Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr i.
1
Nr 4.
Ankom till riksdagens kansli den 14 mars 1941 kl. 11 f. m.
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande, nr 4, i
anledning av väckt motion örn viss ändring av § 1,
mom. 3 biografförordningen.
I en inom första kammaren väckt och till dess första tillfälliga utskottför
behandling hänvisad motion, nr 68, har herr Hansson, Sven, m. fl. hemställt,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte hemställa, att § 1,
mom. 3, biografförordningen (svensk författningssamling nr 703/1939) utgår
i sin nuvarande lydelse och ersättes med följande:
»Ansökan örn tillstånd, som i mom. 1 sägs, erfordras ej beträffande föreställning,
som anordnas av religiöst samfund, folkbildningsorganisation eller
annan förening eller sammanslutning, därest endast smalfilm (film med
maximal bredd 17,5 mm) förevisas. Angående sådan förevisning skall dock
anmälan göras till polismyndighet, som i mom. 1 sägs, senast 24 timmar
före föreställningens början. Polismyndighet äger att meddela erforderliga
ordningsföreskrifter samt att förbjuda föreställning, örn den lokal, som i
anmälan avses, befinnes vara ur säkerhetssynpunkt olämplig, eller eljest, när
skälig anledning förekommer.»
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Motionärerna ha åberopat ett flertal uttalanden från på området tekniskt
sakkunniga samt av förordningen berörda firmor och sammanslutningar.
Dessa hävda samstämmigt att 1939 års ändring av biografförordningen blev
så konstruerad, att möjligheterna till förevisning av den brandsäkra smalfilmen,
vilken är av stor betydelse i folkbildningsarbetet, i stället för att
underlättas i hög grad har försvårats. Stadgandena angående anmälan bilagda
intyg i original eller avskrift, utvisande att filmen blivit godkänd för
offentlig visning samt undergått brandsäkerhetsgranskning, vålla stora besvärligheter
och onödiga kostnader för de många folkliga organisationer,
vilka i allt större utsträckning använda smalfilm i sin verksamhet.
Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från statens provningsanstalt
och Överståthållarämbetet.
Statens provningsanstalt redogör först för motiven för ändringen år 1939
av förordningen den 22 juni 1911 angående biografföreställningar, innebärande
att vissa föreningar och sammanslutningar befrias från plikten
att ansöka örn tillstånd för förevisande av film, under förutsättning att den
film, som skall visas, blivit av statens provningsanstalt påstämplad »Brandsäker».
Provningsanstalten vitsordar därefter att den smalfilm, som hittills
Bihang till riksdagens protokoll loit. 12 sami. t aud. Nr 4—5. 1
Utskottet.
2 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
tillverkats, är brandsäker, varför provning av sådan film icke behöver företagas.
Anstalten har därför ingen erinran mot förslaget att bestämmelserna
ändras därhän, att s. k. säkerhetsfilm ej behöver undersökas och stämplas
av provningsanstalten och ansökan örn tillstånd att förevisa smalfilm ej
behöver göras, men anstalten anser det vara oriktigt att olika föreskrifter
beträffande skyldighet att ansöka eller anmäla visning av smalfilm skola
gälla för å ena sidan förening eller sammanslutning och å andra sidan andra
företag eller enskilda.
Överståthållarämbetet åberopar yttranden från t. f. polismästaren och
brandchefen i Stockholm och förklarar sig icke ha någonting att erinra mot
den av motionärerna föreslagna ändringen i biografförordningen.
Utskottet finner i likhet med motionärerna en revision av biografförordningen
med avseende på bestämmelserna örn intygsavskrifter och brandsäkerhetsgranskning,
när det gäller smalfilm, påkallad. Då det får anses
styrkt, att endast sådan smalfilm. som är brandsäker och bär tydlig märkning
»Säkerhetsfilm» finnes tillgänglig, böra stadgandena om brandsäkerhetsgranskning
för sådan film utgå ur förordningen.
Beträffande ansökningplikten anser utskottet, i likhet med statens provningsanstalt,
det vara oriktigt att från sådan plikt undantages allenast religiöst
samfund, folkbildningsorganisation eller annan förening eller sammanslutning.
Förutsättningen för tillämpande av det förenklade förfarandet
med anmälan i stället för ansökan skall vara att den film, som skall visas,
verkligen är brandsäker, och risken för att denna förutsättning icke är uppfylld
är påtagligen icke större örn anmälan göres av enskild person eller
firma än om den göres av ideell sammanslutning.
Föreskriften att filmförevisare till anmälan örn visning av smalfilm skall
foga avskrift av censurkort, utvisande att filmen blivit granskad och godkänd
av statens biografbyrå, bör ävenledes utgå ur förordningen. Denna
föreskrift ger ingen verklig garanti för att förevisare!! endast visar av statens
biografbyrå godkänd film. Då förordningen föreskriver att filmförevisare
är pliktig att på anfordran av polismyndighet förete censurkort, synes
därigenom vara sörjt för kontroll över att ocensurerad film icke visas. Straffrisken
för visning av ocensurerad film rubbas icke av borttagandet av föreskriften
rörande anmälan åtföljd avskrift av censurkort.
Utskottet får sålunda hemställa,
att första kammaren i anledning av föreliggande motion
för sin del i skrivelse till Kungl. Majit ville hemställa, att
Kungl. Majit måtte företaga sådan ändring av § 1, mom. 3
i kungl, förordningen den 22 juni 1911 angående biografföreställningar,
att ansökan om tillstånd som i mom. 1 sägs
ej erfordras beträffande föreställning, vid vilken endast
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4. 8
smalfilm (film med maximal bredd 17,5 mm) skall förevisas,
samt att vid anmälan örn visning av sådan film intyg örn
brandsäkerhetsgranskning och att filmen godkänts för offentlig
visning icke behöva företes.
Stockholn! den 11 mars 1941.
På utskottets vägnar:
KARL AUG. JOHANSON.
Närvarande: herrar Karl Aug. Johanson, Härdin, Herman Ericsson, l. Persson,
Leander, Bodin, Näslund och 0. E. Andersson.