Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 1) Utlåtande Ko 9

Utlåtande 1890:Tfu19 Första kammaren

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 1) Utlåtande Ko 9.

N:o 9.

Ank. till Riksd. kansli den 28 april 1890, kl. 6 e. m.

Första Kammar ens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 3, i anledning
af förslag om skrifvelse till Kongl. Höft med
begäran om tillägg till § 15 i gällande folkskolestadga.

Uti en inom Andra Kammaren vackt motion, n:o 55, har herr A.
Svensson i Bossgården föreslagit, att »Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t
anhålla, att till mom. 2 af 15 § i Kongl. Maj:ts förnyade nådiga stadga
angående^ folkundervisningen i riket, gifven Stockholms slott den 20 januari
1882, måtte göras följande tillägg: så vida ej skolråd och församlingar i
samråd med inspektören finna det fördelaktigare att anordna undervisningen
som förmiddagsläsning, i hvilket fall skolarbetet ej må utsträckas i småskola
öfver 4 och i folkskola öfver 5 timmar dagligen, samt, med iakttagande i
ifrigt af föreskrifna kortare afbrott mellan två på hvarandra följande lärotimmar,
eu ledighet af minst 20 minuter må lemnas efter de 2 eller 3 första
lärotimmarne.»

Till stöd för detta förslag har motionären anfört eu omfattande
motivering, hvarur utskottet anser sig höra i största korthet angifva följande
hufvudpunkter, under hänvisande till motionen i öfrigt.

Enligt motionärens förmening vinner den åsigten allt större utbredning,
att undervisningens ordnande i folkskolan såsom förmiddagsläsning är att
föredraga framför den hittills sedvanliga anordningen, som är förenad med
åtskilliga olägenheter, deribland särskilt angifvas:

att skolgången blifver oordentlig, oftast till följd af föräldrarnes behof
af barnens biträde i hemmet;

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 9. 7

att dåsighet och förströddhet, enligt många lärares vittnesbörd, visar
sig hos barnen under de på förmiddagsledigheten följande timmarne, hvilken
omständighet förtjenar beaktande, då den synes utgöra en vederläggning af
påståendet, att förmiddagsläsningen skall vara i hygieniskt afseende skadligare
än den sedvanliga fördelningen af läsetimmarne;

att klagomålen öfver att folkskolan gör barnen odugliga för det praktiska
lifvet samt hindrar deras vistelse i hemmet och öfning i arbete har sin
grund i den häfdvunna anordningen af den dagliga lästiden, som i allmänhet
tvingar barnen att dela sin tid mellan skolbänken och gatan eller landsvägen,
hvarigenom största möjlighet öppnas till att de från undervisningen
lediga timmarne skola komma att användas till lek eller dagdrifveri, hvilket
efter hand i betänklig grad verkar slappande på hemmets och skolans band.

Förmiddagsläsningen åter skulle, enligt motionärens åsigt, föranleda å
ena sidan barnen att utan dröjsmål från skolan begifva sig hem, och å andra
sidan föräldrarne att mera taga sig an barnen och bära en dryg del af ansvaret
för deras uppfostran. Erfarenheten uppgifves äfven ådagalägga att
förmiddagsläsningen, om den lämpligt anordnas, äfven i hygieniskt afseende
är fördelaktigare än för- och eftermiddagsläsningen, hvarom barnens hela
skick och utseende burit vittnesbörd, der båda anordningarna praktiserats.

Andra Kammarens första tillfälliga utskott har i anledning af motionen
anfört:

»Under förlidet års riksdag väcktes af samma motionär förslag i enahanda
rigtning. I anledning af denna motion anförde utskottet, att om ock
någon förändring af nu gällande bestämmelse, angående uppehåll mellan förmiddagens
och eftermiddagens lärotimmar, i allmänhet icke kunde anses vara
af behofvet påkallad, torde dock orter finnas, der en anordning af undervisningen
i den rigtning, motionären antydt, kunde vara mer ändamålsenlig
än den nu lagstadgade. De skäl, motionären derför anfört, syntes också
utskottet beaktansvärda. Med ett lämpligt afpassande af läroämnen samt
iakttagande af det stadgade afbrottet mellan hvarje lärotimme, torde den af
motionären omförmälda ordningen för undervisningen icke medföra fara för
barnens öfveransträngning. Derest läsningen fortginge utan det nämnda
längre afbrottet, skulle äfven barnen på landet icke behöfva att under vintermånaderna
vid gång mellan skolan och hemmet i mörkret tillryggalägga den
ofta långa vägen. Äfvenledes blefve barnen med en dylik läsordning i tillfälle
att under eftermiddagen bispringa med förefallande göromål i hemmen.
Då sålunda åtskilliga fördelar kunde'' vara förenade med en på ifrågavarande
sätt anordnad undervisningstid, men nu gällande stadganden, hvilka lemnade
bestämd föreskrift om minst eu timmes uppehåll mellan förmiddagens (d. v. s.
tiden till klockan 12 på dagen) och eftermiddagens lärotimmar, lade hinder

8 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 9.

i vägen för en sådan anordning, ansåg utskottet lämpligt, att en dylik berättigad
anordning af undervisningstiden kunde införas utan att, såsom nu
måste ske, framställning derom hos Kongl. Maj:t, i hvarje fall behöfde göras.

Motionen, af utskottet sålunda tillstyrkt, lyckades ock vinna Andra
Kammarens bifall, hvarefter den i grundlagsenlig ordning af .Första Kammaren
hänvisades till denna kammares första tillfälliga utskott, som i sak anslöt sig
till den mening, som Andra Kammaren omfattat, men i formelt hänseende
anmärkte uti det ifrågavarande skrifvelseförslaget en oegentlighet, som
utskottet ansåg påkalla rättelse, derest icke den begärda ändringen i 15 §
af gällande folkskolestagda skulle komma i strid med 10 § i samma stadga.
Härmed åsyftades, att den föreslagna bestämmelsen rörande den dagliga
undervisningstidens fördelning skulle intagas i skolans reglemente efter att
hafva varit understäld eu högre myndighets pröfning och godkännande.
Häremot har utskottet för sin del ingenting att erinra.

Beträffande åter den bestämmelse motionären föreslår, att, derest hans
förslag i öfrigt vinner vederbörandes bifall, en ledighet af minst 20 minuter
måtte lemnas efter de 2 eller 3 första lärotimmarne, finner utskottet vara
allt för kort och böra utsträckas till åtminstone 30 minuter.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet, som vidblifver
de åsigter utskottet förut i denna sak uttalat, härmed vördsamt hemställa,

att Riksdagen ville besluta att i skrifvelse till Kongl.
Magt anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes meddela sådana
bestämmelser, att i skolor, der den dagliga undervisningstiden
icke öfverstiger 5 timmar, denna tid må, der församlingen
å kyrkostämma derom uttalat önskan, kunna, i
den ordning 10 § af nu gällande folkskolestadga föreskrifver,
ordnas så, att undervisningen tillätes fortgå och
afslutas utan något sådant afbrott af minst en timme,
som nu finnes stadgadt mellan för- och eftermiddagsläsningen,
dock under vilkor, att en ledighet af minst 30
minuter lemnas efter de 2 eller 3 första lärotimmarne.

Denna hemställan har Andra Kammaren den 5 sistlidne mars bifallit,
hvarefter Andra Kammarens beslut, jemlik!. § 63 mom. 3 riksdagsordningen,
blifvit genom utdrag af protokollet delgifvet Första Kammaren, som hänvisat
detta ärende till sitt första tillfälliga utskott,

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 9. 9

Det ofvan berörda förslaget angående tillägg till § 15 i gällande folkskolestadga,
hvilket af samme motionär i enahanda syfte väcktes under förlidna
riksdag, blef af Första Kammarens dåvarande första tillfälliga utskott
på sätt ofvan anförts tillstyrkt, under det i motiveringen bland annat uttalade
vilkor, att det genom tjenliga åtgärder blefve sörjdt derför, att hvarken
barnens helsa eller undervisningen lede men af alla lärotimmarnes förläggande
till tiden före middagsmålet. Denna utskottets hemställan blef derefter utan
omröstning af Första Kammaren afslagen, sedan motionen af Andra Kammaren
blifvit enligt dess utskotts tillstyrkan bifallen med 86 röster mot 79.
Nyssnämnda vilkor torde det emellertid icke, så vidt utskottet kunnat utreda,
vara möjligt att i allmänhet fylla vid skolor, hvilkas dagliga undervisningstid
fortgår under 5 timmar i följd, utan annat afbrott än en ledighet af minst
30 minuter efter de 2 eller 3 första lärotimmarne.

Erfarenheten synes nemligen med nöjaktig tydlighet hafva ådagalagt,
att en på sådant sätt ordnad förmiddagsläsning i allmänhet måste verka
skadligt icke blott på barnens helsa och deras förmåga att emottaga och
uppmärksamma undervisningen, utan äfven på lärarnes arbetskraft och undervisningsform
åga, så vida icke särskilda förhållanden kräfva eller möjliggöra
undantag från nämnda allmänna regel.

1 läroverksstadgan af den 1 november 1878 blef eftermiddagsläsning
föreskrifven i de 5 nedre klasserna af elementarskolan, och endast i de öfre
klasserna lingo 3 lästimmar följa omedelbart efter hvarandra, med förbehåll
att efterföljas af 2 timmars ledighet, hvaraf dock en half timme kunde få
användas till gymnastik eller sång. Enligt kong!, kungörelsen den 23 december
1880 kan sistnämnda läsordning numera med visst förbehåll tillämpas i elementarskolans
alla klasser. Genom de vidlyftiga statistiska undersökningar, som af
den senaste läroverkskomitén ombesörjts, anses det ådagalagdt, att sjukligheten
vid ifrågavarande läroverk ökats i samma mån en viss medelarbetstid öfverskridits.
Så väl sagda komité som den senast tillsatta flickskolekomitén
uttala också i sina utlåtanden den nära öfverensstämmande uppfattningen,
att vid uteslutande förmiddagsläsning i skolan gäller det att bereda en så
stor fri mellantid, att lärjungarne kunna så väl i lugn intaga en kraftig
måltid som äfven egna minst en timme åt lekar och rörelser i det fria.

Ehuru förestående erfarenhet och uttalanden afse elementarskolan, torde
de likväl i hufvudsak ega tillämplighet äfven på folkskolan, så mycket hellre
som folkskolebarnen äro yngre och mindre utvecklade samt vanligen hafva
knappare tillgång till kraftiga måltider än eleverna i elementarskolans högsta
klasser.

Den tid barnen, i skolor med förmiddagsläsning af 5 timmar i sträck,
skulle nödgas vara från hemmet aflägsna^ före middagsmålet, uppgår i
Bill. till 1 liksd. Frat. 1890, 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 8 Höft. 2

10

Första Kammarens Tillfälliga TJtshotts (N:o 1J Utlåtande N:o 9.

medeltal till 6 å 7 timmar, då det vanligen betydliga tidsbehofvet för vägen
till och från skolan inberäknas. En så lång daglig skoltid på förmiddagen
måste tydligen medföra de öfverklagade olägenheterna af torr födas medförande
på ungefär samma sätt som då lästiden är fördelad på för- och
eftermiddagen. I detta afseende torde vinsten af förmiddagsläsningen således
vara skäligen ringa.

Men äfven om barnen under vissa förhållanden icke skulle i sanitärt
och pedagogiskt afseende lida skada af en sålunda ordnad förmiddagsläsning,
så qvarstå dock i de flesta fall olägenheterna för skollärarne af att oafbrutet
dag in och dag ut under terminerna år efter år undervisa fem timmar i
följd enligt förslagets bestämmelser — ett undervisningsarbete af den omfattning,
att det icke, enligt fackmännens åsigt, kan af någon i längden utföras
med det lif och intresse, som en god undervisning krafvel''.

Enligt från ecklesiastikdepartementet erhållen uppgift funnos år 1888
följande folkskolor i riket, nemligen åt

folkskolor............................................................ stycken 4,445,

och åt mindre folkskolor................................. ___1,191 5,636,

af Indika ungefärligen tio skolor erhållit Kong!. Maj:ts tillstånd att anordna
undervisningen såsom förmiddagsläsning, oberäknadt folkskolorna i några af
de större städerna, för Indika särskilda bestämmelser i ty fall gälla. Det
exakta antalet sådana skolor har icke utan stor svårighet och tidsutdrägt
kunnat utredas, hvarför siffran tio är ungefärlig''.

Denna uppgift visar dock, så väl att inom ytterst få skoldistrikt förhållandena
kräfva en sådan Oordning, motionären åsyftat, som äfven, att
hinder icke möter att efter ansökan hos Kongl. Maj:t erhålla rätt att ordna
undervisningen på det sätt, särskilda undantagsförhållanden anses påkalla.

Det föreslagna tillägget till § 15 i folkskolestadgan synes utskottet
på grund häraf vara obehöflig^ och då detsamma understundom sannolikt
skulle komma att menligt inverka på barnens helsa och undervisning, torde
detta tillägg ej heller vara lämpligt att i folkskolestadgan intaga, endast för
de få undantagsfall, som deraf kunde komma att hafva något gagn.

Med stöd af hvad ofvan anförts finner sig utskottet ega giltiga skäl
hemställa,

det Första Kammaren icke måtte biträda Andra Kammarens
ifrågavarande beslut.

Stockholm den 21 april 1890.

På utskottets vägnar:

LARS BERG.

Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1890.