Förlita lagutskottets utlåtande Nr 28 (Utlåtande 1919:L1u28 l1u)

Förlita lagutskottets utlåtande Nr 28.

Nr 28.

Ankom till riksdagens kansli den 14 maj 1919 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående förordnande av rättegångsbiträde åt häktad
m. m. ävensom en i ämnet väckt motion.

Närvarande: herrar Pettersson i Södertälje, Åkerman, Gezelius, Högberg, greve
Spens, Fagerlin, Edward Larson*, Lindqvist i Kosta, Lindley, Hederstierna,
Carlsson i Frosterud*, Leo*, Svensson i Betingetorp* och Johanson
i Gäre.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 28 februari 1919 dagtecknad proposition, nr 161,
vilken hänvisats till första lagutskottet, har Kungl. Maj:t under åberopande
av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
föreslagit riksdagen att antaga här nedan intagna förslag till

1) lag angående förordnande av rättegångsbiträde åt häktad,

2) lag angående ändrad lydelse av 12 § i lagen den 14 juni 1901
om vad iakttagas skall i avseende å införande av lagen om ändrig i vissa
delar av rättegångsbalken samt

3) lag angående ändring av 80 och 81 §§ i lagen den 23 oktober
1914 om krigsdomstolar och rättegången därstädes.

I samband med denna proposition har utskottet till behandling Motton
torehaft en med anledning av densamma av herr Strid med instämmande

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 9 samt. lavd. 25 käft. (Nr 28.) 1

Första lagutskottets utlåtande Nr 28.

av herrar Lindqvist i Kosta och Lindley inom andra kammaren väckt
motion, nr 347, däri hemställts, att riksdagen ville för sin del besluta,

A) att förslaget till lag angående förordnande
av rättegångsbiträde måtte erhålla följande ändrade
lydelse:

Lag

angående rättshjälp åt häktad.

Med upphävande av lagen den 14 september 1906 angående förordnande
av rättegångsbiträde åt häktad förordnas som följer:

§ 1.

Äskar någon, som hålles häktad såsom misstänkt för brott, hjälp
att sin talan förbereda och utföra, skall, efter ty nedan stadgas, rättegångsbiträde
åt honom förordnas.1

Förordnande av biträde meddelas utom i fall, varom i tredje stycket
sägs, av Kungl. Maj:ts befallningshavande och innefattar bemyndigande
att, så länge den tilltalade hålles häktad, biträda honom ifråga om
talan vid domstol, som i förordnandet angives, ävensom då från nämnda
domstol talan omedelbart fullföljes.

Finnes vid rannsakning inför underdomstol, att biträde åt häktad ej
förordnats eller har förordnat biträde icke tillstädeskommit, skall förordnande,
som ovan sägs, meddelas av domstolen. Ej må den omständigheten,
att biträde ej kan av domstolen anskaffas, utgöra hinder mot rannsakningens
företagande. Innan biträde i målet hörts, må dock icke mot
den häktades bestridande slutligt utslag meddelas.

2 § (3 § i Kungl. Maj:ts förslag).

Till biträde skall förordnas lämplig person, som avlagt för utövande
av domareämbete föreskrivna kunskapsprov samt yrkesmässigt
utövar advokatverksamhet. Biträdet må vid förordnandet berättigas att

1 Kursiveringen i denna och följande paragrafer har verkställts av utskottet och
angiver de avvikelser från Kungl. Maj:ts förslag, som motionen innebär.

Första lagutskottets utlåtande Nr 28. 8

i sitt ställe sätta annan, som enligt vad no är sagt niå förordnas till
biträde åt häktad.

Möter hinder att till biträde förordna person, som i första stycket
avses, eller skulle genom förordnande av sådan person statsverket oskäligt
betungas, må till biträde förordnas annan, som prövas lämplig biträda
den häktade.

Har den häktade till biträde föreslagit person, som i första stycket
avses, bör avvikelse från förslaget ej ske, såframt ej särskilda skäl
därtill äro.

Vill den häktade ej såsom biträde använda den, som därtill förordnats,
äger han ej påkalla förordnande för annan person, där ej Kungl.
Maj:ts befallningshavande eller underdomstolen finner honom hava giltig
anledning att åtnöjas med den förordnande.

3 § (4 § i Kungl. Maj:ts förslag).

Biträde, som förordnats enligt denna lag, åtnjuter av allmänna
medel efter domstolens prövning skäligt arvode för det arbete, han nedlagt
å förberedande och utförande av den häktades talan vid domstolen,
så ock gottgörelse för nödvändiga utgifter och tidsspillan. Yrkande om
sådan ersättning skall, vid äventyr att rätten till ersättning är förlorad,
framställas innan rätten meddelar slutligt utslag i målet. Har å häktningen
icke följt handläggning inför domstol, bestämme Kungl. Maj:ts befallningshavande
det belopp, som må tillkomma biträdet. Ej må biträdet
av den häktade förbehålla sig ytterligare ersättning. Har sådant förbehåll
skett, vare det utan verkan.

Beslut om ersättning till biträde gånge i verkställighet, ändå att
det ej vunnit laga kraft. Skriftligt besked om beslutet skall utan avgift
tillhandahållas biträdet.

4 § (ny).

Askar vid underdomstol den häktade, att angående uppgivna omständigheter
någon skall inför domstolen höras såsom vittne eller upplysningsvis,
åligge det domstolen eller dess ordförande föranstalta o?n, att uppgiven
person varder i vederbörlig ordning inkallad i målet. Kostnaden för sådan
inkallelse skall gäldas av allmänna medel.

Första lagutskottets utlåtande Nr 28.

5 §•

I slutliga utslaget pröve domstolen, huruvida kostnader, som enligt
3 och 4 §§ skola gäldas av allmänna medel, skola återgäldas till statsverket
av allmän åklagare eller av enskild part. Ej må åklagare eller
målsägande därtill förpliktas i annat fall, än då han enligt lag är pliktig
gälda den tilltalades rättegångskostnad, ej heller den tilltalade, där
han ej varder till ansvar i målet dömd.

Har tilltalad, som dömes till ansvar i målet, däri åtnjutit fri rättegång,
må han förpliktas gottgöra statsverket kostnad, som nu sagts, allenast
om han förklarats förlustig sagda förmån; efter rättegångens avslutande
må återbetalningsskyldighet honom åläggas enligt reglerna i 13 §
av lagen om fri rättegång.

6 § (ny).

Vad i 1—3 §§ härovan stadgas om rätt för den, som hålles häktad
såsom misstänkt för brott, att erhålla biträde i rättegången samt om
ersättning till sådant biträde, skall i tillämpliga delar även gälla, där
någon blivit häktad på grund av bestämmelserna i lagen angående losdrivares
behandling den 12 juni 1885.

1’ § (ny).

Det åligger den, som förordnat om häktning, så ock domstol eller
annan myndighet, inför vilken häktad person inställes till rannsakning
eller förhör, att underrätta den häktade om den rätt till hjälp, som honom
tillkommer enligt denna lag.

8 § (ti § i Kungl. Maj:ts förslag).

Angående biträde åt den som hålles häktad såsom misstänkt för brott,
tillhörande krigsdomstols behandling, galle vad i lagen om krigsdomstolar
och rättegången därstädes finnes stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1920.

Första lagutskottets utlåtande Nr 28.

B) att förslaget till lag angående ändrad lydelse
av 12 § i lagen den 14 juni 1901 om vad iakttagas
skall i avseende å införande av lagen om ändring
i vissa delar av rättegångsbalken ej måtte vinna riksdagens
bifall;

C) att förslaget till lag angående ändring av
80 och 81 §§ i lagen den 23 oktober 1914 om krigsdomstolar
och rättegången därstädes måtte erhålla
denna ändrade lydelse:

Lag

»»gående ändring av 80 och 81 §§ i lagen de» 23 oktober 1914 om krigsdomstolar
och rättegången därstädes.

Härigenom förordnas, att 80 och 81 §§ i lagen den 23 oktober
1914 om krigsdomstolar och rättegången därstädes skola erhålla följande
ändrade lydelse:

80 §.

Äskar någon, som hålles häktad såsom misstänkt för brott, tillhörande
krigsdomstols behandling, eller som, utan att vara häktad, vid
sådan domstol tilltalas för brott, varå straffarbete eller förlust av ämbete
eller tjänst efter lag kan följa, hjälp att sin talan förbereda och utföra,
skall biträde förordnas åt honom för den tid, han hålles häktad eller
står under tilltal för sådant brott, som ovan sagts. Förordnande som
bär avses, meddelas av Konungens befallningshavande i den ort, där
rätten skall sammanträda, och innefattar bemyndigande att biträda den
häktade i fråga om talan vid domstol, som i förordnandet angives, ävensom
vid fullföljd av samma talan. Är fältkrigsrätt underdomstol i målet,
må dock, när målet ej handlägges inför nämnda rätt, förordnande av
biträde meddelas jämväl av rättens civila ledamot.

Vad lagen angående rättshjälp åt häktad stadgar i 1 § tredje
stycket samt i 2, 3, 4, 5 och 7 §§ skall äga motsvarande tillämpning i
fall som ovan sagts, dock att vid fältkrigsrätt den omständigheten, att
biträde ej kunnat i visst mål höras, icke må utgöra hinder för målets
avgörande.

Angående biträde vid ståndrätt stadgas i 86 §.

Första lagutskottets utlåtande Nr 28.

1''tskottet.

81 §.

Därest den, som är i tjänstgöring vid krigsmakten, vill å tid då
målet icke handlägges inför underdomstolen begära, att biträde åt honom
förordnas efter vad i 80 § första stycket sägs, äge han göra anmälan
därom hos sin befälhavare, som har att hos vederbörande göra framställning
om biträdets förordnande.

Denna lag träder kraft den 1 januari 1920.

D) att i 16 kap. 10 § rättegångsbalken måtte vidtagas
sådan ändring, att häktad person erhåller rätt
att föra särskild talan över underdomstols under rättegången
meddelade beslut, varigenom hans begäran om
förordnande av rättegångsbiträde avslagits eller till
rättegångsbiträde förordnats annan än part föreslagit.

Över den del av motionen, som avser det däri under D) gjorda
yrkande, vilket icke av utskottet upptagits till behandling i detta sammanhang,
kommer utskottet att framdeles avgiva särskilt utlåtande.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för lagförslagen och de i
motionen under A)—C) gjorda yrkanden, får utskottet hänvisa till propositionen
och motionen, i den mån ej redogörelse därför här nedan
lämnas.

Den föreliggande kungl. propositionen har närmast föranletts av
riksdagens skrivelse den 27 februari 1917, nr 24, vari riksdagen anhöll,
att Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta förslag till ändring i nu
gällande lagstiftning angående rättegångsbiträde åt häktad, i syfte att
den häktade måtte kunna erhålla nödigt biträde vid överrätt lika väl
som vid underdomstol, att vid förordnande av rättegångsbiträde tillbörlig
och skälig hänsyn toges till den häktades förslag i avseende
ä personvalet, samt att till rättegångsbiträde förordnades rättsbildad advokat,
då hinder därför icke mötte och statsverket icke därigenom oskäligen
betungades. Efter berörda skrivelses avgivande har justitieombudsmannen,
uppå vilkens framställning sistnämnda skrivelse avlåtits, i skrivelse

Första lagutskottets utlåtande AV 28.

till K magi. Majri (len 31 december 1917 bland annat framhållit behovet
av lagändring jämväl därutinnan, att rättegångsbiträde åt häktad borde
uttryckligen tillförsäkras ersättning ej blott för inställelse vid rätten utan
även för direkta kostnader, som vore nödiga för ett ändamålsenligt och
legitimt utförande av försvaret, ävensom för det besvär och arbete rättegångsbiträdet
kunde hava haft utom rätta i och för försvarets beredande.

I avseende å de utav riksdagen och dess justitieombudsman uttalade
önskemålen är främst att märka vad förslaget till lag angående förordnande
av rättegångsbiträde åt häktad innehåller därom, att förordnande av
rättegångsbiträde skall avse förberedande och utförande av den häktades
talan samt omfatta jämväl behörighet att biträda vid hovrätt och hos
högsta domstolen (1 §), att till rättegångsbiträde skall, där ej hinder
därför möter eller statsverket därigenom oskäligen betungas, förordnas
lämplig person, som avlagt för utövande av domarämbete föreskrivna
kunskapsprov samt yrkesmässigt utövar advokatverksamhet (3 §),
att om ''den häktade till biträde föreslagit person, som nyss sagts, avvikelse
från förslaget ej bör ske, såframt ej särskilda skäl därtill äro (3 §).
samt att ersättning till rättegångsbiträde skall efter rättens prövning utgå
jämväl för nödvändiga utgifter och tidsspillan ävensom överhuvud taget
även för det fall, att å häktningen icke följt handläggning av målet inför
domstol (4 §).

De i Kung!. Maj:ts förslag härutinnan upptagna bestämmelserna
finner utskottet välgrundade.

Nu nämnda lagförslag har emellertid icke inskränkt sig till sådana
ändringar, som förordats i de av riksdagen och dess justitieombudsman
gjorda framställningarna. Sålunda har förslaget, i den mån förhållandena
så påkallat, bringats i överensstämmelse med det i Kungl. Maj:ts
proposition, nr 118, innefattade förslaget till lag om fri rättegång, varöver
utskottet samtidigt härmed avgiver särskilt utlåtande. Den viktigaste
utan direkt stöd av särskild framställning från riksdagen föreslagna ändringen
avser emellertid en utvidgning av rätten att erhålla biträde till att
gälla alla, som hållas häktade såsom misstänkta för brott, och icke, såsom
enligt gällande lag är fallet, blott dem, som häktats för brott, vara
straffarbete efter lag kan följa; och får utskottet hänvisa till den av departementschefen
(s. 8—12) lämnade redogörelsen för grunderna till
Kungl. Maj ris förslag i denna del.

I nu angivna hänseende har i motionen hemställts, att området för
ifrågavarande lagstiftning borde än ytterligare utsträckas, nämligen att
avse även annan än för brott häktad person. Bestämmelse härom har

Första lagutskottets utlåtande Nr 28.

upptagits i det uti motionen förordade förslagets 6 §. Till stöd för detta
sitt yrkande bär motionären anfört:

»De fall, då häktning kan äga rum av annan anledning än på
grund av misstanke för brott, äro att återfinna i lagen angående lösdrivares
behandling den 12 juni 1885, 2 § 4 mom. och 3 §. Den påföljd,
som enligt nämnda stadgande kan av Kungl. Maj:ts befallningshavande
ådömas en person, som förnummits vara lösdrivare, kan i vissa fall uppgå
till så avsevärd frihetsförlust som tvångsarbete från och med en månad
till och med tre år. Det måste vara ovedersägligt, att för en för
lösdriveri häktad person behovet av hjälp för talans förberedande och
utförande måste antagas vara ofta lika stort om ej större än beträffande
den som häktats såsom misstänkt för brott. I sistnämnda fallet har dock
domstolen själv eu viss möjlighet att bereda den häktade den hjälp,
varav han kan vara i behov, medan däremot den för lösdriveri häktade
är underkastad förfarande av administrativ myndighet med dess mera
summariska behandling och, såsom erfarenheten visat, mången gång långt
drivna godtycklighet. Genom den vid föregående års riksdag antagna
lagen angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar har ifrågavarande
spörsmål vunnit ökad aktualitet, enär det på många håll visat sig,
att myndigheterna sett sig nödsakade att i än större utsträckning än
förut varit fallet tillämpa lösdrivarelagens bestämmelser på kvinnor, som
kunnat misstänkas skaffa sitt uppehälle genom prostitution. Det ligger
i sakens natur, att man måste fordra, att vederbörande myndigheter härvid
framgå med största takt och försiktighet, men även att samhället i
dylika fall lämnar möjlighet till erhållande av den rättsliga hjälp, som
erfordras för förebyggande av övergrepp och godtycke.»

Utskottet bär icke haft något att erinra mot den av Kungl. Maj:t
föreslagna utsträckningen av rätten att erhålla rättegångsbiträde. Jämväl
den av motionären i förevarande avseende ifrågasatta utvidgningen
finner utskottet beaktansvärd. Denna fråga är dock av den invecklade
beskaffenhet, att den tarvar eu grundligare utredning än utskottet är i
tillfälle att åstadkomma. Utskottet är därför av den mening, att riksdagen
bör, med godkännande av Kungl. Maj:ts förslag i denna del, i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om utredning, huruvida och i vilken omfattning
rätten att erhålla biträde må utsträckas att avse även den, som
blivit häktad på grund av bestämmelserna i lagen angående lösdrivares
behandling den 12 juni 1885.

Jämväl i annat avseende har i motionen ifrågasatts viss utvidgning,
nämligen i fråga om omfattningen av den hjälp, som bör tillkomma
häktad. Sålunda har motionären framhållit nödvändigheten att

Första lag utskottets utlåtande Nr 28.

flen häktade utöver biträdeshjälp lämnades all den hjälp i övrigt, varav
han på grund av sin belägenhet såsom häktad vore i behov, samt fördenskull
yrkat, att möjlighet skulle beredas häktad att, där han angående uppgivna
omständigheter ville höra någon som vittne eller upplysningsvis, få
genom domstolens eller dess ordförandes föranstaltande och på statsverkets
bekostnad uppgivna personer i vederbörlig ordning inkallade i målet. Bestämmelse
härom har upptagits i det av motionären förordade lagförslagets
4 §. Till motivering härav anför motionären:

»Erfarenheten har visat, att ett oavvisligt behov härutinnan gjort
sig gällande. Denna rätt för den häktade borde finnas, vare sig rättegångsbiträde
åt honom förordnats eller icke, då ju ofta kan inträffa, att
den häktade ej ansett sig behöva förordnande av biträde, men väl vill
för utredning åberopa personer såsom vittnen eller att upplysningsvis
höras. Att även för det fall, att rättegångsbiträde finnes förordnat, domstolen
eller dess ordförande bör föranstalta om berörda inkallelser står i
överensstämmelse med det i Kungl. Maj:ts proposition nr 118 vid innevarande
års riksdag framlagda förslaget till lag om fri rättegång. Emot
denna utvidgning av den rätt, som bör tillkomma häktad person, skulle
kunna invändas, att den häktade, i den mån han är mindre bemedlad,
skulle genom begäran om fri rättegång, enligt nyssnämnda förslag, komma
i åtnjutande av förmånen av dylika inställelser genom domstolens
eller dess ordförandes försorg. Samma erinran kan emellertid då med
samma skäl göras beträffande rätten till erhållande av rättegångsbiträde,
och är att märka, att samma anledning, som gör att man ej lämpligen
bör göra häktad persons rätt till erhållande av biträde beroende av hans
ekonomiska omständigheter, föreligger med hänsyn till omförmälda inkallelser.
Bättsproceduren beträffande en häktad är även av den brådskande
natur, att man ej kan göra en dylik viktig rättighet beroende av,
huruvida erforderliga handlingar för bestyrkande av den häktades fattigdomsgrad
hinner anställas eller ej. Om gäldandet av ifrågavarande
inkallelser samt desammas återbetalning böra givetvis vara tillämpliga
samma bestämmelser som om kostnaden för rättegångsbiträdet.»

Enligt allmänna processregler åligger det åklagaren att i brottmål
införskaffa all den utredning, som kan vara erforderlig för utletande av
sanningen i målet. Uppgiver således den häktade, att han önskar, att
viss person höres i målet, lärer åklagaren icke underlåta att inkalla honom,
därest hans hörande anses vara av någon betydelse. Ersättning
till av åklagaren sålunda inkallad person förskjutes av statsverket enligt
lag den 4 juni 1886 angående ersättning av allmänna medel till vittnen i
brottmål. Skulle emellertid åklagaren eftersätta sin skyldighet i angivna

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 9 sand. 1 avd. 25 käft. (Nr 28.) 2

Första lagutskottets utlåtande Nr 28.

hänseende, är domstolen icke blott oförhindrad utan jämväl skyldig att
genom föreläggande för åklagaren eller annorledes tillse, att erforderlig
utredning blir införskaffad i målet. Något särskilt åläggande i lag för
rätten eller dess ordförande att föranstalta om inkallande i målet av
uppgivna personer erfordras således enligt utskottets förmenande icke.
Att i förevarande lag stadga, att dylik inkallelse skall ske på statsverkets
bekostnad, torde icke vara förenligt med denna lags syfte. Frågan härom
synes böra avgöras enligt lagen om fri rättegång. Utskottet kan alltså
icke tillstyrka bifall till motionen i denna del.

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 12 § i lagen den 14
juni 1901 om vad iakttagas skall i avseende å införande av lagen om ändring
i vissa delar av rättegångsbalken innefattar allenast den sakliga ändringen
i förhållande till gällande rätt, att den punkt, vari stadgas skyldighet
för Kungl. Maj:ts befallningsbavande och tillsyningsman vid häkte
att tillse, att häktad person, som i målet vill anföra besvär eller avgiva
annan inlaga till högre rätt eller ock göra ansökan om nåd, därvid ej
saknar nödigt biträde. Uteslutningen har av departementschefen motiverats
därmed, att genom den föreslagna utvidgningen av rätten att erhålla
rättegångsbiträde stadgandet, i vad det avsåge biträde i rättegång, torde
komma att sakna betydelse, och att det vore lämpligast att genom administrativa
föreskrifter skapa garanti för att varje häktad verkligen erhölle
kännedom om den honom beredda möjligheten att erhålla biträde. Och
att bibehålla stadgandet, i vad det avsåge biträde vid upprättandet av
nådeansökan, syntes departemetschefen icke heller påkallat, då eu föreskrift
av motsvarande innehåll, om en sådan kunde anses behövlig, lämpligen
borde utfärdas i administrativ väg.

I motionen har hemställts, att nu gällande bestämmelse i förevarande
avseende måtte bibehållas. Till stöd härför anför motionären : »Tillräckliga
skäl för ett upphävande av nämnda bestämmelse torde likväl ej kunna
anses föreligga, enär den däri meddelade föreskriften mycket väl fortfarande
torde komma till tillämpning vid sidan av häktadelagens bestämmelser. I
all synnerhet gäller detta om det fall, att rättegångsbiträde enligt häktadelagen
av någon anledning ännu ej hunnit förordnas, men ett skyndsamt
uppsättande och ingivande av besvärsskrift eller annan inlaga för bevarande
av fatalier och dylikt är av nöden. Genom stadgandets bibehållande
kan också många gånger, till besparing av kostnader för statsverket, förordnande
av biträde enligt häktadelagen komma att onödiggöras.»

Då ifrågavarande bestämmelse icke står i strid med den nya lagstiftningen
utan tvärtom kan åtminstone i visst avseende alltjämt komma

Första lagutskottets utlåtande Nr 28.

i tillämpning samt stadgandets borttagande lätteligen skulle kunna vålla
missuppfattning, har utskottet ansett sig böra förorda bifall till motionen
i denna del och således avstyrka detta lagförslags antagande.

Vad slutligen angår förslaget till lag angående ändring av SO och
81 §§ i lagen den 23 oktober 1914 om kr ig sdomstol ar och rättegången därstädes,
innebär det i sakligt avseende huvudsakligen vissa ändringar i
anslutning till den föreslagna lagen om förordnande av rättegångsbiträde
åt häktad, nämligen alt rätten till biträde gäller, oberoende av
det brott häktningen avsett, att till biträde i första hand skall förordnas
rättsbildad advokat, att skälig hänsyn skall tagas till den tilltalades
förslag i avseende å personvalet, samt att regleringen av hithörande
frågor jämväl i övrigt, med vissa smärre av de särskilda förhållandena betingade
avvikelser, följer de föreslagna allmänna stadgandena angående
rättegångsbiträde åt häktad. Därjämte har på enahanda grunder, som
anförts beträffande den ändrade innebörden av 12 § i 1901 års promulgationslag,
uteslutits det i 81 § i gällande lag innefattade stadgandet om
åläggande för befälhavare, som har uppsikt över häkte, att öva tillsyn
däröver, att person, som där hålles häktad och vill i målet anföra besvär
eller avgiva inlaga till högre rätt eller ock göra ansökan om nåd,
därvid ej må sakna nödigt biträde. För att ej förrycka paragrafnumreringen
har fjärde stycket i nuvarande 80 § utbrutits och i förslaget
upptagits som 81 §.

På skäl, som anförts vid förut berörda förslag till ändring av 12
§ i nyssnämnda promulgationslag, anser utskottet, att bestämmelsen i 81
§ gällande lag bör bibehållas.

Utskottet övergår härefter till detaljbehandling av de framlagda
lagförslagen.

Lagen angående förordnande av rättegångsbiträde.

1 §•

I gällande lag liksom i Kungl. Maj:ts förslag stadgas som förutsättning
för den häktades rätt att erhålla biträde, att han säger sig ej
själv kunna anskaffa biträde.

I motionen har yrkats, att denna bestämmelse måtte utgå, och att
den häktades rätt att få biträde gjordes oberoende av, huruvida han på
förhand lyckats vidtala någon person att biträda sig. Till stöd för detta
sitt yrkande anför motionären:

»Uti gällande häktadelag finnes väl en liknande bestämmelse intagen,

Motion

Första lagutskottets utlåtande Nr 28.

Utskottet.

Mot lön.

Utskottet.

men såsom denna hittills understundom tillämpats, liar det inträffat, att, när
någon efter avtal med den häktade inställt sig såsom biträde och den häktade
begärt dennes förordnande därtill, domstolen vägrat dylikt förordnande
under förmenande, att den häktade själv redan lyckats anskaffa biträde.
För den häktade är dock oftast möjligt att själv anskaffa biträde, endast
under förutsättning att denne bliver förordnad av rätten och därigenom
erhåller garanti för att utfå ersättning för uppdragets fullgörande. Eu
häktad person är också i en sådan situation, att han icke i detta avseende
bör ställas sämre än den, som enligt lagen om fri rättegång är berättigad
till advokathjälp. Enligt nämnda lag är nämligen rätten att
erhålla biträde icke knuten vid möjligheten att icke själv kunna anskaffa
biträdeshjälp.»

Även om domstolarna möjligen vid ifrågavarande lags första tillämpning
gjort sig skyldiga till den av motionären påpekade missuppfattningen,
lärer en sådan numera näppeligen komma någon domstol till last.
Ett borttagande av nämnda bestämmelse skulle emellertid lätteligen kunna
giva anledning till den uppfattningen, att därest häktad överhuvud taget
ville hava biträde i rättegången, sådant biträde skulle förordnas av domstolen
jämlikt denna lag. Yad slutligen beträffar jämförelsen med lagen
om fri rättegång må erinras därom, att medan sistnämnda lag avser att
tillgodose den mindre bemedlade partens rätt, nu förevarande lag har ett
helt annat syfte, nämligen att bringa den häktade den hjälp, varav han
såsom häktad är i behov, oberoende av hans ekonomiska omständigheter.
Utskottet kan således icke tillstyrka bifall till motionen.

Vidare har i motionen yrkats, att i första stycket orden »för den
tid häktningen varar» måtte såsom missvisande på den plats i paragrafen,
de erhållit, överflyttas till andra stycket, samt att i tredje stycket orden
»om den häktade äskar det» måtte utgå såsom en onödig upprepning av
den redan i första stycket härutinnan uttalade allmänna förutsättningen
för meddelande av dylikt förordnande.

I anledning av berörda erinringar har utskottet på det sätt låtit
omredigera paragrafen, att i första stycket upptagits de grundläggande
bestämmelserna såväl om förutsättningarna för meddelande av nu nämnt
förordnande som om de befogenheter, ett dylikt förordnande innefattar,
medan i andra stycket sammanförts reglerna om vilken myndighet
skall meddela förordnandet. I samband därmed hava vidtagits vissa andra
redaktionella jämkningar. Därvid har utskottet icke kunnat biträda det
av motionären önskade utbytet av ordet »underrätt» i tredje stycket mot
ordet »underdomstol». I motsats till uttrycket »allmän underrätt» lärer begreppet
>underrätt» omfatta jämväl specialdomstolar.

Föräta lagutskottets utlåtande Nr 28.

I motionen har tillika hemställts, att i andra stycket orden »vid
fullföljd av samma talan» måtte förtydligas i syfte att utesluta eu icke
avsedd tolkning, att om en häktad, som rannsakats och dömts vid flera
domstolar, haft olika biträden vid de skilda domstolarna, vart och ett av
dessa skulle biträda honom vid besvärs anförande beträffande »det särskilda
utslag, vid vars meddelande biträdet lämnat hjälp».

Då det givetvis i regel bör bliva biträdet vid den sista domstolen,
som i nu angivna fall skall lämna all den hjälp, som erfordras för överklagande
av samtliga utslagen i ett samband, har utskottet föreslagit, att
nyssnämnda ord utbytas mot orden »vid omedelbar fullföljd från nämnda
domstol av samma talan».

Slutligen har i motionen hemställts, att fjärde stycket såsom mera
anslutande sig till de bestämmelser, som upptagas i 3 § av Kungl. Maj:ts
förslag, rätteligen borde dit överflyttas.

Då en dylik överflyttning icke lämpligen kan ske, därest stadgandet
i 2 § kominer att bibehållas, såsom utskottet vid nämnda paragraf ämnar
föreslå, synes motionen i denna del icke böra föranleda någon ändring i
Kungl. Maj:ts förslag. Däremot har utskottet, då den i förevarande stycke
omförmälda prövning av den häktades begäran om nytt biträde lämpligen
bör tillkomma jämväl Kungl. Maj:ts befallningshavande, i anslutning till
av motionären gjord hemställan föreslagit, att ordet »rätten» i nämnda
stycke utbytes mot orden »Kungl. Maj:ts befallningshavande eller rätten».

2 §.

I förevarande paragraf har upptagits ett stadgande, som innebär
eu nyhet i förhållande till gällande rätt, i det att där föreskrives, att,
där domstolen med hänsyn till bristande förmåga hos den häktade att
själv tillvarataga sina intressen, finner rättegångsbiträde för målets utredning
erforderligt, domstolen skall vara befogad att, ändå att det ej
påkallas av den häktade, förordna biträde.

I motionen har hemställts, att paragrafen måtte utgå ur förslaget.
Till stöd för detta sitt yrkande har motionären anfört:

»Även om bestämmelsen väl skulle kunna tänkas vara med fördel
användbar på vissa enstaka undantagsfall, synes dock dess alltför vaga
formulering kunna giva möjlighet till eu alltför godtycklig tillämpning.
Detta så mycket mera som samtidigt ej meddelats några bestämmelser
angående biträdets och den häktades ställning, som kunna giva biträdet
befogenhet att även mot den häktades tillkännagivanden företaga för den
häktade bindande processrättsliga handlingar. Det är nämligen att
märka, att enligt gällande rättegångsordning förhållandet mellan rätte -

Motiou.

Utskottet

Motion.

Utskottet.

Motion

Utskottet.

Motion

14 Första Jagutskottets utlåtande Nr 28.

gångsbiträdet och parten är så reglerat, att biträdet ej kan företaga någon
handling, vare sig beträffande utredning eller plädering, som ej uppbäres
av partens direkta eller indirekta samtycke. Något egentligt behov av
för det med stadgandet avsedda fallet torde i verkligheten ej häller hava
gjort sig gällande. I domstolens skyldigheter måste givetvis, ligga., att
lämna varje häktad underrättelse om den rätt till hjälp, han enligt ifrågavarande
lag är berättigad att komma i åtnjutande av. Det torde nog
vara exempellöst, att en häktad, såvida han genom domstolen bliver på
lämpligt sätt underkunnig om denna sin rätt och tillrådd att begära förordnande
av biträde, skulle tillbakavisa ett dylikt tillbud, i all synnerhet
med hänsyn till den frihet beträffande utseende av ombud, som det
kungl. förslaget avser att lämna den häktade.»

Då, på sätt departementschefen vid förevarande paragraf framhållit,
det stundom karl vara för målets utredning önskvärt, att domstolen
har tillfälle att förordna ett rättegångsbiträde, även utan ritt den
häktade gjort framställning därom, kan utskottet icke förorda bifall till
motionen i denna del. Motionärens farhåga för att bestämmelsen lätteligen
skulle kunna leda till missbruk torde vara i ej ringa mån
överdriven. Först och främst är nämligen att märka, att förordnande,
varom nu är fråga, aldrig kan meddelas, då den häktade redan har biträde,
vare sig detta förordnats på grund av stadgande i förevarande
lag eller det anskaffats av den häktade på egen bekostnad. Vidare kan
ett dylikt förordnande icke förekomma i andra fall, än då det betingas
av bristande förmåga hos den häktade att själv tillvarataga sina intressen.
Såsom departementschefen jämväl framhållit, torde bestämmelsen komma
till praktisk användning särskilt i det fall, att underrätten finner den
häktade på grund av förståndssvaghet eller eljest ur stånd att själv tillvarataga
sina intressen. Vidare kan, pa sätt motionären erinrat, biträdel
icke utan den häktades tysta eller uttryckliga samtycke företaga någon
för den häktade bindande processrättshandling. Därest nu dylikt förordnande
skulle meddelas mer eller mindre mot den häktades vilja, vilket
emellertid sällan torde bliva fallet, kommer biträdets verksamhet att. inskränka
sig till förebringande av vissa faktiska omständigheter i målet.
Och något missbruk av uppdraget från biträdets sida för nu angivna
sällsynta fall torde näppeligen vara att befara.

I sammanhang med förslaget om uteslutandet av 2 § i Kungl. Maj:ts
förslag har i motionen förordats, att i lagen i stället infördes ett uttryckligt
stadgande, varigenom inskärptes skyldigheten för ej blott domstol
och annan myndighet, inför vilken häktad person inställts till rannsakning
och förhör, utan även den myndighet, som förordnat om häktningen,

Första lagutskottets utlåtande Nr 28. 15

att lämna den häktade underrättelse om rätt till hjälp. Ett dylikt stadgande
har oek intagits i motionärens lagförslag under 7 §.

Utskottet anser, att i den mån föreskrifter i angivna syfte kunna vara
erforderliga, desamma lämpligen höra utfärdas i administrativ väg. Utskottet
kan således ej heller i förevarande avseende tillstyrka bifall till motionen.

3 §•

I förevarande paragraf har utskottet föreslagit vissa smärre redaktionella
jämkningar, som icke torde erfordra särskild motivering.

4 §•

I motionen har yrkats, att i förevarande paragraf upptages en särskild
erinran om att framställning om ersättning bör av biträdet göras,
innan slutligt utslag meddelas i målet. Tillika har motionären ansett
lämpligt, att i första punkten efter orden »utförande av den häktades talan»
inskjutas orden »vid domstolen», på det att därigenom måtte uttryckligen
angivas, att varje domstol för sig skall bestämma biträdets arvode.

Då det redan av gällande processrättsliga bestämmelser följer, att
framställning om ersättning skall göras före meddelande av slutlig dom,
och da det är uppenbart, att domstol ej kan meddela beslut om ersättning
åt biträde i vidare mån än som avser biträdets verksamhet vid
nämnda domstol, har utskottet ansett motionen i denna del icke böra
föranleda någon ändring i Kungl. Maj:ts förslag.

5 §•

Den i motionen föreslagna omredigeringen av förevarande paragraf
är betingad av motionärens förslag om häktads rätt till hjälp med
vittnesinkallelser. Då, på sätt redan anförts, utskottet lämnat berörda
förslag i denna del utan avseende, påkallas icke heller någon ändring i
denna paragraf.

6 §•

Motionären har föreslagit en omredigering av denna paragraf, på
det att av densamma måtte mera tydligt framgå, att paragrafen endast
innehåller en erinran om att angående biträde åt häktad vid krigsdomstol
gälla särskilda bestämmelser.

Då paragrafen, som överensstämmer till alla delar med 5 § av
gällande lag, icke hittills, såvitt utskottet har sig bekant, givit anledning
till missuppfattning, har utskottet funnit motionen i denna del icke-böra
föranleda migon ändring i Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet.

Motion.

Utskottet.

Motion.

Utskottet,

Första lagutskottets utlåtande Nr 28.

Lagen angående ändring av 80 och 81 §§ i lagen den 23 oktober 1914 ont
krigsdomstolar och rättegången därstädes.

Den av utskottet enligt vad ovan anförts intagna ståndpunkten,
att stadgandet i 81 § gällande lag bör bibehållas, påkallar den ändringen
dels i förslagets rubrik och ingress, att orden »och 81 §» utgå, dels att
det till en särskild paragraf, 81 § i förslaget, utbrutna fjärde stycket i
80 § i gällande lag återföres till dess tidigare plats i sistnämnda paragraf.

Av utskottet i övrigt föreslagna jämkningar i förevarande lagförslag
sammanhänga med de ändringar, som av utskottet föreslagits i lagen om
förordnande av rättegångsbiträde åt häktad och torde icke kräva någon
särskild motivering.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

1) att riksdagen, med förklarande, att Kungl.
Maj:ts ifrågavarande proposition icke kunnat av riksdagen
i oförändrat skick godkännas, må i anledning av
sagda proposition och den i ämnet väckta motionen
för sin del antaga följande

(Kungl. Maj:ts förslag.)

i:o) Lag

(Utskottets förslag.)

angående förordnande av rättegångsbiträde åt liäktäd.

Med upphävande av lagen den 14 september 1906 angående förordnande av
rättegångsbiträde åt häktad förordnas som följer:

1 §•

Äskar någon, som hålles häktad såsom
misstänkt för brott, hjälp vid sin
talans förberedande och utförande och
säger han sig ej själv kunna anskaffa
biträde, skall biträde åt honom förordnas
för den Hd häktningen varar.

Förordnande, som här avses, meddelas
utom i fall, varom i tredje stycket

1 §•

Första lagutskottets utlåtande Nr 28.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

sägs, av Kungl. Majds befallning skavande
och innefattar bemyndigande att
biträda den häktade i fråga om talan
vid domstol, som i förordnandet angives
ävensom vid fullföljd av samma talan.

Ilar i mål, som f örekommer till handläggning
vid underrätt, biträde åt häktad
ej förordnats eller har förordnat biträde
icke tillstädeskommit, skall förordnande,
som ovan sägs. meddelas av rätten,
om dm häktade äskar det. Ej må den
omständigheten, att biträde ej kan av
rätten anskaffas, utgöra länder mot målets
handläggning. Innan biträde hörts,
må dock icke, mot den häktades bestridande,
slutligt utslag meddelas.

Vill den häktade ej såsom biträde
använda den, som därtill lörordnats,
äger han e j påkalla förordnande för annan
person, där ej rätten lianer honom hava
giltig anledning att icke ätnöjas med
den förordnade.

2 §•

Är ej för den häktade biträde tillstädes,
då mål, som avses i denna lag,
förekommer till handläggning vid underrätt,
men finner rätten med hänsyn till
bristande förmåga bos den häktade att
själv tillvarataga sina intressen biträde
erforderligt för målets utredning, ä^e
rätten, ändå att det ej påkallas av den
häktade, förordna biträde. Sålunda förordnat
biträde må icke avvisas av den
häktade, med mindre han själ v anskaffar
annat biträde, som av rätten godkännes.

{Kungl. Maj ds förslag.)

i fråga om talan vid domstol, som i
föi ordnandet angives, ävensom vid omedelbar
fullföljd frän nämnda domstol av
samma talan.

Förordnande av biträde meddelas av
Kungl. Majds befallning skavande. Finnes
vid målets handläggning inför underrätt,
att biträde ej förordnats, eller
har förordnat. biträde ej tillstå -tes kommit,
meddelas dock sådant förordnande av
rätten. Ej må den omständigheten, att
biträde ej kan av rätten anskaffas, ut föra

hinder mot målets handläggning.

nnan biträde hörts, må dock icke, mot
den häktades bestridande, slutligt utslag
meddelas.

Vill den häktade ej såsom biträde
använda den, som därtill förordnats,
äger han ej påkalla förordnande för
annan person, där ej Kungl. Majds befållning
skår an de eller rätten finner honom
hava giltig anledning att icke åtnöjas
med den föroidnade.

2 §•

År vid handläggning inför underrätt
av mål, däri någon hålles häktad såsom
misstänkt för bratt,biträde för den häktade
ej tillstädes, men finner rätten med hänsyn
till bristande förmåga hos den häktade
att själv tillvarataga sina intressen biträde
erforderligt för målets utredning,
äge rätten, ända att det ej påkallas av
den häktade, förordna biträde. Sålunda
förordnat biträde må icke avvisas av
den häktade, med mindre han själv anskaffar
annat biträde, som av rätten
godkännes.

3 §. 3 §.

Till biträde skall förordnas lämplig Till biträde skall förordnas lämplig

person, som avlagt för utövande av person, som avlagt för utövande av dodomareämbete
föreskrivna kunskapsprov marermbete föreskrivna kunskapsprov
samt yrkesmässigt utövar advokatverk- samt yrkesmässigt utövar advokatverk Bihang

till riksdagens protokoll 1919. 9 sand. 1 avd. 25 käft. (Nr 28.) 3

Föräta lagutskottets utlåtande Nr 28.

(Kungl. Majits förslag). (Utskottets förslag.)

samhet. Biträdet må vid förordnandet
berättigas att i sitt ställe sätta annan,
som enligt vad nu är sagt må förorduas
till biträde åt häktad.

Möter hinder att till biträde förordna
person, som i första stycket avses, eller
skulle genom förordnandet statsverket
oskäligen betungas, må till biträde förordnas
annan, som är lämpad att på ett
tillfredsställande sätt biträda den häktade Har

den häktade till biträde föreslagit
person, som i första stycket avses,
bör avvikelse från förslaget ej ske,
såframt ej särskilda skäl därtill äro.

samhet. Biträdet må vid förordnandet
berättigas att i sitt ställe sätta annan,
som enligt vad nu är sagt må förordnas
till biträde åt häktad.

Möter hinder att till biträde förordna
person, som i första stycket avses,
eller skulle genom förordnande av sådan
person statsverket oskäligen betungas,
må till biträile förordnas annan, som
prövas lämplig att biträda den häktade.

Har den häktade till biträde föreslagit
person, som i första stycket avses,
bör avvikelse frän förslaget ej ske, såframt
ej särskilda skäl därtill äro.

4 §•

Biträde, som förordnats enligt denna lag, åtnjuta av allmänna medel efter
rättens prövning skäligt arvode för det arbete han nedlagt å förberedande och utförande
av den häktadrs talan, så ock ersättning för nödvändiga utgifter och tidsspillan.
Har å häktningen icke följt handläggning inför domstol, bestämme Kungl.
Maj:ts befallningshavande det belopp, som må tillkomma biträdet Ej må biträdet
av den häktade förbehålla sig ytterligare ersättning; har sädant förbehåll skett,
vare det utan verkan.

Beslut om ersättning till biträde gånge i verkställighet ändå att det ej
vunnit laga kraft. Skriftligt besked om beslutet skall utan avgift tillhandahållas
biträdet.

5 §•

I slutliga utslaget pröve rätten, huruvida den biträdet tillerkända ersättningen
skall återgäldas till statsverket av allmän åklagare eller av enskild part.
Ej må åklagare eller målsägande därtill förpliktas i annat fall, än då han enligt
lag är pliktig gälda den tilltalades rättegångskostnad, ej heller denne, där han ej
varder till ansvar i målet dömd.

Har tilltalad, som dömts till ansvar i målet, däri åtnjutit fri rättegång,
må han i slutliga utslaget förpliktas gottgöra statsverket ersättning till biträde
allenast om han förklarats förlustig sagda förmån; efter rättegångens avslutande
kan återbefalningsskyldighet åläggas honom enligt reglerna i 13 § av lagen om
fri rättegång.

Ö §•

Hålles någon häktad såsom misstänkt för brott, som hör under krigsdomatols
behandling, gille angående biträde ät den häktade vad i lagen omkrigsdomstolar
och rättegången därstädes finnes stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1920.

Första lagutskottets utlåtande Nr 28. 19

(Kungl. Maj:ts förslag.) '' (Utskottets färglag.)

2:o) Lag

angående ändrad lydelse av 12 § i
lagen den 14 juni 1901 om vad läkttagas
skall i avseende å införande av
lagen om ändring i vissa delar av
rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 12 § i lagen
den 14 juni 1901 om vad iakttagas
skall i avseende å införande av lagen
om ändring i vissa delar av rättegångsbalken
skall erhålla följande ändrade
lydelse:

1 stället för de delar av 29, 38 och
39 punkterna i ovan åberopade förklaring
den 23 mars 1*07, vilka ej enligt
föregående stadganden i denna lag äro
att anse såsom upphävda, förordnas:

Ingiver häktad till Konungens befallningshavande
eller tillsyningsman
vid häkte besvär eller annan inlaga till
högre rätt eller ock ansökan om nåd,
värde den ofördröjligen insänd till den
myndighet, som har att därmed taga
befattning.

Varda besvär av häktad ingivna till
Konungens befallningshavande eller tillsyningsman
vid häkte, skall å besvärsskriften
tecknas bevis om tiden för dess
ingivande. Då utslag, be-lut eller besvärsskrift
delgives häktad, varde handlingen
försedd med bevis om tiden för
delgivandet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1920.

20 Första lagutskottets

(Kungl. Maj:ts förslag.)

3:o) Lag

angående ändring av 81) och 81 §§ i
lagen den 23 oktober 1!)14 om krigsdomstolar
och rättegången därstädes.

Härigenom förordnas, att 80 och 81 §§
i lagen den 23 oktober 1914 om krigsdomstolar
och rättegången därstädes
skola erhålla följande ändrade lydelse:

80 §.

Äskar någon, som hålles häktad
såsom misstänkt för brott, tillhörande
krigsdomstols behandling, eller som, utan
att vara häktad, vid sådan domstol tilltalas
för brott, varå straffarbete eller förlust
av ämbete eller tjänst efter lag kan
följa, hjälp vid sin talans förberedande
och utförande, och säger han sig ej själv
kunna anskaffa biträde, skall biträde förordnas
åt honom för den tid, han hålles
häktad eller är för sådant brott tilltalad,
som ovan sagts. Förordnande, som här
avses, meddelas av Konungens befallningshavande
i den ort, där rätten skall
sammanträda, och innefattar bemyndigande
att biträda den häktade i fråga
om talan vid domstol, som i förordnandet
angives, ävensom vid fullföljd av samma
talan. Är fältkrigsrätt underdomstol i
målet, må dock, när målet ej handlägga
inför nämnda rätt, förordnande av biträde
meddelas jämväl av rättens civila
ledamot.

Vad lagen angående förordnande av
rättegångsbiträde åt häktad stadgar i
1 § tredje och fjärde styckena samt i 2,
3, 4 och 5 §§ skall äga motsvarande tillämpning
i fråga om rättegångsbiträde
vid krigsdomstol, dock att vid fältkrigs -

utlåtande Nr 28.

(Utskottets förslag.)

3:o) Lag

angående ändring av 80 § i lagen den
23 oktober 1914 om krigsdomstolar
och rättegången därstädes.

Härigenom förordna*. att 80 § i
lagen den 23 oktober 1914 om krigsdomstolar
och rättegången därstädes
skall erhålla följande ändrade lydelse:

80 §.

Äskar någon, som hålles häktad såsom
misstänkt för brott, tillhörande
krigsdomstols behandling, eller som, utan
att vara häktad, vid sådan domstol tilltalas
för brott, varå straffarbete eller
förlust av ämbete eller tjänst efter lag
kan följa, hjälp vid sin talans förberedande
och utförande, och säger han sig
ej själv kunna anskaffa biträde, skall
biträde förordnas åt honom för den tid,
han hålles häktad eller är för sådant
brott tilltalad, som ovan sagts. Förordnande,
som här avses, meddelas av Konungens
befallningshavande i den ort,
där rätten skall sammanträda, och innefattar
bemyndigande att biträda den
häktade i fråga om talan vid domstol
som i förordnandet angives, ävensom vid
omedelbar fullföljd från nämnda domstol
av samma talan. Är fältkrigsrätt underdomstol
i målet, må dock, när målet
ej handlägges inför sai/da rätt, förordnande
av biträile meddelas jämväl av
rättens civila Fdamot.

Vad lagen angående förordnande av
rättegångsbiträde åt häktad stadgar i
1 § 4—7 punkterna samt i 2, 3, 4 och
5 §§ skall äga motsvarande tillämpning
i fråga om rättegångsbiträde vid Krigsdomstol,
dock att vid fältkrigsrätt den

Första lagutskottets utlåtande Nr 28.

(Kungl. Majds förslag.)

rätt den omständigheten, att biträde ej
kunnat i visst mål höras, icke må utgöra
hinder för målets avgörande.

Angående biträde vid ståndrätt
stadgas i 86 §.

81 §.!)

Därest den, som är i tjänstgöring
vid krigsmakten, vill å tid då målet icke
handlägges inför underdomstnlen begära,
att biträde åt honom förord nas etter vall i
80 § första stycket sägs, äge han göra
anmälan därom hos sin befälhavare, som
har att hos vederbörande göra framställning
om biträdets förordnande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1920.

(Utskottets förslag.)

omständigheten, att biträde ej kunnat
i visst mal höras, icke må utgöra hinder
för målets avgörande.

Därest2) deri, som är i tjänstgöring
vid krigsmakten, vill ä tid, då målet
icke handlägges inför underdomstolen,
begära, att biträde åt honom förordnas
efter vad i första stycket sägs, äge han
göra anmälan därom hos sin befälhavare,
som har att hos vederbörande göra
framställning om biträdets förordnande.

Angående biträde vid ståndrätt
stadgas i 86 §.

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1920.

2) att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t
hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes taga under övervägande,
huruvida och i vilken omfattning rätten att
erhålla biträde må utsträckas att avse även den, som
blivit häktad på grund av bestämmelserna i lagen angående
lösdrivares behandling den 12 juni 1885 samt
för riksdagen framlägga det förslag, som av detta övervägande
kan föranledas; samt *)

*) Se näst sista stycket i 80 § i utskottets förslag.
s) Se 81 § i Kungl. Maj:ts förslag.

Första lagutskottets utlåtande Nr 28.

3) att den i ämnet väckta motionen, i den mån
den icke kan anses besvarad genom vad utskottet ovan
hemställt, icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 13 maj 1919.

På första lagutskottets vägnar:

JAKOB PETTERSSON.

Reservationer:

1) av herrar Gezélius, Högberg och greve Spens, som anfört:

I anslutning till vår vid utskottets utlåtande nr 27 i anledning av
Kungl. Maj:t.s proposition med förslag till lag om fri rättegång avgivna
reservationen hava vi hemställt, att 3 § i förevarande förslag till lag angående
förordnande av rättegångsbiträde åt häktad måtte erhålla följande
lydelse:

3 §.

Till biträde skall förordnas lämplig person, och skall därvid nödig
hänsyn tagas till partens förslag.1 Biträdet må vid förordnandet berättigas
att sätta annan lämplig person i sitt ställe.

2) av herr Hederstierna, som anfört:

I anslutning till den reservation, jag avgivit vid utskottets utlåtande
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om
fri rättegång m. m., får jag hemställa, att 5 $ i lagen angående förordnande
av rättegångsbiträde åt häktad må erhålla följande lydelse:

1 Kursiveringen i paragraferna
servationerna innebära.

Första lagutskottets utlåtande Nr 28.

5 §•

I slutliga utslaget pröve rätten, huruvida den biträdet tillerkända
ersättningen skall återgäldas till statsverket av allmän åklagare eller av
enskild part. Ej må åklagare eller målsägande därtill förpliktas i annat
fall, än då han enligt lag är pliktig gälda den tilltalades rättegångskostnad,
ej heller denne, där han ej varder till ansvar i målet dömd.

Har tilltalad, som dömts till ansvar i målet, däri åtnjutit fri rättegång,
må rälten i slutliga utslaget uppå yrkande av Kungl. May.ts befallning
shav ande pröva, huruvida parten må på grund av förhållanden, som
inträtt efter beviljandet utav förmånen av fri rättegång eller därvid ej varit
kända, förplikta gottgöra statsverket ersättning till biträde; efter rättegångens
avslutande kan återbetalningsskyldighet åläggas honom enligt
reglerna i 13 § av lagen om fri rättegång.

3) av herrar Lindqvist i Kosta och Lindley.