Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1 (Utlåtande 1890:Tfu11 Första kammaren tfu1)

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

N:o 1.

Ant. till Eiksd. kansli den 5 mars 1890, kl. 5 e. m.

Första Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 1,
öfver väckt, motion angående skrifvelse till Kongl. Maj:t
med anhållan om tillstånd till inrättande af s. k. industrilotterier.

Den af herr Almström väckta, till utskottet hänvisade, motionen
n:o 6, innehåller förslag derom, att Riksdagen ville besluta, att hos
Kongl. Maj:t anhålla, det industrilotterier, afsedda för inköp och utlottning
af svenska slöjd- och industrialster, måtte till antal och under
vilkor, som af Kongl. Maj:t bestämmas, få inrättas af föreningar, som
af Kongl. Maj:t pröfvas kompetenta att bedrifva desamma på sådant
sätt, att svensk yrkesskicklighet genom dem främjas.

Till stöd för sitt förslag anför motionären, att industrilotterier,
väl ordnade och vederbörligen kontrollerade, kunna blifva till stort
gagn, i synnerhet för den mindre industrien; att åsigterna om dessa
anstalters nytta och natur torde under senare tider hafva förändrats
och bland annat erhållit uttryck i de utlåtanden, kongl. kommerskollegium
och svenska slöjdföreningen i frågan afgifvit, samt att dylika
lotterier icke rimligtvis kunna likställas med penningelotterier, såsom
hvarken erbjudande direkt penningevinst eller lemnande möjlighet till
erhållande af så stora vinster, att någon spellusta genom dem bör
Bill. till Biksd. Prof. 1890. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 1 Käft.

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (K:o 1) Utlåtande N:o 1.

kunna frammanas, hvarom den hittills i frågan vunna erfarenheten
äfven torde bära vittnesbörd.

Vidare finner motionen det vara uppenbart, att industrilotteriers
inrättande skulle hafva till följd, dels att nu saknade eller sällan förekommande
tillfällen kunde beredas yrkesidkarne till afsättning af sådana
föremål, på hvilkas tillverkning större handaskicklighet och
konstfärdighet nedlagts, och hvilkas tillverkningskostnad derigenom
så förökats, att föga eller ingen utsigt funnes att i den allmänna marknaden
afsätta dem, dels att genom ökad afsättning och tillverkning af
dylika föremål den inhemska yrkesskickligheten skulle höjas, på samma
gång den vid lotterierna erhållna vinsten kunde användas till industriens
främjande, vare sig till resestipendier åt yrkesidkare och arbetare
eller till understöd åt föreningar, som hafva yrkenas höjande till mål,
eller till bildande af en fond för åstadkommande af ett slöjdmuseum —
allt åtgärder, hvarigenom äfven i vårt land högre konstskicklighet
skulle framkallas och sedermera tillgodogöras icke blott vid framställande
af arbeten af högre industrielt eller konstnärligt värde, utan
jemväl vid tillverkning af enklare föremål.

I afseende på sättet för dessa lotteriers bedrifvande, hvarom det
tillkommer Kongl. Maj:t att besluta, anser sig motionären endast böra
uttala den åsigten, att industrilotterier borde få inrättas till ett antal
af högst ett i hvarje län under ledning af en förening, som lemnar
trygghet derför, att lotteriets fosterländska och allmännyttiga ändamål
i alla afseende!! uppnås.

Redan genom kongl. förordningen den 21 mars 1844 infördes i
den svenska lagstiftningen ett ovilkorlig!, förbud mot inrättande af
penningelotterier för allmänheten samt emot försäljning af lotter för
in- och utländska lotteriers räkning. Men då det snart visade sig, att
en art af penningelotterier kunde med kringgående af denna lag bedrifvas
i förening bland annat med litterär förlagsverksamhet samt att
lotteriprospekter, annonser m. m. genom svenska pressen blefvo spridda,
utfärdades, med upphäfvande af äldre bestämmelser rörande denna
fråga, kongl. förordningen angående förbud mot lotterier den 6 augusti
1881, hvars tre första paragrafer hafva följande lydelse:

§ 1. Lotteri om penningar eller penningars värde må ej för

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

allmänheten inrättas och öppnas; och vare ej heller någon tillåtet att,
för egen eller annans räkning, utbjuda eller afyttra lott eller annat
bevis om rätt till delaktighet i dylikt, inom eller utom riket anordnadt
företag eller att kungöra försäljning af sådant bevis.

§ 2. Hvad i 1 § i afseende å lotteri är stadgadt, galle ock om
annat företag, hvarigenom åt en eller flere af de deruti deltagande
erbjudes i penningar eller penningars värde utfäst och efter lottning
eller dermed jemförlig anordning utgående vinst till högre belopp än
det, som erbjudes åt en hvar af deltagarne.

§ 3. Stadgandena i 1 och 2 §§ må icke utgöra hinder för bortlottning
af lösören för välgörande ändamål eller af konstsaker till svenske
konstidkares understöd och uppmuntran, dock bör om sådan lottning
anmälan förut ske hos Konungens befallningshafvande, som eger att
efter pröfning af omständigheterna till bortlottningen meddela tillstånd.

Under den tid, som förflutit sedan förbudet mot lotterier på ofvannämnda
sätt utfärdades, hafva under vissa perioder tillstånd af Kongl.
Maj:t meddelats till inrättande uti åtskilliga städer af industri- och
konstflitslotterier af större och mindre omfattning och varaktighet, särskilt
genom kongl. brefven den 13 mars 1863, den 24 juli 1867 och
den 24 april 1868, genom hvilket sistnämnda bref åt handtverksföreningen
i Stockholm medgafs rätt att anordna ett konst- och industrilotteri
under fem år, hvilken tid enligt kongl. brefvet den 23 maj 1873
förlängdes ännu ett år till slutet af 1874. Efter sistnämnda år har, så
vidt utskottet känner, dylikt tillstånd icke meddelats förr än år 1883
och 1886, under hvilket sistnämnda år Kongl. Maj: t lemnade medgifvande
åt bland andra Stockholms handtverksförening att härstädes
inrätta ett industrilotteri, som fortfarit till den 1 juli 1889. Äfven anordnades
samma år ett konst- och industrilotteri för Nordiska museets
byggnad, hvarförutom dylika lotterier för särskilda inrättningars räkning,
exempelvis för Stockholms högskola, under de senare åren med
vederbörligt tillstånd egt rum.

Såsom skäl för det lemnade bifallet till dylika lotteriers inrättande
har, så vidt framgår af de nådiga bref angående dylika ärenden,
hvilka kommit till utskottets kännedom, af vederbörande myndigheter
anförts, bland annat, att dessa lotterier högeligen befrämjade och utvecklade
konstfliten inom landet, uppmuntrade dess slöjd- och industriidkare
samt åstadkom eu innerligare samverkan mellan slöjd och konst,
under det att till stöd för de afslag, som tidtals drabbat iiknande ansökningar,
angifvits, att erfarenheten vid de konst- och industrilotterier,
som med särskildt tillstånd fått i riket ega rum, gifvit vid handen, att

4 Första Kammarens Tillfälliga TJtskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

dessa anstalters lotter blifvit spridda icke blott bland sådana personer,
som vilja och utan olägenhet kunna med någon uppoffring af egna
medel medverka till konstflitens uppmuntran, utan fastmera bland den
stora mängden, som af vinstbegär lockas att äfven af knappa tillgångar
göra insatser i det erbjudna spelet, vid hvilket förhållande ett lotteri,
äfven om det lemnade bidrag till de mest gagneliga ändamål, icke
kan undgå att i ännu högre grad verka skadligt genom framkallande
af spel-lustan och alla de menliga verkningar, hvilkas förebyggande
varit målet för lagstiftningen angående förbud mot lotterier.

I vissa fall synes afslaget hufvudsakligen hafva berott derpå, att
de i ansökningarne afsedda lotterierna angifvits hafva till mål att skaffa
understöd och lindring åt sådane handtverkare och deras arbetare, som
i följd af den för tillfället tryckta penningeställningen och den hämmade
rörelsen saknade arbete och afsättning för sina alster, vid hvilket
förhållande den uppfattningen varit rådande, att andra personer, som
af det allmänna betrycket jemväl vore lidande, skulle lockas att tillsätta
sina i lika grad behöfliga tillgångar under en tid, då bristen på
afsättning just härledde sig från nödvändigheten för det stora flertalet
af allmänheten att undvika kostnader för inköp af artiklar, som kunde
umbäras.

De af motionären åberopade utlåtandena i denna fråga, afgifna
af kongl. kommerskollegium och styrelsen för svenska slöjdföreningen,
hvilka båda på det sätt funnit sig kunna tillstyrka Stockholms handtverksförenings
ansökan, att densamma måtte tillåtas fortsätta det 1886
började industrilotteriet i Stockholm jemväl under 1890, åberopa såsom
skäl och uppställa såsom vilkor härför, bland annat, att det vore ömkligt
att någon åtgärd kunde vidtagas för minskande af de ekonomiska
svårigheter, som ännu alltjemt mötte handtverksidkaren vid yrkets utöfvande;
att i sådant syfte ett lotteri kunde vara egnadt att i någon mån
afhjelpa detta betryck, att det emellertid vore af vigt, att lotteriet anordnades
så, att det verkligen gagnade yrkena och bidroge till desammas
utveckling, utan att derför inrättas såsom en välgörenhetsinrättning för
nödstälda, arbetslösa personer; att lotteriet endast såsom ett stöd och
en uppmuntran för arbetsskickligheten blefve - af verkligt gagn — i
hvilket afseende det vore af synnerlig vigt att inköpen skedde med
sakkunskap och att betryggande bestämmelser härför meddelades, i
syfte att inskränka uppköpen till sådane yrkesgrenar, hvilka icke arbetade
för de dagliga behofvens tillfredsställande, utan hufvudsakligen
för den mindre, inhemska konstindustrien och slöjden och hvilka för
ett tidsenligt bedrifvande fordrade större yrkesskicklighet och vore i

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1. 5

behof af ritningar, modeller, mönster och dylikt, att lottsedlarne ej finge
tillsammans lyda å högre belopp än det, som ungefärligen motsvarades
af vinsternas sammanlagda värde jemte nödiga omkostnader för lotteriföretaget;
att en särskild nämd af sex opartiska och sakkunniga personer,
efter det vederbörande handtverks- och slöjdförenings styrelser
blifvit hörda, måtte för inköp af de till vinster vid lotteriet afsedda
föremål utses af öfverståthållareembetet, som jemväl borde tillsätta
denna inköpsnämds ordförande, hvilken det skulle åligga att utöfva
kontroll öfver lotteriets verksamhet; samt att, derest någon behållning
uppstode på lotteriföretaget, densamma skulle öfverlemnas till svenska
slöjdföreningen för att användas till yrkesskicklighetens och konstindustriens
höjande vare sig genom anordnande af pristäflingar eller
genom inköp och spridande af mönsterritningar och modeller, hvarjemte
öfverståthållareembetet borde i öfrigt meddela de närmare föreskrifter,
som må finnas erforderliga för befrämjande af det med lotteriet afsedda
ändamål och genomförandet af de bestämmelser, som rörande företaget
kunde komma att föreskrifvas.

På sätt i motionen anmärkts hafva under de tvenne nästföregående
riksdagarne motioner framlagts i Andra Kammaren, åsyftande
beslut om skrivelser till Kongl. Maj:t med anhållan om vidtagande af
sådan förändring af kongl. förordningen den 6 augusti 1881, att bortlottning
af svenska industrialster måtte medgifvas under de vilkor och
med de inskränkningar Kongl. Maj:t täcktes bestämma. Dessa motioner
hafva dock ej lyckats vinna flertalets bifall.

I det utlåtande, som under sist hållna riksdag i frågan afgafs af
kammarens andra tillfälliga utskott, uppgifves, att vid Stockholms handtverksförenings
ofvannämda industrilotteri hafva föremål afsedda till

vinster inköpts till nedanstående belopp, nemligen

år 1886 för....................... 77,935: 65 kronor.

» 1887 » ....................... 133,365: 43 »

)) 1888 » ............... 146,191: 09 »

samt enligt senare uppgift från vederbörande

år 1889 för......................................... 82,311: 51 kronor.

hvarå en nettobehållning uppstått af

för år 1886 .......................... 16,980: 82 kronor.

» » 1887 ......... 10,914: 98 »

» » 1888 ................. 13,324: 87 »

» » 1889 .......................................... 3,525: 60 »

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

I det för Nordiska museets byggnad inrättade industri- och konstlotteriet
under förstnämnda år utgjorde lotternas antal i det förra
100,000 st. till ett pris af eu krona per st. med 10,000 st. vinster, och
i det senare 65,000 st. lotter till samma pris med 6,500 vinster.

Så väl af ofvanstående uppgifter som af de upplysningar i öfrigt
utskottet kunnat förskaffa sig synes framgå, att de industrilotterier, som
inrättats efter utfärdandet af 1844 års kongl. förordning angående
lotteriförbud, ländt till gagn för den svenska slöjden och handtverksindustrien.
Dessa lotterier hafva nemligen i många fall utöfvat en uppmuntrande
inverkan på den inhemska tillverkningen af mera konstnärligt
utförda slöjd- och industri-föremål, hvilka icke på annat sätt
kunnat finna afsättning till pris som motsvarat derpå nedlagdt arbete,
och de torde dymedelst hafva i sin mån medfört eu höjning i konstskickligheten
och företagsamheten hos många af landets handtverksoch
industri-idkare, hvilka lida af en ogynsam täflan med utländska
industrialster, som kunna härstädes utbjudas till låga pris i följd af
bland annat den utländska produktionens stora försprång, dess rika
tillgång på billigt kapital och det jemförelsevis storartade omfång, hvari
den bedrifves.

Den erfarenhet, som i öfrigt från dessa industrilotterier vunnits,
synes derjemte gifva vid handen, att sådana lotteriföretäg, i hvilka
vinsterna utgöras af med särskild omsorg eller konstnärlighet utförda
lösören och i hvilka hufvudvinsterna äro få och af jemförelsevis föga
betydligt värde, icke för allmänheten skola innebära någon sådan lockelse,
som kan upptända en förderflig spellusta eller väcka ett otillbörligt
vinstbegär. Ehuru eu fullständig utredning med afseende på de olika
samhällsklassernas deltagande i hittills inrättade industrilotterier visserligen
icke kunnat af utskottet åvägabringas, och ej ens torde vara
möjlig, så synes man likväl från den kännedom om vinsternas fördelning,
som dervid kunnat förvärfvas, vara berättigad till det omdömet,
att dessa lotterier icke i allmänhet finna sina kunder bland spellystne
från den stora massan af befolkningen utan hufvudsakligen från de
bemedlade klasserna, hvilka sannolikt deri taga del utan känbar uppoffring,
lika mycket eller mera för understödjandet af ett godt ändamål
än för nöjet af spelet och hoppet om vinst.

För bedömande af det väckta förslagets omfattning och syfte
förtjena!- vidare enligt utskottets förmening den omständigheten sär -

Första Kammarens Tillfälliga TJtskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1. 7

skildt beaktande, att gällande bestämmelser i kongl. förordningen den
6 augusti 1881 icke synes lägga något hinder i vägen för bortlottande
af slöjd- och industri-alster af angifna beskaffenhet i hvarje rikets län,
för så vidt endast denna bortlottning sker för välgörande ändamål och
tillstånd dertill af Kongl. Maj:ts befallningshafvande efter pröfning af
omständigheterna för hvarje gång meddelas. Den önskade ändringen
af åberopade kongl. förordning skulle således, om den blefve genomförd,
icke komma att i princip medföra någon annan utsträckning af
det vilkorliga medgifvande till industrialsters bortlottning, som samma
förordning innehåller, än en ökad frihet att använda den vid lotteriföretag
uppkommande behållningen icke blott till välgörande ändamål
utan äfven till allmännyttiga åtgärder, som afse konstskicklighetens
höjande på föreslaget sätt. De välgörande och allmännyttiga ändamålen
sammanfalla för öfrigt, i flera hänseenden så nära med hvarandra,
att någon bestämd gräns dem emellan svårligen låter sig i lag
uppdragas.

Då härtill koinmer, att de lösören, hvilka för det uppgifna ändamålet
skulle enligt förslaget för de ifrågasatta industrilotterierna uppköpas
och afsättas, hufvudsakligen skola utgöras af konstindustriföremål
och slöjdalster, hvilka i många fall icke torde väsentligen skilja sig
från de konstsaker, som till svenska konstidkares understöd och uppmuntran
för närvarande få under vissa vilkor bortlottas, samt då tillverkande
af slöjd- och industri-föremål af konstnärligt värde i många
fall jemväl äro konstidkare, hvilka med jemngod skicklighet öfva
samma konstart som exempelvis målaren, bildhuggaren och skulptören,
har det synts utskottet rättvist, att dessa slöjd- och industri-idkare äfven
måtte berättigas till samma understöd och uppmuntran som alla andra
konstidkare.

Ett bifall till motionens syfte skulle således enligt utskottets
åsigt icke komma att rubba de skrankor, som i gällande lag blifvit
resta mot lockelserna till förderfligt lotterispel. I en viss rigtning skulle
till och med ett sådant bifall sannolikt verka till minskning i det nu
veterligt allmänna lotterispelet, nemligen i deltagandet i de utländska
lotterierna, särskilt det danska industrilotteriet, i hvilket svenskarne
uppgifvas hafva under stundom varit de talrikaste kunderna.

För att å ena sidan undvika missbruk och moraliskt menliga
följder vid större och mera omfattande industrilotterier samt å andra
sidan erhålla säkerhet derför, att det dermed afsedda ändamålet vinnes
och behållningen blifver rätt använd, synas de vilkor och kontroller,
Kongl. Maj:t för de senast inrättade lotterierna föreskrifvit och veder -

8 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

börande myndigheter, på'' sätt äfven anförts, föreslagit, i allmänhet vara
nödvändiga och i hufvudsak tillräckliga. Hädanefter såsom hittills torde
dessa industrilotterier, om de blifva tillåtna, böra på sådant sätt bedrifvas,
att de lemna någon om än ringa behållning, som efter afdrag
af omkostnaderna skall användas till föreslagna eller eljest allmännyttiga
åtgärder, hvilka afse konstskicklighetens höjande — detta bland annat till
följd af nödvändigheten att bestämma de i lotteriet ingående lösörenas
värden till samma eller något högre pris än de, som för motsvarande
föremål gälla i den allmänna marknadens detaljhandel, hvilken eljest
skulle af dessa företag lida menligt intrång.

Med stöd af hvad här ofvan anförts, och då utskottet slutligen
vid bedömande af denna lotterifråga ur sedlig synpunkt, icke för sin
del kunnat finna att deltagande i ett lotterispel i och för sig utgör eu
handling, som strider emot sedelagen eller eljest sårar samvetets bud —
om än möjligt missbruk och öfverdrift i detta som andra fall kan medföra
moralisk våda —, så anser sig utskottet ega fog hemställa,

att Riksdagen ville besluta att i skrifvelse till
Kongl. Maj:t anhålla om vidtagande af sådan ändring
af kongl. förordningen den 6 augusti 1881, att
s. k. industrilotterier, afsedda för inköp och utlottning
af svenska slöjd- och industri-alster, vid hvilkas
förfärdigande större konst- eller handaskicklighet blifvit
nedlagd, måtte till antal och under vilkor, som af
Kongl. Maj:t bestämmas, få inrättas på ansökan af
föreningar, som pröfvas lämpliga att så bedrifva lotteriföretagen,
att genom dem den inhemska yrkesskickligheten
på afsedt sätt främjas.

Stockholm den 22 februari 1890.

På utskottets vägnar:

LARS BERG.

Stockholm, tryckt hos Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1890.