Första Kammarens Tillfälliga TJtskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8 (Utlåtande 1892:TfuA8 Första kammaren tfua)

Första Kammarens Tillfälliga TJtskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

N:o 8.

Ank. till Riksä. kansli den 2G mars 1892, kl. 1 e. m,

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o <5, i
anledning af väckta motioner om ändringar i förordningen
angående försäljning af vin, maltdrycker, kokad t
kaffe och andra tillagade icke spirituösa drycker, den
24 oktober 1885.

Enligt, förordningen angående försäljning af vin, maltdrycker, kokadt
kaffe och andra tillagade, icke spirituösa drycker, den 24 oktober
1885, samt kungörelsen den 10 juli 1891, eger hvarje handlande att till
afhemtning försälja vin och maltdrycker, dock att å landet för försäljning
af vin till afhemtning till mindre belopp än tio liter erfordras tillstyrkan
af antingen kommunalnämnd eller kommunalstämma samt bifall af Kongl.
Maj:s befallningshafvande. (§ 11.)

Rätt till utskärning af vin och maltdrycker tillkommer den, som
eger rätt till utskänkning af bränvin, och kan af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
vidare medgifvas dels åt den, som idkar värdshusrörelse,
dock endast vid måltider åt spisande gäster, dels ock eljest i
särskild bestämd ordning men endast under förutsättning af antingen
kommunalstämmas eller kommunalnämnds bifall. (§§ 1—6.)

Försäljning till förtäring på stället af kaffe, té, chokolad och andra
tillagade icke spirituösa drycker, tillkommer åter välfräjdad person, som
om rörelsen gör anmälan. (§ 8.)

Rätt till utskänkning af vin och maltdrycker å passagerarefartyg

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8. 11

kan beviljas af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i det län, hvarest fartygets
rederi har sitt hufvudsäte. (§ 7.)

Håller någon vin eller maltdrycker för afhemtning till salu, och
visar sig att genom försäljningen oloflig utskänkning främjas eller
oordningar eljest föranledas, eger i stad magistrat och på landet kommunalnämnd
förbjuda vidare försäljning. Beslutet går i verkställighet
genast samt underställes Kongl. Maj:ts befallningshafvandes pröfning.

(§ 15= i.)

Inom Andra Kammaren hafva väckts tre motioner om ändrad lagstiftning
rörande handel med vin och maltdrycker:

n:o 87 af herr Olof Andersson i Lyckorna,

n:o 134 af herr J. A. Sjö och

n:o 169 af herr P. Waldenström jemte 73 andra af Andra Kammarens
ledamöter.

I motionen n:o 87 föreslår herr Olof Andersson:

»att Riksdagen ville ingå till Kong], Maj:t med anhållan, det
Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag
till sådana ändringar i förordningen den 24 oktober 1885 angående
försäljning af vin och maltdrycker m. m., att dels rättigheten att å
landet för afhemtning hålla till salu sådana maltdrycker, som innehålla
mer än två volymprocent alkoholhalt, till mindre belopp än tio liter, endast
må utöfvas af den, hvilken erhållit rättighet att å landet idka sådan
utskänkning af nämnda drycker, som afses i § 3 af sagda förordning,
och dels att rörande sådana maltdryckers, som innehålla mer
än två volymprocent alkoholhalt, hållande för afliemtning till salu å
landet till mindre belopp än tio liter skola i öfrigt gälla samma bestämmelser,
som nu äro stadgade rörande utskänkningen af sådana
drycker.»

Herr J. A. Sjö föreslår i motionen 134:

»att Riksdagen ville besluta att hos Kongl. Maj:t anhålla, det
Kongl. Maj:t måtte vidtaga sådan förändring i förordningen.angående
försäljning af vin och maltdrycker m. m.*den 24 oktober 1885:

dels att försäljning af dessa drycker till afhemtning icke må på
landsbygden förenas med annan handel, till hvars bedrifvande särskild
anmälan erfordras;

dels ock att rätt till försäljning af maltdrycker för afhemtning
till mindre myckenhet än tio”liter må å landet förvärfvas i den ordning,
11 § af förenämnda förordning redan stadgar i fråga om dylik för säljning

af vin.»

I motionen n:o 169 hafva herrar P. Waldenström med flere hemstält:

12 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

»l:o) att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, att
Kongl. Maj:t ville låta utreda, huru på det mest praktiska sätt en gräns
må kunna bestämmas mellan svagdricka å ena sidan och starkare maltdrycker
å den andra, samt att Kongl. Maj:t på grund af sådan utredning
ville vidtaga de förändringar i förordningen den 24 oktober 1885
angående försäljning af vin och maltdrycker m. m., att en sådan gräns
bestämmes samt att handeln med svagdricka undandrages de inskränkande
bestämmelser, som nu gälla för handeln med maltdrycker i allmänhet,
samt ställes på samma linie som handeln med de i § 8 af
nämnda förordning omnämnda dryckerna;

2:o) att Riksdagen må i skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla om
sådan ändring i förordningen den 24 oktober 1885 angående handeln
med vin och maltdrycker,

dels att försäljningen af dessa drycker till afhemtning ej må å
landsbygden förenas med annan handel, till hvars bedrifvande särskild
anmälan erfordras;

dels och att rättighet till försäljning af maltdrycker till mindre
qvantitet än 10 liter må å landsbygden förvärfvas i den ordning, som
§ 11 af nämnda förordning redan stadgar i fråga om försäljning af vin;

3:o) att Riksdagen likaledes i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller
att § 7 mom. 2 i meranämnda förordning må erhålla följande lydelse:

»Rättighet till utskänkning å passagerarefartyg sökes hos Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i det län, der fartygets rederi har sitt hufvudsäte.
Sådan utskänkning må endast ega rum till förtäring om bord
på fartyget och må, under det fartyget ligger i hamn eller vid land,
allenast ske till besättningen och till dem, som i fartygets restaurationslokal
intaga måltid; egande Kongl. Maj:ts befallningshafvande att jemväl
i öfrigt beträffande utskänkningen föreskrifva de inskränkningar, som
kunna finnas nödiga.»

I anledning af dessa motioner, som öfverlemnats till Andra Kammarens
andra tillfälliga utskott, har nämnda utskott hemstält att Andra
Kammaren måtte för sin del besluta:

l:o) att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, att Kongl.
Maj:t ville låta utreda, huru på det mest praktiska sätt en gräns må
kunna bestämmas mellan svagdricka å ena sidan och starkare maltdrycker
å den andra, samt att Kong!. Maj:t på grund af sådan utredning
ville vidtaga de förändringar i förordningen den 24 oktober 1885

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8. 13

angående försäljning af vin och maltdrycker m. m., att en sådan gräns
bestämmes samt att handeln med svagdricka undandrages de inskränkande
bestämmelser, som nu gälla för handeln med maltdrycker i allmänhet,
samt ställes på samma linie som handeln med de i § 8 af
nämnda förordning omnämnda dryckerna;

2:6) att Riksdagen må i skrifvelse till Kongl. Maj:t. anhålla om
sådan ändring i förordningen den 24 oktober 1885 angående handeln
med vin och maltdrycker,

dels att försäljningen af dessa drycker till afhemtning ej må å
landsbygden förenas med annan handel, till hvars bedrifvande särskild
anmälan erfordras;

dels ock att rättighet till försäljning af maltdrycker till mindre
qvantitet än 10 liter må å landsbygden förvärfvas i den ordning, som
§ 11 af nämnda förordning redan stadgar i fråga om försäljning af vin;

3:o) att Riksdagen likaledes i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller,
att § 7 mom. 2 i meranämnda förordning må erhålla följande lydelse:

»Rättighet till utskänkning å passagerarefartyg sökes hos Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i det län, der fartygets rederi har sitt hufvudsäte.
Sådan utskänkning må endast ega rum till förtäring om bord på
fartyget och må, under det fartyget ligger i hamn eller vid land, allenast
ske till besättningen och till dem, som i fartygets restaurationslokal
intaga måltid; egande Kongl. Maj:ts befallningshafvande att jemväl
i öfrigt beträffande utskänkningen föreskrifva de inskränkningar, som
kunna finnas erforderliga.»

Sedan Andra Kammaren bifallit utskottets berörda hemställan, har,
jemlikt § 63 mom. 3 riksdagsordningen, beslutet härom blifvit genom
utdrag af protokollet delgifvet Första Kammaren, som hänvisat ärendet
till sitt andra tillfälliga utskott.

Såsom motiv har Andra Kammarens andra tillfälliga utskott åberopat
hvad samma utskott i enahanda fråga vid föregående års riksdag
anförde i då afgifvet, af Andra Kammaren bifallet men af Första Kammaren
afslaget betänkande. Från detta införes derföre följande:

»Det syfte, att åt de mindre bemedlade bereda fri tillgång till den
billiga, oskadliga och i någon mån närande läskedryck, som benämnes
svagdricka, och som för dem blifvit snart sagdt eu nödvändighetsvara,
samt i samband dermed undanrödja, eller åtminstone inskränka anled -

14 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

ningarna att anskaffa det dyrare och mera berusande ölet ■— detta syfte
erkänner utskottet obetingadt vara synnerligen godt, och anser följaktligen,
att det bör af statsmagterna understödjas, om en följdrigtig lagstiftning
kan åstadkommas samt en motsvarande lagskipning låter sig
praktiskt genomföras.

För att nu afgöra, om och under hvilka förhållanden detta motionärens
förslag låter sig genomföras, måste man först och främst undersöka
den frågan:

är det ur teknisk synpunkt möjligt att uppdraga en så bestämd
alkoholgräns mellan starkare och svagare maltdrycker, att denna gräns
kan i lag fästas?

Besvaras den frågan jakande, möta omedelbart två andra spörsmål,
som ock fordra afgörande, nemligen:

hvilken är denna alkoholgräns? och

huru skall, vid den praktiska tillämpningen, nöjaktig kontroll af
densamma kunna åstadkommas?

För att vinna klarhet öfver dessa frågor har utskottet vändt sig
dels till professorn i kemisk teknologi vid kongl. tekniska högskolan herr
P. Klason, dels till kemisten vid kongl. flottans mindepartement herr ingeniör
A. Werner Cronqvist med anhållan att få höra deras på vetenskap
och erfarenhet grundade mening. Till svar har utskottet från dem
båda emottagit utlåtanden — — — Såsom af dessa utlåtanden synes,
äro de båda fackmännens åsigter om saken i vissa afseenden olika, medan
de deremot öfverensstämma uti det, som här är hufvudsak, nemligen att
en gränslinie bör kunna laggiltigt- uppdragas mellan starkare och svagare
maltdrycker.»

I det åberopade intyget af professor Klason erinras att alkoholhalten
i Öl under jäsningens gång ökas och yttras vidare: »Utginge man
sålunda, såsom föreslagit varit, allena från alkoholhalten i maltdrycker,
så skulle man dermed kunna drifva en person i det predikament, att
han vid försäljningen af sin vara i dag handlade fullständigt laglydigt,

1 morgon åter vid försäljning af samma vara så lagvidrigt att han kunde
inför domstol åtalas och fällas. Det är i synnerhet med öfverjästa maltdrycker
som svårigheter af berörd art skulle inträffa.» På dessa och i
öfrigt anförda skäl uttalar han slutligen som sin mening:

»l:o) att enbart bestämmandet af en viss alkoholhalt såsom kontroll
ej synes vara lämpligt och knappast möjligt. Den föreslagna halten af

2 procent synes dessutom vara mindre lyckligt vald, då drickats halt af
alkohol ofta ligger kring just detta talj

Törsta Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande K:o 8.

2:o) att deremot, bestämmandet af maltdryckens ursprungliga koncentration
såsom vört synes vara egnadt. att utgöra en utgångspunkt fölen
eventuel lagstiftning;

3:o) att lämpligast, så vidt jag kan finna, en halt af högst 10
procent extrakthalt hos vörten sättes såsom gränsmärke för en lagstiftning
af den beskaffenhet, som motioner inom nu pågående riksdag innebära.

Kontrollen torde i de flesta fall ej kunna vålla så stora svårigheter,
då på grund af den nämnda intervallen smaken lätt lär sig urskilja
när den ena eller andra sorten förelåge.»

Ingeniör Cronqvist anför ett exempel, hurusom under tre dygn alkoholmängden
i svagdricka ökats från 2,5 till 2,9 eller med 0,4 procent
samt utlåter sig vidare;

»Alla jästa, icke destillerade drycker, äro väsentligen beroende af
den vört, hvarur de framstälts, ej allenast deri, att mer eller mindre
alkohol kan framställas ur dem utan ock i förmågan att hejda den pågående
alkoholutvecklingen. Erfarenheten gifver nemligen vid handen,
att ytterst svag vört i det senare hänseendet svårligen kan regleras,
men att deremot vid vörtstyrka af 10 till 11 procent och mer, blir fabrikanten
i stånd kunna reglera alkoholutvecklingen, om denna får öfverstiga
3 procent. Under 3 procent torde deremot så stor svårighet finnas,
att lag och dermed följande ansvar ej bör drabba den som mot
sådant bryter.»

Såsom slutomdöme yttrar ingeniör Cronqvist, att till gräns för
maltdrycks hänförande under förordningen den 24 oktober 1885. måtte
bestämmas, att i sådan maltdrjmk summan af fasta ämnen (extraktivämnen)
i vigtprocent samt alkohol i volymprocent ej må vara öfver 9 samt att
deraf mängden alkohol ej.må öfverstiga 3,5 volymprocent.

I ingeniör Cronqvists utlåtande anföres vidare hurusom svenska
teknologföreningens fackafdelning för kemi och bergsvetenskap enhälligt
besvarat frågan: »hvithet enkelt och praktiskt sätt finnes för att säkert
bestämma tvä procent alkohol i maltdrycker?» dermed att »de metoder,
som finnas att med tillräcklig skärpa bestämma mängden alkohol i en
maltdryck af låg alkoholhalt, äro alla af beskaffenhet att icke kunna
tillämpas af annan än fullt sakkunnig och i finare kemiska operationer
förfaren person, hvadan profning af förberörda slag i allmänhet ytterst
sällan torde kunna ega rum vid beslagstillfället, och då härtill kommer,
att alkoholmängden i eu maltdryck vid förvaring lätt ökas, hvilken ökning
under ej längre tid än en vecka visat sig uppgå till £ procent och
derutöfver; så anser fackafdeluingen det vara omöjligt att en lag af
ifrågavarande art kan blifva effektiv.»

16 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

Då utskottet nu går att för egen del yttra sig om förslaget, tvekar
utskottet ej att uttala den åsigt, att det vore synnerligen önskligt om,
såsom Andra Kammaren ifrågasatt, en gräns kunde uppdragas mellan
olika slag af maltdrycker, så att försäljningen af de starkare kunde
underkastas en strängare kontroll och åter handeln med den svagare
sorten icke underkastas andra föreskrifter än som nu gälla för försäljning
af kaffe, té och dylika läskedrycker. Säkerligen skulle derefter
lagstiftningen angående handeln med maltdrycker lättare låta ordna sig
på ett sätt, som kunde tillfredsställa olika meningar.

Komitén för beskattning af maltdrycker insamlade från kemiska
stationer och vissa andra för komitén bekanta kemiska anstalter uppgifter
om analyser, som under senare åren verkstälts å maltdrycker, och
gjorde af dessa uppgifter följande sammanfattning:

	Antal	Vigtsprocent alkohol
	prof.	högst.	lägst.	medeltal.
Porter........................................	..................... 16	7,20	4,28	6,02
Bayerskt Öl .........................	.................... 166	5,26	3,30	4,19
Pilsner öl.................................	.................. 40	4,89	3,40	3,78
Iskällardricka...........................	................. 68	3,42	2,06	2,72
Svenskt Öl .............................	.................. 17	4,00	1,52	2,18
Dricka......................................	................... 47	2,56	0,79	1,76.

Af denna redogörelse torde framgå, att den gräns, som skulle uppdragas,
icke kan angifvas med ledning af några för de olika dryckerna
karakteristiska egenskaper, utan måste uppdragas helt godtyckligt. Sättes
den vid 2 procent, varder dricka och svensköl hänförda till ena eller
andra klassen uteslutande efter alkoholhalten. Höjes procenten till 2]
procent kommer iskällardricka jemväl i samma förhållande. Vid 24, 2|
och 3 procent varda iskällardricka och svensköl föremål för alldeles olika
lagstiftning allt efter som alkoholhalten öfver- eller understiger den lagliga
gränsen. Härvid måste ytterligare anmärkas, att hvilken gräns,
lagen än skulle angifva, täflan alltid måste föranleda yrkesidkaren att
tillverka och handlanden att till salu hålla en dryck, som i möjligaste
måtto närmar sig gränsen. Allmänheten kommer antagligen att finna
den bättre än den svagare drycken och skall derföre vid sina inköp af
maltdrycker vända sig till den handlande, som eger den dryck, allmänheten
önskar; och med maltdryckshandeln skulle kanske den öfriga bodhandeln
äfven följa.

Emellertid fortgår hos maltdryckerna jäsningen och alkoholbildningen
ända tills ättiksbildningen börjar. Ökningen kan vara större och mindre.

törsta Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

Här ofvan finnes anförda fall, der densamma varit betydlig. Tillverkaren
och handlanden äro således icke i tillfälle att närmare bestämma alkoholhalten.
En samvetsgrann handlande skulle derföre föranledas att hålla
sin vara inom en ej obetydligt lägre gräns än den lagliga; men ej
så den mindre samvetsgranne. Såsom förut antydts, skulle dock täflan
tvinga den samvetsgranne handlanden att öfvergifva sina betänkligheter
eller ock föra handeln från honom till en annan, som vore mindre försigtig.
I så fall skulle ju lagstiftningen hafva den verkan att just lägga
maltdryckshandeln i händerna på mindre ordentliga personer. Just till
förekommande af de olägenheter, den fortsatta alkoholbildningen i förevarande
afseende medför, hafva professor Klason och ingeniör Cronqvist
velat utgå från vörtens ursprungliga extrakthalt. Den angifna metoden
är dock alltför invecklad och besvärlig för att kunna användas af annan
än en utbildad kemist.

Då alltså gränsen mellan de olika dryckerna endast kan uppdragas
efter en godtyckligt bestämd alkoholprocent, samt alkoholhalten
är underkastad förändring, lärer införandet af en gräns mellan olika
maltdrycker väsentligen vara beroende på möjligheten att lätt och säkert
bestämma alkoholhalten i maltdrycker. Att sådant ej kan ske genom
smaken torde vara lika uppenbart, och då det icke heller får förutsättas
att åklagare, handlande och bryggare skulle åtnjuta några månaders
undervisning i kemi, måste undersökningssättet vara sådant att det icke
kräfver kunskap i kemi eller vana vid kemiska operationer utan kan
lätt och säkert af en hvar utöfvas.

Sätt för bestämmande af alkoholhalten äro Sallerons destillator,
pyrometer, ebullioskopet och en af professor S. O. Pettersson och
ingeniören R. Ekman konstruerad differentialalkoholometer. Af dessa
kunna de två första apparaterna endast användas af en tekniskt bildad
person.

Om ebullioskåpet, som från vissa håll mycket förordats, yttrar komitén
för beskattning af maltdrycker följande:

»Ebullioskopet är ett instrument, som grundar sig derpå, att en
alkoholhaltig vätska har lägre kokpunkt än vatten. Som vattnets kokpunkt
emellertid vexlar något med barometertrycket, måste densamma,
innan instrumentet användes, noga bestämmas, och denna vattnets kokpunkt
blir sedan utgångspunkten för bestämning af alkoholprocenten.
Under vanliga förhållanden kokar rent vatten vid + 100° C. och absolut
alkohol vid 78,4°. Mellan dessa två tal ligger kokpunkten för en blandning
hvilken som helst af alkohol och vatten; men emedan alkoholBih.
till Riksd. Prot. 1892. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 4 Iluft. 3

18 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts fN:o 2) Utlåtande N:o 8.

differenserna ej förhålla sig direkt som kokpunktdifferenserna, är instrumentet
försedt med en genom försök faststäld skala, och erfarenheten
lär, att vid mycket svaga sprithaltiga vätskor en ringa tillväxt i styrkan
vållar en jemförelsevis stor förändring i kokpunkten, hvaraf synes att
instrumentet företrädesvis lämpar sig för spritsvaga vätskor. Vid undersökning
af extrakthaltiga vätskor såsom öl måste en korrektion göras
för extrakthalten. Ett för noggranna undersökningar afsedt så kalladt
precionsebullioskop har på sista tiden blifvit konstrueradt af professor
P. Waage i Kristiania.» 1

Instrumentet är i en tekniskt bildad persons hand lättskött, och
en bestämning utföres dermed fortare än med någon annan af de nu
brukliga metoderna. Vid undersökningar, som verkstälts i Stockholm,
hafva afvikelserna från de resultat, andra metoder angifvit, varit högst
0,17 procent af dryckens vigt. Priset är 130 kronor. Utskottet finner
dock af ofvanstående, att en viss teknisk utbildning erfordras för instrumentets
användande och anser den vid undersökningar förekommande
differens af 0, i o procent eller mer, vara ganska afsevärd, då fråga är om
en synnerligen alkoholsvag dryck.

Den nämnda differentialalkoholometern är enligt nämnda komités
betänkande fotad på den olika ångtensionen hos vätskor med olika sprithalt
samt afsedd att bestämma, huruvida en sprithaltig vätska är starkare
eller svagare än en annan, hvars alkoholhalt man redan känner;
men instrumentet erfordrar temlig vana vid dess behandling äfven af
tekniker.

Då utskottet således efter moget öfvervägande kommit till den
uppfattning, att något enkelt och i deu icke tekniskt bildades hand användbart
medel för bestämmande af alkoholhalten hos maltdrycker icke
finnes, och vid sådant förhållande det synes mindre lämpligt att nu vilja
göra lagligheten af varans försäljning beroende på den dag efter dag
eller''''Vecka efter vecka vexlande alkoholhalten hos densamma, anser utskottet
för närvarande intet vara att vinna med den skrifvelse, som
blifvit ifrågasatt, och får derföre hemställa

att Första Kammaren icke måtte biträda Andra
Kammarens under punkten l:o omförmälda beslut.

II.

Beträffande denna punkt anförde Andra Kammarens tillfälliga utskott
vid föregående riksdag följande:

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8. 19

»Att anledningar till missbruk af berusande drycker med deraf
föranledda följder snarast äro att befara der, hvarest större eller mindre
folksamlingar vanligen förekomma, detta lärer väl få anses vara temligen
oomtvisteligt; och alldenstund handelsbodar af naturliga skäl utgöra ett
slags centralpunkter, der personer från olika håll ofta sammanträffa, lärer
det väl icke heller kunna bestridas, att denna omständighet i och för
sig för mången kan utgöra en anledning till att i dessa bodar förse sig
med och sedan omättligt förtära dylika drycker, då de der stå till buds.
Sannolikt medverkade denna omständighet väsentligen till det stadgande
i gällande bränvinsförsäljningsförordning (§ 5 mom. 2), enligt hvilket
»minuthandel med eller iskänkning af bränvin icke må vara förenad med
annan liandel, till hvars bedrifvande särskild anmälan erfordras.))

Då nu en lika bestämd som sorglig erfarenhet vittnar, att rus
med alla dess följder kan framkallas lika väl af vin och Öl som af bränvin,
och att skilnaden består endast deri, att af de svagare dryckerna
en större qvantitet erfordras än af de starkare — en skilnad, som i ej
ringa mån torde utjemnas deraf, att vinet och ölet äro mer lättdruckna
än bränvinet, samt, hvad särskildt angår ölet, att detta i förhållande till
myckenheten är billigare — så anser utskottet, att det blott vore en
naturlig och följdrigtig lagstiftningsåtgärd, om, efter så mången erfarenhet
om en sådan åtgärds behöflighet, handlande förvägrades att afyttra
vin och öl, på samma grund som de redan förut förvägrats att afyttra
bränvin.

Utskottet, för sin del saknande skäl att i hufvudsak bestrida tillvaron
af de starkt betonade missförhållanden, som i motionärernas redan
förut återgifna respektive motiveringar blifvit anmärkta såsom en följd
af vin- och ölhandelns förening med annan handel, finner sig alltså böra
biträda — — — att vin- och ölhandel må från annan handel skiljas.
Deremot anser utskottet olämpligt att, — — — skärpa lagstiftningen i
berörda rigtning endast med afseende på maltdrycker.

Dernäst kommer frågan om de vilkor för erhållande af rättighet
att idka vin- och maltdryckshandel, hvilka blifvit i dessa motioner föreslagna.
Härom hyser utskottet den mening, att allt för skärpta bestämmelser
böra undvikas, såsom i viss mån innebärande en monopolisering
af de omhandlade dryckernas försäljning och på samma gång en längre
än nödigt och nyttigt är drifven inskränkning i den hittillsvarande rättigheten
för så väl konsumenter att anskaffa som för producenter att tillhandahålla
samma drycker.

De fyra nu föreliggande motionerna uttrycka icke, så vidt utskottet

20 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

kunnat finna, den önskan eller sträfvan, som man på visst håll velat
tillägga dem, att inom landet omintetgöra särskilt, förbrukningen af maltdryckerna
och dermed den numera betydliga industri, som på samma
förbrukning är grundad. EU är att söka utplåna en vara ur den allmänna
marknaden, ett annat att, till förekommande af varans missbruk,
vilja reglera vilkoren för dess försäljning. Blott om det senare är här
fråga.»

Det förslag, lika lydande med det nu föreliggande, som af Andra
Kammarens tillfälliga utskott då framstäldes, bifölls af Andra Kammaren
men afslogs af Första Kammaren i enlighet med dess andra tillfälliga
utskotts utlåtande, hvari anfördes:

»Under antagande att förbud att å landet i sammanhang med annan
handel försälja maltdrycker icke lärer kunna ifrågakomma i annan händelse,
än att förändrade stadganden om förvärfvande af rätt till försäljning
af maltdrycker i öfverensstämmelse med motionärens förslag och
Andra Kammarens beslut varda meddelade, får utskottet först uttala sin
mening angående förslaget i hvad det angår sättet för förvärfvande af
rätt att å landet försälja maltdrycker till afhemtning.

I detta hänseende gå motionärens förslag och Andra Kammarens
beslut derpå ut, att i lagstiftningen i ämnet bestämmelse skulle införas
derom att fråga, huru vida eller på hvilket eller hvilka försäljningsställen
inom en kommun försäljning af maltdrycker för afhemtning till
mindre belopp än tio liter finge ega rum, skulle blifva beroende på
Konungens befallningshafvandes afgörande, dock med den inskränkning
att, der kommunalnämnd och kommunalstämma enats om afstyrkande af
sökt försäljningsrätt, frågan derom förfallit. I kommuner, der, i följd
af kommunalmyndigheternas samstämmiga eller ock Konungens befallningshafvandes
beslut, sådan maltdryckshandel, hvarom nu är fråga,
blefve antingen helt och hållet förbjuden eller och endast tillåten på ett
ställe, skulle ölkonsumenter, som icke kunna eller vilja på en gång förse
sig med minst tio liter, ådragas icke ringa olägenhet och kostnad, i förra
fallet genom besväret att från må hända långt aflägsen ölhandel inom
annan kommun afhemta sitt maltdrycksbehof och i det senare genom
erläggande af den prisförhöjning, som vid en inom kommunen monopoliserad
maltdrycksförsäljning otvifvelaktigt blefve gällande. En lagstiftning,
som, jemte det intrång i näringsfriheten, den skulle innebära, tillika
komme att bereda allmänheten så betydande olägenheter, anser utskottet
icke vara tillrådlig, desto mindre som enligt nu gällande förordning utväg
ingalunda saknas att förhindra missbruk af rätten att sälja Öl till
afhemtning. 15 § i nu gällande förordning i ämnet lemnar nemligen,

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8. 21

som bekant, kommunalnämnd myndighet att, der handlande håller maltdrycker
för afhemtning till salu och det visar sig att genom försäljningen
oloflig utskänkning främjas eller oordningar eljest föranledas, för viss
tid eller för alltid förbjuda sådan handlande all vidare försäljning af sådana
drycker, dock med skyldighet för kommunalnämnden att underställa
sitt beslut Konungens befallningshafvandes pröfning. Detta stadgande,
behörigen tillämpad!, synes utskottet vara tillräckligt för ståtande
af oskick vid maltdryckshandeln på landet. Ännu verksammare blifva
föreskrifterna i detta hänseende, när stadgandena i denna § och i 14 §
4 mom. få det förändrade innehåll, som finnes angifvet i det vid Kongl.
Majrts nådiga proposition n:o 42 angående ändringar i lagstiftningen om
handeln med vin och maltdrycker fogade statsrådsprotokoll, och hvarigenom
dels kommunalnämnds rätt att förbjuda maltdrycksförsäljning
skulle komma att gälla alla, s.om idka dylik försäljning, dels ock kronobetjeningen
skulle ega befogenhet att vid marknad, kungjord allmän
torgdag med flera tillfällen, då större folksamling eger rum, derest missbruk
af försäljningsrätten förekom me, omedelbart förbjuda maltdrycksförsäljning.
— — — — — — — — — — — — — — — — —
Då utskottet på ofvan anförda skäl icke finner sig kunna tillstyrka
aflåtande af skrifvelse till Konungen med begäran om sådan ändring i
lagstiftningen, att rätt till försäljning på landet af maltdrycker för afhemtning
till mindre belopp än tio liter ej må kunna vinnas i annan
ordning än den, som 11 § i ofta åberopade förordning stadgar i fråga
om dylik försäljning af vin, samt det, med bibehållande af nu gällande
lagstiftning i detta hänseende, ej lärer kunna ifrågasättas att förmena
dem, som å landet idka handel med andra varor, att i sammanhang
dermed försälja maltdrycker till afhemtning, hemställer utskottet» — —
Då utskottet enligt sitt yttrande i föregående punkt icke ansett
möjligt att skilja handeln med svagdricka från handeln med andra maltdrycker,
samt vid sådant förhållande de nu ifrågasatta lagbestämmelserna
sannolikt skulle omgärda svagdricksförsäljning med föreskrifter, genom
livilka allmänhetens tillfälle att erhålla denna dryck skulle försvåras, får
utskottet, som jemväl anser de föregående år anförda skälen fortfarande
ega giltighet, hemställa,

att Första Kammaren ej heller måtte biträda
Andra Kammarens under punkten 2:o omförmälda
beslut.

Bill. till Rilisd. Frot. 1892. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band 1 Höft.

22 Första Kammarens Tillfälliga JJtskotts (N:o 2j Utlåtande N.o 8.

III.

Emot hvad Andra Kammaren beslutat i punkten 3:o, och hvilket
öfverensstämmer med hvad som stadgas i § 13 mom. 2 af förordningen
angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller
destillerade spirituösa drycker den 31 december 1891, bar utskottet intet
att erinra; hvadan utskottet hemställer,

/*. V t f S r*''ff''rT »K i r. -f/sf. rrn •''

att Första Kammaren måtte biträda Andra Kammarens
beslut i punkten 3.

Stockholm den 24 mars 1892.

HV'':1 >! tåi*.:, i» r^fTJ (i j 115 T* Ö t A It / ii ?*>n)! nl‘V .K

På utskottets vägnar:

>n ■ ,(:iU7 evtöi-j i''.!> L->f■ ■ v

ROBERT DICKSON.

Reservation beträffande punkten 2 af herr Öländer.

Herrar Kerfstedt och Spänberg hafva icke öfvervarit ärendets behandling
inom utskottet.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1892.