrifter,
som af jernvägsstyrelsen utfärdats angående utskänkningen af vin ock
maltdrycker vid en del stationer, kvarjemte utskottet vid sitt betänkande
såsom bilagor, betecknade med n:is 1 ock 2, fogat dels ett på
underdånig framställning af utskottet utaf Kongl. Maj:t från jernvägsstyrelsen
infordradt underdånigt yttrande af den 17 sistlidne april, dels
ock ett utdrag ur ordningsregler, gällande för restaurations- och utskänkningsställe
å vissa stationer vid statens jern vägar; ock kar utskottet
derefter sig utlåtit:

»Att de af motionärerna vitsordade missförkållanden, som k äril yta
af vin- ock maltdrycksutskänkning å stationer vid statens jernvägar,
ganska allmänt förekomma, kar utskottet desto mindre skäl att betvifla,
som liknande upplysningar äfven från andi''a båll kommit utskottet till
banda. Dessa missförkållanden synas kunna förebyggas allenast genom
ändamålsenliga och konseqvent tillämpade föreskrifter (ordningsregler)
för utskänkningsrörelsens bedrifvande samt, der oordningar likväl inträffa,
genom samma medel, som författningsenligt kunna och skola i
liknande fall vid all annan utskänkningsrörelse tillämpas ock som i
sista kand innebära förlust af en missbrukad utskänkningsrättighet.
Hvarken det ena eller det andra af dessa botemedel lärer dock i behörig
grad kunna komma till användning, så länge det beror helt ock
hållet på herrar distriktsintendenters ock i viss mån äfven stationsföreståndares
subjektiva meningar, om eller hvilka ordningsregler må finnas
lämpliga att till efterrättelse fastställa och tillämpa. Och då — såsom
ock i motionerna framhålles — kommunalmyndighet ej inom jernvägens
område anses ega den i gällande allmän förordning samma myndighet
tillförsäkrade, ingripande rätten, så är uppenbart, att desse kommunernas
naturlige målsmän i afseende på upprätthållandet af allmän ordning
och sedlighet kär vid lag befinna sig ur stånd att förekomma de bedröfliga
följderna af en rusdrycksutskänkning, hvilken i sjelfva verket
kan alldeles neutralisera alla öfriga åtgärder, dem man i berörda syfte
inom en kommun må vidtaga.

Granskar man de i bil. n:o 2 meddelade, vid vissa stationer gällande
ordningreglerna för utskänkning, finner man, att desamma sins
emellan förete högst anmärkningsvärda skiljaktigheter med afseende på

Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 1) Utlåtande N:o 18.

så väl ändamålsenlighet som skärpa. Äfven om den förra egenskapen
ej alltid och obetingadt må anses växa med den senare, torde dock
vara gifvet, att der så lindriga och på en enda persons tillfälliga uppfattning
beroende bestämmelser för utskänkningen gälla som, exempelvis,
vid Hallbergs, Töreboda m. fl. stationer, der kunna oordningar
vida lättare inträffa, än t. ex. vid Laxå station, hvars ordningsregler,
särskildt punkterna 2:o och 4:o, synas, konseqvent tillämpade, innebära
all den trygghet mot missbruk af utskänkningen, som öfver hufvud
genom sådana regler .torde kunna åstadkommas. — Att allra minst
förhållandet kan anses vara tillfredsställande der, hvarest alldeles inga
ordningsregler finnas, torde knappast behöfva framhållas.

Utskottet anser följaktligen i hög grad önskvärdt, att de allmängiltiga
ordningsregler för utskänkningen af vin och maltdrycker vid
statsbanornas stationer, om hvilkas utfärdande jernvägsstyrelsen nu,
enligt dess ofvan åberopade skrifvelse, fattat beslut, snarast möjligen
må komma till stånd. Utskottet tror ock, att dessa ordningsregler
skulle motsvara sitt ändamål, derest de blefve sammansatta af vissa
bland de på olika håll redan befintliga reglerna, särskildt att nämna
dem, som gälla inom femte trafikdistriktet samt vid Laxå och Charlottenbergs
stationer.

För öfrig! hyser utskottet den mening, att för de fall då, trots
ändamålsenliga ordningsregler, upprepade, af utskänkning föranledda
oordningar vid eller i närheten af jern vägsstation förekomma, polisoch
kommunalmyndighet må hafva befogenhet att mot denna liksom
mot all annan utskänkningsrörelse ingripa och alltså till sist, med tilllämpning
af § 14 i kongl. förordningen den 24 oktober 1885, kunna
beröfva dess innehafvare sjelfva den rättighet, för hvars utöfvande han
visat sig olämplig. Att, till förfång för de resande, utskänkningen vid
stationen genom en sådan åtgärd skulle komma att upphöra, torde ej
behöfva, befaras, ty, oafsedt att farhågan för utskänkningsrättighetens
förlust i de flesta fall torde innebära tillräcklig maning mot samma
rättighets missbrukande, lära personer aldrig komma att saknas, som
äro hågade att öfvertaga eu ledig utskänkningsrättighet.

Icke heller kan utskottet inse, hvarför eller i hvad mån, i händelse
utskänkningen vid statens jernvägsstationer blefve i nyss berörda
hänseende underkastad den allmänna förordningen angående försäljning
af vin och maltdrycker, deraf för statsbanorna skulle uppstå andra eller
större olägenheter än för de enskilda jernvägarne, hvilkas motsvarande
utskänkningsrörelse från början blifvit bedrifven på basis af nämnda
förordning.»

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (K:o 1) Utlåtande N:o 18.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har utskottet hemstält:
»att Andra Kammaren må för sin del besluta, att Riksdagen i skrifvelse
till Kongl. Maj:t anhåller, att, sedan de af kongl. jernvägsstyrelsen i
dess skrifvelse till Konungen den 17 april 1891 bebådade allmängiltiga
ordningsreglerna för utskänkning af vin och maltdrycker å stationer
vid statens jernvägar blifvit utfärdade, Kongl. Maj:t täcktes meddela
nådig bestämmelse om att, der sådan utskänkning visar sig framkalla
missbruk eller oordningar, vederbörande polis- och kommunalmyndighet
må ega att ingripa på enahanda sätt, som gällande förordning angående
utskänkningsrörelse stadgar för dylikt fall vid annorstädes idkad försäljning
af vin eller maltdrycker».

Denna hemställan har Andra Kammaren den 6 i denna månad
bifallit, hvarefter Andra Kammarens beslut, jemlikt § 63 riksdagsordningen,
genom protokollsutdrag »delgifvits Första Kammaren, som hänvisat
ärendet till sitt tillfälliga utskott n:o 1.

Uti 22 § 2 inom. af kongl. förordningen angående försäljning af
vin och maltdrycker stadgas, bland annat följande:

»Förordningen skall icke heller gälla för Stockholm, utan eger
öfverståthållareembetet, med iakttagande deraf, att försäljningen till
förtäring på stället af icke spirituösa drycker, om hvilka i denna förordning
är fråga, må i hufvudstaden idkas endast efter dertill erhållet
tillstånd, i öfrig!, med ledning af grunderna för denna förordning, meddela
de närmare bestämmelser i ämnet, som kunna anses erforderliga.
Likaledes skall styrelsen för statens jernvägstrafik eg a att, med ledning
af denna författnings grunder, meddela och tillämpa de närmare
bestämmelser i afseende å försäljning af omförmälda däcker inom jernvägens
område vid statens jernvägsstationer, som kunna af styrelsen
anses erforderliga.»

Lika med Andra Kammarens tillfälliga utskott finner utskottet
detta stadgande i fråga om försäljning af vin och maltdrycker vid statens
jernvägsstationer icke kunna annorlunda förstås, än att förordningen
icke gäller inom jernvägens område vid statens stationer, och att
således polis- och kommunalmyndigheter vid derstädes bedrifven maltdrycksförsäljning
icke ega den myndighet, som enligt 14 dem i allmänhet
tillkommer; men enär jernvägsstyrelsen i dess ofvannämnda
underdåniga skrifvelse förklarat sig hafva beslutit att, »efter det er -

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 18.

farenliet vunnits om verkan af de mera detaljerade ordningsregler, som
meddelats af intendenterna för femte och sjette trafikdistrikten, utfärda
generella bestämmelser för samtliga restaurationer vid statsbanornas
stationer, att träda i kraft i stället för de föreskrifter, som förut varit
gällande», samt jern vägsstyrelsen icke lärer underlåta att i de bestämmelser
i ämnet, som sålunda äro att förvänta och hvilka, enligt 22 §
2 mom. i kongl. förordningen den 24 oktober 1885, skola meddelas
med ledning af denna författnings grunder, intaga föreskrifter till förhindrande
och hedrande af missbruk utaf de vid jernvägsstationer medgifna
rättigheter till försäljning af ifrågavarande drycker och om polismyndighets
rätt att i öfverensstämmelse med förordningens 14 § 4 mom.
vid särskilda tillfällen och under vissa förhållanden ingripa, anser
utskottet det icke vara nödigt att, innan sådana bestämmelser blifvit af
styrelsen utfärdade och kungjorda, hos Kongl. Maj:t anhålla om det
ifrågasatta tillägget till förordningen i ämnet; i följd hvaraf utskottet
hemställer,

att Första Kammaren icke måtte biträda Andra
Kammarens beslut.

2:o.

Vidare har till utskottet öfverlemnats Andra Kammarens, på framställning
i samma utskottsutlåtande, äfvenledes den 6 i denna månad
fattade beslut: att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, att
§ 7 mom. 2 i kongl. förordningen den 24 oktober 1885 angående försäljning
af vin och maltdrycker in. m. må erhålla följande förändrade
lydelse: ''

»Rättighet till utskänkning å passagerarefartyg sökes hos Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i det, län, der fartygets rederi har sitt hufvudsäte.
Sådan utskänkning må endast e^a rum till förtäring ombord å
fartyget och må, under det- fartyget ligger i hamn eller vid land, allenast
ske till besättningen och till dem, som i fartygets restaurationslokal
intaga måltid; egande Kongl. Maj:ts befallningshafvande ätt jemväl
i öfrigt beträffande utskänkningen föreskrifva de inskränkningar,
som kunna finnas nödiga.»

Detta Andra Kammarens beslut öfverensstämmer med det af Riksdagen,
på förslag af bevillningsutskottet, i dess betänkande n:o 7, fattade
beslut i fråga om utskänkning af bränvin, hvilket förslag bevillningsutskottet
motiverade dermed, att det vore uppenbart, att ett af
Bill till Rilcsd. Prot. 1891. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 11 Höft.

6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 18.

konungens befallningshafvande meddeladt tillstånd till utöfvande af utskänkning
å passagerarefartyg icke borde medföra rättighet att å ort,
der fartyget för lastning eller dylikt ändamål qvarlåge, drifva utskänkningsrörelse
för ortens befolkning, utan egentligen endast att utskänka
bränvin till fartygets passagerare och besättning.

Detta skäl synes utskottet eg a giltighet lika väl i fråga om utskänkning
af vin och maltdrycker som om bränvinsutskänkning; och
får utskottet alltså hemställa,

att Första Kammaren måtte biträda Andra Kammarens
beslut.

Stockholm den 8 maj 1891.

På utskottets vägnar:

L. W. LOTHIGIUS.

STOCKHOLM, P. A. NYMANS EFTERTRÄDARE, 1891.