Föfsta Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 1

Utlåtande 1889:Tfu31 Första kammaren

Föfsta Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 1,

1

A'':0 1.

Ank. till Rikad. kansli den 22 febr. 1889 kl. 11 f. m.

Första Kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande n:o 1,
* .fråga om rätt för den, som vid domstol företett handling
i hufvudskrift, att mot vissa vilkor genast återfå densamma.

, , J?1 ?n JiU utskottet hänvisad motion, n:o 14, har herr Olander,

iramhaliande den osäkerhet, som vore förenad dermed, att en för vinna*de.
af inteckning eller annat ändamål till domstol, särskilt häradsratt,
ingitven handling under lång tid vore anförtrodd åt expeditionshafvandes
vard, samt att detta kunde undvikas genom en lag, som föreskrefve,
att vid ansökan om inteckning m. m. det ålåge sökanden att
jemte företeende i . hufvudskrift af den till grund för ansökningen Hggande
handlingen, tillika ingifva en af offentlig myndighet eller två för
ratten bände personer behörigen vidimerad afskrift deraf, samt att denna
sistnämnda finge af rätten behållas, men originalhandlingen, försedd med
påskrift af rattens ordförande eller någon af dess ledamöter om dagen
och andamalet för dess uppvisande, genast till sökanden återlemna?^,
föreslagit, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Makt anhålla, det
ongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för ett kommande års Riksdag;
framlägga förslag till lag, hvarigenom, med ändring af nu gällande stadBih.
till Riksd. Brok 1889. 8 Sami 2 A fä. 1 Band. 1 Höft 1

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o i ganden

i berörda afseende, föreskrifter meddelas om att handling, som
för något ändamål i hufvudskrift för domstol företes, må kunna mot
vissa vilkor genast återfås.

Medgifvande att det för de rättsökande bör medföra trygghet
och någon gång afsevärd fördel att kunna genast eller efter mycket
kort tid återfå vigtiga handlingar, som till domstol inlemnas, samt att
det väl låter tänka sig, att genom mindre omsorgsfull vård från expeditionshafvandes
sida eller genom vådeld eller annan olycka en till
domstol ingifven handling kan gå förlorad, innan den hunnit utlemnas
till vederbörande, och att skada derigenom någon gång kan uppstå, anser
utskottet sig dock kunna vitsorda, att en mycket lång tids erfarenhet
gifvit vid handen, att de farhågor, man i sådant hänseende tror sig
kunna hysa, i ganska ringa grad bekräftats af verkligheten, hvarjemte
utskottet funnit, att de af motionären omnämnda olägenheter icke kunna
på det af motionären anvisade sätt afhjelpas utan att skapa verkliga,
ständigt återkommande olägenheter.

Vid häradsrätterna kunna på en rättegångsdag inlemnas sådana
handlingar, hvarom nu är fråga, i hundratal, och mången gång äro dessa
handlingar åtföljda af en mängd andra, ärendet utredande handlingar,
hvilkas noggranna granskande kräfver lång tid i hvarje ärende. I sådana
ärenden plägar, till tidsvinst och trygghet för de rättsökande, domstolen
först vid tingets slut meddela beslut. Således kan i dylika ärenden,
om hädanefter såsom hittills beviset å handlingen skall innehålla
att den sökta åtgärden beviljats, originalhandlingen ej utlemnas förr än
vid tingets slut, och att i öfriga ärenden det till olägenhet för de rättsökande
skall högeligen fördröja rättsförhandlingarne, att domaren omedelbart
efter handläggningen åf hvarje af dessa.i stor mängd förekommande
ärenden har att påteckna och underskrifva bevis om den vidtagna
åtgärden, har lika litet kunnat undgå utskottet, som att fel vid
handlingarnes påtecknande under sådan brådska lätteligen kan begas.
Skulle åter, såsom motionären antydt, beviset hädanefter ej komma att
upplysa om annat än tid och ort för samt ändamålet med. handlingens
uppvisande, betraktar utskottet detta såsom en förändring till det sämre,
som utskottet ej kan förorda.

Vidare har utskottet trott sig böra anmärka, att, äfven om det
kunde anses rigtigt att såsom en ovilkorlig pligt ålägga rättsökande
att vid handlings ingifvande bifoga afskrift åt densamma, en afskrift
bestyrkt endast af två enskilde, för rätten kände personer sannolikt
understundom skulle vara så felaktigt verkstäld, att dess användande
kunde medföra förvillelse.

3

Första Kammarms Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 1.

Utskottet sätter äfven den lit till landtdomarenas välvilja, att, om
rättsökande, som af eu eller annan anledning ej vill låta ingifven
handling länge qvarblifva i domarens vård, inlemnar afskrift deraf, han
säkerligen skall i de allra flesta fall kunna återfå originalhandlingen så
snart sådant rimligen kan begäras.

Då emellertid ett större tings utarbetande kräfver en tid af två
till tre månader, hvarunder originalhandlingarne i regeln skola vara
qvar i domarens vård; då, särskild! efter den af motionären omnämnda
eldsolycka, många rättsökande torde högeligen önska att denna tid må
kunna väsentligen förkortas; samt då det må hända ej bör uteslutande
bero af domarens välvilja, hvilken mången endast af försynthet ej påkallar,
att rättsökande kan inom en ej allt för lång tid återfå ingifna
handlingar, får utskottet, som anser, dels att den afskrift, hvilken för
ändamålet bör inlemnas, skall, för att -bereda trygghet mot misstag,
vara af domhafvanden i orten till rigtigheten bestyrkt, dels att förkortning
i den tid, inom hvilken till stadsdomstol ingifna handlingar må
kunna återfås, ej lämpligen kan ega rum, och dels att den tid, inom
hvilken till landtdomstol ingifna handlingar få återfordras, ej bör tagas
kortare än sex dagar efter slutet af ordinarie rättegångsdagarne vid det
ting, då handlingen inlemnades, hemställa,

att Riksdagen ville i underdånig skrifvelse anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes taga under ompröfning,
om ej lagstadgande borde utfärdas, hvarigenom sökande,
som för vinnande af inteckning eller annat ändamål
till landtdomstol ingifvit handling, berättigas att,
emot aflemnande af en utaf domhafvanden i orten bestyrkt
afskrift deraf, inom viss kort tid, efter det beslut
i ärendet meddelats, återfå handlingen.

Stockholm den 21 februari 1889.

På utskottets vägnar:

W. STRÅLE.

Reservation

af herr Öländer i fråga om en del af motiveringen.