Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 5 (Utlåtande 1877:Tfu15 Första kammaren tfu1)

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 5.

l\:o 5.

Ant. till Kiksd. Kansli den 14 April 1877, kl. 11 f. m.

Första Kammarens Första Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 4,
i anledning af Herr 0. E. L. Dahms motion, N:o 1, angående
fridlysning under hela året af nyttig småfågel.

Till stöd för sitt förslag om ständig fridlysning af nyttig småfogel
anför motionären, att sådan vore utfärdad i Danmark, i åtskilliga delar
af Tyskland, i Holland, i Österrike-Ungern, i Italien och i vissa delar
af Norra Amerika, samt att på sista tiden småfogel blifvit fridlyst i
Frankrike och Schweiz. Att så ej är förhållandet i Danmark visar sig
i lagen af den 1 April 1871 § 11, hvarest dödande och fångande af icke
skadliga småfoglar förbjudes endast under tiden från den 1 Februari till
den 12 September, att så icke heller förhåller sig i Österrike-Ungern
samt Italien visar sig af det internationella fördraget af den ä November
1875, enligt hvars 4 artikel skjutandet af annars fridlysta
småfoglar tillätes från den 1 September till slutet af Februari. Icke
heller har, såsom motionären uppgifver, någon ny fridlysning af småfogel
blifvit utfärdad i Frankrike, utan har undervisningsministern den
31 Mars 1876 till prefekterna utfärdat ett cirkulär, hufvudsakligen af
det innehåll, att kännedom om nyttiga och skadliga djurarter borde i
skolorna främjas. Huru det förhåller sig med lagstiftningen om småfolk
skydd i öfriga af motionären uppräknade länder, är Utskottet ej
i tillfälle att upplysa.

De lagar till småfoglars värnande, som blifvit utfärdade i andra länder,
hafva ansetts nödiga för att stäfja en hejdlös och hänsynslös förföljelse,
enär, framför allt i södra Europa, småfoglar, för att ätas opp, i

Bil), till Riksd. Prat. 7677. 8 Samt. 2 Afd. 1 Band. 4 Höft.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande K:o 5.

massa dödats och fångats med allahanda redskap, som här icke ens
till namnet äro kända. Samma behof af laga småfogels skydd kan ingalunda
sägas ega rum i Sverige. Den oqvalda torghandeln, som af motionären
anföres, inskränker sig hufvudsakligast till sparfvar, en och annan
dufva samt undantagsvis eu eller annan mindre fogel, alltsammans en
försvinnande obetydlighet. För öfrigt är nu mera mot den allmänna
folkseden i detta stycke icke så mycket att anmärka, och jägares sed är,
såsom äfven motionären antyd t, ganska god. Det enda som skäligen
kan anmärkas, ehuru äfven det af helt underordnad betydelse, är det
äggsamlande och det småfogelsskytte, som idkas af minderårige. Ehuru
Utskottet icke kan dela motionärens åsigt, att dylikt i allo bör stämplas
såsom nesligt okynne, då ju äfven här vid lag vetenskapligt intresse
stundom kan vara driffjedern, vill Utskottet ej bestrida att ofog här i
någon män eger rum. Men, enligt Utskottets åsigt, är det på en gång
verksammaste och lämpligaste korrektivet häremot att söka ernå genom
uppfostran och i undervisningsväg, hvilken väg också redan flerestädes i
vårt land med framgång blifvit beträdd.

Det får ej förbises, att många fogelarter, som äro insektsätare och
möjligen i någon mån ogräsplockare, och sålunda efter motionärens antagande
skulle vara i hög grad nyttiga, icke dess mindre vålla hvarjehanda
skada och förtret. Det är t. ex. en känd sak, att en gråsparfssvärm
raskt nog kan omintetgöra skörden på en hveteåker, att några
domherrar på eu kort stund kunna bortplocka blomknopparne å hvarjehanda
fruktträd; att koltrastar fort nog kunna göra rent hus å körsbären,
ja till och med finare päron, att kärrmesen kan svårt tilltyga
stört; prydnadsväxter, att strömstare)) alldeles kan ödelägga forellynglet,
att råkor och kajor kunna illa härja en nysådd åker, att den hos oss
såsom särdeles nyttig ansedda och mångenstädes omhuldade staren kan
vara ett verkligt skadedjur i sydligare länders vinberg och olivlunder,
andra exempel att förbigå. Utskottet kan icke finna det välbetänkt, att
i dessa och dylika fall genom foglarnes fullständiga fridlysning binda
händerna på jordbrukaren, trädgårdsskötaren o. s. v., Indika af skadan
drabbats.

Äfven från en annan synpunkt är ständig fridlysning af småfoglar
ej välbetänkt. Det är en bekant sak, att en del fogelarter, såsom snöskatan,
sidensvansen, tallbiten, somliga vintrar förekomma i massor och
lemna tillfälle till en ej obetydlig kramsfogelsfångst. Det finnes intet
skäl att försaka detta näringsämne, som härigenom erbjudes.

I småfoglarne ser motionären ett skydd för de genom landets uppodling
allt större massorna af kulturväxter. Detta är ett af dessa stora

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 5.

noggranna iakttagaren allt

ord om småfoglarnes betydelse, hvilka den
mer jäfva t.

Vid de insektskador, som i eu eller annan form minska skördarne

ä Sveriges åkrar,
fråga

visa sig

småfoglarne lika betydelselösa som de

a,ro i

om rost och sot på hvete; sak samma med de insektsskador i
andra länder. Det är t. ex. alldeles afgjordt, att småfoglarne ej ta<>a. någon
befattning med insekten phylloxera, som förstör vinstockimie msödra
Europa, ej heller med den sä kallade coloradoskalbaggen, som förstör
potatisväxten i Norra Amerika.

Finnes inom djurverlden någon hjelp emot dylika plågoris, så är
den att söka hos smådjur af lägre ordning, hvilka, emot milliarderna
kunna uppställa andra milliarder; men det kan ock hända att menniska!],
på samma gång hon uppdrager kulturväxternas massor, också sjelf får
taga befattning med dess skyddande, vare sig genom förbättrade kulturåtgärder
eller genom tekniska hjelpmedel. Den enda faktiska nytta
af småfoglarne, som kan ådagaläggas, gäller ej de egentliga kulturväxterna,
utan skogens träd, men det står i vida fältet, om denna nytta är
af någon större betydelse.

Den öfverdrifvet höga uppskattning af småfoglarnes nytta, som ett
antal år varit gängse, synes nu vara på återgång.

Utskottet har härför ett fullgiltig! bevis i de åsigter, hvilka nyligen
uttalats af »Die Ornitologische Gesellschaft in Berlin», hvilken förening
gäller såsom nutidens högsta vetenskapliga auktoritet på detta område!
Hufvudsumman af nämnda förenings .votum i denna sak är uppta^en i
det betänkande N:o 151 Deutscher Reichstag 2 Legislatur-Periode IV
Session 1876, som för kort tid sedan afgafs af eu inom tyska riksdagen
nedsatt komité och har synts Utskottet så upplysande, att den här i
ordagrann öfversättning återgifves.

»Det visades att

nyttan af många foglar, äfven de insektätande,

mångfaldigt öfverskattas, helst desamma vid sitt insektödande ofta för!
tära lika många nyttiga som skadliga leddjur. Mot det i följd af våra
stora jordkulturer inträffade masseartade uppträdandet af skadlig ohyra
lemna de så godt som ingen hjelp. Hvad många af de samma anginge,
år den skada, de vålla, nyttan vida öfvervägande, och man bör icke följa
det.i många förordningar lemnade dåliga föredömet, att på grund af
onöjaktiga och otillförlitliga iakttagelser stadga absolut skydd för foo-lai

1''» TT! 1 It- r-» I _1 * J • 1 IT • .t __

hvilka, vare sig under viss tid eller

på

viss ort, kunna åstadkomma gan -

ska känbar skada».

Inom Utskottet gjorde sig likväl hos flertalet den åsigten gällande,
att ett skydd för nyttig småfogel under den

# ''—i /

egentliga fortplantnings -

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande IV.o 5.

tiden vore önskligt, men då till Utskottet kännedom kommit, att underdånigt
förslag härom blifvit till Kong!. Maj:t ingifvet och redan är på
dess nådiga pröfning beroende, ansåg Utskottet, att ej heller om ifrågavarande
inskränkta fridlysning någon underdånig framställning nu bör
af Riksdagen göras, och hemställer derföre Utskottet,

att Herr Dahms motion icke må till någon åtgärd
föranleda.

På Utskottets vägnar:

O. E. L. DAHM.

Reservation:

af Herr Dcthm: »Då jag icke kan instämma i Utskottets mening,

anhåller jag att få anföra följande:

Utskottet anmärker, att min i motionen lemnade uppgift, att ständig
fridlysning öfver småfogel är utfärdad i Danmark, Österrike, Italien
och Frankrike, skulle vara origtig. Må det derföre ursäktas mig, att jag
till sjelfförsvar anför mina källor.

Danska jagtlagen af år 1871 förbjuder visserligen i sin 11 § att
»fånge eller ''dnebe» fåglar endast från 1 Februari till 12 September;
men 15 § af samma lag innehåller ordagrant under rubrik:

6. »Förbud, imod Fångst af mindre Fugle og Indsomling af Juf».

»§ 15. Enhver, der ‘ uden Hjemmet befatter sig med Fångsten af
mindre Fugle, navnlig Sangfugle, böder fra 1 10 Rdl. Med samme

Sträf ansees den, den der uberettiget borttager eller indsamler alle Slags
vilde Fugles Mg og Yngel.»

Den af Utskottet nämnda Art. IV af den mellan Österrike och Italien
den A November 1875 träffade »öfverenskommelsen om allmänt och verksamt
skydd åt för åkerbruket nyttiga foglar» innehåller visserligen, att,
utom de allmänna förbuden i Art. II och III, det icke må vara tillåtet
att fånga eller döda foglar på annat sätt än med skjutgevär från 1 September
till slutet af Februari;

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 5.

men Art. II innehåller, att »det i allmänhet skall vara förbjudet att
förstöra eller borttaga bon och nästen, taga ägg och på hvad sätt som
helst fånga småfö g eb; och Art. III förbjuder utan inskränkning att fånga
och döda foglar på flera deri uppräknade sätt.

Häraf torde framgå, att min i motionen lemnade uppgift om tillvaron
af fridlysning öfver småfogel i Danmark, Österrike, Ungern och
Italien icke saknar giltig anledning.

Den efter eu tidning lemnade upplysningen om fogelskydd i Frankrike
kan jag deremot icke bestyrka.

Då Utskottet till stöd för sin mening citerat ett yttrande af »Die
Ornithologische Gesellschaft in Berlin», må det äfven tillåtas mig att anföra
några drag ur fridlysningsfrågans och ornitologiska sällskapets historia
under de sista månaderna i Tyskland:

Sedan Furst zu Hohenlohe-Langenburg den 3 November 1875 för tyska
riksdagen förelagt ett af honom utarbetadt förslag till skyddslag för mera
än 80 slag af foglar, förekom detta till behandling i »Allgemeine Deutsche
Ornithologische Gesellschaft» i Berlin den 8 Januari 1877. Vid sammanträdet
anmäldes, att en af sällskapet vald »commission», bestående
af Homeyer, Brehm, Cabanis och 7 andra medlemmar, sammanträdt
med en af riksdagen för skyddsfrågans behandling tillsatt »commission»,
för att såsom sakkunnige afgifva sitt votum. Dervid genomgicks listan på
de till skydd föreslagna foglar, då väl åtskilliga namn utströkos, men oinskränkt
skydd tillerkändes 27 arter och inskränkt åtskilliga andra.

Riksdagens »commission», i förening med åtskilliga medlemmar af
ornitologiska sällskapet, fortsatte derefter sina arbeten och hade kort före
den 15 Februari 1877 inlemnat ett betänkande (»Bericht»), innehållande
ett lagförslag, som förklaras hafva till uppgift »att betrygga de nyttiga
foglarnes naturenliga förökande och att inskränka deras förstöring i massa
i öfverensstämmelse med de internationella fördragen». Lagförslaget har
i sammandrag följande lydelse:

§ 1. »Att fånga eller döda de i bilagan förtecknade foglar är förbjudet».

Anm. Ifrågavarande bilaga uppräknar 49 namn på foglar, tillhörande
17 arter.

§ 2. »Förbundsrådet bemyndigas att förbjuda att fånga eller döda
andra för jordbruket nyttiga foglar. Förbudet kan inskränkas till vissa
tider, förvaltningsområden eller orter».

§ 3. »Med afseende på de fogelarter, som enligt 2 § njuta ett begränsadt
skydd, eger förbundsrådet att i allmänhet eller för vissa tider

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 5.

inskränka vissa bestämda fångstsätt eller fångst under vissa förhållanden,
hvilka göra en förstöring i stora massor möjlig».

Anm. Derefter uppräknas såsom dithörande: fångst under natten,
på snötäckt mark, längs vattendrag, med användning af förgiftadt bete,
genom snaror eller fällor på marken samt genom fasta eller rörliga nät.

§ 4. »Desslikes förbjudes, med afseende på alla de i §§ 1, 2 skyddade
fogelarter, att förstöra eller borttaga deras nästen och häckningsplatser,
att borttaga deras ägg eller fånga deras ungar, äfvensom att
köpa, sälja eller till salu utbjuda de nästen, ägg och foglar, hvilka man
emot detta förbud åtkommit.

Egare eller rättsinnehafvare står det dock fritt att undanrödja nästen,
som finnas på eller uti byggnader eller gårdar.» ''

§ 5. »Köp och försäljning eller utbud till salu af döda foglar, hörande
till de slag, som i bilagan äro uppräknade eller genom förbundsrådets
påbud äro oinskränkt skyddade, är förbudet. Äfven köp och
försäljning af döda foglar, tillhörande sådana arter, hvilka ett endast
inskränkt skydd är förunnadt, kan under bestämda årstider eller för bestämda
områden förbjudas.»

§ 6. »Med fogelfångst enligt denna lag vare uppställning af inrättningar
till foglars fångande, såsom nät, snaror, limspön o. s. v., likstäld.»

§§ 7—10 innehålla straffbestämmelser och andra stadgande!!, som
för hufvudfrågans bedömande hafva endast underordnad vigt.

Så vidt kändt är har tyska riksdagen ännu icke fattat beslut.

Genom det här anförda torde vara tydligt visadt, att äfven i Tyskland
sakkunnige mäns åsigt rörande skydd för nyttig småfogel icke är
alldeles så ogynsam, som Utskottet synes antaga, och att ornitologiska
sällskapets åsigter icke äro mera bestämda och enhälliga, än att de
kunna i hög grad modifieras af temperaturen i den hand, som för dess
penna.

Det kan också naturligtvis icke vara öfverraskande, att åsigterna
rörande denna skyddsfråga, hvilken visserligen ända sedan Linnés tid varit
af naturforskare antydd, men först af senare tiders sakkunnige män
blifvit närmare utredd och belyst, skall förekomma mången ny och icke
lätt att förlika med inrotade vanor och uppfattningar af menniskans ställning
till djuren; men då det torde vara visst, att man icke ostraffadt
utan egentligt ändamål störande ingriper i naturens hushållning, och att,
när detta skett, man förr eller senare kommer till insigt derom, så må
det icke förtänkas mig, att jag hyser den öfvertj^gelsen, att man förr
eller senare skall finna med sin fördel öfverersstäinmande att skydda de
djur, hvilka endast som lefvande äro oss till någon nämnvärd nytta.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 5. 7

-Tåg anser detta så mycket vissare, som både estetiska och humanitetsskäl
arbeta till uppnående af samma mål. Det är för att i min ringa
mån bidraga till närmande af detta mål, jag nu för andra gången derom
väckt erinran.

Då jag föreslagit ständigt skydd för nyttig småfågel, har jag dervid
uttryckligen förklarat, att jag icke åsyftat oinskränkt skydd för all småfogel,
utan endast för de arter deraf, som äro nyttiga; hvarföre jag ock
tänkt mig saken så, att Kongl. Maj:t, om eu underdånig skrifvelse härom
af Riksdagen beslutes, skulle täckas genom sakkunnige män låta utreda,
hvilka arter såsom nyttiga böra anses, och derefter fridlysa dessa ungefär
på samma sätt, som i andra länder skett i enlighet med de internationella
fördragen.

Då derföre våra med hvarje år allt större blifvande odlade fält och
vara allt mera glesnande skogar otvifvelaktigt behöfva samma rensning
som fälten och skogarne i de många och stora Europas länder, der fridlysning
öfver nyttig småfogel på ekonomiska skäl är utfärdad; och

då den vintertiden rikliga tillförseln af fångad nyttig småfogel på
städernas salutorg vittnar om storleken af den i vårt land årligen stigande
föi ödelse, för hvilken den är blottstäld, så vågar jag vördsamt
hemställa om bifall till min motion, som innehåller,

att Riksdagen ville i underdånig skrifvelse anhålla,
att Kongl. Maj:t, i likhet med hvad som skett i många
andra länder, täcktes fridlysa alla för landtmannen nyttiga
småfoglar, deras ägg och nästen under alla årstider;
men tillåta jagt efter dem för vetenskapliga
ändamål på de vilkor Kongl. Maj:t behagar bestämma».