Bankoutskottets utlåtande nr 37 år 1956
11
Nr 37
Utlåtande i anledning av väckta motioner om inrättande av
en statlig bilindustri.
I två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet hänvisade likalydande
motioner, nr 457 i första kammaren av herr Persson, Helmer, m. fl. och nr
582 i andra kammaren av herr Holmberg och fru Nilsson, har föreslagits,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t skulle hemställa om tillkallande
av sakkunniga för utformande av planer för att vid en statlig bilindustri,
företrädesvis förlagd till Norrland, uppta tillverkning av bilar i stor skala,
eventuellt i kombination med traktortillverkning.
Beträffande de motiv motionärerna åberopat till stöd för sitt yrkande
får utskottet hänvisa till motionen II: 582.
Över motionen har utskottet, i vederbörlig ordning, inhämtat yttrande
från kommerskollegium och arbetsmarknadsstyrelsen. Kommerskollegium
har vid sitt utlåtande fogat yttranden från Sveriges industriförbund, Sveriges
automobilindustriförening, Stockholms handelskammare, Östergötlands
och Södermanlands handelskammare, handelskamrarna i Göteborg
och Gävle, Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare samt
Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare.
Kommerskollegium anför, att den svenska bilindustrien väl hävdat sig
i konkurrensen med den utländska samt fortsätter:
Den sammanlagda svenska tillverkningen av personbilar, lastbilar och
bussar har sålunda under senare år ökat betydligt och uppgick för år 1955
till ca 50 000 enheter, vartill kommer sammansättningstillverking som enligt
vad kollegium inhämtat kan beräknas till ca 20 000 enheter. Av antalet
under samma år registrerade personbilar svarade de svenska bilföretagen
för 23 %, medan motsvarande siffra för bussar och lastbilar utgjorde 60 %.
Även i fråga om traktorer ligger den svenska tillverkningen väl till med
42 %.
Kollegium delar motionärernas uppfattning i fråga om önskemålet att
kunna framställa cn svensk småbil till lågt pris. Att härvid större förutsättningar
skulle föreligga för en nystartad statlig bilindustri saknar
emellertid enligt kollcgii mening bärande skäl. Några större förutsättningar
för en statlig bilindustri att kunna nedbringa produktionskostnaderna
väsentligt mer än den enskilda bilindustrien förefaller nämligen osannolikt.
En statlig bilindustri får i stället antagas komma att inverka hämmande
på den befintliga industriens möjligheter att hålla produktionskostnaderna
nere genom bl. a. en successiv ökning avr produktionsserierna. Dessutom
föreligger för närvarande rätt Stor brist på yrkeskunniga arbetare och tek
-
12
Bankoutskottets utlåtande nr 37 dr 1956
niker icke endast inom bilindustrien utan inom den mekaniska verkstadsindustrien
över huvud. Den allmänna investeringsbegränsningen gör även
att projektet förefaller tämligen orealistiskt.
Med hänsyn till dessa omständigheter synes kollegium skäl icke föreligga
att i enlighet med motionärernas förslag tillkalla sakkunniga för
utformande av planer till en statlig svensk bilindustri. I likhet med de av
kollegium hörda organisationerna får därför kollegium avstyrka bifall till
motionen i fråga.
Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller, att de relativt stora anspråk på
arbetskraftsresurserna, som en bilindustri skulle komma att ställa, måste
avvägas mot behoven av arbetskraft för andra delar av produktionen. Särskild
uppmärksamhet kräver härvid tillgången på och behovet av yrkesutbildad
arbetskraft. Inom verkstadsindustrien räknar man för närvarande
med att minst en fjärdedel av arbetarstammen måste bestå av yrkesarbetare.
Upplysningsvis framhålles, att den redan befintliga bilindustrien
har svårigheter att tillgodose sitt behov av dylik arbetskraft.
Sveriges aufomobilindiistriförening uttalar bl. a. följande.
Enligt bilindustriföreningens mening föreligger förutsättningar för en
fortsatt ökning av den svenska bilproduktionen, om biltillverkare och sammansättningsfabriker
får tillfälle att i konkurrens med utländska biltillverkare
rationalisera och utveckla tillverkningen med förlängda serier,
sänkta produktionskostnader och ökad konkurrenskraft som följd. Det förslag
som framförts angående en fri gemensam nordisk marknad torde
även vara ägnat att effektivisera den svenska bilproduktionen i samarbete
med de nordiska grannländerna.
Med tanke på den hårda konkurrens som råder mellan inhemska och utländska
biltillverkare torde man icke kunna vänta att startandet av ytterligare
en svensk bilfabrik i statlig regi skulle leda till för konsumenterna
gynnsamma sänkta bilpriser, vilket uttalats i motionen. Bilen skulle ej
härigenom bli lättillgängligare för arbetare, småbrukare och andra i mindre
ekonomiska förhållanden. En sådan åtgärd från statens sida, som föreslås
i motionen, kommer snarast att minska den svenska bilindustriens möjligheter
att förlänga produktionsserierna och därmed effektivisera tillverkningen.
Industriens konkurrenskraft gentemot utländska biltillverkare,
som självfallet kan arbeta med avsevärt längre produktionsserier, skulle
därigenom komma att kraftigt försvagas.
Stockholms handelskammare har bl. a. upptagit de synpunkter som i
motionerna anförts rörande betydelsen av en statlig bilindustri ur valutasynpunkt
och i detta sammanhang framhållit följande.
Det är visserligen riktigt att bilimporten till stor del sker från länder
med vilka vi icke har ett balanserat varuutbyte men detta lär av allt att
döma praktiskt taget alltid bli förhållandet så länge vi tillämpar en
liberal handelspolitik. Allmän enighet synes vara rådande om betydelsen
av att den nuvarande politiken i detta hänseende fortsättes. Gentemot
vad som uttalas i motionen må särskilt betonas, att den största billeverantören
till Sverige under 1954 var Storbritannien, med vilket land vi hade
Bankoutskottets utlåtande nr 37 år 1956
13
eu aktiv handelsbalans, och att sålunda en minskning av bilimporten från
detta land skulle ha bidragit till att varuutbytet blivit än mindre balanserat.
Då en statlig bilindustri näppeligen under lång tid skulle kunna hävda
sig på bilmarknaden annat än under ett kraftigt förhöjt tullskydd för
biltillverkningen och en sådan utveckling mot ökad protektionism måste
inge de allvarigaste betänkligheter, kan Handelskammaren icke finna, att
det av hänsyn till vår utrikes handel skulle vara motiverat att upprätta
en statlig bilindustri. Handelskammaren är övertygad om att den bilköpande
allmänheten bäst gagnas av en fri tävlan mellan på enskilt initiativ
tillkommen inhemsk bilindustri och en i största möjliga omfattning
fri bilimport. Särskilt på ett område som i så hög grad som bilismen präglas
av snabba förändringar och stark expansion torde det vara nödvändigt
med ständig konkurrens och ett kontinuerligt utbyte av idéer och erfarenheter
mellan inhemska och utländska industrier, om icke vårt land
skall bli efter i utvecklingen. Det bidrag som en statlig bilindustri skulle
kunna lämna till den konkurrensen torde — med den långa tid som med
nödvändighet skulle förflyta innan en ny industri kunde göra sig gällande
— under alla omständigheter bli så obetydligt, att det icke kan förtjäna
beaktande.
Östergötlands och Södermanlands handelskammare uttalar bl. a. följande.
Huvudorsaken till att man i Tyskland och Frankrike lyckats bygga upp
synnerligen konkurrenskraftiga bilindustrier torde knappast vara det statliga
inflytandet i desamma. Volkswagen- och Renaultverken ha fallit i
statens händer på grund av omständigheter av speciell art, sammanhängande
med det senaste världskriget. Varken i England eller Förenta
staterna finnas statliga bilindustrier. Bestämmande för de franska och
tyska bilindustriernas starka ställning är säkerligen främst tillgången till
eu stor hemmamarknad, kringgärdad av höga tullar. Motionärernas jämförelse
med utlandet är därför ganska missvisande.
Även om skäl skulle kunna framkomma, som motivera en ökning av
den inhemska biltillverkningen utöver vad man normalt kunde räkna med,
är därmed ingalunda givet att behov av statligt ingripande föreligger. En
dylik ökad tillverkning borde i första hand förläggas hos redan befintlig
svensk bilindustri. En framgångsrik bilindustri ställer allt större krav på
forskning och investeringar för ekonomisk produktion i mycket stor skala.
Flera utländska fabriker automatisera sin tillverkning. Det är därför sannolikt,
att om ett någorlunda fritt handelsutbyte får fortsätta, kommer så
småningom endast de mycket stora enheterna att bli konkurrenskraftiga
och de mindre komma med tiden att försvinna. En sådan utveckling är
redan i full gång i USA och samma tendens gör sig märkbar i Frankrike
och England. Endast under förutsättning att man i vårt land är beredd
hindra utländsk konkurrens på detta område, något som i varje fall för
närvarande ter sig synnerligen olämpligt, torde det vara möjligt att skapa
en bärkraftig, ej direkt subventionerad statlig bilindustri, och man finge
då vara beredd investera mycket stora belopp i densamma. Att man härigenom
skulle kunna åstadkomma särskilt billiga bilar är icke troligt.
Handelskammaren i Gävle anser, att hur önskvärd en förläggning av en
bilindustri till Norrland än kan te sig, eu sådan knappast kan bli bärande.
14
Bankoutskottets utlåtande nr 37 dr 1956
De biltillverkningsfirmor, som är etablerade i vårt land, har startat sin
produktion efter mycket omfattande ekonomiska och tekniska undersökningar,
varjämte tillverkningen till stor del är lagd på delbeställningar från
därför särskilt anpassade verk i de södra delarna av landet. Motsvarande
möjligheter torde icke föreligga i Norrland, där i varje fall frakterna avsevärt
skulle fördyra produktionen.
Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare framhåller, att det
är tänkbart, att startandet av en statlig bilindustri skulle ur sysselsättningssynpunkt
kunna ha en viss effekt. Men då för en bilindustri i stor
utsträckning erfordras specialarbetare skulle de i en bilindustri sysselsatta
få hämtas från andra delar av landet till Norrland. Detta skulle alltså ej
innebära någon lättnad för Norrlands befolkning ur sysselsättningssynpunkt
utan i stället verka belastande på arbetskraftsbalansen i andra delar av
landet.
Frågan om bilindustrien är ett lämpligt objekt för statsdrift har berörts
i flera remissyttranden. Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare
anför härom följande.
Bortsett från de synpunkter av politisk natur, som anlagts av motionärerna
och i övrigt kan anläggas, bör man här utan vidare kunna fastslå,
att bilindustri icke är ett lämpligt objekt för statsdrift eller statsdirigerad
drift. När sådan drift övervägts eller organiserats, har det med något
undantag gällt sådan industri, där staten behärskat råvaran eller kunnat
på annat sätt inverka bestämmande på framställningen och prissättningen
av sådan råvara, som kunnat utgöra grunden för driften eller i alla fall
påverka resultatet. Inom den bransch, det nu blir fråga om, har staten icke
motsvarande möjligheter. Utslagsgivande för en bilindustri blir — frånsett
de ekonomiska resurser, som alltid måste finnas — driftsledningens
förmåga att nogsamt följa den tekniska utvecklingen inom och utom landet
och snabbt tillgodogöra sig de fördelar, som visar sig stå till buds, samt
att skaffa sig eu möjlighet att bedöma de snabba växlingarna inom kundkretsen
i fråga om behov och anspråk för att nu icke säga smak. Det är
svårt inse, hur en sådan effektivitet skulle kunna åstadkommas i statlig
regi. Utan att ingå på några jämförelser i övrigt är det tillräckligt hänvisa
till det tvång, den bundenhet och den inskränkning i rörelseförmågan, som
alltid skulle vila över en statlig regi. Nu anförda synpunkter bli nästan
ännu mera accentuerade när det gäller den försäljning och serviceorganisation,
som måste kombineras med en stort upplagd bilindustri.
Utskottet. I förevarande motioner föreslås att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställer om tillkallande av sakkunniga för utformande
av planer för att vid en statlig bilindustri, företrädesvis förlagd till Norrland,
uppta tillverkning av bilar i stor skala, eventuellt i kombination med
traktortillverkning. Motionärerna anför som motiv härför bl. a., att den
stora bilimporten i och för sig kan inge bekymmer, särskilt som den till
stor del sker från länder med vilka intet balanserat varuutbyte förekommer.
Vidare åberopas att kostnaderna för service och reparationer genom
Bankoutskottets utlåtande nr 37 år 1956
15
uppsplittringen på ett stort antal märken sammanlagt blir mycket stora.
Inhemsk personbiltillverkling skulle enligt motionärernas förmenande »avlasta»
trycket på valutatillgångarna och få betydande sysselsättningsskapande
effekt på många orter. Enligt motionärernas uppfattning skulle det
slutligen genom upptagande av en statlig bilindustri bli möjligt att få fram
bilar av inhemskt märke till priser överkomliga för arbetare, småbrukare
och över huvud familjer i mindre ekonomiska förhållanden.
Utskottet har icke funnit, att motionärerna anfört några bärande motiv
för att tillkalla sakkunniga vilka skulle utforma planer för upptagande av
en statlig biltillverkning i vårt land. Konkurrensen inom denna industri
är för närvarande mycket hård, och priserna har de senaste åren pressats
nedåt. Utan att ingå på den principiella frågan om statsdrift är lämplig
inom en näring som bilindustrien vill utskottet därför framhålla, att det
enligt utskottets mening är mycket tveksamt om en statlig bilindustri
skulle ha förutsättningar att framställa billigare bilar än den enskilda industrien.
Att en statlig bilindustri skulle kunna i högre grad påverka
valutasituationen, under förutsättning att vårt land fortsätter sin liberala
handelspolitik, förefaller också osannolikt. Det förtjänar vidare att uppmärksammas,
att den redan befintliga svenska bilindustrien enligt vad
arbetsmarknadsstyrelsen upplyst har svårigheter att tillgodose sitt behov
av yrkesutbildad arbetskraft.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att de likalydande motionerna 1:457 och 11:582 icke må
till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 23 oktober 1956
På bankoutskottets vägnar:
FRANS SEVERIN
Närvarande: se under utlåtandet nr 35.