Bankoutskottets utlåtande Nr 42 (Utlåtande 1934:Bu42 bu)

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

Nr 42.

Ankom till riksdagens kansli den 5 maj 1934 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning av framställningar angående ''pensioner och
understöd åt vissa i statens tjänst anställda eller förut anställda
personer.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till
utskottet hänvisade framställningar rörande det civila och militära pensionsväsendet
samt beträffande vissa pensioner och understöd, att utgå
från allmänna indragningsstaten eller anslaget till diverse pensioner och
understöd m. m.

I fråga örn utredningen i de ärenden, som behandlas i utlåtandet, får
utskottet, i den mån redogörelse i det följande ej lämnas, hänvisa till vederbörande
propositioner och motioner.

Civila pousi oliw väsendet.

l:o.

Förra ämneslärarinnan Axelina Maria Burman (viss tjänstårsberäkning).
I en den 9 februari 1934 dagtecknad proposition nr 114 har Kungl.
Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,
att förra ämneslärarinnan vid statens småskoleseminarium i Lycksele
Axelina Maria Burman må, i den mån så erfordras för erhållande av
hel pension från statens pensionsanstalt, räkna sig till godo tid, varunder
hon tjänstgjort såsom ämneslärarinna vid Skellefteå elementarläroverk
för flickor; dock under villkor, att Burman till pensionsanstalten inbetalar
ett belopp, motsvarande den engångsavgift, som belöpt å henne,
därest §§ 6 och 9 i anstaltens reglemente varit i förevarande fall tillämpliga,
varvid till grund för beräkningen av engångsavgiften skall läggas
ett tjänstepensionsunderlag av 2,600 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att statens pensionsanstalt
genom beslut den 25 augusti 1933 tillerkänt Burman avkortad
tjänstepension, att utgå från och med ingången av juli 1933, till belopp av

Bihang till riksdagens protokoll 19M. 8 sami. Nr 42.

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

Utskottet.

2,363 kronor 63 öre, motsvarande 3%s av det för henne gällande pensionsunderlaget,
2,600 kronor. Härvid har pensionsanstalten tillgodoräknat
Burman den tid, varunder hon efter fyllda 20 år tjänstgjort vid folkskola
eller småskoleseminarium. Däremot har Burmans tjänstgöring vid Skellefteå
elementarläroverk för flickor, varest hon tjänstgjort under läsåren 1897/1898
—1903/1904, icke tillgodoräknats henne vid bestämmandet av den sålunda
författningsenligt utgående pensionen.

Av utredningen i ärendet framgår vidare, att Burman haft full tjänstgöring
vid Skellefteå elementarläroverk för flickor under den tid av 7 läsår,
varunder hon varit anställd därstädes, samt att nämnda skola under
samma tid åtnjutit statsunderstöd.

Kungl. Maj:ts förslag ansluter sig till vad riksdagen tidigare i liknande
fall beslutit och har icke givit utskottet anledning till erinran.

På grund härav hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majit» ifrågavarande
proposition.

, 2:o.

Förra folkskollärarinnan Sigrid Vilhelmina Fahlén (viss tjänstår sberäkning).
I en den 9 mars 1934 dagtecknad proposition nr 221 har Kungl.
Majit, under åberopande av propositionen hilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,
att lärarinnan vid Käppala folkskola i Lidingö stads skoldistrikt Sigrid
Vilhelmina Fahlén må för erhållande av pension från statens pensionsanstalt
tillgodoräkna sig tjänstgöring såsom ämneslärarinna vid Avesta
elementarskola under tiden från och med höstterminen 1904 intill utgången
av år 1910; dock under villkor, att Fahlén till pensionsanstalten inbetalar
ett belopp, motsvarande den engångsavgift, som belöpt å henne, därest §§ 6
och 9 i anstaltens reglemente varit i förevarande fall tillämpliga.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat, att statens pensionsanstalt
genom beslut den 22 september 1933 förklarat Fahlén berättigad att
från och med månaden näst efter den, varunder efter den 31 december 1933
avgång från tjänsten komme att äga rum, åtnjuta avkortad tjänstepension
till belopp av 1,193 kronor 18 öre, motsvarande 21/s3 av helt pensionsbelopp,
1,875 kronor. Härvid har pensionsanstalten tillgodoräknat Fahlén dels den
tid, varunder hon tjänstgjort vid folkskola, dels ock år 1911, under vilket
år Fahlén i egenskap av ämneslärarinna vid Avesta elementarskola varit
delaktig i lärarinnornas pensionsanstalt.

Av utredningen i ärendet framgår vidare, att Fahlén haft full tjänst -

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

göring vid Avesta elementarskola under hela den tid från och med höstterminen
1904 till och med höstterminen 1911, varunder hon varit anställd
därstädes, samt att nämnda skola under samma tid åtnjutit statsunderstöd.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Martts ifrågavarande
proposition.

3:o.

F. d. tullfiskalen Georg von Zweigbergk (tilläggspension). I motion
II: 272 hemställer herr Lithander, »att riksdagen måtte besluta bevilja
förutvarande tullfiskalen i Göteborg, vice häradshövdingen Georg von
Zweigbergk sådant tillägg till den honom av generaltullstyrelsen tilldelade
pensionen, att den sammanlagda pensionen må uppgå till samma
belopp, som tillkommer tullkontrollör i Göteborg».

Av utredningen i ärendet inhämtas,

att von Zweigbergk är född den 9 mars 1865 och alltså 69 år gammal;

att han under tiden 7 december 1897—26 oktober 1907 tjänstgjort såsom ,
vice auditör vid Älvsborgs regemente;

att han utnämndes att från och med den 1 januari 1914 vara tullfiskal
i Göteborg;

att han från och med den 1 januari 1923 i samband med ikraftträdande
av ny stat för tullverket uppfördes å indragningsstat med tjänstgöringsskyldighet; samt

att von Zweigbergk, som beviljats avsked ur tullverkets tjänst
med utgången av juni månad 1932, genom generaltullstyrelsens beslut den
20 juli 1932 förklarades berättigad att från och med den 1 juli 1932 uppbära,
dels en årlig pension av 1,600 kronor, motsvarande 28/35 av det för
tullfiskal å indragningsstat gällande pensionsunderlaget å 2,000 kronor,
dels ock tillsvidare i enlighet med kungörelsen den 15 juni 1922 angående
pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer
och kungörelsen den 18 juni 1925 med bestämmelser örn ny pension
för vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl.
pensionärer pensionstillägg och pensionsförhöjning med ett årligt belopp
av tillhopa 1,160 kronor, vadan hans sammanlagda pensionsförmåner utgöra
2,760 kronor.

Då von Zweigbergk redan tillerkänts den pension, vartill han på grund
av innehavd anställning hos staten författningsenligt är berättigad, an -

Utskottet.

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

ser utskottet sig sakna anledning tillstyrka beviljande av ytterligare sådan
förmån åt honom.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion II: 272 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

4:o,

Förre gränsridaren Johan Petter Bodin. I motion 11:281 hemställer
herr Hedlund i Östersund, »att riksdagen måtte besluta tillerkänna f. d.
gränsridaren Johan Petter Bodin pension med det belopp riksdagen finnér
skäligt».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Bodin är född den 29 juli 1871 och alltså 62 år gammal;

att han den 24 september 1900 antogs till extra ordinarie gränsridare
i tullverket med tjänstgöringsskyldighet tills vidare i Jämtlands län;

att han den 20 mars 1905 utnämndes och förordnades att vara gränsridare
i tullverket med tjänstgöringsskyldighet tills vidare i Jämtland;

att enligt den av riksdagen år 1904 fastställda avlöningsstaten för tullverket
gränsridare åtnjöt i årlig avlöning 1,000 kronor, därav 700 kronor
lön och 800 kronor tjänstgöringspenningar:

att Bodin i samband med indragning av gränsbevakningsposteringen
i Storrensjön i Jämtland från och med den 1 januari 1911 överflyttades
på indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet, med rätt för honom att
uppbära lön med 700 kronor för år;

samt att generaltullstyrelsen, som med utgången av juli månad 1938
beviljat Bodin avsked ur tullverkets tjänst vid en uppnådd pensionsålder
av 62 år, förklarat sig icke kunna bevilja honom pension, enär hans
tjänstetid, utgörande allenast 9 år 9 månader 21 dagar, understege den
i 7 § civila pensionslagen stadgade minimitid för pension eller 10 år.

Över motionen har utskottet inhämtat utlåtande av statskontoret, som
hört generaltullstyrelsen.

Generaltullstyrelsen har anfört bland annat följande:

Vid prövning av frågan örn Bodins rätt till pension intog styrelsen
samma ståndpunkt som vid beviljande av pension åt övriga samtidigt
med Bodin å indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet överflyttade
tjänstemän i tullverket, eller att sådan tjänsteman i fråga örn beräknande
av tjänstår för erhållande av pension ej ägde tillgodoräkna sig den tid,
han varit uppförd å indragningsstat. Denna uppfattning sammanhänger
därmed, att styrelsen dels ansett person å indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet
icke innehava tjänst och sålunda icke uppfylla det i
17 § av pensionslagen uppställda huvudvillkoret för tillgodoräknande av

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

tjänstår, dels på sätt framgår av ett styrelsens underdåniga utlåtande
den 26 juli 1915 i fråga om pension åt jaktuppsyningsmannen å indragningsstat
T. A. Thomsson (finansdepartementets d.-nr R 442/1915 I) funnit
stadgandet i 10 § av samma lag, att tjänstinnehavare skall erlägga
viss pensionsavgift, ej medgiva uttagande av sådan avgift av den, vilken
såsom uppförd å indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet icke vore
att betrakta såsom tjänstinnehavare.

Enligt styrelsens förmenande tala emellertid vissa billighetsskäl för att
Bodin genom särskild pension beredes ersättning för den pension, han
jämlikt styrelsens förenämnda beslut författningsenligt icke kunnat erhålla.
Till ledning vid bestämmandet av det belopp, varmed en dylik
ersättning skäligen borde utgå, har styrelsen velat här nedan intaga
tvenne beräkningar av den pension, som Bodin skulle hava tilldelats, dels
under förutsättning att han efter år 1910 kvarstått å sin gränsridartjänst
och därefter med tillämpning av punkten 7 k) i Kungl. Maj:ts brev den
27 oktober 1922 angående bestämmelser i fråga örn övergång till nya lönestaten
för ordinarie tjänstemän hos generaltullstyrelsen och vid tullstaten
(Tullverkets författningssamling 1922:428) i likhet med flertalet
gränsridare vid ingången av år 1923 konstituerats till gränsuppsyningsman
(alternativ I), dels för det fall, att han fått medräkna den tid, varunder
han varit uppförd å indragningsstat och till följd därav varit berättigad
till pension å sin förut innehavda gränsridartjänst (alternativ
II).

Alternativ I.

Vid 1910 års slut kunde Bodin för pension tillgodoräkna sig en tjänstetid
av ...................................... 9 år 9 månader 21 dagar.

Intill dagen för avskedet ur tullverkets
tjänst, den 31 juli 1933, skulle — under förutsättning
att avdrag för viss tjänstledighet ej
behövde göras — ytterligare tillkomma en

tjänstetid av ................................ 22 » 7 » . __

Härigenom skulle sammanlagda tjänstetiden
komma att utgöra ...................... 32 år 4 månader 21 dagar.

Enär gränsuppsyningsman äger åtnjuta pension vid uppnådda 62 levnadsår
och 30 tjänstår, skulle således under ovan angivna förutsättningar
Bodin vid sin avgång hava varit berättigad till pension för år lika med
pensionsunderlaget för gränsuppsyningsmanstjänst, eller 1,920 kronor.

Från nämnda belopp borde emellertid jämlikt sista stycket av 13 § i
pensionslagen från pensionen för första pensionsåret avdragas ett belopp,
motsvarande summan av de avgifter till pensionsfonden, vilka Bodin, såsom
uppförd å indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet, varit befriad
från att erlägga under tiden 1 januari 1911—31 juli 1933. Då pensionsavgiften
för gränsridare från och med år 1911 till och med år 1922
utgjorde 30 kronor för år och för gränsuppsyningsman från och med år
1923 tills vidare är fastställd till 63 kronor för år, skulle berörda pensionsavgifter
från 1911 års början till tiden för Bodins avgång utgöra sammanlagt
1,026 kronor 75 öre.

Alternativ II.

Bodin skulle hava att uppbära för gränsridartjänsten bestämd pension
enligt pensionslagen. 700 kronor, jämte därå enligt Kungl. Majlis kongo -

TJtskottet.

6 Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

reise den 15 juni 1922 (nr 360) belöpande pensionstillägg, 180 kronor, eller

tillsammans för år .................................... kronor 880: —

Därtill skulle läggas s. k. ny pension enligt Kungl.

Marits kungörelse den 18 juni 1925 nr 280, utgörande i
§ 3 av kungörelsen avsedd förhöjning I med 164 kronor
och i M av kungörelsen omförmäld förhöjning II med

438 kronor, eller med sammanlagt för år .............. » 602: —

Inalles komme pensionen således att för år utgöra .... kronor 1,482: —
eller efter avjämning enligt bestämmelse i § 5, sista stycket,
av nyss åberopade kungörelse .................... » 1,476:—.

För obetalda pensionsavgifter skulle från första pensionsårets pensionsbelopp
i detta fall avdragas 677 kronor 50 öre.

Statskontoret har anfört följande:

Enligt den praxis statskontoret tillämpat vid prövning av ansökningar
•om pension åt befattningshavare, vilka varit uppförda på indragningsstat,
har dylik befattningshavare, som enligt statskontorets mening
ostridigt innehaft tjänst, oavsett huruvida placeringen å indragningsstat
varit förenad med tjänstgöringsskyldighet eller icke, medgivits rätt
att under nämnda tid jämlikt 17 § civila pensionslagen tillgodoräkna
tjänstår för erhållande av pension.

I enlighet med denna uppfattning hade Bodin, vilken genom konstitutorial
den 20 mars 1905 utnämnts och förordnats att vara gränsridare i
tullverket efter att dessförinnan hava tjänstgjort såsom extra ordinarie
i samma befattning under 2 år 2 månader, bort få tillgodoräkna tjänstår
under hela sin anställningstid — däri alltså inräknad den tid, han varit
uppförd å indragningsstat — intill uppnådd pensionsålder och förty bort
tillerkännas pension från och med augusti 1933.

Därest frågan örn pensionsrätt för Bodin icke kan efter förnyad ansökning
från denne till generaltullstyrelsen åter bliva föremål för prövning
i vederbörlig ordning, får statskontoret tillstyrka, att i förevarande fall
genom riksdagsbeslut pension anvisas åt Bodin att årligen utgå med ett
belopp av 1,476 kronor, beräknad på sätt generaltullstyrelsen under alternativ
II i sitt yttrande angivit, varvid dock — enär Bodin icke erlagt
pensionsavgifter under den tid han varit placerad å indragningsstat —
å första årets pensionssumma torde böra innehållas ett belopp, svarande
mot pensionsfondens avgiftsfordran under senast förflutna tioårsperiod.

Utredningen i ärendet utvisar, att Bodin den 20 mars 1905 utnämndes
och förordnades att vara gränsridare i tullverket med tjänstgöringsskyldighet
tillsvidare i Jämtland, att han från och med den 1 januari 1911
överflyttades på indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet med rätt
att åtnjuta vissa löneförmåner samt att han vid uppnådd pensionsålder av
62 år beviljades avsked ur tullverkets tjänst med utgången av juli månad
1933. Generaltullstyrelsen har förklarat sig icke kunna bevilja Bodin
pension, enär hans tjänstetid, utgörande allenast 9 år 9 månader 21
dagar, understege den i 7 § civila pensionslagen stadgade minimitiden
för pension eller 10 år. Vid prövningen av detta ärende hade styrelsen
utgått från att Bodin under den tid, han varit uppförd å indragnings -

Bankoutskottets utlåtande Nr 42. 7

stat, icke innehaft tjänst och sålunda enligt 17 § pensionslageu icke ägde
för erhållande av pension tillgodoräkna sig denna tid.

Den tolkning av pensionslagen, som av generaltullstyrelsen tillämpats,
kan enligt utskottets mening icke anses vara riktig eller rimlig. Såsom
statskontoret anfört, har statskontoret vid behandling av liknande ärenden
ansett ostridigt, att befattningshavare, som varit uppförd å indragningsstat,
oavsett huruvida placeringen varit förenad med tjänstgöringsskyldighet
eller icke, innehaft tjänst och sålunda ägt rätt att under
nämnda tid tillgodoräkna tjänstår för erhållande av pension. Vid
tillämpning av denna praxis hade Bodin bort få tillgodoräkna tjänstår
under hela sin anställningstid intill uppnådd pensionsålder och alltså bort
tillerkännas pension från och med den 1 augusti 1933.

Genom generaltullstyrelsens tolkning av ifrågavarande bestämmelser
har Bodin gått förlustig den pensionsrätt, som tillförsäkrats honom genom
den ordinarie anställningen. Då det emellertid torde kunna förutsättas,
att rättelse härutinnan skall kunna ernås genom förnyad prövning
av pensionsfrågan, har utskottet för sin del funnit sig sakna anledning
framlägga förslag till riksdagen angående beviljande av pension åt Bodin.
Skulle mot förmodan formella hinder visa sig föreligga för en lösning
av frågan på sätt utskottet nu antytt, lärer det kunna förväntas, att
Kungl. Majit vidtager åtgärder i syfte att Bodin herodes den pension,
som bör tillkomma honom.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motion II: 281 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

Militära pensions väsend**!.

5:o.

Mästaren Wictor Emanuel Pettersson (pensionsförbättring). I en den
23 februari 1934 dagtecknad proposition nr 182 har Kungl. Majit, under
åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att mästaren
vid Karlskrona örlogsvarv Wictor Emanuel Pettersson må från och
med månaden näst efter den, varunder han avgår ur tjänst med pension
från flottans pensionskassa, under sin återstående livstid uppbära
årlig pensionsförbättring med 910 kronor, att utgå från anslag, som är
eller må varda beviljat till pensionsförbättring för viss personal vid marinen,
och i samma ordning som fyllnadspension.

Utskottet.

8 Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

. att Pettersson är född den 31 mars 1872 och således uppnått en levnadsålder
av nära 62 år;

att han varit anställd vid Karlskrona örlogsvarv såsom daglönare under
tiden den 1 maj 1888—25 januari 1890, 27 januari 1890—3 juni 1893, 4 november
1895—14 augusti 1903, såsom daglönarfÖrman under tiden''den 5
oktober 1910—30 september 1911 och såsom mästare under tiden därefter;

att han från och med den 1 juli 1928 är extra ordinarie tjänsteman vid
försvarsväsendet med placering såsom mästare och med avlöning enligt
14:e lönegraden i den i kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 215) med avlöningsbestämmelser
för vissa civila och civilmilitära icke-ordinarie befattningshavare
vid försvarsväsendet intagna löneplanen för extra ordinarie
tjänstemän;

samt att han är delägare i flottans pensionskassa.

Direktionen över flottans pensionskassa har meddelat, att därest Pettersson
beviljades pensionsförbättring med samma belopp, som åtnjötes
av befattningshavare i motsvarande militära tjänstegrad eller underofficer
av 2:a graden, dylik förmån skulle utgå med 910 kronor för år.

. Under erivan, att riksdagen tidigare i åtskilliga fall beviljat mästare
å månadslönarstat vid flottans varv pensionsförbättring efter samma
grunder, som i propositionen föreslås, får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
proposition.

Allmänna indragnin gustat en m. m.

F örsvarsdepartementet.

6:o.

Ritaren vid Karlskrona örlogsvarv Ernst Reinhold Svensson. I en den

9 mars 1934 dagtecknad proposition nr 245, vilken beträffande försvarsdépartementet
innefattar förslag i femton med nummer 1—15 betecknade
punkter, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten
1 föreslagit riksdagen medgiva, att ritaren vid Karlskrona örlogsvarv
Ernst Reinhold Svensson må från och med dagen näst efter den, då han
avgår från sin tjänst, dock tidigast från och med den 1 juli 1934, under sin
återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.
uppbära en årlig pension av 2,160 kronor.

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Svensson är född den 11 juni 1870 och alltså 63 år gammal;

att han antogs till daglönare vid artilleridepartementets departementskontor
i Karlskrona den 1 september 1887, från vilken befattning han avgick
den 8 november 1889;

att han erhöll anställning vid Svea ingenjörbataljon den 13 november
1889 och kvarstod därstädes till den 30 oktober 1897;

att han var anställd såsom sergeant vid fortifikationen den 31 oktober
1897—den 30 oktober 1899;

att han antogs till månadslönare (ritare) vid ingenjördepartementets i
Karlskrona hus- och byggnadsavdelning (nuvarande byggnadsdepartementet)
den 1 april 1900;

att han från och med den 1 juli 1928 erhöll ställning av extra ordinarie
tjänsteman (ritare av lia klass) med lön enligt läte lönegraden i den i
kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 215) intagna löneplanen för extra ordinarie
civila och civilmilitära befattningshavare vid försvarsväsendet;

samt att han alltså varit anställd i statens tjänst under en tid av 46 år.

Direktionen över flottans pensionskassa har ansett, att vid beräkningen
av pensionsbeloppet för Svensson bestämmelserna i 1926 års pensionsutrednings
förslag beträffande pension åt extra ordinarie befattningshavare
vid allmänna civilförvaltningen syntes böra med viss jämkning komma i
tillämpning. För 15:e lönegraden — till vilken lönegrad Svensson vore
hänförd — upptoge förslaget ett tjänstepensionsunderlag av 2,844 kronor,
vilket belopp borde, på grund av att några pensionsavgifter ej erlagts,
minskas med exempelvis 300 kronor, varvid framkomme ett pensionsbelopp
av 2,544 kronor eller samma belopp, som brukade tillerkännas verkmästare
med delägarskap i flottans pensionskassa.

Marinförvaltningen har biträtt direktionens förslag.

Statskontoret har framhållit, att verkmästare vid flottans varv, vilka
vore hänförda till 16:e och 18:e lönegraderna av den i kungörelserna den
22 juni 1928 (nr 215) intagna löneplanen, samt mästare vid flottans varv,
vilka vore placerade i 14:e lönegraden, plägat erhålla pensionsförbättring
till så stort belopp, att densamma jämte övriga pensionsförmåner, dyrtidstillägg
ej inberäknat, uppginge till 2,544 respektive 2,160 kronor. Vid sådant
förhållande syntes pensionen till Svensson, vilken vore hänförd till
15 :e lönegraden, lämpligen kunna fastställas till 2,400 kronor årligen.

Föredragande departementschefen har framhållit, att de av 1926 års pensionsutredning
föreslagna grunderna hittills icke ansetts höra komma i
tillämpning vid bestämmande av pension åt sådan personal vid marinen,
som tillhört daglönar- eller månadslönargrupperna men under de senaste
åren erhållit ställning såsom extra ordinarie tjänstemän. Då det för närvarande
icke vore möjligt att överblicka de konsekvenser, som en övergång
till att tillämpa dessa grunder skulle kunna medföra beträffande pensio -

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

Utskottet.

nering av olika personalgrupper vid försvarsväsendet, borde pensionen,
även i nu förevarande fall avvägas efter en mera fri prövning av föreliggande
omständigheter. Härvid syntes lämpligt, att jämförelse gjordes
med de pensionsbelopp, som plägat tillerkännas sådana verkmästare och
mästare vid flottans varv, vilka varit månadslönare å stat. I betraktande
av att dessa hade att för sina pensionsförmåner erlägga pensionsavgift
syntes det av statskontoret ifrågasatta pensionsbeloppet av 2,400 kronor
böra något reduceras, förslagsvis till 2,160 kronor för år.

I motion II: 582 har herr Holmgren, bland annat, hemställt, att riksdagen
ville till e. o. ritaren av l:a klass vid örlogsvarvet i Karlskrona E.
E. Svensson från och med dagen näst efter den han lämnar sin nuvarande
anställning bevilja en pension under hans återstående livstid av 2,544 kronor,
i huvudsaklig överensstämmelse med vad vederbörliga myndigheter
föreslagit.

Utskottet, som funnit de av föredragande departementschefen angivna
skälen för pensionens bestämmande till 2,160 kronor bärande, får avstyrka
bifall till det i motionen II: 582 gjorda yrkandet.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande
förslag och med avslag i förevarande del å
motionen 11:582, i vad den skiljer sig från Kungl.
Maj:ts förslag, må medgiva, att ritaren vid Karlskrona
örlogsvarv Ernst Eeinhold Svensson må från och
med dagen näst efter den, då han avgår från sin tjänst,
dock tidigast från och med den 1 juli 1934, under sin
återstående livstid från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. uppbära en årlig pension av
2,160 kronor.

7:o.

Ritaren vid Karlskrona örlogsvarv Frans Oscar Angust Holmqvist. I

punkten 2 av förevarande proposition har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
medgiva, att ritaren vid Karlskrona örlogsvarv Frans Oscar August
Holmqvist må från och med dagen näst efter den, då han avgår från
sin tjänst, dock tidigast från och med den 1 juli 1934, under sin återstående
livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära
en årlig pension av 2,160 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Holmqvist är född den 11 december 1869 och sålunda 64 år gammal;

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

att han antogs till daglönare vid ingenjördepartementets maskinverkstad
i Karlskrona den 7 januari 1887;

att han befordrades till månadslönare den 1 oktober 1913;

att han från och med den 1 juli 1928 erhöll ställning av extraordinarie
tjänsteman (ritare av l:a klass) med lön enligt löte lönegraden i den i kungörelsen
den 22 juni 1928 (nr 215) intagna löneplanen för extra ordinarie
civila och civilmilitära befattningshavare vid försvarsväsendet;

samt att han alltså varit anställd i statens tjänst under en tid av 46 år.

Marinförvaltningen har, med utgångspunkt från av 1926 års pensionsutredning
för extra ordinarie tjänstemän i 15:e lönegraden, föi‘eslagit tjänstepensionsunderlaget
av 2,844 kronor samt med reduktion av 10 procent
för bristande pensionsavgifter föreslagit ett pensionsbelopp av 2,568 kronor
för år.

Statskontoret har ansett pensionsbeloppet böra begränsas till 2,544 kro- •
nor.

Föredragande departementschefen har ansett pensionen böra bestämmas
till samma belopp, som föreslagits i det under nästföregående punkt behandlade
ärendet, eller 2,160 kronor.

I motion II: 582 har herr Holmgren, bland annat, hemställt, att riksdagen
ville till e. o. ritaren av l:a klass vid örlogsvarvet i Karlskrona F.
O. A. Holmqvist från och med dagen näst efter den han lämnar sin nuvarande
anställning bevilja en pension under hans återstående livstid av
2,544 kronor, i huvudsaklig överensstämmelse med vad vederbörliga myndigheter
föreslagit.

Under åberopande av vad utskottet i nästföregående punkt anfört får
utskottet hemställa,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande
förslag och med avslag i förevarande del å
motionen II: 582, i vad den skiljer sig från Kungl.
Maj:ts förslag, må medgiva, att ritaren vid Karlskrona
örlogsvarv Frans Oscar August Holmqvist må
från och med dagen näst efter den, då han avgår från
sin tjänst, dock tidigast från och med den 1 juli 1934,
under sin återstående livstid från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension
av 2,160 kronor.

Utskottet.

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

8:o.

Skrivaren vid fortifikationsförvaltningen i Vaxholms fästning Carl
Edvard Arbin. Under punkten 3 av förevarande proposition har Kungl.
Majit föreslagit riksdagen medgiva, att skrivaren vid fortifikationsförvaltningen
i Vaxholms fästning Carl Edvard Arbin må från och med månaden
näst efter den, varunder han lämnar sin anställning, dock tidigast
från och med den 1 juli 1934, under sin återstående livstid från anslaget
till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av
1,260 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Arbin är född den 24 augusti 1868 och således 65 år gammal;

att han sedan den 10 maj 1888 eller under nära 46 år varit anställd
såsom skrivare vid fortifikationsförvaltningen i Vaxholms fästning;

att han under senare år haft en avlöning av 2,724 kronor för år, varå
dyrtidstillägg ej utgått;

samt att han blivit uppsagd från sin anställning, räknat från och med
den 1 juli 1934.

Utskottet får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande
framställning.

9:o.

E. o. tjänstemannen vid Karlsborgs tygstation Gustaf Vilhelm Björling.

Kungl. Majit föreslår i punkten 4 av samma proposition riksdagen medgiva,
att e. o. tjänstemannen vid Karlsborgs tygstation Gustaf Vilhelm
Björling må från och med dagen näst efter den, då han lämnar sin anställning,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 780 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Björling är född den 26 april 1871 och således uppnått en levnadsålder
av 62 år;

att han från och med den 28 augusti 1918 eller alltså något över 15 år
innehaft anställning vid Karlsborgs tygstations kassaförvaltning, därav såsom
skrivbiträde under tiden till och med den 30 juni 1928 och såsom e. o.
tjänsteman (kontorist) under tiden därefter;

att Björungs inkomst under tiden till den 1 juli 1928 uppgått till i
medeltal omkring 3,000 kronor för år, dyrtidstillägg inberäknat;

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

att han från och med den 1 juli 1928 åtnjutit avlöning enligt 8:e lönegraden
i den i kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 215) med avlöningsbestämmelser
för vissa civila och civilmilitära icke-ordinarie befattningshavare
vid försvarsväsendet intagna löneplanen för extra ordinarie tjänstemän;

samt att han enligt ett av regementsläkaren A. Lillieroth den 29 augusti
1933 utfärdat läkarintyg på grund av åderförkalkning är oförmögen att
för framtiden försörja sig med arbete.

Utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av
riksdagen bifallas.

10:o.

Förre snickaren vid Yästerbottens regemente Per Magnus Brodin. I

punkten 5 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att förre snickaren
vid Västerbottens regemente Per Magnus Brodin må, räknat från och
med den 1 januari 1934, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 708 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Brodin är född den 5 augusti 1869 och således 64 år gammal;
att han under tiden 1 december 1912—31 augusti 1933 eller således nära
21 år arbetat såsom snickare vid Västerbottens regemente;

att Brodin för nämnda arbete åtnjutit ersättning i form av timpenning
och i medeltal vid regementet haft en årlig inkomst av 1,700 kronor under
åren 1912—1918, 4,050 kronor under åren 1919—1923, 2,700 kronor under
åren 1924—1928 samt 1,160 kronor under åren 1929—1933;

samt att Brodin av arbetet vid regementet haft sin huvudsakliga försörjning.

Med biträdande av Kungl. Majits ifrågavarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande
framställning.

11:0.

Förre arbetaren vid Stockholms örlogsvarv Ernst Paulinus Dorén.

Kungl. Majit har i punkten 6 av förevarande proposition föreslagit riksdagen
medgiva, att förre arbetaren vid Stockholms örlogsvarv Ernst Paulinus
Dorén må, räknat från och med den 1 november 1933, under sin åter -

Utskottet.

14 Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

stående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av
720 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Dorén är född den 7 juni 1891 och således uppnått en levnadsålder
av 42 år;

att han under tiden 30 juli 1917—13 juli 1920 varit anställd vid ammunitionsfabrikens
avdelning å Marieberg;

att han under tiden 23 juli 1920—5 oktober 1933 innehaft anställning
såsom arbetare vid Stockholms örlogsvarv, dock att han från och med
den 10 januari 1932 varit tjänstledig för sjukdom;

att han sålunda kan åberopa en anställningstid i statens tjänst av något
över 16 år;

att hans arbetsinkomst under åren 1929—1931 utgjort i medeltal omkring
3,500 kronor för år, varå dyrtidstillägg ej utgått;

att Dorén under tid, varunder han varit tjänstledig på grund av sjukdom,
åtnjutit sjukavlöning;

samt att han enligt ett för honom den 9 februari 1934 utfärdat läkarintyg
lider av förlamning av vänstra kroppshalvan (hemiplegia sinistra)
samt på grund av nämnda sjukdom ävensom hjärtfel m. m. måste anses
vara för all framtid oförmögen till arbete.

I motion II: 584 har herr Andersson i Stockholm hemställt, »att riksdagen
måtte bevilja Dorén pension att utgå från och med oktober månad
1933 med ett årligt belopp av 1,236 kronor.»

Utskottet, som icke funnit skäl till erinran mot storleken av det av
Kungl. Majit i förevarande fall föreslagna pensionsbeloppet, får avstyrka
bifall till ifrågavarande motion, i vad den skiljer sig från Kungl. Maj:ts
förslag.

Utskottet hemställer förty,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning och med avslag å motionen
11:584, i vad den skiljer sig från Kungl. Maj:ts förslag,
må medgiva, att förre arbetaren vid Stockholms
örlogsvarv Ernst Paulinus Dorén må, räknat från och
med den 1 november 1933, under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 720 kronor.

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

12:o.

Förra arbetarna vid Herrevadskloster» kungsgård Karl Ferm oeh August
Månsson. Under punkten 7 föreslår Kungl. Majit riksdagen medgiva, att
vardera av förra arbetarna vid Herrevadsklosters kungsgård Karl Ferm
och August Månsson må, räknat från och med den 1 oktober 1933, under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 696 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

beträffande Ferm,

att han är född den 28 mars 1864 och således 70 år gammal;

att han under åren 1881—1892 varit indelt husar;

samt att han från år 1881 intill utgången av september 1933 eller således
omkring 52 år varit anställd såsom arbetare vid Herrevadsklosters kungsgård;
och

beträffande Månsson,

att han är född den 5 februari 1870 och således 64 år gammal;

samt att han från år 1892 intill utgången av september 1933 eller således
omkring 41 år innehaft anställning vid nämnda kungsgård.

Vidare framgår av handlingarna, att Ferm och Månsson under de tre
senaste åren haft en kontant årlig inkomst av 1,280 kronor vardera, å vilket
belopp dyrtidstillägg ej utgått, samt att de icke åtnjutit några naturaförmåner.

Utskottet får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

13:o.

Maskinisten vid Karlskrona fortifikationstörvaltning Gustaf Vilhelm
Holmgren. I punkten 8 av ifrågavarande proposition har Kungl. Majit
föreslagit riksdagen medgiva, att maskinisten vid Karlskrona fortifikationsförvaltning
Gustaf Vilhelm Holmgren må från och med månaden
näst efter den, varunder han lämnar sin anställning, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,152
kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Holmgren är född den 1 februari 1869 och således 65 år gammal;

att han under tiden 1 maj 1888—30 april 1896 varit anställd såsom
artillerist vid Karlskrona artillerikår;

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

att han sedan den 1 maj 1896 eller nära 38 år innehaft anställning
såsom maskinist vid Karlskrona forti fikationsförvaltning och därunder
huvudsakligen tjänstgjort såsom ångbåtsmaskinist;
att han den 1 januari 1921 erhållit förmans titel;

samt att hans avlöningsförmåner under åren 1929—1933 utgjort dels kontant
lön, uppgående till i medeltal 2,760 kronor för år, dyrtidstillägg inberäknat,
dels ock fri bostad jämte vedbrand.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

14:o.

Skomakeriarbetaren vid Västernorrlands regementes intendenturverkstäder
Albert Kristmansson. Kungl. Majit har i punkten 9 av förevarande
proposition föreslagit riksdagen medgiva, att skomakeriarbetaren
vid Västernorrlands regementes intendenturverkstäder Albert Kristmansson
må från och med månaden näst efter den, varunder han lämnat sin
anställning, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 900 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Kristmansson är född den 1 april 1881 och således 53 år gammal;
att han under åren 1905—1910 arbetat vid Västernorrlands regementes
förråd och tvättinrättning under sammanlagt 3 år 1 månad;

att han sedan den 1 april 1911 varit anställd såsom skomakeriarbetare
vid samma regementes intendenturverkstäder;

att Kristmansson vid utgången av år 1933 sålunda innehade en anställningstid
i statens tjänst av 25 år 10 månader;

att hans avlöningsförmåner, dyrtidstillägg ej inberäknat, under åren
1928—1932 uppgått till i medeltal 2,450 kronor för år;

samt att han enligt ett av vederbörande regementsläkare utfärdat intyg
lider av nervsjukdom och blodtrycksförhöjning, på grund varav han är
oförmögen till arbete, ävensom att hans arbetsoförmåga med all sannolikhet
kommer att förbliva bestående.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majlis förevarande
framställning.

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

15:o.

Skrädderiarbetaren vid Göta artilleriregementes intendenturverkstäder
Klas Albert Eriksson Lindblom. I punkten 10 av förevarande proposition
nr 245 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att skrädderiarbetaren
vid Göta artilleriregementes intendenturverkstäder Klas Albert
Eruksson Lindblom må från och med månaden näst efter den, varunder
ban lämnar sin anställning, dock tidigast från och med den 1 juli 1934,
under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 900 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Lindblom är född den 8 november 1868 och således 65 år gammal;
att ban varit anställd såsom skrädderiarbetare vid Göta artilleriregementes
intendenturverkstäder från och med den 1 juli 1918;

att ban sålunda den 1 juli 1934, då han beräknas komma att avgå ur
tjänst, kan räkna en anställningstid i statens tjänst av 16 år;

att hans arbetsinkomst under åren 1928—1932 uppgått till i medeltal
omkring 2,330 kronor för år, dyrtidstillägg ej inberäknat;

samt att han före sin nyssnämnda anställning vid regementets intendenturverkstäder
under åren 1890—1896 samt 1908—1918 varit anställd hos
regementets dåvarande entreprenörer för tillverkning och reparationer av
beklädnadspersedlar och därvid varit sysselsatt med skrädderiarbete för kronans
räkning i härför avsedda lokaler inom regementets kasern.

Arméförvaltningens intendentsdepartement och statskontoret hava med
hänsyn till att Lindblom varit anställd i statens tjänst allenast under 16
år ansett pensionsbeloppet böra bestämmas till 696 kronor.

Föredragande departementschefen har anfört, att Eriksson visserligen
i direkt statsanställning kunde räkna en tjänstetid av endast omkring 16
år. Då han emellertid utfört arbete för statens räkning under en tid av
över 30 år, syntes det av myndigheterna föreslagna pensionsbeloppet vara
alltför lågt, varför departementschefen ansåge, att beloppet borde höjas
till 900 kronor för år.

Emot det av föredragande departementschefen föreslagna pensionsbeloppet
för Lindblom, som utfört arbete för statens räkning under en tid av
över 30 år, har utskottet icke funnit anledning till erinran.

Utskottet hemställer förty,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande
framställning.

Utskotte

Bihang till riksdagens protokoll 193i. S sami. Nr ''<2.

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

16:o.

Eldaren rid Gotlands infanterikår Karl Fredrik Molander. I punkten
11 av samina proposition föreslås, att riksdagen måtte medgiva, att eldaren
vid Gotlands infanterikår Karl Fredrik Molander må från ock med
månaden näst efter den, varunder kan lämnar sin anställning, dock tidigast
från ock med den 1 augusti 1934, under sin återstående livstid från
anslaget till diverse pensioner ock understöd m. m. uppköra en årlig pension
av 624 kronor.

Av kandlingarna i ärendet inkämtas,

att Molander är född den 26 december 1861 ock således 72 år gammal

att han sedan den 1 augusti 1919 varit anställd såsom eldare till en början
vid Gotlands infanteriregemente ock därefter vid Gotlands infanterikår;

att han beräknas komma att lämna sin anställning med utgången av juli
månad 1934, vid vilken tidpunkt han således kan räkna en anställningstid
i statens tjänst av 15 år;

samt att kans arbetsinkomst under de senaste åren utgjort 1,920 kronor
för år, dyrtidstillägg ej inberäknat, varjämte han åtnjutit portionsersättning.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

17:o.

Förmännen vid Karl Gustafs stads gevärsfaktori Karl Johan Söderlund
och Carl Engelbert Hultsten samt arbetaren därstädes Per Elof Pettersson.
Kungl. Maj :t kar i punkten 12 av ifrågavarande proposition föreslagit
riksdagen medgiva, att följande förmän och arbetare vid Karl Gustafs
stads gevärsfaktori må från och med månaden näst efter den, varunder
avgång från anställningen äger rum, dock tidigast från och med den 1
juli 1934, under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. uppbära årliga pensioner med följande belopp, nämligen
förmannen Karl Jokan Söderlund 1,800 kronor, förmannen Carl
engelbert Hultsten 1,260 kronor samt arbetaren Per Elof Pettersson 1,152
kronor.

Av handlingarna i ärendet inkämtas,
beträffande Söderlund,

att han är född den 1 februari 1867 ock således 67 år gammal;

att kan sedan den 30 april 1891 eller under nära 43 år varit anställd vid

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

Karl Gustafs stads gevärsfaktori, till år 1893 såsom filare, därefter och till
år 1898 såsom besiktningsman å besiktningsavdelningen samt från sistnämnda
år såsom förman å samma avdelning;

samt att hans arbetsinkomst under åren 1931—1933 uppgått till i medeltal
omkring 4,640 kronor för år, dyrtidstillägg inberäknat;
beträffande Hultsten,

att han är född den 7 november 1867 och således 66 år gammal;
att han varit anställd vid gevärsfaktoriet, under tiden 29 januari 1883—
18 april 1885, 28 oktober 1890—10 oktober 1894 och 27 mars—31 maj 1899
såsom arbetare, under tiden 1 juni 1899—1 november 1916 såsom förman
i pipborrverkstaden och under tiden därefter såsom besiktningsman vid piptillverkningen,
i vilken sistnämnda egenskap han varit likställd med förman;

att han sålunda kan tillgodoräkna sig en anställningstid i statens tjänst
av omkring 41 år;

samt att hans arbetsinkomst under åren 1931—1933 uppgått till i medeltal
omkring 3,170 kronor för år, dyrtidstillägg inberäknat; och
beträffande Pettersson,

att han är född den 22 juli 1868 och således 65 år gammal;
att han sedan den 25 november 1898 eller under mer än 35 år varit
anställd såsom arbetare vid gevärsfaktoriet;

samt att hans arbetsinkomst under åren 1931—1933 utgjort i medeltal
omkring 3,470 kronor för år, dyrtidstillägg inberäknat.

"Utskottet får hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av
riksdagen bifallas.

18 :o.

Förmannen vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden Erik
Vilhelm Vikström samt arbetarna därstädes Abel Vikström, Johan Algot
Nilsson Engberg, August Lidberg, Nils Johan Nilsson och Erik Magnus
Isaksson. Kungl. Majit föreslår i punkten 13 riksdagen medgiva, att nedan
angivna anställningshavare vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena
i Boden må från och med månaden näst efter den, varunder avgång
från anställningen äger rum, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära årliga pensioner med följande belopp, nämligen
förmannen Erik Vilhelm Vikström 792 kronor, arbetaren Abel Vikström
888 kronor, arbetaren Nils Johan Nilsson 792 kronor samt envar av arbetarna
Johan Algot Nilsson Engberg, August Lidberg och Erik Magnus
Isaksson 768 kronor.

"20

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

Äv handlingarna i ärendet inhämtas,
beträffande Erik Vilhelm Vikström,

att han är född den 7 april 1870 och således 64 år gammal;
att han varit anställd dels vid vissa statens järnvägars arbeten under
tiden 1 oktober 1892—15 juli 1893 eller 9 månader 15 dagar, dels vid
arméns kasernbyggnadsnämnds byggnadsarbeten under tiden 1 mars
—31 december 1923 och 1 maj—15 december 1924 eller tillhopa 1 år 5 månader
15 dagar, dels ock vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden
under en tid av sammanlagt omkring 16 år 11 månader, nämligen
tiden från den 9 oktober 1905 efter frånräknande av tiden för nyssnämnda
anställning vid arméns kasernbyggnadsnämnds byggnadsarbeten samt
vissa tidsperioder i övrigt, varunder uppehåll i anställningen ägt rum;

att han således kan räkna en anställningstid i statens tjänst av omkring
19 år 2 månader;

samt att hans arbetsinkomst under åren 1928—1932 uppgått till i medeltal
omkring 2,300 kronor för år;
beträffande Abel Vikström,

att han är född den 26 januari 1875 och således 59 år gammal;
att han varit anställd dels vid vissa statens järnvägars arbeten under
månaderna juni—oktober 1901 eller tillhopa 5 månader, dels ock vid fästnings-
och kasernbyggnadsarbetena i Boden sedan den 11 januari 1902
under sammanlagt omkring 29 år;

att han således varit anställd i statens tjänst under sammanlagt omkring
29 år 5 månader;

samt att hans arbetsinkomst under åren 1928—1932 uppgått till i medeltal
omkring 3,250 kronor för år;
beträffande Engberg,

att han är född den 30 april 1875 och således 59 år gammal;
att han varit anställd dels vid statens bergundersökningsverksamhet i
Luossavaara under månaderna juli—november 1907 eller 5 månader, dels
ock vid fästnings- och kasernbyggnadsarhetena i Boden under en tid av
sammanlagt omkring 19 år 1 månad, nämligen tiden från den 8 juni 1901
efter frånräknande av tiden för förstnämnda anställning samt vissa tidsperioder
i övrigt, varunder uppehåll i anställningen ägt rum;

att han således varit anställd i statens tjänst under sammanlagt omkring
19 Vs år;

samt att hans arbetsinkomst under åren 1928—1932 uppgått till i medeltal
omkring 3,250 kronor för år;
beträffande Lidberg,

att han är född den 10 april 1871 och således 63 år gammal;
att han varit anställd dels vid vissa statens järnvägars arbeten under
tiden 10 maj—23 oktober 1896, 3 juni—7 november 1897, 5 maj—4 november
1898 och 1 juni—28 oktober 1899 eller tillhopa 1 år 9 månader 18 dagar,

Bankoutskottets utlåtande Nr 42. 21

dels ock vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden sedan den 8
oktober 1901 under en tid av sammanlagt omkring 18 år 3 månader;

att ban således kan räkna en anställningstid i statens tjänst av omkring
20 år;

samt att bans arbetsinkomst under åren 1928—1932 uppgått till i medeltal
omkring 2,150 kronor för år;
beträffande Nilsson,

att ban är född den 13 augusti 1871 och således 62 år gammal;
att ban varit anställd dels vid vissa statens järnvägars arbeten tillhopa
omkring 4 år 5 månader under åren 1891—1902, dels ock vid fästningsoch
kasernbyggnadsarbetena i Boden sedan den 10 september 1904 under
sammanlagt omkring 17 år 7 månader;

att ban således varit anställd i statens tjänst under sammanlagt omkring
22 år;

samt att bans arbetsinkomst under åren 1928—1932 uppgått till i medeltal
omkring 1,700 kronor för år; och
beträffande Isaksson,

att ban är född den 29 april 1870 och således 64 år gammal;
att han varit anställd dels vid vissa statens järnvägars arbeten under
tiden 15 april—15 oktober 1892, 4 juni—30 november 1893, 15 maj—20 oktober
1894, 15 maj—15 november 1896, 1 juni—30 november 1897, 1 maj—
30 oktober 1899 och 15 april—30 augusti 1900 eller tillhopa 3 år 3 månader
23 dagar, dels ock vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden
sedan den 17 juli 1901 under en tid av sammanlagt omkring 15 år 8 månader
;

att han således kail räkna en anställningstid i statens tjänst av omkring
19 år;

samt att bans arbetsinkomst under åren 1928—1932 uppgått till i medeltal
omkring 1,700 kronor för år.

I ärendet hava företetts läkarintyg, utvisande att arbetsförmågan bos
samtliga förenämnda anställningshavare på grund av sjukdom är varaktigt
nedsatt och för närvarande motsvarar högst en tredjedel av den
för fullt arbetsför person normala arbetsförmågan.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

19:o.

Arbeterskorna vid ammunitionsfabrikens avdelning a Karlsborg Emma
Kristina Johansson, Anna Sparring och Gerda Salomonsson. Kungl.

Majit har i punkten 14 föreslagit riksdagen medgiva, att arbeterskorna
vid ammunitionsfabrikens avdelning å Karlsborg Emma Kristina Jo -

22 Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

hansson, Anna Sparring och Gerda Salomonsson må från och med månaden
näst efter den, varunder de lämna sin anställning vid ammunitionsfabriken,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
årliga pensioner, Johansson och Sparring till belopp av 852 kronor
vardera samt Salomonsson till belopp av 696 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,
beträffande Johansson,

att hon är född den 11 november 1882 och således 51 år gammal;
att hon sedan den 7 oktober 1901 eller under 32 år varit anställd såsom
arbeterska vid ammunitionsfabrikens avdelning å Karlsborg;

samt att hennes arbetsförmåga på grund av kronisk hjärtsjukdom är varaktigt
nedsatt och för närvarande motsvarar omkring hälften av den för
fullt arbetsför person normala arbetsförmågan;
beträffande Sparring,

att hon är född den 31 juli 1882 och således 51 år gammal;
o att hon sedan den 21 maj 1902 eller under nära 32 år varit anställd
såsom arbeterska vid ammunitionsfabrikens avdelning å Karlsborg;

samt att hennes arbetsförmåga på grund av organiskt hjärtfel och struma
är varaktigt och i väsentlig grad nedsatt; och
beträffande Salomonsson,

att hon är född den 26 februari 1888 och således 46 år gammal;
att hon sedan den 22 februari 1915 eller under 19 år varit anställd vid
ammunitionsfabrikens avdelning å Karlsborg, dock att hon under de senaste
åren mestadels varit tjänstledig på grund av sjukdom;

samt att hennes arbetsförmåga på grund av kronisk blodsjukdom och betydande
nervsvaghet är varaktigt nedsatt och för närvarande motsvarar
högst en tredjedel av den för fullt arbetsför person normala arbetsförmågan.

Av handlingarna i ärendet inhämtas vidare, att avlöningen för en var
av ifrågavarande tre arbeterskor utgått efter ett belopp av 1,740 kronor för
år, dyrtidstillägg inberäknat.

Utskottet får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

20 :o.

Arbeterska» vid arméns tvättanstalt i Stockholm Maria Augusta Jonsson.
I punkten 15 av ifrågavarande proposition nr 245 har Kungl. Majit
föreslagit riksdagen medgiva, att arbeterska!! vid arméns tvättanstalt i
Stockholm Maria Augusta Jonsson må från och med månaden näst efter

Bankoutskottets utlåtande Nr 42. 23

elen, varunder hon lämnar sin anställning, dock tidigast från och med den
1 juli 1934, under sill återstående livstid från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 564 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Jonsson är född den 2 mars 1873 och således 61 år gammal,

att hon under tiden 1 januari 1920—1 maj 1927 varit anställd såsom
tvätterska vid Svea ingenjörkårs tvättinrättning;

att hon sedan den 2 maj 1927 innehaft anställning såsom mangelbiträde

vid arméns tvättanstalt i Stockholm;

att hon kan förväntas komma att lämna sin anställning tidigast den 1
juli 1934, vid vilken tidpunkt hon kan räkna en anställningstid i statens
tjänst av 147a år;

att hennes avlöning under de senaste åren uppgått till i medeltal omkring
1,660 kronor för år, dyrtidstillägg ej inberäknat;

samt att hennes arbetsförmåga numera på grund av sjukdom är väsentligt
nedsatt.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.

21 :o.

Indelte fumell vid Skaraborgs regemente Karl Melker Bäck (pension
för s. k. ständig tjänstgöring). I motion 11:123 har herr Magnusson i
Skövde hemställt, »att indelte furiren vid Skaraborgs regemente Karl
Melker Bäck måtte från och med månaden näst efter hans avgång från
regementet från allmänna indragningsstaten beviljas en årlig pension så
att densamma jämte till honom från Vadstena krigsmanshuskassa utgående
gratial uppgår till sammanlagt 948 kronor.»

I en den 20 januari 1933 dagtecknad proposition nr 63 föreslog Kungl.
Majit föregående års riksdag bland annat medgiva, att Bäck finge från
och med månaden näst efter den, under vilken han erhölle avsked från
sin anställning, under sin återstående livstid ä allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension till så stort belopp, att densamma, tillika
med honom tillkommande gratial från Vadstena krigsmanshuskassa, komme
att uppgå till sammanlagt 948 kronor.

T utlåtande nr 34, punkt 22. hemställde bankoutskottet, att Kungl. Maj.ts
ifrågavarande framställning icke måtte vinna riksdagens bifall. Till stöd
för yrkandet anförde utskottet följande.

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

Vt slottet.

»Utredningen i ärendet giver vid handen, att den tjänstgöring vid Skaraborgs
regementes matinrättning, för vilken enligt Kungl. Maurts förslag
särskild pension skulle utgå till Bäck utöver honom tillkommande
underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa, fullgjorts av Bäck i hans
egenskap av indelt furir, varvid han mot stadgad ersättning varit inkallad
till tjänstgöring mellan regementsövningarna (s. k. ständig tjänstgöring).
Hittills har, såsom av utredningen framgår, endast i ett fall av
liknande art beviljats särskild pensionsförmån utöver författningsenligt
soldatunderhåll. Av uppgifter, vilka under hand tillställts utskottet från
arméförvaltningens civila departement, synes framgå, att antalet indelta,
som under avsevärd tid varit inkallade i ständig tjänstgöring, är så stort,
att ett medgivande såsom regel av särskild pensionsförmån kan befaras
medföra ganska omfattande konsekvenser. Vid sådant förhållande och
då ett beslut i enlighet med Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag uppenbarligen
skulle bliva av prejudicerande natur, har utskottet icke kunnat
undgå att ställa sig tveksam till förslaget. Enligt utskottets mening är
det önskvärt att, innan avgörande träffas i fråga örn särskild pensionsförmån
för indelta, vilka varit inkallade till ständig tjänstgöring, närmare
utredning verkställes angående omfattningen av de konsekvenser,
ett beviljande av sådan förmån skulle medföra samt, därest det efter
prövning av utredningens resultat anses lämpligt och möjligt att bereda
dylik särskild pensionsförmån, under vilka förutsättningar och efter vilka
grunder detta bör ske. Vid ett övervägande i sistnämnda hänseende torde
bland annat böra beaktas spörsmålet, örn ej vid bedömande av frågan
örn särskild tilläggsförmån hänsyn hör tagas till de i varje särskilt fall
föreliggande ekonomiska förhållandena.»

1933 års riksdag beslöt i enlighet med bankoutskottets hemställan lämna
Kungl. Maj:ts ovannämnda förslag utan bifall.

Genom beslut den 7 juli 1933 uppdrog Kungl. Maj:t åt arméförvaltningens
civila departement att med beaktande av vad bankoutskottet i
sitt ovannämnda utlåtande nr 34 i, bland annat, punkten 22 anfört verkställa
utredning i av utskottet angivna hänseenden.

Sedan civila departementet inkommit med ifrågavarande utredning, har
ärendet av Kungl. Majit remitterats till statskontoret för yttrande. Sistnämnda
ämbetsverk har ännu icke avgivit utlåtande i ämnet.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår är frågan örn beredandeav
särskild pensionsförmån åt indelta, vilka varit inkallade till s. k. ständig
tjänstgöring, för närvarande föremål för utredning av statskontoret.
Att riksdagen skulle, innan utredningens resultat föreligger och Kungl,
Majit tagit ställning till detsamma, i ett enskilt fall medgiva dylik pensionsförmån
kan utskottet för sin del icke finna lämpligt. På grund härav
får utskottet avstyrka bifall till den föreliggande motionen.

Utskottet hemställer förty,

att förevarande motion lii 123 icke må till någon
riksdagens utgärd föranleda.

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

22 :o.

Förre förmannen vid marinens centrala beklädnadsverkstad Sven Elof
Ohlsson. I motion 11:120 hemställer herr Holmgren, »att riksdagen ville
medgiva, att skälig pensionsförhöjning måtte utgå till f. d. förmannen vid
marinens centrala beklädnadsverkstad Sven Elof Ohlsson».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Ohlsson är född den 14 augusti 1865 och alltså 68 år gammal;

att han under tiden 1 november 1892—31 oktober 1930 eller således under
38 år varit anställd vid marinens centrala beklädnadsverkstad, därav
från den 1 februari 1912 såsom förman;

att han genom direktionens över flottans pensionskassa beslut den 3 november
1930 tillerkänts en årlig pension såsom förman av 860 kronor,
varå författningsenligt utgå pensionstillägg och pensionsförhöjning, vadan
hans samtliga pensionsförmåner — förutom dyrtidstillägg — uppgå
till 1,224 kronor;

samt att Kungl. Majit genom beslut den 3 juli 1931 funnit av Ohlsson
gjord framställning örn ökad pensionsförmån icke föranleda någon KunglMaj:ts
åtgärd.

Över motionen har utskottet inhämtat utlåtande av statskontoret, som
hört marinförvaltningen.

Marinförvaltningen har, efter det stationsbefälhavaren vid Karlskrona
örlogsstation och direktionen över flottans pensionskassa i avgivna yttranden
avstyrkt motionen — framhållit, att, då den förmansställning, Ohlsson
innehaft, icke tillnärmelsevis kunde jämföras med en mästarebefattning,
ämbetsverket funnit sig förhindrad förorda högre pension åt Ohlsson.

Statskontoret har erinrat, att ämbetsverket i utlåtande den 12 maj 1931
i anledning av då gjord framställning örn ökad pensionsförmån åt Ohlsson,
bland annat, anfört, att då Ohlsson, enligt beslut den 3 november 1930 av
direktionen över flottans pensionskassa, redan vore i åtnjutande av all den
pensionsrätt, som författningsenligt tillkomme honom efter avgång från
anställning såsom förman å daglönarstat vid flottan, samt någon anledning
att därutöver bereda Ohlsson en särskild tilläggspension knappast
kunde anses föreligga, statskontoret vore av den meningen, att ansökningen
icke borde till vidare åtgärd föranleda. Då några nya omständigheter
i ärendet icke tillkommit, sedan Kungl. Majit den 3 juli 1931, i enlighet
med statskontorets avstyrkande utlåtande, meddelat beslut i ärendet, vidhölle
ämbetsverket sitt tidigare i ämnet gjorda uttalande.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Ohlsson från flottans pensions- utskottet.
kassa uppbär pension såsom förman å daglönarstat vid flottan. Då enligt
utskottets mening några särskilda omständigheter icke förebragts,
som kunna motivera beviljande åt honom av ytterligare pensionsförmån,
anser sig utskottet i likhet med marinförvaltningen och statskontoret
böra avstyrka bifall till den gjorda framställningen.

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion II: 120 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

23 :o.

Förre fortifikationsförmannen Johan Axel Johansson. I motion 11:437
hemställer herr Hagberg i Luleå, »att riksdagen måtte bevilja f. d. fortifikationsförmannen
Johan Axel Johansson, Sävast, pension till skäligt
belopp».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Johansson är född den 16 februari 1873 och alltså 61 år gammal;

att han under olika perioder åren 1902—1920 tillhopa 15 år 8 månader
26 dagar haft anställning vid. fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i
Boden;

samt att han under vissa icke närmare angivna tider åren 1892—1901
och 1921—1925 haft arbete vid järnvägsbyggnader för statens räkning,
därvid han emellertid, av handlingarna att döma, varit anställd hos enskild
entreprenör.

Frågan örn pension åt Johansson var i anledning av väckt motion föremål
för prövning av 1933 års riksdag.

I sitt i ämnet avgivna utlåtande (nr 34, punkt 49) erinrade bankoutskottet,
att enligt de för statens ordinarie befattningshavare inom olika förvaltningsområden
gällande pensionsbestämmelserna krävdes för erhållande
av statspension, att befattningshavaren varit i statens tjänst intill uppnådd
pensionsålder, där han ej på grund av sjukdom nödgats avgå dessförinnan.
I överensstämmelse med denna för statens tjänstemannapensionering
grundläggande princip hade ej heller pension plägat beviljas ickeordinarie
anställningshavare, som ej kvarstått i tjänst till en ålder, som
kunnat anses motsvara normal pensionsålder, eller, örn han avgått dessförinnan,
varit på grund av sjukdom förhindrad att vidare sköta sitt arbete.
Att Johansson, som, enligt vad handlingarna i ärendet utvisade,
redan år 1920 vid 47 års ålder slutat sitt arbete i statens tjänst, skulle tillerkännas
pension kunde utskottet ej tillstyrka.

Riksdagen biföll, vad utskottet hemställt.

Över den nu föreliggande motionen har bankoutskottet införskaffat utlåtande
av statskontoret, som hört arméförvaltningens civila departement.

Arméförvaltningens civila departement har under hänvisning till bankoutskottets
ovanberörda utlåtande uttalat, att det syntes departemen -

Bankoutskottets utlåtande Nr 42. 27

tet som borde ifrågavarande motion icke föranleda någon riksdagens vidare
åtgärd.

Statskontoret bär anfört följande:

Vad nu föreliggande framställning beträffar framgår visserligen av
handlingarna, att Johansson utöver tidigare åberopad anställning under
vissa icke närmare angivna tider åren 1921—1925 haft arbete vid järnvägsbyggnader
för statens räkning och därvid varit anställd hos enskild
entreprenör. Utan att ingå på frågan, huruvida nämnda anställning
är av beskaffenhet att i vanliga fall kunna tillgodoräknas vederbörande
för erhållande av pension, vill statskontoret i anslutning till bankoutskottets
ovanberörda uttalande framhålla, att fortfarande icke annat visats
än att Johansson avgått från sin anställning i statens tjänst före
uppnående av den ålder, som kan anses motsvara normal pensionsålder
för nu ifrågavarande kategori av anställningshavare. Med hänsyn härtill
och då några nya omständigheter i övrigt av beskaffenhet att kunna inverka
på frågan örn pension åt Johansson icke synas hava tillkommit,
finner statskontoret, att skäl alltjämt saknas att bevilja honom sådan
förmån.

Såsom av utredningen framgår, har frågan örn pension åt Johansson
varit föremål för prövning av 1933 års riksdag. Då i föreliggande ärende
icke tillkommit annan omständighet än att Johansson, enligt vad i handlingarna
uppgivits, under vissa icke närmare angivna tider åren 1921—
1925 haft arbete vid järnvägsbyggnader för statens räkning och därvid
varit anställd hos enskild entreprenör, anser utskottet sig i likhet med
de i ärendet hörda myndigheterna icke kunna tillstyrka bifall till motionen.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion II: 437 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

24:o.

Förre arbetaren Bror William Nilsson Brodd. I motion 11:441 hemställer
herr Andersson i Stockholm, »att riksdagen måtte bevilja Brodd
en årlig pension av 900 kronor att utgå från och med den 1 innevarande
januari».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Brodd är född den 2 mars 1865, och att han sålunda uppnått en ålder
av 69 år;

att han varit anställd såsom värvad artillerist vid Wendes artilleriregemente
under tiden den 1 november 1883—den 31 oktober 1894;

att han arbetat vid statens järnvägar under tiderna den 21 maj 1918—
den 21 oktober 1919 och den 23 mars—den 20 november 1920;

Vt skottet.

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

Utskottet.

att lian varit anställd såsom diversearbetare vid Skånska trängkåren under
tiden den 1 december 1920—den 31 december 1933;

samt att lian under år 1933 vid kåren uppburit en avlöning av 2,260
kronor.

Över motionen bar utskottet inhämtat utlåtande av statskontoret, som
hört arméförvaltningens intendents- och civila departemeut.

Arméförvaltningens intendents- och civila departement hava anfört följande: Då

Brodds tjänstetid uppgår till allenast omkring 15 år -— den tid, då
han mellan 18 och 29 år varit anställd såsom värvad artillerist, lärer icke
böra såsom tjänstår för erhållande av pension såsom civil arbetare tillgodoräknas
honom — och då han först efter att hava uppnått en ålder av
53 år börjat sitt arbete i statens tjänst, synes det tveksamt, huruvida pension
av statsmedel bör honom beredas.

Departementen få emellertid erinra örn, att riksdagen förut beviljat pensioner
i liknande fall. Sålunda har riksdagen, ehuru med tvekan, jämlikt
skrivelse den 4 juni 1930, nr 369, punkt 54, tillerkänt en var av arbetarna
vid ammunitionsfabriken Carl Vilhelm Andersson och Lars Gusfaf
Gran en årlig pension från allmänna indragningsstaten av 624 kronor.

Med anledning härav och då Brodd på grund av föreskrifterna i intendentsdepartementets
cirkulärskrivelse den 21 november 1933 (T.L.A»
nr 41) angående anställande av civila arbetare vid vissa truppförråd, nödgats
lämna sin statsanställning, anse departementen det vara med rättvisa
och billighet överensstämmande, att någon pension av statsmedel beredes
honom för hans återstående livstid.

Vad slutligen angår storleken av dylik pension, få departementen
framhålla, att, då ovan omförmälda yrkesutbildade arbetare Andersson
och Gran erhållit pensioner å 624 kronor örn året, en eventuell pension åt
Brodd, som varit anställd allenast såsom diversearbetare, torde böra bestämmas
till ett något lägre belopp, förslagsvis 600 kronor för år.

Statskontoret har anfört följande:

Visserligen synes det statskontoret tveksamt, huruvida pension av statsmedel
bör beviljas i ett fall som det föreliggande, då Brodds anställningstid
såsom diversearbetare vid Skånska trängkåren uppgår allenast till
omkring 15 år. Med hänsyn emellertid till att riksdagen i de av arméförvaltningens
intendents- och civila departement åberopade fallen beviljat
pensioner åt arbetare med ungefär samma anställningstid och då
Brodd dessutom under 11 år varit stamanställd vid Wendes artilleriregemente,
vill statskontoret icke motsätta sig, att jämväl Brodd må komma i
åtnjutande av pension, som, i överensstämmelse med vad av nämnda departement
föreslagit, lämpligen torde kunna bestämmas till 600 kronor
för år.

Såsom av handlingarna i ärendet framgår uppgår Brodds sammanlagda
anställningstid vid statens järnvägar och vid Skånska trängkåren
till allenast omkring 15 år. Då han emellertid dessutom under 11 år varit
såsom värvad artillerist anställd vid Wendes artilleriregemente anser

Bankoutskottets utlåtande Nr 12.

sig utskottet icke böra motsätta sig, att någon pension beredes honom.
Mot det av myndigheterna föreslagna pensionsbeloppet, 600 kronor, har
utskottet intet att erinra.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion
11:441, må medgiva, att förre arbetaren Bror William
Nilsson Brodd må, räknat från och med den 1
januari 1934, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 600
kronor.

25:o.

Förre sergeanten Gunnar Ferdinand Lundquist. I motion II: 38 har herr
Fast jämte tre av andra kammarens övriga ledamöter hemställt, »att riksdagen
måtte bevilja f. d. sergeanten i Jönköpings regemente Gunnar Ferdinand
Lundquist under sin återstående livstid å allmänna idragningsstaten
ett årligt understöd av 500 kronor att utgå från och med den 1 juli 1934
eller örn detta icke bifalles Lundquist måtte tillerkännas ett engångsbelopp
svarande mot den avskedsersättning som enligt kungl, brev den 26 september
1925 skall utgå till furir.»

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Lundquist, som är född den 26
juli 1894, antogs såsom volontär vid Jönköpings regemente den 13 april 1912
samt efter genomgångna underbefälsskolor befordrades till vicekorpral och
korpral 1913, till furir av 2:a klassen 1914 och till furir av l:a klassen 1918.
Ilan genomgick 1921—1922 infanteriets underofficersskola å Karlsborg,
varifrån han utexaminerades såsom nr 2 med högsta betygssiffra bland 99
elever. År 1922 konstituerades han till sergeant i regementet.

Under augusti månad 1925 drabbades Lundquist av lungtuberkulos samt
intogs å sanatorium, där han kvarstannade till september 1926. På grund
av sjukdomen erhöll Lundquist enligt gällande bestämmelser avsked från
regementet den 31 oktober 1925. Avskedsersättning enligt kungl, brev den 26
september 1925 angående dylik ersättning åt övertaligt underbefäl vid armén
kunde icke tillerkännas Lundquist, enär han med avseende å tjänstduglighet
icke ansågs lämplig för rekapitulation.

På grund av sjukdomen har Lundquist från och med den 4 september
1926 — då han upphört att åtnjuta underhåll och vård genom militär myndighets
försorg — tillerkänts livränta enligt förordningen den 18 juni 1909
örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.
Den årliga livräntan har genom särskilda beslut av riksförsäkringsanstalten
med hänsyn till graden av nedsättning i Landquists arbetsförmåga
fastställts för tiden 4 september 1926—31 mars 1927 till 900

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

kronor, för tiden 1 april 1927—31 mars 1928 till 675 kronor, för tiden 1
april 1928—30 september 1929 till 600 kronor, för tiden 1 oktober 1929—31
december 1930 till 450 kronor samt för tiden 1 januari—30 september
1931 till 180 kronor.

Lundquist, som före sjukdomen ingått äktenskap, bär i detta tre barn,
födda den 30 juli 1925, 6 februari 1928 och den 7 augusti 1929.

I motion II: 353 vid 1928 års riksdag föreslogs, att riksdagen måtte bevilja
Lundquist den pension, till vilken han varit berättigad, därest han
före sin under tjänsten iråkade sjukdom varit befordrad till sergeant på
stat samt att han därjämte finge bibehålla till honom utgående ersättning
från riksförsäkringsanstalten.

Till stöd för det framställda förslaget framhölls i nyssnämnda motion,
bland annat, att befordringsförhållandena vid regementet under Lundquists
utbildningsår varit synnerligen ogynnsamma. På grund härav hade
han tidigast under år 1926 kunnat påräkna befordran till sergeant på stat,
under det att till hans årskurs vid underofficersskolan hörande personal
vid andra infanteriregementen redan före år 1925 vunnit sådan befordran.
Örn han före sjukdomens inträdande vunnit befordran på stat, skulle han
hava blivit berättigad till pension.

I sitt utlåtande nr 30 punkten 7 vid 1928 års riksdag avstyrkte bankoutskottet
bifall till motionen II: 353. Vid punkten var fogad en reservation,
vari yrkades, att riksdagen måtte besluta tillerkänna Lundquist ett årligt
understöd av 300 kronor. Första kammaren biföll utskottets hemställan,
medan andra kammaren biföll reservationen. Vid verkställd gemensam omröstning
beslöt riksdagen i enlighet med första kammarens mening att motionen
icke skulle till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Över den nu till behandling föreliggande motionen II: 38 har utskottet
i vederbörlig ordning inhämtat utlåtande av riksförsäkringsanstalten, som
genom vederbörande landsfiskal införskaffat utredning om Lundquists sysselsättning,
hälsotillstånd, arbetsförmåga och arbetsinkomst efter den 30
september 1931.

Av utredningen framgår, bland annat, att Lundquist, efter att tidigare
hava försörjt sig genom hönsskötsel, den 22 oktober 1931 övertagit en diversehandel
i Katrineberg, vilken han emellertid överlåtit till annan person
från och med den 1 april innevarande år; att enligt Lundquists handelsböcker
hans ekonomiska ställning vid överlåtande av affären utvisar en behållning
av 2,954 kronor 89 öre, vartill kommer hans personliga lösöre, värderat
till omkring 1,500 kronor; att några sparmedel icke förefinnas, samt
att Lundquist är frisk och kan uträtta lättare arbete.

Riksförsäkringsanstalten har för egen del framhållit, att i skrivelse den
25 februari 1931, varigenom anstalten meddelade beslut örn ersättning åt
Lundquist för tiden 1 januari—30 september 1931, anstalten anmodade

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

Lundquist att i händelse av anspråk på ytterligare ersättning efter sistnämnda
tidpunkt anskaffa oell till anstalten insända bland annat nytt
läkarintyg. Lundquist lät sig emellertid icke avhöra.

I anledning av den nu förevarande remissen hade riksförsäkringsanstalten
låtit Lundquist undergå undersökning å St. Ekebergs sanatorium, Axvall,
över vilken undersökning sanatorieläkaren S. Tengström den 24 februari
1934 avgivit utlåtande. Med stöd härav hade riksförsäkringsanstalten
genom beslut den 3 mars 1934 tillerkänt Lundquist ytterligare ersättning
jämlikt 1909 års militärersättningsförordning att utgå i form av livränta
för tiden från och med den 1 oktober 1931 till och med den 31 mars
1936 efter ett belopp för år räknat av 135 kronor, motsvarande en beräknad
nedsättning i Landquists arbetsförmåga av 15 procent.

På sätt av den lämnade utredningen framgår har Lundquist i anledning
av den sjukdom, som drabbat honom under militärtjänstgöringen, tillerkänts
författningsenlig livränta, att enligt riksförsäkringsanstaltens senast
i ärendet fattade beslut utgå under tiden den 1 oktober 1931—den 31 mars
1936. Vid sådant förhållande, och då några nya omständigheter icke förebragts,
som kunna motivera ett frångående av den ståndpunkt, utskottet
år 1928 intagit till förevarande fråga, har utskottet — som fortfarande anser
icke önskvärda konsekvenser kunna uppkomma av beslut örn ytterligare
förmån för Lundquist — funnit sig icke kunna tillstyrka någon åtgärd
i motionens syfte.

Utskottet hemställer således,

att förevarande motion II: 38 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

26:o.

Förre volontären Bror Alrik Emanuel Jonsson. I motion 11:124 har
herr Månsson hemställt, »att riksdagen måtte förklara f. volontären vid
Kungl. Västernorrlands regemente, arbetaren Bror Alrik Emanuel Jonsson,
berättigad att med .belopp, som enligt gällande förordning må tillkomma
honom, uppbära ersättning i anledning av sjukdom, som yppats
under militärtjänstgöring».

Av tillgängliga handlingar framgår, att Jonsson, som är född den 4
oktober 1896, inryckt till värnpliktstjänstgöring vid Västernorrlands regemente
den 29 maj 1922; att han den 1 juli samma år erhöll fast anställning
vid regementet; att han dels vid förstnämnda tillfälle, dels vid stamanställningen
undergick läkarundersökning och därvid befanns fullt
frisk; att hail under kommendering till gevärshantverkarskola vid Norrlands
artilleriregemente hösten 1922 varit sjukskriven dels för utgjutning.

Ut shott et.

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

i höger knä den 6 och den 8 november, dels för »luftrörskatarr + bursit
v. knä» den 14 och 18 i samma månad; att han enligt egen uppgift i februari
1923 under en tid av fjorton dagar vårdats för förkylning å Norrlands
artilleriregementes sjukhus; att han, efter återkomst till Västernorrlands
regemente den 10 maj 1923, varit sjukskriven å sistnämnda regementes
sjukhus under tiden 15 maj—2 juni 1923 för hjärtsjukdom; samt
att han enligt utfärdat läkarintyg förklarats oduglig till krigstjänst på
grund av organiskt hjärtfel och från och med den 1 juni 1923 erhållit
avsked från sin anställning vid Västernorrlands regemente.

I en den 10 april 1932 dagtecknad skrift anhöll Jonsson hos riksförsäkringsanstalten
örn ersättning för berörda sjukdom. På begäran av riksförsäkringsanstalten
undersöktes Jonsson av överläkaren vid garnisonssjukhuset
i Stockholm N. G. Stenström, vilken i avgivet yttrande den 1
juli 1932 anförde, bland annat, att en allvarlig hjärtskada förelåg, att
Jonsson uppenbarligen icke vore kapabel till grovarbete, det enda han
i saknad av yrkeskunnighet varit hänvisad till, samt att nedsättningen
i Jonssons arbetsförmåga kunde uppskattas till gott och väl 25 procent,
möjligen 50 procent, en nedsättning som successivt syntes komma att ökas.
Kiksförsäkringsanstalten infordrade vidare yttrande i ärendet av sin läkare,
överläkaren A. G. Gullbring, vilken den 7 juli 1932 anförde; »1923
förefanns ett hjärtfel; örn detta uppstått under tjänsten omöjligt avgöra.
Mest böjd avstyrka ersättning.» Slutligen hörde riksförsäkringsanstalten
jämväl sin läkare, docenten A. Westergren, vilken i avgivet utlåtande
den 15 juli 1932 yttrade: »Enligt tillgängliga journaler från 1922 tyckes
en polyarthrit väl kunna hava förelegat. Härmed synes praktiskt taget
bestyrkt, att sjukdomen ådragits i tjänsten. Ersättning tillstyrkes.»

Då Jonssons framställning om ersättning icke gjorts inom den tid, som
stadgades i förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, med den ändrade lydelse
nämnda förordning erhållit genom förordningen den 4 juni 1920,
fann riksförsäkringsanstalten genom beslut den 15 juli 1932 sig icke
kunna tillerkänna Jonsson någon ersättning jämlikt berörda förordning.

I en till riksdagens militieombudsman den 18 juli 1932 ingiven skrift
anhöll härefter Jonsson örn ersättning i anledning av omförmälda sjukdom.
Efter verkställd utredning i ärendet, varvid bland annat vederbörande
regementsläkare intygat, att av sjukjournalen vid regementet inga
omständigheter framginge, som talade för att Jonssons sjukdom ådragits
i tjänsten, ansåg militieombudsmannen — på grund av vad dåmera blivit
i ärendet upplyst — sig icke kunna vidtaga åtgärd för beredande av
ersättning åt Jonsson.

I en till försvarsdepartementet den 5 september 1932 inkommen skrift
anhöll sedermera Jonsson, att Kungl. Maj:t måtte medgiva, att den omständigheten,
att hans framställning örn ersättning icke blivit gjord inom

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

föreskriven tid icke skulle utgöra hinder för riksförsäkringsanstalten att
till prövning upptaga frågan om beredande av ersättning åt honom.

Riksförsäkringsanstalten, som avgav infordrat utlåtande i ärendet, anförde
bland annat följande.

För den händelse Kungl. Maj:t skulle finna skäligt, att Jonsson utan
hinder därav, att framställningen icke gjorts inom vederbörlig tid, bereddes
ersättning jämlikt grunderna för förordningen den 18 juni 1909,
därest hans militärtjänstgöring skäligen kunde antagas hava bidragit
till hans ifrågavarande sjukdom, hade riksförsäkringsanstalten prövat
ärendet i sistnämnda hänseende. Vid granskning av vad sålunda i ärendet
förekommit hade riksförsäkringsanstalten med stöd av yttranden,
som avgivits av överläkaren A. Gullbring, funnit Jonsson icke berättigad
till ersättning jämlikt ovannämnda förordning, enär Jonssons ifrågakomna
militärtjänstgöring icke skäligen kunde antagas hava bidragit till
sjukdomen i fråga. Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde
riksförsäkringsanstalten, att förevarande framställning icke måtte föranleda
någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Sedan Jonsson vidare i en till försvarsdepartementet den 28 februari
1933 inkommen skrift anhållit, att av nåd få sig tillerkänd ersättning i
anledning av ifrågavarande sjukdom, fann Kungl. Maj:t genom beslut
den 10 mars 1933, med hänsyn till vad riksförsäkringsanstalten meddelat,
ansökningen icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Enligt vad riksförsäkringsanstalten upplyst, har utredningen i ärendet
utvisat, att militärtjänstgöringen icke skäligen kan antagas hava bidragit
till Jonssons sjukdom. Vid sådant förhållande har utskottet funnit
sig icke kunna tillstyrka bifall till den ifrågavarande motionen.

Utskottet hemställer förty,

att förevarande motion II: 124 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

27:o.

Förre volontären Carl Gustaf Vestlund (understöd utöver livränta). I
motion II: 65 hemställer herr Olovson i Västerås, »att riksdagen måtte
bevilja förre volontären vid förutvarande kungl. Västmanlands regemente
Carl Gustaf Vestlund, förutom den livränta han jämlikt gällande bestämmelse
uppbär från riksförsäkringsanstalten, en årlig livränta att
utgå från anslaget till allmänna indragningsstaten av 1,440 kronor».

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att dåvarande volontären vid
Västmanlands regemente Carl Gustaf Vestlund, vilken är född den 29
maj 1907, den 9 oktober 1925 blev skadad genom att ett löst skott träffade
honom i högra ögat; att ifrågavarande olyckshändelse inträffat på så
sätt, att sedan tjänstgörande kasernvakten nämnda dag upplösts, varvid

Bihang till riksdagens protokoll 1934. S sami. Nr 42. 3

Utskottet.

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

vederbörande vaktbefälhavare underlåtit att förvissa sig om att manskapets
gevär varit oladdade, ett i kompanikorridoren lagt gevär av volontären
Emil Thorsten Wizell upplyfts i färdigställning, därvid ett skott
brunnit av och träffat Vestlund i ansiktet; att Vestlunds högra öga till
följd av skadan måst uttagas samt att enligt läkarintyg synen å vänstra
ögat avsevärt nedsatts; att vederbörande regementskrigsrätt genom utslag
den 2 mars 1926 bland annat utlåtit sig, att krigsrätten ansåge, att
vad mot Wizell förekommit icke kunde anses svårare, än att han genom
vårdslöshet ouppsåtligen varit vållande till den Vestlund tillfogade skadan,
ävensom att vederbörande vaktbefälhavares försummelse i tjänsten
icke vore av beskaffenhet, att han skäligen kunde anses delaktig i nämnda
vållande; att krigsrätten förpliktade Wizell att — förutom gäldande
av ersättning till Vestlund för sveda och värk samt stadigvarande lyte
med vissa angivna belopp — månatligen till Vestlund utgiva 150 kronor
från det Vestlund slutat sin anställning vid krigsmakten till dess lian
fyllt tjugofem år samt därefter 200 kronor under Vestlunds återstående
levnad; att besvär över ifrågavarande utslag anförts hos krigshovrätten
av bland andra Wizell; att krigshovrätten, som den 5 oktober 1926 meddelade
utslag i målet, ej fann skäl göra ändring i krigsrättens utslag
utom i vad avsåge Wizell ådömd ansvars- och ersättningsskyldighet, i
vilket hänseende krigshovrätten prövade lagligt att, med upphävande av
krigsrättens utslag, såvitt rörde Wizell, förklara den mot honom förda
ansvars- och ersättningstalan icke kunna bifallas; att några besvär mot
ifrågavarande utslag icke blivit anförda, varför utslaget vunnit laga
kraft; att Vestlund den 31 oktober 1926 meddelats avsked från sin anställning
vid Västmanlands regemente; att riksförsäkringsanstalten genom
slutligt beslut den 27 juni 1930 tillerkänt Vestlund livränta med 960
kronor för år, därav 720 kronor enligt 1909 års militärtjänstgöringsförordning
och 240 kronor enligt 1916 års olycksfallsersättningslag, varvid
ifrågavarande ögonskada ansetts medföra en nedsättning av Vestlunds
arbetsförmåga med 80 procent och Vestlunds arbetsförtjänst beräknats
till 1,800 kronor; att försäkringsrådet med stöd av stadgande i olycksfallsförsäkringslagen
genom beslut den 26 augusti 1930 medgivit, att förberedande
av utbildning åt Vestlund vid gymnastiskt institut ett belopp
av 100 kronor av den enligt sagda lag utgående livräntan finge utbytas
emot ett kapital för en gång av 1,790 kronor, till följd varav ifrågavarande
livräntebelopp skulle från och med sagda dag utgå med ett till 140
kronor för år nedsatt belopp och den sammanlagda livräntan utgöra 820
kronor för år; samt att Vestlund dels hos försäkringsrådet, dels hos
Kungl. Maj:t anhållit örn höjning av den till honom utgående livräntan
genom att den för honom fastställda arbetsförtjänsten skulle beräknas
till högre belopp än som ägt rum, vilka framställningar genom beslut
av försäkringsrådet den 22 juni 1933 och av Kungl. Majit den 1 december
samma år icke föranlett någon försäkringsrådets eller Kungl. Maj:ts
åtgärd.

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

Såsom av utredningen i ärendet framgår, tala i detta fall starka billighetsskäl
för medgivande av ett särskilt understöd utöver den livränta,
som Vestlund äger uppbära i anledning av det honom övergångna olycksfallet.
Utskottet vill erinra, att riksdagen tidigare i ett fall, som synes
i viss mån likartat, beviljat dylikt understöd. 1930 års riksdag medgav
nämligen, att värnpliktige Erik Vilhelm Nilsson — utöver honom från
riksförsäkringsanstalten tillerkänd livränta — finge å allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd av 804 kronor, utan rätt att
''därå åtnjuta dyrtidstillägg. Nilsson hade i anledning av en honom år
1924 övergången skottskada tillerkänts livränta med högsta enligt 1909
års militärersättningsförordning medgivna belopp, varvid olycksfallet
beräknats medföra fullständig förlust av arbetsförmågan. För Vestlund
har nedsättningen i hans arbetsförmåga ansetts utgöra 80 procent. Med
utgångspunkt från det åt Nilsson vid full invaliditet medgivna särskilda
understödet vill utskottet för sin del tillstyrka, att Vestlund tillerkännes
ett årligt understödsbelopp av 600 kronor, i det närmaste motsvarande 80
procent av understödet till Nilsson.

Det ifrågasatta understödet lärer böra utgå från och med den 1 januari
1934. Å understödet torde icke böra åtnjutas dyrtidstillägg.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 65, må medgiva, att Carl Gustaf Vestlund må —
utöver honom från riksförsäkringsanstalten tillerkänd
livränta — från och med den 1 januari 1934 under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd av 600 kronor,
utan rätt att därå åtnjuta dyrtidstillägg.

28:o.

Förre hovslagarefuriren Karl Erik Friberg. I motion II: 258 hemställer
herr Lindberg i Umeå, »att riksdagen måtte förklara förre hovslagarefuriren
i kungl. Norrlands dragonregemente Karl Erik Friberg berättigad
att komma i åtnjutande av ersättning från riksförsäkringsanstalten
för under militärtjänsten ådragen sjukdom med belopp, som skall
utgå enligt vanliga grunder».

Av tillgängliga handlingar i ärendet inhämtas, att Friberg varit fast
anställd vid Norrlands dragonregemente under tiden 1 november 1925—
16 augusti 1930; att han, efter att under förra delen av år 1926 varit sjukanmäld
under vissa dagar för infekterat sår och bindhinneinflammation,
vårdats å militärsjukhus från och med den 7 till och med den 16 november
1926 för broncbit och tarmkatarr; att härunder å Friberg konstate -

Utskottet.

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

rats rikligt med lösa rassel i vänster lunga, men för övrigt inga lungfynd;
att Friberg vid sin utskrivning från sjukhuset var symtomfri; att
han ånyo vårdats å militärsjukhus under tiden 18 januari—2 februari
1927, denna gång för influensa, varvid intet objektivt konstaterats beträffande
Fribergs lungor; att han, efter det han blivit utskriven såsom
förbättrad, icke under återstoden av sin militärtjänstgöring varit sjukskriven
för någon infektionssjukdom; att Friberg, som enligt utsago av
befäl och kamrater under år 1927 verkat trött och modlös samt varit hes,
deltagit i trupptjänst intill den 1 november 1927, varefter han under sin
återstående anställningstid tjänstgjort såsom hovslagare; att Friberg
efter avskedet från militärtjänsten vistats i sitt föräldrahem intill den 20
april 1931 och därvid deltagit i lättare jordbruksarbete; att han under
tiden 20 april 1931—5 mars 1932 innehaft tillfällig anställning såsom hovslagare
vid Veterinär högskolan; att någon läkarundersökning icke ägt
rum vid hans anställande vid högskolan; att han under denna tjänstgöring
icke på grund av sjukdom varit förhindrad utföra sitt arbete;
att Friberg i början av april 1932 anställts såsom hovslagare vid Solvalla
travbana; att han den 25 april 1932 utan föregående sjukdom erhållit
en lungblödning; att å Serafimerlasarettet konstaterats, att Friberg
led av lungtuberkulos och att därstädes verkställd röntgenundersökning
utvisat bilaterala spetsförändringar med delvis äldre karaktär,
delvis färskt inslag av tuberkulosutseende; samt att Friberg den 20 maj
1932 intagits å Mörsils sanatorium, varifrån han blivit utskriven den 1
maj 1933.

I en till vederbörande rullföringsområdesbefälhavare ställd, av denne
till riksförsäkringsanstalten överlämnad skrift, dagtecknad den 24 juli
1932, gjorde Friberg framställning örn ersättning för ifrågavarande lungsjukdom.

Riksförsäkringsanstalten inhämtade i ärendet yttrande av sin läkare,
överläkaren A. Gullbring, vilken i ett den 12 november 1932 dagtecknat
utlåtande anförde: »Blödningen inträffade vid full hälsa. Avstyrkes.»

Genom beslut den 15 november 1932 förklarade riksförsäkringsanstalten,
att ersättning jämlikt 1927 års militärersättningsförordning icke
kunde utgå, enär militärtjänstgöringen icke skäligen kunde antagas hava
väsentligen bidragit till sjukdomen.

Häröver anförde Friberg besvär hos försäkringsrådet. Vid besvärs
skriften var fogat ett av doktor A. Westergren den 10 december 1932 avgivet
intyg, varav framgick, att vid undersökningen å Serafimerlasarettet
en av allt att döma bilateral spetstuberkulos konstaterats föreligga
samt att förändringarna åtminstone övervägande vore av äldre karaktär.

I anledning av ifrågavarande besvär inhämtade försäkringsrådet riksförsäkringsanstaltens
yttrande. Anstalten underställde därvid ärendet
doktor Gullbrings förnyade prövning. I utlåtande den 30 december 1932

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

utlät sig Gullbring: »Blödning ej sällan första symtom på lungtuberkulos;
sannolikt så här fallet. Avstyrkes.» Riksförsäkringsanstalten hemställde
härefter, den 17 januari 1933, att besvären icke måtte föranleda
ändring i överklagade beslutet.

Försäkringsrådet underställde vidare ärendet professor H. C. Jacobaeus.
Denne avgav den 27 mars 1933 i huvudsak följande utlåtande:

Så vitt jag kan finna av de tillgängliga handlingarna, Ilar Friberg
lidit under den av honom själv åberopade tiden av idel akuta sjukdomar
med akut insjuknande örn än läkningstiden blivit mer eller mindre utdragen.
Någon anledning att uppfatta någon av dem som första uttrycket
för den tuberkulösa infektionen finnes enligt min mening ej. Av docenten
Wester grens intyg kan man ej sluta till någon bestämd tidpunkt
och är ej heller satt i någon relation till tiden för militärtjänsten.

Sedan nämnda infektioner 1926 och 1927 har Friberg varit i stort sett
i fullt arbete, och för min del kan jag ej finna någon rimlig anledning
att sätta nämnda infektioner i samband med hans senare utbrutna tuberkulos.

För min del kan jag ej ange någon antaglig tidpunkt för uppkomsten
av hans tuberkulos, men jag finner inga som helst stöd för, att Militärtjänsten
kan antagas hava väsentligen bidragit till sjukdomen’ och avstyrker
därför Fribergs besvär över riksförsäkringsanstaltens beslut.

Genom utslag den 7 april 1933 fann försäkringsrådet ej skäl göra ändring
i överklagade beslutet.

Hos Kungl. Majit har Friberg anhållit, att Kungl. Majit måtte upptaga
frågan örn hans förenämnda ersättningsanspråk till prövning. Genom
beslut den 7 juli 1933 fann Kungl. Majit på grund av stadgandet i
3 § 1 mom. fjärde stycket förordningen den IS juni 1927 örn ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring — enligt
vilket stadgande klagan ej må föras över försäkringsrådets beslut — Fribergs
ansökning icke kunna föranleda till någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Till bankoutskottet har i samband med den föreliggande motionen II:
258 överlämnats ett den 10 januari 1934 dagtecknat utlåtande, avgivet av
regementsläkaren Ä. Wilton, vilken under åren 1926 och 1927 i egenskap
av bataljonsläkare vid Norrlands dragonregemente behandlat Friberg. I
berörda utlåtande anföres bland annat:

»I det föreliggande fallet gäller det att i första hand avgöra, hur pass
gammal Fribergs lungtuberkulos kan anses vara. Som framgår av röntgenutlåtanden
föreligger här en gammal tuberkulos, som uppflammat.
Det kliniska förloppet, fyndet av tuberkelbaciller i upphostningen, den
låga sänkningsreaktionen m. m. talar för att sjukdomen icke är en s. k.
primär affekt, d. v. s. färsk tuberkulos, utan en lungtuberkulos hos en
förut smittad individ. Denna smitta kan hava ådragits före, under eller
efter Fribergs militärtjänstgöring. Då Friberg emellertid under icke
mindre än cirka 6 är (värnpliktstiden däri inberäknad) varit i militärtjänst
kan man med stor sannolikhet utesluta, att han ådragit sig sin
första tuberkulosinfektion efter avslutad militärtjänstgöring.

Då man icke känner örn Friberg vid inryckningen till sin militärtjänstgöring
var tuberkulinokänslig (Pirquet neg.) kan det icke avgöras, örn
Friberg tidigare varit smittad av tuberkulos eller blivit detta under mi -

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

Utskottet.

litärtjänstgöringen. Dessa båda alternativ måste därför diskuteras var
för sig. Om Friberg smittats under sin militärtjänstgöring, måste man
enligt den av riksförsäkringsanstalten tillämpade praxis anse, att Fribergs
militärtjänstgöring väsentligen bidragit till hans nuvarande sjukdom.
Har lian däremot varit infekterad av tuberkulos före inryckningen,
blir bedömandet svårare.

Det är en känd sak, att influensan och dess följdsjukdomar inverka
nedsättande på organismens motståndskraft mot tuberkulos.

Friberg bär under sin militärtjänstgöring genomgått en svårartad typiskt
förlöpande influensa med komplikation av varbildning i näsans bihålor
å vänster sida. Någon tid efter tillfrisknandet sjuknar han på
nytt och företer, som styrkts av Fribergs närmaste man m. fl. vittnesgill
personer, en allmän påverkan med kraftlöshet och nedsatt hälsotillstånd.
Då Friberg icke sjukanmält sig, kan något läkarutlåtande icke
givas över detta hans sjukdomstillstånd. Det ligger dock mycket nära
att sätta detta i samband med hans förut genomgångna influensa, till vilken
sjukdom hans militärtjänstgöring väsentligen bidragit. Örn Friberg
varit infekterad av tuberkulos innan sin militärtjänstgöring kan man
med ett visst berättigande antaga, att hans tuberkulösa infektion ogynnsamt
påverkats av hans svårartade influensa.

Som framgår av ovanstående diskussion förefinnes under alla förhållanden
sannolikhet för att Fribergs militärtjänstgöring varit en bidragande
orsak till hans nuvarande sjukdom.»

Ehuru, såsom av den lämnade redogörelsen framgår, Fribergs militärtjänstgöring
befunnits icke skäligen kunna antagas hava väsentligen bidragit
till hans sjukdom och på grund härav ersättning enligt 1927 års
militärersättningsförordning prövats icke kunna utgå, har utskottet likväl
med hänsyn till föreliggande omständigheter funnit starka billighetsskäl
tala för beviljande av någon ersättning i anledning av sjukdomen.
Utskottet har härvid särskilt fäst sig vid det förhållandet, att vederbörande
militärläkare, som under åren 1926 och 1927 vid olika tillfällen
behandlat Friberg, såsom sin åsikt uttalat att sannolikhet under
alla förhållanden förefunnes för att Fribergs militärtjänstgöring varit
en bidragande orsak till hans nuvarande sjukdom.

Utskottet tillåter sig erinra, att riksdagen tidigare i ett par fall, som
kunna synas i någon mån likartade med det nu föreliggande, medgivit,
att från allmänna indragningsstaten finge utbetalas understöd, som fastställts
att utgå med det belopp, vilket skulle hava tillkommit vederbörande,
därest gällande militärersättningsförordning varit å dem tillämplig,
dock utan rätt för vederbörande att å understödet åtnjuta dyrtidstillägg.

I anslutning till vad riksdagen i nu antydda fall medgivit har utskottet
ansett sig böra förorda, att Friberg må från allmänna indragningsstaten
komma i åtnjutande av understöd med belopp, som skulle hava
tillkommit honom, därest 1927 års militärersättningsförordning varit å
honom tillämplig. Ett beslut i sådan riktning synes med hänsyn till i
ärendet föreliggande särskilda omständigheter knappast behöva medföra
konsekvenser av betänklig art eller omfattning.

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

Det ifrågasatta understödet lärer böra utgå från och med den 1 januari
1934. Å understödet torde icke böra åtnjutas dyrtidstillägg.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av motionen II: 258, må
medgiva, att till Karl Erik Friberg må från och med
den 1 januari 1934 från allmänna indragningsstaten
utbetalas det understöd, som skulle hava tillkommit
honom, därest förordningen den 18 juni 1927 örn ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring, varit å honom tillämplig; dock
utan rätt för Friberg att å sagda understöd åtnjuta
dyrtidstillägg.

Socialdepartementet.

29:o.

F. d. underståthållaren Vilhelm Adolf Tamm. I en den 9 mars 1934 dagtecknad
proposition nr 245, vilken beträffande socialdepartementet innefattar
förslag i två med nummer 16 och 17 betecknade punkter, har Kungl.
Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, i punkten 16 föreslagit riksdagen
medgiva, att f. d. underståthållaren Vilhelm Adolf Tamm må från
och med den 1 juni 1934 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 4,008 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat,

att Tamm är född den 26 maj 1867 och således den 26 maj 1934 uppnår
67 års ålder;

att han antogs till extra ordinarie notarie i Svea hovrätt den 29 september
1891 samt under tiden 1 oktober 1891—20 juli 1895 tjänstgjorde i domsaga; att

han under vissa perioder av nyssnämnda tid tjänstgjorde dels i Svea
hovrätt och dels i finansdepartementet, i vilka verk han efter avslutad
tingstjänstgöring den 20 juli 1895 stadigvarande tjänstgjorde intill den
1 april 1899;

att han under tiden 1 april 1899—4 februari 1918 innehade befattningar
i Stockholms stads tjänst såsom andre polisintendent, förste polisintendent
och polismästare, till vilka befattningar han av Kungl. Majit förordnats
respektive den 24 mars 1899, den 23 januari 1903 och den 23 juli
1908;

att Tamm, efter att under tiden 21 juli—5 augusti 1917 och 1 november
1917_4 februari 1918 hava på förordnande uppehållit befattningen så -

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

som underståthållare i Stockholm, den 5 februari 1918 av Kungl. Majit
utnämndes till innehavare av denna befattning, i vilken han kvarstod intill
utgången av år 1929, då avsked beviljades honom;

att han under större delen av år 1928 på grund av dåvarande överståthållarens
sjukdom förrättade jämväl överståthållarens åligganden;

att Tamm i egenskap av underståthållare under de senaste åren av sin
anställning åtnjöt avlöning av statsmedel med 10,600 kronor för år samt
avlöning av Stockholms stad med 2,850 kronor för år;

att Tamm år 1929 respektive 1930 av allmänne åklagaren ställdes under
åtal för förseelser i samband med fullgörande av uppdrag dels såsom
överstå thållarämbetets ombud hos aktiebolaget Stockholms hypotekskassa
och dels såsom allmänt ombud i Allmänna sparbanken i Stockholm
samt att de mot Tamm sålunda anhängiggjorda målen blevo slutligen avgjorda
genom högsta domstolens utslag den 11 februari 1933, varigenom
Tamm dömdes dels för visat oförstånd såsom ombud hos förenämnda bolag
att böta sexhundra kronor och dels för vårdslöshet och försummelse
såsom allmänt ombud i omförmälda sparbank att böta likaledes sexhundra
kronor, motsvarande beloppet för ett år av det med uppdraget förenade
arvodet;

samt att Tamm, enär han avgått ur tjänst före uppnådd pensionsålder,
67 år, författningsenligt icke är berättigad till pension.

Överståthållarämbetet har — under erinran, att pensionsunderlaget för
underståthållaren för närvarande utgjorde 6,000 kronor, vartill komme
pensionsförhöjning å 1,332 kronor — anfört, bland annat, att de Tamm
ådömda bestraffningarna avsåge icke någon försummelse vid fullgörande
av hans beställning såsom underståthållare. Detta oaktat hade Tamm till
följd allenast av sina förseelser i vid sidan av statstjänsten fullgjorda uppdrag
nödgats att avgå från sin utan anmärkning under många år bestridda
förtroendesyssla och därmed efter en långvarig, klanderfri tjänstgöring
blivit berövad icke blott sin inkomst av lön utan även den rätt till
pension, varav han eljest efter ett fåtal år skulle hava kommit i åtnjutande.
Förlusten av pensionsrätten syntes näppeligen hava varit avsedd
och kunde ej heller anses vara förenlig med billighet, helst örn man besinnade,
att den Tamm ådömda bestraffningen icke skulle, därest han innehaft
s. k. fullmaktstjänst, kunnat föranleda hans avskedande. Tamm befunne
sig för närvarande i en mycket bekymmersam ekonomisk situation
och saknade utsikt till förvärvande av för hans uppehälle erforderlig arbetsinkomst.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter måste Överståthållarämbetet
för sin del finna rättvisa och billighet kräva, att Tamm från sitt inträde
i pensionsåldern komme i åtnjutande av pension till skäligt belopp.

I fråga örn storleken av pensionen åt Tamm har Överståthållarämbetet
från olika utgångspunkter konstruerat fyra särskilda pensionsbelopp å
respektive 6,540 kronor, 5,244 kronor, 7,332 kronor och 6,732 kronor.

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

Statskontoret har — under erinran, att 1921 års riksdag i ett liknande
fall, där vederbörande, expeditionschefen friherre C. D. R. von Schulzenheim,
avgått utan att kunna komma i åtnjutande av någon pension, dock
beviljat sådan förmån till belopp av 5,000 kronor, vartill sedermera kommit
förhöjningar, så att pensionsförmånen, oberäknat dyrtidstillägg, uppgått
till 6,012 kronor — för sin del i nu förevarande fall föreslagit ett till
6,000 kronor avrundat pensionsbelopp att åtnjutas från och med månaden
näst efter den, varunder Tamm uppnår pensionsåldern, 67 år, eller alltså
från och med den 1 juni 1934.

Föredragande departementschefen har för egen del anfört följande:

I likhet med myndigheterna anser jag mig på grund av föreliggande
omständigheter böra tillstyrka, att pension utverkas åt Tamm. I fråga
örn pensionsbeloppet kan jag dock icke ansluta mig till något av de förslag,
som framställts av myndigheterna. Då Tamm före uppnådd pensionsålder
lämnat tjänsten utan rätt till pension, synes nämligen skälig
minskning böra ske i det belopp, som enligt gällande bestämmelser utgör
hel pension för underståthållaren. Jag förordar, att pensionsbeloppet
bestämmes till 4,008 kronor. Pensionen synes, såsom myndigheterna föreslagit,
böra utgå från och med den 1 juni 1934.

I samband härmed bär utskottet till behandling förehaft tre i anledning
av propositionen avgivna motioner II: 576, II: 583 och II: 590.

I motionen II: 576 hemställer herr Lindman, »att riksdagen må medgiva,
att f. d. underståthållaren Vilhelm Adolf Tamm må från och med den 1
juni 1934 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 6,000 kronor.»

I motionen II: 583 har herr Andersson i Stockholm, jämte sex av andra
kammarens övriga ledamöter, hemställt, »att riksdagen måtte besluta avslå
förslaget örn pension åt f. d. underståthåHaren Tamm».

I motionen II: 590 yrkar herr Olsson i Mora, jämte fjorton av andra
kammarens övriga ledamöter, »att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts
proposition nr 245, punkt 16:o.»

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår är Tamm, som före uppnådd
pensionsålder lämnat tjänsten, icke berättigad till pension. Vid
sådant förhållande och med hänsyn till de omständigheter, som föranledde
Tamms avskedstagande från befattningen såsom underståthållare, har utskottet
ansett sig icke kunna förorda, att pension skulle beviljas honom.
Utskottet får alltså, med tillstyrkande av de i motionerna II: 583 och
II: 590 framställda yrkandena, avstyrka bifall till såväl Kungl. Maj:ts förevarande
framställning som motionen II: 576.

Utskottet hemställer förty,

att riksdagen, med bifall till motionerna 11:583 och
11:590, må avslå såväl Kungl. Majda förevarande
framställning som motionen II: 576.

Utskottet.

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.
30:o.

Vårdaren vid statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa gossar å Salbohed
Karl Gustaf Cederlund. I punkten 17 av förevarande proposition
nr 245 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att vårdaren vid
statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa gossar å Salbohed Karl Gustaf
Cederlund må från och med månaden näst efter den, varunder han lämnar
sin anställning, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 900 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Cederlund är född den 28 januari 1889 och således uppnått en levnadsålder
av 45 år;

att han från och med år 1918 eller sålunda under omkring 16 år varit
anställd i statens tjänst, dels såsom vårdare vid statens vårdanstalt för
alkoholister å Salbohed, dels såsom vårdare vid statens år 1921 till Salbohed
förlagda uppfostringsanstalt för sinnesslöa gossar;

att han sedan den 17 december 1932 varit tjänstledig för sjukdom;

att han under sin anställning vid uppfostringsanstalten haft att handleda
elever i snickeri m. m., att alternerande med övriga arbetsledare handhava
vården över anstaltens elever och öva tillsyn över renhållning och ordning
i övrigt inom och utom anstalten, att utföra diverse snickeriarbeten åt
anstalten m. m.;

att han städse utfört sina uppdrag efter bästa förmåga, alltid varit nykter
och ärlig samt såväl i som utom tjänsten fört en hedrande vandel;

att Cederlund — vilkens befattning såsom vårdare finnes upptagen å
den för uppfostringsanstalten fastställda avlöningsstaten — de senare åren
under tid, då han varit i tjänstgöring, åtnjutit grundlön med 1,000 kronor
— från vilket belopp avdragits ett mot pensionsavgift svarande belopp av
25 kronor — tjänstgöringspenningar med 500 kronor, ålderstillägg med 200
kronor, tillfällig löneförbättring med 300 kronor, samt dyrtidstillägg enligt
för oreglerade verk gällande grunder, varjämte han åtnjutit förmån
av fri bostad med bränsle och lyse, vilken förmån uppskattats till ett årligt
värde av 415 kronor;

samt att Cederlund enligt läkarbetyg lider av epilepsi (epileptiska mqvivalenter),
på grund av vilken sjukdom han är och för framtiden kommer
att förbli i högsta grad olämplig att sköta sin tjänst vid anstalten.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande
framställning.

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

31 :o.

Smeden Johan Olsson. I motion II: 265 hemställer herr Osberg, »att
riksdagen måtte besluta, att smeden Johan Olsson, Sandhagen, Hällevadsholm,
skall komma i åtnjutande av understöd eller, örn så erfordras, livränta
i den utsträckning olycksfallsförsäkringslagen medgiver, samt uppdraga
åt riksförsäkringsanstalten att fullfölja beslutet».

Av i ärendet verkställd utredning inhämtas i huvudsak följande.

Enligt en till riksförsäkringsanstalten inkommen anmälan drabbades
Olsson den 7 juli 1933 av olycksfall, då han i en ladugård, tillhörig annan
person, var sysselsatt med att för dennes räkning uppsätta en höhiss.
Olsson, som råkade falla från en stege, åsamkades därvid ett brott på
högra lårbenet. Enligt ett vid anmälan fogat läkarintyg beräknades den
skadade bliva fullständigt arbetsoförmögen under minst två månader.

Av riksförsäkringsanstalten i anledning av berörda anmälan i ärendet
verkställd utredning framgick, bland annat, att Olsson, som vore smed
till yrket, hade egen verkstad; att han i sin rörelse hade en till två arbetare
anställda; att Olsson själv brukade i sin verkstad utföra omkring
275 dagsverken örn året och hans anställda sammanlagt omkring 250 dagsverken;
att Olsson och hans anställda plägade å annat håll utföra sammanlagt
omkring 40 dagsverken örn året; att arbetet i verkstaden avsåge
jordbrukssmide, höhissar, kranar m. m.; samt att i verkstaden funnes
maskinella anordningar, drivna av elektrisk motor, till ett sammanlagt
värde av 3,000 kronor.

Genom beslut den 9 oktober 1933 förklarade riksförsäkringsanstalten,
att någon ersättning jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete
icke skulle utgivas i anledning av olycksfallet, enär Olsson i avseende å
det arbete, i vilket olycksfallet inträffade, enligt samma lag måste anses
såsom självständig företagare.

I utslag den 8 december 1933 fann försäkringsrådet, varest Olsson anfört
besvär, ej skäl göra ändring i riksförsäkringsanstaltens överklagade
beslut.

över motionen har utskottet inhämtat utlåtande av statskontoret, som
hört riksförsäkringsanstalten.

Riksförsäkringsanstalten har anfört följande.

I nu förevarande motion hemställes, att riksdagen måtte besluta, att
Olsson skall komma i åtnjutande av understöd eller, örn så erfordras,
livränta i den utsträckning olycksfallsförsäkringslagen medgiver, samt
uppdraga åt riksförsäkringsanstalten att fullfölja beslutet’. Därest motionären
åsyftat, att medel härför skulle utgå ur den fond, som omförmäles
i 19 § olycksfallsförsäkringslagen, vill riksförsäkringsanstalten erinra därom,
att ifrågavarande fondmedel på grund av bestämmelserna i reglementet
den 29 juni 1917 angående fondens förvaltning icke torde kunna tagas
i anspråk för dylikt ändamål. Avses åter, att understödet skulle utgå av
statsmedel, som av riksdagen för detta ändamål anvisades, må framhål -

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

Vtshottet.

las, att olycksfallet inträffat under utförande av arbete för enskild uppdragsgivares
och icke för statens räkning. På grund härav och då riksförsäkringsanstalten
ej heller i övrigt finner sådana omständigheter hava
förekommit, att understöd av statsmedel i förevarande fall bör komma
ifråga, anser sig riksförsäkringsanstalten icke kunna tillstyrka motionen.

Statskontoret har funnit sig på av riksförsäkringsanstalten anförda skäl
icke kunna förorda bifall till motionen.

På av riksförsäkringsanstalten och statskontoret anförda skäl avstyrker
utskottet bifall till motionen.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion II: 265 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

Finansdepartementet.

32:o.

Förra städerskan hos statskontoret Emma Mathilda Pettersson. I en

den 9 mars 1934 dagtecknad proposition nr 245 har Kungl. Maj:t, under
åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för samma dag, i punkten 18, avseende finansdepartementet,
föreslagit riksdagen medgiva, att förra städerskan hos statskontoret Emma
Mathilda Pettersson må, räknat från och med den 1 december 1933,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension av 540 kronor, varvid skall iakttagas den henne genom
Kungl. Maj:ts beslut den 19 januari 1934 ålagda åter betalningsskyldigheten.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Pettersson är född den 16 oktober 1865 och således 68 år gammal;

att hon från ingången av år 1916 till maj 1924 utfört städningsarbete i
nedre justitierevisionens lokaler såsom biträde åt en hos revisionen anställd
vaktmästare, vilken enligt avtal med ämbetsverket haft att ombesörja städningen
därstädes;

att hon från oktober månad 1924 till och med den 17 februari 1933 varit
städerska hos statskontoret, varvid hon intill utgången av år 1927 varit
anställd av annan städerska, vilken det enligt avtal med ämbetsverket ålegat
att ombestyra städningsarbetet inom verket, samt under tiden från ingången
av år 1928 varit anställd direkt av ämbetsverket;

att städningsarbetet tagit i anspråk 5 å 6 timmar örn dagen;

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

att hon i ersättning för städningsarbetet åtnjutit i medeltal omkring
1,300 kronor för år, varå dyrtidstillägg ej utgått;

samt att hon under tiden 19 februari—18 november 1933 uppburit livränta
från riksförsäkringsanstalten på grund av ett henne övergånget olycksfall
i arbetet.

Föredragande departementschefen har anfört, bland annat, att enär Pettersson
under större delen av sin ifrågavarande anställningstid icke varit
anställd direkt hos vederbörande statliga myndighet, hade departementschefen
icke kunnat undgå att hysa tvekan, huruvida pension av statsmedel
i detta fall borde beviljas. Med hänsyn till de växlande anställningsförhållanden,
som för närvarande rådde i fråga örn städerskepersonalen
vid statens institutioner, syntes emellertid nyssnämnda omständighet icke
böra utgöra hinder för beredande åt Pettersson av ett årligt understöd av
statsmedel för den återstående livstiden.

Ehuru Pettersson under större delen av sin anställningstid icke varit
direkt statsanställd, har utskottet likväl med hänsyn till vad departementschefen
anfört i fråga örn städerskepersonalens anställningsförhållanden
icke velat motsätta sig att pension av statsmedel beredes henne.
Emot, det av Kungl. Majit föreslagna pensionsbeloppet har utskottet icke
funnit anledning till erinran.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande
framställning.

Ecklesiastikdepartementet.

Förre seminarieeleven Bror Emil Leonard Hellström. I en till riksdagen
avlåten, den 12 januari 1934 dagtecknad proposition nr 50 har
Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att till förre eleven vid folkskoleseminariet i Uppsala
Bror Emil Leonard Hellström må från och med den 1 juli 1934 under hans
återstående livstid från ordinarie förslagsanslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. utgå årligt understöd med ett till 1,200 kronor förhöjt
belopp, utan rätt för Hellström att därå åtnjuta dyrtidstillägg.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Hellström, som är född den 25 maj 1898, under en gymnastiklektion
vid folkskoleseminariet i Uppsala den 15 februari 1927 drabbats av olycks -

TJtskottet.

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

Utskottet.

fall, sorn lett till fullständig dövhet å båda öronen i förening nied nästan
fullständig saknad av lukt såsom för framtiden bestående men, vartill
kommit en lätt grad av jämviktsrubbning, som vid nämnda tid ansågs
komma att så småningom förbättras och gå över;

att, sedan Kungl. Maj :t i en till riksdagen den 16 mars 1928 avlåten proposition,
nr 181, föreslagit, att till Hellström skulle från och med den 15
februari 1927 under hans återstående livstid från allmänna indragningsstaten
utgå ett årligt understöd av 500 kronor, utan rätt för Hellström att
därå åtnjuta dyrtidstillägg, riksdagen bifallit propositionen;

att understödet åt Hellström, som saknade medel till sin försörjning,
beräknats med tillämpning av de grunder, vilka gällde beträffande kroppsskada
ådragen under militärtjänstgöring, därvid den för framtiden bestående
nedsättningen av hans arbetsförmåga uppskattades till 55 procent;

samt att, örn hänsyn tagits jämväl till berörda jämviktsrubbning, nedsättning
i arbetsförmågan bort uppskattas till två tredjedelar av normal
arbetsförmåga.

Riks för säkring sanstalten har — under hänvisning till ett av professorn
vid universitetet i Uppsala K. Båråny utfärdat intyg, enligt vilket den
jämviktsrubbning, varav Hellström lede, bomme att bestå för framtiden,
enär jämviktsorganen i dennes båda öron företedde en fullständig förstörelse
— ansett, att nedsättningen av Hellströms arbetsförmåga borde
uppskattas till två tredjedelar av den normala. Med tillämpning av de
bestämmelser i fråga örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring, som gällde vid tiden för olycksfallet, borde understödet
åt Hellström beräknas till 600 kronor.

Statskontoret har i ärendet anfört i huvudsak följande:

Då riksdagen icke ansett principella betänkligheter möta vid beviljande
av understöd i ett fall som det föreliggande, ville statskontoret ifrågasätta,
huruvida icke någon förhöjning av understödet borde ske, sedan
det visat sig, att nedsättningen av Hellströms arbetsförmåga nu kunde
uppskattas till två tredjedelar av normal arbetsförmåga. Den av riksförsäkringsanstalten
föreslagna ökningen syntes dock statskontoret väl obetydlig,
särskilt med hänsyn till att Hellström genom olycksfallet nödgats
avbryta sin seminarieutbildning och gått förlustig möjligheten att erhålla
sin försörjning som folkskollärare. Det förefölle statskontoret, som örn
bestämmelserna i lagen den 17 juni 1916 (nr 235) örn försäkring för olycksfall
i arbete skulle kunna i viss män tjäna som ledning vid beräknandet
av skäligt understöd åt honom. Under antagande att sökanden såsom
folkskollärare kunnat påräkna en årlig avlöning av 3,000 kronor, skulle
han med tillämpning av nämnda lag hava vid en nedsättning av arbetsförmågan
med två tredjedelar erhållit en livränta av ungefär 1,330 kronor
örn året. Ett till 1,200 kronor reducerat understödsbelopp för år
— utan rätt att därå uppbära dyrtidstillägg — torde med hänsyn till omständigheterna
i det föreliggande fallet måhända icke kunna anses oskäligt.

Med hänsyn till de särskilda omständigheter, som i detta fall åberopats,
har utskottet ansett sig böra tillstyrka en förhöjning av det till Hellström

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

i''ör närvarande enligt beslut av 1928 års riksdag utgående understödet.
Vad Kungl. Majit i sådant hänseende föreslagit har icke givit utskottet
anledning till erinran.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande
proposition.

34:o.

F. d. rektorn vid Skaraborgs läns landstings småskoleseminarium i
Skara Sara Natalia Elisabet Rydell (tilläggspension). I en den 23 februari
1934 dagtecknad proposition nr 184, avseende ecklesiastikdepartementet,
har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att f. d. rektorn vid Skaraborgs läns landstings småskoleseminarium
i Skara Sara Natalia Elisabet Rydell må, räknat från och
med den 1 juli 1933, under sin återstående livstid — utöver henne författningsenligt
tillkommande pension — från statens pensionsanstalt
uppbära en tilläggspension med sådant belopp, att sammanlagda pensionsförmånen
kommer att uppgå till 2,600 kronor för år, med rätt att å
sistnämnda belopp åtnjuta förhöjning enligt bestämmelserna i kungörelsen
den 18 juni 1925 (nr 280).

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Rydell är född den 28 september 1872;

att hon från och med höstterminen 1893 varit anställd såsom lärarinna
vid småskoleseminariet i Skara, vilket ursprungligen varit enskilt seminarium
men från och med den 1 juli 1926 övertagits av Skaraborgs läns
landsting;

att Rydell, som tidigare varit ordinarie lärarinna, i samband med seminariets
övertagande av landstinget antagits endast i extra ordinarie
anställning;

att hon från och med den 1 juli 1926 varit förordnad såsom rektor vid
seminariet;

att hon, oaktat sin extra ordinarie anställning, enligt beslut av landstinget
åtnjutit avlöning med belopp, motsvarande vad som bestämts för ordinarie
lärare, tillika rektor, samt att pensionsavgifter såväl av henne som
av huvudmannen erlagts i enlighet med de bestämmelser, som gällt för
ordinarie lärare, tillika rektor;

att Rydell efter den 28 september 1932 uppnådd pensionsålder avgått
från sin tjänst den 1 juli 1933;

att hon vid avgång från tjänsten kunde räkna 40 tjänstår, därav 33 i befattning
på ordinarie stat;

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

samt att hennes pension avpassats efter pensionsunderlag'' för e. o. lärare,
tillika rektor, och till följd härav bestämts till 2,266 kronor 67 öre.

Styrelsen för seminariet har anhållit, att Rydell måtte beviljas pension,
avpassad efter det för ordinarie lärare, tillika rektor, gällande pensionsunderlaget.

Statens pensionsanstalt har i ärendet anfört, bland annat, följande:

Från och med år 1921 hade Rydells lärarinnetjänst blivit förenad med
pensionsrätt i statens pensionsanstalt efter särskild reglering enligt § 5
i anstaltens reglemente, varvid pensionsunderlaget fastställts till 2,600
kronor. I fråga örn anställningen hade i regleringsvillkoren stadgats 4
månaders ömsesidig uppsägningsrätt. Då landstinget den 1 juli 1926
övertagit seminariet, där Rydell då blivit rektor, hade hon visserligen
av landstinget erhållit den lön, som enligt kungörelsen den 31 december
1919 (nr 890) tillkomme rektor, vilken tillika vore ordinarie lärarinna,
men ordinarie anställning hade icke ansetts böra beredas henne med
hänsyn till rådande ovisshet, huruvida staten komme att övertaga semi
Hariet eller örn detta inom få år skulle nedläggas. Med ordinarie anställning
skulle hava följt ett underlag av 3,760 kronor, men det underlag,
som motsvarade hennes ställning såsom rektor, tillika e. o. lärarinna
hade varit endast 2,266 kronor 67 öre, således lägre än det underlag, hon
haft såsom lärarinna vid det privata seminariet.

Ett bifall till seminariestyrelsens framställning skulle med tillämpning
av § 48 i anstaltens reglemente leda till beviljande av en pension å 3,412
kronor årligen, med pensionsförhöjning I enligt bestämmelserna i kungörelsen
den 18 juni 1925 (nr 280) uppgående till 3,852 kronor, vartill skulle
komma dyrtidstillägg.

Pensionsanstalten, som ej kunnat bortse från den omständigheten, att
Rydells anställning endast varit extra ordinarie, hade således ej heller
kunnat tillerkänna henne annat pensionsbelopp än det, som motsvarade
hennes underlag såsom extra ordinarie, 2,266 kronor 67 öre. Hon hade
sålunda, med hänsyn till uppnådda 60 levnadsår och mer än 33 tjänstår,
förklarats berättigad till hel pension med sistnämnda belopp. Beslutet
härom hade fattats den 2 december 1932 och pensionsbrev, gällande från
och med den 1 juli 1933, då Rydell avgått från tjänsten, hade utfärdats.
Till den beviljade pensionen komme pensionsförhöjning I, varigenom pensionsbeloppet
ökades till 2,556 kronor, samt dessutom dyrtidstillägg.

Ehuru Rydell sålunda erhållit den pension, som reglementsenligt tillkomme
henne, syntes måhända vissa billighetsskäl tala för att hon erhölle
den pension, som skulle tillkommit henne, därest hon alltjämt kvarstått
vid sin ordinarie lärarinnetjänst vid det privata seminariet, d. v. s.
en pension å 2,600 kronor, med pensionsförhöjning I uppgående till 2.940
kronor, vartill komme dyrtidstillägg.

Statskontoret har anslutit sig till statens pensionsanstalts förslag örn förhöjning
av Rydells pension.

Skolöverstyrelsen har i fråga örn pensionsbeloppets storlek anfört i huvudsak
följande:

Då nämnda myndigheter föreslagit pensionens förhöjande till ett belopp
av 2,600 kronor, syntes hänsyn hava tagits endast till hennes ställning såsom
ämneslärarinna under den tid före seminariets övertagande av lands -

Bankoutskotlets utlåtande Nr 42.

tinget, då hennes tjänst varit reglerad i och för pensionsrätt i statens
pensionsanstalt. Då Rydell avgick med pension, hade hon dock sedan
7 år tillbaka varit rektor vid seminariet. Pensionen hade också tillerkänts
henne i egenskap av extra ordinarie ämneslärarinna, tillika rektor.
Enär endast vissa rent formella omständigheter föranlett, att den av henne
innehavda ämneslärartjänsten, vilken enligt gällande seminariestadga
bort vara ordinarie, icke kommit att såsom sådan betraktas, ehuru väl
avlöningen hela tiden utgått såsom till ordinarie — visserligen med vinst
för staten, enär den högre grundlönen jämte ålderstilläggen betalats av
landstinget — funne sig överstyrelsen kunna tillstyrka, att pensionen för
Rydell, som med nit och skicklighet innehaft lärarbefattning vid samma
seminarium oavbrutet under 40 år, höjdes till ett belopp, som motsvarade
pensionen för ordinarie lärarinna, tillika rektor, vid sådant seminarium.
Pensionsanstalten hade beräknat detta belopp i nu förevarande fall till
3,412 kronor. Överstyrelsen ville så mycket hellre förorda beslut härom,
som fulla pensionsavgifter för tjänsten såsom ordinarie lärare, tillika rektor,
erlagts icke blott av befattningshavaren utan också av huvudmannen
(landstinget) i enlighet med kungörelsen den 25 november 1921 (nr
731, avd. VI) angående pensionsunderlag och pensionsavgifter för lärare
vid av landsting inrättade småskoleseminarier. Ett bifall till ansökningen
syntes med hänsyn till fallets enastående karaktär icke behöva medföra
några särskilda konsekvenser i fråga örn pensionsrätt för andra befattningshavare.

I likalydande motioner, väckta den ena i första kammaren under nr 318
av herr Norman jämte två av kammarens övriga ledamöter och den andra
inom andra kammaren under nr 567 av fru Eklund, hemställes, »att f. d.
rektorn vid Skaraborgs läns landstings småskoleseminarium i Skara Sara
Natalia Elisabet Rydell må, räknat från och med den 1 juli 1933, under
sin återstående livstid — utöver henne författningsenligt tillkommande
pension,— från statens pensionsanstalt uppbära en tilläggspension med
sådant belopp, att sammanlagda pensionsförmånen kommer att uppgå till
3,412 kronor för år, med rätt att å sistnämnda belopp åtnjuta förhöjning
enligt bestämmelserna i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280)».

Utskottet finner starka billighetsskäl tala för att Rydells pension bestämmes
till högre belopp än det, som reglementsenligt tillerkänts henne.
I sådant avseende förordar utskottet, att pensionen, på sätt skolöverstyrelsen
och motionärerna ifrågasatt, fastställes till det belopp, som
skulle hava tillkommit henne, därest hon varit ordinarie lärare, tillika
rektor. Till stöd härför vill utskottet åberopa, att Rydell under den
tid av 7 år, varunder hon tjänstgjort såsom seminarierektor, uppburit
avlöning såsom örn hon varit ordinarie. Härjämte hava fulla pensionsavgifter
för tjänsten såsom ordinarie lärare, tillika rektor, erlagts icke
blott av Rydell utan också av huvudmannen, landstinget. Av utredningen
framgår vidare, att anledningen till att den av Rydell innehavda tjänsten,
vilken författningsenligt hade bort vara ordinarie, icke kommit att

Bihang lill riksdagens protokoll 1934. H sami. Nr 42. 4

Utskottet.

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

betraktas såsom sådan, varit rådande ovisshet, huruvida staten bomme
att övertaga seminariet eller om detta inom få år skulle nedläggas.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
proposition och med bifall till motionerna 1:318
, och II: 567, må medgiva, att f. d. rektorn vid Skaraborgs
läns landstings småskoleseminarium i Skara Sara Natalia
Elisabet Rydell må, räknat från och med den 1
juli 1933, under sin återstående livstid — utöver henne
författningsenligt tillkommande pension — från statens
pensionsanstalt uppbära en tilläggspension med
sådant belopp, att sammanlagda pensionsförmånen
kommer att uppgå till 3,412 kronor för år, med rätt
att å sistnämnda belopp åtnjuta förhöjning enligt bestämmelserna
i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280).

35 :o.

Förre assistenten Tid Chalmers tekniska institut, arkitekten Gustaf
Henrik Ljungman. I en den 9 mars 1934 dagtecknad proposition nr 245,
vilken beträffande ecklesiastikdepartementet innefattar förslag i fyra med
nummer 19—22 betecknade punkter, har Kungl. Maj:t, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, i punkten 19 föreslagit riksdagen medgiva, att förre assistenten
vid Chalmers tekniska institut, arkitekten Gustaf Henrik Ljungman
må, räknat från och med den 1 januari 1933, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,200
kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Ljungman är född den 17 februari 1870 och således 64 år gammal;

att han innehaft anställning såsom assistent i husbyggnadsritning vid
Chalmers tekniska institut från och med vårterminen 1905 till och med
vårterminen 1932, då befattningen på grund av institutets omorganisation
indrogs;

att han under denna tid huvudsakligen uppehållit sig och sin familj
på de inkomster, som han erhållit dels från institutet — under de senaste
tio åren i medeltal 2,050 kronor för år räknat jämte dyrtidstillägg — dels
såsom lärare i byggnadsritning och perspektivritning vid slöjdföreningens
skola i Göteborg — under de senaste tio åren omkring 3,460 kronor för år;

att Ljungmans tjänstgöringsskyldighet vid Chalmers tekniska institut
omfattat under höstterminerna lägst 9 och högst 13 tjänstgöringstimmar i
veckan samt under vårterminerna lägst 13 och högst 17 timmar i veckan;

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

samt att Ljungman från slöjdföreningens skola sedan den 1 juli 1932
åtnjuter en pension å 2,050 kronor för år räknat.

Utskottet, som icke velat motsätta sig bifall till Kungl. Maj:ts förslag,
får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

36:o.

Biträdande teckningsläraren vid högre allmänna läroverket å Östermalm
i Stockholm Bror Harald Fredrik Funck. I punkten 20 av samma
proposition föreslår Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att biträdande teckningsläraren
vid högre allmänna läroverket å Östermalm i Stockholm Bror
Harald Fredrik Funck må från och med månaden näst efter den, varunder
han lämnar sin anställning, dock tidigast från och med den 1 juli 1934,
under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 924 kronor.

Av handlingarna inhämtas,

att Funck är född den 1 april 1870 och alltså uppnått en ålder av 64 år;
att han varit anställd i statens tjänst under mer än 19 år, nämligen under
tiden 15 februari—1 juni 1894 hos länsstyrelsen i Stockholm, läsåren
1896—1898, tre veckor under läsåret 1900/1901 och i det närmaste hela
vårterminen 1904 såsom skrivlärare vid högre latinläroverket å Norrmalm
i Stockholm samt under läsåren 1917—1934 såsom biträdande teckningslärare
vid högre allmänna läroverket å Östermalm i Stockholm;

att hans tjänstgöringsskyldighet omfattat ett varierande antal veckotimmar
från 3 till 16 timmar och uppgående under läsåren 1929/1930—
1931/1932 till respektive 13, 9 och 7 veckotimmar samt till 6 veckotimmar
under vartdera av läsåren 1932/1933 och 1933/1934;

att Funck under läsåren 1918—1934 bestritt all den vid högre allmänna
läroverket å Östermalm i Stockholm förekommande undervisningen i välskrivning; att

den under läsåren 1929—1934 inträdda starka minskningen i Funcks
tjänstgöringsskyldighet helt förorsakats av att realskolan viel nyssnämnda
läroverk jämlikt beslut av 1927 års riksdag från och med höstterminen
1928 successivt omorganiserats från 6-årig till 5-årig realskola;

att Funcks avlöning, dyrtidstillägg oberäknat, utgått med i medeltal 1,633
kronor 50 öre under vart och ett av läsåren 1923—1928 och med 1,800
kronor 50 öre under läsåret 1928/1929, varefter avlöningen till följd av
nyssnämnda omorganisation successivt minskats och under innevarande läsår
utgår efter ett belopp av endast 675 kronor för år, dyrtidstillägg oberäknat;

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

samt att han icke innehar annan statens tjänst eller för sådan tjänst
åtnjuter pension.

Utskottet, som ej velat motsätta sig bifall till Kungl. Maj:ts föreliggande
förslag, hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av
riksdagen bifallas.

37:o.

Vaktmästaren och eldaren vid högre allmänna läroverket i Östersund
Karl Fabian Fomstedt. I punkten 21 av förevarande proposition föreslår
Kungl. Majit riksdagen medgiva, att vaktmästaren och eldaren vid
högre allmänna läroverket i Östersund Karl Fabian Fornstedt må från
och med månaden näst efter den, varunder han avgår från sin anställning,
dock tidigast från och med den 1 juli 1934, under sin återstående livstid
från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig
pension av 840 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Fornstedt är född den 20 januari 1865 och således 69 år gammal;

att han sedan den 1 januari 1915 varit anställd såsom vaktmästare och
eldare vid högre allmänna läroverket i Östersund;

att han erhållit avsked från nyssnämnda befattning räknat från och med
den 1 juli 1934, vid vilken tidpunkt han således kan åberopa en anställningstid
av 19 ''/a år;

samt att han under åren 1929—1933 haft en kontant lön, uppgående till
i medeltal 1,945 kronor för år, dyrtidstillägg ej inberäknat, varjämte han
åtnjutit förmån av fritt bränsle.

Utskottet får hemställa,

att Kungl. Majlis förevarande framställning må av
riksdagen bifallas.

38 :o.

Förra städerskan hos skolöverstyrelsen Carolina Johansson, född Petersdotter.
Kungl. Majit har i punkten 22 av förevarande proposition
nr 245 föreslagit riksdagen medgiva, att förra städerskan hos skolöverstyrelsen
Carolina Johansson, född Petersdotter, må, räknat från och med
den 1 januari 1934, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 372 kronor.

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Johansson, som är änka, är född den 7 januari 1858 och således 76
år gammal;

att hon utfört städningsarbete under åren 1914—1919 inom dåvarande
folkskolöverstyrelsens lokaler i fastigheten Barnhusgatan 18 i Stockholm
samt från ingången av år 1920 till och med den 15 juni 1926 inom skolöverstyrelsens
lokaler i samma fastighet och därvid varit anställd och avlönad
av en dotter, som enligt avtal med vederbörande myndighet haft att
ombesörja städningsarbetet;

att Johansson, sedan skolöverstyrelsen i juni 1926 inflyttat i nya lokaler,
anställts såsom städerska direkt hos ämbetsverket, vilken anställning hon
innehaft intill utgången av år 1933;

att städningsarbetet tagit i anspråk en tid av 4 å 5 timmar dagligen;

att hon i ersättning för städningsarbetet sedan juni 1926 uppburit ett
belopp av 840 kronor för år, å vilket belopp dyrtidstillägg ej utgått;

samt att hon vid sidan örn förenämnda städningsarbete icke utfört något
förvärvsarbete.

Under åberopande av vad utskottet i punkten 32 av detta utlåtande anfört
i fråga örn där behandlat ärende hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

Jordbruksdepartementet.

39:o.

Förre överdirektören och chefen för stuteriöverstyrelsen Albert Julius
Lindström. I en den 9 mars 1934 dagtecknad proposition nr 245, vilken
beträffande jordbruksdepartementet innefattar förslag i tre med nummer
23—25 betecknade punkter, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för
samma dag, i punkten 23 föreslagit riksdagen medgiva, att förre överdirektören
och chefen för stuteriöverstyrelsen Albert Julius Lindström må,
räknat från och med den 1 november 1933, under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 4,200 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Lindström är född den 7 september 1859 och alltså 74 år gammal;

att han under åren 1905—1909 varit förordnad såsom ledamot i den
s. k. stuterikommissionen;

Utskottet.

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

att han varit ledamot av stuteriöverstyrelsen från och med ingången
av år 1910 till och med den 30 juni 1916, vilken dag han av Kungl.
Majit förordnats att tills vidare vara chef för överstyrelsen;

att han därefter uppehållit befattningen såsom chef (överdirektör och
chef) för stuteriöverstyrelsen till och med den 30 juni 1933, från vilken
dag han i samband med beslut örn stuteriöverstyrelsens indragning av
Kungl. Majit entledigats från befattningen;

att sedan Kungl. Majit föreskrivit, att stuteriöverstyrelsens verksamhet
skulle upprätthållas jämväl under tiden 1 juli—31 oktober 1933, Lindström
av Kungl. Majit förordnats att under sagda tid i egenskap av extra befattningshavare
fullgöra på överdirektören förut ankommande arbetsuppgifter; att

Lindström i egenskap av chef för stuteriöverstyrelsen åtnjutit arvode,
som intill utgången av år 1921 utgjort 6,000 kronor för år samt under
tiden därefter jämlikt bestämmelse i gällande avlöningsreglemente utgått
med ett till 8,000 kronor för år förhöjt belopp;

samt att ifrågavarande arvodesbefattning icke varit förenad med pensionsrätt.

Utskottet, som icke velat motsätta sig bifall till Kungl. Majits förslag,
får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande
framställning.

40 :o.

E. o. tjänstemannen hos statens meteorologisk-hydrografiska anstalt
Sigrid Ulrika Falkengréen. I punkten 24 av samma proposition föreslår
Kungl. Majit riksdagen medgiva, att e. o. tjänstemannen hos statens meteorologisk-hydrografiska
anstalt Sigrid Ulrika Falkengréen må från och
med dagen näst efter den, då hon avgår ur tjänst, dock tidigast från och
med den 1 juli 1934, under sin återstående livstid från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 876 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Falkengréen är född den 25 augusti 1871 och således uppnått en levnadsålder
av 62 år;

att hon under tiden 4 mars 1912—1 september 1920 åt meteorologiska
centralanstalten (från och med år 1919 statens meteorologisk-hydrografiska
anstalt) utfört arbete, förlagt till hemmet och bestående huvudsakligen
i bearbetning av från vissa meteorologiska stationer inkomna månadsjournaler,
av vilket arbete hon haft en inkomst av i medeltal omkring 590
kronor för år, kristidstillägg i förekommande fall inberäknat;

Bankoutskottets utlåtande Nr 42. 55

att Falkengren, som under tiden 16 september 1918 1 september 1920

tillika tjänstgjort såsom tillfälligt biträde å postsparbankens pensionsavdelning,
från och med den 2 september 1920 innehaft anställning såsom e. o.
biträde hos statens meteorologisk-hydrografiska anstalt;

att hon i sistnämnda egenskap från och med den 1 juli 1925 varit placerad
i 4:e lönegraden i löneplanen för extra ordinarie befattningshavare
vid allmänna civilförvaltningen samt från och med den 1 oktober 1930
åtnjutit avlöning enligt 6:e löneklassen i nämnda lönegrad,

samt att hon kan förväntas komma att avgå ur tjänst under augusti 1934.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

41:o.

Byggnadsarbetaren vid Ultuna egendom Karl August Bergman. 1

punkten 25 av förevarande proposition nr 245 har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att byggnadsarbetaren vid Ultuna egendom Karl August
Bergman må från och med manaden näst efter den, varunder han
lämnar sin anställning, dock tidigast från och med den 1 juli 1934, under
sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 840 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Bergman är född den 27 februari 1869 och således uppnått en levnadsålder
av 65 år;

att han sedan år 1907 eller under omkring 27 år varit anställd såsom
byggnadsarbetare vid Ultuna egendom;

samt att hans avlöningsförmåner under de senaste tio åren utgjort kontant
lön av 1,470 kronor för år, varå dyrtidstillägg ej utgått, jämte förmån
av fri bostad med vedbrand och potatisland, vilka naturaförmåner uppskattats
till ett årligt värde av 345 kronor.

Utskottet får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

42 :o.

Förre föreståndaren för Kolbäcks lantmannaskola Ulrik Hugo Adolf
Fredrik Celsing. I likalydande motioner 1:237 och 11:434, väckta den
förstnämnda av herrar Pettersson, Anton, och Tamm, Gustaf, samt den
sistnämnda av herr Johansson i Bro jämte två av andra kammarens övriga

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

ledamöter, har hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att förre föreståndaren
för Kolbäcks lantmannaskola Ulrik Celsing redan från och med den
1 november 1934 måtte få tillträda sin pension från statens pensionsanstalt».

Av utredningen i ärendet inhämtas,

att Celsing är född den 7 november 1875 och alltså 58 år gammal;

att han alltsedan den 1 maj 1907 varit anställd såsom lärare och sedan
1912 såsom föreståndare vid lantmannaskola, senast vid lantmannaskolan i
Kolbäck;

att han i egenskap av föreståndare vid sistnämnda lantmannaskola åtnjutit
följande avlöningsförmåner för år, nämligen grundlön 4,000 kronor,
två ålderstillägg å tillhopa 1,000 kronor, bostadsersättning 1,300 kronor
samt statens dyrtidstillägg 1,000 kronor, eller tillsammans 7,300 kronor;

att genom beslut av Västmanlands läns hushållningssällskap lantmannaskolan
i Kolbäck nedlagts nied utgången av undervisningsåret 1930/1931,
i samband varmed Celsing tillerkänts rätt att jämväl under läsåren 1931/
1933 uppbära avkortad lön med tillhopa 11,000 kronor, varvid han måst
avsäga sig alla rättsanspråk på hushållningssällskapet;

samt att Celsing från och med den 7 november 1940, då han inträder i den
för den senast innehavda tjänsten stadgade pensionsåldern, är berättigad
uppbära s. k. uppskjuten pension med 2,475 kronor, vartill kommer förhöjning
I jämlikt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) med 327 kronor,
varigenom pensionen skulle, efter vederbörlig utjämning, uppgå till 2,800
kronor.

Motionärernas förslag går ut på, att Celsing, som under tiden 1 november
1933—7 november 1940 icke uppbär lön eller pension, skulle förklaras
berättigad att redan från och med den 1 november 1934 tillträda sin pension
från statens pensionsanstalt.

Hos Kungl. Majit har Celsing den 22 november 1932 gjort framställning
i enahanda syfte.

Lantbruksstyrelsen har anfört, bland annat, följande:

Till en början må erinras, att, jämlikt § 18 c) i reglementet den 31 december
1919 (nr 878) för statens anstalt för pensionering av folkskollärare
m. fl., numera statens pensionsanstalt, med därtill genom kungörelsen
den 22 juni 1920 (nr 380) fogat tillägg, befattningshavare, å vilken
reglementet äger tillämpning — bland andra föreståndare vid statsunderstödd
skola för lantbruket — är skyldig att avgå, bland annat örn
han till följd av skada eller sjukdom, som han ådragit sig i andra fall
än under utövningen av sin tjänst, under fem på varandra följande år
varit oförmögen att tjänstgöra under sammanlagt mer än 4/s av den
tid, som det eljest ålegat honom att tjänstgöra, och finnes vara för
framtiden oförmögen att behörigen sköta sin tjänst. Jämlikt § 19 i samma
reglemente äger befattningshavare, som av sådan anledning entledigas
ifrån befattningen, även örn han icke uppnått pensionsåldern,
rätt till genast börjande tjänstepension.

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

Om en föreståndare för lantmannaskola med samma tjänstgöring och
samma levnads- och tjänstålder som Celsing antages av anledning, varom
nyss nämnts, bliva nödgad att vara tjänstledig mer än 4/s av tiden
1 november 1931—31 oktober 1936 samt att därefter avgå från sin befattning,
skulle han enligt vad lantbruksstyrelsen inhämtat hos statens
pensionsanstalt, därest stadgade pensionsavgifter för honom inbetalts
till och med 1936, under sin återstående livstid från den tidpunkt, han
frånträtt befattningen, årligen erhålla dels pension med ett grundbelopp
av cirka 2,500 kronor, dels tilläggspension med cirka 300 kronor eller
tillhopa i runt tal 2,800 kronor, dyrtidstillägg däri icke inberäknat.

Av vad ovan anförts framgår, att Celsing till följd av omständigheter,
varöver han ej kunnat råda, utan eget förvållande mista! sin tjänst.
Fastmer har han, enligt vad vederbörande inspektör intygat, på ett
framstående sätt handhaft både undervisningen och ledningen vid lantmannaskolan
i Kolbäck. Under sådana omständigheter synas starka
billighetsskäl tala för att, vad sålunda drabbat Celsing, må kunna jämställas
med skada, varom ovan nämnts. I sådan händelse skulle han
från och med den 1 november 1936 äga åtnjuta avkortad pension.

Såsom nämnts, har Celsing på grund av innehavd tjänst tillerkänts avkortad
lön för tiden intill utgången av oktober 1933. Vid denna tidpunkt
torde han, örn ej oförutsedda förhållanden inträffa, sakna möjlighet att
försörja sig och sin familj. Till följd av höggradig, progredierande dövhet
(se bifogade läkarintyg) i förening med framskriden ålder torde han
nämligen icke kunna förväntas erhålla stadigvarande anställning av något
slag. Framhållas må ock, att Celsing har tre omyndiga söner, varav två
i skolåldern. Billigheten synes då tala för att pension beredes Celsing
jämväl för tiden den 1 november 1933—31 oktober 1936.

Pension åt Celsing före pensionsåldern kan givetvis icke utgå från statens
pensionsanstalt. Då Celsing, såsom nämnts, nödgats avsäga sig ytterligare
rättsanspråk på vederbörande hirshållningssällskap, torde hjälp
från detta håll vara utesluten. Statsmakternas mellankomst torde därför
bliva erforderlig.

Celsings pension från pensionsanstalten kommer att vid uppnådd pensionsålder
av 65 år utgå med sammanlagt 2,800 kronor för år. Med hänsyn
därtill att pensionsavgifter för Celsing icke erläggas för tiden efter
utgången av år 1931, synes sistnämnda belopp böra minskas till 2,500
kronor, vilket belopp dock för erhållande av ett med 12 delbart tal torde
böra avrundas till 2,508 kronor.

Statskontoret, som icke kunde finna annat än att Västmanlands läns
hushållningssällskap bort i sammanhang med beslut örn indragning av
lantmannaskolan i Kolbäck tillse, att skolans föreståndare hölles skadeslös,
till dess han vid uppnådd pensionsålder komme i åtnjutande av pension
från statens pensionsanstalt, har med hänsyn till föreliggande omständigheter
förklarat sig icke vilja motsätta sig, att Celsings pensionsförhållanden
ordnades genom hänvändelse till riksdagen i syfte att Celsing utan hinder
därav, att han författningsenligt icke vore berättigad att från statens pensionsanstalt
erhålla pension förrän den 7 november 1940, medgåves att redan
från och med den 1 november 1933 tillträda sin pension från anstalten.

Genom beslut den 24 februari 1933 fann Kungl. Maj:t ansökningen icke
föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

Ut»kott*t.

I ansökning till Kungl. Maj:t den 18 november 1933 bar Västmanlands
läns hushållningssällskap anhållit, att Celsing under tiden till pensionsålderns
inträde måtte av statsmedel komma i åtnjutande av ett årligt
belopp motsvarande vad av sällskapets förenämnda anslag å 11,000 kronor
belöpte för år, eller 1,200 kronor.

Lantbruksstyrelsen har i häröver avgivet utlåtande tillstyrkt ifrågavarande
framställning.

Statskontoret har ansett anledning icke föreligga att frångå Kungl.
Maj:ts den 24 februari 1933 fattade beslut.

Genom beslut den 9 mars 1934 fann Kungl. Majit framställningen icke
föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Utskottet har icke funnit tillräckliga skäl föreligga att i förevarande
fall tillstyrka någon pension av statsmedel. I likhet med statskontoret
anser utskottet, att Västmanlands läns hushållningssällskap bort i sammanhang
med beslut örn indragning av lantmannaskolan i Kolbäck tillse,
att skolans föreståndare Celsing hölles skadeslös, till dess han vid uppnådd
pensionsålder komme i åtnjutande av pension från statens pensionsanstalt.
Några ömmande omständigheter synas, enligt vad utskottet
inhämtat, icke heller kunna åberopas för beviljande av statspension åt
Celsing. Beaktas bör även, att, såsom av utredningen framgår, frågan örn
pension åt Celsing två gånger varit föremål för prövning av Kungl. Maj:t
utan att föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner 1:237 och 11:434 icke må
till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Handelsdepartementet.

43 :o.

Båtbiträdet vid Göteborgs lotsplats Emanuel Berg. I en den 9 mars
1934 dagtecknad proposition nr 245, vilken beträffande handelsdepartementet
innefattar förslag i två med nummer 26 och 27 betecknade punkter,
har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten 26 föreslagit
riksdagen medgiva, att båtbiträdet vid Göteborgs lotsplats Emanuel
Berg må från och med månaden näst efter den, varunder han lämnar sin
anställning, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,200 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Berg är född den 11 november 1862 och alltså 71 år gammal;

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

att han inträdde i lotsverkets tjänst den 31 oktober 1890 såsom lotslärling
vid Göteborgs lotsplats samt utnämndes till lots vid samma lotsplats
den 11 januari 1897;

att han kvarstod i nämnda befattning till och med den 27 oktober 1907,
med vilken dag ban, jämlikt beslut av lotsstyrelsen, på grund av upprepade
fall av fylleri i tjänsten skildes från befattningen i fråga;

att ban av lotskaptenen vid Göteborgs lotsplats antogs såsom båtbiträde
vid samma lotsplats från och med den 1 april 1908, varest ban därefter
oavbrutet tjänstgjort i nämnda egenskap;

att några klagomål beträffande Bergs förhållande i lotsverkets tjänst
icke försports efter bans återinträde i tjänsten;

att nuvarande överlotsen vid Göteborgs lotsplats Cb. Palmqvist uppgivit,
att Berg under tiden från och med den 11 november 1921, då Palmqvist
tillträtt befattningen såsom Överlots, varit nykter och skötsam i sin tjänst
samt utfört sitt yrke med lust och skicklighet;

att Berg med hänsyn till sin höga levnadsålder inom närmaste tiden
önskar sluta sin anställning såsom båtbiträde;

samt att Bergs årliga medelinkomst av statsmedel under åren 1918—1932
utgjort 2,075 kronor.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

44:o.

Båtbiträdet vid Malmö lotsplats Jöns Nilsson. I punkten 27 av förevarande
proposition nr 245 föreslår Kungl. Majit riksdagen medgiva, att
båtbiträdet vid Malmö lotsplats Jöns Nilsson må från och med månaden
näst efter den, varunder ban lämnar sin anställning, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,152
kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Nilsson är född den 20 mars 1865 och alltså 69 år gammal;

att ban inträdde i lotsverkets tjänst den 1 april 1900 såsom båtbiträde
vid Malmö lotsplats;

att han kvarstod i nämnda anställning till och med den 31 mars 1916;

att han under tiden 1 april 1916—30 september 1919 biträdde dåvarande
fyrmästaren vid Malmö numera indragna fyrplats;

att Nilsson från och med den 1 september 1922 — vid vilken tid ban
hade enskild tjänst — åter inträdde såsom båtbiträde vid Malmö lotsplats,
i vilken anställning han ännu kvarstår;

60 Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

att han sålunda tjänstgjort såsom biträde vid Malmö lotsplats mer än
27 år;

att han under sin första anställningstid vid lotsverket till och med år
1914 avlönades av lotspersonalen med inflytande hemvägsersättning samt
under tiden 1 januari 1915—31 mars 1916 avlönades delvis av lotspersonalen
och delvis av lotsverket;

att Nilsson under den tid, han biträtt fyrmästaren vid Malmö fyrplats,
icke åtnjutit avlöning av lotsverkets medel;

samt att, sedan Nilsson år 1922 återinträtt i tjänstgöring vid Malmö lotsplats,
han helt avlönats av lotsverkets medel, varvid hans årliga avlöning,
inklusive dyrtidstillägg, under tioårsperioden 1923—1932 uppgått till 2,296
kronor.

Utskottet får hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må
, vinna riksdagens bifall.

Stockholm den 4 maj 1934.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Lindgren, Stendahl, Ström i Lidköping, Johansson
i Friggeråker, Berling, Bjurström och Silfverstolpe;

från andra kammaren: herrar Leffler, Bäcklund, Laurén, Paulsen, Andersson i Falkenberg,
Ahl, Hilding och friherre De Geer; dock att herr Hilding icke deltagit i behandlingen
av punkten 28, att herr Andersson i Lindome deltagit i stället för herr Laurén i behandlingen
av punkten 34 samt att herr Westerdahl deltagit i stället för herr Laurén i behandlingen
av punkten 28 och i stället för herr Leffler i behandlingen av punkten 42.

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

Reservationer:

vid punkten 21 (ang. pension för s. k. ständig tjänstgöring åt indelte
furiren vid Skaraborgs regemente Karl Melker Bäck):

av herr Bäcklund och Laurén, vilka anfört följande:

»Såsom av utredningen i ärendet framgår, föreslog Kungl. Maj:t genom
proposition nr 63 till 1933 års riksdag, bland annat, att riksdagen måtte
medgiva, att Bäck, efter erhållet avsked, skulle å allmänna indragningsstaten
äga uppbära en årlig pension till så stort belopp, att densamma
tillika med honom tillkommande gratial från Vadstena krigsmanshuskassa
komme att uppgå till sammanlagt 948 kronor. Till stöd för ifrågavarande
förslag åberopades bland annat, att 1923 års riksdag i ett med det
föreliggande likartat fall beviljat särskild pension av statsmedel, nämligen
åt indelte furiren vid Skaraborgs regemente C. A. Thorsell, vilken
innehaft enahanda befattning i regementets matinrättning som Bäck.

Under uttalande av önskvärdheten att viss utredning verkställdes, innan
pension i enstaka fall beviljades åt indelta, vilka — liksom förhållandet
vore med Bäck — varit inkallade till s. k. ständig tjänstgöring,
avstyrkte 1933 års bankoutskott Kungl. Maj:ts förenämnda framställning
och riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

Den i anledning av bankoutskottets berörda uttalande av Kungl. Maj:t
igångsatta utredningen i ärendet är ännu icke slutförd.

Det kan icke vara med rättvisa och billighet förenligt att Bäck, som
haft samma tjänstgöring vid Skaraborgs regementes matinrättning som
Thorsell, skall ställas utan särskild pension för denna tjänstgöring, medan
hans närmaste företrädare i befattningen, Thorsell, härför beviljades
understöd av riksdagen. På grund av det anförda hemställes,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 123, må medgiva, att indelte furiren vid Skaraborgs
regemente Karl Melker Bäck må från och med månaden
näst efter den, under vilken han erhåller avsked
från sin anställning vid regementet, under sin återstående
livstid från anslaget till diverse pensioner och
understöd uppbära en årlig pension till så stort belopp,
att densamma, tillika med honom tillkommande
gratial från Vadstena krigsmanshuskassa, uppgår till
sammanlagt 948 kronor;»

62 Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

vid punkten 28 (ang. understöd åt förre liovslagarefuriren Karl Erik
Friberg):

av herrar Lindgren, Stendahl, Johansson i Friggeråker, Silfverstolpe,
Leffler, Westerdahl och friherre Be Geer, vilka ansett, att utskottets yttrande
och förslag bort hava följande lydelse:

»Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har riksförsäkringsanstalten,
efter prövning i vederbörlig ordning av ersättningsfrågan, funnit
sådana förutsättningar med avseende å sjukdomens uppkomst icke
föreligga, som författningsenligt krävas för rätt till ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring. Efter inhämtande
av utlåtanden av en erkänd auktoritet på lungsjukdomarnas område
har försäkringsrådet, i anledning av hos rådet av Friberg anförda
besvär, prövat ärendet och ej funnit skäl göra ändring i riksförsäkringsanstaltens
beslut. Vid sådant förhållande synes det utskottet med hänsyn
till eventuellt uppkommande konsekvenser icke tillrådligt, att riksdagen
i förevarande fall skulle, emot de ansvariga myndigheternas uppfattning,
bevilja ersättning enligt grunderna för 1927 års militärersättningsförordning.
Av utredningen i ärendet framgår vidare, att Friberg
— i strid mot vad i den föreliggande motionen uppgives — såväl 1926 som
1927 undergått undersökning å militärsjukhus för sina lungor, varvid
några lungfynd icke konstaterats.

På grund av vad sålunda i ärendet förekommit har utskottet ansett sig
icke böra tillstyrka bifall till den föreliggande motionen. Då utskottet
icke heller funnit omständigheterna i detta fall böra föranleda beslut örn
understöd i annan ordning än i motionen ifrågasatts, har utskottet funnit
sig icke kunna förorda någon åtgärd i anledning av motionen.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motion 11:258 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda;»

vid punkten 29 (ang. pension åt f. d. underståthållaren Vilhelm Adolf
Tamm):

av herrar Akerberg, Lindgren, Stendahl, Silfverstolpe, Leffler och
Laurén, vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava följande
lydelse:

»Såsom av den lämnade redogörelsen framgår är Tamm, som före uppnådd
pensionsålder lämnat tjänsten, icke berättigad till pension. Utskottet
har emellertid i likhet med såväl de myndigheter, som yttrat sig i ärendet,
som föredragande departementschefen ansett billighetsskäl tala för
beviljande åt Tamm av pension av statsmedel. Utskottet vill särskilt framhålla,
att de försummelser, som föranledde Tamms avskedstagande, av
honom begåtts vid sidan av statstjänsten och, därest Tamm innehaft

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

vanlig fullmaktstjänst, icke kunnat medföra hans avskedande. Vidkommande
pensionsbeloppets storlek har utskottet ansett sig böra förorda vad
departementschefen i sådant avseende föreslagit. Utskottet får alltså, med
tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förevarande framställning, avstyrka bifall
till motionerna II: 576, II: 583 och II: 590, förstnämnda motion i vad
den skiljer sig från Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet hemställer förty,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning och med avslag å motionerna
II: 576, II: 583 och II: 590, den förstnämnda motionen
i vad den skiljer sig från Kungl. Maj:ts förslag, må
medgiva, att f. d. under ståthållaren Vilhelm Adolf
Tamm må från och med den 1 juni 1934 under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 4,008 kronor;»

vid punkten 32 (ang. pension åt förra städerskan hos statskontoret
Emma Mathilda Pettersson):

av herrar Lindgren, Stendahl, Silfverstolpe och Leffler, vilka anfört följande: »Av

den föreliggande utredningen framgår, att Pettersson vid anställningens
början uppnått en levnadsålder av över 50 år samt att hon efter
att under omkring 11 H år hava utfört städningsarbete i nedre justitierevisionens
och i statskontorets lokaler såsom biträde åt personer, vilka enligt
avtal med ämbetsverken haft att ombesörja städningen därstädes, under
allenast omkring 6 år tjänstgjort såsom städerska hos statskontoret, direkt
anställd av verket. Att medgiva pension av statsmedel åt Pettersson, vilken
först vid 62 års ålder började sin statsanställning och innehaft densamma
under allenast 6 år, kan icke vara lämpligt, varför vi hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke
må vinna riksdagens bifall;» samt

vid punkten 38 (ang. pension åt förra städerskan hos skolöverstyrelsen
Carolina Johansson, född Petersdotter):

av herrar Lindgren, Stendahl, Silfverstolpe och Leffler, vilka anfört
följande:

»Enligt vad handlingarna i ärendet utvisa, har Johansson under en tid
av 20 år utfört städningsarbete i folkskolöverstyrelsens och skolöverstyrelsens
lokaler, därvid hon emellertid under 12 år varit anställd hos och

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

avlönad av en dotter, som hade ifrågavarande städningsarbete på entreprenad,
samt under 7/4 år varit direkt anställd av skolöverstyrelsen. Hennes
statsanställning inskränker sig till sist angivna tid. Vid början av
sistnämnda anställning hade hon uppnått en levnadsålder av över 68 år. Att
vid nu angivna förhållanden bevilja pension av statsmedel kan icke vara
lämpligt, varför vi hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke
må vinna riksdagens bifall.»

841415. Stockholm, Isaac Mareus Boktryckeri-Aktiebolag, 1934.