Första Kammarens Tillfälliga Utskott (No 1) Utlåtande N:o 4 (Utlåtande 1896:Tfu14 Första kammaren tfu1)

Första Kammarens Tillfälliga Utskott (No 1) Utlåtande N:o 4.

.r:: y:. ,} r_ .< -h(full!i)

N:0 4.

Ank. till Eiksd. kansli den 21 februari 1896, kl. 2 e. m.

Första Kammarens första tillfälliga utslcotts utlåtande n:o 1, i anledning
af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om meddelande af föreskrifter dels till
förhindrande af barns och minderåriges användande
vid offentliga förevisningar och dels till inskränkande
af barns och minderåriges användande vid offentliga
teaterföreställningar.

Uti en inom Första Kammaren väckt ock till yttrande af utskottet
hänvisad motion (n:o 15) har herr A. von Möller föreslagit,

»att Riksdagen ville till Kongl. Maj:t aflåta underdånig skrifvelse med
anhållan att Kongl. Maj:t täcktes låta utröna, om och till hvilken utsträckning
stadganden må kunna meddelas i syfte dels att förhindra barns och
minderåriges användande vid offentliga förevisningar, såsom lindansning,
konstridning, akrobatiska och andra konststycken, vid varieté- och dylika
föreställningar, dels att inskränka barns och minderåriges användande vid
offentliga teaterföreställningar samt, derest utredningen dertill föranleder,
låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till lag i ämnet.»

Såsom stöd för denna sin hemställan har motionären framhållit, att de
kongl. förordningarna af den 18 november 1881 och den 10 juli 1891
onekligen i ganska många hänseenden tillgodosett ett länge kändt behof af
Bih. till Rilcsd. Prof. 1896. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 3 Höft. (No 4). 1

Första Kammarens Tillfälliga Utskott (N:o 1) Utlåtande N:o 4.

skydd för vissa slag af minderårige yrkes- och näringsidkare, samt att,
under det den förra förordningen hufvudsakligen afser att skydda unge
arbetares lif och lemmar för de faror och öfveransträngningar, som de olika
handteringarna kunna medföra, den senare förordningen äfven sökt förekomma
vådor af annat slag, som hotade de minderårige, hvilka i städerna
nattetid tillhandahölle tryckalster, blommor och dylikt.

»Oaktadt sålunda» — fortsätter motionären — »redan mycket blifvit
gjordt för att åt samhället söka bevara en stor del af den ungdom, som
genom eget arbete måste lifnära sig, sund till kropp och seder, synes man
dock hafva förbisett att med något lagbud värna en klass af olyckliga barn,
uppväxande i förtryck och elände och utsatta för både kroppsliga och moraliska
faror, mången gång i vida högre grad än de nyssnämnda.

Och dock stå dessa beklagansvärda lätt att finna i stad och på landsbygden,
på cirkusmanéger, varietétribuner, i akrobaters och andra gycklares
marknadstält.

Af samvetslöse anhörige eller direktörer tvingas de med hot och misshandlingar
att genomgå en för deras sunda utveckling och för utsigten till
en framtida nyttig verksamhet ofta förderfbringande lärotid, till dess de
nå den grad af skicklighet att blifva tillräckligt inkomstbringande för sin
> impressario».

Må det gerna medgifvas, att desse kanske till större delen utgöras af
utländingar, men äfven svenskar hafva ej försmått följa deras exempel,
och — sorgligt att säga — svenska föräldrar finnas, som af godtrogenhet
eller vinningslystnad afhändt sig sina barn åt kringresande konstridare, akrobater
och dylike, ett missförhållande, som skall qvarstå, så länge desse ej
af någon lag hindras i sina uppvisningar inför eu kanske mera tanklös än
hjertlös hop af åskådare, hvilka förbise de lidanden, barnet har att genomgå
under öfningstiden, samt hur det sätter välfärd och lif på spel för att
bereda dem ett ögonblick af nervretande spänning och nöje.

I utlandet har redan lagstiftningen inskridit häremot, och man torde
kunna hoppas, att den tid ej är aflägsen, då äfven svenska barn skyddas
från att uppfostras till gycklare, och utländska konstmakare förhindras
att i Sverige rikta sig genom dessa i andra länder förbjudna barnförevisningar.

Sålunda finner man stadganden redan i Nordtyska förbundets näringslag
af 1869 äfvensom i 1891 års tyska Reichsgewerbeordnung, som förhindra
barn under 14 år att deltaga i »Gewerbebetrieb im Umherziehen»,
hvari innefattas olika slag af handel och yrken samt »musikutföranden,

Första Kammarens Tillfälliga Utskott (N:o 1) Utlåtande N:o 4.

förevisningar, teaterföreställningar eller andra lustbarheter, utan att dessa
erbjuda ett högre konstnärligt eller vetenskapligt intresse».

I staten Massachusetts få ej barn under 15 år uppträda som akrobater
eller lindansare.

Uti Italien tillkom i slutet af 1873 en författning, hvilken synes
hafva tjenat de franske lagstiftarn e till förebild för lagen af den 7 december
1874 (loi relative ä la protection des enfants employés dans les professions
ambulantes).

I den sistnämnda förbjudes att låta minderårige under 16 år utföra
farliga kraftstycken (tours de force périlleux) eller kroppsförvridande öfningar
(exercises de dislocation) äfvensom att använda andras barn under 16
år eller egna under 12 år vid cirkus-, akrobat-, lindansare- och liknande
föreställningar vid straffpåföljd af ända till 2 års fängelse och 200 francs böter.

Den italienska lagen stadgar ett åldersminimum af 18 år.

Inseende svårigheten af en verksam kontroll af förbudet mot de för
barnets helsa farliga öfningarna, synes man hafva faststält en så hög åldersgräns
äfven för den uppträdande, för att derigenom försvåra och fördröja
dennes utbildning och dermed göra hela företaget mindre lönande.

Som lagen af den 7 december 1874 hufvudsakligen afsåg kringresande
s. k. konstnärer, infördes i förordningen af den 2 november
1892 (la loi sur le travail des enfants — — dans les établissements industriels),
art. 8, ett förbud mot att använda barn under 13 år som skådespelare,
statister etc. vid föreställningar å fasta scener och varietélokaler
(théåtres et cafés-concerts sédentaires); dock kunna ministern för undervisningsväsendet
och de sköna konsterna i Paris samt prefekterna i departementen
undantagsvis lemna tillstånd att använda ett eller flera barn vid
uppförande af vissa skådespel.

Denna bestämmelse i 1892 års franska lag synes vara särdeles beaktansvärd,
helst den å ena sidan i myndigheternas hand lägger rätten att
medgifva barns medverkan i sådana skådespel, der detta oundgängligen
fordras för den dramatiska handlingen, men å den andra sätter en gräns
för ett missbruk, som man på vissa teatrar i vårt land har tillfälle bevittna,
att barn af ganska späd ålder ofta qväll efter qväll få tjenstgöra som statister,
i dansnummer m. m.

Då de dessutom om förmiddagarne stundom måste medverka vid nya
styckens inöfning samt uppehålla sig i den dammiga, qväfva teaterluften
till sent på natten, torde åtminstone deras helsa — andra olägenheter för
deras utveckling att förtiga — deraf förr eller senare lida men.

4 . Första Kammarens Tillfälliga Utskott (N:o 1) Utlåtande N:o 4.

De grundsatser, som gjort sig gällande i ofvannämnda utländska lagar,
synas mig vara väl förtjenta att äfven i vårt land vinna efterföljd för att
i möjligaste mån förebygga de menliga följderna af minderåriges användande
vid förevisningar och föreställningar af ifrågavarande art.»

Till den utredning, motionären lemnat i fråga om den utländska lagstiftningen
i föreliggande ämne, har utskottet endast att foga det tillägg, att
jemväl i Belgien utfärdats en lag af den 28 maj 1888 angående skydd
för barn i olika vandringsyrken af hufvudsakligt innehåll, att förbud deri
meddelats dels för akrobater, lindansare och dylika att vid offentliga föreställningar
använda andras barn under 18 år eller egna under 14 år och dels
för personer under 18 år att företaga »opassande» kroppsöfningar.

Då den af motionären åberopade kongl. förordningen af den 18 november
1881 angående minderåriges användande i arbete vid fabrik, handtverk
eller annan handtering såväl genom sin rubrik som äfven i följd af
det i flere paragrafer använda uttrycket »annan handtering» till äfventyrs
skulle kunna leda till det antagandet, att det af motionären nu föreslagna
förbud för barns och minderåriges användande vid offentliga förevisningar
m. m. redan finnes inrymdt i sistberörda förordning, bar utskottet trott
sig böra framhålla, att af nämnda förordnings innebörd framgår, att förordningen
endast afser industriella företag, samt att denna utskottets åsigt
vinner stöd dels deraf, att, efter det förordningen trädt i tillämpning, Kongl.
Maj:t genom nådigt bref den 13 april 1883 förklarat, att författningen
icke ens vore tillämplig på sågverks- eller brädgårdsrörelsen, och dels deraf, att
kongl. förordningen angående förbud för barn att nattetid idka viss försäljning
m. m. den 10 juli 1891 skulle varit öfverflödig, om med uttrycket
»annan handtering» afsetts jemväl sysselsättning utom det industriella
området. .

Utskottet, som sålunda håller före, att i svensk lag bestämmelser i
det af motionärerna angifna syfte saknas, finner i likhet med motionären
synnerligen behjertansvärdt, att det skydd, som redan lernnats minderårige
för de faror och öfveransträngningar, hvilka den industriella verksamheten
kan medföra, jemväl utsträckes till det område, hvarom nu är fråga.

Första Kammarens Tillfälliga Utskott (N:o 1) Utlåtande N:o 4. 5

Af eu för utekottet tillgänglig summarisk förteckning öfver de offentliga
föreställningar, vid hvilka ensamt å tre af hufvudstadens fem varietélokaler
barn och minderårige medverkat, framgår, att under tiden från och
med år 1892 mer än 20 olika sällskap under längre eller kortare tider
härstädes uppträdt och dervid företrädesvis utfört »akrobatiska luftproduktioner.
» Det är dock icke blott i hufvudstaden, utan äfven i landets öfriga
städer och på landsbygden, som dessa kringflackande sällskap — under
föregifvet namn af »konstnärer» och med i regel barns i ett eller annat
hänseende onaturligt utvecklade anlag till lockbete — ockra på allmänhetens
begär efter nervretande prestationer.

Den, som emellertid närvarit vid någon akrobatisk luftproduktion vare
sig i cirkusmanéger eller på varietéföreställningar, der barn utfört öfveransträngande
och till och med lj^sfarliga kroppsrörelser, har säkerligen känt
mera medömkan än beundran för de arma varelser, som måst offra tid och
eu för deras framtid önskvärd utveckling för att kunna fullgöra uppgifter
af ifrågavarande för såväl samhället som dem sjelfva fullkomligt onyttigt slag.

Det skäl, som, enligt utskottets åsigt, också kraftigast talar för behofvet
af stadganden i ämnet jemväl inom vårt land, är, att barnens intellektuella
utveckling i väsentlig mån åsidosättes under den ganska långa
tid som åtgår, innan de hinna den grad af skicklighet i sitt beklagansvärda
yrke, att de kunna offentligen uppträda, samt att befaras kan, det
de sedermera, underkastade vanans magt, förlora allt intresse för en nyttigare
verksamhet.

Vidkommande slutligen den af motionären föreslagna inskränkningen
af barns och minderåriges användande vid offentliga teaterföreställningar,
har utskottet, som jemväl i denna del af ämnet delar motionärens uppfattning,
intet att till hans gjorda hemställan tillägga.

Motionären har emellertid icke velat ensamt åt Kongl. Maj:t öfverlemna
utfärdandet af föreskrifter i ämnet, utan liemstält, att, derest af
motionären begärd och genom regeringens försorg verkstäld utredning dertill
föranledde, Kongl. Maj:t måtte låta utarbeta och för Riksdagen framlägga
förslag till lag i ämnet; men då ofvan omförmälda förordningarna af
den 18 november 1881 och den 10 juli 1891, hvilka äro med föreliggande
motions syften likartade, tillkommit utan Riksdagens hörande, och Kongl.
Maj:t, för den händelse författningsförslag i frågan grundlagsenligt skulle
betinga Riksdagens medverkan, otvifvelaktigt kommer att för Riksdagen
framlägga förslaget till dylik lag, tillåter sig utskottet med anledning af
den förevarande motionen hemställa,

Bih. till Riksd. Prot. 1886. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 3 Höft.

Första Kammarens Tillfälliga Utskott (N:o 1) Utlåtande N:o 4.

att Första Kammaren ville för sin del besluta, att
Riksdagen måtte till Kongl. Maj:t aflåta skrifvelse med
anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes låta utröna, om och
till hvilken utsträckning stadganden må kunna meddelas
i syfte dels att förhindra barns och minderåriges användande
vid offentliga förevisningar, såsom lindansning,
konstridning, akrobatiska och andra konststycken, vid
varieté- och dylika föreställningar, dels att inskränka
barns och minderåriges användande vid offentliga teaterföreställningar
samt, derest utredningen dertill föranleder,
i ämnet utfärda erforderliga föreskrifter.

Stockholm den 20 februari 1896.

På utskottets vägnar:

SIGFRID WIESELGREN.

Stockholm, Iduns Tryckeri Aktiebolag, 1896.