Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8

Utlåtande 1912:TfuA8 Första kammaren

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.

1

Nr 8.

Ankom till Riksdagens kansli den 27 mars 1912 kl. 10 f. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 8 i anledning
af väckt motion angående afgiftsfria resor i vissa fall för
värnpliktige.

Uti eu inom Andra kammaren väckt motion nr 81 har herr Olaus- Motionen,
son hemställt,

»att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl.

Maj:t täcktes vidtaga åtgärder i syfte, att värnpliktig, som är inkallad
till tjänstgöring, må äga rätt att afgiftsfritt färdas vid ett eller i trängande
behof vid flera besök i sin hemort».

Beträffande motiveringen tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.

På hemställan af sitt tredje tillfälliga utskott i utlåtande nr 1 har Andra kamAndra
kammaren för sin del beslutat att i skrifvelse till Kungl. Maj:t ”beslut.
anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes utreda, huruvida och i hvad mån fria
järnvägsresor till hemorten kunna beredas i tjänstgöring inkallad värnpliktig,
samt därefter till Riksdagen inkomma med förslag i ärendet.

Beslutet har därefter delgifvits Första kammaren, som hänvisat ärendet
till sitt andra tillfälliga utskott.

Andra kammarens utskott har anfört följande: ^marens™

»Vid behandling af den fråga, som i motionen framföres, har ut- utskott.
skottet till eu början velat som sin mening framhålla, att, i händelse af
förverkligande af motionärens önskemål, de härigenom föranledda kostnaderna
böra utgå som anslag å försvarets hufvudtitlar. Då af statsverket
utgående afgifter för fria resor å de enskilda järnvägarne naturligen
komma att påföras fjärde och femte hufvudtitlarne, anser
utskottet, att i händelse fribiljetter eller andra lindringar komma att
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 12 samt. 2 afd. 8 käft. (Nr 8.)

2 Första ''kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.

medgifvas de värnpliktige vid resor å statsbanorna i den utsträckning,
att järnvägens själfkostnadspris för denna befordran ej täckes, så böra
statens järnvägar äfven godtgöras för på så sätt uppkommen förlust.

Hvad motionärens yrkande angår, har utskottet i år i likhet med
förra året funnit synnerligen önskvärdt, att lättnader beredas värnpliktig
att besöka sitt hem, då döds- och sjukdomsfall därstädes eller
liknande ömmande omständigheter göra behofvet af en hemresa
särskildt trängande. Det missförhållandet, att för närvarande en värnpliktig
i dylika fall är hänvisad till sina egna tillgångar, träder särskildt
skarpt i dagen, då medellös yngling, ofta på grund af särskild lämplighet
för specialvapnen, sändts att fullgöra sin värnplikt å från hemmet
långt aflägsen garnisonsort. Visserligen har genom den nyä taxan för
militärtransporter å järnvägarna af den 11 augusti 1911 zontariffsystemet
kommit att tillämpas äfven beträffande värnpliktiges tjänstledighetsresor
till hemorten, men då densamma är så uppställd, att vid jämförelse
med förut gällande taxa af 1.5 öre per kilometer lättnader ernås först
vid resor öfver 640 kilometer, medan för kortare afstånd kostnaderna
tvärtom ökats, torde härmed föga vara vunnet i allmännast förekommande
fall.

Bestämmandet af ett visst afstånd mellan hemort och tjänstgöringsort
för åtnjutande af fria resor kommer emellertid alltid att
innebära en viss godtycklighet, och då det praktiskt ställer sig
synnerligen svårt att afgöra, när medellöshet är för handen
eller en yngling kan anses vara i den ekonomiska ställning, som gör
en fri resa oberättigad, anser utskottet, att för resor vid omnämnda
ömmande fall dessa inskränkande villkor ej höra bestämmas. Lika
litet anser utskottet lämpligt att, som vid förra riksdagen var föreslaget,
inskränka de fria resorna till statens järnvägar, då orättvisa härigenom
komme att ske mot värnpliktig, som för sin hemresa måste använda
sig af de enskilda järnvägarne.

Motionärens önskningar gå likvisst, som synes, utöfver hvad utskottet
här ofvan framhållit som synnerligen önskvärdt, i det han yrkar,
att en fri hemresa medgifves till tjänstgöring inkallad värnpliktig som
en lämplig uppmuntran under tjänstgöringen och lindring af densamma.
Det förhållandet, att för närvarande permission i stor utsträckning beviljas
värnpliktig äfven för djdik utan trängande skäl företagen hemresa, synes
vara ett bevis för att eu hemfärd ej betraktas som ett olämpligt afbrott
i kasernlifvet. Men härigenom kommer en medellös värnpliktig, som
förlagts till från hemmet aflägsen ort, i en oförvålladt ogynnsam ställning,
och har utskottet ansett, att på denna grund motionärens yrkande för -

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.

3

tjänar att tagas i noggrant beaktande. De praktiska svårigheter, som
utskottet framhållit vid i trängande fall medgifven fri hemresas begränsning
till långa afstånd och medellöshet och som föranledt utskottet
att i dessa fall afstyrka ifrågavarande inskränkningar, kvarstå naturligen
oförminskade, men de ekonomiska konsekvenser, som torde vara förenade
med medgifvandet af en fri hemresa till hvarje värnpliktig, tvinga
till ett öfvervägande, huruvida icke denna den enklaste och allmän rättvisa
skipande lösningen måhända blir för dyrköpt. Då det är de långa afstånden,
som föranledt de öfverklagade förhållandena, har utskottet ej
stått främmande för tanken att åter upptaga villkoret om fria resor endast
vid afstånd öfver 150 eller 200 kilometer eller, såsom i viss mån
rättvisare, att fri resa medgåfves allenast för den del af väglängden,
som öfverstege visst bestämdt afstånd, t. ex. 100 kilometer. Såsom en
annan utväg, hvilken äfven den i någon mån kan anses tillmötesgå
motionärens kraf, och genom hvilken man kan komma ifrån de angifna,
svårbestämbara begi-änsningarna med afseende å afstånd, medellöshet
och ömmande omständigheter, har utskottet tänkt sig, att visserligen
ingen järnvägsresa skulle vara kostnadsfri men resorna, särskilt på de
långa distanserna, göras mindre betungande, därigenom att beträffande
dem en för de värnpliktige betydligt gynnsammare tariff än den nu
gällande blefve fastställd.

Hvad angår den ekonomiska innebörden af här föreslagna åtgärder,
saknar utskottet i frågans nuvarande läge möjlighet att bedöma densamma,
då den tarfvar en noggrann undersökning, och på resultatet af
denna kommer afsevärdt att bero, om och i hvilka afseenden man måste
inskränka rätten till de fria resorna.

Därom, att eventuell fri hemresa i nu omordade fall bör begränsas
till en resa och under själfva rekryttiden, är utskottet äfven i frågans
nuvarande läge fullt enigt liksom om önskvärdheten, att den rätt, som kan
komma att medgifvas, blir lika å statens och de enskilda järnvägarna.

Då emellertid ett genomförande af motionens önskemål kommer att
för statsverket medföra kostnader, hvilka måste noggrant pröfvas och
som bekant Kungl. Maj:t den 1 december 1911 beslutat att åt de s. k.
försvarsberedningarna uppdraga en utredning af frågan om rikets försvarsväsende
äfven ur ekonomisk synpunkt, anser utskottet, att de i
herr Olaussons motion framställda önskemålen äfven böra bli föremål
för vidare utredning.»

Enligt hvad utskottet inhämtat kommer förevarande fråga utan
tvifvel att blifva föremål för utredning af de utaf Kungl. Maj:t den lde -

Utskottets

yttrande.

é Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.

cember 1911 tillsatta s. k. försvarsberedningarna, äfven om Riksdagen
icke därom gör särskild framställning.

På grund häraf får utskottet hemställa,

att Första kammaren icke måtte biträda Andra
kammarens i ärendet fattade beslut.

Stockholm den 26 mars 1912.

På utskottets vägnar:
G. LAGERBJELKE.

Stockholm, K. B. Boströms Boktryckeri, 1912.