Bankoutskottets utlåtande nr 58 (Utlåtande 1947:Bu58 bu)

Bankoutskottets utlåtande nr 58.

Nr 58.

Utlåtande i anledning av delegerades för riksdagens verk förslag
till nytt avlöningsreglemente för riksdagens verk in. in.

Genom beslut den 22 januari 1947 uppdrogo delegerade för riksdagens
verk åt en kommitté, bestående av bankofullmäktigen D. Hall, ordförande,
bankdirektören Hj. Ekengren, kanslirådet i finansdepartementet F. Ericson
samt riksgäldskommissarien S. Widlund att i nära överensstämmelse med
de förslag till löne- och pensionsreglementen för befattningshavare i statens
tjänst, som Kungl. Maj:t komme att framlägga för riksdagen, utarbeta och
till delegerade inkomma med förslag till motsvarande bestämmelser för
tjänstemän vid riksdagens verk.

Sedan Kungl. Maj:t i proposition nr 281 till innevarande års riksdag framlagt
förslag till statens löneplansförordning m. m., har kommittén — vilken
antagit benämningen 1947 års löne- och pensionskommitté för riksdagens
verk — till delegerade överlämnat ett den 12 juni 1947 dagtecknat betänkande
med förslag till nytt avlöningsreglemente för sagda verk. Kommitténs
betänkande är bilagt detta utlåtande. Beträffande innehållet i detsamma får
utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa
till bilagan.

På anmodan av delegerade hava fullmäktige i riksbanken och fullmäktige
i riksgäldskontoret — efter att hava berett vederbörande personalsammanslutningar
tillfälle alt yttra sig —- avgivit utlåtanden över betänkandet, därvid
bankofullmäktige överlämnat yttranden från Riksbankstjänstemännens
förening och föreningen Kvinnor i statens tjänst. Därjämte har riksdagens
justitieombudsman inkommit med en skrivelse i ärendet. Riksdagens militieombudsman
och styrelsen för riksdagsbiblioteket ha — liksom civilförvaltningens
personalförbund — avstått från att yttra sig, ehuru de erhållit tillfälle
härtill. Slutligen har lönenämnden för riksdagens verk avgivit utlåtande
över betänkandet och därvid fogat en till nämnden inkommen skrivelse
från fem bankokommissarier i riksbanken angående höjd lönegradsplacering
för bankokommissarierna.

I de avgivna yttrandena hava lönekommitténs förslag lämnats utan erinran
utom beträffande vissa speciella frågor. Fullmäktige i riksbanken hava
sålunda föreslagit ändrad löneställning för vice riksbankschefen, och Riksbankstjänstemännens
förening har önskat viss detaljändring beträffande
tjänstemans skyldighet att åtaga sig vikariat å högre tjänst, medan riksBihnng
till riksdagens protokoll 1947. 8 samt. Nr 58. 1

Bankoutskottets utlåtande nr 58.

gäldsfullmäktige förklarat, att de icke motsatte sig av riksgäldskontorets
tjänstemannaförening framställt önskemål om övergångsbestämmelser beträffande
tjänstemans skyldighet att bidraga till kostnaden för tjänstedräkt.

Med skrivelse den 2 juli 1947 ha delegerade överlämnat kommitténs betänkande
jämte inkomna yttranden samt därvid för egen del anfört följande.

Kommitténs förslag innebär, att statens löneplansförordning, vilken numera
antagits av riksdagen, skall tillämpas jämväl för riksdagens verk. Det
av kommittén framlagda förslaget till nytt avlöningsreglemente för dessa
verk ansluter sig i tillämpliga delar till 1945 års lönekommittés lörslag till
statens allmänna avlöningsreglemente. Förefintliga skiljaktigheter äro oväsentliga
och ha sin grund i redan befintliga olikheter. Kommittén har förutsatt,
att reglementsförslaget skall i formellt avseende omarbetas sedan
Kungl. Maj:t utfärdat avlöningsreglemente för statstjänstemän vid den övriga
statsförvaltningen.

Till vad kommittén föreslagit kunna delegerade i huvudsak ansluta sig.
Vidkommande vice riksbankschefens löneställning anse sig delegerade icke
böra framställa erinran mot bankofullmäktiges av lönenämnden tillstyrkta
förslag om tjänstens placering i lönegraden Cp 22 (grundlön 29 700 kronor
för år) i stället för, som kommittén förutsatt, i lönegraden Cp 23 (grundlön
33 600 kronor). Den nuvarande vice riksbankschefen bör, om bankofullmäktiges
förslag bifalles, kompenseras genom att, såsom bankofullmäktige
och lönenämnden förutsatt, fullmäktige utnyttja det i 38 § förslaget till avlöningsreglemente
givna bemyndigandet.

Såsom bankofullmäktige i sitt yttrande omnämnt kommer bankokommissarie,
som icke förordnats till ställföreträdande sektionschef, enligt förslaget
att erhålla en lön, som med 600 kronor per år överstiger vad som utgår
till direktör vid något av riksbankens 23 mindre avdelningskontor, medan
nuvarande skillnad utgör 1 000 kronor. 1 sin förenämnda skrivelse hava
bankokommissarierna hemställt om alt bli placerade, i stället för i lönegraden
Cp 10 (grundlön 17 400 kronor), i lönegraden Cp 11 (grundlön
18 000 kronor). Frågan har icke upptagits till prövning i bankofullmäktiges
yttrande, och lönenämnden har icke nu ansett sig kunna tillstyrka
bankokommissariernas framställning. Även delegerade anse — bl. a. med
hänsyn till det samband som råder med löneställningen för byråchefer i
allmänna statsförvaltningen med lön enligt löneplan 2 att det icke nu
är möjligt att på denna punkt föreslå någon ändring i lönekommitténs förslag.
Däremot ansluta sig delegerade till kommitténs utan erinran lämnade
förslag om att bankofullmäktige bemyndigas tillerkänna bankokommissarie,
som förordnats att vara ställföreträdande sektionschef, ett från 2 000 till
2 400 kronor per år förhöjt arvode (39 § 1 mom.). Likaledes biträda delegerade
förslaget i vad detsamma avser tilläggsarvode till tjänsteman, som förordnats
att vara riksgäldsdirektörens ersättare (39 § 2 mom.), respektive till
direktörerna vid riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk (38 §).

Vidare anse sig delegerade böra biträda det av Riksbankstjänstemännens
förening framförda, av bankofullmäktige och lönenämnden utan erinran
lämnade önskemålet om att skyldigheten för tjänsteman att åtaga sig vikariat
å högre tjänst begränsas på sätt för motsvarande tjänstemän i allmänhet
skett i förslaget till statens allmänna avlöningsreglemente, d. v. s.
till tre månader av ett och samma kalenderår (jfr 7 § 3 mom. sista stycket
förslaget till statens allmänna avlöningsreglemente). Bestämmelserna i 7 §

Bankonlskottets utlåtande nr 58.

förslaget till avlöningsreglemente för riksdagens verk böra följaktligen ändras
i enlighet härmed.

Frågan om övergångsbestämmelser beträffande tjänstemäns skyldighet
att bidraga till kostnaderna för tjänstedräkt har icke direkt behandlats i
kommitténs betänkande. Kommittén synes emellertid närmast ha förutsatt,
att några övergångsbestämmelser icke vore påkallade på denna punkt.

Enligt vad delegerade inhämtat, torde kostnadsökningen för de tjänstemän,
som enligt gällande bestämmelser bidraga med endast 10 % till kostnaderna
för tjänstedräkt (se kommitténs bet. s. 30), komma alt vid nuvarande
priser utgöra något över 100 kronor för år, om den maximirabatt
om 50 %, som kommer att gälla för tjänstemän vid allmänna statsförvaltningen,
skulle tillämpas å ifrågavarande tjänstemän vid riksdagens verk.
För tjänstemän, vilkas bidragsplikt för närvarande utgör 30 %. skulle kostnadsökningen
bli hälften så stor eller något över 50 kronor per år. Ehuru
skäl kunna tala för att i samband med den allmänna lönehöjning, som löneregleringen
medför, låta även nuvarande tjänstemän med uniformsplikt övergå
på de nya bestämmelser, som kommittén föreslagit, anse sig delegerade
böra föreslå, att nuvarande förmåner i fråga om tjänstedräkt övergångsvis
bibehållas för sådana ordinarie och extra ordinarie tjänstemän, som redan
kommit i åtnjutande av dessa förmåner. Vad nu sagts bör gälla även beträffande
extra tjänstemän (aspiranter), till dess de vinna befordran till ordinarie
eller extra ordinarie tjänst.

Lönekommitténs förslag till hemställan innefattar bl. a. att delegerade
skulle erhålla bemyndigande att i huvudsaklig överensstämmelse med det
av kommittén framlagda förslaget, men med vidtagande av de ändringar i
förhållande till detta, som kunna bliva påkallade för att i tillämpliga delar
ernå likhet med statens allmänna avlöningsreglemente i den lydelse, vari
detta kommer att utfärdas, utfärda avlöningsreglemente för riksdagens verk.
1 sitt utlåtande nr 233 över förenämnda proposition har statsutskottet föreslagit,
att Kungl. Maj:ts motsvarande bemyndigande skulle avse att i huvudsaklig
överensstämmelse med vad utskottet förordat utfärda provisoriska
avlöningsbestämmelser för tiden intill den 1 juli 1948. Detta utskottets förslag
har vunnit riksdagens godkännande (R. skr. nr 442). Med hänsyn härtill
bör även avlöningsreglementet för riksdagens verk erhålla provisorisk
giltighet till sagda dag, och delegerades bemyndigande bör inskränkas i enlighet
härmed. Kommitténs hemställan innefattar vidare bl. a. bemyndigande
för delegerade att med iakttagande av de huvudgrunder, som i sådant
hänseende må beslutas för den civila statsförvaltningen, utfärda övergångsbestämmelser.
Riksdagens beslut beträffande lönereglering för statsförvaltningen
i allmänhet innefattar på denna punkt bemyndigande för Kungl.
Maj:t att meddela övergångsbestämmelser i anslutning til! utfärdandet av
de provisoriska avlöningsbestämmelserna. Den jämkning, som riksdagens
beslut på denna punkt innebär, torde icke nödvändiggöra ändring i kommitténs
förslag till hemställan. Däremot vill det synas, som om punkten 2 b)
i kommitténs hemställan bör kunna utgå, enär de nya lönebestämmelserna
erhålla endast provisorisk giltighet. Det torde ligga i sakens natur, att delegerade
böra — i anslutning till motsvarande ändringar i statens provisoriska
avlöningsreglemente — äga vidtaga sådana ändringar, som falla inom det
bemyndigande, vilket gäller vid första utfärdandet av de provisoriska bestämmelserna
för riksdagens verk.

I detta sammanhang vilja delegerade erinra om att riksdagen godkänt av

Bankoutskottets utlåtande nr 58.

Utskottet.

Kungl. Maj:t i propositionen nr 300 framlagt förslag om att bestämmelserna
angående höjning och sänkning av lön i viss automatisk anslutning till levnadskostnadernas
växlingar icke skola träda i kraft under budgetåret
1947/48. Under nämnda budgetår skall — i stället för höjning av månadslön
och andra i statens löneplansförordning indexreglerade förmåner — tilllämpas
ett fast till 12 bestämt procenttal. Denna höjning skall verkställas
efter samma grunder, som enligt 4 § löneplansförordningen skola gälla vid
där avsedd höjning av ifrågavarande belopp. I anslutning härtill har riksdagen
bemyndigat Kungl. Maj:t att till bestämmelsen om löneplansförordningens
ikraftträdande foga en föreskrift i överensstämmelse med ifrågavarande
beslut. Riksdagen har emellertid i sin skrivelse nr 442 understrukit,
att frågan om kompensation för levnadskostnadsstegringen bör upptagas till
förnyad prövning, därest under budgetåret skulle inträffa sådana nu ej
förutsedda prisrörelser, som göra en dylik prövning påkallad.

Vad sålunda beslutats bör tillämpas jämväl vid riksdagens verk. Eftersom
erforderliga bestämmelser i ämnet komma att inflyta i löneplansförordningen,
torde något särskilt beslut i frågan icke erfordras för riksdagens
verk.

I övrigt har lönekommitténs förslag icke föranlett någon erinran eller
särskilt uttalande från delegerades sida. Delegerade biträda följaktligen förslaget
med de ändringar och tillägg som framgå av det föregående.

Under åberopande av vad sålunda anförts ha delegerade hemställt, att
bankoutskottet ville föreslå riksdagen

1) besluta, att statens löneplansförordning skall äga tillämpning vid riksdagens
verk från och med den 1 juli 1947;

2) bemyndiga delegerade

a) att i huvudsaklig överensstämmelse med det av kommittén framlagda
förslaget, men med vidtagande av de ändringar i förhållande till detta, som
må varda påkallade för att i tillämpliga delar ernå likhet med de pxovisoriska
avlöningsbestämmelser, som komma att gälla för tjänstemän vid den
civila statsförvaltningen, för tiden intill den 1 juli 1948 utfärda provisoriska
avlöningsbestämmelser för tjänstemän vid riksdagens verk,

b) att fastställa tjänste- och personalförteckningar för riksdagens verk
med iakttagande av den lönegradsplacering för riksbankschef och vice riksbankschef,
som av delegerade föreslagits,

c) att vidtaga i samband med löneregleringen erforderliga ändringar i
övergångsplanen för riksbanken,

d) afl med iakttagande av de huvudgrunder, som i sådant hänseende må
beslutas för den civila statsförvaltningen, och med beaktande av vad delegerade
ovan föreslagit, utfärda övergångsbestämmelser;

3) besluta, att § 29 bankoreglementet skall erhålla den ändrade lydelse,
som framgår av vid delegerades skrivelse'' fogad bilaga.

Enligt det av delegerade överlämnade förslaget skulle statens löneplansförordning
tillämpas jämväl för riksdagens verk. Vidare skulle delegerade
bemyndigas att — på motsvarande sätt som i fråga om det Kungl. Maj:t

Bankoutskottets utlåtande nr 58.

lämnade bemyndigandet att för den civila statsförvaltningen utfärda provisoriska
avlöningsföreskrifter för tiden intill den 1 juli 1948 — utfärda avlöningsbestämmelser
för riksdagens verk att provisoriskt lända till efterrättelse
för tiden intill nyssnämnda dag. Då förslaget i tillämpliga delar ansluter
sig till det för statens tjänstemän antagna lönesystemet allenast med
de avvikelser, som betingas av de särskilda förhållandena inom riksdagens
verk, har utskottet funnit sig kunna tillstyrka förslaget. De mindre jämkningar
i kommittéförslaget, som delegerade förordat, har utskottet sålunda
funnit sig böra biträda.

Beträffande tjänstedräkt innebär delegerades förslag, att hittillsvarande
förmåner övergångsvis bibehållas för sådana ordinarie och extra ordinarie
tjänstemän, som redan erhållit dessa förmåner. För extra tjänstemän (aspiranter)
skulle förmånerna indragas vid befordran till ordinarie eller extra
ordinarie tjänst. Utskottet vill i detta sammanhang erinra, att utskottet i sitt
utlåtande nr 57 angående ordnandet av anställnings- och avlöningsförhållandena
för riksdagens vaktmästare m. m. utgått från att reglementets föreskrifter
om ersättning för tjänstedräkt skola gälla vare sig tjänstedräkten utlämnas
med äganderätt eller såsom lån. Med hänsyn till att riksdagsvaktmästarna
hittills erhållit tjänstedräkt såsom lån utan ersättning och till att
delegerade ifrågasatt särskilda övergångsbestämmelser för bl. a. riksbankens
och riksgäldskontorets nuvarande vaktmästare, kan det synas skäligt att
även de nuvarande riksdagsvaktmästarna vid överförande till extra ordinarie
anställning övergångsvis erhålla tjänstedräkt mot lägre ersättning än
som kan komma att uttagas av framdeles anställda vaktmästare. Det torde
böra ankomma på delegerade att på förslag av fullmäktige i riksgäldskontoret
utfärda erforderliga övergångsbestämmelser härom.

Jämlikt § 17 mom. 2 näst sista stycket i bankoreglemenlet utgår till industristyrelsens
ordförande ett särskilt arvode av 1 500 kronor för år, dock
ej för det fall att ordföranden tillika är deputerad. Med hänsyn till att det
arbete, som är förenat med ordförandeskapet i industristyrelsen, visat sig
vara av avsevärt större omfattning än som antogs vid styrelsens tillkomst
år 1944, har utskottet ansett sig böra föreslå, att till ordföranden i industristyrelsen
skall utgå ett arvode av 2 000 kronor för år, oavsett om ordföranden
är deputerad eller icke. Förslag till erforderlig ändring av nyssnämnda
författningsrum framlägges av utskottet.

I §§ 30, 31 och 33 bankoreglementet finnas hänvisningar Ii!! löneplancn
RA, respektive löneplanen RC eller till vissa lönegrader i dessa löneplaner.
Dessa hänvisningar böra för tiden från löneregleringens ikraftträdande utbytas
mot hänvisningar till motsvarande lönegrader i löneplan ur 1, resp.
löneplan nr 2 i statens löneplansförordning. Vidare erfordras viss jämkning
av § 42. Utskottet framlägger i det följande förslag liärutinnan. — De i § 40
bankoreglementet gjorda hänvisningarna till vissa paragrafer i det före den
1 juli 1947 gällande avlöningsreglementet för riksdagens verk böra, sedan

Bankoutskottets utlåtande nr 58.

det nya avlöningsreglementet utfärdats, ersättas med hänvisningar till motsvarande
paragrafer i sistnämnda reglemente. Förslag härom torde framläggas
av bankofullmäktige.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må

1) besluta, att statens löneplansförordning skall äga tilllämpning
vid riksdagens verk från och med den 1 juli 1947;

2) bemyndiga delegerade för riksdagens verk

a) att i huvudsaklig överensstämmelse med det av 1947
års löne- och pensionskommitté för riksdagens verk framlagda
förslaget, men med vidtagande av de ändringar i förhållande
till detta, som må varda påkallade för att i tilllämpliga
delar ernå likhet med de provisoriska avlöningsbestämmelser
som komma att gälla för tjänstemän vid den
civila statsförvaltningen, för tiden intill den 1 juli 1948 utfärda
provisoriska avlöningsbestämmelser för tjänstemän vid
riksdagens verk,

b) att fastställa tjänste- och personalförteckningar för
riksdagens verk med iakttagande av den lönegradsplacering
för riksbankschef och vice riksbankschef, som av delegerade
föreslagits,

c) att vidtaga i samband med löneregleringen erforderliga
ändringar i övergångsplanen för riksbanken,

d) att med iakttagande av de huvudgrunder, som i sådant
hänseende må beslutas för den civila statsförvaltningen, och
med beaktande av vad utskottet ovan föreslagit utfärda övergångsbestämmelser
;

3) besluta, att § 17 mom. 2, § 29, § 30 mom. 1, § 31
mom. 1, § 33 och § 42 mom. 2 bankoreglementet skola erhålla
den ändrade lydelse, som framgår av härvid fogad
bilaga.

Stockholm den 4 juli 1947.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Närvarande

från första kammaren: herrar Åkerberg, Andersson i Rossvik, Friggeråker,
Leander och Petersson i Karlskrona;

från andra kammaren: herrar Svedman, Paulsen, Andersson i Munkaljungby,
Sundberg, Nilsson i Landskrona och Persson i Norrby.

Bankoutskottets utlåtande nr 58.

Bilaga.

Förslag

till

ändrad lydelse av § 17 inom. 2, § 29, § 30 mom. 1, § 31 mom. 1, § 33 och
§ 42 inom. 2 bankoreglementet.

§ 17.

Mom. 2. Fullmäktige äga — — — vara fullmäktig.

Ledamot av---till fullmäktige.

Ärenden, som---därtill utser.

Till industristyrelsens ordförande utgår särskilt arvode av 2 000 kronor
för år. Annan ledamot---allmänna resereglementet.

Fullmäktige äga---i riksbanken.

§ 29.

Mom. 1. Fullmäktige äga att fördela förefintliga ordinarie tjänster mellan
kontoren på sätt fullmäktige med hänsyn till göromålens omfattning finna
lämpligt.

Mom. 2. Pröva fullmäktige ledigbliven tjänst kunna umbaras, aga fullmäktige
låta med tillsättning därav anstå ävensom, därest fullmäktige anse
tjänst lämpligen kunna ersättas med tjänst i lägre lönegrad, förordna om tillsättande
av sådan tjänst.

§30.

Mom. 1. För erhållande av ordinarie tjänst med lön enligt löneplan nr 1
gälla följande kompetensvillkor, nämligen

1 :o) beträffande tjänst i någon av lönegraderna Ca 20—37

a) studentexamen eller--— må begagnas;

2:o) beträffande tjänst i lägre lönegrad än Ca 20, vilken icke---

erforderliga kunskaper.

§31.

Mom. 1. Innan ordinarie tjänst med lön enligt löneplan nr 1 tillsättes,

---tjänst i någon av lönegraderna Ca 20—37, genom---fjorton

dagar. Kungörelse skall såvitt möjligt avse tjänst i viss lönegrad.

Bankoutskottets utlåtande nr 58.

§33.

Ordinarie tjänster tillsättas av fullmäktige.

För ordinarie tjänstemän med lön enligt löneplan nr 1 utfärdas konstitutorial.

Ordinarie tjänstemän med lön i någon av lönegraderna Cp 1—24 förordnas
för högst tre år i sänder.

§ 42.

Mom. 2. Arbetarnas pensionsförhållanden äro angivna i 1947 års tjänsteoch
familjepensionsreglementen för arbetare samt av delegerade för riksdagens
verk utfärdade övergångsbestämmelser för riksbankens arbetare.

Över beslut---förenämnda pensionsreglementen och övergångsbe stämmelser,

må besvär anföras hos bankoutskottel.

Beträffande anmälan---motsvarande tillämpning.

1947 ÅRS LÖNE- OCH PENSIONSKOMMITTÉ FÖR
RIKSDAGENS VERK

BETÄNKANDE

med förslag till

1947 ÅRS AVLÖNINGSREGLEMENTE FÖR
RIKSDAGENS VERK

Avgivet den 12 juni 1947

i i

vin { :-i r/ }!''■•:

Till Herrar Delegerade för Riksdagens verk.

Genom beslut den 22 januari 1947 ha Herrar Delegerade med anledning
av den förestående löne- och pensionsregleringen för den allmänna statsförvaltningen
uppdragit åt en kommitté av fyra personer att i nära överensstämmelse
med de förslag, som Kungl. Maj:t komme att framlägga för riksdagen
eller utfärda med stöd av riksdagens bemyndigande, utarbeta och till
delegerade inkomma med förslag till nya avlönings- samt tjänste- och fainiljepensionsbestämmelser
för tjänstemän vid riksdagens verk.

Till ledamöter av nämnda kommitté utsågos deputeraden, bankofullmäktige
D. Hall, tillika ordförande, samt bankdirektören Hj. Ekengren, kanslirådet
i finansdepartementet F. Ericson och riksgäldskommissarien S.
Widlund.

Till sekreterare har kommittén jämlikt givet bemyndigande utsett amanuensen
G. Edgardh.

Kommittén, som antagit benämningen »1947 års löne- och pensionskommitté
för riksdagens verk», får härmed till Herrar Delegerade överlämna
betänkande med förslag till 1947 års avlöningsreglemente för riksdagens
verk. Kommittén avser att senare överlämna förslag till pensionsreglementen.

Till kommittén ha fullmäktige i riksbanken den 27 februari 1947, med
eget uttalande, överlämnat ett av industristyrelsen framlagt förslag i vissa
frågor.

Stockholm den 12 juni 1947.

Hjälmar Ekengren

DAVID HALL
Folke Ericson

Sten Widlund
/ Claes H. Edgardh

Inledning.

Gällande avlöningsbestäinmelser för den civila statsförvaltningen och

riksdagens verk.

Gällande avlöningssystem för den civila statsförvaltningens tjänstemän
bygger på av 1936 års lönekommitté framlagda förslag och har ägt tillämpning
sedan den 1 juli 1939. Huvudbestämmelserna återfinnas i

avlöningsreglementet den 4/1 1939 (nr 8) för ordinarie tjänstemän vid den
civila statsförvaltningen (civila avlöningsreglementet) jämte tilläggsbestämmelser
meddelade genom kungörelse den 22/6 1939 (nr 478) samt

avlöningsreglementet den 15/6 1939 (nr 273) för icke-ordinarie tjänstemän
vid den civila statsförvaltningen (civila icke-ordinariereglementet).

Vid sidan av nämnda reglementen ha genom olika författningar meddelats
kompletterande bestämmelser i skilda hänseenden.

De för tjänstemän vid riksdagens verk gällande avlöningsbestämmelserna
meddelades i anslutning till löneregleringen för den civila statsförvaltningen
på grundval av förslag, som utarbetades av dåvarande lönekommittén för
riksdagens verk. Avlöningsreglementet för ordinarie tjänstemän vid riksdagens
verk (avlöningsreglementet för riksdagens verk) antogs av 1939 års
riksdag och avlöningsreglementet för icke-ordinarie tjänstemän vid riksdagens
verk (icke-ordinariereglementet för riksdagens verk) utfärdades med
stöd av riksdagens beslut av delegerade för riksdagens verk den 21 juni
1939. Tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet för riksdagens verk
utfärdades av delegerade den 29 juni 1939.

De för riksdagens verk gällande bestämmelserna bygga i likhet med vad
som var förhållandet före 1939 års lönereglering i huvudsak på de statliga
reglementena; jämväl de ändringar, som under tiden från de statliga reglementenas
ikraftträdande företagits i dessa, ha som regel föranlett motsvarande
ändringar i reglementena för riksdagens verk. Förefintliga skiljaktigheter
redovisas i den följande översikten över det gällande lönesystemet eller
i samband med redogörelsen för det framlagda förslaget till nytt avlöningsreglemente
för riksdagens verk.

Översikt över bestämmelserna.

Vid riksdagens verk förekomma följande anställningsformer med lön enligt
löneplan: ordinarie och extra ordinarie anställning samt anställning såsom
extra tjänsteman (icke pensionsgrundande). Motsvarighet saknas däremot
till den vid kommunikationsverken förekommande anställningsformen
såsom aspirant.

Lön utgår enligt bruttolönesystem; innehavare av pensionsberättigande
tjänst har således att vidkännas pensionsavdrag på lönen.

Samma dyrortsgraderade löneplaner (differentierade på ortsgrupperna
A—I) tillämpas inom de båda förvaltningsområdena. Ordinarielöneplanen A
betecknas emellertid vid riksdagens verk såsom löneplan RA. Denna löneplan
omfattar 34 lönegrader, av vilka lönegraderna 1—19 omfatta vardera
fem och lönegraderna 20—34 vardera fyra löneklasser. Löneplan Eo omfattar
30 lönegrader, av vilka likaledes 19 :e och lägre lönegrader omfatta
vardera fem löneklasser och övriga lönegrader fyra löneklasser. Löneplanen
är så uppbyggd, att begynnelselöneklassen i varje lönegrad är ett steg lägre
än i motsvarande lönegrad på ordinarieplanen. Löneplan Ex slutligen omfattar
23 lönegrader, vilka samtliga innehålla vardera tre löneklasser. Begynnelselöneklassen
i varje lönegrad är tre enheter lägre än i lönegrad med
samma nummer på ordinarielöneplanen.

Vad härefter angår löneplaner med icke dyrortsgraderad lön saknas vid
riksdagens verk motsvarighet till löneplan B (för ordinarie tjänstemän, tillsatta
medelst fullmakt) vid den civila statsförvaltningen. Löneplan C (för
ordinarie tjänstemän, förordnade för viss tid eller tills vidare) vid den civila
statsförvaltningen motsvaras vid riksdagens verk av löneplan RO. Sistnämnda
löneplan omfattar ingen motsvarighet till de två lägsta lönegraderna
på löneplan C. Lönegradsbeteckningarna RC b, a och 1—11 svara i tur och
ordning mot beteckningarna C 3—15. I de två högsta lönegraderna 12 och
13 upptar löneplan RC andra belopp än i de motsvarande högsta lönegraderna
10 och 17 på löneplan C. Lönegraderna omfatta endast en löneklass.

På lönen utgår under andra kvartalet 1947 rörligt tillägg med 15 procent
och kristillägg med 21 procent med iakttagande dock av viss maximering
av tilläggsunderlaget. Rörligt tillägg och kristillägg med sammanlagt 31 procent
utgår sålunda icke på den del av månadslön, som må överstiga 900
kronor, och det från och med ingången av ovannämnda kvartal utgående
kristillägget med ytterligare 5 procent enligt motsvarande beräkning icke på
vad som överstiger 500 kronor.

Vidare utgår provisoriskt lönetillägg med senast för budgetåret 1946/47
fastställda belopp.

Vid sidan av anställningsformer med lön enligt löneplan förekomma vidare
vissa icke-ordinarie anställningsformer med arvode.

1 fråga om flertalet av de grupper av bestämmelser, för vilka i det följande
skall redogöras, gälla olika förutsättningar eller utgå olika förmåner för
ordinarie, extra ordinarie och extra tjänstemän. Framställningen kommer
emellertid att begränsas till att avse endast huvudlinjerna.

Gällande regler beträffande löneklassplacering vid befordran bygga i huvudsak
på sneddningsprincipen. I viss utsträckning förekommer emellertid
även tillgodoräkning av tidigare tjänstgöring. Vid övergång från kollektivavtalsanställning
till tjänstemannaanställning tillämpas en s. k. jämförelseregel
med hänsynstagande till att viss löneökning skall beredas tjänstemannen
vid övergången.

Uppflyt t ning till högre löneklass sker i princip med tre års intervall. Vissa
förutsättningar gälla emellertid härför; vederbörande måste sålunda ha fullgjort
tjänstgöring under minst fyra femtedelar av treårsperioden, därvid
emellertid semester och vissa slag av tjänstledigheter likställas med tjänstgöring.

Scmesterförmånerna äro för ordinarie och extra ordinarie tjänstemän avvägda
med hänsyn dels till löneställning och dels till uppnådd ålder, därvid
tor extra ordinarie tjänstemän gäller eu indelning i tre åldersgrupper mot

två för de ordinarie. I den lägsta åldersgruppen för extra ordinarie —- intill
det år vederbörande fyller MO år — är semestern fem dagar kortare än för
ordinarie tjänstemän i motsvarande ålder. Extra tjänstemän äga rätt till
15 dagars semester under förutsättning dock att vederbörande fullgjort
tjänstgöring i statsanställning i minst 180 dagar.

Tjänsteman äger vid vissa tjänstledigheter åtnjuta oavkortad lön. Härvid
gäller för ordinarie tjänstemän en sammankoppling av antalet avdragsfria
sjukdagar med antalet semesterdagar, så att summan av dessa dagar oavsett
löneställning är lika. Extra ordinarie tjänsteman äger endast rätt till sju
avdragsfria sjukdagar för kalenderår.

Vid tjänstledighet tillämpas i övrigt tre typer av avdrag: A-, B- och Cavdrag.
C-avdraget innebär mistning av hela lönen, B-avdraget är lika med
dubbla A-avdraget. A- och B-avdragen äro icke dyrortsdifferentierade.

Till tjänstemän med stationering i rikets nordligare delar utgår kallortstillägg.
I de för riksdagens verk gällande bestämmelserna hänvisas i fråga
om de närmare grunderna för dessa tilläggs utgående till vad härutinnan
gäller för den civila statsförvaltningen.

Vid vissa förordnanden å annan tjänst äger tjänsteman utöver lön i egen
tjänst uppbära vikariatsersättning. Nämnda ersättning utgöres av skillnaden
mellan i labell upptagna dagbelopp för den lönegrad, som den uppehållna
tjänsten tillhör, och den egna tjänstens lönegrad; ersättningen skall
dock utgöra minst 00 öre för dag. De i nämnda tabell upptagna lönegradsvis
fastställda beloppen äro icke dyrortsdifferentierade. Särskilda förhållanden
beträffande vikariatsförordnanden föreligga vid riksbanken, sammanhängande
med den i övergångsplanen för banken förutsatta successiva
minskningen av antalet tjänster i mellangraderna.

Vid förordnande, som kan väntas bliva av längre varaktighet, må i stället
för lön å egen tjänst och vikariatsersättning utgå vikariatslön beräknad efter
.särskilda grunder. Tjänstemannen avstår härvid från lönen i egen tjänst.
Beslut om medgivande av vikariatslön meddelas vid riksdagens verk av vederbörande
mvndighet och inom den civila statsförvaltningen av Kungl.
Maj:t.

A vikariatsersättning och vikariatslön utgå rörliga tilläggsförmåner.

Till tjänstemännen kunna vidare utgå vissa andra särskilda ersättningar.
I fråga om reseersättning inrymma reglementena för riksdagens verk vissa
bestämmelser utöver de i de .statliga reglementena meddelade; i dessa upptagas
dels frågan om ersättning för sådana regelbundet eller ofta förekommande
resor, som innefattas i tjänstemans vanliga tjänsteutövning, och
vidare ersättning för utrikes resor. Beträffande tjänstgöringstraktamentc
hänvisas däremot endast till vid den civila statsförvaltningen tillämpade
grunder. Även bestämmelserna angående ersättning för flijttningskostnad
hänvisa till för den civila statsförvaltningen meddelade föreskrifter. I stadgandet
regleras jämväl det fall, att tjänsteman övergår från befattning i
statens tjänst, på vilken reglementena för riksdagens verk icke äga tilllämpning.

I fråga om felråkningspenningar gälla särskilda regler för riksdagens verk.
Denna förmån är emellertid under successiv avveckling.

De för riksdagens verk meddelade bestämmelserna angående övertidsersättning
skilja sig i vissa punkter från de vid civilförvaltningen gällande.
Sålunda uttalas beträffande ordinarie tjänstemän, att ersättning må utgå
endast i den mån vederbörande myndighet så bestämmer. Såsom allmänt

villkor för åtnjutande av ersättning föreskrives, att för befattning eller tjänstgöring,
varom fråga är, fastställts en arbetstid, icke understigande 7 timmar
för dag eller 42 timmar för vecka. Enligt för riksbanken gällande särskilda
bestämmelser må vidare under vissa förutsättningar vid övertidsarbete tillhandahållas
tjänsteman fri måltid; i dylika fall utgår ej särskild övertidsersättning.

Beträffande sjukvårdsförmåner och begravningshjälp gälla samma bestämmelser
för riksdagens verk och för civilförvaltningen. Motsvarande gäller
bestämmelserna om tjänstebostad med undantag blott för att reglementena
för riksdagens verk sakna föreskrifter rörande bestämmandet av ersättning
för tjänstebostad å ort, som saknar hyresmarknad, samt att de uppgifter,
som enligt de statliga reglementena åvila statens bostadsnämnd, i stället
skola handläggas av lönenämnden för riksdagens verk.

Stadgandena angående tjänstedräkt äro likalydande med undantag dock
för att vid riksdagens verk icke förekommer en maximering av avdragsprocenten
— inom den statliga civilförvaltningen till högst femtio procent
—- vid bestämmandet av ersättning för utbekomna persedlar eller materialier.

Under rubriken Särskilda bestämmelser återfinnas i avlöningsreglementet
för riksdagens verk under särskilda paragrafer för de olika verken vissa
speciella stadganden angående olika tjänstemän tillkommande förmåner. I
nämnda reglemente stadgas slutligen angående delegerade för riksdagens
verk och beträffande besvär över delegerades beslut samt angående en mot
allmänna lönenämnden svarande lönenämnd för riksdagens verk.

1947 års allmänna lönereglering.

Genom beslut den 29 juni 1945 uppdrog Kungl. Maj:t åt en kommitté, benämnd
1945 års lönekommitté, att verkställa revision av gällande avlöningsbestämmelser
för befattningshavare vid den civila och militära statsförvaltningen
och det statsunderstödda kommunala skolväsendet. Enligt meddelade
direktiv hade lönekommittén att fungera dels som utredningskommitté i vanlig
mening och dels som delegation för löneförhandlingar under ordförandens
ledning med representanter för de av utredningen berörda personalgrupperna.

För alt, såsom förutsatts, den nya löneregleringen skulle kunna genomföras
från och med ingången av budgetåret 1947/48, prövades det nödvändigt,
att förslag beträffande de nya lönebeloppen och de frågor, som ingingo
såsom väsentliga led i själva löneavvägningen, ävensom i vissa andra hänseenden,
som nära sammanhängde därmed, kunde framläggas under första
halvåret 1946. Då det icke visade sig möjligt att inom denna lid fullgöra
hela utredningsuppdraget, nödgades lönekommittén begränsa det förslag,
som framlades i dess första betänkande (SOU 1946:48), i enlighet med vad
sålunda angivits. I elt andra betänkande (SOU 1947:23) har kommittén
framlagt förslag i vissa frågor, som icke medtagits i det föregående betänkandet,
ävensom, bland andra reglementsförslag, förslag till statens löneplansförordning
och till .statens allmänna avlöningsreglemente.

De i lönekommitténs betänkanden framlagda förslagen utgöra resultatet
av förhandlingar med tjänstemännens huvudorganisationer: statstjänarkartellen,
statstjänstemännens riksförbund och tjänstemännens centralorganisation.

De i lönekommitténs första betänkande framlagda förslagen ha med endast
mindre ändringar godkänts av 1946 års riksdag vid dess höstsession
(prop. nr 333, riksd. skr. nr 528).

De i lönekommitténs andra betänkande framlagda förslagen ha genom
proposition med förslag till statens lönepiansförordning in. in. (nr 281) förelagts
årets riksdag och äro för närvarande föremål för prövning. 1 propositionen
förordas vissa sakliga ändringar i förhållande till lönekommitténs
förslag och departementschefen förklarar sig vidare med anledning av vid
remissbehandlingen framkommen kritik mot de föreslagna avlöningsbestämmelsernas
utformning ha låtit påbörja eu formell översyn i syfte att i möjligaste
mån tillmötesgå de av remissmyndigheterna framförda önskemålen.

Beträffande formen för de nya avlöningsreglementenas antagande har
lönekommittén ifrågasatt, alt dessas ordalydelse icke skulle underställas
riksdagen för godkännande utan att Kungl. Maj:t skulle av riksdagen bemyndigas
att utfärda reglementena i huvudsaklig överensstämmelse med vid
vederbörande riksdagsskrivelser eller vid i skrivelserna åberopade utskottsutlåtanden
fogade författningsförslag. Departementschefen har ansett sig
böra tillstyrka nämnda förslag och har vid föranstaltandet av översynen förklarat
sig ha utgått från att Kungl. Maj:t skulle tillerkännas befogenheten
att svara för reglementenas utredigering.

Den föreslagna och i vissa delar redan i princip av statsmakterna godkända
nygestaltningen av det statliga lönesystemet innefattar delvis mycket
genomgripande förändringar i förhållande till gällande regler.

I det följande skall sammanfattningsvis redogöras för de mera väsentliga
förändringarna. Härvid bortses från de ändringar i sakligt hänseende i förhållande
till 1945 års lönekommittés förslag, som departementschefen funnit
böra vidtagas vid avlöningsbestämmelsernas slutliga utformning.

För civila tjänstemän i allmänhet komma att gälla en dyrortsgraderad
löneplan, löneplan nr 1, och en icke dyrortsgraderad löneplan, löneplan nr 2.
Beträffande grunderna för avvägningen av löneökningen i olika lönelägen
torde få hänvisas till 1945 års lönekommittés betänkande I (s. 86 ff.). De
nya löneplanerna upptaga nettolöner. Den dyrortsgraderade löneplanen nr 1
upptager endast fem ortsgrupper mot nuvarande nio. Nettolönespännvidden,
beräknad som skillnaden mellan lönerna för lägsta och högsta ortsgrupp i
procent av sistnämnda lön, utgör i princip 16 procent mot nu 25 procent
men minskas i 25:e och högre löneklasser successivt till 8,56 procent. Samtliga
lönegrader omfatta fyra löneklasser. Härigenom kommer direkt motsvarighet
att saknas till nuvarande 19:e lönegraden; frågan om tjänster i
denna lönegrad skola föras till lönegrad motsvarande nuvarande 18:e eller
20 ;e lönegraden avses skola prövas i särskild ordning.

De nya löneplanerna föreslås skola intagas i en särskild författning, statens
lönepiansförordning, vilken skall innehålla jämväl grundlönetabeller upptagande
månadslöner, daglöner, A-avdragsbelopp och övertidsersättningar.
Lönerörligheten avses skola åvägabringas genom förhöjning av de i grundlönetabellerna
intagna beloppen. Tabeller över de på så sätt förhöjda beloppen
avses skola bifogas förordningen. Maximiunderlaget för förhöjning
av månadslön skall utgöra 1 200 kronor.

Avlöningsbestämmelserna för ordinarie och icke-ordinarie personal skola
meddelas i ett gemensamt reglemente, statens allmänna avlöningsreglemente.

I fråga om anställningsformerna föreslås, att lönegraderna för extra ordinarie
tjänstemän skola omfatta samma löneklasser som motsvarande ordi -

narielönegrader samt att extra ordinarie tjänstemän i viss lönegrad jämväl
i övrigt skola äga åtnjuta samma förmåner som ordinarie tjänstemän i lönegrad
med samma ordningsnummer. Aspirantanställning avses skola få allmän
tillämpning för rekryteringspersonal inom statsförvaltningen. Vid sidan
av dessa huvudanställningsformer avses skola förekomma ytterligare eu allmän
anställningsform, anställning såsom extra tjänsteman, vilken till sin
innebörd avsevärt skiljer sig från nuvarande extra anställning. Extra tjänsteman
skall i fråga om lön vara jämställd med ordinarie och extra ordinarie
tjänsteman i lönegrad med motsvarande nummer, men i fråga om övriga
avlöningsförmåner likställas med aspirant.

Lönegradsnumret för aspiranttjänst och extra tjänst skall, där ej Kungl.
Maj:t annorlunda beslutit, bestämmas av vederbörande myndighet.

Härvid föreskrives i fråga om aspiranttjänst, att det åligger myndigheten
att åsätta tjänsten det lönegradsnummer, som med två enheter understiger
lönegradsnumret för den ordinarie eller extra ordinarie tjänst, som normalt
utgör första befordringstjänst från aspiranttjänsten. Departementschefen
uttalar härom (prop. nr 281. s. 75), att i den mån Kungl. Maj:t kommer att
fastställa reglerad befordringsgång för vissa befattningshavargrupper nämnda
regel i vissa fall torde komma att frångås; vidare bör. där Kungl. Maj:t
enligt nu gällande bestämmelser föreskrivit placering av extra befattning i
lönegrad med lägre ordningsnummer än som gäller för motsvarande extra
ordinarie tjänst, om ej skäi till avvikelse föreligga, detsamma gälla i fråga
om lönegradsplacering av motsvarande aspiranttjänst efter löneregleringens
genomförande.

Extra tjänst må icke åsättas högre lönegradsnummer än som gäller för
ordinarie eller extra ordinarie tjänst av motsvarande slag eller å vilken
arbetsuppgifterna äro jämförliga med den extra tjänstens arbetsuppgifter.
Om dylik motsvarighet saknas bör lönegradsnumret bestämmas i enlighet
med av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser. 1945 års lönekommitté har
i samband härmed uttalat, att en placering i lägre lönegrad än som nyss
sagts bör kunna ske, där särskilda skäl finnas för en dylik placering (Betänkande
nr II, s. 17).

Såsom förut nämnts skall extra ordinarie tjänsteman erhålla samma
sociala förmåner som ordinarie, i fråga om aspiranter och extra tjänstemän
har föreslagits en betydande omläggning av de regler, som nu gälla i fråga
om sociala förmåner för motsvarande personalgrupper. Till grund för rätten
till dylika förmåner skall ligga tiden för anställning i statens tjänst, beräknad
på visst sätt. Beträffande beräkningsgrunderna må nämnas, att härvid
— liksom i fråga om löneklassplacering — skall tillämpas en regel om
treårsavbrott, innefattande att hänsyn icke tages till anställning, som efterföljts
av ett sammanhängande avbrott i statsanställningen å tre år. Aspirant
och extra tjänsteman skall, därest han icke kan räkna sex månaders anställning,
icke äga rätt till andra sociala förmåner utöver olycksfallsersättning
än semester. Vid en anställningstid på sex månader men icke uppgående
till tre år skall dylik tjänsteman med vissa jämkningar erhålla rätt
till de förmåner, vilka nu tillkomma extra tjänstemän. I och med att vederbörande
uppnått tre års anställningstid skall han erhålla samma förmåner,
dock ej pensionsrätt, som om han vore extra ordinarie tjänsteman. I fråga
om rätten till vissa förmåner tillämpas i bestämmelserna om indelning på
Ire grupper, varvid till grupp 1 hänföras aspiranter och extra tjänstemän
med mindre än sex månaders anställningstid, till grupp 2 aspiranter och

lliliang till riksdagens protokoll 1947. tf sand. Nr 5tf. 2

extra tjänstemän med sex men icke trettiosex månaders anställningstid samt
slutligen till grupp 3 övriga aspiranter och extra tjänstemän samt extra ordinarie
och ordinarie tjänstemän.

I samband med löneregleringen skola införas nya lönegradsbeteckningar.

I fråga om reglerna för inplacering och uppflyttning i löneklass föreslås
mycket genomgripande ändringar.

Gällande regler om placering i löneklass vid övergång från kollektivavtalsanställning
ha reviderats och kompletterats med en garantiregel, som medför
möjlighet till visst hänsynstagande till långvarig anställning med lön
enligt kollektivavtal.

Sneddning kommer att kunna ske vid övergång från ett vikariatslöneförordnande
till ett annat.

Den tid, varunder tjänsteman i lägre tjänst tillhört slutlöneklassen, som
må tagas i beräkning för placering vid befordran till högre tjänst, har utsträckts
från tre år till nio år.

Slutligen har en genomgripande omläggning skett beträffande förutsättningarna
för uppflyttning till högre löneklass.

I fråga om semester har bland annat vidtagits den ändringen, att nuvarande
karenstidsbestämmelse i fråga om extra tjänstemans rätt att åtnjuta
semester slopats. För aspiranter och extra tjänstemän med mindre än trettiosex
anställningsmånader skall semestern utgöra 20 dagar. Aspiranter och
extra tjänstemän med längre anställningstid följa de för ordinarie och extra
ordinarie tjänstemän meddelade reglerna. Aspirant och extra tjänsteman
skall under vissa förutsättningar äga rätt till semesterersättning. De provisoriska,
under senare år meddelade bestämmelserna om att semester må
utlagas senast under maj månad nästpåföljande år (enligt de gällande reglementena
senast under mars månad) ha intagits i reglementet.

Bestämmelserna angående avlöning vid tjänstledighet och tjänstgöringshinder
ha till övervägande delen utformats i tabellarisk form. Beträffande
avvägningen av tjänstledighetsavdragen för olika grupper av tjänstemän tilllämpas
ovannämnda indelning på grupperna 1—3. Av föreslagna ändringar
i sakligt hänseende må här nämnas, att avdraget under tjänstledighet för
riksdagsmannaskap skärpts från A- till B-avdrag, att viss skärpning företagits
vid ledighet för värnpliktstjänstgöring, att i överensstämmelse med vad
tidigare anförts beträffande extra ordinaries likställande med ordinarie
tjänstemän begränsningen för extra ordinarie tjänstemän av antalet avdragsfria
sjukdagar till sju dagar bortfallit samt att utan ändring av det tidigare
medgivna högsta dagantalet (120 dagar) tjänstledighet för havandeskap eller
barnsbörd med bibehållande av viss del av lönen må förläggas till tiden till
och med 120:e dagen från förlossningen.

I fråga om vikariatslön innebär förslaget, att sådan lön skall utgå, så snart
vissa i avlöningsreglementet preciserade förutsättningar äro för handen,
utan att frågan om rätt för vikarie att komma i åtnjutande av nämnda förmån
behöver, såsom för närvarande, underställas Kungl. Maj ds prövning.
Såsom generellt villkor för rätten att åtnjuta vikariatslön föreslås böra gälla,
att förordnandet, i förekommande fall efter kungörande till ansökning, meddelats
i den ordning, som är stadgad för tillsättande av den tjänst förordnandet
avser eller göromålen tillhöra. Enligt förslaget skall nämnda ordning
regelmässigt iakttagas såväl då ordinarie eller exlra ordinarie tjänst
kan beräknas komma att uppehållas på förordnande under minst sex månader
i en följd, som även då en tjänst uppehållits på förordnande under fem

månader i en följd och det kan beräknas, att tiden för tjänstens uppehållande
på angivet sätt skall komma att omfatta mer än de båda närmast följande
månaderna. I senare fallet avses förordnande å tjänsten, räknat lrån
och med sjunde månadens ingång, skola meddelas i nyss nämnd ordning.

I vissa fall har enligt förslaget möjlighet synts böra föreligga att, där villkoret
om förordnandets meddelande i viss ordning uppfyllts, på särskilda
skäl tillerkänna tjänsteman vikariatslön, även om den ifrågavarande tjänsten
icke uppehållits eller väntas komma att uppehållas på förordnande under
så lång tid, som nu nämnts. Beslut härom har föreslagits böra fattas av
Kungl. Maj:t. Skäl, som här avses, ha exempelvis ansetts föreligga i vissa
fall, då en tjänst uppehälles å förordnande i avvaktan på att den inom eu
kortare tidrymd skall återbesättas.

Med vikariatslön komma att vara förbundna samma löneförmåner, som
skulle tillkommit den förordnade, om han varit innehavare av tjänsten.

I fråga om grunderna för vikciriatsersättnings beräknande föreslås betydande
omläggningar. Såsom tidigare nämnts äro de nuvarande lönegradsvis
fastställda belopp, vilkas skillnad utgör vikariatsersättningen, bestämda utan
hänsyn till lönernas dyrortsvariation. Ändring föreslås härutinnan i det att
enligt det föreslagna beräkningssystemet ersättningen på visst sätt skall bestämmas
med utgångspunkt från i statens löneplansförordning eller i därtill
såsom bilagor fogade tabeller angivna daglöner. Beträffande de föreslagna
nya grunderna för vikariatsersättningens beräknande i olika fall torde få hänvisas
till 1945 års lönekommittés betänkande II (s. 118 f. och 211 f.).

För avgörandet, huruvida i ett visst fall förutsättningar för meddelande
av vikariatsförordnande föreligga, böra enligt 1945 års lönekommitté de principer
fortfarande vara vägledande, som kommit till uttryck i Kungl. Maj ds
cirkulär den 29 juni 1945, nr 518. Härav har lönekommittén ansett böra
följa, att tjänsteman inom en reglerad befordringsgång icke erhåller förordnande
att vikariera å högre tjänst inom samma befordringsgång, såvida ej
uppehållandet av den högre tjänsten föranleder, alt särskilda, mera kvalificerade
eller ansvarskrävande göromål åläggas tjänstemannen eller fråga
är om förordnande av stadigvarande natur. Lönekommittén uttalar vidare,
att anställning såsom aspirant, varunder vederbörande skall tillhöra en två
nummer lägre lönegrad än den, till vilken motsvarande ordinarie eller extra
ordinarie tjänster äro hänförda, alltid är att betrakta som elt led i en reglerad
befordringsgång. Aspirant bör därför icke kunna förordnas som vikarie
å sådan extra ordinarie tjänst, för vars erhållande aspiranttiden närmast utgör
en förberedelse, eller å motsvarande ordinarie tjänst. Lönekommittén
uttalar vidare, att icke heller i fall, då extra tjänst är placerad i lägre lönegrad
än en motsvarande eller jämförlig ordinarie eller extra ordinarie tjänst,
förutsättningar kunna anses föreligga för vikariatsförordnande å sistnämnda
tjänst.

De nya bestämmelserna angående gottgörelse för övertid stjänstgöring innebära,
bland annat, alt den kontanta övertidsersättningen fastställes löneklassvis
och differentieras i dyrortshänseende, varjämte ersättningsbeloppen göras
rörliga så att de förhöjas efter samma procenttal som lönen.

De föreslagna bestämmelserna angående tjänst (‘bostad innebära inga mera
väsentliga förändringar av saklig innebörd. I fråga om ersättningsgrunderna
har gjorts det tillägget, att vid ersättningens bestämmande jämväl skall beaktas
bostadens belägenhet och karaktär av tjiinstebostad.

Vissa ändringar ha förordats i fråga om bestämmelserna angående tjänste -

dräkt. Med utgångspunkt från att frågan om de tjänstemännen åvilande
kostnaderna för tjänstedräkt bör så vitt möjligt regleras så att det för varje
tjänsteman blir ekonomiskt likgiltigt, om han är underkastad uniformsplikt
eller icke, ha ändringar föreslagits i gällande rabattsatser. Rabatten vid
första anskaffning av viss uniformspersedel föreslås skola sättas till 75 procent
av myndighets självkostnadspris. Å andra sidan föreslås, att någon
lägsta gräns (för närvarande 30 procent) för storleken av den rabatt, som
må medgivas tjänsteman vid annan nyanskaffning av persedel, icke skall
fastställas. Den högsta medgivna rabatten vid dylik nyanskaffning föreslås
utan ändring skola vara 50 procent. Rabatten föreslås skola så avvägas, att
den kan anses motsvara den merkostnad uniiormsplikten i och för sig beräknas
åsamka tjänstemännen. Härutöver föreslås bland annat, att det för
närvarande inom vissa förvaltningsområden medgivna förfaringssätt, enligt
vilket tjänstemännen äga att själva ombesörja persedels tillverkning och erhålla
sömnadsbidrag högst motsvarande vad statsverket eljest skulle gälda,
skall fastställas för allmän tillämpning.

Löne- och pensionskommitténs förslag.

Kommitténs uppgift har varit att förbereda eu lönereglering för riksdagens
verk i anslutning till den allmänna statliga löneregleringen. Det förslag till
nytt avlöningsreglemente för riksdagens verk. som kommittén framlägger,
bygger på det av 1945 års lönekommitté utarbetade förslag till statens allmänna
avlöningsreglemente, vilket såsom bilaga 1 bifogats proposition nr
281 till årets riksdag. Såsom av den lämnade redogörelsen för 1947 ars allmänna
lönereglering framgått, är nämnda reglementsförslag för närvarande
föremål för slutlig utredigering, i samband varmed jämväl vissa jämkningar
i sakligt hänseende förutsatts skola ske. För att uppnå överensstämmelse
mellan reglementet för riksdagens verk och det allmänna avlöningsreglementet
i den lydelse, vari detta kommer att utfärdas, kunna därför vissa
ändringar i det här framlagda reglementsförslaget komma att bli erforderliga.
Delegerade synas böra erhålla enahanda befogenheter i avseende å
reglementets utfärdande, som meddelas Kung!. Maj:t i fråga om det statliga
reglementet, samt jämväl erhålla bemyndigande att i samband med utfärdandet
vidtaga de ändringar i förhållande till reglementsförslaget, som sammanhänga
med ovannämnda förhållanden. 1 detta sammanhang må jämväl
beröras frågan om formen för vidtagande av framtida ändringar i reglementet
för riksdagens verk. I den mån dylika ändringar föranledas av ändringar
i det statliga reglementet i avseende å för de båda reglementena gemensamma
och likalydande bestämmelser, torde åt delegerade kunna lämnas
bemyndigande att företaga ändringarna. För ändringar i fråga om för riksdagens
verk speciella bestämmelser förutsättes däremot skola krävas riksdagens
beslut.

Löneplanerna.

I sitt reglementsförslag har kommittén förutsatt, att statens löneplansförordning
skall äga tillämpning jämväl för riksdagens verk. Nuvarande anordning
med en särskild icke dyrortsgrupperad löneplan för riksdagens
verk skulle alltså bortfalla. Härav komma med hänsyn till uppbyggnaden

av den nya löneplan nr 2 all följa vissa ändringar i den relativa löneställningen
för befattningshavare på nuvarande löneplan RC, jämväl beträffande
de lönegrader å löneplan C respektive RC, vilka upptaga enahanda belopp.
Vidare medför övergången till en gemensam icke dyrortsgrupperad löneplan
vissa konsekvenser beträffande de båda högsta lönegraderna på löneplan RC,
vilka upptaga andra belopp än på löneplan C. Vice riksbankschefen (RC 12)
kommer alt erhålla en relativ löneförbättring med ettusen kronor, medan
riksbankschefen (RC 13) kommer att vidkännas en relativ försämring med
motsvarande belopp.

Vid sitt övervägande av förevarande fråga har lönekommittén funnit de
fördelar, som skulle följa med alt statens löneplansförordning kunde utan
inskränkning tillämpas jämväl för riksdagens verk, vara av avgörande betydelse.
Lönekommittén vill emellertid förorda, att den nuvarande riksbankschefen
tillerkännes ett mot den relativa löneförsämringen svarande
personligt lönetillägg med ettusen kronor. Vidare har lönekommittén för
att bibehålla nuvarande paritet i lönehänseende mellan bankokommissarie,
som är ställföreträdande sektionschef, och direktörerna vid avdelningskontoren
i Göteborg och Malmö i sitt reglementsförslag vidtagit en höjning av
maximibeloppet av till förstnämnda befattningshavare utgående ställföreträdararvode
från 2 000 till 2 400 kronor. Att för vice riksbankschefen införa
en särskild löneklass utan motsvarighet å den statliga löneplanen nr 2
har kommittén icke ansett böra komma i fråga. Kommittén har övervägt
att föreslå en mot den ovannämnda löneförbättringen svarande sänkning
från 7 000 kronor till 6 000 kronor av maximibeloppet för det arvode, vilket
av bankofullmäktige må tillerkännas vice riksbankschef, som ej är fullmäktig.
Med hänsyn till att nämnda arvodesbelopp avvägts till överensstämmelse
med de arvoden, vilka enligt § 16 mom. 5 bankoreglementet utgå
till fullmäktige, har kommittén emellertid ansett sig icke vilja framlägga
förslag av denna innebörd.

Av efterföljande sammanställning framgår blivande lönegradsbeteclcning
och lönegradsnummer för nuvarande befattningshavare å löneplan RC, varvid
med beteckningen Cr förstås tjänst tillsatt medelst förordnande tills
vidare och med beteckningen Cp tjänst tillsatt medelst förordnande för
viss tid.

Av nuvarande löneplaner för riksdagens verk ha ordinarielöneplanerna
betecknats såsoiy RA och RC, medan däremot löneplanerna för extra ordinarie
och extra utan något motsvarande prefix betecknas såsom löneplanerna
Eo och Ex. Därest, såsom föreslås, de allmänna löneplanerna nr 1
och 2 komina att oförändrade gälla för riksdagens verk. synes behov icke
föreligga av eu motsvarighet till nuvarande särbeteckningar. Ifrågasättas
kunde att i stället för de av 1945 års lönekommitté föreslagna lönegradsbeteckningarna
lör civila befattningshavare Ca, Ce etc. för riksdagens verks
del använda beteckningarna Ra, Re otc. Kommittén har emellertid icke funnit
dylika särbeteckningar behövliga utan föreslår, att de för statsförvaltningen
i övrigt föreslagna lönegradsbeteckningarna i tillämpliga delar skola
gälla även för riksdagens verk.

Såsom bilaga till gällande avlöningsreglemente för ordinarie tjänstemän
är såväl vid civilförvaltningen som vid riksdagens verk fogad en tjänsteförteckning.
Detta avses inom civilförvaltningen skola frångås, bland annat
med hänsyn bil de ofta förekommande ändringarna i förteckningen. Lönekommitlén
har funnit skäl tala för att icke heller vid riksdagens verk

Verk och befattning	Nuvarande lönegrad på löne-plan RC	Motsvarande lönegrad på nuvarande statliga löne-planen C	Lönegrads-beteckning och -nummer enligt för-slaget
Riksbanken. Bankkamrerare och sekreterare..............	b	3	Cr 5
Bankkamrerare ............................	a	4	Cr 7
Direktör vid annat avdelningskontor än i Göte-borg och Malmö ........................	i	5	Cp 9
Bankokommissarie..........................	2	6	Cp 10
Direktör vid avdelningskontor i Göteborg och Malmö, vid pappersbruket och vid sedel-tryckeriet ................................	4	8	Cp 14
Bankdirektör ..............................	8	12	ep 19
Vice riksbankschef ........................	12	(16)	ep 23
Riksbankschef ............................	13	(17)	ep 24
Riksgäldskontoret. Riksgäldsdirektör och chef för riksgäldskontoret	8	12	ep 19
Justitieombudsmannen, militieombudsmannen och deras expeditioner. Byråchefer ................................	2	6	er 10
Justitieombudsman och militieombudsman ....	9	13	ep 20

tjänsteförteckningen skall fogas som bilaga till reglementet. Kommittén förordar,
att den reviderade tjänsteförteckning, som erfordras med hänsyn till
de ändrade lönegradsbeteckningarna och till övergången till med civilförvaltningen
helt överensstämmande löneplaner, skall fastställas av delegerade
och utfärdas separat.

Åt delegerade synes jämväl böra givas bemyndigande att vidtaga av nyssnämnda
förhållanden föranledda ändringar i övergångsplanen för riksbanken.

Reglementsförslaget.

Vid utarbetandet av sitt förslag har kommittén i huvudsak följt de i 1945
års lönekommittés förslag till .statens allmänna avlöningsreglemente upptagna
bestämmelserna för huvudgruppen av civila tjänstemän. Hänsyn har
emellertid tagits till de nu föreliggande avvikelserna mellan de för riksdagens
verk och den allmänna statsförvaltningen meddelade avlöningsbestämmelserna.
I det följande skall närmare ingås endast på sådana punkter
i de med förslaget till statens allmänna avlöningsreglemente överensstämmande
bestämmelserna, vid vilkas tillämpning för riksdagens verk särskilda
synpunkter göra sig gällande eller som eljest synts böra särskilt kommenteras.
I övrigt torde härvidlag få hänvisas till den av 1945 års lönekommitté
anförda motiveringen. I framställningen skola vidare beröras vissa föreslagna
ändringar i förhållande till vad nu gäller i de för riksdagens verk
speciella bestämmelserna, vilka delvis innebära att nu föreliggande avvikelser
i förhållande till de statliga reglementena bortfalla.

De frågor, som skola beröras, upplagas under de paragrafer i reglementsförslaget,
med vilka de stå i sammanhang. Inom parentes angivas respektive
paragrafers motsvarighet i 1945 års lönekommittés förslag till statens
allmänna avlöningsreglemente (SAR).

2 §. (SAR 2 §.)

7 mom.

I det statliga reglementsförslaget ha i förevarande moment intagits vissa
bestämmelser, vilka i vad avser riksbanken för närvarande atertinnas i §
bankoreglementet. Detta gäller dels huvudregeln för bestämmandet av antalet
ordinarie tjänster och dels specialregeln om ordningen för beslut om
ökning av nämnda antal i samband med att förordnandetjänsteman atergar
t ill ordinarie tjänst i den lönegrad han före förordnandet tillhörde.

För att avvikelse från det statliga reglementet icke skall behöva ske pa
denna punkt och med hänsyn jämväl till fördelen av att hithörande bestämmelser
koncentreras till avlöningsreglementet, vill kommittén förorda att
nämnda bestämmelser överföras till reglementet.

Kommittén föreslår med anledning härav, att § 29 mom. 1 första punkten
samt mom. 2 hankoreglementet skola utgå, i samband varmed nuvarande
mom. 3 bör betecknas såsom mom. 2.

3 mom.

I detta moment ha sammanförts reglerna beträffande bestämmandet av
aspirant- och extra tjänsters antal och lönegradsnummer.

I fråga om nuvarande innehavare av extra tjänst uppkommer härvid till
eu början frågan om till vilken anställningsform vederbörande skall hänföras.
Vissa vägledande uttalanden ha i hithörande frågor gjorts av 1945
års lönekommitté. (Betänkande I s. 18 ff.; Betänkande II s. 14 ff.) ^ For
egentlig rekryteringspersonal skall i princip tillämpas anställning sasom
aspirant. Enligt vad 1945 års lönekommitté anfört, böra vissa för närvarande
såsom extra tjänstemän eller medelst arvode avlönade i samband med
övergången till det nya lönesystemet rätteligen beredas extra ordinarie anställning;
kommittén bär ansett de olika verken böra närmare undersöka
förhållandena i delta hänseende. Den nya extra anställningsformen har
förutsatts skola komma till användning, när icke någon av de tre huvudanställningsformerna
(anställning såsom ordinarie, extra ordinarie eller aspirant)
är lämplig att begagna.

Enligt vad lönekommittén för riksdagens verk inhämtat avses tragan om
en omreglering av anställningsformerna i överensstämmelse med 1945 ars
lönekommittés rekommendationer skola komma att beröras i ett cirkulär till
statsmyndigheterna, som skall utfärdas samtidigt med de nya statliga avlöningsreglementena.
Jämväl vid riksdagens verk synes de av 1945 års lönekommitté
gjorda uttalandena böra vara vägledande för prövningen av frågor
rörande omreglering av anställningsformerna. I den man så prövas önskvärt
för vinnande av enhetlig behandling av dylika frågor, synas delegerade
för riksdagens verk böra meddela erforderliga riktlinjer för prövningen.

Aspiranttjänst skall, där ej delegerade annorlunda beslutit, åsättas lönegradsnummer
av vederbörande myndighet. Myndigheten har därvid att
åsätta tjänsten det lönegradsnummer, som med två enheter understiger lönegradsnumret
för den ordinarie eller extra ordinarie tjänst, som normalt
utgör första befordringstjänst från aspiranttjänsten. Denna normalregel är
dock icke avsedd att förhindra att uppflyttning i vissa fall sker med mer
än två lönegrader i samband med extraordinarieblivandet. Såsom av redogörelsen
för det allmänna reglementsförslaget framgått, torde vidare nämnda
normalregel komma att frångås i vissa med fastställandet av reglerade be -

fordringsgångar sammanhängande fall. 1 fråga om för närvarande för vissa
personalkategorier vid riksbanken och riksgäldskontoret tillämpade befordringsgångar
synes i stort sett någon ändring icke i och för sig vara påkallad
av löneregleringen. 1 dylik befordringsgång ingående extra tjänst, som i samband
med löneregleringen kommer att betecknas såsom aspiranttjänst, synes
böra åsättas ett lönegradsnummer, som i fråga om extra tjänster i nuvarande
lönegraderna 1—18 är två enheter högre och beträffande 20 :e och högre
lönegrader är en enhet högre än lönegradsnumret i den nuvarande extra
tjänsten.

I detta sammanhang må erinras om, att beslut om införande av reglerade
befordringsgångar för viss biträdes- och amanuenspersonal inom statsförvaltningen
fattats av innevarande års riksdag (Statsverkspropositionen, gemensamma
frågor s. 10 ff.; statsutsk. uti. nr 12; riksd. skr. nr 56). Den beslutade
regleringen av anställningsförhållandena för nämnda kategorier skall
äga tillämpning från och med den 1 juli 1947 och bestämmelser i ämnet äro
för närvarande under utarbetande.

För riksdagens verk har befordringsgången för biträdespersonal den största
aktualiteten, medan däremot amanuenspersonal endast finnes vid justitieombudsmannens
expedition och vid riksdagsbiblioteket. Lönekommittén vill
förorda, att anställningsförhållandena för nämnda personalkategorier vid
riksdagens verk regleras i huvudsaklig överensstämmelse med vad som kommer
att gälla för motsvarande kategorier inom den övriga statsförvaltningen.

5 §. (SAR 5 §.)

Lönekommittén vill understryka, att vissa undantag från tillämpningen
av bestämmelserna angående sättet för meddelande av vissa förordnanden
(vikariatslöneförordnanden) kunna bliva erforderliga vid riksbanken. Det
i bestämmelserna föreskrivna kungörelseförfarandet synes nämligen icke
lämpligen kunna tillämpas i fråga om sådana speciella vikariatsförordnanden,
som sammanhänga med övergångsplanen för banken.

7 §. (SAR 7 §.)

Erforderliga tjänstgöringsföreskrifter för riksdagens vaktmästare i samband
med ifrågasatt övergång till helårsanställning hos riksdagen från och
med ingången av 1948 års riksdag förutsättas böra intagas i tjänstgöringsordningen
för riksdagens ekonomibyrå.

16 §. (SAR 15 §.)

Förevarande bestämmelse har upptagits utan någon ändring. Lönekommittén
vill emellertid understryka vad i samband med 1939 års lönereglering
uttalades av dåvarande lönekommittén för riksdagens verk i fråga om önskvärdheten
av kontakt mellan allmänna lönenämnden och lönenämnden för
riksdagens verk.

Enligt kommitténs uppfattning skulle det i princip vara önskvärt, att
sambandet mellan de båda nämnderna utformades sålunda, att ordföranden
— eller eventuellt vice ordförande — i allmänna lönenämnden vore ordförande
jämväl i lönenämnden för riksdagens verk, att de båda nämnderna
hade en ledamot gemensam samt att sekreteraren toges från allmänna lönenämndens
kansli. Det synes böra övervägas, att vid lämplig tidpunkt stärka
kontakten mellan de båda nämnderna på sätt prövas lämpligt.

34 §. (SAH 35 §.)

Av den tidigare lämnade redogörelsen för den föreslagna allmänna löneregleringen
framgå vissa av 1945 års lönekommitté förutsatta begränsningar
i rätten att erhålla vikariatsförordnanden.

Lönekommittén för riksdagens verk vill härutöver framhålla, att någon
ändring i samband med löneregleringen icke avsetts skola ske beträffande
gällande inskränkningar i fråga om meddelandet av vikariatsförordnanden
vid riksbanken och riksgäldskontoret.

I detta sammanhang må nämnas, att riksbankens industristyrelse i samband
med framläggande av förslag i vissa andra frågor, vilka skola upptagas
till behandling i det följande, framhållit såsom önskvärt, att cheferna
för pappersbruket och sedeltryckeriet vid inträffande förfall för någon av
dem skola kunna förordnas att jämte egen tjänst bestrida tjänsten som chef
jämväl för den andra industrien. Utan att taga ställning till frågan om
dylikt förordnande lämpligen bör meddelas, vill lönekommittén framhålla
att hinder häremot icke torde möta enligt avlöningsreglementet. Erinras
må om i det statliga reglementsförslaget intagna bestämmelser angående
särskild ersättning till provinsialläkare eller distriktsveterinär, som vid sidan
av egen tjänst på grund av förordnande bestrider motsvarande tjänst i angränsande
distrikt. Det torde få tillkomma bankofullmäktige att, om dylikt
förordnande meddelas, bestämma huruvida särskild ersättning skall utgå
samt beloppet härför.

36 §. (SAR 37 §.)

Bestämmelsen angående gottgörelse för övertidstjänstgöring överensstämmer
helt med motsvarande bestämmelse i förslaget till statens allmänna avlöningsreglemenle.

I de föreslagna bestämmelserna återfinnas således bland annat icke den
nuvarande förutsättningen beträffande en fastställd arbetstid, icke understigande
7 timmar för dag eller 42 timmar för vecka. Lönekommittén vill
emellertid i detta sammanhang erinra om, att frågan om tjänstgöringstiden
och i samband därmed om förutsättningarna för övertidsersättning för bankoch
biträdespersonal vid riksbankens huvudkontor efter framställning från
bankofullmäktige varit föremål för prövning vid 1946 års riksdags höstsession.
Med hänsyn till att riksdagen så nyligen tagit ställning till nämnda
frågor, har kommittén icke ansett sig kunna ingå på prövning härav. I den
män ej annat bestämmes, avses hittills gällande grunder i fråga om tjänstgöringstiden
och förutsättningarna för övertidsersättning skola äga fortsatt
giltighet vid riksbanken. Vad nu sagts bör gälla även vid övriga riksdagens
verk.

I detta sammanhang må nämnas, att nu för riksbanken gällande bestämmelse
angaende måltid vid övertidsarbete icke ansetts böra inflyta i det nya
reglementet. Kommittén har emellertid förutsatt, att riksbanken även i fortsättningen
skall äga befogenhet att i förekommande fall utgiva sådan förmån
under enahanda förutsättningar, som för närvarande gälla.

38 och 39 §§. (SAR —; 42 §.)

1 dessa paragrafer ha upptagits vissa arvoden, vilka i gällande reglemente
återfinnas under kapitlet »Särskilda bestämmelser» samt vissa andra arvoden.

Under beteckningen tilläggsarvoden ha intagits de arvoden, som efter
vederbörande fullmäktiges bestämmande må utgå till vice riksbankschef

respektive riksgäldsdirektör, vilka icke äro fullmäktige, ävensom vissa arvoden,
vilka i det följande skola närmare beröras.

Enligt övergångsbestämmelserna till gällande avlöningsreglementen äger
nuvarande direktören vid riksbankens sedeltryckeri åtnjuta ett personligt
lönetillägg å 2 000 kronor till förebyggande av löneminskning i samband
med tjänstens inplacering å löneplan. Till lönekommittén för riksdagens
verk har av fullmäktige i riksbanken, med uttalande att fullmäktige för sin
del icke hade något alt erinra, överlämnats ett förslag från industristyrelsen,
innebärande att av riksdagen borde utverkas bemyndigande för fullmäktige,
bland annat, att tillerkänna direktörerna vid pappersbruket och sedeltryckeriet
tilläggsarvoden med högst 2 000 kronor för år. I vad avsåge direktören
för sedeltryckeriet skulle för åtnjutande av tilläggsarvodet förutsättas, att
vederbörande ej erhölle ovannämnda personliga lönetillägg. Industristyrelsen
har härvid anfört, att ifrågavarande industrichefers avlöning finge
anses vara relativt låg med hänsyn till dels den utveckling riksdagens industrier,
och främst pappersbruket, undergått under de senaste åren och
dels den allmänna löneutvecklingen för ingenjörsutbildad personal i ledande
ställning.

Lönekommittén har för sin del funnit de anförda skälen för införande av
nämnda arvoden förtjäna beaktande och har upptagit dessa bland de tillläggsarvoden,
vilka må utgå efter bestämmande av vederbörande fullmäktige.

Därest den föreslagna bestämmelsen kommer att godkännas, förutsätter
kommittén, att fullmäktige i riksbanken komma att utnyttja därigenom meddelat
bemyndigande att utgiva nämnda arvoden och att gällande bestämmelse
om personligt lönetillägg till nuvarande direktören vid sedeltryckeriet
bör bortfalla.

I fråga om såsom tilläggsarvoden betecknade arvoden föreslås regler beträffande
avstående vid ledigheter, motsvarande de i det statliga reglementsförslaget
för avlöningsförstärkningar och befattningsarvoden förordade.

Under beteckningen ställföreträdararvoden ha införts arvodena till bankokommissarie,
som förordnas att vara ställföreträdande sektionschef, samt
till riksgäldsdirektörens ersättare. Förstnämnda arvode har, såsom redan i
det föregående berörts, höjts från 2 000 kronor till 2 400 kronor till bevarande
av lika löneställning med direktörerna vid avdelningskontoren i Göteborg
och Malmö. I fråga om sistnämnda arvode innebär förslaget, att den
tidigare konstruktionen med dels ett fast årsarvode och dels ett arvode vid
tjänstgöring såsom riksgäldsdirektör har ersatts med ett högre årsarvode;
detta har av kommittén prövats böra sättas lika med det för ställföreträdande
sektionschef vid riksbanken förordade. De förslagna reglerna beträffande
ställföreträdararvodes åtnjutande överensstämma med de beträffande
dylika arvoden i det statliga reglementsförslaget upptagna. Nuvarande regler
beträffande ställföreträdare för justitieombudsman och militieombudsman
ha oförändrade intagits i samma paragraf som övriga ställföreträdararvoden.

40 §. (SAR 44 §.)

Med hänsyn till att vid riksdagens verk felräkningspenningar numera utgå
endast övergångsvis har någon bestämmelse beträffande dylika icke ansetts
behöva intagas i reglementet. Kommittén förutsätter, att i den mån så anses
påkallat erforderliga övergångsbestämmelser komma att meddelas av delegerade.

Till direktören vid riksbankens pappersbruk utgår för närvarande repre -

sentalionsbidrag med 1 200 kronor för år. 1 sitt ovannämnda förslag liar
industristyrelsen jämväl förordat en höjning av detta bidrag till 2 000 kronor
för år, med hänsyn till prisnivåns höjning sedan år 1925, då nuvarande
bidragsbelopp fastställdes, och till den stegrade besöksfrekvensen vid bruket
i samband med upptagandet av tillverkning av nya papperssorter. Lönekommittén
har i likhet med fullmäktige icke funnit något att erinra mot
den föreslagna höjningen till 2 000 kronor för år och har i reglementsförslaget
upptagit reprcsentationsbidraget med nämnda belopp.

45 §. (SAR 53 §.)

Såsom framgått av den tidigare lämnade redogörelsen för gällande bestämmelser
beträffande tjänstedräkt föreskrives i reglementsbestämmelserna
för riksdagens verk i motsats till vad som gäller för den civila statsförvaltningen
icke någon maximering av det procenttal, varmed avdrag å myndighetens
självkostnadspris må medgivas vid bestämmandet av ersättning
för utbekomna persedlar och materialier. I fråga om bestämmelsernas tilllämpning
gälla av vederbörande fullmäktige beslutade enhetliga grunder
för uniformspliktig personal vid riksbanken, riksgäldskontoret och riksdagens
hus. Dessa innefatta, att personal, som anställts efter löneregleringens
ikraftträdande, äger åtnjuta rabatt med 70 procent och tidigare anställd
personal med 90 procent.

Lönekommittén har icke ansett lämpligt att rådande skiljaktighet mellan
reglementsbestämmelserna bibehålies, utan föreslår, att de för den civila
statsförvaltningen förordade bestämmelserna skola gälla jämväl vid riksdagens
verk. Med hänsyn till den betydande löneökning, som löneregleringen
innefattar, och den förbättring, som de nya tjänstedräktsbestämmelserna
innebära i förhållande till de för civilförvaltningen nu gällande bestämmelserna,
synes någon invändning rimligen icke kunna göras mot en
övergång till för övriga civila statstjänstemän gällande bestämmelser.

övergångsfrågor.

I samband med övergången till det nya avlöningsreglementet uppkommer
behov av övergångsbestämmelser i olika hänseenden. Kommittén vill till en
början erinra om vissa frågor av denna natur, vilka berörts i förslaget till
den allmänna löneregleringen.

1 samband med omläggningen av dyrortsgrupperingen har ansetts föreligga
behov av en garanti för tjänstemännen mot kontant löneminskning vid
övergången till det nya lönesystemet. Hänsyn har härvid ansetts böra tagas
till det lönebelopp, som vid tillämpning av nuvarande avlöningsbestämmelser
— och bestämmelser om pensionsavdrag — skulle utgått den 1 juli 1947.

I fråga om tjänstemännens löneklassplacering vid övergången skall såsom
grundregel gälla att tjänsteman, som tillhör nuvarande lönegradens andra
löneklass, skall vara garanterad att bliva placerad lägst i den nya lönegradens
andra löneklass med motsvarande tillämpning om vederbörande tillhörde
någon annan löneklass inom nuvarande lönegrad. Tjänsteman skall
jämväl få medtaga tid i den gamla löneklassen.

I samband med övergången skall emellertid företagas en allmän omräkning
av tjänstemännens lönetur, vilken i den mån den ger förmånligare resultat
än grundregeln skall vara avgörande för voderbörandes löneklass -

placering. Beträffande de ifrågasatta principerna för omräkningen torde få
hänvisas till 1945 års lönekommittés betänkande II (s. 227 ff.).

De barntillägg, som övergångsvis utgå till vissa tjänstemän, ha förutsatts
skola bibehållas vid den allmänna löneregleringen.

De ovan berörda frågorna synas böra på i princip motsvarande sätt
regleras i övergångsbestämmelser till 1947 års avlöningsreglemente för riksdagens
verk. Jämväl beträffande andra övergångsfrågor i samband med
löneregleringen torde väsentligen samma bestämmelser bli erforderliga för
riksdagens verk som för den civila statsförvaltningen, varjämte kan uppkomma
frågor av för riksdagens verk speciell karaktär.

Med utarbetande av hithörande detaljbestämmelser synes få anstå till dess
motsvarande bestämmelser för civilförvaltningen föreligga. Lönekommittén
för riksdagens verk vill förorda, att ifrågavarande bestämmelser skola
utfärdas av delegerade för riksdagens verk. Bemyndigande härtill torde
böra utverkas av riksdagen.

Slutligen må erinras om, att vid riksbanken finnas vissa till indragningsstat
överförda tjänstemän, vilka komma att få kvarstå på för dem nu gällande
avlöningsbestämmelser.

Hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts och föreslagits får
kommittén hemställa, att delegerade för riksdagens verk måtte

dels anhålla, att riksdagens bankoutskott ville föreslå riksdagen

1) besluta, att statens löneplansförordning skall äga tillämpning vid riksdagens
verk;

2) bemyndiga delegerade

a) att i huvudsaklig överensstämmelse med det av kommittén framlagda
förslaget, men med vidtagande av de ändringar i förhållande till detta, som
må varda påkallade för att i tillämpliga delar ernå likhet med statens allmänna
avlöningsreglemente i den lydelse, vari detta kommer att utfärdas,
utfärda avlöningsreglemente för riksdagens verk,

b) att framdeles vidtaga mot företagna ändringar i statens allmänna avlöningsreglemente
svarande ändringar i avlöningsreglementet för riksdagens
verk,

c) att fastställa tjänsteförteckning för riksdagens verk med iakttagande av
föreslagen nv lönegradsplacering för riksbankschef och vice riksbankschef,

d) att vidtaga i samband med löneregleringen erforderliga ändringar i
övergångsplanen för riksbanken,

e) att med iakttagande av de huvudgrunder, som i sådant hänseende må
beslutas för den civila statsförvaltningen, utfärda övergångsbestämmelser;

3) besluta, att § 29 mom. 1 första punkten samt mom. 2 bankoreglementet
skola utgå samt att i samband därmed nuvarande mom. 3 skall betecknas
såsom mom. 2;

dels ock meddela erforderliga tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet
för riksdagens verk samt i övrigt utfärda de föreskrifter, som för reglementets
tillämpning må befinnas erforderliga.

FÖRSLAG

till

1947 års avlöningsreglemente för riksdagens verk

1 avd. Reglementets tillämpningsområde m. m.

1 §•

/ mom. Reglementet äger tillämpning å innehavare av

a) sådan tjänst vid riksdagens verk, vilken -— med hänsyn till den för
tjänsten gällande anställningsformen, det förhållandet att lönen vid tjänsten
skall utgå enligt viss löneplan i statens löneplansförordning ävensom de med
tjänsten förenade arbetsuppgifterna och övriga på löneställningen inverkande
förhållanden — i vederbörlig ordning åsatts lönegradsbeteckning och lönegradsnummer
i överensstämmelse med följande sammanställning:

		Löneplan nr
Anställningsform	1		i
Lönegrads-	Lönegrads-
	beteck- ning	nummer	beteck- ning	nummer
Ordinarie anställning.
Fullmakt eller konstitutorial................	Ca	1—37	—	—
Förordnande för viss tid ..................	—	—	Cp	1—24
Förordnande tills vidare....................	—	—	Cr	1—24
Icke-ordinarie anställning.
Förordnande såsom extra ordinarie tjänsteman	Ce	1—37	—	—
Förordnande såsom aspirant................	Cf	1—35	—	—
Förordnande såsom extra tjänsteman........	eg	1—37	—	—

b) annan icke-ordinarie tjänst vid riksdagens verk än ovan angivits.

Vid reglementets tillämpning skola riksdagens justitieombudsman och
riksdagens militieombudsman anses såsom innehavare av ordinarie tjänst,
vilken tillsättes medelst förordnande för viss tid.

2 mom. Vid tillämpning av vad 1 reglementet förmäles med avseende å
tjänst, som är högre eller lägre än viss annan tjänst, skall, i den mån icke
annat följer av särskilt stadgande i reglementet, den tjänst anses vara högst,
för vilken lönen är högst. Om lönen utgår enligt löneplan nr 1 i statens
löneplansförordning, skall härvid fästas avseende vid den lön som utgår å

ortsgrupp 5 och inom den högsta löneklass, som tjänstens lönegrad omfattar.

2 avd. Vissa allmänna förvaltningsbestämmelser.

2§.

Bestämmandet av tjänsters lönegrader och antal.

1 mom. Ordinarie tjänst åsättes lönegradsbeteckning och lönegradsnummer
av riksdagen.

Antalet ordinarie tjänster bestämmes av riksdagen. Om tjänsteman, vars
förordnande att innehava tjänst med lönegradsbeteckningen Cp upphört
utan att efterföljas av förnyat förordnande, efter medgivande av vederbörande
myndighet övergår till tjänst med lönegradsbeteckningen Ca inom
den lönegrad han före förordnandet tillhörde, må dock myndigheten utan att
frågan underställes riksdagen besluta om den tillfälliga ökning av antalet
ordinarie tjänster, som på grund härav kan erfordras.

2 mom. De extra ordinarie befattningar, som skola finnas vid varje särskilt
verk, ävensom de lönegrader, till vilka befattningarna äro att hänföra,
bestämmas av vederbörande myndighet, dock att där behov uppstår av extra
ordinarie befattning inom högre lönegrad än den 24 :e eller såvitt angår riksbanken
och riksgäldskontoret, inom högre lönegrad än den 30 :e, fråga om
sådan befattnings inrättande och lönegradsplacering skall underställas prövning
av delegerade för riksdagens verk (delegerade).

3 mom. Aspiranttjänst och extra tjänst åsättes, där ej delegerade annorlunda
beslutit, lönegradsbeteckning och lönegradsnummer av vederbörande
myndighet. I enahanda ordning bestämmes antalet dylika tjänster.

Det åligger myndighet att åsätta aspiranttjänst det lönegradsnummer, som
med två enheter understiger lönegradsnumret för den ordinarie eller extra
ordinarie tjänst, som normalt utgör första befordringstjänst från aspiranttjänsten.

3 §•

Konstitutorial. Antagning shandling för icke-ordinarie tjänsteman.

Tillsättning genom konstitutorial innebär, att tjänsteman kan i administrativ
väg avsättas från sin tjänst på grund av fel eller försummelse i tjänsten.

För den, vilken erhåller anställning såsom extra ordinarie tjänsteman,
aspirant eller extra tjänsteman, skall utfärdas antagningsbevis eller annan
skriftlig antagningshandling. Avser anställningen avkortad tjänstgöringstid,
skall detta angivas i antagningshandlingen.

4 §•

Vissa villkor för anställning.

Ordinarie och extra ordinarie tjänster samt aspiranttjänster kunna innehavas
endast av dem, som uppnått

21 års ålder i fråga om ordinarie tjänster,

20 års ålder i fråga om extra ordinarie tjänster samt

17 års ålder i fråga om aspiranttjänster.

Angående företeende av läkarintyg för vinnande av anställning gäller vad
särskilt stadgas.

5 §•

Sättet för meddelande av vissa förordnanden.

Därest ordinarie eller extra ordinarie tjänst kan beräknas komma att
uppehållas på förordnande under en tid av minst sex månader i en följd
eller särskilt förordnande att bestrida göromål, som eljest tillhöra dylik
tjänst, kan beräknas bliva av sådan varaktighet, skall, där ej riksdagen annorlunda
beslutit, förordnandet, i förekommande fall efter kungörande till
ansökning, meddelas i den ordning, som är stadgad för tillsättande av den
tjänst, förordnandet avser eller göromålen tillhöra.

Har, utan att förordnande meddelats på sätt i första stycket sagts, ordinarie
eller extra ordinarie tjänst uppehållits på förordnande under en tid
av fem månader i en följd och kan det beräknas, att tiden för tjänstens uppehållande
på. förordnande kommer att ytterligare omfatta mer än de båda
närmast följande månaderna, skall, där ej riksdagen annorlunda beslutit,
förordnande å tjänsten räknat från och med sjunde månadens ingång meddelas
i den ordning, som i första stycket angivits.

6 §■

Bestämmandet av tjänstemans stationeringsort. Orternas fördelning å olika

ortsgrupper.

Vederbörande myndighet bestämmer vilken ort, som är att anse såsom
tjänstemans stationeringsort. Härvid skola i tillämpliga delar gälla föreskrifterna
i 6 § statens allmänna avlöningsreglemente.

Beträffande fördelningen av stationeringsorter å olika ortsgrupper skall
gälla vad härutinnan av Kungl. Maj:t fastställes för statsförvaltningen i
övrigt.

7 §•

Tjänstgörings föreskrifter.

Tjänsteman är underkastad de tjänstgöringsföreskrifter, som meddelas i
för vederbörande verk gällande reglementen, instruktioner, stadgar eller
andra författningar.

Tjänstgöringstidens längd och fördelning bestämmes av vederbörande
myndighet. Där arbetets behöriga gång kräver tjänstgöring jämväl å söneiler
helgdag, skall tjänsteman, om icke på grund av särskilda skäl annorlunda
bestämts, beredas frihet från tjänstgöring minst varannan sådan dag.

Tjänsteman är, om han därtill förordnas, pliktig att uppehålla högre tjänst
vid det verk han tillhör.

Angående tjänstemans ställning vid arbetskonflikter gäller vad därom må
vara stadgat beträffande tjänstemän vid statsförvaltningen i övrigt.

8 §•

Skyldigheter i fråga om tjänstebostad.

t mom. Därest åt tjänsteman anvisas tjänstebostad, som — förutom att
den överensstämmer med vad i gällande hälsovårdsstadga föreskrives —

står i överensstämmelse med av vederbörande myndighet meddelade bestämmelser,
är han, i den mån ej annat följer av vad nedan sägs, skyldig
att mottaga densamma och ställa sig till efterrättelse de föreskrifter angående
bostadens begagnande samt vård och underhåll, som i denna paragraf
eller i vederbörlig ordning eljest meddelas.

2 mom. Skyldighet för tjänsteman att mottaga av staten ägd eller disponerad
tjänstebostad, för vilken ersättning skall utgå, föreligger endast, om
bostadens upplåtande är påkallat ur tjänstesynpunkt. Tjänsteman, som är
skyldig mottaga honom anvisad tjänstebostad är ock skyldig att bebo densamma.

3 mom. Det åligger innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit,
hans dödsbo att i den omfattning, som kan finnas lämplig, mot skälig gottgörelse
upplåta utrymme i bostaden för tjänstemannens vikarie eller efterträdare.

A mom. Beträffande avträdande av tjänstebostad skall gälla, att bostadsinnehavaren
eller, om han avlidit, hans dödsbo skall, såvida annat icke avtalats,
avträda bostaden å fardag, som infaller näst efter tre månader från
det uppsägning skett eller dödsfallet limat. Avflyttning skall dock, om icke
annorlunda överenskommes, ske:

a) därest bostadsinnehavaren befordras eller i annan ordning förflyttas
och ny tjänstebostad anvisas honom, inom skälig tid därefter, men då sådan
bostad ej anvisas honom, å den fardag, som inträffar näst efter tre månader
från det han erhöll kännedom om beslutet rörande befordringen eller förflyttningen,

b) därest bostadsinnehavaren avgår ur tjänst med pension, å närmaste
fardag efter avgången samt

c) därest han av annan anledning avgår ur tjänst eller entledigas, vid den
löpande månadens utgång.

5 mom. I fråga om tjänstebostads begagnande gälla, utöver vad ovan
under 2—4 mom. stadgats, de särskilda föreskrifter, som härutinnan meddelas
av vederbörande myndighet.

6 mom. Beträffande tjänstebostads vård och underhåll skall gälla vad vederbörande
myndighet bestämmer.

9 §•

Skyldighet i fråga om tjänstedräkt eller tjänstetecken in. m.

I fråga om tjänstemans skyldighet att bära eller innehava tjänstedräkt,
tjänstetecken samt övrig för tjänsten erforderlig utrustning skall gälla vad
vederbörande myndighet därutinnan bestämmer.

10 §.

Tjänstemans skyldighet att underkasta sig läkarundersökning.

Tjänsteman är skyldig att underkasta sig läkarundersökning enligt vad
därom särskilt stadgas.

11 §■

Förening av tjänst med annan tjänst eller med uppdrag.

1 mom. Utan .särskilt tillstånd men under iakttagande av vad i andra
stycket stadgas må med ordinarie eller extra ordinarie tjänst förenas annan

statlig tjänst av följande slag, nämligen ordinarie tjänst, som tillsättes medelst
förordnande tills vidare och icke är förenad med pensionsrätt, högre
aspiranttjänst och högre extra tjänst samt med ordinarie tjänst högre extra
ordinarie statlig tjänst.

Såsom förutsättning för sådan tjänsteförening, som ovan sagts, gäller, att
tjänstemannen från träder utövningen av den tjänst, som först är nämnd.
Utan att så sker, må dock med extra ordinarie tjänst förenas högre aspiranttjänst
eller högre extra tjänst, så framt anställningen i båda tjänsterna avser
avkortad tjänstgöringstid och den sammanlagda tjänstgöringstiden icke överstiger
den för jämförlig ordinarie tjänsteman bestämda.

Utan särskilt tillstånd och utan iakttagande av vad i andra stycket stadgas
må med extra ordinarie tjänst förenas annan extra ordinarie statlig tjänst
och annan statlig aspiranttjänst eller extra tjänst än ovan angivits, så framt
anställningen i båda tjänsterna avser avkortad tjänstgöringstid och den sammanlagda
tjänstgöringstiden icke överstiger den för jämförlig ordinarie tjänsteman
bestämda.

2 inom. Utöver vad som följer av föreskrifterna i 1 mom. skal! beträffande
rätt att med aspiranttjänst eller extra tjänst förena annan tjänst vad
där i tredje stycket stadgats om rätt att förena extra ordinarie tjänst med
annan tjänst äga motsvarande tillämpning.

3 mom. Efter särskilt tillstånd må med ordinarie eller extra ordinarie
tjänst förenas beställning å reservstat eller avgångsstat vid försvaret eller sådan
beställning å arméns eller marinens övergångsstat, vars innehavare icke
är underkastad full tjänstgöringsskyldighet. Sådant tillstånd meddelas av
delegerade.

Utöver vad i 1 mom. samt här ovan stadgats må ordinarie eller extra ordinarie
tjänst icke förenas med annan ordinarie eller extra ordinarie statlig
tjänst eller med jämförlig kommunal befattning så framt ej delegerade, i
fråga om ordinarie tjänst med stöd av riksdagens beslut, för visst fall annorlunda
beslutit.

A mom. För förening i andra fall än i 1—3 mom. sagts av ordinarie eller
extra ordinarie tjänst med annan tjänstebefattning eller därmed jämförligt
uppdrag fordras tillstånd av vederbörande myndighet. Sådant tillstånd erfordras
dock icke, där myndigheten tillsatt tjänstebefattningen eller meddelat
uppdraget.

5 mom. Utan tillstånd av vederbörande myndighet må ordinarie eller extra
ordinarie tjänsteman ej åtaga sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i
styrelse för verk, bolag, förening eller inrättning, som har till ändamål att
driva rörelse inom industri, handel, transport-, bank- eller försäkringsväsen
eller annan näringsgren eller vars verksamhet eljest har huvudsakligen ekonomiskt
syfte. Sådant tillstånd erfordras dock icke, där myndigheten meddelat
uppdraget och ej heller i fråga om uppdrag såsom ledamot i styrelsen
för postsparbanken eller banken för internationell betalningsutjämning.

Justitieombudsman och militieombudsman må ej under sin ämbetstid utöva
tjänst, uppdrag eller befattning, som enligt vad därom är föreskrivet
icke må förenas med justitieråds- eller regeringsrådsämbete.

6 mom. Tillstånd, varom i denna paragraf är fråga, må beviljas endast för
såvitt befattningen eller uppdraget prövas icke inverka hinderligt för utövandet
av den tjänst, varmed förening skulle ske. Tillstånd bör, där så
lämpligen kan ske, avse viss tid.

Bihnng till riksdagens protokoll 1957. 8 sam!. Nr 58.

7 inom. Föranleder befattning eller uppdrag, att tjänsteman tillfälligtvis
icke kan bestrida sin tjänst, skall han göra framställning om ledighet i erforderlig
omfattning.

8 mom. I fråga om förbud för tjänsteman vid visst verk eller för innehavare
av vass tjänst att åtaga sig uppdrag eller utöva verksamhet, som
lämpligen ej bör förenas med hans tjänst, äger vederbörande myndighet utfärda
erforderliga föreskrifter.

12 §.

Förflyttningsskyldighet.

Ordinarie tjänsteman är, så framt ej annat följer av vad nedan sägs, pliktig
att låta förflytta sig till annan stationeringsort eller annan ordinarie
tjänst vid det verk han tillhör liksom ock, därest delegerade på framställning
av vederbörande myndighet så pröva lämpligt, till ordinarie tjänst vid
annat riksdagens verk. Tjänsteman är vidare pliktig att, där så av organisatoriska
skäl finnes påkallat, efter beslut av riksdagen låta förflytta sig till
verk vid den civila statsförvaltningen.

Vad här ovan stadgas äger icke tillämpning i fråga om innehavare av
tjänst, som tillsatts medelst förordnande för viss tid eller tills vidare.

13 §.

Avgångsskyldighet m. m. Entledigande.

1 mom. Angående ordinarie tjänstemans skyldighet att avgå från tjänsten
stadgas i gällande bestämmelser om tjänstepension.

2 mom. Där ej annat särskilt avtalats eller följer av anställningens tidsbegränsning,
skall entledigande av extra ordinarie tjänsteman av annan
anledning än tjänstefel, då entledigandet icke företages på tjänstemannens
egen ansökning, ske efter skriftlig uppsägning senast tre månader före anställningens
upphörande.

Ansökning av extra ordinarie tjänsteman om entledigande skall, där annat
ej särskilt avtalats eller bestämts för särskilda grupper eller fall, göras
senast en månad före den dag, från och med vilken entledigande begäres.

Angående entledigande i samband med pensionering gäller vad därom särskilt
stadgas.

14 §.

Delegerade för riksdagens verk.

Delegerade för riksdagens verk utgöras av två av fullmäktige i riksbanken
och två av fullmäktige i riksgäldskontoret, vilka vederbörande fullmäktige
inom sig utse för ett år åt gången, samt ordföranden i styrelsen för riksdagsbiblioteket.

Gäller fråga, som enligt reglementet skall av delegerade avgöras, tjänsteman
vid justitieombudsmansexpeditionen eller militieombudsmansexpeditionen,
skall vederbörande ombudsman beredas tillfälle att deltaga i ärendets
avgörande.

Instruktion för delegerade utfärdas av bankoutskottet.

15 §.

Besvär över delegerades beslut.

Den, som icke åtnöjes med delegerades beslut, äger däri hos bankoutskottet
söka ändring genom besvär.

Missnöje med beslut skall, vid äventyr av talans förlust, skriftligen anmälas
hos delegerade inom fjorton dagar efter den dag, då klaganden erhållit
del av beslutet.

Besvären skola därefter, vid enahanda äventyr, inom ytterligare fjorton
dagar ingivas till delegerade, vilka hava alt så snart ske kan överlämna besvären
jämte eget utlåtande till bankoutskottet.

16 §.

Lönenämnd.

För beredning av ärenden, vilka angå tillämpningen av detta reglemente
jämte därtill hörande tilläggsbestämmelser, skall finnas en lönenämnd.

Denna nämnd, i vilken löntagar-, förvaltnings- och de allmänna intressena
böra vara representerade, skall bestå av sju ledamöter, vilka jämte
lika antal suppleanter för dem tillsättas av bankoutskottet varje gång för en
tid av tre år. Bland de sålunda tillsatta förordnar bankoutskottet ordförande
och vice ordförande.

Instruktion för nämnden utfärdas av bankoutskottet.

3 avel. Avlöningsbestämmelser för ordinarie och extra ordinarie
tjänstemän, aspiranter samt extra tjänstemän.

1 kap. Allmänna bestämmelser.

17 §•

1 mom. Tjänsteman, som avses i denna avdelning, äger på grund av sin
anställning rätt till avlöningsförmåner enligt vad som stadgas i detta reglemente
och de särskilda bestämmelser, vilka meddelas på grund av föreskrift
i reglementet eller eljest utfärdas av delegerade, ävensom pensionsrätt i den
utsträckning särskilt stadgas.

Beträffande aspirant eller extra tjänsteman skall för tid, varunder arbete
vid vederbörande verk icke kan beredas honom och varunder han ej åtnjuter
semester, i avlöningshänseende så anses, som om han under denna tid
icke innehaft anställning i nämnda egenskap.

2 mom. Tjänsteman med lön enligt löneplan nr 1 och tillhörande lönegrad
med något av numren 1—22, må för utförande av visst arbete kunna, efter
därom träffad överenskommelse, i stället för å tjänsten eljest utgående kontanta
avlöningsförmåner uppbära ersättning efter ackord eller beting, där
så prövas lämpligt för tillgodoseende av statens intressen.

3 mom. Utöver vad i detta reglemente förutsättes eller eljest medgivits enligt
beslut av riksdagen, må tjänsteman icke för tjänstgöring vid vederbörande
verk åtnjuta ersättning eller förmån, så framt ej för uppdrag eller
arbete, vilket kan anses falla utom tjänstemannens vanliga tjänstutövning,
anvisats särskilda medel och den myndighet, varunder tjänstemannen lyder
finner skäl medgiva särskild gottgörelse.

4 mom. Är tjänsteman berättigad att av statsmedel uppbära tjänstepension
eller årligt understöd, beror på prövning av delegerade, om och i vad
mån av sådan anledning avdrag å lönen skall ske. Reservpension eller däremot
svarande engångsbelopp skall dock icke föranleda sådant avdrag, såvitt
ej annat särskilt stadgas i detta reglemente.

På beslut av delegerade skall ock bero, om och i vad mån avdrag å lönen
skall ske för tjänsteman, som innehar beställning å reservstat vid försvaret.

5 mom. Tjänsteman är skyldig underkasta sig minskning i eller upphörande
av extra inkomster, vilka kunna medfölja tjänsten eller utgå för bestyr
i sammanhang därmed.

6 mom. Tjänsteman är vidare pliktig att underkasta sig minskning i, upphörande
av eller eljest ändrade bestämmelser rörande de förmåner eller ersättningar
m. m., om vilka förmäles i nedan angivna delar av reglementet:

2 mom. här ovan angående ersättning efter ackord eller beting,

20—23 §§ angående placering samt uppflyttning i löneklass och lönerum,

32 § 2 mom. 3 punkten angående tjänstledighet för militärtjänstgöring, då
krigsavlöningsreglementet icke är å tjänstemannen tillämpligt,

36 § angående gottgörelse för övertidstjänstgöring,

38 § angående tilläggsarvoden,

39 § angående ställföreträdararvoden m. m.,

40 § angående vissa särskilda ersättningar m. m.,

7 kap. angående tjänstebostad m. m.,

8 kap. angående tjänstedräkt m. in. samt

9 kap. angående sjukvård.

2 kap. Lönens bestämmande.

Tjänstemans lönegrad. Lönegradernas konstruktion.

18 §.

1 mom. Tjänsteman tillhör, under iakttagande i förekommande fall av
vad i 2 och 3 mom. sägs, samma lönegrad, som gäller för den tjänst han
innehar.

2 mom. Förflyttas tjänsteman på grund av föreskrift i 12 § utan eget förvållande
till lägre tjänst, skall han i avlöningshänseende behandlas som om
han fortfarande innehaft tjänst i samma lönegrad som den högre tjänsten.

3 mom. Har förordnande att med full tjänstgöring uppehålla ordinarie
eller extra ordinarie tjänst eller bestrida göromål, som eljest tillhöra sådan
tjänst, på grund av föreskrift i 5 § meddelats i den ordning, som där angivits,
skall i denna avdelning avsedd tjänsteman, som erhållit förordnandet, i
avlöningshänseende behandlas som om han under förordnandetiden innehaft
tjänst i samma lönegrad som den tjänst, förordnandet avser eller göromålen
tillhöra.

Under förordnande, som här avses, säges tjänsteman uppbära vikariatslön.

19 §.

1 mom. Lönegraderna med beteckningarna Ca, Ce och Cg omfatta envar
fyra löneklasser.

Lägsta lönek] assen har samma nummer som lönegraden. Övriga tre löneklasser
hava, i tur och ordning, därefter närmast följande tre nummer. Högsta
löneklassen i varje lönegrad omfattar fyra lönerum.

2 mom. Lönegraderna med beteckningarna Cf, Cp och Cr omfatta envar
en löneklass, vilken har samma nummer som lönegraden.

Tjänstemans placering samt uppflyttning i löneklass och lönerum.

20 §.

Tjänsteman skall vid tillträde av tjänst, vars lönegrad omfattar flera löneklasser,
placeras i löneklass och, i förekommande fall, i lönerum samt uppflyttas
i löneklass eller lönerum i enlighet med bestämmelserna i 21 och
22 §§, allt under förbehåll att annat ej följer av beslut eller bestämmelser,
som meddelats med stöd av 23 §.

Där tjänsteman på grund av föreskrift i 12 § utan eget förvållande förflyttats
till lägre tjänst gälla bestämmelserna i 18 § 2 mom. Att lön i vissa
fall kan utgå enligt högre löneklass än den, vari tjänstemannen placeras,
framgår av 24 §.

21 §.

1 mom. Har tjänstemannen under de närmast före tjänstetillträdet förflutna
tre åren icke vid något tillfälle innehaft anställning hos staten eller
annan anställning, vid vilken avlöning utgått enligt av Kungl. Maj:t meddelade
bestämmelser, skall han placeras i lönegradens lägsta löneklass.

2 mom. Efter att tjänsteman tillhört den löneklass, i vilken han placerats
jämlikt 1 mom., under tre år. eller den längre tid som följer av bestämmelserna
här nedan, skall han från och med ingången av närmast följande kalenderkvartal
uppflyttas till närmast högre löneklass. Enligt samma grunder
skall tjänstemannen uppflyttas till de ytterligare högre löneldasser, som
lönegraden omfattar, samt, sedan han uppnått lönegradens högsta löneklass,
till andra, tredje och fjärde lönerummen inom sistnämnda löneklass.

För bedömandet om och i vad mån förlängning av den i första stycket angivna
tiden av tre år skall ske, skall till en början med de undantag, som
nedan angivas, sammanräknas det antal dagar, varunder tjänstemannen under
nämnda treårsperiod

a) åtnjutit tjänstledighet med skyldighet att vidkännas A- eller B-avdrag
för sjukdom, tvångsvis anordnad läkarundersökning eller svag hälsas vårdande,

b) åtnjutit tjänstledighet med skyldighet att vidkännas C-avdrag av annan
anledning än för offentligt uppdrag eller värnpliktstjänstgöring eller

c) varit avstängd från tjänstgöring, hållits häktad för brott, undergått frihetsstraff
eller av polismyndighet kvarhållits såsom misstänkt för brott eller
ock avhållit sig från tjänstgöring utan aft hava erhållit ledighet eller kunna
styrka giltigt förfall.

Vid sammanräkningen skall ej medtagas det antal dagar, varunder tjänsteman,
som är anställd med heltidstjänstgöring, åtnjutit tjänstledighet, som
under a) eller b) sagts, under allenast högst hälften av den dagliga tjänstgöringstiden.
Ej heller skall medtagas det ytterligare antal dagar, varunder
tjänsteman åtnjutit tjänstledighet, som under a) sagts, eller med skyldighet
att vidkännas C-avdrag varit tjänstledig för fullgörande av uppdrag inom
sådan personalsammanslutning, som avser att tillvarataga tjänstemännens
intressen i tjänsten eller främja deras yrkesutbildning, i vidare mån än det
sammanlagda antalet överstiger 600 dagar. Vidare skall vid sammanräkningen
ej medtagas det antal dagar, varunder tjänsteman obefogat varit av -

stängd från tjänstgöring eller hållits häktad för brott, för vilket han sedermera
blivit frikänd, och ej heller det antal dagar, varunder tjänstemannen
av polismyndighet kvarhållits såsom misstänkt för brott, därest han antingen
icke blivit häktad eller efter häktning blivit frikänd.

Har enligt beslut av vederbörande myndighet tjänsteman, som är anställd
med heltidstjänstgöring, medgivits nedsättning med högst hälften av tjänstgöringstiden
och har för viss hel kalendermånad meddelats föreskrift om
den återstående tjänstgöringens fullgörande allenast å vissa dagar i nämnda
månad, behandlas vid sammanräkningen dag eller dagar, som till följd av
nedsättningen varit tjänstefria och som omedelbart föregåtts av tjänstgöringsdag,
under vilken tjänstledighet åtnjutits eller tjänstgöringshinder förelegat,
som om därunder åtnjutits tjänstledighet eller förelegat tjänstgöringshinder
av samma slag som under tjänstgöringsdagen. Utöver vad härav följer skola
till följd av nedsättningen tjänstefria dagar icke medtagas vid sammanräkningen.

överstiger det sammanräknade dagantalet icke 120, skall förlängning icke
ske. Om åter det sammanräknade dagantalet överstiger 120, skall den i första
stycket angivna tiden av tre år förlängas med så lång tid som, utöver i förekommande
fall sådana dagar, vilka om de infallit under treårsperioden skolat
medtagas vid sammanräkningen, inrymmer ett mot antalet överskjutande
dagar svarande dagantal.

Angående uppskov med uppflyttning stadgas i 3 mom.

3 mom. Den i 2 mom. angivna tiden för uppflyttning må förlängas, därest
uppskov med uppflyttning prövas böra äga rum på grund av mindre väl
vitsordad tjänstgöring under den tid tjänstemannen tillhört den lägre löneklassen.
Härvid må dock hänsyn tagas till viss i tjänsten begången förseelse,
för vilken tjänstemannen särskilt bestraffats, endast då förseelsen kan
sägas karakterisera arten av tjänstgöringen i dess helhet.

Beslut om uppskov må icke fattas, utan att tjänstemannen erhållit tillfälle
att förklara sig.

Uppskov skall avse viss tid, minst ett halvt och högst tre år. Vid uppskovstidens
utgång skall uppflyttning ske, om ej tjänstgöringen under nämnda tid
givit anledning till förnyat uppskov därmed.

Har tjänsteman först efter viss tids uppskov blivit uppflyttad till högre
löneklass eller lönerum, skall han för uppflyttning till än högre löneklass
eller lönerum anses hava tillhört förstnämnda löneklass eller lönerum jämväl
under den tid uppskovet varat, såvida icke hans fortsatta tjänstgöring
anses böra till annat föranleda.

22 §.

1 mom. Har tjänstemannen under de närmast före tjänstetillträdet förflutna
tre åren eller någon del av dem innehaft anställning hos staten eller
sådan annan anställning, vid vilken avlöning utgått enligt av Kungl. Maj:t
meddelade bestämmelser, skall han, om i nästföljande stycke avsett fall föreligger,
inom vederbörande lönegrad placeras i löneklass och, i förekommande
fall, i lönerum i enlighet med avdelning 1 eller 2 av den placeringstabell
och de därtill hörande anvisningarna, vilken såsom bilaga A fogats
till statens allmänna avlöningsregiemente. I övriga fall skall han placeras
i lönegradens lägsta löneklass.

Placering enligt tabellen skall, i den utsträckning som framgår av densamma
och av vad nedan sägs, ske då den nya tjänstens lönegrad omfattar

1''lera löneklasser å löneplan nr 1 samt tjänstemannen inom de närmast före
tjänstetillträdet förflutna tre åren eller tidigare i anställning av sådant slag,
som i första stycket angivits, innehaft tjänst, vars lönegrad omfattar flera
löneklasser å löneplan nr 1, eller åtnjutit avlöning enligt kollektivavtal.

1 fråga om tabellens tillämpning iakttages

dels att, om enligt tabellen olika placeringar vid tjänstetillträdet kunna
förekomma, den placering skall tillämpas, som är för tjänstemannen mest
förmånlig,

dels att med anställning, i vilken åtnjutits avlöning enligt kollektivavtal,
likställes anställning, i vilken avlöningen bestämts på samma sätt som avlöning
enligt sådant avtal, ehuru bestämmelserna icke intagits i kollektivavtal,
eller ock anpassats efter grunderna i visst sådant avtal för arbete av
liknande slag,

dels ock att anställning icke må tagas i betraktande, därest den innehafts
före en sammanhängande tid av tre år, varunder tjänstemannen icke vid något
tillfälle innehaft anställning hos staten eller sådan annan anställning,
vid vilken avlöning utgått enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.

2 mom. Tjänsteman, som avses i 1 inom., skall uppflyttas i löneklass eller
lönerum enligt bestämmelserna i 21 § 2 och 3 mom. med följande avvikelser: a)

Vad i 21 § 2 mom. första stycket sägs om löneklass, i vilken tjänsteman
placerats jämlikt 21 § 1 mom., skall i stället avse den löneklass eller det
lönerum, vari han placerats jämlikt 1 mom. här ovan.

b) Har placeringen skett i enlighet med avdelning 1 av placeringstabellen,
skall uppflyttning från den löneklass eller det lönerum vari tjänstemannen
vid tjänstetillträdet placerats, om sådan uppflyttning ifrågakommer, ske
vid den närmast efter tjänstetillträdet eller, i förekommande fall, vid tjänstetillträdet
infallande tidpunkt, då han vid fortsatt innehav av den tidigare
tjänsten skulle hava vunnit uppflyttning. Vad sålunda stadgats skall dock
icke gälla, om tjänstemannens slutplacering i den tidigare tjänsten, bestämd
enligt punkten 2 i anvisningarna till placeringstabellen, utgjort högsta löneklassens
fjärde lönerum. Om avbrott föreligger mellan anställningarna i den
tidigare och den nya tjänsten, skall avbrottstiden behandlas på sätt angives
under nyssnämnda punkt.

c) Har placeringen skett i enlighet med avdelning 2, underavdelning a,
placeringstabellen skall, om anställning med avlöning enligt kollektivavtal
eller vad därmed är att likställa innehafts under kortare tid än 12 år samt
den nya tjänstens jämförelsetal enligt de till placeringstabellen hörande anvisningarna
understiger 15, den tid, efter vilken uppflyttning första gången
i den nya tjänsten eljest må ske, minskas med det antal dagar, varmed den
tidigare anställningens längd överskjuter den kortaste tid, som enligt placeringstabellen
kan grunda den av tjänstemannen vunna placeringen.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning om den nya tjänstens
jämförelsetal uppgår till eller överstiger 15, så framt den tidigare anställningen
innehafts under kortare tid än 15 år.

Delegerade äga, om och i den mån så med hänsyn till särskilda omständigheter
prövas skäligt, meddela beslut eller utfärda bestämmelser, varigenom
i visst särskilt fall eller under vissa särskilda förutsättningar tjänsteman
erhåller rätt att tillhöra högre löneklass eller lönerum inom lönegra -

den än som följer av bestämmelserna i 21 och 22 §§ eller att inom kortare
tid än som föreskrives i dessa bestämmelser uppflyttas till viss löneklass
eller visst lönerum.

Bestämmelser om den löneklass, enligt vilken lön skall utgå, samt om lönens

storlek m. m.

24 §.

1 mom. Tjänsteman, som innehar tjänst vars lönegrad omfattar flera löneklasser,
åtnjuter med i 2 mom. angivna undantag lön enligt den löneklass,
i vilken han placerats eller till vilken han uppflyttats jämlikt bestämmelserna
i 20—23 §§.

2 mom. År fråga om bibehållande vid tjänsten av tjänsteman, som tillhör
lönegradens högsta löneklass, äga delegerade, där tjänstemannen är särskilt
kvalificerad för tjänsten och hans bibehållande vid densamma anses
påkallat av statens intresse, tilldela honom lön enligt än högre löneklass,
där sådan finnes i löneplanen upptagen, dock högst två löneklasser över den
högsta för lönegraden gällande.

Förflyttas tjänsteman på grund av föreskrift i 12 § till följd av sitt förhållande
i tjänsten till lägre tjänst, skall han, därest han vid förflyttningen
tillhörde högre löneklass än den högsta för den lägre tjänstens lönegrad gällande,
åtnjuta lön enligt nämnda högre löneklass.

3 mom. Tjänsteman, som innehar tjänst vars lönegrad omfattar endast
en löneklass, åtnjuter lön enligt nämnda löneklass.

25 §.

Lönerna för varje löneklass framgå av statens löneplansförordning.

Inom löneklass å löneplan nr 1 bestämmes tjänstemans lön efter den ortsgrupp,
till vilken hans stationeringsort blivit hänförd.

För tjänsteman, som är anställd för tjänstgöring med avkortad tjänstgöringstid,
skall lönen minskas med så stor del, som svarar mot avkortningen.

Vid tillämpning av vad i nästföregående stycke sagts skall iakttagas, att
månadslön, som efter minskning slutar på öretal, skall jämkas till närmaste
krontal eller, om den slutar på 50 öre, till närmast högre krontal samt att
beträffande daglön skola tillämpas bestämmelserna i 4 § 4 mom. statens
löneplansförordning.

26 §.

1 mom. För tid, då tjänsteman icke utövar sin tjänst, skall han, i den
män ej annat beslutes med stöd av särskild i reglementet meddelad bestämmelse
eller delegerade finna skäl att för visst fall annorlunda bestämma,
åtnjuta oavkortad lön eller lön minskad med A-avdrag, B-avdrag eller Cavdrag
eller avstå hela lönen i enlighet med bestämmelser, som meddelas i
2—6 mom. här nedan eller där angivas. Där tjänsteman för handläggning
av visst ärende eller viss grupp av ärenden inom verket eller eljest för fullgörande
av särskilt åliggande i tjänsten erhållit befrielse helt eller delvis
från övriga honom åliggande tjänstegöromål, skall nämnda befrielse vara
utan inverkan på hans rätt att åtnjuta lön.

1 fråga om ovan omförmälda löneavdrag skall följande gälla.

A-avdragen för dag framgå av statens löneplansförordning för varje löne klass

samt, i fråga om löneklass tillhörande löneplan nr 1, varje ortsgrupp.
För tjänsteman skall tillämpas det A-avdrag för dag, som gäller för den
löneklass och, i förekommande fall, för den ortsgrupp, efter vilken han åtnjuter
lön. För tjänsteman, för vilken lönen minskats jämlikt bestämmelserna
i 25 § tredje och fjärde styckena, skall likväl tillämpas ett i förhållande
därtill minskat A-avdrag för dag. Detta bestämmes med tillämpning
av föreskrifterna i 4 § 4 mom. statens löneplansförordning.

Såsom B-avdrag för dag skall för tjänsteman tillämpas ett belopp, som
är dubbelt så stort som det för honom tillämpliga A-avdraget.

Såsom C-avdrag för dag skall för tjänsteman tillämpas ett belopp, som är
lika stort som den för honom gällande daglönen, i förekommande fall bestämd
under iakttagande av föreskrifterna i 25 § tredje och fjärde styckena.

Tillika skall iakttagas,

dels att då förhållande, som skall medföra A-avdrag, B-avdrag eller Cavdrag,
allenast föreligger under del av dag, därunder skall tillämpas det
avdragsbelopp, som belöper på denna del av dagen,

dels ock att då förhållande, som skolat medföra C-avdrag, föreligger under
hel kalendermånad, tjänstemannen i stället för att vidkännas sådant
löneavdrag med visst belopp för dag räknat skall avstå hela lönen för denna
månad.

2 inom. I fråga om tjänstemans rätt att åtnjuta semester eller, i visst fall,
semesterersättning gälla bestämmelserna i 27—31 §§. Att tjänsteman under
tiden för semester icke utövar sin tjänst, skall vara utan inverkan på hans
rätt att för nämnda tid uppbära lön för densamma, där icke annat följer
av vad i 6 mom. här nedan sägs.

3 mom. Angående det sätt, varpå med tjänstemans lön skall förhållas
vid tjänstledighet eller tjänstgöringshinder av visst slag eller om tjänstemannen
avhåller sig från tjänstgöring, stadgas i 32 och 33 §§.

A mom. För tid, då tjänsteman frånträder utövningen av sin tjänst på
grund av förordnande att uppehålla annan tjänst, som är lika hög som eller
högre än hans egen tjänst, skall han i fråga om rätt att åtnjuta lön behandlas
som om han under förordnandetiden tjänstgjort i sin tjänst och denna,
om den uppehållna tjänsten är inrättad vid annat verk, vore inrättad vid
detta verk.

Bestämmelserna i första stycket avse icke fall, där tjänstemannen under
förordnandetiden erhåller vikariatslön, varom i 18 § 3 mom. förmäles.

5 mom. Att aspiran t eller extra tjänsteman icke i sådan egenskap äger
åtnjuta lön för tid, varunder arbete vid vederbörande verk icke kan beredas
honom och varunder han ej åtnjuter semester, framgår av vad i 17 §
1 inom. andra stycket stadgats.

6 inom. För tid, då tjänsteman, på sätt i 11 § angives, frånträder utövningen
av viss av honom innehavd tjänst, äger han icke åtnjuta lön för denna
tjänst.

7 mom. 1 den mån ej annat följer av bestämmelserna i denna paragraf
eller andra i reglementet meddelade bestämmelser utgår lön från och med
den dag tjänsten enligt utnämnings- eller annan tillsättningshandling tillträdes
till och med den dag, då tjänsten frånträdes.

3 kap. Semester.

27 §.

1 mom. Ordinarie och extra ordinarie tjänstemän, aspiranter samt extra
tjänstemän äga rätt att erhålla semester i enlighet med bestämmelserna
i 28—30 §§. Till aspiranter och extra tjänstemän kan utgå semesterersättning
enligt bestämmelserna i 31 §.

Har någon under tiden 1 juli—31 december visst kalenderår innehaft anställning
hos staten eller sådan annan anställning, vid vilken avlöning utgår
enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser, men innefattas hela
nämnda tid i sådan tid, varunder han åtnjutit semester eller tjänstledighet
av sådant slag, som avses i 32 § under punkt 6 b) eller c), 12 eller 13, varit
förhindrad att tjänstgöra av anledning, som enligt 33 § skall medföra Cavdrag
å lönen, eller avhållit sig från tjänstgöring utan att hava erhållit
ledighet eller kunna styrka giltigt förfall, må han icke, med mindre vederbörande
myndighet finner skäl därtill lämna medgivande, i fortsättningen
erhålla semester utan att efter sistnämnda dag hava å minst 90 dagar
tjänstgjort i anställning, som nyss nämnts, eller fullgjort uppdrag för statens
räkning.

2 mom. Kassörer och andra tjänstemän, som hava sig anförtrodd kassavård,
äro pliktiga att begagna sig av semester, då sådant föreskrives av vederbörande
myndighet.

28 §.

1 mom. Semestertidens längd bestämmes, i den mån ej annat följer av
stadgandena i 2—4 mom. här nedan, med utgångspunkt från de i 29 § angivna
årssemestrarna enligt följande grunder:

a) För kalenderår, då allenast en årssemester är för tjänstemannen tilllämplig,
är semestertidens längd lika med årssemestern, så framt tjänstemannen
innehar tjänst eller tjänster hela kalenderåret. I annat fall skall den
utgöra så stor del av årssemestern, som svarar mot förhållandet mellan tiden
för tjänstinnehavet och helt år. Uppkommer i sistnämnda fall brutet dagantal,
skall avrundning ske till närmast högre hela dagantal.

b) För kalenderår, då olika årssemestrar äro för tjänstemannen tillämpliga
endast till följd av att han under hela året eller under hela den därunder
infallande kortare tiden för tjänstinnehavet samtidigt innehar olika
tjänster, skall semestertidens längd med utgångspunkt från den längre av
årssemestrarna bestämmas på sätt under a) här ovan angivits.

c) För kalenderår, då eljest olika årssemestrar äro för tjänstemannen tilllämpliga,
bestämmes semestertidens längd på följande sätt. Först beräknas
det dagantal, som belöper på varje period, under vilken ett och samma
förhållande råder i fråga om för tjänstemannen tillämplig årssemester.
Beräkningen sker med tillämpning av de under a) och b) här ovan meddelade
bestämmelserna angående semestertid på sådant sätt, som om tjänstinnehavet
under kalenderåret endast omfattat den period, varom fråga är.
Avrundning företages likväl icke härvid. Därefter sammanläggas de på
nämnda sätt beräknade dagantalen, varjämte, om summan uppvisar brutet
dagantal, avrundning sker till närmast högre hela dagantal. Det på sådant
sätt beräknade dagantalet utgör tjänstemannens semestertid för kalenderåret
i fråga.

Vid tillämpning av ovan meddelade bestämmelser skall hänsyn allenast
tagas till av tjänstemannen innehavd eller å förordnande med vikariatslön
uppehållen tjänst, som avses i denna avdelning av reglementet och varmed
är förenad rätt till semester.

2 inom. För kalenderår, efter vars ingång övergång till i denna avdelning
avsedd tjänst skett från i avdelningen icke avsedd anställning hos staten
eller sådan annan anställning, vid vilken avlöning utgår enligt av
Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser, skall semestertidens längd beräknas
med tillämpning av de i 1 mom. här ovan meddelade bestämmelserna.
I den mån tjänstemannen icke före övergången åtnjutit hela den semester,
som enligt de för den tidigare anställningen gällande bestämmelserna tillkommer
honom under det kalenderår, då övergången sker, eller därefter,
skall dock sålunda återstående semestertid tilläggas den tid, som beräknats
enligt 1 mom. Tjänstemannen må likväl icke i följd härav i något fall
erhålla längre semester för kalenderåret än om berörda övergång skett vid
kalenderårets ingång.

3 mom. För kalenderår, före vars utgång tjänstemannen avgår med rätt
att komma i åtnjutande av ålderspension eller förordnandepension, skall
semestertidens längd, med tillämpning i övrigt av bestämmelserna i 1 mom.
här ovan, bestämmas på sådant sätt, som om tjänstemannen intill kalenderårets
utgång kvarstått i tjänst, som han frånträdde vid avgången.

A mom. I den mån tjänsteman erhållit semesterersättning enligt bestämmelserna
i 31 § skall den anställningstid, på vilken denna ersättning är
grundad, icke medtagas vid beräkning av semestertidens längd enligt bestämmelserna
i 1 mom. Ej heller skall vad i 2 mom. föreskrives om tillläggande
av viss återstående semestertid gälla, i den mån i stället för semester
utgått semesterersättning.

29 §.

1 mom. Årssemestern skall omfatta,

för aspiranter och extra tjänstemän med mindre än 36 anställningsmånader
20 dagar samt

för andra tjänstemän det antal dagar, som framgår av följande sammanställning: -

Intill det år,
under vilket
tj än stemannen

fyller 40 år

Tjänstemän tillhörande lönegraderna

Ca, Ce, Cf och Cg 1—14 ........ 20 dagar

Tjänstemän tillhörande lönegraderna

Ca, Ce, Cf och Cg 15—26 ........ 25 »

Tjänstemän tillhörande övriga lönegrader
........................ 35 »

Från och med det
år, under vilket
tjänstemannen
fyller 40 år

30 dagar

35 »

45 »

Vad angår aspirant eller extra tjänsteman skall såsom anställningsmånad
anses kalendermånad, under vilken han å minst 16 dagar utfört arbete i
anställning hos staten eller i sådan annan anställning, vid vilken avlöning
utgått enligt av Kungl. Maj:l meddelade bestämmelser. Med tid, under vilken
arbete utförts, skall härvid likställas annan tid, för vilken avlöning

till någon del utgått. Där ej vederbörande myndighet annorlunda förordnar,
skall dock såsom anställningsmånad icke tagas i betraktande kalendermånad,
vilken infaller före tid av 36 kalendermånader i följd, under
vilken tjänstemannen icke utfört arbete eller åtnjutit avlöning i sådan anställning,
som nyss sagts.

30 §.

1 mom. Tjänsteman äger erhålla honom tillkommande semester å tid,
som prövas lämplig med hänsyn till göromålens behöriga gång, under det
kalenderår, vartill semestern hänför sig, eller, om detta på grund av tjänstgöringsförhållandena
icke kunnat ske, under tiden 1 januari—31 maj nästpåföljande
år.

Tjänsteman, som är stationerad å ort inom riket, där kallortstiilägg utgår,
må dock av vederbörande myndighet kunna medgivas att i följd åtnjuta
icke blott semester för löpande år utan jämväl återstående semester
för nästföregående år.

2 mom. Då tjänsteman åtnjutit någon del av honom tillkommande semester,
skall för beräkning av den semestertid, som må återstå, i förekommande
fall iakttagas,

a) om semester åtnjutits å del av dag, vilken i övrigt varit tjänstefri till
följd av sådan nedsättning av tjänstgöringstiden, som medför C-avdrag å
lönen och ej är föranledd av offentligt uppdrag eller värnpliktstjänstgöring:
att för berörda ändamål skall så anses, som om semestern omfattat hela
nämnda dag, samt

b) om semester såväl före som efter dag eller dagar, som äro tjänstefria,
åtnjutits under hel dag eller å sådan de! av dag, som nyss angivits: att för berörda
ändamål skall så anses, som om semestern omfattat jämväl den eller
de mellanliggande dagarna, i den mån ej annat följer av beslut meddelat
av vederbörande myndighet.

31 §.

Därest aspirant eller extra tjänsteman avgår ur statens tjänst eller avlider
innan han åtnjutit semester, vartill han vid avgången var berättigad
enligt bestämmelserna i 27—30 ''§§, äger tjänstemannen eller, om han avlidit,
hans dödsbo erhålla semesterersättning.

För beräknandet av nämnda ersättning skall bestämmas den tidpunkt,
vid vilken tjänstemannen skulle hava avslutat den för honom för tid före
avgången tillkommande semestern, om han kvarstått i tjänsten och omedelbart
påbörjat nämnda semester. I det fall, då tjänstemannen närmast
före avgången hade sådan nedsättning av tjänstgöringstiden, som medför
C-avdrag å lönen och ej föranletts av offentligt uppdrag eller värnpliktstjänstgöring,
skall härvid, såframt ej annat prövas skäligt, tillika så anses,
som om tjänstemannen i fortsättningen haft sådan nedsättning på samma
sätt som närmast före avgången. Semesterersättningen skall motsvara den
lön, i förekommande fall minskad med C-avdrag, som tjänstemannen, såvitt
vid tidpunkten för avgången kan bedömas, skulle under angivna förutsättningar
erhållit för tiden från och med dagen näst efter den, då avgången
skett, intill nyssberörda tidpunkt.

4 kap. Tjänstledighet och tjänstgöringshinder in. m.

32 §.

Z mom. I fråga om det sätt, varpå med lönen skall förhållas för tid, under
vilken tjänstledighet åtnjutes, hänföres tjänsteman till någon av följande
tre grupper:

Grupp 1. Aspiranter och extra tjänstemän med mindre än 6 anställningsmånader.

Grupp 2. Aspiranter och extra tjänstemän med 6 men ej 36 anställningsmånader.

Grupp 3. Aspiranter och extra tjänstemän med 36 anställningsmånader
eller mera ävensom extra ordinarie och ordinarie tjänstemän.

Med ansiällningsmånad förstås sådan kalendermånad, som i 29 § 1 mom.
andra stycket sägs.

2 mom. Så framt icke annat följer av vad i 3 mom. här nedan sägs
eller beslutes i den ordning, som i 26 § 1 mom. angives, skall vid tjänstledighet tjänsteman

tillhörande grupp 1 vidkännas C-avdrag samt

tjänsteman tillhörande grupp 2 eller 3, enligt vad i det följande angives,
åtnjuta oavkortad lön eller vidkännas A-, B- eller C-avdrag eller uppbära
lön enligt av delegerade meddelade bestämmelser.

Orsak till tjänstledighet	Grupp 2	Grupp 3
1. Offentligt uppdrag.		B-avdrag.
a) Uppdrag såsom ledamot av riksdagen eller kyrkomötet eller att vara riksdagens revisor.	C-avdrag.
b) Uppdrag, där ersättning ej ut-går eller utgår allenast med visst belopp för sammanträdes- eller för-rättningsdag och tjänstemannen icke medgivits rätt till gottgörelse för de avlöningsförmåner han under ledig-heten avstått, i den mån ej fråga är om uppdrag som avses under a).	C-avdrag.	A-avdrag.
c) Annat offentligt uppdrag än under a) och b) avses.	C-avdrag.	C-avdrag.
2. Militärtjänstgöring, dä lcrigsav-löningsreglementet är å tjänsteman-nen tillämpligt. 3. Militärtjänstgöring, då krigsav-löningsreglementet icke är ä tjänste-mannen tillämpligt.	Enligt av delegerade med	delade bestämmelser.
a) Värnpliktstjänstgöring, som fullgöres under det år, under vilket den värnpliktige fyller tjugutre år, eller därefter.	C-avdrag.	B-avdrag.
b) Frivillig befordrings- eller re-	C-avdrag.	B-avdrag högst 32 dagar
petitionskurs eller med sådan kurs		av ett och samma kalen-
jämställd annan kurs eller övning,		derår.
vilken erfordras för vinnande eller bibehållande av viss tjänstegrad så-som värnpliktigt befäl.		C-avdrag i övrigt.
c) Tjänstgöring, vilken åligger anställningshavare i reserven, be-ställningshavare å reservstat eller	C-avdrag.	B-avdrag.

Orsak till tjänstledighet

Grupp 2

Grupp 3

å övergångsstat samt officer i vägoch
vattenbyggnadskåren.

Kaptens-, fanjunkar- eller flaggunderofficerskurs
för anställningshavare
i reserven.

d) Hemvärnsövning eller hemvärnskurs.

e) Driftvärnskurs.

f) Annan militärtjänstgöring än
under a)—e) avses.

4. Arbete av synnerlig vikt för
folkförsörjningen eller av därmed
jämförligt allmänt intresse.

5. Iakttagelser, studier eller arbete
av betydelse för verket.

6. Sjukdom m. m.

a) Sjukdom eller förlust av arbetsförmågan,
föranledd av i tjänsten
inträffad händelse, som enligt
allmän lag är att hänföra till olycksfall
i arbete, eller av våld eller
misshandel, för vilket tjänstemannen
blivit utsatt på grund av tjänsten.

I tjänsten ådragen yrkessjukdom,
varom förmäles i gällande lag om
försäkring för vissa yrkessjukdomar.

I tjänsten ådragen smittsam sjukdom,
som enligt bestämmelserna i
gällande epidemilag skall anmälas
till vederbörande myndighet.

Under tjänstgöring å utländsk ort
ådragen svårare sjukdom, som där
uppträder epidemiskt men ej alls

C-avdrag. B-avdrag högst 14 dagar

av elt och samma kalen
derår.

C-avdrag i övrigt.

C-avdrag. . Oavkortad lön högst 14

dagar av ett och samma
kalenderår.

C-avdrag i övrigt.
C-avdrag. C-avdrag.

Enligt av delegerade meddelade bestämmelser.

C-avdrag.

Oavkortad lön under
högst 180 dagars ledig
het av en och samma
tjänstledighetsorsak.
B-avdrag i övrigt, så
framt ej vederbörande
myndighet på grund av
särskilda förhållanden
finner anledning med
giva, att A-avdrag skall
tillämpas eller att avdrag
icke skall äga rum.

Oavkortad lön, därest ve
derbörande myndighet så
förordnar med hänsyn
till att iakttagelserna,
studierna eller arbetet
prövas på ett påtagligt
sätt kunna tjäna verkets
intressen. I andra fall:
B-avdrag sammanlagt
högst 120 dagar av den
tid, under vilken tjänstemannen
innehar tjänst
inom en och samma lönegrad.
Nämnda dagantal
skall dock minskas
med det antal dagar, då
tjänsteman under samma
tid vidkänts B-avdrag av
anledning, som i punkten
9 b) sägs.

C-avdrag i övrigt.

Oavkortad lön.

Orsak till tjänstledighet

Grupp 2

eller allenast i sällsynta fall förekommer
inom Sverige.

Med tjänsten skall likställas annan
statlig anställning, uppdrag för
statens räkning ävensom sådan ickestatlig
anställning, vid vilken avlöning
utgår enligt av Kungl. Maj:t
meddelade bestämmelser.

b) Sjukdom i andra fall än under
a) avses eller tvångsvis anordnad
läkarundersökning.

B-avdrag högst 180 dagar
av ett och samma kalenderår
eller, vid sjukdom
som fortgår över årsskifte,
högst 180 dagar i
en följd.

C-avdrag i övrigt.

c) Svag hälsas vårdande, då behovet
av ledighet härför är behörigen
styrkt.

C-avdrag.

7. Havandeskap eller barnsbörd.

8. Tjänstgöringsförbud till förekommande
av smittas spridning.

9. Utbildning, iakttagelser, studier
m. m. i vissa andra fall än i punkten
5 avses.

a) Utbildningskurs vid verkel
eller, beträffande tjänsteman vid
riksbanken eller riksgäldskontoret,
studier i utlandet, vilka av vederbörande
fullmäktige prövas erforderliga
för den fackliga utbildningen.

B-avdrag högst 120 dagar,
dock ej för tid efter
120:e dagen från förlossningen.

C-avdrag i övrigt.
Oavkortad lön högst 180
dagar.

B-avdrag i övrigt, så
framt ej vederbörande
myndighet på grund av
särskilda förhållanden
finner anledning medgiva,
att A-avdrag skall
tillämpas eller att avdrag
icke skall äga rum.
C-avdrag.

Grupp 3

Oavkortad lön under
högst följande antal dagar
av ett och samma
kalenderår, nämligen

för tjänsteman, som
senast under löpande ka-l
lenderåret uppnått eller
uppnår 40 års ålder, 55
dagar minskat med det
antal semesterdagar, som
tjänstemannen vid tilllämpning
av bestämmelserna
i 28 § och 29 § 1
mom. åtnjuter eller skolat
åtnjuta;

för annan tjänsteman
45 dagar minskat med
det antal semesterdagar,
som tjänstemannen vid
tillämpning av bestämmelserna
i 28 § och 29 §

1 mom. åtnjuter eller
skolat åtnjuta.

A-avdrag i övrigt.
B-avdrag.

A-avdrag högst 120 dagar,
dock ej för tid efter
120:e dagen från förlossningen.

C-avdrag i övrigt.
Oavkortad lön.

Oavkortad lön.

Orsak till tjänstledighet	Grupp 2	Grupp 3
b) Iakttagelser, studier eller ar-bete av betydelse för tjänsteman-nens kompetens för viss uppgift eller befattning inom verket.	C-avdrag.	B-avdrag sammanlagt högst 120 dagar av den tid, under vilken tjänste-mannen innehar tjänst inom en och samma lö-negrad. Nämnda dag-antal skall dock minskas med det antal dagar, då tjänsteman under samma tid vidkänts B-avdrag av anledning, som i punkten 5 avses. C-avdrag i övrigt.
10. Flyttning, för vilken ersätt-ning för flyttningskostnad utgår av statsmedel.	C-avdrag.	Oavkortad lön högst 3 dagar. C-avdrag i övrigt.
11. Uppdrag inom sddan perso-	B-avdrag högst 15 dagar	B-avdrag högst 15 dagar
nalsammanslutning, som avser att	av ett och samma kalen-	av ett och samma ka-
tillvarataga tjänstemännens intres-	derår.	lenderår.
sen i tjänsten eller främja deras yrkesutbildning.	C-avdrag i övrigt.	C-avdrag i övrigt.
12. Enskild angelägenhet av vikt.	C-avdrag.	B-avdrag högst 15 dagar av ett och samma kalen-derår. C-avdrag i övrigt.
13. Annan orsak än under 1—12 avses.	C-avdrag.	C-avdrag.

3 mom. I stället för vad i 2 mom. här ovan sagts om att tjänsteman under
tjänstledighet, som avses i punkt 6 b) nämnda moment, skall äga åtnjuta
oavkortad lön, skall tillämpas lön minskad med A-avdrag, där tjänstemannen,
ehuru han eljest skolat äga rätt till semester, på grund av föreskriften
i 27 § 1 mom. andra stycket icke må åtnjuta sådan förmån.

33 §.

1 mom. Tjänsteman, som är avstängd från tjänstgöring, hålles häktad
för brott eller undergår frihetsstraff, skall under tiden vidkännas C-avdrag,
så framt ej vederbörande myndighet prövar skäligt att låta honom uppbära
någon del av lönen.

Finnes avstängningsåtgärd hava varit obefogad eller blir för brott häktad
frikänd, skall vad av tjänstemannens lön innehållits till honom utbetalas.

Vad i första stycket stadgats i fråga om tjänsteman, vilken hålles häktad
för brott, skall gälla jämväl beträffande den, som av polismyndighet kvarhålles
såsom misstänkt för brott; dock att, där häktningsåtgärd ej vidtages
eller tjänstemannen efter häktning frikännes, han skall äga åtnjuta oavkortad
lön under tiden för kvarhållandet.

1 fråga om avlöning till tjänsteman, som avstängts från tjänstgöring på
grund av vägran att underkasta sig tvångsvis anordnad läkarundersökning,
är särskilt stadgat.

2 mom. Avhåller sig tjänsteman från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig
ordning erhållit ledighet eller kunna styrka giltigt förfall, skall han
för den tiden vidkännas C-avdrag.

5 kap. Vikariatsersältning och övertidsersättning in. m.

34 §.

1 inom. För tid, varunder i denna avdelning avsedd tjänsteman på grund
av förordnande lielt eller delvis uppehåller högre ordinarie eller extra ordinarie
tjänst, äger han åtnjuta vikariatsersättning med visst belopp för
dag räknat i enlighet med bestämmelserna i 2—4 mom. här nedan. Vad i
denna paragraf sägs om förordnande att uppehålla viss tjänst, skall äga
tillämpning jämväl i fråga om särskilt förordnande att bestrida göromål,
vilka eljest tillhöra sådan tjänst.

Åtnjuter tjänsteman i fall, varom i 24 § 2 mom. andra stycket förmäles,
lön enligt en löneklass, som är högre än den högsta, vilken gäller för den
innehavda tjänstens lönegrad, skall så anses, som om denna tjänst tillhörde
den lönegrad, vars nummer med tre enheter understiger numret på
den löneklass, efter vilken lönen utgår.

Vad i detta moment stadgas, gäller icke för det fall, att tjänstemannen i
anledning av förordnandet åtnjuter vikariatslön enligt 18 § 3 mom.

2 mom. I den mån ej annat följer av vad här nedan eller i 3 mom. stadgas
skall angående vikariatsersättningens belopp i de fall, som här nedan
angivas, gälla följande.

Då lönen vid såväl den innehavda som den uppehållna tjänsten utgår
enligt löneplan nr 1, utgör vikariatsersättningen,

a) om lägsta löneklassen inom den uppehållna tjänstens lönegrad är lägre
än eller lika med eller ligger närmast över den löneklass, vari tjänstemannen
är placerad: ett belopp motsvarande skillnaden mellan daglönerna för
sistnämnda löneklass och för den närmast högre löneklassen; samt

b) i annat fall: ett belopp motsvarande dels skillnaden mellan daglönerna
för den löneklass, vari tjänstemannen är placerad, och för den två nummer
högre löneklassen, dels ock därutöver, i förekommande fall, halva skillnaden
mellan daglönerna för sistnämnda löneklass och för lägsta löneklassen
inom den uppehållna tjänstens lönegrad.

Då lönen vid såväl den innehavda som den uppehållna tjänsten utgår enligt
löneplan nr 2, bestämmes vikariatsersättningen på sätt i andra stycket
sagts, varvid vad där förmälts om lägsta löneklassen inom den uppehållna
tjänstens lönegrad skall hava avseende å den löneklass, som sistnämnda
tjänsts lönegrad omfattar.

Då lönen utgår enligt löneplan nr 1 vid den innehavda tjänsten men enligt
löneplan nr 2 vid den uppehållna tjänsten, utgör vikariatsersättningen,

a) om daglönen för den löneklass, som den uppehållna tjänstens lönegrad
omfattar, icke överstiger daglönen för den löneklass på iöneplan nr 1,
som är två nummer högre än den löneklass, vari tjänstemannen är placerad:
ett belopp motsvarande skillnaden mellan daglönerna för förstnämnda
och sistnämnda löneklasser; samt

b) i annat fall: ett belopp motsvarande dels skillnaden mellan daglönerna
för den löneklass, vari tjänstemannen är placerad, och för den två
nummer högre löneklassen på löneplan nr 1. dels ock därutöver halva
skillnaden mellan daglönerna för sistnämnda löneklass och för den löneklass,
som den uppehållna tjänstens lönegrad omfattar.

Vad här ovan sagts om den löneklass, vari tjänstemannen är placerad,
skall för tjänsteman, som på grund av bestämmelsen i 24 § 2 mom. andra
stycket åtnjuter lön enligt högre löneklass än den, vari han är placerad,
i stället avse nämnda högre löneklass. Slutligen skall vad ovan sagts om

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 8 sand. Nr 58. 4

den löneklass på löneplan nr 2, som den uppehållna tjänstens lönegrad omfattar,
om denna löneklass har högre ordningsnummer än 20 i stället avse
löneklassen med sistnämnda ordningsnummer.

Med daglön avses, då lönen vid båda tjänsterna utgår enligt löneplan
nr 1, det belopp som gäller för den ortsgrupp, efter vilken tjänstemannens
lön utgår. I annat fall avses, såvitt fråga är om daglön enligt löneplan nr 1,
det för ortsgrupp 5 gällande beloppet. Då tjänstemannen åtnjuter daglön,
som minskats i enlighet med bestämmelserna i 25 § tredje och fjärde styckena,
skall vikariatsersättningen det oaktat beräknas på grundval av den
utan minskning gällande daglönen.

Beräknad vikariatsersättning, som icke slutar å helt femtal ören jämkas
till närmaste femtal.

3 mom. För tjänsteman, som med mindre än full tjänstgöring uppehåller
annan tjänst, skall vikariatsersättningen minskas i förhållande till nedsättningen
av tjänstgöringstiden på den högre tjänsten.

A mom. Då innehavare av tjänst, vid vilken lön utgår enligt viss löneplan,
i annat fall än som avses i 2 mom. fjärde stycket på grund av förordnande
uppehåller högre tjänst, vid vilken lönen utgår enligt annan löneplan,
bestämmes vikariatsersättningen av vederbörande myndighet.

35 §.

Fullgör tjänsteman, som är anställd med avkortad tjänstgöringstid, på
grund av förordnande tjänstgöring å sådan del av dag eller i förekommande
fall hel dag, under vilken han med hänsyn till den för honom gällande
anställningen eljest icke skolat tjänstgöra, äger han för tjänstgöringen
åtnjuta särskild ersättning. Denna ersättning skall, där fråga är om
tjänstgöring under hel dag, vara lika stor som daglönen och, där fråga är
om tjänstgöring allenast under viss del av dag, utgöras av den därpå belöpande
delen av daglönen. Med daglön förstås härvid det belopp, som
skulle hava utgjort tjänstemannens daglön, om han varit anställd för full
tjänstgöring.

Vad i första stycket sagts skall gälla jämväl i fall, där den ifrågavarande
tjänstgöringen fullgöres på grund av förordnande att uppehålla annan
tjänst, som är lika hög som eller högre än tjänstemannens egen tjänst,
så framt icke vikariatslön utgår.

36 §.

1 mom. Där innehavare av tjänst, som har någon av lönegradsbeteckningarna
Ca, Ce och Cg samt högst lönegradsnumret 22 eller som har lönegradsbeteckningen
Cf och högst lönegradsnumret 20, undantagsvis måste
anlitas för övertidstjänstgöring, må tjänstemannen, så framt han icke på
grund av förordnande uppehåller högre tjänst än nu angivits och fullgör
övertidstjänstgöringen i denna tjänst, kunna för sagda tjänstgöring erhålla
gottgörelse i enlighet med bestämmelserna här nedan samt de närmare
föreskrifter, som meddelas av vederbörande myndighet. Såsom förutsättning
härför skall dock, där ej särskilda skäl till annat föranleda, gälla, att
tjänsten avser arbete av sådant slag, att behovet och varaktigheten av övertidstjänstgöring
kan kontrolleras, och att tjänstemannen icke utövar mera
självständigt befäl.

Med övertidstjänstgöring förstås tjänstgöring, vilken överskjuter den,
som av vederbörande myndighet fastställts såsom normal för den tjänst
eller det slag av tjänstgöring, varom fråga är, eller, vad angår tjänsteman,

som anställts med avkortad tjänstgöring, sådan tjänstgöring som överskjuter
den, som beräknas hava åvilat tjänstemannen, om han varit anställd
med full tjänstgöring. Såsom övertidstjänstgöring anses likväl icke tjänstgöring,
vars fullgörande icke påkallats eller godkänts av vederbörande
myndighet.

Med avseende å övertidstjänstgöring skiljes, för det ändamål som av 2
och 3 mom. här nedan framgår, mellan arbete å kvalificerad övertid och
arbete å enkel övertid. Med arbete å kvalificerad övertid förstås arbete å
natt, varmed här avses tiden mellan klockan 22 och 6, å sön- eller helgdag,
påskafton, midsommarafton eller julafton eller å tid, som infaller mellan
klockan 18 och 22 å dag före sön- eller helgdag. Med arbete å enkel övertid
förstås arbete å övertid i annat fall än nu sagts.

Vid beräkning av gottgörelse för sådan tjänstgöring, som fullgjorts på
övertid men eljest enligt meddelade arbetstidsbestämmelser skulle beräknats
motsvara viss kortare tjänstgöring, skall den tid, varunder sagda övertidstjänstgöring
fullgjorts, på motsvarande sätt minskas.

2 mom. Gottgörelse för övertidstjänstgöring skall, i den mån så kan ske,
utgå i form av ledighet från annan tjänstgöring (kompensationsledighet).
Tiden för sådan ledighet skall motsvara en och en halv gånger den tid,
varunder övertidstjänstgöringen fullgjorts. Kompensationsledighet för arbete,
som utförts å kvalificerad övertid, skall likväl, om den beredes å annan
tid än sådan, varunder övertidstjänstgöring betraktas som arbete å
kvalificerad övertid, omfatta dubbelt så lång tid som den, varunder övertidstjänstgöringen
fullgjorts.

3 mom. I den mån gottgörelse för fullgjord övertidstjänstgöring icke
kan i enlighet med vad i 2 mom. sagts beredas genom ledighet, äger tjänstemannen
för densamma åtnjuta övertidsersättning med visst belopp för
timme räknat. Denna ersättning är olika stor, alltefter det fråga är om
ersättning för arbete å enkel övertid eller för arbete å kvalificerad övertid.

Övertidsersättningen för timme vid arbete å enkel övertid och vid arbete
å kvalificerad övertid framgår av statens löneplansförordning för varje
löneklass och ortsgrupp. För tjänsteman skall tillämpas den övertidsersättning,
som gäller för den löneklass och ortsgrupp, efter vilken han åtnjuter
lön. För övertidsarbete, som ulförts å högre tjänst, vilken tjänstemannen
uppehållit på grund av förordnande utan att därunder äga uppbära vikariatslön,
skall dock övertidsersättningen utgå med belopp, som gäller för
löneklassen närmast över den, efter vilken tjänstemannen åtnjuter lön, eller
för den högre löneklass, som utgör lägsta löneklassen inom den uppehållna
tjänstens lönegrad.

A mom. Har anspråk på gottgörelse för övertidstjänstgöring icke anmälts
till vederbörande myndighet inom ett år efter utgången av den månad, varunder
tjänstgöringen fullgjorts, må gottgörelse icke utgå, med mindre myndigheten
sådant medgiver.

0 kap. Lönetillägg, tilläggsarvoden och särskilda ersättningar.

37 §.

Kallortstillägg.

1 mom. Till tjänsteman, som är stationerad å ort inom rikets nordliga
delar, där vistelsen på grund av klimatiska förhållanden och levnadsbetingelserna
i övrigt kan anses medföra avsevärda olägenheter i fysiologiskt

hänseende, utgår, i den mån ej annat följer av vad nedan stadgas, kallortstillägg
med nedanstående, för olika kallortsklasser bestämda belopp för år
räknat, nämligen

för kallortsklass I .................. 96 kronor

	»	II ..........	........ 156	»
»	»	III ..........	........ 240	»
»	»	IV ..........	........ 360	»
»		V ..........	........ 540	»
»	»	VI ..........	........ 720	»

För tjänsteman, som är anställd med avkortad tjänstgöringstid skall tilllämpas
ett i förhållande till nämnda avkortning minskat kallortstillägg.

2 inom. I fråga om de orter, där kallortstillägg må utgå, samt dessa
orters fördelning å de olika kallortskiasserna skall tillämpas, vad härutinnan
gäller för tjänstemän vid statsförvaltningen i övrigt.

3 mom. Tjänsteman, till vilken kallortstillägg utgår, äger uppbära tilllägget
jämväl för tid, varunder han ej utövar tjänsten, så framt han under
denna tid äger åtnjuta lön. För tid, då han å lönen vidkännes C-avdrag,
skall han likväl avstå tillägget.

38 §.

Tilläggsarvoden.

1 mom. Efter bestämmande av vederbörande fullmäktige må tilläggsarvode
utgå till vice riksbankschef, som ej är fullmäktig, med högst 7 000
kronor, till riksgäldsdirektör, som ej är fullmäktig, med högst 4 000 kronor
samt till direktörerna vid riksbankens pappersbruk och sedeltryckeri
med högst 2 000 kronor, allt för år räknat.

2 mom. Tjänsteman, till vilken utgår tilläggsarvode, äger uppbära detta
jämväl för tid, varunder han ej utövar tjänsten, såframt han under denna
tid äger åtnjuta lön å tjänsten och sådant fall ej föreligger, som avses i
26 § 4 mom. För tid, då han å lönen vidkännes löneavdrag, skall likväl
tilläggsarvodet minskas med en fjärdedel eller hälften eller helt avstås, alltefter
det löneavdraget utgöres av A-avdrag, B-avdrag eller C-avdrag.

39 §.

Ställföreträdarcirvoden m. m.

1 mom. Bankokommissarie, som förordnas att vara ställföreträdande sektionschef,
må av fullmäktige i riksbanken tillerkännas ställföreträdararvode
med högst 2 400 kronor för år.

2 mom. Till tjänsteman, som förordnas att vara riksgäldsdirektörens ersättare,
må efter bestämmande av fullmäktige i riksgäldskontoret utgå ställföreträdararvode
med högst 2 400 kronor för år.

Därest till ersättare förordnas fullmäktig, äger denne åtnjuta ersättning
med belopp, som fastställes av fullmäktige.

Hava fullmäktige vid förfall för riksgäldsdirektörens ersättare förordnat
annan att fullgöra riksgäldsdirektören åvilande göromål (tillfällig ersättare),
äga fullmäktige bestämma den särskilda ersättning, som i anledning
härav prövas böra utgå till den förordnade.

3 mom. Tjänsteman, till vilken ställföreträdararvode utgår, äger uppbära
detta jämväl för tid, varunder han ej utövar sin tjänst såframt han under

denna tid äger åtnjuta lön. För tid, varunder han å lönen vidkännes C-avdrag,
skall han likväl avstå arvodet. Erhåller tjänstemannen förordnande
att med vikariatslön uppehålla den tjänst, som ställföreträdarskapet avser,
skall han för den tid förordnandet gäller avstå ställföreträdararvodet.

A mom. Till ställföreträdare för justitieombudsman eller militieombudsman
utgår under den tid han utövar ombudsmansämbetet arvode till samma
belopp som den lön, som är bestämd för ombudsmannen.

Vid resa för ämbetets utövning åtnjuter ställföreträdaren resekostnadsoch
traktamentsersättning enligt samma grunder, som gälla för ombudsmannen.

Är ställföreträdaren icke bosatt i Stockholm eller någon av dess förorter,
äger han dessutom uppbära:

a) för resan från boningsorten til! Stockholm samt för återresa resekostnads-
och traktamentsersättning enligt vad nyss sagts, samt

b) under ämbetsutövning i Stockholm tjänstgöringstraktamente enligt de
grunder, som äro eller må bliva gällande för tjänstemän vid den civila statsförvaltningen
i motsvarande löneställning, dock att traktamente för tiden
till och med sjätte månadens utgång må uppbäras med högst hälften av
beloppet.

På delegerade ankommer att meddela de närmare bestämmelser, vilka
må erfordras beträffande frågor som avses i detta moment.

40 §.

Vissa särskilda ersättningar m. m.

1 mom. Angående ersättning vid resa inom riket för förrättning i statens
ärenden, skall tillämpas vad därom är stadgat i allmänna resereglementet
och i särskilda av delegerade meddelade föreskrifter.

För tjänsteresa iffom riket utgår ersättning enligt grunder, som fastställas
av vederbörande myndighet.

2 mom. Tjänsteman, som vid semesters inträde tjänstgör å annan ort än
stationeringsorten eller som vid semesters upphörande skall tjänstgöra å sådan
annan ort, äger åtnjuta resekostnadsersättning för av honom vid semesterns
inträde eller upphörande företagen resa mellan tjänstgörings- och stationeringsorterna.
Företager tjänstemannen resa mellan tjänstgöringsorten och
annan ort än stationeringsorten, må han åtnjuta ersättning för dylik resa,
dock allenast i den mån för densamma beräknad resekostnad till beloppet
överstiger beräknad resekostnad för resa mellan sist avsedda ort och stationeringsorten,
och med iakttagande tillika att han icke må utbekomma
större belopp än som vid tillämpning av stadgandet i första punkten kunnat
utgå. Angående grunderna för resekostnadsersättnings beräknande i
här avsedda fall skall gälla vad därom förordnats för den civila statsförvaltningen
i övrigt.

Därest tjänsteman, som tilldelats semester under viss tid, efter semesterns
inträde men före utgången av nämnda tid återkallas till tjänstgöring, beror
på prövning av vederbörande myndighet, i vad mån ersättning av statsmedel
må utgå för av tjänstemannen företagen resa, som står i samband
med semesterns avbrytande.

3 mom. Under tjänstgöring å annan ort inom riket än stationeringsorten
äger tjänsteman åtnjuta tjänstgöringstraktamente enligt de särskilda bestämmelser,
som gälla för tjänstemän vid den civila statsförvaltningen i

övrigt, dock icke i något fall till högre belopp än den för tjänstemannen
enligt allmänna resereglementet bestämda traktamentsersättningen. Tjänsteman
utan fast stationeringsort må av vederbörande myndighet tilldelas
tjänstgöringstraktamente under högst 90 dagar efter förändring av tjänstgöringsort.

i mom. Tjänsteman må åtnjuta ersättning för flyttningskostnad i enlighet
med de bestämmelser, som gälla för tjänstemän vid statsförvaltningen
i övrigt.

5 mom. Direktören vid riksbankens pappersbruk äger uppbära representationsbidrag
med högst 2 000 kronor för år räknat, enligt grunder som bestämmas
av fullmäktige i riksbanken.

6 mom. Gratifikation eller belöning må kunna tilldelas tjänsteman, därest
medel för sådant ändamål finnas anvisade.

7 kap. Tjänstebostad m. m.

41 §.

1 mom. Därest åt tjänsteman anvisas tjänstebostad, som han är skyldig
mottaga, i av staten ägd eller disponerad lägenhet, skall han för densamma
månadsvis i efterskott erlägga ersättning genom avdrag å avlöningen eller
genom kontant inbetalning, i den mån utgående avlöningsbelopp ej förslår
till avdraget (hyresavdrag). Ordinarie portvakt hos riksdagen äger dock åtnjuta
fri tjänstebostad med värme och lyse.

Ersättningen skall bestämmas med hänsyn till det pris, som å orten i
allmänhet gäller för lägenhet, vilken beträffande storlek och bekvämlighet
samt beskaffenhet i övrigt kan anses likvärdig med tjänstebostaden. Vid
ersättningens bestämmande skall jämväl beaktas bostadens belägenhet och
karaktär av tjänstebostad.

I ersättningen skall i förekommande fall inbegripas gottgörelse för centraluppvärmning
eller annan särskild förmån, som kan följa med bostaden.

1 övrigt skola vid ersättningens bestämmande iakttagas de grunder, som
tillämpas inom statsförvaltningen i övrigt.

Kan överenskommelse rörande ersättningens storlek icke träffas mellan
vederbörande myndighet och tjänstemannen, skall frågan hänskjutas till
lönenämnden för riksdagens verk. Över nämndens beslut i ärende, som
hänskjutits till dess avgörande, må klagan icke föras.

Intill dess ersättningen blivit bestämd, skall densamma utgå med det av
myndigheten fordrade beloppet, med rätt för bostadsinnehavaren att, därest
beloppet av bostadsnämnden nedsättes, återbekomma vad han erlagt för
mycket.

Jämkning av fastställd ersättning för tjänstebostad må icke påkallas,
förrän minst ett år förflutit från det ersättningen senast fastställdes.

2 mom. Då på grund av särskilda omständigheter prövas skäligt att tillhandahålla
annan i 1 mom. avsedd tjänsteman än ordinarie portvakt hos
riksdagen bränsle eller belysning för hans bostad, skall han erlägga ersättning
därför beräknad efter statens självkostnadspris. Vad sålunda stadgats
skall äga motsvarande tillämpning, då staten ombesörjer uppvärmning av
tjänstebostad.

8 kap. Tjänstedräkt m. m.

42 §.

Med tjänstedräkt avses i detta kapitel klädespersedel av fastställt utseende,
vare sig den ingår i uniform eller icke.

Med tjänstetecken förstås gradbeteckningar, mössmärken, uniformsknappar
eller dylikt.

43 §.

Där för tjänsteman föreskrivits skyldighet att bära eller innehava tjänstedräkt
eller tjänstetecken, fastställer vederbörande myndighet tjänstedräktens
eller tjänstetecknets utseende. Tillika fastställas antal och slag av uniformspersedlar,
som skola av tjänsteman innehavas (obligatoriska uniformspersedlar)
.

44 §

1 mom. Tjänsteman, som är pliktig att bära eller innehava tjänstedräkt
eller tjänstetecken eller vars tjänstgöring påkallar nyttjande av särskild
skyddsbeklädnad, äger genom vederbörande myndighets försorg bekomma
för ändamålet erforderliga persedlar och materialier antingen med äganderätt
eller, där så prövas lämpligt i fråga om tjänstetecken eller skyddsbeklädnad
eller sådan annan klädespersedel, vars bärande tillfälligtvis ålagts
tjänsteman, som ej är skyldig att innehava densamma, såsom lån. Då särskilda
skäl därtill föranleda, äger vederbörande myndighet medgiva, att
tjänsteman må från myndigheten såsom lån bekomma även andra klädespersedlar
och materialier till sådana än här angivits.

Genom vederbörande myndighets försorg må tjänsteman tillhandahållas
jämväl uniformspersedel, som icke är obligatorisk.

2 mom. Tjänsteman må icke med äganderätt eller såsom lån erhålla
persedlar och materialier i större omfattning eller a%'' annat slag än som
erfordras för hans personliga bruk i tjänsten. Av vederbörande myndighet
fastställes vad som för olika persedlar under skilda tjänstgöringsförhållanden
eller i fråga om särskilda personalgrupper skall anses utgöra den
brukningstid, efter vars utgång ny persedel tidigast må utlämnas. Därest
persedel på grund av olyckshändelse, stöld eller dylikt förstörts, skadats
eller frånhänts tjänsteman, må tjänsteman kunna erhålla ersättningspersedel
utan hinder av att den fastställda brukningstiden ej tilländalupit.

45 §.

1 mom. Ersättning för med äganderätt utbekomna persedlar eller materialier
skall motsvara myndighetens självkostnadspris efter avdrag, i förekommande
fall, som nedan sägs.

Första gången tjänsteman anskaffar viss obligatorisk uniformspersedel
skall vid ersättningens bestämmande avdragas ett belopp, motsvarande
sjuttiofem procent av myndighetens självkostnadspris för ifrågavarande
persedel. Vid annan anskaffning av obligatorisk uniformspersedel skall vid
ersättningens bestämmande avdrag ske, i den mån så följer av bestämmelser,
vilka meddelas av delegerade. Avdrag, som sist sagts, skall avvägas så,
att det kan anses motsvara den ökning av tjänstemans utgifter för beklädnad,
som skulle uppkomma, om avdrag icke medgåves. Avdraget må dock
icke överstiga femtio procent av myndighetens självkostnadspris.

Har tjänsteman genom myndighets försorg tillhandahållits uniformspersedel,
som icke är obligatorisk, må han tillgodonjuta avdrag i enlighet med
vad nyss sagts för sådan anskaffning av obligatorisk uniformspersedel, som
ej sker första gången, under förutsättning att det med hänsyn till tjänstens
art prövas ligga i statens intresse att underlätta persedelns anskaffning.

Ersättning, som i detta moment avses, skall erläggas kontant vid persedlarnas
eller materialiernas utbekommande, såvida icke vederbörande myndighet
medgiver, att den må erläggas genom avdrag å tjänstemannens avlöning
under viss tid.

Tjänsteman, åt vilken tjänstetecken utlämnats mot ersättning, må kunna
få detsamma efter skälig brukningstid inlöst med ett belopp, motsvarande
hälften av den erlagda ersättningen.

2 mom. Då såsom lån utbekommits tjänstetecken eller skyddsbeklädnad
eller sådan annan klädespersedel, vars bärande tillfälligtvis ålagts tjänsteman,
som ej är skyldig att innehava densamma, erlägges icke någon ersättning
därför. För såsom lån utbekomna andra klädespersedlar och materialier
till sådana än nu sagts skall erläggas ersättning månadsvis i efterskott
med belopp, som fastställes av vederbörande myndighet. Ersättningen
skall motsvara den inbesparing av tjänstemans egna utgifter för beklädnad,
som kan beräknas uppkomma genom persedlarnas eller materialiernas tillhandahållande.

46 §.

Där tjänsteman, åt vilken tyg till uniformspersedel tillhandahållits genom
vederbörande myndighets försorg, själv ombesörjt persedelns tillverkning,
må han kunna erhålla kontant bidrag till täckande av styrkta kostnader
för tillverkningen. Bidraget må utgå med högst det belopp, vartill,
vid tillämpning av bestämmelserna i 45 § 1 mom. statens andel i tillverkningskostnaderna
— däri inbegripet, förutom sylön, kostnad för foder och
smärre tillbehör — skulle hava uppgått, om persedeln hade tillverkats
genom myndighetens försorg.

11 kap. Sjukvård.

47 §.

Bestämmelsernas tillämpningsområde.

Bestämmelserna i detta kapitel skola äga tillämpning å tjänsteman tillhörande
någon av de i 32 § 1 mom. angivna grupperna 2 och 3.

48 §.

Allmänna bestämmelser om sjukvård.

1 mom. Vid sjukdom erhåller tjänsteman på statens bekostnad läkarvård
jämte läkemedel samt vid skada till följd av olycksfall i tjänsten,
som medfört förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till
arbetsförmågans höjande eller eljest till lindrande av menliga följder av
olycksfallet nödiga hjälpmedel, allt i den omfattning och under de villkor,
som i detta kapitel stadgas eller av delegerade för särskilt fall bestämmas.

Där ej fråga är om olycksfall i tjänsten, må till läkarvård hänföras tandvård
endast om sådan vård avser botande av sjukdom i tändernas omgiv -

ningar eller prövas vara av väsentlig betydelse för botande av annan sjukdom,
vilken står i orsakssammanhang med tändernas tillstånd.

2 mom. Vad i detta kapitel stadgas i fråga om olycksfall i tjänsten gäller
även i andra fall, som avses i 32 § 2 mom. under punkt 6 a).

3 mom. Då tjänsteman av annan anledning än som avses i 32 § 2 mom.
under punkt 1 c) åtnjuter tjänstledighet mer än 14 dagar i en följd med
skyldighet att därunder vidkännas C-avdrag å lönen, skall han för tiden
efter nämnda 14 dagar avstå från de förmåner, varom i detta kapitel förmäles;
vederbörande myndighet likväl obetaget att i undantagsfall medgiva,
att förmånerna må bibehållas för en tid av högst tre månader.

4 mom. Erforderliga föreskrifter rörande tillämpningen av bestämmelserna
i detta kapitel meddelas av delegerade.

5 mom. I fråga om rätt till sjukvård under tjänstgöring med stationering
utomlands gäller vad därom särskilt stadgas.

49 §.

Verksläkare.

Läkarvård, som enligt detta reglemente bekostas av statsmedel, skall,
där ej annat följer av vad här nedan stadgas, ombesörjas av särskilda, för
sådant ändamål anställda verksläkare.

Instruktion för verksläkare utfärdas av delegerade.

50 §.

Läkarvård och läkarintyg.

1 mom. Tjänsteman är berättigad att kostnadsfritt anlita verksläkaren
för erhållande av läkarvård och intyg, som i tjänsten erfordras rörande
tjänstemannens hälsotillstånd. Erfordras för ställande av diagnos röntgeneller
annan undersökning, som ej lämpligen kan utföras av verksläkaren,
skall jämväl kostnaden för sådan undersökning bestridas av statsmedel.

Kostnader för erforderlig läkarvård samt för intyg och undersökning,
som nyss sagts, må bestridas av statsmedel även i de fall, då tjänsteman
uppehåller sig å sådan ort, att han icke lämpligen kan anlita verksläkaren,
eller då vid trängande behov av läkarvård verksläkaren icke hinner anlitas.
1 dylika fall bör tjänstemannen i första rummet hänvända sig till
annan av staten eller av kommun anställd läkare.

2 mom. Läkarintyg, som i tjänsten åberopas, skall vara utfärdat av
verksläkaren eller försett med dennes attest. Likaså skall räkning å kostnad
för rådfrågning eller behandling av annan läkare eller av tandläkare
vara attesterad av verksläkaren, innan utbetalning på grund av räkningen
äger rum.

51 §•

Specialistvård.

1 mom. Kostnad för anlitande av läkare, som specialiserat sig på behandling
av vissa sjukdomsformer, bestrides vid olycksfall i tjänsten samt vid
fall av tuberkulos helt och eljest till tre fjärdedelar av statsmedel, under
förutsättning att verksläkaren eller annan läkare, som Ijänstemannen enligt
bestämmelserna i 50 § 1 mom. ägt anlita, förklarat sådan specialistvård

nödvändig samt verksläkaren antingen själv lämnat anvisning å eller ock
godkänt valet av specialist.

Utan hinder av vad i första stycket sägs skall dock kostnad för specialistvård,
som meddelas på poliklinik vid allmänt sjukhus, bestridas helt
av statsmedel.

2 mom. Vad i 1 mom. sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga
om kostnad för anlitande av tandläkare i fall, som avses i 48 § 1 mom.
andra stycket.

52 §.

Sjukhusvård..

1 mom. Kostnaderna för vård å allmänt sjukhus ersättas, i den mån ej
nedan annorlunda stadgas, vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos
helt och eljest till hälften av statsmedel, under förutsättning att verksläkaren
eller annan läkare, som tjänstemannen enligt bestämmelserna i
50 § 1 mom. ägt anlita, förklarat sjukhusvård nödvändig samt under de
villkor i övrigt, som nedan angivas.

Vid bestämmande av ersättningens storlek skola kostnaderna beräknas:

a) i fråga om egentlig sjukhusvård enligt den för sjukhuset fastställda
legosängsavgiften för plats å allmän sal samt

b) i fråga om vård å sinnessjukhus enligt den för sjukhuset fastställda
avgiften för vård å allmän avdelning.

Prövar verksläkaren eller den för vården ansvarige sjukhusläkaren den
sjukes tillstånd kräva vård i halvenskilt rum eller, om sådant ej finnes
tillgängligt, i enskilt rum, eller finner vederbörande myndighet med hänsyn
till andra särskilda förhållanden dylik vård erforderlig, må, utan hinder
av vad ovan stadgas, av statsmedel bestridas, vid olycksfall i tjänsten
samt vid fall av tuberkulos hela kostnaden för vården och eljest den del
av sagda kostnad, som överskjuter halva beloppet av den för sjukhuset
fastställda legosängsavgiften för plats å allmän sal.

Till kostnader för sjukhusvård, som i nästföregående stycke sägs, hänföres
ock sådant arvode, som den i enskilt eller halvenskilt rum vårdade
tjänstemannen erlagt till den för vården ansvarige sjukhusläkaren. Bidrag
av statsmedel till dylikt arvode må icke överstiga lägsta tillämpliga beloppet
enligt den av medicinalstyrelsen för sjukhuset utfärdade rådgivande taxan.
Vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos må likväl efter prövning
av vederbörande myndighet högre bidrag kunna utgå, dock icke med
större belopp än det, som med tillämpning av den rådgivande taxan högst
skulle hava erlagts.

Ersättning för vård å allmänt sjukhus må i intet fall beräknas efter
dyrare plats än den, som kommit till användning.

Med allmänt sjukhus förstås sjukhus, som tillhör eller åtnjuter bidrag
av staten, landsting eller kommun, Konung Oscar II :s jubileumsfond tillhörigt
sanatorium ävensom kuranstalt, som disponeras för pensionsstyrelsens
sjukvårdande verksamhet.

2 mom. Kostnader för vård å enskild sjukvårdsanstalt må, under enahanda
förutsättning och villkor, som i 1 mom. sägs, bestridas av statsmedel
intill det belopp, som skulle hava utgått i ersättning vid vård å allmänt
sjukhus; dock att, där fråga är om olycksfall i tjänsten, på vederbörande
myndighets prövning må bero, huruvida vårdkostnaderna må ersättas med
högre belopp än nu sagts.

53 §.

Läkemedel.

1 mom. Av statsmedel bestridas kostnaderna för läkemedel, som föreskrivits
antingen av verksläkaren eller annan läkare, vilken tjänstemannen
enligt bestämmelserna i 50 § 1 mom. ägt anlita, eller ock av specialist eller
tandläkare, till vilken tjänstemannen enligt bestämmelserna i 51 § hänvänt
sig.

2 mom. Räkning å läkemedelskostnad skall vara attesterad av verksläkaren,
innan utbetalning på grund av räkningen äger rum.

54 §.

Bad, massage m. m.

1 mom. Behandling med bad, massage, elektricitet, hetluft m. m., som av
verksläkaren ordineras såsom nödvändig för botande av viss angiven sjukdom,
må bekostas vid olycksfall i tjänsten helt och eljest till hälften av statsmedel.

2 mom. Konstgjorda lemmar, kirurgiskt bandage och andra dylika hjälpmedel,
som tjänsteman nödgas begagna till följd av olycksfall i tjänsten, bekostas
av statsmedel.

3 mom. I de fall, då vederbörande myndighet finner skäl anordna vaccination
mot epidemisk sjukdom, gäldas kostnaden härför av statsmedel.

55 §.

Resor och sjuktransporter.

I den mån så prövas skäligt, må av statsmedel bestridas kostnad för den
sjukes resa eller forslande till och från läkare eller sjukvårdsinrättning,
under förutsättning att verksläkaren eller annan läkare, som tjänstemannen
enligt bestämmelserna i 50 § 1 mom. ägt anlita, förklarat resan eller
förflyttningen nödvändig för ställande av diagnos eller för sjukdomens behöriga
behandling. Likaledes må av statsmedel kunna ersättas skälig kostnad
för resa, som tjänsteman nödgats företaga för erhållande av specialistvård
samt, där fråga är om olycksfall i tjänsten, för erhållande av behandling,
som avses i 54 § 1 inom., ävensom för anskaffande av hjälpmedel
varom förmäles i 54 § 2 mom.

Jämväl skälig kostnad för läkares resa för besök hos den sjuke i det fall,
då denne icke utan våda kan flyttas, må kunna ersättas av statsmedel.

10 kap. Begravningshjälp in. in.

56 §.

1 mom. Avlider tjänsteman, vilken tillhör någon av de i 32 § 1 inom.
angivna grupperna 2 och 3, skall till hans dödsbo såsom begravningshjälp
utbetalas ett belopp av 400 kronor. Efterlämnar tjänstemannen anhöriga,
vilka äro berättigade till familjepension, som utgår på grund av tjänsten,
skall dock, där tjänstemannens månadslön överstiger familjepensionen för
månad, begravningshjälpen förhöjas med ett belopp motsvarande skillnaden.
För beräkning av sagda förhöjning skola läggas till grund förhållandena
under den månad, då dödsfallet inträffat.

1 begravningshjälp, varom här stadgas, skall den vid dödsfall till följd
av olycksfall i arbete enligt allmän lag eller särskild författning utgående
begravningshjälpen anses inbegripen.

2 mom. Avlider tjänsteman under tjänstgöring å annan ort än stationeringsorten,
må utöver begravningshjälp, varom i 1 mom. förmäles, efter
bestämmande av vederbörande myndighet i förekommande fall av statsmedel
bestridas kostnaderna för transport av den avlidne till stationeringsorten
eller till annan ort, i sistnämnda fall dock högst med belopp motsvarande
kostnaderna för transport till stationeringsorten.

11 kap. Beräkning och utbetalning av kontanta löneförmåner.

57 §.

1 mom. I den mån ej annat följer av vad i 2 och 3 mom. sägs eller av
särskilt av delegerade meddelat beslut skall för varje kalendermånad för
sig beräknas och utbetalas det belopp, som för densamma tillkommer
tjänsteman på grund av de i reglementet innefattade eller med stöd av detsamma
meddelade bestämmelserna om lön, avdrag å lönen, vikariatsersättning,
sådan särskild ersättning, som avses i 35 §, kallortstillägg, tilläggsarvode
och ställföreträdararvode.

Vid beräkningen iakttages,

dels att lönen för kalendermånaden skall för den, som äger åtnjuta lön
efter olika beräkningsgrunder för olika delar av månaden eller icke är berättigad
åtnjuta lön för hela månaden, utgöra summan av vederbörliga
daglöner, i förekommande fall minskade på sätt i 25 § tredje och fjärde
styckena sägs,

dels att tillämpning i annat fall skall ske av vederbörlig månadslön,

dels ock att annan förmån än lönen skall, om den är upptagen med visst
belopp för år räknat, anses belöpa med lika stort belopp å varje kalendermånad
och att månadsbelopp skall anses belöpa med lika stor del å varje
dag under månaden.

För viss kalendermånad beräknat belopp utbetalas, i den mån detsamma
icke skall innehållas enligt särskilda föreskrifter, tidigast den tjugofemte
dagen och senast den sista helgfria dagen i månaden. Om beloppet tillställes
tjänstemannen genom postverket eller genom insättning i bank, skall
det av vederbörande myndighet utanordnas i så god tid, att det kan beräknas
vara för tjänstemannen tillgängligt senast den sista helgfria dagen
i månaden.

Då tjänstemans anställning upphör vid annan tidpunkt än kalendermånads
utgång, skall, oavsett vad i nästföregående stycke sagts, utbetalningen
ske i samband med anställningens upphörande.

2 mom. Beräkning, som i 1 mom. avses, må kunna ske preliminärt på
sådant sätt, att vid densamma icke tages hänsyn till tjänstgöringsförhållandena
under den kalendermånad, varom fråga är, eller att därvid allenast
tages hänsyn till tjänstgöringsförhållandena intill viss dag i kalendermånaden.
Om efter dylik beräkning utbetalat belopp understiger eller överstiger
det, som skolat utgå vid tillämpning av bestämmelserna i 1 mom. här ovan,
skall skillnaden regleras vid nästföljande utbetalningstillfälle. I den mån
utbetalat belopp, som grundar sig på preliminär beräkning, överstiger det,
som skolat utgå vid tillämpning av bestämmelserna i 1 mom., och skillnadsbeloppet
icke kan avdragas från tjänstemannen tillkommande lön skall

tjänstemannen vara skyldig att återbetala detsamma inom tid och i den
ordning, som vederbörande myndighet bestämmer.

Beslut om tillämpning av preliminär beräkning meddelas av vederbörande
myndighet.

3 mom. Efter vederbörande myndighets beslut må förmåner, som avses
i 1 mom., kunna utbetalas vid tidigare tidpunkt än där sägs

a) i samband med övergång från anställning, i vilken de kontanta löneförmånerna
uppburits för kortare tid än en månad, till i denna avdelning
avsedd tjänst samt

b) undantagsvis, då särskilt ömmande omständigheter föreligga och tillfällig
hjälp för mötande av oförutsedda och hastigt påkommande utgifter
är av behovet synnerligen påkallad.

Utbetalning, varom här är fråga, må avse högst det belopp, som kuimat
utbetalas, om tjänstemannens anställning upphört vid utbetälningstillfället.

4 mom. I fråga om ordningen för utbetalning av annan i reglementet
avsedd löneförmån än som avses i 1 mom. äger vederbörande myndighet
besluta efter vad som synes myndigheten lämpligast.

4 avd. Avlöningsbestämmelser för övriga icke-ordinarie tjänstemän.

58 §.

För annan icke-ordinarie tjänsteman än som avses i 3 avd. av detta
reglemente fastställas avlöningsförmånerna av vederbörande myndighet, i
den mån ej delegerade härutinnan meddela beslut. Vid bestämmande av
avlöningsförmåner för här avsedda tjänstemän skall föreskrift meddelas
angående semester och semesterersättning.

Är tjänsteman, som i första stycket avses, berättigad att av statsmedel
uppbära tjänstepension eller årligt understöd eller lön för beställning å
reservstat vid försvaret, skall hänsyn härtill tagas vid avlöningens bestämmande,
i den mån icke pensionsförmånen utgöres av reservpension eller
däremot svarande engångsbelopp.

Detta reglemente äger tillämpning från och med den 1 juli 1947, från och
med vilken dag vad i tidigare gällande författning eller föreskrift finnes stridande
mot reglementets bestämmelser upphör att gälla, såvitt angår tjänsteman
å vilken reglementet erhåller tillämpning.

Från reglementets tillämpning är undantagen

a) ordinarie tjänsteman, som före av delegerade fastställd tidpunkt gjort
anmälan, att han icke vill underkasta sig reglementets villkor och bestämmelser,
samt

b) tjänsteman, som är uppförd å indragnings- eller övergångsstat utan
tjänstgöringsskyldighet.