Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 6.
1
Nr 6.
Ankom till riksdagens kansli den 29 april 1942 kl. 9.30 f. m.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande i anledning
av väckt motion örn rått till tjänste- och pensionsårsberåkning
för chef läkare vid sjukstuga.
I en inom riksdagens första kammare väckt och till dess andra tillfälliga
utskott hänvisad motion, nr 68, har herr Carlström hemställt, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte låta
utreda, huruvida, i vilken mån och på vilket sätt åtgärder böra och kunna
vidtagas, så att läkare, som antages till chefläkare vid sjukstuga, som regel
erhåller rätt till tjänste- och pensionsårsberäkning efter ungefärligen samma
grunder som gälla för civila läkare med tjänsteårsrätt, även om nämnda
sjukstuguläkare icke innehar annan befattning, som berättigar till nämnda
förmån.
Inom andra kammaren har en likalydande motion, nr 125, väckts av
herrar Hage och Viklund.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen II: 125.
Över motionen har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat yttranden
från medicinalstyrelsen, statskontoret och statens pensionsanstalt. Utskottet
har vidare berett svenska landstingsförbundet och svenska landskommunernas
förbund tillfälle yttra sig i anledning av motionen. De från
medicinalstyrelsen, statskontoret, statens pensionsanstalt och svenska landstingsförbundet
inkomna yttrandena finnas såsom bilagor fogade vid utlåtandet.
Svenska landskommunernas förbund har tillstyrkt motionen.
I motionen framhålles, att det — i avvaktan på inrättandet av flera provinsialläkardistrikt
— på en eller annan plats övervägts att utöka läkarkrafterna
genom att anställa särskild sjukstuguläkare som föreståndare för
sjukstuga i stället för provinsialläkaren. Inom Norrbottens län, där provinsialläkardistrikten
äro särskilt vidsträckta, skulle denna fråga för närvarande
vara aktuell. För att underlätta en tillfredsställande rekrytering
av sjukstuguläkartjänsterna skulle det enligt motionären vara av värde att
dessa tjänster bleve förenade med de i motionen ifrågasatta förmånerna.
I likhet med motionären anser utskottet angeläget att landsbygden tillförsäkras
erforderliga läkarkrafter och utskottet finner därför motionens
syfte värt beaktande. Utskottet får emellertid erinra om att frågan örn
utökning av antalet provinsialläkardistrikt i landet för närvarande är före
Bihang
till riksdagens protokoll 1942. 12 sami. 2 avd. Nr 6. 1
Motionen.
Yttranden.
Utskottet.
2
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 6.
mål för statsmakternas uppmärksamhet. Sedan medicinalstyrelsen år 1938
framlagt en plan för hela rikets indelning i provinsialläkardistrikt, innebärande
bl. a. inrättande av omkring 180 nya ordinarie provinsialläkardistrikt,
förelädes frågan 1939 års lagtima riksdag (proposition nr 237). I
uttalande till statsrådsprotokollet konstaterade föredragande departementschefen
att från av honom närmare angivna utgångspunkter ett betydande
behov av nya ordinarie tjänster förefunnes ävensom att åtgärder successivt
borde vidtagas för tillgodoseende av detta behov. I propositionen
föreslogs inrättande tillsvidare av tio nya provinsialläkartjänster. Riksdagen,
som ansåg att utbyggnaden av provinsialläkardistrikten borde ske i hastigare
takt, beslöt emellertid om inrättandet av 15 nya dylika tjänster. Dessa
nya tjänster kommo emellertid icke att omedelbart tillsättas. Fem av
tjänsterna äro ännu vakanta men avses att tillsättas under budgetåret
1942/43. I samband med behandlingen av denna fråga har innevarande års
riksdag (skrivelse nr 5 sid. 17) uttalat, att riksdagen förutsatte att behovet
av ytterligare tjänsteläkare undersöktes av Kungl. Maj:t och att förslag
förelädes nästa års riksdag örn den utökning av antalet ordinarie tjänster,
vartill undersökningen föranledde.
Vad sålunda förekommit har utskottet ansett sig i detta sammanhang
böra framhålla, då behovet att inrätta särskilda sjukstuguläkartjänster torde
bli mindre aktuellt i den mån en utökning av antalet provinsialläkardistrikt
kommer till stånd.
Utskottet får härefter övergå till att behandla de av motionären ifrågasatta
åtgärderna till förbättring av sjukstuguläkarnas förmåner.
Vad till en början angår frågan örn tjänsteårsberäkning, varmed torde
avses rätt att vid befordran räkna tjänsteår lika med civila läkare i statens
tjänst, må framhållas att dylik rätt tillkommer, bland andra, den som av
Kungl. Majit utnämnts till innehavare av läkartjänst. Då sjukstuguläkare
vid sjukstuga med fler än 30 vårdplatser utnämnes av Kungl. Majit, lärer
redan nu sådan läkare äga rätt till tjänsteårsberäkning varom här är fråga.
Av medicinalstyrelsens yttrande inhämtas härjämte att även andra möjligheter
förefinnas för sjukstuguläkare att i särskilda fall komma i åtnjutande
av rätt till tjänsteårsberäkning lika med civila läkare i statens tjänst. På
grund härav och då såsom av medicinalstyrelsens yttrande framgår vissa
olägenheter torde kunna vara förenade med att generellt tillerkänna sjukstuguläkare
dylik rätt, anser utskottet motionen i denna del ej böra föranleda
någon åtgärd från riksdagens sida.
Vidkommande frågan örn pensionsårsberäkning är det icke klart örn
motionären åsyftat rätt för sjukstuguläkare att för erhållande av pension i
redan nu med pensionsrätt förenad befattning såsom tjänsteår räkna sig
till godo tjänstgöring i sjukstuguläkarbefattning eller om motionären avsett
att sjukstuguläkarbefattning såsom sådan borde förenas med pensionsrätt.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 6.
3
Med avseende å det första av dessa alternativ må framhållas, att Kungl.
Maj:t torde vara oförhindrad att, där så befinnes skäligt, antingen enligt
civila eller militära tjänstepensionsreglementet eller enligt det den 1 juli
1942 ikraftträdande allmänna tjänstepensionsreglementet medgiva, att
tjänstgöringstid i sjukstuguläkarbefattning må räknas som tjänsteår enligt
sagda reglementen. Motsvarande möjlighet till tjänsteårsberäkning står visserligen
ej öppen för den, som erhåller befattning med pensionsrätt enligt
reglementet för statens pensionsanstalt. Då emellertid, såsom framgår av
statens pensionsanstalts yttrande, medgivande av dylik rätt skulle innebära
ett avsteg från nu gällande grunder för tjänsteårsberäkning enligt anstaltens
reglemente och då avvikelse från dessa grunder icke torde böra ske
endast i fråga om tid för tjänstgöring som sjukstuguläkare, synes enligt
utskottets uppfattning med denna fråga lämpligen böra anstå i avvaktan
på en mera allmän översyn av reglementet.
Därest motionären åter avsett att sjukstuguläkarbefattning såsom sådan
skulle förenas med pensionsrätt, får utskottet erinra om att förslag härom
tidigare väckts vid ett pär tillfällen. Sålunda gjorde Älvsborgs läns landstings
förvaltningsutskott på sin tid en framställning till Kungl. Majit om
ändring av reglementet för statens pensionsanstalt i syfte att bereda sjukstuguläkare,
som hade nämnda syssla till huvudsyssla, pensionsrätt enligt
reglementet. Enligt beslut den 22 november 1935 fann Kungl. Majit framställningen
icke föranleda någon Kungl. Majits åtgärd. Vidare väcktes
vid 1936 års riksdag en motion (lii 332) i samma syfte. Bankoutskottet,
dit sagda motion hänvisades, avstyrkte motionen (utlåtande nr 18),
därvid utskottet förutsatte att ifrågavarande sjukstuguläkares pensionsförhållanden
skulle bli föremål för förnyad prövning i samband med en
blivande revision av reglementet för statens pensionsanstalt. Motionen föranledde
icke någon riksdagens åtgärd. Av nämnda ärenden framgår, att
befattning som sjukstuguläkare ansetts utgöra huvudsyssla i det fall att
befattningen tillsattes av Kungl. Majit, d. v. s. vid sjukstugor med mer än
30 vårdplatser. Antalet dylika sjukstugor uppgick vid ifrågavarande tidpunkt
allenast till 5. För närvarande uppgår antalet sjukstugor i riket
till omkring 85, därav 6 med mer än 30 vårdplatser.
Med hänsyn till det ringa antalet sjukstugor, där befattning såsom läkare
kan anses utgöra vederbörandes huvudsyssla, och då det väl knappast lärer
kunna ifrågakomma alt förena dylik befattning med pensionsrätt nied
mindre befattningen har angiven karaktär, anser sig utskottet — i betraktande
jämväl av att frågan nyligen varit föremål för Kungl. Majits och
riksdagens prövning — icke nu böra tillstyrka någon utredning i förevarande
hänseende.
Utskottet får slutligen uttala, att utskottet förutsätter att hela spörsmålet
örn sjukstuguläkares pensionsförhållanden kommer att bli föremål för en
omprövning i samband med en blivande revision av reglementet för statens
4
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 6.
pensionsanstalt. Skulle en såsom erforderlig ansedd utökning av antalet
provinsialläkardistrikt av statsfinansiella skäl komma att ytterligare ställas
på framtiden och sålunda en provisorisk lösning av landsbygdens läkarfråga
genom anställandet av särskilda sjukstuguläkare på sätt i motionen
förutsatts aktualiseras, torde behov av en dylik omprövning av sjukstuguläkarnas
pensionsförhållanden komma att göra sig gällande i ökad grad.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att ifrågavarande motion icke måtte till någon första
kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 23 april 1942.
På utskottets vägnar:
IVAR EKSTRÖMER.
Närvarande: Herrar Ekströmer, Heuman, Anders Andersson, Theodor Magnusson,
J. Albert Andersson, Franzon, von Horn* och Emil Petersson*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 6.
5
Bilaga A.
Genom beslut den 30 januari 1942 har Kungl. Majit anbefallt medicinalstyrelsen
att till Riksdagens andra kammares tredje tillfälliga utskott avgiva
av utskottet begärt yttrande över en av herrar Hage och Viklund i andra
kammaren väckt motion (nr 125), vari föreslagits, att Riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Majit hemställa, att Kungt. Majit ville låta utreda, huruvida,
i vilken mån och på vilket sätt åtgärder borde och kunde vidtagas, så
att läkare, som antoges till chefläkare vid sjukstuga, som regel erhölle rätt
till tjänstårs- och pensionsårsberäkning efter ungefärligen samma grunder
som gälla för civila läkare med tjänstårsrätt, även om nämnda sjukstuguläkare
icke innehade annan befattning, som berättigade till nämnda förmån.
Tillika har Kungl. Majit anbefallt styrelsen att till Socialdepartementet insända
avskrift av berörda yttrande.
I anledning härav får medicinalstyrelsen äran anföra följande.
Medicinalstyrelsen måste bestämt avstyrka, att rätt till tjänstårsberäkning
lika med civila läkare i statens tjänst beviljas varje sjukstuguläkare oberoende
av sjukstugans storlek. Som motiv för detta styrelsens ställningstagande
får styrelsen framhålla, att ett medgivande av dylik rätt skulle
kunna medföra, att å ort, där en tjänstårsberättigad läkare — provinsialläkare
— redan funnes, genom av kommunal myndighet fattat beslut ytterligare
en tjänstårsberättigad läkare skulle, även örn verkligt behov därav
icke förelåge, kunna bliva stationerad. En följd därav bleve säkerligen, att
provinsialläkartjänsten å en dylik ort bleve mindre eftersökt och man kunde
på goda grunder befara, att åtminstone i fråga örn vissa av dessa provinsialläkartjänster
en återgång skulle komma att äga rum till de sorgliga förhållanden,
som rådde i fråga om vissa provinsialläkartjänster i början av
1920-talet, nämligen att tjänsterna på grund av brist på sökande måste stå
vakanta år efter år.
På några orter, där verkligt behov av två tjänstårsberättigade läkare förelegat,
har frågan lösts på olika sätt. Sålunda har exempelvis i Kiruna och
Sunne tjänstårsrätt lika med civila läkare i statens tjänst av Kungl. Majit
tillerkänts sjukstuguläkare, som i vederbörlig ordning anställes å dessa
orters sjukstugor, ehuru läkarna därjämte icke innehava annan befattning.
På andra håll, såsom i Grängesberg, har en extra läkare av medicinalstyrelsen
förordnats att biträda i sjukvården, och äger denne då, under den tid
förordnandet varar, komma i åtnjutande av tjänstårsberäkning lika med
civila läkare i statens tjänst. En annan möjlighet kan också tänkas föreligga,
nämligen att en kombinerad tjänst som sjukstuguläkare och municipailäkare
inrättas och att innehavaren av befattningen erhåller rätt till
tjänstårsberäkning i egenskap av municipalläkare. Enligt föreskrifterna i
§ 53 av gällande allmänna läkarinstruktion äger, då municipalsamhälle med
minst 2 500 invånare avlönar egen tjänsteläkare, denne utan särskilt tillstånd
rätt att vid befordran räkna tjänstår lika med civila läkare i statens
tjänst, önskar municipalsamhälle med mindre invånarantal än 2 500 bereda
dylik rätt till tjänstårsberäkning för en av samhället avlönad läkare,
eller vill sådant samhälle med minst 2 500 invånare vinna enahanda rätt
för mer än en av samhället avlönad läkare, ankommer det på Kungl. Majit
att lämna medgivande därtill.
6
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 6.
Beträffande frågan om pensionsårsberäkning anser styrelsen, att sådan
knappast kan komma i fråga för ovan omförmälda läkare, för så vitt desamma
icke tillerkänts rätt till tjänstårsberäkning lika med civila läkare i
statens tjänst.
Med anledning av att motionärerna särskilt åberopat förhållandena inom
Norrbottens län, ber styrelsen få överlämna i avskrift dels en skrivelse till
styrelsen den 1 oktober 1941 från Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott
angående inrättande av vissa nya provinsial- och extra provinsialläkardistrikt
inom länet ävensom förordnande å två orter därstädes av
extra läkare, dels ock ett av länsstyrelsen i nämnda län den 2 mars 1942
däröver avgivet yttrande. Medicinalstyrelsen ansluter sig till länsstyrelsens
i nämnda yttrande uttalade mening att, innan några definitiva åtgärder vidtagas
i ifrågasatt riktning, en utredning bör komma till stånd efter de linjer
länsstyrelsen angivit. Medicinalstyrelsen finner det önskvärt att denna utredning
infogas som ett led i den av styrelsen påkallade utredningen örn förhållandet
mellan sluten och öppen sjukvård för hela vårt lands vidkommande,
och får styrelsen i detta avseende hänvisa till vad av styrelsen anförts
i de skrivelser den 9 februari och den 28 september 1939 samt den
29 oktober 1940, vilka här bifogas i avskrift respektive transumt. Något skäl
att begränsa utredningen på sätt motionärerna ifrågasatt, anser styrelsen ej
föreligga.
I handläggningen av detta ärende hava deltagit generaldirektören Höjer,
medicinalrådet Edén, föredragande, samt medicinalrådet Byttner.
Stockholm den 12 mars 1942.
Einar Edén.
J. AXEL HÖJER.
/Einar Hedberg.
Bilaga B.
På grund av remiss har statskontoret att till Eder inkomma med yttrande
över en inom riksdagens första kammare väckt motion (nr 68) om rätt till
tjänst- och pensionsårsberäkning för chefläkare vid sjukstuga. Med anledning
härav får ämbetsverket anföra följande.
I motionen har föreslagits, att riksdagen skulle i skrivelse till Kungl. Majit
hemställa, att Kungl. Majit matte låta utreda, huruvida, i vilken mån och
på vilket sätt åtgärder borde och kunde vidtagas, så att läkare, som antoges
till chefläkare vid sjukstuga, som regel erhölle rätt till tjänst- och pensionsårsberäkning
efter ungefärligen samma grunder, som gälla för civila läkare
med tjänstårsrätt, även om nämnda sjukstuguläkare icke innehade annan
befattning, som berättigade till sagda förmån.
Statskontoret, som förutsätter, att motionären beträffande frågan örn
tjänstårsberäkningen åsyftat rätt för sjukstuguläkare att vid befordran
räkna tjänstar lika med civila läkare i statens tjänst, får med avseende härå
erinra, att jämlikt 57 § allmän läkarinstruktion den 19 december 1930
(nr 442) dylik rätt tillkommer, bland andra, den, som av Kungl. Majit ut
-
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 6.
7
nämnts till innehavare av läkartjänst. Då sjukstuguläkare vid sjukstuga
med fler än trettio vårdplatser jämlikt 14 § lagen den 20 december 1940
(nr 1044) om vissa av landsting och kommuner drivna sjukhus utnämnes
av Konungen, lärer sådan läkare, för vilken befattningen för övrigt torde få
anses vara huvudsyssla, redan nu äga rätt till den tjänstårsberäkning, varom
här är fråga. Vid sådant förhållande och då statskontoret icke finner anledning
föreligga för beredande åt icke-heltidssysselsatt sjukstuguläkare av
rätt till dylik tjänstårsberäkning, anser ämbetsverket, att motionen i denna
del icke bör föranleda någon riksdagens åtgärd.
Vidkommande därefter den i motionen berörda frågan örn pensionsårsberäkning
finner statskontoret tveksamt, huruvida därmed åsyftats rätt för
innehavare av pensionsberättigande läkarbefattning att såsom tjänstår för
erhållande av pension räkna sig till godo tid, varunder vederbörande fullgjort
tjänstgöring såsom sjukstuguläkare eller örn motionärerna avsett, att
sjukstuguläkarbefattning såsom sådan skulle förenas med pensionsrätt.
Vad beträffar det förstnämnda av dessa alternativ vill statskontoret framhålla,
att läkare, som erhåller befattning med pensionsrätt enligt antingen
civila eller militära tjänstepensionsreglementet eller enligt det av 1941 års
riksdag antagna allmänna tjänstepensionsreglementet redan jämlikt bestämmelserna
i sagda reglementen torde äga möjlighet att — för den händelse
Kungl. Maj:t finner skäl därtill föreligga —- tillgodoräkna för nu angivna
ändamål tid, varunder han tjänstgjort såsom sjukstuguläkare. Motsvarande
möjlighet torde däremot icke stå öppen för läkare, som tillträder med pensionsrätt
enligt reglementet för statens pensionsanstalt förenad befattning,
med mindre sjukstuguläkarbefattning såsom sådan är förenad med pensionsrätt
enligt sistnämnda reglemente. Med hänsyn härtill och till den
ståndpunkt, som statskontoret i det följande intager till sistberörda fråga,
anser ämbetsverket, att några åtgärder i syfte att i särskild ordning bereda
rätt till tjänstårsberäkning i pensionshänseende för fall, som här avses, icke
äro av behovet påkallade.
För den händelse med motionen åsyftats, att sjukstuguläkarbefattning såsom
sådan skulle förenas med pensionsrätt, får statskontoret erinra, att
spörsmålet härom tidigare varit föremål för Kungl. Maj:ts prövning. I en
på sin tid avlåten framställning till Kungl. Majit anhöll nämligen Älvsborgs
läns landstings förvaltningsutskott örn sådan ändring av reglementet för
statens pensionsanstalt, att läkare vid sjukstuga i fall, då läkarbefattningen
vore att anse såsom huvudsyssla, kunde vinna delaktighet i anstalten. I utlåtande
den 7 maj 1931 över sagda framställning uttalade statskontoret, att
goda skäl måste anses föreligga för att åt sjukstuguläkare under de villkor,
som föreslagits, bereda delaktighet i anstalten för vinnande av rätt till såväl
tjänstepension som familjepension i enlighet med vad som gällde beträffande
lasarettsläkare. Genom beslut den 22 november 1935 fann Kungl.
Majit emellertid framställningen icke föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.
Statskontoret saknar för sin del anledning frånträda sin tidigare uttalade
uppfattning, att skäl tala för beredande åt sådan läkare vid sjukstuga, vars
befattning är att betrakta såsom huvudsyssla, av rätt till delaktighet i statens
pensionsanstalt. Vid sådant förhållande och i anslutning till den ståndpunkt,
som .statskontoret i utlåtande denna dag över ett av 1938 års hälsooch
sjukvårdssakkunniga avgivet förslag rörande de yngre sjukhusläkarnas
avlönings-, arbets- och bostadsförhållanden intagit till frågan örn pensionsrätt
för dessa läkare, tillstyrker ämbetsverket, att åtgärder vidtagas för be
-
8
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 6.
redande av pensionsrätt enligt reglementet för statens pensionsanstalt åt
sjukstuguläkare, som nyss sagts.
Stockholm den 4 mars 1942.
WILHELM BJÖRCK.
Nils A. F. Odén.
/G. Svenson.
Bilaga C.
Genom nådig remiss den 30 januari 1942 har Kungl. Maj:t anbefallt statens
pensionsanstalt att senast den 16 mars 1942 till Riksdagens andra kammares
tredje tillfälliga utskott avgiva yttrande över en i Andra kammaren
väckt motion (nr 125) angående rätt till tjänste- och pensionsårsberäkning
för chefläkare vid sjukstuga. Pensionsanstalten får med anledning härav
anföra följande.
Den i motionen åsyftade rätten till tjänstårsberäkning torde avse i § 57
allmänna läkarinstruktionen (S. F. S. 1930: 442) omförmäld rätt till tjänstårsberäkning
lika med civila läkare i statens tjänst. Sådan rätt tillkommer
enligt sagda paragraf redan nu sjukstuguläkare vid sjukstuga, beträffande
vilken medicinalstyrelsen lämnat medgivande, att ytterligare intill 20 vårdplatser
må inrättas utöver eljest medgivna antal av högst 30 vårdplatser.
Sjukstuguläkare vid dylik sjukstuga utnämnes nämligen jämlikt 14 § 2 mom.
första stycket sjukhuslagen (S. F. S. 1940: 1044) av Konungen. Annan sjukstuguläkare
liksom tuberkulossjukstuguläkare tillsättes av vederbörande
landstings sjukvårdsberedning och lärer icke få räkna tjänstår utan medgivande
av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall. Huruvida sjukstuguläkare av
sistnämnt slag med hänsyn till kompetensfordringar, tjänstgöringens omfattning
m. m. skäligen bör erhålla rätt till tjänstårsberäkning, undandrager
sig pensionsanstaltens bedömande.
Vad angår den i motionen berörda frågan örn rätt till »pensionsårsberäkning»
finner pensionsanstalten det ej klart framgå, huruvida därmed åsyftats
rätt att för pension i för närvarande med pensionsrätt förenad befattning
räkna tjänstår för tid för tjänstgöring som sjukstuguläkare eller pensionsrätt
för sjukstuguläkarbefattning såsom sådan.
För det fall att förstnämnda rätt avsetts, får pensionsanstalten erinra om,
att Kungl. Maj:t torde vara oförhindrad att, där så befinnes skäligt, jämlikt
3 § 2 mom. civila tjänstepensionsreglementet och 10 § 5 mom. militära
tjänstepensionsreglementet respektive 17 § 3 mom. i det den 1 juli 1942
ikraftträdande allmänna tjänstepensionsreglementet medgiva, att tjänstgöringstid
i sjukstuguläkarbefattning må räknas som tjänstår för pension enligt
sagda reglementen. Därigenom torde den, som vinner anställning i befattning
med pensionsrätt enligt berörda reglementen, enligt pensionsanstaltens
mening få anses behörigen tillgodosedd i fråga örn möjlighet att räkna
tjänstår för tid för tjänstgöring som sjukstuguläkare. Motsvarande möjlighet
till tjänstårsberäkning för pension står visserligen icke öppen för den, som
erhåller befattning med pensionsrätt enligt reglementet för statens pensions
-
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr G. 9
anstalt. Ett medgivande av sådan rätt skulle emellertid strida mot nu gällande
grunder för tjänstårsberäkning enligt pensionsanstaltens reglemente,
enligt vilka såsom regel för pension få tillgodoräknas allenast tjänstår, intjänade
i befattning, förenad med statlig pensionsrätt, samt tid, för vilken
s. k. retroaktiv tjänstårsberäkning mot erläggande av därför föreskriven
engångsavgift särskilt medgivits. Avvikelse från dessa grunder bör enligt
pensionsanstaltens mening icke ske enbart i fråga om tid för tjänstgöring
som sjukstuguläkare. Befinnes — i samband med en allmän översyn av
reglementet eller eljest — de fastställda reglerna för tjänstårsberäkning för
pension böra revideras, torde frågan därom böra allsidigt prövas i ett sammanhang.
Vad slutligen beträffar frågan om sjukstuguläkarbefattningarnas förenande
med pensionsrätt må framhållas, att förslag därom tidigare vid tvenne
tillfällen avgivits och varit föremål för behandling inom pensionsanstalten.
Sålunda avgav pensionsanstalten den 20 mars 1931 underdånigt utlåtande
över en framställning av förvaltningsutskottet hos Älvsborgs läns landsting
om sådan ändring i reglementet för anstalten, att sjukstuguläkare i vissa
fall, då läkarbefattningen vore att anse såsom huvudsyssla, kunde vinna
anslutning till pensionsanstalten. I utlåtandet uttalade pensionsanstalten
bl. a., att vissa skäl syntes föreligga att medgiva av Konungen utnämnd
sjukstuguläkare enahanda pensionsrätt, som för det dåvarande tillkom
lasarettsläkare, samt att det beträffande det i framställningen föreslagna
villkoret, att befattningen skulle vara huvudsyssla för att kunna medföra
pensionsrätt, torde få förutsättas, att redan den omständigheten, att befattning
såsom läkare vid utvidgad sjukstuga tillmätts den betydelse, att den
skulle tillsättas av Konungen, tydde på befattningens karaktär av huvudsyssla.
Enligt nådigt beslut den 22 november 1935 fann emellertid Kungl.
Majit framställningen icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
Vidare uttalade sig pensionsanstalten rörande sjukstuguläkarnas pensionering
i underdånigt utlåtande den 28 september 1934 över statens sjukvårdskommittés
betänkande den 17 maj 1934 angående den slutna kroppssjukvården
i riket. Kommittén (betänkandet sid. 190) hade erinrat örn, att
förenämnda framställning från Älvsborgs läns landstings förvaltningsutskott
om beredande av pension åt de med lasarettsläkare jämställda sjukstuguläkarna
(vid sjukstugor med mer än 30 vårdplatser) genom inträde i
statens pensionsanstalt för det dåvarande var beroende på Kungl. Maj:ts
prövning och att samtliga i ärendet hörda myndigheter och korporationer
(statens pensionsanstalt, medicinalstyrelsen, statskontoret samt styrelserna
för svenska landstings- och stadsförbunden) tillstyrkt framställningen. Vad
angick sådana sjukstuguläkarbefattningar vid mindre sjukstugor, som icke
kunde lämpligen förenas med annan läkarbefattning, hade kommittén funnit
både rättvist och för sjukvården fördelaktigt, om deras anställningsformer
bleve fastare än vad då var fallet. Kommittén ville starkt ifrågasätta,
huruvida icke dessa befattningar borde tillsättas av Kungl. Majit på förordnande
tillsvidare. Under alla förhållanden syntes det kommittén önskvärt,
att befattningarna förenades med rätt till såväl tjänstårsberäkning som
pension.
Pensionsanstalten framhöll i sitt utlåtande, alt beträffande läkare vid
smärre sjukstugor rådde såsom kommittén påvisat, det förhållande, att de
i regel innehade annan med pensionsrätt förbunden läkartjänst, oftast ordinarie
provinsialläkarbefattning. I sådana fall syntes pensionsfrågan i all
Bihang
till riksdagens protokoll 1942. 12 sami. 2 aud. Nr 6. 2
10
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 6.
mänhet få anses nöjaktigt ordnad. Undantagsvis förekomme fall, då läkaren
icke innehade annan befattning vid sidan av sin tjänst såsom sjukstuguläkare.
Självfallet kunde icke tekniska hinder möta att anordna pensionsrätt
för dessa läkare på samma villkor, som föreslagits för läkare vid större
sjukstugor. Däremot kunde enligt pensionsanstaltens mening icke samma
skäl för pensionsrätten åberopas i båda fallen. Särskilt syntes böra framhållas,
att läkartjänsten vid en större sjukstuga i likhet med lasarettsläkartjänst
kunde betraktas såsom en huvudsyssla, men att däremot tjänsten vid
en sådan mindre sjukstuga, varom fråga vore, torde taga läkarens tid och
krafter i anspråk i jämförelsevis ringa omfattning och sålunda vara att anse
såsom en ren bisyssla vid sidan av läkarpraktiken. Även om, såsom kommittén
uttalat, jämväl dessa läkare utförde ett betydelsefullt arbete i det
allmännas tjänst, ville pensionsanstalten hävda, att detta förhållande icke
ensamt för sig kunde anses tillräckligt motivera en befattnings förenande
med pensionsrätt. En grundförutsättning för pensionsrätt syntes böra vara,
att befattningen toge sin innehavares tid åtminstone huvudsakligen i anspråk,
och denna förutsättning syntes ej föreligga i det förevarande fallet.
Pensionsanstalten fann sig därför förhindrad att tillstyrka bifall till vad
kommittén föreslagit i fråga örn pensionering av läkare vid mindre sjukstugor.
Sjukvårdskommitténs förslag i vad det avsåg förberörda pensionsfråga
synes icke hava föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
Vad i motionen anförts har icke givit pensionsanstalten anledning att
frånträda sin i ovannämnda utlåtanden tillkännagivna inställning till frågan
om pensionsrätt för sjukstuguläkare.
Under hänvisning till vad ovan anförts får pensionsanstalten såsom sin
mening uttala, att motionen i vad den avser rätt till pensionsårsberäkning
icke bör föranleda någon Riksdagens åtgärd.
Stockholm den 20 februari 1942.
A. WESTLING.
Evert Björn. Sam Lindstedt.
/Nils Isoz.
Bilaga D.
Genom remiss den 29 januari 1942 har Utskottet berett svenska landstingsförbundet
tillfälle att avgiva yttrande över en av Herrar Hage och Wiklund
väckt motion angående rätt till tjänste- och pensionsårsberäkning för
chefläkare vid sjukstuga. Med anledning härav får förbundets styrelse anföra
följande.
Såsom i motionen framhålles, uppehöllos läkarbefattningarna vid sjukstugor
tidigare av tjänsteläkare, provinsial- eller stadsläkare. Vid vissa större
sjukstugor äro emellertid läkarbefattningarna huvudsyssla och tillsättas i
den för lasarettsläkare stadgade ordningen. Även vid vissa andra av landstingens
sjukstugor har det befunnits lämpligt att anställa särskilda läkare,
som helt ägna sig åt sin uppgift.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 6.
11
Frågan om beredande av pensionsrätt för läkarna vid ovannämnda större
sjukstugor har efter framställning år 1930 från Älvsborgs läns landstings
förvaltningsutskott varit föremål för utredning, och förbundsstyrelsen har,
i likhet med bl. a. medicinalstyrelsen, statskontoret och statens pensionsanstalt,
tidigare tillstyrkt, att dessa läkare skulle beredas pension genom
anslutning till statens pensionsanstalt. Kungl. Maj:t har emellertid år 1935
förklarat framställningen icke till någon åtgärd föranleda. Frågan har även
varit föremål för Riksdagens prövning efter motion i andra kammaren år
1936 (11:332). Bankoutskottet uttalade därvid i sitt utlåtande nr 18, att
frågan om revision av reglementet för statens pensionsanstalt sedan länge
varit aktuell, och utskottet förutsatte att, när en sådan revision komme till
stånd, ifrågavarande sjukstugeläkares pensionsförhållanden i samband därmed
bleve föremål för förnyad prövning. Motionen föranledde icke någon
åtgärd från Riksdagens sida.
Styrelsen är alltjämt av den åsikten, att det, oberoende av när den allmänna
revisionen av statens pensionsanstalts reglemente kan ske, vore ur
alla synpunkter förmånligt, örn pensionsfrågan för helanställda sjukstugeläkare
kunde lösas genom deras anslutning till sagda pensionsanstalt, i likhet
med i landstingens tjänst anställda lasaretts- och sanatorieläkare. I ett
nyligen av 1938 års hälso- och sjuk vårdssakkunniga framlagt betänkande
har förordats, att även underläkare vid landstingens sjukvårdsanstalter skola
beredas pensionsrätt i statens pensionsanstalt. Under sådana förhållanden
synes det naturligt, att även de helanställda sjukstugeläkarna erhålla pensionsrätt
i sagda anstalt, önskvärt är, att pensionsfrågan för dessa sjukstugeläkare
löses snarast möjligt. I samband härmed bör spörsmålet örn
deras tjänsteårsberäkning tagas upp till övervägande.
Under åberopande av vad sålunda anförts får styrelsen tillstyrka bifall
till föreliggande motion.
Stockholm den 4 mars 1942.
För Svenska landstingsförbundets styrelse:
ERIK FAST.
Hvar Dahlgren.