Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 10 (Utlåtande 1891:Tfu110 Första kammaren tfu1)

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 10.

N:o 10.

Anlt. tili Rikad. kansli den 29 april 1891, bl. 1 e. m.

Första Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 4,
i anledning af väckt förslag om skrifvelse till Konungen
i fråga om ändring i förordningen angående försäljning
af vin och maltdrycker m. m. den 24 oktober
1885.

hot.

Uti eu inom Första Kammaren väckt, till utskottet hänvisad motion
(n:o 16) har herr Berg, Gustaf föreslagit:

att Riksdagen ville besluta att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
det Kongl. Maj:t måtte vidtaga sådan förändring i kongl. förordningen
angående försäljning af vin och maltdrycker in. m. den 24 oktober 1885:

dels att försäljning af dessa drycker till afhämtning icke må på landsbygden
förenas med annan handel, till hvars bedrifvande särskild anmälan
erfordras;

dels ock att rätt till försäljning af maltdrycker för afliemtning till mindre
myckenhet än tio liter må å landet förvärfvas i den ordning, 11 § af
förenämnda kongl. förordning redan stadgar i fråga om dylik försäljning af vin.

Som skäl för de föreslagna förändringarna har motionären anfört
följande.

»diet är ett temligen allmänt erkändt faktum, att nu gällande lagstiftning
angående handeln med vin och maltdrycker är, åtminstone hvad landsBih.
till Riksd. Prot. 1891. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 6 Häft. (N:o 10—11.) 1

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 10.

bygden angår, i vissa delar ganska otillfredsställande samt gifver anledning
till missförhållanden af den beskaffenhet, att de böra kunna undanrödjas utan
några obehöriga inskränkningar i näringsfriheten.

Till dessa missförhållanden bör i främsta rummet räknas det, att handel
med Öl och vin får förenas med annan handel. En sådan sammanslagning
af öl- och vinhandeln med landthandeln i allmänhet verkar i flera hänseenden
skadligt. Den af landthandlanden förvärfvade rättigheten att »försälja
varor i bod» är ganska ofta, ja kanske i de flesta fall sökt hufvudsakligen
i ändamål att såmedelst vinna tillfälle till den vinstgifvande försäljningen
af maltdrycker; och, ehuru landthandlandens rättighet i fråga om
sådan försäljning inskränker sig till försäljning för afhemtning, kringgås
ganska ofta -— och det på många vexlande, ehuru i allmänhet för lagskiparen
oåtkomliga sätt — förbudet att dryckerna ej må förtäras å område, hvaröfver
säljaren eger att förfoga, till följd hvaraf icke sällan i sjelfva verket
uppstår en försäljning till förtäring på stället, d. v. s. utskänkning. Landthandeln
blir sålunda oftast endast en skylt för ölhandeln; handelsbodarne
eller platser i deras omedelbara närhet utgöra mer eller mindre förtäckta
ölkrogar, utan att det i de allra flesta fall gifves något medel att stäf] a
oskicket.

Det bör sålunda för hvar och en, som känner dessa förhållanden, vara
ett önskningsmål att få Öl- och vinhandeln på landet skild från annan handel.
I fråga om handel med bränvin och andra brända eller destillerade
drycker finnes i 4 § af kongl. förordningen den 29 maj 1885 en bestämmelse,
som i allmänhet och endast med undantag för vinhandeln förbjuder,
att minuthandel med eller utskänkning af sådana drycker må förenas med
annan handel, till hvars bedrifvande särskild anmälan erfordras; och synas
mig samma orsaker, som föranledt lagstiftaren till nyssnämnda stadgande,
nemligen lättheten till missbruk och den stora frestelsen dertill, i lika hög
grad förefinnas i fi’åga om den nu föreslagna inskränkningen.

Äfven uti ett annat hänseende torde den nu gällande lagstiftningen i
förevarande ämne vara mindre tillfredsställande, derutinnan nemligen, att
kommunen för närvarande icke har något som helst inflytande vid bestämmande
af frågan, huru vida, af huru många och af hvilka personer den s. k.
minuthandeln med Öl (= försäljning till mindre myckenhet än tio liter) må
inom kommunen bedrifvas. Uti komrnunallagarne finnes kommunerna tilllagd
rättigheten att i allmänhet ordna sina hushålls- och ordningsangelägenheter
på det sätt, som kommunerna sjelfva finna lämpligt; och beträffande
försäljning af bränvin samt vin hafva de i flera fall ett betydelsefullt veto.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 10. 3

I öfverensstämmelse härmed gifvas ock goda skäl för att kommunerna skulle
ega någon bestämningsrätt i fråga om försäljning af Öl inom kommunen.
Att utsträcka denna bestämningsrätt till handeln i större omfattning, d. v. s.
till den försäljning, som afser tio liter och derutöfver, synes icke vara
behöfligt; men deremot böra, efter min uppfattning, kommunerna ega någon
bestämningsrätt angående den mindre handeln, d. v. s. i fråga om försäljningen
till mindre myckenhet än tio liter, hvilken försäljning kan medföra
de största vådorna. På detta sätt skulle det blifva kommunerna möjligt att
reglera förhållandena i ordningens och sedlighetens intresse.»

Derjemte har till utskottet blifvit hänvisadt ett utaf Andra Kammaren,
i anledning af derstädes väckta motioner och på hemställan af dess andra
tillfälliga utskott, den 15 i denna månad fattadt och, enligt § 63 mom. 3
riksdagsordningen Första Kammaren delgifvet beslut af innehåll:

att Riksdagen må i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla om sådan ändring
i kongl. förordningen angående handel med vin och maltdrycker den
24 oktober 1885:

dels att försäljning af dessa drycker till afhemtning ej må å landsbygden
förenas med annan handel, till hvars bedrifvande särskild anmälan erfordras
;

dels ock att rättighet till försäljning af maltdrycker till mindre belopp
än tio liter må å landsbygden förvärfvas i den ordning, som § 11 af förenämnda
kongl. förordning redan stadgar i fråga om försäljning af vin. De
skäl, som föranledt Andra Kammarens tillfälliga utskott att tillstyrka detta
beslut, finnas anförda i nämnda utskotts utlåtande n:o 1 (i samlingen n:o
11), hvartill utskottet får hänvisa.

Med motionären herr Borgs förslag likasom med Andra Kammarens
dermed öfverensstämmande beslut afses att få lagstiftningen rörande ifrågavarande
ämne på det sätt ändrad, att på landet försäljning af maltdrycker
för afhemtning till mindre myckenhet än 10 liter ej må ega rum i sammanhang
med annan handel, och att rätt till sådan försäljning, som nyss är
nämnd, hvad landsbygden angår, ej må af någon kunna erhållas i annan
ordning, än den som i 11 § af ofvannämnda förordning är stadgad i fråga
om dylik försäljning af vin.

Xärnnda 11 § i förordningen den 24 oktober 1885 lyder sålunda:

»Vill den, som icke på grund af stadgandet i 1 § 5 mom. är dertill
berättigad, på landet idka försäljning af vin för afhemtning till mindre belopp
än tio liter, göre skriftligen derom ansökan hos kommunalnämnden
samt foge vid ansökningen betyg om god fräjd och uppgift å det ställe,

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o l) Utlåtande N:o 10.

der försäljningen skall ega rum. Kommunalnämnden afgifver öfver ansökningen
utlåtande, innefattande bestämdt till- eller afstyrkande, samt öfverlemne
derefter ärendet till kommunalstämmans yttrande. Varder ansökningen
afstyrkt af både kommunalnämnden och kommunalstämman, anses frågan
hafva förfallit; är åter ansökningen tillstyrkt af endera eller båda, har kommunalnämnden
att skyndsamt insända handlingarna till konungens befallningshafvande,
som derefter egen att i ärendet besluta; och gälle om konungens
befallningshafvandes beslut i sådant ärende och om återkallelse af meddeladt
tillstånd hvad i 2 § 2 och 3 mom. är stadgadt.

Hvad i denna § är föreskrifvet skall iakttagas hvarje gång försäljningsställe
ombytes.»

Under antagande att förbud att å landet i sammanhang med annan
handel försälja maltdrycker icke lärer kunna ifrågakomma i annan händelse,
än att förändrade stadganden om förvärfvande af rätt till försäljning af maltdrycker
i öfverensstämmelse med motionär-ens förslag och Andra Kammarens

•/ ‘--T

beslut varda meddelade, får utskottet först uttala sin mening angående förslaget
i hvad det angår sättet för förvärfvande af rätt att å landet försälja
maltdrycker till afhemtning.

I detta hänseende gå motionärens förslag och Andra Kammarens beslut
derpå ut, att i lagstiftningen i ämnet bestämmelse skulle införas derom
att fråga, huru vida eller på hvilket eller hvilka försäljningsställen inom eu
kommun försäljning af maltdrycker för afhemtning till mindre belopp än
tio liter finge ega rum, skulle blifva beroende på konungens befallningshafvandes
afgörande, dock med den inskränkning att, der kommunalnämnd
och kommunalstämma enats om afstyrkande af sökt försäljningsrätt, frågan
derom förfallit. I kommuner, der, i följd af kommunalmyndigheternas
samstämmiga eller ock konungens befallningshafvandes beslut, sådan maltdryckshandel,
hvarom nu är fråga, blefve antingen helt och hållet förbjuden
eller ock endast tillåten på ett ställe, skulle ölkonsumenter, som icke
kunna eller vilja på en gång förse sig med minst tio liter, ådragas icke
ringa olägenhet och kostnad, i förra fallet genom besväret att från må hända
långt aflägsen bihandel inom annan kommun afhemta sitt maltdrycksbehof
och i det senare genom erläggande af den prisförhöjning, som vid en inom
kommunen monopoliserad maltdrycksförsäljning otvifvelaktigt blefve gällande.
En lagstiftning, som, jemte det intrång i näringsfriheten, den skulle innebära,
tillika komme att bereda allmänheten så betydande olägenheter, anser
utskottet icke vara tillrådlig, desto mindre som enligt nu gällande förordning
utväg ingalunda saknas att förhindra missbruk af rätten att sälja Öl

Första Kammarens Tillfälliga; Utskotts fN:o 1) Utlåtande N:o 10. 5

till afhemtning. 15 § i nu gällande förordning i ämnet lemnar nemligen,
som bekant, kommunalnämnd myndighet att, der handlande håller maltdrycker
för afhemtning till salu och det visar sig att genom försäljningen oloflig
utshänlcning främjas eller oordningar eljest föranledas, för viss tid eller
för alltid förbjuda sådan handlande all vidare försäljning af sådana drycker,
dock med skyldighet för kommunalnämnden att underställa sitt beslut konungens
befallningshafvandes pröfning. Detta stadgande, behörigen tilllämpadt,
synes utskottet vara tillräckligt för ståtande af oskick vid maltdryckshandeln
på landet. Ännu verksammare blifva föreskrifterna i detta
hänseende, när stadgandena i denna § och i 14 § 4 mom. få det förändrade
innehåll, som finnes angifvet i det vid Kongl. Maj:ts nådiga proposition
n:o 42 angående ändringar i lagstiftningen om handeln med vin och maltdrycker
fogade statsrådsprotokoll, och hvarigenom dels kommunalnämnds rätt
att förbjuda maltdrycksförSäljning skulle komma att gälla alla, som idka
dylik försäljning, dels ock krouobetjeningen skulle ega befogenhet att vid
marknad, kungjord allmän torgdag med flera tillfällen, då större folksamling
eger rum, derest missbruk af försäljningsrätten förekomme, omedelbart förb
j lida m altdiy ck s f ö rsäl j nin g.

För den af utskottet omfattade åsigt om olämpligheten af de utaf
motionären och Andra Kammaren ifrågasatta lagändringar har utskottet
slutligen att åberopa det kraftiga stödet af 1890 års Riksdags uttalande i
ämnet, afgifvet i Riksdagens skrifvelse till Konungen den 19 maj nämnda år,
angående inskränkning i den rätt till försäljning af maltdrycker, som tillkommer
tillverkare af samma drycker, i hvilken skrifvelse yttras: »Genom
tid efter annan utfärdade lagbestämmelser har handlandes rättighet till försäljning
af maltdrycker blifvit så inskränkt, att hvarje missbruk från deras
sida, ledande till oordningar och allmänna lugnet störande uppträden, måste
anses vara i väsentlig män förebygdt» samt vidare: »då maltdrycker, måttligt
njutna, äro icke blott oskadliga, utan äfven stärkande och närande,
samt så väl tillverkning som försäljning af desamma sålunda är eu både loflig
och i många afseenden nyttig näring, i hvars utöfvande lagstiftaren endast
i högsta nödfall och undantagsvis bör hämmande ingripa, lärer likväl
någon allmänt gällande föreskrift om viss bestämd inskränkning häri icke
böra omedelbart i lag bestämmas».

Då utskottet på ofvan anförda skäl icke finner sig kunna tillstyrka
aflåtande af skrifvelse till Konungen med begäran om sådan ändring i lagstiftningen,
att rätt till försäljning på landet af maltdrycker för afhemtning
till mindre belopp än tio liter ej må kunna vinnas i annan ordning än

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 10.

den, som 11 § i ofta åberopade förordning stadgar i fråga om dylik försäljning
af vin, samt det, med bibehållande af nu gällande lagstiftning i
detta hänseende, ej lärer kunna ifrågasättas att förmena dem, som å landet
idka handel med andra varor, att i sammanhang dermed försälja maltdrycker
till afhemtning, hemställer utskottet,

att motionen icke måtte till någon Första Kammarens
åtgärd föranleda, och att kammaren följaktligen
icke måtte biträda Andra Kammarens i ämnet fattade
beslut.

2:o.

Till utskottet har jemväl blifvit hänvisadt Andra Kammarens, på förslag
af samma dess tillfälliga utskott, fattade beslut om skrifvelse till
Konungen med anhållan om förändrade bestämmelser angående handeln
med svagdricka.

I fråga häi*om har — i anledning af två inom Andra Kammaren väckta
motioner, n:is 54 och 107, i hvilka yrkats: i den förstnämnda, att maltdrycker
som hålla mer än två volymprocent alkohol, må inom landtkommuner
kunna hållas till salu för afhemtning i mindre myckenhet än tio
liter endast af den, som erhållit rättighet till utskänkning af maltdrycker;
och i den sistnämnda, att maltdrycker, hvilka innehålla så låg alkoholprocent,
att de icke kunna anses verka berusande, måtte varda undantagna
från bestämmelserna i gällande förordning angående försäljning af vin och
maltdrycker — Andra Kammarens tillfälliga utskott, efter att hafva redogjort
för behandlingen af likartade frågor vid föregående riksdagar, i sitt betänkande
n:o 1 (i samlingen n:o llj, sig utlåtit:

»Det syfte, som i motionen n:r 107 blifvit uttryckt, att åt de mindre
bemedlade bereda fri tillgång till den billiga, oskadliga och i någon mån
närande läskedryck, som benämnes svagdricka, och som för dem blifvit
snart sagdt en nödvändighetsvara, samt i samband dermed undanrödja, eller
åtminstone inskränka anledningarna att anskaffa det dyrare och mera berusande
ölet — detta syfte erkänner utskottet obetingadt vara synnerligen
godt och anser följaktligen, att det bör af statsmagterna understödjas, om
eu följdrigtig lagstiftning kan åstadkommas samt en motsvarande lagskipning
låter sig praktiskt genomföras.

Vid bedömande af denna fråga torde vara lämpligt att till eu början
undersöka, i hvad afseende nu gällande lagstiftning binder rättigheten att
försälja maltdrycker i allmänhet.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 10.

Man finner då, att kong! förordningen den 24 oktober 1885 medgifver
handlande obehindrad försäljning till afhemtning i hvilken myckenhet
som helst af alla slags maltdrycker och dessutom — med vissa angifna
undantagsfall — fri försäljning till förtäring på stället (utskänkning) af

dessa drycker »utomhus, i ringa omfattning» -— --likasom enahanda

medgifvande är lemnadt för kokadt kaffe, té, chokolad m. m. Deremot
är vanlig utskänkning af maltdrycker alldeles förbjuden för den, »som
idkar öppen handel i bod»; och af annan person kan utskänkningsrättighet
erhållas endast efter iakttagande af en omständligare procedur — föreskrifven
i §§ 2 och 8 af kongl. förordningen den 24 oktober 1885 — enligt
hvilken såväl de kommunala myndigheterna som konungens befallningshafvande
ega inflytande på frågan.

Det är alltså blott för försäljning till förtäring på stället af maltdrycker
inomhus, som nuvarande lagstiftning uppställer dels ovilkorligt
hinder (i handelsbod), dels vissa vilkor. Och detta gäller lika för alla
maltdrycker, således ock för dem, hvilka i den föreliggande motionen kännetecknas
såsom »icke berusande» och dem motionären önskar frigjorda från
allt försälj ningstvång.

För att nu afgöra, om och under hvilka förhållanden detta motionärens
förslag låter sig genomföras, måste man först och främst undersöka
den frågan:

är det ur teknisk synpunkt möjligt att uppdraga en så bestämd
alkoholgräns mellan starkare och svagare maltdrycker, att denna gräns kan
i lag fästas ?

Besvaras den frågan jakande, möta omedelbart två andra spörsmål,
som ock fordra afgörande, nemligen:

hvilken är denna alkoholgräns? och

huru skall, vid den praktiska tillämpningen, nöjaktig kontroll af densamma
kunna åstadkommas?

För att vinna klarhet öfver dessa frågor har utskottet vändt sig dels
till professorn i kemisk teknologi vid kongl. tekniska högskolan herr
P. Klason, dels till kemisten vid kongl. flottans mindepartement, herr ingeniör
A. Werner Cronqvist med anhållan att få höra deras på vetenskap och
erfarenhet grundade mening. Till svar har utskottet från dem båda emottagit
utlåtanden*). Såsom af dessa utlåtanden synes, äro de båda fack -

*) Såsom bilagor näs 2 och 3 fogade vid Andra Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande
n:r 1 (i samlingen n:r 11).

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 10.

männens åsigter om saken i vissa afseenden olika, medan de deremot
öfverensstämma uti det, som här är hufvudsak, nemligen att en gränslinie
bär kunna laggiltigt uppdragas mellan starkare och svagare maltdrycker.
Utskottet, som anser i hög grad önskvärdt, att en sådan gräns verkligen
blefve i lag bestämd, men som saknar förutsättningar för att kunna gifva
anvisning, huru detta lämpligast må kunna ske, hemställer, med anslutning
till det i motionerna iris 54 och 107 uttalade svftet,

att Andra Kammaren för sin del besluter, det Riksdagen i skrifvelse
till Kong!. Maj:t anhåller, att Kongl. Magt ville låta utreda, huru
på det mest praktiska sätt eu gräns må kunna bestämmas mellan svagdricka
å ena sidan och starkare maltdrycker å den andra, samt att Kongl.
Maj: t, på grund af sådan utredning, ville vidtaga de förändringar i kongl.
förordningen den 24 oktober 1885 angående försäljning af vin och maltdrycker
m. m., att eu sådan gräns bestämmes samt att handeln med
svagdricka undandrages de inskränkande bestämmelser, som nu gälla för
handeln med maltdrycker i allmänhet, samt ställes på samma linie som
handeln med de i § 8 af nämnda kongl. förordning omförmälda dryckerna.
»

Om lagstiftningen angående försäljning af maltdrycker skulle komma
att ändras på sätt i Andra Kammarens under punkten l:o här ofvan omförmälda
skrifvelseförslag ifrågasättes, vore det utan tvifvel icke allenast,
såsom Andra Kammarens utskott säger, i hög grad önskvärdt, utan rent
af nödvändigt att från de restriktiva bestämmelserna angående förvärfvande
af rätt till maltdrycksförsäljning undantaga försäljningen af svagdricka;
men om deremot, såsom här ofvan blifvit hemstäldt, ingen förändring uti
ifrågavarande lagstiftning kommer att af Riksdagen begäras, synes det
utskottet, då, om några fall kunna påvisas, då nu gällande lagstiftning i
ämnet medfört olägliga inskränkningar i handeln med svagdricka, dessa
säkerligen äro helt fåtaliga, icke vara nödigt att anhålla om utredning af
möjligheten att bestämma en gräns mellan svagdricka å ena sidan och starkare
maltdrycker å den andra, samt om svagdrickshandelns undandragande
från de inskränkande bestämmelser, som gälla för handeln med maltdrycker
i allmänhet.

Utskottet, som i första punkten af detta betänkande tillstyrkt, att
förslagen om förändring i der omhandlade del af förordningen om försäljning
af maltdrycker icke måtte till någon åtgärd föranleda, får alltså hemställa,

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 10.

att Första Kammaren icke heller måtte biträda
Andra Kammarens nn ifrågavarande beslut.

Stockholm den 21 april 1891.

På utskottets vägnar:

L. W. Lothigius.

Reservation

af herrar Berg och Stridsberg, hvilka ansett, att utskottet bort tillstyrka
Första Kammaren att biträda Andra Kammarens beslut såväl i lista som i
2:dra punkten.

Bill. till Riksd. Prof. 1891. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 6 Häft.