Bankoutskottets utlåtande nr 40 (Utlåtande 1944:Bu40 bu)

Bankoutskottets utlåtande nr 40.

Nr 40.

Ankom till riksdagens kansli den 18 april 1944 kl. 4 em.

Utlåtande i anledning av framställningar angående understöd åt
efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer
m. fl.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet
hänvisade framställningar rörande understöd åt efterlevande till vissa
i statens tjänst anställda personer m. fl.

Beträffande utredningen i de ärenden, som behandlas i utlåtandet, får utskottet,
i den mån redogörelse ej lämnas i det följande, hänvisa till vederbörande
proposition (nr 197) och motioner.

A. Anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.

I. Utrikesdepartementet.

l:o.

Förste kanslivaktmästaren vid beskickningen i Berlin Erich Schmidts
dotter. I en den 3 mars 1944 dagtecknad proposition nr 197 har Kungl.
Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, i punkten 1 föreslagit riksdagen
medgiva, att förste kanslivaktmästaren vid beskickningen i Berlin Erich
Schmidts och hans efterlämnade änka Marianne Schmidts dotter Monica må
från och med den 1 december 1943 till och med utgången av det kalenderår,
varunder hon uppnår 18 års ålder, från anslaget till diverse pensioner och
understöd m. m. uppbära ett årligt uppfostringsbidrag å 480 kronor, varå
dyrtidstillägg icke skall utgå.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Schmidt var tysk medborgare och avled den 30 november 1943;

alt han var anställd vid beskickningen i Berlin såsom biträdande kanslivaktmästare
under tiden 1 april 1923—31 juli 1931 och såsom förste kanslivaktmästare
under tiden därefter till sin död;

Bihang till riksdagens protokoll 19U. 8 sami. Nr 40-

Bankoutskottets utlåtande nr 40.

V tskotlet.

att hans avlöning från och med den 1 januari 1941 utgått med 3 000 riksmark
för år jämte förmån av fri bostad med värme i en av beskickningens
fastigheter;

att han vid sin död efterlämnade änkan Marianne Schmidt, vilken är född
den 17 oktober 1912, samt dottern Monica, född den 8 februari 1943;

samt att änkefru Schmidt på grund av nervsjukdom är tills vidare oförmögen
till arbete, varigenom hon skulle kunna stadigvarande förtjäna sitt och
sitt barns uppehälle.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

II. Försvarsdepartementet.

2:o.

Förre rullföringsbiträdet Johan Emil Svärds änka. Under punkten 2 av
förenämnda proposition nr 197 föreslår Kungl. Majit riksdagen medgiva,
att förre rullföringsbiträdet Johan Emil Svärds änka Elsa Maria Svärd, född
Carlsson, må från och med den 1 januari 1944 under sin återstående livstid,
så länge hon förblir änka, från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 504 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Svärd var född den 22 oktober 1873 och avled den 20 februari 1942;
att han, som inträtt i krigstjänst den 1 november 1895, förordnades i förutvarande
Göta trängbataljon till vice korpral den 15 maj 1897, till korpral den
11 maj 1898 och till distinktionskorpral den 10 oktober 1899;

att han förordnades till sergeant i förenämnda trängbataljons reserv den
31 oktober 1899 och till fanjunkare i trängens reserv den 3 december 1930;

att han under tiden 15 november 1912—1 oktober 1938 eller under omkring
26 år var anställd såsom Tullföringsbiträde vid Borås rullföringsområde
nr 31;

att han såsom Tullföringsbiträde senast uppbar ett årligt arvode av 2 130
kronor jämte arvodestillägg å 1 080 kronor för år ävensom dyrtidstillägg;

att Svärd av 1938 års riksdag tillerkändes en årlig pension från anslaget
till diverse pensioner och understöd m. m. av 996 kronor;

att han vid sin död efterlämnade änkan Elsa Maria Svärd, född Carlsson,
vilken är född den 13 april 1883, samt två vuxna söner;

att bouppteckningen efter Svärd utvisade en behållning av 723 kronor 40
öre;

att änkefru Svärd på grund av sjukdom är varaktigt oförmögen till arbete;
att hon, förutom folkpension, årligen uppbär 200 kronor i pension från
Stockholms borgerskap samt 200 kronor i understöd av den ene sonen;

Bankoutslcottets utlåtande nr 40-

samt att sönerna sakna möjligheter att lämna ytterligare nämnvärda bidrag
till hennes försörjning.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande
förslag, får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

3:o.

Löjtnanten i flottans reserv Lennart Hermansson Westerlunds änka oeh

barn. I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
under nr 135 av friherre Beck-Friis och den andra inom andra kammaren
under nr 208 av fru Rydh Munck af Rosenschöld, har hemställts, »att riksdagen
måtte besluta, att pension till löjtnanten i kungl, flottans reserv Lennart
Hermansson Westerlunds änka, fru Barbro Westerlund, och dotter Eva
Margareta Lennartsdotter, måtte utgå efter samma grunder, som om Westerlund
varit officer på aktiv stat».

Av handlingarna inhämtas,

att Westerlund var född den 25 juli 1914;

att han den 5 maj 1937 avlade sjökaptensexamen;

att han den 1 november 1937 antogs till reservkaclett vid flottan;

att han sedermera befordrades till löjtnant i flottans reserv;

att han var inkallad till militärtjänstgöring alltsedan den 1 september 1939
intill den 15 april 1943, vid vilken sistnämnda tidpunkt han under tjänstgöring
ombord å undervattensbåten Ulven omkom i samband med fartygets
förolyckande;

samt att han såsom dödsbodelägare efterlämnat änkan Barbro Westerlund,
född Richnau, samt en dotter Eva Margareta Lennartsdotter, född den 12
maj 1943.

Jämlikt bestämmelserna i § 21 mom. 2 av 1927 års reservbefälsförordning
för flottan har änkefru Westerlund utbekommit ett mot den Westerlund tillkommande
reservpensionens vid tiden för hans dödsfall efter fem procent
kapitaliserade värde svarande belopp av 2 250 kronor.

Vidare är änkefru Westerlund jämlikt bestämmelserna i 1916 års olycksfallsförsäkringslag
tillförsäkrad livränta från riksförsäkringsanstalten med
135 kronor för månad, varav 60 kronor belöper på dottern och utgår tills
denna fyller 16 år.

Slutligen har till änkefru Westerlund från kungafonden utbetalats understöd
med sammanlagt 2 000 kronor.

Det i förevarande motioner väckta yrkandet avser, att reservlöjtnanten
Westerlunds efterlevande .skulle tillförsäkras familjepension enligt de grunder,
som skolat gälla, örn Westerlund varit beställningshavare på aktiv stat.

U iskotta.

Utskottet.

Bankoutskottets utlåtande nr 40.

Även om omständigheterna i samband med Westerlunds dödsfall kunna tala
för en välvillig behandling av motionen, finner sig utskottet med hänsyn
till uppkommande konsekvenser icke kunna tillstyrka bifall till motionärernas
yrkande. Ett beslut i sådan riktning skulle med säkerhet leda till krav
på ökade förmåner ej blott till efterlevande efter sådan övrig personal å undervattensbåten
Ulven, vars pensionsförhållanden ej varit reglerade i likhet
med den aktiva personalens, utan även till åtskilliga efterlevande efter personer,
vilka eljest avlidit till följd av olycksfall vid militärtjänstgöring. Utskottet
är av den uppfattningen, ali därest särskilda förmåner utöver de
författningsenligt utgående anses böra beredas efterlevande till personal, som
omkommit vid undervattensbåten Ulvens förolyckande, detta bör ske efter
prövning av Kungl. Maj:t i ett sammanhang av samtliga ifrågakommande
ersättningsfall.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motioner 1:135 och 11:208 ej må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

III. Socialdepartementet.

4:o.

Byråchefen hos statens arbetsmarknadskommission John Sigvard Landgrens
barn. Under punkten 3 av förenämnda proposition nr 197 föreslår
Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att vart och ett av byråchefen hos statens
arbetsmarknadskommission John Sigvard Landgrens och hans efterlämnade
änka Edith Landgrens minderåriga barn Lena Marianne, Torsten Sigvard och
Kerstin Birgitta må från och med den 1 mars 1942 till och med utgången av
det kalenderår, varunder barnet uppnår 18 års ålder, från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m. uppbära ett årligt uppfostringsbidrag å 384
kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Landgren var född den 28 december 1906 och avled den 14 februari
1942;

att han tjänstgjorde såsom biträdande sekreterare åt 1937 års arbetslöshetssakkunniga
under tiden 1 oktober 1937—30 november 1939, såsom sakkunnig
i socialdepartementet under tiden 1 oktober 1939—15 augusti 1940
samt såsom byråchef å planläggningsbyrån hos statens arbetsmarknadskommission
under tiden därefter intill sin död eller 1 år 6 månader, av vilken
tid han åtnjutit sjukledighet under 325 dagar;

att hans avlöningsförmåner hos arbetsmarknadskommissionen under tiden
intill den 1 januari 1941 utgjort 1 000 kronor samt därefter 1 050 kronor
för månad;

att han under tiden från och med den 26 januari 1940 intill sitt frånfälle
var ledamot av statens utrymningskommission;

Bankoutskottets utlåtande nr 40.

att han på grund av hjärtlidande (endocarditis) icke kunnat säkerställa
sina efterlevande genom någon livförsäkring;

att han vid frånfälle! efterlämnade änkan Edith Landgren, vilken är född
den 1 april 1903, samt barnen Lena Marianne, född den 4 september 1936,
Torsten Sigvard, född den 25 juli 1938, och Kerstin Birgitta, född den 21
oktober 1939;

att bouppteckningen efter den avlidne utvisade en behållning av i runt tal
8 700 kronor;

att änkefru Landgren innehar anställning såsom tvättbiträde vid Lunds
lasarett med lön av omkring 2 640 kronor för år;

samt att hon, som under hösten 1943 genomgått Hvilans folkhögskola, den
15 april 1944 skall tillträda befattning såsom biträdande linneföreståndarinna
vid nämnda lasarett, därvid hennes löneförmåner komma att uppgå till
2 740 kronor för år inklusive dyrtidstillägg.

Föredragande statsrådet har anfört följande:

Byråchefen Landgrens verksamhet i statens tjänst omfattar en jämförelsevis
kort tidrymd. Med hänsyn härtill kan det måhända synas tveksamt, huruvida
understöd av statsmedel bör tillkomma hans efterlevande. Det må
emellertid framhållas, att därest Landgren i stället för att övergå till anställning
hos arbetsmarknadskommissionen fortsatt att tjänstgöra inom socialdepartementet
eller tillträtt anställning hos centralt ämbetsverk, han före
sitt frånfälle bort kunna ifrågakomma till befattning, som varit förenad med
familjepensionsrätt. Härtill kommer den omständigheten, att Landgren på
grund av hjärtlidande varit förhindrad att sörja för sina efterlevande genom
livförsäkring. Dessa omständigheter i förening med Landgrens insatser i det
allmännas tjänst synas mig motivera ett bidrag från statens sida till hans
efterlevande. I betraktande av att änkefru Landgren är allenast 40 år och
arbetsför torde någon pension åt henne icke nu böra ifrågakomma. Däremot
vill jag förorda, att ett vart av makarnas tre barn må komma i åtnjutande av
ett årligt uppfostringsbidrag till och med utgången av det kalenderår, varunder
det uppnår 18 års ålder. Uppfostringsbidragen synas mig för varje
barn skäligen böra fastställas till 384 kronor för år, att utgå från och med
den 1 mars 1942.

Med hänsyn till i ärendet förekomna omständigheter har utskottet ansett
sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förevarande förslag.

Utskottet hemställer således,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

IV. Finansdepartementet.

5:o.

Byråchefen hos kontrollstyrelsen Einar Johan Ossian .lison Thulins frånskilda
hustru. I likalydande motionerna I: 70 och II: 303, väckta den förra
av herr Björnsson jämte två av första kammarens övriga ledamöter samt den
senare av herr Bergvall jämte två av andra kammarens övriga ledamöter, har

V iskotta.

Bankoutskottets utlåtande nr 40.

hemställts, »att riksdagen måtte tillerkänna fru Carin Hildegard Thulin,
Stockholm, så länge hon icke trätt i nytt gifte, årlig pension med belopp, motsvarande
vad hon skulle kunna bliva tillerkänd såsom pensionsberättigad
frånskild maka enligt gällande allmänna familjepensionsreglemente».

Av handlingarna inhämtas,

att Thulin var född den 27 februari 1883 och avled den 11 september
1941;

att han vid sitt frånfälle kunde räkna en anställningstid i statens tjänst av
30 år, därav nära 23 år såsom byråchef i kontrollstyrelsen;

att han var ledamot av riksdagens första kammare åren 1919—1932 och
från år 1940 intill sin död;

att han den 19 juni 1911 ingick äktenskap med Carin Hildegard Hulting,
född den 31 juli 1883, vilket äktenskap upplöstes genom äktenskapsskillnad
den 25 november 1935;

att han år 1936 ingick nytt äktenskap, vilket upplöstes genom hans död;

att sedan änkefru Thulin den 15 september 1943 ingått nytt äktenskap,
henne tillkommande änkepension, 2 670 kronor för år jämte därå belöpande
tilläggsförmåner, upphört att utgå;

att Thulins frånskilda maka fru Carin Hildegard Thulin alltsedan äktenskapets
upplösning intill Thulins död åtnjöt underhållsbidrag av denne;

att fru Carin Hildegard Thulin, som för närvarande är 60 år gammal och
har vacklande hälsa, svårligen kan genom eget arbete bidraga till sin försörjning
och att hon saknar besparingar.

Fru Carin Hildegard Thulin saknar rätt till pension efter sin avlidne frånskilde
man, enär äktenskapet upplöstes före ikraftträdandet den 1 juli 1937
av 1936 års allmänna familjepensionsreglemente (nr 542). Thulin hade visserligen
varit delägare i civilstatens änke- och pupillkassa, men reglementet
för denna kassa innehöll icke någon bestämmelse, som berättigade frånskild
hustru till pension efter mannen. Sedan emellertid staten övertagit nämnda
kassa och omförmälda reglemente trätt i kraft, har möjlighet öppnats för
pensionering av frånskild hustru i sådana fall, där äktenskapet upplösts
efter den 1 juli 1937. I 2 § 2 mom. reglementet stadgades nämligen följande: Då

befattningshavare i dom å äktenskapsskillnad förpliktas att till sin
make utgiva underhållsbidrag, äger domstolen, därest makarna levt tillsammans
under minst fem år och sistnämnda make vid sammanlevnadens hävande
uppnått en ålder av minst trettio år samt det i övrigt med hänsyn till
omständigheterna finnes skäligt, förordna, att den frånskilda maken skall
vara berättigad till familjepension efter befattningshavarens död. Vad nu
sagts för det fall att befattningshavare förpliktas utgiva underhållsbidrag
gäller ock, där i skillnadsmålet avtal om sådant underhållsbidrag visas föreligga.

Förordnande, som sålunda meddelats, upphör att gälla, om skyldighet att
utgiva underhållsbidrag, som bestämts att utgå på särskilda tider, upphört
eller den berättigade trätt i nytt gifte.

Bankoutskottets utlåtande nr 40.

Äger förordnande som ovan sagts giltighet, må sådant förordnande ej
meddelas till förmån för befattningshavarens make i senare äktenskap.

Ifrågavarande stadgande har med i sak oförändrat innehåll införts i
1941 års allmänna familjepensionsreglemente.

Över förevarande motioner har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat
utlåtande från statskontoret, som anfört:

Statskontoret får erinra, att frånskild hustru, som erhållit äktenskapsskillnad
före allmänna familjepensionsreglementets ikraftträdande den 1
juli 1937, endast i undantagsfall blivit tillerkänd pension efter sin frånskilde
make. Sålunda beviljade 1939 års riksdag (se prop. nr 203. p. 4;
bankoutsk. uti. nr 40, p. 6) pension åt framlidne landsfiskalen M. Köhlers
frånskilda hustru. Av handlingarna i ärendet framgick, att, sedan Göta
hovrätt genom utslag den 14 mars 1932 dömt till äktenskapsskillnad mellan
makarna, dessa åter den 1 april 1932 flyttat samman och därefter sammanlevat
med varandra intill mannens död. Likaledes tillerkände 1939 års
riksdag pension åt framlidne brevbäraren 11. Hedenborgs frånskilda hustru
(prop. nr 203, p. 6, bankoutsk. nr 40, p. 11). I sistnämnda fall hade mannen
Hedenborg från och med den 1 maj 1925 erhållit avsked med sjukpension
från sin befattning såsom brevbärare. Stockholms rådhusrätt hade
den 28 maj 1925 dömt till äktenskapsskillnad mellan makarna. Ingen av
makarna hade ingått nytt äktenskap. Enär direktionen för civilstatens änkeoch
pupillkassa i vissa liknande fall, då särskilt ömmande omständigheter
förelegat, medgivit frånskild hustru rätt till pension, ansågs Hedenborgs
frånskilda hustru icke böra komma i sämre ställning för att kassan övertagits
av staten. På grund härav tillerkände riksdagen henne pension med
belopp, motsvarande vad som jämlikt sagda kassas bestämmelser skulle tillkommit
henne, därest äktenskapet bestått vid mannens död. Vidare har
1941 års riksdag (prop. nr 44, p. 1, bankoutsk. uti. nr 16, p. 1) medgivit
pension åt framlidne styckjunkaren å övergångsstat C. I. Nordgrens frånskilda
hustru. I detta fall hade rådhusrätten i Göteborg genom utslag den
7 maj 1940 dömt till äktenskapsskillnad mellan makarna samt förklarat
fru Nordgren berättigad till familjepension efter mannen. Då mannen emellertid
icke varit underkastad allmänna familjepensionsreglementet, hade någon
pension icke kunnat författningsenligt tillerkännas henne.

Av det anförda framgår, att det i de åberopade fallen varit särskilda omständigheter,
som föranlett pensionens beviljande, trots att de formella förutsättningarna
härför icke förelegat. I flertalet av de fall, där ansökning om
pension gjorts av frånskild, icke pensionsberättigad hustru, lia ansökningarna
däremot icke föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Motionsvis gjorda
framställningar om pension lia även vid upprepade tillfällen avslagits av
riksdagen (se exempelvis bankoutsk. ull. nr 33/1943, p. 3 och 4).

Enligt statskontorets mening föreligga i det förevarande fallet icke sådana
särskilda omständigheter, som motivera, att avsteg göres från den allmänna
grundsatsen, alt frånskild hustru, som icke i äktenskapsskillnadsdomen
blivit tillerkänd rätt till pension efter sin frånskilde make, ej skall
erhålla sådan pension. På grund härav får ämbetsverket — särskilt med
hänsyn lill konsekvenserna av ett bifall — avstyrka ifrågavarande motioner.

1 sill i ärendet avgivna yttrande har statskontoret såsom sin uppfattning
uttalat, all några särskilda omständigheter icke skulle vara för handen, som
kunde motivera en pension åt frii Carin Hildegard Thulin. Denna uppfattning

U Iskottet.

Bankoutskottets utlåtande nr 40.

kan utskottet icke biträda. Såsom av handlingarna i ärendet framgår, hade
fm Thulins äktenskap ägt bestånd under en tid av 24 år. Genom byråchefen
Thulins frånfälle har hon gått förlustig det underhållsbidrag, som hon alltsedan
äktenskapets upplösning erhållit från Thulin, varför hon för närvarande
är i behov av understöd, särskilt som hon på grund av hög ålder i förening
med svag hälsa svårligen kan försörja sig genom eget förvärvsarbete.
Den pension, som enligt allmänna familjepensionsreglementet tillkommit änkefru
Thulin, bar efter hennes omgifte hösten 1943 upphört att utgå. Enligt
utskottets mening äro omständigheterna i förevarande ärende i viss mån likartade
med dem, som förelågo i det av statskontoret omförmälda fallet Hedenborg.
Under hänvisning till att 1939 års riksdag tillerkände Hedenborgs
frånskilda hustru pension med belopp, motsvarande vad som reglementsenligt
skolat tillkomma henne, om äktenskapet bestått vid mannens död, finner
utskottet det vara med rättvisa och billighet förenligt, att Thulins frånskilda
hustru berättigas uppbära den pension, 2 670 kronor för år jämte därå belöpande
rörliga tilläggsförmåner, som tidigare utgått till änkefru Thulin. I betraktande
av nu föreliggande säregna omständigheter torde ett beslut i sådan
riktning icke behöva befaras medföra prejudicerande verkningar. Pensionen
synes böra utgå, räknat från och med den 1 januari 1944.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande motioner I: 70
och II: 303, må medgiva, att avlidne byråchefen J. E. O. J:son
Thulins frånskilda hustru Carin Hildegard Thulin, född Hulting,
må räknat från och med den 1 januari 1944 under sin
återstående livstid, så länge hon förblir ogift, från anslaget
till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig
pension av 2 670 kronor.

V. Ecklesiastikdepartementet.

6:o.

Förre trädgårdsarbetare!! och vaktmästaren vid dövstumskolan å Manilla
Gotthard Leonard Lundströms änka. Under punkten 4 av förenämnda proposition
nr 197 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att förre trädgårdsarbetaren
och vaktmästaren vid dövstumskolan å Manilla Gotthard
Leonard Lundströms änka Hilda Otilia Lundström, född Lindqvist, må från
och med den 1 juni 1943 under sin återstående livstid, så länge hon förblir
änka, från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig
pension av 384 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Lundström var född den 23 september 1865 och avled den 3 maj 1943;

att han var anställd såsom trädgårdsarbetare och vaktmästare vid döv -

Bankoutskottets utlåtande nr 40.

stumskolan å Manilla från och med den 1 mars 1921 till utgången av februari
1935 eller under en tid av 14 år;

att Lundströms avlöning, däri inberäknat värdet av naturaförmåner, senast
utgjorde 3 272 kronor;

att han vid avgången ur tjänst av vederbörande dövstumskoldistrikt tillerkändes
ett årligt understöd av 1 200 kronor, varå dyrtidstillägg icke skulle
utgå;

att han vid sin död efterlämnade änkan Hilda Otilia Lundström, född Lindqvist,
vilken är född den 25 januari 1872;

att änkefru Lundström under mannens anställningstid vid skolan såsom
tillfälligt biträde under vårdarinnans ledighet viss dag i veckan biträtt vid
vården av lärjungarna å skolans flickavdelning;

samt att bouppteckningen i boet efter Lundström utvisade brist.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande
förslag, får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

7 :o.

Folkskolläraren Axel Anderssons änka. I motionen II: 6 hemställer herr
Hallén, »att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit begära, att åtgärder
vidtagas, så att till avlidne folkskolläraren Axel Andersson, Värmlands Nysäter,
återbördas hans i 41 år ägda och med 42 års tjänstgöring förtjänta
rätt till familjepension enligt Kungl. Majlis reglemente den 15 oktober 1875,
så att bans änka Alma Charlotta Andersson må under sin återstående levnad
erhålla årligt understöd, motsvarande vad hon eljest skulle i pension hava
erhållit.»

Av handlingarna inhämtas,

att Andersson var född den 15 juli 1857 och avled den 5 februari 1943;

att han tjänstgjorde såsom ordinarie folkskollärare under åren 1878—1919;

samt alt han år 1925 — vid 68 års ålder — ingick äktenskap med Alma
Charlotta Andersson, vilken är född 1876.

Genom beslut av 1919 års lagtima riksdag inrättades från och med ingången
av år 1920 en statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.
(sedermera benämnd statens pensionsanstalt), i vilken anstalt folkskollärarnas
änke- och pupillkassa uppgick. I samband därmed genomfördes vissa
förändringar i familjepensioneringen för folkskollärare. Sålunda tillkom en
bestämmelse, alt äktenskap ingånget efter det mannen fyllt 65 år icke grundläde
pensionsrätt. Anstaltens reglemente trädde i kraft den 1 januari 1920,
och nyssnämnda bestämmelse hade giltighet å de folkskollärare, som då voro
i tjänst. Bestämmelsen var emellertid tillämplig jämväl å vissa folkskollärare,

Utskotta.

Bankoutskottets utlåtande nr 40.

U te kottet.

vilka före den 1 januari 1920 avgått ur tjänst, nämligen å de lärare, som —
i likhet med Andersson — ingått på 1918 års, den 1 januari 1919 ikraftträdande
lönereglering och vilka avgingo under år 1919. I kungörelsen den 16
september 1918 (nr 760) angående avlöning åt lärare vid folk- och småskolor
m. m. föreskrevs nämligen såsom villkor för löneregleringen, att ordinarie
folkskollärare vore skyldig att underkasta sig de förändrade bestämmelser,
som kunde varda stadgade beträffande folkskollärarnas änke- och
pupillkassa.

I en vid 1936 års riksdag väckt motion (11:95) hemställde samma motionär
som i nu förevarande ärende, »att riksdagen ville i skrivelse till Kungl.
Maj:t begära, att det måtte utfärdas bestämmelser, som tillförsäkra de folkskollärare,
vilka år 1919 eller 1 januari 1920 avgått från ordinarie tjänst i
folkskolan med tjänstepension och varit delägare i änke- och pupillkassan
samt ingått äktenskap efter fyllda 65 år, rätt till familjepension på grund av
reglementet för folkskollärarnas änke- och pupillkassa av den 15 oktober
1875».

I häröver avgivet utlåtande nr 42 anförde bankoutskottet i huvudsak följande: I

motionen har anförts, att de under år 1919 avgångna lärarna svårligen
kunnat tro, att den inskränkning i pensionsrätten, som infördes enligt anstaltens
den 31 december 1919 utfärdade reglemente, hade tillämpning å dem.
Det sålunda påpekade förhållandet synes utskottet vara värt beaktande vid
bedömandet av pensionsrätten till efterlevande efter sådan under år 1919 avgången
folkskollärare, som efter uppnådd ålder av 65 år ingått äktenskap
töre den 1 januari 1920 eller den dag, då anstaltens reglemente trädde i kraft.
Utskottet finner billigheten tala för att i de fall, där nu angivna förutsättningar
föreligga och skäl eljest kunna åberopas för beredande av understödsförmån,
pension beviljas utan hinder av nyssnämnda bestämmelse i anstaltens
reglemente. Med hänsyn till att det här säkerligen rör sig om endast ett
fåtal fall, torde det emellertid ej vara erforderligt att utfärda särskilda bestämmelser
i ämnet, utan torde eventuella framställningar om pension i varje
särskilt fall böra underställas riksdagens prövning. I vidare mån än nu sagts
finnér utskottet icke skäl föreligga för undantag från tillämpningen av reglementet
för statens pensionsanstalt. Enligt utskottets mening synes det sålunda
icke böra ifrågakomma, att riksdagen skulle, såsom motionen åsyftar,
medgiva pensionsrätt för efterlevande i äktenskap, som under år 1919 avgången
folkskollärare vid uppnådd ålder åv 65 år ingått efter ikraftträdandet
av anstaltens reglemente. Ett bifall till motionen skulle innebära, att ifrågavarande
folkskollärare, vilka ägt tillgodoräkna sig de ökade förmånerna av
1918 års lönereglering och därmed följande högre tjänstepension, skulle befrias
från ovanberörda villkor för åtnjutande av löneregleringen. Med hänsyn
till de konsekvenser en sådan åtgärd kan befaras medföra finner utskottet
sig icke kunna tillstyrka densamma.

Under åberopande av det anförda avstyrkte utskottet bifall till motionen.
Riksdagen beslöt i enlighet nied utskottets hemställan.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att utskottet och riksdagen tidigare
ställt sig avvisande till förslag att bereda änkepension i sådana fall, som avses
i den nu föreliggande motionen, nämligen då en under år 1919 avgången

Bankoutskottets utlåtande nr 40.

folkskollärare efter uppnådd ålder av 65 år ingått äktenskap senare än under
nyssnämnda år. Med hänsyn härtill och då några nya omständigheter icke
tillkommit, som skulle kunna motivera ett ändrat ståndpunktstagande från
utskottets sida, hemställer utskottet,

att förevarande motion II: 6 ej må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

8:o.

Folkskolläraren Nils Hansson Westergrens frånskilda hustru. I motionen
11:391 hemställa fröken Nygren och herr Ryling, »att riksdagen måtte
tillerkänna avlidne folkskolläraren Nils Hansson Westergrens frånskilda
hustru Ida Antonia Westergren, född Svensson, så länge hon ej ingått nytt
äktenskap, årlig pension med belopp, motsvarande vad hon skulle kunna bliva
tillerkänd såsom pensionsberättigad frånskild maka enligt folkskolans familjepensionsreglemente».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Westergren var född den 4 april 1875 och avled den 27 juni 1935;

att han tjänstgjorde såsom folkskollärare under en sammanlagd tjänstetid
av 32 1/2 år;

att han den 22 oktober 1904 ingick äktenskap med Ida Antonia Svensson,
född den 17 oktober 1883;

att efter meddelad dom å äktenskapsskillnad makarna Westergrens äktenskap
upplöstes den 2 oktober 1930, varvid vårdnaden om makarnas då ännu
omyndiga barn Nils Bertil, född den 11 januari 1911, Inge Hugo, född den
20 januari 1915 och Gert Sture Anders, född den 2 mars 1918, tillerkändes
fru Westergren;

att Westergren i samband med äktenskapsskillnaden förpliktades utgiva
underhåll till fru Westergren, så länge hon förblev ogift, med 125 kronor i
månaden och till vartdera av de båda yngsta barnen, tills de nått myndig
ålder, med 50 kronor i månaden;

att Westergren vid sin död såsom stärbhusdelägare efterlämnade nämnda
tre söner ävensom makarnas söner Nils Folke, född den 11 juli 1905, och
Per Erik Gunnar, född den 11 september 1907;

att boet efter Westergren utvisade brist;

att fru Westergrens lamiljepensionsrätt gått förlorad till följd av makarnas
äktenskapsskillnad;

att statens pensionsanstalt genom pensionsbrev den 16 augusti 1935 tillförsäkrade
makarna Westergrens söner Inge Hugo och Gert Sture Anders en
årlig familjepension av 750 kronor alt under de i reglementet för anstalten
stadgade villkor utgå från början av juli månad år 1935;

samt att, sedan Inge Hugo uppnått 21 års ålder, pensionen till Gert Sture
Anders bestämts lill ett belopp av 375 kronor.

Bankoutskottets utlåtande nr 40.

Såsom i motionen erinrats, lämnade 1937 års riksdag (bankoutsk. uti. nr 36,
P- 10) utan åtgärd en i motionen 11:340 till sagda riksdag gjord hemställan
om årligt understöd av 600 kronor till fru Westergren. I ett till bankoutskottet
avgivet yttrande i ärendet hade statens pensionsanstalt — oaktat billighetsskäl
onekligen förelåge — förklarat sig icke kunna tillstyrka beviljandet
av det ifrågasatta understödet, som avsåge frånskild hustru till en avliden
icke statlig befattningshavare med pensionsrätt enligt reglementet för pensionsanstalten,
i vilket något stadgande om familjepensionsrätt för frånskild
ännu ej införts. Såsom skäl härför framhöll pensionsanstalten, alt allmänna
familjepensionsreglementets bestämmelser om frånskild makes rätt till familjepension,
vilka bestämmelser åberopats som stöd för motionen, icke komma
att erhålla retroaktiv verkan i fråga om äktenskap, som upplösts före reglementets
ikraftträdande, att det icke syntes hava förekommit, att riksdagen beviljat
understöd åt avliden statstjänstemans frånskilda hustru samt att ett
bifall till motionen uppenbarligen skulle kunna medföra vittgående konsekvenser.
Av liknande skäl ansåg statskontoret, att motionen icke borde föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Över nu föreliggande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat
utlåtande från statens pensionsanstalt, som anfört följande:

I förevarande motion har hemställts, att riksdagen måtte tillerkänna frii
Westergren, så länge hon ej ingått nytt äktenskap, årlig pension med »belopp,
motsvarande vad hon skulle kunna bliva tillerkänd såsom pensionsberättigad
frånskild maka enligt folkskolans familjepensionsreglemente». Det
synes ovisst vilket pensionsbelopp som därmed avsetts. Förklaras fru Westergren
familjepensionsberättigad enligt sagda reglemente, skulle hon äga komma
i åtnjutande av grundbelopp av familjepension samt rörligt tillägg ävensom
kristillägg. Grundbeloppet skulle, vid det förhållande att andra familjepensionsberättigade
efter folkskolläraren Westergren ej finnas, motsvara det
vid hans död för honom gällande familjepensionstalet. Begreppet familjepensionstal
äger emellertid icke tillämpning i förevarande fall, då den avlidne befattningshavaren
vid sin död var underkastad reglementet för statens pensionsanstalt.
Möjligen hava motionärerna åsyftat, att fru Westergren skulle
komma i åtnjutande av den pension, till vilken hon enligt sistnämnda reglemente
skulle varit berättigad, därest hon varit i äktenskap förenad med folkskolläraren
Westergren vid dennes frånfälle. Örn sådan förmån beredes henne,
skulle pensionen — 750 kronor — komma att jämlikt kungl, kungörelsen
nr 508/1939 utbytas mot s. k. ny familjepension till belopp av 996 kronor,
varå skulle utgå procentuellt tillägg och kristillägg.

I varje fall skulle ett bifall till motionen realiter innebära en retroaktiv tilllämpning
beträffande fru Westergren av de ursprungligen i familjepensionsreglementet
för folkskollärare m. fl. (kungl, kungörelsen nr 424/1938) i fråga
om folkskolans lärare meddelade bestämmelserna örn att frånskild maka under
vissa förutsättningar skall vara berättigad till familjepension. Sådan retroaktiv
tillämpning har ej tidigare förekommit och har pensionsanstalten veterlig!
ej heller medgivits beträffande motsvarande, för statliga tjänstemän i
allmänna familjepensionsreglementena meddelade bestäfnmelser utom i ett
fall. vari alldeles speciella omständigheter synas hava förelegat (se bankoutskottets
utlåtande 1941 nr 16, p. 1). I betraktande härav och då ett bifall
till motionen skulle kunna medföra vittomfattande och svåröverskådliga konsekvenser,
anser pensionsanstalten att motionen icke bör föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Bankoutskottets utlåtande nr 40.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att riksdagen år 1937 ställt sig avvisande
till ett motionsvägen framställ^ yrkande om pension åt folkskolläraren
Westergrens frånskilda hustru Ida Antonia Westergren. Några nya
omständigheter synas icke ha tillkommit, vilka kunna motivera en annan
ståndpunkt än den riksdagen då intog till förevarande pensionsfråga. I de
enstaka undantagsfall, där utskottet ansett sig kunna tillstyrka beviljandet
av understöd åt frånskild hustru, hava alldeles särskilda förhållanden
förelegat. Då emellertid några dylika förhållanden icke kunna åberopas
i det nu föreliggande fallet, synes ett bifall till det väckta yrkandet kunna
leda till den uppfattningen, att riksdagen beslutat intaga en mindre restriktiv
inställning till pensionsfrågor av förevarande art än hittills. Utskottet är för
sin del icke berett att medverka till en dylik uppmjukning under annan förutsättning
än att Kungl. Majit efter föregången utredning rörande konsekvenserna
finner skäl föreligga att ändra nuvarande praxis på ifrågavarande område.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motion II: 391 ej må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

VI. Jordbruksdepartementet.

9:o.

Förre förvaltaren vid Ultuna egendom och föreståndaren för lantbruksskolan
därstädes Waldemar Melins änka. Under punkten 5 av propositionen
nr 197 föreslår Kungl. Majit riksdagen medgiva, att förre förvaltaren
vid Ultuna egendom och föreståndaren för lantbruksskolan därstädes Waldemar
Melins änka Elin Kristina Melin, född Palm, må från och med den 1
september 1943 under sin återstående livstid, så länge hon förblir änka, från
anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension
av 960 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Melin var född den 5 april 1859 och avled den 25 augusti 1943;
att han under tiden 24 oktober 1892—30 april 1924 var anställd såsom förvaltare
vid Ultuna egendom och föreståndare för lantbruksskolan därstädes;

att han av 1923 års riksdag tillerkändes en årlig pension från allmänna indragningsstalen
lill belopp av 4 800 kronor;

att han vid sin död efterlämnade änkan Elin Kristina Melin, född Palm,
vilken är född den 24 mars 1858, samt en son och en dotter;

samt att bouppteckningen efter mannen utvisade en behållning av 6 171
kronor 48 öre.

Med biträdande av Kungl. Majlis förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majlis förevarande framställning.

Utskottet.

Bankoutskottets utlåtande nr 40.

10:o.

Förste maskinisten å statens undersöknings- och bevakningsfartyg Skagerak
Gustaf Hadar Svenssons änka. Under punkten 6 av propositionen nr
197 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att förste maskinisten å
statens undersöknings- och bevakningsfartyg Skagerak Gustaf Hadar Svenssons
änka Valborg Maria Svensson, född Ljungberg, må från och med den
1 december 1943 under sin återstående livstid, så länge hon förblir änka,
från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig
pension av 600 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Svensson var född den 17 oktober 1882 och avled den 13 november
1943;

att han var anställd såsom förste maskinist å statens undersöknings- och
bevakningsfartyg för havsfiskets behov (Skagerak) från och med den 21
februari 1913 intill sin död;

att han under de tre senaste budgetåren uppburit arvode med respektive
6 000, 6 500 och 6 900 kronor för år jämte fri kost eller portionsersättning;

att han vid sin död efterlämnade änkan Valborg Maria Svensson, född
Ljungberg, vilken är född den 11 juli 1884, samt en ogift son och en gift
dotter;

samt att bouppteckningen efter mannen utvisade en behållning av omkring
16 500 kronor.

utskottet. Med biträdande av Kungl. Maj :ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande framställning.

B. Affärsdrivande verks medel.

I. Trafikmedel.

Illo.

Förrådskontrollören vid statens järnvägar Bror Wilhelm Bernhard Svenssons
dotter. Under punkten 7 av propositionen nr 197 har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen medgiva, att förrådskontrollören vid statens järnvägar Bror
Wilhelm Bernhard Svenssons och hans efterlämnade änka Svenborg Anna
Greta Svenssons, född Essbjörn, minderåriga dotter Hulda Svenborg Wilhelmsdotter
må från och med. den 1 januari 1943 till och med utgången av
det kalenderår, varunder hon uppnår 18 års ålder, uppbära ett årligt uppfostringsbidrag
å 384 kronor, att utgå av trafikmedel.

Bankoutskottets utlåtande nr 40.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Svensson var född den 15 september 1884 och avled den 16 december
1942;

att han var anställd vid Orsa—Härjedalens järnvägsbyggnad under åren
1903—1908 samt vid Orsa—Härjedalens järnväg under åren 1909—1918;

att han vid statens övertagande av nämnda järnväg från och med den 1
januari 1919 övergick i statens järnvägars tjänst och där tjänstgjorde i olika
befattningar till sin död, varav de senaste två åren såsom förrådskontrollör å
järnvägsstyrelsens förrådsbyrå;

att han 1919 ingick äktenskap, vilket 1929 upplöstes genom hustruns frånfälle; att

han den 19 augusti 1941 ingick nytt äktenskap med den nu efterlevande
änkan Svenborg Anna Greta Svensson, född Essbjörn, vilken är född den 19
juni 1911;

att han vid sin död efterlämnade änkan samt en dotter i sistnämnda äktenskap
Hulda Svenborg Wilhelmsdotter, född den 3 oktober 1942;

att han under tiden för sin anställning vid den enskilda järnvägen var delägare
i enskilda järnvägarnas pensionskassa, vilken delaktighet han bibehållit
vid övergången till statstjänst;

att enligt pensionskassans reglemente äktenskap ingånget efter det delägaren
fyllt 50 år, i vissa fall 55 år, icke grundlägger rätt till familjepension
för vare sig änka eller barn;

att änkefru Svensson, enär äktenskapet ingåtts först då mannen fyllt 56 år,
icke kan erhålla familjepension för sig själv eller makarnas dotter;

samt att bouppteckningen efter mannen utvisade en behållning av 2 955
kronor.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Majlis förevarande
förslag och hemställer förty,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

12:o.

Förre bokhållaren vid statens järnvägsbyggnader Anders Johan Hedins
änka. Under punkten 8 av propositionen nr 197 föreslår Kungl. Majit riksdagen
medgiva, att förre bokhållaren vid statens järnvägsbyggnader Anders
Johan Hedins änka Gertrud Elisabet Hedin, född Johansson, må från och
med den 1 maj 1943 under sin återstående livstid, så länge hon förblir änka,
av trafikmedel uppbära en årlig pension av 600 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Hedin var född den 26 april 1874 och avled den 11 april 1943;

att han var anställd vid statens järnvägsbyggnader under tidsperioderna
18 juli 1898—10 maj 1903 samt 7 juli 1906—31 maj 1935, då han avgick

Utskottet.

Bankoutskottets utlåtande nr 40.

Utskottet.

ur tjänst med rätt till förtidspension enligt bestämmelserna i Kungl. Maj:ts
brev den 24 april 1931 angående förtidspension och avskedsersättning åt
vissa tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader m. m.;

att han vid sin död efterlämnade änkan Gertrud Elisabet Hedin, född
Johansson, vilken är född den 24 december 1896, samt två söner i ett tidigare
äktenskap;

att bouppteckningen efter mannen utvisade en behållning av omkring 1 200
kronor;

att änkefru Hedin icke åtnjuter pension, enär mannen såsom tjänsteman
vid statens järnvägsbyggnader icke kunnat vinna delaktighet i statens järnvägars
änke- och pupillkassa;

samt att änkefru Hedins arbetsförmåga enligt läkarintyg på grund av sjukdom
(organiskt hjärtfel och nervösa rubbningar) är nedsatt.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förevarande
förslag, får hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må vinna
riksdagens bifall.

13 :o.

Kontoristen vid statens järnvägar Valter Gottfrid Teodor Byströms änka.

I motionen II: 154 hemställer herr Jacobson, »att riksdagen måtte medgiva,
att änkan Anna Byström, född Molin, må under sin återstående livstid, så
länge hon förblir änka, av trafikmedel uppbära ett årligt understöd av 384
kronor».

Av handlingarna inhämtas,

att Byström var född den 22 januari 1864 och avled den 8 januari 1940;

att han innehaft anställning vid statens järnvägsbyggnader under tiden 2
juni 1908—31 maj 1927, då han avgick ur tjänst med en årlig pension av
1 116 kronor;

att han vid sin död efterlämnade änkan Anna Byström, född Molin den
29 april 1873, samt två söner och tre döttrar;

att den ene av sönerna är vägmästare och den andre sjukvårdare;

att av döttrarna två äro gifta och en innehar anställning såsom folkskollärarinna; att

bouppteckningen efter Byström utvisade en behållning av 1 747 kronor;

samt att änkefru Byström lider av försvagad hälsa samt är oförmögen att
genom eget arbete försörja sig.

I en den 12 september 1940 dagtecknad skrift anhöll änkefru Byström
hos Kungl. Maj:t om pension.

Järnvägsstyrelsen tillstyrkte, att änkefru Byström beviljades ett årligt understöd
av 384 kronor.

Bankoutskottets utlåtande nr 40.

Statskontoret anförde, att då enligt ämbetsverkets uppfattning änkefru Byströms
barn syntes kunna gemensamt bidraga till moderns försörjning, ämbetsverket
icke kunde tillstyrka bifall till framställningen.

Genom beslut den 13 december 1940 fann Kungl. Maj.t framställningen ej
föranleda någon Kungl. Maj :ts åtgärd.

Under åberopande av vad statskontoret anfört och den ställning Kungl.
Maj:t intagit till förevarande pensionsfråga finner sig utskottet böra avstyrka
bifall till den föreliggande motionen.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion II: 154 ej må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

II. Statens vattenfallsverks medel.

14:o.

Arbetsförmannen vid statens vattenfallsverk Karl Karlssons änka. Under
punkten 9 av propositionen nr 197 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen
medgiva, att arbetsförmannen vid statens vattenfallsverk Karl Karlssons
änka Anna Helena Karlsson, född Boström, må från och med den 1
februari 1943 under sin återstående livstid, så länge hon förblir änka, av
statens vattenfallsverks medel uppbära ett årligt understöd av 408 kronor,
varå dyrtidstillägg icke skall utgå.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Karlsson var född den 11 september 1889 och avled på grund av skada
till följd av olycksfall i arbete för statens vattenfallsverks räkning den 5 januari
1943;

att han vid sin död innehaft anställningar i statens tjänst under sammanlagt
16 år 8 månader 7 dagar, varav senast vid statens vattenfallsverks byggnadsavdelning
för vattenkraftanläggningar under 10 år 3 månader 13 dagar;

att han vid sin död efterlämnade änkan Anna Helena Karlsson, född Boström,
vilken är född den 3 september 1893, och en son, född år 1917;

att änkefru Karlsson i anledning av mannens frånfälle åtnjuter livränta enligt
olycksfallsförsäkringslagen till belopp av 975 kronor för år, varå några
tilläggsförmåner icke utgå;

att bouppteckningen efter mannen utvisade brist i boet;

samt att änkefru Karlsson enligt läkarintyg på grund av sjukdom (ledgångsreumatism)
är oförmögen att genom eget arbete försörja sig.

Vattenfallsstyrelsen bar hemställt, att Kungl. Majit måtte tillerkänna änkefru
Karlsson ett årligt understöd till belopp, som Kungl. Majst kunde finna
skäligt. Styrelsen har därvid framhållit, att, därest ifrågavarande olycksfall
inträffat efter den 1 april 1943 i stället för den 5 januari samma år, 1942 års

Bihang till riksdagens protokoll 19fai. 8 sami. Nr 40.

Utskottet.

Bankoutskottets utlåtande nr 40.

Utskottet.

tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare skulle ägt tillämpning
å Karlsson och änkan följaktligen varit berättigad till pension enligt nämnda
familjepensionsreglemente.

Föredragande statsrådet har anfört:

Med hänsyn till de föreliggande omständigheterna anser jag mig kunna förorda,
att förslag förelägges riksdagen om beviljande åt änkefru Karlsson av
ett ärligt understöd att utgå vid sidan av den henne tillkommande livräntan
fran riksförsäkringsanstalten. Understödet synes mig skäligen böra fastställas
till ett belopp ungefärligen motsvarande skillnaden mellan, å ena sidan, de
sammanlagda förmåner av livränta och pension, som skulle hava utgått till
änkefru Karlsson, därest hon varit berättigad till familjepension jämlikt 1942
ars familjepensionsreglemente, och, å andra sidan, den livränta hon äger uppbära.
Med denna utgångspunkt får jag föreslå, att understödet bestämmes till
408 kronor för år, varå dyrtidstillägg icke skall åtnjutas. Understödet bör bestämmas
att utgå fran och med den 1 februari 1943 av statens vattenfallsverks
medel.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

Stockholm den 18 april 1944.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Närvarande: se anteckning å utlåtande nr 39.

Reservation

vid punkten 5 (ang. pension åt byråchefen Einar Johan Ossian J :son Thulins
frånskilda hustru):

av herrar Sylwan, Johansson i Fårekulla, Svedman, Andersson i Munka1
jungby, Barnekow och Sundberg, vilka ansett att utskottets yttrande och
förslag bort hava följande lydelse:

»Såsom av statskontorets yttrande framgår, ha i de undantagsfall, där
riksdagen hittills beviljat understöd åt frånskild hustru, vars äktenskap upp -

Bankoutskottets utlåtande nr 40.

lösts före 1936 års allmänna familjepensionsreglementes ikraftträdande den
1 juli 1937, understödsfrågorna förelagts riksdagen av Kungl. Majit. Däremot
har det hittills icke förekommit, att riksdagen på hemställan av enskild motionär
bifallit framställningar av här föreliggande art. Även om ömmande
skäl kunna anses tala för en välvillig behandling av det i de nu väckta motionerna
framställda yrkandet, finner utskottet det icke vara tillrådligt att
hittillsvarande ordning för behandling av frågor av detta slag frångås. Ett
positivt beslut på grundval av ett i motionsväg väckt yrkande måste otvivelaktigt
medföra mera omfattande konsekvenser än örn beslutet grundas på
en kunglig proposition, i vilken prövats såväl förutsättningarna för understöd
som understödets storlek.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motioner I: 70 och II: 303 ej må till någon
riksdagens åtgärd föranleda».