Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1
Utlåtande 1875:Tfu11 Första kammaren
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
1
N:o 1.
Ank. till Riksd. Kansli den 25 Febr. 1875, kl. 12 midd.
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts No 1 Utlåtande N:o 1,
i anledning af Herr P. Nilssons motion om ändring i
Kongl. Stadgan den 18 Juni 1842 angående folkundervisningen
i riket.
Uti en inom Första Kammaren väckt och till Utskottets handläggning
hänvisad motion har Herr P. Nilsson, med hvilken Herr C. Ohlsson sig
förenat, anfört: att gällande folkskolestadga val redan verkat mycket fördelaktigt,
hvarom folkskolor och den uppväxande ungdomen bure tillräckligt
vittnesbörd, men att, då folket nu insåge nyttan och nödvändigheten af god
folkskola, som bildade ungdomen till redliga och dugliga, vid sitt fädernesland
fästade innebyggare, vore det af vigt att skolan finge mera fritt utveckla
sig, så att undervisningens framgång ytterligare befordrades; att ett
väsendtligt hinder för denna utveckling inom större socknar utgjordes af
föreskriften derom, att kommunen skulle gemensamt fatta beslut om tillsättning
af lärare i alla inom kommunen befintliga skolor, lärarnes aflöning och
skolhusens reparation in. m.; att, enligt motionärens åsigt, det vore mera
ändamålsenligt, om för större socknar, innefattande 40 å 50 mantal med
flera fasta skolor, det medgåfves att, sedan socknen blifvit fördelad i distrikter
eller skollag, skolhusen uppförts på gemensam bekostnad och reglemente
blifvit faststäldt, kyrkostämman finge fatta beslut, som dock borde af vederBih,
till Riksd. Prof. 1875. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 1 Höft.
2
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
börande domkapitel godkännas, att hvardera skollaget egde att, efter i vanlig
ordning upprättadt förslag, utse skollärare och vore skyldigt att underhålla
skolhuset och bekosta eldning m. in.; att ett sådant anordnande skulle
verka mera håg för en skola, der endast det mindre distriktets egna barn
undervisades, än nu kunde vara fallet inom större socknar, der många tilläfventyrs
funnes, som motsatte sig framåtskridandet; samt att motionären
till stöd för sin åsigt hade att åberopa erfarenheten inom den kommun han
tillhörde, der redan för flera år sedan två enskilda skoldistrikter bildats,
undervisningen till stor fördel; och har motionären, under åberopande af
hvad sålunda blifvit anfördt, hemställt att till 1 § i Kongl. stadgan den
18 Juni 1842 måtte göras ett tillägg af följande lydelse: »Der flera fasta
skolor inom en socken finnas, må kyrkostämma kunna besluta socknens fördelande
i särskilda skollag; och må, der sådan fördelning skett, hvarje skollag
sjelft tillsätta sina lärare, efter i vanlig ordning upprättade förslag, och
sjelf t bekosta skolans och materielens vidmakthållande, anskaffande af eldbrand
in. m. mot befrielse från liknande utgifter till den öfriga delen af
kommunen »
Enligt motionärens förslag skulle således en del af de kommunala
bestyr med folkskolan, som för närvarande åligga kyrkostämma och skolråd,
kunna öfvergå till de särskilda skollagen inom kommunen, hvaremot
en annan del af dessa bestyr fortfarande borde qvarstanna hos den gemensamma
kommunala myndigheten.
Det är lätt förklarligt att, då folkskolestadgans bestämmelser äro
meddelade för de allmänna förhållandena i riket, deraf kunna föranledas
mer eller mindre känbara olägenheter på ett och annat ställe, likasom det är
antagligt att den åsyftade förändringen skulle, såsom motionären vitsordat,
på en och annan ort kunna medföra någon fördel.
Utskottet befarar likväl att, om lagen ändrades och de särskilda
skollagen tillerkändes rätt att antaga skollärare samt besörja skolhusets reparation
och ekonomi, men det gemensamma skolrådet skulle fortfarande
hafva öfverinseende öfver skolvården och kyrkostämman fatta beslut beträffande
taxation, de särskilda skolhusens om- eller nybyggnad äfvensom
bestämma undervisningsplan in. m., komme ett sådant anordnande lätteligen
att gifva anledning till förvecklingar och svårigheter, som vida
öfvervägde den afsedda fördelen.
Dertill kommer att, enligt nu gällande stadganden icke någon laglig
grund tinnes, efter hvilken skollagets medlemmar skulle kunna uttaxera nödiga
medel eller eljest fatta bindande beslut.
Med afseende å hvad Utskottet sålunda anfört och då i den åt motionären
antydda händelse, att de gemensamma kommunala myndigheterna
8
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.
icke i tillbörlig män ginge de särskilda skollagens billiga anspråk till mötes,
rättelse åtminstone i de flesta fall torde kunna vinnas genom högre myndighets
mellankomst, samt under nu stadgade ordning hinder icke lärer
möta för ett skollag att af nit och intresse för sin folkskola göra de enskilda
uppoffringar, som anses önskvärda, finner Utskottet sig böra
afstyrka bifall till ifrågavarande motion.
På Utskottets vägnar:
F. F. CARLSON.