Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N-.o 1) Utlåtande N:o 2 (Utlåtande 1897:Tfu12 Första kammaren tfu1)

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N-.o 1) Utlåtande N:o 2.

N:o 2.

Ank. till Riksd. kansli den 6 mars 1897, kl. 2 e. m.

Första Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 2 i
anledning af väckt motion om tillägg till § 15 mom. 2
i folkskolestadgan.

Nedannämnda §§ i stadgan angående folkundervisningen i riket
den 20 januari 1882 kafva denna lydelse:

§ 10. Skolrådet uppgöre för de under dess styrelse stående skolor
förslag till reglemente, hvilket skall innehålla dels bestämmelser om skolväsendets
allmänna anordning inom distriktet, lärotider samt rote- och
klassindelning, dels nödiga föreskrifter om undervisning, ordning och
tukt samt hvad mera till skolornas behöriga vård och förvaltning hör,
dels ock för hvarje skola det kufvudsakliga af skolans läroplan.

Skolrådets förslag till reglemente skall, för att blifva gällande, af
vederbörande domkapitel, efter folkskoleinspektörs hörande, pröfvas och
godkännas.

På samma sätt behandlas förslag om ändring i det faststälda
reglementet.

§ 15. 1. Skolrådet eger att efter samråd med kyrkostämma stadga

de tider af året, de dagar i veckan och de timmar å dagen, då undervisning
skall i skolorna meddelas.

Bill. till Riksd. Prof. 1897. 8 Samt. 2 Afd. 1 Band. 2 Raft. (N:o 2.)

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande K;o 2.

2. Härvid bör iakttagas:

att den årliga lärotiden vid skolor, för hvilkas lärare skoldistrikt
åtnjuter lönetillskott af allmänna medel, skall omfatta minst åtta kalendermånader; att

den dagliga lärotiden ej utsträckes i folkskola öfver sex och
i småskola öfver fem timmar;

att mellan de särskilda lärotimmarne ett tjenligt afbrott i undervisningen
eger rum; samt

att mellan förmiddagens och eftermiddagens lärotimmar lenmas
en längre ledighet, hvilken, med hänsyn till förhållandena under olika
årstider och på olika orter, bör utsträckas till en eller två timmar.

3. Hvarje dag börjas och slutas undervisningen med bön och sång.

I en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 6), som blifvittill
utskottet hänvisad, har hen- friherre C. Klingspor föreslagit, att Riksdagen
måtte hos Kongl. Maj:t anhålla att till 2 mom. af 15 § i stadgan angående
folkundervisningen i riket måtte göras följande tillägg:

»Såvida ej skolråd och församlingen i samråd med inspektören
finna det fördelaktigare att anordna undervisningen som förmiddagsläsning,
i hvilket fall skolarbetet ej må utsträckas, i småskola öfver fyra och i
folkskola öfver fem timmar dagligen samt med iakttagande i öfrigt af
föreskri fria kortare afbrott mellan två på hvarandra följande lärotimmar,
en ledighet af minst 20 minuter må lemnas efter de två eller tre första
lärotimmarne.»

En motion i enahanda syfte väcktes vid 1889 års riksdag af
herr A. Svensson i Bossgården inom Andra Kammaren, hvars första tillfälliga
utskott i utlåtande n:o 3 (i samlingen n:o 7) hemstälde, att Riksdagen
ville besluta skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan, att Kongl. Maj:t
täcktes meddela sådana bestämmelser, att skolrådet erhölle rätt att, efter
inhemtande af vederbörande inspektörs yttrande, så anordna undervisningstiden,
att undervisningen kunde fortgå utan det nu stadgade uppehållet
af minst en timme mellan för- och eftermiddagsläsningen. Denna hemställan
bifölls af Andra Kammaren med 86 röster mot 79; hvarefter

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2. 3

ärendet öfverlemnades till Första Kammaren, hvars första tillfälliga utskott i
utlåtande n:o 2 (i samlingen n:o 8) hemstälde, att Riksdagen ville besluta att i
underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes meddela sådana
bestämmelser, att i skolor, der dagliga lärotiden icke öfverstege 5 timmar,
denna tid kunde, i den ordning 10 § af gällande folkskolestadga föreskrefve,
af vederbörande ordnas så, att undervisningen tillätes fortgå och
afslutas utan något sådant afbrott af minst en timme, som nu funnes
stadgadt mellan för- och eftermiddagsläsningen. I Första Kammaren blef
emellertid utskottets hemställan utan votering afslagen.

Herr A. Svensson återupptog frågan vid 1890 års riksdag; och
Andra Kammarens första tillfälliga utskott, till hvilket motionen hänvisades,
hemstälde i utlåtanden n:o 2 (i samlingen n:o 7), att Riksdagen
ville besluta att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t
täcktes meddela sådana bestämmelser, att i skolor, der den dagliga undervisningstiden
icke öfverstege 5 timmar, denna tid kunde, der församlingen
å kyrkostämma derom uttalade önskan, i den ordning 10 § af
folkskolestadgan föreskrefve, ordnas så, att undervisningen tillätes fortgå
och afslutas utan något sådant afbrott af minst en timme, som funnes
stadgadt mellan för- och eftermiddagsläsningen, dock under vilkor att en
ledighet af minst 30 minuter lemnades efter de 2 eller 3 första lärotimmarne.
Utskottets hemställan bifölls af Andra Kammaren med 110
röster mot 78; men inom Första Kammaren hemstälde dess första tillfälliga
utskott i utlåtande n:o 3 (i samlingen n:o 9) att Första Kammaren
icke måtte biträda Andra Kammarens beslut, och denna hemställan bifölls
af kammaren med 77 röster mot 28. Äfven vid denna Riksdag förföll
således frågan.

Jemväl vid innevarande års riksdag har frågan blifvit förd på tal
inom Andra Kammaren af herr L. J. Jansson i Djursätra, som i motion
n:o 137 hemställer, att Riksdagen ville besluta att i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes meddela sådana bestämmelser, att
i skolor, der den dagliga undervisningstiden icke öfverstiger 5 timmar,
denna tid må, der församlingen å kyrkostämma derom uttalat önskan,
kunna, i den ordning 10 § af folkskolestadgan föreskrifver, ordnas så,
att undervisningen tillätes fortgå och afslutas utan något sådant afbrott
af minst en timme, som nu tinnes stadgadt mellan för- och eftermiddags -

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2.

läsningen, dock under vilkor, att en ledighet af minst 30 minuter lemnas
efter de två eller tre första lärotimmarne.

Herr friherre Kling spor har i sin motion, till hvilken utskottet
tillåter sig hänvisa, hufvudsakligen anfört följande. Med erinran, att
barnets uppfostran icke bör tillhöra skolan utan hemmet och att en duglig
arbetare tidigt och som barn måste börja att öfva blick och omdöme samt
förvärfva erforderlig grad af fasthet, kraft, uthållighet och arbetsförstånd, funne
motionären för såväl barnen och hemmet som deras gemensamma förhållande
till skolan lyckligast, då i skolan hvarannandagsläsning (såsom ofta på
landet) vore regel samt läsetiden fem timmar, t. ex. emellan 8 f. m. och
1 e. m. med vanlig 10 minuters rast mellan hvarje timme samt kl. 11
f. m. ett något längre uppehåll. Vid en sådan anordning, som af folkskolestadgan
hindrades, uppstode nära samverkan emellan hem och skola,
hvilken af veckans sex arbetsdagar endast toge tre halfva dagar, så att
nio halfva arbetsdagar lemnades till vederqvickelse i det fria eller uppfriskande
kroppsarbeten. Derigenom erhölle barnen tillfälle att dagligen
i hemmen syssla med och öfva sig i sådana af mera handgripligt-praktisk
natur varande arheten och bestyr, för hvilka de redan vid en ganska
tidig ålder hade både lust och förmåga; hvaremot under nuvarande förhållanden
skolan, som underläte att befatta sig med utbildningen af
barnens praktiska anlag, genom en oklok anordning af det dagliga skolarbetet
beröfvade dem tillfälle och möjlighet till en sådan utbildning,
men åter genom erbjudande åt barnen af tillfällen att i obunden frihet
flocka sig tillsamman medförde ett de dagliga skolledighetemas vagabond^.

Yid de tillfällen då frågan förut varit föremål för behandling inom
Riksdagen har, utöfver de af motionären anförda skäl, till stöd för förändringen
anförts åtskilliga grunder. Så har det erinrats, att folkskoleväsendet
icke bör stelt formas i en för alla skolor lika form, utan att det
å olika orter må kunna jemkas efter olika förhållanden. Lärotidens begränsning
till endast förmiddagsläsning medförde för barnen de fördelar, att
de kunde hinna hem före mörkrets inbrott, att de i hemmet erhölle
middag af varm och lagad mat samt att de erhölle tillfälle att genom
deltagande i förefallande arbeten utbilda sina arbetsanlag. Äfven läraren
erhölle bättre tid till förberedelse för lektionerna och till vederqvickelse.
Det anfördes till och med, att barnen funno den långa tiden mellan för -

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2, 5

och eftermiddagsläsningen — under hvilken tid de utan sysselsättning
måste stanna vid skolan — tråkig. Undantagsvis hade Kongl. Maj.t
medgifva en sådan anordning, som motionen afsåge, men det syntes icke
lämpligt att Kongl. Maj:t skulle i hvarje särskild! fall besväras med eu
sådan framställning. Att den ifrågasatta anordningen under en längre
följd af år varit genomförd inom Stockholms stads folkskolor visade att
densamma kunde genomföras utan men för lärare eller lärjungar.

I afgifven embetsberättelse för åren 1887—1892 meddelar en folkskoleinspektör
inom Skara stift, att vid 35 folk- och 39 småskolor inom
hans distrikt undervisningen med 20 minuters rast mellan tredje och
fjerde timmen pågått i folkskolan från kl. 8 f. m. till 1 e. m. eller från
kl. 9 f. m. till 2 e. m. och i småskolan från kl. 8 f. m. till 1.2 middagen
eller från kl. 9 f. m. till 1 e. m., att denna undervisningstid varit
särdeles omtyckt såväl af föräldrar, skolråd och lärare som af lärjungar
samt att den både för undervisningen och framför allt beträffande skolgången
gifvit ett öfverraskande godt resultat, utan att någon öfveransträngning
hvarken för lärare eller lärjungar försports. Trots de anförda
goda resultaten hade han dock ansett sig nödgad anmoda skoldistrikten
att ändra undervisningstiden till öfverensstämmelse med folkskolestadgans
föreskrifter

Emot förslaget har åter blifvit invändt, att Kongl. Maj :t i särskilda
fall, då afsevärda skäl förelegat, medgifvit den ifrågasatta anordningen, samt
att ett sådant medgifvande fortfarande måste uppställas såsom vilkor för
densamma. Förändringen af folkskolestadgan komme att medföra den
skilnad, att, då nu starka skäl fordrades för bifall till läsningens ordnande
såsom endast förmiddagsläsning, framdeles afsevärda skäl måste anföras af
domkapitlet för att neka godkänna ett sådant ordnande. I allmänhet vore
förslaget alldeles icke lämpligt. Fem timmars undervisning utan annat
afbrott än kortare raster vore alldeles för ansträngande ej mindre för
läraren, hvilken deraf uttröttades, än äfven för barnen, hvilka kroppsligen
och andligen uttröttades, icke med behörig uppmärksamhet kunde följa
undervisningen och för lång tid lemnades utan annan föda än möjligen en
smörgås.

Utförligt hafva skälen mot förslaget blifvit sammanfattade i ett
den f. december 1895 afgifvet betänkande och förslag till ordnande af
undervisningen i vissa städer. Komiterade, som föreslagit, a,tt efter tre,
högst fyra lärotimmar, i hvilket sistnämnda fall minst en timme skulle
användas till undervisning i slöjd eller gymnastik, skulle lemnas en längre

6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2.

ledighet, hvilken borde utsträckas till helst två men minst en timme,
hafva till stöd derför yttrat:

»Yidkommande slutligen den föreslagna bestämmelsen om helst
två men minst en timmes ledighet efter tre eller högst fyra lärotimmar,
anse komiterade, att barnens helsa tager skada, om de sysselsättas med
intellektuelt arbete längre tid än tre timmar, utan att derefter erhålla
tillbörlig hvila. Derför hafva ock komiterade föreslagit, att efter tre
timmars intellektuelt arbete ett längre uppehåll skall göras. Detta bör
i vanliga fall utsträckas till minst två timmar, om derunder någorlunda
tillfyllestgörande hvila skall kunna vinnas. Men då det stundom, åtminstone
under någon viss tid, kan vara förenadt med svårighet att få
utrymme för ett så långt uppehåll, hafva komiterade ansett sig böra förorda,
att ifrågavarande uppehåll må kunna inskränkas något, men under
inga omständigheter mera än till en timme. Äfven med en sådan inskränkning
af hvilotiden kan det vara svårt eller till och med omöjligt att
bereda vederbörlig tid åt alla skolans klasser under de dagens timmar,
som lämpligen kunna användas till arbete i skolan. Derför hafva komiterade
föreslagit, att i nödfall den ofvan omtalade längre hvilan måtte
få åtnjutas först efter fyra timmars arbete, men att i sådant fall barnen
skola under en af dessa fyra timmar sysselsättas med slöjd eller gymnastik.
Det intellektuela arbetet före den föreslagna hvilotiden af helst
två timmar men i hvarje fall minst eu timme bör nemligen, enligt
komiterades förmenande, aldrig utsträckas längre än till tre timmar eller
150 minuter, då hvarje lästimme beräknas till högst 50 minuter.»

»Man torde visserligen mot komiterades mening invända, att erfarenheten
visar, att barn flera år sysselsatts med intellektuelt arbete fem
timmar efter hvarandra med 30 minuters afbrott efter andra samt en
fritid af tio minuter efter första, tredje och fjerde timmen, utan att man
kunnat förmärka, att de deraf lidit något men för sin helsa, men komiterade
hålla före, att det ännu är outredt, huruvida icke denna, enligt
komiterades uppfattning, både från sanitär och pedagogisk synpunkt
olämpliga arbetstid bidrager till att alstra den klenhet hos den uppväxande
ungdomen, hvaröfver man ofta klagar. Vid sådant förhållande är det,
synes det komiterade, skolans pligt att såvidt möjligt undvika en arbetsordning,
om hvilken det minst sagdt är tvifvelaktigt, huruvida den icke
är ungdomen till skada.»

»Komiterade anse sig hafva så mycket större skäl att hålla fast
vid sin åsigt, att barnen böra få åtnjuta minst en timmes hvila efter tre

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2. 7

timmars intellektuel! arbete, som de äro öfvertygade derom, att barnen
ej förmå att längre tid följa undervisningen med tillbörlig hurtighet,
noggrann uppmärksamhet och lefvande intresse. Äfven i detta hänseende
säger man, att erfarenheten gifver ett annat vittnesbörd. Yid närmare
undersökning visar det sig dock, enligt komiterades förmenande, att den
åberopade erfarenheten är mera skenbar än verklig. Fäster man nemligen
uppmärksamheten vid hvarje enskildt barn i en klass, skall man
lätt kunna öfvertyga sig om, att det ej förmår att med full uppmärksamhet
följa undervisningen under längre tid än tre efter hvarandra följande
timmar. Ju längre den utan större uppehåll afbrutna lärotiden är,
dess flera blifva de barn, som under arbetet taga en behöflig, vid ej få
tillfällen nödvändig hvila. Här har man en af anledningarne till att
undervisningen ofta ej medför det resultat, som man kunde förvänta af
den skicklighet och ihärdighet, hvarmed den ofta bedrifves. Häri ligger
ock en af orsakerna dertill, att lärarens arbete ej sällan blifver så mödosamt
och enformigt. Han nödgas nemligen mycket flera gånger gå
igenom samma sak, för att den nödtorftigt måtte fattas af åtminstone
flertalet barn, än han skulle behöfva göra, om alla barnen förmådde följa
undervisningen med full kraft.»

»Härjemte vilja komiterade framhålla, att den åsigten mer än en
gång uttalats, att ej heller lärarne förmå att handhafva undervisningen
under fem timmar efter hvarandra med tillbörlig kraft, och att åtskilliga
lärares helsa blifvit i förtid bruten genom en olämplig arbetstid.»

»Visserligen hafva lärare på möten mer än en gång förordat, att
skolarbetet bör fortgå fem timmar efter hvarandra utan längre uppehåll
än en half timme, men detta har ej kunnat öfvertyga komiterade om
lämpligheten af en sådan anordning, ty dels hylla åtskilliga lärare en
motsatt åsigt och stödja sig dervid, äfven de, på erfarenheten, dels torde
lärarne i denna fråga ej vara alldeles opartiska, och dels har den
hygieniska vetenskapen och läkares erfarenhet kommit till en annan
uppfattning. Det har ock visat sig, att en och annan lärare, som ej
kunnat förneka olägenheterna af skolarbetets fortgående under fem timmar
efter hvarandra utan något längre afbrott, velat komma ifrån svårigheterna
genom att förkorta den dagliga lästiden med en och annan
timme. Med anledning häraf anse sig komiterade böra fästa uppmärksamheten
på vådan af att låta den dagliga arbetstiden i folkskolan med
dess stora klasser blifva allt för kort. Undervisningen kommer då lätt
att förlora det lugn och den sans, som äro nödvändiga, för att den skall

8 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2.

blifva rätt fruktbringande. I stället kommer den att urarta till ett
jagande framåt, som måste hafva till följd ytliga, lätt glömda insigter.
Dessutom kommer ej att finnas tid till'' att tillbörligt inöfva det lärda,
hvilket särdeles i folkskolan är af så utomordentlig vigt.»

»Enligt komiterades förmenande böra i de större städerna barnen
i småskolan arbeta fyra och i folkskolan fem timmar om dagen, hvartill
bör läggas erforderlig tid för gymnastiska öfningar.»

»Komiterade vilja här slutligen framhålla det betänkliga uti att
sysselsätta ungdomen snart sagdt hela dagen med arbete inom hus. Om
barnen skola arbeta i skolan hela förmiddagarne och om eftermiddagarne
sysselsättas i gymnastiklokaler, slöjdsalar och arbetsstugor samt till sist
i hemmen med läsning, kunna de svårligen få tid till vederqvickelse och
hvila, till rörelse i fria luften och stärkande lekar. Man uppfostrar icke
ett kraftigt, lefnadsfriskt och sedligt slägte genom att öfveranstränga de
unga med arbete och genom att beröfva dem tillfälle att härda sig genom
kroppsrörelse och för deras ålder passande lekar. Komiterade förmena,
att både hem och skola böra sörja för, att arbete och hvila, stillasittande
och rörelse tillbörligt omvexla.»

En skiljaktig mening uttalades dock af eu komiténs ledamot, folkskoleinspektören
C. G. Bergman, som anförde, att så kallad förmiddagsläsning
såväl i Stockholm som äfven på åtskilliga ställen å landsbygden
under längre eller kortare tid varit införd utan att missnöje med en
sådan anordning försports, samt att sjunde nordiska skolmötet, vid hvilket
frågan om förmiddagsläsning behandlades, uttalade sig för en sådan anordning
af undervisningen, hvarvid särskild! de talare, som användt såväl
förmiddagsläsning som förmiddags- och eftermiddagsläsning, sade sig föredraga
den förra. I följd häraf föreslog herr Bergman, att då s. k.
förmiddagsläsning användes, denna icke finge utsträckas i folkskolan
utöfver fyra och en half timmar samt i småskolan icke utöfver tre och
eu half timmar dagligen, tid för morgonbön deri inberäknad, hvarvid
dock iakttoges, att en längre frukostrast på minst trettio minuter gåfves
efter den andra eller, i folkskolan, senast efter den tredje lektionen.

Då utskottet nu går att för egen del yttra sig i frågan, tvekar
utskottet ej att såsom sin mening uttala, att folkskolestadgan bör så

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2. 9

mycket som möjligt lämpa sig för de olika ock vexlande behofven inom
de särskilda kommunerna, samt att, derest en sådan anordning, som
motionen afser, på sina ställen finnes önskvärd och ändamålsenlig, den må
kunna genomföras utan inhemtande af Kongl. Maj:ts bifall för hvarje fall.
För den ifrågasatta anordningen talar enligt utskottets mening, att vid
densamma barnen kunna hemvända tidigare, före mörkrets inbrott, att de
i hemmen kunna erhålla varm och lagad mat till middagen, då denna
eljest måste bestå i den kalla mat, de hemifrån medföra, att de mera
blifva under hemmens inseende samt framför allt att de erhålla bättre
tillfälle att deltaga i förefallande arbeten och dertill utbilda kropp, handlag
och uppmärksamhet. Derest den dagliga lärotiden inskränkes i
folkskolan till fem och i småskolan till fyra timmar samt afbrytes vid
ett tillfälle af ett uppehåll å trettio minuter och eljest af de föreskrifna
uppehållen mellan de särskilda lärotimmarne, föreställer sig utskottet att
denna läsordning icke skall verka skadligt hvarken å barnen, hvilka
vinna förut angifna fördelar, eller å lärarne, som erhålla större rådighet
öfver sin tid. Härför kemtar utskottet stöd i den erfarenhet som vunnits
såväl i Stockholms folkskolor som i skolor inom andra landsändar. För
de uttalade farhågorna, att den så kallade förmiddagsläsningen skulle för
barnens helsa, undervisningens ändamålsenliga bedrifvande och lärarnes
krafter finnas menlig, synas giltiga skäl ej föreligga.

Utskottet, som således vill förorda eu framställning i motionens
syfte, är dock tveksamt, huruvida förmiddagsläsningen, som med framgång
torde kunna genomföras i de skolor, der läsningen pågår fem eller sex
dagar i veckan, må kunna, utan att lärokursen obehörigen afknappas,
tillämpas i de fall, der skolgången är inskränkt till tre dagar i veckan.
Denna tvekan kan dock dess mindre utgöra något hinder att tillstyrka
den ifrågasatta förändringen som skolans reglemente alltid skall efter
folkskoleinspektörs hörande pröfvas af domkapitlet, hvilket icke lärer
underlåta tillse, att folkskolestadgans föreskrifter om lärokurser iakttagas;
och får utskottet alltså hemställa,

att Första Kammaren ville för sin del besluta
att Kiksdagen må i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,
att Kongl. Maj:t täcktes meddela sådana bestämmelser,
att i folkskolor, der den dagliga undervisningstiden
icke öfverstiger fem timmar, och i småskolor, der den
dagliga undervisningstiden icke öfverstiger fyra timmar,
Bill. till Eiksd. Prof. 1897. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 2 Höft. 2

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2.

denna tid må, der församlingen å kyrkostämma derom
uttalar önskan, kunna i den ordning § 10 i folkskolestadgan
föreskrifver, fördelas så, att undervisningen
tillätes fortgå ock afslutas utan något sådant afbrott af
minst en timme, som finnes stadgadt mellan för- ock
eftermiddagsläsningen, dock under vilkor, att en ledighet
af minst BO minuter lemnas efter de två eller tre
första lärotimmarne.

Stockholm den 3 mars 1897.

På utskottets vägnar:

ROBERT DICKSON.

Stockholm, tryckt hos Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1897.