Förda Kammar erm Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21 (Utlåtande 1902:Tfu121 Första kammaren tfu1)

Förda Kammar erm Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

N:o 21.

Ank. till Riksd. kansli den 10 maj 1902, kl. 11 f. m.

Första Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 9, i anledning
af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående
åtgärder för åstadkommande af en bättre fiskerivård för
Östersjö- och sötvattens fisket.

Med anledning af en inom Andra Kammaren af lierr K. F. G. Almqvist
m. fl. väckt motion (n:o 153) har för sin del Andra Kammaren i
enlighet med hemställan af sitt tredje tillfälliga utskott beslutat: »att Riksdagen
måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes
taga i öfvervägande, huruvida och i hvad män åtgärder i ofvannämnda
syfte lämpligen må kunna vidtagas för främjande och upphjelpande
af O ster sjö- och sötvattensfsket samt derefter till Riksdagen inkomma med
förslag i detta afseende.''»

Sedan detta beslut blifvit Första Kammaren delgifvet, har denna hänvisat
ärendet till sitt tillfälliga utskott n:o 1.

Andra Kammarens utskotts yttrande i ärendet är af följande lydelse:

»Uti en inom Andra Kammaren väckt, till utskottet remitterad motion Motionen.
n:o 153 har herr K. F. G. Almqvist med flera hemstält, »att Riksdagen
behagade i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t
till nästa års Riksdag inkomma med förslag till vidtagande af åtgärder
för åstadkommande af eu bättre fiskerivård för Östersjö- och sötvattensfisket,
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad som i sådant syfte i
motionen föreslagits.»

Till stöd för denna sin hemställan anföra motionärerna följande:

»I en tid, då de största ansträngningar göras på alla näringslifvets Dess mottområden
för deras höjande i ekonomiskt afseende, synes det, som om en kritig.

Bih. till Riksd. Prof. 1902. S Sami. 2 Afd. 1 Band. 15 Haft. (N:o 21.)

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

af vara naturligaste och mest beaktansvärda näringar, nemligen sö tvättensoch
Östersjöfisket, skulle vara dömdt att nedsjunka till en ren obetydlighet,
beroende bland annat på saknaden af en kraftig och tidsenlig fiskeriadministration.

I fråga om en rätt uppskattning af fiskets betydelse torde vi vara
långt efter de flesta länder i Europa. Så t. ex. arbetas i Tyskland rastlöst
på utvecklingen af både insjö- och hafsfiske!, och som bevis på den
lifaktighet och det intresse, med hvithet fisket der omfattas, samt den betydelse,
detsamma anses ega, kan anföras, att der finnas öfver 400 fiskeriföreningar
jemte det fiskodlingsanstalterna torde uppgå till flera hundra,
hvilken beräkning väl ej torde få anses öfverdrifven, då i början på 1890-talet endast i det lilla Sachsen funnos öfver 90 sådana samt 1892 i Tyskland,
Österrike och Ungarn funnos öfver 700 fiskodlare. Schweiz ensamt
hade förra året 150 fiskodlingsanstalter, hvarifrån 32,773,900 fiskyngel
utplanterades inom landet.

I denna dag ega vi här i landet troligen icke ett hälft dussin fiskeriföreningar
och af verkliga fiskodlingsanstalter (romkläckningsanstalter icke
inräknade) icke flera än 4, af hvilka dock endast en genom sin export
af karp på utlandet gifver någon vinst.

Hvithet omfång fiskodling i dammar tagit såväl i Tyskland som
andra länder kan slutas deraf, att från Herrschaft Königswarther vid
Uhyst är årsförsäljningen af karp etc. öfver 100,000 rmk, och från
Furst Hatzfelds dammar cirka 80,000 rmk; nettovinsten från dammarne
vid Wittingen i Böhmen beräknas till cirka 225,000 kronor pr år. Men
icke endast fiskodling är der rentabel. Vid sista utarrendéringen af grefliga
Lehndorff Steinorthska fiskevatten betalades i arrende för DargeinerSee
18,150 rmk. En annan sjö i Ostpreussen är utarrenderad för 5,000
rmk pr år. Den värdefullaste fisken från denna sjö försäljes inom landet
och den mindre värdefulla går till Ryssland, hvarest endast tullen för
densamma pr år stiger till cirka 2,000 rmk. I England och Skottland betalas
också betydliga arrenden för fiskevatten, i Test, Ichen, Kennet betalas
cirka 1,500 kronor för cirka 2 kilometer bäckfisken. I Andrews fisken
utsättas årligen cirka 3,500,000 rom och yngel, cirka 100,000 ettåriga och
15 å 20,000 äldre fiskar.

I Rumänien hade genom bedrifvande af roffiske utan tanke på återväxt
statens fisken i början af 1890-talet så försämrats, att. då förpaktare
förut betalade för Donaufiskena 400,000 frcs årligen, de derefter
ej ansågo sig kunna betala mer än 300,000 frcs pr år. Då beslöts införa
en rationel fiskevård, hvarigenom statens inkomster af dessa fisken stego
på följande sätt:

Förslå Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

1895- 96

1896— 97

1897— 98

1898— 99

1899- 00

1900- 01

484,064 fres
617,849 »

535,851 »

666,542 »

804,590 *

858,177 »

Ofvanstående redogörelse torde vara tillräckligt belysande, i hvilken
grad vi försumma våra oerhörda tillgångar på fiskevatten och hvad
som kan åstadkommas genom en rationel bedrifven fiskevård. Visserligen
kunna vi ej begära, att vi med vårt kallare klimat skola erhålla
lika stort utbyte ur våra fiskevatten, men millioner kronor mera borde
de dock genom bättre fiskevård kunna afkasta,, då man betänker, att
öfver hela vårt land i regel roffiskas, d. v. s. man fiskar så mycket man
kan utan att göra något för att ersätta hvad som tages och utan tanke
på framtiden.

Mången tröstar sig med, att samma klagolåt öfver fiskets aftagande
redan under förra århundradet hördes, och att det oaktadt fisken i våra
sjöar ej utrotats. Att fiskets långsamma aftagande förspordes redan
för ett hundra år sedan, var nog ej grundlöst, ty redan då hade allmogen
börjat försumma vidmakthållandet af sina fiskekatsor och risgårdar, Indika
ju utgöra bland de bästa medlen att hålla ett fiske i godt skick, och
den gamla förordningen om att i odeladt fiskevatten en hvar blott skulle
fiska »till nödtorft sin» föll alltmer i glömska, så att nästan öfverallt fiskades
så mycket man kunde få för att säljas.

Sunda förnuftet säger ju, att med ett sådant tillväga gående måste
fisket så småningom aftaga, synnerligast som allmänheten saknar sakkunskap
i att förbättra sina fiskevatten, och de yrkesfiskare, som finnas vid
de större sjöarne, icke heller vinnlägga sig om att förbättra fisket.

När man besinnar, att Jemtlands län är nära fyra gånger större än
konungariket Sacbsen och tre af våra nordliga län äro större än konungarikena
Bayern, Wtirtemberg och Sachsen samt de flesta furste- och hertigdömena
i Tyskland tillsammantagna, är det ju en orimlighet, att för ett
land med detta väldiga ytinnehåll endast finnes en fiskeritjensteman utom
inspektören i landtbruksstyrelsen så aflönad, att han kan egna hela sin
tid åt sin tjenst. Hvad de båda andra beträffar, måste de med sin ringa
aflöning anse tjensten- inom fiskeristaten som en bisak och egna sig åt
andra sysselsättningar för att kunna existera, hvaraf åter följer, att eu
planmessig undersökning af våra fiskevatten och deras tillgodogörande blir
en ren omöjlighet.

Månget län torde under flera år ej sett en statens fiskeritjensteman

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nio 1) Utlåtande N:o 21.

inom sina gränser, och cler förhållandet varit motsatt, har någon kontroll
öfver huruvida föreskrifna åtgärder på rätt sätt blifvit utförda saknats,
då statens hskeritjenstemän ej fått tillfälle att å nyo tillse de platser, der
de varit anlitade. Då dertill kommer, att samma tjensteman måste besöka
de mest skilda trakter af landet och ofta nog icke direkt i och för
fisket, utan i fråga om dambyggnader, flottningsärenden etc., blir följden
den, att mången undersökning ej under den derpå följande tiden kan afslutas,
utan någon annan tjensteman året derefter måste öfvertaga samma
undersökning, hvithet ju måste anses i högsta grad olämpligt.

Slutet på det hela blir ofta nog, att, då inspektören ej eger tillräcklig
personal till sitt förfogande för bearbetning af det samlade materialet,
detta hamnar i landtbruksstyrelsens arkiv utan nytta för landet efter att
dock hafva kostat staten icke så obetydliga summor.

Om landet i likhet med Norge vore indeladt i distrikt, kunde lättare
en systematisk vard för fisket inrättas utan att den tjensteman, som vore
sysselsatt dermed, behöfde ryckas hit och dit öfver hela landet till skada
för all ordnad fiskevård.

Eu annan mycket stor olägenhet af det nuvarande systemet är, att
sättet för erhållande af fiskeritjenstemans biträde är så omständligt och
tungrodd att det fåtal af allmänheten, som har någon aning om att en
sådan tjensteman, på ansökning till landtbruksstyrelsen, ställes till deras
förfogande,, sällan kan förmå sig att anhålla om hans hjelp, då de veta,
att ansökningen derom bör vara inlemnad redan före december månads
slut, för att hans biträde skall kunna med säkerhet påräknas till sommaren
året derpå.

Den invändningen torde göras, att i flertalet län finnes någon af staten
och hushållningssällskap gemensamt aflönad fiskeriinstruktör eller tillsyningsman,
hvars biträde kan af allmänheten påkallas.

Detta är nog sant, men oftast ega dessa icke nödiga kunskaper för
att kunna bibringa allmänheten kännedom om huru ett fiske bör skötas,
hvilka Åskslag, som böra odlas, hvilka böra utrotas, hvilka växter böra
inplanteras etc.

.För att skötseln af ett fiskevatten skall lemna ett godt resultat, synnerligast
då det är fråga om större fiskevatten eller komplexer deraf,
fordras, att tillsyningsmannen eger göda kunskaper i fråga om fiskevård
och fiskodling, så att han under en följd af år kan planmessigt utföra ett
påbegynt arbete. En tillfällig öfverblick öfver ett fiskevatten och några
allmänna råd gagna lika så litet som de af länsstyrelserna utfärdade fiskestadgarne,
hvilkas efterlefnad svårligen kan öfvervakas och hvilka knappast
äro kända af allmänheten.

Första Kammarens Tillfälliga, Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21. 5

För erhållandet af en tidsenlig och nyttig fiskevård, borde landet
indelas i distrikt, der de nuvarande fiskeritjenstemännen erhölle hvar
och en sitt verksamhetsfält och fiskeriuppsyningsmännen stode under
deras kontroll.

Likaledes skulle vid tillsättandet af fiskeriinstruktörer och tillsyningsman
endast de komma i fråga, som egde tillräckliga insigter i fiskodling,
fiskevård och fiske för att kunna biträda vid uppmätningar och
undersökningar af fiskevatten och meddelandet af upplysningar och råd
till allmänheten i fråga om fiske. Äfven borde staten bidraga med anslagför
yngre fiskeriidkare, hvilka önska genomgå kortare kurser i fiske, fiskevård
och fiskodling vid af staten understödda skolor, afsedda för utbildande
af yrkesskicklighet hos fiskare och fiskeriuppsyningsmän.

Genom ett sådant direkt samarbete mellan fiskeritjenstemännen, fiskeriuppsyningsmännen
och den fiskeriidkande befolkningen skulle otvifvelaktigt
fiskerinäringen kunna ryckas upp ur den tynande tillvaro, den i manga
hänseenden för.

I samband med dessa åtgärder för fiskerinäringens höjande torde böra
tillses, om ej de fiskevatten, som finnas å kronopark erna, synnerligast i
Norrland, och hvilka nu ej gifva ringaste inkomst, borde kunna utarrenderas
och en direkt inkomst af dem sålunda tillföras statsverket.

Då 1883 års fiskerikomitc redan föreslagit landets indelande i distrikt
och vederbörande myndigheter derom afgifvit underdåniga utlåtanden, bör
denna fråga anses hafva blifvit så allsidigt belyst, att Kongl. Maj:t torde
vara i tillfälle att utan ytterligare utredning till Riksdagen inkomma med
förslag i ofvan antydda rigtning.»

Betydelsen af en rationel fiskevård kärn icke underskattas. Tillvaratagandet
på ett ekonomiskt sätt af de stora tillgångar vårt land med sina
vidsträckta kuster och sina stora talrika vattendrag eger i fisket bör naturligtvis
utgöra föremål för såväl statens som den enskildes synnerliga omsorg.
Sträfvande! i all fiskevård torde obestridligt vara att så mycket det
med tillgodogörandet af fisketillgångarne är möjligt ej allenast bibehålla
fiskstammen, utan äfven öka densamma så långt fiskevattnets beskaffenhet
det tillåter.

Några åtgärder rörande hushållningen med fisktillgångarna hafva
emellertid först sent blifvit vidtagna i vårt land. Äldre lagstiftningsåtgärder
i fråga om fisket hafva hufvudsakligen afsett ordnandet af eganderättsförhållanden,
bestämmandet af ordningen bland de fiskande vid fiskets
bedrifvande, handeln med fiskvaror m. in. De äldsta föreskrifter, hän -

Historik.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

Statens åtgärder
för
fisk er inäringens
befrämjande.

förliga till skyddsåtgärder för fisket, är, såvidt utskottet bär sig bekant,
Christian Hirs bref den 2 juni 1557, hvarigenom stadgades förbud att
fiska smålax under viss tid. Rörande sjelfva hushållningen med fisket
förekommer i kongl. förordningen angående fiskeinernas upphjelpande i
riket den 10 maj 1748 en bestämmelse, hvarigenom förbjudes att på bevuxen
strandbotten i skärgårdarna begagna »härdande», emedan fisket
genom bottenvegetationen skadades. Först 1766 utkom den första allmänna
fiskeristadga. Deri återfunnos åtskilliga stadganden, åsyftande dels skydd för
fisken särskildt under lektiden, dels fiskstammens ökande genom fiskodling,
i det att deri föreskrefs, det landshöfdingarne i de län, der fiskedammar
saknades, borde genom föreställningar förmå en eller flera af invånarne
att till efterdöme för andra inrätta dylika dammar och karp och andra
fisksorter deri insätta samt deraf lemna stam till afvel åt dem, som vidare
funne nyttan af sådana anläggningar. I en år 1771 utfärdad förklaring
till samma stadga förekommo bestämmelser om föreningar mellan fiskevattensdelegare
i syfte att genom dessa verka för ett mera rationelt fiske.

Ofvannämnda fiskeristadga, hvilken innehöll de första bestämmelserna
om sötvattensfisket, fortlefde under närmare ett århundrade, hvarunder
intresset för fiskerinäringen ej synes hafva gjort sig i nämnvärd grad
gällande. Först då intresset för fisket å nyo väckts till lif genom impulser
från Tyskland och Frankrike, började man vidtaga åtgärder särskildt för
det förut i hög grad försummade sötvattensfisket, och dessa resulterade
först i 1852 års fiskeristadga; vidare tillsattes år 1856 en af staten afton ad
undervisare i bland annat fiskodling och med skyldighet att tillhandagå
reqvirenter med biträde. Genom tillsättande af särskilda fiskeri tjensteman:
en intendent, jemte första och andra assistent för vården öfver fisket i
rikets sötvatten och vid Östersjökusten i sammanhang med utfärdande
af närmare bestämmelser rörande fiskeriärendens behandling fingo söt*
vattensfiskerierna i medlet af 1860-talet en egen målsman. Samtidigt
med antagandet af dessa tre fiskeritjenstemän anlades med understöd af
statsmedel i Vesternorrland en fiskodlingsanstalt med ändamål att utgöra
en normalanstalt, hufvudsakligen för laxodling och att bereda undervisning
i dylik odling åt personer, som sedermera kunde blifva föreståndare för
enskilda kläckningsanstalter. Efter mönstret af denna anstalt inrättades
så småningom fiskodlingsanstalter i de vigtigaste norrländska elfvarna och
i många laxförande strömmar och åar i det öfriga riket.

Äfven en annan form af fiskodling, som består i uppfödande af
fisk i dammar, blef, i den mån uppmärksamheten riktats på sötvattensfiskeriernas
upphjelpande och ej minst till följd af den artificiella fiskodlingens
införande, föremål för uppmärksamhet såväl från enskildes som

Forsla Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

från statens sida. Sålunda anlades i slutet på 70-talet ocli början på 80-talet flera dammar för odling af karp.

Sedan den förutnämnda normalanstalten för fiskodling 1876 upphört,
inrättades på statens bekostnad år 1890 vid Finspong en fiskodlingsanstalt,
som var afsedd att tjena till mönster och ledning för den enskilda
företagsamheten på detta område. Men ej nog med att denna anstalt
skulle vara eu försöksanstalt särskilt för fiskuppfödning i dammar, har
afsigten med anstalten varit att dermed förena en afdelning för anställande
af vetenskapliga undersökningar med praktiskt syfte rörande vilkoren och
utvecklingen af fiskarnas lif under olika förhållanden, således en biologisk
undersökningsanstalt.

Med upphörandet af förstnämnda normalanstalt för fiskodling och
undervisning i fiskeriverk samhet i Vesternorrlands län har sådan undervisning
derför icke helt och hållet afstannat, utan tid efter annan, fastän
mera tillfälligt, anordnats; sålunda anordnades 1879 i Norrnäs å Vermdön
undervisning i insjöfiske och odling af vårlekande fiskarter, hvilken undervisning
emellertid år 1883 upphörde till följd af brist på elever; äfven på
andra ställen i vårt land hafva sedermera skolor för meddelande af undervisning
i fiske varit i verksamhet under kortare tider; senast under år 1898
pågick en af staten anordnad kurs i laxodling vid Hofs laxodlingsanstalt
i Halland.

Fiskerinäringen har äfven inom Riksdagen uppmärksammats. Sålunda
väcktes vid 1890 års riksdag af enskilda motionärer förslag till åtgärder
för fiskerinäringens befrämjande, nemligen bland annat derom, att Riksdagen
måtte anvisa ett belopp af två hundra tusen kronor, i ändamål att
på möjligast billiga vilkor deraf lemna lån åt behöfvande fiskare för inköp
af fiskebåtar och redskap samt anläggning af salterier eller andra dermed
jemförliga inrättningar; vidare att Riksdagen med syfte att åstadkomma
och understödja försäkringsföreningar för fiskemateriel måtte höja reservationsanslaget
till fiskerinäringens understöd, samt slutligen att Riksdagen
måtte på extra stat för år 1891 anvisa fyrtiåtta tusen kronor till understöd
utan återbetalningsskyldighet åt enskilde eller föreningar, som idkade
fiske och vore i behof af understöd till anskaffande af fiskeredskap och
båtar eller andra för fisket nödiga åtgärder äfvensom till lån för fiskerinäringens
enahanda befrämjande.

Vid den af Kongl. Maj:t på Riksdagens derom i anledning af motionerna
framstälda begäran företagna utredning i ämnet hördes åtskilliga
myndigheter.

Kongl. landtbruksstyrelsen, som yttrade sig i frågan, föreslog dervid
bland annat, att en fond å 200,000 kronor skulle afsättas för att i mån

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

af behof utlånas till hushållningssällskap eller kommuner att af dessa i
sin ordning åter utlånas åt enskilde för anskaffande af fiskefartyg eller
däckade båtar för hafsfiske, för anskaffande af redskap för dylikt fiske
samt för inrättande af salterier m. in. för beredning och förädling af
fiskeprodukter; vidare att ett anslag till fiskets befrämjande borde ställas
till Kongl. Maj:ts förfogande för att understödja ortkorporationernas sträfvande
för fiskerinäringens bästa, samt slutligen att ett belopp af 25,000
kronor måtte beviljas för åstadkommande af försäkringsföreningar för båtar
och redskap vid åtskilliga delar af Sveriges kuster.

Med anledning af derom gjord framställning från Kongl. Maj:t har
Riksdagen numera anvisat medel till inrättande af en fond för fiskerinäringens
befrämjande, hvilken fond genom Riksdagens senaste beslut detta
år ökats med 500,000 kronor. Dessutom har till fiskerinäringens understöd
anvisats ett årligt anslag, som för närvarande utgår med 42,000 kronor.
Från detta anslag har beviljats bidrag hufvudsakligen för anställande af
fiskeritillsyningsmän och fiskeriinstruktörer m. m.

Bland framställningar, som landtbruksstyrelsen gjort till Kongl. Maj:t
i fiskerifrågan, må vidare nämnas en år 1890 framstäld begäran om åtgärders
vidtagande för anskaffande af en tidsenlig ångbåt för fiskeritjenstemännens
behof. Denna begäran, som 1895 förnyades, har icke vunnit
Kongl. Maj:ts bifall. I sammanhang härmed torde böra omförmälas, att
Kongl. Maj:t under en lång följd af år tillåtit, att för upprätthållande af
ordning i skärgården under pågående vinterfiske ett af flottans fartyg
stationeras vid bohuslänska kusten. På derom af Konungens befallningshafvande
i Göteborgs och Bohus län gjord framställning förordnades år
1900, att ifrågavarande båt äfven under juni, juli, augusti och september
skulle uppehålla samma bevakningstjenst. Slutligen må nämnas, att Riksdagen
å extra stat under de senare åren från och med 1898 anvisat ett
anslag af ett belopp af 5,000 kronor att användas såsom bidrag till belöning
för dödande af sjelar.

Äfven på lagstiftningens område hafva statsmakterna egna tsfor uppmärksamhet
åt fiskerinäringen. Sedan Riksdagen år 1878 — med förmälan
att framställning blifvit gjord angående behofvet af ändringar i nådiga
fiskeristadgan den 29 juni 1852, dervid hufvudsakligen anförts, dels att
bestämmelserna i nämnda stadga icke i alla hänseenden egde den tydlighet,
som vore önskvärd samt i afseende å såväl ortförhållanden som i
öfrigt vore af alltför generel beskaffenhet, dels ock att stadgans föreskrifter
i allmänhet kunde anses vara af val prohibitiv natur — i underdånighet
anhållit, att, då eu revision af fiskeriförfattningarna i antydda rigtning
syntes önskvärd, Kongl. Maj:t måtte genom sakkunniga personer låta före -

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

taga eu fullständig revision af nämnda stadga samt öfriga författningar,
som berörde fiskerinäringen, tillsatte Kongl. Maj:t den 22 januari 1881 en
komité, som den 3 mars 1883 afgaf underdånigt betänkande till ny fiskeristadga
m. m.

Uti detta betänkande framhölls bland annat, att Sveriges fiskerier,
synnerligast insjöfisket, förr varit af en vida större betydenhet än för
närvarande, hvilket oförtydbart fratnginge af de meddelanden, som till
komitén ingått från hushållningssällskapen. Men äfven nu lemnade, säger
komitén, hafs- och insjöfisket tillfälle till uppehälle åt ett stort antal af
rikets inbyggare. Såsom de statistiska upplysningarna gåfve vid handen,
har fisket i riket lemnat en årsinkomst af lågt räknadt c:a 8 millioner
kronor — en summa, som skulle såsom årlig intägt väsentligen ökas, om
landets fisken på ett fullt rationelt sätt sköttes och vårdades.

För vinnande af detta mål föreslog komitén, att landet med hänsyn
till fiskena skulle indelas i fyra distrikt, hvaraf det första skulle innefatta
hela vesterhafsfisket, halländska laxfiskena samt fisket i Sundet och vid
Skånes sydkust, det andra fisket i Östersjön från gränsen mot Skåne till
gränsen mot Södermanland samt fisket i halfva Vettern, det tredje Östersjöfisket
inom Södermanlands, Stockholms och Upsala län samt fisket i
Vener!!, Mälaren, Hjelmaren och halfva Vettern samt det fjerde fisket i
Bottenhafvet och i Norrlands elfvar och sjöar.

1 hvart och ett af dessa distrikt skulle placeras en fiskeritjensteman,
som inom distriktet skulle åligga tillhandagå allmänheten med upplysningar
och råd samt öfvervaka fiskevården och egna uppsigt åt de inom
distrikten befintliga fiskeritillsyningsmännen på de olika orterna. Dessutom
framhöll komitén i likhet med de i ämnet hörda sakkunniga personer
vigten af att för bedömande af fiskets tillstånd och verkan af till dess
föl-bättring vidtagna åtgärder egna fisket sjelft, dess gång och derpå inverkande
omständigheter en vetenskaplig undersökning, med anledning
hvaraf komitén jemväl föreslog, att för fiskevattnens undersökning vetenskapligt
bildade tjensteman blefve anstälda.

Komiténs arbete resulterade visserligen icke i några direkta omedelbara
lagstiftningsåtgärder, men synes i åtskilliga delar utgjort grundvalen
för de lagar och förordningar, som sedermera utkommit på detta område,
nemligen den under år 1896 utkomna lag om rätt till fiske äfvensom angående
förändrad lydelse af kongl. förordningen om jordegares rätt öfver
vattnet å hans grund in. in. och dels den af Kongl. Maj:t den 17 oktober
1900 utfärdade, nu gällande fiskeristadga.

Sedan utskottet nu i korthet redogjort för hvad från statens sida Hushållning»-

oj • , r., n i • .. • ip.. *-|o, ,o ,, -i o i sällskapens

åtgjorts ior fiskerinäringens befrämjande, återstår att med nagra ord om-åtgärder för

Bill. till Rilcsd. Prof. 1902. S Sami. 2 Afd. 1 Band. 15 Häft. 2 fiskeri näringen,

Första Kammarens Tillfälliga TJtslcotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

nämna arten och beskaffenheten af den verksamhet, som för samma ändamål
utöfvats af de derför närmast intresserade offentliga institutionerna,
nemligen hushållningssällskapen.

Dessas åtgöranden inskränka sig i allmänhet till utlemnande af lån
för inköpande af fiskredskap in. in., till understöd åt fiskodlingsanstalter
samt till aflönande af fiskeritillsyningsmän, som närmast öfvervaka efterlefnaden
af fiskeristadgans föreskrifter, tillhandagå allmänheten med upplysningar
och råd angående fisket, och slutligen insamla statistiska uppgifter
rörande fisket m. m. Sådana tillsyningsman finnas enligt utskottet meddelade
uppgifter till nedannämnda antal, nemligen en inom hvardera af
följande län: Stockholms, Östergötlands, Blekinge, Gotlands, Jönköpings,
Kronobergs, Hallands, Göteborgs-Bohus, Elfsborgs, Örebro, Vestmanlands,
Gefleborgs, Kopparbergs, Vesternorrlands och Vesterbottens län, 2 i Södermanlands,
Skaraborgs och Kalmar län, 3 i Vermlands län och 11 Malmöhus
län. 48 fiskodlingsanstalter funnos år 1889 i Sverige, hufvudsakligen
för odling af lax, röding och sik.

Af dessa anstalter äro 2 belägna i Östergötland, hvaraf den ena utgöres
af en utaf staten inrättad fiskkläckningsanstalt med tillhörande biologisk
anstalt, 1 i Blekinge, bekostad af kronan, 3 i Hallands län, 4 i
Skaraborgs, 3, deraf 1 privat, i Vermlands län, 3 i Vestmanlands, 1 i hvartdera
af Kalmar, Örebro, Kopparbergs och Norrbottens län, 4 i Gefleborgs
län samt 1 privat och en odlingsdam i inre Geflefjärden för aborrerom,
4 i Vesterbottens län, hvaraf 3 privata, 6 i Vesternorrlands län samt 4 i
Jemtlands län.

I den vestmanländska anstalten, anlagd år 1894 å Engelsberg, har
utom lax och laxöring äfven utkläckts den kaliforniska regnbågsforellen,
Salmo iridens, som visat sig vara fullt härdig och i hastig tillväxt vida
öfverträffa våra inhemska forellarter. Bland ofvannämnda anstalter äro
ej inräknade den af enskild person anlagda karpodlingsanstalten å Gustafsberg
i Kristianstads län, hvars årliga produktion, som till en början steg
till 25,000 kg. vuxen karp, numera utgör omkring 15,000 kg., hvaraf det
mesta exporteras till Tyskland. T Vennland uppgifves ock såsom befintliga
två karpodlingsanstalter, af hvilka deri vid Långbanshyttan säges vara
den nordligaste i Sverige. I Skaraborgs län äro karpdammar på flere
egendomar anlagda, liksom ruddammar i Örebro län.

Vidare har under femårsperioden 1895—99 odling och utplantering
af röding, lax, sik, ål, karp, forell, aborre m. m. försiggått inom olika
delar af riket ifrån de i de olika länen befintliga fiskodlingsanstalterna.
Derjemte ha andra Åskslag utplanterats i olika sjöar, premiering af strömming
och förädlade strömmingsarter m. m. hafva egt rum på flera orter

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts {Nio 1) Utlåtande Nio 21.

inom såväl norra som mellersta Sverige. Kostnadsfri undervisning i rökning,
saltning och inläggning af fiskvaror har meddelats inom flera orter
af vårt land. Under ledning af åländska fiskare anordnades år 1899 inom
Östergötland undervisning i strömmingsfiske och saltning. Dessutom hafva
flera hushållningssällskap utanordna! lån åt enskilda till anskaffande af
fiskebåtar m. m., utdelande af premier för dödande af sjelar.

Till ytterligare belysning af ämnet tillåter sig utskottet här intaga
2:ne utskottet tillhandakomna skrivelser, så lydande:

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kongl. Jordbruksdepartementet.

Genom remiss den 13 nästlidna månad hafven T, Herr Statsråd, anmodat
Kongl. Landtbruksstyrelsen att afgifva yttrande i ett från ordföranden
i Andra Kammarens tredje tillfälliga utskott genom herr statsrådet
m. m. K. S. Husberg till Kongl. Jordbruksdepartementet inkommet ärende,
hvarom handlas i en af bemälde ordförande till herr statsrådet Husberg
afbiten skrifvelse, deruti, med begäran att bemälde herr statsråd behagade
föranstalta derom, att nämnda utskott måtte erhålla utredning i vissa
afseende!!, vidare anförts: att uti en inom Andra Kammaren väckt motion
(n:o 153) framhållits behofvet af en bättre fiskevård för Östersjö- och
sötvattenfisket, särskild! huru fåtaliga och i förhållande till göromålen
otillräckliga statens fiskeritjenstemän vore, samt att sättet för erhållande
af dylika personers biträde vore så omständligt, att en dylik utväg sällan
af allmänheten anlitades, äfvensom huru de af staten och vederbörande
hushållningssällskap aflönade fiskeriinspektörer ofta saknade nödiga kunskaper
i hithörande ämnen; att för vinnande af ett gynsamt resultat i afseende
å fiskevården i motionen föresloges, att en distriktsindelning egde
rum, dervid de nuvarande fiskeritjenstemännen finge hvar och en sitt
distrikt; att staten borde bidraga med anslag för yngre fiskeriidkare, som
önskade genomgå kortare kurser i fiske, fiskevård och fiskodling vid af
staten understödda skolor, afsedda för utbildande af yrkesskicklighet hos
fiskare och fiskeuppsyningsmän, hvarjemte ifrågasatts, huruvida de fiskevatten,
som funnes å kronoparkerna, synnerligast i Norrland, och hvilka
nu ej gåfve någon inkomst, ej borde kunna utarrenderas; att med anledning
af denna framställning utskottet önskade vinna upplysning, huruvida
i anledning af 1883 års fiskerikomités förslag några åtgärder vidtagits förökning
af fiskeritjenstemännens antal och deras fördelning på olika distrikt,
vidare hvilka åtgärder från statens sida vidtagits för upphjelpande af
ifrågavarande fiske, huruvida statens fiskeritjenstemän i någon nämnvärd

Landtbruksstyrelsens

yttrande i
frågan.

12 Första Kammarens Tillfälligt! Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

grad under senare åren anlitats af allmänheten samt om, för den händelse
detta icke varit fallet, detta, såsom i motionen gjorts gällande, berodde
på olämpliga föreskrifter rörande sättet för tjenstemännens anlitande, samt
slutligen huruvida nagra åtgärder vidtagits för utarrendering af fiskevatten
a kronoparker; och har bemälde utskottsordförande derjemte anhållit,
att derest sadant utan alltför stor tidsutdrägt läte sig gorå, upplysning
matte leinnas hvilka åtgärder vidtagits flan vederbörande hushållningssällskaps
sida för astadkommande af en bättre fiskevård och upphjelpande
af fisket, bland annat genom fiskodlingsanstalter, fiskeriskolor, reglementen
för fiskeriets bedrifvande m. m.

Med anledning af Eder, Herr Statsråd, förberörda anmodan, får,
med återställande af remissakten, landtbruksstyrelsen, som på grund af
sin embetsverksamhet är i tillfälle att meddela upplysningar i samtliga de
i förberörda skrifvelse omförmälda hänseenden med undantag beträffande
de åtgärder, som må hafva vidtagits för utarrendering af fiskevatten å
kronoparker, äran anföra följande.

I afseende å den uti förevarande skrifvelse begärda upplysning,
huruvida i anledning af 1888 års fiskerikomités förslag några åtgärder
vidtagits för ökning af fiskeritjenstemännens antal och fördelning på olika
distrikt, tillåter sig styrelsen erinra, hurusom, sedan sagda fiskerikomité
den 4 mars 1883 afgifvit sitt underdåniga betänkande, öfver samma förslag
infordrades yttranden från såväl öfverståthållareembetets och Stockholms
stadsfullmäktige som Kongl. Maj:ts samtliga befallningshafvande
i länen och landstingen, hvarefter och sedan sagda yttranden inkommit,
landtbruksakademiens förvaltningskomité den 20 oktober 1886 afgaf infordra^
underdånigt utlåtande i ämnet. Af dessa yttranden och utlåtande
inhemtas, att meningarna varit delade rörande lämpligheten af den
af komitén föreslagna åtgärden att fördela fiskeritjenstemännen på olika
distrikt, dervid såsom skäl mot en sådan åtgärd anfördes, att de fyra föreslagna
fiskeriintendenterna ändock skulle få för stora distrikt, hvarigenom
de icke skulle erhålla den åsyftade noggranna kännedom om personer
och förhållanden, som erfordrades, samt att det möjligen vore till större
fördel för .fiskerierna, att fiskeritjenstemännen i stället för att fördelas på
olika distrikt erhölle hvar sin särskilda gren af förvaltningsverksamhet att
beakta, åt hvilken de skulle kunna mera specielt egna sig och hvarinom
de skulle kunna hvar och eu vinna större erfarenhet och skicklighet.

Genom landtbruksstyrelsens inrättande, hvarom beslut af Kongl.
Maj:t och Riksdagen fattades år 1889, och som föranledde, att denna styrelse
kom att från och med år 1890 öfvertaga den centrala förvaltningen
rörande fiskerinäringen, med undantag af ärenden angående hafsfiske! vid

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

rikets vestra kuster, hvilka tills vidare undantogos från landtbruksstyrelsen
s ömbetsbefattning, blef alltså sagda administration hvad angår Östersjö-
och insjöfisket definitivt ordnad, dervid den erhöll sin nuvarande form.

1 landtbruksstyrelsen, som från och med 1890 ars början enligt sin instruktion
öfvertog landtbruksakademiens förvaltningskomités befattning i
afseende å fiskeriassistenterna, undervisaren i fiskodling samt agenten för
befrämjande af fiskeriprodukters afsättning, insattes såsom ledamot och
föredragande af fiskeriärenden en fiskeriinspektör, hvaremot fiskeriintendentsbefattningen
indrogs. Då sålunda fiskeriförvaltningen, i hvad den
afser Östersjö- och insjöfisket så nyligen omorganiserats, har landtbruksstyrelsen
redan deraf ansett sig förhindrad väcka förslag om en så pass
genomgripande förändring i fiskeriadministrationen som den om fiskeritjenstemännens
fördelning å distrikt, helst rörande denna fördelnings lämplighet
meningarna under den för ej längesedan förekomna ventilationen
åt frågan varit ganska delade. För att emellertid i fråga om undersökningar
längs rikets långsträckta kuster och i de stora sjöarna göra fiskeritjenstemännens
verksamhet mera effektiv föreslog landtbruksstyrelsen redan
i underdånig skrifvelse den 14 november 1890, att anslag matte beviljas
för anskaffande åt fiskeristyrelsen af en ångbåt, en framställning, som
sedermera tvenne gånger förnyats, men ännu icke ledt till något resultat.

För ökning af fiskeri tj en st emännens antal har landtbruksstyrelsen
dels uti underdånig skrifvelse den 14 november 1890 hemstält om anställandet
vid hafskusten i Göteborgs och Bohus län af en tredje fiskeriassistent
med station å vestra kusten, hvilken framställning emellertid icke
föranledt till någon Kongl. Maj:ts åtgärd, dels ock uti en annan underdånig
skrifvelse af samma dag för utbildande af blifvande fiskeritjenstemän
i statens och hushållningssällskapens tjenst hemstält om anvisande
af medel för anställande af två fiskeristipendiater med enahanda förmåner
som landtbruksstipendiaterna, hvilken senare framställning haft till följd,
att dylika medel anvisats till eu fiskeristipendiat, som med anledning
häraf årligen från och med år 1891 kunnat antagas mot åtnjutande af
ett arfvode af 1,000 kr. för år räknadt och resekostnadsersättning enligt
femte klassen i gällande resereglemente, dock endast till ett visst årligt
belopp, som till eu början varit bestämdt till 500 kr., men numera utgår
med 750 kr. för år. På framställning af landtbruksstyrelsen har också
Kongl. Maj:t medgifvit, att undervisarens i fiskodling in. in. arfvode,
hvilket förut varit personligt efter den förste innehafvarens frånfälle, finge
tills vidare oberoende af personen, som innehade detsamma, utgå, hvarjemte
Kongl. Maj:t för innevarande år stält till landtbruksstyrelsens förfogande
ett belopp af 550 kr. att användas såsom godtgörelse för vetenskaplig

14 Forsta Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

bearbetning af för styrelsen tillgängliga samlingar till belysning af fiskevattnens
biologi.

De förmåner, som fiskeritjenstemännen åtnjuta, utgöra:

för förste fiskeriassistenten lön 3,000 kronor med två ålderstillägg,
hvartdera om 500 kronor, samt resekostnadsersättning enligt fjerde och°i
vissa fall tredje klassen af gällande resereglemente, dock ej till högre
sammanlagdt belopp än 1,500 kronor för år;

för andre fiskeriassistenten: lön 1,500 kronor jemte ett ålderstillägg
af 500 kronor samt resekostnadsersättning enligt fjerde klassen af gällande
resereglemente, dock ej till högre belopp än 1,500 kronor för år;

för undervisaren i fiskodling in. m.: arfvode af 1,500 kronor samt
resekostnadsersättning enligt fjerde klassen af gällande resereglemente, dock
ej till högre belopp än 1,000 kronor för år.

Då fiskeritjenstemännen icke, i likhet med hvad fallet är med landtbruksingeniörerna,
kunna genom de åt dem af vederbörande myndighet
uppdragna förrättningar förvärfva annan inkomst än den, som för förrättningen
utgår af statsmedel, torde det vara sjelfkärt, att de aflöningar,
som andre fiskeriassistenten samt undervisaren i fiskodling m. m. uppbära,
icke äro tillräckliga, med mindre än att dessa tjensteman för sin utkomst
egna sig åt äfven annan sysselsättning. Häraf har naturligtvis blifvit en
följd, att dessa tjensteman icke kunnat genom sin statstjenstgöring sysselsättas
i samma grad, som om deras löner varit bestämda efter en högre
norm. I detta afseende äro sagda tjensteman olika stälda med förste
fiskeriassistenten, hvars tid kan på grund af hans tjenstebefattning i långt
högre grad tagas i anspråk.

För att gifva en föreställning, i hvad mån fiskeritjenstemännen varit
upptagna dels af uppdrag från landtbruksstyrelsens sida för verkställande
af undersökningar rörande fiskevattnen, dels ock af förrättningar med anledning
af enskilda reqvisitioner, har landtbruksstyrelsen låtit upprätta bifogade
tablåer (bilaga A. och B.), hvilka utvisa det hufvudsakliga arbete
i tjensten, som under aren 1893—1901 utförts af andre fiskeriassistenten
och undervisaren i fiskodling m. m., hvaremot förste fiskeriassistenten,
som från och med år 1898 fått sin lön höjd från 2,000 kronor till 3,000
kronor i sammanhang dermed att han öfver tagi t den fiskeriinspektören
förut åliggande skyldigheten att dels fullgöra hvad på grund af nådiga
kungörelsen den 8 november 1867 ankommit på fiskeriintendenten, dels
ock att afgifva af myndigheter infordrade yttranden i fiskerifrågor, dessutom
haft att, bland annat, vara Kongl. Maj:ts befallningshafvandes sakkunnige
rådgifvare i fiskerifrågor, särskilt vid upprättande af de lokala fiskestadgarna,
af hvilka samtliga arbeten denne tjensteman under de tider, då han

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtunde N:o 21.

ej varit på resor, varit upptagen omkring 7 timmar dagligen. Det i tablåerna
upptagna antal dagar utgör förrättningsdagar, hvaremot resedagarne
deri icke intagits. Till belysande af resedagarnes antal i förhållande till
förrättningsdagama tillåter sig landtbruksstyrelsen meddela följande uppgifter,
hemtade från förste fiskeriasssistentens tjenstgöring.

	Förrättningsdagar.	Resedagar.
1893 .........................	................................ 73	19
1894 .........................	................................ 72	19
1895 .........................	................................ 66	14
1896 .........................	................................ 97	16
1897 .........................	................................ 54	20
1898 .........................	................................ 61	21
1899 .........................	................................. 52	17
1900 .........................	................................. 103	19
1901 .........................	................................. 55	20

Beträffande de närmare detaljerna i fråga om dessa tjenstemäns tjenst"
göling hänvisas till deras dagböcker för åren 1893 -1901, af Indika afskrifter
härmed öfverlemnas.

Det torde icke kunna bestridas, att fiskeri^ enst emännen ej varit synnerligen
anlitade på grund af enskilda reqvisitioner. Att detta emellertid
icke berott på olämpliga föreskrifter rörande sättet för tjenstemännens
reqvirerande torde framgå deraf, att samma sätt användes och funnits
mycket ändamålsenligt beträffande såväl landtbruksingeniörer som statens
öfriga kringresande undervisare. Årligen i början af oktober månad utfärdas
å landtbruksstyrelsen ett cirkulär till allmänheten rörande tillfälle
till och vilkoren för erhållande under påföljande år af biträde utaf statens
undervisare rörande fiskerierna och fiskodlingen. Dessa cirkulär tillställas
genom landtbruksstyrelsens försorg såväl Konungens befallningshafvande
som hushållningssällskapen i riket och intagas i länskungörelserna samt
hushållningssällskapens publikationer, hvarjemte för innehållet i cirkulären
vanligen redogjorts både i hufvudstadstidningarna och i ortstidningarna.
Uti dessa cirkulär anmodas allmänheten att såvidt möjligt inom utgången
af december månad till landtbruksstyrelsen ingifva reqvisition å det äskade
biträdet, men underrättelse lemnas tillika, att, om reqvisitionen ankommer
efter sagda tid, sådan reqvisition upptages till pröfning samt att, såvida
hinder derför icke möter, det begärda biträdet kan erhållas, under vilkor,
som af närlagda exemplar af ett dylikt cirkulär kunna inhemtas. Orsaken
till ofvan sagda förhållande torde sålunda icke kunna bero på gällande
föreskrifter angående sättet för reqvisition af biträde utaf fiskeritjenste -

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 24.

männen, hvilket sätt torde, åtminstone så länge hvarje fiskeritjensteman
har sin verksamhet utsträckt till hela landet, icke lämpligen kunna väsentligen
förändras, utan snarare på förhållanden, som äro oskiljaktiga från
den gren af statsverksamhet, hvarom nu är fråga. Fiskets upphjelpande
fordrar nemligen i allmänhet på grund af det sätt, hvarpå eganderätten
till ti sken vattnen inom vårt land i allmänhet är ordnad, sammanslutningar
mellan innehafvare sf fiskevatten, sammanslutningar, hvilka icke lätteligen
kunna åstadkommas på enskild väg, utan i allmänhet påkalla sådant tillvägagående,
som föreskrifves i gällande fiskeristadga, i hvad denna afser
föreskrifter rörande åstadkommande af särskilda bestämmelser om fiskets
vård och lämpliga bedrifvande, i hvilken händelse visserligen fiskeritjenstemans
biträde erfordras, men förrättningen kommer att falla under annan
rubrik, nemligen förrättningar, som utföras på grund af landtbruksstyrelsens
uppdrag.

Vidkommande hvilka andra åtgärder från statens sida vidtagits för
upphjelpande af ifrågavarande fiske, tillåter sig landtbruksstyrelsen erinra
"om följande.

Å den allmänna fiskerilagstiftningens område hafva utfärdats den
27 juni 1896 lag om rätt till fiske och den 17 oktober 1900 Kongl. Maj:ts
förnyade nådiga fiskeristadga. Vidare hafva utfärdats den 28 maj 1897
nådigt reglemente för de i statens tjenst anstälde fiskeriassistenter och den
10 juni 1899 af kongl. landtbruksstyrelsen instruktion för den i statens
tjenst tills vidare anstälde undervisaren i fiskodling in. m. I sammanhang
med ofvannämnda reglemente, i hvad detta afser förste fiskeriassistenten,
har en förändring vidtagits i landtbruksstyrelsens instruktion, i hvad denna
rörer fiskeriinspektörens åligganden, hvarigenom denne embetsman beredts
en i förhållande till den lokala fiskeriadministrationen mera oberoende
ställning.

Anslaget till fiskerinäringens understöd, hvarifrån medel anvisats för
åtgärder till fiskerinäringens främjande, bestämdes år 1889 till 42,000
kronor, nedsattes vid 1896 års riksdag till 35,000 kronor, höjdes derpå
af 1897 års Riksdag till 36,000 kronor och blef af 1899 års Riksdag å
nyo bestämdt till 42,000 kronor, med hvilket belopp det fortfarande är
i riksstaten upptaget. Från detta anslag hafva årligen anvisats bidrag
till fiskeriadministrationen och fiskets befrämjande i de särskilda orterna
till belopp, som utgjort

år 1895
» 1896

10,100

12,850

13,000

12,300

» 1897..
* 1898..

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande K:o 21.

år 1899.............................................................................. 11,400

» 1900.............................................................................. 15,200

» 1901.............................................................................. 17,850

Genom nådig kungörelse den 12 augusti 1901, angående statsbidrag
till hushållningssällskap eller landsting från anslaget till fiskerinäringens
understöd, har Kongl. Magt förklarat, att af sagda anslag tills vidare högst
20,000 kronor årligen korume att såsom bidrag till fiskeriadminislrationen
och fiskets befrämjande i de särskilda orterna tilldelas hushållningssällskap
eller landsting; och har kongl. landtbruksstyrelsen jern likt bestämmelse i
sagda kungörelse nyligen afgifvit förslag till fördelande för innevarande
år bland dylika institutioner af ett belopp af 20,000 kronor att utgå från
anslaget till fiskerinäringens understöd.

Genom nådigt bref den 5 september 1890 bemyndigade Kongl. Maj:t
landtbruksstyrelsen att i enlighet med dess förslag upprätta och anordna
en fiskodlingsanstalt vid Finspong i Östergötlands län med särskild!, syfte
att gagna sötvattensfiskerierna, hvilken anstalt alltsedan varit i verksamhet.
Anstalten afser att vara en försöksanstalt, särskilt för fiskuppfödning
i dammar, hvarifrån i mån af tillgång fiskyngel till utplantering
tillhandahålles allmänheten. Här hafva fiskeritjenstemännen varit i tillfälle
att göra mångahanda nyttiga rön och erfarenheter, samt gösodling med
uppfödning i dam för första gången i Sverige utförts äfvensom s. k. regnbågsforell
för första gången uppfödts efter infödda afvelsfiskar. För utrönande
af sötvattnens biologi hafva undersökningar derstädes utförts och
en början härmed gjorts till upprättande af en sötvattensbiologisk anstalt,
som, under förutsättning att en särskild föreståndare anstäldes, vore fullt
jemförlig med de utomlands befintliga anstalter af samma slag.

Bland andra åtgärder, hvilka från statens sida vidtagits för upphjelpande
af ifrågavarande fiske, torde böra nämnas inrättandet af fonden
för fiskerinäringens befrämjande, hvars ändamål är utlemnande af låneunderstöd
för anskaffande af fiskebåtar och fiskredskap eller för anläggande
af smärre inrättningar för tillgodogörande och förädling af fiskets
produkter. Fonden, som ursprungligen utgjorde 100,000 kronor, har sedermera
höjts till 300,000 kronor, och förslag är för närvarande beroende på
Riksdagens pröfning om fondens ökande med ytterligare 500,000 kronor.
Den har hufvudsakligen hittills användts för vestkustfiskets upphjelpande.

Till belöningar för dödande af sjelar har Kongl. Makt under de
senare åren anvisat erforderligt belopp, hvilket först utgjort 5,000 kronor,
men sedermera blifvit höjdt till 7,000 kronor för år räknadt. Dessa medel
hafva hufvudsakligen kommit Östersjölisket till godo.

Bih, till Rilcsd. Prof. 1902. 8 Sand. 2 Afd. 1 Band, lö Haft. 3

Första Kammarens Tillfälliga VtsJcotfs (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

Bland vi stigare förslag, som framställs rörande åtgärder till fiskets
förkofran, kan räknas det af landtbruksstyrelsen uti underdånig skrifvelse
den 14 november 1890 väckta om åstadkommande af försäkringsföreningar
för fiskebåtar och fiskredskap, ett förslag, som dock ännu icke föranledt
till någon åtgärd.

Hvad beträffar undervisningsanstalter för fiskeri ernå, så inrättades
genom statens försorg år 1864 eu dylik anstalt i Östanbäcks by i Eds
socken af Vesternorrlands län, hvilken skola upphörde år 1876. Ändamålet
med undervisningen vid denna anstalt var att sprida kännedom om
laxodling bland sådana personer, som ämnade blifva föreståndare för enskilda
kläckningsanstalter. Med understöd af åtskilliga mellersta Sveriges
hushållningssällskap inrättades år 1879 vid Norrnäs å Vermdö en undervisningskurs
i insjöfiske och odling af vårlekande fiskarter, hvilken undervisningskurs,
,, så länge elever anmälde sig, fortgick till år 1883, då den
upphörde. Åtskilliga skolor för meddelande af undervisning i fiske hafva
inom landet under kortare tider varit i verksamhet, men snart upphört.
Då ändamålet med dylika undervisningsanstalter endast är att sprida kännedom
om grunderna för en rationel fiskevård samt för användningen af
särskilda redskap och fiskemetoder, men den praktiska utbildningen måste
inhemtas i erfarenhetens skola, har tanken att upprätta stadigvarande
undervisningsanstalter för fisket visat sig vara outförbar. Då behofvet af
tillsyningsman och instruktörer blifvit fyldt inom den ort, der en skola
varit upprättad, har nemligen tilloppet af elever blifvit så ringa, att eu
särskild lärare icke kunnat anställas eller lokal förhyras. Af dessa skäl
har landtbruksstyrelsen under den tid, styrelsen varit i verksamhet, ej
gått i författning om upprättande af någon stadigvarande undervisningsanstalt
för fiskerierna, utan endast ansett sig böra medelst tillfälliga undervisningskurser,
när sådana varit af behofvet påkallade, sörja för denna
angelägenhet.

Beträffande frågan hvilka åtgärder vidtagits från hushållningssällskapens
sida för åstadkommande af eu bättre fiskevård och upphjelpande
af fisket, bland annat, genom fiskodlingsanstalter, fiskeriskolor in. in., tilllåter
sig landtbruksstyrelsen hänvisa till bifogade berättelser om hushållningssällskapens
verksamhet, afgifna af landtbruksstyrelsen till vederbörande
departementschef för åren 1889—1899, hvarjemte styrelsen får
vidkommande vissa detaljer af den högsta och centrala fiskeriförvaltningen
hänvisa till afdelningen »Fiskerinäringen» uti bifogade, af landtbruksstyrelsen
för åren 1890—1894 och 1895—1899 utgrina femårsredogörelser,
benämnda »Landtbrukets främjande genom statsförvaltningen», samt vid -

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

kommande reglementen för fiskeriets bedrifvande inom de särskilde orterna
till fjerde och femte delarne af det utaf F. Egerström från trycket utgifna
verket »Sveriges landtbruksförvaltning», der samtliga dylika reglementen
eller stadgar finnas intagna.

Till ytterligare upplysning i ärendet öfver Jemn as slutligen 11 meddelanden
från kongl. landtbruksstyrelsen i fiskerifrågor samt Svensk Fiskeritidskrift
för åren 1892—1901 jemte »Meddelanden angående Sveriges fiskeri
er» af R. Lundberg.

Stockholm den 3 april 1902.

M. v. FEILITZEN.

Fredrik Egerström.

Till herr statsrådet och chefen för kongl. jordbruksdepartementet.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 153, har i samband Domämtyreimed
i fråga satta åtgärder för fiskerinäringens höjande framhållits, att det
torde böra tillses, om ej de fiskevatten, som finnas å kronoparkerna, synnerligast
i Norrland, och hvilka nu ej gåfve ringaste inkomst, borde kunna
utarrenderas och en direkt inkomst af dem sålunda tillföras statsverket;
och har ordföranden i samma kammares tredje tillfälliga utskott, till hvilket
motionen remitterats, anhållit, att utskottet måtte erhålla utredning, huruvida,
bland annat, några åtgärder vidtagits för utarrendering af fiskevatten
å kronoparker.

Som kongl. domänstyrelsen genom remiss af den 13 i denna månad
anmodats i detta ärende afgifva yttrande, får kongl. styrelsen i anledning
häraf till eu början erinra, att 1896 års lag om rätt till fiske innehåller
i § 7 bestämmelse derom, att ström- och insjöfisken vid kronoparker, der
ej kronan dessa fisken sig eller annan förbehållit, ege inom häradet eller
socknen boende att, med tillstånd af kongl. styrelsen, nyttja på det sätt
och under de vilkor, som derför kunna varda bestämda samt mot den afgift,
som för begagnandet af sådant allmänt kronofiske finnes skäligt. Aro
hemman anlagda på mark, hvarom nu är sagd!, njute de, till dess delning
försiggått, fritt fiske. De fiskande må ock, enligt § 21 i samma lag, med
tillstånd och med. afgift uppsätta fiskebodar.

Med grunderna för dessa lagrum torde ej stämma väl öfverens att
genom offentlig auktion åt den högstbjudande utarrendera allmänt krono -

Forsla Kammarem Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

fiske, och då kronan, åtminstone hvad Norrland beträffar, hvarom fråga
nu egentligen är, icke å kronoparkerna enskildt förbehållit sig några fisken,
har upplåtelse af rätt till fiskevatten vid ifrågavarande skogar kommit till
stånd endast i några få fall genom uppgörelse under hand med hugad
spekulant inom vederbörande socken eller härad. Den årliga afgift, som
vid sådan uppgörelse kunnat betingas, har endast belöpt sig till 5 å 10
kronor för år. Knappast lärer väl ock, äfven om ortbefolkningens urgamla
företrädesrätt till »allmänt kronofiske» skulle upphäfvas, vidtagandet
af särskilda åtgärder för fiskevattens utarrenderande åtminstone å kronoparker
i de aflägsna norrländska skogsbygderna kunna i afsevärd mån tillföra
statsverket några inkomster. Stockholm den 26 mars 1902.

Edward Kinberg. J. O. af Zellén. J. Meves.

E. G. Sundberg.

Utskottets

utlåtande.

Den allmänna erfarenheten under senare tider gifver tyvärr vid handen,
att fisket flerstädes i landet, äfven der det fordom varit mycket gifvande
och utgjort för befolkningen eu god inkomstkälla, betydligt aftagit, samt
i vissa trakter minskats i den grad, att det nu icke kan med fördel idkas.

Orsakerna dertill äro mångahanda: en stegrad odling af landet och i
samband dermed skeende sänkningar och tappningar af sjöar och vattendrag,
industriens utveckling, anläggning af industriella verk och inrättningar
invid vattendragen och dermed förenade nödvändiga dammbyggnader,
utsläppande af affallsämnen m. m. i vattnet, allt detta har i väsentlig
mån bidragit att minska fisket och utöfva eu menlig inverkan på detsamma.
1 bristande tillsyn å efterlefnaden af de för fiskerinäringens vård
befintliga föreskrifter lärer man äfven hafva en ytterligase orsak till berörda
förhållanden. Slutligen torde äfven gällande lag om rätt till fiske
vara en af de bidragande orsakerna till att fisket i allmänhet bedrifvits
utan hänsyn till dess fortfarande bestånd. När fiskevattnet nemligen icke
skiftats mellan delegarne i detsamma, hafva dessa rätt att bruka fiskevattnet
eftersom de kunna sämjas, och deraf har ofta blifvit följden, att mången,
som derstädes eger fiskerätt, söker att i största möjliga måtto för egen del
tillgodogöra sig fisket. Sålunda har fisket på många ställen antagit arten
af ett slags roffiske, som naturligtvis i hög grad måste menligt inverka
på fiskstammens bestånd.

I främmande länder, der fiskerinäringen befinner sig på en högre
ståndpunkt, har man sökt åstadkomma ett med god hushållning öfverens -

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

stämmande fiske genom att införa bestämmelser om s. k. fiskeriföreningar,
bildade af de fiskberättigade i större sammanhängande fiskevatten.
Dessa föreningars uppgift är att för deras medlemmars räkning, på ett
rationel! sätt och med hänsyn såväl till den bästa möjliga afkastning
af fisket som äfven till fiskestammens bevarande och förökande, bedrifva
fisket antingen genom särskild! antagna fiskare eller genom fiskets utarrendering.
Genom dessa föreningar åstadkommes en bättre ordning och
uppsigt öfver fisket än eljest, äfvensom att detta på ett mera tillfredsställande
sätt skötes, än om hvarje fiskevattensegare sjelf skulle drifva
fisket.

Dylika fiskeriföreningar torde icke i vårt land på grund af gällande
lag om rätt till fiske kunna åstadkommas annat än genom frivillig öfverenskommelse
mellan samtliga delegarne i fiskevattnet och sålunda omöjliggöras
genom blott eu enda delegares vägran att inträda i föreningen. På
sista tiden har emellertid genom intresserade personers initiativ försök
gjorts att på frivillighetens väg åstadkomma dylika föreningar.

Enligt utskottet tillhandahållna, här efteråt intagna förslag till stadgar
för dylika föreningar, skulle dessa hafva till uppgift, bland armat,
åtgärder att förekomma olagligt fiske och att åstadkomma en förbättrad
fiskevård såsom skydd för fiskynglet, fiskodling och inplanterande af fisk
samt förbättrande af fiskens lekplatser, anordningar för fiskens gemensamma
forslande i lefvande tillstånd till afsättningsorten, försäljning af
föreningsmedlemmarnes fångst till gemensam köpare samt upplåtande af
fiskerättigheterna på arrende eller åt särskildt antagen fiskare. Det sjuies
otvifvelaktigt, att realiserandet af dessa uppgifter skulle i hög grad gagna
och upphjelpa fisket och afkomsten deraf, samt att dessa föreningar skulle
blifva till stor nytta för landet.

En annan af landtbruksstyrelsen ifrågasatt föreningsrörelse synes jemväl
vara värd en större uppmärksamhet, nemligen bildandet af försäkringsföreningar
för fiskeegarnes båtar och redskap. Genom dylika föreningar
främjades sjelfverksamheten och solidaritetskänslan mellan fiskeribefolkningen,
på samma gång som den enskilde i tillvaron af dessa föreningar
funne ett kraftigt stöd under motgångar och ekonomiskt betryck.

Utskottet har ansett sig för fullständighetens skull böra i förbigående
omnämna föreningsrörelsen inom fiskerinäringens område, ehuru densamma
icke blifvit af motionärerna framhållen bland de af dem förordade åtgärder
för fiskerinäringens höjande.

I detta afseende hafva motionärerna påpekat önskvärdheten af dels
ökad yrkesskicklighet hos fiskare och dels större sakkunskap och insigter
hos dem, Indika såsom fiskeriinstruktörer eller tillsyningsman närmast skola

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

vaka öfver efterlefnaden åt fiskeristadgan och öfver fiskets bedrifvande
samt biträda allmänheten med råd och upplysningar deri.

Utskottet delar motionärernas åsigt derutinnan och finner det vara
af stor vigt, att en tillfredsställande sakkunskap står att finna hos dem,
som närmast hafva uppsigten öfver fisket och åliggandet att söka befrämja
en god fiskevård.

Bristen pa sakkunskap i detta afseende är ett ofta öfverklagadt förhållande,
men synes naturligast kunna afhjelpas genom lämpligen anordnade
undervisningskurser. Fiskeriskolor hafva visserligen, såsom utskottet
förut framhållit, tidtals anordnats, men efter en tid upphört till följd af
brist på elever.

Detta torde nog till en stor del hafva sin förklaringsgrund deruti,
att undervisningsanstalterna eu längre tid varit förlagda på ett ställe.
Skola dylika anstalter medföra önskvärd! gagn, torde det med hänsyn till
vart lands vidsträckta beskaffenhet, våra kusters långsträckthet samt mängden
af elfvar och vattendrag vara nödvändigt att göra skolorna ambulatorisk^,
hvarigenom de olika orternas behof skulle bäst tillgodoses.

Sålunda anordnade och tillika lämpade efter de särskilda ortsförhållandena
borde dylika skolor i afsevärd grad kunnna öka sakkunskapen hos
dem, som närmast hafva vården och uppsigten öfver fisket i de skilda
orterna sig anförtrodd, äfvensom höja yrkesskickligheten hos fiskarena.

Understöd af allmänna medel åt fiskare, som vilja genomgå dylika
skolor, och anställande af flere fiskeristipendiater torde verksamt befordra
samma mål.

Hushållningssällskapen, som tillkommer ett kraftigt initiativ i frågor,
som röra fiskerivarden och afse fiskerinäringens höjande inom olika orter,
torde dervid böra påräkna ett mera verksamt stöd från statens sida såväl
\ det _ till. fiskerinäringens befrämjande utgående statsanslag som i statens
fiskeriadministration.

Hvad denna administration beträffar, finnas för statens räkning anstälda,
förutom fiskeriinspektören, hvilken representerar dess centrala myndighet,
.två fiskeriassistenter, en undervisare i fiskodling och en fiskeristipendiat.
Dessa fyra fiskeritjenstemäns verksamhetsområde utgöres för
närvarande af hela vart land. Vid granskning af dessa personers utskottet
tillhandahållna resedagböcker finner man, att deras resor under samma
år sträckt sig öfver stora delar af landet, och att deras verksamhet i mångt
och mycket varit af samma beskaffenhet. Förste fiskeriassistenten har sålunda
exempelvis under år 1899 besökt nedannämnda län i följande
ordning: Elfsborgs, Hallands, Norrbottens, Gotlands, Stockholms, Östergötlands,
Jönköpings, Stockholms och Kopparbergs län och verkstält

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

bland annat undersökningar beträffande laxens lekplatser, fiske och
fiskodling samt fiskeriförhållandena i skilda delar af landet; under
år 1900 besökt i följande ordning Stockholms, Kalmar, Elfsborgs, Hallands,
Göteborgs och Bohus län, Östergötlands, Kristianstads, Östergötlands,
Södermanlands, Vesterbottens, Hallands samt Göteborgs och Bohus
län och verkstält bland annat besigtningar af ""laxfisken, undersökning
af sjöar samt rörande fiske och fiskodling; under år 1901 besökt i följande
ordning Vesterbottens, Kristianstads, Kalmar, Kopparbergs, Elfsborgs,
Skaraborgs, Hallands, Kronobergs, Kristianstads och Hallands län, samt
dervid verkstält bland annat besigtning och undersökning af sjöar och vattendrag.
Andre fiskeriassisienten besökte under nr 1999 i följande ordning
Stockholms, Skaraborgs, Vermlands, Stockholms, Gefleborgs och Stockholms
län och verkstälde bland annat undersökning af sjöar och vattendrag in. m.;
under är 1900 i följande ordning Stockholms, Jemtlands, Stockholms, Vennlands,
Skaraborgs, Stockholms och Södermanlands, Skaraborgs, Östergötlands,
Skaraborgs, Södermanlands, Stockholms, Gefleborgs, Stockholms och Östergötlands
län samt verkstälde bland annat undersökningar rörande vissa fiskarters
lek, samt af sjöar och vattendrag; under av 1901 Stockholms, Örebro,
Stockholms, Östergötlands, Södermanlands, Stockholms, Elfsborgs, Stockholms
och Östergötlands län samt verkstälde bland annat undersökning
och rekognoscering af sjöar och vattendrag. Undervisaren i fiskodling har
under är 1899 besökt Jemtlands, Gefleborgs, Vesterbottens, Vesternorrlands
och Gefleborgs län samt dervid verkstält bland annat undersökning rörande
fisket och fiskerierna; under år 1800 besökt Malmöhus, Kronobergs, Jemtlands
och Vesternorrlands län och verkstält bland annat undersökning om
fiskets tillstånd, sjöar och vattendrag samt undervisat i fiskvård och fiskodling;
och under år 1901 besökt Vesternorrlands, Norrbottens, Upsala,
Stockholms, Gefleborgs, Jemtlands, Vesternorrlands och Jönköpings län
samt bland annat verkstält undersökning af natur och fiskeförhållanden,
elfvar och fisken samt meddelat råd angående fiskevattens skötsel och
fiskodling. Förste fiskeristipendiaten har under är 1900 besökt Göteborgs
och Bohus samt Vesternorrlands län, derunder dels medföljt förste fiskeriassistenten
vid undersökning af sjöar, dels åtföljt statens undervisare i fiskodling
vid undersökning af lax- och sillfiske, dels ock sjelfständigt undersökt
ett vattendrag samt under dr 1901 besökt Vesternorrlands, Södermanlands
och Blekinge län och dervid utfört och verkstält undersökning
af sjöar.

Utskottet kan ej finna annat, än att med så stora områden, som dessa
tjenstemäns verksamhet årligen omfattat, deras tjenstetid blir genom de
långa resorna i hög grad splittrad samt deras förmåga att med noggrann -

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

het och omsorg följa fiskets utveckling samt hafva uppsyn öfver fiskeristadgans
efterlefnad samt fiskerivården inom de olika delarna af landet
blir i hög grad förringad genom att ej kunna odeladt få följa alla dessa
angelägenheter inom ett mera begränsadt område. Detta skulle deremot
möjliggöras derigenom, att, såsom också fiskerikomitén föreslog, hvarje af
de ofvannämnda fiskeritjenstemannen hade hvar sitt distrikt, inom hvithet
de skulle uppehålla sig och utöfva sin verksamhet. De blefve derigenom
lättare tillgängliga för den allmänhet, de korporationer och myndigheter,
som af dem behöfde inhemta råd och upplysningar eller anlita deras biträde.
Det såväl af motionärerna framhållna som ock af landtbruksstyrelsen
jemväl vitsordade förhållandet, att fiskeritjenstemannen endast i
jemförelsevis ringa grad af allmänheten anlitas, torde nog i viss man bero
derpå, att allmänheten under nuvarande förhållanden saknar tillfälle att
lära känna och komma i flitigare beröring med dessa tjensteman samt
blifva förtrogen med den för fiskerihandteringen nyttiga verksamhet, Ijenstemännen
genom sitt biträde åt allmänheten kunna utöfva.

Genom att slå sig ned i något af distriktets mera betydande centra
för fiskerinäringen och om möjligt taga sitt hemvist vid och leda en större
fiskodlingsanstalt blefve fiskeritjenstemannen mera förtrogen med fiskeriförhållandena
inom distriktet och bättre i stånd att egna densamma såväl
praktiskt som vetenskapligt studium, i det han under sommaren kunde
samla material, som sedermera under vinterns lopp kunde af honom bearbetas
och systematiseras. Han skulle derjemte också genom sin personliga
närvaro sprida ett mera lefvande intresse hos den fiskeriidkande allmänheten
för betydelsen af ett rationelt bedrifvet fiske, äfvensom grundligare
och noggrannare öfvervaka fiskevården, gifva impuls åt eu vidsträcktare
fiskodling in. m.

En snarlik anordning är redan genomförd på vestkusten, der en särskild
fiskeritjensteman finnes bosatt med uppgift att egna sin verksamhet
åt vestkustfisket.

Med en sådan af utskottet ifrågasatt distriktsindelning torde förenas
åtgärder i syfte att samtliga fiskeritjenstemannen må kunna odeladt egna
sitt arbete åt den uppgift, staten genom dem velat befordra, i stället för
att, såsom nu är fallet, några af dem äro i en ej ringa grad upptagna af
andra sysselsättningar.

Slutligen vill utskottet beträffande den af motionärerna väckta frågan,
huruvida ej de fiskevatten, som finnas å kronoparkerna, synnerligast i
Norrland, kunde utarrenderas och derigenom en direkt inkomst tillföras
statsverket, framhålla, att, då, såsom kändt torde vara, sjöar och vattendrag
belägna å kronans mark i nordligaste delarne af vårt land ofta

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

erbjuda en stor rikedom på fisk, det synes utskottet vara förenligt med
en god hushållning från statens sida att tillse, det dessa rikedomar icke
förfaras eller förödas genom ett vidsträckt roffiskande, utan att dylika
fiskevatten må blifva föremål för en rationel fiskevård och på samma gång
tillföra staten någon nämnvärd inkomst.»

I öfverensstämmelse med Andra Kammarens utskotts betänkande och
på de i detsamma anförda skäl hemställer Första Kammarens första tillfälliga
utskott,

att Första Kammaren måtte biträda Andra Kammarens
i ärendet fattade beslut.

Stockholm den 9 maj 1902.

På utskottets vägnar:

RICH. ÅKERMAN.

Bill. till Rtksd. Prat. 1902. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 15 Höft.