Första Kammar mS Tillfälliga Utskott (N:o 2) Utlåtande N:o iO (Utlåtande 1896:TfuA10 Första kammaren tfua)

Första Kammar mS Tillfälliga Utskott (N:o 2) Utlåtande N:o iO.

N:o 10.

Ant. till Biksd. kansli den 16 april 1896, kl. 3 e. m.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande N:o 6, i anledning
af väckt fråga om förbud mot införsel, utbjudande
eller tUlsahhållande af tändstickor, i hvilkas tändmassa vanlig
fosfor ingår.

Sedan friherre W. G. von Schwerin uti en inom Andra Kammaren
väckt motion (N:o 102) föreslagit, att Riksdagen måtte i skrifvelse till
Kongl. Majrt anhålla dels att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,
huruvida icke tillverkning här i riket af tändstickor, i hvilkas tändmassa
vanlig (hvit eller gul) fosfor inginge, kunde alldeles förbjudas,
dels ock att föreskrift måtte meddelas derom, att dylika tändstickor ej
finge till riket införas eller härstädes hållas till salu eller utbjudas,

samt Andra Kammarens tredje tillfälliga utskott, till hvilket
motionen hänvisats, i utlåtande N:o 6 (i samlingen N:o 11) hemstält,
att Andra Kammaren ville på det sätt bifalla motionen, att Kammaren
för sin del beslutade, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t taga i öfvervägande huruvida ej föreskrift
borde meddelas derom, att tändstickor, i hvilkas tändmassa vanlig
(hvit eller gul) fosfor inginge, icke finge till riket införas eller der
utbjudas eller hållas till salu samt, derest dylik föreskrift pröfvades
erforderlig, för Riksdagen framlägga förslag till lag i ämnet,

har Andra Kammaren den 27 sistlidne mars bifallit berörda
Utlåtande;

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (K: o 2) Utlåtande N:0 10.

hvarefter beslutet, jemlikt § 63 mom. 3 riksdagsordningen, genom
utdrag af protokollet delgifvits Första Kammaren, som hänvisat ärendet
till sitt andra tillfälliga utskott.

Till stöd för sitt yrkande har motionären anfört, att fosfor vore
ett farligt gift och att de lätt tillgängliga fosfortändstickorna missbrukades
i brottslig afsigt, att tillverkningen medförde fara för de dervid
använda arbetare, samt att tändstickorna förorsakade eldsvådor.

I utskottsutlåtandet, till hvilket hänvisas, redogöres för lagstiftningen
angående tillverkning af tändstickor, för hvilkas beredning fosfor
användes, för det sätt, på hvilket ifrågavarande fråga behandlats,
då den vid två föregående tillfällen (åren 1882 och 1892) varit föremål
för pröfning inom Riksdagen, samt för lagstiftningen inom vissa främmande
länder. Efter det utskottet på anförda skäl afstyrkt ett förbud
mot fosfortändstickors tillverkning inom landet, yttrade utskottet vidare:

»I afseende på det af motionären påyrkade förbudet mot införsel,
utbjudande till salu och försäljning af fosfortändstickor har utskottet
deremot funnit sina åsigter mera öfverensstämmande med motionärens,
och en närmare granskning af de vådor för allmän ordning och säkerhet,
som medfölja användningen af dessa tändstickor, torde visa, att
ett dylikt förbud icke saknar skäl för sig.

Hvad då beträffar fosforstickornas eldfarlighet, så beror denna
naturligtvis på fosforns stora lättantändlighet. Såsom bekant är och
motionären äfven påpekat, behöfves för fosforstickornas antändning blott
en ringa grad af friktion mot hvilket torrt ämne som helst, under
det att de s. k. säkerhetständstickorna för antändning i regel fordra
strykning mot ett särskildt prepareradt plån. Att i följd deraf fosforstickornas
eldfarlighet skall vara ganska stor, ligger i sakens natur;
och de eldsvådor, som af denna orsak vållats, torde vara flera, än man
i allmänhet föreställer sig.

Visserligen finnes i detta ämne blott en mycket ofullständig och
föga användbar statistik, men så mycket torde dock vara kändt, särskildt
af tidningspressens berättelser, att de fall ingalunda varit sällsynta,
då eldsvåda vållats genom ovarsamhet med fosfortändstickor, och
i de många fall, då orsaken till en eldskada aldrig blir uppdagad, torde
fosforn antagligen rätt ofta ha spelat en rol.

Att fosfortändstickorna vid jemförelse med säkerhetständstickor
äro i långt högre grad eldfarliga och vållat flera eldsolyckor, synes utskottet
ligga i sakens natur och är lätt förklarligt, då man vet, i huru

Bih. till Rilcsd. Prof. 1896. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 8 Haft. 2

10 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:ö 2) Utlåtande N:o 10.

stor utsträckning fosforstiekorna, icke ens af någon låda skyddade mot
gnidning eller stötar, ännu användas på landsbygden och med hvilken
hög grad af vårdslöshet man vanligen handterar dem.

I afseende på fosforns missbruk till förgiftningar ådagalägger
den jemförelsevis fullständiga statistik, som numera i detta ämne finnes,
i huru hög grad den brottsliga användningen af fosfortändstickor på
senare tid tilltagit, och torde enligt utskottets åsigt mer än något
annat bevisa behöfligheten af att allmänheten betages tillfälle att fritt
förskaffa sig detta gift.

Såsom mest upplysande i detta ämne vill utskottet åberopa ett
arbete: »Bidrag till kännedomen om förgiftningarne i Sverige under åren
1873—1892», intaget iUpsala universitetets årsskrift 1893 och författadt
af en framstående yngre vetenskapsman inom mediciniska fakulteten.

Enligt detta arbete uppgingo samtliga de under åren 1873—1892
till sundhetskollegium och medicinalstyrelsen inrapporterade dödsfall,
hvilka på misstanke om förgiftning ledt till medikolegal undersökningar,
till 1,890. Af dessa hade fosfor åstadkommit följande antal:

År	1873 ......	...... 12	fall,	År	1883 .........	35	fall,
»	1874 ......	...... 7	»	»	1884 .........	29	»
»	1875 ......	...... 11	»	»	1885 .........	44	»
»	1876 ......	...... 17	»	»	1886 .........	35	»
»	1877 ......	...... 11	»	»	1887 .........	52	»
»	1878 ......	...... 13	»	»	1888 .........	39	»
»	1879 ......	......21	»	»	1889 .........	76	»
»	1880 ......	...... 23	»	»	1890 .........	75	»
»	1881 ......	......25	»	»	1891 .........	100	»
»	1882 ......	...... 31	»	»	1892 .........	87	»
					Summa	743	fall.

Denna siffra utgör 39,3i procent af samtliga under denna tid inrapporterade
förgiftningar.

Fosforförgiftningarne utgjorde:

År 1873 ............ 15,19 % af samtliga 79 inrapporterade förgiftningar,

» 1874 ............ 8,86 » » 79 » »

» 1875 ............ 12,36 » » 89 » »

» 18 7 6 ............ 21,52 » » 79 » »

» 1877 ............ 11,22 » » 98 » »

» 1878 ............ 18,05 » » 72 » »

» 1879 ............ 21,oo » » 100 » »

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 10.

År	1880 ...	........ 31,o	%	af samtliga	74 inrapporterade förgiftningar.
b	1881 ..		»			»	81	»			B
»	1882 ..		b			b	85	»			B
»	1883 ..	.......... 45,75	»			»	77	»			B
»	1884 ..	.......... 36,71	»			b	79	»			B
b	1885 ..	.......... 44,oo	»			»	100	»			B
»	1886 ..	.......... 39,33	»			»	89	»			B
b	1887 ..	.......... 52,52	b			b	99				B
»	1888 ..	.......... 44,32	B			b	88	»			B
b	1889 ..	.......... 59,84	»			»	127	»			B 1
»	1890 .		b				124	»			B
b	1891 ..	........... 67,11	»			b	149	»			B
»	1892 ..	........... 71,31	b			y>	122	»			B
	Af sa	,mtliga fosforförgiftningarne under den nämnda tiden före-
kommo:
	År	1873 .........		1,62	%	>	År 1883 .......	...... 4,71	%
	b	1874 .........		0,94	B		»	1884 ......	...... 3,90	»
	b	1875 .........		1,48	»		»	1885 ......	...... 5,92	»
	b	1876 .........		2,29	B		i)	1886 ......	...... 4,71	B
	»	1877 .........		1,48	»		»	1887 ......		»
	»	1878 .........		1,75	»		»	1888 ......	...... 5,25	))
	b	1879 .........		2,83	»		»	1889 ......	...... 10,23	»
	»	1880 .........		3,io	B		»	1890 ......	...... 10,09	B
	b	1881 .........		3,36	B		»	1891 ......	...... 13,46	»
	»	1882 .........		4,17	B		»	1892 .....		B

Fosforförgiftningarnes antal har således under dessa 20 år ökats
högst betydligt. Minsta antalet förekom 1874 med 7 fall, det högsta
1891 med 100 fall, således mer än fjortondubbla antalet.

Under femårsperioden 1873—77 förekommo 58 fall = 7,sx procent,
och årliga medeltalet var 11,6. Under femårsperioden 1878—82 förekommo
113 fall = 15,2i procent, och årliga medeltalet var 22,6, d. v. s. nära
dubbelt så stort som under föregående period. Under femårsperioden
1883—87 förekommo 195 fall = 26,24 procent, och årliga medeltalet var
39, eller mer än tre gånger så stort som under den första perioden.
Under den sista femårsperioden förekommo 377 fall = 50,74 procent, och
årliga medeltalet var 75,4 eller mer än sex gånger så stort som under
den första perioden. De öfriga förgiftningarne hafva visserligen, äfven
de, ökats i antal under dessa år, men ej närmelsevis i samma propor -

12 Första Kammar ens Tillfälliga Utskotts (N:0 2) Utlåtande N:o 10.

tion som fosfoidorgiftningarne. Då dessa år 1874 utgjorde endast 8,86
procent af samtliga inrapporterade förgiftningar, hade de 1892 stigit
till 71,3i procent deraf.

Till jemförelse må här anmärkas, att arsenikförgiftningarne under
förevarande tjugu år utgjort 405 eller 21,43 procent af samtliga förgiftningar,
och att de varit i aftagande. Största antalet, 36, förekom år
1873; under de följande åren höll sig antalet temligen konstant till och
med år 1879, men sjönk 1880 ned till endast 11 fall, det minsta antalet,
för att sedan å nyo stiga något och har under de sista 10 åren hållit
sig temligen konstant.

Förgiftningarne medelst fosfor ha varit fördelade på de olika
könen sålunda, att de drabbat 41 män och 702 qvinnor eller 5,52 procent
det manliga och 94,48 procent det qvinliga könet. Af dessa qvinnor voro
43 hustrur och 17 enkor. Beträffande de förgiftades ålder finnas i de
officiella rapporterna ej fullständiga upplysningar. Hvad som i detta
afseende inhemtats, torde dock förtjena anföras. Af 371 med fosfor
fögiftade pei-soner af qvinligt kön voro 6 under 1 år samt 6 öfver 1,
men under 10 år; 35 voro mellan 10 och 19 år, deraf ingen under 15
år; 227 voro mellan 20 och 29 år; 78 voro mellan 30 och 39 år; 16
voro mellan 40 och 49 år, samt 3 mellan 50 och 59 år. Häraf framgår,
att med undantag af de minderåriga voro nästan alla i de år, som
ligga mellan puberteten och menopausen, och att dessa förgiftningar
räkna sina offer hufvudsakligen bland unga personer. Hvad förgiftningarne
af personer af mankön beträffar, voro de temligen likformigt
fördelade på de olika ålderklasserna.

Ändamålet med eller orsaken till förgiftningarne under nämnda
20 år var:

fosterfördrifning i 616 fall eller 82,91 %

sjelfmord............ » 74 )> )> 9,96 »

mord............... » 20 » » 2,69 »

olycksfall............ J> 2 » » 0,27 »

qvacksalfveri ... » 1 » » 0,i3 » .:r''(

obestämda ......... » 30 » » 4,04 »

Summa 743 fall och 100,oo %

Fosforn synes i allmänhet hafva användts i form af tändsatser å
vanliga fosforstickor, i några fall i form af råttmos. Vanligen hafva
tändsatserna afskrapats, uppslammats i någon varm vätska, såsom vatten,

Första Kammarens Tillfälliga Vtslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 10.

mjölk eller kaffe, och förtärts på detta sätt. Äfven finnes exempel på,
att fosforn afbitits direkt från stickorna.

Så långt statistiken. Flera siffror torde ej behöfvas för att visa,
i hvilken förfärande grad missbruket af fosfor tilltagit på de senare
åren och huru nödvändigt det är att snart göra slut på det onda.
Man får härvidlag icke förgäta, att det med all sannolikhet, endast är
en ringa del af det verkliga missbruket, som genom den officiella statistiken
om dödsfall blir bekant; för hemlighållandet af de flesta sjukdomsfallen
torde anförvanters och vänners förtegenhet, vederbörandes
vistelse i aflägsna eller folkfattiga orter samt läkarens tystlåtenhetspligt
enligt 60 § af instruktionen draga försorg.

Detta fosfortändstickornas missbrukande till förgiftning i förening
med deras obestridliga eldfarlighet gör, att utskottet för sin del måste
gilla motionärens åsigt, att dylika tändstickors utbjudande till salu och
försäljning inom landet äfvensom deras införande från främmande land
böra förbjudas. På den möjliga invändningen, att genom ett sådant förbud
allmänheten skulle nödgas köpa de något dj^rare s. k. säkerhetständstickorna,
anser sig utskottet kunna genmäla, att dylika tändstickor
numera — på grund af senare tiders konkurrens inom tändsticksfabrikationen
— kunna köpas så billigt, att det ökade priset ej torde
vara af afsevärd betydelse ens för den mindre bemedlade, och att det
möjliga fördyrandet af varan fullt uppväges af de fördelar, som ett
dylikt försvinnande ur vårt lands marknad af fosfortändstickorna skulle
medföra. Vårt land är för öfrigt härvidlag i den.gynsamma belägenhet,
att det större behof af s. k. säkerhetständstickor, som skulle bli
en följd af det ifrågasatta förbudet, med största lätthet kan fyllas af
inhemsk tillverkning, utan att någon införsel utifrån behöfver förekomma.

Med hänsyn till den åsyftade verkan af ett dylikt förbud har det
väl erinrats, att, äfven om tillgången på fosfor derigenom skulle minskas,
andra giftmedel det oaktadt finnas i tillräcklig mängd qvar till de
brottsliges förfogande. Ett godkännande af sådan invändning skulle
dock i sjelfva verket innebära ett förnekande af de hos oss sedan lång
tid tillbaka följda grundsatser, hvilka fått sitt uttryck i gällande giftstadga
och åtskilliga andra författningar. Äfvenså har framhållits det
förment origtiga eller åtminstone för rättskänslan föga tilltalande uti
att inom vårt land tillåta förfärdigande och utskeppning af en vara,
hvars införsel till och försäljning inom samma land är förbjuden; men
i detta hänseende torde åter böra bemärkas, att i många stora länder,
både europeiska och transatlantiska, vanan eller rent af behofvet fort

Bill. till Biksd. Prot. 1896. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 8 Höft. 3

14 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 10.

farande kräfver tillförsel just af den vara, som vi för vår del och i
våra förhållanden visserligen finna både umbärlig och skadlig, men som
hos dem ännu icke veterligen blifvit öfverflödig eller ens gifvit anledning
till missnöje, och för hvilken de, lika väl som vi, när som helst
kunna skydda sig genom ett införselsförbud.»

Första Kammarens tillfälliga utskott, som icke funnit något att
erinra emot hvad sålunda blifvit anfördt, få alltså hemställa,

att Första Kammaren måtte biträda Andra Kammarens
i ämnet fattade beslut.

Stockholm den 13 april 1896.

På utskottets vägnar:

Robert Dickson.

Reservati on

af herrar Ii. Dickson och F. O. Bremberg.

- #

Herr T. A. Säve har icke inom utskottet deltagit i behandlingen
af detta ärende.

Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1896.