Bankoutskottets utlåtande Nr 36 (Utlåtande 1933:Bu36 bu)

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Nr 36.

Ankom till riksdagens kansli den 16 maj 1933 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande pensioner
eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst
anställda personer m. fl.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till
utskottet hänvisade framställningar rörande pensioner eller understöd åt
efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer m. fl.

Beträffande utredningen i de ärenden, som behandlas i utlåtandet, får
utskottet, i den mån redogörelse i det följande ej lämnas, hänvisa till
vederbörande propositioner och motioner.

A. Allmänna indragningsstaten.

I. Justitiedepartementet.

l:o.

F. d. vaktkonstapeln vid straffängelset i Stockholm Viktor Bohlins änka.

I en den 10 februari 1933 dagtecknad proposition nr 135 har Kungl. Majit,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, i punkten 1, avseende justitiedepartementet,
föreslagit riksdagen medgiva, att f. d. vaktkonstapeln vid strafffängelse!
i Stockholm Viktor Bohlins änka Alida Bohlin, född Landin,
må från och med den 1 augusti 1932 under sin återstående livstid, så
länge hon förblir änka, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 384 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Bohlin var född den 6 augusti 1853 och avled den 6 juli 1932;

att han den 10 juli 1876 inträdde i fångvårdens tjänst såsom extra ordinarie
vaktkonstapel vid straffängelset i Stockholm och den 19 december
1882 konstituerades till vaktkonstapel å ordinarie stat;

att han med utgången av april månad 1919, således efter en tjänstetid
av mer än 42 år, beviljades avsked med åtnjutande av en årlig pension
å 1,000 kronor;

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 8 sami. Nr 30. 1

Banko ut skottets utlåtande Nr 36.

att lian. icke var delägare i civilstatens änke- ock pupillkassa;
att Bohlin vid sin död efterlämnade — förutom änkan, vilken är född
den 5 augusti 1868 — två i ett tidigare äktenskap födda döttrar samt två
i det senare äktenskapet födda söner, Erik Viktor Konrad, född år 1908,
och Kurt Lennart, född år 1912;

att äldste sonen innehar anställning såsom brevbärare med en avlöning
för månad av 226 kronor, dyrtidstillägg inberäknat, och att den yngre
sonen nyligen antagits till brevbäraraspirant med en månatlig avlöning
av 160 kronor;

att behållningen i boet efter Bohlin uppgick till omkring 3,700 kronor;
att änkefru Bohlin enligt för benne utfärdat läkarintyg är på grund av
sjukdom för framtiden oförmögen att försörja sig själv;

samt att änkefru Bohlin icke äger några som helst tillgångar utöver
dem, som ingå i bouppteckningen efter mannen.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

II. Utrikesdepartementet.

2:o.

Civilingenjören John Lennart Wilhelm Klebergs moder. I motion
II: 351 har herr Lundquist i Rotebro jämte två av kammarens övriga ledamöter
hemställt, att riksdagen ville besluta, att till änkefru Emma Kleberg
— moder till avlidne civilingenjören John Lennart Wilhelm Kleberg
— skall, så länge hon lever, utgå ett årligt understöd av 1,800 kronor,
räknat från och med den 1 januari 1928.

Till stöd för yrkandet har i motionen anförts bland annat följande:

»Svenske undersåten, civilingenjören John Lennart Wilhelm Kleberg

----- inträdde en tid efter världskrigets utbrott såsom delegat i svenska

röda korset för dess hjälp- och sjukvårdsverksamhet bland krigsfångar i
Ryssland.

Enligt vad uppgivits, beordrades Kleberg på våren 1918 att i röda korsets
uppdrag begiva sig till Taschkent. I januari månad 1919 utbröto oroligheter
därstädes. Bolsjevikerna företogo en hel del häktningar ej blott av
ryssar utan ock bland därvarande utlänningar. Därvid förgrepo sig bolsjevikerna
jämväl å i staden varande rödakorsdelegater, nämligen representanter
för svenska och danska röda korset. Sålunda blevo den 23 januari
1919 bland annat även Kleberg och ingenjören Harald Hall häktade.
Kort efter häktningarna lade bolsjevikerna beslag å Klebergs lösegendom,
som bestod av kläder, penningar, diverse konstföremål m. m. Enligt en
inom handelsdepartementet verkställd utredning skall lösegendomen ha
uppskattats till ett värde av cirka 20,000 kronor. Ifrågavarande, av bol -

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

sjevikerna beslagtagna egendom blev aldrig återställd. På natten till
den 24 januari 1919 avrättades Kleberg.

Mordet på Kleberg ba vederbörande ryska myndigheter lämnat utan
gottgörelse. — — —

Då fru Kleberg befann sig i tryckta ekonomiska förhållanden, gjorde
hon år 1927 en framställning till Kungl. Majit örn gottgörelse i anledning
av den förlust, som avrättningen av hennes försörjningspliktige son innebar.
Ifrågavarande framställning blev föremål för beslut av Kungl.
Majit den 27 maj 1927, varvid bland annat uttalades, att Kungl. Majit
funne det behjärtansvärt, att, i avvaktan på en eventuell uppgörelse rörande
Klebergs avrättning med den därför skadeståndsskyldige, någon
ekonomisk lindring bereddes åt änkefru Kleberg, vilken berövats en försörjningspliktig
son och till följd därav utsatts för ekonomiska svårigheter;
och bemyndigade Kungl. Majit drottningens centralkommitté att
av de till kommitténs förfogande för understödsverksamhet bland rysslandssvenskar
ställda medel till fru Kleberg utbetala en engångsersättning
å högst 20,000 kronor, under förutsättning att fru Kleberg skriftligt
förklarade sig till svenska statsverket överlåta sina mot ryska staten —
eller annan skadeståndsskyldig — riktade krav, i den mån dessa genom
nämnda engångsersättning bleve gottgjorda.

Ifrågavarande belopp Ilar även utbetalats men har icke visat sig tillräckligt
för att skingra de ekonomiska bekymren.---

Det fru Kleberg av lotterimedel tilldelade beloppet, som ej blivit henne
till den lättnad i den dagliga tillvaron, som förvisso var avsedd, kan näppeligen
anses befria svenska staten från skyldighet att taga sig an fru
Klebergs anspråk gentemot Sovjet. Här är dock fråga örn en man, som
i pliktuppfyllelse gent emot det allmänna måst offra sitt liv, varvid han
jämväl rånats på sin hopsparade lön och egendom.

Såsom frågan ligger till, synes det vara en nationell hedersplikt, att
Klebergs åldriga moder genom svenska statsmakternas försorg äntligen
beredes en ekonomiskt tryggad återstod av sitt liv. Lämpligast synes
denna fråga kunna ordnas i form av ett årligt utgående understöd jämte
engångsersättning för egendom. I detta sammanhang erinras örn att ingenjören
Harald Hall i anledning av de lidanden, han fick utstå bland
annat vid den här ovan skildrade häktningen i Taschkent, av 1931 års
riksdag efter motion bereddes ett årligt understöd av retroaktiv natur.
Det till fru Kleberg nu ifrågasatta årliga understödet synes i likhet med
vad som förekom i fråga örn Hall böra bliva retroaktivt, varvid retroaktiviteten
lämpligen bör räknas från den 1 januari 1928. Vad fru Kleberg
erhöll 1927 synes nämligen böra fattas som en gottgörelse för tiden
från avrättningen till sistnämnda år. —■--»

Över motionen har utskottet inhämtat utlåtande av statskontoret, som
anfört följande:

En av statskontoret under hand gjord hänvändelse till utrikesdepartementet
örn erhållande av närmare upplysningar i denna sak har icke i
annan mån lett till resultat än som framgår av följande. Till understöd
åt behövande rysslandssvenskar eller deras närmaste anhöriga har
Kungl. Majit vid särskilda tillfällen anvisat lotterimedel, uppgående till
sammanlagt 951,000 kronor, varav änkan Kleberg erhållit 20,000 kronor.
Med undantag för effekter, tillhöriga vissa i statens tjänst anställda befattningshavare,
bär ersättning utan återbetalningsskyldighet ej utgått
för egendom, som av svenska medborgare förlorats under revolutionen i

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Utskottet.

Ryssland. För den egendom Kleberg förlorade i Ryssland bär ersättning
därför ej ntgått. Vidare har änkan Kleberg erhållit 10,000 kronor, utgörande
för Kleberg utfallen livförsäkring å en av Svenska röda korset
för dess delegater tagen kollektiv försäkring. Dessutom har hon från
Svenska röda korset erhållit en ersättning av 5,700 kronor, vilken ersättning,
enligt vad statskontoret under hand inhämtat, utbetalts sedan det
vid utredning visat sig, att ingenjören Kleberg vid sin död hade innestående
avlöning.

I anledning av den nu väckta frågan om årligt understöd åt änkefru
Kleberg får statskontoret framhålla, att sådant understöd beviljats föräldrar
efter omkomna befattningshavare i statens tjänst endast under
förutsättning, att de varit i behövande omständigheter samt att de för
sin försörjning varit beroende av den omkomne sonen. Ingenjören Kleberg
var ej befattningshavare i statens tjänst; och denna omständighet
skulle med hänsyn till omständigheterna vid hans död i och för sig kanske
icke utgöra hinder för beviljande av understöd åt hans moder, därest
särskilt ömmande omständigheter förelåge. Emellertid åtnjuter änkefru
Kleberg majorsänkas pension, och det är ej visat, att hon för sin försörjning
varit beroende av sin avlidne son. På grund härav kan ifrågasättas,
huruvida i detta fall föreligger tillräcklig anledning för beviljande
av ett årligt understöd.

Därest den föreliggande frågan skulle bedömas uteslutande från de
synpunkter, vilka pläga läggas till grund för prövning av ärenden örn
understöd åt efterlevande till befattningshavare i statens tjänst, skulle
enligt utskottets mening beslut örn årligt understöd åt ingenjören Klebergs
moder knappast kunna ifrågakomma. Emellertid torde i detta fall ett
annat betraktelsesätt kunna försvaras. Av under hand erhållna upplysningar
rörande vad som förekommit i samband med Klebergs död i
Taschkent år 1918 vill det förefalla, som örn här förelåge omständigheter,
vilka möjligen kunde motivera åtgärd från statens sida för beredande
av en ersättning åt Klebergs moder i anledning av den förlust, hon
lidit genom sonens bortgång. I saknad av en i officiellt godtagbar form
lämnad relation rörande omständigheterna i samband med Klebergs död
har utskottet emellertid ansett sig icke kunna på grundval av den föreliggande
motionen taga ståndpunkt till frågan örn beviljande av årligt
understöd åt änkefru Kleberg. Enligt utskottets mening bör det ankomma
på Kungl. Majit att i första hand pröva denna fråga; och såvitt utskottet
har sig bekant torde möjlighet icke saknas att erhålla de upplysningar,
som erfordras för ett fullt tillförlitligt bedömande av omständigheterna
vid Klebergs bortgång.

I frågans nuvarande läge hemställer utskottet,

att förevarande motion 11:351 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

Bankoutskottets utlåtande Nr 3d.

lil. Försvarsdepartementet

3:o.

Lotsbiträde! Sture Verner Sanders barn. I en den 13 februari 1933
dagtecknad proposition nr 37 har Kungl. Majit, under åberopande av
propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att ett vart av avlidne lotsbiträde!
Sture Verner Sanders och hans änka, Gärda Bernhardina Sanders
minderåriga barn Sven Verner, Anna Maria och Margit Ingegärd
må från och med den 1 januari 1929 till och med det kalenderår, varunder
barnet uppnår 15 års ålder, å allmänna indragningsstaten uppbära årligt
understöd med 180 kronor, dock utan rätt att därå åtnjuta dyrtidstillägg.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Sander avled den 23 december 1928 i lungtuberkulos, ådragen under
militärtjänstgöring;

att han vid sin död efterlämnade, förutom änka, tre minderåriga barn,
Sven Verner, född den 17 augusti 1924, Anna Maria, född den 23 december
1925 och Margit Ingegärd, född den 24 maj 1927;

samt att, sedan hos riksförsäkringsanstalten gjorts framställning örn
livränta för Sanders änka och minderåriga barn, anstalten jämlikt bestämmelserna
i 1909 års militärersättningsförordning funnit livränta icke
kunna tilldelas dem i anledning av Sanders död, enär äktenskapet ingåtts
och barnen fötts först efter uppkomsten av den sjukdom, varav Sander
avlidit.

Kungl. Majits förslag innebär, att Sanders barn skulle tillerkännas understöd
med belopp, som skulle hava tillkommit dem, därest 1909 års militärersättningsförordning
varit i förevarande fall tillämplig.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majlis ifrågavarande
proposition.

4:o.

Rullföringsbiträdet, fanjunkaren i Kronobergs regementes reserv Claes
Alfred Carlssons son Sven Ingemar. I en den 17 mars 1933 dagtecknad
proposition nr 232 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
i punkten 1, avseende försvarsdepartementet, föreslagit riksdagen medgiva,
att avlidne rullföringsbiträdet, fanjunkaren i Kronobergs regementes
reserv Claes Alfred Carlssons och hans efterlämnade änka Karin

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Wiktoria Carlssons, född Svensson, minderårige son Sven Ingemar må
från och med den 1 mars 1932 till och med utgången av det kalenderår,
varunder han uppnår 18 års ålder, å allmänna indragningsstaten uppbära
ett årligt uppfostringsbidrag å 240 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Carlsson var född den 25 mars 1877 och avled den 26 februari 1932;

att han den 13 april 1903 utnämndes till volontärdistinktionskorpral vid
Kronobergs regemente;

att han den 19 augusti 1905, jämte det han erhöll avsked från korpralsbefattningen,
förordnades till sergeant i nämnda regementes reserv, där
han den 9 mars 1921 befordrades till fanjunkare;

att han från och med den 1 februari 1906 intill sin död eller sålunda
under nära 26 år var anställd såsom Tullföringsbiträde vid Varbergs rullföringsområde
nr 9;

att han såsom närmaste anhöriga efterlämnade änkan Karin Wiktoria
Carlsson, född Svensson, vilken är född den 25 april 1885, ävensom fyra
barn, nämligen en gift dotter samt sönerna Nils Gösta, född den 11 juli
1909, Erik Lennart, född den 20 november 1915, och Sven Ingemar, född
den 17 oktober 1920;

att sonen Erik Lennart är anställd såsom springpojke i en speceriaffär
i Varberg mot en lön av 17 kronor i veckan;

samt att bouppteckningen efter Carlsson utvisar en brist i boet å omkring
270 kronor.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

IV. Socialdepartementet.

5:o.

Landskanslisten i Malmöhus län Nils Vilhelm Berlitz’ efterlevande. I

en den 10 februari 1933 dagtecknad proposition nr 135, vilken beträffande
socialdepartementet innefattar förslag i två med nummer 2 och 3 betecknade
punkter, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten
2 föreslagit riksdagen medgiva, att vartdera av avlidne landskanslisten
Nils Vilhelm Berlitz’ och hans efterlämnade änka Hulda Sofia Berlitz’, född
Andersson, minderåriga barn Rut Elisabet och Uno Gerhard må från och

Bankoutskottets utlåtande Nr 36. 7

med den 1 mars 1932 till och med utgången av det kalenderår, varunder
barnet uppnår 18 års ålder, å allmänna indragningsstaten uppbära ett
årligt uppfostringsbidrag å 384 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Berlitz var född den 18 november 1892 och avled den 14 februari
1932;

att lian tjänstgjorde såsom biträde å livsmedelsfiskalens i Malmödistriktet
expedition under tiden 18 mars 1918—30 april 1919;

att han från och med den 1 maj 1919 intill sin död tjänstgjorde å landskansliet
i Malmöhus län;

att han den 30 juli 1926 förordnades att från och med den 1 augusti
1926 tills vidare uppehålla befattning såsom landskanslist och den 12 februari
1932, således två dagar före sin död, konstituerades och förordnades
att vara ordinarie landskanslist;

att bouppteckningen efter Berlitz utvisar en behållning i boet av omkring
13,000 kronor;

att Berlitz — förutom änkan, vilken är född den 1 februari 1898 —
efterlämnade två minderåriga barn, Rut Elisabet, född den 18 juli 1918, och
Uno Gerhard, född den 11 april 1923;

samt att, enär Berlitz enligt bestämmelserna i reglementet för civilstatens
änke- och pupillkassa kunnat vinna delaktighet i kassan först
från och med månaden näst efter tillträdet av den ordinarie befattningen,
änkan och barnen icke äro berättigade till pension från kassan.

Länsstyrelsen i Malmöhus län bar gjort framställning örn beredande av
pension åt Berlitz’ änka och barn med samma belopp, som skulle hava tillkommit
dem, därest Berlitz vid sin död varit delägare i civilstatens änkeoch
pupillkassa. Detta belopp utgör, enligt vad styrelsen över civilstatens
änke- och pupillkassa meddelat, 1,260 kronor, därav 840 kronor
motsvarande pension åt änkan och återstoden förhöjning med femtio procent
för de båda barnen.

Statskontoret har hemställt, att Berlitz’ änka och barn måtte från och
med den 1 mars 1932 få åtnjuta, änkan en årlig pension å 600 kronor under
återstående livstiden, så länge hon levde ogift, och vartdera barnet
ett årligt uppfostringsbidrag å 384 kronor intill utgången av det kalenderår,
under vilket barnet uppnådde 18 års ålder.

På grund av de alldeles särskilda omständigheter, som i detta fall
föreligga, har utskottet funnit sig böra biträda det förslag, som framställts
av statskontoret.

Utskottet hemställer förty,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, må medgiva, att landskanslisten

Utskottet.

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Nils Vilhelm Berlitz’ änka Hulda Sofia Berlitz, född
Andersson, och makarnas två minderåriga barn Rut
Elisabet och Uno Gerhard må från och med den 1 mars
1932 å allmänna indragningsstaten uppbära, änkan en
årlig pension av 600 kronor under återstående livstiden,
så länge hon förblir änka, samt vartdera barnet
ett årligt uppfostringsbidrag å 384 kronor till och med
utgången av det kalenderår, under vilket barnet uppnår
18 års ålder.

6: o.

Extra länsnotarien i Södermanlands län Ernst Erik Vilhelm Dahlströms
halm. I punkten 3 av förevarande proposition har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen medgiva, att vartdera av avlidne extra länsnotarien
Ernst Erik Vilhelm Dahlströms och hans efterlämnade änka Walda Ingegerd
Gudmarsdotter Dahlströms, född Hogner, minderåriga barn Kerstin
Ingegerd och Per Erik Gudmar må från och med den 1 september 1932
till och med utgången av det kalenderår, varunder barnet uppnår 18 års
ålder, å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt uppfostringsbidrag
å 384 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Dahlström var född den 24 augusti 1894 och avled den 21 augusti
1932;

att han efter år 1920 avlagd juris kandidatexamen tjänstgjorde i domsaga
samt under åren 1922 och 1923 förvaltade häradshövdingämbete under
sammanlagt 2 månader 10 dagar, under vilken tid han förrättade två
lagtima ting, 7 urtima ting och 2 allmänna tingssammanträden;

att han från och med den 1 oktober 1923 till sin död tjänstgjorde såsom
extra länsnotarie i Södermanlands län, varunder han innehade förordnande
såsom landssekreterare omkring 11h månad, såsom länsassessor
å landskansliet omkring 7 månader, såsom länsnotarie med föredragningsskyldighet
omkring 3 år 10 månader och såsom landsfogde omkring 21/»
månad;

att han vid sitt frånfälle var placerad i 19 :e lönegraden 20 :e löneklassen
i gällande löneplan för extra ordinarie tjänstemän vid allmänna civilförvaltningen; att

han såsom närmaste anhöriga efterlämnade änkan, vilken är född
den 17 april 1900, samt barnen Kerstin Ingegerd, född den 14 juli 1927,
och Per Erik Gudmar, född den 17 december 1928;

att bouppteckningen efter Dahlström utvisar en behållning av omkring
13,000 kronor;

samt att änkefru Dahlström sedan år 1925 varit anställd såsom skrivbiträde
å pastorsexpeditionen i Nyköpings västra församling.

Bankoutskottets utlåtande Nr 36. 9

Med biträdande av Kungl. Marits förslag får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande
framställning.

7:o.

E. o. tjänstemannen hos riksförsäkringsanstalten Frans Gustaf Emanuel
Lundholms son. I en den 17 mars 1933 dagtecknad proposition nr 232,
vilken beträffande socialdepartementet innefattar förslag i två med nummer
2 och 3 betecknade punkter, har Kungl. Majit, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, i punkten 2 föreslagit riksdagen medgiva, att avlidne
e. o. tjänstemannen hos riksförsäkringsanstalten Frans Gustaf Emanuel
Lundholms och hans efterlämnade änka Gerda Ebba Regina Lundholms,
född Bärlund, minderårige son Frans Lennart Börje må från och
med den 1 oktober 1932 till och med utgången av det kalenderår, varunder
han uppnår 18 års ålder, å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt
uppfostringsbidrag å 384 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Lundholm var född den 8 oktober 1890 och avled den 26 september
1932;

att han inträdde i statens tjänst den 14 maj 1907 såsom musikvolontär
vid Norrlands trängkår, varest han tjänstgjorde till och med den 7 oktober
1912, då han beviljades avsked såsom musikdistinktionskorpral;

att han från och med den 10 november 1916 till och med den 7 september
1918 var anställd såsom biträde hos statens handelskommission;

att han den 3 januari 1920 antogs till e. o. tjänsteman hos riksförsäkringsanstalten,
där han tjänstgjorde intill den 14 maj 1928, från och med
vilken dag han åtnjöt tjänstledighet på grund av sjukdom till dess hans
anställning hos anstalten upphörde den 1 juli 1932;

att han vid sin avgång ur tjänst åtnjöt lön enligt 14:e lönegraden 13 :e
löneklassen i gällande löneplan för extra ordinarie tjänstemän vid allmänna
civilförvaltningen;

att han vid sin död efterlämnade änkan Gerda Ebba Regina Lundholm,
född Bärlund, vilken är född den 15 april 1894, och en son, Frans Lennart
Börje, född den 17 november 1928;

samt att bouppteckningen efter Lundholm utvisar en brist å omkring
1,200 kronor och att boet avträtts till konkurs.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande
framställning.

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

8:o.

Lappfogden Claes Axel Laurentius Österbergs efterlevande. I punkten
3 av förevarande proposition föreslås, att riksdagen må medgiva, att lappfogden
Claes Axel Laurentius Österbergs änka Elma Eugenia Österberg,
född Pettersson, och makarnas två minderåriga barn Inga Katarina och
Clas Arne må från och med den 1 februari 1933 å allmänna indragningsstaten
uppbära, änkan en årlig pension av 900 kronor under återstående
livstiden, så länge hon förblir änka, samt vartdera barnet ett årligt uppfostringsbidrag
å 300 kronor till och med utgången av det kalenderår,
under vilket barnet uppnår 18 års ålder.

Av utredningen i ärendet inhämtas,

att Österberg var född den 14 december 1882 och avled den 9 januari
1933;

att han avlagt filosofie licentiatexamen;

att han från den 1 juli 1916 intill sin död innehade förordnande såsom
lappfogde i Norrbottens läns södra lappfogdedistrikt;

att han i sistnämnda egenskap senast åtnjöt arvode med 5,500 kronor
för år jämte provisoriskt avlöningstillägg med 500 kronor för år;

att han enligt ett av överläkaren vid Österåsens sanatorium den 15 januari
1933 utfärdat intyg lidit av lung- och halstuberkulos samt att uppkomsten
och utvecklingen av dessa sjukdomar i mycket hög grad måste
anses orsakad av det kroppsligt ansträngande, strapatsfyllda liv, som han
på grund av sin tjänst varit tvungen att föra;

att han vid sin död efterlämnade änkan Elma Eugenia Österberg, född
Pettersson, vilken är född den 24 juni 1892, ävensom två minderåriga barn,
nämligen dottern Inga Katarina, född den 1 maj 1920, och sonen Clas
Arne, född den 17 september 1921;

samt att tillgångarna i boet efter Österberg, förutom lösöre, utgöras av
allenast en livförsäkring å 6,000 kronor, under det att skulder och ansvarsförbindelser
uppgå till belopp, betydligt överstigande värdet av tillgångarna.

I motion I: 302 har herr Bergqvist jämte två av kammarens övriga ledamöter
hemställt, »att riksdagen måtte medgiva, att lappfogden Claes Axel
Laurentius Österbergs änka Elma Eugenia Österberg, född Pettersson, och
makarnas två minderåriga barn Inga Katarina och Clas Arne må från
och med den 1 februari 1933 å allmänna indragningsstaten uppbära, änkan
en årlig pension av 1,500 kronor under återstående livstiden, så länge
hon förblir änka, samt vartdera barnet ett årligt uppfostringsbidrag å
300 kronor till och med utgången av det kalenderår, under vilket barnet
uppnår 18 års ålder».

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Med hänsyn till de särskilda omständigheter, som i ärendet åberopats,
har utskottet ansett sig kunna tillstyrka, att pension beredes Österbergs
änka, oaktat hon endast är omkring 40 år gammal. I fråga örn storleken
av denna pension har utskottet icke kunnat biträda det i motionen framlagda
förslaget. Ett bifall till detta förslag skulle nämligen innebära, att änkan
skulle erhålla en icke oväsentligt högre pension än som skulle hava
tillkommit henne, därest hennes man varit ordinarie tjänsteman och
haft delaktighet i samt erlagt stadgade avgifter till civilstatens änkeoch
pupillkassa efter ett delaktighetshelopp, avvägt i sedvanlig relation
till honom tillkommande arvode. Med hänsyn härtill och då det av
Kungl. Maj:t föreslagna pensionsbeloppet motsvarar vad som tidigare
i liknande fall beviljats av riksdagen, finner sig utskottet böra tillstyrka
Kungl. Maj:ts förslag i denna del. Beträffande uppfostringsbidrag åt
makarna Österbergs minderåidga barn har utskottet intet att erinra mot
vad Kungl. Majit och jämväl motionärerna ifrågasatt.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Majits förevarande
framställning och med avslag å motionen I:
302, i vad den skiljer sig från Kungl. Majits förslag,
må medgiva, att lappfogden Claes Axel Laurentius
Österbergs änka Elma Eugenia Österberg, född Pettersson,
och makarnas två minderåriga barn Inga
Katarina och Clas Arne må från och med den 1 februari
1933 å allmänna indragningsstaten uppbära,
änkan en årlig pension av 900 kronor under återstående
livstiden, så länge hon förblir änka, samt vartdera
barnet ett årligt uppfostringsbidrag å 300 kronor till
och med utgången av det kalenderår, under vilket
barnet uppnår 18 års ålder.

V. Kommunikationsdepartementet.

9:o.

E. o. tjänstemannen hos byggnadsstyrelsen, biträdande ingenjören Carl
Gustaf Rydbergs änka. I en den 17 mars 1933 dagtecknad proposition nr
232 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten 4,
avseende kommunikationsdepartementet, föreslagit riksdagen medgiva,
att e. o. tjänstemannen hos byggnadsstyrelsen, biträdande ingenjören
Carl Gustaf Rydbergs änka Olivia Rydberg, född Skog, må från och med
den 1 december 1932 under sin återstående livstid, så länge hon förblir
änka, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 70S
kronor.

Utskottet.

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Rydberg var född den 5 mars 1870 och avled den 25 november 1932;
att han under en tid av nära 3 år under åren 1894—1897 innehade anställning
vid fortifikationens ritbyrå;

att han under tiden 5 juni 1909—30 juni 1925 var anställd hos arméns
kasernbyggnadsnämnd;

att han under tiden 1 juli 1925—30 september 1926 av byggnadsstyrelsen
anlitades för mera tillfälliga arbetsuppgifter, vilka emellertid nödvändiggjorde
daglig tjänstgöring i full utsträckning, samt från och med den 1
oktober 1926 av byggnadsstyrelsen antogs till extra ordinarie tjänsteman,
biträdande ingenjör, med avlöning enligt 20 lönegraden i löneplanen för
extra ordinarie befattningshavare vid allmänna civilförvaltningen, vilken
befattning han innehade till sin död;

att han vid sitt frånfälle såsom närmaste anhöriga efterlämnade änkan
Olivia Rydberg, född Skog, vilken är född den 9 augusti 1875, en dotter,
född den 2 september 1915, ävensom åldrig moder;

samt att bouppteckningen efter Rydberg utvisar en behållning i boet
av omkring 6,300 kronor.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

10: o.

Förre arbetschefen hos statens järnvägsbyggnader Carl Leopold Westermans
änka. I motion 11:349 hemställer herr Arnemark, »att riksdagen
ville besluta, att änkan Elin Carolina Alexandra Westerman, född
Kihlbaum, må från och med den 1 juli 1933 under sin återstående livstid,
så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, från allmänna
indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 900 kronor.»

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att "Westerman, som var född den 15 november 1862, antagits i statens
järnvägsbyggnaders tjänst den 20 juli 1884;

att han därefter — med avbrott endast för tiden den 1 juni 1888—
den 30 april 1889 — varit anställd vid järnvägsbyggnaderna till och med
den 31 december 1926, därav från och med den 1 juli 1899 i befattning
såsom arbetschef;

att han från och med den 1 januari 1927 erhållit avsked med pension
efter en sammanlagd tjänstetid av 41 år 6 månader;

att han den 5 september 1929 avlidit, efterlämnande änka, född den
29 juni 1872;

Bankoutskottets utlåtande Nr 36. 13

samt att änkan är att anse såsom för framtiden fullständigt oförmögen
till arbete.

Enligt utdrag av bouppteckning utgjorde behållningen i boet efter
Westerman 15,869 kronor 89 öre, varav enligt uppgift av änkan ett belopp
av 4,017 kronor 75 belöpte på möbler, kläder och annat lösöre med
föga realisationsvärde, vadan den kontanta behållningen utgjorde 11,852
kronor 14 öre. Denna behållning bade, enligt vad i motionen vitsordas,
i januari 1933 nedgått till omkring 5,500 kronor.

Såsom i motionen erinras, var frågan örn årligt understöd åt änkan
Westerman föremål för behandling av dels 1930 års riksdag i anledning
av en utav Kungl. Maj:t i proposition nr 236 gjord framställning, dels
ock 1932 års riksdag i anledning av en utav herr Lundguist i Rotebro
väckt motion II: 129.

Ingen av dessa framställningar föranledde någon riksdagens åtgärd.
Motiveringen för riksdagens ståndpunkt angavs i 1930 års bankoutskotts
utlåtande nr 32, punkten 9, på i huvudsak följande sätt:

Pensionering med statsmedel av efterlevande till tjänstemän vid statens
järnvägsbyggnader hade dittills förekommit endast i enstaka undantagsfall.
Anledningen till denna praxis hade varit, att nämnda tjänstemän
i form av högre avlöning än motsvarande tjänstemän vid statens
trafikerade järnvägar åtnjöte ersättning för att de ej ägde medlemskap
i statens järnvägars änke- och pupillkassa och därigenom satts i tillfälle
att exempelvis genom försäkringar skydda sina efterlevande. Undantag
från omförmälda praxis borde endast ske för sådana fall, där särskilt ömmande
omständigheter förelåge. Med hänsyn till att den avlöning
Westerman uppburit och vilken under de senaste åren av hans tjänstgöring
utgjort 12,270 kronor, bort räcka till för ett tillfredsställande ordnande
av änkans försörjning, kunde sådana omständigheter icke anses
vara förhanden i nu förevarande fall. Beviljande av understöd i detta
fall skulle vid nu angivna förhållanden innebära ett uppgivande av ovan
berörda principiella ståndpunkt och sålunda kunna medföra vittgående
konsekvenser.

Omständigheterna i detta ärende synas numera med avseende å änkan
Westermans ekonomiska ställning vara sådana, att ett mindre årligt understöd
torde kunna beviljas utan uppgivande av den principiella ståndpunkt,
som riksdagen tidigare intagit vid behandling av detta och liknande
ärenden och som utskottet för sin del alltjämt vidhåller. Vid sådant
förhållande och då Westerman varit i statens tjänst i drygt 41 år, har utskottet
ansett sig kunna tillstyrka, att en årlig pension, förslagsvis till belopp
av 600 kronor, beviljas änkan Westerman från och med den 1 januari
1933.

Utskottet.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

Bankoutskottets utlåtande Nr 3b.

att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 349, må medgiva, att förre arbetschefen vid statens
järnvägsbyggnader Carl Leopold Westermans
änka Elin Carolina Alexandra Westerman, född Kihlbaum,
må från och med den 1 januari 1933 under sin
återstående livstid, så länge hon förblir änka, å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av
600 kronor.

VI. Ecklesiastikdepartementet.

ll:o.

Stiftssekreteraren Gunnar Norströms efterlevande (tilläggspension). I
en den 3 mars 1933 dagtecknad proposition nr 191, avseende ecklesiastikdepartementet,
har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen medgiva, att till stiftssekreteraren Gunnar Norströms
änka Signe Teresia Norström, född Persson, och makarna Norströms barn
Ragnar och Gunhild Marika må, räknat från och med den 1 november
1932, från allmänna indragningsstaten utgå pension med belopp, motsvarande
skillnaden mellan dem från prästerskapets änke- och pupillkassa
tillkommande pension och den pension, till vilken de varit berättigade, örn
Norström varit i kassan delaktig för ett belopp av 9,060 kronor.

Vid anmälan av förslag i fråga örn lönereglering för befattningshavarna
vid domkapitelsexpeditionerna (prop. nr 102 år 1928) anförde chefen
för ecklesiastikdepartementet rörande ordnande av stiftssekreterarnas
familjepensionering bland annat följande:

På grund av bestämmelserna i reglementet för prästerskapets änkeoch
pupillkassa (nr 529/1926) vore konsistorienotarier, som före utgången
av april 1927 inträtt i kassan, skyldiga att kvarstå där, varav enligt reglementet
för civilstatens änke- och pupillkassa följde, att de vore uteslutna
från delaktighet i sistnämnda kassa. Den åter, som efter utgången av
april 1927 anställts såsom konsistorienotarie, vore utesluten från delaktighet
i prästerskapets änke- och pupillkassa. Härav följde enligt reglementet
för civilstatens änke- och pupillkassa skyldighet att vara delaktig i
denna senare kassa.

På grund av nyss åberopade bestämmelser i reglementet för prästerskapets
änke- och pupillkassa komme konsistorienotarie, som vore delägare
i sistnämnda kassa och i samband med den nya löneregleringen
tillträdde befattning såsom stiftssekreterare, alltjämt att tillhöra sagda
kassa. Härvid finge han emellertid på grund av bestämmelserna i reglementet
bibehållas vid det delaktighetsbelopp oförändrat, som varit för
honom gällande omedelbart före den 1 maj 1927. Följaktligen skulle
den nya löneregleringen icke medföra någon förbättring i pensionsförmånerna
för hans efterlevande. Dessa skulle därigenom komma i en
synnerligen oförmånlig ställning. Någon möjlighet att råda bot härpå

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

genom en reglementsändring därhän, att stiftssekreterare, som före den
1 maj 1927 vunnit delaktighet i kassan, finge tillgodoräknas ett i förhållande
till den förhöjda lönen bestämt högre delaktighetsbelopp, syntes
med hänsyn till konsekvenserna icke förefinnas. Å andra sidan kunde
det — särskilt i de fall, då vid en stiftssekreterares frånfälle ömmande
omständigheter förelåge — icke anses försvarligt, att pensionerna för de
efterlevande finge förbliva på samma nivå som före löneregleringen.
Någon annan utväg till förbättrande av pensionerna syntes emellertid
icke förefinnas än att det i sådant fall finge tagas under övervägande,
huruvida icke tilläggspensioner av statsmedel till lämpligt avvägda belopp
kunde beviljas.

I anledning av nu återgivna uttalande anförde 1928 års riksdag, att
riksdagen funne billighetskäl tala för att staten trädde hjälpande emellan
genom beviljande av tilläggspensioner av statsmedel åt efterlevande
till här avsedda stiftssekreterare I

cirkulär den 22 juni 1928 till samtliga domkapitel m. fl. myndigheter
förklarade Kungl. Maj:t, bland annat, att Kungl. Maj:t ville, efter därom
i varje särskilt fall gjord ansökning, framdeles taga under övervägande
frågan örn utverkande av tilläggspension av statsmedel åt
efterlevande till stiftssekreterare, som före den 1 maj 1927 blivit delägare
i prästerskapets änke- och pupillkassa.

Stiftssekreteraren vid Göteborgs domkapitel Gunnar Norströms änka
har, under åberopande av innehållet i nyssnämnda cirkulär, anhållit örn
tilläggspension åt sig och makarnas två minderåriga barn.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Norström var född den 29 mars 1871 och avled den 23 oktober 1932;

att han tillträdde befattning såsom konsistorienotarie den 1 maj 1912
och befattningen såsom stiftssekreterare (lönegrad B 27) den 1 juli 1928;

att han efterlämnat — förutom änkan, född den 4 maj 1884 — sonen
Hagnar, född den 10 oktober 1919, och dottern Gunhild Marika, född den
23 juni 1923;

att behållningen i boet uppgick till omkring 8,500 kronor;

samt att änkefru Norström enligt läkarintyg lider av obotlig öronsjukdom
(otosclerosis), som medfört nästan fullständig dövhet.

Direktionen för prästerskapets änke- och pupillkassa har i infordrat utlåtande
meddelat följande upplysningar rörande storleken av den pension,
som från kassan utginge till Norströms efterlevande:

Ifrågavarande pension åt änkefru Norström och hennes två barn skulle
under ecklesiastikåret 1932—1933 hava utgjort 1,203 kronor 4 öre, för den
händelse änkefru Norström därunder varit pensionsberättigad, vartill skulle
kommit dyrtidstillägg av statsmedel med 540 kronor, alltså tillhopa 1,743
kronor 4 öre. Då pensionerna från kassan varierade något år från år,
kunde något exakt belopp av den framdeles utgående årliga pensionen
icke angivas. Man syntes dock våga räkna med att, så länge båda barnen
voro omyndiga, pensionen icke skulle mer än högst obetydligt komma att

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Utskottet.

understiga 1,200 kronor örn året. För ensam änka efter delägare med ett
delaktighetsbelopp, motsvarande stiftssekreteraren Norströms, eller 5,500
kronor, skulle förstnämnda år pensionen hava utgjort omkring 800 kronor
och dyrtidstillägget omkring 330 kronor.

Statskontoret, som tillstyrkt beredande av tilläggspension, har beträffande
storleken av sådan förmån anfört i huvudsak följande:

Att döma av vederbörande departementschefs i proposition nr 102 år 1928
återgivna uttalande syntes det hava varit avsett att genom tilläggspension
förhöja den efterlämnade familjens underhåll till sådant belopp, att pensionen
från prästerskapets änke- och pupillkassa tillika med tilläggspensionen
skulle motsvara vad familjen kunnat i pension från kassan åtnjuta,
örn delaktighetsbeloppet i kassan bestämts att motsvara den nya avlöningen.

Statskontoret funne sig på grund härav böra föreslå utverkande av
riksdagens medgivande därtill, att från allmänna indragningsstaten finge
utgå skillnaden mellan, å ena sidan, vad sökanden och hennes barn erhölle
i pension från prästerskapets änke- och pupillkassa samt, å andra
sidan, vad de skulle hava från samma kassa bekommit, örn stiftssekreteraren
Norström varit i kassan delaktig för ett belopp av 9,060 kronor, motsvarande
avlöningen i högsta löneklassen å A-ort i lönegraden B 27. Enligt
inhämtad upplysning skulle ett sådant medgivande innebära, att
pensionen, som i nämnda kassa ej vore på förhand till beloppet fixerad,
skulle under de närmaste åren kunna beräknas bliva förhöjd från 1,200 till
inemot 1,700 kronor.

Departementschefen har för egen del anfört följande:

På sätt av den föregående redogörelsen framgår, har vid genomförande
år 1928 av lönereglering för befattningshavarna vid domkapitlens
expeditioner förutsatts, att efterlevande efter stiftssekreterare, som
i egenskap av konsistorienotarie varit delaktig i prästerskapets änkeoch
pupillkassa och i anledning härav nödgats efter tillträdet av stiftssekreterarbefattningen
kvarstå i kassan med oförändrat delaktighetsbelopp,
skulle efter ansökning i varje särskilt fall kunna komma i åtnjutande
av tilläggspension av statsmedel. Då i nu förevarande fall föreligga
sådana omständigheter, jämväl i avseende å de efterlevandes ekonomiska
förhållanden, som torde böra utgöra förutsättning för beviljande
av tilläggspension, tillstyrker jag beredande av dylik förmån åt sökanden
och hennes minderåriga barn. I fråga örn beräkningen av tillläggspensionen
anser jag mig kunna biträda statskontorets förslag.

Av förut återgivna, i samband med 1928 års lönereglering för domkapitlens
expeditioner gjorda uttalanden framgår, att de stiftssekreterare,
som i egenskap av konsistorienotarier vunnit delaktighet i prästerskapets
änke- och pupillkassa, i familjepensionshänseende blivit försatta i en
mycket oförmånlig ställning i förhållande till jämförliga civila tjänstinnehavare,
i det att de varit förhindrade att vinna någon på löneökningen
grundad förhöjning av delaktighetsbeloppet i kassan. Emellertid
hava, såsom av berörda uttalanden jämväl framgår, statsmakterna förutsatt,
att en förhöjning av familjepensionerna skulle, efter prövning i
varje särskilt fall, kunna ske med statsmedel. Utskottet delar departe -

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

mentschefens uppfattning, att i detta fall föreligga omständigheter, som
motivera en dylik förhöjning. Mot vad Kungl. Majit i ämnet föreslagit
har utskottet intet att erinra.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj :ts förevarande proposition må vinna
riksdagens bifall.

12: o.

Förre akademiskogvaktaren Johan Gustafssons änka. I en den 17 mars
1933 dagtecknad proposition nr 232, vilken beträffande ecklesiastikdepartementet
innefattar två med nummer 5 och 6 betecknade nummer, har
Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, i punkten 5 föreslagit
riksdagen medgiva, att förre akademiskogvaktaren Johan Gustafssons
änka Matilda Serafia Gustafsson, född Södergren, må från och med den
1 oktober 1931 under sin återstående livstid, så länge hon förblir änka,
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 300 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Gustafsson var född den 23 januari 1857 och avled den 30 september
1931;

att han under åren 1886—1922 var anställd såsom skogvaktare vid Uppsala
universitets skogsförvaltning;

att han vid sin död efterlämnade änkan Matilda Serafia Gustafsson,
född Södergren, vilken är född den 3 september 1857, samt tre myndiga
barn, nämligen en son och två gifta döttrar;

samt att bouppteckningen efter Gustafsson utvisar en behållning av
omkring 1,300 kronor.

Kyrkoherden i Björksta församling har i intyg, som företetts i ärendet,
anfört, att änkefru Gustafsson, vilken veterligen icke ägde andra tillgångar
än de i bouppteckningen upptagna, vore i behov av understöd. I intyget
har vidare meddelats, att makarna Gustafssons son saknar förmåga att
försörja modern.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande
framställning.

13 :o.

Extraläraren vid högre allmänna läroverket i Gävle Karl Edvard Meijenqvists
änka. I punkten 6 av förevarande proposition föreslår Kungl.
Majit riksdagen medgiva, att extraläraren vid högre allmänna läroverket
Bihang lill riksdagens protokoll 193,1. 8 sami. Nr 36''. 2

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

i Gävle Karl Edvard Meijenqvists änka Klara Antonia Mejenqvist, född
Källgren, må från och med den 1 december 1932 under sin återstående livstid,
så länge hon förblir änka, å allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension av 600 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Mejenqvist var född den 15 juli 1867 och avled den 5 november 1932;
att han från och med höstterminen 1906 till och med vårterminen 1932
med undantag av vårterminen 1911 tjänstgjorde såsom vikarierande adjunkt,
extra lärare eller timlärare vid allmänna läroverk, därav med full
tjänstgöring under sammanlagt 23 läsår;

att Meijenqvists avlöningsförmåner för år, dyrtidstillägg oberäknat, såsom
e. o. ämneslärare vid allmänt läroverk utgjorde arvode 2,900 kronor,
tillfällig löneförbättring 725 kronor och provisorisk avlöningsförbättring
180 kronor eller således tillhopa 3,805 kronor;

att Meijenqvists änka, Klara Antonia Meijenqvist, född Källgren, är
född den 19 december 1867;
att makarna Meijenqvists äktenskap varit harnlöst;
att behållningen i boet efter Meijenqvist uppgick till omkring 3,400
kronor;

samt att änkefru Meijenqvist härutöver icke äger några tillgångar.
Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

14: o.

F. d. docenten Sven Lindes änka. I motion 11:46 hemställer herr Lindskog,
»att riksdagen måtte anslå ett understöd, som skäligen torde böra
bestämmas till fyrahundra (400) kronor årligen, till f. docenten S. Lindes
änka Malena Linde, f. Nilsson, att utgå från och med den 1 juni 1932
under hennes återstående livstid».

Enligt utskottet tillhandakommet meddelande har änkan Linde numera
avlidit. I följd härav påkallar motionen icke något beslut av riksdagen;
vilket utskottet får

anmäla.

15: o.

Filosofie magistern John Elis Högbergs efterlevande. I motion 1:183
hemställa herr Larsson, Sani, och herr Andersson, Nils, att riksdagen
måtte medgiva, att filosofie magistern John Elis Högbergs änka Dorotea

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Sophie Martha Högberg, född Schultze, och makarnas tre minderåriga
barn Karl Ludvig Kolf, Karin Maria Gisela och Ernst Robert Börje
måtte, räknat från och med den 1 oktober 1928, åtnjuta årliga understöd
från allmänna indragningsstaten, änkan Högberg till belopp av 720
kronor att utgå under hennes återstående livstid, så länge hon förbliver
i sitt nuvarande änkestånd, samt vart och ett av barnen till ett belopp
av 180 kronor att utgå intill utgången av det kalenderår, varunder barnet
uppnått 18 års ålder.

Av handlingarna i ärendet framgår,

att Högberg, som var född den 13 februari 1885, tjänstgjorde dels under
nära fyra år såsom extra ordinarie lärare vid kommunala mellanskolorna
i Katrineholm och Gnesta, dels under omkring tre år och tre månader såsom
extra ordinarie ämneslärare vid allmänna läroverk, senast i Östersund,
där han var anställd vid sin död den 25 september 1928;

att Högberg vid sitt frånfälle efterlämnade — förutom änkan, född
den 18 februari 1892 — tre omyndiga barn, födda respektive den 5 april
1918, den 20 november 1919 och den 4 mars 1921;

att Högbergs änka på grund av avgifter, som Högberg under sin tjänstgöring
vid ovannämnda kommunala mellanskolor erlagt till statens pensionsanstalt,
från anstalten uppbär en årlig pension å 78 kronor 40 öre;

att bouppteckningen efter Högberg utvisade en behållning i boet å omkring
300 kronor;

samt att Högbergs änka på grund av i hög grad nedsatt synförmåga
icke kan förrätta arbete, som anstränger ögonen.

Såsom i motionen erinras, var frågan örn beredande av understöd åt
Högbergs efterlevande föremål för behandling av 1929 års riksdag i anledning
av en proposition. I samband härmed behandlades två i ämnet
väckta motioner.

I sitt i ämnet avgivna utlåtande (nr 26, punkten 36) erinrade bankoutskottet,
att i de fall, då riksdagen beviljat understöd åt änkor och barn
efter befattningshavare i statens tjänst, vilka icke kunnat i statsanställningen
förvärva familjepensionsrätt för sina efterlevande, såsom villkor
för understöds tilldelande tillämpats bland annat, att befattningshavaren
under viss, ej alltför kort tid varit anställd i statens tjänst. Högbergs
sammanlagda anställningstid i statstjänst utgjorde emellertid endast omkring
3 år, under vilken tid han tjänstgjort såsom extra ordinarie ämneslärare
vid allmänt läroverk. Denna tid syntes utskottet vara alltför kort
för att kunna motivera ett understöd av statsmedel till Högbergs efterlevande.
Trots de onekligen ömmande omständigheter, som i detta fall
åberopats, nödgades utskottet alltså ställa sig avvisande mot de föreliggande
framställningarna samt hemställde örn avslag å desamma.

Genom gemensam omröstning av kamrarna biföll riksdagen vad utskottet
hemställt.

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Utskott et.

Vad i motionen, anförts till stöd för beviljande av årliga understöd i
här förevarande fall innefattar enligt utskottets mening icke tillräckliga
skäl för ett frånträdande av den. ståndpunkt, som riksdagen intagit vid
behandlingen av detta ärende år 1929. Utskottet vidhåller sin då uttalade
uppfattning att Högbergs anställningstid i statstjänst varit för kort
för att kunna motivera understöd av statsmedel till hans efterlevande.
Vid sådant förhållande får utskottet, under hänvisning till sitt år 1929
avgivna utlåtande, hemställa,

att förevarande motion 1:183 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

VII. Jordbruksdepartementet.

16: o.

Domänintendenten Bengt Beinhold Wolf frams änka. I en den 10 februari
1933 dagtecknad proposition nr 135, vilken beträffande jordbruksdepartementet
innefattar förslag i två med nummer 4 och 5 betecknade
punkter, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten
4 föreslagit riksdagen medgiva, att domänintendenten Bengt Beinhold
Wolfframs änka Alma Matilda Louise Wolffram, född Asplund, må från
och med den 1 augusti 1932 under sin återstående livstid, så länge hon förblir
änka, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av
804 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Wolffram var född den 13 maj 1864 och avled den 4 juli 1932;

att han under åren 1908—1931 uppehöll domänintendentsbefattningen i
Västmanlands län och därvid tillika hade att utföra utarrenderings- och
besiktningsförrättningar samt ombudsmannaskap vid syner å kronans
jordbruksdomäner i Gävleborgs och Kopparbergs län;

att han i nyssnämnda egenskap åtnjöt arvode, vilket från och med år
1919 utgick med 3,800 kronor för år;

att Wolffram såsom närmaste anhöriga efterlämnade — förutom änkan,
född den 17 mars 1872 — två myndiga barn, en son och en dotter;

att bouppteckningen efter Wolffram utvisar en behållning av omkring
5,700 kronor;

att Wolfframs änka icke äger några som helst tillgångar utöver dem,
som ingå i bouppteckningen;

att sonen, vilken är omkring 31 år gammal, för sitt uppehälle hittills
varit hänvisad till understöd av anhöriga och för närvarande vistas i
Frankrike för utbildning inom vin- och spirituosabranschen;

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

samt att änkefru Wolffram icke heller kan påräkna något bidrag till
sitt uppehälle av dottern, vilken är gift och bosatt i New York.

Domänstyrelsen och statskontoret hava, i överensstämmelse med vad
riksdagen tidigare i liknande fall beslutit, tillstyrkt, att Wolf frams änka
måtte tillerkännas en årlig pension av 600 kronor.

Departementschefen, som funnit detta belopp väl lågt, har förordat en
pension av 804 kronor eller enahanda belopp, som i punkten 6 av förevarande
proposition föreslagits åt änkan efter skeppsmätningskontrollören
Wessberg (se punkten 20 i detta utlåtande).

Ett bifall till Kungl. Maj:ts förslag skulle medföra högre pensionsbelopp
än vad som skulle tillkommit änkan Wolffram, därest mannen varit
delägare i civilstatens änke- och pupillkassa med ett delaktighetsbelopp
av 2,448 kronor eller den pension, som under senare år plägat beviljas
domänintendenter. Med erinran härom har utskottet icke funnit skäl
att i förevarande fall tillstyrka högre pensionsbelopp än som tidigare av
riksdagen beviljats till änka efter domänintendent eller 600 kronor.

Utskottet hemställer förty,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, må medgiva, att domänintendenten
Bengt Beinhold Wolf frams änka Alma Matilda
Louise Wolffram, född Asplund, må från och
med den 1 augusti 1932 under sin återstående livstid,
så länge hon förblir änka, å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 600 kronor.

17 :o.

Domänintendenten Sven Nilsson Linders’ änka. I punkten 5 av förevarande
proposition nr 135 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva,
att domänintendenten Sven Nilsson Linders’ änka Alfrida Josefina
Linders, född Gudmundsson, må från och med den 1 januari 1933 under
sin återstående livstid, så länge hon förblir änka, å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 804 kronor.

Av utredningen i ärendet inhämtas,

att Linders var född den 14 februari 1873 och avled den 16 december
1932;

att han sedan ingången av år 1918 till sin död eller under en tid av närmare
15 år med undantag för vissa tider, under vilka han innehade statsrådsämbete,
uppehöll domänintendentsbefattningcn i Malmöhus län;

att han i egenskap av domänintendent åtnjöt arvode, vilket från och med
år 1919 utgick med 4,500 kronor för år;

Utskottet.

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Utskottet.

att Linders vid sin död efterlämnade — förutom änkan, född den 22 maj
1877 — tre döttrar, nämligen Margit Gunhild, född år 1904 och till yrket
bokbindare, Ingar Linnéa, född år 1905 och gift med en godsinspektor,
samt Emmy Valborg, född år 1907 och till yrket musiklärarinna, ävensom
två söner, nämligen lantbruksbiträdet Sven Gudmund, född den 25
februari 1912, och studeranden Matts August, född den 13 april 1915;

samt att bouppteckningen efter Linders utvisar en behållning i boet
av omkring 9,200 kronor.

I anslutning till vad under närmast föregående punkt anförts och föreslagits
förordar utskottet, att pensionen jämväl i nu förevarande fall bestämmes
till 600 kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Marits förevarande
framställning, må medgiva, att domänintendenten
Sven Nilsson Linders’ änka Alfrida Josefina
Linders, född Gudmundsson, må från och med den 1
januari 1933 under sin återstående livstid, så länge
hon förblir änka, å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 600 kronor.

18: o.

Lantbruksrådet Johan Gustaf Leufvéns efterlevande. I likalydande
motioner 1:40 av herr Nilsson, Johan, i Kristianstad jämte två av kammarens
övriga ledamöter och II: 353 av herr Pehrsson i Bramstorp hemställes,
»att änkan Goda Charlotta Elisabet Leufvén och hennes dotter
Maria Kristina Amalia Leufvén må, räknat från och med den 1 mars
1932, så länge båda leva och förbliva ogifta, uppbära pension från allmänna
indragningsstaten till belopp av tillhopa 1,200 kronor årligen, samt
att, då endera av dem avlider eller träder i äktenskap, pensionsbeloppet
för den andra skall utgöra 900 kronor».

Av tillgängliga handlingar inhämtas,

att Leufvén var född den 18 september 1870 och avlidit den 2 februari
1932;

att han från och med den 1 januari 1901 till och med den 31 december
1917 uppehållit befattningen såsom sekreterare hos Malmöhus läns hushållningssällskap
;

att han därefter och till slutet av år 1927 varit verkställande direktör
hos Sveriges allmänna lantbrukssällskap;

att han den 30 december 1927 av Kungl. Majit förordnats till lantbruksattaché
i Berlin, vilken befattning han vid sin död fortfarande innehade;

att han å sistnämnda befattning av statsmedel åtnjöt ett årligt arvode

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

av 9,000 kronor och extra ortstillägg å 3,000 kronor jämte dyrtidstillägg
enligt för oreglerade verk gällande grunder;

att Leufvén vid sitt frånfälle efterlämnat — förutom änkan, vilken är
född den 30 september 1876 — tre döttrar och en son;

att dottern Maria Kristina Amalia, född den 10 januari 1906 är för all
framtid oförmögen att försörja sig själv;

att övriga harn icke i nämnvärd mån kunna bidraga till sin moders
underhåll;

samt att bouppteckningen efter Leufvén utvisat en behållning i boet av
omkring 36,000 kronor.

I skrivelse till Kungl. Majit den 6 maj 1932, vilken skrivelse avtryckts
såsom bilaga till motionen 1:40, hemställde lantbruksstyrelsen, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, dels att Leufvéns änka måtte
från och med den 1 mars 1932, så länge hon förbleve i sitt nuvarande
änkestånd, å allmänna indragningsstaten få uppbära en årlig pension
av 1,250 kronor, dels ock att efter änkan Leufvéns frånfälle pension till
ett årligt belopp av 1,000 kronor finge å samma stat utgå till makarna
Leufvéns dotter Maria Kristina Amalia.

I utlåtande i ärendet förklarade sig statskontoret icke vilja motsätta sig,
att framställning gjordes till riksdagen örn beredande av hjälp av statsmedel
åt Leufvéns efterlämnade familj, och borde denna hjälp lämnas på
så sätt, att änkan Leufvén och hennes förutnämnda dotter bleve, så länge
de levde och förbleve ogifta, tillerkända pension till ett belopp av tillhopa
1,200 kronor årligen, och att efter enderas död, eller örn någon av
dem inträdde i äktenskap, pensionsbeloppet för den andra skulle utgöra
900 kronor.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 18 november 1932 föranledde lantbruksstyrelsens
berörda framställning icke någon Kungl. Majits åtgärd.

Den tid av omkring 4 år, under vilken Leufvén varit anställd i statens
tjänst, är enligt utskottets mening alltför kort för att kunna motivera
ett understöd av statsmedel till hans efterlevande. På grund härav
och då därjämte Leufvéns efterlevande enligt vad bouppteckningen utvisar
icke äro utan tillgångar, har utskottet funnit sig icke kunna tillstyrka
bifall till den föreliggande framställningen.

Utskottet hemställer således,

att förevarande motioner 1:40 och 11:353 icke må
till någon riksdagens åtgärd föranleda.

19 :o.

Utskottet.

Förre kronojägaren Oscar Ludvig Erikssons änka. I motion 11:219 hemställer
lien- Meyerhöffer, »att riksdagen måtte bevilja kronojägaränka!!

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Utskottet.

i Harads Ida Maria Eriksson, född Sundström, änkepension till ett årligt
belopp av 400 kronor (fyrahundra)».

Av motionen jämte därvid fogade bilagor inhämtas, att Eriksson, som
var född den 6 oktober 1882 och avled den 22 oktober 1922, under vissa
tider av åren 1910—1922 innehaft olika anställningar i domänverkets
tjänst, samt att Erikssons änka, som är född år 1877, är sjuklig.

Enligt utskottets mening kan på den bristfälliga utredning, som förebragts
i motionen, icke grundas beslut i den föreliggande frågan. Emellertid
lärer ärendet vara av beskaffenhet att böra prövas av Kungl.
Majit i enlighet med de av 1980 års riksdag godkända grunderna för
handläggning av ärenden om understöd i vissa fall åt efterlevande till
personal i statstjänst. På grund härav synes motionen icke böra föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion II: 219 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

VIII. Handelsdepartementet.

20: o.

Skeppsmätningskontrollören Fredrik Mauritz Wessbergs änka. I en

den 10 februari 1933 dagtecknad proposition nr 135 har Kungl. Majit, under
åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för samma dag, i punkten 6, avseende handelsdepartementet,
föreslagit riksdagen medgiva, att skeppsmätningskontrollören Fredrik
Mauritz Wessbergs änka Anna Josefina Wessberg, född Sjögren, må
från och med den 1 oktober 1932 under sin återstående livstid, så länge
hon förblir änka, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 804 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Wessberg var född den 8 februari 1858 och avled den 25 september
1932;

att han under nedannämnda tider innehaft statsanställning, nämligen
1 september 1887—1 december 1888 såsom fartygsritare vid flottans varv
i Karlskrona, 20 maj 1890—31 mars 1896 såsom fartygskonstruktör vid
samma varv och 1 april 1896—25 september 1932 såsom skeppsmätningskontrollör
i Sundsvalls kontrolldistrikt;

att han därjämte från ingången av år 1909 intill sin död tjänstgjort såsom
föreståndare för sjökarteverkets (tidigare nautisk-meteorologiska byråns)
kontrollstation i Sundsvall;

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

att hans arvode såsom skeppsmätningskontrollör utgjort 5,000 kronor
för år jämte dyrtidstillägg samt att han i egenskap av föreståndare för
sjökarteverkets kontrollstation uppburit arvode med 600 kronor för år
jämte dyrtidstillägg ävensom del i avgifter för verkställda undersökningar
av lanternor och nautiska instrument;

att Wessberg vid sin död efterlämnade — förutom änkan, född den 10
juli 1855 — en son, förste amanuensen Folke Carl Mauritz Wessberg, och
en dotter, handarbetslärarinnan Märta Anna Sofia Wessberg;

att bouppteckningen efter Wessberg utvisar en brist i boet å omkring
1,900 kronor;

samt att Wessbergs änka enligt för henne utfärdat läkarintyg på grund
av ålderdomssvaghet med avsevärd synnedsättning ävensom njursjukdom
är i behov av ständig tillsyn och vård.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

15. Aftärsdrivaude verks medel.

I. Trafikmedel.

21:o.

Förste kontrollören Thure Henrik Neumans änka. I motion II: 236 hemställer
herr Lundquist i Botebro, »att riksdagen måtte bevilja förste kontrollören
Thure Henrik Neumans änka Augusta Bernhardina Neuman
ett årligt understöd av 600 kronor».

Av tillgängliga uppgifter inhämtas,

att Neuman var född den 24 juli 1851;

att han efter föregående elevanställning hos statens järnvägar antagits
till stationsskrivare den 1 december 1873 samt befordrats till förste stationsskrivare
den 1 januari 1886, till kontrollör den 1 januari 1893 och
till förste kontrollör den 31 december 1901;

att han erhållit avsked ur statens järnvägars tjänst med pension den
1 augusti 1918;

att Neuman avlidit den 9 januari 1932, efterlämnande änka Augusta
Bernhardina Neuman, född Andersson, vilken är född den 17 maj 1882;

att Neumans äktenskap ingåtts den 17 maj 1909;

samt att bouppteckningen efter Neuman utvisat en behållning av omkring
19,800 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 11)33. <V sami. Nr 36. •>

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Enligt § 6 i reglementet för statens järnvägars änke- oell pupillkassa
måste äktenskap, på grund varav anspråk å pension från kassan framställes,
vara ingånget före delägarens aA’skedsta gande och innan lian fyllt
50 år. Dock må den, som ingår äktenskap efter uppnådda 50 år och fortfarande
är anställd i ordinarie tjänst i statens järnvägar, kunna såsom
delägare förvärva pensionsrätt för sina efterlevande, så framt lian till
kassan erlägger avgifter, motsvarande fulla värdet av sådan förmån,,
därvid vederbörlig hänsyn skall tagas till av honom förut till kassan
inbetalda avgifter.

Neumans äktenskap ingicks visserligen efter det mannen fyllt 50 år,,
men då han vid äktenskapets ingående fortfarande var anställd i ordinarie
tjänst vid statens järnvägar, hade han ägt rätt att mot erläggandeav
stadgade avgifter grundlägga pensionsrätt i kassan för sin änka. Hart
underlät emellertid att göra detta, och i följd därav äger änkan Neuman
icke åtnjuta pension från kassan. Enligt vad utskottet inhämtat, belöpte
sig ifrågavarande avgifter till sammanlagt 8,138 kronor 33 öre. Vid beräkningen
av detta belopp har hänsyn tagits till de avgifter, Neuman erlagt
till kassan under den tid, han varit delägare i densamma, nämligen
under åren 1873—1901.

Av tillgängliga handlingar framgår vidare, att änkan Neuman i januari
1932 hos Kungl. Maj:t gjort framställning örn pension. I yttrande
över denna framställning har järnvägsstyrelsen —- efter att hava erinrat
örn att Neuman på sin tid haft rätt till återinträde i statens järnvägars
änke- och pupillkassa på numera gällande liberala villkor, utan att han
dock begagnat sig därav — framhållit, att det nu förevarande fallet väsentligen
skiljde sig från dem, i vilka riksdagen tidigare medgivit pension
åt efterlevande efter befattningshavare vid statens järnvägar, som, ehuru
ordinarie, saknat delägarskap i änke- och pupillkassan. I sistnämnda fall
hade det nämligen varit fråga örn befattningshavare, som antingen aldrig:
varit delägare i kassan eller ock — i avsaknad av pensionsberättigade anhöriga
— utträtt ur kassan och vid sedermera ingånget äktenskap, jämlikt
äldre för kassan gällande bestämmelser, icke kunnat utan mycket
betungande avgifter erhålla ny delägarrätt däri. Ett bifall till den föreliggande
framställningen skulle enligt järnvägsstyrelsens uppfattning
kunna medföra konsekvenser av betydande räckvidd och kunna verka avtrubbande
på vederbörandes ambition att genom återinträde i kassan mot
nuvarande förhållandevis låga avgifter bereda sina efterlevande trygghet.

Genom beslut den 15 april 1932 har Kungl. Maj:t funnit änkan Neumans
framställning icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Under åberopande av vad järnvägsstyrelsen i ärendet anfört får utskottet
avstyrka bifall till den föreliggande motionen och alltså hemställa,

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

att förevarande motion II: 236 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 16 maj 1933.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendens slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Gustafsson i Stensholm, Lindley, Lindgren,.
Ström i Lidköping, Johansson i Friggeråker och Forssell;

från andra kammaren: herrar Leffler, Bäcklund, Laurén, Lovén, Paulsen, Johansson
i Sollefteå, Wikström och Hammarlund; dock att i behandlingen av punkterna 11—21 herr
Elmroth deltagit i stället för herr Johansson i Sollefteå.

Reservation

vid punkten 18 (ang. pension åt lantbruksrådet Johan Gustaf Leufvéns»
efterlevande):

av herrar Gustafsson i Stensholm och Laurén, vilka ansett, att pension
i detta fall borde beviljas i enlighet med vad statskontoret hemställt, och
vilka förty yrkat,

att riksdagen, med bifall till förevarande motioner
1:40 och 11:353, må medgiva, att lantbruksrådet Johan
Gustaf Leufvéns änka Goda Charlotta Elisabet
Leufvén och makarnas dotter Maria Kristina Amalia
Leufvén må, räknat från och nied den 1 mars 1932, så
länge båda leva och förbliva ogifta, uppbära pension
från allmänna indragningsstaten till belopp av tillhopa
1,200 kronor årligen, samt att, då endera av dem
avlider eller träder i äktenskap, pensionsbeloppet för
den andra skall utgöra 900 kronor.