Bankoutskottets utlåtande nr 42 ur W5U (Utlåtande 1959:Bu42 bu)

Bankoutskottets utlåtande nr 42 ur W5U

Utlåtande i anledning av framställning från delegerade för riksdagens
verk angående pensionsreglering för anställningshavare
vid dessa verk.

Delegerade för riksdagens verk har i skrivelse den 6 maj 1959 anmält
frågan angående pensionsreglering för anställningshavare vid dessa verk
i anslutning till vad som kommer att gälla vid den övriga statsförvaltningen.
Delegerade har därvid anfört följande.

Enligt beslut vid 1958 års B-riksdag (prop. B 31 jämförd med A 157; SU
B 52; rskr B 79) skall den 1 juli 1959 genomföras en pensionsreglering för
statsanställda in. fl. Kungl. Maj :t har genom nämnda beslut bemyndigats
utfärda ett nytt pensionsreglemente, statens allmänna tjänstepensionsreglemente
(SPR), i huvudsaklig överensstämmelse med ett vid propositionen
1958: 157 fogat författningsförslag ävensom att, med iakttagande av vissa
för riksdagen redovisade huvudgrunder, utfärda erforderliga övergångsoch
tilläggsbestämmelser till reglementet. Beslutet innefattar vidare bemyndigande
för Kungl. Maj :t att — i huvudsaklig överensstämmelse med
vad i propositionen förordats — utfärda erforderliga bestämmelser angående
omreglering av pensioner till dem, som under tiden den 1 april 1958
— den 30 juni 1959 avgått med rätt till pension, samt av motsvarande familj
epensioner. Därjämte har Kungl. Maj:t erhållit befogenhet att i överensstämmelse
med vad i propositionen förordats meddela bestämmelser
angående särskilda grunder för samordning av folkpension och pensioner,
lieviljade enligt tidigare bestämmelser. Enligt den överenskommelse, dagtecknad
den 26 mars 1958, med statstjänstemännens huvudorganisationer,
om grunderna för pensionsregleringen, vilken godkändes av riksdagen genom
nämnda beslut, skall vidare från och med den 1 januari 1957 kompensation
enligt vissa grunder utgå till innehavare av ordinarie och extra
ordinarie anställningar, med vilka är förenad pensionsrätt enligt bl. a. 1947
års allmänna tjänstepensionsreglemente, för höjda folkpensionsavgifter. Bestämmelser
angående här avsedd kompensation till tjänstemän inom den
allmänna statsförvaltningen in. fl. har vad beträffar folkpensionsavgift för
år 1957 av Kungl. Maj :t utfärdats genom kungörelsen 1958:577.

Genom proposition nr 151 till årets riksdag har Kungl. Maj:t — efter
en med tjänstemännens huvudorganisationer den 25 mars 1959, under förutsättning
av Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande, träffad överenskommelse
— framlagt förslag om att den pensionsreglering, som enligt
förenämnda riksdagsbeslut skall genomföras den 1 juli 1959 för statsanställda
in. fl., jämväl skall omfatta de grupper av ieke-statsanställda, som
nu är underkastade det s. k. SPA-reglementet. Propositionen innefattar
också förslag angående vissa andra frågor, som sammanhänger med genomförandet
av nämnda pensionsreglering och med den förutsatta gemensamma
utbetalningen av personalpensioner och vissa förmåner på grund
av socialförsäkring. I propositionen hemställes hl. a. om att riksdagen

I Iiihang till riksdagens protokoll 1951). 8 samt. Xr 42

- Bankoutskottets utlåtande nr ''i2 år 105‘i

skall anlaga vid propositionen fogat förslag till statens pensionslöneförordning
samt bemyndiga Kungl. Maj:t dels att vid utfärdandet av statens
allmänna tjänstepensionsreglementc vidtaga vissa ändringar i förhållande
till det av 1958 års B-riksdag godkända förslaget, dels utfärda kungörelse
med särskilda bestämmelser angående tillämpning av sagda reglemente beträffande
vissa ordinarie, medelst förordnande för viss tid tillsatta tjänster
in. fl. i huvudsaklig överensstämmelse med ett vid propositionen fogat
törfattningsförslag, dels att utfärda sådana tilläggs- och övergångsbestämmelser
som erfordras i anslutning till pensionsregleringen, och dels att
meddela de bestämmelser som erfordras för genomförande av den i propositionen
förordade anordningen med basbelopp beträffande pensioner, beviljade
enligt tidigare bestämmelser. Denna proposition bär ännu ej behandlats
i riksdagen.

Sedan förenämnda proposition 1958: 157 framlagts för riksdagen beslöt
delegerade den 25 april 1958 att uppdraga åt bankdirektören i riksbanken
Hjalmar Ekengren och expeditionschefen i civildepartementet Folke Ericson
att verkställa utredning angående eu pensionsreglering för anställningshavare
vid riksdagens verk i anslutning till den pensionsreglering för
anställningshavare vid statsförvaltningen i övrigt, varom förslag framlagts
genom sagda proposition. Delegerade framhöll därvid angelägenheten av
att de föreslagna pensionsbestämmelserna för statsförvaltningen i övrigt
bringades i tillämpning vid riksdagens verk som om de automatiskt varit
gällande vid dessa verk. Det borde därvid utredas, om och i vad mån särskilda
bestämmelser kunde vara erforderliga för dessa verk. I direktiven
för utredningen ingick också, att det skulle ankomma på utredningsmännen
att bereda vederbörande personalorganisationer vid riksdagens verk
tillfälle alt framföra sina synpunkter, i den mån för riksdagens verk speciella
frågor förelåge, som berörde till dessa organisationer ansluten personal.

Utredningsmännen har efter slutfört uppdrag med skrivelse till delegerade
den 27 april 1959 överlämnat förslag angående pensionsreglering för
anställningshavare vid riksdagens verk. Utredningsmännen har därvid anmält,
att de tagit hänsyn även till de förslag som framlagts genom ovan
berörda proposition 1959: 151. De ha vidare meddelat, att de haft överläggningar
med representanter för Statstjänarkartellen, Statstjänstemännens
rfksförbund, Sveriges akademikers centralorganisation och Tjänstemännens
centralorganisations statstjänstemannasektion, varvid från organisationernas
sida godtagits vad utredningsmännen förklarat sig vilja förorda
hos delegerade.

Utredningsmännen har framhållit, att utvecklingen av den statliga pensionsregleringen
gått i riktning mot allt större enhetlighet och att denna
utveckling, såvitt angår den Kungl. Maj :t underställda statsförvaltningen,
lett till att ur såväl reell som formell synpunkt i princip enhetliga bestämmelser
kommer att från och med den 1 juli 1959 genomföras för hela pensionsområdet.
Utredningsmännen erinrar om att, såsom av det föregående
framgår, huvudbestämmelserna skall finnas dels i statens pensionslöneförordning,
antagen av Kungl. Maj:t och riksdagen, dels i statens allmänna
tjänstepensionsreglemente och en kungörelse med särskilda bestämmelser
angående tillämpningen av sagda reglemente beträffande vissa ordinarie,
medelst förordnande för viss tid tillsatta tjänster m. fl., vilka båda sistnämnda
författningar Kungl. Maj :t avses utfärda och vilkas huvudgrunder
underställts riksdagen.

Vad beträffar pensionsförhållandena för anställningshavare vid riksdagens
verk anser utredningsmännen uppenbart, att dessa — i likhet med vad

Bankoutskottets utlåtande nr 12 år 1959

hittills varit fallet — i materiellt hänseende bör i princip överensstämma
med vad som i motsvarande hänseende gäller för övriga statstjänstemän.
Efter konstaterande härav har utredningsmännen diskuterat frågan, huruvida
nyssnämnda tre författningar bör formligen gälla även vid riksdagens
verk eller om i sak med dem överensstämmande särskilda bestämmelser
bör utfärdas med avseende å pensioneringen vid dessa verk. Utredningsmännen
har därvid funnit att något formellt hinder för en lösning av frågan
enligt det förra alternativet icke bör föreligga och att direkta fördelar
ur praktisk synpunkt skulle vinnas genom en sådan anordning. Med hänsyn
härtill har utredningsmännen förordat att beslut fattas om att förenämnda
tre författningar skall göras direkt tillämpliga beträffande anställningar
vid riksdagens verk.

Med en dylik lösning har utredningsmännen ansett vissa specialbestämmelser
erfordras för riksdagens verk. Dessa, vilka intagits i eu vid utredningsmännens
skrivelse fogad bilaga, skulle i huvudsak innebära följande.

Nuvarande särregler hör bibehållas för ledamot av riksbankens direktion
och riksgäldsdirektör, som avgår från sin tjänst för att tillträda statsrådsämbete,
samt för riksdagens justitieombudsman och militieombudsman.

Vidare har utredningsmännen under hänvisning till att i de nya pensionsförfattningarna
angivits att i visst hänseende skall gälla vad Kungl.
Maj:t föreskriver eller att en viss saklösning skall tillämpas i den män ej
Kungl. Maj:l annat föreskriver — föreslagit, i vilka fall de av Kungl. Maj:t
meddelade bestämmelserna automatiskt bör bli gällande vid riksdagens verk.
Till denna grupp av stadganden har utredningsmännen hänfört 3 § 2 mom.,
6 § tredje stycket, 8 § 1 mom. och 15 § statens allmänna tjänstepensionsreglemente.
1 övrigt förordar utredningsmännen att vad i ifrågavarande författningar
sägs om Kungl. Maj :t i stället skall, då fråga är om anställningshavare
vid riksdagens verk, avse delegerade. Utredningsmännen anser emellertid,
att delegerade bör erhålla befogenhet att förordna att prövning av
fråga, som eljest skolat ankomma på delegerade, i stället skall verkställas
av annan myndighet vid riksdagens verk.

Utredningsmännen har vidare förutsatt att delegationen för pensionsutbetalning,
vilken såvitt angår den Kungl. Maj:t underställda statsförvaltningen
kommer att få handlägga frågor om tillämpning av det nya systemet
för samordning av personalpension och förmåner på grund av socialförsäkring
m. in., skall få motsvarande uppgifter jämväl beträffande pensionärer
vid riksdagens verk. Även i andra hänseenden bör enligt utredningsmännens
uppfattning möjlighet hållas öppen för medverkan från andra statliga
myndigheters sida i fråga om pensioneringen vid riksdagens verk. Utredningsmännen
förutsätter att Kungl. Maj:t skall äga att, på framställning av
delegerade, meddela härför erforderliga föreskrifter.

Utredningsmännen framhåller, att i sak samma övergångsreglering som
för statsförvaltningen i övrigt hör gälla vid riksdagens verk, men att därutöver
kan erfordras särskilda bestämmelser på grund av tidigare speciella
förhållanden vid dessa verk. Med hänsyn härtill föreslår utredningsmännen
att delegerade skall erhålla bemyndigande att meddela övergångsbestämmelser
till pensionsregleringen för riksdagens verk. Vidare anser utredningsmännen
att delegerade hör tillerkännas bemyndigande att — i likhet med
vad i proposition 1959: 151 föreslås för Kungl. Maj:t — vidtaga av pensionsregleringen
betingade ändringar i pensions- och avlöningsbestämmelser.

Utredningsmännens förslag innefattar även att kompensation för förhöjda
pensionsavgifter skall tillkomma tjänstemännen vid riksdagens verk efter
samma grund och från samma tidpunkt som gäller inom statsförvaltningen
i övrigt samt att delegerade skall erhålla bemyndigande att besluta härom.

Bankontskottets utlåtande nr 42 år 1959

Vad angår pensionsförmåner som utgår enligt nuvarande bestämmelser
förutsätter utredningsmännen att samma regler skall gälla vid riksdagens
verk som för den Kungl. Maj :t underställda statsförvaltningen och att riksdagen
skall tillerkänna delegerade motsvarande bemyndigande som skall tillkomma
Kungl. Maj:t att genomföra denna omreglering.

Slutligen har utredningsmännen föreslagit att delegerade skall erhålla
enahanda befogenhet som tillkommer Kungl. Maj:t att bevilja pension i särskilda
fall, där pensionsrätt inte föreligger enligt gällande pensionsbestämmelser.

Med överlämnande av utredningsmännens förslag (Bilaga) samt av protokoll
fört vid överläggningarna den 27 april 1959 mellan utredningsmännen
och representanter för tjänstemännens huvudorganisationer anför delegerade
för egen del följande.

Såsom av det föregående framgår överensstämmer nuvarande pensionsbestämmelser
för tjänstemän och arbetare vid riksdagens verk, om man bortser
från vissa relativt oväsentliga undantag, helt med vad som gäller för
den Kungl. Maj:t underställda statsförvaltningen. Utredningsmännens förslag
innebär att detta förhållande skall bestå även i fortsättningen och
ytterligare markeras genom att statens pensionslöneförordning, statens allmänna
tjänstepensionsreglemenle och kungörelsen om förordnandepension
skall göras direkt tillämpliga vid riksdagens verk.

Delegerade biträder vad utredningsmännen sålunda och i övrigt föreslagit.
Enligt delegerades uppfattning innebär förslagen, vilka godtagits av
tjänstemännens huvudorganisationer, såväl reellt som formellt en tillfredsställande
lösning för riksdagens verk.

Utskottet. Nuvarande pensionsbestämmelser för tjänstemän och arbetare
vid riksdagens verk överensstämmer — om man bortser från relativt oväsentliga
undantag — helt med vad som gäller för den Kungl. Maj :t underställda
statsförvaltningen. Delegerades förslag innebär att detta förhållande
kommer att bestå även i fortsättningen; statens pensionslöneförordning, statens
allmänna tjänstepensionsreglemente och kungörelsen om förordnandepension
föreslås bli direkt tillämpliga vid riksdagens verk. Med hänsyn till
vad delegerade anfört och de upplysningar utskottet i övrigt inhämtat anser
sig utskottet böra biträda delegerades förslag. Utskottet har icke någon erinran
mot vad som föreslagits angående bemyndigande för delegerade att
förordna i fråga om tillämpning av statens pensionslöneförordning och statens
allmänna tjänstepensionsreglemente in. in. beträffande anställningshavare
vid riksdagens verk. Då delegerades framställning ej heller i övrigt givit
anledning till erinran hemställer utskottet,
att riksdagen må

A. besluta att en pensionsreglering för anställningshavare
vid riksdagens verk skall genomföras enligt i princip samma
grunder som gäller för andra anställningshavare i statens
tjänst,

B. bemyndiga delegerade för riksdagens verk att i huvud -

Bankoutskottets utlåtande nr 42 år 1959

saklig överensstämmelse med det vid utredningsmännens
betänkande såsom bilaga A fogade förslaget förordna i fråga
om tillämpning av statens pensionslöneförordning och statens
allmänna tjänstepensionsreglemente m. m. beträffande
anställningshavare vid riksdagens verk, samt

C. besluta att delegerade för riksdagens verk skall såvitt
angår dessa verk äga befogenhet motsvarande den, som enligt
riksdagens bemyndigande tillkommer Kungl. Maj :t, att i
anslutning till statens allmänna tjänstepensionsreglemente
eller eljest meddela särskilda bestämmelser eller beslut i
frågor rörande statlig personalpensionering och därmed sammanhängande
frågor samt om kompensation för höjda folkpensionsavgifter.

Stockholm den 19 maj 1959

På bankoutskottets vägnar:

F. I. BOO

Närvarande:

från första kammaren: herrar Boo, Larsson, Nils Theodor, Domö,
Strandler, Larsson, Åke, och Danmans;

från andra kammaren: herrar Sköldin, Regnéll, Eliasson i Sundborn,
Bengtsson i Landskrona, Carbell, Ågren, Lindahl och Nordgren.

590911 Stockholm 1959, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Bankoutskottets utlåtande nr Jf2 år 1959

Bilaga

Till Delegerade för riksdagens verk

Genom beslut den 25 april 1958 uppdrogo delegerade för riksdagens verk
åt bankdirektören i riksbanken Hjalmar Ekengren och expeditionschefen
i civildepartementet Folke Ericson att verkställa utredning angående en
pensionsreglering för anställningshavare vid riksdagens verk i anslutning
till den pensionsreglering för anställningshavare vid statsförvaltningen i
övrigt, varom förslag framlagts genom propositionen 1958: 157.

Enligt det nämnda dag hos delegerade förda protokollet vore det angeläget
att de föreslagna nya pensionsbestämmelserna för statsförvaltningen
i övrigt bringades i tillämpning vid riksdagens verk som om de automatiskt
varit gällande vid dessa verk. Innan delegerade framlade förslag till riksdagen
om tillämpning för riksdagens verk av det nya pensionssystemet,
borde emellertid närmare utredas, om och i vad mån särbestämmelser kunde
vara erforderliga för dessa verk. Det finge ankomma på utredningsmännen
att bereda vederbörande personalorganisationer vid riksdagens verk
tillfälle att framföra sina synpunkter, i den mån för riksdagens verk
speciella frågor förelåge, som berörde till dessa organisationer ansluten
personal. Utredningen skulle om möjligt bedrivas så skyndsamt, att förslag
i ärendet kunde föreläggas riksdagen under 1958.

I enlighet med erhållet bemyndigande ha utredningsmännen åt e. o. byrådirektören
i statens pensionsanstalt K.-E. Renström uppdragit att vara
sekreterare vid utredningen.

Efter behandlingen vid 1958 års riksdag av frågan om pensionsreglering
vid den allmänna statsförvaltningen m. m. återstodo vissa frågor, beträffande
vilka fortsatta överläggningar förutsattes skola äga rum med vederbörande
huvudorganisationer och som därefter skulle komma att bli föremål
för riksdagsbehandling. De sålunda återstående frågorna berörde delvis
de nya huvudförfattningarna rörande pensioneringen. Med hänsyn härtill
funno utredningsmännen erforderligt att låta anstå med avlämnande av
förslag i fråga om pensionsreglering för riksdagens verk till dess att större
klarhet vunnits beträffande dessa frågor. Sedan berörda överläggningar
lett fram till en den 25 mars 1959 träffad överenskommelse mellan representanter
för civildepartementet och för huvudorganisationerna, ha emellertid
förslag i hithörande frågor framlagts för riksdagen i en den 10 april

Bankoutskottets utlåtande nr 1^2 år 1959

1959 beslutad proposition, nr 151. Berörda hinder för utredningens avslutande
har därmed bortfallit.

Utredningsmännen få härmed till fullgörande av uppdraget överlämna
förslag rörande pensionsreglering för anställningshavare vid riksdagens
verk. Såsom av förslagen närmare framgår ha överläggningar förekommit
mellan utredningsmännen, å ena sidan, och representanter för Statstjänarkartellen,
Statstjänstemännens riksförbund, Sveriges akademikers centralorganisation
och Tjänstemännens centralorganisations statstjänstemannasektion,
å andra sidan, varvid från organisationernas sida godtagits vad utredningsmännen
förklarat sig vilja förorda hos delegerade för riksdagens
verk. Innebörden härav överensstämmer helt med de nu överlämnade förslagen.

Stockholm den 27 april 1959

Hjalmar Ekengren Folke Ericson

/K.-E. Renström

Bankoutskottets utlåtande nr Jf2 år 1959

Förslag angående pensionsreglering för anställningshavare vid
riksdagens verk

I. Gällande pensionsbestämmelser för anställningshavare inom
den allmänna statsförvaltningen oeh vid riksdagens verk

Nu gällande pensionsbestämmelser för statsanställda inom den Kungl.
Maj:t underställda förvaltningen har i stort sett ägt tillämpning sedan
den 1 juli 1947. De för reguljär pensionering avsedda bestämmelserna innefattas
väsentligen, vad beträffar tjänstemännen i 1947 års allmänna tjänsteoeh
familjepensionsreglementen (1947: 416 och 417) och vad beträffar arbetarpersonalen
i 1947 års tjänste- och familjepensionsreglementen för
arbetare (1947: 422 och 423), under det att föreskrifter angående en pensionering
enligt mera summariska grunder av viss arbetarpersonal, som
saknar pensionsrätt i egentlig mening, meddelats i en särskild kungörelse
(1947: 490). Härutöver har i anslutning till pensionsreglementena utfärdats
kungörelser med dels övergångsbestämmelser, dels tillämpningsföreskrifter
till reglementena. Bland mera väsentliga ändringar, som vidtagits efter
tillkomsten av nu berörda författningar, må här nämnas, att systemet med
fix pensionsålder och anstånd med avsked uteslutande i mån av medgivande
frän myndighets sida år 1951 ersattes med ett system med pensioneringsperioder,
som innebär att normalt den anställde själv inom en viss latitud
äger bestämma tidpunkt för avgång med ålderspension. Bestämmelserna
om periodsystemet har såvitt angår tjänstemännen inte intagits i själva
tjänstepensionsreglementet utan meddelats i en särskild förordning (1951:
335) jämte till denna anslutande tillämpningsföreskrifter, utfärdade i författningsform
eller genom kungl. brev. Slutligen gäller, att Kungl. Maj:t
av riksdagen bemyndigats att i särskild ordning besluta om pension i individuella
fall, närmast sådana i vilka pension ej kan utgå enligt nu nämnda
författningsbestämmelser.

Även för anställningshavare vid riksdagens verk har nuvarande pensionsbestämmelser
i stort sett ägt tillämpning sedan den 1 juli 1947. Tjänstemännen
vid dessa verk har inordnats under särskilda av riksdagen antagna
pensionsreglementen, betecknade som 1947 års tjänste- och familjepensionsreglementen
för riksdagens verk. I förstnämnda reglemente har, i motsats
till vad fallet är beträffande motsvarande för den allmänna statsförvaltningen
gällande reglemente, år 1951 inarbetats bestämmelser om pensioneringsperioder.
För arbetarpersonalen vid riksdagens verk har 1947 års
tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare och förenämnda kungörelse
1947: 490 med föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal
i statens tjänst gjorts direkt tillämpliga, dock med vissa tilllägg
och undantag. I övrigt har delegerade för riksdagens verk med stöd
av särskilt riksdagsbemyndigande meddelat olika övergångs- och tilläggsbestämmelser
till pensionsbestämmelserna. Delegerade har däremot inte
åt sig utverkat något bemyndigande att besluta om pension i individuella
fall, motsvarande det som tillkommer Kungl. Maj:t, med påföljd att sådana
pensionsfrågor fått särskilt underställas riksdagens prövning.

Bankoutskottets utlåtande nr tf2 år 1959

Oavsett hur pensionsbestämmelserna för anställningshavare vid riksdagens
verk författningstekniskt utformats kan de sägas i allt väsentligt
vara av samma innebörd som de bestämmelser, som gäller för övriga statsanställda.
Vissa skiljaktigheter föreligger likväl.

Till viss del är skiljaktigheterna föranledda av olikheter mellan de personalkategorier,
som finnes inom statsförvaltningen i allmänhet och vid
riksdagens verk. Å ena sidan är naturligt nog antalet personalkategorier,
för vilka erfordras speciella bestämmelser, mindre vid riksdagens verk än
inom hela statsförvaltningen i övrigt. I den män som separata pensionsbestämmelser
utfärdats för riksdagens verk har det självfallet ansetts
onödigt att i dessa medtaga stadganden för andra kategorier än som nu
finnes vid dessa verk. Å andra sidan har ansetts påkallat att i viss, ehuru
förhållandevis obetydlig utsträckning meddela speciella bestämmelser för
riksdagens verk, till vilka direkt motsvarighet saknas inom den allmänna
statsförvaltningen. Sålunda har för riksdagens justitie- och militieombudsmän
meddelats vissa speciella regler i fråga om såväl förutsättningarna
för rätt till pension som grunderna för beräkningen av förmånerna. Vidare
har för ledamot av riksbankens direktion och för riksgäldsdirektören meddelats
särskild bestämmelse om bibehållande av pensionsrätten i fall, där
dylik tjänsteman på grund av tillträde av statsrådsämbete blir obehörig
att inneha sin tjänst. Sistnämnda bestämmelse motsvaras för övrigt av en
särregel i 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente, tillämplig för bl. a.
fall då justitieråd eller regeringsråd tillträder statsrådsämbete. Även på
ett par andra punkter föreligger detaljavvikelser i materiellt hänseende.

Till en annan del är avvikelserna betingade av de organisatoriska förhållandena.
Dessa har exempelvis medfört behov av olika föreskrifter i
fråga om vilken myndighet som skall meddela beslut i olika hänseenden beträffande
pensioneringen eller med denna sammanhängande frågor.

I övrigt inskränker sig skillnaderna mellan pensionsbestämmelserna för
statsförvaltningen i allmänhet och för riksdagens verk till vad som är föranlett
av olikheter i fråga om inom de båda områdena tidigare gällande
bestämmelser. Då pension i allmänhet grundas på ett långvarigt tjänsteinnehav
blir naturligt nog ofta olika pensionsbestämmelser successivt tilllämpliga
under anställningstiden, och då nya pensionsbestämmelser införes
kan det inte undvikas att behov uppkommer att i ett eller annat hänseende
modifiera dessa genom övergångsbestämmelser varigenom beaktas vad
som tidigare gällt för ifrågavarande anställningshavare. Till följd av att
överensstämmelsen mellan pensionsbestämmelserna för statsförvaltningen
i allmänhet och för riksdagens verk under tidigare skeden varit långt mindre
utpräglad, har övergångsbestämmelserna för de båda områdena kommit att
uppvisa vissa olikheter. Sålunda gäller övergångsstadganden för riksdagens
verk, till vilka motsvarighet saknas inom statsförvaltningen i övrigt, för
vissa anställningshavare personligen, nämligen i fråga om tjänstemän bestämmelser
om särskild pensionsålder för kvinnliga befattningshavare i
vissa lönegrader och i fråga om vissa arbetare vid riksbankens pappersbruk
och sedeltryckeri bestämmelser om speciella pensionsunderlag. Därjämte
finnes vid riksdagens verk övergångsbestämmelser, som har mer
eller mindre påtagliga motsvarigheter inom den allmänna statsförvaltningen.

Bankoutskottets utlåtande nr Jf2 år 1959

II. Pensionsregleringen för anställningshavare inom den allmänna
statsförvaltningen

Enligt beslut vid 1958 års riksdag (prop. B 31 jämförd med A 157; SU
B 52; rskr B 79) skall den 1 juli 1959 genomföras en pensionsreglering för
statsanställda m. fl. enligt av riksdagens godkända grunder. Kungl. Maj :t
har genom nämnda beslut — som inte har avseende å anställningshavare
vid riksdagens verk — erhållit en rad bemyndiganden att meddela bestämmelser
rörande pensionsregleringen och med denna sammanhängande frågor.
Olika återstående frågor har därefter upptagits i den till innevarande
ars riksdag avlåtna propositionen nr 151. I denna har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat förslag till statens
pensionslöneförordning, varjämte hemställts om bemyndigande för Kungl.
Maj:t att meddela vissa bestämmelser i ytterligare ett antal avseenden angående
pensioneringen och därmed sammanhängande frågor.

1958 års riksdagsbeslut och 1959 års proposition i ämnet innebära sammanfattningsvis,
såvitt angår statsanställda,

I) beträffande personalgrupper som skall direkt omfattas av pensionsregleringen: A)

att Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen antaga ett vid prop. 1959: 151
fogat förslag till statens pensionslöneförordning,

B) att Kungl. Maj:t bemyndigats utfärda statens allmänna tjänstepensionsreglemente
i huvudsaklig överensstämmelse med ett såsom bilaga A
vid prop. 1958: 157 fogat författningsförslag samt hemställt om bemyndigande
att vid reglementets utfärdande vidtaga ändringar i förhållande till
nämnda förslag i huvudsaklig överensstämmelse med ett såsom bilaga A
vid prop. 1959: 151 fogat förslag,

C) att Kungl. Maj:t hemställt om bemyndigande att utfärda kungörelse
med särskilda bestämmelser angående tillämpningen av statens allmänna
tjänstepensionsreglemente beträffande vissa ordinarie, medelst förordnande
för viss tid tillsatta tjänster m. fl. i huvudsaklig överensstämmelse med
ett såsom bilaga C vid prop. 1959: 151 fogat förslag,

D) att Kungl. Maj:t bemyndigats vidtaga redaktionella m. fl. ändringar
i statens allmänna tjänstepensionsreglemente under de förutsättningar och
i den omfattning, som gäller beträffande avlöningsreglementena, och hemställt
om motsvarande bemyndigande beträffande bilagan till statens pensionslöneförordning
samt den under C) nämnda kungörelsen ävensom om
bemyndigande att vidtaga av pensionsregleringen betingade ändringar i
pensions- eller avlöningsförfattningar, utfärdade med stöd av riksdagens
beslut, samt

E) att Kungl. Maj:t bemyndigats att med iakttagande av i prop. 1958:
157 angivna huvudgrunder utfärda erforderliga övergångs- och tilläggsbestämmelser
till statens allmänna tjänstepensionsreglemente samt med
hänsyn till vad i prop. 1959:151 förordats hemställt om generellt bemyndigande
att meddela de tilläggs- och övergångsbestämmelser, som erfordras
för genomförande av pensionsregleringen;

II) beträffande pensioner enligt nuvarande eller tidigare pensionsbestämmclser: -

Bankoutskottets utlåtande nr lf2 år 1959

A) att Kungl. Maj:t bemyndigats att i överensstämmelse med vad i
prop. 1958:157 förordats meddela bestämmelser angående särskilda grunder
för samordning av folkpension och ifrågavarande pensioner samt hemställt
om bemyndigande att meddela de bestämmelser, som erfordras för
genomförande av i prop. 1959: 151 förordad anordning med basbelopp beträffande
pensioner, beviljade enligt dessa ”äldre” bestämmelser, samt

B) att Kungl. Maj:t bemyndigats att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i prop. 1958: 157 förordats utfärda erforderliga bestämmelser angående
särskild omreglering av pensioner till sådana personer, som under
tiden den 1 april 1958—den 30 juni 1959 avgått med rätt till pension, samt
av motsvarande familjepensioner;

III) beträffande pensionsförmåner beviljade enligt nya eller äldre bestämmelser:
att Kungl. Maj:t hemställt om bemyndigande att i huvudsaklig
överensstämmelse med vad i prop. 1959: 151 förordats angående gemensam
utbetalning av personalpension och folkpension m. m. meddela de föreskrifter,
som må befinnas erforderliga.

Enligt särskilt beslut av 1958 års riksdag (1958 års statsverksprop. B
bil. 2, p. 2, och bil. 14 jämförda med prop. A 158, SU B 14 och 12, rskr B 11
och 10) skall fr. o. m. den 1 januari 1957 kompensation enligt vissa grunder
utgå för höjda folkpensionsavgifter. Kungl. Maj :t har bemyndigats att meddela
närmare föreskrifter om beräkning och utbetalning av dylik kompensation
m. m. Föreskrifter angående kompensation för år 1957 har meddelats
i kungörelsen 1958: 577.

Beträffande den allmänna bakgrunden till pensionsregleringen må erinras
om följande.

Även om de bestämmelser, i vilka det nu gällande pensionssystemet för
statsanställda inom den Kungl. Maj:t underställda förvaltningen är innefattat,
endast är ett tiotal år gamla, har själva pensionssystemet i grundläggande
hänseenden bestått i princip oförändrat under avsevärt längre
tid. 1947 års pensionsreglering, vid vilken de nuvarande reglementena infördes,
innebar nämligen i huvudsak endast sadana ändringar i dittills gällande
bestämmelser, som erfordrades för att anpassa pensionsförmånernas
storlek med hänsyn till löneläget efter den samtidiga löneregleringen och
för att åstadkomma en viss samordning med de folkpensioner, som enligt
år 1946 fattat beslut skulle börja utgå år 1948. Redan vid 1947 års pensionsreglering
stod det likväl klart, att en ingående och förutsättningslös prövning
av grunderna för den statliga personalpensioneringen borde göras.
De redan då aktuella frågorna berörde alla sidor av pensioneringsproblemet,
sasom pensioneringens personella tillämplighet, förutsättningarna för att
pensionsförmåner av olika slag skall utgå och avvägningen i olika hänseenden
av förmånernas storlek.

Till det anförda kom dessutom efter hand omständigheter, som var okända
då den statliga personalpensioneringen med dess i jämförelse med annan
personalpensionering höga nivå och traditionella system med efterreglering
av beviljad pension i huvudsaklig takt med allmän löneökning på sin tid
utformades. Vid 1947 års pensionsreglering hade man närmast räknat med
folkpensionerna som nominellt fixa belopp. Som bekant dröjde det emellertid
inte länge förrän indexreglering av folkpensionerna genomfördes, och
dessutom tillkom realhöjningar av folkpensionerna i olika etapper. Genom

Bankoutskottets utlåtande nr 1/2 år 1959

planerna angående den fortsatta utbyggnaden av folkpensioneringen och
aktualiserandet av frågan om allmän tilläggspensionering har problemställningarna
beträffande den statliga personalpensioneringen i grunden förändrats.

Beträffande pensionsreglering sarbetet må nämnas följande.

Den översyn av det statliga personalpensionssystemet, som sålunda erfordrades,
har utförts av 1951 års pensionsutredning. Samtidigt med att
allmänna pensionsberedningen framlade sitt betänkande om utbyggnad av
folkpensioneringen och angående tilläggspensionering (”Förbättrad pensionering”,
SOU 1957:7) avlämnade 1951 års pensionsutredning principförslag
angående samordning av statlig personalpensionering och olika
former av allmän pensionering.

Efter en förutsättningslös diskussion av frågorna om motiven för samordning
av personalpensionering och allmän pensionering och en inventering
av olika möjligheter att uppnå ett ur skilda synpunkter lämpligt verkande
samordningssystem, varvid diskuterades såväl en samordning på
socialförsäkringssidan som en samordning på personalpensionssidan, förordade
1951 års pensionsutredning enhälligt — och utan erinran från pensionsberedningens
olika ledamöter, som beretts tillfälle att i förväg ta del
av förslaget — att samordningen skulle ske på personalpensionssidan med
tillämpning av vad som betecknades som bruttometoden. Enligt denna skall
i princip samordning med alla slags socialförsäkringsförmåner — såväl
vad beträffar folkpensionering och yrkesskadeförsäkring m. m. som i fråga
om en allmän tilläggspensionering —- åstadkommas genom att personalpensioneringen
utformas så att den lämnar garanti för att de berörda pensionstagarna
skall uppnå sammanlagda förmåner enligt ett visst bestämt
förmånssystem. Detta förmånssystem borde enligt utredningens förslag
bestämmas efter förhandlingar med personalorganisationerna.

I utredningens förslag angående införande av bruttometoden ingick även
ett förordande av gemensam utbetalning av statlig personalpension och förmåner
på grund av allmän pensionering.

I överensstämmelse med vad 1951 års pensionsutredning förordat har
det nya statliga pensionssystemet i allt väsentligt utformats på grundval
av förhandlingar med de statsanställdas huvudorganisationer. Under det
att i tidigare sammanhang vederbörande statliga utredningsorgan fullgjort
sitt uppdrag genom avlämnande av särskilt betänkande i ämnet har därvid
kommit till användning anordningen, att ett arbetsutskott inom 1951 års
pensionsutredning enligt uppdrag av chefen för civildepartementet stått
till departementschefens förfogande vid pensionsförhandlingarna och direkt
medverkat vid dessa.

De överläggningar angående pensionsregleringen, som sålunda upptogs
mellan representanter för å ena sidan civildepartementet och å andra sidan
Statstjänarkartcllen, Statstjänstemännens riksförbund, Sveriges akademikers
centralorganisation och Tjänstemännens centralorganisations statstjänstemannasektion,
ledde den 26 mars 1958 till eu uppgörelse angående
huvudgrunderna för ett nytt statligt personalpensionssystem, överenskommelsen
innefattas till denna del i förslag till statens allmänna tjänstepensionsrcglcmentc
och till stålens pensionslöneförordning. Vidare avser över -

Bankoutskottets utlåtande nr Jf2 år 1959

enskommelsen vissa grunder angående dels folkpensionssamordning beträffande
pensioner enligt de hittillsvarande bestämmelserna, dels omreglering
av pensioner i fall, där avgången ägt rum under tiden den 1 april
1958— den 30 juni 1959, dels kompensation för höjning av folkpensionsavgifterna.

1958 års förut nämnda riksdagsbeslut innebar i sak, att överenskommelsen
— som träffats under förbehåll av Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande
— godtogs av statsmakterna. Vad beträffar statens pensionslöneförordning
förutsattes dock, att förslag angående dennas lydelse senare
skulle underställas riksdagen för antagande.

Det vid 1958 års riksdag fattade pensionsregleringsbeslutet — som över
huvud taget inte avsåg sådana icke-statliga anställningshavare, som f. n.
pensioneras genom statens pensionsanstalt med tillämpning av det s. k.
SPA-reglementet — innebar inte heller i övrigt en helt uttömmande reglering
av de inom den allmänna statsförvaltningen föreliggande pensionsfrågorna.
Sålunda lämnades vid nämnda beslut den frågan öppen, huruvida
i det nya pensionssystemet skulle ingå s. k. förordnandepensionsrätt,
innefattande bl. a. viss rätt till genast börjande pension vid frivillig förtidsavgång.
Vidare erfordras komplettering av fjolårets beslut, som gäller
huvudgrunderna för det nya pensionssystemet, med ställningstagande till
en rad frågor angående den närmare utformningen av pensionsreformen.
Dessa frågor är till stor del av den arten, att de med stöd av riksdagens bemyndigande
kan avgöras av Kungl. Maj:t, men vissa av dem har dock ansetts
böra underställas riksdagen. Bl. a. har ansetts böra för riksdagen
anmälas vissa frågor angående omläggning av systemet för anpassning av
äldre pensioner efter utvecklingen av å ena sidan den allmänna prisnivån
och ä andra sidan folkpensionsförmånerna m. m. ävensom vissa spörsmål,
vilka sammanhänger med den förut nämnda anordning med gemensam utbetalning
av personalpension och folkpension m. m., som vid beslutet om
pensionsreformen förutsattes skola genomföras.

Beträffande de sålunda efter 1958 års beslut kvarstående frågorna har
förekommit ytterligare överläggningar mellan representanter för civildepartementet
och för personalorganisationerna i samband med det fortsatta
pensionsregleringsarbetet. Jämväl härvid har arbetsutskottet inom
1951 års pensionsutredning medverkat. Den 25 mars 1959 har — under förbehåll
för godkännande av Kungl. Maj:t och riksdagen — träffats överenskommelse
i bl. a. de frågor, som är beroende av riksdagens beslut. Överenskommelsen
avser bl. a. slutligt förslag till statens pensionslöneförordning,
förslag till ändringar i det vid prop. 1958: 157 fogade förslaget till
statens allmänna tjänstepensionsreglemente och förslag i frågan om förordnandepensionsrätt.
Ändringarna i förslagen till pensionslöneförordning
och pensionsreglemente är väsentligen föranledda av att dessa författningar
nu avses skola gälla även för de förut nämnda icke-statliga SPA-grupperna.

Förslag i enlighet med överenskommelsen i dessa frågor jämte vissa
andra med pensionsregleringen sammanhängande frågor av i huvudsak administrativ
art har härefter genom prop. 1959: 151 anmälts för riksdagen
och är nu föremål för dess prövning.

Bankoutskottets utlåtande nr Jf2 år 1959

III. Den beslutade pensionsregleringens huvudsakliga materiella
innebörd

A. Pensionsförhållandena för personal, som omedelbart omfattas av pensionsregleringen Såsom

framgår av det föregående skall den nya pensioneringen regleras
genom två huvudförfattningar, statens allmänna tjänstepensionsreglemente
(SPR) och statens pensionslöneförordning. Tjänstepensionsreglementet
innehåller bestämmelser om såväl egen- som familjepensionsrätt, och termen
tjänstepension får ett i enlighet härmed förändrat innehåll, så att däri
innefattas statlig personalpensionsrätt över huvud på grund av anställning
inom reglementets tillämpningsområde. Till de nämnda huvudförfattningarna
ansluter enligt prop. 1959: 151 den förenämnda kungörelsen angående
förordnandepensionsrätt. Härtill skall komma tilläggs- och övergångsbestämmelser.
Denna författningsmässiga reglering innebär en stark
koncentration av bestämmelserna i förhållande till den nuvarande anordningen
med ett jämförelsevis stort antal författningar för skilda tillämpningsområden.
På grund av att det nya pensionssystemet omspänner ett
mycket stort område med vitt skilda verksamhetsgrenar och organisationsförhållanden
m. m. har emellertid i de nya pensionsförfattningarna förutsatts
skola ingå särskilda bestämmelser för vissa förvaltningsområden
och personalgrupper. Vad angår pensionsreglementet är särbestämmelserna
upptagna i en särskild paragraf -—■ 17 § enligt det vid prop. 1959: 151
fogade författningsförslaget ■—• varjämte i den bilaga till reglementet, som
förutsättes i nämnda förslag, markeras i vilka fall respektive särbestämmelser
är tillämpliga. Från dessa specialbestämmelser bortses i det
följande.

Pensionsreglementets tillämpningsområde. Förutsättningar för reglementets
tillämpning (1 och 3 §§ reglementet samt bilagan till reglementet).
Det nya pensionsreglementet skall, såvitt angår den Kungl. Maj :t underställda
statsförvaltningen, omfatta all lönegradsplacerad personal och
arbetarpersonal med i princip minst halvtidstjänstgöring. ”Arvodister”
m. fl. skall, om de i fråga om arbetsuppgifter och tjänstgöringsförhållanden
är jämförliga med lönegradsplacerade tjänstemän, kunna genom särskilda
beslut av Kungl. Maj:t inordnas under reglementet, varvid erforderliga
undantag från eller tillägg till reglementet skall kunna göras. Anledningen
till att gruppen arvodister inte automatiskt får pensionsrätt är, att
denna grupp är mycket heterogent sammansatt och att inom densamma
finnes anställningshavare, för vilka gäller helt andra förhållanden än för
reguljära tjänstemän. Kungl. Maj:t har genom ett den 20 mars 1959 dagtecknat
cirkulär (nr 72) anmodat statsmyndigheterna att ingiva uppgifter
för prövning av fråga om pensionsrätt för nu berörda anställningshavare.
Vid den fortsatta behandlingen av dessa frågor kommer enligt cirkuläret
överläggningar med vederbörande personalorganisationer att i erforderlig
omfattning upptagas genom civildepartementets försorg.

De nya grunderna angående pensioneringens tillämplighet innebär beträffande
tjänstemän i huvudsak en utvidgning att omfatta andra kategorier
än innehavare av ordinarie och extra ordinarie tjänst, varjämte pen -

Banko ut skottets utlåtande nr )2 år 1959

sionsrätt skall tillkomma ordinarie tjänstemän tillsatta medelst förordnande
tills vidare, vilka f. n. inte har pensionsrätt i nämnda egenskap. Vad angar
arbetare innebär det nya systemet såtillvida en utsträcknng av pensionsrätten
som även sådana arbetare, som hittills endast kunnat få pension
enligt de s. k. summariska pensionsbestämmelserna, får formlig pensionsrätt
enligt det nya reglementet.

För ordinarie och extra ordinarie tjänstemän skall liksom f. n. pensionsrätten
vara direkt knuten till anställningsformen. Beträffande andra anställningshavare
är inträdet av pensionsrätt beroende av att vissa särskilda
villkor är uppfyllda. Delvis är härvid fråga om sådana villkor, som i praktiken
gäller även för innehavare av ordinarie eller extra ordinarie tjänst
på grund av förutsättningarna för innehav av sådan tjänst, men därutöver
har som särskilt villkor för pensionsrätt angivits, att tjänstgöring skall
ha fullgjorts i viss minsta omfattning. Detta villkor angående kvalifikationstid
— som i motsats till motsvarande för arbetare nu gällande villkor
skall upprätthallas fortlöpande — innebär, att anställningshavaren skall
under den senaste perioden av 36 kalendermånader i anställning som avses
i reglementet kunna åberopa tjänstgöring (eller vad därmed enligt särskilda
regler likställes) under sammanlagt minst 21 eller, för den som tidigare
varit underkastad statliga pensionsbestämmelser, 9 månader.

Enligt reglementet äger Kungl. Maj:t, där så finnes påkallat med hänsyn
till förhållandena inom visst förvaltningsområde eller särskilda skäl
därtill eljest föreligger, förordna, att i stället för vad i reglementet angives
i fråga om halvtidstjänstgöring och kvalifikationstid skall helt eller delvis
gälla andra villkor beträffande sysselsättningsgrad och tidigare fullgjord
tjänstgöring. Det har förutsatts, att avvikelse frän reglementets villkor angående
minst halvtidstjänstgöring och kvalifikationstid i allmänhet inte
skall göras. Möjligheten att meddela särbestämmelser har tillskapats med
tanke på dels vissa personalgrupper, som hittills kunnat enligt reglemente
eller särskilda bestämmelser tillerkännas pension vid något lägre sysselsättningsgrad
än halvtid, dels vissa slags anställningar, vid vilka arbetsförhållandena
är sådana, att de i reglementet intagna bestämmelserna inte
lämpligen kan tillämpas beträffande dem.

Av g äng sskyldighet m. m. (tf och 5 §§ reglementet). Nuvarande system
med pensioneringsperioder bibehålies, likaså nu gällande principer angående
anställningarnas inplacering i de skilda pensioneringsperioderna. Vad
beträffar anordningen med anstånd med avsked slopas dock nuvarande formella
begränsning av anståndstidens längd, och vidare underlättas anståndsfrågornas
behandling genom viss procedurmässig förenkling.

De nya reglerna om avgångsskyldighet på grund av sjukdom innebär
vissa ändringar i förhållande till vad som nu gäller. Å ena sidan utvidgas avgångsskyldigheten
så att den kan göras gällande jämväl gentemot den, som
varit sjukledig under två år och beträffande vilken enligt medicinalstyrelsens
bedömande föreligger såväl sannolikhet för att han inte kan återinträda
i arbete inom ytterligare ett år som ovisshet angående vidare utveckling
av arbetsförmågan. Å andra sidan göres rätten till sjukpension generellt
beroende av att anställningshavaren av vederbörande myndighet förklaras
skyldig att avgå. Rätten till sjukpension skall m. a. o. inte såsom
f. n. kunna vara betingad av rent medicinska indikationer, utan för att
rätten skall uppkomma erfordras dessutom, att det inte befinnes lämpligt

Bankoutskottets utlåtande nr 42 år 1959

att bibehålla vederbörande i anställningen eller att överföra honom till
annan med statlig pensionsrätt förenad anställning.

Enligt gällande bestämmelser har den som sjukpensionerats rätt att uppbära
sjukpension även om han skulle ha tillfrisknat och fått ny anställning.
Enligt de nya grunderna skall Kungl. Maj :t kunna i sådana fall förordna om
att sjukpension skall upphöra att utgå, under förutsättning att sjukpensionstagaren
kan erbjudas ny anställning inom det statliga pensioneringsomrädet,
vilken är likvärdig med den anställning han innehade vid sjukpensioneringen.

Pensionsrätt ens allmänna innebörd (6 § reglementet). Såsom i det föregående
angivits grundas personalpensionsrätten enligt det nya reglementet
på den s. k. bruttometoden i vad gäller samordning av personalpensionen
med folkpension eller annan pension eller ersättning, som utgår på grund
av socialförsäkring eller därmed jämförlig anordning. Innebörden härav
är, att i de enligt reglementet avvägda förmånerna skall enligt vissa regler
ingå de socialförsäkringsförmåner m. m. av nyss avsett slag, som samtidigt
ma tillkomma pensionstagaren. I form av personalpension utgår m. a. o.
vad som i varje särskilt fall och vid varje särskild tidpunkt erfordras för
att den med personalorganisationerna avtalade bruttonivån (vilken i princip
avser de sammanlagda förmånerna av personalpension och allmän pension)
skall uppnås. De pensionsförmåner, som tillkommer de berörda pensionstagarna,
blir på grund av bruttosystemet i princip opåverkade av utvecklingen
av folkpensionering och annan allmän pensionering.

Bruttosystemet kommer i reglementet till formellt uttryck i 6 §. I bruttonivan
skall ingå alla förmåner på grund av folkpensionering och annan
socialförsäkring, i den mån inte Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens beslut
annat föreskrivit. De överenskommelser, som i samband med arbetet
pa detaljutformningen av pensionsregleringen träffats mellan representanter
för civildepartementet och för de statsanställdas huvudorganisationer,
innefattar bl. a. ett förslag till tilläggsbestämmelser till 6 S reglementet
angående de närmare grunderna för samordningen. Förslaget finnes i sammandrag
redovisat i den till årets riksdag avlåtna propositionen nr 151.
De praktiskt viktigaste undantagen från den rena bruttometoden är, dels
att beträffande reglementsförmån, som är avkortad på grund av tjänsteärsbrist,
inte skall i bruttobeloppet inräknas större belopp av socialförsäkringsförmån
än det belopp, sådan förmän skulle ha haft, om den avkortats

1 samma grad som reglementsförmånen, dels att för änka och frånskild
hustru skall från samordning ”friläggas” för tid före 67 ars ålder hälften
av ett belopp lika med folkpensionens ”äktamakebelopp” och för tid därefter
hälften av vederborandes folkpension.

Den omständigheten att i tilläggsbestämmelser till 6 >; reglementet skall
särskilt uppräknas de socialförsäkringsförmåner m. m., med vilka samordning
skall ske, innebär inte att någon ändring är avsedd i fråga om de i 6 §
angivna samordningsprinciperna, enligt vilka varje socialförsäkringsförmån
skall ingå i bruttopensionsförmånerna, om och i den män ej Kungl.
Maj :t med stöd av riksdagens beslut annat föreskrivit. Preciseringen i tillläggsbestämmelscrna
av vilka socialförsäkringsförmåner, som vid varje
tid skall beaktas, är betingad av bl. a. administrativa skäl. Vid tillkomst
av nya socialförsäkringar m. m. skall således tilläggsbestämmelserna kompletteras
beträffande de nya förmånerna, om inte annat särskilt beslutas.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 8 samt.

Bankoutskottets utlåtande nr )2 år 1959

Pensionsrätten för ''partiellt arbetsföra (8 § reglementet). De partiellt
arbetsföras ställning i pensionshänseende förbättras enligt det nya systemet.
Anställda av dena kategori får sålunda samma rätt som andra anställda
till ålderspension och från 65 års ålder utgående livränta samt sadana
pensionsförmåner i övrigt, beträffande vilka bristen i hälsotillståndet
finnes uppenbarligen sakna betydelse. Rätt till sjuk- och familjepensionsförmåner
enligt reglementet förvärvas inte i andra fall av partiellt arbetsföra,
med mindre detta följer av särskilda föreskrifter härom, som Kungl.
Maj :t avses skola meddela. Frågan om utformningen av sådana föreskrifter
har ännu ej upptagits till behandling vid de överläggningar mellan representanter
för civildepartementet och för personalorganisationerna, som ingår
som ett led i det pågående pensionsregleringsarbetet.

Pensionsunderlag (pensionslöneför ordning en och 9 § reglementet). I fråga
om avvägningen av pensionernas storlek med hänsyn till vederbörandes
löneställning innebär de nya pensioneringsgrunderna stora förändringar i
både formellt och reellt hänseende.

Enligt nuvarande bestämmelser gäller i fixa belopp angivna pensionsunderlag
för de olika lönegraderna m. m. Dessa pensionsunderlag motsvarar,
oavsett vederbörandes stationeringsort, i princip två tredjedelar av
den för ortsgrupp 2 gällande grundlönen enligt 1947 års löneplan, med vissa
modifikationer, bl. a. på grund av de i underlagen inarbetade s. k. utjämningstilläggen,
vilka sammanhänger med det nuvarande systemet för folkpensionssamordningen.
Underlagen utgör ett slags grundbelopp av pension,
till vilka kan läggas s. k. rörligt tillägg. För nu utgående statliga pensioner
beräknas det rörliga tillägget efter 80 procent av tilläggsunderlaget, vilket
i allmänhet sammanfaller med pensionsunderlaget men för högre pensioner
begränsas genom en maximering till 1100 kronor för månad.

Den nuvarande pensionsunderlagskonstruktionen har en speciell betydelse
för bestämningen av livräntornas storlek. Då livräntorna inte är förenade
med rörligt tillägg, har de livränteförmåner, vartill rätt uppkommit under
de senare åren — fr. o. m. år 1951, då det rörliga tillägget höjdes från
den sedan år 1947 gällande nivån — undan för undan minskat i relation till
samtidigt nybeviljade pensioner.

Vad beträffar pensionförmånernas beroende av löneförändringar mot
slutet av anställningstiden gäller f. n., att vid bestämmande av ålders- och
förtidspension samt tjänstelivränta pensionsunderlaget inte får överstiga
en tredjedel av sammanlagda beloppet av de högsta underlag, som må ha
varit gällande för vederbörande på grund av lönegradsplaceringen under i
allmänhet de tre sista åren före avgången.

Enligt det nya reglementets bestämmelser om pensionsförmånernas beroende
av löneförhållandena gäller i stort sett följande.

Underlag för beräkningen är såvitt angår tjänsteman den för honom gällande
pensionslönen, som i allmänhet är lika med den faktiskt lönen på stationeringsorten,
dock lägst lönen för ortsgrupp 3, i slutlöneklassen inom den
lönegrad, som är tillämplig för honom i innehavd tjänst (vikariatslöneförordnande).
En maximering som berör de högsta lönegraderna finnes även
enligt det nya systemet, men denna maximering är inte grundad på ett
nominellt belopp utan är knuten till de vid varje tid gällande lönerna för
vissa lönegrader.

Liksom enligt nuvarande regler är det enligt de nya grunderna löneställ -

Bankoutskottets utlåtande nr )2 år 1959

ningen vid avgången, som skall beaktas vid beräkningen av förmånerna.
Enligt det nya reglementets terminologi utgöres pensionsunderlaget av den
vid avgången gällande pensionslönen, dock högst vad som motsvarar ett på
visst sätt beräknat medeltal av pensionslönerna mot slutet av anställningstiden.
Medeltalsberäkningen, som vid bestämmande av pension ifrågakommer
endast där pensionslönen ändrats till följd av lönegradsförändring eller
motsvarande, gäller i allmänhet en sammanhängande period av fem år närmast
före avgången. Vid bestämning av pension skall alla i medeltalsberäkningen
ingående pensionslöner beaktas med de belopp, som för ifrågavarande
lönegrader (motsvarande) gäller vid avgången. Vid bestämmande
av livränteförmäner skall däremot beräkningsunderlaget i princip utgöras
av medeltalet av de faktiska pensionslönerna för femårsperioden närmast
före avgången. De nya grunderna innebär att livränteförmånerna avsevärt
förbättras. Reglerna om medeltalsberäkning gäller, i motsats till vad som nu
ar fallet, för alla former av pensionsförmåner. Vid beräkning av sjukpension
och familjepension skall emellertid medeltalsberäkning inte ske annat
än där pensionsfallet inträffat inom femårsperioden närmast före pensioneringsperiodens
övre gräns eller där — på sätt i det följande angives i
fråga om övergångsanordningarna — olika pensionslöner gällt för en och
samma lönegrad inom femårsperioden närmast före pensionsfallet.

Genomförandet av principen om att den faktiska lönen skall vara pensionsgrundande
har med hänsyn till ortsgrupperingen av lönerna ansetts
kräva en särskild anordning, genom vilken av pensionssystemets konstruktion
betingade tendenser till flyttningar till högre ortsgrupper motverkas
och flyttningar till lägre ort,sgrupper inte alltför mycket försvåras. Anordningen
innebär i princip, att en pensionslöneförändring på grund av flyttning
till annan ortsgrupp påverkar pensionsunderlaget med en femtondel
för varje ar efter omstationeringen och alltså inte slår igenom helt förrän
femton är efter denna.

För kollektivavtalsanställda bibehålies för pensionsberäkningen en anknytning
till vissa för tjänstemän gällande underlag. För tillämpningen av
den i det föregående beskrivna pensionslönekonstruktionen avses arbetarpersonalen
bli inplacerad i sju särskilda pensionslöneklasser. Inplaceringen
skall göras enligt av statens avtalsnämnd fastställda grunder. Angående
dessa har preliminär överenskommelse träffats mellan avtalsnämnden och
vederbörande huvudorganisation.

De förut berörda reglerna angående medeltalsberäkningen av pensionslönerna
under femårsperioden närmast före avgången skall äga tillämpning
även i fråga om den nivåförändring, som inträder vid övergången på de nya
bestämmelserna. Det har härvidlag förutsatts, att en särskild övergångsbestämmelse
skall meddelas, vilken i princip bygger på att de nya grunderna
angående pensionslöner skall tillämpas beträffande tid frän den 1
april 1958 och att för tid dessförinnan skall anses ha gällt pensionslöner,
som tekniskt direkt motsvarar de tidigare pensionsförmånerna.

Tjänstärsberäkning (10 § reglementet). Enligt nu gällande grunder har
anställningshavare i princip rätt att som tjänstår tillgodoräkna tid, då
han har varit underkastad statligt pensionsreglemente. Annan tid, dä han
har haft statstjänst eller motsvarande anställning, tillgodoräknas i regel
till högst tvä tredjedelar. I fråga om statsanställd arbetare är sådan 2/3-tillgodoräkning författningsreglerad. Beträffande tjänsteman prövas där -

Bankoutskottets utlåtande nr )2 år 1959

emot i regel frågan om tillgodoräkning av Kungl. Maj:t på framställning i
varje särskilt fall. Härvid brukar bl. a. inte medges tillgodoräkning för livränta.

De nya grunderna innebär i princip en utvidgning av rätten att tillgodoräkna
statlig anställningstid, då pensionsrätt inte förelegat, till att generellt
avse, för tid före reglementets ikraftträdande två tredjedelar av tiden
och för tid därefter hela tiden med undantag av högst 21 månader. På grund
av att författningsenlig tillgodoräkningsrätt kommer att föreligga, blir
tjänstårsberäkningsfrågorna i allmänhet delegerade till pensionsmyndigheterna.

Tid, varunder gällt avkortad tjänstgöring, tillgodoräknas — där anställningen
avsett minst halvtidstjänstgöring — med en reduktion som svarar
mot avkortningen. Eu särskild regel har införts i syfte att ett skäligt förhållande
mellan deltids- och heltidsanställdas pensionsförmåner skall uppkomma
även vid längre anställningstider än 30 år.

Förutsättningar för egenpensionsförmåner. Förmånernas storlek (11 och
12 H reglementet). De befintliga pensionsformerna invalidpension och sjukpension
sammanslås till en, som benämnes sjukpension. Bestämmelserna
om förtidspension utsträckes till att gälla även arbetare. Förtidspension,
som f. n. i regel inte kan ifrågakomma med mindre antalet tjänstår uppgår
till 30, skall kunna beviljas även om antalet tjänstår inte är högre
än 20. Pensionen skall kunna börja utgå från senare tidpunkt än avgångstidpunkten.

De nuvarande för vissa tjänster, som tillsättes medelst förordnande för
viss tid m. fl., tillämpliga s. k. förordnandepensionsgrunderna (innefattande
bl. a. viss rätt till genast börjande pension vid frivillig förtidsavgång)
bibehålies i princip oförändrade beträffande innehavare av nuvarande förordnandetjänster
av sådant slag. Bestämmelserna härom intages i en särskild
kungörelse angående tillämpningen av SPR på ifrågavarande förordnandetjänstermän.
Vid inrättande av nya förordnandetjänster skall särskilt
prövas, om de särskilda förordnandepensionsbestämmelserna skall
vara tillämpliga.

Egenpensionsförmåns belopp skall bero av dels pensionsunderlaget och
dels förhållandet mellan det tillgodoräknade och det för hel pensionsförmån
erforderliga antalet tjänstår. Hel pension — som enligt nu gällande bestämmelser
är lika med pensionsunderlaget jämte förekommande rörligt
tillägg — utgöres enligt de nya grunderna för tid före 67 års ålder av 65
procent av pensionsunderlaget. Vid 67 års ålder ökas hel egenpension med
en särskild åldersförhöjning av 75 kronor för månad.

Det för hel pensionsförmån erforderliga antalet tjänstår skall i regel
vara detsamma som nu. Det har dock förutsatts, att för hel pensionsförmån
skall — utom där de nuvarande förordnandepensionsgrunderna bibehålies
i princip oförändrade — erfordras minst hälften av reguljärt erforderliga
30 tjänstår.

Pensionsförmån till den som inte har fullt antal tjänstår skall, där ej förutnämnda
kungörelse angående förordnandetjänstemän är tillämplig, genomgående
vara avkortad i proportion till tjänstårsbristen. Nu gällande
reducering vid fastställande av livränta grundad på mindre än 30 tjänstår
(”1/10 %-regeln”) slopas.

F. n. beräknas invalidpension som hel ålderspension — oavsett hur starkt

Bankoutskottets utlåtande nr J/2 år 1959

avkortad ålderspensionen skulle ha blivit, om vederbörande hade kunnat
kvarstå i tjänst och bli berättigad till sådan pension — och sjukpension som
högst tre fjärdedelar av hel ålderspension för den, som inte redan uppnått
flera tjänstår än som svarar häremot. Enligt det nya reglementet skall
motsvarande pension i regel ha samma belopp som den ålderspension, som
skulle ha uppnåtts vid kvarstående till pensioneringsperiodens övre gräns.

Förtidspension minskas enligt gällande bestämmelser för varje kvartal,
som vid avgången återstår till pensionsåldern, med viss del av det enligt
ålderspensionsgrunderna beräknade beloppet. Denna minskning upphör vid
pensionsålderns inträde. Enligt SPR är motsvarande beloppsminskning något
mindre, men den är å andra sidan bestående.

Förutsättningar för familjepensionsförmåner. Förmånernas storlek (13
och 11/ §§ reglementet). Familjepensionsrätten utsträckes att gälla även för
sådana grupper, som nu inte har denna förmån. Detta blir av betydelse för
efterlevande efter arbetare, som pensioneras enligt de s. k. summariska pensionsbestämmelserna
(1947: 490), och för kvinnlig arbetares efterlevande
make.

Gällande villkor i fråga om anställningshavares ålder vid ingående av
äktenskap har slopats för det fall, att maken genom äktenskapet förlorat
•rätt till familjepension, som utgått på grund av statliga pensionsbestämmelser,
eller maken tidigare varit gift med anställningshavaren, innan denne
överskridit åldersgränsen. Domstolsförordnande angående pensionsrätt
för frånskild make skall enligt föreslaget kunna göras även vid senare tillfälle
än då skillnadsdomen ges. Vidare skall två förordnanden kunna gälla
samtidigt, om förmånsberättigad efterlevande make inte finnes. Adoptivbarn
kan nu få familjepension efter såväl "naturliga föräldrar som adoptivföräldrar.
SPR innebär däremot, att familjepensionsrätt efter naturliga föräldrar
inte tillkommer barn, som vid anställningshavarens frånfälle var
adopterat av annan, med mindre denne var anställningshavarens make.

Familjepensionsförmånens belopp skall i princip, till skillnad mot vad
som nu gäller, enligt SPR beräknas direkt på grundval av egenpensionsförmänens
belopp. Normalbeloppet — som utgår till ensam förmånsberättigad
— utgör sålunda, om anställningshavaren vid fränfället var underkastad
reglementet, hälften av sjukpensionens belopp. Efter den, som vid fränfället
uppbar egenpensionsförmån eller efter avgång från i reglementet avsedd
anställning ägde rätt att framdeles få egenpensionsförmån, skall
familjepensionsformånen utgöra hälften av motsvarande egenpensionsförman.
Den särskilda äldersförhöjningen av egenpensionsförmän skall dock
inte beaktas vid beräkning av familjepensionsförmån.

Under tid, då mer än en förmånsberättigad finnes, höjes normalbeloppet.
Om de berättigades antal är 2, 3, 4, 5 o. s. v. beräknas familjepensionen
efter följande antal procent av normalbeloppet, nämligen 140, 160, 180, 200

o. s. v. Motsvarande procenttal är enligt nu gällande bestämmelser 150,
170, 190, 210 o. s. v., varvid emellertid är att märka att normalbeloppet
(familjepensionstalet) är relativt sett lägre än i det nya pensionssystemet.

Vid överenskommelsen om det nya pensionssystemet förutsattes, att vissa
nu övergångsvis gällande särskilda familjepensionsbestämmelser för tidigare
delägare i av staten övertagna familjepensionskassor in. fl. alltjämt
skall gälla. I den mån för en anställningshavare enligt de omedelbart före
det nya reglementets ikraftträdande gällande statliga pensionsbestämmel -

Bankoutskottets utlåtande nr )2 år 1959

serna förelåg rätt till familjepensionsförmäner för änka, även om anställningshavaren
vid äktenskapets ingående fyllt 60 år, eller för barn längre
än till 19 års ålder eller skolat föreligga rätt till hel familjepension, oavsett
antalet tjänstår, förutsättes sålunda motsvarande skola gälla vid det nya
reglementets tillämpning beträffande anstallningshavaren.

Förändring av beviljad egenpensions och familjepensions belopp (15 §
reglementet). Enligt 15 § SRP skall bruttobeloppet av beviljad egenpension
eller familjepension förändras i den mån Kungl. Maj:t och riksdagen härom
beslutar. Denna bestämmelse avser den anpassning av utgående pensioner,
som hittills åstadkommits genom det rörliga tillägget. Det har förutsatts,
att förändringen av enligt reglementet beviljade pensioner skall
fastställas genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen efter det att de
statsanställdas huvudorganisationer beretts tillfälle till överläggningar i
ämnet.

Utbetalning av pensionsförmåner, m. m. (16 § reglementet). Genom 1958
års riksdagsbeslut angående pensionsregleringen för den allmänna statsförvaltningen
m. m. bemyndigades Kungl. Maj :t att meddela de administrativa
föreskrifter, som befunnes erforderliga för genomförande av vid förhandlingsöverenskommelsen
förutsatt anordning med gemensam utbetalning
av personalpensionsförmåner och folkpension m. m. Motiven för anordningen
med gemensam utbetalning sammanhänger med såväl praktisktadministrativt
som psykologiskt betingade förhållanden. I förstnämnda
hänseende är att märka, att bruttosystemet under alla förhållanden kräver
en rapportering av uppgifter mellan personalpensionsmyndigheten och pensionsstyrelsen
m. fl. verk.

Vad angår sistnämnda förhållande har det ansetts vara angeläget att genom
gemensam utbetalning av de olika förmånerna förebygga onödigt missförstånd
hos pensionärerna om samordningens sakliga innebörd. Gemensam
utbetalning har förutsatts skola införas beträffande såväl ”äldre” som
”nya” pensioner.

Redan före riksdagsbeslutet tillkallade Kungl. Maj:t en utredningsman
med uppgift att undersöka de med den gemensamma utbetalningen förknippade
problemen. Vidare har Kungl. Maj:t förordnat, att fr. o. m. den 1
januari 1959 skall finnas ett särskilt provisoriskt förvaltningsorgan, delegationen
för pensionsutbetalning. Denna har att handlägga frågor rörande
förvaltningsarbetet i samband med förberedelserna för utbetalningsreformen
och skall sedermera svara för den gemensamma utbetalningen, intill
dess man slutligt tagit ställning till frågan om vilket organ, som skall handha
utbetalningen.

Enligt vad föredragande departementschefen anfört vid anmälan av prop.
1959: 151 kommer det inte att bli möjligt för delegationen att redan från
tidpunkten för genomförandet vid halvårsskiftet i år av det nya pensionssystemet
överta utbetalningen av samtliga personalpensioner. Delegationen
skall emellertid successivt, efter hand som de tekniska förutsättningarna
härför är för handen, överta utbetalningen. Såvitt nu kan bedömas skall utbetalningsarbetet
kunna överföras till delegationen under loppet av innevarande
är i fråga om sådana pensionstagare, som samtidigt uppbär både
personalpension och folkpension. Det har emellertid ansetts praktiskt lämpligt
att så snart ske kan centralisera även utbetalningen beträffande andra
l^ensionstagare till en enda myndighet.

Bankoutskottets utlåtande nr 42 år 1959

Genom nämnda prop. 151 har hemställts om bemyndigande för Kungl.
Maj:t att besluta angående vissa detaljfrågor angående samordningen
rn. m., som uppkommer vid genomförandet av den gemensamma utbetalningen,
och att vidta de särskilda anordningar, som kan befinnas erforderliga
på grund av att det under en kortare tid efter ikraftträdandet av det
nya pensionssystemet blir nödvändigt att betala ut personalpension och folkpension
m. m. var för sig.

Ändring sskyldighet (18 § reglementet). Anställningshavare, som omfattas
av det nya reglementet, skall vara skyldig att underkasta sig ändrade
bestämmelser i de hänseenden, om vilka i reglementet förmäles.

Ikraftträdande m. m. Det nya pensionsreglementet förutsättes träda i
kraft den 1 juli 1959, då vad i tidigare utfärdad författning finnes stridande
mot reglementets bestämmelser skall upphöra att gälla, såvitt angår den
som kan bli underkastad det nya reglementet.

På grund av förut nämnda särskilda regler angående medeltalsberäkning
av förmånerna kommer övergången till den nya pensionsnivån att, efter
hand som avgång sker, äga rum stegvis under en treårsperiod, räknad från
ikraftträdandet. Ehuru det nya systemet kollektivt sett ger inte oväsentligt
högre förmåner än det nuvarande, kan de nya huvudbestämmelserna i och
för sig i vissa särskilda fall leda till något lägre förmåner än de nuvarande
reglerna. Vid de överläggningar, som förekommit med personalorganisationerna
har på grund härav upptagits frågor rörande övergångsbestämmelser
för nyss avsedda fall, därvid överenskommelse träffats angående
övergångsanordningar, bl. a. syftande till att minskningar i förmånerna på
grund av övergång till det nya systemet skall undvikas. Bestämmelser i
ämnet torde komma att utfärdas av Kungl. Maj:t med stöd av bemyndigande
av 1958 års riksdag.

B. Pensions förhållandena för personal, som inte omedelbart omfattas av
pensionsrcgleringen

Den personal, som inte omedelbart omfattas av pensionsregleringen —
främst nuvarande pensionstagare och blivande familjepensionärer efter
dessa — beröres av pensionsregleringen i två eller, beträffande vissa av
dem, i tre avseenden.

För det första skall hittillsvarande anordning med grundbelopp och rörligt
tillägg för framtiden utbytas mot en anordning med basbelopp, vilka
frän tid till annan förändras enligt samma teknik som sedan flera år kommit
till användning på löneområdet och som även skall användas beträffande
pensioner enligt det nya pensionssystemet. Till utgångspunkt för basbeloppskonstruktionen
tages summan av pensionernas grundbelopp för månad
och rörligt tillägg, beräknat enligt år 1958 gällande grunder. Denna
summa — som i fråga om pension, vilken har skilda grundbelopp för tid
före och från 67 års ålder, blir olika stor beträffande begynnelse- respektive
slutpension och som får ett särskilt värde beträffande förtidspension
för tid intill pensioneringsperiodens nedre gräns — utgör 1958 års basbelopp
och tjänar som beräkningsunderlag för den 2-procentiga höjning av
pensionerna, som enligt prop. 1959: 152 avses skola komma till stånd för
1959. Den på detta sätt erhållna summan utgör 1959 års basbelopp. Efter
varje framtida förändring av pensionerna skall på nämnda sätt gälla nya
basbelopp, vilka framkommer genom motsvarande förändring av närmast

Bankoutskottets utlåtande nr Jf2 år 1959

dessförinnan gällande basbelopp. Förslag rörande basbeloppskonstruktionen
har förelagts riksdagen i den till innevarande års riksdag avlåtna
propositionen nr 151.

För det andra skall samordningen av ifrågavarande pensioner med folkpension
fr. o. m. den 1 juli 1959 regleras med tillämpning av en teknik, som
nära ansluter till bruttometoden. För ändamålet skall beaktas en s. k. riktnivå,
som utgöres av ett enligt särskilda regler bestämt pensionsbelopp, i
princip beräknat som om det nya pensionssystemet trätt i kraft ett år och
ett kvartal (motsvarande tiden 1 april 1958—30 juni 1959) före avgången
från anställningen och fråga varit om 3-ortspension. Enligt basbeloppssystemet
beräknade pensioner skall inte minskas med hänsyn till folkpension,
med mindre de sammanlagda förmånerna annars skulle överskjuta
riktnivan. Där detta skulle bli fallet, skall däremot personalpensionerna,
om inte annat följer av vissa övergångsbestämmelser, minskas med det
överskjutande folkpensionsbeloppet. En eventuell sådan minskning skall
emellertid göras endast i fråga om tilläggsförmåner till grundbeloppet, vilket
sålunda liksom hittills under alla förhållanden skall vara intakt. Ifrågavarande
anordning, som grundar sig på 1958 års beslut om pensionsregleringen,
varvid Kungl. Maj:t bemyndigats meddela bestämmelser i ämnet,
har detaljbehandlats i den med huvudorganisationerna den 25 mars 1959
träffade överenskommelsen.

För det tredje skall enligt 1958 års pensionsregleringsbeslut omräkning
av pensioner beviljade enligt bestämmelser, gällande före det nya reglementets
ikraftträdande, i förekommande fall få ske som om det nya pensionssystemet
trätt i kraft redan den 1 april 1958, därvid omräkningsresultatet
skall fä beaktas med avseende å pensionstid, som infallit efter den 30 juni
1959. I prop. 1959: 151 har förutsatts, att resultatet av sådan omräkning
skall påverka pensionen endast när det är till förmån för pensionstagaren
samt att omräkningarna skall göras så snart som möjligt och vara avslutade
under innevarande år.

I detta sammanhang må nämnas, att jämförelsen mellan å ena sidan äldre
personalpension jämte folkpension m. m. och å andra sidan motsvarande
riktpensions bruttobelopp jämte utanför detta eventuellt liggande folkpension
m. m. inte enbart avser en viss tidpunkt utan skall göras kontinuerligt.
Motsvarande gäller i fråga om beaktandet av förut nämnda omräkning beträffande
de s. k. 5-kvartalspensionerna. Tekniskt skall den fortlöpande
jämförelsen mellan de olika alternativen åstadkommas med hjälp av de
elektroniska databehandlingsmaskiner, som disponeras för den centrala
pensionsutbetalningen. Denna förutsättes i prop. 1959: 151 inte kunna komma
till stånd redan den 1 juli 1959 men avses skola bli genomförd före årsskiftet
1959/60.

Slutligen må nämnas, att sådan tjänsteman, som på grund av att han
därom uttryckt önskan inte blivit underkastad statens löneförordning och
som inte på grund av Kungl. Maj :ts särskilda medgivande blir underkastad
det nya reglementet, skall, där ej Kungl. Maj :t och riksdagen annorlunda
beslutar, jämlikt föreskrifterna i punkt 4 övergångsbestämmelserna till
löneförordningen kvarstå å för honom närmast före den 1 juli 1957 tilllämpliga
löne- och pensionsbestämmelser i den lydelse dessa hade vid utgången
av år 1956, intill dess han må bliva underkastad förordningen. Nå -

Bankoutskottets utlåtande nr 42 år 1959

gon ändring i fråga om rörligt tillägg på pension eller däremot svarande
anordning avses inte komma till stånd för sådan tjänsteman.

C. Kompensation för förhöjd folkpensionsavgift

Da överenskommelse träffades om statstjänstemännens löner för åren
1957 och 1958, rådde enighet om att förhandlingar om kompensation för
höjda folkpensionsavgifter skulle upptagas i samband med de då förestående
pensionsförhandlingarna och om att den kompensation, varom överenskommelse
härvid kunde komma att träffas, skulle kunna utgå fr. o. m.
den 1 januari 1957. Enligt den år 1958 träffade pensionsöverenskommelsen
och riksdagens beslut samma år skall kompensation för höjda folkpensionsavgifter
utgå fr. o. m. sistnämnda dag, i vad avser tid före ikraftträdandet
av det nya reglementet till enligt hittillsvarande grunder pensionsberättigad
tjänsteman och i vad avser tid efter ikraftträdandet till tjänsteman,
som ar underkastad reglementet. Kompensationen skall gälla så stor de!
av folkpensionsavgiften, som belöper på avgiftsprocenten till den del denna
överskjuter 1,8. Beräkning och utbetalning av kompensation skall ske på
grundval av skattesedel, utvisande slutlig skatt. Kompensation utgår ej till
tjänsteman, vars anställning upphört före den tidpunkt, då kompensation
skall utbetalas. Bestämmelsen angående nu avsedd kompensation till
tjänstemän inom den allmänna statsförvaltningen och till vissa icke-statli°t
anställda tjänstemän (folk- och småskollärare m. fl.) har vad beträffar år
1957 meddelats genom kungörelsen 1958: 577.

För statsanställda arbetare har kompensationsfrågan kollektivavtalsmässigt
reglerats enligt i sak samma grunder som för statstjänstemannen.

IV. Utredningsmännens yttrande och förslag. Med vederbörande
personalorganisationer förda överläggningar

Utvecklingen av den statliga personalpensioneringen har gått i riktning
mot allt större enhetlighet. Detta gäller i såväl reellt som formellt hänseende.
Tidigare föreliggande olika saklösningar för olika förvaltningsområden
och pei sonalgrupper har i samband med pensionsregleringar skärskådats
bl. a. ur synpunkten huruvida de härvid uppkomna olikheterna vid en saklig
granskning kan anses motiverade, och som följd härav har dessa olikheter
numera i mycket stor utsträckning eliminerats. Härtill har också
medverkat det förhållandet, att pensionsfrågorna numera brukar regleras
i anslutning till överläggningar med de anställdas huvudorganisationer.
Samtidigt har den tidigare i viss utsträckning tillämpade metoden att meddela
de angående pensionering erforderliga bestämmelserna i författningar
tillämpliga för olika förvaltningsområden och personalgrupper alltmer fått
vika för en anordning med ett fåtal författningar, mellan vilka bestämmelserna
i stället uppdelats efter sitt ur pensionssynpunkt relevanta sakinnehåll.

Denna utveckling har, såvitt angår den Kungl. Maj:t underställda statsförvaltningen,
numera lett fram till ur såväl reell som formell synpunkt i
princip enhetliga pensionsbestämmelser för hela pensioneringsomrädet.
Er. o. m. den 1 juli 1959 skall genomföras en allmän pensionsreglering för

Bankoutskottets utlåtande nr 42 år 1959

hela området. Denna avser en genomgripande omläggning av pensionssystemet.
Den medför en önskvärd utjämning av pensionsförhållandena olika
personalgrupper emellan. Ställning tages till vissa tidigare bristfälligt eller
inte alls reglerade frågor, framför allt till den betydelsefulla frågan om i
vilken män och på vilket sätt samordning skall ske mellan å ena sidan statlig
personalpension och å andra sidan folkpension och andra förmåner på
grund av socialförsäkring m. m. Pensionsregleringen medför förbättringar
i olika hänseenden för de anställda, bl. a. genom att ur ortsgruppssynpunkt
högre löner än 2-ortslöner lägges till grund för pensionsavvägningen, att
familjepensionsförmånema förbättras och att förmånerna vid frivillig förtidsavgång
beräknas efter förhöjda underlag. Huvudbestämmelserna skall
finnas i dels en statens pensionslöneförordning, antagen av Kungl. Maj:t
och riksdagen, dels ett pensionsreglemente, statens allmänna tjänstepensionsreglemente,
som Kungl. Maj:t avses utfärda med stöd av riksdagens
bemyndigande och vars huvudgrunder underställts riksdagen. Till dessa
båda författningar skall tills vidare komma en tredje huvudförfattning, en
kungörelse innehållande särskilda bestämmelser angående tillämpningen av
statens allmänna tjänstepensionsreglemente beträffande vissa ordinarie,
medelst förordnande för viss tid tillsatta tjänster m. fl. Denna kungörelse
avses också skola utfärdas med stöd av riksdagens bemyndigande och få
ett innehåll, som i huvudsak överensstämmer med ett för riksdagen redovisat
författningsförslag.

Vad beträffar pensionsförhållandena för anställningshavare vid riksdagens
verk anser utredningsmännen till en början uppenbart, att dessa i
materiellt hänseende bör i princip överensstämma med vad som i motsvarande
hänseende gäller för övriga statsanställda. I pensionshänseende bör
alltså lönegradsplacerad tjänst vid riksdagens verk likställas med sådan
statlig lönegradsplacerad tjänst, å vilken statens allmänna avlöningsreglemente
äger tillämpning, och arbetaranställning vid riksdagens verk likställas
med arbetaranställning i annan statens tjänst. Vidare bör sådan möjlighet
finnas att förordna, att tjänstepensionsrätt och avgångsskyldighet i
samband med pensionering skall föreligga vid annan anställning vid riksdagens
verk, som skall finnas i motsvarande fall inom statsförvaltningen i
övrigt. Samma bestämmelser om förordnandepensionsrätt, som skall tills
vidare gälla för vissa tjänstemän inom den Kungl. Maj:t underställda förvaltningen,
bör också i sak gälla vid riksdagens verk.

Fråga uppkommer härvid huruvida nyssnämnda författningar — statens
pensionslöneförordning, statens allmänna tjänstepensionsreglemente och
förenämnda kungörelse om förordnandepensionsrätt — bör formligen gälla
även vid riksdagens verk eller om i sak med dem överensstämmande särskilda
bestämmelser bör utfärdas med avseende å pensioneringen vid riksdagens
verk. Såsom nyss nämnts förutsättes det, att de nämnda författningarna
skall tillkomma under direkt medverkan från riksdagens sida.
Pensionslöneförordningen skall till ordalydelsen vara antagen av riksdagen,
och pensionsreglementet och förordnandepensionskungörelsen skall i princip
ha ett av riksdagen godkänt sakinnehåll. Den omständigheten, att författningarna
utfärdas av Kungl. Maj:t, bör självfallet inte förhindra att
beslut fattas av riksdagen om att de skall vara direkt tillämpliga vid riksdagens
verk. I den reviderade lydelse av pensionsreglementet, som förelagts
riksdagen genom den till innevarande års riksdag avlåtna propositionen nr

Bankoutskottets utlåtande nr 7/2 år 1959

151, har möjligheten av en sådan anordning direkt förutsatts, i det att i 1 §
2 mom. reglementet stadgats, att reglementets bestämmelser — ävensom
särskilda bestämmelser, innefattande tillägg till eller undantag från reglementet
— skall i den utsträckning riksdagen förordnar gälla i fråga om
anställning vid riksdagens verk. För övrigt har, såsom förut nämnts, 1947
års tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare samt den enligt
av riksdagen godkända huvudgrunder utfärdade kungörelsen 1947: 490
redan nu fått direkt tillämplighet vid riksdagens verk. Detsamma gäller
statens löneförordning.

Enligt utredningsmännens uppfattning är det uteslutande en praktisk
fråga, huruvida de allmänna pensionsförfattningarna bör göras direkt tilllämpliga
vid riksdagens verk eller särskilda bestämmelser bör utfärdas för
dessa. Det sistnämnda tillvägagångssättet skulle innebära en onödig dubbtyr.
Det har självfallet inte kunnat helt undvikas att i statens allmänna
tjänstepensionsreglemente fått medtagas en rad specialbestämmelser för
vissa personalgrupper vid den Kungl. Maj:t underställda förvaltningen
rn. m., som i och för sig inte är erforderliga för riksdagens verk, men dessa
specialbestämmelser har sammanförts i en särskild avdelning av reglementet
och behöver därför inte tynga en tillämpning av reglementet vid riksdagens
verk. Det är vidare att märka, att det nya reglementet i långt mindre
utsträckning än de motsvarande tidigare reglementena innehåller administrativa
föreskrifter, som replierar på speciella förhållanden inom den
Kungl. Maj:t underställda förvaltningen och som skulle behöva sättas ur
kraft vid en tillämpning inom riksdagens verk. En granskning har visat, att
det endast i mycket begränsad utsträckning kan vara erforderligt att för
författningarnas tillämpning vid riksdagens verk föreskriva tillägg till eller
undantag från dem.

Härtill kommer, att det i vissa avseenden är förenat med direkta fördelar
att tillämpa samma författningar som de i allmänhet gällande. En splittring
av bestämmelserna om anställningsförmåner på olika författningar
e. d. ger anledning till en del särskilda spörsmål, som inte blir aktuella vid
tillämpandet av gemensamma bestämmelser. Detta är av betydelse inte
minst i pensioneringssammanhang, där en anställningshavares övergång
från ett pensioneringsomräde till ett annat eljest kan aktualisera särskilda
samordningsfrågor. Vid eventuella framtida ändringar i pensionssystemet
måste det dessutom innebära en onödig omgång, om separat riksdagsbehandling
av samma frågor skulle ske dels beträffande den Kungl. Maj:t
underställda förvaltningen och dels beträffande riksdagens verk.

På nu anförda skäl har utredningsmännen funnit sig böra förorda, att
beslut fattas om att statens pensionslöneförordning, statens allmänna
tjänstepensionsreglemente och den nyssnämnda förordnandepensionskungörelsen
skall tillämpas beträffande anställningar vid riksdagens verk. Att
sä sker synes även överensstämma med vad delegerade i de för utredningen
lämnade direktiven uttalat om angelägenheten av att de nya bestämmelserna
bringades i tillämpning vid riksdagens verk som om de automatiskt varit
gällande för dessa verk.

Vad härefter angår de specialbestämmelser i materiellt hänseende, som
vid denna lösning blir för riksdagens verk erforderliga, får utredningsmännen
— som i det följande återkommer till frågor av administrativ och liknande
art — framhålla följande.

Bankoutskottets utlåtande nr Jf2 ar 1959

1. Pensionsreglementet

a. Enligt statens allmänna tjänstepensionsreglemente blir reglementet
automatiskt tillämpligt på ordinarie och extra ordinarie tjänstemän samt,
om visst villkor om fullgjord kvalifikationstid är uppfyllt, på innehavare av
annan lönegradsplacerad tjänst samt arbetare. I övrigt förutsättes, att frågan
huruvida reglementet skall vara tillämpligt skall vara föremål för särskild
prövning, varvid, om pensionsrätt skall föreligga, beslut kan fattas
om att särskilda bestämmelser skall gälla, innefattande tillägg till eller undantag
från reglementet. Vad nu sagts bör gälla även i fråga om anställningshavare
vid riksdagens verk. Särskild föreskrift härom erfordras med
hänsyn till utformningen av 1 § pensionsreglementet.

b. För närvarande gäller enligt tjänstepensionsreglementet för riksdagens
verk, att om ledamot av riksbankens direktion eller riksgäldsdirektör
avgår från sin tjänst för tillträdande av statsrådsämbete, skall, så länge
han i oavbruten följd innehar sådant ämbete eller innehar befattning i statens
tjänst, som ej är förenad med tjänstepensionsrätt, eller av Kungl. Maj :t
meddelat uppdrag, för vilket ersättning av statsmedel utgår, i pensionshänseende
så anses, som om han alltjämt kvarstode i förstnämnda tjänst. En
motsvarande bestämmelse bör gälla även vid tillämpningen av statens allmänna
tjänstepensionsreglemente. I överensstämmelse med vad som enligt
en i 17 § reglementet under punkt 1 a införd tilläggsbestämmelse till 1 §
gäller för justitieråd eller regeringsråd bör för nu berörda fall föreskrivas,
att vederbörande må, så länge han i oavbruten följd innehar tjänst eller
uppdrag, som nu nämnts, dock längst intill utgången av den månad varunder
han uppnår 67 års ålder, vara underkastad reglementet som om han
alltjämt vore ledamot av riksbankens direktion respektive riksgäldsdirektör.

c. Enligt 5 § första stycket c) statens allmänna tjänstepensionsreglemente
kan avgångsskyldighet åläggas den som genom lagakraftägande dom
befunnits skyldig till förfarande, varå avsättning kunnat följa, men jämlikt
5 kap. 5 eller 6 § strafflagen förklarats fri från ansvar eller ådömts
nedsatt straff. Denna bestämmelse bör av samma skäl som hittills föranlett
undantagande från nu gällande motsvarande bestämmelse inte ha avseende
å riksdagens justitieombudsman, riksdagens militieombudsman eller den
som är fullmäktig i riksbanken eller i riksgäldskontoret.

2. Förord)iandepensionskungörelsen

a. I fråga om rätt till förordnandepension för annan än riksdagens justitieombudsman
och riksdagens militieombudsman gäller f. n., att med oavbrutet
innehav av tjänsten i minst 12 år likställes oavbrutet innehav av
tjänsten det antal förordnandeperioder, som närmast motsvarar nämnda
tidrymd. Motsvarande bör gälla i fortsättningen. Liksom hittills bör bestämmelsen
inte ha avseende å själva pensionsberäkningen.

b. Beträffande riksdagens justitieombudsman och militieombudsman
gäller f. n. såväl i fråga om rätt till förordnandepension som i fråga om förordnandepensionens
beräkning andra bestämmelser än för övriga förordnandetjänstemän.
Beträffande rätt till förordnandepension innebär avvikelserna,
dels att rätt till sådan pension kan inträda vid avgang från ämbetet,
även om fråga inte är om avgång ur statens tjänst, dels att villkoret om 12
års innehav av tjänsten utbytts mot ett villkor om att ombudsmansämbetet

Bankoutskottets utlåtande nr 1/2 år 1959

innehafts under sammanlagt minst två fulla tjänsteperioder, var och en
i äknad från det tjänsten på grund av val under en riksdag tillträtts till dess
nytt val förrättas under fjärde året därefter, och dels att den eljest gällande
bestämmelsen om medgivande efter diskretionär prövning av rätt till
förordnandepension, motsvarande förtidspension för andra tjänstemän, inte
gjorts tillämplig. Beträffande förordnandepensionens beräkning innebär avvikelserna,
dels att sammanräkning må ske av tid, varunder innehafts ombudsmansämbete,
dels att hel pension må utgå, där tjänsten innehafts minst
tre fulla tjänsteperioder, även om dessa inte uppgår till jämnt 12 år, dels
att eljest gällande reduktion i vissa fall på grund av frivillig avgång inte
tillämpas. Angivna bestämmelser har ansetts motiverade av speciella omständigheter
och ingående dryftats vid sin tillkomst. Med beaktande härav
har utredningsmännen inte ansett sig böra föreslå någon ändring i bestämmelserna.

Även om man, såsom förut nämnts, sökt undvika att i de nya huvudförfattningarna
på pensionsområdet medtaga bestämmelser av administrativ
och liknande art, upptar författningarna likväl en del bestämmelser av
detta slag. I en rad av fall förekommer det, att i dessa författningar angivits,
att i visst hänseende skall gälla vad Kungl. Maj:t föreskriver eller
att en viss saklösning skall tillämpas i den mån ej Kungl. Maj :t annat föreskriver.
Det förekommer också stadganden om att vissa uppkommande pensionsfrågor
skall underställas Kungl. Maj:ts prövning. Dessutom äger
Kungl. Maj:t enligt pensionsreglementet meddela närmare bestämmelser
angående reglementets tillämpning. Slutligen angives i ett fall, att viss myndighet
inom den Kungl. Maj:t underställda förvaltningen skall medverka, i
det att i 3 § 3 mom. pensionslöneförordningen angivits att grunderna för
arbetares hänförande till pensionslöneklasser skall fastställas av statens
avtalsnämnd eller efter Kungl. Maj:ts bestämmande av annan myndighet
i samråd med avtalsnämnden.

Vid en tillämpning av huvudförfattningarna vid riksdagens verk, som ju
inte är underställda Kungl. Maj :t, får i dessa hänseenden till en början
övervägas, huruvida i vissa fall föreligger sådana omständigheter, att det
trots nämnda förhållande är från riksdagens sida motiverat att göra saklösningen
beroende av Kungl. Maj:ts ställningstagande. I den mån detta
inte anses vara fallet uppkommer frågan vilken myndighet vid riksdagens
verk som bör äga den befogenhet, som i övrigt tillkommer Kungl. Maj:t.
Härvid inställer sig även frågorna, dels huruvida denna myndighet bör
kunna delegera sin beslutanderätt till annan myndighet och dels huruvida
måhända särskilda direktiv bör lämnas från riksdagens sida.

Utredningsmännen har vid en detaljgranskning av ifrågavarande stadganden
funnit, att vissa av dessa rör sådana ämnen, att det far anses motiverat
att helt samma reglering tillämpas som inom den allmänna statsförvaltningen.
Det är här fråga om fall, dä allmänna bestämmelser avses
skola utfärdas av Kungl. Maj:t och dä behov inte kan anses föreligga av
vare sig tillägg till eller undantag frän dessa bestämmelser för riksdagens
verk. Till denna grupp av stadganden — som alltsa bör gälla utan ändring
även vid tillämpningen vid riksdagens verk — har utredningsmännen hänfört
3 S 2 mom., 6 8 tredje- stycket, 8 § 1 mom. och 15 § statens allmänna
tjänstcpensionsreglemente. Beträffande dessa må nämnas följande.

Bankoutskottets utlåtande nr -tf 2 år 1959

a. 3 § 2 mom. pcnsionsreglementet innehåller bestämmelser för andra än
ordinarie och extra ordinarie tjänstemän angående villkoret i fråga om
kvalifikationstid och föreskriver bl. a. att med tid, under vilken anställningshavaren
fullgjort arbete, skall likställas tid varunder han åtnjutit
ledighet till följd av yrkesskada eller sjukdom m. m. i fall, som angives i av
Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser. Dessa bestämmelser bör tillämpas
också vid riksdagens verk.

b. 6 § reglementet innehåller ett grundläggande stadgande angående personalpensionsförmåns
samordning med socialförsäkringsförmåner och
innebär i princip att samordning skall ske med tillämpning av bruttometoden.
Vad därvid sagts om sådana förmåner, som jämte tjänstepensionsförmånen
skall ingå i bruttopensionsnivån, skall emellertid inte avse förmåner,
vilka bestämmes med beaktande av samtidigt utgående tjänstepensionsförmåner
enligt reglementet, och skall, i den utsträckning Kungl. Maj :t
med stöd av riksdagens beslut så föreskrivit, ej heller gälla i fråga om andra
förmåner eller i fall, då hel pension ej utgår enligt reglementet. Närmare
preciseringar i anslutning härtill har avsetts skola göras i av Kungl. Maj:t
utfärdade bestämmelser, som överensstämmer med en med huvudorganisationerna
träffad överenskommelse och vilkas väsentliga innebörd angivits
i prop. 1959: 151. Ej heller i detta avseende finnes anledning att vid riksdagens
verk ifrågasätta annat än att de allmänna bestämmelserna skall
gälla.

c. I motsats till vad nu är fallet skall pensionsrätt enligt det nya reglementet
tillkomma även partiellt arbetsföra. Rätten till sjuk- och familjepensionsförmåner
har emellertid därvid genom stadgande i 8 § 1 mom.
reglementet begränsats att gälla förmåner, för vilkas utgående bristen i
hälsotillståndet finnes uppenbarligen sakna betydelse eller vilka må följa
av särskilda av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser. Vad som härvidlag
kan bli föreskrivet bör tillämpas även vid riksdagens verk.

d. Enligt 15 § reglementet skall bruttobeloppet av beviljad egenpension
och familjepension förändras i den mån Kungl. Maj:t och riksdagen beslutar.
Stadgandet åsyftar sådan efterreglering av beviljad pension, som vid
nuvarande system åstadkommits genom det rörliga tillägget. Utredningsmännen
anser, att vad i detta hänseende beslutas för den allmänna statsförvaltningen
bör bli automatiskt tillämpligt även vid riksdagens verk.

I ytterligare ett par fall är det tydligt, att vad i angivna författningar
sägs om Kungl. Maj:t bör gälla oförändrat vid författningarnas tillämpning
vid riksdagens verk. Detta är fallet beträffande 1 § statens pensionslöneförordning,
vari talas om pensionsreglementen utfärdade av Kungl.
Maj :t med stöd av riksdagens beslut, och 2 § 2 mom. statens allmänna
tjänstepensionsreglemente, där begreppet statliga pensionsbestämmelser
definieras.

I övrigt förordar utredningsmännen, att vad i pensionslöneförordningen,
pensionsreglementet och förordnandepensionskungörelsen sägs om Kungl.
Maj :t skall, då fråga är om anställningshavare vid riksdagens verk, i stället
avse delegerade för dessa verk. De stadganden, om vilka här är fråga, avser
merendels prövning från fall till fall av frågor, som är undantagsmässiga
eller som ansetts påkalla diskretionär prövning. Därjämte gäller det
sagda vissa fall, i vilka fråga visserligen är om allmänna bestämmelser,
men där det inte kan anses uteslutet att behov uppkommer av avvikande

Bankoutskottets utlåtande nr J/2 år 1959

reglering för riksdagens verk, antingen därför att specialfrågor förekommer
vid dessa verk eller därför att de av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelserna
kan förutses komma att innefatta en administrativ reglering, som
måhända inte är fullt tillämplig vid riksdagens verk. Till denna kategori
har utredningsmännen även hänfört frågan om den allmänna befogenheten
att meddela närmare bestämmelser angående reglementets tillämpning. Om
i sådana bestämmelser, som Kungl. Maj:t meddelar i anslutning till förenämnda
särskilt angivna stadganden — exempelvis i anslutning till 6 §
tredje stycket eller 8 § 1 mom. statens allmänna tjänstepensionsreglemente
— skulle intagas föreskrifter om möjlighet till dispens från Kungl. Maj:ts
sida eller liknande, förutsattes att även härvidlag delegerade skall såvitt
angår riksdagens verk träda i stället för Kungl. Maj :t.

Då utredningsmännen för sin del intagit nu angivna ståndpunkt, har
självfallet inte därmed åsyftats att en och samma sakfråga skall lösas på
olika sätt inom riksdagens verk och inom författningarnas tillämpningsområde
i övrigt. Tvärtom bör — på sätt som redan hittills skett — en likformig
tillämpning på allt sätt eftersträvas. Även om en tillämpning vid
riksdagens verk av de allmänna tilläggsbestämmelser, som Kungl. Maj:t
kan komma att meddela, inte lämpligen bör fastlåsas av riksdagen, är det
naturligt att delegerade har sin uppmärksamhet riktad på möjligheten att
förordna att dessa bestämmelser helt eller i vissa delar skall gälla även för
riksdagens verk. Av det skälet att dylika tilläggsbestämmelser inte ännu är
fullt utarbetade har emellertid utredningsmännen — som haft möjlighet att
följa det inom Kungl. Maj :ts kansli pågående arbetet därå — inte ansett
sig kunna ingå på någon behandling av nu berörda detaljfråga.

Enligt de nu befintliga pensionsbestämmelserna för riksdagens verk skall
vissa frågor i stället för av delegerade behandlas av vederbörande fullmäktige
eller annan särskild myndighet vid riksdagens verk. Det är utredningsmännens
mening, att så bör kunna ske även i fortsättningen. Utredningsmännen
anser emellertid för sin del inte erforderligt att arbetsfördelningen
därvidlag bindes genom särskild föreskrift av riksdagen utan vill i stället
föreslå att delegerade får befogenhet att med tillämpning tills vidare förordna,
att prövning av fråga, som eljest skolat ankomma på delegerade, i
stället skall ankomma på annan myndighet vid riksdagens verk.

Pensionsfrågor rörande riksdagens verk har hittills — om man bortser
frän att samråd under hand i viss utsträckning förekommit med tjänstemän
i civildepartementet, statskontoret, statens pensionsanstalt och statens
avtalsnämnd — handlagts utan att medverkan påkallats från Kungl.
Maj:ts eller Kungl. Majits underställd myndighets sida. Omständigheter
sammanhängande med det nya pensionssystemets utformning medför emellertid,
att en sa sträng åtskillnad härvidlag som hittills mellan det Kungl.
Maj :t underställda området och det direkt riksdagen underställda området
inte kan eller lämpligen bör bibehållas. Framför allt gäller detta i fråga om
tillämpning av det beslutade nya systemet för samordning av personalpension
och förmåner på grund av socialförsäkring m. m., som förutsätter viss
rapportgivning mellan personalpensions- och andra myndigheter och, särskilt
i vad gäller personalpension och folkpension, avsetts skola medföra
gemensam utbetalning av förmånerna. Hithörande åtgärder har såvitt angår
den Kungl. Maj :t underställda förvaltningen förutsatts skola tills vidare
ankomma på eu .särskild provisorisk förvaltningsmyndighet, delegationen

Bankoutskottets utlåtande nr 1(2 år 1959

för pensionsutbetalning, till vars förfogande ställts personal från skilda
statliga pensionsmyndigheter och som skall disponera över elektroniska
databehandlingsmaskiner. Utredningsmännen utgår för sin del från att
delegationen för pensionsutbetalning bör ha att fullgöra ifrågavarande uppgifter
även beträffande pensionärer från riksdagens verk och förutsätter,
att även dessa verk, om så visar sig erforderligt, därvid skall ställa personal
till förfogande för ändamålet. Pa motsvarande sätt som eljest gäller
mom delegationens verksamhet kommer här någon budgetmässig kostnadsöverflyttning
inte till stånd, utan administrations- och pensionskostnaderna
kommer att belasta samma anslag m. m. som hittills.

Även i andra hänseenden torde det enligt utredningsmännens uppfattning
kunna vara lämpligt att möjlighet hålles öppen för medverkan från
andra myndigheters sida i fråga om pensioneringen vid riksdagens verk.
De nya pensionsbestämmelserna är visserligen i åtskilliga avseenden enklare
och mera konsekvent uppbyggda än de nuvarande, men de innefattar också
en del moment beträffande pensionsberäkningen som, ehuru ur saklig synpunkt
fullt motiverade, gör ett handhavande av pensioneringen mera komplicerat
än för närvarande. Det är också angeläget, att de rutiner som tilllämpas
vid pensionsbeviljandet anpassas med hänsyn till den förutsatta gemensamma
utbetalningen. I sammanhanget bör erinras om att under ett
tidigare skede, då statlig uppskjuten livränta beräknades försäkringstekniskt,
denna beräkning även beträffande anställningshavare vid riksdagens
verk handhades av pensionsstyrelsen. Utredningsmännen har ansett sig
inte ha att framlägga något konkret förslag angående särskilt samarbete
mellan riksdagens verk och den allmänna statsförvaltningen beträffande
frågor av antytt slag rörande pensioneringens administration men förutsätter,
att Kungl. Maj:t skall äga att, på framställning av delegerade, meddela
de föreskrifter, som erfordras för att myndighet inom den allmänna
statsförvaltningen skall kunna anlitas för handläggning av vissa med pensioneringen
sammanhängande frågor jämväl i vad avser riksdagens verk.

I överensstämmelse med det anförda upprättat författningsförslag till
bestämmelser i fråga om tillämpning vid riksdagens verk av statens pensionslöneförordning
och statens allmänna tjänstepensionsreglemente m. m.
fogas härvid såsom bilaga A. Utredningsmännen förordar, att delegerade
för sig utverkar bemyndigande att meddela bestämmelser i huvudsaklig
överensstämmelse med detta författningsförslag.

Utredningsmännen övergår härefter till vissa andra frågor än som gäller
tillämpningen av de nämnda huvudförfattningarna och får därutinnan
framhålla följande.

I anslutning till pensionsregleringen erfordras vissa övergångsbestämmelser.
Kungl. Maj:t har av 1958 års riksdag bemyndigats att meddela sådana
bestämmelser i anslutning till pensionsreglementet med iakttagande
av i prop. 1958: 157 angivna huvudgrunder. Sedan överläggningar i ämnet
därefter förekommit mellan representanter för civildepartementet och för
de statsanställdes huvudorganisationer, varvid den 25 mars 1959 under förbehåll
för Kungl. Maj:ts godkännande träffats överenskommelse i frågan,
har i prop. 1959: 151 hemställts om bemyndigande att även i övrigt meddela
övergångsbestämmelser betingade av pensionsregleringen. En sista
etapp av överläggningarna med organisationerna återstår ännu. För riks -

Bankoutskottets utlåtande nr Jf2 år 1959

dagens verk bör i sak gälla samma övergångsreglering som för statsförvaltningen
i övrigt, men därutöver kan erfordras särskilda bestämmelser med
hänsyn till tidigare speciella förhållanden vid dessa verk. Med hänsyn härtill
föreslår utredningsmännen att delegerade för sig utverkar ett bemyndigande
att meddela övergångsbestämmelser till pensionsregleringen för
riksdagens verk.

I prop. 1959: 151 har Kungl. Maj:t även hemställt om bemyndigande att,
i den mån detta kan vara erforderligt ur konsekvenssynpunkt, vidtaga av
pensionsregleringen betingade ändringar i pensions- och avlöningsbestämmelser.
Motsvarande bemyndigande bör tillkomma delegerade för riksdagens
verk.

I samband med 1958 års pensionsreglering fattades beslut om att viss
kompensation skulle utgå till berörda tjänstemän för förhöjda folkpensionsavgifter.
Kungl. Maj:t bemyndigades att meddela bestämmelser härom, och
sådana har sedermera utfärdats genom kungörelsen 1958: 577. I förevarande
hänseende bör vid riksdagens verk gälla detsamma som inom statsförvaltningen
i övrigt och räknat från samma tidpunkt. Delegerade torde böra
erhålla bemyndigande att besluta härom. Beträffande arbetare vid riksdagens
verk torde motsvarande fråga få regleras kollektivavtalsmässigt liksom
för övriga arbetare i statens tjänst.

Vad beträffar pensionsförmåner enligt nuvarande bestämmelser innebar
fjolårets pensionsreglering dels ett ställningstagande till frågan om grunderna
för samordning av folkpension och personalpension, dels beslut om
att särskild omreglering enligt vissa grunder skall ske av pensioner till sådana
personer, som under tiden den 1 april 1958—den 30 juni 1959 avgått
med rätt till pension, samt av motsvarande familjepensioner. Överläggningar
har sedan förts med vederbörande personalorganisationer angående
detaljregleringen av hithörande frågor, varvid den 25 mars 1959 träffats
överenskommelse i ämnet. Denna innebär bl. a., att hittillsvarande anordning
med särskilt rörligt tillägg skall ersättas med en anordning med basbelopp,
varigenom konstruktionen reellt sett blir i huvudsak densamma som
i fråga om pensioner enligt det nya pensionsreglementet. Frågan härom
har underställts riksdagen genom prop. 1959: 151. För riksdagens verk bör
i dessa hänseenden gälla detsamma som för statsförvaltningen i övrigt, och
utredningsmännen föreslår i enlighet härmed att delegerade erhåller motsvarande
bemyndiganden som skall tillkomma Kungl. Maj:t.

Slutligen ma erinras om att, såsom inledningsvis anförts, Kungl. Maj:t
äger eniigt av riksdagen godkända huvudgrunder bevilja pension i särskilt
fall, där pensionsrätt enligt pensionsbestämmelsema inte föreligger. Fråga
är här i princip om fall, då statlig anställning innehafts minst en tid av omkring
15 år. I prop. 1959: 151 har förutsatts att annan ändring härvidlag
inte nu skall göras än att, i den mån sadana fall uppkommer, Kungl. Maj:t
skall äga att'', da skäl därtill anses föreligga, anpassa grunderna för pensionsbestämningen
efter vad som gäller enligt det nya pensionssystemet.
Utredningsmännen föreslår att delegerade hos riksdagen utverkar ett bemyndigande
av samma innebörd som det som salunda tillkommer Kungl.
Maj :t. Med hänsyn till de nya pensionsbestämmelsernas personella omfattning
torde ett sådant bemyndigande fa en mycket begränsad räckvidd.

De bemyndiganden, som i nu berörda frågor tillkommer Kungl. Maj :t, har
närmare preciserats i samband med riksdagsbehandlingen. Med hänsyn här 3

Bihang till riksdagens protokoll 1959. S sam!. Nr Jf''2

Bankoutskottets utlåtande nr lf2 av 1959

till torde det inte vara nödvändigt att vid införande av en motsvarighet för
riksdagens verk närmare specificera dem. Utredningsmännen förordar att,
i den man Kungl. Maj:t erhållit riksdagens bemyndigande att i anslutning
till statens allmänna tjänstepensionsreglemente eller eljest meddela särskilda
bestämmelser eller beslut i frågor rörande statlig personalpensionering
eller därmed sammanhängande frågor samt om kompensation för ökad
folkpensionsavgift, motsvarande befogenhet i fråga om riksdagens verk
skall tillkomma delegerade. Det förutsattes, att denna befogenhet även
skall täcka det bemyndigande delegerade redan tidigare erhållit att, i den
man Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens bemyndigande beslutar om nya
eller ändrade bestämmelser, besluta om motsvarande anordning i fråga om
riksdagens verk.

Beträffande användandet av den befogenhet, som sålunda avses skola tillkomma
delegerade, förutsätter utredningsmännen, att — på samma sätt
som hittills — den lösning av sakfrågor, som kommer till uttryck i generella
bestämmelser, vilka Kungl. Maj:t utfärdar, skall vinna tillämpning
också vid riksdagens verk och att även Kungl. Maj:ts praxis vid prövning
frän fall till fall av särskilda pensionsfrågor kommer att beaktas. I sammanhanget
må nämnas, att det inte förefaller uteslutet att vissa av de övergångsfrågor,
som kan förefalla närmast gälla pensioneringen vid riksdagens
verk, kan komma att bli lösta direkt genom Kungl. Maj:ts försorg
— efter förhandlingar med huvudorganisationerna — nämligen i den mån
som Kungl. Maj :t, för att vederbörande samordning av pensioneringen skall
uppnäs vid eventuell övergång till den Kungl. Maj:t underställda statsförvaltningen,
kommer att meddela bestämmelser beträffande vissa sådana
frågor. Detta torde kunna tänkas bli fallet exempelvis vad beträffar frågorna
om inverkan på de statliga pensionsförmånerna av att anställningshavare
vid riksdagens verk på grund av tidigare förhållanden är berättigad
till livränta frän livränte- och kapitalförsäkringsanstalten i Stockholm
eller haft garantier för särskilda förmåner i familjepensionshänseende.
Frän den angivna utgångspunkten kan utredningsmännen därför i stort
sett inskränka sig till att uttala, att utredningsmännen förutsätter att i den
män för riksdagens verk föreligger speciella frågor, som berör till huvudorganisationerna
ansluten personal, överläggningar skall i erforderlig utsträckning
upptagas med organisationerna rörande dessa frågor.

Beträffande två vid riksdagens verk föreliggande speciella övergångsfrågor
får utredningsmännen anföra följande.

I samband med att på sin tid ändrade grunder infördes för hänförande
av kvinnlig befattningshavare till pensioneringsperiod, bestämdes det, att
sådan kvinnlig befattningshavare, som vid utgången av juni 1953 tillhörde
någon av lönegraderna Ca eller Ce 13 eller högre lönegrad, skulle äga att
efter i viss ordning gjord anmälan bibehålla pensioneringsperiod I så länge
hon inte befordrades eller eljest erhölle lönegradsuppflyttning. Så bör alltjämt
gälla. Härvid bör den omständigheten, att nya lönegrader infördes
den 1 juli 1957, enligt utredningsmännens uppfattning inte i och för sig anses
ha medfört lönegradsuppflyttning. Vilken ny lönegrad som skall anses
motsvara viss äldre lönegrad framgår av Kungl. Maj:ts kungörelse den 10
maj 1957 (nr 152), till vilken i detta sammanhang må hänvisas.

Med hänsyn till tidigare pensionförhållanden för manliga yrkesarbetare
vid riksbankens pappersbruk och sedeltryckeri har i anslutning till 1947

Bankoutskottets utlåtande nr 1/2 år 1959

ars tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare bestämts, att sådana
arbetare, som tidigare tillhörde pensionsgrupp 1 eller 2, skulle hänföras
till en övergängsgrupp A med pensionsunderlag liggande mitt emellan
underlagen för lönegraderna Ce 13 och 14 samt att sådana arbetare,
som tidigare tillhörde pensionsgrupp 3, skulle hänföras till en övergångsgrupp
B med pensionsunderlag överensstämmande med underlagen för lönegraden
Ce 12. Enligt nyssnämnda kungörelse motsvaras Ce 13 och 14 av
lönegrad Ae 9 och Ce 12 av lönegrad Ae 8 vid tillämpning av 1957 års lönegradssystem,
och slutlöneklasserna i dessa nya lönegrader utgör pensionslöneklasserna
F resp. E för arbetare i statens tjänst enligt statens pensionslöneförordning.
Då enligt den mellan statens avtalsnämnd och Statstjänarkartellen
träffade preliminära överenskommelsen avses att manliga yrkesarbetare
skall hänföras till pensionslöneklass F, under det att till pensionsiöneklass
E skall hänföras manliga arbetare, som till övervägande del sysselsättes
med arbete, för vilket erfordras viss utbildning men icke yrkesarbetarkompetens,
kan det i och för sig ifrågasättas huvudvida något behov
i fortsättningen finnes av en särbestämmelse i detta hänseende. Utredningsmännen
anser emellertid, att en garanti bör lämnas ifrågavarande till
övergängsgrupp A resp. B nu hörande arbetare för inplacering i lägst pensionslöneklass
F resp. E.

Vad i det föregående anförts rörande administrativa frågor beträffande
pensioneringen avser jämväl utnyttjandet av den här avsedda befogenheten
för delegerade.

Vid lämnandet av det nu ifrågavarande utredningsuppdraget har delegerade
uttalat, att det finge ankomma på utredningsmännen att bereda
vederbörande personalorganisationer vid riksdagens verk tillfälle att framföra
sina synpunkter, i den mån för riksdagens verk speciella frågor föreläge,
som berörde till dessa organisationer ansluten personal. Till följd
härav har överläggningar i fråga om pensionsregleringen förekommit
mellan utredningsmännen, å ena sidan, och representanter för Statstjänarkartellen,
Statstjänstemännens riksförbund, Sveriges akademikers
centralorganisation och Tjänstemännens centralorganisations statstjänstemannasektion,
å andra sidan. Överläggningarna har utmynnat i en överenskommelse,
varigenom uppnåtts enighet i samtliga berörda frågor. Överenskommelsen,
som principiellt har innebörden att utredningsmännen förklarat
sig rekommendera till antagande vad däri angivits och som bl. a.
gäller under förbehåll för riksdagens godkännande, fogas härvid såsom
bilaga B. Den vid överenskommelsen fogade bilagan är likalydande med
den förut åberopade bilagan A. Såsom av överenskommelsen framgår har
förutsatts, att separata överläggningar med vederbörande organisationer i
erforderlig utsträckning skall ske dels i fråga om tilläggs- och övergångsbestämmelser,
i den män för riksdagens verk speciella frågor återstår, dels
i fråga om pensionsrätt enligt statens allmänna tjänstepensionsreglemente
för arvodesanställd personal m. fl. vid riksdagens verk, dels ock om den
närmare inplaceringen i pensionslöneklasscr av arbetare vid riksdagens
verk enligt de normer som gäller för andra arbetare i statens tjänst.

Därest, som i det föregående förordats, till Kungl. Maj:t underställd
myndighet överlates handläggningen av vissa pensionsfrågor för anställ -

Bankoutskottets utlåtande nr 42 år 1959

mngshavare vid riksdagens verk — pensionsutbetalning och i samband därmed
samordning med förmåner på grund av socialförsäkring m. m. samt
möjligen även bestämning till beloppet av pensionsförmån, till vilken skall
föreligga rätt — inställer sig uppenbarligen spörsmålet om ordningen för
anförande av besvär över beslut i sådana frågor. Inom den del av statsförvaltningen,
som är underställd Kungl. Maj:t, anföres besvär över myndighets
beslut i pensionsfrågor hos kammarrätten. Vid riksdagens verk gäller
däremot, att besvär över delegerades och fullmäktiges beslut må anföras
hos bankoutskottet. Utredningsmännen anser för sin del, att en överflyttning
på Kungl. Maj :t underställd myndighet av vissa pensionsfrågor rörande
riksdagens verk inte i och för sig bör sätta sistnämnda besvärsordning
ur spel. Enligt utredningsmännens mening torde vid en dylik överflyttning
-få förutsättas, att anställningshavare vid riksdagens verk som ej åtnöjer
sig med beslut, som fattats av myndighet inom den allmänna statsförvaltningen,
gör ansökning i frågan hos delegerade för riksdagens verk. Över
beslut av delegerande kan därefter besvär anföras i vanlig ordning hos
bankoutskottet.

Utredningsmännen får emellertid i samband härmed anmäla, att från de
i överläggningarna deltagande organisationernas sida uttalats, att det ur
principiell synpunkt är önskvärt att möjlighet införes att få uppkomna
frågor angående den rätta tillämpningen av avlönings- och pensionsbestämmelser,
som utfärdats för riksdagens verk, efter besvär prövade av administrativ
domstol på samma sätt som gäller beträffande motsvarande frågor
rörande andra statsanställda. Önskemålet föreligger generellt och alltså
oberoende av om de avsedda besluten fattats av myndighet vid riksdagens
verk eller av annan statlig myndighet. Organisationerna är medvetna om
att en dylik besvärsordning inte kan realiseras i detta sammanhang men har
vid sitt biträdande av vad utredningsmännen uttalat i fråga om besvärsordningen
understrukit, att frågan härom bör bli föremål för fortsatt uppmärksamhet.
Med hänsyn till att det sålunda väckta spörsmålet får anses
lalla utom ramen för utredningsuppdraget har utredningsmännen inte ansett
sig böra göra något uttalande i ämnet.

Under åberopande av vad i det föregående i skilda hänseenden anförts
får utredningsmännen förorda, att delegerade för riksdagens verk mätte
föreslå riksdagen att

A. besluta att en pensionsreglering för anställningshavare
vid riksdagens verk skall genomföras enligt i princip
samma grunder som gäller för andra anställningshavare
i statens tjänst,

B. bemyndiga delegerade för riksdagens verk att i huvudsaklig
överensstämmelse med det härvid såsom bilaga
A fogade förslaget förordna i fråga om tillämpning av statens
pensionslöneförordning och statens allmänna tjänstepensionsreglemente
m. m. beträffande anställningshavare
vid riksdagens verk, samt

Bankoutskottets utlåtande nr tf2 år 1959

i frågor rörande statlig personalpensionering och därmed
sammanhängande frågor samt om kompensation för höjda
folkpensionsavgifter.

Bilaga A

Förslag

till

bestämmelser i fråga om tillämpning vid riksdagens verk av
statens pensionslöneförordning och statens allmänna tjänstepensionsreglemente
m. in.

Härigenom förordnas som följer.

I fråga om anställningshavare vid riksdagens verk skola, i enlighet med
vad nedan sägs, tillämpas

dels statens pensionslöneförordning,

dels statens allmänna tjänstepensionsreglemente,

dels ock Kungl. Maj :ts kungörelse med särskilda bestämmelser angående
tillämpningen av statens allmänna tjänstepensionsreglemente beträffande
vissa ordinarie, medelst förordnande för viss tid tillsatta tjänster m. fl.

Härvid skall vad i nämnda författningar — dock icke i 1 § statens pensionslöneförordning
samt i 2 § 2 mom., 3 § 2 mom., 6 § tredje stycket, 8 §
1 mom. och 15 § statens allmänna tjänstepensionsreglemente — sägs om
Kungl. Maj:t avse delegerade för riksdagens verk, i den mån icke delegerade
annat förordna, samt i övrigt gälla följande särskilda bestämmelser.

1. Bestämmelser i anslutning till statens allmänna tjänstepensionsreglemente.

a) Vid reglementets tillämpning likställes

lönegradsplacerad tjänst vid riksdagens verk, å vilken avlöningsreglementet
för riksdagens verk äger tillämpning, med statlig lönegradsplacerad
tjänst, å vilken statens allmänna avlöningsreglemente äger tillämpning
samt

^rbetare vid riksdagens verk med arbetare i annan statens tjänst.

b) Ledamot av riksbankens direktion eller riksgäldsdirektör, som avgår
från sin tjänst för att tillträda statsrådsämbete, äger så länge han i oavbruten
följd innehar sådant ämbete eller innehar befattning i statens tjänst,
som ej är förenad med tjänstepensionsrätt, eller av Kungl. Maj :t meddelat
uppdrag, för vilket ersättning av statsmedel utgår, dock längst till utgången
av den månad varunder han uppnår 67 års ålder, vara underkastad
de i reglementet meddelade bestämmelserna om pensionsförmåner som om
han alltjämt kvarstode i förstnämnda tjänst.

c) Vad i 5 § första stycket c) sägs äger icke tillämpning beträffande riksdagens
justitieombudsman, riksdagens militieombudsman eller den som är
fullmäktig i riksbanken eller i riksgäldskontoret.

2. Bestämmelser i anslutning till Kungl. Maj:ts kungörelse med särskilda

Bankoutskottets utlåtande nr 1^2 år 1959

bestämmelser angående tillämpningen av statens allmänna tjänstepensionsreglemente
beträffande vissa ordinarie, medelst förordnande för viss tid
tiUsatta tjänster m. fl.

a) Vid kungörelsens tillämpning beträffande annan tjänsteman än riksdagens
justitieombudsman eller riksdagens militieombudsman skall iakttagas,
att rätt till förordnandepension skall föreligga, om tjänsten innehafts
i oavbruten följd det antal tjänsteperioder, som närmast motsvarar
12 år, även om tiden för tjänsteinnehavet icke uppgår till 12 år.

b) Kungörelsen skall äga tillämpning beträffande riksdagens justitieombudsman
och riksdagens militieombudsman, med iakttagande dels att rätt
till förordnandepension skall föreligga jämväl vid avgång från ombudsmansämbetet,
som icke tillika innefattar avgång ur statens tjänst, och jämväl
därest ombudsmansämbetet icke innehafts i oavbruten följd under minst
12 år men under sammanlagt minst två fulla tjänsteperioder, var och en
räknad från det tjänsten på grund av val under en riksdag tillträtts till dess
nytt val förrättas under fjärde året därefter, dels ock att den i kungörelsen

1 anslutning till 11 § reglementet under punkt 1 tredje stycket intagna föreskriften
icke skall tillämpas.

I stället för de i kungörelsen i anslutning till 12 § reglementet under punkt

2 intagna föreskrifterna skall beträffande riksdagens justitieombudsman
och riksdagens militieombudsman gälla följande. Förordnandepensionsbelopp
för månad räknat skall, där ombudsmannaämbete innehafts under en
sammanlagd tid motsvarande minst tre fulla tjänsteperioder, utgöra 65
procent av ombudsmannens pensionsunderlag (hel förordnandepension)
samt eljest motsvara hel förordnandepension minskad med 1/160 för varje
full fjärdedel av år, varmed den sammanlagda tid ombudsmansämbete innehafts
understiger 12 år, dock med högst 24/160 samt med iakttagande, att
i fall som avses i 5 § reglementet minskning icke skall ske i vidare omfattning
än som beräknas hava skett, därest vederbörande kvarstått i tjänst
intill pensioneringsperiodens övre gräns.

Bilaga B

Protokoll fört vid överläggningar den 27 april 1959 mellan
bankdirektören Hjalmar Ekengren och expeditionschefen
Folke Ericson såsom av delegerade för riksdagötis
verk utsedda utredningsmän, å ena sidan, samt representanter
för Statstjänarkartellen, Statstjänstemännens riksförbund,
Sveriges akademikers centralorganisation och
Tjänstemännens centralorganisations statstjänstemannasektion,
å andra sidan, angående vissa frågor rörande pensionsreglering
för anställningshavare vid riksdagens verk.

1§.

Enligt utdrag av protokoll den 25 april 1958 hade delegerade för riksdagens
verk samma dag uppdragit åt bankdirektören i riksbanken Hjalmar
Ekengren och expeditionschefen i civildepartementet Folke Ericson att

Bankoutskottets utlåtande nr Jf2 år 1959

verkställa utredning angående pensionsreglering för anställningshavare
vid riksdagens verk i anslutning till den pensionsreglering för anställningshavare
vid statsförvaltningen i övrigt, varom förslag framlagts genom propositionen
1958: 157. Det skulle ankomma på utredningsmännen att bereda
vederbörande personalorganisationer vid riksdagens verk tillfälle att framföra
sina synpunkter, i den mån för riksdagens verk speciella frågor förelågo,
som berörde till dessa organisationer ansluten personal.

I anslutning härtill hade mellan utredningsmännen, å ena sidan, samt
representanter för Statstjänarkartellen, Statstjänstemännens riksförbund,
Sveriges akademikers centralorganisation och Tjänstemännens centralorganisations
statstjänstemannasektion, å andra sidan, upptagits överläggningar
i fråga om en pensionsreglering för riksdagens verk och därmed
sammanhängande frågor.

2§.

Det antecknades

1) att överenskommelser den 26 mars 1958 och den 25 mars 1959 —
under förbehåll för Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande — träffats
mellan representanter för civildepartementet, å ena sidan, och för de vid
här ifrågavarande överläggningar representerade huvudorganisationerna,
ä andra sidan, angående

a) en pensionsreglering för bl. a. statsanställda inom den under Kungl.
Maj:t lydande förvaltningen samt angående vissa allmänna frågor rörande
tilläggs- och övergångsbestämmelser i anledning av pensionsregleringen,

b) vissa frågor rörande pensioner enligt tidigare bestämmelser till anställningshavare
inom bl. a. den Kungl. Maj:t underställda förvaltningen
och deras efterlevande, nämligen rörande basbelopp och folkpensionssamordning
ävensom, vad angår fall där anställningen upphört efter den 31
mars 1958, viss omreglering av pensioner, och

c) kompensation för höjda folkpensionsavgifter fr. o. m. 1957 enligt vissa
grunder till tjänstemän inom nämnda del av statsförvaltningen,

2) att 1958 års riksdag godkänt förenämnda överenskommelse av den
26 mars 1958 och att den till 1959 års riksdag avlåtna propositionen nr 151
innefattar förslag i de av överenskommelsen den 25 mars 1959 omfattade
frågor, som påkalla ställningstagande från riksdagens sida, samt

3) att preliminär överenskommelse mellan representanter för statens avtalsnämnd
och för Statstjänarkartellen träffats angående de grunder för
inplacering i pensionslöneklasser av arbetare i statens tjänst, om vilka avtalsnämnden
enligt statens pensionslöneförordning skall ha att besluta.

Vid de nu förda överläggningarna i fråga om pensionsreglering för riksdagens
verk uppnåddes enighet om att — under förbehåll för delegerades
och riksdagens godkännande — vad i förenämnda överenskommelser angives
och vad i övrigt på grund av nämnda riksdagsbeslut och propositionsförslag
kommer att gälla för anställningshavare inom den Kungl. Maj:t
underställda statsförvaltningen skall vara tillämpligt även i fråga om anställningshavare
vid riksdagens verk, dock att vid det nya pensionssystemets
sålunda utsträckta tillämpning skall iakttagas vad som framgår av
Inlaga vid detta protokoll.

Härjämte uppnåddes — under förbehåll för delegerades godkännande —

Bankoutskottets utlåtande nr Jf2 år 1959

överenskommelse om att nuvarande övergångsbestämmelse rörande kvinnlig
befattningshavares hänförande till pensioneringsperiod alltjämt skall
gälla samt att arbetare vid riksbankens pappersbruk eller sedeltryckeri,
som personligen tillhört övergångsgrupp A eller B, i fortsättningen skall
åtnjuta garanti för inplacering i pensionslöneklass F respektive E.

3 §•

Utredningsmännen förklarade sig i enlighet härmed vilja hos delegerade
för riksdagens verk förorda, att delegerade måtte föreslå riksdagen att

A. besluta att en pensionsreglering för anställningshavare vid riksdagens
verk skall genomföras enligt i princip samma grunder som gälla för andra
anställningshavare i statens tjänst,

B. bemyndiga delegerade för riksdagens verk att i huvudsaklig överensstämmelse
med det härvid såsom bilaga fogade förslaget förordna i fråga
om tillämpning av statens pensionslöneförordning och statens allmänna
tjänstepensionsreglemente m. m. beträffande anställningshavare vid riksdagens
verk, samt

C. besluta att delegerade för riksdagens verk skola såvitt angår dessa
verk äga befogenhet motsvarande den, som enligt riksdagens bemyndigande
tillkommer Kungl. Maj :t att i anslutning till statens allmänna tjänstepensionsreglemente
eller eljest meddela särskilda bestämmelser eller beslut
i frågor rörande statlig personalpensionering och därmed sammanhängande
frågor samt om kompensation för höjda folkpensionsavgifter.

Vad utredningsmännen sålunda förklarat sig vilja förorda godtogs av
organisationerna.

4 §.

Det förutsättes, att innehållet i sådana övergångs- och tilläggsbestämmelser
m. m., som Kungl. Maj:t kan komma att meddela i anslutning till
pensionsregleringen för statsanställda, i princip skall i tillämpliga delar
gälla vid riksdagens verk. I den mån för riksdagens verk speciella frågor
återstå, som beröra till organisationerna ansluten personal, förutsättes att
separata överläggningar i dessa frågor skola i erforderlig utsträckning upptagas
med organisationerna.

Därjämte förutsättes det, att separata överläggningar i erforderlig utsträckning
skola ske med organisationerna dels i fråga om pensionsrätt
enligt statens allmänna tjänstepensionsreglemente för arvodesanställd personal
m. fl. vid riksdagens verk, dels ock i fråga om den närmare inplaceringen
i pensionslöneklasser av arbetare vid riksdagens verk enligt de normer,
som gälla för andra arbetare i statens tjänst.

Vid protokollet:

K.-E. Renström

Godkännes

för utredningsmännen för Statstjänarkartellen

Hjalmar Ekengren Folke Ericson Carl Bladh

för Statstjänstemännens riksförbund
Sture Lannefjord
för Sveriges akademikers centralorganisation

Tobias Lund

för Tjänstemännens centralorganisations
statstjänstemannasektion
Lennart Lundgren

Alfa Boktr., Sthlm 1959