Banlioutslcottets utlåtande Nr Si (Utlåtande 1919:Bu55 bu)

Banlioutslcottets utlåtande Nr Si.

Nr 55.

Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1919 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av räckt motion om ändring i fastställda
grunder för resekostnadsersättning till riksdagens ledamöter
för resa till och från riksdagen.

I en inom andra kammaren väckt motion, nr 176, kar herr Molin
hemställt, »att riksdagen med upphävande av alla tidigare beslut rörande
resekostnadsersättningen till och från riksdagen måtte besluta, att sådan
ersättning, dock utan beräkning av dagtraktamente, hädanefter skall utgå
enligt första klassen i gällande resereglemente».

Till stöd för sin framställning har motionären anfört följande:

»De bestämmelser om ersättning för resekostnad till och från riksdagen,
som hittills tillämpats för riksdagens ledamöter, kunna i många hänseenden anses
numera särdeles otillfredsställande. Dels hava bestämmelserna utfärdats vid olika
tillfällen och hava behövt så många ändringar och tillägg, att det erbjuder svårigheter
att taga rätt på dem alla, dels hava de för det mesta tillkommit under
så olika förhållanden mot nutidens, att de i många fall icke uppfylla sitt ändamål
att verkligen beräkna skälig ersättning för kostnaderna under resan.

De nuvarande bestämmelserna, sådana de tillämpats eller i varje fall stå
skrivna, äro följande:

Skjuts: 3 kronor per skjutsmil (bestämt vid 1868 års riksdag, se 9 saml.
nr 120).

Ångbåt: ersättning för enkel hyttplats (bestämt vid samma riksdag).

Järnväg: å statsbana: avgift för 1 klass å snälltåg (1867 års riksdag). Sådan
avgift beräknas även å delar av statsbana, där 1 klass ej förekommer (enligt
fullmäktiges i riksgäldskontoret bestämmelse den 15 februari 1894). För resa å
norra stambanan å längre sträcka än 300 kilometer utgår ersättning för plats
i andra klassens vagn å persontåg med tillägg av 3 V* öre per kilometer (i enBihang
till riksdagens protokoll 1919. 8 saml. 39 käft. (Nr 55.) 1

2 Banhoutskottets utlåtande Nr 55.

lighet med riksdagens beslut år 1865, i vilket dock orden »blandat tåg» användes).

Avgift för sovkupé å statsbana beräknas, då resan skett med sådant tåg att
en dylik avgift måst erläggas (bestämt vid 1895 års riksdag).

Privatbana: ersättning för bästa i taxan för respektive banor upptagna klass
(bestämt vid 1881 års riksdag).

Transport av reseff''cider beräknas från och med 1900 års riksdag i överensstämmelse
med resereglementet i svensk författningssamling, alltså enligt senaste
upplaga av detta med 1 krona vid vardera av resans ändpunkter samt vid andra
tillfällen, då sådan transport måst verkställas.

Dessutom bar vid enstaka tillfällen förekommit:

Båtlega: för vilken ingen rilcsdagsbestämmelse finnes, men som av vederbörande
riksdagsmän upptagits till självkostnadspris.

Efter införandet av provisoriska avgifter å statsbanorna bava bestämmelserna
om särskild ersättning per bankilometer för de norrländska riksdagsmännen
av sig självt och utan riksdagsbeslut bortfallit, så att alla numera utfå ersättning
enligt första klass.

Det torde vara överflödigt att referera de motiv, varpå riksdagen vid varje
tillfälle grundat sina beslut, liksom också att mera ingående motivera det olämpliga
och otidsenliga förfaringssättet vid beräkningen av riksdagsmännens resekostnader.
Särskilt olämplig och orättvis är bestämmelsen om tre kronor per
skjutsmil, då maximiskjutslegan ingenstädes här i landet numera upptager ett
så blygsamt belopp.

Det synes som borde riksdagen göra rent bord med alla de nu gällande
olämpliga bestämmelserna rörande resekostnadsersättningen till och från riksdagen
och i stället besluta, att sådan ersättning, dock utan beräkning av dagtraktamente,
hädanefter skall utgå enligt första klassen i gällande resereglemente.
»

Med. anledning av motionen, som hänvisats till bankoutskottets förberedande
behandling, anförde utskottet i en den 6 sistlidna mars till fullmäktige
i riksgäldskontor avlåten skrivelse följande:

»Motionären framhåller bland annat, hurusom bestämmelserna i fråga om
beräkningen av riksdagsmännens resekostnader vore olämpliga och otidsenliga
och att särskilt bestämmelsen om en ersättning av 3 kronor för skjutsmil vore
orättvis.

Även utskottet är av den mening, att nu gällande föreskrifter i detta ämne
äro delvis föråldrade och icke motsvarande de nuvarande förhållandena, varför
de torde böra snarast möjligt underkastas revision, så att den ersättning, som
lämnas, mera än vad nu är fallet, motsvarar den verkliga kostnaden.»

Med åberopande härav anhöll utskottet, att fullmäktige, med beaktande
av nyssnämnda, liksom i motionen angivna synpunkter, ville låta
utarbeta och därefter till utskottet inkomma med förslag till ändrade be -

BankontslcoHets utlåtande Nr 55.

stäinmelser rörande ersättning åt riksdagens ledamöter för deras resekostnader
till och från riksdagen.

På grund kärav kava fullmäktige med skrivelse den I innevarande
maj överlämnat uppgjort förslag i ämnet, så lydande:

»Bestämmelser angående resokostnadsersättniug åt riksdagens ledamöter.

För resa till ock från riksdagen äga riksdagens ledamöter åtnjuta kostnadsersättning
enligt följande grunder:

Besa på järnväg:

Avgift för plats i kögsta vagnsklass, som i tåget framföres.

Besa på fartyg:

Avgift för dubbel hyttplats eller, när bytt icke förekommer, salongsplats.

Besa på landsväg:

Lega för skjuts med två hästar efter i orten gällande pris.

Har vid färd på järnväg riksdagsman nattetid under minst två timmar begagnat
sig av plats i sovvagn, utgår gottgörelse för den avgift, han för sådan
plats erlagt.

Riksdagsman må vid färd på järnväg tillgodoräkna sig ersättning för resgodsbiljett,
berättigande till inskrivning av 25 kilogram resgods.

Vid resa på järnväg eller fartyg äger riksdagsman uppbära ersättning för
transport av effekter vid resans början och slut med tre kronor för vardera
gången.

Då riksdagsman under pågående riksdag besöker hemorten och jämlikt §§
12 och 23 riksdagsordningen är berättigad att av statsmedel undfå ersättning
för därav föranledd resekostnad, utgår ersättningen därför jämväl på sätt ovan
angivits.

Beträffande de särskilda bestämmelser, som ovanstående förslag innehåller,
anföra fullmäktige vidare följande.

»Vid resa på järnväg utgår ersättningen till riksdagsmännen för närvarande
å statens järnvägar med avgiften för plats i första klass vagn och å enskild
järnväg med avgiften för plats i högsta förekommande vagnsklass. 1 dessa föreskrifter
torde endast den ändring böra vidtagas, att ersättning må beräknas för
högsta vagnsklass, som framföres i det tåg, med vilket resan företagits.

Fullmäktig < -i riksgäldskontoret.

B an Jern t sb o tte ts utlåtande Nr 55.

Då persontrafiken å statsbanorna i Norrland beträffande vagnsklasserna är
ordnad på samma sätt som i övriga delar av landet, finnes ej anledning att bibehålla
särskilda bestämmelser rörande reseersättning till de norrländska riksdagsmännen.

Enligt beslut av 1895 års riksdag utgår ersättning för sovvagnsbiljett endast
i de fall, att resan skett med sådant tåg, att plats i första klass vagn ej
kunnat erhållas, med mindre dylik biljett samtidigt utlösts. Detta stadgande
torde ej vara fullt tillfredsställande. För rätt till gottgörelse för sovvagnsbiljett
bör enligt fullmäktiges mening fordras, dels att resan ägt rum under natten,
dels oek att plats i sovvagn därvid begagnats under eu viss minimitid, som lämpligen
ansetts kunna sättas till två timmar.

Då särskild avgift numera av statens järnvägar uttages för inskrivning
(pollettering) av resgods, har i förslaget intagits stadgande om rätt till gottgörelse
för sådan avgift. Stadgandet avser emellertid endast resgods till en vikt
av högst 25 kg., och avgift för s. k. resgodsövervikt skulle sålunda icke ersättas.

Ersättningen till riksdagens ledamöter för resa med fartyg har hittills utgått
med avgiften för enkel byttplats. Då emellertid samma förmåner torde böra
beredas riksdagsman vid resa med fartyg, som med första klass å järnväg har i
förslaget införts föreskrift, att ifrågavarande ersättning skall beräknas för dubbel
hyttplats. Å fartyg, där, hyttplatser ej finnas, bör gottgörelsen utgå med avgiften
för salongsplats.

Vid resa på landsväg har ersättningen hittills beräknats efter tre kronor
för mil, ett belopp, som numera ej på långt när motsvarar den verkliga kostnaden
för skjutslega. Riktigast torde vara, att ersättningen utgår efter det pris,
som på varje ort måste betalas för skjuts efter två hästar. Den på nämnda
sätt bestämda beräkningsgrunden lärer böra tillämpas även i det fall, då riksdagsman
vid landsvägsresa begagnar sig av annat fortskaffningsmedel än skjuts,
t. ex. då resan sker med automobil. Uppgifter rörande å varje ort gällande
skjutslega torde kunna anskaffas från länsstyrelserna genom riksgäldskontorets
försorg. Den utvägen kan ock tänkas, att riksdagsmännen genom intyg från
vederbörande ortsmyndigheter styrka sina krav på skjutsersättning, svårigheter
vid kontrollen torde emellertid i vissa fall kunna uppkomma, men då skjutslagen
högst väsentligt varierar i olika landsdelar, hava fullmäktige ej ansett lämpligt
föreslå, att en viss i alla fall gällande ersättning för mil skall såsom för närvarande
utgå.

Ersättningen för transport av effekter utgår för närvarande, i enlighet med
gällande resereglemente, med en krona för varje gång, då sådan transport ägt
ruin. Även detta belopp synes vara allt för ringa och ej motsvara den verkliga
kostnaden. En höjning till tre kronor synes fullmäktige vara väl befogad,
dock med den begränsning, att ersättning endast medgives vid resans början och
slut. Transport av effekter under pågående resa lär nämligen endast sällan förekomma,
och rätten att därför utbekomma särskild ersättning har ansetts kunna
utan olägenhet bortfalla.

I förslagets sista stycke har stadgats, att kostnadsersättningen för de resor
till resp. hemorter, som under riksdagens lopp företagas av riksdagsmännen och

Bankoutskottets utlåtande Nr 55. 5

för vilka gottgörelse utgår av allmänna medel, skall beräknas efter samma grunder
som ersättningen för resorna till och från riksdagen.

Det torde slutligen böra erinras, att riksdagsman, som vid resa å järnväg
eller med fartyg begagnar plats i billigare klass än den, vartill han är berättigad,
bör äga rätt att tillgodogöra sig den besparing, som därigenom uppkommer.
Detsamma gäller även beträffande sådan besparing, som vid färd på landsväg
vinnes genom begagnande av billigare fortskaffningssätt än det, efter vilket ersättningen
beräknas.»

Slutligen anföra fullmäktige.

»I detta sammanhang anse sig fullmäktige böra fästa uppmärksamheten
därpå, att, sedan Kungl. Maj:t under år 1918 fattat beslut om revision av gällande
resereglemente, sakkunniga inom vederbörande departement tillkallats för
att avgiva förslag i ämnet. De sakkunnigas arbeten hava ännu ej hunnit avslutas,
men deras betänkande torde, enligt vad fullmäktige inhämtat, komma att
avgivas under den \närmaste tiden. Vid sådant förhållande vilja fullmäktige
ifrågasätta, huruvida ej skäl föreligga att avvakta resultatet av de sakkunnigas
utredningsarbete, innan nya föreskrifter om riksdagsmännens reseersättning utfärdas.
Det synes nämligen fullmäktige lämpligt, att dessa föreskrifter så nära
som möjligt ansluta sig till det blivande nya resereglementets bestämmelser.»

Det torde icke kunna förnekas, att gällande bestämmelser angående
resekostnadsersättning åt riksdagens ledamöter äro i några avseenden föråldrade.
I synnerhet gäller detta ersättning för skjutslega och ersättning
för transport av reseöekter. Utskottet tillstyrker antagande av ändrade
bestämmelser i båda dessa hänseenden. I fråga om skjutslega har hittills
beräknats en ersättning av 3 kronor för mil. Detta belopp torde icke på
långt när motsvara den verkliga kostnaden för skjutslegan utan lärer det
vara riktigast, att ersättning utgår efter det pris, som på varje ort måste
betalas för skjuts efter två hästar. Gottgörelse för transport av effekter
utgår för närvarande med en krona för varje gång, då en sådan transport
ägt rum. Åven här synes en höjning vara påkallad och ansluter sig utskottet
i denna del till vad fullmäktige föreslagit eller att ersättningen bestämmes
till tre kronor med den begränsning, att densamma medgives endast
vid resans början och slut.

Motionärens hemställan att riksdagen med upphävande av alla tidigare
beslut rörande resekostnadsersättningen till och från riksdagen måtte besluta,
att sådan ersättning'' hädanefter borde utgå enligt första klassen i
gällande resereglemente, dock med visst undantag, anser sig utskottet icke
kunna biträda. Erinras må att frågan om revision av resereglementet
hänskjutits till särskilda sakkunniga, och att förslag i ämnet torde vara
att förvänta inom den närmaste tiden.

Utskottet.

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

Utskottet delar därför den uppfattning, till vilken jämväl fullmäktige
synas ansluta sig, eller att skäl torde föreligga att avvakta resultatet av
de sakkunnigas utredningsarbeten, innan mera genomgripande föreskrifter
om riksdagsmännens reseersättning utfärdas. Vid sådant förhållande kar
utskottet inskränkt sig till att tillstyrka ändring i förenämnda två avseenden.

De av utskottet föreslagna nya bestämmelserna torde böra avse endast
resa till och från riksdag och träda i tillämpning omedelbart.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 176, må besluta sådan ändring i gällande bestämmelser
för beräkning av resekostnadsersättning åt riksdagens
ledamöter, att vid resa till och från riksdag
riksdagsman må erhålla gottgörelse dels vid resa på
landsväg efter i orten gällande pris för skjuts med två
hästar, dels ock vid resa på järnväg eller fartyg för
transport av effekter vid resans början och slut med
tre kronor för vardera gången ävensom att dessa bestämmelser
genast må vinna tillämpning.

Stockholm den 15 maj 1919.

På bankoutskottets vägnar:

ERNST HEDENSTIERNA.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Hedenstierna, Wickman, Boos, Enhörning, Hedenström
och Modig samt

av andra kammaren: herrar Kristensson, Gustafsson i Örebro, Bogren, Jonsson i
Gumboda, Edbom, Borggren, Lindvall och Backlund.

Tryckt hot P. Palmquists Aktiebolag, Stockholm 1919.