Bankoutskottets utlåtande Nr SO (Utlåtande 1928:Bu30 bu)

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

Nr SO.

Ankom till riksdagens kansli den 16 april 1928 kl. 5 e. m.

Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln,
innefattande anslagen till pensions- och indragning
sstaterna.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet
hänvisade framställningar rörande elfte huvudtiteln.

A. Civila pensions väsendet.

1 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 13 januari 1928 dagtecknad proposition nr 20 a

har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av stats- statsmedel ”till
rådsprotokollet över socialärenden för samma dag, föreslagit riksdagen med- ptjwion *
giva, att till den överkonstapeln August Strandkvist av Malmöhus läns lands- stapeln A.
ting beviljade pensionen å 2,340 kronor jämte dyrtidstillägg må, räknat från Strandkmst.
och med ingången av år 1927, från förslagsanslaget till polisväsendet i riket
utgå statsbidrag med en tredjedel av de Strandkvist sålunda tillkommande
pensionsförmånerna.

Enligt 15 § 3 mom. i lagen om polisväsendet i riket den 6 juni 1925 är landsting,
som på annat sätt än genom pensionsförsäkring i statens pensionsanstalt
ombesörjer pensionering av ordinarie befattningshavare, som anställts för landstingsområdet,
berättigat till bidrag av statsverket med en tredjedel av den till
sådan befattningshavare utgående pensionen, övergångsbestämmelsen till förordningen
den 6 juni 1925 (nr 172) med vissa bestämmelser angående befattningshavares
vid polisväsendet rätt till lön och pension m. m. innehåller, att
polis- eller fjärdingsman, vars anställning vid polisväsendet vid den tidpunkt,
från vilken lagen om polisväsendet i riket skall lända till efterrättelse i avseende
å det område, för vilket han är anställd, kan betraktas såsom ordinarie,
äger att, då fråga uppstår om honom tillkommande rätt till pension, tillgodoräkna
sig hela den tid, som han i en följd innehaft dylik anställning för området.

Bihang till riksdagens protokoll 1988. 8 samt. 15 häft. (Nr SO.)

Bankoutslcottets utlåtande Nr SO.

Ang.

pension åt
arbetaren vid
mynt- och
justeringsverlcet
A.
Hjorth.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har underställt Kungl. Maj:ts prövning en
framställning från länets landstings förvaltningsutskott om bidrag av statsmedel
till pension, som av landstinget tillerkänts överkonstapeln August
Strandkvist, vilken varit anställd vid landstingets polisavdelning. Framställningen
är av i huvudsak följande innehåll:

Genom beslut 1925 hade Malmöhus läns landsting bestämt, att inom landstingsområdet
skulle för år 1926 vara anställd ordnings- och säkerhetspolis, benämnd
centralpolis, bestående av elva polismän i icke-ordinarie befattningar.
Landstinget hade tillika beslutat, att för utredning av frågan om behovet av
anställande av en särskild ordningspolisavdelning m. m. utse en kommitté,

I anslutning till förslag av nämnda kommitté hade landstinget sedermera
1926 beslutat, bland annat, att inom landstingsområdet skulle för tiden från
och med den 1 januari 1927 till och med den 31 december 1931 anställas en
ordningspolisavdelning, bestående av en kommissarie, en överkonstapel, fyra
konstaplar och en vaktmästare, vilka befattningar skulle vara icke ordinarie,
ävensom att överkonstapeln August Strandkvist, vilken vore född den 20 maj
1869 och varit anställd vid landstingets polisväsen sedan den 1 januari 1905,
skulle entledigas med utgången av år 1926 samt tilldelas en årlig pension av
2,340 kronor jämte dyrtidstillägg enligt de grunder, som gällde för befattningshavare
vid statens i avlöningshänseende nyreglerade verk.

Enär Strandkvists anställning, vad anginge tiden före den 1 januari 1926,
måste betraktas såsom ordinarie, hade han, därest han även för år 1926 beretts
ordinarie anställning, enligt övergångsbestämmelsen till förordningen den
6 juni 1925 med vissa bestämmelser angående befattningshavares vid polisväsendet
rätt till lön och pension m. m., otvivelaktigt varit berättigad att i fråga
om rätt till pension tillgodoräkna sig hela den tid, han varit anställd vid landstingets
polisväsen, och hade skyldighet uppstått för statsverket att enligt 15 §
i lagen om polisväsendet i riket bidraga med en tredjedel av den till Strandkvist
utgående pensionen.

Den omständigheten att Strandkvist för år 1926 beretts endast icke-ordinarie
anställning hade haft sin grund i igångsättandet av förenämnda utredningsarbete
och syntes därför icke rimligen böra föranleda, att landstinget ginge
miste om det statsbidrag, varom stadgades i det åberopade lagrummet.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.

Med hänsyn till i ärendet föreliggande omständigheter har utskottet ansett
sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet hemställer sålunda,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition.

2:o.

I en den 20 januari 1928 avlåten proposition nr 42 har Kungl. Maj :t, under
åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, »att arbetaren vid myntoch
justeringsverket Alfred Hjorth må från och med månaden näst efter den,
under vilken han erhåller entledigande från sin anställning vid verket, under
sin återstående livstid åtnjuta en årlig pension av 900 kronor, att utgå av sjunde

Bankoutslcottets utlåtande Nr SO.

huvudtitelns reservationsanslag till bestridande av de med mynt- och justeringsverkets
drift förenade kostnader».

Av utredningen i ärendet framgår, att Hjorth är född den 16 januari 1864
och antagits i mynt- och justeringsverkets tjänst den 5 december 1910. Därjämte
har han varit anställd vid Göta artilleriregemente, Andra livgardet och
\ axholms artillerikar under sammanlagt 8 år 3 månader 5 dagar från den 1
november 1881 till den 21 juni 1890. Han kan sålunda räkna en sammanlagd
anställningstid av omkring 25 V4 år.

Mynt- och justering sverk et har hemställt, att Hjorth måtte beredas pension
med 1,308 kronor.

Statskontoret har föreslagit ett pensionsbelopp av 1,152 kronor.

I fråga om pensionsbeloppets storlek har departementschefen anfört följande
:

»Vad pensionsbeloppet beträffar, har statskontoret ansett detsamma böra beräknas
i enlighet med de i kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) angivna
grunderna för bestämmande av förtidspension åt vissa övertaliga civila löntagare
vid armén och marinen. Med hänsyn till vad 1927 års riksdag uttalat
i fråga om pensionering av arbetarpersonal (riksdagens skrivelse nr 214, punkten
26) finner jag mig emellertid icke böra tillstyrka, att pensionen avpassas
efter nämnda grunder. Da riksdagen år 1927 åt arbetare i jämförlig ställning
med omkring 25 tjänstar beviljat pension med 900 kronor årligen, anser jag
mig icke kunna förorda, att pensionen för Hjorth bestämmes till högre belopp.
»

Med avseende å utredningen i övrigt tillåter sig utskottet hänvisa till vad
propositionen innehåller.

Utskottet, som biträder Kungl. Maj:ts förslag beträffande pensionsbeloppets
storlek, får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts ifrågavarande proposition.

3:o.

I en till riksdagen avlaten, den 17 februari 1928 dagtecknad proposition nr Ang
79 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av stats- tilläggs lådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit riksdagen åt^vissaföruimedgiva,
att envar av förra lärarinnorna Jenny Maria Sofia Kindberg, Agda varande läraElisabet
Rahmn, Ellen Lindskog, Henrika Scheffer och Hilma Sofia Spång- rinnor''
berg må utan hinder därav att hon icke uppfyller alla för erhållande av tillläggspension
enligt kungörelsen den 31 december 1917 (nr 965) angående tillläggspension
åt vissa lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna
stadgade villkor, kunna för tid efter utgången av år 1927 komma i åtnjutande
av tilläggspension, beräknad enligt grunder, som angivas i berörda
kungörelse samt i kungörelserna den 18 november 1921 (nr 702) och den 20

BankoutsTcottets utlåtande Nr SO.

maj 1927 (nr 174) angående ändring i vissa delar av förstnämnda kungörelse,
dock att vid sådan beräkning beträffande envar av Jenny Maria Sofia
Kindberg och Hilma Sofia Spångberg hänsyn må tagas endast till sådan av
henne bestridd tjänstgöring, som infallit före läsåret 1903—1904, respektive
före år 1904.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.

Kungl. Maj:ts förslag ansluter sig i huvudsak till vad riksdagen tidigare
i åtskilliga liknande fall medgivit. På grund härav har utskottet ansett sig
böra tillstyrka bifall till förslaget och får alltså hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition.

B. Militära pensions väsendet.

4:o.

petsions- I en till riksdagen den 10 februari 1928 avlåten proposition nr 59 har Kungl.
förhöjning åt Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarskusiartiUeriets
ärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att å den kaptenen i
reserv A. K. kustartilleriets reserv August Karl Julius Saloman av 1927 års riksdag bevilJ.
Saloman. jajp pensjon må utgå sådana pensionsförhöjningar, som avses i kungörelsen den
18 juni 1925 (nr 280) med bestämmelser om ny pension för vissa pensionerade
f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer.

Beträffande utredningen i ärendet anhåller utskottet att få hänvisa till propositionen.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

5:o.

Ang.
pensionsförbättring

åt vissa
månad 8-lönare vid
marinen.

I en till riksdagen avlåten, den 10 februari 1928 dagtecknad proposition nr
72 har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att envar av förutvarande verkmästarna å månadslönarstat Cad
August Carlsson och Karl Gustaf Löf samt verkmästaren å månadslönarstat
Carl Vilhelm Theodor Carlstedt må, Carlsson från och med den 1 april 1927,
Löf från och med den 1 oktober samma år och Carlstedt från och med måna -

llankoutslcottets utlärande Nr 30.

den näst efter den, varunder avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående
livstid uppbära årlig pensionsförbättring med 1,155 kronor 60 öre,
att utgå från anslag, som är eller må varda beviljat till pensionsförbättring
för viss personal vid marinen, och i samma ordning som fyllnadspension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas

beträffande Carlsson, att han, som är född den 7 december 1863, varit anställd
såsom daglönare vid flottans beklädnadsverkstad i Stockholm under
tiden 9 april 1890—15 januari 1891 och från och med den 5 november 1895;
att han befordrats till mästare den 1 september 1908 och till verkmästare den
1 juni 1915; samt att han entledigats den 31 mars 1927;

beträffande Löf, att han, som är född den 25 september 1871, varit anställd
såsom daglönare vid flottans varv i Stockholm under tiden 8 april 1895—
30 september 1924; att han befordrats till mästare den 1 oktober 1924 och till
verkmästare den 1 oktober 1925; samt att han entledigats den 30 september
1927; samt

beträffande Carlstedt, att han, som är född den 23 januari 1871, varit anställd
såsom daglönare vid flottans varv i Karlskrona under tiden 16 januari
1889—12 april 1893 och från och med den 9 maj 1898, samt att han befordrats
till mästare den 1 september 1910 och till verkmästare den 1 februari 1920.

Direktionen över flottans pensionskassa har meddelat, att därest ifrågavarande
verkmästare, i överensstämmelse med vad i ett flertal fall förut ägt
rum, beviljades pensionsförbättring med samma belopp, som åtnjötes av befattningshavare
i motsvarande militära tjänstegrad eller flaggunderofficer,
dylik förmån skulle till envar av dem utgå med 1,155 kronor 60 öre för år.

Marinförvaltningen har hemställt om utverkande av pensionsförbättring åt
Carlsson, Löf och Carlstedt med nj-ss angivna belopp.

I särskilda utlåtanden har statskontoret beträffande Carlsson och Carlstedt
tillstyrkt bifall till framställningarna på sätt marinförvaltningen hemställt.

I fråga om Löf har statskontoret anfört, bland annat, att den till personal
vid försvarsväsendet utgående pensionsförbättringen vore byggd på
grunder, som i det väsentliga anslöte sig till gällande lag om civila tjänstinnehavares
rätt till pension. Det hade därför ansetts nödvändigt att vid
bedömande av frågor om beredande av dylik pensionsförbättring taga viss
hänsyn till en del i den civila pensionslagen givna begränsningar av pensionsrätten,
som saknade motsvarighet i pensioneringsgrunderna för personal vid
försvarsväsendet. Löf hade innehaft befattning som verkmästare sedan den
1 oktober 1925 eller vid sin avgång under allenast två år. För det fall att
vederbörande icke under minst fem år innehaft den tjänst, från vilken avgång
ägde rum, funnes i den civila pensionslagen angivna särskilda grunder för
pensions bestämmande. Därest dessa tillämpades i förevarande fall, skulle
Löfs sammanlagda pensionsförmåner icke komma att uppgå till det belopp,
som redan nu författningsenligt tillkomme honom i pension, fyllnadspension,

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

Utskottet.

Ang.

förtidspension
åt kontor
sf örestån -daren S. Söderström.

pensionstillägg och pensionsförhöjning, vid vilket förhållande anledning
skulle saknas att vidtaga åtgärd i syfte att bereda honom pensionsförbättring.
Då emellertid en med Löf i pensionshänseende likställd underofficer, som vid
uppnådd åldersgräns avginge efter att liksom sökanden endast under två år
hava innehaft den beställning, från vilken avgång ägde rum, skulle bekomma
pensionsförbättring enligt kungörelsen den 15 juni 1922 till belopp av 1,155
kronor 60 öre, ville statskontoret för sin del icke påyrka tillämpning i detta
fall av berörda bestämmelse i den civila pensionslagen. Statskontoret funne
sig alltså kunna instämma i marinförvaltningens hemställan.

Beträffande Kungl. Maj:ts förslag, i vad det avser Carlsson och Carlstedt,
vill utskottet erinra, att riksdagen tidigare i åtskilliga fall beviljat verkmästare
å månadslönarstat vid flottans varv pensionsförbättring efter samma
grunder, som i propositionen föreslås. Under sådana förhållanden har utskottet
funnit sig böra tillstyrka bifall till här ifrågavarande förslag om pensionsförbättring
åt omförmälda två verkmästare.

Vad åter angår frågan om pensionsförbättring åt Löf, framgår av utredningen
att denne vid sin avgång ur tjänst innehaft befattning som verkmästare
under allenast två år. Vid sådant förhållande har utskottet icke funnit tillräckliga
skäl föreligga för beredande av pensionsförbättring åt honom. Utskottet
vill i detta avseende hänvisa till vad statskontoret anfört rörande de
grunder, som enligt den civila pensionslagen tillämpas för det fall, att vederbörande
icke under minst fem år innehaft den tjänst, från vilken avgången
äger rum.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

a) att Kungl. Maj:ts förevarande proposition, i vad densamma
avser pensionsförbättring åt verkmästarna Carlsson
och Carlstedt, må vinna riksdagens bifall; samt

b) att Kungl. Maj:ts förevarande proposition, i vad densamma
avser pensionsförbättring åt verkmästaren Löf, icke
må av riksdagen bifallas.

6:o.

I en inom andra kammaren av herr Jeppsson väckt motion nr 115 har hemställts,
»att riksdagen måtte medgiva, att kontorsföreståndaren S. Söderström
å besiktningsförrättningen vid Kungl. Flottans station i Karlskrona vid sin avgång
från tjänsten tilldelas förtidspension».

Till stöd för yrkandet har anförts bland annat följande:

»Genom omläggning av besiktningsförrättningen vid Kungl. Flottans station
i Karlskrona blir den civila personalen å besiktningsförrättningen överflödig.

Bland dem som på detta sätt mista sin anställning finns en man, herr S. Söderström,
kontorsföreståndare å besiktningsförrättningen, vilken sannolikt får
lämna sin plats senast den 1 juli 1929.

Bankoutskottets utlåtande Nr SO. 7

Söderström antogs efter skolstudier till VII R till kontorist å besiktningsförrättningen
den 1 maj 1903 samt med kontrakt den 1 febr. 1904. År 1908
förordnades han till uppbördsman å besiktningsförrättningen, år 1912 till månadslönare
och fr. o. m. 1921 till kontorsföreståndare.

När Söderström således nu den 1 juli 1929 avskedas, har han varit anställd
såsom kontorsman i cirka 26 år å besiktningsförrättningen och enligt såväl
platsbetyg som rullan ständigt skött sig förtjänstfullt. Staten har ju också
sörjt för att i statens tjänst anställda efter en dylik lång tjänstgöring ej lämnas
helt utan ersättning i händelse vederbörande tjänst indrages.

Men för att en månadslönare såsom Söderström skall vid avgång ifrån tjänsten
kunna erhålla förtidspension fordras 20 tjänsteår och 50 levnadsår. Vad
villkoret bm 20 tjänsteår angår fyller herr Söderström detsamma mer än val
då han om han nödgas avgå den 1 juli 1929 har bakom sig 26 års tjänstgöring,
men däremot fyller han icke villkoret om 50 levnadsår alldenstund han den 1
juli 1929 endast uppnår en ålder av cirka 45 V2 år.

Skola nu bestämmelserna angående förtidspensionering strikt tillämpas, kan
Söderström icke komma i åtnjutande av förtidspension utan blir tilldelad avskedsersättning.
»

Beträffande motiveringen i övrigt hänvisar utskottet till motionen.

Av tillgängliga handlingar framgår, att Söderström, som är född den 14 januari
1884 och alltså 44 år gammal, såsom kontorsföreståndare å besiktningsförrättningen
vid flottans station i Karlskrona sedan den 1 januari 1927 åtnjutit
avlöning med ett belopp av 289 kronor 50 öre för manad jämte dyrtidstillägg
därå enligt för oreglerade verk gällande grunder.

I en till Kungl. Maj:t ingiven, den 28 november 192.7 dagtecknad ansökning
hemställde Söderström om rätt att vid avgång från befattningen erhålla förtidspension
i stället för avskedsersättning. Han framhöll till stöd för denna
ansökan bland annat, att han vore gift och hade två minderåriga barn att försörja,
samt betonade svårigheterna — särskilt med hänsyn till det stora antalet
övertaliga militära befattningshavare, vilka fortfarande uppbure lön — att
efter entledigandet vinna anställning i enskild tjänst.

I ett över ansökningen avgivet utlåtande den 29 december 1927 uttalade marinförvaltningen
som sin åsikt, att ett bifall till framställningen, som givetvis
måste förutsätta riksdagens medgivande, skulle kunna medföra oförutsedda
konsekvenser. På grund härav funne sig marinförvaltningen förhindrad att
tillstyrka ansökningen.

Genom beslut den 27 januari 1928 har Kungl. Maj:t funnit framställningen
icke föranleda någon Kungl. Maj :ts åtgärd.

Enligt de i överensstämmelse med 1925 års riksdags beslut genom kungörelse
den 15 januari 1926 (nr 10) utfärdade föreskrifterna angående förtidspension
och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare vid armén och
marinen erhålla sådana löntagare, vilka till följd av den år 1925 beslutade nya
försvarsorganisationen bliva övertaliga och på den grund erhålla avsked från
anställning vid försvarsväsendet utan att i samband därmed erhålla annan likvärdig
anställning vid försvarsväsendet eller eljest i statens tjänst, förtidspen -

U ts kottet.

Bankoutslcottets utlåtande Nr SO.

Ang.

pension åt f.
sergeanten
0. F. Lundgvist.

sion eller avskedsersättning under villkor och enligt grunder, som stadgas i
kungörelsen. Sådan förmån utgår endast till löntagare, vars avgång ur tjänsten
äger rum före den 1 juli 1929. För erhållande av förtidspension erfordras
att vid avgången ur tjänst hava uppnått en levnadsålder av 50 år samt att
tillika hava viss sammanlagd anställningstid i statens tjänst. Berörda tid är
för den grupp, vartill Söderströms befattning synes vara att hänföra, bestämd
till minst 20 år. Löntagare, som icke är berättigad till förtidspension men kan
ifragakomma till avskedsersättning, erhåller sådan ersättning med belopp, motsvarande
en månads arbetsförtjänst för varje helt års anställning i statens tjänst
intill 15 års anställning samt två månaders arbetsförtjänst för varje helt års
anställning därutöver. Dock må avskedsersättning icke utgå med högre belopp
än, för den befattningsgrupp varom här är fråga, 10,000 kronor.

Av utredningen i ärendet framgår, att Söderström med avseende å levnadsålder
icke uppfyller eller före den 1 juli 1929 kan komma att uppfylla stadgade
förutsättningar för erhållande av förtidspension. Däremot torde han, om
han före sistnämnda dag på grund av den nya försvarsorganisationens genomförande
entledigas från sin anställning och därvid icke erhåller annan likvärdig
anställning i statens tjänst, vid avgången bliva berättigad till avskedsersättning,
vilken synes komma att uppgå till stadgat maximibelopp av 10,000
kronor.

Även om billighetsskäl kunna aberopas för beredande åt Söderström av pension
vid eventuell avgang ur tjänst, maste utskottet dock för sin del i likhet med
marinförvaltningen finna det vara med hänsyn till konsekvenserna betänkligt
att i särskilda fall medgiva undantag från de av statsmakterna fastställda grunderna
beträffande ersättning till personal, som i samband med försvarsrevisionen
blivit övertalig. Det må för övrigt framhållas att, såvitt av utredningen
framgår, Söderström fortfarande är i tjänst å sin befattning. Det kan sålunda
för närvarande icke bedömas, huruvida Söderström kan komma att i samband
med eventuellt entledigande erhålla annan anställning.

Pa grund av det anförda far utskottet avstyrka bifall till den föreliggande
motionen. Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion II: 115 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

7 :o.

I en inom andra kammaren av herr Lilliecreutz jämte sex av kammarens
övriga ledamöter väckt motion nr 353 har föreslagits, »att riksdagen ville
bevilja f. d. sergeanten i Kungl. Jönköpings regemente Gunnar Ferdinand
Lundqvist den pension, till vilken han varit berättigad, därest han före sin
under tjänsten iråkade sjukdom varit befordrad till sergeant på stat samt att
han därjämte må bibehålla den ersättning från riksförsäkringsanstalten som
nu utgår för skada i militärtjänst».

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Lundqvist, som är född den 26 juli
1894, antogs såsom volontär vid Jönköpings regemente den 13 april 1912 samt
efter genomgångna underbefälsskolor befordrades till vicekorpral och korpral
1913, till furir av 2:a klassen 1914 och till furir av l:a klassen 1918. Han genomgick
1921—1922 infanteriets underofficersskola å Karlsborg, varifrån han
utexaminerades såsom nr 2 med högsta betygssiffra bland 99 elever. År 1922
konstituerades han till sergeant i regementet.

Under augusti månad 1925 drabbades Lundqvist av lungtuberkulos samt intogs
å sanatorium, där han kvarstannade till september 1926. På grund av
sjukdomen erhöll Lundqvist enligt gällande bestämmelser avsked från regementet
den 31 oktober 1925.

På grund av sjukdomen har Lundqvist från och med den 4 september 1926
— då han upphört att åtnjuta underhåll och vård genom militär myndighets
försorg — tillerkänts livränta enligt förordningen den 18 juni 1909 om ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring. Livräntan
har genom särskilda beslut av riksförsäkringsanstalten med hänsyn till
graden av nedsättning i Lundqvists arbetsförmåga fastställts för tiden 4 september
1926—31 mars 1927 till 900 kronor, för tiden 1 april—30 september
1927 till 675 kronor samt för tiden 1 oktober 1927—31 mars 1928 likaledes
till 675 kronor. Vid fastställande av sistnämnda belopp har arbetsförmågan
beräknats vara nedsatt med 75 procent av det normala.

Lundqvist, som före sjukdomen ingått äktenskap, har i detta ett barn, fött
den 30 juli 1925.

I motionen har till stöd för det framställda förslaget framhållits, bland
annat, att befordringsförhållandena vid regementet under Lundqvists utbildningsår
varit synnerligen ogynnsamma. På grund härav hade han tidigast
under år 1926 kunnat påräkna befordran till sergeant på stat, under det att
till hans årskurs vid underofficersskolan hörande personal vid andra infanteriregementen
redan före år 1925 vunnit sådan befordran. Om han före sjukdomens
inträdande vunnit befordran på stat, skulle han hava blivit berättigad
till pension.

På sätt av den lämnade utredningen framgår, har Lundqvist i anledning
av den sjukdom, som drabbat honom under militärtjänstgöringen, tillerkänts
författningsenlig livränta. Vid sådant förhållande har utskottet — även om
ömmande omständigheter i detta fall otvivelaktigt måste anses föreligga -—
funnit sig med hänsyn till de konsekvenser, som skulle kunna föranledas av
ett beslut om ytterligare förmån för Lundqvist, icke kunna tillstyrka någon
åtgärd i den av motionärerna föreslagna riktningen.

Utskottet får alltså hemställa,

att förevarande motion II: 353 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Utskottet.

Bankoutslcottets utlåtande Nr SO.

Ang.

pension åt
fyra förutvarande
båtsmän.

Utskottet.

8 ro.

I en till riksdagen avlåten, den 10 februari 1928 dagtecknad proposition
nr 60 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att förutvarande båtsmännen Anders Ferdinand Jonsson Frodig, Josef
Nilsson Hultman, Leonard Pettersson Hult och Hobert Westin Ställhult
må tilldelas pension, såsom om de uppfyllt härför reglementsenligt stadgade
villkor, att utgå för Frodig från och med januari, för Hultman från och med
februari, för Hult från och med maj och för Ställhult från och med september,
allt år 1927.

Av handlingarna i ärendet framgår

beträffande Frodig, att han, som är född den 26 januari 1861, beviljats
avsked ur krigstjänsten den 8 maj 1897 efter en tjänstetid av 20 år 2 månader,
varav 16 år 3 månader 12 dagar från 20 års ålder; att han vid avskedet
erhållit vitsord att under tjänstetiden hava sig redligt och skäligen väl skickat;
samt att han är medellös;

beträffande Hultman, att han, som är född den 1 januari 1854, beviljats
avsked ur krigstjänsten den 1 juli 1896 efter en tjänstetid av 18 år 7 månader
från 20 års ålder; att han vid avskedet erhållit vitsord att under tjänstetiden
hava sig redligt och väl skickat; samt att han befinner sig i torftiga ekonomiska
omständigheter;

beträffande Hult, att han, som är född den 21 februari 1861, beviljats avsked
ur krigstjänsten den 26 juni 1897 efter en tjänstetid av 17 år 10 månader,
därav 16 år 4 månader 5 dagar från 20 års ålder; att han vid avskedet
erhållit vitsord att under tjänstetiden hava sig redligt och väl skickat; att han
tjänstgjort vid skeppsgossekåren i Marstrand från och med år 1917 till den

1 april 1927 som vaktmanskap, stugvakt i kanslihuset och trädgårdsskötare;
samt att han under sistnämnda tjänstgöring fullgjort sina åligganden på ett
förtjänstfullt sätt samt visat stor villighet och synnerlig plikttrohet; samt

beträffande Ställhult, att han, som är född den 7 juni 1861, beviljats avsked
ur krigstjänsten den 23 september 1898 efter en tjänstetid av 18 år

2 månader, varav 17 år 3 månader från 20 års ålder; att han vid avskedet erhållit
vitsord att under tjänstetiden hava sig redligt och utmärkt väl skickat;
att han är medellös och på grund av sjuklighet icke kan genom arbete erhålla
tillräcklig inkomst för sitt uppehälle; samt att han icke kan påräkna hjälp från
närstående eller annan hjälp för framtiden.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Med hänsyn till förut av riksdagen i liknande fall fattade beslut har utskottet
funnit sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet
får alltså hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande proposition.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

9 :o.

I en inom andra kammaren av herr Petersson i Broaryd väckt motion nr 17 n

har föreslagits, »att riksdagen må medgiva, att förre soldaten vid Jönköpings Vadstena
regemente Amandus Vilhelm Allvin må från och med den 1 juli 1928 från ^Urigsmans-^
Vadstena krigsmanshuskassa tilldelas underhall enligt samma grunder som soldaten A. Vom
han tjänat för underhålls erhållande föreskriven tid». . Allvin Beträffande

motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar i ärendet framgår, att Allvin är född den 9
april 1866 och sålunda omkring 62 år gammal, samt att han varit i krigstjänst
såsom soldat vid Jönköpings regemente under tiden 28 oktober 1885 4

september 1905 eller omkring 19 år 10 månader. Enligt ett den 3 januari 1928
dagtecknat läkarintyg har Allvin vid undersökning befunnits »lida av lindriga
symtom av prostatism». Vederbörande kommunalnämndsordförande har
i avgivet intyg förklarat, att Allvin befunne sig i sadana ekonomiska omständigheter,
att han vore i stort behov av pension samt att han endast i ringa grad
kunde själv bidraga till sin egen och sin familjs försörjning. Beträffande hans
ekonomiska förhållanden har utskottet i övrigt inhämtat, att han äger en fastighet,
taxerad till 15,700 kronor, vilken likväl synes vara intecknad till ett
belopp av 9,500 kronor.

Vid prövning av förevarande ärende har utskottet icke funnit sig övertygat
om att i detta fall föreligga sådana ömmande omständigheter, vilka böra utgöra
förutsättning för en dispens av här ifragasatt art. Utskottet har pa
grund härav ansett sig böra avstyrka bifall till motionärens förslag. Enligt
utskottets mening måste hänsynen till det stora antalet förutvarande indelta
soldater och till de konsekvenser, som ett avvikande från hittills tillämpade
grunder beträffande förutsättningarna för dispens alltså kan medföra, påkalla
en viss varsamhet vid behandling av dylika dispensfrågor.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 17 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Utskottet.

10 :o.

Herr Petersson i Broaryd har vidare i en inom andra kammaren väckt motion
nr 27 hemställt, »att riksdagen må medgiva, att förre soldaten vid Jönkö- Vadstena
pings regemente Carl Johan Thelin må från och med den 1 juli 1928 från krigsmanshyVadstena
krigsmanshuskassa tilldelas underhåll enligt samma grunder som g0^“nV>.
om han tjänat för underhålls erhållande föreskriven tid». ^ Thelin.

I fråga om de skäl, motionären anfört till stöd för sitt förslag, tillåter sig
utskottet att hänvisa till motionen.

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

Av tillgängliga handlingar i förevarande ärende inhämtas, att Thelin är
född den 11 april 1864 och alltså omkring 64 år gammal samt att han varit
i tjänst såsom indelt soldat vid Jönköpings regemente under tiden 28 oktober
1885—4 september 1905 eller omkring 19 år 10 månader. Enligt ingivet läkarbetyg,
dagtecknat den 10 december 1927, var Thelin vid nämnda tidpunkt på
grund av sjukdom (sviter efter hjärnblödning i juni 1927) oförmögen till
arbete, vilken arbetsoförmåga sannolikt vore för framtiden bestående. Vederbörande
kommunalnämndsordförande har i avgivet intyg anfört, att Thelin
på grund av ålder och klen hälsa icke själv kunde sköta de manliga sysslorna
vid det jordbrukshemman, som han ägde, samt att hans ekonomiska ställning
vore sådan, att han hade knappt om tillgångar att leja arbetskraft, varför
behovet av pension syntes ganska stort. Enligt vad utskottet inhämtat, är
den av Thelin ägda fastigheten taxerad till ett belopp av 8,000 kronor. Av
handlingarna synes vidare framgå, att det av Thelin ägda hemmanet skötes av
en son till honom.

Utskottet. Ej heller i förevarande fall har utskottet funnit tillräckliga skäl föreligga för
tillstyrkande av underhållsförmån. På grund härav får utskottet avstyrka bifall
till motionen och alltså hemställa,

att förevarande motion II: 27 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

11 :o.

Pe£dL åt 1 en.inom andra kammaren av herr Lovén väckt motion nr 35 bär föreslagits,
musikfan- >>a^ riksdagen måtte besluta, att till musikfanjunkaren Bror Otto Waldstein

twalltein. . flå? 0ch med. den daS> Waldstein fyller 50 år, ur Arméns pensionskassa
utga en årlig pension med det belopp Waldstein skulle erhållit, om han innehaft
stadgat antal tjänsteår vid sitt avskedstagande.»

Beträffande motiveringen för förslaget får utskottet hänvisa till motionen
med därvid fogade bilagor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Waldstein, som är född den 3 september
1877 och alltså 50 år gammal, antagits till skvadronstrumpetare vid
Kronprinsens husarregemente den 1 november 1892 samt efter befordran till
musikkorpral vid regementet och sergeant i regementet den 31 oktober 1913
erhållit avsked från regementet, i vars reserv han sedermera utnämnts år 1913
till musiksergeant och år 1921 till musikfanjunkare.

Utskotta. Enär Waldstein vid avskedet från regementet icke uppnått 40 levnadsår,
är han på grund av gällande bestämmelser rörande underhåll från Vadstena
kngsmanshuskassa icke berättigad till underhåll från kassan. Ej heller är
han i övrigt berättigad till pension eller därmed jämförlig förmån av allmänna
medel.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30. lo

Då Waldstein redan år 1913 vid 36 års ålder lämnat den aktiva statstjänsten,
har utskottet ansett sig icke kunna tillstyrka, att han skulle beredas vare sig
pension eller därmed jämförligt understöd av statsmedel eller underhåll från
Vadstena krigsmanshuskassa.

Utskottet hemställer på grund härav,

att förevarande motion 11:35 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

12 :o.

I en inom andra kammaren av herr Mårtensson väckt motion nr 61 har hem- Ang. ^
ställts, »att riksdagen måtte bevilja förre fältmusikanten vid Kungl. Bohus- jörre extra
läns regemente Otto Julius Blomdahl en årlig pension av 500 kronor utöver
den redan nu erhållna gratifikationen, samt att denna pension utgar från den Blomdahl.
1 januari 1928».

Beträffande motiveringen hänvisar utskottet till motionen med därvid fogade
bilagor.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Blomdahl, som är född den 2 december
1853, antagits till spel vid Bohusläns regemente den 15 maj 1867,
förordnats till extra fältmusikant med sergeants grad den 6 juli 1883 samt
erhållit avsked på egen begäran den 19 juli 1890. Blomdahl, som enligt vederbörliga
intyg är medellös och i synnerligt behov av pension, har från och
med år 1922 årligen åtnjutit gratifikation från invalidhusfonden till belopp av
150 kronor.

Då Blomdahl redan år 1890 vid 36 års ålder på egen begäran lämnat sin utskottet.
anställning vid regementet, har utskottet ansett sig icke kunna tillstyrka vare
sig att han skulle beredas pension eller därmed jämförligt understöd av statsmedel
eller att riksdagen skulle tillerkänna honom underhåll från Vadstena
krigsmanshuskassa.

Utskottet hemställer,

att förevarande motion II: 61 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

13:o.

I en inom andra kammaren av herr Lindley väckt motion nr 62 har hem- _ ^ A ng^
ställts, »att riksdagen måtte bevilja förre distinktionskorpralen Lars Olsson ars\fd ^
Thor, Hellmyran, Söderhamn, ett årligt understöd av 300 kronor att under
hans återstående livstid utgå från och med den 1 januari 1928».

I fråga om motiveringen får utskottet hänvisa till motionen med därvid fogade
bilagor.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Olsson Thor är född den 19 maj
1856 och sålunda nu omkring 72 år gammal, att han varit i krigstjänst vid

Utskottet.

Ang.

årligt understöd
åt f.
soldaten S.
(Folk) Löfström.

Utskottet.

Banlcoutslcottets utlåtande Nr 30.

Värmlands regemente från och med den 22 februari 1878 till och med den
15 maj 1909 eller sammanlagt något över 31 år samt att han befordrats till
vice korpral år 1890 och till korpral år 1895. I anledning av anställningen
åtnjuter han underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa. Enligt vederbörliga
intyg^ är Thor numera medellös och i stort behov av understöd samt på
grund av åderförkalkning m. m. nästan alldeles oförmögen till arbete.

Av utredningen framgår, att Olsson Thor åtnjuter honom författningsenligt
tillkommande underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa. Att, såsom motionären
ifrågasatt, därutöver tillerkänna honom understöd av statsmedel har utskottet,
i överensstämmelse med hittills tillämpade grunder, ansett sig icke
kunna tillstyrka.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motion II: 62 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

14 :o.

I en inom andra kammaren av herr Johansson i Kälkebo väckt motion nr 63
har hemställts, »att riksdagen måtte bevilja förre soldaten numera snickaren
Salomon (Falk) Löfström årligt understöd från Vadstena krigsmanshuskassa
fiån den 1^ juli innevarande år, så länge han lever, såsom om han tjänstgjort
under så lång tid, att han på grund därav vore berättigad till dylikt understöd».

I fråga om motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar framgår, att Löfström är född den 22 februari
1861 och alltså 67 år gammal samt att han varit i krigstjänst vid Hälsinge
regemente under tiden 27 februari 1882—4 september 1896 eller omkring
14 12 år. Löfström, som till yrket är snickare, lider på grund av kronisk
ledgångsreumatism samt åderförkalkning av väsentlig nedsättning i arbetsförmågan.

Då Löfströms tjänstetid uppgår till endast omkring 14V2 år, har utskottet
i överensstämmelse med hittills tillämpad praxis, funnit sig icke kunna tillstyrka,
att han skulle beredas underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,
sasom om han tjänat för dylik förmåns erhållande föreskriven tid.

Utskottet hemställer alltså,

att föievarande motion II: 63 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Banlcoutskottets utlåtande Nr 30.

15 :o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 272 har herr Nilsson i Antnäs
hemställt, »att riksdagen må besluta, att förre soldaten vid livkompaniet avyr(j‘n Vadstena
Kungl Norrbottens regemente nr 16 Lars Erik Öhman må erhålla understöd krigsmans ''

. . , huskassa åt

från vadstena kngsmanshuskassa». y. soldaten L.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen med därvid E. öhman.
fogade bilagor.

Av de vid motionen fogade handlingarna inhämtas, att öhman, som är född
den 29 november 1862 och alltså 65 år gammal, varit i krigstjänst vid Norrbottens
regemente under tiden 13 januari 1883—23 september 1902 eller omkring
19 år 8 månader. Enligt läkarbetyg är öhman, som i april 1927 träffats
av blodpropp i hjärnan, för all framtid oförmögen att utföra något egentligt
eller mera uthållande arbete. Vederbörande kommunalnämndsordförande
har intygat, att Öhman icke äger annan förmögenhet än en av honom förvärvad
lägenhet, som varit avsatt till soldattorp. A lägenheten, vilken äi
taxeringsvärderad till 1,700 kronor, vilar avsevärd skuld.

Med hänsyn till Öhmans tjänstetid och övriga i ärendet åberopade om- utskottet.
ständigheter har utskottet ansett sig böra tillstyrka, att Öhman må förklaras
berättigad till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa, oaktat han icke
tjänat kronan under den tid, som är föreskriven för en dylik förmån. Det ifrågasatta
underhållet lärer böra utgå från och med den 1 juli 1928.

I enlighet med det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 272,
må medgiva, att förre soldaten vid Norrbottens regemente Lars
Erik öhman må från och med den 1 juli 1928 från Vadstena
krigsmanshuskassa tilldelas underhåll enligt samma grunder,
som om han tjänat för underhålls erhållande föreskriven tid.

16 :o.

I en inom andra kammaren av herrar Hedlund i Östersund och Ler sson i
Trången väckt motion nr 354 har hemställts, »att riksdagen ma medgiva, att
förre dragonen vid Alsens skvadron nr 39 Erik Wikén ma från och med den
1 juli 1928 från Vadstena krigsmanshuskassa tilldelas underhåll enligt samma
grunder som om han tjänat för underhålls erhållande föreskriven tid».

Beträffande motiveringen hänvisar utskottet till motionen.

Av tillgängliga handlingar har utskottet inhämtat, att Wikén, som är född
den 19 juli 1855 och alltså över 72 år gammal, varit i krigstjänst vid Jämtlands
hästjägarkår, sedermera Norrlands dragonregemente, under tiden 5 november
1873—20 juli 1893 eller omkring 19 år 8 månader. Enligt vederbörligt
intyg är Wikén medellös och lever i ytterst fattiga omständigheter.

Ang.

årligt understöd
från
Vadstena
krigsmanshuskassa
åt
f. dragonen
E. Wikén.

1(5

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

Utskottet. Med hänsyn till vad i ärendet förekommit tillstyrker utskottet, att Wikén må
berättigas till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa såsom om han tjänat
kronan under den tid, som för en dylik förmåns erhållande är föreskriven.
Beträffande tidpunkten för underhållets inträdande har utskottet intet att erinra
mot vad motionärerna föreslagit.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, med bifall till förevarande motion II: 354,
ma medgiva, att förre dragonen vid Norrlands dragonregemente
Erik Wikén må från och med den 1 juli 1928 från Vadstena
krigsmanshuskassa tilldelas underhåll enligt samma grunder
som om han tjänat för underhålls erhållande föreskriven tid.

C. Allmänna indragningsstaten.

I. Ang. justitiedepartementet.

17: o.

Ang. I en inom första kammaren under nr 64 väckt motion har herr Leander hem si<yn\i\am-

>>a^’ riksdagen måtte medgiva, att f. kamreraren i fångvårdsstyrelsen,

reraren i f-^extra byrådirektören å styrelsens arbetskontor Knut Alexander Lindström
styrelsen K. ma ^ran oc^ 1928 års ingång under sin återstående livstid åtnjuta, utöver
A. Lindström, honom författningsenligt tillkommande pension, en årlig tilläggspension från
allmänna indragningsstaten till belopp av 856 kronor.»

Beträffande Lindströms anställnings- och avlöningsförhållanden har i motionen
till en början lämnats följande redogörelse:

»Lindström är född den 15 februari 1860, antogs den 11 juli 1882 till e. o.
tjänstemän i fångvårdsstyrelsen samt utnämndes den 28 mars 1890 till revisor
och den 16 oktober 1915 till kamrerare i styrelsen. På grund av fångvårdsstyrelsens
förordnande uppehöll Lindström arbetsintendentsbefattningen å det
iör besörjande av ärenden rörande arbetsdriften vid fångvårdsanstalterna inrättade
arbetskontoret i styrelsen från och med den 3 september 1914 till dess
han genom Kungl. Maj:ts beslut den 23 september 1915 förordnades till arbetsintendent
tillsvidare intill utgången av år 1920. Detta sistnämnda förordnande
förnyades! genom Kungl. Maj:ts beslut den 31 december 1920 att gälla
tillsvidare intill utgången av år 1925.

r... \ samband med den av 1921 års riksdag beslutade löneregleringen

iör fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten arbetsintendenten givits ställning
av extra byrådirektör, förordnades Lindström av Kungl. Maj:t att från och
med den 1 januari 1922, då löneregleringen trädde i kraft, tillsvidare under
samma år vara extra byrådirektör. Förordnandet förnyades genom särskilda
beslut av Kungl. Ma-j:t för tiden den 1 januari 1923—den 31 december 1927,
vilken sistnämnda dag Lindström, som den 15 februari 1927 uppnått 67 års
alder, efter erhållet avsked avgick från tjänsten.

Åren 1906—1915 bestred Lindström under kortare perioder byråchefstjänsten
å styrelsens kameralbyrå sammanlagt 1 år 7 månader 15 dagar På
grund av särskilda av Kungl. Maj:t meddelade beslut innehade Lindström

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

därefter förordnande å sistnämnda befattning under ordinarie innehavarens
tjänstledighet för offentliga uppdrag från och med den 1 mars 1916 till och
med den 15 november 1923 (med undantag av tiden den 1 juni—den 4 september
1918, då Lindström dels åtnjöt semester dels ock tjänstgjorde å arbetsintendentsbefattningen)
samt under större delen av år 1927.

Lindström har sålunda innehaft förordnande såsom arbetsintendent eller
extra byrådirektör å fångvårdsstyrelsens arbetskontor under mer än 131/4_år,
därav 12 1li år enligt Kungl. Maj:ts förordnande, qph har därunder tjänstgjort
såsom kameralbyråchef i ungefär 10 1/2 år.

Före den 1 januari 1922, då förutnämnda lönereglering för fångvårdsstyrelsen
trädde i kraft, åtnjöt Lindström såsom arbetsintendent ett arvode av
7,000 kronor för år, vilket arvode med 200 kronor översteg byrådirektörs i
oreglerat verk löneförmåner. Såsom extra byrådirektör tillhörde Lindström
samma lönegrad som ordinarie byrådirektör eller nuvarande lönegrad B 28
i gällande avlöningsreglemente. Sedan den 1 oktober 1923 åtnjöt Lindström
avlöning enligt samma lönegrads 30 :e löneklass eller med 10,500 kronor för ar.

Under förut omnämnda förordnanden såsom byråchef uppbar Lindström
under tiden före den 1 juli 1919 och efter den 1 januari 1922. förutom lön
såsom arbetsintendent respektive extra byrådirektör, stadgad vikariatsersättning
samt under tiden från och med den 1 juli 1919 till utgången av år 1921
med byråchefstjänsten förenad begynnelseavlöning, minskat med ett mot pensionsavgift
å tjänsten svarande belopp.»

Beträffande de förhållanden, under vilka statsmakterna fattat beslut om inrättande
av ifrågavarande extra byrådirektörsbefattning, har härefter i motionen
anförts följande:

»I det betänkande (LXIII), som 1902 års löneregleringskommitté den 24
januari 1921 avgav angående reglering av löneförhållanden m. m. vid fångvårdsstyrelsen
och fångvårdsstaten, föreslog kommittén beträffande arbetskontoret,
att detta skulle avskiljas från kameralbyrån och att åt^ detsamma skulle
givas en självständigare ställning under ledning ^av en byrådirektör. Såväl
denne som den å byrån biträdande personalen ansågs av kommittén böra beredas
ordinarie anställning. I den proposition (nr 212), som beträffande fångvårdsstyrelsens
organisation och lönereglering avläts till 1921 års riksdag, föreslogs,
att arbetskontoret skulle ställas under ledning av en ordinarie byrådirektör.
Riksdagen beslöt, att arbetskontoret skulle avskiljas från kameralbyrån
och organiseras såsom en ordinarie avdelning inom byrån. Däremot
ansåg sig riksdagen -— efter det av kamrarna fattade olika beslut sammanjämkats
— ej kunna godtaga Kungl. Maj:ts förslag om uppförande på ordinarie
stat av byrådirektören, utan syntes denne befattningshavare böra anställas
å extra stat; och uppfördes för ändamålet ett anslag å 10,500 kronor.

Fångvårdsstyrelsen har efter 1922 flera gånger väckt förslag om extra byrådirektörsbefattningens
uppförande på ordinarie stat, men Kungh Maj:t har
bland annat i statsverkspropositionerna till såväl 1926 som 1927 års riksdagar
funnit sig ej kunna upptaga frågan till behandling, förrän väckt förslag om
indragning av byrådirektörsbefattningen å fångvårdsstyrelsens sociala avdelning
blivit slutligen prövat.»

Motionären har vidare erinrat, att Lindström, som enligt bestämmelserna
i 1907 års civila pensionslag är berättigad att uppbära pension endast i egenskap
av kamrerare i 24 :e lönegraden med ett pensionsunderlag av 5,076 kronor,
hos Kungl. Maj :t gjort framställning om rätt att vid avgången ur tjänst erhålla
tilläggspension, motsvarande skillnaden mellan pensionsunderlagen för

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 8 samt. 15 häft. (Nr SO.) 2

Banlcoutskottets utlåtande Nr SO.

24:e och 26:e lönegraderna. Rörande behandlingen av denna framställning må
här anföras följande.

Fångvårdsstyrelsen tillstyrkte i avgivet utlåtande bifall till framställningen.

Statskontoret, som jämväl avgav utlåtande över framställningen, anförde
därvid följande:

»Enligt statskontorets mening måste det anses principiellt betänkligt, att en
ordinarie befattningshavare vid civilförvaltningen tillerkännes pension med
annat belopp än det, som motsvarar den av honom innehavda ordinarie tjänsten.

Emellertid vill statskontoret ej underlåta att erinra, att tilläggspension utöver
den författningsenligt bestämda pensionen tidigare beviljats i ett fall, som
företer en viss likhet med det nu förevarande. 1925 års riksdag beslöt nämligen
(skr. nr 114 p. 12) på av Eders Kungl. Maj:t genom proposition (nr 25
p. 1) gjord framställning tilldela kanslirådet W. F. Schalén en tilläggspension
å 600 kronor i anledning därav, att Schalén under en följd av år uppehållit
expeditionschefsämbete. Beloppet av den beviljade tilläggspensionen motsvarade
två tredjedelar av skillnaden mellan pensionsunderlagen för överdirektör
av högre grad, med vilken expeditionschef är i avlöningshänseende jämställd,
och för kansliråd.

Mellan berörda fall och det nu förevarande föreligger dock den skillnaden,
att Schalén var innehavare av det å ordinarie stat uppförda expeditionschefsämbetet,
under det att Lindström allenast innehar förordnande att uppehålla
den på extra stat uppförda extra byrådirektörsbefattningen i fångvårdsstyrelsen.
På grund härav torde beslutet angående tilläggspension åt Schalén knappast
kunna åberopas såsom stöd för beviljande av liknande förmån åt sökanden.
— Den omständigheten att Lindström under ett antal år på förordnande uppehållit
jämväl byråchefsämbete synes ej heller kunna föranleda beredande av
förhöjd pension åt honom.

Därest emellertid Eders Kungl. Maj :t skulle finna de av sökanden åberopade
omständigheterna vara sådana, att tilläggspension bör för honom utverkas,
synes densamma kunna beräknas på följande sätt.

Pensionsunderlaget utgör i lönegraden B 28, till vilken byrådirektör i fångvårdsstyrelsen
är hänförlig, 6,360 kronor. Den av sökanden innehavda ordinarie
befattningen såsom kamrerare i fångvårdsstyrelsen tillhör lönegraden B 24;
och är pensionsunderlaget för sagda tjänst sålunda 5,076 kronor. Skillnaden
mellan sagda pensionsunderlag utgör 1,284 kronor. Härifrån bör avgå en
tredjedel såsom motsvarande den på befattningshavarens egna avgifter grundade
delen av pensionen — då ju i förevarande fall pensionsavgifter erlagts
endast vid den lägre befattningen — varefter återstår ett belopp av 856 kronor,
som under ovan angivna förutsättning skulle utverkas såsom tilläggspension
åt sökanden.»

Fångvårdsstyrelsen, som i anledning av statskontorets utlåtande ånyo yttrade
sig i ärendet, anförde därvid bland annat:

»Enligt styrelsens förmenande måste det anses förenat med billighet, att
vid pensionens bestämmande för Lindström hänsyn tages till den långa tid,
varunder han på ett förtjänstfullt sätt bestritt befattningar i högre lönegrad
än den 24 :e, särskilt den tid han jämlikt Kungl. Maj:ts förordnande varit innehavare
av föreståndarskapet för styrelsens arbetskontor. I sådant hänseende
tillåter sig styrelsen erinra därom, att 1921 års pensionskommitté i sitt den
30 november 1925 avgivna betänkande med nytt förslag till civil tjänstepensionslag
under 1 § 2 mom. jämförd med 29 § förordat, att i ett fall som

Banlcoutskottets utlåtande Nr SO.

det nu ifrågavarande pensionen skulle bestämmas efter den å extra stat
uppförda befattningen. Ävenledes må bringas i erinran, hurusom pensionskommittén
i nämnda betänkande (sid. 62) uttalat att, därest någon befattningshavare
vid avgång från tjänsten under synnerligen lång tid innehaft
förordnande å högre avlönad ordinarie tjänst, frågan om tilläggspension i
dylikt fall borde kunna ordnas genom särskild framställning till riksdagen.

Med hänsyn till det sagda anser sig styrelsen böra på det livligaste tillstyrka,
att någon tilläggspension må beredas Lindström.»

Genom beslut den 28 januari 1927 fann Kungl. Maj:t den gjorda framställningen
icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Motionären har förklarat sig anse starka billighetsskäl tala för, att vid
bestämmande av Lindströms pension hänsyn toges till hans långvariga förordnande
å ifrågavarande byrådirektörstjänst. Dessa skäl hava i motionen närmare
utvecklats.

I motionen har slutligen anförts, att det endast mycket sällan syntes förekomma,
att en tjänsteman så lång följd av år som Lindström beklätt tjänst utan
full pensionsrätt, motsvarande tjänsten, varför principiella betänkligheter ur
prejudikatsynpunkt knappast syntes i detta fall behöva göra sig gällande.

I en till utskottet ingiven, den 26 januari 1928 dagtecknad skrift har motionären
sedermera upplyst, att Lindström av Kungl. Maj:t erhållit förlängt
tillstånd att efter uppnådd pensionsålder tjänstgöra i fångvårdsstyrelsen till
och med den 30 juni 1928 samt att han sålunda komme att avgå med pension
först från och med den 1 juli 1928. Till komplettering av uppgifterna i motionen
angående tiden för Lindströms byråchefsförordnanden har vidare meddelats,
att Lindström tjänstgjort såsom t. f. byråchef jämväl under tiden den
22 september 1926—den 6 december 1927 eller ytterligare omkring 1 år 2 V2
månad i en följd.

På grund av vad sålunda och i övrigt i berörda skrift anförts, har motionären
till rättelse av det i motionen gjorda yrkandet hemställt, att den föreslagna
tilläggspensionen måtte bestämmas att utgå från och med dagen näst
efter den, då efter avsked från kamrerarbefattningen förordnandet å byrådirektörstjänsten
upphörde.

Det torde icke kunna förnekas, att vissa billighetsskäl kunna anföras till stöd
för förslaget om tilläggspension åt Lindström utöver den pension, som författningsenligt
tillkommer honom i egenskap av kamrerare hos fångvårdsstyrelsen.
Av principiella skäl har utskottet likväl ansett sig icke kunna tillstyrka detta
förslag. Ett stöd för denna ståndpunkt finner utskottet även ligga däri,
att frågan om pensionsrätt för ordinarie befattningshavare, vilka uppehålla
högre befattning å extra stat, upptagits till behandling i samband med det
under utredning varande spörsmålet om icke-ordinarie befattningshavares pensionsrätt
och att vid sådant förhållande ett beslut om tilläggspension i förevarande
fall skulle vara ägnat att föregripa en generell prövning av nämnda
fråga.

Utskottet.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Ang.

pension åt
snickarmästaren
J. Jansson
Mellqvist.

Det må vidare framhållas, att den i motionen uttalade uppfattningen, att det
här endast vore fråga om ett sällsynt undantagsfall, knappast torde vara riktig.
Även inom andra till den centrala statsförvaltningen hörande verk förekommer
det, att särskilda avdelningar av verket äro uppförda å extra stat
och att ordinarie befattningshavare i lägre lönegrader på förordnande bestrida
högre tjänster å extra stat. Ett bifall till motionärens förslag lärer alltså
kunna medföra konsekvenser beträffande andra delar av statsförvaltningen än
den här avsedda.

Utskottet vill i detta sammanhang slutligen erinra, att 1925 års riksdag
på hemställan av utskottet avslagit ett av Kungl. Maj:t framställt förslag
om tilläggspension åt byråchefen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen O. Z.
Ekdahl, vilken alltsedan år 1913 på förordnande uppehållit befattningen såsom
chef för en å ordinarie stat ej uppförd hamnavdelning inom styrelsen och
därvid under de senare åren av förordnandet uppburit avlöning lika med överdirektör
i högre lönegrad men var pensionsberättigad endast i egenskap av ordinarie
byråchef hos styrelsen.

På grund av det anförda har utskottet ansett sig böra avstyrka bifall till
motionen.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion 1: 64 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

II. Ang. försvarsdepartementet.

1.8 ro.

I en till riksdagen avlåten, den 3 februari 1928 dagtecknad proposition nr 57
har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för samma dag, i punkten 1 föreslagit
riksdagen medgiva, att snickarmästaren vid krigsskolan Jan Jansson Mellqvist
må från och med månaden näst efter den, varunder han entledigas från sin anställning
vid krigsskolan, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,800 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Mellqvist, som är född den 29 september
1857, alltsedan den 1 oktober 1891 i en följd varit anställd såsom snickare
vid krigsskolan; att han uppburit en avlöning, som under de senare åren
uppgått till i medeltal omkring 4,800 kronor för år; att han på grund av hög
ålder och sjuklighet inom kort nödgas lämna sin anställning; samt att han fullgjort
sina åligganden på ett synnerligen mönstergillt sätt och alltid fört en hedrande
vandel.

Beträffande storleken av den ifrågasatta pensionen hava arméförvaltningens
fortifikations-, intendents- och civila departement föreslagit ett årligt belopp av
1,452 kronor. Statskontoret, som funnit ifrågavarande belopp väl lågt, har
för sin del förordat en pension av 1,800 kronor för år.

I fråga om utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Banlcoutskottets utlåtande Nr 30.

Utskottet, som ej funnit tillräckliga skäl förebragta för att i förevarandc fall utskottet.
medgiva ett högre pensionsbelopp än som vid motsvarande tjänstetid plägat
beviljas föreståndare för regementsverkstad, eller 1,452 kronor, får hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, må medgiva, att snickarmästaren vid krigsskolan
Jan Jansson Mellqvist må från och med månaden näst efter
den, varunder han entledigas från sin anställning vid krigsskolan,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,452 kronor.

19 :o.

I punkten 2 av förevarande proposition har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
medgiva, att förre föreståndaren för Positionsartilleriregementets skräd- ^röMe.
deriverkstad Petter Ek må från och med den 1 januari 1928 under sin återstå- riföreståndaende
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,440 ren
kronor.

Alv handlingarna i ärendet inhämtas, att Ek är född den 27 januari 1858;
att han under tiden 13 december 1878—31 oktober 1889 tjänstgjort vid Gotlands
nationalbevärings artillerikår; att han från och med den 1 november 1889
till den 31 mars 1902 varit anställd såsom skrädderiföreståndare vid Gotlands
artillerikår; att han under tiden 1 april 1902—21 september 1908 jämsides med
idkande av privat skrädderirörelse utfört skrädderiarbete, utan att vara fast
anställd, för berörda kårs räkning; att han under tiden 22 september 1908—31
maj 1911 tjänstgjort såsom daglönare vid flottans skrädderiverkstad; att han
från och med den 1 juni 1911 till och med den 31 december 1927 innehaft anställning
såsom skrädderiföreståndare vid Positionsartilleriregementet; att han
under de senare åren vid regementet uppburit en avlöning, som — fransett dyrtidstillägg
— uppgått till i medeltal 3,140 kronor för ar; samt att han under
sin tjänstgöring skött sitt arbete på ett mönstergillt sätt och varit ett föredöme
för honom underställd personal.

I övrigt får utskottet beträffande utredningen i ärendet hänvisa till propositionen.

Utskottet, som icke funnit annan erinran att framställa mot Kungl. Maj :ts Utskottet.
förevarande förslag än att pensionsbeloppet synes böra jämkas till det belopp
— 1,452 kronor — som utskottet i nästföregående punkt förordat, får hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning, må medgiva, att förre föreståndaren för Positionsartilleriregementets
skrädderiverkstad Petter Ek må från
och med den 1 januari 1928 under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,452
kronor.

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

Ang.

pension åt
skomakarmästaren
E.
F. Löfholm.

Ang.

pension åt
förre skräddarmästaren

J. Fager.

20 :o.

Kungl. Maj:t har i punkten 3 av förevarande proposition föreslagit riksdagen
medgiva, att förmannen vid Karlsborgs artillerikårs intendenturverkstäder,
skomakarmästaren ''Emil Ferdinand Löfholm må från och med månaden
näst efter den, varunder han entledigas från sin anställning vid kåren, under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 1,260 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Löfholm, som är född den 10 december
1861, under en tid av något mera än 10 år varit sappör vid Sappörbataljonen;
att han, efter att under åren 1900—1904 hava varit skomakeriarbetare
vid Karlsborgs artillerikår, under sistnämnda år anställts såsom förman vid
kårens intendenturverkstäder, vilken sistnämnda anställning han fortfarande
innehar; att han lider av magkräfta, på grund varav hans arbetsförmåga är i
mycket hög grad nedsatt; att denna nedsättning av arbetsförmågan kan betraktas
såsom sannolikt för framtiden bestående; att han under de senare åren vid
kåren uppburit en avlöning, som —- frånsett dyrtidstillägg — uppgått till i
medeltal omkring 2,000 kronor för ar; samt att han fullgjort små åligganden
vid kåren på ett förtjänstfullt sätt.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Under åberopande av utredningen i ärendet hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande framställning.

21 :o.

Kungl. Maj:t föreslår i punkten 4 av samma proposition riksdagen medgiva,
att förre föreståndaren för Karlskrona grenadjärregementes skrädderiverkstad,
skräddarmästaren Jonas Fager må från och med den 1 oktober 1927
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 1,224 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Fager, som är född den 12 mars
1862, under åren 1902—1910 varit skrädderiarbetare vid Jönköpings regemente
samt sedan den 1 januari 1911 intill den 1 oktober 1927 innehaft anställning
såsom föreståndare för Karlskrona grenadjärregementes skrädderi verkstad; att
han under de senare åren vid regementet uppburit en avlöning, som — frånsett
dyrtidstillägg och förmånen av fri bostad — uppgått till i medeltal omkring
1,930 kronor för ar; att han pa grund av sjukdom och framskriden ålder är
mindre arbetsför; samt att han på ett synnerligen förtjänstfullt sätt fullgjort
sina tjänståligganden.

I fråga om utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Bankoutskottets utlåtande Nr SO. 23

Kungl. Maj :ts förslag har ej givit utskottet anledning till erinran, varför utskottet
hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

22 :o.

Uti punkten 5 av propositionen nr 57 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
medgiva, att förre verkmästaren vid Bohusläns regementes skrädderiverkstad
Adolf Struts må från och med den 1 juli 1927 under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension till så stort belopp,
att densamma, tillika med vad av honom atnjutes från Vadstena krigsmanshuskassa,
kommer att uppgå till sammanlagt 1,020 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Struts, som är född den 11 september
1864, under tiden 18 oktober 1884—30 september 1924 varit soldat vid
Bohusläns regemente; att han alltsedan den 12 november 1907 innehaft anställning
vid nämnda regementes skrädderiverkstad, under de första sex åren såsom
arbetare samt från och med den 1 november 1913 såsom verkmästare, vilken
sistnämnda anställning han lämnat den 30 juni 1927; att han lider av diabetes
mellitus, varigenom hans arbetsförmåga och krafter äro nedsatta; att han under
de senare åren vid regementet uppburit en avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg
— uppgått till i medeltal omkring 1,845 kronor för år, varjämte han
från Vadstena krigsmanshuskassa åtnjuter ett årligt understöd av 100 kronor
jämte därå belöpande dyrtidstillägg; samt att han under hela sin tjänstetid vid
regementet ådagalagt oförvitlighet, pålitlighet och duglighet.

I övrigt åberopar utskottet vad propositionen innehåller.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts här avhandlade förslag hemställer utskottet,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av riksdagen
bifallas.

23 :o.

Kungl. Maj :t har i punkten 6 föreslagit riksdagen medgiva, att föreståndaren
för Göta ingenjörkårs fästningsingenjörkompanis skomakeriverkstad
Frans Edvard Andersson må från och med månaden näst efter den, varunder
han entledigas från sin anställning vid kåren, under sin återstående livstid å
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,116 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Andersson är född den 24 februari
1860; att han under tiden 19 maj 1894—17 maj 1895 varit anställd vid marinens
centrala beklädnadsverkstad; att han alltsedan den 31 oktober 1908 innehaft
anställning såsom föreståndare för Göta ingenjörkårs fästningsingenjör -

Ång.

pension åt
förre skräddat
mästaren
A. Struts.

Ang.

pension åt
skomalceriföreståndaren

F. E. Andersson.

Bankoutslcottets utlåtande Nr SO.

kompanis skomakeriverkstad; att han lider av vissa sjukdomar samt på grund
därav anses vara till kroppsarbete oförmögen, och att denna arbetsoförmåga
sannolikt är för framtiden bestående; att hans avlöningsförmåner vid kåren
under de senare åren uppgått till i medeltal omkring 2,100 kronor för år; samt
att han fullgjort sina tjänståligganden till vederbörandes fulla belåtenhet samt
städse fört ett nyktert och anständigt leverne.

I fråga om utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

24 :o.

pension åt Under punkten 7 föreslås, att riksdagen må medgiva, att arbetaren vid
or&rforen A. Åkers krutbruk August Henning Karlsson må från och med månaden näst
H. Karlsson. efter den,, varunder han entledigas från sin anställning vid krutbruket, under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 1,152 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Karlsson, som är född den 15 maj
1859, sedan maj månad 1877 varit anställd vid Åkers krutbruk; att han under
de senare åren vid krutbruket uppburit en avlöning av i medeltal omkring 2,450
kronor för ar förutom förmanen av fri bostad, vedbrand, planteringsland och
sjukvård; att hans arbetsförmåga pa grund av hög ålder är betydligt nedsatt;
samt att han under sin anställningstid ådagalagt utmärkt god arbetsskicklighet
och sig utmärkt väl förhållit.

I avseende a vidare utredning aberopar utskottet vad propositionen innehåller.

Då Kungl. Maj :ts förslag under denna punkt ej givit utskottet anledning
till invändning, får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande framställning.

25 :o.

Ang. Kungl. Maj:t har under punkten 8 av berörda proposition nr 57 föreslagit
vll^Mre riksdagen medgiva, att envar av nedan angivna arbetare vid Karlsborgs tygvid
Karlsborgs station må från och med månaden näst efter den, varunder han entledigas från
tygstation. sin anställning vid tygstationen, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära arlig pension med följande belopp, nämligen Alexander
Karlsson, 1,152 kronor, Frans Ludvig Fors 1,152 kronor, Carl Vilhelm
Johansson 996 kronor, Gustaf Valfrid Andersson 996 kronor, Otto Robert Hallberg
996 kronor, Alfred Blomgren 996 kronor, Per Alfred Walerius 900 kronor
och Johan Gottfrid Flod 876 kronor.

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

2 5

Av handlingarna i ärendet inhämtas

beträffande Alexander Karlsson, att han, som är född den 17 februari 1868,
varit anställd i kronans tjänst i 45 år; samt att hans senaste arbetsinkomst från
tygstationen utgjort 2,975 kronor för år;

beträffande Frans Ludvig Fors, att han, som är född den 4 oktober 1864,
varit anställd i kronans tjänst i 43 år; samt att hans senaste arbetsinkomst från
tygstationen utgjort 3,529 kronor för år;

beträffande Carl Vilhelm Johansson, att han, som är född den 17 april 1859,
varit anställd i kronans tjänst i 30 år; samt att hans senaste arbetsinkomst från
tygstationen utgjort 2,572 kronor för år;

beträffande Gustaf Valfrid Andersson, att han, som är född den 16 september
1871, varit anställd i kronans tjänst i 33 år; samt att hans senaste arbetsinkomst
från tygstationen utgjort 2,865 kronor för år;

beträffande Otto Robert Hallberg, att han, som är född den 18 juni 1868,
varit anställd i kronans tjänst i nära 33 år; samt att hans senaste arbetsinkomst
från tygstationen utgjort 2,661 kronor för år;

beträffande Alfred Blomgren, att han, som är född den 8 mars 1870, varit
anställd i kronans tjänst i 31 år; samt att hans senaste arbetsinkomst från tygstationen
utgjort 2,728 kronor för år;

beträffande Per Alfred Walerius, att han, som är född den 19 januari 1857,
varit anställd i kronans tjänst i 22 år; samt att hans senaste arbetsinkomst från
tygstationen utgjort 2,907 kronor för år;

beträffande Johan Gottfrid Flod, att han, som är född den 26 maj 1863, varit
anställd i kronans tjänst i 19 år; samt att hans senaste arbetsinkomst från
tygstationen utgjort 3,052 kronor för år.

Vidare inhämtas av handlingarna, att samtliga ifrågavarande arbetare sakna
inkomst utöver vad de genom sitt arbete kunna förvärva samt på grund av hög
ålder hava nedsatt arbetsförmåga.

Beträffande utredningen i övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till propositionen.

Kungl. Maj :ts förslag har icke givit utskottet anledning till erinran, varför
utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning.

26 ro.

Uti punkten 9 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att maski- Ang.

. nisten vid Vendes artilleriregemente Olof Håkansson Levin må från och med
månaden näst efter den, varunder han, efter en tjänstgöringstid av 15 år, ent-O. Håkansson
ledigas från sin anställning vid regementet, under sin återstående livstid å all- Levinmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 756 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Levin, som är född den 13 april
1859, varit anställd såsom maskinist vid regementet sedan den 15 juli 1913.

Banlcoutskottets utlåtande Nr SO.

före vilken dag han icke varit anställd i kronans tjänst; att han på grund av
ålder med ty åtföljande reumatiska besvär, till vilkas utveckling tjänstgöringen
vid regementet sannolikt bidragit, är oförmögen till allt tyngre arbete, varför
han anmält sin önskan att få avgå från sin tjänst den 15 juli 1928, då han varit
statsanställd i 15 år; samt att han klandeTfritt skött sin befattning vid regementet.

I övrigt hänvisas till den i propositionen förebragta utredningen.

Vad Kungl. Maj:t föreslagit föranleder icke invändning från utskottets sida,
varför utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning.

27 :o.

åt Kungl. Maj:t har under punkten 10 föreslagit riksdagen medgiva, att förre
Pförre°}äst- arbetaren vid Karlsborgs fästningsbyggnad Holger Johansson Skog må från
tu^arbetaren °C^ mec^ ^en ^ ■,anuaK 1928 under sin återstående livstid å allmänna indragH.
J. Skog. ningsstaten uppbära en årlig pension av 660 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Skog, som är född den 21 maj 1858,
haft fast anställning vid Göta artilleriregemente under tiden 3 november 1877
—31 oktober 1889 och därvid tidvis även arbetat vid Karlsborgs fästningsbyggnad
ävensom varit anställd uteslutande vid nämnda fästningsbyggnad med
vissa kortare uppehåll under tiden 1 november 1889—31 december 1906; att
han numera på grund av dels kronisk muskelreumatism av svårare art, dels ock
genom ålder nedsatta kroppskrafter befunnits för framtiden oförmögen att med
arbete försörja sig; att han för sin tjänstgöring vid Göta artilleriregemente blivit
väl vitsordad; samt att han äger endast ringa tillgångar.

I avgivet utlåtande har statskontoret anfört i huvudsak följande:

Då Skog icke efter utgången av år 1906 haft arbete i statens tjänst kunde
det anses i viss mån tveksamt, huruvida någon pension av statsmedel borde
beredas honom. Men då han i allt fall tjänat staten under en sammanlagd
tid av över 28 år samt numera vid framskriden ålder icke längre kunde med
arbete försörja sig och vore i behov av hjälp för sitt uppehälle, ville statskontoret
icke motsätta sig förslag om pension åt honom.

Departementschefen har för egen del anfört:

»Då Skog under de senaste tjugu åren icke haft anställning i statens tjänst
har det synts mig tveksamt, huruvida pension borde tillerkännas honom. Hansanställning
omfattar emellertid en så avsevärd tid som över 28 år, varjämte
han vid avgången ur tjänsten närmade sig femtio års ålder. Under sådana förhållanden
har jag ansett mig kunna tillstyrka, att ett mindre pensionsbelopp
tilldelas honom.»

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

Då Skog under de senaste tjugu åren icke innehaft anställning i statens Utskottet.
tjänst och vid avskedet uppnått en ålder av allenast omkring 48 år har utskottet,
i enlighet med vad tidigare i liknande fall plägat tillämpas, icke ansett
sig kunna tillstyrka beredande av pension åt honom. På grund härav får utskottet
hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke må av riksdagen
bifallas.

28 :o.

Under punkten 11 av ifrågavarande proposition har Kungl. Maj:t före- Ang..
slagit riksdagen medgiva, att envar av förutvarande arbeterskorna vid ammu- ^fånovarande
nitionsfabriken Augusta Matilda Magnusson, Hulda Andersson och Brita Vet- arbeterskor
ier sson, född Jonsdotter, må från och med månaden näst efter den, varunder tionsfabriken.
avgång från tjänsten ägt rum, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära årlig pension, en var av Magnusson och Andersson med
804 kronor samt Pettersson med 720 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas

beträffande Magnusson, att hon, som är född den 28 juli 1868, varit anställd
vid ammunitionsfahriken från och med den 8 februari 1902 till och med
den 30 juni 1927; att hennes inkomst därifrån under de senare åren uppgått
till i medeltal 1,569 kronor för år; att hon på grund av sjukdom är oförmögen
att utföra de med hennes anställning vid fabriken förenade göromål; samt att
hon under sin tjänstetid iakttagit ett hedrande uppförande och visat god arbetsduglighet; beträffande

Andersson, att hon, som är född den 18 december 1863, varit
anställd vid ammunitionsfahriken från och med den 28 januari 1902 till och
med den 30 juni 1927; att hennes inkomst därifrån under de senare åren uppgått
till i medeltal 1,711 kronor för år; att hon på grund av sjukdom är oförmögen
att fullgöra de med hennes anställning vid fabriken förenade göromål;
samt att hon under sin tjänstetid iakttagit ett hedrande uppförande och visat
god arbetsduglighet; samt

beträffande Pettersson, att hon, som är född den 6 september 1871, varit
anställd vid ammunitionsfahriken från och med den 9 juli 1906 till och med
den 4 augusti 1926 och därvid under åren 1910—-1913 varit förestånderska
för en avdelning å laboratoriet samt även sedermera tidvis vikarierat såsom
avdelningsförestånderska; att hennes inkomst, som skulle hava uppgått till
omkring 2,000 kronor för år, under de senare åren på grund av långvarig sjukdom,
varunder sjukavlöning utgått, belöpt sig till i medeltal allenast 1,705 kronor
för år; att hon på grund av sjukdom är oförmögen att fullgöra det krävande
arbetet vid fabriken; samt att hon under sin tjänstetid iakttagit ett hedrande

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

Ang.

pension åt
skrädderiarbeterskan
Kristina
Karlqvist,
född
Andersdotter.

Ang.

pension åt
förra tvätterskan
Kristina
Matilda Andersson,
född
Lundqvisl.

uppförande och visat god arbetsduglighet samt mycket väl utfört det henne
såsom avdelningsförestånderska ålagda arbetet.

Med avseende å vidare utredning i ärendet hänvisas till propositionen.

Kungl. Maj:ts förslag bär ej givit utskottet anledning till erinran, varför
utskottet hemställer,

att Kungl. Maj :ts förevarande framställning må vinna riksdagens
bifall.

29 :o.

Kungl. Maj:t föreslår under punkten 12, att riksdagen må medgiva, att
skrädderiarbeterskan vid Svea ingenjörkårs intendenturverkstäder, änkan Kristina
Karlqvist, född Andersdotter, må från och med månaden näst efter den,
varunder hon entledigas från sin anställning vid kåren, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 756 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Karlqvist, som är född den 5 september
1859, alltsedan den 1 februari 1905 varit anställd såsom skrädderiarbeterska
vid Svea ingenjörkårs intendenturverkstäder, vilken anställning hon fortfarande
innehar; att hon under de senare åren vid kåren uppburit en avlöning,
som — frånsett dyrtidstillägg — uppgått till i medeltal omkring 1,400 kronor
för år; att hon på grund av åderförkalkning och kronisk luftrörskatarr är oförmögen
att med arbete försörja sig; samt att hon under sin anställningstid städse
med omtanke och noggrannhet utfört henne åliggande göromål samt på ett förtjänstfullt
sätt handhaft henne anförtrodd materiel.

I fråga om utredningen i övrigt åberopar utskottet vad i propositionen innehålles.

Utskottet hemställer,

att Kungl Maj:ts förevarande framställning må vinna riksdagens
bifall.

30 :o.

I punkten 13 av ifrågavarande proposition nr 57 har Kungl. Maj:t slutligen
föreslagit riksdagen medgiva, att förra tvätterskan vid Svea ingenjörkår,
änkan Kristina Matilda Andersson, född Lundqvist, må från och med den
1 juni 1927 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 600 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Andersson, som är född den 30 juli
1864, under tiden 1 september 1912—31 maj 1927 varit anställd såsom tvätterska
vid Svea ingenjörkårs tvättinrättning; att hon på grund av kronisk, deformerande
ledgångsreumatism är mindre arbetsför; att hon under de senare åren

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

vid kåren uppburit en avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg — uppgått till
i medeltal omkring 1,025 kronor för år; samt att hon under sin ovannämnda
anställningstid vid kåren visat ett hedrande uppförande och utfört sina åligganden
till full belåtenhet.

I övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till propositionen.

Med biträdande av vad Kungl. Maj :t föreslagit hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

31 ro.

I en till riksdagen avlåten, den 10 februari 1928 dagtecknad proposition nr m^pen_
73 har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av stats- sion åt kaprådsprotokollet
över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen med- ten^jJjg''
giva, att kappenen i Västmanlands regementes reserv, majoren i armén Carl regementen
Mårten Tottie må från och med dagen näst efter den, då hans förordnande så- r^’^''n
som rullföringsbefälhavare upphör, under sin återstående livstid uppbära till- g. M. Tottie.
läggspension från allmänna indragningsstaten till sådant belopp, att tilläggspensionen
jämte honom författningsenligt tillkommande pensionsförmåner uppgår
till 3,852 kronor för år räknat.

Av handlingarna i ärendet inhämtas huvudsakligen följande:

Tottie, som är född den 22 juli 1859, kom i krigstjänst den 24 januari 1877
och befordrades till kapten av l:a klassen vid Västmanlands regemente den 13
mars 1903. På därom gjord ansökan beviljades Tottie avsked den 4 augusti
1906 vid en levnadsålder av 47 år 12 dagar samt efter en tjänstetid av 29 år
12 dagar efter adertonde åldersåret, med rätt för honom att mot exspektansavgifters
erläggande enligt § 65 i reglementet för arméns pensionskassa den 26
februari 1904 från och med den 1 augusti 1909 tillträda 600 kronor årlig pension
i 5:e klassen av arméns pensionskassa. Jämlikt kungörelsen den 18 juni
1925 (nr 280) med bestämmelser om ny pension för vissa pensionerade f. d.
befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer utgår ifrågavarande pension
numera med ett till 900 kronor förhöjt belopp, jämte därå belöpande dyrtidstillägg.

Den 5 november 1919 erhöll Tottie förordnande såsom befälhavare för Sundsvalls
östra rullföringsområde nr 66. Förordnandet utgår den 22 juli 1928. En
av Tottie gjord ansökning om förlängt förordnande å ifrågavarande befattning
har genom Kungl. Maj:ts beslut den 28 december 1927 lämnats utan bifall.

Hos Kungl. Maj :t har Tottie anhållit att efter avgång från innehavande befattning
såsom befälhavare för Sundsvalls östra rullföringsområde nr 66 komma
i åtnjutande av tilläggspension.

Direktionen över arméns pensionskassa har den 5 oktober 1927 avgivit utlåtande
i ärendet och därvid anfört, bland annat, följande.

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

Utskottet.

Ang.

tilläggspension
åt två
förutvarande
flaggunderofficerare
vid
flottan.

I- egenskap av rullföringsbefälhavare för Sundsvalls östra rullföringsområde
nr 66 åtnjöte Tottie för närvarande ett årligt arvode av 3,180 kronor jämte
dyrtidstillägg enligt gällande grunder för befattningshavare i statens tjänst.

Därest Tottie kvarstått i tjänst såsom kapten till den 22 juli 1909 eller ytterligare
2 år 11 månader 18 dagar, hade han från och med den 1 augusti 1909
varit berättigad att tillträda en årlig pension av 2,720 kronor, vilken pension
jämlikt kungörelsen den 18 juni 1925 med bestämmelser om ny pension för vissa
pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer skulle
kommit att från och med den 1 juli 1925 utgå med ett årligt belopp av 3,852
kronor.

Till stöd för sin framställning hade sökanden anfört, att han efter avgången
från sin befattning såsom rullföringsbefälhavare uteslutande hade sin pension
å 900 kronor för år till livsuppehälle åt sig och sin hustru.
o Då sökanden alltsedan den 5 november 1919 och fortfarande tjänstgjorde
såsom rullföringsbefälhavare och denna tjänstetid syntes kunna uppväga den
för sökanden för rätt till fulla pensionsförmåner såsom kapten bristande tjänstetid
av 2 år 11 månader 18 dagar, funne sig direktionen böra såsom skäligt och
billigt hemställa, att sökanden från och med dagen näst efter sin avgång från
tjänsten såsom rullföringsbefälhavare bereddes en årlig tilläggspension från
allmänna indragningsstaten av 2,952 kronor, eller skillnaden mellan den årliga
pensionsförmånen för en år 1909 i normal tid avgången kapten av l:a klass,
3,852 kronor, och den till sökanden nu utgående pensionsförmånen, 900 kronor.

Statskontoret har tillstyrkt det av direktionen över arméns pensionskassa
framlagda förslaget.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Med hänsyn till i detta fall föreliggande särskilda omständigheter har utskottet
funnit sig böra biträda förslaget om en tilläggspension åt Tottie. Beträffande
beloppet av densamma har utskottet icke haft anledning till erinran
mot Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet får sålunda hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

32 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 24 februari 1928 dagtecknad proposition nr
124 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att en var av laboratorieföreståndaren vid flottans varv i Karlskrona,
f. d. flaggunderofficeren, underlöjtnanten i marinen Leopold Karlsson och arbetsföreståndaren
därstädes, f. d. flaggunderofficeren Gustaf Emanuel Andersson
må från och med månaden näst efter den, varunder han avgår från sin
befattning såsom laboratorieföreståndare respektive arbetsföreståndare, under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig tilläggspension
till sådant belopp, att hans sammanlagda pensionsförmåner komma att
uppgå till 2,544 kronor för år räknat.

Bankoutslcottcts utlåtande Nr SO.

Av handlingarna i ärendet inhämtas

beträffande Karlsson, att han, som är född den 8 maj 1860, antogs till skeppsgosse
den 1 maj 1874, inskrevs vid sjömanskåren den 1 september 1878, utnämndes
till urlderofficer av 2:a graden den 18 juli 1900, överflyttades till
månadslönarstat med tjänstgöring i fyrverkslaboratorium den 1 oktober 1900,
befordrades till flaggunderofficer den 15 september 1908 och erhöll avsked med
pension den 8 november 1915; att han enligt kontrakt den 9 november sistnämnda
år av varvschefen vid flottans station i Karlskrona antogs att från och
med den 1 december 1915 vara föreståndare och uppbördsman vid fyrverkslaboratorium
mot åtnjutande av vissa förmåner, däribland en månadslön av 150
kronor, vilken månadslön successivt höjts och numera utgår med 244 kronor;
samt att han utnämndes till underlöjtnant i marinen den 31 december 1919;
och

beträffande Andersson, att han, som är född den 27 september 1861, antogs
till skeppsgosse den 1 september 1875, inskrevs vid sjömanskåren den 1 september
1879, utnämndes till underofficer av 2:a graden den 8 oktober 1897, befordrades
till flaggunderofficer den 21 november 1907 samt erhöll avsked med
pension den 27 mars 1917; att han enligt kontrakt den 30 april sistnämnda
år av varvschefen vid flottans station i Karlskrona antogs att från och med den
1 maj 1917 vara biträde vid mindepartementet; samt att han sedan den 1 januari
1918 tjänstgjort såsom uppbördsman och arbetsföreståndare vid minverkstaden
mot åtnjutande av en månadslön, vilken numera utgår med 209 kronor.
Andersson har innehaft arbetsanställning vid mindepartementet sedan den 1
oktober 1910.

Hos Kungl. Maj:t hava Karlsson och Andersson gjort särskilda framställningar
om att efter erhållet avsked som laboratorieföreståndare respektive arbetsföreståndare
vid flottans varv i Karlskrona komma i åtnjutande av pensionsförbättring.

Direktionen över flottans pensionskassa har uti avgivna yttranden i huvudsak
anfört följande.

Enär sökandena erhållit avsked från sina underofficersbeställningar före år
1918, vore de icke berättigade till pensionsförbättring. En var av sökandena,
som för närvarande i egenskap av pensionerad flaggunderofficer uppbure i pension,
fyllnadspension och pensionsförhöjning sammanlagt 1,944 kronor för år,
vore efter erhållet avsked från sin befattning såsom månadslönare berättigad
att årligen komma i åtnjutande av pension från flottans pensionskassa samt
fyllnadspension, pensionstillägg och pensionsförhöjning av statsmedel med respektive
729 kronor 60 öre, 364 kronor 80 öre, 180 kronor och 765 kronor 60
öre eller tillhopa 2,040 kronor. Månadslönare vid marinen vore författningsenligt
icke berättigade till pensionsförbättring, enär de icke åtnjöte avlöning
enligt avlöningsreglementet för officerare och underofficerare samt civilmilitära
beställningshavare på aktiv stat vid armén och marinen den 29 juni 1921.
Kungl. Maj :t hade emellertid på därom gjorda framställningar i ett flertal fall
avlåtit propositioner till riksdagen om beviljande av pensionsförbättring till
månadslönare vid marinen, vilka propositioner av riksdagen bifallits, varvid
medgivits, att dylika månadslönare finge åtnjuta pensionsförbättring till samma
belopp, som enligt kungörelsen den 15 juni 1922 med grunder för pensionsförbättring
åt officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningsha -

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

Ang.

pension åt
skrivbiträdet
J. A. Lindqvist.

vare vid armén och marinen (nr 336) åtnjötes av befattningshavare i motsvarande
militära tjänstegrad. Pensionsförbättringen för en månadslönare vid marinen
med tjänsteställning såsom verkmästare, vilken sålunda tillerkänts dylik
förmån, uppginge till 1,155 kronor 60 öre för år. Enligt vad cheferna för artilleri-
och mindepartementen vid flottans station i Karlskrona intygat, hade
sökandena under tjänstgöring som laboratorieföreståndare respektive arbetsföreståndare
varit att anse såsom fullt jämförliga med verkmästare i högsta
lönegrad å flottans varv. Därest sökandena icke varit pensionerade underofficerare,
hade de med all sannolikhet i och för sina befattningar såsom laboratorieföreståndare
respektive arbetsföreståndare blivit antagna till verkmästare
och då såsom sådana vid sin avgång från nämnda befattningar kunnat efter
framställning till riksdagen beredas pensionsförbättring. Med iakttagande av
att enligt kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 360) pensionstillägg icke utginge
till f. d. befattningshavare, som åtnjöte pensionsförbättring, skulle de årliga
pensionsförmånerna, bestående av pension från pensionskassan samt fyllnadspension,
pensionsförbättring och pensionsförhöjning av statsmedel, i sådant fall
för en var av dem komma att uppgå tillsammanlagt (729:60 + 364:80 +
1,155:60 + 294:—) = 2,544 kronor.

Departementschefen, som ansett det med rättvisa och billighet överensstämmande,
att sökandena vid sin avgång komma i åtnjutande av pensionsförmåner
till sammanlagt det belopp av 2,544 kronor, som en verkmästare å månadslönarstat,
vilken tillerkänts rätt till pensionsförbättring, äger uppbära, har föreslagit,
att tilläggsförmånen skulle utgå i form av tilläggspension från allmänna
indragnings staten.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet biträder vad Kungl. Maj :t i förevarande ärende föreslagit och får
alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts föreliggande framställning må av riksdagen
bifallas.

33 :o.

I en till riksdagen den 24 februari 1928 avlåten proposition nr 138 har
Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
försvarsärenden för samma dag, under punkten 1 föreslagit riksdagen medgiva,
att skrivbiträdet vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori Johan Albert
Lindqvist må från och med månaden näst efter den, varunder han entledigas
från sin anställning vid gevärsfaktoriet, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,344 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Lindqvist, som är född den 7 maj
1866, varit anställd vid gevärsfaktoriet sedan den 28 april 1890; att hans arbetsinkomst
från gevärsfaktoriet under de senare åren i medeltal utgjort 4,080
kronor per år, inklusive dyrtidstillägg; att han på grund av åderförkalkning
och sviter efter hjärnblödning för all framtid är oförmögen att bestrida sin
tjänst; samt att han under sin tjänstetid sig utmärkt väl förhållit och ådagalagt
god flit och arbetsskicklighet.

I fråga om utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts här avsedda förslag och hemställer sålunda,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj ds förevarande framställning.

34 ro.

Uti punkten 2 av förevarande proposition har Kungl. Majd föreslagit riksdagen
medgiva, att förmannen vid arméns intendenturförråd å Karlsborg Alfred
Carlsson må från och med månaden näst efter den, varunder han entledigas
från sin anställning vid intendenturförrådet, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,260 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Carlsson, som är född den 2 januari
1867, alltsedan den 1 juni 1892 varit anställd såsom förrådsförman vid arméns
intendenturförråd å Karlsborg, vilken anställning han fortfarande innehar; att
han under de senare åren vid intendenturförrådet uppburit en avlöning, som
uppgått till i medeltal omkrig 3,000 kronor för år; att han på grund av sviter
efter en under arbete ådragen kontusion å vänstra underbenet samt till följd av
genom ålder nedsatta kroppskrafter är oförmögen att fullt fullgöra sitt arbete
vid förrådet ävensom för framtiden oförmögen att försörja sig med eget arbete;
samt att han städse fullgjort sina tjänståligganden med omsorg och flit.

Beträffande utredningen i övrigt må hänvisas till propositionen.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag, får
hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må vinna
riksdagens bifall.

35 :o.

Kungl. Maj :t föreslår i punkten 3 av samma proposition riksdagen medgiva,
att föreståndaren för Skånska trängkårens skomakeriverkstad Anders Pettersson
må från och med månaden näst efter den, varunder han entledigas -från sin
anställning vid kåren, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,116 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Pettersson, som är född den 25
februari 1858, alltsedan den 3 oktober 1907 innehaft anställning vid Skånska
trängkårens skomakeriverkstad, vilken anställning han fortfarande innehar; att
hans avlöningsförmåner vid kåren under de senare åren uppgått till i medeltal
omkring 3,000 kronor för år; att han på grund av ålderdomssvaghet icke vidare
kan behörigen sköta sin befattning och ej heller kan väntas återvinna sin tjänstbarhet;
samt att han under sin anställningstid vid kåren plikttroget och samvetsgrant
fullgjort alla sina åligganden och såväl i som utom tjänsten fört en i
allo hedrande vandel.

I fråga om vidare utredning i ärendet hänvisar utskottet till propositionen.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 8 samt. 15 Kåft. (Nr 30.) 3

Ang.

pension åi
förmannen
A. Carlsson,

Ang.

pension åt
verkstadsföreståndaren
A.
Pettersson.

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

Kungl. Maj :ts här avsedda förslag har ej givit utskottet anledning till erinran,
i följd varav utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

36 :o.

Ang. Under punkten 4 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att förförmånnen
mannen vid arméns intendenturförråd i Boden Erik Johan Nyberg må från och
v J. Nyberg, med månaden näst efter den, varunder han entledigas från sin anställning vid
förrådet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 1,080 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Nyberg är född den 21 oktober
1863; att han enligt egen uppgift, som han dock icke genom intyg styrkt, under
åren 1881—1885 utfört arbeten för statens järnvägars räkning; att han unde-:
åren 1886—1889 samt under tiden 19 februari 1900—19 september 1901 tjänstgjort
såsom förman vid statens järnvägsbyggnader i Norrland; att han under
tiderna 5 oktober 1901—19 augusti 1905, 21 januari—12 maj 1908, 7 januari
—3 juni 1909, 29 september 1909—6 november 1913 och 10 januari 1914—31
augusti 1917 tjänstgjort såsom förman vid fästnings- och kasernbyggnadsarbeten
i Boden; att han, efter att under tiden från och med mars månad 1918
till och med den 31 mars 1923 hava varit ladugårdsförman vid nämnda intendenturförråds
kreatursdepå, alltsedan den 1 april 1923 varit anställd såsom
förman vid nämnda intendenturförråds viktualieavdelning, vilken sistnämnda
anställning han fortfarande innehar; att han under de senare åren vid intendenturförrådet
uppburit en avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg — uppgått
till i medeltal omkring 1,800 kronor för år; att han lider av åderförkalkning.
på grund varav hans arbetsförmåga anses vara i väsentlig grad nedsatt; att
denna nedsättning av arbetsförmågan kan betraktas såsom sannolikt för framtiden
bestående; samt att han i sitt arbete varit synnerligen duglig och på ett
sällsynt plikttroget sätt fullgjort sina tjänståligganden samt fört en hedrande
vandel.

I övrigt må beträffande utredningen hänvisas till propositionen.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag, får
hemställa,

att Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning må vinna
riksdagens bifall.

37 :o.

Any. I punkten 5 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att förre eldaföm
Marin ren vid Hälsinge regemente Karl Eriksson må från och med den 1 december
K. Eriksson. 1927 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension av 996 kronor.

Bankoutslcottets utlåtande Nr 30.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Eriksson, som är född den 4 februari
1863, alltsedan år 1896 tjänat vid krigsmakten, nämligen först vid militärskolan
i Gävle såsom maskinist och gårdskarl och sedan, efter Hälsinge regementes
förflyttning till Gävle år 1909, såsom eldare; att han entledigats från
nämnda befattning den 30 november 1927; att han alltsedan år 1922 åtnjutit
ett årligt arvode av — frånsett dyrtidstillägg — 2,136 kronor; att han på
grund av lung- och lungsäckssjukdom är oförmögen till arbete; att förlusten
av arbetsförmågan är för framtiden bestående; samt att han städse skött sin
tjänst med stort nit och skicklighet.

Utskottet tillåter sig att med avseende å utredningen i övrigt åberopa vad
propositionen innehåller.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

38 :o.

Under punkten 6 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att förre
kontoristen vid arméförvaltningens artilleridepartements konstruktionsavdelning
Ernst Teodor Gelotte må från och med den 1 januari 1928 under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 816
kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Gelotte, som är född den 7 augusti
1889, varit anställd i kronans tjänst i omkring 15 år, varav ungefär 4 år såsom
stamanställd vid Göta livgarde och 11 år såsom kontorist vid artilleridepartementets
konstruktionsavdelning; att han entledigats från sistnämnda anställning
från och med den 1 januari 1928; att hans arbetsinkomst vid konstruktionsavdelningen
under de senare åren utgjort i medeltal 3,744 kronor för år, inklusive
dyrtidstillägg; att han sedan flera år tillbaka varit sjuklig och under långa
perioder av sjukdom hindrad utföra sitt arbete vid avdelningen; att han för
närvarande vårdas å Söderby sjukhus för lungtuberkulos och lämpligen ej kan
återupptaga sitt arbete; samt att han under sin anställningstid sig utmärkt
väl förhållit.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.

Utskottet, som icke velat motsätta sig bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
förslag, får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts föreliggande framställning.

39 :o.

I punkten 7 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att förre vaktmästaren
vid volontärskoleetablissemanget i Ronneby Sven Johan Carlsson må
från och med den 1 oktober 1927 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 600 kronor.

Ang.

pension åt
förre kontoristen
E. T.
Gelotle.

Ang.

pension åt
förre vaktmästaren
S.J.
Carlsson.

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Carlsson, som är född den 14 september
1862, varit anställd såsom vaktmästare (tillsyningsman) vid volontärskoleetablissemanget
i Ronneby sedan den 15 september 1900; att han den 30
september 1927 i samband med nämnda etablissemangs överlämnande till Ronneby
stad entledigats från sin befattning; att hans avlöningsförmåner från och
med år 1922, frånsett dyrtidstillägg och värdet av fri bostad, bränsle och lyse,
uppgått till 660 kronor för år; att han lider av hjärtsjukdom, lungemfysem och
ischias, i anledning varav hans arbetsförmåga är i mycket hög grad nedsatt; att
denna nedsättning i arbetsförmågan kan betraktas som för framtiden bestående;
samt att han under hela sin tjänstetid på ett synnerligen förtjänstfullt och plikttroget
sätt fullgjort sina åligganden.

I fråga om vidare utredning i ärendet hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot vad Kungl. Maj:t föreslagit
och får sålunda hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

40 :o.

Ang.

''pension åt
vissa Jörmän
och arbetare
vilt fästningsoch
kasernbyggnadsarbetena
i
Boden.

Av handlingarna i ärendet inhämtas

beträffande Johan Arvid Lundin, att han, som är född den 28 december 1863,
varit anställd dels som gardist vid dåvarande Andra livgardet från den 31
juli 1883 till den 31 juli 1887, dels vid följande statens järnvägars arbeten,
nämligen: vid brobyggnad över Lule älv och över Pite älv från oktober månad
1891 till juni månad 1894, vid grundgrävning för järnvägsverkstaden i Boden
från oktober månad 1896 till juni månad 1897 och vid arbeten å Bodens bangård
från juni månad 1897 till juni månad 1899, dels ock vid fästnings- och
kasernbyggnadsarbetena i Boden sedan den 2 augusti 1901; samt att han sålunda
varit anställd i statens tjänst under sammanlagt 36 år;

beträffande Johan Alfred Stolts, att han, som är född den 23 september 1860,
varit anställd dels vid statens järnvägars arbeten å Gällivarebanan från hösten
1891 till september 1901, dels ock med ett par kortare avbrott vid fästningsoch
kasernbyggnadsarbetena i Boden sedan den 8 oktober 1902; samt att han
sålunda varit anställd i statens tjänst under sammanlagt 33 år;

Kungl. Maj :t. har i punkten 8 föreslagit riksdagen medgiva, att envar av
nedan angivna förmän och arbetare vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena
i Boden må från och med månaden näst efter den, varunder han avgått eller avgår
från sin anställning vid nämnda byggnadsarbeten, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära årlig pension med följande belopp,
nämligen: Johan Arvid Lundin 996 kronor, Johan Alfred Stolts 960 kronor,
Johan Petter Sundström 924 kronor, Karl Fredrik Ekberg 924 kronor,
Nils Johan Nilsson 924 kronor, Johannes Emanuel Burman 900 kronor, Nils
Petter Isaksson 852 kronor, Johan Karlsson 900 kronor, Oskar Eriksson 876
kronor, Johan Nilsson 852 kronor, Isak Johan Isaksson 828 kronor, Erik Johan
Bodén 828 kronor, Karl Erik Karlsson 816 kronor, Olof August Engström
792 kronor och Israel Enström 768 kronor.

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

beträffande Johan Petter Sundström, att han, som är född den 27 september
1864, varit anställd dels vid järnvägsbyggnaden å linjen Gällivare-—Luleå
under åren 1887—1891 och under år 1892 från den 2 april antagligen till årets
slut, dels ock vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden under tiden
24 augusti 1904—31 oktober 1906 samt under tiden 10 juli 1907—31 augusti
1926, då han på grund av allt mer tilltagande sjukdom på begäran erhöll avsked;
samt att han sålunda varit anställd i statens tjänst under sammanlagt
omkring 27 år;

beträffande Karl Fredrik Ekberg, att han, som är född den 15 oktober 1865,
varit anställd dels vid banbyggnaden å linjen Luleå—Gällivare från den 10
augusti 1887 till den 1 oktober 1888, från den 15 januari 1895 till den 1 december
samma år och från den 15 maj 1896 till den 20 oktober samma ar, dels
vid arbetena å stambanan genom övre Norrland från den 3 november 1891 antagligen
till utgången av år 1894, dels vid vissa statens järnvågars arbeten
under år 1899 från den 5 april till och med den 10 november, under år 1900
från den 10 maj till och med den 6 december och under år 1901 från den 8 juni
till och med den 27 oktober, dels ock med vissa avbrott vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena
i Boden sedan den 20 januari 1902; samt att han sålunda varit
anställd i statens tjänst under sammanlagt omkring 27 år;

beträffande Nils Johan Nilsson, att han, som är född den 5 augusti 1866,
varit anställd dels vid statens järnvägsbyggnad i övre Norrland under år 1893,
vid statens bangårdsbyggnad därstädes in. in. under år 1894 och vid statens
byggnad av järnvägen Boden—Morjärv under åren 1898—1899, dels vid arbeten
i Svartbyn för statens järnvägars räkning från den 2 maj 1895 till den 31
december 1897, dels ock med vissa avbrott vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena
i Boden sedan den 3 januari 1902; samt att han sålunda varit anställd
i statens tjänst under sammanlagt omkring 27 år;

beträffande Johannes Emanuel Burman, att han, som är född den 15 augusti
1860, haft anställning vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden från
den 3 januari 1902 till augusti 1927, då han på grund av sjukdom måste lämna
denna ställning; samt att han sålunda varit anställd i statens tjänst under sammanlagt
omkring 25 år;

beträffande Nils Petter Isaksson, att han, som är född den 25 juli 1865, med
vissa kortare avbrott varit anställd vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena
i Boden sedan den 22 juni 1902; samt att han sålunda varit anställd i statens
tjänst under sammanlagt omkring 21 år;

beträffande Johan Karlsson, att han, som är född den 21 december 1860,
varit anställd dels vid statens vägbyggnad å den s. k. militärvägen Glommensträsk—Rasksele
under åren 1896—1899, dels vid arbetet å järnvägen Boden—
Morjärv under år 1900, dels ock utan avbrott vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena
i Boden sedan den 24 juli 1901; samt att han sålunda varit anställd
i statens tjänst under sammanlagt omkring 31 år;

beträffande Oskar Eriksson, att han, som är född den 30 januari 1862, varit
anställd dels vid följande statens järnvägars arbeten, nämligen: vid brobyggnad
över Bodån under år 1893, å järnvägsbyggnadsförrådet och järnvägsverkstaden
i Boden under år 1894, å järnvägen Boden—Morjärv under år 1897 och del av
år 1898 och i Boden under del av år 1898 samt åren 1899 och 1900, dels vid
vissa statens järnvägars jordschaktnings- och urgrävningsarbeten m. m. 47 dagar
under sommaren 1913, dels ock med vissa avbrott vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena
i Boden sedan den 20 mars 1902; samt att han sålunda varit
anställd i statens tjänst under sammanlagt 29 år;

beträffande Johan Nilsson, att han, som född den 10 juli 1856, varit anställd
vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden utan avbrott sedan den
12 maj 1902; samt att han sålunda varit anställd i statens tjänst under
sammanlagt 26 år;

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

Ang.

pension åi tre
arbeterslcor
vid ammunitionsfabrilcen.

beträffande Isak Johan Isaksson, att han, som är född den 3 mars 1861, varit
anställd dels vid statens järnvägsbyggnader på stambanan genom övre Norrland
från den 16 maj 1892 till mitten av år 1893, dels vid statens järnvägars
underhållsarbeten å linjen Boden—Gammelstad under sommarmånaderna och
delvis om vintern under åren 1906—1910, dels vid arbetena å statsbanorna till
och i Tornedalen från den 17 maj 1911 till den 1 oktober 1914, dels ock vid
fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden från den 28 juli 1902 till den
6 augusti 1904 samt utan avbrott sedan den 1 oktober 1914; samt att han sålunda
varit anställd i statens tjänst under sammanlagt omkring 24 år;

beträffande Erik Johan Bodén, att han, som är född den 2 oktober 1862,
varit anställd vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden från den 31
lön till den 21 december 1905 och utan avbrott sedan den 20 augusti
1907, samt att han salunda varit anställd i statens tjänst under sammanlagt
omkring 24 år;

beträffande Karl Erik Karlsson, att''han, som är född den 26 februari 1858,
med ett avbrott under något mer än 2V2 år varit anställd vid fästnings- och
kasernbyggnadsarbetena i Boden sedan den 1 mars 1902; samt att han sålunda
vant anställd i statens tjänst under sammanlagt omkring 23 år;

beträffande Olof August Engström, att han, som är född den 12 oktober
iqq ’ ™rit ans^älld dels vid arbetet å Gällivarebanan från och med augusti
1887 till och med september 1889, dels vid vissa statens järnvägars arbeten 8
j under ett vart av aren 1894, 1895 och 1896, dels vid statens järnvägar

1 Boden ej mindre för utförande av arbete sasom banarbetare 7 månader under
ar 1918 än även såsom säsongarbetare 5 månader under år 1921, dels ock med
vissa uppehåll vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden sedan den

2 januari 1903; samt att han sålunda varit anställd i statens tjänst under sammanlagt
omkring 21 år;

beträffande Israel Enström, att han, som är född den 3 december 1864, varit
anställd dels vid arbetena å statsbanan Boden—Morjärv åren 1899, 1900 och
1901, dels såsom järnvägsarbetare i Luleå från och med den 20 januari 1913
till och med den 19 oktober samma år, dels ock vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena
i Boden från och med den 1 juni 1910 till och med den 24 juli
1912, från och med den 14 oktober 1914 till och med den 10 februari 1923 samt
utan avbrott sedan den 2 augusti 1923; samt att han sålunda varit anställd i
statens tjänst under sammanlagt 19 år.

Vidare inhämtas av handlingarna, att samtliga ifrågavarande förmän och
arbetare på grund av sjukdom numera hava nedsatt arbetsförmåga, att deras
arbete i statens tjänst blivit väl vitsordat, samt att ingen av dem torde äga
nämnvärda tillgångar.

I fråga om utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Kungl. Maj :ts förslag har icke givit utskottet anledning till erinran, varför
utskottet hemställer,

att riksdagen ma bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

41 :o.

Kungl. Maj.t har uti punkten 9 föreslagit riksdagen medgiva, att envar av
arbeterskorna vid ammunitionsfabriken Matspers Greta Danielsson, Anna Rombén
och Elsa Maria Blomgren må från och med månaden näst efter den, varunder
avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående livstid å allmänna

Banlcoutslcottets utlåtande Nr 30.

indragningsstaten uppbära årlig pension, Danielsson med 996 kronor, Rombén
med 900 kronor och Blomgren med 852 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas

beträffande Danielsson, att hon, som är född den 1 juni 1860, varit anställd
vid ammunitionsfabriken sedan den 26 mars 1877; att hennes inkomst därifrån
under de senare åren utgjort i medeltal 1,725 kronor för år, inklusive dyrtidstillägg;
samt att hon på grund av ålderdomssvaghet är till arbete vid fabriken
oförmögen;

beträffande Rombcn, att hon, som är född den 13 april 1861, varit anställd
vid ammunitionsfabriken under tiden 5 november 1878—6 oktober 1883 och
sedan den 8 mars 1897; att hennes inkomst därifrån under de senare åren utgjort
i medeltal 1,948 kronor för år, inklusive dyrtidstillägg; samt att hon på
grund av ålderdomssvaghet är till arbete vid fabriken oförmögen; samt

beträffande Blomgren, att hon, som är född den 1 juli 1878, varit anställd
vid ammunitionsfabriken sedan den 5 juli 1895; att hennes inkomst därifrån
under de senare åren utgjort i medeltal 1,686 kronor för år, inklusive dyrtidstillägg;
samt att hon på grund av nervositet och astma är oförmögen till fortsatt
arbete vid fabriken och att hennes förmåga att genom arbete försörja sig
sannolikt kommer att förbliva i mycket hög grad nedsatt.

Vidare inhämtas av handlingarna, att samtliga ifrågavarande arbeterskor
under sin tjänstetid vid ammunitionsfabriken iakttagit ett hedrande uppförande
och visat god arbetsduglighet.

Statskontoret har i avgivet utlåtande föreslagit, att pensionsbeloppen för
Danielsson, Rombén och Blomgren matte bestämmas till resp. 996, 912 och 876
kronor.

Departementschefen har för egen del anfört:

»I likhet med myndigheterna finner jag mig böra tillstyrka, att här ifrågavarande
arbeterskor beviljas pension av statsmedel. Med hänsyn till Danielssons
ovanligt långa tjänstetid har jag icke funnit skäl till erinran mot det åt
henne föreslagna pensionsbeloppet, 996 kronor. Vad beträffar Romben,
pensionen åt henne böra bestämmas till 900 kronor för ar, vilket i allmänhet
torde hava varit maximibelopp för pension åt kvinnliga daglönare med en tjänstetid
av över 35 år. Vidkommande slutligen Blomgren synes mig pensionen
för henne böra utgå med ett årligt belopp av 852 kronor, motsvarande vad som
enligt tidigare tillämpade grunder beviljats kvinnlig daglönare med en tjänstetid
av omkring 30 år.»

I övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till propositionen.

Utskottet, som biträder den av departementschefen uttalade uppfattningen,
får hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av riksdagen
bifallas.

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

42 ro.

Ang. I punkten 10 föreslår Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att envar av arbepearb7erskore
terskorna vid krigsskolan Alma Karolina Lundberg, Anna Rosina Lundberg
VitkolinS °Ck ^ustava Eleonora Malmqvist må från och med månaden näst efter den, var*
0 under avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära årlig pension, envar av Alma Karolina Lundberg
och Anna Rosina Lundberg med 876 kronor samt Malmqvist med 816 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas

beträffande Alma Karolina Lundberg, att hon, som är född den 4 februari
1852, varit anställd vid krigsskolan sedan den 1 oktober 1870;

beträffande Anna Rosina Lundberg, att hon, som är född den 24 mars 1857,
varit anställd vid krigsskolan sedan den 1 februari 1887; samt

beträffande Gustava Eleonora Malmqvist, att hon, som är född den 17 mars
1857, varit anställd vid krigsskolan sedan den 1 april 1901.

Vidare inhämtas av handlingarna, att samtliga ifrågavarande arbeterskor
arbetat i krigsskolans tvättinrättning, så länge denna var underställd krigsskolans
förvaltning, men att de därefter sedan den 1 oktober 1924 i anledning
av tvättinrättningens omorganisation använts för lagningsarbeten; att arbetsinkomsterna
för var och en av dem under de senare åren uppgått till i medeltal
omkring 1,200 kronor för år jämte förmånen av fri bostad; samt att de i sitt
arbete visat duglighet och ordentlighet ävensom alltid iakttagit ett hedrande
uppförande.

I avgivet utlåtande har statskontoret föreslagit årliga pensionsbelopp av 876
kronor åt vardera av Alma Karolina Lundberg och Anna Rosina Lundberg
samt 816 kronor åt Malmqvist.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

^Åven jag anser, att ifragavarande arbeterskor böra erhålla pension av statsmedel
vid sin avgång ur tjänst. Emot den åt Malmqvist av myndigheterna
föreslagna pensionens storlek har jag intet att erinra. Vad åter angår Anna
Karolina Lundberg och Anna Rosina Lundberg, skulle någon förhöjning av
de av statskontoret föreslagna pensionsbeloppen möjligen, med hänsyn till dessa
arbeterskors osedvanligt långa tjänstetid, kunna ifrågasättas, men då de icke
tillhöra yrkesutbildad personal, har det synts mig lämpligt, att deras pensioner
bestämdes till något lägre belopp än som i nästföregående punkt föreslagits åt
■vissa arbeterskor vid ammunitionsfabriken med ungefär motsvarande tjänstetid.
Jag finner därför de av statskontoret ifrågasatta beloppen — 876 kronor till
en var av ifrågavarande arbeterskor — väl avvägda.»

För vidare utredning i ärendet hänvisar utskottet till propositionen.

Kungl. Maj :ts förslag har ej föranlett erinran från utskottets sida. varför
utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må vinna riksdagens
bifall.

BanTcoutslwttets utlåtande Nr SO.

43:o.

Under punkten 11 föreslår Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att förre Ang^
skrädderiarbetaren vid Norrlands trängkårs skrädderiverkstad Frans AugustföPrreS>skrädde.
Johannisson må från och med den 1 september 1927 under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära — i stället för honom av 1920 års sou.
riksdag tillerkänt pensionsbelopp av 300 kronor — en årlig pension av 99G
kronor.

Av handlingarna i ärendet framgår, bland annat, att Johannisson, som år
född den 15 augusti 1854, varit anställd vid Svea livgardes skrädderiverkstad
under åren 1884—1887 samt 1897—1901; att han under åren 1891—1897 arbetat
vid Svea artilleriregemente; att han sedan augusti 1901 varit anställd vid
Norrlands trängkårs skrädderiverkstad, vilken anställning han lämnat den 15
augusti 1927; att han genom beslut av 1920 års riksdag tillerkänts en årlig
pension av 300 kronor — motsvarande nyreglerad pension å 696 kronor — att
utgå från och med månaden näst efter den, varunder han entledigades från sin
anställning vid nämnda verkstad; att han lider av kronisk luftrörskatarr samt pa
grund av sm höga ålder icke ansetts böra fortsätta att tjänstgöra vid karen; att
han vid fullgörande av sina tjänståligganden vid kåren skickat sig så, att anmärkning
mot honom icke förekommit; samt att den av riksdagen Johannisson
beviljade pensionen, enligt vad regementsintendenten vid kåren den 12 november
1927 meddelat, vid nämnda tidpunkt icke tagits i anspråk av Johannisson.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Även utskottet anser, att den Johannisson av 1920 års riksdag tilldelade Utskottet.
pensionen numera med hänsyn till hans längre tjänstetid är allt för knappt tillmätt.
Då riksdagen förut i liknande fall i stället för tidigare tillerkänd, men ej
tillträdd pension beviljat ny pension till högre belopp och utskottet i fråga om
storleken av det pensionsbelopp Kungl. Maj:t nu föreslagit för Johannisson
icke funnit anledning till erinran, får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må vinna
riksdagens bifall.

44 ro.

Uti punkten 12 av förevarande proposition nr 138 har Kungl. Maj:t slutli- Ang.
gen föreslagit riksdagen medgiva, att furiren Cad Arvid Adrian Holmberg må jurWeTc^A.
från och med månaden näst efter den, varunder han entledigas från den förråds- A. Holmberg.
vaktmästarbefattning, han för närvarande uppehåller, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära — i stället för honom av 1916
års riksdag tillerkänt pensionsbelopp av 300 kronor — en årlig pension till så
stort belopp, att densamma, tillika med honom tillkommande gratial från Vadstena
krigsmanshuskassa, uppgår till sammanlagt 1,260 kronor.

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

Utskottet.

Ang.

pensionsförbättring

åt f. d.
sergeanten
på övergångsstat
vid
Första livgrenadjärregementet

C. M. W''nroth.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Holmberg, som är född den 3 mars
1869, kom i krigstjänst sasom indelt husar vid Smålands husarregemente den
5 november 1887, utnämndes till vice korpral den 5 maj 1899 och erhöll avsked
från anställningen sasom indelt den 20 januari 1903 efter en anställningstid av
något över 15 år; att han sistnämnda dag antogs till volontär samt jämväl
samma dag utnämndes till korpral och den 24 augusti 1904 till distinktionskorpral;
att han den 1 januari 1915 utnämndes till furir av 2:a klass; att han
sedan november månad 1911 uppehållit förrådsvaktmästarbefattningen vid regementet;
att han på grund av kronisk muskelreumatism, lungemphysem och
kallusbildning i vänstra skenbenet är till krigstjänst oduglig och äger betydligt
förminskad förmåga att genom arbete förskaffa sig sitt uppehälle; samt
att han av 1916 års riksdag tillerkänts en årlig pension av 300 kronor — motsvarande
nyreglerad pension å 696 kronor — att utgå från och med den dag, då
han icke vidare ansågs kunna sköta den förrådsvaktmästarbefattning, han för
det dåvarande uppehöll.

Vidare inhämtas av propositionen, att Holmberg, som icke tillträtt ifrågavarande
pension, fortfarande år i tjänst och för närvarande sysselsatt med arbete
vid den organisation, som ombesörjer avvecklingen vid Smålands husarregemente;
att Holmberg på grund av nämnda regementes indragning måste
lämna sin anställning som förrådsvaktmästare därstädes; samt att förtidspension
enligt bestämmelserna i förordningen den 15 januari 1926 angående förtidspension
och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare vid armén
och marinen icke kunnat tillerkännas Holmberg, enär han uppburit lön
som furir på stat.

I övrigt må beträffande utredningen hänvisas till propositionen.

Av utredningen i ärendet framgår, att Holmbergs förestående entledigande
synes vara en följd av de i samband med 1925 års härordningsbeslut inträdande
förändringarna i arméns organisation men att Holmberg icke kunnat tillerkännas
förtidspension för sin anställning såsom förrådsvaktmästare, enär han uppburit
lön som furir på stat. Under sådana förhållanden anser utskottet lämpligt,
att Holmberg efter avgången tillerkännes pension, avpassad i enlighet
med de i ovanberörda kungörelse angivna grunderna för förtidspensionering
och alltsa utgörande 1,260 kronor. Utskottet har därför ansett sig böra tillstyrka
bifall till Kungl. Maj:ts förslag och hemställer,

att Kungl. Maj :ts förevarande framställning må vinna riksdagens
bifall.

45 :o.

I en den 24 februari 1928 till riksdagen avlåten proposition nr 139 har
Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,
att f. d. sergeanten pa övergångsstat vid Första livgrenadjärregementet Carl
Mathias Winroth må från och med den 1 januari 1928 under sin återstående
livstid uppbära pensionsförbättring till belopp av 819 kronor för år räknat,

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

att utgå från allmänna indragningsstaten och åtnjutas i enlighet med bestämmelserna
i kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 366) med grunder för pensionsförbättring
åt officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavarne
vid armén och marinen.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Winroth är född den 5 december
1882 och kom i krigstjänst den 13 april 1900; att han utnämnts till sergeant av
2 :a klass den 5 maj 1913 och av 1 :a klass den 27 maj 1922; att han från och
med den 21 november 1925 frivilligt överförts på övergångsstat; att han beviljats
avsked från och med den 1 januari 1928, enär han enligt läkarintyg på
grund av sviter av sömnsjuka alltsedan den 18 juli 1923 varit och för framtiden
är oförmögen till militärtjänstgöring; att han förklarats berättigad att från
och med dagen näst efter erhållet avsked under sin återstående livstid uppbära
årlig pension från allmänna indragningsstaten till belopp, motsvarande pension
jämte fyllnadspension för beställningen eller 900 kronor; samt att han vid
sitt avsked innehade en levnadsålder av 45 år 26 dagar och en tjänstetid efter
adertonde levnadsåret av 27 år 26 dagar.-

Hos Kungl. Maj :t har chefen för Första livgrenadjärregementet gjort framställning
om pensionsförbättring åt Winroth.

Enligt gällande bestämmelser angående pensionsförbättring åt officerare och
underofficerare m. fl. vid armén och marinen skulle Winroth vid avgång ur
tjänst efter uppnådd pensionsålder hava varit berättigad till ett pensionsbelopp
av sammanlagt 1,910 kronor, därav 1,010 kronor motsvarande pensionsförbättring.
Då han emellertid avgått före uppnådd pensionsålder, äro de ifrågavarande
pensionsbestämmelserna icke utan vidare å honom tillämpliga. Direktionen
över arméns pensionskassa har ansett rättvisa och billighet fordra, att
Winroth erhölle någon förbättring i sin pension. Häri har statskontoret instämt.
Beträffande storleken av den i propositionen föreslagna pensionsförbättringen
åt Winroth — 819 kronor — har densamma, i enlighet med vad i
liknande fall förut ägt rum, i anslutning till den civila pensionslagens föreskrifter
rörande sjukpension avpassats med hänsyn till att pensionen bör utgå
med avkortat belopp i förhållande till det mindre antalet tjänstår.

I fråga om utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit anser även utskottet, att pensionsförbättring
till angivet belopp bör beredas Winroth, och hemställer förty,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må av riksdagen
bifallas.

46 ro.

I en till riksdagen avlåten, den 16 mars 1928 dagtecknad proposition nr 193
har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,
att förra sömmerskan vid Västerbottens regementes intendenturverkstäder
Hildur Kristina Emelie Sjögren må från och med den 1 januari 1926 under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pen -

Ang.

pension åt
förra

sömmerskan
H. K. E.
Sjögren.

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

sion av 564 kronor, dock med skyldighet för henne att till statsverket återbära
det belopp om 500 kronor, som genom Kungl. Maj:ts beslut den 11 februari
1927 tillerkänts henne från lantförsvarets anslag till extra utgifter.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Sjögren, som är född den 26 mars
1889, innehaft anställning som sömmerska vid Västerbottens regementes intendenturverkstäder
från och med den 1 februari 1910 till den 15 juni 1925, då
hon på grund av sjukdom måst lämna anställningen; att hon fullgjort sina åligganden
på ett fullt tillfredsställande sätt, visat sig punktlig och ordentlig samt
alltid iakttagit ett hedrande uppförande; samt att hon är medellös.

Chefen för Västerbottens regemente gjorde i skrivelse till Kungl. Maj:t den
4 oktober 1926 framställning om utverkande åt Sjögren av pension. Han omförmälde
därvid, att Sjögren, på hemställan av regementschefen, beretts sjukavlöning
under sex månader efter det hon lämnat anställningen eller till och med
den 15 december 1925. Vid framställningen var fogat läkarbetyg utvisande,
att Sjögren på grund av inre sekretionssjukdom med struma och rubbningar i
nervsystem och ämnesomsättning (Morbus Basedowi) jämte lymfkörtelsvulstcr
i axelhålor och å halsen samt fistel vore fullständigt arbetsoförmögen ävensom
att hon möjligen kunde något förbättras med medicinsk-kirurgisk behandling.

I avgivet utlåtandet över berörda framställning anförde arméförvaltningens
intendents- och civila departement, att med hänsyn till Sjögrens i pensionshänseende
alltför låga ålder, ej uppgående till 38 år, departementen funne sig
icke kunna tillstyrka, att en årlig pension av statsmedel bereddes henne. Då
hon emellertid varit i statens tjänst anställd under en tid av mer än femton år
samt pa grund av sjukdom mast lämna sin anställning, ansåge departementen
det vara med billighet överensstämmande, att hon erhölle ett understöd för en
gång av statsmedel till belopp av 500 kronor.

Statskontoret, som jämväl avgav yttrande i ärendet, anförde, att på grund
av Sjögrens jämförelsevis låga levnadsålder och korta anställningstid framställningen
för det dåvarande icke syntes böra föranleda annan Kungl. Maj:ts åtgärd
än att handlingarna i ärendet överlämnades till pensionsstyrelsen för den
åtgärd, sagda myndighet kunde finna sig böra vidtaga i anledning av Sjögrens
sjukdom.

Genom beslut den 11 februari 1927 medgav Kungl. Maj:t, att till Sjögren
finge från lantförsvarets anslag till extra utgifter utbetalas en gratifikation
för en gång av 500 kronor. Tillika förordnade Kungl. Maj:t, att de till ärendet
hörande handlingarna skulle överlämnas till pensionsstyrelsen för den åtgärd,
styrelsen kunde finna sig böra vidtaga i anledning av Sjögrens sjukdom.

Uti en vid 1927 års riksdag väckt motion (11:57) hemställdes, att riksdagen
måtte bevilja Sjögren visst årligt understöd.

I utlåtande (nr 36 punkt 81) över ifrågavarande motion erinrade bankoutskottet
att, enligt vad utskottet inhämtat, pensionsstyrelsen — vars läkare
uttalat, att Sjögren borde beredas vård å lasarettet i Umeå — i skrivelse till

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

pensionsnämndens ordförande i Umeå stads pensionsdistrikt den 7 mars 1927
hemställt, att ordföranden ville föranstalta om att Sjögren, eventuellt på kommunens
bekostnad, bereddes sådan vård. Skulle läkaren efter det vården avslutats
anse, att goda utsikter förelåge att Sjögren genom vård å någon av
styrelsens kuranstalter skulle kunna bliva till arbetsförmågan varaktigt återställd
eller åtminstone väsentligt förbättrad, hade ordföranden att till styrelsen
inkomma med ansökning därom.

För egen del uttalade utskottet, att såsom av utredningen framginge Sjögren
hade tillerkänts en gratifikation av 500 kronor, varjämte åtgärder vidtagits
för beredande av vård åt henne i syfte att om möjligt återställa eller väsentligen
förbättra hennes arbetsförmåga. Vid sådant förhållande och då hon
endast vore 38 år gammal, ansåge även utskottet, att pension eller ärligt understöd
för det dåvarande ej borde beviljas henne utan att resultatet av de
vidtagna åtgärderna borde avvaktas, innan fråga om sådan förmån upptoges
till prövning.

Riksdagen fann den ifrågavarande motionen icke till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

I en till chefen för försvarsdepartementet ställd skrift har nu Sjögren anhållit
att komma i åtnjutande av pension. Till stöd härför har sökanden anfört,
att hon under år 1927 vårdats å lasarettet i Umeå — varvid kostnaden för
denna vård bestritts av ovannämnda gratifikationsmedel å 500 kronor — men
att någon förbättring i sökandens hälsotillstånd icke inträtt, vilket framginge
av ett den 20 augusti 1927 utfärdat läkarbetyg, enligt vilket sökanden
förklarats vara sannolikt för all framtid fullständigt oförmögen till arbete,
även om obetydlig förbättring möjligen skulle kunna inträda. Sedan pensionsstyrelsen
tagit del av nämnda läkarbetyg, hade styrelsen ansett sig böra
underrätta ordföranden i vederbörande pensionsnämnd därom, att styrelsen
funne utsikterna att varaktigt återställa eller väsentligt förbättra sökandens
hälsa alltför ovissa, för att styrelsen skulle vara villig att bidraga till kurortsvård
för sökanden.

Departementschefen har anfört:

»Med hänsyn till vad i ärendet numera förekommit, anser jag mig i likhet
med myndigheterna böra tillstyrka, att pension av statsmedel beviljas förra
sömmerskan Sjögren. Emot det föreslagna pensionsbeloppet — 564 kronor för
år -— har jag icke funnit skäl till erinran. Då enligt vad regementschefen upplyst
Sjögren åtnjutit sjukavlöning under tiden 15 juni—15 december 1925,
torde pensionen böra utgå från och med månaden näst efter den, varunder sjukavlöning
upphört att till Sjögren utbetalas, eller från och med den 1 januari
1926, dock med skyldighet för henne att återbära den henne tilldelade gratifikationen
å 500 kronor.»

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

De åtgärder, som, sedan frågan om beredande av pension åt förra sömmerskan
Sjögren nästlidet år var föremål för riksdagens prövning, vidtagits i syf -

Utskotie

Banlcoutslcottets utlåtande Nr SO.

Ang.

årligt understöd
åt f.
daglönaren
J. A. Lindström.

te att om möjligt återställa eller väsentligen förbättra hennes arbetsförmåga,
synas, såsom av utredningen framgår, icke hava lett till önskat resultat. Vid
sådant förhållande har utskottet ansett sig böra tillstyrka, att pension nu beredes
henne. Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot det föreslagna
pensionsbeloppets storlek, hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition må vinna riks-;
dagens bifall.

47 ro.

I tva likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren under nr
65 av herr Leander och den andra inom andra kammaren under nr 113 av herr
Holmgren, har föreslagits, »att riksdagen ville medgiva, att f. d. daglönaren
Johan Alfred Lindström må från och med den 1 januari 1928 under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av
600 kronor.»

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen nr
65 i första kammaren.

Såsom av motionerna framgår, var frågan om pension åt förre daglönaren
Lindström jämväl vid 1927 års riksdag på grund av då väckta motioner föremål
för behandling. Av den då föreliggande utredningen framgick huvudsakligen
följande.

Lindström är född den 4 juli 1875. Efter anställning som artillerist vid
dåvarande Karlskrona artillerikår under tiden 1 maj 1893—30 april 1901 antogs
han till daglönare vid flottans varv i Karlskrona den 22 oktober 1909
samt befordrades till förman den 16 oktober 1911.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 15 januari 1923 anhöll Lindström om avsked
med pension på grund av sjukdom. Vid ansökningen var fogat ett av
förste marinläkaren J. Lagerholm i Karlskrona den 22 oktober 1922 avgivet
intyg av följande lydelse:

»Timlönaren vid kronovarvet nr 1582 Lindström, som lider av höggradig
neurasteni, anser sig ha ådragit sig sin sjukdom genom arbete på varvet med
varma terpentinångor m. m. och inkom han på sjukhuset från detta arbete
med bland annat retningssymtom från urinblåsan. Att hans arbete förorsakat
sjukdomen kan ej sägas, men väl att under hans arbete hans sjukdom förvärrats.
»

Vid ansökningen var vidare fogat ett den 10 januari 1923 dagtecknat intyg
av legitimerade läkaren Yngvar Nilsson, som anförde följande:

»Kronovarvsarbetaren Johan Lindström, som av mig upprepade gånger undersökts,
har därvid befunnits lida av en kronisk inflammation i högra mellanörat,
med höggradig hörselnedsättning (dels av ledningshindertyp, dels av
nervös typ) samt av en lindrigare hörselnedsättning å vänstra öret (av nervös
typ), vilket härmed intygas.»

Sedan varvschefen vid flottans station i Karlskrona yttrat sig i ärendet,
avgav marinförvaltningen den 22 februari 1923 utlåtande över Lindströms
framställning och anförde därvid huvudsakligen följande:

BanlcoutsTcottets utlåtande Nr SO.

-17

Såsom varvschefen i sitt yttrande erinrat, erfordrades för rätt att komma
i åtnjutande av pension ej mindre att hava tjänat staten under minst 25 år
lin även att antingen hava uppnått G5 levnadsår eller efter uppnådda 60
levnadsår befinnas vara på grund av försvagat hälsotillstånd eller nedsatta
krafter mindre tjänlig till arbete i marinen eller ock efter uppnådd levnadsålder
av 55 år befinnas av behörigen styrkt sjuklighet vara för framtiden oförmögen
till utförande av arbete därstädes.

Av handlingarna framginge, att Lindström, vilken icke fyllde villkoren för
erhållande av pension vare sig beträffande tjänstetid eller levnadsålder, respektive
sjuklighet, önskade avsked för att komma i tillfälle erhålla ett med hänsyn
till hans hälsotillstånd lämpligare arbete än det han bedreve.

1922 års riksdag hade visserligen beviljat pensioner till vissa vid flottans
varv i Stockholm avskedade arbetare, vilka icke innehaft pensionsberättigande
tjänstetid. Förutsättningarna för beviljande av pension syntes emellertid vara,
bland annat, att vederbörande av ålder eller styrkt sjukdom, vore oförmögen
att vidare utföra arbete för staten. Då sådant förhållande icke här förelåge,
vore marinförvaltningen förhindrad tillstyrka åtgärd i framställningens syfte.

Genom beslut den 9 mars 1923 fann Kungl. Maj:t den gjorda ansökningen
icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

På egen begäran erhöll Lindström den 6 april 1923 avsked från sin anställning
vid flottans varv.

I en till chefen för försvarsdepartementet ställd skrift den 19 januari 1926
gjorde Lindström sedermera ånyo framställning i fråga om pension. Han
anförde därvid, att han begärt avsked, emedan han till följd av nervositet och
andra sjukdomar ej kunde arbeta å fartygen, vartill han tidtals kommenderats.
Han hade sedan dess till en del återvunnit hälsan, vartill arbete i trädgårdar
under somrarna bidragit. Lindström hade sökt att åter komma i tjänst vid
varvet men på grund av personalindragningar ej lyckats erhålla anställning.
Han erinrade vidare, att till följd av den nya försvarsorganisationen övertaliga
varvsarbetare med 15 tjänstår erhölle förtidspension.

Över sistnämnda framställning inhämtades utlåtande av direktionen över
flottans pensionskassa, som efter en redogörelse för gällande bestämmelser
beträffande pensionering av daglönare vid marinen framhöll, att sökanden,
som tjänat staten allenast 2010/12 år, varav 193/12 år från 20 års ålder, samt
innehade en levnadsålder av endast 509/i2 år, icke vore berättigad till pension
från flottans pensionskassa. Såvitt direktionen hade sig bekant, hade icke i
något fall pension tillerkänts daglönare, som varken innehaft för pensions erhållande
föreskrivet antal tjänstår eller levnadsår. Som sökanden därjämte
meddelats avsked på egen därom framställd ansökan, syntes bestämmelserna om
förtidspension ej tillämpliga i avseende å honom.

Genom beslut den 21 maj 1926 fann Kungl. Maj:t den senast gjorda framställningen
icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd. I

I ett till 1927 års bankoutskott ingivet, av andre stadsläkaren i Karlskrona
den 15 mars 1927 utfärdat intyg anfördes, att Lindström på grund av höggradig
nervsvaghet (neurastenia) lede av nedsatt arbetsförmåga.

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

Utskottet.

På grundvalen av den sålunda föreliggande utredningen i ärendet anförde
bankoutskottet i utlåtande den 22 april 1927 (nr 86, punkten 76) följande:

»Av utredningen i ärendet framgår, att Lindström vid endast omkring 47 års
ålder själv begärt och erhållit avsked från sin anställning vid flottans varv i
Karlskrona, oaktat han på grund av Kungl. Maj:ts beslut den 9 mars 1923
hade kännedom om, att han efter avskedet icke kunde påräkna pension. Utredningen
visar därjämte, att Lindström varken i fråga om levnadsår eller tjänstår
uppfyller stadgade villkor för erhållande av pension såsom daglönare vid marinen.
Under sådana förhållanden bör det enligt utskottets mening icke ifrågakomma,
att Lindström skulle beviljas pension av statsmedel. Utskottet avstyrker
alltså bifall till motionärernas förslag.»

Utskottet hemställde, att de väckta motionerna icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda. I en vid utskottets utlåtande fogad reservation föreslogs
emellertid, att riksdagen i anledning av motionerna måtte medgiva, att
förre daglönaren Lindström måtte från och med den 1 januari 1927 under sin
återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd
av 600 kronor.

Vid frågans behandling inom kamrarna biföll första kammaren vad utskottet
hemställt, medan andra kammaren biföll den vid utlåtandet fogade reservationen.
Vid därefter företagen gemensam omröstning beslöt riksdagen i enlighet
med utskottets förslag.

I de vid innevarande riksdag väckta motionerna har åberopats ett av marinläkaren
J. Torgersruud avgivet, den 10 januari 1928 dagtecknat intyg, vilket
är av följande lydelse:

»Att f. d. daglönaren (förman) vid kronovarvet Johan Alfred Lindström,
som^ den 6 april 1923 begärde sitt entledigande från nämnda befattning efter
21 års tjänstgöring i kronans tjänst, gjorde detta under en tidpunkt, då han
ej var tillräknelig för sina handlingar; att jag vid många tillfällen under flera
år omedelbart före avskedstagandet behandlat honom dels för reumatism,
dels för psychos; allt detta intygas på heder och samvete.»

På anhållan av utskottet har medicinalstyrelsen anbefallts att till utskottet
inkomma med utlåtande rörande i nämnda läkarintyg berörda förhållanden.

I en med anledning härav till utskottet ingiven skrivelse har medicinalstyrelsen
— som infordrat och fått mottaga ett vid skrivelsen fogat yttrande från
marinläkaren Torgersruud — efter att hava tagit handlingarnas innehåll i övervägande
avgivit det utlåtandet, »att förre daglönaren vid kronovarvet i Karlskrona
Johan Alfred Lindström lidit av sinnessjukdom vid den tid, den 6 april
1923, då han begärde sitt entledigande från nämnda befattning».

Med hänsyn till vad numera blivit upplyst i ärendet har utskottet ansett sig
böra förorda, att understöd till det i motionerna föreslagna beloppet beviljas
Lindström. Detta understöd, vilket synts utskottet skäligen böra utgå från
och med ingången av år 1927 under Lindströms återstående livstid, lärer böra
beviljas å allmänna indragningsstaten.

Bankoutslcottets utlåtande Nr SO.

På grand av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motioner I: 65
och II: 113, må medgiva, att förre daglönaren Johan Alfred
Lindström må från och med den 1 januari 1927 under sin
återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära ett
årligt understöd av 600 kronor.

48 :o.

I en inom första kammaren av herr Ström väckt motion nr 66 hemställes, msser^flning
»att riksdagen må medgiva, att värnpliktige nr 39 33/1916 R. Gustafsson- åt J. It. G.
Agzén må tillerkännas ersättning enligt bestämmelserna i förordningen den 18
juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring».

Beträffande motiveringen hänvisar utskottet till motionen.

Av tillgängliga handlingar framgår, att Gustafsson-Agzén är född den 10
januari 1896 och före inryckning till militärtjänst till yrket varit skräddare.

Han började värnpliktstjänstgöring vid Västgöta regemente den 3 november
1916. Under tjänstgöringstiden vårdades han å militärsjukhus från och med
den 18 april till och med den 16 maj 1917 för torr lungsäcksinflammation samt
från och med den 26 till och med den 31 maj samma år för bronchit. Den 2
juni 1917 förklarades han till vidare krigstjänst oduglig på grund av lungtuberkulos.
För ifrågavarande sjukdom har han sedermera upprepade gånger
vårdats å sanatorium. I

I slutet av år 1923 gjorde Agzén hos riksförsäkringsanstalten framställning
om ersättning för ifrågavarande sjukdom, vilken Agzén ansett sig hava ådragit
sig under militärtjänstgöringen.

Riksförsäkringsanstalten införskaffade i ärendet viss utredning. Sålunda
intygade överläkaren vid Stora Ekebergs sanatorium, att Agzén vårdats å
nämnda sanatorium under tiden 4/7 1922—2/6 1923 för lungtuberkulos, att han
vid utskrivningen fortfarande företedde utbredda tuberkulosförändringar å
båda lungorna och rikligt med tuberkulosbaciller i upphostningen samt att hans
arbetsförmåga vore i mycket hög grad nedsatt och antagligen för framtiden
komme att så förbliva.

Stadsläkaren i Skara P. Sahlin avgav ett intyg, vari anfördes bland annat,
att Agzén lede av tungtuberkulos i långt framskridet stadium (hela vänstra
lungan angripen och även högra längst ned på basen) samt att han med all sannolikhet
icke kunde så tillfriskna, att han kunde uträtta något arbete.

I ärendet avgavs vidare utlåtande av regementsläkaren vid Västgöta regemente.
I detta utlåtande anfördes huvudsakligen följande.

Agzén hade den 2 juni 1917 förklarats till vidare krigstjänst oduglig på
grund av lungtuberkulos. Denna sjukdom syntes dock hava varit av synnerli Bihang

till riksdagens protokoll 1928. 8 samt. 15 häft. (Nr SO.) 4

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

gen lindrig art och väl ägnad att utlakas i hemmet utan sanatorievård, en åsikt,
som syntes hava delats av stadsläkaren i Skara, doktor Per Sahlin, som haft
tillfälle att undersöka honom kort efter återkomsten till hemorten. Sedermera
syntes denna sjukdom hava tagit ny fart. Härpå tydde, att han först 1922 sökt
sanatorievård. Man finge med all sannolikhet sätta detta sjukdomens uppblossande
i samband med ogynnsamma hygieniska förhållanden under hans civila
sysselsättning (verksamhet såsom skräddare).

På grund av_ovanstående finge regementsläkaren avgiva det yttrande:

att värnpliktige nr 39 33/1916 Gustaf sson-Agzén vid hemförlovningen lidit
av en lindrigare lungkatarr (bronchit) sannolikt på tuberkulos bas, vars utbrott
möjligen kunde sättas i samband med den lungsäcksinflammation (pleuritis
sicca), varav han lidit under värnpliktens fullgörande;

^att denna lungkatarr utläkts under vistelsen i hemmet men blossat upp någon
gång under år 1921 eller 1922, sannolikt påverkad av ogynnsamma hygieniska
förhållanden: samt

att den militära tjänstgöringen således ej kunde anses hava varit orsak till
hans nuvarande invaliditet.

Av i ärendet avgivna ytterligare intyg framgick vidare, att Agzén vore medellös
samt att han under de senare åren varit oförmögen till arbete.

Den 27 december 1923 meddelade riksförsäkringsanstalten beslut i ärendet
och förklarade därvid, att då sökanden, såvitt visat, icke gjort framställning
om ersättning för ifrågavarande sjukdom inom den tid som föreskrivits i förordningen
den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring, anstalten funnit sig icke kunna tillerkänna
Agzén någon ersättning för sjukdomen. I

I januari 1924 gjorde Agzén därefter hos Kungl. Maj:t framställning om
ersättning för ifrågavarande sjukdom.

I ett i ärendet infordrat utlåtande anförde riksförsäkringsanstalten huvudsakligen
följande.

Enligt 12 § i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, skulle därest framställning
om ersättning i anledning av skada ej gjordes inom två år efter det skadan
yppats, rätten till ersättning vara förverkad.

Genom förordningen den 4 juni 1920 angående ändrad lydelse av, bland annat,
12 § i ovannämnda förordning hade emellertid stadgats, att rätten till ersättning,
vore förverkad, därest ej framställning om ersättning i anledning av
skada^ gjordes inom tre år, från det för värnpliktig tjänstgöringen upphört eller
från den senare tidpunkt, då skadan yppats.

Riksförsäkringsanstalten hade tidigare beträffande framställningar om ersättning
i sådana fall, då anspråk på ersättning i anledning av kroppsskada eller
sjukdom, som yppats före ingången av år 1919, gjorts först efter två år
men inom tre år från det skadan eller sjukdomen yppats, hemställt, att den omständigheten,
att framställningen icke ingivits inom föreskriven tid, icke måtte
utgöra hinder för ersättnings tillerkännande.

I nu förevarande fall hade emellertid framställning om ersättning gjorts
först omkring fem ar efter det att, såvitt av handlingarna framginge, sökandens
ifrågavarande sjukdom, lungtuberkulos, konstaterats. På grund härav
ansåge sig anstalten icke kunna tillstyrka, att ett undantag i förevarande fall
medgåves från gällande preskriptionsbestämmelser.

Bankoutslcottets utlåtande Nr SO. 51

Riksförsäkringsanstalten hade emellertid, för den händelse Kungl. Maj :t det
oaktat skulle med riksdagens medgivande finna skäl föreligga till ersättnings
utgående, verkställt utredning för utrönande av sambandet mellan sökandens
militärtjänstgöring och den sjukdom, varav han lede.

Med stöd av sålunda införskaffade upplysningar finge riksförsäkringsanstalten
meddela, att anstalten med hänsyn till den avsevärda tidrymd, vilken förflutit
från det sjukdomen syntes hava utbrutit, funne svårigheter möta för avgivande
av ett bestämt yttrande i denna del, men hölle anstalten för sin del
före, att det icke syntes kunna uteslutas, att sökandens militärtjänstgöring bidragit
till ifrågavarande sjukdoms uppkomst eller utveckling.

Genom beslut den 7 mars 1924 fann Kungl. Maj:t förevarande ansökning
icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

I ansökning den 1 augusti 1927 har Agzén sedermera hos Kungl. Maj:t förnyat
sin framställning i ärendet.

Sedan riksförsäkringsanstalten anbefallts avgiva utlåtande över ansökningen,
anförde anstalten i utlåtande den 23 augusti 1927, att anstalten förehaft
ärendet till förnyad prövning men därvid icke funnit några nya omständigheter
hava framkommit av beskaffenhet att böra föranleda ändring i anstaltens
tidigare ståndpunkt i ersättningsfrågan. Anstalten hemställde därför, att
ansökningen icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Även arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse framställde
i avgivet utlåtande enahanda hemställan.

Slutligen avgav jämväl statskontoret infordrat utlåtande i ärendet och anförde
därvid, att ämbetsverket, då det syntes vara mycket tvivelaktigt om den
militära tjänstgöringen kunde anses hava varit orsak till Agzéns nuvarande
invaliditet, icke ansåge tillräcklig anledning föreligga för utverkande hos riksdagen
av understöd åt Agzén.

Sistnämnda ansökning har av Agzén återkallats och alltså icke blivit föremål
för prövning av Kungl. Maj:t.

Av handlingar som ställts till utskottets förfogande framgår, att Agzén numera
sedan den 27 november 1924 ånyo vårdas å sanatorium.

Av den lämnade utredningen i ärendet framgår, att Agzén icke kunnat tillerkännas
ersättning för ifrågavarande sjukdom, emedan framställning i ersättningsfrågan
icke blivit gjord inom den tid, som i 1909 års militärersättningsförordning
är föreskriven. Riksdagen har visserligen tidigare i åtskilliga fall
meddelat dispens från förordningens preskriptionsbestämmelser. Efter den år
1920 vidtagna utsträckningen av preskriptionstiden från två till tre år har
emellertid dylik dispens i regel — där ej särskilda omständigheter föranlett
undantag — förekommit endast i sådana den äldre bestämmelsen underkastade
fall, i vilka ersättningsanspråket likväl gjorts gällande inom den tid, som
sedermera stadgats, eller tre år.

Ej heller har det i förevarande fall klart fastslagits, att militärtjänstgöringen
varit orsak till sjukdomen. Riksförsäkringsanstalten, som funnit
svårigheter föreligga att numera avgiva ett bestämt yttrande i denna punkt,

Utskottet.

BanTcoutskottets utlåtande Nr SO.

har emellertid ansett, att det icke kan uteslutas, att militärtjänstgöringen
bidragit till sjukdomens uppkomst eller utveckling. Beträffande denna
fråga må erinras, att enligt 1909 års militärersättningsförordning såsom
förutsättning för ersättnings utgående gäller, att tjänstgöringen skäligen
kan antagas hava till sjukdomen bidragit. Genom den av 1927 års riksdag
antagna nya militärersättningsförordningen, som trätt i kraft med ingången av
år 1928, har beträffande förutsättningarna i nu förevarande avseende för ersättningsrätt
vidtagits en väsentlig ändring. Sålunda har beträffande sjukdom,
som icke förorsakats av olycksfall, stadgats bland annat, att sjukdomen
skall anses ådragen under militärtjänstgöring, därest den yppats under tjänstgöringen
samt skälig anledning ej finnes att antaga, att sjukdomens framträdande
föranletts av annan orsak än tjänstgöringen och att denna icke väsentligen
bidragit därtill. Såvitt av handlingarna kan bedömas, vill det förefalla
som om, därest det föreliggande fallet kunnat prövas efter de nya bestämmelserna,
förutsättningarna för ersättningsrätt skulle varit i nu avsett hänseende
uppfyllda.

Vid den prövning, som utskottet med hänsyn tagen till nu angivna förhållanden
ägnat det i motionen framställda förslaget, har utskottet visserligen icke
ansett lämpligt att, såsom motionären ifrågasatt, riksdagen skulle medgiva
dispens från villkoren för ersättning enligt 1909 års militärersättningsförordning.
I betraktande av föreliggande ömmande förhållanden har utskottet
emellertid funnit starka billighetsskäl tala för att Agzén beredes något understöd
från det allmännas sida. Utskottet tillåter sig erinra, att riksdagen tidigare
i ett fall, som synes i någon mån likartat, beviljat dylikt understöd. 1922
års riksdag medgav nämligen, att till värnpliktigen C. O. Olsson finge från
allmänna indragningsstaten utbetalas understöd, som fastställdes att utgå med
det belopp, vilket skulle hava tillkommit honom, därest förordningen den 18
juni 1909 varit på honom tillämplig, dock utan rätt för honom att å understödet
åtnjuta dyrtids- eller pensionstillägg.

I anslutning till vad riksdagen i nu antydda fall medgivit har utskottet ansett
sig böra förorda, att Agzén må från allmänna indragningsstaten komma i
åtnjutande av understöd med belopp, som skulle hava tillkommit honom, därest
1909 års militärersättningsförordning varit å honom tillämplig. Med hänsyn
till de särskilda förhållanden, som i detta fall föreligga, synes ett beslut i sådan
riktning knappast behöva medföra konsekvenser av betänklig art eller
omfattning.

Det ifrågasatta understödet lärer böra utgå från och med den 1 januari 1928.
Å understödet torde icke böra åtnjutas dyrtidstillägg. Givetvis bör ej heller annan
tilläggsförmån ifrågakomma; särskild föreskrift i sådant avseende lärer
emellertid ej erfordras.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion I: 66, må
medgiva, att till Johan Richard Gerhard Gustafsson-Agzén må
från och med den 1 januari 1928 från allmänna indragnings -

Banlcoutskottets utlåtande Nr SO.

f>3

staten utbetalas det understöd, som skulle hava tillkommit
honom, därest förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i
anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
varit å honom tillämplig; dock utan rätt för Gustafsson-Agzén
att å sagda understöd åtnjuta dyrtidstillägg.

49 :o.

I en inom andra kammaren under nr 1 väckt motion har herr Holmgren före- Ang.
slagit, »att riksdagen ville besluta, att förre arbetsförmannen vid Karlskrona J1 f„Hifikafästnings
fortifikationsförvaltning Johan August Pettersson må från och med tionsarbetaren
den 1 januari 1927 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten '' ''gQ^
uppbära en årlig pension av 792 kronor».

Till stöd för yrkandet anföres i motionen följande:

»I motion (11:2) till 1927 års riksdag hemställde undertecknad, att riksdagen
ville medgiva, att förre arhets förmannen vid Karlskrona fästnings fortifikationsförvaltning
Johan August Pettersson må från och med den 1 januari
1927 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension till skäligt belopp.

I proposition nr 153 till samma års riksdag föreslog Kungl. Maj:t, att förre
fortifikationsarbetaren vid Karlskrona fästnings fortifikationsförvaltning Jonas
August Pettersson må från och med den 1 januari 1927 under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 792
kronor.

Bankoutskottet behandlade de bägge framställningarna samtidigt under punkt
60 i sitt utlåtande nr 36. Utskottet, som tillstyrkte att pension beviljades fortifikationsarbetaren
Pettersson, hade beträffande pensionsbeloppets storlek icke
funnit något att anmärka mot Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet hemställde,
att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning och i
anledning av berörda motion II: 2, må medgiva, att förre fortifikationsarbetaren
vid Karlskrona fästnings fortifikationsförvaltning Jonas August^ Pettersson må
från och med den 1 januari 1927 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 792 kronor.

Riksdagen biföll utskottets framställning.

Tydligen har såväl riksdagen som bankoutskottet, liksom även motionären
gjort, förbisett, att det här gäller två olika personer, och följden har blivit, att
Jonas August Pettersson erhållit pension, men att Johan August Pettersson endast
rönt tillfredsställelsen av, att riksdagen, i anledning av en motion om pension
åt honom, beviljat sådan åt en hans kamrat.»

På grund av den namnförväxling, som omförmälts i motionen, blev frågan om
pension åt förre fortifikationsarbetaren Johan August Pettersson icke föremål
för utredning och prövning av 1927 års bankoutskott.

Av tillgängliga handlingar inhämtas bland annat, att befälhavande amiralen
i Karlskrona i skrivelse till marinförvaltningen den 12 november 1926 gjort
framställning om beredande av understöd åt förre fortifikationsarbetaren Johan
August Pettersson. Vid framställningen fogade handlingar utvisade, att
Pettersson, som är född den 19 juli 1863, varit anställd vid Karlskrona fäst -

Utslcottet.

Ang.

årligt understöd
åt f.
sergeanten
J. E. Rosén.

54 Bankoutslcottets utlåtande Nr SO.

nings fortifikationsförvaltning såsom fästningsbyggnadsarbetare under nedan
angivna tider nämligen

fr. o. m. den	1 april	1889 t. o. m. den	31 december	1889,
	1 mars	1890 » »	31 december	1890,
» »	7 januari	1891 » »	31 december	1893,
	20 maj	1897 » »	26 oktober	1912,
		1 augusti	1914 » »	31 december	1914,
		7 januari	1915 » »	21 augusti	1915,

eller tillhopa omkring 21 år, därav under åren 1901—1906 såsom förman. Enligt
läkarbetyg lede Pettersson av kronisk muskel- och ledreumatism, i följd
varav hans arbetsförmåga vore i hög grad nedsatt. Han ägde ej annan inkomst
till sin och sin familjs försörjning än den, som kunde beredas honom i form av
pension.

Under hänvisning till sålunda föreliggande förhållanden hemställde befälhavande
amiralen, ehuru Pettersson ej uppfyllde de för pensionering av marinens
arbetare föreskrivna villkor varken vad levnadsåren eller tjänståren beträffade,
att marinförvaltningen måtte åt Pettersson utverka något understöd av statsmedel
från och med år 1927.

Genom beslut den 18 november 1926 förklarade sig marinförvaltningen av
principiella skäl förhindrad att i anledning av framställningen vidtaga någon
åtgärd.

Enligt vad utskottet inhämtat, har Pettersson efter år 1915 haft tillfälligt
arbete vid fortifikationsförvaltningen i Karlskrona under följande tider, nämligen
20 mars—30 juni samt 7 juli—18 augusti 1922.

Enär Pettersson, frånsett tillfälligt arbete några månader år 1922, icke varit
i statstjänst sedan ar 1915, da han endast uppnått 52 års ålder, har utskottet i
överensstämmelse med hittills tillämpad praxis ansett sig icke böra tillstyrka,
att han skulle beredas pension eller därmed jämförligt understöd av statsmedel.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 1 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

50 :o.

I en inom andra kammaren av herr Fast jämte två av kammarens övriga
ledamöter väckt motion nr 64 har hemställts, »att riksdagen måtte besluta tilldela
f. d. sergeanten i arméns reserv Johan Emil Rosén från Eksjö stad ett
årligt understöd av 350 kronor.»

Av motionen jämte därvid fogade bilagor framgår, bland annat, att Rosén,
som är född den 7 september 1872 och alltså nu 55 år gammal, varit fast anställd
dels Vid Jönköpings regemente under tiden den 2 oktober 1890—12 ok -

Bankoutskottets utlåtande Nr SO. 55

tober 1894, dels vid Hallands bataljon den 31 oktober 1894—31 oktober 1897,
dels ock vid Västernorrlands regemente den 7 juli 1898—15 mars 1900 eller
tillhopa omkring 9 år. Rosén, som år 1899 befordrats till distinktionskorpral,
förordnades den 30 april 1900 att vara sergeant i Västernorrlands regementes
reserv.

1 motionen bär anförts, att Rosén under hösten 1899 blivit rrtsatt för en
olyckshändelse, i det att han vid fullgörandet av en order om indragning av
utsatta vaktposter fått sitt ena öra illa tilltygat, varav följt nedsättning av
hörselförmågan, vilket föranlett Rosén att året därpå taga avsked från aktiv
tjänst. Beträffande nämnda olyckshändelse har i motionen åberopats ett av
majoren i armén, kaptenen i Västernorrlands regementes reserv, numera gymnastikläraren
vid folkskoleseminariet i Härnösand A. A. Åberg utfärdat, den
12 oktober 1927 dagtecknat intyg, vilket är av följande lydelse.

»Att efter 28 år erinra mig detaljerna vid den olyckshändelse, som f. d. sergeanten
i Kungl. Västernorrlands regementes reserv, Rosén, skulle utsatts
för vid en övning i fälttjänst med regementet under regementsmötet 1899, står
ej i mm förmåga. Så mycket kan jag likväl erinra mig, att da undertecknad i
egenskap av plutonchef hade utsatt fältvakt vid en gård, beordrades ga tillbaka,
befallde ett underbefäl att inkalla posterna samt att detta underbefäl vid
utförandet av ordern sprang mot ett klädstreck och föll omkull och blev liggande
på marken, samt att ett par kamrater beordrades att hjälpa honom, detta
kan jag fortfarande erinra mig och intyga. Men om detta underbefälet i fråga
var dåvarande distinktionskorpralen Rosén kan jag ej med säkerhet erinra
mig, under de brådskande förhållanden, som rådde för tillfället. Lika litet
medgav tiden att då taga skadan i närmare betraktande, varför något uttalande
om skadans mer eller mindre svåra beskaffenhet och eventuella följder
ej av mig i egenskap av gymnastikdirektör, kan göras.»

Enligt ett vid motionen fogat, den 9 mars 1924 avgivet läkarintyg lider Rosén
av fullständig dövhet å höger öra på grund av kronisk öronflytning med
perforation av trumhinnan och betydlig nedsättning av hörseln å vänster öra
på grund av scleros av trumhinnan. Härjämte har han synen nedsatt samt
lider av hjärtsvaghet, varför hans förmåga att genom arbete förskaffa sig
sin bärgning är betydligt nedsatt.

Rosén har slutligen intygats vara medellös samt har hustru och ett minderårigt
barn att försörja.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen med därvid
fogade bilagor.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att någon utredning ej förebragts
rörande omständigheterna vid den olyckshändelse, som uppgivits vara orsaken
till Roséns sjukdom och till hans avskedstagande från anställningen vid
Västernorrlands regemente. Det ma framhallas, att det för Rosén den 15
mars 1900 utfärdade avskedspasset icke synes giva stöd för uppgiften att
Rosén avgått ur tjänst på grund av sjukdom. I avskedspasset intygas nämligen,
att Rosén »på egen begäran för framtida väl erhållit avsked från regementet».
Ej heller föreligger någon utredning, som möjliggör ett bedömande

TJtslcottet.

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

Ang.

pension åt
arbetaren
A. Nilsson.

Utskottet.

av frågan, huruvida överhuvud taget hans nuvarande sjukdom kan ställas i
orsakssamband med ett eventuellt olycksfall av uppgiven art. Under sådana
förhallanden synes det enligt utskottets mening icke böra ifrågakomma att i
anledning av berörda olycksfall tillerkänna Rosén understöd av statsmedel. Ej
heller i övrigt föreligger enligt utskottets mening skäl för beredande av en
dylik förmån.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motion II: 64 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

51 :o.

Herr Bäcklund hemställer i en inom andra kammaren väckt motion nr 107,
»att riksdagen måtte bevilja, att arbetaren Axel Nilsson må från och med den
1 januari 1928 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 792 kronor.»

I fråga om motiveringen för detta förslag hänvisar utskottet till motionen.

Av tillgängliga handlingar i ärendet inhämtas, att Nilsson, som är född den
9 april 1856 och alltså nu 72 år gammal, under nedan angivna tider innehaft
följande anställningar, nämligen:

september 1885—december 1887 anställning hos ingenjören Jehander vid de
arbeten med tunnelsprängningar vid Örlogsvarvet i Karlskrona,
som denne under nämnda tid utfört för statens räkning,

1889—1894 anställning hos densamme vid arbeten å södra Yabergsfortet för
Karlsborgs fästningsbyggnad,

,/1 1895—23/12 1904 anställning vid fortifikationsförvaltningen i Karlsborg såsom
arbetare vid Karlsborgs fästningsbyggnad, samt
SU 1905—augusti 1909 d:o d:o.

Enligt läkarintyg är Nilsson på grund av allmän åderförkalkning samt till
följd av genom ålder nedsatta kroppskrafter för framtiden fullständigt oförmögen
till arbete. Beträffande hans ekonomiska förhållanden har av vederbörande
kommunalnämndsordförande intygats, att Nilsson ej äger andra kända
tillgångar än en lägenhet, taxeringsvärderad till 2,500 kronor men enligt uppgift
belastad med skuld till ett belopp av 1,400 kronor.

Av utredningen i ärendet framgår, att Nilsson redan år 1909 vid 53 års
ålder lämnat sin anställning vid fästningsbyggnaden i Karlsborg och därefter
icke varit i statens tjänst. Vid sådant förhållande har utskottet, i överensstämmelse
med hittills tillämpad praxis, ansett sig icke kunna tillstyrka,
att pension eller understöd av statsmedel skulle tillerkännas Nilsson.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 107 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Banlcoutslcottets utlåtande Nr SO.

52 :o.

I en inom andra kammaren av herr Bäcklund väckt motion nr 108 har hem- Ang..
ställts, »att riksdagen måtte bevilja, att f. skrivbiträdet Karl Rudolf Anders- PlyiXiträdet
son må från och med den 1 januari 1928 under sin återstående livstid å all - K. R. Andersmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 792 kronor».

Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sitt förslag, tillåter sig
utskottet att hänvisa till motionen.

över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat utlåtande
av statskontoret, som i ärendet hört arméförvaltningens fortifikationsoch
civila departement.

Arméförvaltningens fortifikations- och civila departement hava meddelat,
att fortifika/tionsdepartementet i anledning av gjord ansökan i skrivelse den
22 december 1926 gjort framställning hos Kungl. Maj:t om pension åt Andersson.
Berörda skrivelse var av följande innehåll:

Med skrivelse till arméförvaltningens fortifikationsdepartement den 22 september
1926 har fortifikationsbefälhavaren i Karlsborg överlämnat en ansökning
av förre skrivbiträdet vid Karlsborgs fästningsbyggnad Carl Rudolf
Andersson om utverkande av en årlig pension åt honom under hans återstående
livstid.

Angående i ansökningshandlingarna uppgiven, av Andersson innehavd anställning
vid infanteriets skolors i Karlsborg kassaförvaltning under viss tid,
har fortifikationsdepartementet inhämtat yttrande av nuvarande chefen för
nämnda skolor, av vilket yttrande framgår, att Anderssons anställning därstädes
icke kan betraktas som statsanställning, då han härvid synes endast
privat hava anlitats av redogöraren vid förvaltningen och i huvudsak fått sin
avlöning av denne. Enligt fortifikationsdepartementets åsikt lärer därför
denna anställning icke kunna räknas Andersson till godo vid prövning av
hans förevarande ansökan om pension.

Av handlingarna i övrigt har fortifikationsdepartementet inhämtat i huvudsak
följande:

att Andersson, som är född en 23 september 1859, varit anställd vid Karlsborgs
fästningsbyggnad från och med den 5 mars 1873 till och med den 12
april 1876 samt från och med den 28 juni 1881 till och med den 19 augusti
1895 och således under sammanlagt ungefär 17 år 3 månader,

att han under ej fullt två år innehaft anställning å postexpeditionen i Karlsborg
såsom enskilt biträde åt postexpeditören, vilken anställning i likhet med
ovan nämnda anställning å kassaförvaltningen vid infanteriets skolor å Karlsborg
enligt fortifikationsdepartementets åsikt i förevarande avseende ej kan
räknas Andersson till godo,

att han under sin anställningstid vid Karlsborgs fästningsbyggnad använts
såsom skrivbiträde ävensom såsom biträde vid bokföringen,

att han med plikttrohet och ordentlighet fullgjort sina tjänståligganden och
iakttagit en hedrande vandel,

att han numera till följd av sjukdom och ålderdomssvaghet icke nämnvärt
kan bidraga till sin försörjning, samt

att han är fullständigt i avsaknad av tillgångar för sitt uppehälle.

Med anledning av vad sålunda anförts, anser fortifikationsdepartementet
billigt, att Andersson genom pension beredes någon hjälp till livsuppehälle under
sin återstående livstid, och anser fortifikationsdepartementet med hänsyn

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

Utskottet.

Ang.

pension åt
förre timmermannen
K. A.
Nyberg.

till Anderssons tjänstetid och övriga föreliggande omständigheter sig böra föreslå,
att pensionen bestämmes till 440 kronor för år.

över ifrågavarande ansökning avgav statskontoret den 25 januari 1927 infordrat
utlåtande och anförde därvid bland annat följande:

Enligt °vad av handlingarna framgår, kan Andersson räkna endast något
över 17 år i statsanställning och han lämnade anställningen i statens tjänst
redan den 20 augusti 1895, alltså för mer än 31 år sedan. Under sådana förhållanden
kan statskontoret för sin del icke finna anledning föreligga att bereda
honom någon pension av statsmedel.

Genom beslut den 18 mars 1927 fann Kungl. Maj:t den gjorda framställningen
icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

I det genom utskottets försorg nu införskaffade utlåtandet hava arméförvaltningens
fortifikations- och civila departement åberopat vad fortifikationsdepartementet
i nyss återgivna skrivelse den 22 december 1926 anfört i ärendet.

Statskontoret har anfört, att statskontoret icke hade anledning att frångå
den uppfattning, som ämbetsverket tidigare uttalat rörande denna pensionsfråga.

♦

Av utredningen i ärendet framgår, att Andersson redan år 1895 vid omkring
36 års ålder lämnat statstjänsten. Även om till sådan tjänst skulle anses böra
hänföras hans anställning vid infanteriets skolor i Karlsborg — vilken fullgjorts
under tiden 1897—april 1904 — har han likväl avgått vid en ålder av endast
omkring 44 år utan att, såvitt visats, vara på grund av sjukdom oförmögen
till vidare arbete. Under sådana förhållanden har utskottet ansett pensionering
av statsmedel i förevarande fall icke böra medgivas.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 108 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

53 ro.

I en inom andra kammaren av herrar Ahl och Andersson i Tungelsta väckt
motion nr 178 har hemställts, »att riksdagen måtte tillerkänna f. d. varvstimmermannen
Klas Aug. Nyberg ett årligt understöd med belopp, som kan befinnas
skäligt».

I fråga om vad som anförts till stöd för detta yrkande hänvisar utskottet till
motionen.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Nyberg, som är född den 28 februari
1879, anställdes som timmerman vid flottans varv i Stockholm den 12
januari 1912. Under januari månad 1917 ådrog sig Nyberg ischias, för vilken
sjukdom han var sjukskriven någon tid. Sedan Nyberg senare samma år gjort
framställning om längre tids tjänstledighet, vilken dock på grund av brådskande
arbeten vid varvet icke kunde beviljas honom, sökte och erhöll Nyberg

Bankoutslcottets utlåtande Nr 30.

avsked den 2 september 1917. Efter avskedet arbetade Nyberg i enskild tjänst.

Den 1 juni 1918 erhöll Nyberg förnyad anställning vid flottans varv i Stockholm.
Härvid förelåg ett för Nyberg av legitimerade läkaren Gustaf Gylling
den 31 maj 1918 utfärdat läkarbetyg, varav framgick, att Nyberg befunnits
vara fullt frisk och arbetsför. Den 20 januari 1921 entledigades Nyberg från
ifrågavarande anställning på grund av inskränkningar i arbetena å varvet.

Härefter har Nyberg gjort särskilda framställningar hos Kungl. Maj:t om
pension eller understöd och därvid bland annat gjort gällande, att den sjukdom,
varav han för närvarande lider, ursprungligen ådragits under tjänstgöringen
vid varvet. Dessa framställningar hava icke föranlett någon Kungl. Maj:t,s
åtgärd.

Då Nyberg varit anställd i statens tjänst under en tid av allenast åtta år och Utskottet.
av utredningen i ärendet icke framgår, att den sjukdom, varav Nyberg för närvarande
lider, ådragits i tjänsten, har utskottet, jämväl med hänsyn till att frågan
tidigare åtskilliga gånger varit underställd Kungl. Maj :ts prövning, ansett
sig icke kunna tillstyrka, att pension eller därmed jämförligt understöd beredes
Nyberg. Utskottet avstyrker alltså bifall till motionärernas förslag och får
hemställa,

att förevarande motion II: 178 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

54 :o.

I en inom andra kammaren av herr Dahlén väckt motion nr 274 har hem- Ang.
ställts, »att riksdagen må bevilja f. d. timlönaren vid flottans varv i Stockholm
Klaes E. Pettersson-Tapper en pension å kr. 1,200: — att årligen utgå, så mannen K. E.
länge han lever, med avdrag av från riksförsäkringsanstalten beviljad invaliditetsersättning
å kr. 320: — eller det belopp, som han av riksförsäkringsanstalten
eller försäkringsrådet kan i framtiden varda tillerkänd».

Beträffande motiveringen för yrkandet hänvisar utskottet till motionen med
därvid fogade bilagor.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Pettersson-Tapper, som är född
den 10 maj 1879, år 1916 anställdes som timmerman vid flottans varv i Stockholm.
Enligt ett av marinläkaren O. Hult den 6 juni sistnämnda år utfärdat
intyg befanns Tapper vid verkställd undersökning frisk och arbetsför. Den
18 januari 1921 ådrog sig Tapper skada å högra knäet till följd av olycksfall
i arbetet. Ifrågavarande skada anmäldes i vederbörlig ordning hos riksförsäkringsanstalten,
som infordrade läkarutlåtande av doktor Hult. I ett den
30 augusti 1921 dagtecknat intyg anförde denne i huvudsak följande:

»Tapper lider redan före skadan i januari av en kronisk deformerande arthrit
i båda knälederna med höggradig felställning, som för honom vållar inskränkt
rörlighet och svårighet att gå samt lätt disponerar för nya skador.

Att bestämt avgöra i vad mån skadan d. 18 jan. varit vållande till T:s nuvarande
nedsatta arbetsförmåga, torde ej vara möjligt på grund av den redan
förut pågående sjukdomsprocessen. Vad som i detta avseende f. n. kan fast -

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

Utskottet.

ställas är endast, att T. före olyckstillfället varit fullt arbetsför men sedermera
blott kunnat utföra lättare arbete. Utsikt att kunna återvinna full arbetsförmåga
torde ej föreligga.»

Genom särskilda beslut den 18 oktober 1921 och den 30 juni 1922 tillerkände
riksförsäkringsanstalten i anledning av omförmälda olycksfall Tapper
livränta med 320 kronor för år räknat, därvid anstalten ansett skadan medföra
nedsättning av Tappers arbetsförmåga med 20 procent.

Under åberopande av ett av doktor Hult den 20 september 1923 utfärdat
nytt läkarbetyg för Tapper, varav framginge, att den deformerande arthrit
i båda knälederna, varav han sedan flera år lede, ytterligare förvärrats utan
någon utsikt till förbättring, så att han vore och för framtiden komme att
förbliva fullständigt oförmögen till arbete i varvets tjänst, gjorde chefen för
byggnadsdepartementet vid flottans varv i Stockholm framställning hos riksförsäkringsanstalten
om tillerkännande av livränta åt Tapper, motsvarande
förlust av hela arbetsförmågan. Riksförsäkringsanstalten, som inhämtade
yttrande av sin överläkare, förklarade genom beslut den 29 september 1923
att, då Tappers sjukdom förefunnits redan före olycksfallet, anstalten icke funnit
skäl föreligga för ändring av anstaltens tidigare beslut i ärendet.

Häröver anfördes besvär hos försäkringsrådet såväl av Tapper själv som
av chefen för byggnadsdepartementet. Genom utslag den 22 februari 1924
fann försäkringsrådet ej skäl göra ändring i riksförsäkringsanstaltens beslut.

Tapper, som på grund av ifrågavarande olycksfall åtnjöt sjukavlöning sedan
hösten 1922, uppsades från och med den 2 juli 1926 från sin anställning
vid flottans varv i Stockholm i samband med de till följd av 1925 års försvarsbeslut
då skeende inskränkningarna i arbetena vid varvet.

Sedan till marinförvaltningen inkommit framställning om beredande av avskedsersättning
enligt kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) angående förtidspension
och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare vid armén
och marinen, åt bl. a. Tapper, men marinförvaltningen, enär han tillerkänts årlig
livränta såsom ersättning för skada till följd av olycksfall i arbetet, funnit
sig icke kunna mot stadgandet i § 2 mom. 2 i berörda kungörelse bevilja
honom avskedsersättning, hemställde ämbetsverket uti skrivelse till Kungl.
Maj:t den 15 juli 1926 om bemyndigande att till honom utbetala dylik förmån.

Genom beslut den 15 oktober 1926 förklarade Kungl. Maj:t den omständigheten
att Tapper uppbure livränta icke utgöra hinder för honom att komma
i åtnjutande av avskedsersättning enligt kungörelsen den 15 januari 1926.

Med stöd av nämnda bemyndigande beslöt marinförvaltningen tilldela Tapper
avskedsersättning med 1,482 kronor 10 öre.

Sedan hos Kungl. Maj :t gjorts framställning om avskedsersättningens fastställande
efter annan beräkningsgrund än den av marinförvaltningen tillämpade,
medgav Kungl. Maj:t genom beslut den 6 maj 1927, att Tapper finge
uppbära en ytterligare ersättning av 617 kronor 90 öre.

Av utredningen i ärendet framgår, att Tapper entledigats från sin anställning
vid flottans varv i Stockholm på grund av den inskränkning i arbetena

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

(il

därstädes, som påkallats av 1925 års beslut i försvarsfrågan, samt att han i
anledning härav tillerkänts avskedsersättning med sammanlagt 2,100 kronor.
Härjämte åtnjuter Tapper en årlig livränta av 320 kronor för i tjänsten ådragen
skada. Att härutöver bevilja Tapper, som vid avskedet innehade en ålder
av 47 år och en anställningstid av allenast tio år, pension eller därmed jämförligt
understöd från allmänna indragningsstaten synes utskottet med hänsyn
till konsekvenserna icke böra ifrågakomma. Utskottet avstyrker alltså
bifall till motionärens förslag och hemställer,

att förevarande motion 11:274 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

55 :o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 277 hava herrar Lcyirén och
Jonsson i Eskilstuna -—- under erinran att 1927 års riksdag beviljat förre städaren
vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori Axel Andersson en årlig pension
å 852 kronor — hemställt, att riksdagen måtte tilldela Andersson en förhöjning
av nämnda pension med 144 kronor.

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen.

Ang.

förhöjning av
jiensionen åt
f. städaren
A. Andersson.

I en till 1927 års riksdag avlåten proposition nr 135 föreslog Kungl. Maj:t
under punkten 16 riksdagen medgiva, att förre städaren Andersson finge från
och med den 1 maj 1926 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 852 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtades, att Andersson, som är född den 19
augusti 1855, varit anställd vid gevärsfaktoriet såsom brand- och vattenvakt
under tiden 1 oktober 1883—1 juni 1888 och såsom städare under tiden 4 januari
1899—30 april 1926; att han på grund av åderförkalkning vore oförmögen
att genom arbete försörja sig; att hans arbetsinkomst vid faktoriet under
år 1925, frånsett dyrtidstillägg, utgjort omkring 2,600 kronor; samt att
han städse ådagalagt ett hedrande uppförande.

Statskontoret hade i ärendet anfört, att för Andersson såsom icke yrkesutbildad
arbetare icke syntes böra beräknas högre oreglerad pension än 450 kronor.
På grund härav och då pensionerna numera borde avpassas så, att de i
avseende å rätt till dyrtidstillägg kunde betraktas såsom nyreglerade, vilket i
detta fall skulle föranleda till ett pensionsbelopp av 852 kronor, hemställde
statskontoret, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Andersson
finge från och med månaden näst efter den, vari han entledigades från
sin anställning, under sin återstående livstid åtnjuta pension från allmänna
indragningsstaten till belopp av 852 kronor årligen.

I samband med prövning av Kungl. Maj:ts nyssnämnda framställning upptog
bankoutskottet till behandling en inom andra kammaren av herrar Jonsson
och Laurén väckt motion nr 305, vari hemställts om sådan ändring i Kungl.
Maj:ts berörda förslag, att pensionen till städaren Andersson måtte utgå med
ett belopp av 1,152 kronor.

BanTcoutslcottets utlåtande Nr SO.

Utskottet.

Ang.

tilläggspension
åt f. d.
provinsialläkaren
0.
Montell.

I motionen anfördes, bland annat, att städaren Andersson under senare delen
av sin tjänstetid varit att betrakta såsom ett slags förman för städarna
samt att, då Kungl. Maj :t i en senare till 1927 års riksdag avlåten proposition
nr 153 för vissa arbetare vid gevärsfaktoriet föreslagit ett pensionsbelopp av
1,152 kronor, Andersson, som baft större ansvar än flertalet i sistnämnda proposition
avsedda arbetare, billigtvis borde tillerkännas pension med samma belopp.

I sitt den 22 april 1927 avgivna utlåtande nr 36 anförde bankoutskottet under
punkten 47 i denna fråga, att utskottet, som funne det vara billigt att pension
beviljades städaren Andersson, med hänsyn till av riksdagen i liknande
fall i allmänhet tillämpade grunder funnit anledning saknas att i fråga om pensionsbeloppet
tillstyrka avvikelse från vad Kungl. Maj:t föreslagit.

Utskottets hemställan gick sålunda ut på bifall till Kungl. Maj:ts framställning
och avslag å motionen.

I en vid utskottets utlåtande fogad reservation föreslogs, att riksdagen måtte
bestämma städaren Anderssons pension till 996 kronor årligen eller samma belopp,
som av bankoutskottet tillstyrkts för vissa i motionen omnämnda arbetare
vid gevärsfaktoriet.

Sedan kamrarna i denna fråga stannat i olika beslut, i det att första kammaren
bifallit vad utskottet hemställt, medan andra kammaren bifallit reservationen,
blev vid gemensam omröstning utskottets förslag av riksdagen bifallet.

Såsom av den föregående redogörelsen torde framgå, blev den Andersson tillerkända
pensionen — i anslutning till av riksdagen tidigare tillämpad praxis
— till storleken avpassad med hänsyn till att Andersson innehaft befattning,
för vilken icke krävts yrkesutbildning. Då några skäl av beskaffenhet att
böra föranleda höjning av pensionsförmånen icke blivit anförda, saknar utskottet
anledning att frångå den ståndpunkt, som utskottet år 1927 intagit i
frågan.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion 11:277 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

III. Ang. socialdepartementet.

56:o.

I en till riksdagen avlåten, den 10 februari 1928 dagtecknad proposition nr
78 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över socialärenden för samma dag, under punkten 21 föreslagit
riksdagen medgiva, att f. d. provinsialläkaren Otto Montell må, räknat

Beträffande punkterna 1 och 5 av propositionen nr 78, se utlåtande nr 32, punkterna 37 och 38.

HanTcoutslcottets utlåtande Nr SO.

från och med den 13 maj 1927, under sin återstående livstid uppbära, utöver
honom författningsenligt tillkommande pension, en tilläggspension å allmänna
indragningsstaten till sådant belopp, att densamma jämte den författningsenligt
utgående pensionen uppgår till 6,036 kronor årligen.

Av tillgängliga handlingar i ärendet inhämtas bland annat följande:

Montell, som är född den 22 april 1862, utnämndes den 29 juni 1912 att
vara provinsialläkare i Haparanda distrikt av Norrbottens län, transporterades
den 10 december 1920 att från och med den 1 januari 1921 vara provinsialläkare
i Uppsala distrikt av Uppsala län samt erhöll efter uppnådd pensionsålder
avsked från sistnämnda provinsialläkarbefattning den 12 maj 1927. Före
sin utnämning till provinsialläkare har Montell bland annat tjänstgjort under
åren 1893 och 1894 omkring 9 månader såsom amanuens vid Serafimerlasarettet,
under åren 1894—1896 såsom t. f. lasarettsläkare omkring 2 år och t. f.
stadsläkare omkring 8 månader samt under åren 1896—1912 såsom ordinarie
lasarettsläkare och stadsläkare i Haparanda i mer än 15 år. Dessutom har
Montell tjänstgjort såsom läkare vid allmänna läroverket i Haparanda från och
med den 2 december 1896 till och med den 31 mars 1921, såsom läkare vid
statens småskoleseminarium i nämnda stad från hösten 1902 till och med den
10 januari 1913, såsom läkare vid postverket i samma stad från och med den
1 januari 1903 till och med den 30 april 1914'' och såsom läkare vid tullverket
därstädes under åren 1905-—1920.

Av ett i ärendet ingivet prästbetyg framgår, att sökanden är gift och i
äktenskapet har tolv barn, därav sex under 18 års ålder.

Med hänsyn till bestämmelserna i 17 § i lagen den 11 oktober 1907 angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension har vid bestämmande av Montells
pension, utöver den tid han tjänstgjort såsom provinsialläkare, allenast
kunnat tillgodoräknas honom hans omförmälda tjänstgöring såsom amanuens
vid Serafimerlasarettet. Till följd härav äger Montell i pensionshänseende
räkna endast 15 tjänstår. Då pensionsunderlaget för provinsialläkare utgör
6,036 kronor och för hel pensions erhållande krävas 20 tjänstår, har Montells
pension vid avgången bestämts till 15/2o av nämnda pensionsunderlag eller, efter
föreskriven jämkning, till 4,536 kronor.

Montell har hos Kungl. Maj:t anhållit, att till honom måtte utgå tilläggspension
med så stort belopp, att summan av den honom tillerkända pensionen
och tilläggspensionen komme att motsvara hel pension.

Medicinalstyrelsen har i avgivet yttrande framhållit, att Montell i flera
olika befattningar samtidigt fullgjort tjänstgöring i statens tjänst före det
han blev utnämnd till provinsialläkare och under samma tid därjämte såsom
lasaretts- och stadsläkare varit berättigad till tjänstårsberäkning i likhet med
vissa läkare i statens tjänst. Tillika har styrelsen erinrat, bland annat, att
provinsialläkare numera få vid tjänstårsberäkning för pension tillgodoräkna
sig viss del av den tid de före utnämningen bestritt extra provinsialläkartjänst.
Med hänsyn till vad sålunda förekommit har medicinalstyrelsen intet att erinra
mot att den tid Montell före sin utnämning till provinsialläkare utövat läkarverksamhet
direkt i statens tjänst finge tillgodoräknas honom för erhållande av
pension såsom provinsialläkare.

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

Utskottet.

I infordrat utlåtande i ärendet har statskontoret anfört i huvudsak följande.

I det förslag till civil tjänstepensionslag, som förelagts 1925 års riksdag och
som varit avsett att ersätta 1907 års civila pensionslag, hade upptagits ett
stadgande (18 § 3 mom.) av innehåll att på Konungens prövning finge bero
att förklara befattningshavare berättigad att såsom tjänstår för pension tillgodoräkna
intill 2ls av den tid, han utom statens tjänst kunde hava utfört sådant
arbete av direkt allmännnyttig beskaffenhet, som kunde anses hava varit till
särskilt gagn för hans arbete i statstjänst. Lagförslaget, som i nu berörda
del icke föranledde någon erinran under behandlingen i riksdagen, hade emellertid
förfallit genom kamrarnas skiljaktiga beslut rörande vissa andra delar
av förslaget. Men samtidigt hade riksdagen godkänt ett tillägg av liknande
innebörd till 20 § i lagen den 4 juni 1920 (nr 254) angående rätt till tjänstepension
för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar
och statens vattenfallsverk (se lag den 18 juni 1925, nr 215). Den omständigheten
att sålunda beträffande befattningshavare vid kommunikationsverken
lämnats medgivande om tillgodoräknande under vissa villkor av utomstatlig
anställning gåve, tillsammans med sökandens långvariga uppdrag såsom
läkare vid vissa statliga institutioner, otvivelaktigt ett gott stöd åt sökandens
framställning om utverkande åt honom av rätt till hel pension med hänsyn till
<ien långa tid, varunder han före tillträdet av provinsialläkartjänst innehaft anställning
såsom lasaretts- och stadsläkare.

Departementschefen har för egen del anfört följande:

»Med hänsyn till de omständigheter, som framgå av den lämnade redogörelsen
i ämnet, synes mig anledning föreligga för vidtagande av åtgärder i syfte
att bereda f. d. provinsialläkaren Montell hel pension från och med avgången
ur tjänsten. Bland de härför anförda skälen har jag i likhet med medicinalstyrelsen
i första rummet fäst mig vid Montells långa tjänstgöring vid skilda
statsinstitutioner, ävensom vid de i viss mån ömmande personliga omständigheter,
som föreligga. Sedan numera i pensionslagen för kommunikationsverken
införts ett stadgande, enligt vilket för statspension må kunna i viss utsträckning
tillgodoräknas även tjänstetid utom statens tjänst, lärer man även
till stöd för ansökningen kunna åberopa Montells långvariga tjänstgöring som
stadsläkare och lasarettsläkare.»

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Då Montell åtnjuter honom författningsenligt tillkommande pension till belopp
av 4,536 kronor, har utskottet ansett det vara betänkligt att medgiva ytterligare
pensionsförmån. Den tjänstgöring, som Montell vid sidan av verksamhet
å innehavda läkartjänster bestritt vid vissa statliga institutioner —
nämligen såsom skolläkare samt läkare vid post- och tullverken — har haft
karaktären av bisyssla och synes icke vara av beskaffenhet att böra läggas
till grund för beviljande av statspension. Ej heller har utskottet funnit tillräckliga
skäl föreligga att i detta fall tillstyrka tilläggspension, grundad på
tillgodoräknande av tjänstetid utom statens tjänst. Under sådana förhållanden
har utskottet funnit sig böra avstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet hemställer alltså,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke må av
riksdagen bifallas.

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

6 5

57 :o.

I punkten 3 av förevarande proposition liar Kungl. Maj:t föreslagit riksda- ^
gen medgiva, att provinsialläkaren i Röstånga distrikt Carl Gustaf Fritzell pension, åt
må från och med dagen näst efter den, då han avgår från nämnda tjänst, under ^g
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension Fritzell.
av 3,000 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas huvudsakligen följande:

Fritzell är född den 9 februari 1863 och blev legitimerad läkare den 15 november
1897. Efter mångårig tjänstgöring å olika kommunala och statliga
läkarbefattningar blev han den 19 januari 1924 utnämnd till provinsialläkare i
Röstånga distrikt. Fritzell, som den 9 februari 1925 uppnådde den för skyldighet
att från tjänsten avgå stadgade levnadsåldern av 62 år, har genom särskilda
Kungl. Maj:ts beslut erhållit tillstånd att kvarstå i tjänsten tillsvidare
intill den 9 februari 1928. Vid uppnådd pensionsålder hade Fritzell att för
statspension åberopa allenast något över 6 år i statens tjänst. Fritzell har nu
gjort ansökan om avsked från provinsialläkartjänsten från och med den 9 februari
1928. Han kunde då åberopa en tjänstgöring i statens tjänst av 9 år
3 månader 10 dagar. Därutöver har han tjänstgjort såsom extra provinsialläkare
under en sammanlagd tid av nära tre år. Av i ärendet ingivna intyg
framgår, att Fritzell lider av kronisk hjärtmuskelsjukdom samt saknar förmögenhet.

Gällande civila tjänstepensionslag stadgar i 7 § såsom förutsättning för
rätt till pension minst tio tjänstår före uppnådd pensionsålder.

Såsom stöd för en hos Kungl. Maj:t gjord ansökning om pension har Fritzell
anfört bland annat dels att han — som vid olika tillfällen och första gången
redan år 1910 innehaft extra provinsialläkartjänst — skulle, om han kvarstått
såsom extra provinsialläkare, hava kommit i åtnjutande av den pension, som
vore förenad med sådan tjänst, dels att han haft tre barn att försörja och till
följd av sjukdom och av andra orsaker haft att kämpa med ekonomiska svårigheter,
på grund varav han icke kunnat lägga av något av sina inkomster, dels
ock att han i följd härav, då hans tjänstetid som provinsialläkare den 9 februari
1928 utginge, komme att stå fullkomligt blottställd och på grund av ålder och
sjukdom vore urståndsatt att uppehålla sig och sin familj,

I fråga om utredningen i övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till propositionen.

Då Fritzell, såsom av utredningen framgår, icke uppfyller det i gällande xJuhMet
pensionslag i fråga om tjänstetidens längd stadgade villkoret för rätt till pension,
har utskottet funnit tveksamt, huruvida pension borde i detta fall beviljas.

Med hänsyn till Fritzells tjänstetid såsom extra provinsialläkare och de i ärendet
åberopade ömmande omständigheterna har utskottet likväl funnit sig böra
biträda Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet får sålunda hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 8 samt. 15 häft. (Nr SO.)

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

Ang.

pension åt
provinsialläkaren
E. E.
A. Eaglund.

58 :o.

Kungl. Maj :t har uti punkt 4 av samma proposition nr 78 föreslagit riksdagen
medgiva, att provinsialläkaren i Ramsbergs distrikt Ernst Erik August
■ Haglund må från och med dagen näst efter den, då han efter uppnådd pensionsålder
avgår från nämnda tjänst, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 3,000 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas huvudsakligen följande:

Haglund, som är född den 15 mars 1866 och blev legitimerad läkare den
20 januari 1896, har innehaft anställning såsom extra provinsialläkare i Aspa
distrikt från och med den 28 april 1916 till och med den 30 september 1920
och såsom extra provinsialläkare i Ramsbergs distrikt från och med den 1
oktober 1920 till och med den 31 maj 1925. Sedan sistnämnda distrikt under
år 1925 förändrats till ordinarie provinsialläkardistrikt, har Haglund från
och med den 1 juni 1925 tjänstgjort såsom provinsialläkare i distriktet, under
tiden 1 juni 1925—17 juni 1926 i egenskap av tillförordnad och från och med
den 18 juni 1926 såsom ordinarie provinsialläkare.

I avgivet utlåtande över en av Haglund till Kungl. Maj :t ingiven ansökning
om pension har medicinalstyrelsen anfört bland annat följande:

För erhållande av statspension kunde Haglund åberopa sin tjänstetid såsom
provinsialläkare, vilken tid vid uppnådd pensionsålder den 15 mars 1928 komme
att uppgå till 2 år 9 månader 15 dagar. Av sin tjänstetid såsom extra provinsialläkare,
tillhopa 9 ar 1 månad 3 dagar, kunde Haglund, som icke varit
delägare i extra provinsialläkarnas pensionskassa, enligt gällande bestämmelser
för nyssnämnda ändamal tillgodoräkna sig allenast */» av nyssnämnda tjänstetid,
minskad med 7 år, eller alltså av 2 år 1 månad 3 dagar, d. v. s. 1 år 4
månader 22 dagar. Den tid han kunde beräkna för erhållande av pension enligt
gällande pensionslag komme alltså att sammanlagt utgöra allenast 4 år 2 månader
7 dagar. Haglund kunde därför icke bliva berättigad till pension enligt
nämnda lag.

Då Haglund emellertid under hela sin tjänstetid såsom extra provinsialläkare
fullgjort läkarverksamhet av med provinsialläkartjänstgöring jämförlig
beskaffenhet och nödgats att söka sin nuvarande tjänst, enär den extra provinsialläkartjänsten
i Ramsbergs distrikt, som han förut innehade, upphörde, då
distriktet blev ordinarie, syntes starka billighetsskäl tala för att någon statspension
tillerkändes honom.

Styrelsen ville på den grund för sin del tillstyrka, att åtgärder vidtoges för
beredande åt Haglund av en årlig pension av 3,000 kronor.

[Vidare har statskontoret i ärendet avgivit utlåtande och därvid yttrat bland
annat:

Sökanden kunde vid avgångsålderns uppnående icke på långt när räkna den
tjänstetid av^tio år, som enligt pensionslagen utgjorde förutsättning för rätt
att efter avgång komma i åtnjutande av pension. Emellertid förelåge i detta
fall särskilda omständigheter, i det att sökanden övergått i statstjänst i sammanhang
med att det extra provinsialläkardistrikt, där han innehaft anställning,
förändrats till ordinarie provinsialläkardistrikt. Sökanden kunde därför anses
närmast jämställd med befattningshavare vid enskilt företag, vilken vid statens
övertagande av företaget övergått i statens tjänst. För sådant fall plägade medgivas,
att den tid, varunder befattningshavare innehaft fast anställning vid
företaget, innan det av staten övertagits, finge honom tillgodoräknas såsom

Banlcoutslcottets utlåtande Nr SO.

tjänstår vid bestämmande av honom tillkommande pension. Ett sådant medgivande
skulle för sökanden medföra rätt att efter avgång vid uppnådd ålder
av 62 år komma i åtnjutande av pension, beräknad efter 11 tjänstår, eller med
3,324 kronor.

Med avseende å utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Jämväl i förevarande fall har utskottet funnit tvekan kunna föreligga, huru- utskottet.
vida pension av statsmedel borde medgivas. Med hänsyn till de särskilda förhållanden,
som åberopats till stöd för Kungl. Maj:ts förslag, har utskottet emellertid
icke velat motsätta sig bifall till detsamma.

Utskottet hemställer på grund härav,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning.

59 :o.

Kungl. Maj:t har i punkten 6 av ifrågavarande proposition föreslagit riksdagen
medgiva, att till hushållerskan vid Järvsö sjukhus för spetälska Karin
Andersson må från och med månaden näst efter den, under vilken hon avgår
från sin anställning vid sjukhuset, under hennes återstående livstid å allmänna
indragningsstaten utgå en årlig pension av 708 kronor.

Ang.

pension åt
hushållerskan
Karin
Andersson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas huvudsakligen följande:

Karin Andersson, som är född den 3 november 1862, tillträdde hushållerskebefattningen
vid omförmälda sjukhus den 1 oktober 1906. Hennes kontanta
avlöning uppgick under senare delen av tjänstgöringstiden till 560 kronor för
år, varjämte hon in natura åtnjutit förmåner, som beräknats motsvara ett
värde av omkring 500 kronor för år.

Direktionen för sjukhuset har — under hänvisning till att Andersson tjänstgjort
vid sjukhuset i mer än 21 år samt under förmälan att hon städse fullgjort
sina åligganden på ett erkännansvärt sätt — hemställt om vidtagande av åtgärd
för beredande åt Andersson av en årlig pension å 700 kronor från den dag hon
lämnade sin tjänst.

I övrigt må hänvisas till propositionen.

Utskottet, som icke funnit anledning till anmärkning mot vad Kungl. Maj:t
föreslagit, hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

60 ro.

Under punkten 7 av förevarande proposition föreslår Kungl. Maj :t riksdagen Ang.
medgiva, att överståthållaren Carl Fredrik Wilhelm Hederstierna må från och sio^åt^mr
med dagen näst efter den, då han efter uppnådd ålder av 67 år avgår från sin ståthållaren
tjänst, under sin återstående livstid uppbära, utöver honom eljest tillkommande

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

pension, en tilläggspension å allmänna indragningsstaten till sådant belopp, att
sammanlagda pensionen uppgår till 9,996 kronor årligen.

I enlighet med Kungl. Maj:ts den 21 november 1925 lämnade bemyndigande
hava 1924 års landsstatslönesakkunniga erhållit uppdrag att i samband med
behandling av frågan om definitiv löneregelering m. m. för vissa befattningshavare
hos överståthållarämbetet dels verkställa utredning jämväl angående
förändringar i ämbetets organisation, dels oek såsom delegerade för staten förhandla
med delegerade för Stockholms stad rörande förslag till omreglering av
överståthållarämbetet och dess olika avdelningar samt rörande uppgörelse i
fråga om i samband därmed stående mellanhavanden mellan staten och staden.

I skrivelse den 26 september 1927 hava landsstatslönesakkunniga anfört, att
förslag till definitiv reglering av överståthållarens eller underståthållarens
pensionsförhållanden icke syntes kunna framläggas annat än i samband med
det under arbete varande förslaget till omreglering av överståthållarämbetet.
Sistberörda förslag sjmtes emellertid näppeligen kunna avlämnas tidigare än
under våren 1928. Proposition i ämnet syntes vid sådant förhållande icke
kunna avlåtas förrän till 1929 års riksdag. Frågan om överståthållarens pension
komme emellertid att redan dessförinnan bliva aktuell, i det att befattningens
nuvarande innehavare den 1 december 1928 inträdde i pensionsåldern.
Det hade vid sådant förhållande synts önskvärt, att i avbidan på ett slutligt
ordnande av överståthållarens avlönings- och pensionsförhållanden frågan ont
den pension, som borde tillkomma överståthållaren Hederstierna, särskilt för
sig upptoges till prövning.

Beträffande frågan om överståthållarens rätt till pension hava de sakkunniga
härefter yttrat i huvudsak följande:

Rörande överståthållarens pensionsrätt hade länge särskilda bestämmelser
saknats, och man hade tillämpat de äldre pensionsförfattningarna rörande civila
ämbets- och tjänstemäns rätt till pension från allmänna indragningsstaten. Enligt
dessa bestämmelser skulle överståthållaren, vid fyllda 70 år och efter minst
30 års oavbruten tjänstetid eller vid 65 års ålder efter vid pass 40 års tjänstgöring
och med intyg om försvagad hälsa, äga att i årlig pension uppbära 80 %
av den från statsverket utgående lön jämte lönetillökning, tillhopa 6,999 kronor;
pensionsbeloppet hade sålunda blivit 5,599 kronor 20 öre. I statsverkspropositionen
till 1887 års andra lagtima riksdag hade föreslagits pensionsbeloppets
höjande till samma belopp, som landshövdingarna enligt beslut
av 1884 års riksdag ägde åtnjuta, eller 6,000 kronor årligen. Statsutskottet
hade emellertid avstyrkt framställningen under motivering att, om pensionsbeloppet
vore otillräckligt, Stockholms stad borde bidraga med fyllnaden, och
riksdagens beslut hade avfattats i enlighet därmed. Efter tillkomsten av lagen
den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension hade
överståthållarens rätt till pension ansetts inträda vid uppnådda 67 levnadsår.
Pensionsbeloppet utgjorde enligt 18 § b) i nämnda lag fortfarande 80 % av lönen.
Pensionen hade jämväl utgått med nämnda belopp, intill dess 1920 års
riksdag i anledning av en utav Kungl. Maj:t avlåten framställning höjt pensionsbeloppet
till 6,000 kronor årligen. Därefter hade ingen ändring därutinnan
skett.

Pensionens förhållandevis ringa belopp sammanhängde givetvis med det sätt,
varpå överståthållarens avlöningsförhållanden vore ordnade. Överståthållaren

Bankoutslcottets utlåtande Nr SO.

uppbure visserligen löneförmåner till ett sammanlagt årligt belopp av 21,550
kronor, men vid pensionens beräknande toges ingen hänsyn till den del, som utginge
från Stockholms stad, och ej heller till de s. k. taffelpenningarna.

Till jämförelse kunde andragas, att de enda statens ämbetsmän, med^ vilka
överståthållaren syntes kunde jämföras, nämligen justitieråd, regeringsråd och
landshövdingar, efter beslut av 1925 års riksdag ägde uppbära en årlig pension
av 9,996 kronor.

överståthållarens ogynnsamma ställning i pensionshänseende syntes emellertid
än skarpare framträda vid en jämförelse med pensionerna för honom underlydande
ämbets- och tjänstemän. Enligt tjänstereglementet för Stockholms stad
vore, under förutsättning av tillräcklig tjänstetid, redan befattningshavarna i
tjuguförsta lönegruppen berättigade till högre pension än 6,000 kronor årligen;
pensionsbeloppet stege sedan till 8,000 kronor, vilket belopp utginge redan till
befattningshavare i tjuguf järde lönegruppen. Ett pensionsbelopp av 8,000 kronor
tillkomme därför polismästaren, polisdomaren, de fyra polisintendenterna
och polissekreteraren; pension till belopp mellan 6,000 och 8,000 kronor utginge
till sekreteraren hos polismästaren, polisassessorerna och biträdande polissekreteraren
ävensom, enligt särskilt beslut, till stadsfiskalerna.

Redan de sålunda anförda omständigheterna hava synts de sakkunniga tillfyllest
motivera en reglering av överståthållarens pension. Härför talade emellertid
enligt deras uppfattning vissa ytterligare omständigheter, anknytande
till den nuvarande befattningshavaren personligen. Härutinnan hava de sakkunniga
anfört följande:

överståthållaren Hederstierna vore född den 1 december 1861. Efter förutgången
hovrättstjänstgöring och tjänstgöring i nedre justitierevisionen hade han
den 22 maj 1903 utnämnts till revisionssekreterare och samma dag förordnats
till expeditionschef i sjöförsvarsdepartementet. Den 30 december 1905 hade
han därpå utnämnts till justitieråd. Efter det han under tiden 29 maj 1906—7
oktober 1911 förvaltat statsrådsämbete, hade han den 31 oktober 1911 förordnats
att upprätthålla överståthållarbefattningen. Han hade därpa den 29 mars
1912 utnämnts till regeringsråd och den 5 mars 1915 ånyo till justitieråd, vilket
sistnämnda ämbete han den 17 mars 1916 lämnat för att tillträda befattningen
såsom landshövding i Hallands län. Den 3 december 1920 hade han slutligen
utnämnts till överståthållare.

Överståthållaren Hederstierna hade således, innan han tillträdde sin nuvarande
tjänst, innehaft befattning både som justitieråd, regeringsråd och landshövding.
Därest han kvarstått i något av dessa ämbeten, skulle han nu hava
varit berättigad till den för deras innehavare bestämda pensionen, 9,996 kronor
årligen.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet, som biträder Kungl. Maj:ts förslag, får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

61 :o.

Under punkten 8 av förevarande proposition nr 78 har Kungl. Maj:t slutligen
föreslagit riksdagen medgiva, dels att polismannen Viktor Emanuel Lindberg

Ang.

pension åt
polismannen
V. E. Lindberg.

BankoutsJcottets utlåtande Nr 80.

Utskottet.

må från och med månaden näst efter den, varunder han avgår från sin anställning
sasom polisman, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension av statsmedel å 750 kronor, under villkor att pension
till lika stort belopp utgår från landsting, kommuner eller enskilda;

dels ock att å ifrågavarande pension må utgå dyrtidstillägg enligt de grunder,
som äro eller kunna varda fastställda för pensionerade f. d. befattningshavare
i statens tjänst, med iakttagande likväl att dyrtidstillägget skall beräknas
å det sammanlagda pensionsbeloppet men av statsmedel bestridas allenast
till vad som av det sålunda beräknade dyrtidstillägget belöper å den från allmänna
indragningsstaten utgående delen av pensionsbeloppet.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande:

Lindberg har alltsedan den 1 juli 1896 eller under en tid av över 30 år på
grund av länsstyrelsens förordnande tjänstgjort såsom extra polisman vid Forsbacka
bruk med därtill hörande område, därvid han åtnjutit fjärdingsmans
skydd och befogenhet. Under hela denna tid har bidrag av statsmedel utgått
till hans avlöning. Under de senaste åren har han, förutom fri bostad, åtnjutit
en kontant avlöning av 2,400 kronor för år räknat, varav hälften bestritts av
statsmedel och hälften av ett industribolag i orten; före år 1912 har en del av
avlöningen bestritts av vederbörande kommun. Sedan fråga uppkommit om
beredande av pension åt Lindberg, har det ställts i utsikt, att nyss avsedda bolag
skulle komma att med 750 kronor för ar räknat bidraga till hans pensionering.

_ Med avseende å vidare utredning i ärendet hänvisar utskottet till vad propositionen
innehåller.

Kungl. Maj :ts förslag ansluter sig till vad riksdagen tidigare i åtskilliga
liknande fall beslutit. Utskottet finner icke anledning till annan erinran mot
vad Kungl. Maj:t föreslagit än att dels för utbetalande av dyrtidstillägg å den
del av sammanlagda pensionsbeloppet, som utgår av statsmedel, synes böra såsom
villkor föreskrivas, att sadan förman utgår jämväl å den övriga delen av
pensionsbeloppet, dels ock den av statsmedel utgående delen synes böra jämkas
till närmaste i fullt krontal med 12 jämnt delbara tal och alltså bestämmas till
756 kronor.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj :ts förevarande
framställning, må medgiva

a) att polismannen Viktor Emanuel Lindberg må från och
med manaden näst efter den, varunder han avgår från sin anställning
såsom polisman, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten atnjuta en årlig pension av statsmedel
å 756 kronor, under villkor att pension till lika stort belopp
utgår från landsting, kommuner eller enskilda; samt

b) att å ifrågavarande pension må — under villkor, att sådan
förmån beredes jämväl å den pension, som utgår från lands -

Bankoutslcottets utlåtande Nv SO.

ting, kommuner eller enskilda — åtnjutas dyrtidstillägg enligt
de grunder, som äro eller kunna varda fastställda för pensionerade
f. d. befattningshavare i statens tjänst, med iakttagande
likväl att dyrtidstillägget skall beräknas å det sammanlagda
pensionsbeloppet men av statsmedel bestridas allenast till vad
som av det sålunda beräknade dyrtidstillägget belöper å den
från allmänna indragningsstaten utgående delen av pensionsbeloppet.

62 :o.

I en inom andra kammaren av herrar Hallén och Lindley väckt motion nr Ang.

60 har hemställts, »att riksdagen måtte bevilja polismannen Jonas Andersson
Stertman pension å allmänna indragningsstaten med 1,000 kronor årligen från stöd åt polisoch
med år 1928, eller om hinder därför skulle möta ett årligt understöd under
Stertmans återstående livstid av enahanda belopp, 1,000 kronor, likaledes räk- Stertman.
nät från och med 1928 års ingång.»

Med avseende å motiveringen hänvisar utskottet till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Stertman är född den 5 december
1871 och alltså nu 56 år gammal. Enligt en vid motionen fogad meritförteckning,
till vilken utskottet tillåter sig hänvisa, har Stertman varit anställd vid
Svea livgarde under tiden 23 augusti 1890—23 oktober 1894. Därefter har
han — frånsett åtskilliga anställningar och uppdrag i enskild och kommunal
tjänst — under olika tider, tidigast år 1899, enligt förordnanden av länsstyrelser
m. fl. myndigheter innehaft anställningar såsom polisman, extra länsman
m. m. eller fullgjort särskilda polismannauppdrag. Vad de senaste åren
beträffar, har Stertman under vissa perioder av åren 1923—1927 enligt förordnanden
dels av generaltullstyrelsen, dels av länsstyrelsen i Värmlands län
varit anställd såsom detektiv och såsom extra polisman med uppgift att biträda
vederbörande polis- och tullmyndigheter med uppdagande av olovlig införsel av
spritdrycker och annan olaga rusdryckshantering.

I motionen har till stöd för förslaget om pension åt Stertman anförts bland
annat, att Stertman utfört ett osedvanligt krävande och ihärdigt arbete i ordningsmaktens
tjänst mot såväl spritsmugglare som även grövre förbrytare. Så
t. ex. hade han framgångsrikt deltagit i kampen mot den s. k. Undenäsligan
och därvid tillfogats 11 knivhugg. Hans uppslitande arbete hade till viss del
brutit hans kraft såtillvida, att han ådragit sig sannolikt obotlig reumatisk
värk, som komme att medföra inskränkt arbetsförhet och inom en ej allt för
avlägsen framtid helt betaga honom möjligheten att med eget arbete förvärva
skäligt uppehälle.

över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat utlåtande
av statskontoret, som i ärendet infordrat yttranden dels av generaltullstyrelsen,
dels ock av länsstyrelsen i Värmlands län.

Generaltullstyrelsen har anfört följande:

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

Enligt styrelsens beslut den 4 oktober 1923 anställdes Stertman under tiden
från och med den 11 oktober till och med den 31 december 1923 såsom tulldetektiv
med stationeringsort i Karlstad. Genom särskilda styrelsens beslut
förlängdes sedermera anställningen till och med utgången av april månad 1925,
då densamma upphörde.

Stertman åtnjöt under anställningen lön med 600 kronor för månad jämte
ersättning för resor utom stationeringsorten samt ersättning för utgifter till
telefon, skrivmateria-lier m. m., som kunde finnas erforderliga för tjänstens
utövande.

Syftet med anställningen var att söka stävja den omfattande smuggling av
spritdrycker och silvermynt, som vid tiden för Stertmans anställande bedrevs
över gränsen mellan Norge och Sverige inom 2 :a gränsbevakningsdistriktet, vilket
omfattar riksgränsen mot Norge från Korungeröd i Bohuslän till Dalarnas
gräns mot Härjedalen. Att smugglingstrafiken i dessa trakter i det närmaste
upphörde, torde till stor del kunna tillskrivas det nit och den målmedvetenhet,
varmed Stertman fullgjorde sitt uppdrag.

Gränsbevakningschefen B. T. Hennig i Karlstad, som i egenskap av chef för
berörda gränsbevakningsdistrikt varit i tillfälle att bedöma det av Stertman i
tullverkets tjänst nedlagda arbetet, har uttalat sig synnerligen berömmande
därom.

På grund av det anförda och då Stertman, enligt vad i motionen framhålles,
jämväl i andra befattningar i det allmännas tjänst utfört ett gagnande arbete,
får styrelsen för sin del uttala sin anslutning till det syfte, motionären genom
motionen velat förverkliga.

Länsstyrelsen i Värmlands län har överlämnat vissa av landskontoret i länet
meddelade uppgifter, av vilka framgår, att till Stertman såsom polisman inom
Värmlands län från länsstyrelsen under nedan angivna tider av statsmedel
utbetalts traktamente- och resekostnadsersättning med följande belopp:

budgetåret 1925—1926: traktamenten........... 2,250:— kronor,

resekostnadsersättning....... 1,336:13 »

budgetåret 1926—1927: traktamenten........... 2,800:— »

resekostnadsersättning....... 1,439: 73 »

senare halvåret 1927: traktamenten........... 1,825:_ >

resekostnadsersättning....... 1,433: 68 »

sålunda sammanlagt: traktamenten........... 6,875:_ »

resekostnadsersättning....... 4,209: 54 »

Vidare har länsstyrelsen överlämnat ett av landsfogden i länet avgivet yttrande
av följande innehåll:

Da polismannen Stertman, född den 5 december 1871, såsom hans av synnerligen
goda tjänstgöringsbetyg åtföljda meritförteckning utvisar, alltsedan
år 1890, dock med vissa avbrott, varit, med undantag av några års stamanställning
vid^ Kungl. Svea Livgarde, anställd i olika polisbefattningar inom
riket, därav något över 41/2 år vid Stockholms poliskår men i övrigt i olika
delar av rikets landsbygd, enligt polismannaförordnanden av vederbörande länsstyrelser
m. fl. och nu senast tidvis under åren 1925—1927 innehaft länsstyrelsens
förordnande som spritpolis inom Värmlands län, beträffande vilken
verksamhet jag får åberopa mitt meritförteckningen närlagda tjänstgöringsbetyg,
samt Stertman under denna sin plikttrogna, ofta mödosamma och med
fara förenade polismannaverksamhet i statens tjänst ådragit sig reumatisk
värk, som minskat hans arbetsförhet och sannolikt inom en snar framtid kom -

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

mer alt, då lian saknar egna medel, helt betaga honom förmågan att försörja
sig och sin hustru, synes mig motionen om pension eller årligt understöd under
Stertmans återstående livstid vara synnerligen behjärtansvärd och val motiverad.
På grund härav anser jag mig böra tillstyrka bifall till motionen.

Länsstyrelsen har, under hänvisning till landsfogdens yttrande, för egen del
uttalat sig för att det i motionen ifrågasatta understödet till Stertman måtte
beviljas.

Statskontoret har i sitt utlåtande i ärendet anfört att, ehuru givetvis en viss
tvekan måste yppa sig om det befogade uti att i ett sådant fall som det föreliggande
bereda ålderdomsunderstöd av statsmedel, starka billighetsskäl dock
måste anses föreligga för staten att icke undandraga sig att lämna den begärda
hjälpen. Det föreslagna beloppet syntes lämpligen böra höjas till
1,008 kronor för att bliva i fullt krontal jämnt delbart med tolv. — Något
fullt jämförligt föregående fall kunde statskontoret icke påminna sig.

Även utskottet finner vissa billighetsskäl kunna åberopas till stöd för förslaget
om pension åt Stertman. Emellertid har utskottet icke ansett sig kunna
på grundval av den föreliggande utredningen intaga ståndpunkt till denna pensionsfråga.
Den tid, Stertman såsom stamanställd vid Svea livgarde och såsom
polisman för uppdagande av olovlig införsel av spritdrycker m. m. haft
anställning direkt i statens tjänst, synes vara alltför kort för att i och för
sig motivera pension av statsmedel åt honom. Vad beträffar övriga i motionen
åberopade polismannaförordnanden vill utskottet framhålla, att utredningen i
ärendet icke utvisar, huruvida och i vad mån statsverket under dessa förordnanden
bidragit till Stertmans avlöning. Innan utredning i angivna hänseende
föreligger, synes utskottet frågan om pension åt Stertman icke kunna upptagas
till prövning. På grund härav och då berörda utredning lärer böra
efter framställning i vederbörlig ordning verkställas genom Kungl. Maj :ts
försorg — varefter Kungl. Maj:t torde, om anledning därtill befinnes föreligga,
komma att framlägga förslag i ämnet för riksdagen —- har utskottet
ansett sig böra avstyrka bifall till den föreliggande motionen.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 60 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda. IV.

IV. Ang. kommunikationsdepartementet.

63 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 17 februari 1928 dagtecknad proposition nr
100 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att reparatören Frans Magnus Berglund må från och med
dagen näst. efter den, då han avgår från innehavd tjänst vid statens järnvägar,

Utskottet.

Ang.

viss ersättning
till reparatören
F. M.
Berglund.

BankoutsTcottets utlåtande Nr 30.

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt
belopp av 240 kronor, dock utan rätt att därå åtnjuta dyrtidstillägg.

Av till ärendet hörande handlingar framgår i huvudsak följande:

Berglund, som är född den 19 december 1865, innehade under åren 1885—
1890 anställning vid Göta artilleriregemente samt antogs den 5 maj 1890 i telegrafverkets
tjänst, vari han kvarstannade till den 19 februari 1892, då han
på egen begäran entledigades. Den 1 maj 1892 erhöll Berglund anställning
vid statens järnvägar som banarbetare, varefter han befordrades den 1 juli
samma år till extra banvakt, den 1 juni 1906 till extra ordinarie banvakt, den
1 juni 1912 till ordinarie banvakt och den 1 januari 1916 till reparatör.

Berglund, som vid utgången av år 1928 uppnår pensionsåldern, men vid
nämnda tidpunkt icke kan räkna 30 avgiftsår, är på denna grund ej berättigad
till hel pension.

Under ovanberörda anställning vid telegrafverket ådrog sig Berglund genom
olycksfall vid bergborrning för verkets räkning år 1891 sådan skada å ena ögat,
att synförmågan å detsamma förlorades. I en till Kungl. Maj:t ingiven skrift
har Berglund till stöd för av honom gjord ansökan om hel pension framhållit,
att ögonskadan varit orsak till att han först under år 1912, eller senare än
eljest kunnat ske, vunnit ordinarie anställning. Hade Berglund erhållit ordinarie
tjänst tidigare eller före den 1 januari 1911, hade han jämlikt 37 §

c) i nu gällande pensionslag ägt att såsom avgiftsår tillgodoräkna tiden från
det han uppnatt en levnadsålder av 30 ar och i följd därav vid avgång ur
tjänsten blivit berättigad till hel pension.

Departementschefen har i ärendet yttrat:

»Av den föreliggande utredningen synes framgå, att det i varje fall icke
är uteslutet att den ögonskada, som Berglund ådragit sig i statsverkets tjänst,
i viss mån bidragit till att Berglund först efter 20 års väl vitsordad tjänstgöring
vunnit ordinarie anställning. Att på grund därav medgiva en förhöjning
av den Berglund författningsenligt tillkommande pensionen från statens
järnvägar torde dock av principiella skäl icke kunna ifrågasättas. Däremot
finner jag i likhet med de hörda myndigheterna billighetsskäl tala för att Berglund,
som i sammanlagt över fyrtio år varit anställd i statens tjänst, i annan
ordning av statsmedel beredes någon ersättning för den skada han lidit. Mot
det av statskontoret i sådant hänseende föreslagna beloppet, eller 240 kronor
för år, finner jag icke anledning till erinran. Detta belopp, varå dyrtidstilllägg
ej skulle utga, torde lämpligen böra utgå å allmänna indragningsstaten
och av Berglund uppbäras från den tidpunkt, då han avgår ur statens järnvägars
tjänst.»

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Med hänsyn till i ärendet föreliggande omständigheter har utskottet funnit
sig böra biträda förslaget om ersättning till Berglund. Utskottet får sålunda
hemställa

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

Bank&utslcottets utlåtande Nr SO.

64 :o.

I en inom andra kammaren av herr Sävström väckt motion nr 103 hemställes,
»att riksdagen må tillerkänna förre banarbetaren vid statens järnvägar Johan
Pålsson ett årligt understöd av 300 kronor.»

Beträffande motiveringen för yrkandet hänvisar utskottet till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Pålsson är född den 20 april 1846
och sålunda nu omkring 82 år gammal. I november 1926 ingick Pålsson till
järnvägsstyrelsen med anhållan om pension och uppgav därvid, att han arbetat
vid statens järnvägsbyggnader i olika arbetsföretag under åren 1875—1880
samt därefter varit anställd såsom banarbetare intill år 1908, då han avgått ur
statens järnvägars tjänst. I berörda hänseenden åberopades i ansökningen
vissa vid densamma fogade intyg. Efter verkställd utredning i syfte bland
annat att vinna upplysning, huruvida Pålsson under uppgivna tidsperioder
haft effektiv tjänstgöring hela tiden eller om tjänstgöringen varit allenast tillfällig
eller periodisk, fattade järnvägsstyrelsen den 9 februari 1927 beslut i
ärendet. Styrelsen fann sig därvid — enär, såsom Pålsson själv uppgivit,
hans anställning vid statens järnvägar upphört redan år 1908 och då därtill
komme, att det av de ingivna intygen angående hans anställning såsom banarbetare
icke framginge, i vilken omfattning han under däri avsedda perioder
verkligen haft arbete såsom sådan — förhindrad bifalla ansökningen.

Då Pålsson, såsom av utredningen framgår, redan år 1908 slutat sin anställning
i statens järnvägars tjänst utan att, såvitt visats, vara på grund av
sjukdom oförmögen till vidare arbete, har utskottet, med hänsyn jämväl till
vad i övrigt åberopats såsom grund för järnvägsstyrelsens omförmälda beslut i
ärendet, funnit sig icke kunna tillstyrka, att pension eller därmed jämförligt
understöd skulle beviljas honom av statsmedel.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion II: 103 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

65 :o.

Uti en inom andra kammaren väckt motion nr 110 har herr Hage yrkat, »att
riksdagen måtte besluta giva förre arbetaren vid statens järnvägsbyggnader
Erik Olofsson i Luleå en årlig pension eller ett understöd med ett belopp, som
brukar tillerkännas arbetare i statens tjänst».

Beträffande motiveringen för förslaget tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas i förevarande ärende huvudsakligen
följande:

Olofsson är född den 3 september 1855 och alltså nu 72 år gammal.

I januari 1927 gjorde Olofsson hos järnvägsstyrelsen framställning om pen -

Ang.

årligt understöd
åt f.
banarbetaren
J. Pålsson.

Utskottet.

Ang.

•pension eller
årligt understöd
åt f.
arbetaren vid
statens järnvägsbyggnader

E. Olofsson.

Bankoutslcottets utlåtande Nr SO.

sion i egenskap av förutvarande järnvägsbyggnadsarbetare och uppgav därvid
att han under skilda tidsperioder, tidigast år 1879, sammanlagt omkring 17 år
arbetat vid statens järnvägsbyggnader i olika arbetsföretag. Vid framställningen
var fogat, bland annat, läkarintyg utvisande att Olofsson på grund
av åderförkalkning och allmän kraftnedsättning vore oförmögen till något
egentligt arbete.

Efter i ärendet verkställd utredning fann styrelsen genom beslut den 27
januari 1927 den gjorda framställningen icke böra föranleda till någon styrelsens
åtgärd. Såsom motivering för detta beslut anfördes i skrivelse samma
dag att Olofsson, såvitt inom styrelsen kunnat utrönas, redan år 1908 — alltså
vid 48 års ålder -—- slutat sin anställning vid statens järnvägsbyggnader men
att för erhållande av pension erfordrades uppnådda 55 levnadsår vid avgång
ur tjänst ävensom att Olofsson ej visat, att hans anställningstid omfattat det
för erhållande av ifrågakomna förmån föreskrivna antalet tjänstår, lägst 25.

Olofsson gjorde därefter i februari 1927 hos järnvägsstyrelsen förnyad hemställan
i ämnet. Han uppgav därvid, bland annat, att hans anställningstid i
statens järnvägars tjänst uppginge till 26 år samt att han först år 1912 slutat
denna anställning. Vid sistnämnda ansökning voro fogade intyg, avseende
vissa anställningsperioder, den senaste omfattande tiden den 7 februari—15
december 1911.

I anledning av sistnämnda framställning meddelade järnvägsstyrelsen genom
skrivelse den 14 februari 1927, att enär, oavsett den ytterligare utredning
Olofsson förebragt, i allt fall den omständigheten att han för mer än 15 år
sedan vid en ålder av något över 56 år lämnat sin anställning vid statens järnvägar
utan att, såvitt visat blivit, han då varit oförmögen till arbete, utgjorde
hinder för att han skulle kunna komma i åtnjutande av pension, samt härtill
komme, att utredningen rörande hans tjänstetid fortfarande vore ofullständig,
styrelsen funnit sig förhindrad bifalla ansökningen.

Olofsson ingick härefter i mars 1927 till Kungl. Maj:t med ansökning om erhållande
av pension.

I ett häröver avgivet utlåtande anförde järnvägsstyrelsen huvudsakligen
följande:

Enligt kungörelsen den 8 november 1918 angående pensionering av förmän
och arbetare vid bland annat statens järnvägsbyggnader, vilken författning
vore den i förevarande fall tillämpliga, fordrades för rätt till pension minst
25 tjänstår och en levnadsålder av minst 55 år. Dessa stadganden hade styrelsen
ansett vara så att förstå, att däri omförmälda villkor visserligen måste
vara fyllda för att överhuvud taget pension skulle kunna ifrågakomma, men
att å andra sidan ingen ovillkorlig rätt till pension förelåge blott för det nämnda
minimivillkor fyllts. Det kunde nämligen enligt styrelsens mening icke
vara riktigt, att en person, som vore fullt frisk och arbetsför, skulle vid 55 års
ålder kunna erhålla pension, blott för det han kunde åberopa 25 års tjänst
hos staten, vilken tjänst han kanske för övrigt redan före nämnda åldersgräns
lämnat. Styrelsens ståndpunkt vore därför den att -— i analogi med vad som
gällde andra statstjänare — pension borde lämnas allenast den arbetare, som
i statens tjänst antingen nått den levnadsålder, då han enligt vedertagna grunder
icke längre kunde anses i tillfredsställande grad tjänsteduglig, eller ock

Bankoulshottets utlåtande Nr SO.

drabbats av sjukdom av beskaffenhet att göra honom för framtiden oanvändbar
för honom tilldelat arbete. En dylik tolkning av författningen syntes dessutom
numera, sedan pensionerna reglerats till avsevärda belopp, vara ännu
mera befogad än förut, då pensionerna varit jämförelsevis små. Det kunde.sålunda
anmärkas, att pensionerna för närvarande utginge med, förutom dyrtidstillägg,
852, 900, 948 och 996 kronor per år mot i grundförfattningen stadgade
resp. 450, 500, 550 och 600 kronor.

Vad nu förevarande fall anginge tillkomme för övrigt att den uppgivna tjänstetiden
av 26 år endast ofullständigt kunnat styrkas.

Med hänvisning till vad sålunda anförts hemställde styrelsen, att ansökningen
ej måtte till någon Kungl. Maj:ts åtgärd föranleda.

Även statskontoret avgav i ärendet infordrat utlåtande, vilket var av i huvudsak
följande innehåll:

I likhet med järnvägsstyrelsen ansåge statskontoret kungörelsen den 8 november
1918 angående pensionering av förmän och arbetare vid, bland annat,
statens järnvägsbyggnader icke vara å sökanden tillämplig, vadan han icke
syntes kunna erhålla någon årlig pension enligt denna författning.

En framställning till riksdagen om pension från allmänna indragningsstaten
åt sökanden kunde statskontoret på grund av den ofullständiga utredningen i
fråga om sökandens tjänstgöringstider icke tillstyrka.

Däremot syntes det måhända kunna anses billigt, att åt sökanden bereddes
något mindre understöd i annan form än pension. Enligt vad av handlingarna
inhämtades, syntes sökanden hava haft stadigvarande arbete vid statens järnvägsbyggnader
under en sammanlagd tid av minst 17 ar; och tilläte sig statskontoret
vid sådant förhållande att för sökanden föreslå en gratifikation å
exempelvis 400 kronor, att utgå av järnvägsmedel.

Med anledning av vad statskontoret sålunda yttrat anbefalldes järnvägsstyrelsen
att avgiva förnyat utlåtande. Styrelsen yttrade därvid följande:

I samband med järnvägsstyrelsens behandling^ av de av sökanden hos styrelsen
gjorda framställningarna om pension hade fragan om möjligheten att bereda
honom understöd i form av gratifikation jämväl varit föremal för prövning.

Genom Kungl. Maj:ts brev den 18 december 1925 hade nämligen styrelsen
bemyndigats att — utan hinder av i § 6 i instruktionen den 30 juni 1920 för
styrelsen med underlydande distriktsförvaltningar meddelad bestämmelse om
hänskjutande till Kungl. Maj:ts prövning av ärenden rörande beviljande av
understöd att utgå vid eller efter vederbörandes avgång ur statens järnvågars
tjänst — tillsvidare intill dess annorlunda förordnades, av trafikmedel bevilja
gratifikationer uppgående i varje fall till ett belopp av högst 500 kronor under
villkor, att vederbörande dels under minst 20 år med goda vitsord tjänstgjort
vid statens järnvägar och vid avgången ur tjänsten varit utan möjlighet att
erhålla pension eller understöd, som utgjorde ersättning enligt gällande lag eller
författning, dels ock styrkte sig vara på grund av ålderdom eller sjuklighet
oförmögen att försörja sig och i behov av understöd. .

Då det beträffande sökanden icke visats, att han förvärvat sa lang tjänstetid
vid statens järnvägar, som enligt berörda brev minst erfordrades för erhållande
av gratifikation, och ej heller styrkts, att han vant vid avgangen ur tjänsten
på grund av ålderdom eller sjuklighet oförmögen att försörja sig och i behov
av understöd, hade han på dessa grunder av styrelsen ansetts icke kunna llragakomma
till erhållande av gratifikation. i i

I överensstämmelse härmed och då det syntes medföra betänkliga, konsekvenser
att göra avsteg från de sålunda fastställda grunderna, ansage sig styrelsen

Utskottet.

Ang.

pension etter
årligt understöd
åt f.
arbetaren vid
statens järnvägsbyggnader

K. A. Jokansson.

78 Banicoutshottets utlåtande Nr SO.

förhindrad att tillstyrka bifall till statskontorets förslag om en gratifikation
av järnvägsmedel.

Genom beslut den 22 oktober 1927 fann Kung], Maj:t Olofssons ansökning
icke föranleda annan åtgärd än att järnvägsstyrelsen bemyndigades att till
Olofsson av trafikmedel utbetala ett tillfälligt understöd av 400 kronor.

Av den förebragta utredningen synes framgå, att Olofsson icke efter år
1912, då han endast uppnått 56 års ålder, varit i statens tjänst anställd. Vid
sådant förhållande anser sig utskottet, i överensstämmelse med den ståndpunkt
riksdagen i liknande fall plägat intaga, icke kunna tillstyrka, att pension eller
därmed jämförligt understöd av statsmedel beviljas honom. På grund härav
och under hänvisning jämväl till att frågan om pension åt Olofsson nyligen
prövats av Kungl. Maj :t utan att tillräckliga skäl befunnits föreligga för framställning
till riksdagen i ämnet, får utskottet avstyrka åtgärd i anledning av
motionen.

Utskottet hemställer,

att förevarande motion IX: 110 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

66:0.

I en inom andra kammaren av herr Hage väckt motion nr 111 hemställes,
»att riksdagen måtte besluta tillerkänna f. d. arbetaren Karl Albert Johansson,
Porjus, en pension eller understöd, att utga ärligen med belopp, som kan anses
lämpligt med hänsyn till Johanssons langa anställning i statens arbeten».

I fråga om vad motionären anfört till stöd för sitt förslag hänvisar utskottet
till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas i förevarande ärende huvudsakligen
följande:

Johansson,.som^ är född den 12 mars 1866 och alltså nu 62 år gammal, har
under åtskilliga år innehaft anställningar vid järnvägsbyggnader och vissa
andra arbetsföretag i statens tjänst. I maj 1926 anhöll Johansson hos järnvägsstyrelsen
att komma i åtnjutande av pension i anledning av berörda anställningar.
Han åberopade därvid en tjänsteförteckning av följande innehåll:

anställd vid järnvägsbyggnaden Luleå—Gällivare,

» » landsvägsbyggnaden Gällivare—Vittangi,

* * järnvägsbyggnaden Luleå—Gällivare,

* * s Boden,

* * 5 Morjärv,

* _ * Gällivare—Riksgränsen,

J » fästningsbyggnaden i Boden,

* statens järnvägar Kiruna—Riksgränsen,

» » järnvägsbyggnaden Morjärv—Lappträsk,

* > militärvägen Boden—Lappträsk,

» * fästningsbyggnaden i Boden,

År 1887—1888
» 1895—1896
1897
* 1898

» 1899

» 1899—1902
» 1903-1904
» 1905

» 1906

» 1907

» 1908

Banlcoutskottets utlåtande Nr SO.

År 1908—1910
» 1910

» 1911

2A 1911—''7i0 1914
,9/io 1914—18A 1916
19/4 1917—21/u 1917
8A 1918—n/i21918
7 2 1919—17/s 1919
19/s 1919—‘Vs 1920
17/2 1920—15/o 1920
16A 1920— 7u 1920
37i 1921—ia/io 1923
17/io 1923— 7io 1925

anställd vid järnvägsbyggnaden Östersund—Ulriksfors,
» » järnvägsbyggnaden Gällivare—Porjus,

* » fästningsbyggnaden i Boden,

» » Porjus Kraftverk sbyggnad,

» » Trollhätte kanals ombyggnad,

» » Inlandsbanan, norra distriktet,

» » Harsprångets kraftverksbyggnad,

» » Inlandsbanan, norra distriktet,

» » Suorvadammens byggnad,

» » Inlandsbanan, norra distriktet.

Riktigheten av de i tjänsteförteckningen angivna uppgifterna hade, beträffande
tiden efter den 2 juli 1911, bestyrkts av sektionsingenjören i Porjus F.
Svensson. i ''

Sedan genom järnvägsstyrelsens försorg utredning i ärendet verkställts, därvid
bland annat dels av Johansson åberopats en del av honom efter ansökningens
ingivande till styrelsen insända intyg angående vissa arbetsanställningar, dels
förebragts utlåtanden rörande Johanssons hälsotillstånd och behov av ekonomisk
hjälp efter entledigande, dels ock företetts meddelande att Johansson den
18 november 1926 slutat sin anställning vid Inlandsbanans norra distrikt på
grund av arbetenas upphörande, föredrogs ärendet i järnvägsstyrelsen den 28
februari 1927. Styrelsen, som icke funnit det i erforderlig grad styrkt, att
Johanssons tjänstetid vid statens järnvägsbyggnader uppginge till den i gällande
författning för erhållande av pension föreskrivna, beslöt därvid tillerkänna
Johansson en gratifikation av 500 kronor för år 1927. Samtidigt meddelade
styrelsen, att Johansson för prövning av frågan, huruvida han kunde komma i
åtnjutande av gratifikation jämväl under kommande år, borde varje år i juli
månad till styrelsen insända åldersbetyg jämte av behörig myndighet utfärdat
intyg angående sina ekonomiska förhållanden.

Över järnvägsstyrelsens ifrågavarande beslut anförde Johansson hos Kungl.
Maj:t den 25 april 1927 besvär, som överlämnades till kammarrätten.

I ett över besvären infordrat utlåtande uttalade järnvägsstyrelsen bland annat
följande:

Enligt kungörelsen den 8 november 1918 angående pensionering av förmän
och arbetare vid bland annat statens järnvägsbyggnader fordras för rätt
till pension — förutom annat, varom i detta mål dock ej är fråga — en
tjänstetid av minst 25 år. Givetvis ankommer det på en pensionssökande att
styrka förefintligheten av nämnda tjänstetid såväl som av övriga omständigheter
av vikt för ärendets bedömande, ehuruväl i fråga om tjänstetid vid statens
järnvägar eller statens järnvägsbyggnader genom järnvägsmyndigheternas försorg
i mån av behov verkställes sådan utredning, som kan åstadkommas.

Vid tjänstetidens beräknande måste visserligen beaktas att naturen av arbetarnas
anställning och sysselsättning gör en sammanhängande tjänstgöring så
gott som omöjlig. Dålig väderlek, arbetens färdigställande, inskränkning i
arbetena av klimatiska skäl vissa årstider, ständiga flyttningar till nya arbetsplatser
m. fl. för personal i tjänstemannaställning okända eller i ringa mån

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

inverkande faktorer medföra sålunda, att man ej kan lägga så stränga regler
till grund beträffande tidsberäkningen för arbetare som för exempelvis den
dessa i anställningsform eljest närstående extra ordinarie personalen och verkstadsarbetarna,
vilka grupper enligt § 11 av pensionsreglementet den 29 juni
1917 ej få i pensionshänseende tillgodoräknas en enda dag, som ej varit antingen
tjänstgöringsdag eller ock ledighetsdag för något av vissa i paragrafen
närmare angivna ändamål. Men så mycket måste dock uppenbarligen fordras,
att vederbörande under kalenderår, som önskas i sin helhet tillgodoräknat, ägnat
sig åt arbete, som medför pensionsrätt, i den mån sådant stått till buds, samt
att han åtminstone under den huvudsakliga delen av året varit sysselsatt i dylikt
arbete. Kravet härpå är så mycket mera befogat som arbetarna numera
äro i pensionshänseende förhållandevis väl ställda. Ehuru de ej erlägga några
som helst avgifter, uppgå nämligen deras pensioner till avsevärda belopp.
Sålunda är från och med den 1 juli 1925 minimipensionen (vid 55 levnads- och
25 tjänstår) 852 kronor och maximipensionen (vid CO levnads- och 40 tjänstår)
996 kronor per år jämte dyrtidstillägg. Till jämförelse kan nämnas, att
pensionen — inklusive avgiftspension -—- till en verkstadsarbetare med fulla
(35). rigoröst beräknade tjänstår uppgår till 1,400 ä 1,500 kronor förutom dyrtidstillägg.

Tillämpas det sagda på föreliggande fall befinnes, att anställning vid statens
järnvägsbyggnader under åren 1906—1907 styrkts genom arbetarrullornas uppgifter,
att dylik anställning under åren 1908—1910 är sannolik med hänsyn
till innehållet i vissa räkenskaper, att tjänstgöring vid statens järnvägsbyggnader
eller liknande statens arbetsföretag under åren 1911—1926 vitsordats av
vederbörande arbetsbefäl, samt att klaganden företett intyg från arbetskamrater
angående tjänstgöring vid statens järnvägsbyggnader åren 1887—1888 och
1897—1902 ävensom vid Bodens fästningsbyggnad åren 1902—1904 och vid
vägbygge mellan Gällivare och Vittangi åren 1895—1896. Härav kunna emellertid
sistnämnda tvenne år ej tillgodoräknas klaganden redan av det skäl att
här ej varit fråga om statsanställning. Huru det i detta hänseende förhåller
sig med den uppgivna anställningen vid Bodens fästning kan vara tveksamt,
liksom även huruvida sysselsättningen där varit jämförlig med järnvägsbygge.
Det avgörande är dock, att de angående denna tjänstgöring liksom de angående
klagandens tidigare tjänstgöring vid statens järnvägsbyggnader av arbetskamrater
utfärdade intygen enligt styrelsens mening icke kunna anses
vara av beskaffenhet att böra läggas till grund för beviljande av en så betydande
och för statsverket kostsam förmån som pensionen innebär. Styrelsen^har
därvid icke blott fäst sig vid att, då intygsgivarna icke äro personer
i någon som helst officiell ställning, deras intyg ej kunna tillmätas fullgiltigt
bevisvärde, utan även tagit i betraktande den synnerligen vaga formuleringen
av intygen, vilken giver anledning antaga, att intygsgivarna endast på ett ungefär
haft klart för sig intygade förhållanden. Att lämna kamratintygen utan
avseende har styrelsen också funnit i förevarande fall så mycket mera på
sin plats, som de samtliga avse långt tillbaka liggande tidsperioder och sålunda
även av detta skäl måste anses otillförlitliga. Visserligen har styrelsen
i liknande fall, med hänsyn till svårigheten för pensionssökande av nu
ifrågavarande kategori att med officiella intyg styrka hela den såsom villkor
för pensionsrätt föreskrivna tjänstetiden, ansett sig kunna taga hänsyn till intyg
av arbetskamrater, då det gällt att utfylla ett eller annat år av tjänstetiden, men
däremot har styrelsen så gott som undantagslöst ansett sig böra uppställa den
fordran att åtminstone på ett fullt tillförlitligt sätt styrkes att vederbörande
varit anställd vid en tid, som ligger så långt tillbaka, från avgången räknat,
att den mellanliggande tiden minst motsvarar den tjänstetid, som erfordras för
pensionsrätt. Såsom framgår av det föregående är detta villkor icke uppfyllt

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

i nu föreliggande fall. Styrelsen har i detta fall därför funnit i vederbörlig
ordning styrkt endast den av arbetarrullorna, räkenskaperna och befälsintygen
vitsordade tjänstetiden, vilken, på sätt närmare framgår av handlingarna,
i runt tal och generöst räknat kan skattas till 18 1/2 år.

Om styrelsen sålunda funnit klaganden ej kunna ifrågakomma till pension,
så har styrelsen emellertid ej lämnat honom utan hjälp. Da klagandens tjänstetid
i allt fall syntes motivera understöd samt utredningen visade, att han vore
därav i behov, har styrelsen nämligen med stöd av generellt bemyndigande av
Kungl. Maj :t tillerkänt klaganden en gratifikation av 500 kronor, och kan klaganden
påräkna att framdeles årligen, så länge han lever och behovet fortfar,
erhålla dylikt understöd.

Klaganden har härvid behandlats efter enahanda grunder som andra pensionssökande
i liknande situation och i likhet med dessa tillgodosetts i all den
utsträckning, som varit förenligt med den skyldiga hänsynen till statens intresse.

Med hänvisning till vad sålunda anförts hemställde järnvägsstyrelsen, att
besvären måtte lämnas utan bifall.

Enligt utslag den 20 februari 1928 har kammarrätten lämnat besvären utan
bifall.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har Johansson ansetts ej kunna
tillerkännas pension enligt gällande bestämmelser rörande pensionering av förmän
och arbetare vid statens järnvägsbyggnader, enär det icke ansetts vara i
erforderlig grad styrkt, att hans tjänstetid uppgår till vad som i nämnda bestämmelser
föreskrivits. Däremot har Johansson av järnvägsstyrelsen tillerkänts
en gratifikation till belopp av 500 kronor, vilken han enligt vad järnvägsstyrelsen
anfört kan påräkna att, så länge han fortfarande är i behov av
understöd, årligen åtnjuta.

Enligt utskottets mening synes någon tvekan kunna råda, huruvida icke i
detta fall må anses föreligga sådana omständigheter, vilka borde föranleda till
beviljande av pension eller därmed jämförligt understöd av statsmedel. Med
hänsyn till vad järnvägsstyrelsen i ärendet anfört och då Johansson icke av
styrelsen lämnats utan underhåll, har utskottet likväl ansett sig icke böra förorda,
att riksdagen skulle bevilja Johansson pension. Utskottet vill emellertid
framhålla att, därest Johansson framdeles skulle kunna förebringa närmare
utredning rörande sina anställningsförhållanden i statens järnvägars tjänst,
frågan om pension åt honom givetvis skulle komma i nytt läge.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 111 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

67 :o.

Herr Hage har i en inom andra kammaren väckt motion nr 112 hemställt,
»att riksdagen måtte bevilja f. d. kontoristen vid statens järnvägsbyggnader
Carl Ivar Kjellstrand i Porjus ett årligt understöd eller en pension att utgå med
belopp, som resp. utskott behagade föreslå med hänsyn till Kjellstrands blott Bihang

till riksdagens protokoll 1928. 8 samt. 15 häft. (Nr SO.) 6

Utskottet.

Ang.

pension eller
årligt understöd
åt f. d.
kontoristen
C. I. Kjellstrand.

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

ställda belägenhet samt med hänsynstagande till den omständigheten att han
på grund av skada i statens tjänst har mindre möjlighet att skaffa sig anställning
och inkomst».

Med avseende å motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, bland annat, att Kjellstrand, som
är född den 17 juli 1884 och alltså 43 år gammal, efter anställningar i enskild
järnvägstjänst antagits i statens järnvägsbyggnader såsom tillfällig bromsarförman
den 1 maj 1911, såsom tillfälligt kontorsbiträde den 1 november 1916
samt såsom fast anställt kontorsbiträde den 1 januari 1917. I sistnämnda anställning
kvarstod Kjellstrand — med tjänstgöring å Porjus station vid Inlandsbanans
norra distrikt — till den 1 maj 1925, då han avgick efter uppsägning
till följd av personalindragning i anledning av att viss del av Inlandsbanan
öppnats för allmän trafik.

Sedan Kjellstrand hos järnvägsstyrelsen gjort framställning om erhållande
av annan anställning i statens järnvägars tjänst men ej kunnat vinna sådan
anställning, hemställde han i februari 1927 hos Kungl. Maj:t att bliva återinsatt
i tjänstgöring såsom fast anställd kontorist vid statens järnvägsbyggnader
eller att bliva antagen till e. o. kontorist vid statens järnvägar.

I ett över denna ansökning avgivet utlåtande anförde järnvägsstyrelsen följande
:

»Sedan under år 1924 beslut fattats därom att bandelen Gällivare—Porjus
från och med den 1 januari 1925 skulle öppnas för allmän trafik, anmälde arbetsledningen
vid Inlandsbanans norra distrikt att den vid pågående provisoriska
trafik å ovannämnda handel tjänstgörande statens järnvägsbyggnaders
personal och bland dem Kjellstrand bleve vid byggnadsdistriktet övertalig med
utgången av år 1924.

Då Kjellstrand under hela sin anställningstid vid statens järnvägsbyggnader
haft sin tjänstgöring förlagd till förutnämnda provisoriska trafik och därför
lämpligen borde kunna utnyttjas vid statens järnvägars trafikavdelning, beslöt
styrelsen den 24 november 1924 att Kjellstrand från och med den 1 januari
påföljande år skulle överflyttas som extra ordinarie kontorist till V. distriktets
trafikavdelning.

Innan den sålunda bestämda överflyttningen hunnit äga rum, ingick emellertid
från vederbörande trafikdirektör anmälan till styrelsen om, att anledning
förelåge antaga, att Kjellstrand i avseende å färgsinne icke uppfyllde i gällande
bestämmelser fastställda fordringar. Med anledning härav anmodades
Kjellstrand att undergå vederbörlig läkarundersökning och framkom därvid,
att han vore i saknad av normalt färgsinne. Då den tidigare beslutade överflyttningen
på grund härav icke kunde äga rum samt då något behov av
Kjellstrands arbetskraft vare sig vid Inlandsbanans norra distrikt eller annat
statens järnvägsbyggnaders arbetsdistrikt icke förefunnes, uppsades Kjellstrand
till avgång ur statens järnvägsbyggnaders tjänst från och med den 1 maj
1925.

Vad härefter angår Kjellstrands hemställan att bliva återinsatt som tjänsteman
vid statens järnvägsbyggnader får styrelsen framhålla, att statens järnvägsbyggnaders
nuvarande ringa arbetsomfång och den ytterligare minskning,
som härutinnan kommer att behöva företagas inför och vid fullbordandet av nu
pågående järnvägsbyggnadsföretag, icke tillåter någon utökning av den nuva -

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

rande tjänstemannauppsättningen. Redan nu och än mer inom de närmaste
åren står man inför nödvändigheten att vidtaga en betydande personalindragning.
Att under sådana förhållanden återanställa Kjellstrand, vilket icke kan
ske med mindre än att annan tjänsteman entledigas, synes föga lämpligt. En
sådan åtgärd skulle nämligen innebära att en med sina göromål väl förtrogen
tjänsteman skulle ersättas med Kjellstrand, vars hittillsvarande speciella sysselsättning
och utbildning — trafiktjänst — ligger helt utanför statens järnvägsbyggnaders
verksamhet. Det torde jämväl få beaktas att, då med hänsyn till
förut angivna förhållanden, Kjellstrand icke lärer kunna påräkna en mera varaktig
anställning vid statens järnvägsbyggnader och sålunda inom ett eller
annat år torde ha att emotse en förnyad uppsägning, värdet av en återanställning
jämväl ur klagandens egen synpunkt torde vara tvivelaktigt.

Vidkommande åter möjligheterna att bereda sökanden anställning vid statens
trafikerade järnvägar är, såsom redan nämnts, en anställning vid trafikavdelningen
utesluten på grund av färgsinnesdefekten. Beträffande därefter
ett anställande vid annan avdelning inom verket, har styrelsen, då en anställning
här icke kan ske annorlunda än genom entledigande av annan tjänsteman,
funnit sökandens anställnings- och tjänstemeriter icke vara av beskaffenhet
att motivera någon sådan åtgärd.

På grund av vad sålunda anförts får styrelsen hemställa att klagandens
framställning icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.»

Genom beslut den 1 juli 1927 fann Kungl. Maj:t den gjorda ansökningen icke
föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

I ett den 3 januari 1928 dagtecknat intyg har komministern i Porjus A.
Löfqvist anfört, bland annat, att Kjellstrand allt sedan han lämnat sin anställning
vid statens järnvägsbyggnader i stort sett varit utan arbete trots
stora ansträngningar att skaffa sådant å andra håll samt att såväl han själv
som hans familj, bestående av hustru och tre minderåriga barn, på grund härav
samt i anledning av hustruns tillstötande sjukdom under denna tid levat i särdeles
svåra ekonomiska förhållanden ävensom att, om icke någon förändring
till det bättre skedde, kommunen i en ej för långt avlägsen framtid bleve
tvungen att träda hjälpande emellan.

Av handlingarna framgår vidare, att Kjellstrand, som genom olycksfall i
arbete den 25 april 1924 drabbats av skada (klämskada å vänstra låret), härför
tillerkänts livränta jämlikt bestämmelserna i gällande olycksfallsförsäkringslag
med 160 kronor årligen, motsvarande en nedsättning i arbetsförmågan av 10
procent, att utgå från och med den 3 juni 1927.

Även om det enligt utskottets mening med hänsyn till Kjellstrands jämförelsevis
långa anställningstid vid statens järnvägsbyggnader måste framstå
såsom beklagligt, att han icke efter entledigandet från sin befattning
kunnat beredas annan anställning i statens järnvägars tjänst, lärer dock den
omständigheten att han ej kunnat vinna sådan anställning icke skäligen kunna
föranleda, att han skulle tillerkännas pension eller därmed jämförligt understöd.
Kjellstrand uppfyller nämligen icke, vare sig beträffande levnads- eller
tjänstålder, de förutsättningar som rimligen böra gälla för beviljande av dylik
förmån. Ej heller kan den kroppsskada, som han i tjänsten ådragit sig och

Utskottet.

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

Ang.

pension åt
snickaren vid
statens järnvägsbyggnader
J. A.

Berg.

Utskottet.

för vilken han tillerkänts livränta, anses utgöra tillräcklig grund för ett
beslut om särskilt årligt understöd. Utskottet nödgas alltså motsätta sig det
förslag, som i motionen framställts.

Utskottet hemställer,

’ *

att förevarande motion 11:112 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

68 :o.

I en inom andra kammaren av herr Lindberg väckt motion nr 183 har yrkats,
»att riksdagen måtte besluta bevilja förrådssnickaren vid statens järnvägsbyggnader
Johan Algot Berg i Storuman en årlig pension från och med den
1 april 1928 och så länge han lever till det belopp han skolat komma att
erhålla, därest han vid avskedet ur statens tjänst haft 25 tjänste- och 55 levnadsår.
»

Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sitt förslag, hänvisar
utskottet till motionen med därvid fogade bilagor.

Av berörda bilagor framgår, bland annat, att Johan Algot Persson Berg, som
är född den 14 september 1881 och alltså nu 46 år gammal, varit anställd dels
såsom banarbetare under åren 1898—1900 och 1903—1904, dock med tjänstgöring
endast under sommarmånaderna, dels ock vid statens järnvägsbyggnader i
olika arbetsföretag, under åren 1909—1912 såsom nattvakt och förrådssnickare,
under åren 1912—1916 såsom förrådssnickare samt efter år
1916 såsom förrådssnickarförman. Under loppet av år 1925 har Berg på grund
av en hjärnsjukdom blivit fullständigt blind, och enligt företett läkarintyg är
blindheten av obotlig art. På grund av sjukdomen har Berg åtnjutit sjukavlöning,
senast enligt järnvägsstyrelsens beslut den 5 januari 1927, varigenom
medgivits dylik avlöning för tiden till och med den 31 mars 1928, med
föreskrift tillika att, därest Berg icke efter denna tid kunde återgå i arbete,
han efter vederbörlig uppsägning skulle entledigas från sin anställning vid
statens järnvägsbyggnader. I enlighet med nämnda föreskrift har Berg
uppsagts från sin anställning från och med den 1 april 1928.

Beträffande Bergs ekonomiska förhållanden framgår av ett utav t. f. arbetschefen
vid Inlandsbanans södra distrikt avgivet intyg, att Berg äger en
liten stuga på obetald tomt, vilken stuga ansetts vid eventuell försäljning
kunna inbringa högst 1,000 kronor, samt att han i övrigt saknar tillgångar.
Berg har 3 minderåriga barn att försörja.

Enligt gällande bestämmelser beträffande pensionering av förmän och arbetare
vid statens järnvägsbyggnader erfordras för rätt till pension att hava
uppnått 55 levnadsår samt innehava minst 25 anställningsår. Berg, som uppnått
en ålder av endast 46 år och vars anställningstid omfattar ungefär 24 år,
uppfyller icke dessa fordringar. Han är alltså icke berättigad till pension.

Emellertid synas i detta fall föreligga sådana omständigheter, vilka enligt

Banlcoutskottets utlåtande Nr SO.

utskottets mening skäligen böra föranleda till beredande av pension utav allmänna
medel. Bergs jämförelsevis långvariga anställning i statens tjänst torde
i förening med den omständigheten, att han av sjukdom blivit urståndsatt till
vidare arbete, få anses utgöra tillräcklig grund för ett beslut i sådant avseende.
Riksdagen har ock tidigare beviljat dylik förmån i liknande fall, där
anställningshavare vid statens järnvägsbyggnader efter lång anställningstid
nödgats på grund av sjukdom avgå ur tjänst utan att uppfylla fordringarna
för pension.

I fråga om beloppet av den pension, som utskottet alltså vill tillstyrka, må erinras,
att järnvägsbyggnadsarbetare vid 55 levnadsår och 25 tjänstår kommer
i åtnjutande av pension, som inberäknat pensionstillägg och pensionsförhöjningar
numera uppgår till 852 kronor årligen. Med hänsyn till Bergs lägre
levnads- och tjänstålder synes pensionsbeloppet i förevarande fall — i viss anslutning
till de för ordinarie befattningshavare gällande grunderna beträffande
sjukpension och med hänsyn tagen till att Berg under några år arbetat endast
viss del av året — lämpligen böra begränsas till 648 kronor. Detta belopp
torde böra anvisas från allmänna indragningsstaten och utgå från och med
den 1 april 1928.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 183,
må medgiva, att förre järnvägsbyggnadsarbetaren Johan Algot
Persson Berg må från och med den 1 april 1928 under sin
återstående livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta en
årlig pension av 648 kronor.

V. Ang. ecklesiastikdepartementet.

69 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 17 februari 1928 dagtecknad proposition
nr 92 har Kungl. Maj:t under åberopande av propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, i punkten 1 föreslagit
riksdagen medgiva, att f. d. vaktmästaren vid pedagogiska biblioteket
i Stockholm Sven Petter Romulus må från och med den 1 oktober 1927 under
sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig tillläggspension
av 200 kronor.

Av utredningen i ärendet framgår i huvudsak följande.

Romulus, som är född den 6 september 1854, har haft anställning som vaktmästare
vid Jakobs realskola i Stockholm och beviljades genom beslut av 1920
års riksdag pension för denna anställning med belopp av 700 kronor, vilken
förmån numera, efter omräkning till ny pension, uppgår till 1,116 kronor.

Vid sidan av sin befattning vid läroverket har Romulus alltsedan pedagogiska
bibliotekets grundande år 1884 tjänstgjort såsom vaktmästare vid nämnda
bibliotek.

Ang.

tilläggspension
åt /. d.
vaktmästaren
vid pedagogiska
biblioteket
i Stockholm
S. P.
Romulus.

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

TJtekottet.

I samband med behandling vid 1920 års riksdag av frågan om pension åt
Romulus i hans egenskap av läroverksvaktmästare berördes jämväl, i anledning
av en framställning från styrelsen för pedagogiska biblioteket, fråga om
beviljande av särskild pension åt Romulus för hans tjänstgöring vid biblioteket.
Föredragande departementschefen fann sig emellertid icke kunna understödja
den av bibliotekets styrelse gjorda framställningen. Departementschefen
åberopade därvid ett av statskontoret gjort uttalande, vari ämbetsverket framhållit,
att det, där såsom i detta fall ren bisyssla måste anses föreligga, syntes
kunna leda till betänkliga konsekvenser att därå grunda rätt till pension.

Bibliotekets styrelse har nu, med förmälan att Romulus efter avskedet från
sin anställning såsom läroverksvaktmästare fortfarande tjänstgjort vid biblioteket
intill utgången av september månad 1927, hemställt om utverkande åt
honom av en särskild pension till belopp av 200 kronor årligen.

Departementschef eu har för egen del i ärendet anfört följande:

»De principiella betänkligheter mot beviljande av pension åt Romulus i
hans egenskap av vaktmästare vid pedagogiska biblioteket, som dåvarande departementschefen
framförde i ovannämnda proposition till 1920 års riksdag,
måste jag i viss mån dela. Sysslans beskaffenhet av bisyssla är ett argument,
som alltjämt kvarstår, och konsekvenserna av att i sådant fall bereda pension
kunna synas betänkliga.

Jag är emellertid av den uppfattningen, att betänkligheterna i detta fall böra
vika. Andra hänsyn synas mig starkare. Romulus, som nu uppnått 74 års ålder,
har oavbrutet sedan pedagogiska bibliotekets grundande 1884 till och med
september 1927, alltså under en tid av icke mindre än 43 år, med oförminskat
nit fullgjort ett väl vitsordat arbete i bibliotekets tjänst och därigenom varit
biblioteket till mycket avsevärt gagn. En så långvarig och förtjänstfull tjänstgöring
vid en institution av offentlig natur bör enligt min mening, även om
den till största delen kunnat fullgöras vid sidan om annan ordinarie tjänst, icke
lämnas obelönad.

Sedan Romulus, efter att av 1920 års riksdag hava erhållit en pension av
700 kronor för år såsom vaktmästare vid Jakobs realskola, avgått från denna
tjänst, har han i nära 7 år fortsatt sitt arbete vid pedagogiska biblioteket. I
sammanlagt över 50 år har han tjänat vid de båda institutionerna. Under sådana
förhållanden finner jag det icke obilligt, att han erhåller det relativt
obetydliga tillskott i den pension han redan innehar, som det av bibliotekets
styrelse föreslagna beloppet utgör.»

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Med hänsyn till att Romulus’ långvariga tjänstgöring vid pedagogiska biblioteket
fortsatts under åtskilliga år efter hans entledigande från befattningen
såsom läroverksvaktmästare har utskottet icke velat motsätta sig, att en mindre
tilläggspension beviljas honom för berörda tjänstgöring. Beträffande det
av Kungl. Maj :t i sådant avseende föreslagna beloppet finner utskottet icke
anledning till annan erinran än att tilläggspensionen, vilken givetvis bör anses
såsom nyreglerad, synes böra jämkas till närmast lägre i helt krontal med 12
delbara belopp och alltså bestämmas till 192 kronor.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, må medgiva, att f. d. vaktmästaren vid pedagogiska
biblioteket i Stockholm Sven Petter Romulus må från
och med den 1 oktober 1927 under sin återstående livstid från
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig tilläggspension
av 192 kronor.

70 :o.

Under punkten 2 av förevarande proposition föreslår Kungl Maj:t riksdagen Avg.
medgiva, att nattvakten vid nationalmuseum Carl Leonard Wedin må från allmänna
indragningsstaten under sin återstående livstid uppbära en årlig pen- vid vationalsion
av 720 kronor, att till honom utgå från och med månaden näst efter den,
varunder han erhållit avsked från sin anställning vid museet.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Wedin, som är född den 4 maj 1860,
antogs till nattvakt vid museet den 22 augusti 1900 och sedan dess utan längre
avbrott tjänstgjort såsom sådan. Tjänstgöringen har omfattat 4 timmar under
vart och ett av tre på varandra följande dygn. Var fjärde natt har varit
tjänstefri. Wedin utnämndes till förste nattvakt från den 1 september 1926.

Med avseende å vidare utredning i ärendet får utskottet hänvisa till vad
propositionen innehåller.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot vad Kungl. Maj:t föreslagit,
hemställer,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må vinna
riksdagens bifall.

71 :o.

Kungl. Maj:t har i punkten 8 av samma proposition föreslagit riksdagen Ang.

medgiva, att riterskan vid naturhistoriska riksmuseet fru Lovisa Teresia Ek- J^rslan "vid

blom, född Jansson, må från och med månaden näst efter den, varunder hon naturhisto kommer

att avgå från sin befattning vid museet, under sin återstående livs- 2misa

tid uppbära en årlig pension från allmänna indragningsstaten av 1,404 kronor. Teresia Ekblom.

Av utredningen i ärendet framgår, bland annat, att Lovisa Teresia Ekblom,
som är född den 27 maj 1867, anställts såsom ritare vid naturhistoriska riksmuseet
år 1894. Särskilt under den första tiden utförde hon stundom därjämte
arbete vid Bergianska trädgården, vars förståndare till år 1904 samtidigt var
intendent vid riksmuseets botaniska avdelning. Hon verkade som ritare vid
flera av museets avdelningar, med avlöning från var och en av dessa, och
åtnjöt till följd härav icke fast årlig lön utan ersättning enligt räkning för
utfört arbete. Först en tid efter museets omorganisation erhöll hon år 1920
fast årligt arvode, som numera utgår med 2,875 kronor förutom dyrtidstill -

Bankoutslcottets utlåtande Nr SO.

Ang.

pension åt
extra biträdet
vid domkapitlet
i Göteborg
Anna Amalia
Norlund.

Ang.

understöd åt
förre sekreteraren
hos
skandinaviska
konstnärsföreningen
i Rom
S. Kristenson.

lägg. Enligt läkarintyg lider hon av allmän svaghet och oregelbunden hjärtverksamhet
samt svaga ögon och avsevärt nedsatt synskärpa, i följd varav
hon är oförmögen till mera ihållande arbete.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag och hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

72 :o.

Uti punkten 4 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att extra
biträdet vid domkapitlet i Göteborg Anna Amalia Norlund må från och med
den 1 juli 1928 under sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten
en årlig pension till belopp av 1,320 kronor.

Anna Amalia Norlund är född den 15 december 1860. Hon har tjänstgjort
såsom extra biträde hos domkapitlet från och med den 1 november 1902 och
därunder, enligt vad domkapitlet meddelat, med utmärkt nit och utmärkt
skicklighet fullgjort samtliga henne förelagda arbetsuppgifter, vilka till större
delen varit av mera kvalificerad art än som vanligen fordras av ett skrivbiträde.
Från och med den 1 januari 1923 har hon uppburit ett årligt arvode
av 1,800 kronor och därjämte från och med den 1 juli 1927 ett årligt lönetillägg
å 380 kronor, vartill komma å beloppen belöpande dyrtidstillägg.

I fråga om utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag
och hemställer förty,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande framställning.

73 ro.

Under punkten 5 har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen medgiva, att åt förre
sekreteraren hos skandinaviska konstnärsföreningen i Rom, arkitekten Sven
Kristenson, må från och med ingången av år 1928 under hans återstående livstid
från allmänna indragningsstaten utgå ett årligt understöd av 492 kronor,
under villkor att minst ett lika stort belopp under samma tid lämnas Kristenson
av skandinaviska föreningen i Rom och med iakttagande tillika, att å det
av statsmedel utgående understödet icke må åtnjutas någon tilläggsförmån.

Akademien för de fria konsterna har hos Kungl. Maj:t hemställt om avlåtande
av proposition om årlig pension av 1,000 kronor åt Kristenson.

Till stöd för denna framställning har akademien anfört i huvudsak följande:

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

Kristenson är född 1858 och således nu i del nårnraste 70 ar. Ilan kallades
år 1887 till sekreterare i skandinaviska föreningen för konstnärer och vetonskapsidkare
i Kom och innehade denna befattning till och med utgången av ar
1926, således i 40 år. Under en stor del av denna tid uppbar han som arvode
endast förmånen av fri hostad. Den kontanta lön, som senare tillerkändes
honom, utgjorde under en lang följd av ar endast 50 lire i manaden. Den
höjdes''för 3 ä 4 år sedan till 300 lire i månaden. Naturaförmånerna — bostad,
lyse och värme — uppskattades i november 1926 till 125 lire i månaden.
Kristensons avlöning utgjorde alltsa vid denna tid tillsammans 425 lire i
månaden eller 5,000 lire (= 816 kronor) om året, en i sanning blygsam ersättning
för skyldigheten att ansvara för föreningens ägodelar, sköta dess räkenskaper
och handhava dess bibliotek samt dessutom sta sa gott som ständigt till
förfogande för råd och upplysningar. När Kristenson, lämnade sill befattning
i föreningens tjänst, kunde denna icke av sina tillgångar tillförsäkra honom
någon pension. Han tillerkändes endast rått att uppbära sin lön under ett
halvår samt dessutom en gratifikation av 12,000 lire för att sätta honom i
stånd att ordna sin nya tillvaro.

Det arbete såsom biträde åt italienska arkitekter och arkeologer samt andra
tillfälliga uppdrag, som utfyllt Kristensons tid utöver hans verksamhet i skandinaviska
föreningens tjänst, har ej heller lämnat honom en behållning, som
kan trygga hans ålderdom. Ärvd förmögenhet besitter han ej.

Ett oförvitligt liv, till stor del ägnat åt ett tjänande, som indirekt säkerligen
haft sin betydelse för svensk konst och svensk forskning, en livslang
fosterländsk gärning i tyst hängivenhet är förvisso värd annan avslutning och
lön än oro och bekymmer för dagligt bröd. För akademien, som på flerfaldigt
sätt och ej minst genom sina stipendiater fått talrika vittnesbörd om det
stöd, de svenska konstnärerna haft av denna svenska utpost, har det därför
varit en bjudande plikt att söka bereda den gamle Romasvensken ett ekonomiskt
bistånd under hans återstående år och därmed även ett offentligt erkännande
av hans gagnande verksamhet.

Svenska beskickningen i Rom, föreståndaren för svenska institutet därstädes,
Sveriges generalkommissarie vid jubileumsutställningen i Rom år 1911
samt ett stort antal enskilda svenska vetenskapsmän, konstnärer, lärde m. fl.,
vilka under längre eller kortare tid vistats i Rom och därunder haft tillfälle
att taga kännedom om Kristensons verksamhet som skandinaviska föreningens
sekreterare, hava i yttranden eller intyg, fogade vid akademiens framställning,
vitsordat hans beredvilliga hjälpsamhet mot resande landsmän, vilka i stor utsträckning
kunnat draga fördel av hans ingående kännedom om Rom och italienska
förhållanden.

I ärendet har statskontoret anfört följande:

Då arkitekten Kristenson icke varit anställd i statens tjänst, måste statskontoret
såväl ur principiell synpunkt som med hänsyn till konsekvenserna
hysa betänkligheter mot att av statsmedel bereda honom pension. Liksom
avlöningen till honom såsom befattningshavare hos skandinaviska föreningen
för konstnärer och vetenskapsidkare i Rom utgått av föreningens medel, måste
det också anses vara föreningens ensak att sörja för honom, på hans ålderdom.
Det uppgives emellertid, att föreningen vid hans avgang icke kunde av små
tillgångar tillförsäkra honom någon pension utan allenast tillerkänna honom
ett halvt års lön jämte en gratifikation för att sätta honom i stånd att ordna
sin nya tillvaro. Även om härigenom får anses styrkt ej mindre att Kristenson
är i behov av understöd för sin existens än även att föreningen icke mäktar

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

Motion
I: 262.

Utskottet.

bekosta detta understöd, så synes det dock icke vara uteslutet, att föreningen
kan bidraga till hans pensionering. Vid sådant förhållande och ehuru statskontoret
skulle vara mest benäget att tillstyrka, att förevarande framställning
icke måtte till någon åtgärd föranleda, vill statskontoret dock icke motsätta
sig, att en årlig pension å 492 kronor utverkas att från allmänna indragningsstaten
utgå under Kristensons återstående livstid från ingången av år 1928,
under villkor att minst ett lika stort understöd under samma tid lämnas Kristenson
av skandinaviska föreningen i Rom och med iakttagande tillika, att
å det av statsmedel utgående understödet icke må åtnjutas någon som helst
tilläggsförmån.

För egen del har departementschefen anfört bland annat följande:

»På de skäl statskontoret anfört kan jag mycket väl förstå, att ämbetsverket
hyst betänkligheter mot att understödja den gjorda framställningen om
en årlig pension av statsmedel för arkitekten Kristenson. Å andra sidan kan
jag dock icke undgå att finna, att Kristenson såsom sekreterare hos skandinaviska
konstnärsföreningen i Rom under många år utfört ett mycket förtjänstfullt
arbete av stor betydelse och gagn för de många svenskar, som under hans
langa verksamhetstid vistats i Rom under längre eller kortare tider. Han har
därigenom i stort sett berövats tillfälle till annat och mera inkomstbringande
förvärvsarbete. Med hänsyn till denna Kristensons verksamhet, som torde
kunna anses som. ett arbete i det allmännas tjänst, och då skandinaviska föreningen
icke ser sig i stånd att bereda honom en ekonomiskt bekymmerfri ålderdom,
finner jag billighetsskäl tala för att Kristenson för sin återstående livstid
av statsmedel erhåller ett årligt mindre understöd. Jag anser mig därför
kunna tillstyrka att framställning i sådant syfte göres hos riksdagen.»

I övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom första kammaren
av herr Bergman väckt motion nr 262, vari hemställts, »att riksdagen
måtte, med bifall i övrigt till Kungl. Maj:ts proposition nr 92, i vad angår
punkten 5, medgiva, att det belopp av 492 kronor, som enligt propositionen
skulle från allmänna indragningsstaten utgå såsom årligt understöd åt arkitekten
Sven Kristenson under hans återstående livstid, får utgå oberoende av
det i propositionen därvid fästade villkoret, att minst ett lika stort belopp lämnas
Kristenson av skandinaviska föreningen i Rom.»

1 motiveringen för detta yrkande har motionären anfört, bland annat, att
han trodde sig veta, att vidhållandet av det utav Kungl. Maj :t föreslagna villkoret
för utbetalande av understöd skulle äventyra det synnerligen välförtjänta
och välbehövliga understödets faktiska utgående, i det att nämligen föreningens
ringa tillgångar icke skulle möjliggöra utgivandet av denna för den lilla
föreningens ekonomi i längden oöverkomliga årliga utgift.

Med hänsyn till de omständigheter, som av departementschefen åberopats,
har utskottet funnit sig ej böra motsätta sig, att understöd till det av Kungl.
Maj :t föreslagna beloppet beviljas arkitekten Kristenson. Ett dylikt understöd
synes dock, såsom av Kungl. Maj:t föreslagits, böra anvisas endast under villkor,
att understöd till minst lika stort belopp utgår från skandinaviska för -

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

eningen i Rom, i vars tjänst Kristenson varit anställd. Utskottet finner sig
alltså icke kunna understödja motionärens förslag.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
framställning och med avslag å berörda motion I: 262, i vad
den skiljer sig från Kungl. Maj:ts förslag, må medgiva, att
åt förre sekreteraren hos skandinaviska konstnärsföreningen i
Rom, arkitekten Sven Kristenson, må från och med ingången
av år 1928 under hans återstående livstid från allmänna indragningsstaten
utgå ett årligt understöd av 492 kronor, under villkor
att minst ett lika stort belopp under samma tid lämnas
Kristenson av skandinaviska föreningen i Rom och med iakttagande
tillika, att å det av statsmedel utgående understödet
icke må åtnjutas någon tilläggsförmån.

74 :o.

Under punkten 6 har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen medgiva, att f. d.
professorn i geografi vid universitetet i Uppsala Axel Hamberg må, räknat
från och med den 1 februari 1928, under sin återstående livstid uppbära å allmänna
indragningsstaten en årlig tilläggspension av 1,500 kronor.

Genom beslut den 17 november 1927 har statskontoret förklarat Hamberg
berättigad att från och med månaden näst efter den, vari avgång från tjänsten
efter den 17 januari 1928 uppnådd levnadsålder av 65 år komme att äga
rum, under återstående livstiden åtnjuta avkortad pension till belopp, motsvarande
20/25 av det för honom gällande pensionsunderlaget av 7,500 kronor, eller
alltså 6,000 kronor, att utgå enligt lagen den 11 oktober 1907 angående civila
tjänstinnehavares rätt till pension. Såsom tjänstår för pension har därvid icke
kunnat honom tillgodoräknas annan tid än från och med den 1 september 1907,
varefter han innehaft förordnande eller befattning vid universitetet i Uppsala.
Dessförinnan innehade han alltsedan den 19 oktober 1893 befattning såsom
docent vid Stockholms högskola, där han tillika sedan år 1895 tjänstgjorde såsom
amanuens i mineralogi och geologi; och under sammanlagt 11 manader av denna
tid har han enligt uppdrag arbetat för Sveriges geologiska undersökning. Intet
härav har kunnat författningsenligt tillgodoräknas honom vid bestämmande
av pensionsbeloppet.

Hos Kungl. Maj:t har Hamberg gjort framställning om medgivande, att så
stor del av hans docenttjänstgöring vid Stockholms högskola måtte tillgodoräknas
honom för pension, att densamma kunde beräknas efter 25 tjänstår och
han sålunda erhålla hel professorspension.

Departementschefen har i ärendet anfört bland annat följande:

»Vid flera föregående tillfällen har riksdagen haft att behandla frågor av
liknande slag som här föreliggande. Jag anhåller att få anföra några precedensfall.
Vid 1918 års lagtima riksdag erhöll professorn vid tekniska hög -

Ang.

tilläggspension
åt professor
emeritus
A. Hamberg.

Bankouiskottets utlåtande Nr SO.

Ang.

tilläggspension
åt vaktmästaren
vid
Uppsala universitets
geologisk-mineralogiska
institution
A. R.
Andersson.

skolan E. G:son Odelstierna tilläggspension av motsvarande slag, varom nu
är fråga, därvid han fick tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring som lärare
vid bergsskolorna i Ealun och Filipstad. Professorn vid farmaceutiska institutet
T. E. Ekecrantz, som av 1921 års riksdag erhöll fyllnadspension, fick
tillgodoräkna sig föregående verksamhet som apoteksföreståndare. Vid 1922
års riksdag fick riksantikvarien K. B. Salin i pensionshänseende räkna sig till
godo den tid, varunder han varit dels intendent vid Nordiska museets avdelning
på Lejonslätten, dels styresman för Nordiska museet och Skansen. Slutligen
fick vid 1923 års riksdag f. d. professorn vid karolinska institutet J. G. Ekehorn,
som, innan han blev professor, under åtskilliga år varit lasarettsläkare,
tillgodoräkna sig sin tjänstgöring i sistnämnda egenskap för erhållande av full
pension.

Hambergs nära 14-åriga verksamhet som docent vid Stockholms högskola
bör i förening med hans arbete för Sveriges geologiska undersökning och hans
vetenskapliga författarverksamhet enligt min mening väl kunna uppväga den
korta tid, som fattas för att han skulle vara berättigad till full pension som
professor. Detta arbete torde utan tvekan kunna betecknas såsom ett arbete i
det allmännas tjänst och kunna betraktas som fullt likvärdigt med den verksamhet
av olika slag, som i de av mig nyss anförda fallen tillerkänts betydelse
i pensionshänseende.»

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till vad propositionen
innehåller.

Med hänsyn till vad i ärendet anförts har utskottet ansett sig böra tillstyrka
bifall till vad Kungl. Maj :t föreslagit. Utskottet får sålunda hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

75 :o.

Kungl. Maj:t föreslår i punkten 7 riksdagen medgiva, att vaktmästaren vid
universitetets i Uppsala geologisk-mineralogiska institution A. R. Andersson
må från och med den dag, då han tillträder honom författningsenligt tillkommande
pension, under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten
åtnjuta en tilläggspension av 336 kronor för år.

Av utredningen i ärendet framgår i huvudsak följande. Andersson har alltsedan
år 1890 innehaft befattning såsom vaktmästare vid geologisk-mineralogiska
institutionen vid universitetet i Uppsala. Därutöver har han emellertid
haft sig anförtrodda preparatorsgöromål vid institutionen och härför uppburit
personlig lönefyllnad, utgörande efter 1925 års lönereglering 600 kronor för år,
varigenom han kommit i åtnjutande av en sammanlagd ersättning, motsvarande
lönen i 10 :e lönegraden, till vilken preparatorsbefattning är hänförd.

Den föreliggande framställningen innebär, att åt Andersson skulle beviljas
en tilläggspension till sådant belopp, att hans sammanlagda pensionsförmån
komme att motsvara pension vid preparatorsbefattning.

I övrigt må hänvisas till den i propositionen förebragta utredningen.

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

Utskottet, som funnit sig böra biträda Kung]. Maj:ts förslag, får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

76 :o.

I punkten 8 av förevarande proposition nr 92 har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att f. d. ämneslärarinnan vid statens högre lärarinneseminarium
i Stockholm och den därmed förenade normalskolan för flickor Anna
Elisabeth Sofia Gahm må från och med den 1 september 1927 under sin återstående
livstid uppbära — utöver henne författningsenligt tillkommande pension
.— en årlig tilläggspension å allmänna indragningsstaten till ett belopp av
190 kronor, med rätt att å sammanlagda pensionsförmånen åtnjuta förhöjning
enligt bestämmelserna i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280).

Hos Kungl. Maj :t har Anna Elisabeth Sofia Gahm anhållit, att hon, som med
utgången av augusti 1927 erhållit avsked med avkortad pension, måtte bliva
berättigad att såsom tjänstår för statspension tillgodoräkna sig två tredjedelar
av tid, som hon tjänstgjort vid Brummerska skolan i Stockholm.

över ansökningen har skolöverstyrelsen avgivit utlåtande och därvid anfört
bland annat följande:

Sökanden har genom beslut av statskontoret den 9 juni 1927 beviljats avkortad
pension till belopp av 2,710 kronor årligen. Därvid har enligt bestämmelserna
i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt
till pension tillgodoräknats henne de 28 år, under vilka hon fullgjort tjänstgöring
såsom partiellt vikarierande lärarinna, extra lärarinna eller ämneslärarinna
vid statens normalskola för flickor, nämligen läsåren 1897—1902 och
1904—1927 samt tiden därefter intill den 1 september 1927. Sökanden har
emellertid bestritt tjänstgöring även vid statsunderstödd åttaklassig högre
flickskola, Brummerska skolan i Stockholm, där hon tjänstgjort såsom ämneslärarinna
med full tjänstgöring under läsåren 1896—-1905, således under 9
läsår. Av sistnämnda tid sammanfalla emellertid 6 läsår med tiden för sökandens
förordnande såsom partiellt vikarierande eller extra lärarinna vid statens
normalskola för flickor.

Skolöverstyrelsen erinrar därom, att Kungl. Maj:t och riksdagen vid vissa
föregående tillfällen bifallit ansökningar om erhållande av statspension på
grund av arbete utom statens tjänst. Så har 1926 års riksdag beviljat f. d.
läroverksadjunkterna J. J :son Ekegren och K. G. Harlin tilläggspensioner,
beräknade för 2/3 av den tid, under vilken var och en av dem bestritt tjänstgöring
vid kommunal eller statsunderstödd enskild läroanstalt. Vad sökandens
nu ifrågavarande tjänstgöring vid statsunderstödd högre flickskola beträffar,
får överstyrelsen framhålla, att densamma maste anses hava varit av direkt allmännyttig
beskaffenhet samt att den erfarenhet, sökanden därunder vunnit,
torde hava varit av stor betydelse för hennes tjänstgöring vid högre lärarinneseminariet
och den därmed förenade statens normalskola för flickor.

På grund av det nu anförda skulle överstyrelsen anse det med billigheten
överensstämmande, att även till sökanden beviljades tilläggspension av statsmedel
och att densamma beräknades för 2/3 av den till 3 år uppgående tjänstetid,
under vilken hon bestritt ovannämnda tjänstgöring vid Brummerska sko -

Ang.

tilläggspension
åt f. d.
ämneslärarinnan
Anna
Elisabeth
Sofia Oahm.

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

Utskottet.

Ang.

tilläggspension.
åt f. d.
ämneslärarinnan
Dagmar
Lauritzen.

lan i Stockholm utan att samtidigt bestrida förordnande såsom lärarinna vid
statens normalskola för flickor, d. v. s. 2 år. Under sådan förutsättning skulle
sökandens sammanlagda för statspension beräkneliga tjänstetid uppgå till 30
år och hennes årliga pension till 2,900 kronor.

För vidare utredning i ärendet må hänvisas till vad propositionen innehåller.

Då riksdagen tidigare i liknande fall medgivit tilläggspension, grundad på
tillgodoräknande av tjänstgöring utom statens tjänst, har utskottet icke velat
motsätta sig bifall till Kungl. Maj:ts föreliggande förslag. Utskottet får sålunda
hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

77 :o.

Uti punkten 9 av förevarande proposition föreslår Kungl. Maj:t riksdagen
medgiva, att f. d. ämneslärarinnan vid statens högre lärarinneseminarium i
Stockholm och den därmed förenade normalskolan för flickor Dagmar Lauritzen
må från och med den 1 november 1927 under sin återstående livstid
uppbära ■— utöver hennes författningsenligt tillkommande pension — en tilläggspension
å allmänna indragningsstaten till ett belopp av 190 kronor för
år, med rätt att å sammanlagda pensionsförmånen åtnjuta förhöjning enligt
bestämmelserna i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280). I

I avgivet utlåtande över en av Dagmar Lauritzen gjord ansökning om tillgodoräknande
för statspension av två tredjedelar av tjänstgöringstid vid Landskrona
elementarläroverk för flickor har skolöverstyrelsen anfört bland annat
följande:

Sökanden har genom beslut av statskontoret den 2 juni 1927 beviljats avkortad
pension till belopp av 2,710 kronor årligen. Därvid har jämlikt bestämmelserna
i civila pensionlagen tillgodoräknats henne 28 år av den tid,
under vilken hon fullgjort tjänstgöring såsom extra ordinarie eller ordinarie
ämneslärarinna vid statens normalskola för flickor. Sökanden har nämligen
i angivna egenskaper varit anställd vid nämnda läroanstalt från och med den
6 september 1898 till och med den 10 oktober 1927, således i 29 år och 35
dagar, men har under sagda tid åtnjutit tjänstledighet under sammanlagt 4
månader och 12 dagar och har således för statspension intjänat endast 28 år
8 månader och 23 dagar, av vilken tid 8 månader och 23 dagar författningsenligt
icke tillgodoräknats henne för statspension.

Sökanden har emellertid förutom nämnda tjänstgöring i statens tjänst även
bestritt tjänstgöring vid enskild läroanstalt, Landskrona elementarläroverk för
flickor, och därvid bland annat under läsåren 1890—1895, således under 5
läsår, tjänstgjort i klasserna över de förberedande vid sagda skola, vilken då
var statsunderstödd sjuklassig högre flickskola. Därvid har hon under läsåren
1893—1895 i nämnda klasser tjänstgjort såsom ämneslärarinna med full
tjänstgöring.

Vad sökandens ifrågavarande tjänstgöring vid statsunderstödd högre flickskola
beträffar, så torde det vara något tvivelaktigt, huruvida man i nu

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

förevarando sammanhang kan taga hänsyn till annan del av densamma än
den, som varit förlagd till klasserna över de förberedande. Emellertid får
överstyrelsen under förutsättning av dylik begränsning framhålla, att sagda
tjänstgöring måste anses hava varit av direkt allmännyttig beskaffenhet samt
att den erfarenhet, sökanden därunder vunnit, torde hava varit av stor betydelse
för hennes tjänstgöring vid högre lärarinneseminariet och den därmed
förenade statens normalskola för flickor. På grund av det nu anförda
skulle överstyrelsen anse det med billigheten överensstämmande, att till sökanden
beviljades tilläggspension av statsmedel och att därvid tillgodoräknades
hennes såväl 2/3 av den till 2 år uppgående tjänstetid, under vilken hon
vid Landskrona elementarläroverk för flickor tjänstgjort såsom ämneslärarinna
med full tjänstgöring i klasserna över de förber edande, eller 1 1/3 läsår, som
ock ovan omnämnda av henne i statens tjänst intjänade 8 månader och 23
dagar, för vilka statspension författningsenligt icke tillerkänts henne.

Under sådan förutsättning skulle sökandens sammanlagda för statspension
beräkneliga tjänstetid uppgå till 30 år och hennes årliga pension till 2,900
kronor.

Med avseende å vidare utredning i ärendet hänvisas till vad propositionen
innehåller.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

78 :o.

Under punkten 10 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att f. d.
lektorn vid högre allmänna läroverket i Norrköping Ernst Gustaf Adolf Rönnblad
må från och med månaden näst efter den, under vilken avgång från tjänsten
ägt rum. under sin återstående livstid uppbära -— utöver honom författningsenligt
tillkommande pension — en årlig tilläggspension å allmänna indragningsstaten
till belopp av 840 kronor, med rätt att å sammanlagda pensionsförmånen
åtnjuta förhöjning enligt bestämmelserna i kungörelsen den 18 juni
1925 (nr 280).

Av handlingarna i ärendet framgår, att Rönnblad, som är född den 21 april
1862, tjänstgjort såsom föreståndare för Sollefteå samskola under tiden januari
1900—juni 1909, samt att han, som den 31 december 1908 utnämnts till adjunkt
vid högre allmänna läroverket i Sundsvall och den 18 augusti 1910 till
lektor vid högre allmänna läroverket i Norrköping, tjänstgjort vid läroverket
i Sundsvall från och med höstterminen 1909 till och med vårterminen 1911 samt
vid läroverket i Norrköping från och med höstterminen 1911 till och med
vårterminen 1927. Avsked från lektorsbefattningen meddelades honom den
8 juli 1927. Statskontoret har genom beslut den 9 juni 1927 beviljat Rönnblad
avkortad pension till ett belopp av 2,510 kronor för år. Rönnblads pensionsunderlag
såsom lektor är 4,600 kronor. För hel lektorspension erfordras 33
tjänstår. Vid bestämmande av hans pension hava tillgodoräknats honom de

Ang.

tilläggspension
åt f. d.
lektorn E. O.
A. Rönnblad.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Avg.

tilläggspension
åt lelctorr,
A. E. Westholm.

18 år, under vilka han bestritt tjänstgöring såsom adjunkt, respektive lektor
vid allmänt läroverk.

Kungl. Maj:ts föreliggande förslag innebär, att Rönnblad skulle tillgodoräknas
2/3 av sin tjänstetid såsom föreståndare för Sollefteå samskola eller 6 år,
varigenom totala pensionsförmånen skulle uppgå till 3,350 kronor.

I fråga om utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet, som funnit sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag, hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning.

79 :o.

Uti punkten 11 av samma proposition har Kungl. Maj:t vidare föreslagit
riksdagen medgiva, att lektorn vid högre allmänna läroverket i Falun Alfred
Emanuel Westholm må från och med månaden näst efter den, under vilken
avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående livstid uppbära -—• utöver
honom författningsenligt tillkommande pension — en tilläggspension å
allmänna indragningsstaten till belopp av 550 kronor för år, med rätt att å
sammanlagda pensionsförmånen åtnjuta förhöjning enligt bestämmelserna i
kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280).

I utlåtande över en av Westholm gjord ansökning om tilläggspension på
grund av tjänstgöring vid Beskowska skolan i Stockholm har skolöverstyrelsen
anfört bland annat följande:

Genom beslut av statskontoret den 29 december 1927 hade sökanden förklarats
berättigad att åtnjuta avkortad pension till belopp av 4,050 kronor
om året. Därvid hade enligt bestämmelserna i civila pensionslagen tillgodoräknats
29 år av den tid, under vilken han tjänstgjort såsom adjunkt, respektive
lektor vid allmänt läroverk. Sökanden hade innehaft anställning vid allmänt
läroverk alltsedan den 1 juni 1898, således vid tiden för statskontorets
nyssnämnda beslut i 29 år 6 månader 29 dagar, men hade under en tid av
sammanlagt 4 månader och 21 dagar åtnjutit tjänstledighet av sådana anledningar,
att tiden icke kunde tillgodoräknas för erhållande av pension. I fråga
om tiden efter den 29 december 1927 framginge av ett till överstyrelsen sedermera
insänt, den 28 januari 1928 av vederbörande rektor utfärdat intyg, att
sökanden utan avbrott bestritt sin lektorstjänst till dagen för intygets utfärdande,
d. v. s. under 30 dagar. Sökanden hade således vid tiden för sistnämnda
intygs utfärdande för statspension intjänat 29 år 3 månader 8 dagar,
av vilken tid 3 månader och 8 dagar författningsenligt icke hava tillgodoräknats
honom.

Sökanden hade emellertid bestritt tjänstgöring även vid statsunderstödd enskild
läroanstalt, Beskowska skolan i Stockholm. Han har därvid dels under
läsåret 1891—1892 haft en undervisningsskyldighet av 6 veckotimmar, dels ock
under läsåren 1892—1898, från och med den 15 september 1892, med undantag
av 3 dagar, under vilka han åtnjutit tjänstledighet för avläggande av
undervisningsprov, således under nära sex läsår, såsom ämneslärare i klasserna
2—7: 2 bestritt tjänstgöring till en omfattning av 23—24 veckotimmar.

Beskowska skolan hade ägt samma bildningsmål som de högre allmänna
läroverken och vunnit erkännande för sin verksamhet genom att tillerkännas

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

statsunderstöd alltsedan höstterminen 1890, studentexamensrätt alltsedan vårterminen
1878 samt lönetursrätt för skolans lärare genom kungl. brev den 6
november 1874. Vad beträffade sökandens tjänstetid vid nämnda skola, syntes
man icke kunna taga hänsyn till annan del av densamma än den, under
vilken sökanden fullgjort tjänstgöring till ungerär samma omfattning som den,
vilken ålegat ordinarie ämneslärare vid allmänt läroverk, eller läsåren 1892—
1898. Under förutsättning av sådan begränsning finge överstyrelsen framhålla,
att ifrågavarande tjänstgöring måste anses hava varit av direkt allmännyttig
beskaffenhet och torde hava varit till stort gagn för sökandens följande
arbete i statstjänst. Under sådana omständigheter syntes det billigt,
att till sökanden beviljades tilläggspension av statsmedel, och att därvid tillgodoräknades
honom såväl två tredjedelar av den till nära 6 läsår eller till
5 kalenderår 8 månader 23 dagar uppgående tjänstetid, under vilken han vid
Beskowska skolan tjänstgjort såsom ämneslärare med full tjänstgöring, alltså
3 år 9 månader 25 dagar, som ock ovan omnämnda 3 månader och 8 dagar,
för vilka statspension författningsenligt icke tillerkänts honom. Under sådan
förutsättning skulle sökandens sammanlagda för statspension beräkneliga
tjänstetid uppgå till 33 år och hans årliga pension till 4,600 kronor. Den tillläggspension,
som i nu förevarande fall skulle kunna ifrågakomma, synes alltså
utgöra 550 kronor.

I övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet har ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag och får sålunda
hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

80 :o.

Kungl. Maj :t har i punkten 12 föreslagit riksdagen medgiva, att biträdande efs^ ^
teckningslärarinnan vid högre allmänna läroverket i Norrköping Gertrud biträdande
Åhlander må från och med månaden näst efter den, varunder hon frånträder
sin befattning vid läroverket, dock tidigast från och med den 1 juli 1928, under ru<i Åhlander.
sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 1,728 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Gertrud Åhlander, som är född
den 13 februari 1867, alltsedan höstterminen 1901 tjänstgjort såsom biträdande
teckningslärarinna vid högre allmänna läroverket i Norrköping med en undervisningsskyldighet
av 22—29 veckotimmar, att hon för den av henne bestridda
tjänstgöringen erhållit högsta vitsord samt att hon icke innehar annan tjänst
och icke åtnjuter eller kommer att åtnjuta pension från annat håll.

I fråga om den i ärendet förebragta utredningen i övrigt får utskottet hänvisa
till propositionen.

Kungl. Maj:ts förslag har icke föranlett erinran från utskottets sida, varför
utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 8 samt. 15 häft. (Nr SO.)

Bcmkoutskottets utlåtande Nr SO.

Ang.

pensioner åt
vissa läroverlcsvaklmästare.

81 :o.

Under punkten 13 föreslår Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att envar av
förra vaktmästaren vid samskolan i Vadstena Wilhelmina Lindroth samt vaktmästarna
vid samskolan i Norrtälje Karl Magnus Åkersten, vid realskolan i
Varberg Gustaf Johanson, vid högre allmänna läroverket i Nyköping Carl Erik
Strömvall, vid högre allmänna läroverket i Östersund Johannes Lundqvist och
vid högre latinläroverket i Göteborg Johan Absalon Karlberg må, Wilhelmina
Lindroth från och med den 1 oktober 1927 samt var och en av Åkerstén, Johanson,
Strömvall, Lundqvist och Karlberg från och med månaden näst efter
den, under vilken avgång från hans innehavande befattning äger rum, under
sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension,
Wilhelmina Lindroth med 984 kronor, vardera av Åkerstén och Johanson
med 1,320 kronor, samt var och en av Strömvall, Lundqvist och Karlberg med
1,584 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas vidare följande:

Wilhelmina Lindroth, som är född den 13 oktober 1850, har varit anställd
såsom vaktmästare vid samskolan i Vadstena från och med den 6 november
1906 till och med den 30 september 1927. Hon har under denna tid omsorgsfullt
och plikttroget utfört sina åligganden. Hennes avlöning vid vaktmästarbefattningen
har från och med år 1920 till hennes avgång från befattningen
uppgått till 1,500 kronor för år jämte fri bostad, lyse och bränsle. Hon åtnjuter
icke någon pension eller annan inkomst och är i övrigt medellös.

Åkerstén, som är född den 25 maj 1860, har tjänstgjort som vaktmästare
vid samskolan i Norrtälje alltsedan den 1 april 1896 med endast omkring en
månads ledighet för sjukdom. Han har med största nit och intresse samt ovanlig
samvetsgrannhet och trohet skött sin tjänst och fullgjort sina åligganden.
Hans avlöning vid vaktmästarbefattningen är 1,800 kronor om året — å vilket
belopp dyrtidstillägg ej utgår — jämte fri bostad, lyse, värme och vatten,
vilka naturaförmåner av taxeringsnämnden uppskattats till 300 kronor men
av rektor värderats till minst 500 kronor. Åkerstén, som på grund av minskade
krafter önskar avgå från vaktmästarbefattningen med utgången av juli 1928,
är för sitt uppehälle efter avgången helt och hållet beroende av den pension,
som kan beviljas honom.

Johanson, som är född den 18 april 1862, har varit i realskolans i Varberg
tjänst anställd såsom vaktmästare alltsedan år 1894 och därvid på ett utmärkt
sätt fullgjort sina åligganden samt ådagalagt osviklig redbarhet och plikttrohet
och trogen omtanke om skolans bästa. Hans löneförmåner äro kontant lön
1,800 kronor om året med dyrtidstillägg därå av 684 kronor samt fri bostad
om två rum och kök med värme och lyse, vilka naturaförmåner uppskattas till
ett värde av 1,400 kronor.

Strömvall, som är född den 30 januari 1854, har sedan den 1 april 1893 oavbrutet
uppehållit vaktmästarbefattningen vid högre allmänna läroverket i Nyköping
och därvid med utmärkt nit och utmärkt skicklighet skött sina sysslor.
Då han den 30 januari 1928 fyller 74 år, anses det ovisst, huruvida han även
under läsåret 1928—1929 skall kunna fortsätta sin tjänstgöring. Hans löneförmåner
vid läroverket äro kontant lön å 1,800 kronor jämte dyrtidstillägg
av 750 kronor samt fri bostad och vedbrand, värderade till sammanlagt 700
kronor, varjämte Strömvall vid läroverket åtnjutit ersättning för städning med

Banlcoutskottets utlåtande Nr SO.

273 kronor ävensom andra extra inkomster av omkring 300 kronor för år. Han
innehar icke någon annan befattning och kan därför ej påräkna pension från
annat håll.

Lundqvist, som är född den 22 juni 1855, har tjänstgjort som vaktmästare
vid högre allmänna läroverket i Östersund oavbrutet från och med början av
höstterminen 1897 och därvid skött sin tjänst med omutlig plikttrohet. Hans
löneförmåner ha under de senare åren varit kontant lön 2,700 kronor, hyresersättning
675 kronor samt vedbrand och lyse för 125 kronor eller sammanlagt
3,500 kronor för år.

Karlberg, som är född den 13 juni 1856, har varit anställd som vaktmästare
vid högre latinläroverket i Göteborg sedan den 1 maj 1889 och därvid städse
med största plikttrohet och noggrannhet fullgjort sina åligganden. Hans löneförmåner
hava under vart och ett av de senaste fem åren varit kontant lön
1,840 kronor, å vilket belopp dyrtidstillägg utgått efter samma grunder som
till lärarna vid läroverket, år 1926 med 621 kronor, samt fri bostad om två rum
och kök med lyse och värme.

Skolöverstyrelsen har tillstyrkt utverkande av pension åt bemälda befattningshavare.
I fråga om pensionernas belopp har överstyrelsen, efter erinran
om det beräkningssätt, som legat till grund för åtskilliga av riksdagen under
senare år fattade beslut angående pensioner åt läroverksvaktmästare, föreslagit,
att Wilhelmina Lindroth, som vid sin avgång haft att räkna sig till
godo 20 tjänstår i statens tjänst, skulle tillerkännas 984 kronor årligen, motsvarande
20/30 av äldre pension å 880 kronor, d. v. s. 586 kronor 67 öre, jämte
pensionstillägg och pensionsförhöjning, att Åkersten och Johanson skulle vardera
berättigas till en årlig pension av 1,320 kronor, motsvarande hel äldre
pension å 880 kronor jämte pensionstillägg och pensionsförhöjning, samt att
pensionerna för Strömvall, Lundqvist och Karlberg skulle bestämmas till 1,584
kronor för år, d. v. s. det belopp, som motsvarar äldre pension å 1,100 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Kungl. Maj :ts förslag, som överensstämmer med vad riksdagen tidigare i åtskilliga
motsvarande fall medgivit, föranleder icke någon erinran från utskottets
sida. Utskottet får sålunda hemställa,

att Kungl. Maj :ts förevarande framställning må vinna riksdagens
bifall.

82 :o.

I punkten 14 föreslår Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att vaktmästaren
vid högre allmänna läroverket i Karlstad Johan Samuel Henriksson må från
och med månaden näst efter den, under vilken avgång från hans innehavande
befattning äger rum, under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,260 kronor.

Äng.

pension åt
läroverksvaktmåstaren

J. S. Henriksson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Henriksson, som är född den 5 januari
1874, blivit den 1 oktober 1907 anställd som vaktmästare vid läroverket
och såsom sådan tjänstgjort till den 1 september 1923, därvid han till full be -

100

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

låtenhet utfört sina åligganden, att han från och med sistnämnda dag varit ledig
på grund av sjukdom, som, enligt företett läkarintyg, gör honom för framtiden
oförmögen till tjänstgöring, att hans lön sedan år 1920 varit 1,800 kronor
om året, vartill, så länge han själv uppehöll befattningen, kommit dyrtidstillägg
samt fri bostad, lyse och vedbrand, ävensom att, då hans tillgångar uppgå
till endast något mer än 3,000 kronor, han måste anses vara för sitt och sin
familjs uppehälle helt beroende av den pension, som kan komma att beviljas
honom.

I fråga om beräkningen av pensionsbelopp i förevarande fall har skolöverstyrelsen
anfört huvudsakligen följande:

Innehavare av befattningar, motsvarande Henrikssons, hade av riksdagen
beviljats en pension av 1,100 kronor vid en tjänstålder av minst 30 tjänstår.
Hade vederbörande ett mindre antal tjänstår, hade pensionen brukat avkortas
i förhållande därtill. I allmänhet brukade även fordras viss högre levnadsålder,
ungefär 65 år. Henriksson hade icke uppnått vare sig full tjänst- eller levnadsålder,
men syntes i överensstämmelse med gällande bestämmelser för civila
befattningshavare böra erhålla förtidspensionering den 1 september 1928, då
han haft oavbruten tjänstledighet för sjukdom under fem år och det intygats,
att sjukdomen för framtiden gjorde honom oförmögen till tjänstgöring. Vid
denna tidpunkt kunde han räkna en tjänstålder av 20 levnadsår i statens tjänst,
och pensionen skulle därför endast komma att utgöra 20/30 av full pension. Överstyrelsen
funne emellertid skäligt, att den för civila befattningshavare i statens
tjänst i allmänhet gällande bestämmelsen, att vid förtidspensionering på grund
av sjukdom pensionen icke i något fall får understiga 75 % av full pension,
tillämpades även i ett fall som detta. Enligt nu angivna beräkningsgrunder
skulle pensionen för Henriksson uppgå till 75 % av 1,100 kronor eller 825 kronor,
vilket pensionsbelopp efter omräkning till ny pension skulle ökas till 1,260
kronor.

Med avseende å vidare utredning hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag och hemställer förty,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande framställning.

83 :o.

Ang. _ I punkten 15 av förevarande proposition nr 92 har Kungl. Maj:t slutligen
bärarinnan föreslagit riksdagen medgiva, att lärarinnan vid tekniska skolan i Stockholm
vid ^.etniska Hilda Karolina Emilia Petersohn må från och med månaden näst efter den,
Stockholm un(^er vilken hon avgår från sin tjänst vid skolan, under sin återstående livsHilda
Karo- tid från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 660 kronor.

Itna Emilia
Petersohn.

Av den i propositionen framlagda utredningen inhämtas, att lärarinnan Petersohn,
som enligt ingivet åldersbetyg är född den 21 maj 1859, alltsedan år 1883
med utmärkta vitsord tjänstgjort såsom lärarinna vid tekniska skolan, åren
1883—1897 i geometrisk konstruktionsritning, 1893—1894 därjämte i perspektivritning
och från och med år 1887 i frihandsteckning. Hon har således

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

101

uppnått G8 levnadsår samt 44 tjänstår vid skolan. Hennes sistnämnda tjänstgöring
omfattar 12 timmar i veckan, och avlöningen har sedan år 1920 utgjort
1,064 kronor för år, frånsett dyrtidstillägg.

Skolans styrelse, som gjort framställning om pension åt lärarinnan Petersohn,
har föreslagit ett pensionsbelopp av 710 kronor, motsvarande i avrundat
tal två tredjedelar av den nämnda avlöningen å 1,064 kronor.

Skolöverstyrelsen har i avgivet utlåtande erinrat därom, att befattningshavare
vid tekniska skolan i Stockholm visserligen icke äro berättigade att erhålla
pension enligt lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension,
men att riksdagen på grund av Kungl. Maj:ts framställningar i flera föregående
fall, senast år 1927, medgivit pension åt lärare och andra befattningshavare
vid nämnda läroanstalt, varvid pensionernas belopp beräknats efter i
huvudsak samma grunder, som genom nämnda lag äro fastställda med avseende
å ordinarie innehavare av civil tjänst. Överstyrelsen anser sig därför med
goda skäl böra tillstyrka en likartad behandling av den nu föreliggande framställningen.

Statskontoret har anfört följande:

Statskontoret anser sig böra tillstyrka, att åtgärd må vidtagas för beredande
av pension åt sökanden, när hon inom kort vid framskriden ålder
och efter långvarig tjänstetid kommer att lämna sin befattning såsom lärarinna
vid tekniska skolan i Stockholm. Enligt vanliga regler skulle det föreslagna
pensionsbeloppet 710 kronor, motsvarande ungefär 2/3 av avlöningen
oberäknat dyrtidstillägg, böra å ena sidan i någon mån reduceras med hänsyn
därtill, att inga avgifter erlagts för denna pensionsförmån, men å andra
sidan förhöjas för att pensionen må kunna i avseende å rätt till tilläggsförmån
behandlas såsom nyreglerad; och då skulle man komma till ett pensionsbelopp
av 1,044 kronor eller alltså endast obetydligt mindre än vad sökanden åtnjuter
i avlöning bortsett från dyrtidstillägg. Emellertid är sökanden redan i åtnjutande
av pension å 2,120 kronor såsom förutvarande teckningslärarinna vid
folkskoleseminariet i Stockholm; och vid sådant förhållande skulle med tilllämpning
av de reduktionsregler, som enligt 16 § i den civila pensionslagen
gälla vid förening av två eller flera pensioner, ifrågavarande pension icke böra
utgöra mera än 880 kronor, varigenom de båda pensionerna tillsammans skulle
uppgå till 8,000 kronor. Med hänsyn till de omständigheter, som på sätt framgår
av 1927 års riksdags skrivelse nr 214 punkt 87 föranledde en väsentlig
reducering av de i propositionen nr 125 föreslagna pensionsbeloppen för vissa
lärarinnor vid tekniska skolan i Stockholm, måste emellertid även nämnda
pensionsbelopp av 880 kronor befinnas alltför högt. Utgår man ifrån att en
pensionsförmån inberäknat dyrtidstillägg bör sökanden beredas till belopp,
som, med iakttagande av någon reducering till följd av att pensionsavgifter
icke erlagts, motsvarar 2/3 av vad hon åtnjuter i avlöning och därå belöpande
dyrtidstillägg eller alltså omkring 860 kronor, så bör pensionen bestämmas till
660 kronor, som med dyrtidstillägg å 204 kronor giver en sammanlagd förmån
av 864 kronor.

Departementschefen har anslutit sig till statskontorets förslag.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att Hilda Karolina Emilia Petersohn
innehaft ordinarie befattning såsom teckningslärarinna vid statens folkskole -

Utskottet.

102

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

seminarium i Stockholm och för denna befattning åtnjuter pension. Enligt
vad utskottet inhämtat, tillträdde hon nämnda befattning i september 1896,
och genom statskontorets beslut den 27 juli 1920 förklarades hon berättigad att
från och med månaden näst efter den, vari avgång från tjänsten komme att äga
rum, åtnjuta pension. Da hon innehade 24 för pension beräkneliga tjänstår
men för hel pension erfordrades 30 tjänstår, bestämdes pensionen till avkortat
belopp, motsvarande 24/30 av det för henne gällande pensionsunderlaget, 2,650
kronor, eller till 2,120 kronor, vilket belopp enligt sedermera utfärdade bestämmelser
omreglerats till ny pension.

Det nu anförda giver vid handen, att Petersohns anställning vid tekniska
skolan under större delen av anställningstiden varit en bisyssla vid sidan av
hennes ordinarie befattning vid folkskoleseminariet i Stockholm. Under sådana
förhållanden och med hänsyn jämväl till att nämnda anställning icke
varit statstjänst, har utskottet funnit det innebära betänkligheter att för berörda
anställning bereda särskild pension av statsmedel.

Emellertid har Petersohn under en del år före tillträdet till statstjänsten
fullgjort tjänstgöring vid tekniska skolan. Denna tjänstgöring har, enligt vad
utskottet inhämtat av handlingarna i ärendet, uppgått för läsåren 1883—1886
till 6 undervisningstimmar per vecka, för åren 1887—1892 och 1895—1896 till
18 veckotimmar samt för åren 1893—1894 till 20 veckotimmar. I anslutning
till vad utskottet under punkterna 76—79 i det föregående tillstyrkt, har det
synts utskottet skäligen kunna medgivas, att hon av ifrågavarande tjänstgöring
före tillträdet till statstjänsten må för pension å statstjänsten tillgodoräknas
två tredjedelar av den tid, tillhopa omkring 9 år, varunder undervisningsskyldigheten
omfattat 18 veckotimmar eller däröver. Vid bifall härtill skulle hon
tillgodoräknas ytterligare 6 tjänstår, varigenom pensionen för statstjänsten
skulle uppgå till oavkortat belopp, 2,650 kronor. Skillnaden mellan sistnämnda
belopp och den henne författningsenligt tillerkända pensionen eller (2,650—
2,120) 530 kronor synes böra utgå såsom tilläggspension å allmänna indragningsstaten.
Sammanlagda pensionsbeloppet torde böra regleras i enlighet
med föreskrifterna i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280).

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, må medgiva, att f. d. teckningslärarinnan vid
folkskoleseminariet i Stockholm Hilda Karolina Emilia Petersohn
må från och med månaden näst efter den, under vilken hon
avgår från innehavande anställning vid tekniska skolan i Stockholm,
under sin återstående livstid uppbära — utöver henne
författningsenligt tillkommande pension å 2,120 kronor årligen
— en tilläggspension å allmänna indragningsstaten till belopp
av 530 kronor för år, med rätt att å sammanlagda pensionsförmånen
åtnuta förhöjning enligt bestämmelserna i kungörelsen
den 18 juni 1925 (nr 280).

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

103

84 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 24 februari 1928 dagtecknad proposition nr
131 liar Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att vardera av husmodern vid vårdanstalten i Lund för blinda
med komplicerat lyte Blenda Edström och översköterskan vid samma anstalt
Rebecka Gustafson må från och med månaden näst efter den, varunder avgång
från tjänsten kommer att äga rum, under sin återstående livstid uppbära,
utöver henne författningsenligt tillkommande pension, en tilläggspension från
allmänna indragningsstaten till sådant belopp, att densamma jämte den författningsenligt
utgående pensionen uppgår till samma årliga belopp, som
skulle hava utgått, därest vederbörande vid avgangen från sin befattning innehaft
samtliga med denna förenade ålderstillägg, med rätt att å sammanlagda
pensionsförmånen åtnjuta förhöjning enligt bestämmelserna i kungörelsen den
18 juni 1925 (nr 280).

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen.

1926 års riksdag medgav, att ordinarie befattningshavare vid vårdanstalten
i Lund för blinda med komplicerat lyte skulle efter prövning av Kungl. Maj:t
i varje särskilt fall kunna för erhållande av ålderstillägg tillgodoräknas föregående
tjänstgöring av motsvarande beskaffenhet vid den med drottning Sofias
stiftelse förenade vårdanstalten i Vänersborg, vilken sistnämnda anstalts verksamhet
upphörde i och med statsanstaltens tillkomst. Husmodern och översköterskan
vid Lundaanstalten, vilka tidigare innehaft anställning vid Vänersborgsanstalten
och erhöllo ordinarie befattning i samband med Lundaanstaltens
öppnande, uppfyllde fordringarna för erhållande av samtliga ålderstilllägg
i enlighet med nyssnämnda medgivande men hava enligt gällande avlöningsvillkor
icke kunnat tillerkännas dylika tillägg, enär de vid tidpunkten för
riksdagens beslut i ämnet redan uppnått pensionsåldern.

Kungl. Maj :t har nu föreslagit, att vardera av ifrågavarande befattningshavare
skulle tillerkännas en tilläggspension till sådant belopp, att densamma
jämte författningsenligt utgående pension motsvarar vad som skulle hava i
pension utgått, därest vederbörande vid avgången från befattningen innehaft
samtliga med densamma förenade ålderstillägg.

Vad sålunda föreslagits har utskottet funnit sig böra tillstyrka. För bifall
till Kungl. Maj :ts förslag synes utskottet särskilt tala den omständigheten,
att befattningshavarna i fråga fullgjort den för ålderstilläggen erforderliga
tjänstgöringen före inträdet i pensionsåldern och alltsa, därest riksdagens medgivande
till tillgodoräknande lämnats dessförinnan, skulle varit berättigade till
de pensionsförmåner, som nu föreslagits.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må vinna riksdagens
bifall.

Ang.

tilläggspensioner
för
två befattningshavare

vid vårdanstalten
i
Lund för
blinda med
komplicerat
lyte.

Utskottet.

104

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

85 :o.

Ang_. I en till riksdagen avlåten, den 16 mars 1928 dagtecknad proposition nr

Uför re seml ^1 har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av
narieeleven statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit riksHellsiröm.
c^a8''en medgiva, att till förre eleven vid folkskoleseminariet i Uppsala Bror
Emil Leonard Hellström må från och med den 15 februari 1927 under hans
återstående livstid från allmänna indragningsstaten utgå ett årligt understöd
av 500 kronor, utan rätt för Hellström att därå åtnjuta dyrtidstillägg.

Till stöd för en hos Kungl. Maj:t gjord ansökning om understöd har Hellström
anfört bland annat:

Undertecknad, som är född den 25 maj 1898 och skriven i domkyrkoförsamlingen
i Uppsala samt f. d. elev vid folkskoleseminariet därstädes, skadades
under en gymnastiklektion vid seminariet den 15 februari 1927. Under lektionen
kommenderades en . rörelse, som kallas »vända Tunaltarl». Vid rörelsens
utförande slungades jag med hjässan före i golvet, varvid skallbasen skadades.
Skadan var så allvarlig, att det under de första fjorton dagarna efter
olyckan av vederbörande läkare ansågs uteslutet, att jag skulle kunna räddas
Ull livet. Jag vardades för skadan a akademiska sjukhusets öronavdelning.
Såsom en följd av olyckan förlorade jag fullständigt hörseln på båda öronen
och även lukten nästan fullständigt, varjämte jag lider av rubbningar i jämviktsläget.
Mina luktnerver påverkas endast av något starkt ämne, t. ex. ammoniak,
varvid lukten ej uppfattas utan endast känslan av något starkt ämne.
Vidare har jag fullständigt förlorat möjligheten av att kunna njuta av mat och
dryck. Skadan å balanssinnet har till följd, att jag endast med stor osäkerhet
kan röra mig utomhus utan stöd av annan person. Jag har gjort en framställning
till pensionsstyrelsen med ansökan om yrkesutbildning. Sagda ansökan
har emellertid den 8 juni 1927 blivit avslagen.

I ärendet hava utlåtanden avgivits av, bland andra, skolöverstyrelsen, medicinalstyrelsen,
riksförsäkringsanstalten och statskontoret.

Biksför säkring sanstalten har yttrat sig såvitt angår frågan om den ersättning,
som med tillämpning av de grunder, vilka gälla beträffande kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, borde utgå till sökanden. Härom anför anstalten
följande:

I ärendet omförmälda olycksfall inträffade den 15 februari 1927. På grund
av skadan vårdades sökanden å sjukhus från och med olycksfallsdagen till
och med den 6 april 1927. Enligt ett av doktor E. Ebert den 20 maj samma
år dagtecknat utlåtande jämte yttrande den 27 januari 1928 av ledamoten
av medicinalstyrelsens vetenskapliga råd professorn Gunnar Holmgren lider
sökanden av fullständig dövhet å båda öronen i förening med nästan fullständig
saknad av lukt såsom för framtiden bestående men till följd av olycksfallet,
^ varvid tillsvidare kommit lätt grad av jämviktsrubbning, som ansetts så
småningom komma att förbättras och gå över. Efter riksförsäkringsanstaltens
beräkningsgrunder synes i enlighet härmed och under sistnämnda förutsättning
den för framtiden bestående nedsättningen av sökandens arbetsförmåga
böra uppskattas till 55 procent. Med hänsyntagande till sagda jämviktsrubbningar
torde, så länge de till den angivna graden visas bestå, den sammanlagda
nedsättningen av sökandens arbetsförmåga hava bort uppskattas till 2/3
av normal arbetsförmåga.

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

105

På grund härav skulle, med tillämpning av de bestämmelser, vilka i fråga
om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
gällde vid tiden för olycksfallet, d. v. s. bestämmelserna i förordningen
den 18 juni 1909 (nr 89, s. 1) med däri genom fiirordningen den 4 juni 1920
(nr 305) gjord ändring, i ersättning till den skadade utgivas sjukhjälp för
tiden från och med den 18 februari till och med den 6 april 1927 med 3 kronor
om dagen, tillhopa 144 kronor, samt därefter årlig livränta, vilken, så länge
arbetsförmågan anses nedsatt med 2/,„ skulle uppgå till 600 kronor årligen
samt därefter vid dess beräknade nedsättning med 55 procent till 495 kronor
årligen.

Departementschefen har för egen del yttrat följande:

»Av de myndigheter, som yttrat sig rörande frågan, huruvida överhuvud
taget i detta fall staten borde inträda hjälpande eller icke, hava, såsom av
det föregående inhämtas, seminariets rektor, skolöverstyrelsen och medicinalstyrelsen
tillstyrkt, att understöd av staten lämnas den skadade ynglingen,
under det att statskontoret, med hänsyn till befarade konsekvenser av ett bifall,
i första hand funnit sig, såsom ämbetsverket uttrycket det, ''knappast
kunna understödja ansökningen’. Utan att vilja närmare ingå på frågan
huruvida med tillämpning av gällande skadeståndsregler Hellströms ersättningsanspråk
kunna anses helt ogrundade, finner jag i detta fall ytterst ömmande
omständigheter föreligga, vilka tala för att framställning i ämnet
göres hos riksdagen. Det är här fråga om en ung medellös man, som under
fullgörande av en honom såsom lärjunge åliggande lydnadsplikt utan någon
sin egen förskyllan drabbats av skador, som för all framtid avstängt honom
från det levnadskall, han velat göra till sitt, och dessutom avsevärt förminskat
hans arbetsförmåga i allmänhet. Lämnar staten, såsom jag för min
del anser vara billigt, i detta fall ett understöd, kan jag icke finna, att statsmakterna
härigenom bundit sig med hänsyn till andra dylika framställningar,
ty understödet i det nu föreliggande fallet är betingat av de här föreliggande
särskilda omständigheterna, och varje fall får givetvis prövas för sig. Vidare
bör framhållas, att händelser av denna art dess bättre äro ytterligt sällsynta
i våra läroanstalter, varför de av statskontoret befarade konsekvenserna icke
torde få någon reell betydelse.

Jag förordar alltså, att ett årligt understöd tilldelas Hellström. Beträffande
beloppet av detta understöd finner jag lämpligt, att man såsom en vägledning
vid summans fastställande tar hänsyn till de åberopade bestämmelserna
rörande ersättning för kroppsskada vid militärtjänstgöring. Jag vill föreslå,
att beloppet bestämmes till den summa, som, enligt vad riksförsäkringsanstalten
anfört, skulle till värnpliktig i liknande fall utgå vid nedsättning av arbetsförmågan
med 55 procent, dock med en avrundning uppåt från 495 kronor
till 500 kronor. Sistnämnda belopp torde få av Hellström åtnjutas från och med
dagen för olycksfallet, alltså från och med den 15 februari 1927, samt, då det
Hellström tillskyndade lytet vitsordats vara för framtiden bestående, utgå under
hans återstående livstid. Dyrtidstillägg synes icke böra utgå å understödet,
vilket torde få gäldas från allmänna indragningsstaten.»

Med avseende å vidare utredning i ärendet får utskottet hänvisa till vad propositionen
innehåller.

Aven utskottet finner omständigheterna i förevarande fall vara av den ömmande
beskaffenhet, att understöd av statsmedel billigtvis synes böra medgivas.
Utskottet delar departementschefens uppfattning, att med hänsyn till fal -

Utekottet.

Ang.

pension åt
läroverksvaktmästaren

Anna Lovisa
Strömgren.

106 Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

lets säregna art ett bifall till förslaget knappast synes behöva medföra betänkliga
konsekvenser.

Mot det av Kungl. Maj :t föreslagna understödsbeloppet finner utskottet icke
anledning till erinran.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts ifrågavarande proposition.

86 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 16 mars 1928 dagtecknad proposition nr
182 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, i punkten 1 föreslagit
riksdagen medgiva, att vaktmästaren vid statens provskola, nya elementarskolan
i Stockholm Anna Lovisa Strömgren, född Jarl, må från och med månaden
näst efter den, under vilken avgång från hennes innehavande befattning
äger rum, under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 1,056 kronor.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Anna Lovisa Strömgren är född
den 20 maj 1861, att hon är änka efter vaktmästaren vid läroverket Carl Viktor
Strömgren, att hon från det att denne den 1 oktober 1891 tillträdde vaktmästarbefattningen
och till hans död den 17 september 1917 skött portvaktssysslan
jämte andra göromål vid läroverket, att hon alltifrån mannens död
självständigt skött vaktmästarbefattningen med tillhjälp av en vuxen dotter,
att hon under hela sin tjänstetid vid läroverket utfört sitt arbete med största
plikttrohet, omsorg och omtanke och med outtröttlig flit samt städse fört en
hedrande vandel, ävensom att hon i egenskap av vaktmästare vid läroverket
åtnjuter kontant lön av 250 kronor i månaden eller 3,000 kronor för år jämte
fri bostad om två rum och kök, varav ett av rummen är att räkna såsom portv
akts rum. Till handlingarna är vidare fogat ett läkarintyg, av vilket framgar,
att Anna Lovisa Strömgren pa grund av sjukdom är för framtiden oförmögen
att sköta sin befattning.

Skolöverstyrelsen har i avgivet utlåtande anfört bland annat följande:

Enligt ett av läroverksöverstyrelsen den 12 september 1911 avgivet förslag
till läroverksvaktmästares pensionering, vilket legat till grund för åtskilliga
av riksdagen beviljade pensioner åt sådana befattningshavare, är Anna Lovisa
Strömgrens vaktmästarbefattning vid statens provskola, nya elementarskolan
i Stockholm, att hänföra till den pensionsklass, som överstyrelsen föreslagit för
förste vaktmästare vid högre allmänt läroverk. Till vaktmästare av nämnda
pensionsklass har pension senast beviljats av 1926 års riksdag; och bestämdes
då ifrågavarande pension till 1,584 kronor, d. v. s. det belopp, vartill en pension
av 1,100 kronor — det pensionsbelopp, som alltsedan år 1923 av riksdagen
beviljats till vaktmästare av ifrågavarnde pensionsklass, i de fall då vederbörande
sökande uppnatt en tjänstålder av minst 30 år — uppgår vid omräkning
efter de i kungörelsen den 18 juni 1925, nr 280, angivna grunder för bestämmande
av nyreglerad pension. Med anledning härav torde, om i den av Ström -

Banlcoutshottets utlåtande Nr SO.

107

gren intjänade tjänstetiden i statens tjänst inräknas de år, under vilka hon under
mannens livstid skött portvaktssysslan vid läroverket, i vilket fall hon innehar
36 tjänstår i statens tjänst, jämväl till henne böra beviljas en pension
av 1,584 kronor.

Om åter hennes tjänstetid såsom portvakt icke anses kunna tillgodoräknas
henne vid beviljandet av pension för hennes vaktmästanbefattning vid läroverket,
torde hon icke kunna erhålla full pension för sistnämnda befattning,
utan torde hennes pension för ifrågavarande befattning i så fall böra beräknas
till ett belopp, som utgör 10/30 av 1.100 kronor, eller till 366 kronor 67 öre,
vilket pensionsbelopp, omräknat efter de i kungörelserna den 15 juni 1922, nr
360, och den 18 juni 1925, nr 280, angivna grunder för bestämmande av nyreglerad
pension, uppgår till ett belopp av 744 kronor. Vid sådant beräkningssätt
torde emellertid Anna Lovisa Strömgren — i överensstämmelse med av
riksdagen vid flera föregående tillfällen fattade beslut i fråga om pension till
änka efter vaktmästare vid allmänt läroverk — böra beviljas även änkepension.
Överstyrelsen får i sådant hänseende framhålla, att vaktmästaren C. V. Strömgren
under nära 26 år tjänstgjort såsom vaktmästare vid ovannämnda läroverk
och att Anna Lovisa Strömgren under hela denna tid skött en. del av de göromål,
som varit förenade med vaktmästarsysslan. Med anledning härav torde,
därest till Anna Lovisa Strömgren beviljas tjänstepension för endast 10 tjänstår,
till henne i hennes egenskap av änka efter vaktmästare Strömgren böra beviljas
en årlig pension av 444 kronor.

I ärendet har statskontoret anfört bland annat följande:

Det av skolöverstyrelsen främst föreslagna pensionsbeloppet 1,584 kronor
måste anses vara för högt; och ej heller kan statskontoret tillstyrka skolöverstyrelsens
alternativt framställda förslag, att hon må bekomma dels en tjänstepension
å 744 kronor, dels ock en pension å 444 kronor i egenskap av anka
efter förre vaktmästaren vid samma läroverk C. V. Strömgren. Med erinran
att under liknande förhållanden, som här föreligga, vaktmästaren vid högre
allmänna läroverket å Södermalm i Stockholm änkan Hildegard Constantia
Törnblom av 1917 års riksdag erhållit pension till belopp av 600 kronor motsvarande
en ny reglerad pension av 996 kronor, skulle statskontoret vilja ifragasätta,
huruvida icke ett pensionsbelopp i detta fall av 1,056 kronor skulle kunna
anses skäligt.

Departementschefen har anslutit sig till statskontorets förslag.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom första
kammaren i anledning av Kungl. Maj :ts förslag väckt motion nr 330, vari herr
Bergman jämte två av kammarens övriga ledamöter hemställt, »att riksdagen
ville medgiva, att vaktmästaren vid statens provskola, Nya Elementarskolan i
Stockholm, Anna Lovisa Strömgren, född Jarl, må från och med månaden näst
efter den, under vilken avgång från hennes innehavande befattning äger rum,
under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 1,584 kronor».

Till stöd för yrkandet hava motionärerna, efter erinran om vad skolöverstyrelsen
och statskontoret i ärendet yttrat, anfört följande:

»Emellertid torde med avseende på ovannämnda Hildegard C. Törnblom en
omständighet blivit av statskontoret förbisedd, nämligen, att Törnblom, som
tillerkänts rätt till pension från månaden näst efter den hon avginge, i själva
verket avgick först åtskilliga år senare, och att, då under tiden nya grunder

Motion
1:330.

108

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

för pensionering blivit tillämpade, Kungl. Maj:t avgav till riksdagen 1925 ny
proposition i ärendet, nr 136, med förslag om ätt hon skulle få ''uppbära — i
stället för henne av 1917 års riksdag tillerkänt pensionsbelopp av 600 kronor
— en årlig pension av 1,100 kronor’. Detta belopp överensstämde med vad
kungl. skolöverstyrelsen då föreslagit och kungl. statskontoret tillstyrkt samt
blev riksdagens beslut. Det är att märka, att detta belopp av 1,100 kronor,
efter kungl. kungörelsen den 18 juni 1925, nr 280, i verkligheten utgår med
1,584 kronor.

Det torde väl icke vara antagligt, att icke kungl. statskontoret skulle, då
det självt framdragit fallet Törnblom såsom ett tillämpligt precedensfall till
fallet Strömgren, för den senare hava tillstyrkt kungl. skolöverstyrelsens förslag
om en pension av 1,584 kronor, därest icke riksdagens senare beslut 1925
i en fråga, som 8 år tidigare varit föremål för dess behandling, råkat bli förbisett.

I denna fråga bör man också taga hänsyn till följande omständighet. Då
Nya Elementarskolan i alla tider lidit under svåra lokalförhållanden, har vaktmästarens
bostad varit trång, och även vid den senaste tillbyggnaden (1899)
kunde icke nödiga vaktmästarebostäder beredas. Ehuru läroverket synnerligen
väl behövde 2 sådana bostäder, en för portvakt och en för vaktmästare —
oavsett eldaren, som ännu måste bo utom läroverket — har endast en bostadslägenhet
kunnat inredas, och följden därav har varit, att i realiteten både vaktmästaren
och hans hustru varit fullt sysselsatta som skolans vaktmästare under
alla de år, den förre varit i skolans tjänst. Om också en skolvaktmästares hustru
på många håll torde vara mannen behjälplig i skolans tjänst, så har detta
förhållande på grund av bostadsförhållandena varit på helt annat sätt än vanligt
och till den grad utpräglat vid Nya Elementarskolan, att man utan överdrift
kan säga, att vaktmästaren och hans hustru tillsammans skött två tjänster
vid läroverket.»

Utskottet. Utskottet, som finner det vara billigt, att Strömgren efter avgången ur tjänst
tillerkännes pension, har beträffande pensionsbeloppets storlek ansett sig böra
biträda Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet kan alltså icke understödja motionärernas
yrkande. Vad motionärerna anfört rörande riksdagens beslut om pension
åt vaktmästaren Hildegard Törnblom synes utskottet sakna betydelse för
den här föreliggande frågan, enär Törnblom själv under mer än 30 år — nämligen
53 år — innehaft anställning såsom läroverksvaktmästare och av denna
anledning tillerkänts pension till belopp av 1,100 kronor, motsvarande nyreglerad
pension å 1,584 kronor. Strömgrens egen anställningstid utgör endast 10
år och pensionsbeloppet enbart för denna anställningstid skulle — med utgångspunkt
från ett oreglerat pensionsunderlag av 1,100 kronor — efter omräkningtill
ny pension utgöra 744 kronor. Vid sådant förhållande måste enligt utskottets
mening det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget om pension med 1,056
kronor anses innebära skäligt hänsynstagande till den omständigheten, att hon
före den egna anställningen biträtt sin man i dennes tjänst. Vad i övrigt i
motionen anförts synes utskottet icke heller vara av beskaffenhet att böra föranleda
ändring i Kungl. Maj:ts förslag.

Med åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
framställning och med avslag å berörda motion 1: 330, i vad

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

109

den skiljer sig från Kungl. Maj:ts förslag, må medgiva, att
vaktmästaren vid statens provskola, nya elementarskolan i
Stockholm Anna Lovisa Strömgren, född Jarl, må från och
med månaden näst efter den, under vilken avgång från hennes
innehavande befattning äger rum, under sin återstående livstid
från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av
1,056 kronor.

87 ro.

I punkten 2 av samma proposition nr 182 har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen
medgiva, att gymnastikvaktmästaren vid högre allmänna läroverket å
Östermalm i Stockholm Karl Johan Lindström må från och med månaden näst
efter den, under vilken avgång från hans innehavande befattning äger rum,
under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten uppbära en ärlig
pension av 1,356 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Lindström är född den 20 mars
1860, att han varit i läroverkets tjänst anställd alltsedan den 1 juli 1903 och
därvid med plikttrohet, nit och skicklighet fullgjort sina tjänståligganden,
samt att hans löneförmåner under de senaste åren utgjort dels kontant lön
1,980 kronor jämte dyrtidstillägg därå enligt de för statens tjänstemän gällande
grunder, för år 1927 uppgående till 684 kronor, samt fri bostad om
2 rum och kök med värme och lyse, dels ock ersättning för städning 1,716
kronor, av vilket senare belopp emellertid en del åtgått till att avlöna av honom
anställda städerskor. Till handlingarna är vidare fogat ett av skolläkaren
vid läroverket utfärdat intyg, av vilket framgår, att Lindström på grund
av sjukdom numera icke kan i full utsträckning fullgöra till befattningen hörande
göromål.

Skolöverstyrelsen har i ärendet anfört bland annat följande:

Enligt ett av läroverksöverstyrelsen den 12 september 1911 avgivet förslag
till läroverksvaktmästares pensionering, vilket legat till grund för åtskilliga
av riksdagen beviljade pensioner åt sådana befattningshavare, är
Lindströms vaktmästarbefattning vid högre allmänna läroverket å Östermalm
i Stockholm att hänföra till den pensionsklass, som överstyrelsen föreslagit
för förste vaktmästare vid högre allmänt läroverk. Till vaktmästare av
nämnda pensionsklass har pension senast beviljats av 1926 års riksdag och bestämdes
då ifrågavarande pension till 1,584 kronor, d. v. s. det belopp, vartill
en pension av 1,100 kronor uppgår vid omräkning efter de i kungörelsen den
18 juni 1925 nr 280 angivna grunder för bestämmande av nyreglerad pension.
Med anledning härav torde jämväl till Lindström böra beviljas pension, och
torde, enär Lindström vid avskedstagandet torde komma att innehava en tjänstetid
av 25 tjänstår, sagda pension böra i överensstämmelse med vad tidigare
skett beräknas till ett belopp, som utgör 25/so &v 1,100 kronor, eller 916 kronor
67 öre, eller, efter omräkning till ny pension, 1,356 kronor.

I fråga om utredningen i övrigt åberopar utskottet vad propositionen innehåller.

Ang.

''pension åt
läroverksvaktmästaren

K. J. Lindström.

Motion
1: 300.

Utskottet.

Ang.

höjd pension
åt f. d.

läroverksadjunkten
P.
Idstedt.

110 BarikoutsTcottets utlåtande Nr SO.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en i anledning av
propositionen väckt motion, nämligen i första kammaren nr 300, vari herr
Pauli hemställt, »att riksdagen, i anledning av Kungl. Majrts ifrågavarande
framställning, må medgiva, att gymnastikvaktmästaren vid högre allmänna
läroverket å Östermalm i Stockholm Karl Johan Lindström, må från och med
månaden näst efter den, under vilken avgång från hans innehavande befattning
äger rum, under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,584 kronor».

Till stöd för yrkandet har i motionen anförts, bland annat, att Lindström

- såsom framginge av en vid motionen fogad avskrift -— före sin anställning
vid läroverket under 5 år, nämligen 1876—1881, varit fast anställd vid Svea
artilleriregemente. Denna anställningstid hade av förbiseende icke blivit av
honom medräknad i hans framställning om pension. Därest denna anställningstid
medräknades vid pensionens bestämmande, skulle hans tjänstetid uppgå
till 30 år, varvid han skulle bliva berättigad till oavkortad pension, d. v. s.
ett belopp av 1,584 kronor. Enligt motionärens mening syntes hänsyn skäligen
böra tagas till ifrågavarande anställningstid.

Utskottet finner det vara billigt, att Lindström vid avgång ur tjänst ti 11-erkännes pension av statsmedel. Beträffande pensionsbeloppets storlek finner
utskottet intet att erinra mot det beräkningssätt, som legat till grund för
Kungl. Maj:ts förslag och som tidigare i åtskilliga liknande fall tillämpats.
Vad angår det i motionen framställda förslaget vill utskottet framhålla, att
det synes utskottet i hög grad tveksamt, huruvida militärtjänstgöringen i detta
fall bör tillgodoräknas för pension. Vid bedömandet av denna fråga torde
bland annat böra beaktas, att lång tid förflutit mellan militärtjänstgöringen
och tillträdandet av anställningen såsom läroverksvaktmästare. Utskottet
anser det icke vara lämpligt, att riksdagen skulle taga ståndpunkt till förevarande
spörsmål utan föregående prövning av vederbörande myndigheter samt
av Kungl. Maj :t. Enär sådan prövning icke ägt rum, har utskottet ansett sig
böra avstyrka bifall till motionärens hemställan.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
framställning och med avslag å berörda motion 1:300, i vad
den skiljer sig från Kungl. Maj:ts förslag, må medgiva, att
gymnastikvaktmästaren vid högre allmänna läroverket å Östermalm
i Stockholm Karl Johan Lindström må från och med
månaden näst efter den, under vilken avgång från hans innehavande
befattning äger rum, under sin återstående livstid
från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av
1,356 kronor.

88 :o.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren under nr
35 av herr Pauli jämte tre av kammarens övriga ledamöter samt den andra i
andra kammaren under nr 185 av herr Norsell jämte två andra av kammarens

Banlcoutslcottets utlåtande Nr SO.

ledamöter, har föreslagits, »att riksdagen ville medgiva, att den adjunkt V.
Idstcdt tillkommande pensionen måtte höjas med ett belopp, motsvarande pensionen
för ytterligare fem tjänsteår och sålunda utgå efter en sammanlagd
tjänstetid av 23 tjänsteår från och med månaden efter den, varunder avgången
från tjänsten ägt rum.»

Till stöd för yrkandet har i motionerna anförts bland annat följande:

»Genom kungl. statskontorets beslut den 31 mars 1927 tillerkändes f. d. adjunkten
vid högre allmänna läroverket i Karlstad, teologie licentiaten och
filosofie kandidaten Per Idstedt rätt att från och med den 1 juli 1927 under
sin återstående livstid åtnjuta avkortad pension till ett belopp av 2,190 kronor.
Härtill kommer viss pensionsförhöjning enligt författn. av år 1925, varigenom
årliga pensionsbeloppet uppgår till 2,472 kronor.

Att pensionsbeloppet i detta fall så starkt begränsats, beror på att adjunkt
Ilstedt tjänstgjort allenast 18 av de för full pensions åtnjutande stadgade
33 tjänsteåren (egentligen 19 V2 tjänstår; förkortningen beror på att han under
närmare 2 terminer åtnjutit tjänstledighet för utarbetande av akademisk avhandling).
Emellertid synas omständigheter kunna anföras,_ som göra det
billigt, att Idstedt av riksdagen får sig en särskild tilläggspension beviljad.

Med hänsyn till det synnerligen plikttrogna och från olika håll väl vitsordade
arbete, Idstedt under mer än 18 år utfört i de svenska läroverkens
tjänst, måste ovannämnda pensionsbelopp anses alltför knappt tilltaget. I ett
tidigare, i viss mån jämförligt fall har också statskontoret den 28/x 1924 yttrat,
att »i de sällsynta undantagsfall, där, såsom beträffande sökanden, tjänsteårens
antal endast uppgår till eller understiger hälften av det för hel pension
erforderliga, framträder onekligen alltför stark reduceringen av den för tjänsten
i allmänhet gällande pensionen». Bankoutskottet ville visserligen icke
endast av den anledningen, att reduceringen av pensionsbeloppet blivit för
stark med hänsyn till befattningshavarens tjänsteställning, vara med om en
höjning av pensionen, men förordade dock en sådan på grund av, att den
ifrågavarande sökanden, lektor Jungner, därjämte bedrivit en vetenskaplig
verksamhet, som syntes ha givit praktiska resultat av stort värde för det
svenska lantbruket. Adjunkt Idstedt kan visserligen icke åberopa en motsvarande
vetenskaplig forskningsverksamhet såsom skäl till att han först sent
inträdde på lärarebanan; men det huvudsakliga skälet härtill — förutom
knappa ekonomiska omständigheter, som tvungo honom att, ofta under längre
tid, skaffa sig utkomst genom predikokonditioner och privatundervisning
var dock även av vetenskaplig art, nämligen den högt kvalificerade teoretiska
utbildning för lärarekallet, som han genom olika universitetsexamina förskaffacle
sig. Eörutom fem godkända tentamina för den äldre teologie kandidatexamen,
vilken han på grund av examensväsendets omläggning icke kom
att fullfölja, har han avlagt praktisk och teoretisk teologisk examen, filosofie
kandidatexamen (med senare komplettering i historia) samt teologie licentiatexamen.
De rikare kunskaper, han härigenom till. undervisningens fromma
tillägnat sig, har han ytterligare utökat genom talrika utländska studieresor.
På grund av sina högre teoretiska kvalifikationer har Idstedt också i mycket
stor utsträckning haft sin undervisning förlagd till det mera ansvarsfulla och
krävande gymnasialstadiet.

Då sålunda den förkortning av tjänstgöringstiden, som föranlett den starka
nedsättningen av pensionsbeloppet för Idstedt, orsakats dels av knappa ekonomiska
omständigheter, dels av en omläggning i examensväsendet, som måste
verkat fördröjande på studierna, dels och framför allt av hans strävan att genom

112

BanJcoutskottets utlåtande Nr SO.

högre utbildning göra sin undervisning mera givande och värdefull, så finna
vi det billigt, att Idstedt beviljas en sådan höjning av sin pension, att den bättre
än den nuvarande svarar mot hans arbetsprestanda och förmår bereda honom en
sorgfri ålderdom.»

I motionen lämnade sakuppgifter hava styrkts genom till utskottet ingivna
handlingar. Av nämnda handlingar framgår vidare, bland annat, att Idstedt
är född den 6 mars 1862.

Utskottet. Utskottet har ansett sig icke kunna tillstyrka, att Idstedt skulle utöver honom
författningsenligt tillkommande pension beviljas särskild tilläggspension.
Riksdagen har visserligen i åtskilliga fall medgivit sådan tilläggspension
såväl åt lärare som åt andra befattningshavare i statens tjänst. En dylik förmån
har emellertid regelmässigt grundats på en före tillträdet till statstjänst
utförd verksamhet av den art, att den kunnat i någon mån jämställas med
statstjänsten. Att, såsom ett bifall till motionerna skulle innebära, medgiva
tilläggspension grundad på tillgodoräknande i viss utsträckning av tid, som
före tillträdet till statstjänsten använts till egen utbildning för befattningen,
finner utskottet innebära betänkligheter, även om — såsom här synes vara
fallet — utbildningen varit av beskaffenhet att tillföra befattningshavaren
större kunskaper och erfarenhet än som vanligen kräves för vederbörande befattning.
Utskottet har alltså funnit sig böra avstyrka bifall till motionerna
och hemställer,

att förevarande motioner I: 35 och II: 185 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

VI. Ang. jordbruksdepartementet.

89.-o.

Ang. I en till riksdagen avlåten, den 24 februari 1928 dagtecknad proposition nr
arbeterskan ^ ^ar Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av
vid trädgårds- statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, i punkten 1 föreAlnarp
Fred- slagit riksdagen medgiva, att arbeterskan vid trädgårdsskolan vid Alnarp
rika Kristina Fr edrik a Kristina Magnusson må från och med månaden näst efter den, varMagnusson.
un(Jer hon entledigas från sin anställning därstädes, under sin återstående livstid
från allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension av 384 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att Magnusson, som är
född den 5 februari 1874, under tiden den 1 april 1894—juni 1906 och därefter
alltsedan den 1 april 1913 med obetydliga avbrott haft anställning vid
Alnarps trädgårdsskola, varav i över 10 år såsom städerska. Hennes avlöningsförmåner
hava utgjort, förutom fri bostad om ett rum och kök, för år
1922 omkring 1,000 kronor samt för ett vart av därpå följande fem åren i medeltal
600 kronor. Inkomstminskningen har orsakats dels av lägre dagsverkspriser
och dels av att Magnussons arbetsförmåga på grund av sjukdom varit
så nedsatt, att hon tidvis icke kunnat utföra något arbete.

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

113

I ärendet företett läkarbetyg utvisar, att Magnusson på grund av mångårig
astma och åderförkalkning in. in. måste anses för framtiden fullständigt oförmögen
att genom arbete försörja sig själv.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet, som tillstyrker att pension beredes arbeterskan Magnusson, har
beträffande beloppet av denna förmån icke funnit anledning till erinran mot
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av riksdagen
bifallas.

90 :o.

Under punkten 2 av förevarande proposition nr 109 har Kungl. Maj:t före- eJ^gn åt
slagit riksdagen medgiva, att förutvarande extra assistenten vid centralanstal- förutvarande
tens för försöksväsendet på jordbruksområdet avdelning för lantbrukskemi''
Lars Hugo Larsson må, räknat från och med den 1 juli 1927, under sin åter- tmlanstalten
stående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,716 får försöks väsendet

kronor. jordbruks området

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Larsson, som är född den 29 maj H'' Lars°on1882,
efter avlagd studentexamen samt studier vid Uppsala universitet och
Stockholms högskola från och med den 1 juli 1911 intill den 1 juli 1927 tjänstgjort
såsom extra assistent vid nämnda anstalts lantbrukskemiska avdelning.

På grund av försvagad hälsa har han från och med sistnämnda dag måst lämna
sin befattning.

Såsom framgår av i ärendet företedda läkarintyg är Larssons hälsa undergrävd.
Enligt det senast i ärendet avgivna intyget lider han av kronisk tarmkatarr
med betydlig kraftnedsättning, vilken sjukdom med all sannolikhet kommer
att i hög grad nedsätta hans arbetsförmåga för framtiden. Av Larsson
har gjorts gällande, att hans sjukdomstillstånd till stor del förorsakats av de
dåliga hygieniska förhållandena i kemiska avdelningens dåvarande arbetslokaler.
Av särskilda läkare har jämväl uttalats den uppfattningen, att arbetslokalernas
beskaffenhet väsentligt bidragit att undergräva hans hälsa.

Larsson saknar egna medel för sitt uppehälle samt åtnjuter icke underhåll
av annan.

Vid tiden för assistentförordnandets upphörande uppbar Larsson en årsavlöning
av 4,320 kronor.

Med avseende å vidare utredning i ärendet får utskottet hänvisa till vad propositionen
innehåller.

Utskottet har ansett sig böra tillstyrka, att pension beredes Larsson. I fråga Utskottet.
om storleken av denna förmån har utskottet — som vill erinra att 1927 års
riksdag under liknande omständigheter beviljat pension till belopp av 1,716
kronor åt extra assistenten vid centralanstalten för försöksväsendet på jord Bihang

till riksdagens protokoll 1928. 8 samt. 15 häft. (Nr SO.)

Ang.

tilläggspension
åt j. d.
läraren vid
veterinärhögekolan
A. It.
Palman.

Utskottet.

Ang.

pension åt
amanuensen
hos lantmäterislyrelsen,

f. d. överstel
öjtnanten G.

Sahlin.

114 Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

bruksområdet K. W. Svensson — icke funnit anledning till erinran mot Ivungl.
Maj:ts förslag.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må vinna
riksdagens bifall.

91 ro.

Uti punkten 3 av samma proposition föreslår Kungl. Maj:t riksdagen medgiva,
att förutvarande läraren vid veterinärhögskolan, förutvarande regementsveterinären
i reserven Axel Robert Palman må, räknat från och med den 1 september
1926, under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig tilläggspension av 120 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat, att Palman från och med
den 1 februari 1923 såsom förutvarande regementsveterinär i reserven äger
uppbära en årlig pension till belopp, som med inberäkning av förhöjning enligt
kungörelsen nr 280/1925 uppgår till 348 kronor. Pålman, som dfen 9 juni 1925
uppnått den ålder av 65 år, då han varit skyldig att avgå från sin lärartjänst
vid veterinärhögskolan, men genom Kungl. Maj:ts beslut den 13 mars 1925
medgivits att däri kvarstå intill den 1 september 1926, åtnjuter enligt den civila
pensionslagen från och med samma dag pension å lärartjänsten med 5,724
kronor för år, dock att han jämlikt bestämmelserna i 16 § av civila pensionslagen
därav må uppbära allenast så mycket, att hans båda pensioner sammanlagt
uppgå till sistnämnda belopp.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Kungl. Maj:ts förslag, som överensstämmer med vad 1926 års pensionsutredning
och statskontoret i avgivna utlåtanden föreslagit, innebär, att Pålman
skulle, i anslutning till vad tidigare i vissa liknande fall medgivits, tillerkännas
en tilläggspension till sådant belopp, att sammanlagda pensionsförmånerna
motsvara hans civila pension med tillägg av */3 av den militära pensionen.

Utskottet, som ansett sig böra tillstyrka bifall till nämnda förslag, hemställer,

att Kungl. Maj ris förevarande framställning må vinna riksdagens
bifall.

92 :o.

Kungl. Maj :t har under punkten 4 föreslagit riksdagen medgiva, att amanuensen
hos lantmäteristyrelsen, f. d. överstelöjtnanten Gustaf Sahlin må, utöver
honom på grund av hans förutvarande militära anställning tillkommande pensionsförmåner,
från och med den 1 januari 1928 åtnjuta en årlig pension från
allmänna indragningsstaten till belopp av 1,116 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, följande.

Sahlin är född den 17 maj 1855 och alltså omkring 73 år gammal. Han
erhöll den 14 maj 1910 avsked från beställning såsom major vid Gotlands in -

Bnnkoutsiot tets utlåtande Nr 30.

115

fanteriregemente i rån och med den 18 samma månad samt utnämndes till
överstelöjtnant i armén den 26 september ''11118. I nder år 1922 har Sahlin avgått
ur armén. Från arméns pensionskassa äger Sahlin såsom militär uppbära
pension till ett sammanlagt belopp utom dyrtidstillägg av 4,620 kronor.

Lantmäteristyrelsen, som gjort framställning om pension åt Sahlin i hans
egenskap av tjänsteman hos styrelsen, har i ärendet anfört bland annat följande
:

I likhet med ett stort antal andra officerare hade Sahlin vid sidan om sin
militära tjänst ägnat sig åt lantmäteriet. Efter fullgjord elevtid och avlagd
lantmäteriexamen konstituerades han den 15 maj 1886 till lantmäteriauskultant
(numera extra lantmätare). Den 5 februari 1901 hade Sahlin erhållit styrelsens
tillstånd till s. k. vidsträcktare verksamhet, d. v. s. befogenhet att på
eget ansvar i viss utsträckning handlägga lantmäteriförrättningar. Sahlin hade
efter konstituerandet varit verksam såsom tjänstemedhjälpare, intill dess han
den 18 oktober 1909 inträdde såsom amanuens i lantmäteristyrelsen. Arbetet
inom styrelsen hade ofta på grund av göromålens omfattning måst utsträckas
utöver den bestämda dagliga tjänstgöringstiden, varjämte även söndagar ofta
använts till arbete. Sahlins åligganden i lantmäteristyrelsen hade bestått i
att bereda och föredraga personalärenden av löpande beskaffenhet jämte vissa
ekonomiska ärenden, att upprätta härvid förekommande expeditioner samt att
rörande dessa ämnen föra erforderliga liggare. I stort sett hade han alltså
ombesörjt arbeten, som plägade åligga sekreterare och därmed likställda befattningshavare
inom förvaltningen. Sahlins hela verksamhet hade karakteriserats
av stor plikttrohet och samvetsgrannhet.

Sedan ingången av 1921 hade Sahlin uppburit å stat för extra lantmätare
uppfört arvode å 1,500 kronor samt 2,800 kronor amanuensarvode jämte tillfällig
löneförbättring därå, 700 kronor, eller tillhopa 5,000 kronor, vartill kommit
dyrtidstillägg enligt grunder, som gällt för icke reglerade verk.

Att billighet och rättvisa fordrade, att Sahlin vid sin avgång från lantmäteristaten
bereddes pension, därom torde någon tvekan knappast råda.

Vad anginge beloppet å blivande pension syntes detta, vid det förhållande
att Sahlin ägde tillgodoräkna sig 37 tjänstår, böra beräknas till två tredjedelar
av 5,000 kronor eller 3,340 kronor, vilket belopp emellertid med hänsyn
till bestämmelserna i 16 § 3 :o i civila pensionslagen torde reduceras till
en tredjedel eller 1,120 kronor. Lantmäteristyrelsen ville vidare erinra därom,
att för Sahlin, vilken såsom icke ordinarie tjänsteman i lantmäteristyrelsen
icke erlagt några pensionsavgifter, enligt sedvanlig tillämpning skulle beräknas
en ytterligare nedsättning av pensionen. Med hänsyn till dennas ringa
belopp och Sahlins höga ålder ansåge sig dock styrelsen kunna ifrågasätta, att
på denna grund icke behövde beräknas någon ytterligare avkortning.

Statskontoret har icke haft annat att erinra beträffande styrelsens förslag
än att pensionsbeloppet, som efter matematisk uträkning skulle utgöra 1,111
kronor 11 öre, men av styrelsen avrundats till närmast högre tiotal, syntes
böra bestämmas till närmast högre i fullt krontal med tolv jämnt delbara tal
eller alltså till 1,116 kronor.

I fråga om vidare utredning i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet har funnit det vara billigt, att Sahlin efter avgången från sin
amanuensbefattning i lantmäteristyrelsen tillerkännes pension för denna befatt -

Otbkottet.

116

Barikoutslcottets utlåtande Nr. SO.

Ang.

pension åt
läraren vid
lantmäteriunder
visningen
m. m,
J. L. Näthor
st.

ning. ,Vad angar storleken av pensionen anser utskottet, i överensstämmelse
med vad som hittills i allmänhet plägat tillämpas, en reduktion av eljest ifrågakommande
belopp böra äga rum med anledning av att Sahlin icke i egenskap
av tjänsteman i lantmäteristyrelsen haft att erlägga avgifter för sin pensionering.
Med avseende å denna fråga är emellertid att märka, att Sahlin under
anställningstiden uppburit oreglerad avlöning med därå belöpande, enligt gynnsammare
grunder beräknat dyrtidstillägg, medan å pensionen, om ej annat
föreskrives, kommer att utgå dyrtidstillägg enligt de för nyreglerade pensioner
gällande mindre förmanliga grunderna. Därest Sahlins löneförmåner omräknades
till nyreglerad avlöning och den ifrågavarande pensionen med denna
utgångspunkt beräknades enligt av lantmäteristyrelsen tillämpade grunder —
mot vilka utskottet ej finner anledning till erinran — skulle pensionen komma
att uppgå till i runt tal 1,280 kronor. Da det av Kungl. Maj :t föreslagna beloppet
synes utskottet innefatta en skälig reduktion av nyssnämnda summa,
har utskottet även med den principiella utgångspunkt, från vilket utskottet bedömt
frågan, ansett sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj :ts förslag.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

93 :o.

Under punkten 5 av ifrågavarande proposition nr 109 bär Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen medgiva, att läraren vid lantmäteriundervisningen, lantbruksinstitutet
vid Ultuna och skogshögskolan John Louis Nathorst må under
sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 4,200 kronor, varav 3,000 kronor för lärarbefattningen vid lantmäteriundervisningen
samt 600 kronor för vardera av lärarbefattningarna vid nämnda
lantbruksinstitut och skogshögskolan, att för varje befattning utgå från och
med månaden näst efter den, varunder avgång från befattningen äger rum.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att Nathorst, som är född
den 26 juni 1860, innehaft befattning under tiden 1882—1889 såsom förste
lärare vid lantbruks- och lantmannaskolor och under tiden 1889—1912 såsom
föreståndare för lantbruksskolor, eller sammanlagt såsom förste lärare 7 år
och såsom föreståndare 23 år. Nathorst tjänstgör sedan 1912 såsom lärare i
jordbrukslära med jordbruksekonomi och jordvärderingslära vid lantmäteriundervisningen,
sedan 1913 såsom lärare i växtodlingslära vid Ultuna lantbruksinstitut
och sedan 1914 såsom lärare i jordbrukslära och jordbruksekonomi
vid skogshögskolan.

Såsom lärare vid lantmäteriundervisningen — å vilken befattning, jämlikt
de av Kungl. Maj:t den 20 juli 1923 fastställda stadgarna för samma undervisning,
förordnande av lantmäteristyrelsen meddelas för ett läsår i sänder ■—
åtnjuter Nathorst avlöning med 4,000 kronor jämte tillfällig löneförbättring
med 800 kronor, samt såsom lärare vid Ultuna lantbruksinstitut 3,000 kronor

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

117

och vid skogshögskolan 2,460 kronor, allt för år räknat. Nathorsts sammanlagda
årsinkomst av nämnda tre lärarbefattningar utgör sålunda 10,260 kronor,
varå dyrtidstillägg utgår med för oreglerade verk gällande högsta belopp.
Intill den 1 juli 1926, då skogshögskolan i avlöningshänseende nyreglerades,
har hans avlöning därifrån utgjort 2,350 kronor.

Utskottet tillåter sig att i avseende å vidare utredning i ärendet hänvisa till
propositionen.

Även utskottet finner det vara billigt, att Nathorst tillerkännes pension vid
avgång från sina anställningar i statens tjänst. I fråga om pensionsbeloppet
kan utskottet ansluta sig till vad Kungl. Maj:t föreslagit.

Utskottet får sålunda hemställa,

att Kungl. Maj :ts förevarande framställning må av riksdagen
bifallas.

94 :o.

I punkten 6 föreslår Kungl. Maj :t riksdagen medgiva, att förra vaktmästarbiträdet
å avvittringskontoret i Umeå änkan Anna Sofia Glas, född Danielsson
må, räknat från och med den 1 januari 1927, under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 300 kronor.

Av de till ärendet hörande handlingarna inhämtas bland annat, att änkan
Glas, som är född den 5 september 1864, från år 1910 till tiden för
avvittringsverkets indragning den 30 juni 1924 varit anställd å avvittringskontoret
i Umeå. Hennes man, som varit i tjänst som vaktmästare
hos enskild person, avled för omkring sex år sedan. Någon pension efter
honom utfaller icke till änkan. Den bouppteckning, som upprättades i anledning
av mannens död, utvisade en behållning i boet av omkring 800 kronor.
Änkan Glas’ kroppskrafter äro enligt läkarintyg genom sjukdom betydligt
nedsatta.

Lantmäteristyrelsen har i ärendet anfört bland annat följande.

Vid tidpunkten för avvittringsverkets indragning hade änkan GJas uppnått
en ålder av nära 60 år. Alltsedan nämnda tidpunkt, då hon alltså utan eget
förvållande blivit utan sysselsättning, hade hon haft sin försörjning av arbete
i privat tjänst med städning och dylikt. Hennes kroppskrafter vore dock numera
betydligt nedsatta, och syntes änkan Glas i den mån krafterna minskades
bliva alltmera oförmögen att såsom hittills genom arbete försörja sig.

Det arbete änkan Glas utfört å avvittringskontoret i Umeå hade innefattat,
förutom vanligen förekommande vaktmästargöromål, även städning av lokalen,
som inrymde sju större rum, samt upphuggning och inbärande av all ved
för kontorets uppvärmning. Såsom löneförmåner hade änkan Glas härför åtnjutit
fri bostad om två rum, lyse och ved samt för vart och ett av de tre
sista åren av sin tjänstgöring jämväl en lön av 100 kronor. Med ledning
av socialstyrelsens uppgifter i Hyresräkningen år 1924, del I, torde värdet av
naturaförmånerna kunna beräknas till omkring 550 kronor och således samtliga
löneförmånerna under senare åren till omkring 650 kronor för ar.

Vlslottet.

Ang.

pension åt f.
vaktmästarbiträdet
vid
avvittringskontoret
i
TJmeå änkan
Anna Sofia
Glas.

118

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

Ut slcottel.

Beträffande utredningen i övrigt må hänvisas till propositionen.

Såsom av utredningen framgår har änkan Glas endast omkring 14 år varit
anställd i statens tjänst. Vid sådant förhållande har utskottet funnit det
vara tveksamt, huruvida pension borde beredas henne. Enär emellertid hennes
anställning upphört till följd av avvittringsverkets indragning, har utskottet
icke velat motsätta sig, att pension till det av Kungl. Maj:t föreslagna
beloppet beviljas.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

95 :o.

Ang. Uti punkten 7 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att ritbiträdet
ritbiträdet M ^ana Rosman må från och med den 1 januari 1928 under sin återstående livsRosman.
tid från allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 420
kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Maria Rosman, som i en till lantmäteristyrelsen
år 1928 ingiven skrift gjort framställning om pension, är född
den 11 februari 1860 och alltsedan 1886 intill slutet av 1922 eller under omkring
36 år varit sysselsatt med kartritning för lantmäteriändamål, därav under
åren 1902—1922 för lantmäteristyrelsen. Alltsedan sistnämnda tid har
hon, enligt vad som framgår av läkarintyg, varit oförmögen till arbete. Anledningen
till att hon först nu gör framställning om understöd är, att hon den
10 januari 1928 förlorat sin moder, med vilken hon bott samman. Modern åtnjöt
statspension såsom änka efter läroverkslärare. Behållningen i boet efter
modem kan enligt föreliggande intyg ej beräknas överstiga 5,000 kronor, att
fördelas på fem arvingar.

I övrigt åberopar utskottet den i propositionen lämnade utredningen.

Utskottet hemställer,

att Kungi. Maj:ts förevarande framställning må av riksdagen
bifallas.

Ang.

tilläggspension
åt f.
förste expeditionsvakten -

96 :o.

Under punkten 8 av förevarande proposition nr 109 har Kungl. Maj:t slutligen
föreslagit riksdagen medgiva, att förre förste expeditionsvakten vid Sveriges
geologiska undersökning Alfred Hjalmar Olssm må, räknat från och

vid^Smriges mec^ den 20 oktober 1927, under sin återstående livstid å allmänna indragningsgeologiska
staten uppbära, förutom honom författningsenligt tillkommande pension, en årUj^eHj>kois-
tilläggspension av 504 kronor.

Hankontxkottets utlåtande Nr SO.

119

Av handlingarna i ärendet framgår bland annat följande.

Olsson, som är född den 19 oktober 1860, anställdes, efter att under sommaren
1877 hava tjänstgjort såsom hantlangare vid de geologiska rekognosceringarna,
i oktober 1877 såsom extra vaktmästare vid geologiska undersökningen.
Den 1 januari 1880 befordrades Olsson till ordinarie vaktmästare
därstädes samt den 1 januari 1891 till förste vaktmästare, vilken befattning
vid 1922 års ingång uppfördes såsom förste expeditionsvakt. Han har erhållit
avsked från tjänsten, räknat från och med den 20 oktober 1927. med rätt
till årlig pension till belopp av 1,824 kronor.

Chefen för undersökningen bär i ärendet anfört bland annat följande.

Förutom göromålen såsom vaktmästare och expeditionsvakt hade Olsson under
största delen av sin mer än 50-åriga verksamhet i undersökningens tjänst
haft att ombestyra en mångfald mera kvalificerade göromål. Hans genast
uppmärksammade ovanliga begåvning för naturforskaruppgifter hade föranlett,
att han redan 1879 fick genomgå en instruktionskurs för medverkan i
geologisk kartläggning, och han hade alltsedan år 1881 regelbundet mot reseersättning
och särskilt arvode deltagit under sommarmånaderna i de geologiska
kartarbetena. Sedan flera årtionden tillbaka hade han varit att räkna som en
av de allra skickligaste bland de extra geologer, som haft sådana arbeten på
sin lott. Såsom belysande exempel på den höga vetenskapliga kvaliteten av
Olssons arbeten såsom extra geolog kunde anföras, att en av honom utförd
geologisk karta över de invecklade berggrundsförhållandena på norra delen
av Ornön oförändrad kunnat offentliggöras i en mycket uppmärksammad vetenskaplig
avhandling till internationella geologkongressen i Stockholm år
1910 ävensom att Olsson själv (år 1911) utarbetat och hållit föredrag på ett
så strängt vetenskapligt sällskap som geologiska föreningen i Stockholm över
sina i samband med kartarbeten gjorda synnerligen viktiga vetenskapliga iakttagelser
över de äldsta spåren av människan på Gotland.

Utöver sin lön hade Olsson sedan länge uppburit ett extra arvode, från 1910
å 500 kronor, för vissa andra utom vaktmästarsysslan stående kvalificerade
göromål såsom fotografering för reproduktion av prov och preparat, ordnande
och katalogisering av arkivalier, slamningar av fossil ur jordarter m. m. Olssons
sammanlagda inkomster för de utanför vaktmästarsysslorna fallande göromålen
hade utgjort i genomsnitt 863 kronor för år under senaste femårsperiod.

Statskontoret har i infordrat utlåtande anfört bland annat följande:

Det vore numera mycket vanligt, att vaktpersonalen hos statens verk och
inrättningar användes, förutom i egentliga vaktgöromål, även i allehanda andra
bestyr, som vid vederbörande verk kunde förekomma, såsom skrivning, kollationering
m. m. Detta förhållande, som stode i överensstämmelse med vad
som vid senaste löneregleringar för statens verk förutsattes, kunde givetvis
icke grunda anspråk på någon förhöjning av den pension, som författningsenligt
tillkomme förste expeditionsvakt eller expeditionsvakt. I nu förevarande
fall vore emellertid omständigheterna alldeles säregna. Med hänsyn härtill
funne sig statskontoret, som ansåge omständigheterna i detta fall vara sådana,
att all risk för skapande av ett betänkligt prejudikat vore utesluten, kunna
tillstyrka utverkande åt sökanden av en tilläggspension, vars belopp dock syntes
böra begränsas till omkring 500 kronor eller närmast högre i fullt krontal
med tolv jämnt delbara belopp och alltså bestämmas till 504 kronor.

Heträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

120

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

Utskottet, som funnit en tilläggspension i förevarande fall vara väl motiverad,
finner ej anledning till erinran mot vad Kungl. Maj:t i sådant hänseende
föreslagit. I likhet med statskontoret anser sig utskottet böra framhålla,
att förhållandena i detta fall synas vara av den säregna art, att ett
beslut i enlighet med Kungl. Maj :ts förslag ej lärer kunna medföra några icke
önskvärda konsekvenser.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning.

97 :o.

pension''åt ^ Ukalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren under nr
f. d. lant- 161 av herr Rooth jämte två andra ledamöter av kammaren samt inom andra
föreståndaren ^ammarerl under nr 280 av herr Olsson i Blädinge jämte sex av kammarens
S. A. Muller. Övriga ledamöter, har hemställts, »att riksdagen ville bevilja förutvarande
kulturingenjören hos Svenska Mosskulturföreningen och föreståndaren för lantbruksskolan
å Stensjöholm Sven Alex. Muller, nu bosatt å Ekkullen i Älvsborgs
län, en årlig pension av 3,000 kronor».

Till stöd för yrkandet har i motionerna anförts bland annat följande:

»Direktör Sven Alex. Muller, numera bosatt i Ekkullen i Berghems församling
av Alvsborgs län, innehade, efter att år 1876 hava utexaminerats från
Ultuna, under 10 ar anställning som förste kulturingenjör hos den då nybildade
svenska Mosskulturföreningen. Den verksamhet, han i denna egenskap utövade,
blev i liera avseenden banbrytande; vi nämna införandet i lanthushållningen
av sadana betydelsefulla nyheter som torvströfabrikationen, anläggningen
av permanenta betesvallar, odlandet av Alsike-klöver på vitmosse o. s. v.
Under ^ åren 1901 1917 verkade Muller som lärare och föreståndare för av

stat och hushållningssällskap understödd lantbruksskola, förlagd å den Muller
tillhönga egendomen Stensjöholm i Kronobergs län. Det är sålunda inalles
27 ars olientlig verksamhet, som Muller nedlagt i jordbrukets och lantbruksundervisningens
tjänst.^ Att denna hans verksamhet blivit uppskattad och
° l nn erkänd framgår bl. a. därav, att han invalts i Lantbruksakademien
och tilldelats Kronobergs läns hushållningssällskaps guldmedalj,
i iv W” e/^er en vitsordad tjänstgöring som kulturingenjör och

lantbruksskoleföreståndare drog sig tillbaka från sin offentliga verksamhet,
var pensionsfrågan för lantbrukslärarna ännu icke ordnad. Det skedde några
arLSr.nare'' -^-uller åtnjuter sålunda på ålderdomen ingen som helst pension
och hans ekonomiska ställning är numera sådan, att han vid fyllda 70 år är
för sin och de sinas bärgning beroende av vad han genom eget arbete kan
utvinna a en till 26,000 kronor taxerad jordbruksfastighet, å vilken han till
yt ermera visso har mteckningsskulder till mer än halva taxeringsvärdet.»

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionerna.

Av vid motionerna fogade bilagor framgår, att Muller är född den 12 september
1857 samt att hans anställning hos mosskulturföreningen innehafts
under tiden den 1 april 1890—den 1 april 1900.

Banlcoutskotlets utlåtande Nr SO.

121

Av den lämnade redogörelsen framgår, att Muller icke varit i statens tjänst
anställd. Vid sådant förhållande och då enligt utskottets mening icke anförts
några särskilda omständigheter av beskaffenhet att i detta fall böra föranleda
till beviljande av statspension, har utskottet funnit sig böra avstyrka bifall till
motionärernas förslag.

Utskottet hemställer sålunda,

att förevarande motioner I: 161 och II: 280 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

98:o.

I en inom andra kammaren av herr Paulsen väckt motion nr 116 har hemställts,
»att riksdagen måtte bevilja arbetaren Per Lursson, Lomma, från den
1/1 1928 så länge han lever ett årligt understöd till belopp, som må befinnas
skäligt».

I fråga om vad motionären anfört till stöd för sitt förslag far utskottet hänvisa
till motionen.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat, att Larsson, som är född
den 4 augusti 1870, efter att från hösten 1908 till våren 1914 varje år under
fem vintermånader haft tillfälligt arbete vid. Alnarps egendom, under tiden den
2 maj 1914 intill utgången av 1927 med duglighet, flit och plikttrohet tjänstgjort
såsom parkarbetare i Alnarp, från den 2 maj 1914—31 oktober 1917 mot
daglön och från sistnämnda dag med månadsavlöning. Ifrågavarande anställning
har Larsson med utgången av år 1927 nödgats lämna pa grund av sjukdom.

Enligt ett i ärendet ingivet läkarbetyg lider Larsson av svårartad hjärtsjukdom,
som säkerligen för all framtid kommer att göra honom oförmögen till
arbete.

Enligt vad utskottet inhämtat har Larsson under de senaste fem budgetåren
i sin anställning uppburit avlöning, frånsett dyrtidstillägg, med i medeltal
omkring 1,100 kronor för år räknat.

över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat utlåtande
av statskontoret, som hört lantbruksstyrelsen.

Lantbruksstyrelsen har anfört, att styrelsen med hänsyn såväl till Larssons
ålder och sjukdom som till hans väl vitsordade tjänstgöring vid Alnarps trädgårdar
funne billigt, att ett årligt understöd av allmänna medel med skäligt
belopp bereddes Larsson.

Statskontoret har för sin del framhållit, att det visserligen syntes i någon
mån tveksamt, huruvida tillräckliga skäl i detta fall förelåge för beviljande
av pension av statsmedel, men att med hänsyn därtill, att Larsson pa grund av
sjukdom nödgats att redan nu vid jämförelsevis låg levnadsålder och efter endast
sammanlagt något mer än 16 års arbete i statsanställning lämna denna
sin anställning, vissa billighetsskäl kunde anses föreligga för beviljande av

Utskottet

Ang.

pension åt
f. arbetaren
P. iMrseon.

122

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Utskottet.

Ang.
tilläggspension
åt
kaptenen i
Skaraborgs
regementes
reserv, förste
torvingenjören
E. J. Wallgren.

ett mindre årligt understöd, förslagsvis 600 kronor att från allmänna indragningsstaten
till Larsson utgå från och med den 1 januari 1928 under hans
återstående livstid.

Med hänsyn till vad i ärendet blivit upplyst har utskottet ansett sig böra
tillstyrka, att en mindre pension beviljas Larsson under hans återstående livstid.
Mot vad statskontoret i detta avseende föreslagit har utskottet intet att
erinra.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 116, må
medgiva, att förre arbetaren vid Alnarps egendom och Alnarps
trädgårdar Per Larsson må från och med den 1 januari 1928
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 600 kronor.

VII. Ang. handelsdepartementet.

99 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 13 januari 1928 dagtecknad proposition nr 10
har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för samma dag, i punkten 1 föreslagit riksdagen
medgiva, att kaptenen i Skaraborgs regementes reserv, förste torvingenjören
Ernst Jacob Wallgren må utan rubbning av den pension med tillhörande
förhöjningar, som han åtnjuter såsom förutvarande innehavare av militär beställning,
från och med dagen näst efter den, då han lämnar befattningen såsom
förste torvingenjör, dock tidigast från och med den 1 maj 1929, under sin
återstående livstid åtnjuta pension från allmänna indragningsstaten till belopp
av 2,508 kronor årligen.

Till stöd för framställning om pension åt Wallgren i hans egenskap av förste
torvingenjör har kommerskollegium anfört i huvudsak följande:

Wallgren vore född den 11 april 1864. På sin militära bana hade han inträtt
år 1881 och åtnjöte han sedan år 1914 kaptens pension, vilken till en
början utgick med 2,720 kronor årligen men numera, jämlikt kungörelsen den
18 juni 1925 med bestämmelser om ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare
i statens tjänst m. fl. pensionärer (nr 280), utgjorde 3,852
kronor årligen.

Som torvtjänsteman hade Wallgren varit anställd i statens tjänst nästan
utan avbrott alltsedan den 1 september 1901, då han tillträdde befattning som
torvingenjör. Denna befattning hade han innehaft till och med den 19 december
1904. Under tiden från och med den 1 februari 1905 till och med år 1906
hade ^han tjänstgjort som lantbruksstyrelsens torvtekniska biträde och från och
med år 1907 innehade han befattningen som förste torvingenjör. Hans i denna
egenskap utgående avlöningsförmåner uppginge sammanlagt till 8,400 kronor,
därav 6,000 kronor i arvode, 1,000 kronor i tillfällig löneförbättring, 400 kronor
i ortstillägg och 1,000 kronor i ålderstillägg. Hade torvtjänstemännen va -

Iiankoutskottets utlåtande Nr SO. 124

rit uppförda å ordinarie stat, torde förste torvingenjörstjansten skäligen hava
bort placeras i nuvarande 24 :e lönegraden, vars pensionsunderlag utgjorde 5,076
kronor. I anslutning till vad som gällde beträffande vissa andra tjänstemän
torde, om torvstaten blivit uppförd å ordinarie stat, sannolikt därvid en ålder
av 65 år och 25 års tjänstetid hava föreskrivits som villkor för att hel pension
finge utgå till statens torvtjänstemän. Wallgren hade under mera än 25 år
varit anställd som sådan tjänsteman. Det aldrig slappnande intresse samt
osedvanligt plikttrogna nit, varmed han skött sina förenämnda civila befattningar,
gjorde honom enligt kollegii mening i hög grad förtjänt av att åt honom
bereddes pension i hans egenskap av förste torvingenjör.

Kollegium föreställde sig, att med hänsyn till den till Wallgren nu utgående
militärpensionen förberörda belopp 5,076 kronor ansages ej oavkortat böra tillkomma
honom som civilpension. En skälig ersättning i pensionsväg för det
arbete, Wallgren nedlagt under sin civila tjänstemannabana, syntes kollegium
vara den, som framkomme, om från nämnda belopp 5,076 kronor droges två
tredjedelar av hans sammanlagda militärpension eller 2,568 kronor, varigenom
civilpensionen skulle uppgå till 2,508 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet, som tillstyrker att särskild pension beviljas Wallgren för hans
tjänstgöring såsom förste torvingenjör, har intet att erinra mot att denna pension
tillmätes med utgångspunkt från ett beräknat pensionsunderlag av 5,076
kronor, motsvarande hel pension för ordinarie tjänsteman i 24:e lönegraden.
Emellertid torde det böra beaktas, att Wallgren i egenskap av civil befattningshavare
icke haft att erlägga några pensionsavgifter. Med anledning härav
torde, i anslutning till hittills tillämpad praxis, viss reduktion av pensionsbeloppet
böra äga rum. Utskottet har funnit sig böra tillstyrka, att tilläggspensionen
bestämmes till ett belopp av 1,944 kronor, varigenom sammanlagda
pensionsförmånen skulle komma att utgöra omkring 5.800 kronor.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning, må medgiva, att kaptenen i Skaraborgs regementes
reserv, förste torvingenjören Ernst Jacob Wallgren må
utan rubbning av den pension med tillhörande förhöjningar,
som han åtnjuter såsom förutvarande innehavare av militär beställning,
från och med dagen näst efter den, då han lämnar befattningen
såsom förste torvingenjör, dock tidigast från och
med den 1 maj 1929, under sin återstående livstid åtnjuta pension
från allmänna indragningsstaten till belopp av 1,944 kronor
årligen.

100 :o.

Under punkten 2 av förevarande proposition nr 10 har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att e. o. kanslibiträdet hos kommerskollegium fröken
Gurli Hegardt må från och med månaden näst efter den, då hon lämnar
sin anställning hos nämnda ämbetsverk, a allmänna indragningsstaten under
sin återstående livstid uppbära en årlig pension av 1,008 kronor.

ZJiskottet.

Ang.

''pension åt
e. o. kansli -biträdet hos
kommerskollegium
G.
Hegardt.

124

Banlcoutskottets utlåtande Nr SO.

Av vad föredragande departementschefen anfört framgår, bland annat, att
fröken Hegardt, som är född den 31 januari 1861, den 1 september 1907 antagits
till e. o. biträde å kommerskollegii fartygsregistreringsavdelning och under
tiden 1 januari 1908—31 december 1921 varit anställd såsom e. o. biträde
hos kollegium. Under tiden 1 januari 1922—30 juni 1925 har hon tjänstgjort
såsom e. o. kontorsbiträde och alltsedan den 1 juli 1925 såsom e. o. kanslibiträde.
Hennes lön utgör för närvarande 2,676 kronor, oberäknat dyrtidstilllägg.

Kollegium bär vitsordat, att hon städse med utmärkt flit, utmärkt ordentlighet
och mycket god omdömesförmåga fullgjort de henne åliggande arbetsuppgifter.
På grund av sin levnadsålder vid inträdet i statens tjänst hade
hon icke anmält sig till erhållande av ordinarie befattning, ehuru hennes tjänstgöring
varit fullt likvärdig med ordinarie befattningshavares.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag,
hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

101 ro.

Ang. I en till riksdagen avlåten, den 9 mars 1928 dagtecknad proposition nr 160
"stöd har Kungl- Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av stats *manshus-

rådsprotokollet över handelsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medombudsmän-
giva,

M.nDxjntsius. dds att ombudsmannen vid sjömanshuset i Piteå Karl Axel Magnus Dynesius
må från och med månaden näst efter den, under vilken avgång från befattningen
äger rum, å allmänna indragningsstaten under sin återstående livstid
åtnjuta årligt understöd med fyrahundrasjuttiofem kronor,

''dels ock att å ifrågavarande understöd må utgå dyrtidstillägg enligt de
grunder, som äro eller kunna varda fastställda för f. d. befattningshavare i
statens tjänst, med iakttagande likväl, att, därest till Dynesius årligt understöd
utbetalas jämväl från vederbörande sjömanshuskassa, dyrtidstillägget
skall beräknas å det sammanlagda understödsbeloppet men av statsmedel bestridas
allenast med vad som av det sålunda beräknade dyrtidstillägget belöper
på den från allmänna indragningsstaten utgående delen av understödsbeloppet.

Till åberopade statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen anfört,
att han vid anmälan inför Kungl. Maj:t den 4 januari 1928 av, bland annat,
frågan om anslag å riksstaten för budgetåret 1928—1929 till ersättning
åt sjömanshusen erinrat, att kommerskollegium, som i skrivelse den 23 september
1927 föreslagit indragning från och med den 1 januari 1929 av inalles
13 sjömanshus, däribland sjömanshuset i Piteå, hemställt, att i samband med

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

125

sistnämnda sjömanshus indragning visst årligt understöd av statsmedel måtte
utverkas åt ombudsmannen vid samma sjömanshus.

Jämte anmälan att ovanberörda av kollegium framställda förslag om indragning
av visst antal sjömanshus för närvarande är föremål för närmare utredning,
har departementschefen — då, oavsett resultatet av samma utredning,
den nuvarande ombudsmannen vid sjömanshuset i Piteå med hänsyn till såväl
levnads- som tjänstår syntes få anses uppfylla villkoren för erhållande vid avgången
från sin tjänst av understöd av statsmedel till sin försörjning på ålderdomen
— nu upptagit ifrågavarande understödsfråga till behandling.

Ombudsmannen vid sjömanshuset i Piteå Karl Axel Magnus Dynesius, som
är född den 4 januari 1862, utnämndes till innehavande befattning den 15 november
1906 efter att dessförinnan hava på förordnande uppehållit densamma
under tillhopa 4 år 10 månader. Hans sammanlagda tjänstetid såsom sjömanshusombudsman
uppgick alltså vid tiden för avlåtandet av kollegii berörda
skrivelse till över 25 år. Såsom ombudsman uppbär Dynesius, förutom dyrtidstillägg,
en avlöning av 1,250 kronor, därav 1,050 kronor i grundlön och
200 kronor i ålderstillägg, varjämte han äger åtnjuta de vid sjömanshuset inflytande
sportlerna, vilka, enligt vad kommerskollegium meddelat, uppgått
till i medeltal omkring 200 kronor för år. Ordföranden i direktionen för sjömanshuset
i Piteå och borgmästaren i samma stad framhålla, att Dynesius,
därest han måste lämna sin befattning utan pension, skulle komma i ekonomiskt
betryck.

I sin förenämnda skrivelse anför kommerskollegium beträffande frågan om
understödsbeloppets storlek följande:

»Då Dynesius bestritt tjänst vid sjömanshuset under över 25 år och sålunda
under en tid, som beträffande sådan tjänst vid ordnad pensionering bort berättiga
honom till full pension, synes pensionen till honom böra beräknas sålunda:
2IS (1,050 + 200 + 200) ==i avrundat tal 950 kronor. Denna pension,
varav ena hälften torde böra i form av årligt understöd bestridas från allmänna
indragningsstaten och den andra hälften av sjömanshuskassa, torde
lämpligen böra, i den mån den sålunda skall utgå av sjömanshuskassa, utbetalas
av sjömanshuset i Luleå, med vars distrikt Piteå sjömanshusdistrikt i
huvudsak sammanslagits. Å hela pensionsbeloppet bör enligt sedvanliga grunder
få utgå dyrtidstillägg.»

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet har icke funnit anledning till annan invändning mot Kungl. Maj :ts
förslag än att det ifrågasatta understödet av praktiska skäl synts böra jämkas
till närmaste i fullt krontal med 12 jämnt delbara belopp och alltså bestämmas
till 480 kronor.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
proposition, må medgiva,

a) att ombudsmannen vid sjömanshuset i Piteå Karl Axel
Magnus Dynesius må från och med månaden näst efter den,

Utskottet.

126

Bankoutskottets utlåtande Nr 80.

under vilken avgång från befattningen äger rum, å allmänna
indragningsstaten under sin återstående livstid åtnjuta årligt
understöd med 480 kronor; samt

b) att å ifrågavarande understöd må utgå dyrtidstillägg enligt
de grunder, som äro eller kunna varda fastställda för f. d.
befattningshavare i statens tjänst, med iakttagande likväl, att,
därest till Dynesius årligt understöd utbetalas jämväl från vederbörande
sjömanshuskassa, dyrtidstillägget skall beräknas
å det sammanlagda understödsbeloppet men av statsmedel bestridas
allenast med vad som av det sålunda beräknade dyrtidstillägget
belöper på den från allmänna indragningsstaten
utgående delen av understödsbeloppet.

Stockholm den 16 april 1928.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Vid förestående ärendens slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Sandler, Pettersson i Olovstorp,
Lindgren, Johansson i Friggeråker, Dalberg, Andersson i Hedsta och P. A.
Larsson; dock att i behandlingen av punkterna 9 och 10 herr Gustafsson i Stensholm
deltagit i stället för herr Andersson i Hedsta; samt

från andra kammaren: herrar Borggren, Winkler, Bäcklund, Lovén, Olsson i
Berg, Wikström, Kloo och Heiding.

Reservationer;

vid punkten 7 (angående pension åt f. sergeanten G. F. Lundqvist):
av herr Bäcklund, som hemställt,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 353,
må medgiva, att f. d. sergeanten i Jönköpings regemente Gunnar
Ferdinand Lundqvist må, utöver honom författningsenligt
tillkommande livränta, från och med den 1 januari 1928 under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
ett årligt understöd av 300 kronor;

Bankoutslcottets utlåtande Nr. SO. 127

vid punkten 27 (angående pension åt f. fästningsbyggnadsarbetaren H. J.
Skog):

av herr Backlund, som hemställt,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning; vid

punkten 49 (angående pension åt f. fortifikationsarbetaren J. A. Pettersson)
:

av herr Bäcklund, som hemställt,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 1, må
medgiva, att förre fortifikationsarbetaren Johan August Pettersson
må från och med den 1 januari 1928 under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 660 kronor;

vid punkten 51 (angående pension åt arbetaren A. Nilsson):

av herr Bäcklund, som yrkat,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 107,
må medgiva, att arbetaren Axel Nilsson må från och med den
1 januari 1928 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 504 kronor;

vid punkten 52 (angående pension åt f. skrivbiträdet K. R. Andersson):

av herr Bäcklund, som yrkat,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 108,
må medgiva, att förra skrivbiträdet Karl Rudolf Andersson
må från och med den 1 januari 1928 under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av
444 kronor; samt

vid punkten 55 (angående förhöjning av pensionen åt f. städaren A. Andersson)
:

av herr Bäcklund, som hemställt,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 277,
må medgiva, att förre städaren vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori
Axel Andersson må — utöver honom av 1927 års riksdag
beviljad pension av 852 kronor — från och med den 1 januari
1928 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig tilläggspension av 144 kronor.