Bankoutskottets utlåtande Nr 34 (Utlåtande 1933:Bu34 bu)

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

Nr 34.

Ankom till riksdagens kansli den 16 maj 1933 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln,
innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till
utskottet hänvisade framställningar rörande det civila och militära penmonsväsendet
samt rörande vissa pensioner och understöd, att utgå från
allmänna indragningsstaten.

Beträffande utredningen i de ärenden, som behandlas i utlåtandet, får
utskottet, i den mån redogörelse i det följande ej lämnas, hänvisa till
vederbörande propositioner och motioner.

A. Civila pensionsväsendet.

l:o.

Förra folkskollärarinnan Ebba Linnéa Sandberg (viss tjänstårsberäkning).
I en den 27 januari 1933 dagtecknad proposition nr 108 har
Kungl. Majit, under åberopande av propositionen hilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten 1
föreslagit riksdagen medgiva, att förra lärarinnan vid Stockholms folkskolor
Ebba Linnéa Sandberg må, i den mån så erfordras för erhållande
av hel pension från statens pensionsanstalt, räkna sig till godo tid,
varunder hon tjänstgjort såsom lärarinna vid Tekla Åbergs högre läroverk
för flickor i Malmö, högre elementarläroverket i Halmstad för kvinnlig
ungdom samt Ateneum för flickor i Stockholm; dock under villkor att
hon till pensionsanstalten inbetalar ett belopp, motsvarande den engångsavgift,
som belöpt å henne, därest §§ 6 och 9 i anstaltens reglemente varit
i förevarande fall tillämpliga.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Sandberg, som är född den 19
januari 1872, tjänstgjort såsom lärarinna under följande tider, nämligen
läsåren 1894/1895 och 1895/1896 vid Tekla Åbergs högre läroverk för
flickor i Malmö,

Bihang lill riksdagens protokoll 193,1. S saini. Sr 34.

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

Utskottet.

läsåren 1896/1897—1899/1900 vid högre elementarläroverket i Halmstad
för kvinnlig ungdom,

större delen av vårterminen 1901 och läsåren 1901 1902—1903/1904 vid
Ateneum för flickor i Stockholm,

23 april-—15 juni 1903 vid Klara folkskola i Stockholm (såsom vikarierande
lärarinna),

vårterminen 1904 vid Jakobs folkskola i Stockholm (såsom vikarierande
lärarinna),

läsåren 1904/1905 och 1905/1906 vid Johannes folkskola i Stockholm
(såsom e. o. lärarinna) och

1 juli 1906—19 januari 1932 vid Kungsholmens och S:t Görans folkskolor
i Stockholm (såsom ordinarie lärarinna).

Vidare framgår, att förenämnda enskilda läroanstalter åtnjutit statsunderstöd
under de nyss angivna tider, då Sandberg varit anställd därstädes.

Genom beslut den 29 januari 1932 har statens pensionsanstalt tillerkänt
Ebba Linnéa Sandberg avkortad tjänstepension med 28/s.‘i av hel pension,
1,875 kronor, eller med 1,590 kronor 90 öre. Härvid har pensionsanstalten
tillgodoräknat Ebba Linnéa Sandberg allenast tid, varunder hon tjänstgjort
vid folkskola.

I vissa tidigare liknande fall har riksdagen medgivit ett tillgodoräknande
intill två tredjedelar av tjänstetid vid. statsunderstödda enskilda,
läroanstalter för erhållande av pension från statens pensionsanstalt vid
avgång från folkskollärartjänst. Enligt Kungl. Maj:ts föreliggande förslag
skulle tillgodoräknande få ske endast mot erläggande till pensionsanstalten
av viss avgift. Till stöd för detta förslag har åberopats,
att, därest tjänstgöringen i fråga varit av beskaffenhet att jämlikt reglementet
för statens pensionsanstalt kunna tillgodoräknas såsom tjänstår
för pension från anstalten, för sådant tillgodoräknande fordrats erläggande
av engångsavgift, varav befattningshavaren själv haft att vidkännas
viss del.

Vad Kungl. Majit sålunda föreslagit har utskottet för sin del funnit
väl motiverat.

Utskottet hemställer alltså,

att Kungl. Majits förevarande framställning må av
riksdagen bifallas.

2:o.

Förra folkskollärarinnan Anna Vendela Lekander (viss tjänstårsberäkning).
I punkten 2 av samma proposition nr 108 har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen medgiva, att förra lärarinnan vid Stockholms folkskolor
Anna Vendela Lekander, född Brovall, må, i den mån så erfordras för erhållande
av hel pension från statens pensionsanstalt, räkna sig till godo

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

tid, varunder hon tjänstgjort vid Grevesmuhlska samskolan; dock under
villkor att hon till pensionsanstalten inbetalar ett belopp, motsvarande
den engångsavgift, som belöpt å henne, därest §§ 6 och 9 i anstaltens reglemente
för nyssnämnda ändamål å henne tillämpats.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Lekander, som är född den 7
mars 1872, tjänstgjort såsom lärarinna under följande tider, nämligen

tillhopa 6 år under åren 1895—1901 såsom vikarierande och e. o. lärarinna
vid Stockholms folkskolor,

1 januari 1902—30 juni 1907 såsom ordinarie lärarinna och biträdande
föreståndarinna vid Grevesmiihlska samskolan och

1 juli 1907—30 juni 1932 såsom ordinarie lärarinna vid Stockholms folkskolor.

Genom beslut den 15 juli 1932 har statens pensionsanstalt tillerkänt Lekander
avkortad tjänstepension med 31/s3 av hel pension, 1,875 kronor, eller
med 1,761 kronor 36 öre. Lekander har därvid tillgodoräknats den tid,
varunder hon tjänstgjort vid Stockholms stads folkskolor.

Med åberopande av vad under nästföregående punkt anförts hemställer
utskottet,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må
vinna riksdagens bifall.

3:o.

Förre järnvägsarbetaren E. A. Trygg. I en den 20 januari 1933 dagtecknad
proposition nr 73 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen

dels förklara, att förre järnvägsarbetaren Erik Alfred Trygg må, utan
hinder därav att han vid avgången ur statens järnvägars tjänst icke uppnått
55 levnadsår, från dagen för uppnåendet av sistnämnda ålder åtnjuta
en årlig pension av 450 kronor, att utgå i enlighet med bestämmelserna i
kungörelsen den 8 november 1918 (nr 859) angående pensionering av förmän
och arbetare vid statens järnvägsbyggnader samt statens vattenfallsverks
byggnadsavdelning, dock med skyldighet för Trygg att återbetala
vad av uppburna gratifikationer belöper på tiden efter nyssberörda
dag,

dels ock medgiva, att den Trygg sålunda tillkommande pensionen skall
i avseende å tilläggsförmåner så anses, som hade den i vanlig ordning
beviljats av järnvägsstyrelsen enligt föreskrifterna i förenämnda kungörelse.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Trygg är född den 15 september 1875;

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

att han den 5 januari 1930 och sålunda före uppnåendet av 55 års ålder
lämnade sin anställning vid statens järnvägsbyggnader;

att han sistnämnda dag enligt järnvägsstyrelsens beräkning kunde
åberopa så lång tjänstetid, som erfordras för erhållande av lägsta pension
enligt kungörelsen den 8 november 1918 angående pensionering av
förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader m. fl.;

samt att Trygg under vart och ett av åren 1930, 1931 och 1932 av järnvägsstyrelsen
tillerkänts gratifikation å 500 kronor.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.

B. Militära pensionsväsendet.

4:o.

F. d. båtsmannen Johan Alfred Sixten Regnander Glader. I en den 13

januari 1933 dagtecknad proposition nr 36 har Kungl. Maj:t, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att förutvarande
båtsmannen Johan Alfred Sixten Regnander Glader må tilldelas
pension såsom örn han uppfyllt härför författningsenligt stadgade
villkor, att utgå från och med månaden näst efter den, uti vilken han avgår
från sin tjänst vid skeppsgossekåren i Marstrand.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Glader, som är född den 6 augusti 1866 och sålunda uppnått en
ålder av 66 år, erhållit avsked den 16 april 1901 efter en tjänstetid av
14 år 9 månader, därav 14 år 8 månader från 20 års ålder;

att han vid avskedet erhållit vitsord att under tjänstetiden hava sig
redligt och väl skickat;

att han utbildningsåren 1930—1932 tjänstgjort såsom vakt- och handräckningsmanskap
vid skeppsgossekåren i Marstrand;

att han, enligt intyg från chefen för sagda kår, under sistnämnda
tjänstgöring visat utmärkt uppförande och stort nit;

samt att han är medellös.

Med hänsyn till förut av riksdagen i liknande fall fattade beslut har
utskottet funnit sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet
hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
proposition.

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

5:o.

Karl Oskar Clifford Carlsson (ersättning i anledning av kroppsskada).
I en den 27 januari 1933 dagtecknad proposition nr 78 har Kungl. Majit,
under åberopande av propositionen hilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för samma dag, i punkten 1 föreslagit riksdagen medgiva,
att till Karl Oskar Clifford Carlsson må — utan hinder därav att
framställning örn ersättning icke blivit gjord inom den tid, som föreskrives
i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring — från och med den 1 januari
1933 från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas
den ersättning, vartill han enligt grunderna för nämnda förordning kan
anses berättigad.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Carlsson inryckte till värnpliktstjänstgöring vid Bohusläns regemente
den 10 september 1919;

att han året före inryckningen lidit av blodhosta och varit intagen på
Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, där han vårdats för spanska sjukan;

att han efter en fältmarsch den 18 oktober 1919 blivit förkyld samt på
grund av en den 28 i samma månad inträffad lungblödning intagits å regementets
sjukhus;

att han den 6 november 1919 blivit utskriven från sjukhuset såsom oduglig
till krigstjänst på grund av lungtuberkulos;

att han därefter vid olika tillfällen vårdats för lungtuberkulos;

samt att vederbörande regementsläkare såsom sin åsikt uttalat, att det
icke vore osannolikt, att Carlsson vid inryckning till värnpliktstjänstgöringen
år 1919 haft en latent tuberkulos, som under tjänstgöringen
kommit till utbrott.

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande meddelat, att anstalten,
därest framställning örn ersättning gjorts inom därför föreskriven tid,
skulle hava tillerkänt Carlsson ersättning jämlikt 1909 års militärersättningsförordning.

Under erinran att riksdagen tidigare i åtskilliga fall meddelat dispens
från de i 1909 års militärersättningsförordning stadgade preskriptionsbestämmelserna
får utskottet hemställa,

att Kungl. Majits förevarande framställning må
vinna riksdagens bifall.

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

6:o.

Bror Magnus Larsson (ersättning i anledning av kroppsskada). Under
punkten 2 av förevarande proposition har Kungl. Majit föreslagit riksdagen
medgiva, att till Bror Magnus Larsson må — utan hinder därav
att framställning örn ersättning icke blivit gjord inom den tid, som föreskrives
i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring — från och med den
1 januari 1933 från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas
den ersättning, vartill han enligt grunderna för nämnda förordning
kan anses berättigad.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Larsson under fullgörande av sin värnpliktstjänstgöring vid Göta
ingenjörkår i början av maj månad 1924 ådragit sig ett skavsår å högra
hälen, som sedermera infekterats med spridning uppåt knäleden;

att han den 14 i nämnda månad insjuknat med smärtor över högra knäleden
och samma dag inlagts på garnisonssjukhuset i Karlsborg, där han
vårdats till den 29 september 1924;

att under sjukhusvistelsen ett flertal incisioner blivit gjorda i högra
knäledsregionen;

samt att enligt läkarintyg Larssons nuvarande symptom — slapphet
och atrofi i högra benets muskulatur — helt kunde sättas i samband med
den infektion Larsson ådrog sig under år 1924 och den muskelskada, som
då uppstod.

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande meddelat, att anstalten,
därest framställning örn ersättning gjorts inom därför föreskriven
tid, skulle hava tillerkänt Larsson ersättning jämlikt 1909 års militärersättningsförordning.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande
framställning.

7:o.

Nils Johan Mattias Bremberg (ersättning i anledning av kroppsskada).
Kungl. Majit föreslår i punkten 3 av samma proposition riksdagen medgiva,
att till Nils Johan Mattias Bremberg må — utan hinder därav att
framställning örn ersättning icke blivit gjord inom den tid, som föreskrives
i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring — från och med den
1 januari 1933 från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond ut -

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

betalas den ersättning, vartill han enligt grunderna för nämnda förordning
kan anses berättigad.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Bremberg under tiden 1 november 1916—1 november 1918 varit fast
.anställd vid Älvsborgs regemente;

att han varit sjukskriven för influensa under tiden 16—26 januari 1917
samt för torr lungsäcksinflammation och lungsäckskatarr under tiden 25
februari—7 april samma år;

att han ånyo insjuknat den 24 nämnda april månad och då varit sjukskriven
för vatten i vänstra lungsäcken;

att han under tiden 16 januari—6 februari 1918 varit sjukskriven för
tuberkulos, för vilken sjukdom han den 7 februari samma år intagits å
Västeråsens sanatorium, där han vårdats till och med den 21 påföljande
juni;

att han under fullgörande av repetitionsövning år 1920 vid Hallands
regemente ånyo insjuknat under deltagande i fältjänstövningar i Södermanland
och någon tid vårdats å garnisonssjukhuset i Stockholm;

samt att regementsläkaren vid Älvsborgs regemente O. Gertzén i ett
•den 13 juli 1932 utfärdat intyg såsom sin åsikt uttalat, att det vore uppenbart,
att Bremberg ådragit sig sin tuberkulos i tjänsten.

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande meddelat, att anstalten,
därest framställning örn ersättning gjorts inom därför föreskriven
tid, skulle hava tillerkänt Bremberg ersättning jämlikt 1909 års militärersättningsförordning.

Utskottet får hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
av riksdagen bifallas.

8:o.

Cesar Axel Lennart Månsén (ersättning i anledning av kroppsskada).
I punkten 4 av ifrågavarande proposition nr 78 har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen medgiva, att till Cesar Axel Lennart Månsén må — utan
hinder därav att framställning örn ersättning icke blivit gjord inom den
tid, som föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring — från
och med den 1 januari 1933 från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond
utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna för nämnda
förordning kan anses berättigad.

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Månsén under fullgörande av värnpliktstjänstgöring vid Vaxholms
kustartilleriregemente den 3 juli 1924 insjuknat i ledgångsreumatism;

att han den 12 nämnda juli intagits å garnisonssjukhuset i Stockholm,
där han intill tidpunkten för sin utryckning eller den 16 september 1924
vårdats för, bland annat, hjärtfel;

att t. f. äldste läkaren vid Vaxholms kustartilleriregemente E. Jonsson
i ett den 10 oktober 1931 utfärdat intyg såsom sin åsikt uttalat, att skäl
saknades för antagandet, att annan omständighet än militärtjänstgöringen
varit orsak till Månséns sjukdom eller befordrat dess utveckling;

samt att professorn H. C. Jacobaeus i Stockholm den 28 januari 1932 intygat,
att Månsén lede av ett ganska svårt hjärtlidande.

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande meddelat, att anstalten,
därest framställning örn ersättning gjorts inom därför föreskriven
tid, skulle hava tillerkänt Månsén ersättning jämlikt 1909 års militarersättningsförordning.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

9:o.

Verkmästarna Johan August Petersson, Axel Magnus Leonard Karlsson
och Axel Ferdinand Svensson (pensionsförbättring). I en den 10 februari
1933 dagtecknad proposition nr 118 har Kungl. Maj:t, under åberopande
av propositionen hilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, i punkten 1 föreslagit riksdagen medgiva, att
en var av verkmästaren av l:a klass vid Karlskrona örlogsvarv Johan
August Petersson samt verkmästarna av 2:a klass vid samma varv Axel
Magnus Leonard Karlsson och Axel Ferdinand Svensson må från och
med månaden näst efter den, varunder han efter uppnådda 55 levnadsår
och 30 tjänstår avgår ur tjänst med pension från flottans pensionskassa,
under sin återstående livstid uppbära årlig pensionsförbättring med 1,155
kronor 60 öre, att utgå från anslag, som är eller må varda beviljat till
pensionsförbättring för viss personal vid marinen, och i samma ordning
som fyllnadspension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

beträffande Petersson,

att han är född den 16 oktober 1878;

att han var anställd vid skeppsgosse- och sjömanskårema under tiden
18 september 1893—19 oktober 1899 samt såsom daglönare vid flottans varv

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

i Karlskrona dels under tiden 30 oktober 1899—27 april 1900 och dels
under tiden 19 december 1901—31 maj 1923, därav såsom förman från och
med den 1 september 1908;

att han antogs till mästare från och med den 1 juni 1923 och befordrades
till verkmästare från och med den 1 mars 1928;

samt att han från och med den 1 juli 1928 är e. o. tjänsteman vid försvarsväsendet
med avlöning enligt kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 215) med
avlöningsbestämmelser för vissa civila och civilmilitära icke-ordinarie befattningshavare
vid försvarsväsendet;

beträffande Karlsson,

att han är född den 9 november 1878;

att han antogs till daglönare den 21 december 1897, till förman den 9
november 1915 och till verkmästare den 1 maj 1927;

samt att han från och med den 1 juli 1928 är e. o. tjänsteman vid försvarsväsendet
med avlöning enligt förenämnda kungörelse den 22 juni 1928
(nr 215); och

beträffande Svensson,

att han är född den 7 maj 1878;

att han var anställd vid skeppsgosse- och sjömanskårerna under tiden 3
september 1892—9 maj 1899;

att han antogs till daglönare den 5 december 1904, till förman den 20
april 1909 och till verkmästare den 1 mars 1924;

samt att han från och med den 1 juli 1928 är e. o. tjänsteman vid försvarsväsendet
med avlöning enligt förut omförmälda kungörelse den 22 juni
1928 (nr 215).

Samtliga ifrågavarande befattningshavare äro delägare i flottans pensionskassa.

Direktionen över flottans pensionskassa har meddelat, att därest ifrågavarande
verkmästare beviljades pensionsförbättring med samma belopp,
som åtnjötes av befattningshavare i motsvarande militära tjänstegrad
eller flaggunderofficer, dylik förmån skulle till en var av dem utgå med
1,155 kronor 60 öre för år.

Under erinran, att riksdagen tidigare i åtskilliga fall beviljat verkmästare
å månadslönarstat vid flottans varv pensionsförbättring efter
samma grunder, som i propositionen föreslås, får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevaran de

framställning.

Utskottet„

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

10 :o.

Mästarna Carl Manfred Hansson och Ernst Fritiof Schölander (pensions
förbättring). I punkten 2 av förevarande proposition har Kungl.
Majit föreslagit riksdagen medgiva, att en var av mästaren vid Karlskrona
örlogsvarv Carl Manfred Hansson och mästaren vid Stockholms
örlogsvarv Ernst Fritiof Schölander må från och med månaden näst efter
den, varunder han avgår ur tjänst med pension från flottans pensionskassa,
under sin återstående livstid uppbära årlig pensionsförhättring
med 910 kronor, att utgå från anslag, som är eller må varda beviljat till
pensionsförhättring för viss personal vid marinen, och i samma ordning
som fyllnadspension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

beträffande Hansson,

att han är född den 23 november 1872;

att han antogs till daglönare den 1 februari 1897, till förman den 7 september
1914 och till mästare den 1 juni 1921;

samt att han från och med den 1 juli 1928 är e. o. tjänsteman vid försvarsväsendet
med avlöning enligt kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 215)
med avlöningsbestämmelser för vissa civila och civilmilitära icke-ordinarie
befattningshavare vid försvarsväsendet; och

beträffande Schölander,

att han är född den 25 juli 1877;

att han antogs till daglönare den 3 mars 1901, till förman den 1 juli 1915
och till mästare den 1 januari 1917;

samt att han från och med den 1 juli 1928 är e. o. tjänsteman vid försvarsväsendet
med avlöning enligt förenämnda kungörelse den 22 juni
1928 (nr 215).

Hansson och Schölander äro delägare i flottans pensionskassa.

Direktionen över flottans pensionskassa har meddelat, att därest ifrågavarande
mästare beviljades pensionsförhättring med samma belopp, som
åtnjötes av befattningshavare i motsvarande militära tjänstegrad eller
underofficer av 2:a graden, dylik förmån skulle till en var av dem utgå
med 910 kronor för år.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majlis ifrågavaran de

framställning.

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

ll:o.

Överkonstapeln Magnus Algot Wiberg (pensionsförbättring). I en den
17 februari 1933 dagtecknad proposition nr 137 har Kungl. Maj:t, under
åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att överkonstapeln,
tillika poliskommissarien vid flottans poliskår i Karlskrona Magnus
Algot Wiberg må från och med dagen näst efter den, då han efter uppnådda
65 levnadsår avgår ur tjänst med pension från flottans pensionskassa,
under sin återstående livstid uppbära årlig pensionsförbättring med
1,110 kronor, att utgå från anslag, som är eller må varda beviljat till pensionsförbättring
för viss personal vid marinen, oell i samma ordning som
fyllnadspension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Wiberg är född den 10 december 1868;

att han antogs till konstapel vid flottans poliskår från och med den 1
september 1891 och befordrades till överkonstapel från och med den 1
juli 1903;

att han från och med den 1 november 1926 varit förordnad att jämte
innehavande befattning såsom överkonstapel tjänstgöra såsom poliskommissarie; samt

att han är delägare i flottans pensionskassa från och med den 1
maj 1915.

Enär avlöningen till personal vid flottans poliskår ej utgår i form av
lön utan i form av arvode till belopp, motsvarande till vissa jämförliga
civilmilitära beställningshavare utgående lön, är dylik personal icke enligt
gällande bestämmelser angående pensionsförbättring åt officerare och
underofficerare samt civilmilitära beställningshavare vid armén och marinen
berättigad till pensionsförbättring.

Direktionen över flottans pensionskassa har meddelat, att därest Wiberg
beviljades pensionsförbättring enligt samma grunder, som gällde i fråga
örn civilmilitär beställningshavare med lön, motsvarande det Wiberg tillkommande
arvodet, pensionsförbättringen för Wiberg skulle utgå med
1,110 kronor för år.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavaran de

proposition.

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

12: o.

T. d. kaptenen N. U. G. Holmgren (återfående av viss del av förverkad
"pensions för mån). I motion 1:182 hava herrar Sandström och Bergqvist
hemställt, »att riksdagen ville besluta, det f. d. kaptenen Nils Uno Gustaf
Holmgren må från och med den 1 januari 1931 åter komma i åtnjutande
av det honom för innehavd kaptensbeställning ursprungligen tillkommande
pensionsbeloppet».

Kaptenen vid Bodens artilleriregemente Nils Uno Gustaf Holmgren,
född den 22 november 1872, erhöll från och med den 23 maj 1924 avsked
med pension och inträdde samtidigt såsom kapten i regementets
reserv.

Holmgrens pensionsförmåner utgjorde intill den 1 juli 1925 dels 600
kronor pension i femte klassen av arméns pensionskassa, dels ock 2,120
kronor fyllnadspension jämte 1,270 kronor pensionsförbättring. Från
och med den 1 juli 1925 tillkommo 522 kronor pensionsförhöjning från
därtill anvisade statsmedel, varefter pensionsförmånen, förutom dyrtidstillägg,
uppgick till sammanlagt 4,512 kronor för år.

Holmgren, som efter avskedet från militärtjänsten flyttat till Stockholm,
blev i början av år 1924 styrelseledamot och senare samma år
därjämte verkställande direktör för fastighetsbolaget Mälarhöjden.
Sistnämnda befattning beklädde han intill den 20 januari 1928, varefter
han erhöll anställning såsom föreståndare för ett av Allmänna sparbankens
i Stockholm avdelningskontor. Denna anställning måste Holmgren
lämna, då hanken på våren 1929 försattes i konkurs. Samtidigt försattes
även fastighetsaktiebolaget Mälarhöjden — ett av de allmänna
sparbankernas s. k. »stödbolag» — i konkurs. I samband därmed auhängiggjordes
vid Stockholms rådhusrätt talan mot bland andra Holmgren
i hans egenskap av styrelseledamot och verkställande direktör i
ifrågavarande bolag under åren 1924—1928, därvid Holmgren åtalades
för konkursbedrägeri. Sedan målet fullföljts i högre instanser, meddelade
Kungl. Majit utslag den 8 december 1930, varigenom Holmgren för
konkursbedrägeri genom falsk bokföring dömdes till straffarbete i två
år jämte ett års påföljd enligt 2 kap. 19 § allmänna strafflagen. Detta
straff har sedermera Kungl. Majit av nåd nedsatt till ett år nio månaders
straffarbete med oförminskad påföljd.

Enligt för armén gällande pensionsbestämmelser går den, som efter
erhållet avsked från tjänstebefattning blivit genom i vederbörlig ordning
meddelat beslut dömd till straffpåföljd enligt 2 kap. 19 § allmänna
strafflagen, förlustig rätten till pension i dess helhet. I enlighet härmed
har direktionen över arméns pensionskassa genom utslag den 17 december
1930 förklarat Holmgren från och med den 1 januari 1931 förlustig
såväl den s. k. kassapensionen som de till väsentlig del av statsme -

Bankoutskottets utlåtande Nr 34. 13

del utgående förmånerna av fyllnadspension, pensionsförbättring oell pensionsförhöjning.

På därom av Holmgren gjord ansökning Ilar sedermera Kungl. Maj:t
genom beslut den 13 mars 1931 medgivit, att Holmgren må från och med
den 1 januari 1931 åtnjuta pension från arméns pensionskassa med 600
kronor för år — motsvarande kassapensionen — dock utan rätt till tillläggsförmåner.

Holmgren, som bär hustru att försörja, är för närvarande helt medellös.

Av utredningeu framgår, att Holmgren av sina pensionsförmåner för
innehavd kaptensbeställning gått förlustig 3,912 kronor örn året, dyrtidstillägg
oberäknat, och att han äger uppbära endast den s. k. kassapensionen
å 600 kronor. Enligt utskottets mening tala emellertid starka
skäl för att Holmgren erhåller rätt att åtnjuta ytterligare viss del av
pensionsförmånen.

Utskottet vill i sådant avseende till en början framhålla, att de för den
allmänna civilförvaltningen och kommunikationsverken gällande bestämmelserna
i fråga örn förverkande av intjänta pensionsförmåner vid enahanda
straff som det Holmgren ådörnda hava en mindre sträng innebörd
än de för armén gällande reglerna, i det att en tredjedel av det ursprungliga
pensionsbeloppet (enligt kommunikationsverkens pensionslag
den s. k. avgiftspensionen) må behållas av vederbörande pensionstagare.
Det torde i detta sammanhang böra erinras, att framlagda förslag rörande
ny militär pensionslagstiftning åsyfta att åstadkomma likformighet
mellan det civila och det militära pensionsväsendet beträffande bestämmelserna
örn förverkande av pension.

Vidare må framhållas, att tidigare i vissa liknande fall meddelats
dispens från ifrågavarande för arméns personal gällande bestämmelser.
Senast har detta skett genom 1932 års riksdags beslut i anledning av proposition
nr 102 angående viss pensionsrätt för f. d. kaptenen L. O. A. Liberg.
Riksdagens beslut innebar, att Liberg, som förklarats förlustig
samtliga till honom av statsmedel utgående pensionsförmåner, finge åtnjuta
en tredjedel av det honom för innehavd kaptensbeställning tillkommande
pensionsbeloppet. Det må påpekas, att det i detta fall gällde
förbrytelse under tjänstutövning. I motsats härtill har Holmgren icke
begått något brott i sin statstjänst.

Örn utskottet alltså på grund av här antydda förhållanden funnit sig
lidra tillstyrka att Holmgren erhåller ytterligare pensionsförmån, har
utskottet likväl ansett sig icke kunna biträda motionärernas förslag örn
att Holmgren skulle återfå hela det tidigare pensionsbeloppet. I anslutning
till de för civila befattningshavare gällande bestämmelserna vill
utskottet förorda, att Holmgren må komma i åtnjutande av en tredjedel
av sina förut uppburna pensionsförmåner. Vid bifall härtill skulle Holmgren
få åtnjuta 1,504 kronor för år jämte därå belöpande dyrtidstillägg.

Utskottet.

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

Utskottet.

Det synes skäligt, att den tillstyrkta pensionsförmånen i sin kelhet får
utgå räknat från oell med den 1 januari 1931, med avdrag givetvis för
den del därav, som lian i form av kassapension redan uppburit.

Utskottet hemställer således,

att riksdagen, i anledning av motionen 1:182, ina
medgiva, att f. d. kaptenen Nils Uno Gustaf Holmgren
må, räknat från och med den 1 januari 1931,
äga åtnjuta en tredjedel av det honom för innehavd
kaptensbeställning närmast före nämnda dag tillkommande
pensionsbeloppet.

13:o.

F. d. trumslagaren Karl Ludvig Edvard Palmgren. I motion 11:48 hava
herrar Fast och Andersson i Löbbo hemställt, »att riksdagen måtte bevilja
förre trumslagaren Karl Ludvig Edvard Palmgren ett årligt understöd
ur Vadstena krigsmanshuskassa eller av andra tillgängliga statsmedel
till belopp som utgår för indelt manskap med en anställningstid
av 20 år och att understödet måtte beslutas utgå från den 1 juli 1932».

Av för utskottet tillgängliga handlingar inhämtas,

att Palmgren är född den 29 mars 1865 och alltså 68 år gammal;

att han varit anställd såsom musikelev (trumslagare) vid förutvarande
Kalmar regemente under tiden 5 maj 1880—4 mars 1891, såsom trumslagare
vid förutvarande Andra livgrenadjärregementet under tiden 31 mars
1891—22 februari 1894 samt såsom trumslagare vid förutvarande Västgöta
regemente under tiden 26 april 1900—30 april 1905;

att Palmgren alltså innehar en sammanlagd tjänstetid av 18 år 8 månader
25 dagar, därav emellertid endast 13 år 10 månader från 20 års
ålder;

samt att Palmgren enligt intyg av vederbörande kommunalnämndsordförande
är invalid och helt medellös.

Vidare inhämtas, att Palmgren år 1932 hos arméförvaltningens civila
departement gjort framställning örn underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa
samt att departementet, enär Palmgren — som icke tillhört den
indelta armén utan varit att hänföra till kategorien värvat manskap —
icke med avseende å tjänstetidens längd uppfyllt gällande villkor för
underhålls erhållande, funnit Palmgrens ifrågavarande ansökning icke
föranleda någon departementets åtgärd.

Då Palmgrens tjänstetid efter fyllda 20 år uppgår till allenast drygt
13 år, har utskottet — i anslutning till tidigare tillämpad praxis — ansett
sig icke kunna tillstyrka, att underhåll skulle beviljas honom.

Utskottet hemställer förty,

att ifrågavarande motion 11:48 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

14 :o.

F. d. dragonen Carl Arvid Löf. I motion II: 231 har herr Olsson i Golvvasta
hemställt, att riksdagen måtte till förre dragonen vid Kungl, livregementets
dragoner Carl Arvid Löf i Boglösa församling, Uppsala län,,
bevilja ett understöd ur Vadstena krigsmanshuskassa eller av andra medel
av 500 kronor per år.

Av tillgängliga handlingar framgår,

att Löf är född den 10 november 1868 och alltså över 64 år gammal;

att han varit anställd vid förutvarande Livregementets dragoner under
tiden 6 februari 1890—5 september 1896;

att Löf den 21 maj 1890 under tjänstgöring träffats av ett löst skott
i ansiktet, varvid vänstra ögat något skadats;

samt att Löf i anledning av ifrågavarande skada enligt beslut av arméförvaltningens
civila departement den 10 januari 1924 från och med
den 1 augusti 1923 uppbär underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa.

Enligt vad av utredningen framgår har Löf — som under endast omkring
6 år haft anställning såsom soldat — i anledning av skada på grund
av olycksfall erhållit understöd från Vadstena krigsmanshuskassa. Underhållet
utgör för närvarande 100 kronor örn året, vartill kommer dyrtidstillägg
å 150 kronor för år. Efter uppnådda 67 levnadsår ökas underhållet
till 200 kronor årligen, varjämte Löf, örn han styrker sig vara i
behövande omständigheter, vid sagda ålder även äger uppbära pensionstillägg
å 50 kronor för år. Sammanlagda underhållsförmånerna komma
alltså efter den 10 november 1935 att, linder angiven förutsättning, för
Löf utgöra 400 kronor för år.

Vad motionären anfört örn att Löf endast uppbär gratial med 73 kronor
årligen samt att framställning örn förhöjda underhållsförmåner för
Löf lämnats utan bifall synes vara grundat på oriktiga upplysningar.

Vid nu angivna förhållanden och då enligt utskottets mening anledning
saknas att bevilja Löf understöd utöver till honom författningsenligt
utgående förmåner, får utskottet avstyrka bifall till den föreliggande
motionen.

På grund härav hemställer utskottet,

att förevarande motion 11:231 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

15:o.

F. d. båtsmannen Alfred Andersson Ekelund. I motion 11:235 hemställer
herr Ström, »att riksdagen må medgiva f. d. båtsmannen Alfred Andersson
Ekelund underhåll från flottans pensionskassa, enligt samma
grunder, som örn han tjänat för underhålls erhållande föreskriven tid».

Utskottet.

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

rotskottet.

Av tillgängliga handlingar framgår,

att Andersson Ekelund är född den 12 augusti 1862 och alltså över
70 år gammal;

att han, som haft anställning såsom båtsman vid Bohus andra båtsmanskompani,
beviljats avsked ur krigstjänst den 2 januari 1902 efter en
tjänstetid av 17 år 2 månader från 20 års ålder;

att han vid avskedet erhållit vitsord att under tjänstetiden hava sig
redligen skickat;

samt att han är medellös.

Över ifrågavarande motion har utskottet införskaffat utlåtande av
direktionen över flottans pensionskassa. Direktionen har anfört, bland
annat, att Andersson Ekelund visserligen innehade pensionsberättigande
tjänstetid men att han författningsenligt icke vore berättigad till pension,
enär han vid avskedet icke erhållit gott vitsord örn uppförande. Då
emellertid den förseelse — olovligt undanhållande och fylleri — Andersson
Ekelund under tjänstetiden låtit komma sig till last, icke syntes vara
av alltför svår beskaffenhet, hemställde direktionen, med hänsyn jämväl
till hans nödställda belägenhet, att Andersson Ekelund måtte tillerkännas
pension, som örn han uppfyllt härför stadgade villkor.

Med hänsyn till förut av riksdagen i liknande fall fattade beslut får
utskottet tillstyrka, att Andersson Ekelund tilldelas båtsmanspension
från flottans pensionskassa.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 235, må medgiva, att förutvarande båtsmannen
vid Bohus andra båtsmanskompani Alfred Andersson
Ekelund må tilldelas pension, såsom örn han uppfyllt
härför författningsenligt stadgade villkor, att utgå
från och med den 1 juli 1933.

C. Allmänna indragningsstaten.

I. Justitiedepartementet.

16 :o.

Vice häradshövdingen Arne Helgo Söderberg. I en den 27 januari 1933
dagtecknad proposition nr 91, vilken beträffande justitiedepartementet innefattar
förslag i två med nummer 1 och 2 betecknade punkter, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, i punkten 1 föreslagit riksda -

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

gen medgiva, att vice häradshövdingen Arne Helgo Söderberg må från
och med månaden näst efter den, under vilken han frånträder sitt förordnande
såsom vice häradshövding, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 2,400 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Söderberg, som är född den 3 januari 1888, antagits till extra ordinarie
notarie i Göta hovrätt den 18 november 1910 och den 21 oktober 1921
förordnats till vice häradshövding;

att han, intill dess hans domarverksamhet år 1926 upphört, med endast
mindre avbrott tjänstgjort vid olika underrätter och i hovrätt samt därvid
innehaft förordnande såsom biträdande domare 1 år 8 månader, såsom
domhavande omkring 3 år 4 månader och såsom adjungerad ledamot i
Göta hovrätt omkring 1 år;

samt att han på grund av iråkad psykisk sjukdom alltsedan förra delen
av januari 1928 varit urståndsatt att tjänstgöra såsom domare eller i annan
befattning vid rättsväsendet och enligt ingivet läkarintyg även för framtiden
är oförmögen att fullgöra domarförordnande eller eljest utöva statstjänst.

Utskottet tillstyrker, att pension beviljas Söderberg, och har intet att
erinra mot det av Kungl. Maj:t föreslagna pensionsbeloppet. Då det emellertid
att döma av utredningen icke kan anses uteslutet, att Söderberg
framdeles kan återvinna hälsa i sådan grad, att han kan bereda sig utkomst
genom arbete, har utskottet funnit pensionen böra utgå endast så
länge Kungl. Majit prövar omständigheterna böra därtill föranleda.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Majlis förevarande
framställning, må medgiva, att vice häradshövdingen
Arne Helgo Söderberg må från och med månaden
näst efter den, under vilken han frånträder sitt
förordnande såsom vice häradshövding, å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 2,400
kronor, att utgå så länge Kungl. Majit prövar omständigheterna
därtill föranleda.

17:o.

E. o. kanslibiträdet i Svea hovrätt Anna Maria Hambn, född Holmqvist.

I punkten 2 av förevarande proposition nr 91 har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen medgiva, att e. o. kanslibiträdet i Svea hovrätt Anna Maria
Hambn, född Holmqvist, må från och med dagen näst efter den. då hon

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 8 sami. Nr 34. 2

Utskottet.

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

lämnar sin befattning, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 900 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Anna Maria Hambn är född den 9 december 1864;

att hon tjänstgjort i Svea hovrätt under följande tider, nämligen

såsom skrivbiträde,

1 mars 1886—30 september 1892 ....
1 januari 1915—30 september 1918
sammanlagt 7 månader 10 dagar
1 oktober 1918—31 december 1921

fr. o. m. 1 januari 1922

såsom extra biträde å aktuariekontoret
med huvudsaklig uppgift att
förvalta stämpelkassan samt handhava
viss därtill hörande bokföring,
och

såsom e. o. kanslibiträde med fortsatt
placering å aktuariekontoret;

att hon således för närvarande kan åberopa en tjänstetid av 21 år 6 månader; att

hon sedan den 1 juli 1925 åtnjutit lön enligt 7 lönegraden i löneplanen
för icke-ordinarie befattningshavare vid allmänna civilförvalt -

ningen;

att hon år 1892 ingått äktenskap och att hennes man avlidit år 1931;
samt att hon för sitt uppehälle numera är hänvisad uteslutande till inkomst
av eget arbete.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag hemställer utskottet,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av
riksdagen bifallas.

18 :o.

Förre stallförmannen och kusken vid statens uppfostringsanstalt å Bona
Emil Andersson. I en den 17 mars 1933 dagtecknad proposition nr 237
har Kungl. Maj:!, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten 1, avseende
justitiedepartementet, föreslagit riksdagen medgiva, att förre stallförmannen
och kusken vid statens uppfostringsanstalt å Bona Emil Andersson
må, räknat från och med den 1 juli 1933, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 852
kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Andersson är född den 6 april 1872;

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

att han under tiden 1 november 1904—30 juni 1932 innehaft anställning
såsom stallförman och kusk vid uppfostringsanstalten å Bona, dock att
han sedan den 17 november 1931 åtnjutit tjänstledighet på grund av sjukdom; att

han uppburit ett årligt arvode å 1,980 kronor, motsvarande avlöning
enligt 3 lönegraden 5 löneklassen i gällande löneplan för extra ordinarie
befattningshavare vid allmänna civilförvaltningen, jämte dyrtidstillägg
därå;

att han enligt för honom utfärdat läkarintyg lider av kronisk ledgångsreumatism,
bristfällig cirkulation i vänstra underbenet till följd av åderbråck
och blodpropp samt nedsättning av hjärtmuskulaturens kraft och
att han med hänsyn till sin ålder och arten av de sjukdomar, varav han
lider, med sannolikhet aldrig kan återvinna den för hans befattning erforderliga
arbetsförmågan;

samt att Andersson av styrelsen för uppfostringsanstalten förklarats berättigad
att i avvaktan å prövning av frågan örn pension av egendomens
avkastning åtnjuta ålderdomsunderstöd med 800 kronor för år jämte förmån
av fri hostad med nödigt bränsle och elektriskt ljus.

Utskottet, som biträder Kungl. Maj:ts förslag, får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må
vinna riksdagens bifall.

19:o.

Förre extra vaktkonstapeln J. A. Gustafsson. I en den 17 mars 1933
dagtecknad proposition nr 241, avseende justitiedepartementet, har Kungl.
Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,
att förre extra vaktkonstapeln vid centralfängelset å Långholmen
Johan August Gustafsson må från och med den 1 juli 1933 under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd
av 1,200 kronor.

Tidigare träffades i vissa fall avtal mellan fångvården och enskilda
industriidkare, varigenom fångarbetskraft mot ersättning ställdes till dessas
förfogande. Ett dylikt avtal har sedan lång tid tillbaka varit gällande
med aktiebolaget Stockholms skofabrik, vilket bolag tillhandahållit icke
blott erforderliga materialier utan även särskilda av bolaget avlönade
verkmästare. Efter prövning av direktören vid centralfängelset å Långholmen
hava ifrågavarande verkmästare fått handleda för arbetena avdelade
fångar, varjämte verkmästarna, i vad avser ordning och säkerhet,
varit ställda under direktörens befäl.

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

Utskottet.

Sedan ifrågavarande avtal upphört att gälla nied utgången av oktober
månad 1932, har Gustafsson, vilken tjänstgjort såsom verkmästare vid
skofabrikens arbeten inom centralfängelset, anhållit att genom statens
försorg komma i åtnjutande av pension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Gustafsson är född den 13 november 1867;

att han, med tillämpning av berörda avtal, den 10 januari 1898 antagits
till extra vaktbejänt vid centralfängelset för att tjänstgöra såsom verkmästare
vid skofabrikens arbeten samt att han därefter i samma egenskap
(sedermera med benämning extra vaktkonstapel) tjänstgjort inom
fängelset intill avtalets upphörande eller i det närmaste 35 år;

att den till honom från bolaget utgående avlöningen under åren 1922—
1931 utgjort i medeltal omkring 4,300 kronor för år;

samt att han, som i början av november månad 1932 fått lämna sin ifrågavarande
anställning hos bolaget utan att därifrån erhålla pension, befinner
sig i knappa ekonomiska villkor.

Fångvårdsstyrelsen har tillstyrkt årligt understöd åt Gustafsson med
lämpligt belopp.

Statskontoret har anfört, att då Gustafsson utfört ifrågavarande arbete
icke för statens utan för Stockholms skofabriks räkning och för detsamma
icke uppburit någon som helst avlöning av statsmedel, statskontoret
funne sig icke gärna kunna tillstyrka utverkande av årlig pension åt
honom.

Departementschefen har anfört bland annat följande:

Då Gustafsson icke varit anställd i statens tjänst och icke till någon
del uppburit avlöning av statsverket, kan självfallet råda tvekan, huruvida
pension eller därmed jämförligt understöd bör beredas honom av
statsmedel. För min del är jag av den uppfattningen, att man vid denna
frågas bedömande bör fästa stort avseende vid att det mellan fångvården
och aktiebolaget Stockholms skofabrik träffade avtalet, sett från statens
synpunkt, haft till ändamål att främja ett fångvårdsintresse, nämligen
att bereda lämplig sysselsättning åt fångarna, samt att Gustafssons under
omkring 35 år bedrivna arbete inom centralfängelset å Långholmen
kan sägas hava utgjort ett led i fångvårdsanstaltens verksamhet på ungefär
samma sätt, som örn han varit statstjänsteman.

De särskilda omständigheter, som i detta fall åberopats, hava föranlett
utskottet att, örn ock med tvekan, tillstyrka årligt understöd åt Gustafsson,
oaktat han formellt sett icke utfört sitt arbete i statens tjänst.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
proposition.

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

II. Utrikesdepartementet.

20 :o.

Skrivbiträdet vid svenska beskickningen i Helsingfors Emilia Dorothea
Winberg, född Horstmeyer. I en den 17 mars 1933 dagtecknad proposition
nr 237, vilken beträffande utrikesdepartementet innefattar förslag i två
med nummer 2 och 3 betecknade punkter, bar Kungl. Majit, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, i punkten 2 föreslagit riksdagen medgiva, att
skrivbiträdet vid svenska beskickningen i Helsingfors Emilia Dorothea
Winberg, född Horstmeyer, må från och med månaden näst efter den, varunder
hon avgår ur tjänst, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbärå en årlig pension av 1,056 kronor.

Av en inom utrikesdepartementet upprättad promemoria inhämtas,

att Winberg, som är finsk undersåte, är född den 17 mars 1864;

att hon är änka;

att hon sedan år 1912 varit anställd inom svenska utrikesförvaltningen,
först en kortare tid vid generalkonsulatet i Sit Petersburg, därefter
till och med juni månad 1920 vid beskickningen därstädes samt från och
med juli månad 1920 vid beskickningen i Helsingfors;

att hon under sin anställning i S:t Petersburg uppbar ett arvode, vilket
till en början utgick i rubel till växlande belopp, därefter med 300
svenska kronor i månaden och under sista delen av tjänstgöringen med
400 svenska kronor i månaden;

att hennes arvode under tjänstgöringen i Helsingfors uppgått till omkring
300 kronor för månad;

att hennes arbetsförmåga numera är nedsatt;

samt att hennes arbetsuppgifter vid beskickningen i Helsingfors bestått
i skötseln av passärenden, legalisationer, matrikelföring samt expedition
av den omfattande kurirposten till Ryssland.

Med biträdande av Kungl. Majits förslag får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majda förevarande
framställning.

21 :o.

Förra skrivbiträdet vid svenska konsulatet i Chicago Ida Pauline Nelson.
Uti punkten 3 av förevarande proposition har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen medgiva, att förra skrivbiträdet vid svenska konsulatet i
Chicago Ida Pauline Nelson må från och med månaden näst efter den, varunder
hon lämnat sin .''inställning vid konsulatet, under sin återstående

22 Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,104
kronor.

Av en inom utrikesdepartementet upprättad promemoria inhämtas,
att Nelson, som är amerikansk medborgare, är född den 11 mars 1874;
att hon varit anställd vid svenska konsulatet i Chicago från och med
den 1 mars 1914 intill utgången av år 1932;

att hennes arbetsförmåga på grund av sjukdom (psykoneuros) är betydligt
nedsatt och att några utsikter till hälsans återvinnande icke anses
föreligga;

att hennes arvode, som till en början utgått med 12 dollar för vecka,
sedermera successivt höjts till 36 dollar för vecka, dock att hon sedan juli
manad 1930 uppburit ett i förhållande till hennes på grund av sjuklighet
minskade arbetstid reducerat arvode av 20 dollar för vecka;

samt att Ida Nelsons arbete, vilket tidigare bestått i handhavandet av
konsulatets arkiv, registrering av in- och utgående handlingar, förande
av kortregister m. m. samt bokföring, i samband med lönesänkningen inskränkts
till att blott omfatta bokföringen och räkenskaperna, vilket
arbete hon under alla år skött på ett mönstergillt sätt.

Utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må
vinna riksdagen bifall.

lil. Försvarsdepartementet.

22: o.

Indelte furiren vid Skaraborgs regemente Karl Melker Bäck (pension
för s. k. ständig tjänstgöring). I en den 20 januari 1933 dagtecknad proposition
nr 63 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, i
punkten 1 föreslagit riksdagen medgiva, att indelte furiren vid Skaraborgs
regemente Karl Melker Bäck må från och med månaden näst efter
den, under vilken han erhåller avsked från sin anställning vid regementet,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension till så stort belopp, att densamma, tillika med honom tillkommande
gratial från Vadstena krigsmanshuskassa, uppgår till sammanlagt
948 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Bäck, som är född den 5 juli 1867 och alltså över 65 år gammal, varit
anställd vid Skaraborgs regemente såsom indelt soldat sedan den 1 april
1887 och således innehar en anställningstid av i det närmaste 46 år;

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

att han sedan den S oktober 1918 eller under en tid av över 14 år varit
i ständig tjänstgöring vid regementets matinrättning, under åren 1918—
1926 såsom kökskorpral och därefter såsom köksmästare (i kokerskas
ställe);

att han under sin tjänstgöring, utom ersättning från roten, åtnjutit för
indelt manskap stadgad dagavlöning och dagavlöningstillägg;

att han lider av kronisk ledgångsreumatism i höger axelled samt av
lindrigare kronisk hjärtmuskelinflammation, i anledning varav hans arbetsförmåga
är väsentligt nedsatt;

samt att lian på grund av nämnda sjukdomar inom kort måste lämna
sin anställning vid regementet.

Chefen för Skaraborgs regemente har såsom stöd för av honom gjord
framställning örn pension åt Bäck bland annat åberopat, att 1923 års
riksdag beviljat indelte furiren vid samma regemente Carl August Thorsell,
vilken innehaft enahanda befattning i regementets matinrättning
som Bäck, särskild pension jämte Thorsell tillkommande underhåll från
Vadstena krigsmanshuskassa.

Arméförvaltningens civila departement har i avgivet utlåtande förklarat
sig, med hänsyn till de vittgående konsekvenser ett tilldelande av
särskild pension i förevarande fall skulle medföra, icke kunna tillstyrka
proposition till riksdagen örn beredande av dylik pension åt Bäck.

Statskontoret har anfört, bland annat, att då omständigheterna beträffande
Bäck syntes i allt huvudsakligt alldeles enahanda som i fråga örn
Thorsell, jämväl åt Bäck borde utverkas liknande pension, som beviljats
Thorsell.

Departementschefen Ilar för egen del anfört följande:

»Av den lämnade redogörelsen framgår, att 1923 års riksdag i ett med
det föreliggande likartat fall beviljat särskild pension av statsmedel, åt
indelte furiren vid Skaraborgs regemente C. A. Thorsell. Dennes pension
uppgår numera till 972 kronor, inklusive vad Thorsell uppbär i underhåll
från Vadstena krigsmanshuskassa, och har statskontoret föreslagit, att
enahanda belopp måtte tillerkännas indelte furiren Bäck. För egen del
tillstyrker jag, att Bäck efter avskedet må komma i åtnjutande av särskild
pension i anledning av hans arbete vid Skaraborgs regementes matinrättning.
Då emellertid Bäck varit i ständig tjänstgöring vid regementet
under en tid, som med omkring två år understiger motsvarande tjänstgöringstid
för Thorsell, har jag ansett att pensionen i nu förevarande fall
bör bestämmas till något lägre belopp än det av statskontoret ifrågasatta,
och får jag i sådant hänseende föreslå en pension av 948 kronor för år,
inberäknat vad Bäck kan komma att uppbära från Vadstena krigsmanshuskassa.
»

Utredningen i ärendet giver vid handen, att den tjänstgöring vid Skaraborgs
regementes matinrättning, för vilken enligt Kungl. Maj:ts förslag
särskild pension skulle utgå till Bäck utöver honom tillkommande
underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa, fullgjorts av Bäck i hans

Utskott et.

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

egenskap av indelt furir, varvid han mot stadgad ersättning varit inkallad
till tjänstgöring mellan regementsövningarna (s. k. ständig tjänstgöring).
Hittills har, såsom av utredningen framgår, endast i ett fall av
liknande art beviljats särskild pensionsförmån utöver författningsenligt
soldatunderhåll. Av uppgifter, vilka under hand tillställts utskottet från
arméförvaltningens civila departement, synes framgå, att antalet indelta,
som under avsevärd tid varit inkallade i ständig tjänstgöring, är så stort,
att ett medgivande såsom regel av särskild pensionsförmån kan befaras
medföra ganska omfattande konsekvenser. Vid sådant förhållande och
då ett beslut i enlighet med Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag uppenbarligen
skulle hilva av prejudicerande natur, har utskottet icke kunnat
undgå att ställa sig tveksamt till förslaget. Enligt utskottets mening är
det önskvärt att, innan avgörande träffas i fråga örn särskild pensionsförmån
för indelta, vilka varit inkallade till ständig tjänstgöring, närmare
utredning verkställes angående omfattningen av de konsekvenser,
ett beviljande av sådan förmån skulle medföra samt, därest det efter
prövning av utredningens resultat anses lämpligt och möjligt att bereda
dylik särskild pensionsförmån, under vilka förutsättningar och efter vilka
grunder detta hör ske. Vid ett övervägande i sistnämnda hänseende torde
bland annat böra beaktas spörsmålet, örn ej vid bedömande av frågan
örn särskild tilläggsförmån hänsyn hör tagas till de i varje särskilt fall
föreliggande ekonomiska förhållandena.

I avvaktan på en utredning av här antydd art har utskottet ansett sig
böra avstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag och får sålunda hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke
må vinna riksdagens bifall.

23 :o.

F. d. indelte distinktionskorpralen Johan Edvin Josefsson Högberg

(pension för s. k. ständig tjänstgöring). I punkten 2 av förevarande proposition
nr 63 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att f. d.
indelte distinktionskorpralen i Hallands regemente Johan Edvin Josefsson
Högberg må från och med den 1 oktober 1932 under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension till så stort
belopp, att densamma tillika med honom tillkommande gratial från Vadstena
krigsmanshuskassa, uppgår till sammanlagt 1,056 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Högberg, som är född den 2 juli 1866 och alltså över 66 år gammal,
varit anställd vid Västgötadals och Hallands regementen såsom indelt
soldat under tiden 10 mars 1888—7 september 1932;

samt att han från och med den 7 maj 1907 till och med den 9 mars 1925

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

samt sedan den 6 juni 1927 intill tidpunkten för avskedet varit i ständig
tjänstgöring vid Hallands regementes matinrättning.

Av skäl, som i nästföregående punkt angivits i fråga örn där behandlat
ärende, får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning icke
må av riksdagen bifallas.

24:o.

Johan Martin Härrnell (bestridande från allmänna indragningsstaten
av livränta). I en den 27 januari 1933 dagtecknad proposition nr 77 har
Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att det Johan Martin Härrnell jämlikt Svea hovrätts dom den
15 april 1932 tillerkända årliga understödet av 2,000 kronor, minskat med
beloppet av till Härrnell från riksförsäkringsanstalten utgående livränta,
må från och med budgetåret 1933/1934 bestridas från anslaget till allmänna
indragningsstaten med iakttagande av att å understödsbeloppet icke
må åtnjutas någon sådan tilläggsförmån, som enligt gällande bestämmelser
tillkommer pensionstagare.

Av åberopade statsrådsprotokollet framgår, bland annat, att kronan
genom lagakraftågande dom förpliktats att till Härrnell, som under militärtjänstgöring
drabbats av olycksfall, utbetala — förutom visst belopp
såsom ersättning för sveda och värk — ett årligt understöd av 2,000
kronor, minskat med till Härrnell från riksförsäkringsanstalten utgående
livräntebelopp.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande
proposition.

25:o.

Tillsyningsmannen vid Djupasundsbatteriet i Karlskrona samt skan*
sama å Tjurkö och Sturkö Johan Almqvist. I en den 27 januari 1933 dagtecknad
proposition nr 91, vilken beträffande försvarsdepartementet innefattar
förslag i tio med nummer 3—12 betecknade punkter, har Kungl.
Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, i punkten 3 föreslagit riksdagen
medgiva, att tillsyningsmannen vid Djupasundsbatteriet i Karlskrona
samt skansarna å Tjurkö och Sturkö Johan Almqvist må från och med

Utskottet.

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning, under sin
återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 600 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Almgvist är född den 1 oktober 1862;

att han tjänstgjort såsom artillerist vid Svea artilleriregemente från
och med den 25 augusti 1882 till och med den 24 augusti 1886, såsom fortifikationsarbetare
vid befästningsarbetena i Karlskrona fästning från och
med den 1 mars 1902 till och med den 14 juni 1905 och såsom tillsyningsman
vid Djupasundsbatteriet och skansarna å Tjurkö och Sturkö sedan
den 16 september 1908;

samt att han från och med budgetåret 1925/1926 uppburit i arvode 600
kronor för år ävensom dyrtidstillägg, varjämte han åtnjutit fri bostad
örn två rum och kök jämte vedbrand och lyse.

Utskottet får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

26:o.

Packmästaren vid arméns intendentnrförråds i Stockholm förråds*
avdelning Carl Fridolf Braun. I punkten 4 av förevarande proposition
har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att packmästaren vid arméns
intendenturförråds i Stockholm förrådsavdelning Carl Fridolf Braun
må från och med månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning
vid intendenturförrådet, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,856 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Braun är född den 18 november 1864;

att han sedan den 4 juni 1885 och således över 47 år varit anställd vid
arméns intendenturförråds i Stockholm förrådsavdelning, nämligen till år
1895 såsom förrådsarbetare, under åren 1895—1915 såsom vaktmästare, under
åren 1916—1921 såsom förman samt därefter såsom packmästare;

samt att hans avlöning, dyrtidstillägg inberäknat, under åren 1927—1931
uppgått till i medeltal omkring 4,000 kronor örn året.

Utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
av riksdagen bifallas.

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.
27:o.

Daglönaren vid ekipagedepartementet vid Stockholms örlogsvarv James
Haarlef Egobert Gustaf Adolf Haasum. Kungl. Majit Ilar i punkten 5 av
förevarande proposition föreslagit riksdagen medgiva, att daglönaren vid
ekipagedepartementet vid ''Stockholms örlogsvarv James Haarlef Egobert
Gustaf Adolf Haasum må från och med månaden näst efter den, varunder
han lämnar sin anställning vid örlogsvarvet, under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 696 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Haasum är född den 26 februari 1876;

att han varit anställd såsom daglönare vid ekipagedepartementet vid
Stockholms örlogsvarv sedan den 21 oktober 1914;
att hans inkomst vid varvet år 1930 uppgick till 3,484 kronor;
att han tidvis under år 1931 samt alltsedan februari 1932 åtnjutit sjukledighet; samt

att han på grund av kronisk sinnessjukdom för framtiden är oförmögen
att tillfyllest sköta sin tjänst.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majda förevarande
framställning.

28 :o.

Föreståndaren för Gotlands artillerikårs skomakeriverkstad Per Alfred
Kahlström. Kungl. Majit föreslår i punkten 6 av samma proposition
riksdagen medgiva, att föreståndaren för Gotlands artillerikårs skomakeriverkstad
Per Alfred Kahlström må från och med månaden näst efter
den, varunder han avgår ur tjänst, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 924 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Kahlström är född den 23 maj 1854;

att han den 1 april 1910, således vid 55 års ålder, tillträtt anställningen
såsom skomakeriföreståndare vid Gotlands artillerikår, vilken anställning
han beräknas komma att lämna den 1 juli 1933;
att å verkstaden varit anställd förutom Kahlström allenast en arbetare;
samt att Kahlströms avlöning, dyrtidstillägg inräknat, under budgetåren
1927/1928—1931/1932 utgjort i medeltal omkring 3,200 kronor för år.

Utskottet får hemställa,

att Kungl. Majits ifrågavarande framställning må
av riksdagen bifallas.

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

29 :o.

Arbetaren vid Åkers krutbruk Axel Gunnar Lundberg. Kungl. Majit
bar i punkten 7 föreslagit riksdagen medgiva, att arbetaren vid Åkers
krutbruk Axel Gunnar Lundberg må från och med månaden näst efter
den, varunder han lämnar sin anställning vid krutbruket, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 900 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Lundberg är född den 27 november 1882;

att han varit anställd vid Åkers krutbruk sedan den 9 oktober 1905 eller
således över 27 år;

att bans avlöningsförmåner under åren 1929—1931 utgjort i medeltal
omkring 2,200 kronor för år, dyrtidstillägg inberäknat, jämte förmån av
fri bostad med vedbrand, vilken förmån uppskattats till ett årligt värde
av 360 kronor;

samt att enligt av krutbrukets läkare den 9 oktober 1932 utfärdat läkarbetyg
Lundbergs arbetsförmåga, som varit i viss mån nedsatt genom en
sedan åratal bestående asthma bronchiale, numera blivit ytterligare och
avsevärt nedsatt och att utsikt icke föreligger till snar eller på lång sikt
väsentlig förbättring.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande
framställning.

30 :o.

Förre skrädderiarbetaren vid Göta trängkårs intendenturverkstäder
Wilhelm Nilsson-Holmberg. Under punkten 8 föreslår Kungl. Majit riksdagen
medgiva, att förre skrädderiarbetaren vid Göta trängkårs intendenturverkstäder
Wilhelm Nilsson Holmberg må, räknat från och med
den 1 januari 1932, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 444 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Nilsson-Holmberg är född den 3 april 1862;

att han varit anställd vid Svea artilleriregementes skrädderiverkstad
tillhopa omkring 10 år under åren 1884—1894, vid Skaraborgs regementes
skrädderiverkstad sammanlagt omkring 3 år under åren 1915—1918 och

Bankoutskottets utlåtande Nr 34. 29

vid Göta trängkårs intendenturverkstäder under tiden 1 april 1918—31
december 1929;

samt att bans arbetsinkomst under åren 1925—1929 i medeltal utgjort
allenast omkring 670 kronor för år, dyrtidstillägg ej medräknat.

Utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
av riksdagen bifallas.

31 :o.

Förmannen vid Bodens artilleriregementes skomakeriverkstad Per August
Pettersson. I punkten 9 av ifrågavarande proposition har Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att förmannen vid Bodens artilleriregementes
skomakeriverkstad Per August Pettersson må från och med
månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning vid regementet,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 996 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Pettersson är född den 26 november 1871;

att han från och med den 1 april 1913 eller således under omkring 20 år
varit anställd vid Bodens artilleriregementes skomakeriverkstad, varav såsom
arbetare till och med den 30 oktober 1921 och såsom förman under tiden
därefter;

att hans avlöningsförmåner, dyrtidstillägg inberäknat, under åren 1928—
1932 utgjort i medeltal omkring 4,200 kronor för år;

samt att hans arbetsförmåga numera på grund av sjukdom är varaktigt
nedsatt till mindre än en tredjedel av den för fullt arbetsför person normala
arbetsförmågan.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.

32 :o.

Snickeriförmannen John Vilhelm Wetterstrand. Kungl. Majit har i
punkten 10 av förevarande proposition föreslagit riksdagen medgiva, att
snickeriförmannen John Vilhelm Wetterstrand må från och med månaden
näst efter den, varunder han avgår från sin befattning, under sin
återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 924 kronor.

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

Utskott et.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Wetterstrand, som är född den 8 juni 1884, varit anställd såsom fortifikationsarbetare
vid Vaxholms fästnings fortifikationsförvaltning alltsedan
den 6 februari 1910 samt tjänstgjort såsom snickeriförman från och
med oktober månad 1919;

att hans avlöningsförmåner under senare år utgjort omkring 3,500 kronor
för år;

samt att han enligt läkarintyg är på grund av nervsjukdom arbetsoförmögen
och att någon väsentlig förbättring av sjukdomen ej är att förvänta.

Utskottet tillstyrker, att pension beviljas Wetterstrand, och har intet
att erinra mot det av Kungl. Majit föreslagna pensionsbeloppet. Då det
emellertid att döma av utredningen icke kan anses uteslutet, att Wetterstrand
framdeles kan återvinna hälsa i sådan grad, att han kan bereda
sig utkomst genom arbete, har utskottet funnit pensionen böra utgå endast
så länge Kungl. Majit prövar omständigheterna böra därtill föranleda.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Majits förevarande
framställning, må medgiva, att snickeriförmannen
John Vilhelm Wetterstrand må från och med månaden
näst efter den, varunder han avgår från sin befattning,
å allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension av 924 kronor, att utgå så länge Kungl.
Majit prövar omständigheterna därtill föranleda.

33 :o.

Kokerskan vid Kronobergs regementes detachement i Karlskrona Matilda
Charlotta Danielsson. Uti punkten 11 har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen medgiva, att kokerskan vid Kronobergs regementes detachement
i Karlskrona Matilda Charlotta Danielsson må från och med månaden
näst efter den, varunder avgång från tjänsten äger rum, under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 564 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Danielsson är född den 4 mars 1862;

att hon sedan den 1 augusti 1918 varit anställd såsom kokerska, till en
början vid Karlskrona grenadjärregemente och därefter vid Kronobergs
regementes detachement i Karlskrona;

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

att hon beräknas komma att avgå från sin befattning den 1 augusti
1933, vid vilken tidpunkt hon sålunda kan åberopa en anställningstid i
statens tjänst av 15 år;

att hon i avlöningsförmåner (kontant och in natura) under åren 1927—
1931 uppburit i medeltal omkring 1,500 kronor;

samt att hon enligt läkarintyg av den 15 juli 1932 lider av åderförkalkning
och svårartade, stora kroniska bensår å båda benen, i anledning varav
hon icke synes kunna sköta sin nuvarande anställning längre än till
den 1 augusti 1933.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.

34:o.

Kokerskan vid Kronobergs regemente Anna Matilda Karlsson. I punkten
12 av ifrågavarande proposition nr 91 har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att kokerskan vid Kronobergs regemente Anna Matilda
Karlsson må från och med månaden näst efter den, varunder hon
lämnar sin anställning vid regementet, under sin återstående livstid å
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 696 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Karlsson är född den 5 maj 1874;

att hon sedan den 14 april 1913 varit anställd såsom kokerska vid Kronobergs
regemente;

att hennes avlöning, förutom dyrtidstillägg, under vart och ett av åren
1927—1931 utgjort i medeltal omkring 1,200 kronor för år;

samt att hon enligt utfärdat läkarintyg lider av nervklenhet och kronisk
magkatarr.

Utskottet får hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av
riksdagen bifallas.

35:o.

F. d. förrådsvaktmästaren Fritz Fridolf Svensson (pensions^ örbättr ing).
1 en den 17 februari 1933 dagtecknad proposition nr 136 har Kungl. Majit,
under åberopande av propositionen hilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att f. d.
förrådsvaktmästaren vid Jönköpings-Kalmar regemente Fritz Fridolf

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

Svensson må, räknat från oell med den 1 maj 1932, under sin återstående
livstid uppbära pensionsförbättring till belopp av 549 kronor för år, att
utgå från allmänna indragningsstaten och åtnjutas i enlighet med bestämmelserna
i kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 336) med grunder för pensionsförbättring
åt officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare
vid armén och marinen.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Svensson, som är född den 31 mars 1884, innehaft anställning under
åren 1905—1915 såsom underofficersvolontär vid dåvarande Kalmar regemente,
under åren 1916—1927 såsom förrådsvaktmästare vid samma regemente
samt från och med den 1 januari 1928 såsom förrådsvaktmästare vid
Jönköpings-Kalmar regemente;

att Svensson erhållit avsked från och med den 1 maj 1932, enär han under
de senaste tre åren på grund av sinnessjukdom varit ur stånd att
tjänstgöra och vore för framtiden oförmögen till tjänstgöring;

att han förklarats berättigad att från och med dagen näst efter erhållet
avsked under sin återstående livstid uppbära pension från allmänna indragningsstaten
med 900 kronor årligen;

samt att han vid sitt avsked innehade en levnadsålder av 48 år och en
tjänstetid av något över 27 år.

Enligt gällande bestämmelser angående pensionsförbättring åt officerare
och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare vid armén
och marinen skulle Svensson vid avgång ur tjänst efter uppnådd pensionsålder
hava varit berättigad till ett pensionsbelopp av sammanlagt 1,610
kronor. Då han emellertid avgått före uppnådd pensionsålder, äro de
ifrågavarande bestämmelserna icke utan vidare å honom tillämpliga.

Direktionen över arméns pensionskassa har meddelat, att, därest Svensson
beviljades pensionsförbättring, dylik förmån enligt av riksdagen i liknande
fall tillämpade grunder skulle till Svensson, som innehade 27 tjänstår,
utgå med ett årligt belopp av (27Ao X 1,610 — 900 =) 549 kronor.

Utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må av
riksdagen bifallas.

36:o.

Konstruktören å marinförvaltningens ingenjöravdelning Axel Hugo
Nygren. I en den 17 mars 1933 dagtecknad proposition nr 237, vilken beträffande
försvarsdepartementet innefattar förslag i tretton med nummer
4—16 betecknade punkter, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma
dag, i punkten 4 föreslagit riksdagen medgiva, att konstruktören å

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

marinförvaltningens ingenjöravdelning Axel Hugo Nygren må från oell
med dagen näst efter den, då lian lämnar sin anställning hos marinförvaltningen,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 3,504 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Nygren är född den 16 oktober 1865;

att han avlagt examen vid Chalmers tekniska institut, skeppsbyggeriavdelningen; att

han under tiden 1 oktober 1890—17 december 1893 tjänstgjort såsom
ritare vid ingenjördepartementet å Stockholms örlogsvarv, samt under tiden
18 december 1893—30 september 1918 ävensom från och med den 1 mars
1922 varit anställd såsom konstruktör å marinförvaltningens ingenjöravdelning,
varjämte han under åren 1920 och 1921 under sammanlagt omkring
8 månader utfört arbete för marinheredningens räkning;

att han således för närvarande kan åberopa en tjänstetid i statens tjänst
av omkring 39 år 8 månader;

samt att han sedan den 1 januari 1928 åtnjutit lön, motsvarande 24 löneklassen
i den i kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 215) intagna löneplanen
för extra ordinarie civila och eivilmilitära befattningshavare vid försvarsväsendet.

Med biträdande av vad Kungl. Maj:t föreslagit hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

37:o.

Arbetarna vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori Carl Edvin Alm, Johan
Emil Eldin, Anton Julius Ståhl, Johan Axel Hjulström, Nikolaus
August Blomqvist, Karl Erik Jonsson, Carl August Eriksson och Gustaf
Henning Andersson. I punkten 5 av förevarande proposition föreslår
Kungl. Majit riksdagen medgiva, att följande arbetare vid Carl Gustafs
stads gevärsfaktori må från och med månaden näst efter den, varunder
avgång från anställningen äger rum, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära årliga pensioner med följande belopp,
nämligen: Carl Edvin Alm 1,260 kronor, Johan Emil Eldin 1,200 kronor
samt envar av Anton Julius Ståhl, Johan Axel Hjulström, Nikolaus August
Blomqvist, Karl Erik Jonsson, Carl August Eriksson och Gustaf
Henning Andersson 1,152 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas rörande ifrågavarande anställningshavares
ålder, tjänstetid och arbetsinkomst följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1933. S sami. Nr 3i.

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

Utskottet.

Namn \|	Född	Anställd vid gevärsfak-toriet sedan	Summa tjänstår ''/■, 1933	Inkomst i medeltal 1930—1932 kronor
Alm .............................................	16/e 1866	le/4 1890	43	3,000
Eldin.............................................	18/i 1869	16/s 1899 ( 3/u 1890 (med ) savbrott xje 1896 > { -19/e 1897) J	34	3,350
Ståhl ............................................	*7» 1868	41	3,400
Hjulström.......................................	7» 1871	13/? 1897	35	3,700
Blomqvist......................................	e/i> 1868	,s/8 1897	35	3,100
Jonsson.........................................	7* 1870	1lii 1897	35	3,200
Eriksson .......................................	*/u 1867	I!/i 1898	35	3,100
Andersson ....................................	”/• 1874	V» 1898	35	3,200

Vidare inhämtas, att Alm och Eldin fullgjort förmans tjänståligganden
under respektive omkring 30 och omkring 17 år.

Arméförvaltningens artilleridepartement har föreslagit pensioner med
följande belopp, nämligen åt Alm 1,548 kronor, åt Eldin 1,344 kronor, åt
Ståhl 1,248 kronor samt åt envar av Hjulström, Blomqvist, Jonsson,
Eriksson och Andersson 1,116 kronor.

Statskontoret har efter jämförelse med de pensionsbelopp, som beviljats
i tidigare liknande fall, föreslagit, att pensionerna måtte bestämmas till
följande belopp, nämligen för Alm till 1,260 kronor, för Eldin till 1,200
kronor, för Ståhl till 1,176 kronor samt för var och en av Hjulström,
Blomqvist, Jonsson, Eriksson och Andersson till 1,152 kronor.

Departementschefen har biträtt statskontorets förslag, dock att pensionen
åt Ståhl i överensstämmelse med hittills tillämpad praxis synts
departementschefen icke böra bestämmas till högre belopp än för Hjulström,
Blomqvist, Jonsson, Eriksson och Andersson eller 1,152 kronor.

I motion II: 466 har herr Laurén yrkat, »att riksdagen måtte bevilja
nämnde Alm, Eldin och Ståhl pensioner med de belopp, arméförvaltningens
artilleridepartement för dem föreslagit» eller respektive 1,548,
1,344 och 1,248 kronor för år.

Av utredningen i ärendet framgår, att Kungl. Maj:ts förslag örn pension
åt ifrågavarande anställningshavare avvägts i överensstämmelse med
den praxis, som under senare år tillämpats vid pensionering av här avsedd
och därmed närmast jämförlig personal, varvid emellertid arbetarna
Alm och Eldin, vilka under avsevärd tid fullgjort förmans tjänståligganden,
behandlats såsom örn de innehaft förmans ställning. För det
från nämnda praxis avvikande förslag, som framlagts av arméförvalt -

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

ningens artilleridepartement och som delvis upptagits i motionen, har
av artilleridepartementet icke förehragts någon motivering.

Inom utskottet har emellertid beträffande en av de i motionen berörda
anställningshavarna, nämligen Alm, framlagts utredning örn vissa särskilda
omständigheter, vilka åberopats såsom stöd för att åt honom bevilja
en högre pension än vad i propositionen föreslagits. Det har påvisats,
att Alm redad år 1898 konstruerat ett verktyg för rundskavning
av kornringen å gevärspipor, varigenom i denna del av gevärstillverkningen
åstadkommits en förenkling, som under årens lopp medfört en besparing
i statsverkets tillverkningskostnader av omkring 50,000 kronor.
Efter tagen del av utredningen i nu angivna hänseende har utskottet —-med erinran örn riksdagens av liknande omständigheter förestavade beslut
år 1923 beträffande pension åt arbetaren vid ammunitionsfabriken
L. G. Öhman samt år 1930 örn pension åt förmannen vid Carl Gustafs
stads gevärsfaktori L. A. Håkausson — ansett skäl föreligga att för Alm,
såsom uttryck av erkännande för det gagn kronan haft av den av honom
konstruerade anordningen, vidtages någon höjning av det pensionsbelopp,
som enligt vanliga grunder skulle tillkomma honom. Utskottet har
ansett sig böra såsom skälig pension ifrågasätta ett belopp av 1,368
kronor.

Vad angår övriga här avsedda anställningshavare föreligga icke särskilda
omständigheter av beskaffenhet att för dessas vidkommande motivera
en särställning i förhållande till personal i allmänhet vid ifrågavarande
och jämförliga institutioner. Ett tillmötesgående av motionärens
förslag örn högre pensionsbelopp åt arbetarna Eldin och Ståhl skulle vid
sådant förhållande innebära ett avsteg från den praxis, som under senare
år utvecklat sig beträffande pensionering av arbetarpersonal och därigenom
vara ägnat att medföra icke önskvärda konsekvenser. Utskottet avstyrker
därför motionen i denna del.

I. detta sammanhang har utskottet ansett sig böra fästa uppmärksamheten
å att, såsom framgår av såväl förevarande proposition som andra
propositioner rörande pension åt anställningshavare vid försvarsväsendet,
den förberedande behandlingen inom arméförvaltningen av dylika
pensionsärenden allt efter ärendenas beskaffenhet äger rum å ämbetsverkets
vederbörande departement utan att, såvitt av utlåtandena framgår,
samarbete mellan de olika departementen äger rum i erforderlig
mån för säkerställande av enhetlighet i frågornas behandling. Enligt
utskottets erfarenhet medför detta förhållande åtskilliga ojämnheter
i den förberedande handläggningen av ifrågavarande ärenden. Då
dylika ojämnheter givetvis kunna vara ägnade att förringa värdet av
ämbetsverkets förslag i pensionsärenden, kan efter utskottets uppfattning
ifrågsättas sådan omläggning, varigenom samtliga pensionsärenden inom
arméförvaltningen kornme att behandlas av ett och samma departement.

36 Bankoutskottets utlåtande Nr 3i.

Åberopande vad i det föregående anförts hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning och omför mälda motion II:
466, må medgiva, att följande arbetare vid Carl Gustafs
stads gevärsfaktori må från och med månaden
näst efter den, varunder avgång från anställningen
äger rum, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära årliga pensioner med följande
belopp, nämligen Carl Edvin Alm 1,368 kronor,
Johan Emil Eldin 1,200 kronor samt envar av Anton
Julius Ståhl, Johan Axel Hjulström, Nikolaus August
Blomqvist, Karl Erik Jonsson, Carl August
Eriksson och Gustaf Henning Andersson 1,152 kronor.

38 ro.

Skräddaren vid Upplands regementes skrädderiverkstad Olof Blanck.

I punkten 6 av förevarande proposition har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
medgiva, att skräddaren vid Upplands regementes skrädderiverkstad
Olof Blanck må från och med månaden näst efter den, varunder han
lämnar sin anställning, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 900 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Blanck är född den 8 mars 1865;

att han tjänstgjorde såsom soldat vid Dalregementet under tiden 10 oktober
1884—7 september 1901;

att han innehade anställning såsom skrädderiarbetare vid fälttelegrafkåren
under tiden 26 juni 1911—21 mars 1914;

att han varit anställd såsom skräddare vid Upplands (infanteri-)regementes
skrädderiverkstad från och med den 23 mars 1914;

att hans avlöning, dyrtidstillägg inberäknat, under åren 1927—1931 utgjort
i medeltal omkring 2,600 kronor för år;

samt, att hans arbetsförmåga på grund av sjukdom är varaktigt nedsatt
och för närvarande motsvarar högst en tredjedel av den för fullt
arbetsför person normala arbetsförmågan.

Utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
vinna riksdagens bifall.

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

39 :o.

Tygarbetaren vid Göta artilleriregementes tyganstalt Johan Henning
Larsson. Kungl. Majit föreslår i punkten 7 av samma proposition riksdagen
medgiva, att tygarbetaren vid Göta artilleriregementes tyganstalt
Johan Henning Larsson må från och med månaden näst efter den, varunder
han lämnar sin anställning vid tyganstalten, under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,260 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Larsson är född den 14 februari 1867;

att han sedan den 30 april 1884 eller således i nära 49 år varit anställd
vid regementet och sedan den 1 november 1888 tjänstgjort såsom tygarbetare
vid Göta artilleriregementes tyganstalt, varest han sedan år 1895
såsom förman förestått målar verkstaden;

att han enligt intyg av vederbörande vapenofficer haft att såsom förman
vid målarverkstaden utföra de åligganden, som vid vissa verkstäder
ankomma å tyghantverkare med underofficers tjänsteställning;

samt att Larssons avlöning, dyrtidstillägg inberäknat, senast utgjort omkring
3,600 kronor för år.

Utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
av riksdagen bifallas.

40:o.

Förre timlönaren vid Stockholms örlogsvarvs byggnadsdepartement
Karl Gustaf Lindmark. Under punkten 8 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen
medgiva, att förre timlönaren vid Stockholms örlogsvarvs byggnadsdepartement
Karl Gustaf Lindmark må från och med månaden näst efter
den, varunder han avgått ur tjänst, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 624 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Lindmark är född den 8 juli 1864;

att han varit anställd vid Stockholms örlogsvarv under tiden 7 september
1916—7 juli 1932 eller således under 15 år 10 månader;

att han senast tjänstgjort såsom renhållnings- och trädgårdsarbetare
vid varvet;

att hans inkomst utgjort under år 1930 omkring 4,400 kronor, under år
1931 omkring 4,000 kronor och under år 1932 (t. o. m. den 7 juli) omkring
1,500 kronor;

samt att han numera är på grund av sjukdom (lungemphysem) mindre
arbetsduglig.

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

41:o.

Förmännen vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden Adolf
Julius Olofsson, Lars August Broström och Jonas Albert Olofsson. I

punkten 9 Ilar Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att följande
förmän vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden må från och
med månaden näst efter den, varunder efter uppnådd levnadsålder av 60 år
avgång från anställningen vid nämnda byggnadsarbeten äger rum, under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära årliga pensioner
med följande belopp, nämligen Adolf Julius Olofsson 960 kronor
samt vardera av Lars August Broström och Jonas Albert Olofsson 924
kronor.

Fortifikationsbefälhavaren i Boden och arméförvaltningens fortifikationsdepartement,
vilka myndigheter gjort framställning örn beredande av
pension åt ifrågavarande anställningshavare, hava beträffande dessas
tjänstgöringsförhållanden m. m. lämnat följande uppgifter, nämligen
beträffande Adolf Julius Olofsson,
att han är född den 14 januari 1874;

att han varit anställd dels vid vissa statens järnvägars arbeten under
tillhopa omkring 7 år 7 månader, nämligen under åren 1891—1894, under
tiden 3 juni—16 september 1896, 15 maj—20 oktober 1897 och 25 maj—22
september 1898, under år 1900, under tiden 1 januari—24 juni och 25 september—31
december 1913, 1—31 januari 1914, 1 januari—17 maj och 24
september—31 december 1915 samt 1—31 januari 1916, dels ock vid fästnings-
och kasernbyggnadsarbetena i Boden sedan den 12 november 1901
under en tid av sammanlagt omkring 22 år 7 månader;

att ban, om han kvarstår i tjänst till utgången av den månad, varunder
han uppnår en levnadsålder av 60 år, eller januari 1934, sålunda varit anställd
i statens tjänst under sammanlagt mer än 31 år;

samt att bans arbetsinkomst under åren 1927—1931 uppgått till i medeltal
omkring 2,800 kronor för år;
beträffande Broström,
att ban är född den 1 december 1873;

att han med vissa avbrott varit anställd vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena
i Boden sedan den 17 juli 1903;

att han, örn ban kvarstår i tjänst intill utgången av den månad, varunder
han uppnår en levnadsålder av 60 år, eller december 1933, kan åberopa
en tjänstetid i statens tjänst av sammanlagt mer än 27 år;

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

samt att hans arbetsinkomst under åren 1927—1931 uppgått till i medeltal
omkring 3,800 kronor för år; och
beträffande Jonas Albert Olofsson,
att han är född den 20 december 1871;

att han varit anställd dels vid vissa statens järnvägars arbeten under
tillhopa omkring 6 år 9 månader, nämligen under åren 1891—1893, under
tiden 3 juni—2 oktober 1895, under åren 1896 och 1897, under tiden 7 juli—

5 september 1898, 5 maj—11 september 1899, 26 maj—22 oktober 1900 samt
1 maj—31 oktober 1918, dels ock vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena
i Boden sedan den 28 september 1903 under sammanlagt omkring 20 år

6 månader;

att han sålunda varit anställd i statens tjänst under sammanlagt mer
än 27 år;

samt att hans arbetsinkomst under åren 1927—1931 uppgått till i medeltal
omkring 2,800 kronor för år.

Utskottet, som biträder Kungl. Maj:ts förslag, får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må
vinna riksdagens bifall.

42: o.

Rullföringsbiträdet, löjtnanten i armén Gustaf Georg Svenson. Kungl.
Majit föreslår i punkten 10 riksdagen medgiva, att rullföringsbiträdet vid
Arboga rullföringsområde nr 52, löjtnanten i armén Gustaf Georg Svenson
må från och med månaden näst efter den, varunder hans förordnande såsom
Tullföringsbiträde upphör, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 996 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Svenson är född den 1 oktober 1868;

att han antogs till volontär vid förutvarande Västmanlands regemente
den 25 januari 1886;

att han den 1 december 1893 erhöll konstitutorial och den 1 december
1895 fullmakt såsom sergeant av 2:a klass;

att han den 25 april 1899 avgick från sergeantbeställningen och samtidigt
inträdde i förenämnda regementes reserv;
att han den 8 april 1927 utnämndes till löjtnant i armén;
att han från och med den 20 maj 1903 varit förordnad såsom Tullföringsbiträde
vid Arboga rullföringsområde nr 52;

att det för honom för närvarande gällande förordnandet såsom Tullföringsbiträde,
vilket förordnande meddelats av chefen för östra arméfördelningen,
avser tiden intill utgången av september 1933;

att Svensons arvode såsom Tullföringsbiträde sedan den 1 juli 1928 utgör
2,730 kronor för år jämte dyrtidstillägg;

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

Utskottet.

samt att Svenson, som är ägare till en villafastighet med ett taxeringsvärde
av 9,700 kronor men icke äger något kapital, år 1931 taxerades för
en beskattningsbar inkomst av 4,980 kronor.

På sätt departementschefen framhållit, äro befattningarna såsom Tullföringsbiträde
huvudsakligen avsedda för pensionerade militärer, och
tjänstgöring i dylik befattning bör därför i regel icke föranleda pension.
Då emellertid Svenson efter 13 års militäranställning, därav drygt 5 år
såsom underofficer på stat, kommer att kunna räkna mer än 30 tjänstår
såsom Tullföringsbiträde, har utskottet ansett skäl i detta fall föreligga
för medgivande av pension. Mot vad Kungl. Maj:t i sådant hänseende
föreslagit har utskottet intet att erinra.

Utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts föreliggande framställning må av
riksdagen bifallas.

43 :o.

Kokerskan vid garnisonssjukhuset å Karlsborg Augusta Adamsson. I

punkten 11 av förevarande proposition nr 237 har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att kokerskan vid garnisonssjukhuset å Karlsborg
Augusta Adamsson må från och med månaden näst efter den, varunder
hon lämnar sin anställning, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 696 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Adamsson är född den 10 januari 1883;

att hon varit anställd vid garnisonssjukhuset å Karlsborg från och med
den 1 november 1910 till och med den 31 augusti 1917 såsom tjänstepiga
och under tiden därefter såsom kokerska (föreståndarinna för köket);

att hon sedan den 1 juli 1928 åtnjutit avlöning enligt 3 lönegraden i den
i kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 215) intagna löneplanen för kvinnlig
sjukvårds- och ekonomipersonal med den för sagda lönegrad angivna
högsta lönen eller, förutom dyrtidstillägg, 1,050 kronor, varjämte hon åtnjutit
naturaförmåner, bestående av fri kost, bostad, bränsle, lyse och
tvätt;

att hennes arbetsförmåga enligt för henne den 30 december 1932 utfärdat
läkarintyg på grund av sjukdom (kronisk njursjukdom med äggvita,
förhöjt blodtryck och inkompensationsbesvär) är i väsentlig grad nedsatt
samt att hon inom en snar framtid kan förväntas bliva oförmögen att vidare
fullgöra de med hennes anställning vid garnisonssjukhuset förenade
göromålen och för framtiden oförmögen att med arbete försörja sig;

samt att hon för sitt uppehälle är helt beroende av inkomst av arbetsanställning.

Bankoutskottets utlåtande Nr 34. 41

Med biträdande av vad Kungl. Majit föreslagit hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande
framställning.

44 :o.

Sömmerskan vid Upplands regementes skrädder i ver kstad Katarina
Charlotta Brunn, född Krantz. Under punkten 12 har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen medgiva, att sömmerskan vid Upplands regementes skrädderiverkstad
Katarina Charlotta Brunn, född Krantz, må från och med
månaden näst efter den, varunder hon lämnar sin anställning, under sin
återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 660 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Brunn är född den 6 februari 1865;

att hon varit anställd såsom sömmerska vid Upplands (infanteri-) regementes
skrädderiver kstad sedan den 1 augusti 1913;

att hennes avlöning, dyrtidstillägg inberäknat, under åren 1927—1931
utgjort i medeltal omkring 1,700 kronor för år;

samt att hennes arbetsförmåga på grund av sjukdom är varaktigt nedsatt
och för närvarande motsvarar högst en tredjedel av den för fullt
arbetsför person normala arbetsförmågan.

Utskottet hemställer,

att Kungl. Majits förevarande framställning må av
riksdagen bifallas.

45:o.

Förra kokerskan vid Göta trängkår Ellen Ingeborg Freijd, född Magnusson.
Uti punkten 13 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva,
att förra kokerskan vid Göta trängkår Ellen Ingeborg Freijd, född Magnusson,
må från och med månaden näst efter den, varunder hon lämnat
sin anställning vid kåren, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 624 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Freijd är född den 30 december 1876;

att bon var anställd såsom kokerska vid Göta trängkår under tiden
1 mars 1917—30 september 1932 eller sålunda omkring 15 ''A år;

att hennes avlöning vid kåren under de två senaste åren av anställningstiden
uppgick till 930 kronor för år jämte dyrtidstillägg, varjämte
hon åtnjöt förmån av fri bostad, kost och tvätt samt bränsle och lyse;

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

att lion i pension efter sin avlidne man från Bergslagernas järnvägar
uppbär 701 kronor för år jämte dyrtidstillägg;

samt att hon enligt av regementsläkaren vid Göta trängkår utfärdat
intyg lider av kronisk ledgångsreumatism med deformeringar av ett
flertal leder, till vilken sjukdom hennes arbete i kårens kokinrättning i
väsentlig grad bidragit.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.

46 :o.

Tvätterskan vid Gotlands truppers ångtvättinrättning Ida Kristina Högberg,
född Gustafsson. Kungl. Maj:t har i punkten 14 av förevarande proposition
nr 237 föreslagit riksdagen medgiva, att tvätterskan vid Gotlands
truppers ångtvättinrättning Ida Kristina Högberg, född Gustafsson, må
från och med månaden näst efter den, varunder hon avgår ur tjänst, under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 600 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Högberg är född den 20 december 1868;

att hon sedan den 23 oktober 1916 — med undantag av tiden 20 maj 1917
—31 mars 1918 samt 2 juli 1922—3 maj 1923, varunder hon på grund av arbetsbrist
varit permitterad — innehaft anställning såsom tvätterska vid
Gotlands truppers ångtvättinrättning, vilken anställning hon kommer att
lämna den 30 juni 1933;

att hennes avlöning vid tvättinrättningen — dyrtidstillägg inberäknat
— under de senaste fem budgetåren uppgått till omkring 1,250 kronor för
år;

samt att hennes arbetsförmåga är nedsatt på grund av hjärtsjukdom
och begynnande ålderdomssvaghet.

Utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må
vinna riksdagens bifall.

47 :o.

Förra föreståndarinnan för Bodens ingenjörkårs tvättinrättning Hilda
Josefina Malmqvist, född Månsson. I punkten 15 av samma proposition
föreslår Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att förra tvättföreståndarinnan

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

vid Bodens ingenjörkår Hilda Josefina Malmqvist, född Månsson, må från
och med månaden näst efter den, varunder hon lämnat sin anställning, under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 756 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Malmqvist är född den 25 december 1877;

att hon varit anställd vid Bodens ingenjörkår under omkring 22 år,
nämligen såsom kokerska under tiden 1 januari 1909—15 augusti 1910, såsom
baderska under sammanlagt ett halvt år under hösten 1911 och våren
1912 samt såsom föreståndarinna för kårens tvättinrättning från och med
den 1 mars 1913 till och med den 31 december 1932, då tvättinrättningen
blivit nedlagd i samband med inrättandet av central tvättinrättning för
Bodens garnison;

att Malmqvist efter utgången av år 1932 ej kunnat beredas lämpligt arbete
vid den centrala tvättinrättningen eller vid Bodens ingenjörkår;

att Malmqvists avlöningsförmåner vid tvättinrättningen sedan den 1
januari 1927 utgjort kontant lön till belopp av 1,800 kronor för år, vartill
kommit dyrtidstillägg jämte förmän av fri bostad örn två rum och kök
samt vedbrand och lyse, dock att hon sedan oktober 1931 i stället för naturaförmåner
åtnjutit tillägg å den kontanta lönen med 600 kronor för år;

samt att Malmqvist enligt läkarintyg lider av organiskt hjärtfel med
betydlig blodtrycksförhöjning, sannolikt helt stående i samband med åderförkalkning
inom kärlsystemet, på gnind av vilken sjukdom hennes arbetsförmåga
i en snar framtid torde komma att bliva mycket starkt nedsatt.

Utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av
riksdagen bifallas.

48:o.

Tvätterskan vid Upplands regementes tvättinrättning Ida Eugenia Maria
Omberg, född Karlsson. Kungl. Majit har under punkten 36 föreslagit
riksdagen medgiva, att tvätterskan vid Upplands regementes tvättinrättning
Ida Eugenia Maria Omberg, född Karlsson, må från och med månaden
näst efter den, varunder lion lämnar sin anställning, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av
660 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Omberg är född den 20 mars 1872:

att hon varit anställd såsom tvätterska vid Upplands (infanteri-)regementes
tvättinrättning sedan den 15 juni 1913;

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

Utskottet.

att hennes avlöning, dyrtidstillägg inberäknat, under åren 1927—1931
utgjort i medeltal omkring 1,650 kronor för år;

samt att hennes arbetsförmåga på grund av sjukdom är varaktigt nedsatt
och för närvarande motsvarar högst en tredjedel av den för fullt arbetsför
person normala arbetsförmågan.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

49 :o.

Förre fortifikationsarbetsförmannen J. A. Johansson. I motion 1:15
har herr Bergqvist hemställt, att riksdagen måtte bevilja förre förmannen
vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden Johan Axel Johansson
»en årlig pension av 600 kronor eller eljest det belopp vederbörande
utskott kan finna skäligt föreslå att utgå från och med den 1 juli
innevarande år».

Av tillgängliga handlingar inhämtas,

att Johansson, som numera är ägare av en mindre hemmansdel i Sä vast,
Överluleå socken, är född den 16 februari 1873 och alltså 60 år gammal;

att han under olika perioder åren 1902—1920 tillhopa 15 år 8 månader
26 dagar haft anställning vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i
Boden;

samt att han dessförinnan under vissa icke närmare angivna tider åren
1892—1901 haft arbete vid järnvägsbyggnader för statens räkning, därvid
han emellertid, av handlingarna att döma, under större delen av tiden
varit anställd hos enskilda entreprenörer.

Enligt de för statens ordinarie befattningshavare inom olika förvaltningsområden
gällande pensionsbestämmelserna kräves för erhållande av
statspension, att befattningshavaren varit i statens tjänst intill uppnådd
pensionsålder, där han ej på grund av sjukdom nödgats avgå dessförinnan.
I överensstämmelse med denna för statens tjänstemannapensionering
grundläggande princip har ej heller pension plägat beviljas ickeordinarie
anställningshavare, som ej kvarstått i tjänst till en ålder, som
kunnat anses motsvara normal pensionsålder, eller, örn han avgått dessförinnan,
varit på grund av sjukdom förhindrad att vidare sköta sitt arbete.
Att f. d. förmannen Johansson, som redan år 1920 vid 47 års ålder slutat
sitt arbete i statens tjänst, skulle tillerkännas pension kan utskottet ej
tillstyrka.

På grund härav och då ej heller beträffande Johanssons anställningstid
styrkts sådana förhållanden, som pläga förutsättas för pension åt

Bankoutskottets utlåtande Nr 34. 45

grovarbetare, har utskottet ansett sig böra avstyrka bifall till motionen
och alltså hemställa,

att förevarande motion 1:15 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

50:o.

Musiksergeanten i reserven Carl Axel Erik Cederblad. I motion II: 218
har herr Eriksson i Stockholm hemställt, »att riksdagen måtte besluta, att
musiksergeanten i Livregementets till häst reserv Carl Axel Erik Cederblad
må från och med den 1 juli 1933 från Vadstena krigsmanshuskassa
tilldelas understöd enligt samma grunder, som örn han tjänat för understöds
erhållande föreskriven tid».

Av tillgängliga handlingar framgår,

att Cederblad är född den 27 mars 1884 och alltså 49 år gammal;

att han antagits till musikelev vid Göta trängbataljon den 1 mars 1900;

att han, som därjämte varit fast anställd vid Göta ingenjörkår och förutvarande
Livgardet till häst, erhållit avsked ur krigstjänst för framtida
väl den 4 mars 1916 efter en sammanlagd tjänstetid av 16 år 3 dagar,
därav 11 år 11 månader 7 dagar från 20 års ålder;

att haD — efter att i omkring fem års tid hava innehaft enskild civil
anställning — den 25 november 1921 åter blivit stamanställd vid Livgardet
till häst, vilken anställning han till följd av 1925 års omorganisation
av försvarsväsendet nödgats lämna den 31 december 1927 efter en
tjänstetid av 6 år 1 månad 6 dagar;

att han efter avskedet antagits till musiksergeant i Livregementets till
häst reserv;

samt att han är medellös och för närvarande för sig och en minderårig
dotter åtnjuter arbetslöshetsunderstöd.

Hos Kungl. Maj:t har Cederblad gjort särskilda framställningar örn
pension, senast den 5 december 1932.

I utlåtande över sistnämnda ansökning har arméförvaltningens civila
departement framhållit bland annat följande:

Cederblad, som tillhörde kategorien f. d. fast anställd värvad personal,
kunde för erhållande av pension ur Vadstena krigsmanshuskassa åberopa
en tjänstetid av sammanlagt omkring 18 år. Tjänstetiden före 20-årsåldern
kunde jämlikt kungörelse den 7 april 1818 icke tillgodoräknas för
pensions erhållande. Enär Cederblad sålunda med avseende å tjänstetidens
längd icke uppfyllt de villkor — för värvat manskap en tjänstetid
av minst 20 år från 20 års ålder — som funnes föreskrivna för erhållande
av underhåll ur Vadstena krigsmanshuskassa, hade departementet funnit
sig icke kunna tilldela honom dylikt underhåll. Några andra föreskrifter,
enligt vilka understöd i förevarande fall skulle kunna utgå från
till departementets disposition stående medel, funnes icke meddelade.

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

Till någon pension på grund av sin anställning i reserven vore Cederblad
icke berättigad, enär musikunderofficerare enligt 1912 års reservbefälsförordning
vore undantagna från åtnjutande av reservpension. På grund
av det anförda och då någon anledning icke förelåge för departementet att
tillstyrka framställning till riksdagen om beredande av särskild pension
åt Cederblad, hemställde departementet, att ansökningen icke måtte föranleda
någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Statskontoret, som härefter yttrade sig i ärendet, anförde, bland annat,
följande:

Med hänsyn till de föreliggande omständigheterna ifrågasatte statskontoret
för sin del, huruvida icke något understöd av statsmedel i detta
fall billigtvis borde beredas.

I motion vid nu pågående riksdag (nr 11:218) hade hemställts örn medgivande,
att sökanden finge från och med den 1 juli 1933 från Vadstena
krigsmanshuskassa erhålla understöd enligt samma grunder, som örn han
tjänat för understöds erhållande föreskriven tid. Enligt uppgift av pensionskamreraren
i arméförvaltningens civila departement skulle Cederblad,
örn han uppfyllt villkoren för sådant understöd, till en början bekomma
allenast 75—100 kronor för år; först när han år 1944 uppnådde 60
års ålder, ökades underhållet till 310 kronor årligen för att efter uppnådda
67 levnadsår stiga till 460 kronor för år.

Dessa huvudsakligen för det indelta manskapet med dess korta tjänstetider
avsedda underhållsbelopp syntes knappast kunna anses tillfredsställande,
när det, såsom i detta fall, gällde beredande av understöd efter 22
års effektiv tjänstetid. För det indelta manskapet erfordrades för att
komma i åtnjutande av underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa enligt
kungörelsen nr 43/1931 att hava tjänstgjort minst 600 dagar, medan
Cederblad syntes kunna räkna inemot 8,000 tjänstgöringsdagar.

Örn man för jämförelses skull undersökte vad en civil löntagare vid
försvarsväsendet, vilken blivit övertalig genom 1925 års omorganisation,
erhållit i förtidspension enligt kungörelsen nr 10/1926, så skulle man finna,
att en sådan löntagare av lägsta gruppen med 22 tjänstår erhållit 972
kronor (680 + 140 + 156 = 976, avrundat 972). Då Cederblad vid avgången
icke uppnått den levnadsålder av 50 år, som förutsattes för erhållande
av dylik förtidspension, kunde ju jämförelsen icke åberopas; och
det kunde ingalunda komma i fråga att här föreslå något sådant belopp;
men jämförelsen syntes dock kunna visa, att ett understödsbelopp av 600
kronor knappast kunde anses vara för högt tilltaget.

Statskontoret hemställde därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva, att Cederblad finge från och med den 1 januari 1933 under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära ett
årligt understöd av 600 kronor.

I anledning av vad statskontoret sålunda anfört återremitterades ärendet
till arméförvaltningens civila departement. I sitt förnyade yttrande
åberopade departementet, att departementet tid efter annan avslagit ansökningar
örn pension från Vadstena krigsmanshuskassa åt sådan f. d.
fast anställd värvad personal, som icke kunde räkna 20 tjänstår från 20
års ålder. Speciellt hade detta gällt personal, som medelst kontrakt
vunnit sin första anställning vid krigsmakten såsom musikelever (spel i

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

nummer och trumslagare). Dylika elever kunde värvas vid mycket låg
ålder. Exempel funnes på att såsom spel i nummer antagits ynglingar,
som ej fyllt 10 år. Skulle Cederblad tilldelas pension ur Vadstena krigsmanshuskassa,
innebure ett dylikt beslut, att värvat manskap skulle få
räkna tjänstår före 20-årsåldern. Vilka ekonomiska konsekvenser detta
skulle medföra, kunde ej nu exakt angivas, men säkerligen skulle ett
stort antal f. d. värvade, i synnerhet sådana, som i likhet med Cederblad
börjat sin militära bana som musikelever, inkomma med ansökningar
örn pension.

Med hänsyn till uppkommande ekonomiska konsekvenser förklarade sig
civila departementet icke kunna tillstyrka statskontorets förslag.

Genom beslut den 17 mars 1933 fann Kungl. Maj:t Cederblads ansökning
icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Av utredningen framgår, att Cederblad kan åberopa en relativt lång
tjänstetid såsom fast anställd vid olika truppförband samt att ömmande
omständigheter onekligen i detta fall föreligga. Detta oaktat bar utskottet,
med hänsyn till svårigheten att överblicka konsekvenserna av ett beslut
örn understöd åt Cederblad samt under beaktande av att förevarande
pensionsfråga nyligen varit underställd Kungl. Maj:ts prövning utan att
föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd, ansett sig icke kunna tillstyrka
bifall till den ifrågavarande motionen. Utskottet bar ej heller funnit sig
böra i anledning av motionen föreslå pension åt Cederblad från allmänna
indragningsstaten, varom statskontoret i sitt ovannämnda utlåtande hemställt.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motion 11:218 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

51 :o.

Ritaren Ivar Adolf Svensson (tilläggspension). I motion 11:223 bar
herr Holmgren hemställt, »att riksdagen ville besluta, att ritaren vid artilleridepartementet
vid flottans varv i Karlskrona Ivar Adolf Svensson
måtte tillerkännas en tilläggspension av 792 kronor örn året att utgå
från allmänna indragningsstaten».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Svensson är född den 11 januari 1868;

att han antagits såsom daglönare vid artilleridepartementet vid Karlskrona
örlogsvarv den 10 mars 1882 och såsom ritare därstädes den 1
maj 1891;

Utikotiet.

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

Utskottet.

att han från och med den 1 juli 1928 erhållit ställning av extra ordinarie
tjänsteman — ritare av 2:a klass — med lön enligt 11 :e lönegraden
12:e löneklassen i den i kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 215)
med avlöningsbestämmelser för vissa civila och civilmilitära icke-ordinarie
befattningshavare vid försvarsväsendet intagna löneplanen för
extra ordinarie tjänstemän;

att Svensson, som synes hava avgått från sin anställning i januari
1933, författningsenligt är berättigad till pension såsom daglönare till belopp
av 1,152 kronor för år;

samt att Kungl. Majit genom särskilda beslut den 17 juni och den 16
december 1932 funnit av Svensson gjorda framställningar rörande tillläggspension
icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Av utredningen framgår, att Svensson författningsenligt är berättigad
till en årlig pension av 1,152 kronor eller det högsta pensionsbelopp,
som tillkommer daglönare vid marinen. Hittills har särskild pensionsförmån
därutöver icke ansetts böra beviljas daglönare, som år 1928 eller
senare blivit underkastad lönebestämmelserna för extra ordinarie tjänstemän
vid försvarsväsendet. Vid sådant förhållande och då i ärendet
icke anförts några skäl att för Svensson bereda en särställning i pensionshänseende,
får utskottet avstyrka bifall till den ifrågavarande motionen.

TJtskottet hemställer alltså,

att förevarande motion II: 223 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

52 :o.

F. d. sjuksköterskan Lilly Nordström. I motion 11:224 hemställer herr
Törnkvist i Karlskrona, »att riksdagen måtte bevilja f. d. sjuksköterskan
vid flottans sjukhus i Karlskrona, Lilly Nordström, ett årligt understöd
av 500 kronor».

Av handlingar i ärendet framgår,

att Nordström varit anställd vid flottans sjukhus i Karlskrona såsom
extra sköterska under tiden 28 december 1926—31 maj 1927 och som ordinarie
avdelningssköterska 1 juni 1927—30 april 1931;

att hon på anmodan av sjukhusets förste läkare begärt entledigande
från sin anställning på grund av sjukdom (tuberkulos);

samt att hon ådragit sig sjukdomen i tjänsten.

Över motionen har utskottet inhämtat utlåtanden dels av statskontoret,
som hört marinförvaltningen, dels ock av statens pensionsanstalt.

Statens pensionsanstalt har meddelat, att anstalten den 5 maj 1933, ef -

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

ter framställning av vederbörande huvudman och efter medicinalstyrelsens
hörande, prövat Nordströms rätt till pension från anstalten och därvid
funnit henne berättigad att från och med den 1 maj 1931, då hon avgick
från sin befattning, komma i åtnjutande av hel pension med 1,000
kronor för år.

Under åberopande av vad sålunda förekommit hemställer utskottet,

att förevarande motion 11:224 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

53: o.

F. d, daglönaren Axel Hjalmar Gustafsson. I motion 11:228 hemställer
herr Andersson i Stockholm, »att riksdagen måtte besluta att tilldela
f. d. daglönaren Axel Hjalmar Gustafsson en årlig pension av 680 kronor
att jämte dyrtidstillägg utgå från och med den 1 juli 1931, dock att
till Gustafsson utbetald avskedsersättning avräknas från pensionen».

Av tillgängliga handlingar framgår,

att Gustafsson är född den 12 april 1879 och alltså 54 år gammal;

att han den 12 oktober 1916 antogs till daglönare vid Karlskrona örlogsvarv,
från vilken anställning han, såsom övertalig på grund av 1925
års försvarsbeslut, entledigades den 30 juni 1931 med en avskedsersättning
av 3,093 kronor 2 öre;

samt att han, enligt ett den 10 januari 1933 utfärdat läkarintyg, lider av
dubbelsidig lungtuberkulos, vilken sjukdom daterar sig från år 1924,
ävensom att han på grund av sjukdomen är urståndsatt att försörja sig.

Över ifrågavarande motion har utskottet införskaffat utlåtande av
statskontoret, som hört marinförvaltningen.

Marinförvaltningen har framhållit bland annat, att då Gustafsson vid
avgång ur tjänst erhållit avskedsersättning till författningsenligt belopp,
det vore tveksamt, huruvida den gjorda framställningen borde vinna tillmötesgående.
Med hänsyn till att Gustafsson på grund av sjukdom vore
oförmögen försörja sig genom arbete hade dock marinförvaltningen funnit
sig böra tillstyrka, att ett årligt understöd tilldelades honom. Enligt
marinförvaltningens uppfattning hade Gustafsson bort avskedas på
grund av sjukdom och icke på grund av 1925 års försvarsbeslut.

Statskontoret, som anslutit sig till vad marinförvaltningen sålunda anfört,
har vidare för sin del framhållit, att Gustafsson, vilken vid avskedet
kunde räkna en tjänstetid av 14 år 8 månader, under förutsättning av
en 4 månader längre tjänstetid skulle hava erhållit förtidspension till
belopp av (680 + 136) 816 kronor, samt att man därför vid bestämmande
av pension åt Gustafsson syntes böra utgå från detta belopp, vilket dock
borde reduceras med kapitalvärdet av uppburen avskedsersättning, 3,093
lliliang lill riksdagens protokoll 1933 8 sami. Nr 34.

Utakottet.

50 Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

kronor 2 öre. Enligt dödlighetstabell R 32 skulle sistnämnda belopp med
beräkning av en ränta å 4 procent för en man i Gustafssons ålder motsvara
en livränta å 220 kronor 38 öre. I betraktande härav syntes pensionen
i detta fall lämpligen kunna bestämmas till 600 kronor årligen att
utgå från och med den 1 juli 1933.

Med hänsyn till eventuella konsekvenser måste tvekan råda örn lämpligheten
av att bereda förtidspension i stället för avskedsersättning åt
övertalig personal vid försvarsväsendet, som ej uppfyllt de för förstnämnda
förmån stadgade villkoren beträffande tjänstetidens längd. Av
utredningen i ärendet framgår emellertid, att Gustafsson, redan innan
han erhöll avsked, led av lungtuberkulos och att i anledning därav
varvschefen vid Karlskrona örlogsstation gjorde framställning örn utverkande
av förtidspension åt Gustafsson. I betraktande av de omständigheter,
som sålunda förelegat vid Gustafssons entledigande, och då
Gustafsson därjämte innehar en tjänstetid, som med allenast 4 månader
understiger den tid, vid vilken förtidspension utgått till viss personal,
avskedad på grund av 1925 års försvarsbeslut, har utskottet ansett sig
kunna tillstyrka, att pension beviljas i föreliggande fall. I fråga örn
pensionsbeloppets storlek ansluter sig utskottet till vad statskontoret i
sådant hänseende föreslagit.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 228, må medgiva, att f. d. daglönaren vid Karlskrona
örlogsvarv Axel Hjalmar Gustafsson må från
och med den 1 juli 1933 under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 600 kronor.

54 :o.

Städerskan Ebba Sofia Lovisa Lundin. I motion 11:229 Ilar herr Andersson
i Stockholm hemställt, »att riksdagen måtte bevilja städerskan
Ebba Lundin en årlig pension av 480 kronor».

Av tillgängliga handlingar framgår,

att Lundin är född den 27 maj 1872 och alltså i det närmaste 61 år
gammal;

att hon, till synes sedan den 1 januari 1906 med undantag för tiden
september 1928—mars 1930, varit städerska vid den till Strömsholms slott
förlagda ridskolan;

att hon även dessförinnan synes hava under några år deltagit i städningsarbete
å slottet;

att hon för sitt ifrågavarande arbete uppburit ersättning med varie -

Bankoutskottets utlåtande Nr 34. 5l

rande belopp dels, i mindre utsträckning, av statsmedel och dels, till
övervägande del, av medel från ridskolans officersklubb;

att ersättningen för städningsarbeten vid ridskolan från och med den
1 september 1927 utgått uteslutande av statsmedel;

att Lundin för närvarande uppbär ett belopp av 2 kronor för dag eller
730 kronor örn året; samt

att bennes arbetsförmåga enligt ett den 25 januari 1933 utfärdat läkarintyg
är i bög grad nedsatt.

Frågan örn pension åt Lundin var i anledning av väckt motion föremål
för prövning av 1927 års riksdag. Med hänvisning till att Lundin
endast i obetydlig omfattning syntes hava utfört arbete för statens räkning
avstyrkte bankoutskottet (utlåtande 36, p. 79) motionen, vilken blev
av riksdagen avslagen.

Över den nu föreliggande motionen har bankoutskottet införskaffat
utlåtande av statskontoret, som hört arméförvaltningens civila departement.

Arméförvaltningens civila departement har anfört, bland annat, följande: Tid

efter annan hade framställningar örn pension åt städerskor vid armén
till civila departementet inkommit. I sina över nämnda framställningar
avgivna utlåtanden hade departementet framhållit, att departementet
med hänsyn därtill att det arbete, ifrågavarande städerskor utfört i
statens tjänst, icke kunde anses hava utgjort deras huvudsakliga sysselsättningar,
ansett sig icke kunna tillstyrka, att årlig pension av statsmedel
bereddes dem. Någon annan Kungl. Maj:ts åtgärd hade ej heller
framställningarna föranlett, än att ifrågavarande städerskor tilldelats
gratifikationer vid avskedet. Sålunda hade Kungl. Majit genom särskilda
beslut den 28 september 1928, den 1 mars 1929, den 19 juli 1929 och den
9 december 1932 tilldelat en var av städerskan vid platsbefälhavarens i
Karlsborg expedition Anna Fredrika Svärd, städerskan vid femte arméförvaltningens
stabs expedition Maria Charlotta Kronvall, städerskan vid
förutvarande Andra livgrenadjärregementets regementsexpedition i Linköping
Anna Karolina Cecilia Gustafsson och städerskan vid skjutskolan
för infanteriet och kavalleriet Charlotta Josefina Eriksson gratifikation
å 600 kronor från lantförsvarets anslag till extra utgifter. Svärd hade
utfört städningsarbete i omkring 40 år, Kronvall i 18 år 8 månader, Gustafsson
i omkring 18 år och Eriksson i 37 år.

Av vad motionen åtföljande handlingar utvisade rörande Lundins ersättning
av statsmedel för sitt städningsarbete syntes framgå, att det
arbete, Lundin utfört i statens tjänst, icke kunde betraktas såsom hennes
huvudsakliga sysselsättning.

På grund av vad sålunda anförts och med hänsyn till de ekonomiska
konsekvenser ett bifall till här ifrågavarande motion skulle medföra, ansåge
sig departementet icke kunna tillstyrka bifall till densamma.

Statskontoret bar för sin del bland annat framhållit, att Lundin, fastän
hennes ersättning tidigare delvis utgått av andra medel än statsmedel,

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

Utskottet.

dock under hela anställningstiden syntes hava fullgjort i huvudsak samma
arbete. Det syntes statskontoret i viss mån tveksamt, huruvida, på
sätt nu blivit ifrågasatt, pension borde beredas Lundin. Då hon emellertid
efter en anställningstid av omkring 26 år på grund av ålder och sjukdom
hade i hög grad nedsatt arbetsförmåga, förelåge onekligen ömmande
omständigheter. Pension syntes dock ej böra utgå med högre belopp än
384 kronor årligen.

Enligt den förebragta utredningen har Lundin allenast under de senaste
åren uppburit ersättning för sitt arbete uteslutande av statsmedel,
medan ersättningen tidigare till övervägande del bestritts av ridskolans
officersklubb. Utskottet har med anledning härav funnit det tveksamt,
örn pension bör beredas henne av staten. Den nu föreliggande utredningen
har emellertid icke förefallit utskottet tillfyllest för ståndpunktstagande
i ärendet. Utredningen synes nämligen såtillvida mindre tillfredsställande,
som den innehåller i vissa avseenden mot varandra stridande
uppgifter, vartill kommer att yttrande icke avgivits av chefen för
ridskolan. Frågan örn pension åt Lundin torde — så mycket hellre som
hon fortfarande synes förrätta arbete vid ridskolan — i första hand böra
underställas Kungl. Maj:ts prövning.

På grund av det anförda får utskottet avstyrka bifall till motionärens
förslag och således hemställa,

att ifrågavarande motion II: 229 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

55:o.

Skrädderiarbetaren Axel Vilhelm Svensson. I motion II: 230 har herr
Andersson i Stockholm hemställt, bland annat, »att riksdagen måtte besluta l)1

att bevilja skrädderiarbetaren Axel Vilhelm Svensson en årlig pension
av 700 kronor att jämte dyrtidstillägg utgå från och med månaden
näst efter den, då han avgått ur tjänst».

Av tillgängliga handlingar inhämtas,

att Svensson är född den 19 januari 1867;

att han varit anställd såsom skrädderiarbetare vid förutvarande Andra
livgrenadjärregementets intendenturverkstäder den 18 september 1914
—31 december 1927 och vid Livgrenadjärregementets intendenturverkstäder
från och med den 1 januari 1928;

att hans avlöning — exklusive dyrtidstillägg — under de senaste åren
uppgått till omkring 1,500 kronor för år; 1

1 Beträffande mom. 2 av ifrågavarande motion, se punkten 106 av detta utlåtande.

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

samt att han, enligt ett den 12 januari 1933 utfärdat läkarintyg, numera
på grund av sjukdom är oförmögen att längre vederbörligen sköta
sitt arbete.

Vidare inhämtas, att chefen för Liv gr enad får regementet i skrivelse den
14 oktober 1932 gjort framställning örn pension åt Svensson. I avgivet
utlåtande i ärendet framhöll arméförvaltningens intendent sdepartement,
bland annat, att Svensson visserligen uppnått en ålder av över 65 år,
men att, enär hans arbetsförmåga enligt framställningen bilagt läkarintyg
endast vore obetydligt nedsatt, Svensson syntes ännu någon tid
framåt kunna på ett nöjaktigt sätt bestrida sina göromål vid regementet.
Genom beslut den 16 december 1932 fann Kungl. Maj:t ifrågavarande
framställning icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

över föreliggande motion, i vad den avser pension åt Svensson, bar
bankoutskottet införskaffat utlåtande av statskontoret, som anfört, att
det med hänsyn till innehållet i förenämnda för Svensson den 12 januari
1933 utfärdade läkarbetyg förefölle statskontoret, som örn i detta fall
sådana omständigheter skulle föreligga, vilka i liknande fall funnits böra
föranleda till beviljande av pension. 1932 års riksdag hade sålunda beviljat
pensioner å 792 kronor åt två skomakeriarbetare (bankoutskottets
uti. nr 30 p. 20 o. 33) med en anställningstid av respektive 17 och 20 år.
Då Svensson innehade en tjänstetid av över 18 år, syntes en pension åt
honom till samma belopp eller 792 kronor kunna anses skälig.

Av den förebragta utredningen framgår, att sådana omständigheter
numera i detta fall föreligga, som pläga föranleda till beviljande av
pension. På grund härav får utskottet tillstyrka, att dylik förmån beredes
Svensson. Mot det av statskontoret föreslagna pensionsbeloppet
av 792 kronor för år har utskottet intet att erinra.

Utskottet hemställer förty,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 230, i vad den avser pension åt skrädderiarbetaren
vid Livgrenadjärregementets intendenturverkstäder
Axel Vilhelm Svensson, må medgiva, att Svensson
må från och med månaden näst efter den, varunder
avgång från tjänsten äger rum, under sin
återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 792 kronor.

56:o.

Förre fästningsbyggnadsarbetaren Bror Henning Ekfelt. I motion II:
348 har herr Persson i Tidaholm hemställt, »att riksdagen må medgiva,
att förre arbetaren Bror Henning Ekfelt, Stora Vaberget, Forsvik, må från

Utskottet.

54 Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

och med den 1 januari 1933 under sin återstående livstid uppbära en årlig
pension av 852 kronor».

Av tillgängliga handlingar framgår,

att Ekfelt är född den 28 maj 1872 och alltså inemot 61 år gammal;

att han varit anställd vid Svea artilleriregemente under 3 år 9 månader
samt vidare haft arbeten vid Karlsborgs fästningsbyggnad 17 år 10 månader,
vid statens vattenfallsverks hyggnadsavdelning 3 år 3 månader samt
vid statens järnvägar 1 år 5 månader;

att han alltså kan räkna en sammanlagd anställningstid i statens tjänst
av omkring 26 år, varav emellertid inemot 5 år infalla under åldern 15—
20 år;

att Ekfelts senaste statsanställning upphört i september månad 1917;

samt att en av Ekfelt gjord ansökning örn pension av statsmedel varit
föremål för prövning av Kungl. Majit den 15 april 1932 utan att föranleda
åtgärd.

Enär, såvitt utredningen giver vid handen, Ekfelt icke varit i statens
tjänst sedan år 1917, då han endast uppnått 45 levnadsår, har utskottet —
i överensstämmelse med hittills tillämpad praxis — funnit pension av
statsmedel icke höra beviljas honom.

Utskottet hemställer,

att förevarande motion 11:348 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

57:o.

F. d. rullföringsbiträdet, fanjunkaren i reserven Otto Lundblad. I motion
II: 352 har herr Hammarlund hemställt, att riksdagen måtte bevilja
fanjunkaren Otto Lundblad, Ängelholm, en årlig pension av 732 kronor.

Av tillgängliga handlingar framgår,

att Lundblad är född den 21 juni 1888 och alltså 44 år gammal;

att han den 1 november 1907 antagits till volontär vid Hallands regemente
samt där sedermera vunnit befordran till vicekorpral, distinktionskorpral
och furir;

att han den 31 oktober 1916 på egen begäran erhållit avsked från regementet; att

han senare utnämnts till sergeant och till fanjunkare i regementets
reserv;

att han den 23 oktober 1918 förordnats till Tullföringsbiträde vid Ängelholms
rullföringsområde nr 7;

att hans avlöning såsom Tullföringsbiträde utgjort intill den 1 novem -

Bankoutskottets utlåtande Nr 34. 55

ber 1928 2,130 kronor samt därefter 2,730 kronor för år förutom dyrtidstillägg; att

han, efter att under tiden 19 maj 1931—31 juli 1932 hava varit tjänstledig
på grund av sjukdom, från och med den 1 augusti 1932 entledigats
från förordnandet såsom Tullföringsbiträde;

att han i samband med avgången från anställningen såsom Tullföringsbiträde
kommit i åtnjutande av gratifikation av statsmedel med 500
kronor enligt Kungl. Maj:ts beslut den 16 september 1932;

samt att Lundblad, som varit underkastad bestämmelserna i 1927 års
reservbefälsförordning och fullgjort tjänstgöring enligt denna förordning,
enligt beslut av arméförvaltningens civila departement den 30
september 1930 utbekommit 3,670 kronor, utgörande kapitaliserade värdet
av honom i egenskap av underofficer i reserven jämlikt bestämmelserna
i nämnda förordning tillkommande pension.

Vidare inhämtas, att Lundblad — sedan det visat sig, att han på grund
av sjukdom vore oförmögen att vidare uppehålla tjänsten såsom Tullföringsbiträde
— hos Kungl. Majit i november 1931 gjort ansökning om erhållande
av pension, över vilken ansökning arméförvaltningens civila
departement och statskontoret avgivit utlåtanden.

Arméförvaltningens civila departement förklarade sig med hänsyn till
Lundblads levnadsålder samt i betraktande av att han under endast omkring
13 år varit Tullföringsbiträde icke kunna tillstyrka vare sig att
Lundblad skulle komma i åtnjutande av gratifikation för en gång eller
att framställning skulle avlåtas till riksdagen örn beredande av pension
åt Lundblad.

Statskontoret yttrade huvudsakligen följande:

Enligt skrivelse nr 306. p. 13 c) hade 1924 års riksdag medgivit, att
Tullföringsbiträde! J. P. Borg finge å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 600 kronor. I samband därmed hade riksdagen
anfört bland annat följande;

»På sätt i propositionen framhållits, torde befattningarna såsom biträden
vid rollföringsområdena — vid vilka befattningar ersättning utgår
i form av arvoden — i huvudsak vara avsedda för pensionerade militärer.
Tjänstgöring av ifrågavarande art har vid sådant förhållande
hittills icke ansetts böra föranleda beviljande av pension. Då någon
ändring härutinnan i allmänhet icke synes böra äga rum, kunde det enligt
riksdagens mening ifrågasättas, huruvida pension av statsmedel i
förevarande fall borde beviljas. Vid det förhållande att Borg, efter att
före uppnådd pensionsålder hava tagit avsked från anställning å aktiv
stat vid armén, under en tid av över 20 år tjänstgjort vid rullföringen.
har riksdagen emellertid funnit det vara billigt att någon pension tillerkännes
honom med anledning av denna tjänstgöring.»

Då av handlingarna i förevarande ärende framgår, att Lundblad, som
är 43 år, allenast under omkring 13 år varit Tullföringsbiträde, torde
med hänsyn till riksdagens ovanberörda uttalande kunna ifrågasättas,
huruvida pension i denna hans egenskap bör beredas honom, helst som
Lundblad uppburit det kapitaliserade värdet av honom i egenskap av

Utskottet.

56 Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

underofficer i reserven tillkommande pension. I betraktande av att örnmande
omständigheter här otvivelaktigt föreligga anser sig statskontoret
emellertid icke böra motsätta sig, att åtgärd vidtages för utverkande av
något understöd åt Lundblad. Därest av riksdagen i ovannämnda fall
beviljade pensionsbelopp å 600 kronor — motsvarande en nyreglerad pensmn
å 996 kronor — får anses utgöra hel pension, torde för Lundblad
med hänsyn till hans kortare tjänstgöring såsom Tullföringsbiträde lämpligen
kunna fastställas ett pensionsbelopp av 732 kronor för år, motsvarande
en oreglerad pension å 350 kronor.

Genom beslut den 22 januari 1932 fann Kungl. Maid den gjorda ansökningen
örn pension åt Lundblad icke föranleda åtgärd.

Utskottet vidhåller den uppfattning, varåt utskottet vid behandlingen
av förenämnda pensionsfråga år 1924 givit uttryck, nämligen att pensionering
av rullföringsbiträden med hänsyn till dessa biträdestjänsters
karaktär såsom regel icke bör förekomma. Då i det nu behandlade fallet
tjänstetiden såsom Tullföringsbiträde understiger 14 år, har utskottet
ansett sig icke kunna tillstyrka beviljande av pensionsförmån.

Utskottet hemställer,

att förevarande motion II: 352 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

IV. Socialdepartementet.

58 :o.

Mejerskan Amanda Fredrika Edlund. I en den 10 februari 1933 dag
tecknad proposition nr 109, avseende socialdepartementet, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,
att mejerskan vid skyddshemmet åkerbrukskolonien Hall Amanda
Fredrika Edlund må från och med månaden näst efter den, varunder
hon avgår från sin anställning vid skyddshemmet, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 852
kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Edlund är född den 6 januari 1869;

att hon sedan den 28 oktober 1899 varit anställd såsom mejerska vid
skyddshemmet och oavbrutet tjänstgjort därstädes till och med den 30
april 1930, från vilken dag hon åtnjutit ledighet på grund av sjukdom;

att hennes arbetsförmåga är på grund av sjukdom varaktigt nedsatt
och för närvarande anses motsvara högst en tredjedel av den för fullt
arbetsför person normala arbetsförmågan;

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

samt att hennes avlöning under åren 1925—1929 utgjort i medeltal omkring
1,350 kronor för år jämte naturaförmåner, uppskattade till ett årligt
värde av omkring 300 kronor.

Under erinran, att riksdagen vid ett flertal tillfällen under liknande
förhållanden beviljat pensioner åt befattningshavare vid åkerbrukskolonien
Hall, får utskottet tillstyrka, att sådan förmån beredes jämväl i detta
fall. I fråga örn pensionsbeloppet biträder utskottet Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
proposition.

59:o.

Karantänsmästare!! Johan Harald Herman Skantze, karantänsbiträdena
Carl Rudolf Olsson och Georg Carlsson samt maskinisten Karl August
Blomberg. I en den 17 mars 1933 dagtecknad proposition nr 237, vilken
beträffande socialdepartementet innefattar förslag i två med nummer 17
och 18 betecknade punkter, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenderf för samma
dag, i punkten 17 föreslagit riksdagen medgiva, att karantänsmästare!!
vid karantänsanstalten på Känsö Joban Harald Herman Skantze, karantänsbiträdena
därstädes Carl Rudolf Olsson och Georg Carlsson samt maskinisten
vid karantänsanstalten på Fejan Karl August Blomberg må från
och med månaden näst efter den, varunder de avgå från anställning vid
nyssnämnda karantänsanstalter, dock tidigast från och med den 1 juli
1933, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
årliga pensioner med följande belopp, nämligen Skantze 1,320 kronor, Olsson
996 kronor, Carlsson 996 kronor och Blomberg 1,200 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

beträffande Skantze,

att han är född den 24 januari 1877;

att han sedan den 1 december 1919 eller sålunda över 13 år varit anställd
såsom karantänsmästare vid karantänsanstalten på Känsö;

samt att han i avlöning åtnjuter dels kontant 3,600 kronor för år, varav
arvode 2,500 kronor, personligt lönetillägg 500 kronor, ersättning för vedoch
belysningsämnen 450 kronor och ersättning för båtlega och skrivmaterialier
150 kronor, dels ock förmån av fri bostad jämte trädgård, vilken
förmån uppskattats till ett årligt värde av omkring 500 kronor;
beträffande Olsson,

Utskottet

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

att han är född den 27 november 1867;

att han sedan april 1894 eller sålunda under nära 39 år varit anställd
som karantänsbiträde vid karantänsanstalten på Känsö;

att han i avlöning åtnjuter kontant 1,162 kronor 50 öre för år, varav
1,080 kronor såsom arvode och 82 kronor 50 öre såsom ersättning för nastad
förmån av fri läkarvård, ävensom fri hostad, vilken sistnämnda förmån
uppskattats till ett årligt värde av omkring 200 kronor;

samt att han enligt uppgift av t. f. karantänsläkaren numera är föga
arbetsför;

beträffande Carlsson,

att han är född den 1 december 1883;

att han sedan november 1905 eller sålunda över 27 år varit anställd såsom
karantänsbiträde vid karantänsanstalten på Känsö;
samt att han åtnjuter samma avlöningsförmåner som Olsson; och
beträffande Blomberg,
att han är född den 26 september 1860;

att han under tiden 20 december 1884—3 januari 1891 eller något över 6
år tjänstgjorde såsom sjöman vid 2:a eldare- och hantverkskompaniet samt
såsom eldare och eldarekorpral m. m. å flottans fartyg och vid dess varv
i Stockholm;

att han år 1890 avlade maskinistexamen vid flottans station i Stockholm
och år 1892 avlade övermaskinistexamen vid navigationsskolan i Stockholm; att

han sedan den 11 januari 1912 eller sålunda över 21 år varit anställd
såsom maskinist vid karantänsanstalten på Fejan;

samt att Blomberg enligt mellan honom och medicinalstyrelsen den 25
maj 1926 upprättat kontrakt äger åtnjuta arvode med 3,000 kronor för år
ävensom under den tid, Fejans karantänsanstalt är i verksamhet, förmån
av fri hostad, kost, lyse och vedbrand för honom själv.

Samtliga förenämnda befattningshavare hava med hänsyn till ifrågasatt
omorganisation av karantänsväsendet i Sverige blivit av medicinalstyrelsen
uppsagda från sina befattningar från och med den 1 juli 1933.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag, hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majlis ifrågavarande
framställning.

60: o.

Förre polismannen Jonas Andersson Stertman. I punkten 18 av förevarande
proposition nr 237 föreslår Kungl. Majit riksdagen medgiva,
att förre polismannen .Tonas Andersson Stertman må, räknat från och

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

med den 1 januari 1933, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 900 kronor.

Av i ärendet verkställd utredning inhämtas,
att Stertman är todd den 5 december 1871;

att han var anställd vid Svea livgarde under tiden 23 augusti 1890—
23 oktober 1894;

att han under tiden 1 december 1900—15 januari 1932 under olika tidsperioder
å tillhopa omkring 15 år 7 månader enligt förordnanden av
länsstyrelser m. fl. myndigheter innehaft anställning med avlöning helt
eller delvis av statsmedel, nämligen
under tiden 1 december 1900—9 maj 1902 såsom extra polisman i Forsa
socken av Gävleborgs län (lönebidrag av statsmedel 400 kronor för år),
under tiden 1 januari 1907—30 juni 1909 såsom extra polisman i Bjuråkers
socken av Gävleborgs län (lönebidrag av statsmedel 500 å 600
kronor för år),

under tiden 1 maj 1910—15 oktober 1912 såsom länsdetektiv i Västernorrlands
län (avlöning 1,000 kronor för år av statsmedel och 1,000 kronor
för år av landstingsmedel),

under tiden 12 juli—31 december 1918 såsom förste inspektör vid livsmedelsfiskalskontoret
för Stockholms stad (avlöning av statsmedel tillhopa
omkring 1,870 kronor),

under tiden 1 februari 1919—10 oktober 1923 såsom extra polisman inom
Stockholms län (lönebidrag av statsmedel 1,500 kronor för år, motsvarande
hälften av sammanlagda avlöningen),
under tiden 11 oktober 1923—30 april 1925 samt under september 1928
såsom extra befattningshavare (tulldetektiv) i tullverket (avlöning 600
kronor för månad, vilken utgått helt av statsmedel),
och under tiden 20 november 1925—15 januari 1932 i olika perioder å
tillhopa 2 år 4 månader 20 dagar såsom spritpolis i Värmlands eller
Gävleborgs län (vid tjänstgöringen i Värmlands län traktamente 25 kronor
för dag jämte reseersättning och vid tjänstgöringen i Gävleborgs
län 350 kronor för månad jämte rese- och traktamentsersättning, i bägge
fallen helt av statsmedel);

att han under tiden emellan förenämnda anställningsperioder innehaft
åtskilliga anställningar och uppdrag såsom polisman eller detektiv
i kommunal eller enskild tjänst;

samt att enligt den 25 oktober 1932 utfärdat läkarintyg Stertmans arbetsförmåga
på grund av nervsjukdom och muskelreumatism — »båda
sjukdomarna tydligen ådragna efter misshandelsskada i tjänsten» — är
varaktigt nedsatt och för närvarande kan anses motsvara högst */» av
den för fullt arbetsför person normala arbetsförmågan.

T en vid 1928 års riksdag inom andra kammaren väckt motion, nr 60.
bemställdes örn pension åt Stertman till belopp av 1,000 kronor för år.

Utskottet»

60 Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

Bankoutskottet fann visserligen (utlåtande nr 30, p. 62) vissa billighetsskäl
kunna åberopas till stöd för förslaget om pension åt Stertman men
ansåg sig icke kunna på grundval av då föreliggande utredning intaga
ståndpunkt till pensionsfrågan.

I utlåtande över en av Stertman nu gjord ansökning örn pension har
statskontoret tillstyrkt utverkande av sådan förmån. Beträffande storleken
av pensionen Ilar statskontoret, med erinran att ämbetsverket i utlåtande
till 1928 års bankoutskott ifrågasatt pension åt Stertman till
belopp av 1,008 kronor, framhållit, att med hänsyn till den ytterligare
tid, varunder Stertman därefter använts i statens tjänst, ett något högre
belopp, förslagsvis 1,200 kronor, syntes böra beviljas honom.

Departementschefen, som icke velat motsätta sig, att pension av statsmedel
beredes Stertman, har ansett pensionen skäligen icke böra bestämmas
till högre belopp än 900 kronor för år.

I motion 11:480 har herr Holmström anfört och hemställt följande:

»I sin kamp mot smugglare och lönnhrännare har Stertman till följd
av misshandel ådragit sig sådana sjukdomar, att två tredjedelar av hans
arbetsförmåga gått förlorad. I likhet med statskontoret anser jag att
han därför bör hållas skadeslös med en högre pension än vad Kungsl.
Majit föreslagit och hemställer alltså, att riksdagen, med ändring av
Kungl. Maj:ts förslag, ville bevilja Stertman en årlig pension av 1,200
kronor.»

Ehuru Stertmans direkta statsanställning varit jämförelsevis kort, har
utskottet, med hänsyn till föreliggande omständigheter i övrigt, icke velat
motsätta sig, att pension av statsmedel beredes honom. I fråga örn
pensionens storlek har utskottet, som finner det av Kungl. Majit föreslagna
beloppet 900 kronor väl avvägt, icke ansett sig kunna biträda motionärens
yrkande.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Majits förevarande
proposition och med avslag å omförmälda
motion lii 480, i vad den skiljer sig från Kungl.
Majits förslag, må medgiva, att förre polismannen
Jonas Andersson Stertman må, räknat från och med
den 1 januari 1933, under sin återstående livstid å
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 900 kronor.

Bankoutekottets utlåtande Nr 34.

V. Kommunikationsdepartementet.

Giro.

Förre nattvakten Georg Nikolaus Dahlgren. I en den 27 januari 1933
dagtecknad proposition nr 91 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för
samma dag, i punkten 13, avseende kommunikationsdepartementet, föreslagit
riksdagen medgiva, att förre nattvakten vid de av statsverket förhyrda
lokalerna i Auditorium i Stockholm Georg Nikolaus Dahlgren må,
räknat från och med den 1 november 1932, under sin återstående livstid å
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 792 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Dahlgren är född den 26 september 1868;

att han från och med den 1 september 1917 till och med den 31 oktober
1932 eller således under 15 år 2 månader tjänstgjort såsom nattvakt
inom de av statsverket förhyrda lokalerna i Auditorium i Stockholm,
därvid han varit anställd av bränsle- och industrikommissionerna
samt riksförsäkringsanstalten under tiden intill utgången av år 1922
och av byggnadsstyrelsen från och med den 1 januari 1923;

att enligt det mellan Kungl. Majit och kronan samt vederbörande
fastighetsägare gällande hyresavtalet kronan varit förpliktad att hålla
nattvakt inom de förhyrda lokalerna, vilka intill den 1 april 1932 omfattat
280 rum;

att Dahlgren entledigats från sin anställning med hänsyn till avvecklingen
av statsverkets förhyrning av ifrågavarande lokaler;

att Dahlgrens tjänstgöring varit förlagd mellan den dagliga expeditionstidens
slut och dess början påföljande dag;

att hans avlöning under åren 1923—1931 ävensom första kvartalet 1932
utgjort 3,600 kronor för år jämte förmån av hyrestid bostad, uppskattad
till 500 kronor för år;

samt att Dahlgren enligt för honom utfärdat läkarintyg lider av hjärtsjukdom,
för vilken han vårdats sedan september månad 1926 och vilken
förvärrats genom nattjänstgöringen.

Utskottet, som icke velat motsätta sig bifall till Kungl. Majits förevarande
förslag, får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande
framställning.

Bankoutskotteis utlåtande Nr 34.

62:o.

Arbetaren vid statens vattenfallsverks byggnadsavdelning Svante
Alfred Berggren. I en den 17 mars 1933 dagtecknad proposition nr 237,
vilken beträffande kommunikationsdepartementet innefattar förslag i två
med nummer 19 och 20 betecknade punkter, har Kungl. Maj:t, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, i punkten 19 föreslagit riksdagen medgiva, att
arbetaren vid statens vattenfallsverks byggnadsavdelning Svante Alfred
Berggren må från och med månaden näst efter den, varunder han lämnar
sin anställning, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 756 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Berggren är född den 7 juni 1868;

att han varit anställd såsom soldat vid Hallands (Vestgöta-Dals) regemente
under tiden 30 september 1891—6 september 1904;

att han sedan den 3 oktober 1907 under sammanlagt omkring 21 V* år
tjänstgjort vid statens vattenfallsverks byggnadsavdelning;

att hans arbetsförtjänst under åren 1929—1932 utgjort i medeltal omkring
2,700 kronor örn året;

samt att han på grund av sjukdom (åderförkalkning, hjärtsvaghet och
kronisk ledgångsreumatism) är för all framtid oförmögen till arbete.

Utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
av riksdagen bifallas.

63:o.

Förre arbetaren vid statens vattenfallsverks byggnadsavdelning Oskar
Olsson. I punkten 20 av förevarande proposition har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att förre arbetaren vid statens vattenfallsverks
byggnadsavdelning Oskar Olsson må, räknat från och med den 1 januari
1933, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 624 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Olsson är född den 22 augusti 1863;

att han under tiden 1 april 1909—15 mars 1913, 17 mars 1913—18 mars
1925 och 5 maj—6 juli 1925 eller under sammanlagt något över 16 år
varit anställd vid statens vattenfallsverks byggnadsavdelning;

att hans avlöning från statens vattenfallsverk uppgått till 2,422 kronor
år 1923, 3,141 kronor år 1924 samt 1,343 kronor år 1925;

samt att han enligt företett läkarintyg sedan år 1914 lider av astma
bronchiale, vilken sjukdom med stor sannolikhet kan förmodas vara ådra -

Bankoutskottets utlåtande Nr 34. 63

gen genom arbetet i statens vattenfallsverks tjänst, oell på grund av denna
sjukdom varit oförmögen till arbete sedan år 1925.

Utskottet, som ej velat motsätta sig bifall till Kungl. Majrts förslag,
får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

64 :o.

Förre förmannen vid statens järnvägsbyggnader A. Lidman. I motion
11:225 yrkar herr Lövgren, »att riksdagen måtte bevilja förre arbetsförmannen
Anton Lidman i Svensbyn, Piteå landsförsamling av Norrbottens
län, en pension från och med den 1 januari 1933 till ett med hänsyn till
hans långa anställningstid skäligt belopp».

Av tillgängliga handlingar inhämtas,

att Lidman är född den 25 oktober 1866 och alltså 66 år gammal;

att han före år 1928 haft åtskilliga anställningar vid statliga arbeten,
företrädesvis såsom arbetare och arbetsförman vid statens järnvägsbyggnader; att

Lidman, efter framställning örn pension och sedan järnvägsstyrelsen
icke funnit styrkt att Lidman haft anställning i statens tjänst under
så lång tid, som erfordras för pension åt järnvägsbyggnadsarbetare, av
styrelsen år 1925 tillerkänts en gratifikation till belopp av 500 kronor
ävensom att Lidman därefter årligen erhållit gratifikationer med samma
belopp;

att Lidman åren 1926, 1927, 1928 och 1930 hos järnvägsstyrelsen gjort
förnyade framställningar örn pension, vilka framställningar av järnvägsstyrelsen
avslagits;

samt att järnvägsstyrelsens beslut den 12 maj 1930 i fråga örn pension
åt Lidman varit föremål för besvär hos kammarrätten, som enligt utslag
den 11 februari 1931 ej funnit skäl göra ändring i överklagade beslutet.

Över ifrågavarande motion har utskottet inhämtat utlåtande av statskontoret,
som hört järnvägsstyrelsen.

Järnvägsstyrelsen har anfört bland annat följande:

Den av Lidman uppgivna anställningstiden vid statens järnvägar och
statens järnvägsbyggnader anser styrelsen kunna i pensionshänseende
tillgodoräknas honom allenast i följande omfattning:

1892—1893 ..............	.............. Va år,	1917 ...................	..................... Va ...................... 1 Va ...................... 1 Va ...................... v»	år,
1900—1901	.............. 1 Va » ,	1919—1921	» ,
1902—1906	.............. 5 » ,	1922—1923
1907—1908 ..............	.............. 1 » »	1924
1909—1910 .............. 1912—1915 ..............	.............. 1 Va » . .............. 1 » ,	1926—1927	...................... Va Summa 15	» . år.

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

Utskottet.

Beträffande grunderna för angivna beräkning får styrelsen hänvisa
till sitt utlåtande i anledning av de besvär, Lidman anfört hos kammarrätten
över styrelsens beslut den 12 maj 1930, varigenom en av Lidman
gjord framställning örn pension lämnats utan bifall. De skäl, som i berörda
utlåtande i övrigt anförts mot beviljande av pension åt Lidman,
äga enligt styrelsens uppfattning alltjämt tillämpning.

På grund av vad sålunda anförts anser sig styrelsen förhindrad tillstyrka
den ifrågavarande motionen.

Statskontoret har framhållit, att det årliga gratifikationsbelopp å 500
kronor, som Lidman syntes kunna påräkna att i fortsättningen erhålla,
kunde anses utgöra skäligt understöd i förhållande till den styrkta anställningstiden.

Enligt utskottets mening har i förevarande ärende icke förebragts utredning
örn tjänstgöring i den omfattning, att densamma bör föranleda
beslut örn pension. På grund härav avstyrker utskottet åtgärd i anledning
av motionen och hemställer,

att förevarande motion II: 225 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

VI. Finansdepartementet.

65: o.

Städerskan hos kammarkollegiet Helena Maria Carlqvist, född Johnsdotter.
I en den 17 mars 1933 dagtecknad proposition nr 237, vilken beträffande
finansdepartementet innefattar förslag i två med nr 21
och 22 betecknade punkter, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för
samma dag, i punkten 21 föreslagit riksdagen medgiva, att städerskan
hos kammarkollegiet Helena Maria Carlqvist, född Johnsdotter, må från
och med månaden näst efter den, varunder hon lämnar sin anställning
hos kollegiet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 600 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Carlqvist är född den 2 juli 1859;

att hon sedan den 1 april 1910 med biträde av en sonhustru samt, efter
den 1 juli 1929, jämväl av ytterligare en kvinnlig arbetskraft utfört
städningen och rengöringen inom kammarkollegiets ämbetslokaler;

att hon varit sysselsatt med detta arbete omkring 5 timmar örn dagen;

att hon för städningsarbetets utförande under de senaste åren uppburit
sammanlagt 370 kronor i månaden, av vilket belopp hon utgivit
215 kronor till sina biträden, i anledning varav hennes egen andel utgjort
155 kronor, motsvarande 1,860 kronor för år räknat;

Bankoutskottets utlåtande Nr 34. 65

att hon vid sidan av anställningen hos kollegiet icke haft annan avlönad
sysselsättning;

samt att hon för sitt uppehälle är helt beroende av sin arbetsförtjänst.

Utskottet, som icke velat motsätta sig bifall till Kungl. Majlis förslag,
hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

66 :o.

Arbetarna vid mynt- och justeringsverket August Viktor Salén, Gustaf
Alfred Andersson och Per Walfrid Andersson. I punkten 22 av förevarande
proposition nr 237 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva,
att arbetarna vid mynt- och justeringsverket August Viktor Salén,
Gustaf Alfred Andersson och Per Walfrid Andersson må från och med
månaden näst efter den, varunder de lämna sin anställning, under sin
återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära årliga pensioner,
Salén till belopp av 1,200 kronor och vardera av Gustaf Alfred Andersson
och Per Walfrid Andersson till belopp av 996 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,
beträffande Salén:

att han är född den 16 november 1862;

att han sedan den 21 december 1889 eller således mer än 43 år varit
anställd vid mynt- och justeringverket;

samt att han varit placerad å verkets medaljverkstad, där han tjänstgjort
såsom ersättare för förmannen och tidvis vikarierat för denne;
beträffande Gustaf Alfred Andersson,
att han är född den 15 december 1863;

att han sedan den 2 mars 1908 eller således under 25 år varit anställd
vid mynt- och justeringsverket;

samt att han haft sitt arbete förlagt till verkets präglingsverkstad. där
han tjänstgjort såsom ersättare för förmannen; och
beträffande Per Walfrid Andersson,
att han är född den 11 februari 1865;

att han varit anställd i mynt- och justeringsverkets tjänst sedan den
1 juli 1908 och således den 1 juli 1933, då han beräknas komma att lämna
sin anställning, kan åberopa en anställningstid i statens tjänst av
25 år;

samt att hans arbete vid verket under de senare åren bestått i uppräkning
och granskning av de färdiga mynten.

Av utredningen framgår vidare, att förenämnda arbetare för närvarande
åtnjuta en avlöning av 4,080 kronor för år.

Bihang till riksdagens protokoll 1933. S sami. Nr 34.

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

Utskottet.

Mynt- och justermgsverket har gjort framställning om pension åt ifrågavarande
tre arbetare och därvid — med framhållande att dessa hörde
till mynt- och justeringsverkets äldsta och mest hetrodda arbetare och
samtliga hade varit placerade på ansvarsfulla poster — förklarat, att
verket för sin del funne det önskvärt, att myntverkets arbetare, på grund
av de stora personliga kvalifikationer, som måste ställas på desamma,
borde betraktas såsom stående i en viss särställning och i detta avseende
närmast jämföras med sedeltryckeriets arbetare, ehuru de i lönehänseende
intoge en avsevärt ogynnsammare ställning. Verket har föreslagit,
att pensionerna måtte bestämmas till samma belopp, som skulle hava
tillkommit ifrågavarande anställningshavare, därest de varit ordinarie
tjänstemän i 7:e lönegraden, eller för Salén till 1,824 kronor samt för envar
av Gustaf Alfred Andersson och Per Walfrid Andersson till 1,308
kronor.

Statskontoret har med hänsyn till riksdagens beslut i tidigare fall hemställt,
att pensionerna måtte bestämmas för Salén till 1,080 kronor och
för envar av Gustaf Alfred Andersson och Per Walfrid Andersson till
900 kronor.

Departementschefen, som ansett den av mynt- och justeringsverket
föreslagna beräkningsgrunden icke kunna godtagas, har med hänsyn till
vad i ärendet blivit upplyst angående arten av ifrågavarande anställningshavares
arbete förordat, att pensionsbeloppen måtte bestämmas
till något högre belopp än statskontoret föreslagit, nämligen för Salén
till 1,200 kronor och för envar av Gustaf Alfred Andersson och Per Walfrid
Andersson till 996 kronor.

I motion 1:303 har herr Lindley, med åberopande av mynt- och justeringsverkets
förslag, yrkat att riksdagen måtte besluta »att tilldela nedan
angivna personer årliga pensioner att utgå från allmänna indragningsstaten,
med för August Viktor Salén 1,824 kronor och till Gustaf Alfred
Andersson samt Per Walfrid Andersson vardera 1,308 kronor».

Utskottet tillstyrker, att pension beviljas här avsedda anställningshavare.

Vad pensionsförmånernas storlek beträffar, hava arbetare vid myntverket
hittills i de tämligen fåtaliga fall, där pensionering förekommit,
plägat i pensionshänseende jämställas med yrkesutbildad arbetarpersonal i
allmänhet i statens tjänst, t, ex. arbetare vid försvarets centrala fabriker,
vid truppförbandens intendenturverkstäder o. s. v., en praxis som
senast bekräftats vid 1928 års riksdag. Kungl. Majtts förslag går ut på
en viss höjning av de pensionsbelopp, som med tillämpning av denna
praxis skulle kunna ifrågakomma. I motionen har föreslagits en ytterligare,
avsevärd pensionsförhöjning.

Motionärens förslag — vilket innebär, att arbetarna i fråga skulle, på

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

sätt mynt- och justeringsverket hemställt, erhålla pension såsom örn de
varit ordinarie tjänstemän i 7:e lönegraden enligt allmänna civilförvaltningens
lönesystem — kan utskottet icke biträda. Med hänsyn till de
speciella kvalifikationer, vilka på grund av myntverkets uppgift måste
krävas av verkets arbetare, har det däremot synts utskottet, som örn särskilda
skäl skulle kunna åberopas för en förmånligare ställning i pensionshänseende
för dessa anställningshavare än för arbetare i allmänhet
i statens tjänst. Dessa skäl hava ock synts utskottet vara av den art, att
man utan risk för konsekvenser av icke önskvärd beskaffenhet torde
kunna vidtaga något större höjning av pensionsbeloppen än vad Kungl.
Maj:t ifrågasatt. I anslutning till vad nu anförts har utskottet ansett
sig höra ifrågasätta, att pensionerna bestämmas till 1,368 kronor för Salén
samt till 1,080 kronor för vardera av G. A. Andersson och P. W. Andersson.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning och omförmälda motion I: 303,
må medgiva, att arbetarna vid mynt- och justeringsverket
August Viktor Salén, Gustaf Alfred Andersson
och Per Walfrid Andersson må från och med månaden
näst efter den, varunder de lämna sin anställning,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära årliga pensioner, Salén till
belopp av 1,368 kronor och vardera av Gustaf Alfred
Andersson och Per Walfrid Andersson till belopp av
1,080 kronor. VII.

VII. Ecklesiastikdepartementet.

67 :o.

Expeditionschefen G. V. Tottie (tilläggspension). I en den 20 januari
1933 dagtecknad proposition nr 58, avseende ecklesiastikdepartementet,
har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att expeditionschefen i ecklesiastikdepartementet Gustaf
Vilhelm Tottie må från och med dagen näst efter den, då efter avsked från
kanslirådsbefattningen förordnandet för honom å expeditionschefsämbetet
upphör, under sin återstående livstid uppbära — utöver honom författningsenligt
tillkommande pension — en tilläggspension å allmänna indragningsstaten
till belopp av 600 kronor för år.

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

Tottie, som är född den 15 augusti 1866, antogs efter avlagd examen till
rättegångsverken till extra ordinarie notarie i Svea hovrätt den 16 september
1889 samt utnämndes den 30 maj 1893 till vice häradshövding. Den
2 maj 1896 antogs Tottie till amanuens i ecklesiastikdepartementet. Han
utnämndes därstädes den 14 december 1906 till kanslisekreterare, den 21
december 1917 till förste kanslisekreterare från och med den 1 januari
1918 samt den 1 augusti 1919 till kansliråd Irån och med den 1 januari
1920.

Den 7 december 1917 förordnades Tottie att från och med den 1 januari
1918 vara expeditionschef i ecklesiastikdepartementet, vilket förordnande
fortfarande gäller. Före sistnämnda dag hade Tottie alltsedan
den 25 januari 1914 med endast kortare avbrott uppehållit expeditionschefsbefattningen
i sagda departement.

Under hänvisning till av riksdagen tidigare i likartade fall meddelade
beslut får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.

68:o.

F. d. lektorn vid folkskoleseminariet i Uppsala Johan Axel Boman (till lägg

spension). I en den 20 januari 1933 dagtecknad proposition nr 62,
avseende ecklesiastikdepartementet, har Kungl. Majit, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, i punkten 1 föreslagit riksdagen medgiva, att f. d.
lektorn vid folkskoleseminariet i Uppsala Johan Axel Boman må, räknat
från och med den 1 januari 1932, under sin återstående livstid uppbära —
utöver honom författningsenligt tillkommande pension — en tilläggspension
å allmänna indragningsstaten till belopp av 280 kronor för år, med
rätt att å sammanlagda pensionsförmånen åtnjuta förhöjning enligt bestämmelserna
i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280).

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Boman, som är född den 25
juni 1860, tjänstgjort i prästerlig befattning eller såsom lärare under följande
tider, nämligen

1 juni—31 december 1894 ...............

1 januari 1895—27 augusti 1899 ...

28 augusti 1899—20 augusti 1900 ...
läsåret 1899/1900 ............................... 1

1 juni—31 augusti 1900...................

såsom pastorsadjunkt i Sundsvall,

» sjömanspastor i Bordeaux,

» pastorsadjunkt i Sundsvall,

» extra lärare vid Sundsvalls
högre allmänna läroverk,

» predikant vid kronohäktet i

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

20 januari—20 december 1901, åren]

1902 och 1903, 1 april 1904—31 såsom predikant vid straffängelset

mars 1905 och 1 januari 1918— j (länsfängelset) i Uppsala,

30 juni 1925 ....................................

vårterminen 1903 och 1 september

1903—30 juni 1925 ...................... » lärare vid folkskoleseminariet

i Uppsala nied undervisningsskyldighet
huvudsakligen
i kristendom (ordinarie
adjunkt 1 maj 1904—31
december 1918 och ordinarie
lektor från och med
den 1 januari 1919),

10 juli 1925—30 april 1926 ............ » vice komminister i Myssjö,

1 maj 1926—31 oktober 1928 ........ » ordinarie komminister i Mys sjö.

Genom beslut den 19 mars 1925 har statskontoret förklarat Boman
berättigad att från och med månaden näst efter den, vari avgång från
lektorsbefattningen efter den 25 juni 1925 uppnådda 65 levnadsår komme
att äga rum, åtnjuta avkortad pension till belopp av 3,630 kronor
för år, motsvarande 2%3 av det för honom gällande pensionsunderlaget,
4,600 kronor. Därvid har Boman utöver den tid, varunder han tjänstgjort
såsom lärare vid allmänt läroverk och folkskoleseminarium, såsom
tjänstår tillgodoräknats den tid, varunder han, utan att samtidigt innehava
sådan lärarbefattning, uppehållit tjänst såsom predikant vid kronohäktet
i Sundsvall och straffängelset (länsfängelset) i Uppsala. Därjämte
har av förbiseende i tjänstetiden inräknats även den tid av sju månader,
varunder Boman under år 1894 tjänstgjort såsom pastorsadjunkt i Sundsvall.
Efter frånräknande av sistnämnda tid utgör, såvitt handlingarna
giva vid handen, den tid, Boman författningsenligt ägt tillgodoräkna sig
för pension såsom lektor, 25 år 5 månader.

Kungl. Maj:ts föreliggande förslag innebär, att åt Boman skulle beviljas
tilläggspension grundad på tillgodoräknande av två tredjedelar av den
tid han före inträde i statstjänst fullgjort prästerlig tjänstgöring. Vid fastställande
av storleken av denna tilläggspension skulle rättelse vidtagas av
den oriktighet, som ägt rum vid bestämmande av den Boman författningsenligt
tillkommande pensionen och vilken bestått däri, att Bomans tjänstgöring
under 7 månader under år 1894 såsom pastorsadjunkt i Sundsvall
tillgodoräknats honom. I enlighet härmed skulle sammanlagda tjänstetiden
för Boman beräknas till 28 år och tilläggspensionen utgöra 280 kronor
(28/s3 X 4,600 — 3,630). I

I anslutning till vad riksdagen tidigare i liknande fall medgivit har
utskottet ansett sig böra tillstyrka, att Boman beredes tilläggspension i
anledning av den prästerliga tjänstgöring, som han fullgjort före inträdet

Utskottet.

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

i statstjänst. Beträffande tilläggspensionens storlek ock den tidpunkt,
från vilken densamma bör utgå, ansluter sig utskottet till Kungl. Maj:ts
förslag.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.

69 :o.

F. d. adjunkten vid högre latinläroverket å Norrmalm i Stockholm
Gustaf Livius Anton Stenbäck (tilläggspension). I punkten 2 av förevarande
proposition har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att f. d.
adjunkten vid högre latinläroverket å Norrmalm i Stockholm Gustaf Livius
Anton Stenbäck må, räknat från och med den 1 oktober 1932, under
sin återstående livstid uppbära — utöver honom författningsenligt tillkommande
pension — en tilläggspension å allmänna indragningsstaten
till belopp av 480 kronor för år, med rätt att å sammanlagda pensionsförmånen
åtnjuta förhöjning enligt bestämmelserna i kungörelsen den 18
juni 1925 (nr 280).

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Stenbäck är född den 14 november 1866;

att han från och med höstterminen 1907 till och med den 9 september
1932, då han erhållit avsked, eller således under 25 år tjänstgjort såsom
lärare vid allmänna läroverk, därav såsom ordinarie adjunkt vid högre
latinläroverket å Norrmalm i Stockholm från och med den 1 oktober 1911;

att han före inträdet i statstjänst under sammanlagt 6 år utan
åtnjutande av tjänstledighet bestritt full tjänstgöring vid statsunderstödda
enskilda läroanstalter, nämligen under vårterminen 1901 såsom
lärare vid Borlänge samskola, under läsåret 1901/1902 såsom föreståndare
för samma skola och under tiden från och med vårterminen 1903 till och
med vårterminen 1907 såsom lärare vid Beskowska skolan i Stockholm;

samt att han genom beslut av statskontoret den 25 augusti 1932 förklarats
berättigad till avkortad pension till årligt belopp av 3,040 kronor,
motsvarande efter föreskriven avrundning 25/a3 av det för honom gällande
pensionsunderlaget, 4,000 kronor.

Kungl. Maj:ts föreliggande förslag innebär, att åt Stenbäck skulle beviljas
tilläggspension av statsmedel, beräknad för två tredjedelar av den
till 6 läsår uppgående tjänstetid, under vilken han bestritt förenämnda
tjänstgöring vid statsunderstödda enskilda läroanstalter, eller 4 hela år.
Vid bifall härtill skulle Stenbäcks sammanlagda för statspension beräkneliga
tjänstetid uppgå till 29 år och hans årliga pension till 2%3 X 4,000
kronor eller 3,515 kronor 15 öre och med föreskriven avrundning av pen -

Bankoutskottets utlåtande Nr 34. 71

sionsbeloppet uppåt 3,520 kronor. Tilläggspensionen skulle alltså, då den
Stenbäck författningsenligt tillkommande pensionen uppginge till 3,040
kronor, utgöra 480 kronor.

Kungl. Marits förslag ansluter sig till vad riksdagen tidigare i liknande
fall beslutit och har icke givit utskottet anledning till erinran.

På grund härav hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits ifrågavarande
framställning.

70:o.

F. d. adjunkten vid samrealskolan i Gudmundrå Hjalmar Emanuel
Lundborg (tilläggspension). I punkten 3 av förevarande proposition har
Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att f. d. adjunkten vid samrealskolan
i Gudmundrå Hjalmar Emanuel Lundborg må, räknat från
och med den 1 augusti 1932, under sin återstående livstid uppbära — utöver
honom författningsenligt tillkommande pension — en tilläggspension
å allmänna indragningsstaten till belopp av 410 kronor för år, med rätt
att å sammanlagda pensionsförmånen åtnjuta förhöjning enligt bestämmelserna
i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280).

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Lundborg är född den 23 december 1866;

att han under läsåren 1898/1899 och 1899/1900 var anställd såsom e. o.
folkskollärare vid folkskolan för gossar inom Luleå stads församling;

att han under tiden den 1 september 1900—den 4 juli 1909 tjänstgjorde
såsom föreståndare för Mönsterås samskola, vilken skola erhöll statsunderstöd
från och med höstterminen 1903;

att han den 5 juli 1909 tillträdde befattning såsom rektor och ordinarie
lärare vid högre folkskolan i Gudmundrå, vilken befattning han innehade
intill dess skolan med ingången av år 1922 ombildades till kommunal
mellanskola, då han övergick till motsvarande befattning vid sistnämnda
skola;

att Lundborg, sedan beslut fattats örn nyssberörda skolas ombildning
till en statens samrealskola, utnämndes att från och med den 1 juli
1931 vara adjunkt vid samrealskolan, å vilken befattning han kvarstått
intill utgången av juli månad 1932;

att Lundborg, som jämlikt bestämmelserna i 2 § av 1907 års civila
pensionslag och mom. 12 i övergångsstadgandena till kap. IV i reglementet
för statens pensionsanstalt i pensionshänseende tillhört sistnämnda
pensionsanstalt även efter övergången till statstjänst, genom beslut av
pensionsanstalten den 19 maj 1932 förklarats berättigad att efter av -

Utskottet.

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

gången ur tjänst komma i åtnjutande av avkortad tjänstepension med
2,556 kronor 81 öre, motsvarande 2d/33 av hel pensions belopp, 3,375 kronor;

samt att statens pensionsanstalt vid fastställandet av pensionen tillgodoräknat
Lundborg den tid av sammanlagt 25 år, varunder han tjänstgjort
vid folkskolan för gossar inom Luleå stads församling samt vid
högre folkskolan, sedermera kommunala mellanskolan och nuvarande
samrealskolan i Gudmundrå, men däremot icke tillgodoräknat honom
tjänstgöringen vid Mönsterås samskola.

Kungl. Maj:ts föreliggande förslag innebär, att Lundborg skulle beredas
tilläggspension grundad på tillgodoräknande av två tredjedelar av den
del av hans tjänstetid vid Mönsterås samskola, under vilken sagda skola
åtnjutit statsunderstöd, eller läsåren 1903—1909, d. v. s. 2A X 6 år eller
4 ar. Vid bifall härtill skulle Lundborgs sammanlagda för pension beräkneliga
tjänstetid uppgå till 29 år och hans årliga pension till 29/33 X 3,375
kronor eller 2,965 kronor 91 öre. Tilläggspensionen skulle sålunda, då
Lundborgs författningsenliga pension uppginge till 2,556 kronor 81 öre.
utgöra 409 kronor 10 öre eller i avrundat belopp 410 kronor.

Utskottet biträder Kutigl. Maj:ts förslag och hemställer alltså,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av
riksdagen bifallas.

71:o.

F. d. första lärarinnan vid samrealskolan i Vadstena Augusta Maria
Lybeck (tilläggspension). I punkten 4 av förevarande proposition bär
Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva,

dels att f. d. första lärarinnan vid samrealskolan i Vadstena Augusta
Maria Lybeck må, räknat från och med den 1 september 1932, under sin
återstående livstid uppbära — utöver henne författningsenligt tillkommande
pension — en tilläggspension å allmänna indragningsstaten till
belopp av 70 kronor för år,

dels ock att fiensionsförhöjning enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr
280) och dyrtidstillägg för Augusta Maria Lybeck må beräknas å ett sammanlagt
belopp av 2,700 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Lybeck är född den 11 mars 1872;

att hon alltifrån höstterminen 1905 intill utgången av augusti 1932, då
hon avgått ur tjänst, eller således under 27 år tjänstgjort vid allmänna
läroverk;

att hon före inträdet i statstjänst under sammanlagt 8 år utan åtnjutande
av tjänstledighet bestritt full tjänstgöring vid statsunderstödd enskild
läroanstalt, nämligen såsom ämneslärarinna vid Sala elementar -

Bankoutskottets utlåtande Nr 34. 73

läroverk för flickor under läsåret 1894/1895 och under läsåren 1896/1897—
1902/1903;

att statskontoret genom beslut den 27 augusti 1932 tillerkänt Lybeek avkortad
pension till årligt belopp av 2,430 kronor, motsvarande 27/so av det
för benne gällande pensionsunderlaget, 2,700 kronor;

samt att Lybeck från pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges
högre skolor för kvinnlig ungdom åtnjuter en pension av 200 kronor
för år.

Kungl. Maj:ts föreliggande förslag innebär, att Lybeck skulle beredas
tilläggspension grundad på tillgodoräknande av två tredjedelar av den
till 8 läsår uppgående tid, under vilken bon tjänstgjort vid Sala elementarläroverk
för flickor, eller 5 bela år. Vid sådant tillgodoräknande skulle
hennes sammanlagda tjänstetid uppgå till mer än 30 år och bon komma
i åtnjutande av pension, motsvarande det för benne gällande pensionsunderlaget,
2,700 kronor. Tilläggspensionen skulle alltså, då den författningsenliga
pensionen uppginge till 2,430 kronor, utgöra 270 kronor. Detta
belopp skulle emellertid reduceras med den pension å 200 kronor, som Lybeck
åtnjuter från pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges högre
skolor för kvinnlig ungdom.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

72 :o.

F. d. folkskolinspektören Ola Thrulsson Huldén (tilläggspension). I
punkten 5 av förevarande proposition nr 62 bar Kungl. Majit slutligen
föreslagit riksdagen medgiva, att f. d. folkskolinspektören Ola Thrulsson
Huldén må, räknat från och med den 1 oktober 1932, under sin återstående
livstid uppbära — utöver honom författningsenligt tillkommande pension
— en tilläggspension å allmänna indragningsstaten till belopp av 1,370
kronor för år, med rätt att å sammanlagda pensionsförmånen åtnjuta förhöjning
enligt bestämmelserna i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280).

Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Huldén är född den 27 september 1867;

att han under åren 1915 och 1916 innehade förordnande såsom folkskolinspektör
i Skånes norra inspektionsområde samt den 10 november 1916
konstituerades och förordnades att från och med den 1 januari 1917 vara
folkskolinspektör i samma inspektionsområde;

att han vid avgång från folkskolinspektörsbefattningen den 27 september
1932 således innehaft statstjänst i 17 år 8 månader 27 dagar;
att han före inträdet i statstjänst under sammanlagt mer än 26 år tjänst -

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

gjorde såsom lärare vid folkskola, nämligen såsom vikarierande folkskollärare
i Simris församling under en månad år 1888 och i Örkeneds församling
höstterminen samma år, såsom e. o. folkskollärare vid Kristianstads
folkskolor år 1889 samt såsom ordinarie lärare vid sistnämnda skolor åren
1890—1914, varjämte han under åren 1911—1914 innehade förordnande såsom
kommunal folkskolinspektör i Kristianstad;

samt att statskontoret genom beslut den 21 juli 1932 förklarat Huldén
berättigad att åtnjuta avkortad pension till årligt belopp av 2,930 kronor,
motsvarande 17hr, av det för Huldén gällande pensionsunderlaget, 4,300
kronor.

Kungl. Maj:ts föreliggande förslag innebär, att Huldén skulle för erhållande
av pension såsom folkskolinspektör tillgodoräknas två tredjedelar
av tjänstgöringen såsom folkskollärare. Vid bifall härtill komme den för
pension beräkneliga tjänstetiden att för Huldén överstiga den för hel
pension erforderliga eller 25 tjänstår, och skulle Huldéns pensionsförmåner
följaktligen uppbringas till samma belopp som hel pension för folkskolinspektör.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

73 :o.

E. o. konservatorsbiträdet hos vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien
Ella Lovisa Öberg. I en den 27 januari 1933 dagtecknad proposition
nr 91, vilken beträffande ecklesiastikdepartementet innefattar förslag i sex
med nummer 14—19 betecknade punkter, har Kungl. Maj:t, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för sannina dag, i punkten 14 föreslagit riksdagen medgiva, att
e. o. konservatorsbiträdet hos vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien
Ella Lovisa Öberg må från och med dagen näst efter den, då hon
lämnar sin anställning hos akademien, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 756 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Öberg är född den 19 februari 1869;

att hon varit anställd hos vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien
från och med den 1 maj 1914, därvid hon tjänstgjort intill utgången av år
1917 såsom xylograf samt därefter såsom fotograf och e. o. konservatorbiträde
vid akademien och de under akademiens inseende ställda statssamlingarna,
statens historiska museum och antikvariskt-topografiska
arkivet;

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

att lion från och med den 1 juli 1925 varit placerad i 4 lönegraden i löneplanen
för icke-ordinarie befattningshavare vid allmänna civilförvaltningen
och för närvarande åtnjuter avlöning enligt 6 löneklassen i samma
lönegrad;

samt att hon under åren 1894—1914 innehaft anställning hos den xylograf,
som regelmässigt anlitats av akademien vid klichétillverkningar.

Utskottet får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

74 :o.

Gårdskarlen vid universitetshuset i Uppsala Gustaf Alfred Eriksson.
I punkten 15 av förevarande proposition har Kungl. Majit föreslagit riksdagen
medgiva, att gårdskarlen vid universitetshuset i Uppsala Gustaf
Alfred Eriksson må från och med månaden näst efter den, varunder han
lämnar sin anställning, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 804 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Eriksson är född den 17 november 1857 och sålunda 75 år gammal;

att han varit anställd i universitetets tjänst sedan den 1 oktober 1886
eller alltså över 46 år;

att Erikssons arbetsåligganden bestått i renhållningen — inberäknat snöskottning
och sändning — omkring universitetshuset, Gustavianum, f. d.
konsistoriebyggnaden och på senare tid även f. d. folkskoleseminariet, varjämte
Eriksson i mycket stor utsträckning anlitats för förekommande
smärre reparationsarbeten i samtliga universitetet tillhöriga fastigheter i
Uppsala;

att Eriksson icke haft annan anställning än vid universitetet;

samt att Erikssons avlöning utgått i form av timpenning, vilken från
och med oktober 1919 varit bestämd till 1 krona 10 öre, och för åren 1920—
1931 uppgått till i medeltal omkring 2,000 kronor för år.

Uppsala universitets drätselnämnd har för Eriksson föreslagit ett pensionsbelopp
av 1,000 kronor.

Statskontoret har funnit pensionsbeloppet icke böra överstiga 800 kronor.

Utskottet, som tillstyrker att pension beviljas Eriksson, har med hänsyn
till Erikssons långa anställningstid ansett pensionsbeloppet böra, i anslutning
till vad universitetets drätselnämnd hemställt, bestämmas till
996 kronor för år, vilket belopp överensstämmer med vad som hittills plä -

Utskottet.

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

gat tillerkännas arbetare med motsvarande tjänstetid i anställning, för
vilken yrkesutbildning ej kräves.

På grund bärav får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, må medgiva, att gårdskarlen vid
universitetshuset i Uppsala Gustaf Alfred Eriksson
må från oell med månaden näst efter den, varunder
han lämnar sin anställning, under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 996 kronor.

75 :o.

Vaktmästaren vid högre allmänna läroverket i Kalmar Johan Gottfrid
Andersson. Kungl. Majit har i punkten 16 av förevarande proposition
föreslagit riksdagen medgiva, att vaktmästaren vid högre allmänna läroverket
i Kalmar Johan Gottfrid Andersson må från och med månaden
näst efter den, varunder han avgår från sin befattning, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av
1,584 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Andersson är född den 16 mars 1867;

att han oavbrutet tjänstgjort såsom vaktmästare vid högre allmänna
läroverket i Kalmar sedan den 1 juli 1898;

att han anhållit örn entledigande från vaktmästarbefattningen från och
med den 1 juli 1933;

samt att hans löneförmåner sedan den 1 januari 1927 utgjort 2,100 kronor
för år jämte dyrtidstillägg enligt för statens befattningshavare vid
oreglerade verk gällande grunder ävensom fri bostad med lyse och vedbrand.

Av utredningen i ärendet inhämtas vidare, att Andersson under militärtjänstgöring
år 1887 ådragit sig en knäskada, vilken nedsatt hans
arbetsförmåga och vore bidragande orsak till att Andersson funne sig
böra avgå från vaktmästarbefattningen med utgången av innevarande
läsår.

Utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av
riksdagen bifallas.

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.
76 :o.

Maskinisten och eldaren vid högre allmänna läroverket i Örebro Knut
Metodius Berg. I punkten 17 av ifrågavarande proposition har Kungl.
Majit föreslagit riksdagen medgiva, att maskinisten och eldaren vid högre
allmänna läroverket i örebro Knut Metodius Berg må från och med månaden
näst efter den, varunder han avgår från sin befattning, under sin
återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 1,584 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Berg är född den 18 september 1863;

att han tjänstgjort såsom maskinist och eldare vid högre allmänna läroverket
i Örebro sedan den 1 oktober 1900;

samt att hans löneförmåner utgjort dels kontant lön å 1,985 kronor för år
jämte dyrtidstillägg enligt de för befattningshavare vid oreglerade verk
gällande grunderna och dels fri bostad örn två rum och kök med värme,
vilka naturaförmåner beräknats till ett årligt värde av 800 kronor.

Utskottet får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.

77 :o.

Förre vaktmästaren och eldaren vid samrealskolan i Örnsköldsvik Carl
Vilhelm Bäckman. Under punkten 18 föreslås, att förre vaktmästaren och
eldaren vid samrealskolan i Örnsköldsvik Carl Vilhelm Bäckman må från
och med månaden näst efter den, varunder han avgått från sin befattning,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension av 1,212 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Bäckman är född den 20 mars 1862;

att han under tiden den 15 augusti 1905—den 15 augusti 1932 eller således
under 27 år tjänstgjort såsom vaktmästare och eldare vid samrealskolan
(tidigare samskolan) i Örnsköldsvik;

samt att hans löneförmåner — bortsett från vissa tillfälliga inkomster
och rengöringsbidrag — under åren 1922—1931 utgjort kontant lön, i
medeltal uppgående till 1,740 kronor örn året förutom dyrtidstillägg,
ävensom naturaförmåner, bestående av fri bostad, lyse och värme.

Utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
av riksdagen bifallas.

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

78 :o.

Gårdskarlen och eldaren vid högre allmänna läroverket i Kalmar Per
Edvard Henriksson. Uti punkten 19 av förevarande proposition nr 91 har
Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att gårdskarlen och eldaren
vid högre allmänna läroverket i Kalmar Per Edvard Henriksson må från
och med månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning
vid läroverket, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 564 kronor.

Enligt utskottet tillhandakommet meddelande har Henriksson numera
avlidit. Till följd härav påkallar Kungl. Majits förevarande framställning
icke någon riksdagens åtgärd; vilket utskottet härmed får

anmäla.

79:o.

Föreståndarinnan för fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala Ida
Norrby. I en den 3 mars 1933 dagtecknad proposition nr 207, avseende
ecklesiastikdepartementet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen medgiva, att föreståndarinnan för fackskolan
för huslig ekonomi i Uppsala Ida Norrby må från och med månaden
näst efter den, då hon frånträder sin befattning vid skolan, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av
2,400 kronor.

Av handlingarna i ärendet framgår,

att Norrby är född den 27 februari 1869;

att hon alltsedan vårterminen 1895 varit och fortfarande är föreståndarinna
vid den sistnämnda år grundade fackskolan för huslig ekonomi
i Uppsala;

att hon i egenskap av föreståndarinna alltsedan år 1921 åtnjutit en avlöning
av 6,795 kronor jämte fri bostad och fri kost;

att hon av trycket utgivit åtskilliga skrifter i ämnen, berörande huslig
ekonomi;

samt att hon vid Uppsala universitets jubelfest år 1927 promoverats till
medicine hedersdoktor för sina förtjänster örn folkhälsan.

Vidare inhämtas, att Norrby sedan år 1894 varit delägare i pensionsinrättningen
för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom,
att såväl hon som fackskolan erlagt årliga avgifter till denna pensionsinrättning
intill år 1929, då Norrby uppnådde sextio års ålder — dessa
avgifter hava utgjort för Norrbys egen del 30 kronor årligen och för fackskolans
del 25 eller 30 kronor årligen — att pensionsinrättningen under
åren 1897—1929 för henne erhållit statsbidrag, under olika perioder utgående
med respektive 10, 30 eller 60 kronor örn året, ävensom att Norrby

Bankontskottets utlåtande Nr 34.

på grund av dessa pensionsavgifter och statsbidrag från och med den 1
juli 1929 uppbär en pension från pensionsinrättningen av 740 kronor om
året, utan rätt att därå åtnjuta någon tilläggsförmån.

Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala har sedan lång tid tillbaka
åtnjutit statsunderstöd för särskilda grenar av sin verksamhet. Från
och med år 1921 har för understödjande av skolan i dess helhet utgått ett
under åttonde huvudtiteln uppfört statsanslag, för budgetåret 1932/1933
upptaget till belopp av 80,000 kronor.

Styrelsen för sällskapet Uppsala enskilda läroverk, som jämväl är styrelse
för fackskolan för huslig ekonomi, har gjort framställning örn pension
av statsmedel åt Norrby till belopp av 5,000 kronor årligen. Styrelsen
har bland annat omnämnt, att fackskolans lärarinnor från och med år
1928 vunnit inträde i statens pensionsanstalt men att i skolstyrelsens
framställning örn pensionsrätt föreståndarinnan icke medtagits, emedan
skolans ekonomiska tillgångar icke medgivit de betydande retroaktiva
avgifter, vilka beräknades bliva nödvändiga för att hon på eljest vanliga
villkor skulle vinna inträde i anstalten.

I ärendet har skolöverstyrelsen avgivit infordrat utlåtande. Med framhållande
att Norrby icke utan betydande retroaktiva avgifter kunnat vinna
delaktighet i statens pensionsanstalt och att det pensionsbelopp av 740
kronor, som hon åtnjöte, icke kunde anses på långt när motsvara det arbete,
som hon nedlagt i fackskolans och därmed i det allmännas tjänst, har
överstyrelsen förklarat sig vilja tillstyrka, att pension av statsmedel bereddes
henne. Överstyrelsen ville härvid framhålla det för det allmänna,
särskilt hemmen, betydelsefulla arbete, som Norrby utfört i sin egenskap
av föreståndarinna för fackskolan.

Beträffande storleken av den pension, som borde beviljas, har överstyrelsen
yttrat bland annat följande:

Den befattning, med vilken ifrågavarande föreståndarinnebefattning
syntes vara närmast jämförlig med avseende på arbetets art och omfattning,
vore befattningen som biträdande föreståndarinna vid statens skolköksseminarium
och hushållsskola. Bestämmelser saknades ännu angående
storleken av pensionsunderlag för sistnämnda befattning, men överstyrelsen
hade föreslagit, att pensionsunderlaget måtte bestämmas till 3,080
kronor. Genom pensionsförhöjning I jämlikt kungörelsen nr 280/1925 skulle
sammanlagda pensionsförmånen vid hel pension uppbringas till 3,480
kronor.

överstyrelsen ville föreslå, att åt Ida Norrby måtte beviljas pension av
statsmedel till så högt belopp, att ifrågavarande pension tillsammans med
den pension av 740 kronor, som hon uppbure från pensionsinrättningen för
lärarinnor vid Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom, uppginge till
nyssnämnda belopp av 3,480 kronor.

Statskontoret har anfört bland annat följande:

När fråga väckts örn beredande av pension av statsmedel i fall, likartade
med det här förevarande, har alltid framhållits, att stor varsamhet
uppenbarligen bör iakttagas, när det gäller att åt personer, vilka icke haft
statsanställning, bereda pension såsom uttryck av erkännande för för -

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

tjänstfri verksamhet utom statens tjänst. Statskontoret kan icke bilda
sig något eget omdöme, huruvida det kan anses vara på sin plats att i detta
fall bereda personligt understöd på grund av förtjänstfull verksamhet.
Under sådana förhållanden måste statskontoret inskränka sig till yttrande
örn beloppet under förutsättning, att pension av statsmedel finnes böra
beredas.

Med erinran örn 1929 års riksdags beslut i ett par liknande pensionsfrågor,
nämligen beviljande av pension å 4,008 kronor åt konstnären Nils
Forsberg och å 5,004 kronor åt lantbruksskoleföreståndaren Per Rösm, får
statskontoret framhålla, att det förefaller, som örn i förevarande fall, där
det är upplyst att Ida Norrby äger åtnjuta en pension till belopp av 740
kronor, vilken delvis är grundad på av staten erlagda avgifter, pensionen
av statsmedel bör nedsättas med vad sålunda från annat båll åtnjutes.
Då det i förevarande framställning begärda pensionsbeloppet synes något
för högt, men statskontoret å andra sidan knappast kan finna det av
skolöverstyrelsen förordade beloppet fullt tillfredsställande, skulle statskontoret
vilja ifrågasätta, huruvida icke pensionen av statsmedel och pensionen
från förenämnda pensionsinrättning böra tillhopa utgöra 4,000
kronor avjämnat till närmast högre med tolv i fullt krontal delbara belopp,
eller alltså 4,008 kronor.

Föredragande departementschef en har för egen del yttrat följande:

»Jag delar statskontorets uppfattning örn angelägenheten av att varsamhet
iakttages, då det gäller att bereda pension såsom uttryck av erkännande
för verksamhet utom statens tjänst. Jag har även beträffande här föreliggande
fall byst tvekan, huruvida pension bör utverkas. Efter samråd
med chefen för ecklesiastikdepartementet bar jag dock kommit till den
uppfattningen, att det arbete, som Norrby utfört såsom föreståndarinna
för fackskolan för huslig ekonomi, varit av den betydelse, att det kan
anses motiverat, att staten bereder pensionsförmån i anledning av denna
verksamhet utan hinder av att den icke utövats i statens tjänst.

I fråga örn storleken av en statspension åt Norrby kan jag emellertid
icke ansluta mig till något av de förslag, som i ärendet framställts. Från
och med den 1 juli 1926 bar möjlighet stått öppen för Norrby att mot erläggande
av vederbörliga avgifter vinna delaktighet i statens pensionsanstalt.
Vid bedömandet av frågan örn pensionsbeloppets storlek torde det
då vara av intresse att undersöka, vilken pensionsförmån som skulle hava
tillkommit benne, därest hon vunnit sådan delaktighet. I detta avseende
får jag med stöd av beräkningar, som verkställts inom statens pensionsanstalt,
meddela följande. Därest Norrby under innevarande år bereddes
delaktighet i pensionsanstalten med ett pensionsunderlag av 3,480 kronor
— motsvarande det av skolöverstyrelsen ifrågasatta pensionsunderlaget,
ökat med därå belöpande pensionsförliöjning — samt härför erforderliga
engångsavgifter erlades, ehuru med den lindring i huvudmannens avgift,
som kan beredas jämlikt bestämmelserna i punkten 5 mom. a) och c) av
övergångsstadgandena till kap. IV i anstaltens reglemente, skulle pensionsbeloppet
uppgå till 2,664 kronor årligen. Örn Norrby jämlikt föreskrifterna
i § 9 mom. 2 andra stycket i reglementet befriades från den på benne
belöpande andelen i engångsavgiften och motsvarande minskning ägde
rum i pensionsrätten, skulle pensionsbeloppet utgöra 1,965 kronor. I båda
fallen finge av huvudmannen erläggas en engångsavgift av omkring
11,000 kronor. Vid beräkningarna, som äro approximativa, bar minskning
i pensionsförmånen skett med hänsyn till den Norrby tillkommande

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

pensionen från pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges högre
skolor för kvinnlig ungdom till den del denna pension grundar sig på
statsbidrag samt däremot svarande obligatoriska avgifter.

I betraktande av de pensionsbelopp, som under nu angivna förutsättningar
skulle kunna utgå från statens pensionsanstalt, har jag — oavsett
de i det föregående angivna skäl, vilka i detta fall tala för beviljande av
statspension — ansett det knappast höra ifrågakomma, att pensionsförmånen
skulle bestämmas till så högt belopp, som av statskontoret föreslagits.
Aven det av skolöverstyrelsen ifrågasatta beloppet synes vara väl högt.
För min del finner jag pensionen böra något understiga det förut angivna
beloppet å 2,664 kronor.»

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två i anledning
av propositionen avgivna motioner I:295 och II: 465, väckta den förstnämnda
av herr Hammarskjöld jämte tre av första kammarens övriga ledamöter
och den sistnämnda av herrar Linnér och Olsson i Golvvasta. I
nämnda motioner har hemställts, »att föreståndarinnan för fackskolan för
huslig ekonomi i Uppsala Ida Norrby må från och med månaden näst efter
den, då hon frånträder sin befattning vid skolan, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 3,268
kronor».

Motionärernas förslag överensstämmer beträffande pensionsbeloppet med
vad statskontoret ifrågasatt.

Såsom utskottet tidigare vid upprepade tillfällen framhållit, är det enligt
utskottets uppfattning angeläget, att stor varsamhet iaktiages, då det
gäller att åt personer, vilka ej haft statsanställning, bevilja pension såsom
uttryck av erkännande för förtjänstfull verksamhet. I överensstämmelse
med denna uppfattning har utskottet åren 1929 och 1930 avstyrkt motionsvis
framställda förslag örn pension åt förra skolföreståndarinnan Anna Sandström
i anledning av banbrytande verksamhet på skolväsendets område,
förslag vilka jämväl blivit av riksdagen avslagna. Utan att underskatta
värdet av Norrbys arbete såsom föreståndarinna för fackskolan för huslig
ekonomi kan utskottet för sin del icke finna tillräckliga skäl i detta
fall föreligga för beviljande av statspension. Utskottet vill i detta sammanhang
framhålla, att Norrby bort med den jämförelsevis höga avlöning,
lion såsom föreståndarinna uppburit, kunna vidtaga erforderliga åtgärder
för en tillfredsställande pensionering samt att fackskolan för
huslig ekonomi — som enligt uppgift i propositionen åtnjutit betydande
inkomst av en av Norrby utgiven kokbok — bort kunna verksamt bidraga
till en dylik pensionering.

På grund av det anförda avstyrker utskottet såväl Kungl. Majlis förslag
som de i ämnet väckta motionerna.

Utskottet hemställer alltså,

Bihang till riksdagens prof okoll 1933. 3 sami. Nr 3\. <>

Utskottet..

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

att riksdagen må avslå såväl Kungl. Marits förevarande
proposition som omförmälda motioner I: 295 och.
II: 465.

80: o.

Professorn vid Uppsala universitet Carl Otto Lagercrantz (tilläggspension).
I en den 17 mars 1933 dagtecknad proposition nr 235, vilken beträffande
ecklesiastikdepartementet innefattar förslag i fyra med nr 1—4
betecknade punkter, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma
dag, i punkten 1 föreslagit riksdagen medgiva, att professorn vid
Uppsala universitet Carl Otto Lagercrantz må från och med månaden
näst efter den, under vilken avgång från tjänsten äger rum, under sin
återstående livtid å allmänna indragningsstaten uppbära — utöver
honom författningsenligt tillkommande pension —■ en årlig tilläggspension
av 600 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Lagercrantz är född den 26 februari 1868;

att han förordnats till docent vid Uppsala universitet den 5 maj 189&
och kvarstått i sådan egenskap till den 2 oktober 1907;

att han den 12 mars 1907 förordnats till docent vid Göteborgs högskola
samt vid denna högskola dels förestått professuren i grekiska den 1 september
1907—den 25 april 1913, dels varit innehavare av nämnda professur
den 26 april 1913—den 3 april 1919;

att han från och med den 4 april 1919 varit professor i grekiska vid Uppsala
universitet;

att statskontoret förklarat honom berättigad att från och med månaden
näst efter avgång från tjänsten under återstående livstiden åtnjuta
avkortad pension till belopp av 6,900 kronor årligen, motsvarande 23Uö
av det för professor vid universitet gällande pensionsunderlaget, 7,500
kronor;

samt att vid detta beslut räknats honom tillgodo såsom tjänstår dels
den tid, varunder han innehaft anställning såsom docent vid Uppsala
universitet, dels ock den tid han innehaft professorstjänst vid universitetet,
medan däremot den tid av 11 år 6 månader, varunder han varit
anställd vid Göteborgs högskola, icke kunnat tillgodoräknas honom.

Kungl. Maj:ts förslag innebär, att Lagercrantz skulle för tilläggspension
äga tillgodoräkna sig den av honom fullgjorda tjänstgöringen vid
Göteborgs högskola, i den mån så erfordras för att hans sammanlagda
pensionsförmåner skola motsvara hel professorspension, 7,500 kronor.

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

81 :o.

F. d. adjunkten vid samrealskolan i Arboga Carl August Bergström

(tilläggspension). I punkten 2 av förevarande proposition föreslår Kungl.
Maj:t riksdagen medgiva, att f. d. adjunkten vid samrealskolan i Arboga
Carl August Bergström må, räknat från och med den 1 augusti
1932, under sin återstående livstid uppbära — utöver honom författningsenligt
tillkommande pension — tilläggspension å allmänna indragningsstaten
till belopp av 360 kronor för år. med rätt att å sammanlagda pensionsförmånen
åtnjuta förhöjning enligt bestämmelserna i kungörelsen
den 18 juni 1925 (nr 280).

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Bergström är född den 17 juli 1867;

att han sedan år 1900 under en tid av tillhopa omkring 28 år 9 månader
innehaft anställning såsom lärare vid allmänna läroverk och folkskoleseminarier,
därav såsom adjunkt vid Arboga samrealskola under tiden från
och med den 1 januari 1920 intill den 17 juli 1932, då han vid uppnådd pensionsålder
avgick ur tjänst;

att statskontoret förklarat Bergström berättigad till avkortad pension
med 3,400 kronor, motsvarande 28/s3 av det för honom gällande pensionsunderlaget,
4,000 kronor;

samt att Bergström under tiden 7 juni 1893—31 augusti 1902, efter frånräknande
av tid, varunder han samtidigt tjänstgjort vid statlig läroanstalt,
bestritt extra ordinarie prästerlig tjänstgöring under sammanlagt
3 år 11 månader 11 dagar.

Kungl. Maj:ts förslag innebär, att Bergström skulle komma i åtnjutande
av tilläggspension, grundad på tillgodoräknande av två tredjedelar
av förenämnda prästerliga tjänstgöring.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

82 :o.

Ämneslärarinna!! vid samrealskolan i Skellefteå Anna Maria Noring

(tilläggspension). I punkten 3 av förevarande proposition föreslår
Kungl. Maj :t riksdagen medgiva, att ämneslärarinnan vid samreal -

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

skolan i Skellefteå Anna Maria Noring må från ock med månaden
näst efter den, under vilken avgång från tjänsten äger rum, under sin
återstående livstid uppbära — utöver henne författningsenligt tillkommande
pension — tilläggspension å allmänna indragningsstaten till sådant
belopp, att sammanlagda pensionsförmånen kommer att uppgå till
2,700 kronor för år, med rätt att å sistnämnda belopp åtnjuta förhöjning
enligt bestämmelserna i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280).

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Anna Maria Noring är född den 10 augusti 1873 och således den 10
augusti 1933 uppnår föreskriven pensionsålder av 60 år;

att hon från och med den 30 augusti 1907 tjänstgjort vid samrealskolan
(tidigare samskolan) i Skellefteå, därav såsom ordinarie lärarinna från
och med höstterminen 1910;

att hon före inträdet i statstjänst under sammanlagt 11 Vi år bestritt
full tjänstgöring vid statsunderstödd enskild läroanstalt (Skellefteå elementarläroverk
för flickor);

samt att statskontoret förklarat Noring berättigad att från och med
månaden näst efter den, vari avgång ur tjänst efter uppnådd levnadsålder
av 60 år komme att äga rum, under återstående livstiden åtnjuta
avkortad pension med 2,250 kronor, motsvarande 23/3o av det för henne
gällande pensionsunderlaget, 2,700 kronor.

Kungl. Maj:ts förslag innebär, flit Noring skulle i pensionshänseende
få tillgodoräkna sin tjänstgöring vid Skellefteå elementarläroverk för
flickor, i den mån så erfordras för erhållande av hel pension.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

83 :o.

Musikläraren vid folkskoleseminariet i Göteborg Carl Olof Holmberg

(tilläggspension). I punkten 4 av förevarande proposition nr 235 hem
ställer Kungl. Majit, att riksdagen må medgiva, att musikläraren vid
folkskoleseminariet i Göteborg Carl Olof Holmberg må från och med
månaden näst efter den, under vilken avgång från tjänsten vid uppnådd
levnadsålder av 62 år äger rum, under sin återstående livstid uppbära
— utöver honom författningsenligt tillkommande pension — tilläggspension
å allmänna indragningsstaten till sådant belopp, att sammanlagda
pensionsförmånen kommer att uppgå till 3,380 kronor för år, med rätt
att å sistnämnda belopp åtnjuta förhöjning enligt bestämmelserna i
kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280).

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Holmberg är född den 11 juli 1871;

att han avlade folkskollärarexamen år 1892 och musiklärar-, organistoch
kyrkosångar examina år 1903;

att han under läsåren 1892/1893—1911/1912 eller sålunda under 20 läsår
bestred full tjänstgöring vid Göteborgs stads folkskolor, därav såsom ordinarie
lärare under tiden efter den 29 maj 1894;

att han sedan höstterminen 1912 tjänstgjort vid folkskoleseminariet i
Göteborg såsom ordinarie lärare i musik och sång med undervisning
under i medeltal omkring 30 lektionstimmar i veckan under de tio senaste
läsåren;

att han vid sidan av sin tjänstgöring vid förenämnda läroanstalter
tjänstgjort vid vissa enskilda läroanstalter såsom lärare i sång och talteknik
;

att han tjänstgjort såsom ledare för av skolöverstyrelsen och Sveriges allmänna
folkskollärarförening å skilda platser i Sverige under åren 1913—
1918 anordnade kurser för lärare i sång;

samt att pensionen för Holmberg, därest han vid avgång ur statstjänst
vid pensionsålderns inträde kunnat räkna 30 tjänstår, författningsenligt
skulle hava utgjort i avrundat tal, 3,380 kronor för år, med rätt för
Holmberg att därå åtnjuta pensionsförhöjning.

Kungl. Maj:ts förslag innebär, att Holmberg skulle, utöver den avkortade
pension, som kunde komma att tillerkännas honom vid avgång ur
tjänst efter uppnådd pensionsålder, komma i åtnjutande av tilläggspension,
grundad på tillgodoräknande av hans tjänstgöring såsom lärare före
inträdet i statstjänst, i den mån så erfordrades för erhållande av hel pension.

Utskottet, som med hänsyn till de i detta ärende föreliggande omständigheterna
ansett sig kunna tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag,
hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

84 :o.

Vedhuggaren Per Lindh. I en den 17 mars 1933 dagtecknad proposition
nr 237, vilken beträffande ecklesiastikdepartementet innefattar förslag
i åtta med nummer 23—30 betecknade punkter, har Kungl. Majit,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, i punkten 23 föreslagit riksdagen medgiva,
att förre vedhuggaren vid ecklesiastikdepartementet m. fl. statsinstitutioner
Per Lindh må, riiknat från och med den 1 januari 1933, under

Utskottet.

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

Utskottet.

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 1,020 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Lindh är född den 2 mars 1875;

att han från år 1890 intill våren 1932 utfört sågning, huggning och bärning
av ved åt olika statsdepartement, därvid han till en början arbetat
såsom biträde åt sin fader men sedermera självständigt handhaft arbetet;

att nyssnämnda arbete upphört i samband med departementens inflyttning
i nya kanslihuset;

att han i ersättning för sagda arbete under de sista fem åren uppburit
i medeltal omkring 3,675 kronor för år, därav för arbete åt ecklesiastikdepartementet
omkring 2,050 kronor, för arbete åt justitiedepartementet omkring
975 kronor och för arbete åt jordbruksdepartementet omkring 650
kronor;

att han därjämte utfört vedsågning m. m. åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
från år 1890 till år 1911, åt hydrografiska byrån åren 1908—1919
samt åt statens meteorologisk-hydrografiska anstalt från och med år 1920
till hösten 1926;

samt att hans arbetsförmåga på grund av lindrigare förlamning av
höger arm och ben (liemipares dexter) är nedsatt med omkring 30 procent.

Utskottet bär med hänsyn till föreliggande omständigheter icke velat
motsätta sig bifall till Kungl. Maj:ts förslag och hemställer alltså,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
vinna riksdagens bifall.

85 :o.

Extra räknebiträdet vid Lunds universitets astronomiska observatorium
Samuella Filippa Matilda Nilsson. I punkten 24 av förevarande proposition
har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att extra räknebiträdet
vid Lunds universitets astronomiska observatorium Samuella Filippa
Matilda Nilsson må från och med dagen näst efter den, då hon avgår
ur tjänst, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 876 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Nilsson är född den 20 augusti 1870;

att hon sedan den 1 augusti 1911 varit anställd såsom extra räknebiträde
vid Lunds universitets astronomiska observatorium med åliggande,
bland annat, att handhava observatoriets kassa och bokföring;

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

att hennes avlöningsförmåner i medeltal för år utgjort, under åren
1912—1917 omkring 590 kronor och under åren 1918—1931 omkring 1,900
kronor;

att jämlikt beslut av 1931 års riksdag vid observatoriet inrättats tre
ordinarie räknebiträdesbefattningar med placering i lönegraden B 4 i
löneplanen för ordinarie befattningshavare vid allmänna civilförvaltningen; samt

att Nilsson, enär hon vid tiden för tillsättandet av nyssnämnda
befattningar uppnått 60 års ålder, icke kunnat ifrågakomma till erhållande
av dylik befattning.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.

86 :o.

Förra portvakten vid tandläkarinstitutet Kristina Margareta Mårtensson,
född Krohner. Kungl. Maj:t har uti punkten 25 av förevarande proposition
föreslagit riksdagen medgiva, att förra portvakten vid tandläkarinstitutet
Kristina Margareta Mårtensson, född Krohner, må från och
med månaden näst efter den, varunder hon avgått ur tjänst, under sin
återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 540 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Mårtensson är född den 4 april 1868;

att hon från och med år 1905 intill utgången av juni 1932 varit anställd
■vid tandläkarinstitutet, dock med avbrott för en tid av omkring 3 år under
den första delen av anställningstiden;

att hon under tiden till september 1923 handhade städningen å institutets
protesavdelning;

att hon vid institutets inflyttning i nya lokaler i oktober 1923 erhöll befattningen
såsom portvakt därstädes, vilken befattning hon innehade till
den 1 juli 1932;

att hon vid sidan av portvaktssysslan förestod städningen av institutets
alla avdelningar intill den 1 mars 1929, då på grund av omläggning av arbetet
med städningen inom institutet hennes befattning med städningsbestyret
i huvudsak upphörde;

att hennes avlöning vid institutet utgjorde, för månad räknat, 40 kronor
från och med år 1905 till och med september 1916, 60 kronor från och med
oktober sistnämnda år till och med mars 1918, 75 kronor från och med
april till och med september 1918, 125 kronor från och med oktober 1918
till och med oktober 1922, 145 kronor från och med november 1922 till och
med februari 1929 samt 45 kronor från och med mars 1929;

88 Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

att lion därjämte från och med år 1909 åtnjöt fri bostad, bestående av
ett rum under den tid, institutet bedrev sin verksamhet i de gamla lokalerna,
och två rum och kök efter inflyttningen i de nya lokalerna;

att hon enligt för henne utfärdat läkarintyg icke längre besitter sådana
krafter, att hon bör åtaga sig tyngre arbete;

samt att hon lämnat portvaktssysslan vid institutet i samband därmed
att vid institutet anställts en ytterligare vaktmästare, vilken tillika tjänstgör
såsom portvakt och bebor den av Mårtensson förut disponerade lägenheten.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts föreliggande
framställning.

87 :o.

Eldaren vid högre lärarinneseminariet Oskar Viktor Benediktus Storck.

I punkten 26 av förevarande proposition föreslår Kungl. Majit riksdagen
medgiva, att eldaren vid högre lärarinneseminariet Oskar Viktor Benediktus
Storck må från och med månaden näst efter den, varunder han lämnar
sin anställning vid seminariet, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 660 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Storck är född den 9 augusti 1860;

att han varit anställd såsom eldare vid högre lärarinneseminariet i
Stockholm sedan den 1 januari 1895 eller alltså över 38 år;
att hans dagliga arbetstid uppgått till 4 å 5 timmar;
att hans löneförmåner såsom eldare under de senaste femton åren utgjort,
dyrtidstillägg oberäknat, 1,000 kronor för år, varav 750 kronor I
staten för seminariet upptagen avlöning och 250 kronor jämlikt särskilda
beslut av Kungl. Majit och riksdagen utgående tillfällig löneförbättringj
att han mot särskild ersättning, vilken under senare år uppgått till omkring
500 kronor för år, tillika vid seminariet varit behjälplig med utförande
av vissa snickeriarbeten och mindre reparationer;

samt att arbetet vid seminariet utgjort hans huvudsakliga sysselsättning.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits ifrågavarande
framställning.

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

8»

88 :o.

Förre vaktmästaren vid högre allmänna läroverket i Strängnäs Gustaf
Wilhelm Bergstrand. Kungl. Majit föreslår i punkten 27 av förevarande
proposition nr 237 riksdagen medgiva, att förre vaktmästaren vid högre
allmänna läroverket i Strängnäs Gustaf Wilhelm Bergstrand må från
och med månaden näst efter den, varunder han lämnat sin anställning
vid läroverket, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 984 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Bergstrand är född den 18 oktober 1862;

att han under tiden 1 november 1912—31 oktober 1932 eller sålunda
under 20 år tjänstgjort såsom vaktmästare vid högre allmänna läroverket
i Strängnäs;

att hans avlöningsförmåner utgjort — förutom fri hostad jämte vedbrand
och lyse — kontant lön, vilken till en början utgått med 780 kronor
men sedermera successivt höjts och under åren 1920—1931 utgjort i medeltal
3,170 kronor för år;

samt att Bergstrand sedan höstterminen 1923 tjänstgjort såsom timlärare
i slöjd vid läroverket.

Utskottet biträder Kungl. Majits förslag och hemställer förty,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
vinna riksdagens bifall.

89 :o.

Vaktmästaren vid folkskoleseminariet i Stockholm Karl Rickander»

Kungl. Majit föreslår i punkten 28 av samma proposition riksdagen medgiva,
att vaktmästaren vid folkskoleseminariet i Stockholm Karl Rickander
må från och med månaden näst efter den, varunder han lämnar sin
anställning, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,368 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Rickander är född den 9 juli 1866;

att han från och med den 1 juli 1908 oavbrutet tjänstgjort såsom vaktmästare
vid folkskoleseminariet i Stockholm;

att han beräknas komma att avgå från sin anställning vid seminariet
den 1 augusti 1933;

att han under senaste år uppburit kontant lön, oberäknat dyrtidstillägg
uppgående till 2,175 kronor, varav 300 kronor ålderstillägg och 300 kronor

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

tillfällig arvodesförhöjning, varjämte lian åtnjutit förmån av fri bostad
med vedbrand och lyse;

samt att från och med år 1918 å Rickander lön verkställts avdrag för
pensionsavgift med 50 kronor för år.

Med biträdande av vad Kungl. Majit föreslagit hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

90:o.

Trädgårdsbiträdet vid folkskoleseminariet i Falan August Bergman.

Under punkten 29 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att
trädgårdsbiträdet vid folkskoleseminariet i Falun August Bergman må
från och med månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
■en årlig pension av 900 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Bergman är född den 9 november 1871;

att han varit anställd såsom trädgårdsbiträde vid folkskoleseminariet i
Falun från och med den 1 maj 1916;

att han från och med den 1 april 1930 åtnjutit sjukledighet och enligt
läkarintyg är på grund av sjukdom (lungsjukdom) för framtiden oförmögen
att sköta sin befattning vid seminariet;

att han handhaft närmaste uppsikten över seminariets trädgård, därvid
han ådagalagt utmärkt nit ävensom största förtrogenhet med de olika
uppgifter, som hört samman med hans tjänst;

att han under olika tider under åren 1923—1929 tjänstgjort såsom vikarierande
lärare i trädgårdsskötsel vid seminariet;

att hans avlöning såsom trädgårdsbiträde under åren 1925—1929 utgjort
kontant lön, inräknat dyrtidstillägg, i medeltal uppgående till omkring
2,500 kronor för år, samt förmån av fri bostad jämte bränsle, lyse och
planteringsland;

samt att han i ersättning för tjänstgöringen såsom vikarierande lärare
i trädgårdsskötsel sedan år 1923 uppburit sammanlagt omkring 1,400
kronor.

Utskottet biträder vad Kungl. Majit i förevarande ärende föreslagit och
får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av
riksdagen bifallas.

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

91 :o.

Förra städerskan vid högre allmänna läroverket i Kalmar Jenny Karolina
Karlsson, född Pettersson. I punkten 30 av förevarande proposition
nr 237 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att förra
städerskan vid högre allmänna läroverket i Kalmar Jenny Karolina
Karlsson, född Pettersson, må, räknat från och med den 1 januari 1933,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension av 276 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Karlsson är född den 5 november 1863;

att hon varit anställd såsom städerska vid högre allmänna läroverket
i Kalmar från år 1898 intill utgången av juni månad 1931, då hon på
grund av ålderdomssvaghet nödgades lämna sin anställning;

att hennes dagliga arbetstid vid läroverket uppgick till 3 å 4 timmar; samt

att hennes avlöning under de senaste åren utgick med 420 kronor
för år, varå dyrtidstillägg icke utgått.

Med hänsyn till städerskan Karlssons jämförelsevis långa anställningstid
har utskottet ansett en mindre pension i detta fall vara motiverad,
oaktat hon icke i sin anställning haft en arbetstid av normal omfattning.

Utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
vinna riksdagens bifall.

92 :o.

Förre överläraren vid tekniska skolan i Stockholm Rudolf Samuel Enblom
och lärarinnan vid samma skola Agnes Hörlin, född Nilsson. I en

den 17 mars 1933 dagtecknad proposition nr 239, avseende ecklesiastikdepartementet,
har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen hilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att förre överläraren vid tekniska skolan i
Stockholm Rudolf Samuel Enblom och lärarinnan vid samma skola Agnes
Hörlin, född Nilsson, må. Enblom räknat från och med den 1 november
1932 och Hörlin från och med månaden näst efter den, varunder
hon lämnar anställningen vid nämnda skola, under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära årliga pensioner, Enblom till
belopp av 1,800 kronor och Hörlin till belopp av 1,056 kronor.

Utskottet«,

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

beträffande Enblom,

att han är född den 25 augusti 1861;

att han från år 1898 intill den 31 oktober 1932 tjänstgjort vid tekniska
skolan i Stockholm såsom Överlärare vid byggnadsyrkesskolan i konstruktionslära
med ritning, byggnadsritning med formlära samt kostnadsförslags
upprättande;

att han sedan år 1924 tillika varit förordnad såsom avdelningsföreståndare
vid nämnda avdelning av tekniska skolan;

att undervisningstiden för Enblom i medeltal omfattat 14 timmar i veckan;
att hans avlöningsförmåner vid tekniska skolan, dyrtidstillägg ej inberäknat,
från och med år 1924 utgjort sammanlagt 3,105 kronor för år;

samt att han vid sidan av sin anställning vid tekniska skolan i Stockholm
under en tid av 20 år tjänstgjort såsom speciallärare vid tekniska
högskolan, vilken anställning han lämnat med utgången av juni 1931 och
i vilken han under de senaste fem åren uppburit arvode med 1,200 kronor
för år; och
beträffande Hörlin,
att hon är född den 10 juli 1865;

att hon sedan år 1894 tjänstgjort vid tekniska skolan i Stockholm såsom
underlärarinna i frihandsteckning och konstindustriell fackteckning med
en sammanlagd tjänstgöringstid av i medeltal 20 undervisningstimmar i
veckan;

att hennes avlöningsförmåner, dyrtidstillägg ej inberäknat, från och med
år 1920 uppgått till 1,785 kronor för år;

att hon beräknas komma att avgå från tekniska skolan med utgången av
innevarande läsår;

samt att hon icke har annan sysselsättning än anställningen vid tekniska
skolan och icke heller åtnjuter pension på grund av tidigare innehavd befattning.

Styrelsen för tekniska skolan har hemställt örn pension åt Enblom
och Hörlin till belopp motsvarande 2/a av till dem senast utgående avlöning.

Skolöverstyrelsen och statskontoret hava tillstyrkt pensioner åt Enblom
och Hörlin med respektive 2,064 och 1,188 kronor för år.
Departementschefen har anfört bland annat:

»Såsom framgår av skolöverstyrelsens yttrande, har under en följd av
år pension av statsmedel plägat tilldelas befattningshavare vid tekniska
skolan i Stockholm, trots att dessa befattningshavare icke äro anställda
i statens tjänst. Det synes mig tveksamt, huruvida den praxis, som sålunda
utvecklat sig och som ej står i överensstämmelse med vad som
eljest tillämpas beträffande personal vid icke statliga undervisningsanstalter,
bör för framtiden fortgå. Frågan härom synes mig böra upptagas
till övervägande. Emellertid vill jag icke motsätta mig, att pension
nu utverkas åt här ifrågakomna. befattningshavare vid skolan.»

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

I motion I: 298 har herr Forssell föreslagit, »att riksdagen måtte besluta
sådan ändring av Kungl. Maj:ts proposition nr 239, att Enblom
förutom av Kungl. Majit föreslagen pension å 1,800 kronor tillerkännes
en tilläggspension å 576 kronor, eller sammanlagt en pension av 2,376
kronor per år».

I motionen har, med erinran örn Enbloms förenämnda anställning såsom
speciallärare vid tekniska högskolan, omnämnts, att lärarkollegiet
vid högskolan hos Kungl. Majit gjort framställning örn särskild pension
åt Enblom på grund av denna anställning. I anledning av denna
framställning hade statskontoret tillstyrkt pension med 576 kronor för
år. Framställningen hade icke föranlett någon Kungl. Maurts åtgärd.
Med hänsyn särskilt till svårigheten för tekniska högskolan att erhålla
högt kvalificerade speciallärare borde enligt motionärens mening särskild
pension i anledning av ifrågavarande anställning utgå med det av
statskontoret föreslagna beloppet.

I likhet med departementschefen finner utskottet tveksamt, huruvida
för framtiden pension av statsmedel bör beredas åt befattningshavare vid
tekniska skolan, som icke är någon statlig undervisningsanstalt. Det kan
ifrågasättas, huruvida icke i stället — såsom fallet varit med personal vid
åtskilliga andra statsunderstödda institutioner — befattningshavarna borde
erhålla delaktighet i statens pensionsanstalt. En sådan delaktighet borde
emellertid begränsas på sådant sätt, att pensionsrätt tillkomme allenast
personal med huvudsaklig sysselsättning vid skolan. Ett närmare övervägande
av hithörande frågor lärer kunna förväntas i anledning av vad
departementschefen i ämnet anfört.

Då sålunda ståndpunkt icke för närvarande kan tagas till frågan, hur
pensionering av personal vid tekniska skolan i Stockholm för framtiden
bör ordnas, har utskottet icke velat motsätta sig, att här ifrågavarande
två befattningshavare i anslutning till hittillsvarande praxis erhålla
pension av statsmedel. Mot vad Kungl. Maj:t i sådant hänseende föreslagit
har utskottet intet att erinra.

Motionärens förslag örn särskild pension åt Enblom i anledning av
hans anställning såsom speciallärare vid tekniska högskolan har utskottet
ansett sig icke kunna biträda, enär, såvitt av handlingarna framgår,
denna anställning haft karaktären av ren bisyssla.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition och med avslag å omförmälda
motion I: 298, må medgiva, att förre överläraren vid
tekniska skolan i Stockholm Rudolf Samuel Enblom och
lärarinnan vid samma skola Agnes Hörlin, född Nilsson,
må, Enblom räknat från och med den 1 noveni -

Utskottet.

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

ber 1932 och Hörlin från och med månaden näst efter
den, varunder hon lämnar anställningen vid nämnda
skola, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära årliga pensioner, Enblom
till belopp av 1,800 kronor och Hörlin till belopp av
1,056 kronor.

93:o.

F. d. lektorn Johannes Johansson (tilläggspension). I likalydande motioner
I: 30 och II: 58, väckta den förstnämnda av herrar Thelin och Nordborg
samt den sistnämnda av herr Wallerius jämte två av andra kammarens
övriga ledamöter, har hemställts, »att riksdagen måtte besluta tillerkänna
f. d. lektorn vid Göteborgs latinläroverk Joli. Johansson en tilläggspension
å allmänna indragningsstaten till sådant belopp, att sammanlagda
pensionsförmånerna utgöra 4,600 kronor, med rätt att å sammanlagda
pensionsbeloppet åtnjuta förhöjning enligt hestämmelserna i kungörelsen
den 18 juni 1925 samt att detta pensionsbelopp måtte av lektor Johansson
få åtnjutas från och med den 1 juli 1932».

Av tillgängliga handlingar inhämtas,

att Johansson är född den 14 maj 1867 och alltså 66 år gammal;

att han från och med vårterminen 1902 till och med den 30 juni 1932, då
han erhållit avsked, tjänstgjort såsom lärare vid allmänna läroverk och
folkskoleseminariet därav såsom ordinarie rektor vid folkskoleseminariet i
Falun 1 januari 1904—31 juli 1912, såsom tillförordnad rektor vid folkskoleseminariet
i Linköping 1 augusti 1912—30 juni 1915, såsom ordinarie rektor
vid sistnämnda seminarium 1 juli 1915—30 april 1924 och såsom ordinarie
lektor i kristendom vid högre latinläroverket i Göteborg från och
med den 1 maj 1924;

att han genom beslut av statskontoret tillerkänts avkortad pension till
belopp av 4,190 kronor, motsvarande efter föreskriven avrundning 3%3 av
det för lektor gällande högsta pensionsunderlaget eller 4,600 kronor.

Vidare inhämtas, att Johansson under år 1931 hos Kungl. Maj:t hemställt,
att honom måtte, oaktat han icke kunde räkna för hel pension föreskrivet
antal tjänstår, tillerkännas oavkortad lektorspension.

Till stöd för denna ansökning åberopade Johansson, dels att han före
inträdet i statstjänst haft anställning såsom notarie hos riksdagens andra
kammare vid riksdagarna 1888—1901 och såsom notarie hos 1888, 1893 och
1898 års kyrkomöten, dels ock att han under mer än 20 år såsom rektor vid
folkskoleseminarium erlagt sådan befattningshavare åliggande pensionsavgift
utan att i anledning därav vinna någon förhöjning av den honom
såsom lektor tillkommande, mot lägre pensionsavgifter svarande pensionsförmånen.

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

Skolöverstyrelsen tillstyrkte ansökningen under framhållande bland annat,
att överstyrelsen tidigare vid upprepade tillfällen föreslagit, att rektor
vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarium
eller tekniskt läroverk, vilken under viss minimitid — 12 år — innehaft
tjänst eller förordnande såsom rektor men sedermera återgått till ordinarie
ämneslärartjänst, efter sådan återgång måtte få behålla det högre pensionsunderlag,
som varit gällande för honom såsom rektor.

Jämväl statskontoret tillstyrkte åtgärd för beredande åt Johansson av
pensionsförmåner till belopp, motsvarande hel pension för lektor. Ämbetsverket
förklarade sig icke hava något att erinra mot, att sökandens tjänstgöring
hos riksdagen och kyrkomötet tillgodoräknades honom för tilläggspension
samt fann vidare den omständigheten, att sökanden under en följd
av år erlagt pensionsavgifter såsom rektor, utgöra ett särskilt skäl för bifall
till framställningen.

Genom beslut den 8 april 1932 fann Kungl. Maj:t den gjorda ansökningen
icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Vid den prövning, utskottet ägnat förevarande ärende, har utskottet icke
funnit tillräcklig anledning föreligga för beredande åt Johansson av tillläggspension.
Gentemot de skäl, som i ärendet anförts till stöd för ett beslut
örn sådan förmån, tillåter sig utskottet framhålla följande. När det
i fråga örn befattningshavare vid allmänna civilförvaltningen gällt tillgodoräknande
för statspension av föregående, för pension ej beräknelig
anställning, har riksdagen — i anslutning till grundsatser, som vunnit
uttryck i kommunikationsverkens pensionslag — plägat uppställa såsom
förutsättning för tillgodoräknandet, att den tjänstgöring, varom fråga är,
varit av direkt allmännyttig beskaffenhet och till särskilt gagn för befattningshavarens
arbete i statstjänst. Utskottet har ock för sin del vid ett
tidigare tillfälle framhållit angelägenheten av att vid prövning av ärenden
av ifrågavarande art hänsyn tages till frågan, huruvida tjänstgöringen
varit av beskaffenhet att särskilt kvalificera befattningshavaren för
hans efterföljande statstjänst. Det synes utskottet uppenbart, att Johanssons
tjänstgöring hos riksdagen och allmänt kyrkomöte icke kan anses
uppfylla sålunda angivna förutsättningar för tillgodoräknande i och för
en utökning av lektorspensionen. Vad vidare angår det förhållandet, att
Johansson under en följd av år erlagt pensionsavgifter såsom rektor utan
att därför erhålla förhöjning i pensionsförmånen, kan visserligen denna
omständighet sägas utgöra ett visst stöd för tillägg till pensionen. Ett på
nämnda omständighet grundat beslut örn tilläggspension skulle emellertid
komma i strid med den allmänna grundsats för statlig pensionering,
enligt vilken pensionen ställes i viss relation till lönen vid den tjänst,
från vilken avgång äger rum. Ett bifall till motionerna skulle vid sådant
förhållande kunna medföra konsekvenser av icke önskvärd beskaf

Utskottet,

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

fenhet ej blott beträffande lärarpersonal utan jämväl i fråga örn andra
områden av statsförvaltningen.

På här angivna skäl och under framhållande tillika, att ärendet nyligen
varit föremål för Kungl. Maj:ts prövning utan att föranleda framställning
till riksdagen, har utskottet ansett sig böra avstyrka bifall till motionerna.
Utskottet får sålunda hemställa,

att förevarande motioner I: 30 och II: 58 icke må till
någon riksdagens åtgärd föranleda.

94 :o.

F. d. ämneslärarinnan Kerstin Livia Augusta Fjetterström (tilläggspension).
I motion II: 29 föreslår fröken Wellin, »att riksdagen ville medgiva
att f. d. ämneslärarinnan och biträdande föreståndarinnan vid den
med högre lärarinneseminariet förenade normalskolan Kerstin Fjetterström
må från och med månaden näst efter den, varunder hon avgått från
sin tjänst, under sin återstående livstid uppbära en årlig tilläggspension
av 148 kronor med därtill hörande pensionsförhöjning av 20 kronor jämlikt
kungl, kungörelsen 280/1925».

Av tillgängliga handlingar framgår,

att Fjetterström är född den 6 juli 1871 och alltså 61 år gammal;

att hon från och med den 8 augusti 1923 till och med den 6 juli 1931,
då hon uppnått pensionsåldern, varit ordinarie ämneslärarinna och biträdande
föreståndarinna vid statens högre lärarinneseminarium och den
därmed förenade statens normalskola för flickor;

att hon dessförinnan tjänstgjort dels under en tid av 20 år såsom ämneslärarinna
vid högre flickskolor, därav 10V* år vid statsunderstödda
skolor, dels ock under 11 år såsom biträdande föreståndarinna vid enskilt
högre lärarinneseminarium;

att hon icke är lagligen berättigad till pension i anledning av sin statsanställning,
enär hon icke kan räkna minst 10 tjänstår i statens tjänst;

att hon emellertid såsom lärarinna vid enskilda läroanstalter varit delaktig
i lärarinnornas pensionsanstalt samt pensionsinrättningen för lärarinnor
vid Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom, i vilka anstalter
hon även efter inträdet i statstjänst fått kvarstå, därvid viss avgiftsbetalning
av statsmedel ägt rum enligt särskilt medgivande av Kungl. Maj:t;

att hon från nämnda pensionsanstalter uppbär pension och tilläggspension
med tillhopa 2,082 kronor för år, vartill kommer pensionsförhöjning
av statsmedel;

samt att, därest Fjetterström kvarstått i tjänst vid statsunderstödda enskilda
läroanstalter, hennes pension från nyssnämnda pensionsinrättningar
skulle utgått med tillhopa 2,230 kronor årligen.

Vidare inhämtas, att Fjetterström i december 1930 hos Kungl. Majit

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

gjorde framställning om att åtgärd måtte vidtagas för beredande åt
henne, såsom utfyllnad till de pensioner hon erhölle från förenämnda pensionsinrättningar,
av avkortad statspension i förhållande till hennes anställningstid
vid högre lärarinneseminariet. I utlåtanden häröver tillstyrkte
skolöverstyrelsen och statskontoret åtgärd för tillmötesgående i
viss mån av framställningen. Genom beslut den 16 december 1932 lämnade
emellertid Kungl. Maj:t ansökningen utan bifall.

Motionärens förslag går ut på, att Fjetterström skulle, utöver henne
från lärarinnornas pensionsanstalt samt pensionsinrättningen för lärarinnor
vid Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom tillkommande pensioner,
av statsmedel erhålla tilläggspension till sådant belopp, att sammanlagda
pensionsförmånerna komme att motsvara vad hon från nämnda
pensionsinrättningar skulle ägt uppbära, därest hon till pensionsåldern
kvarstått i tjänst vid statsunderstödd enskild läroanstalt. Med hänsyn
till föreliggande omständigheter har utskottet ansett sig böra biträda
detta förslag.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 29, må medgiva, att f. d. ämneslärarinnan vid högre
lärarinneseminariet och den därmed förenade statens
normalskola för flickor samt biträdande föreståndarinnan
vid normalskolan Kerstin Livia Augusta Fjetterström
må från och med månaden näst efter den, varunder
hon avgått ur tjänst, å allmänna indragningsstaten
uppbära — såsom tillägg till henne tillkomma nde
pensioner från lärarinnornas pensionsanstalt samt
pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges högre
skolor för kvinnlig ungdom — en årlig pension av 148
kronor, med rätt för Fjetterström att å sammanlagda
pensionsförmånen åtnjuta förhöjning enligt bestämmelserna
i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280). VIII.

VIII. Jordbruksdepartementet.

95 :o.

Förre domänintendenten friherre Johan Lars Wilhelm Stjernstedt I

en den 27 januari 1933 dagtecknad proposition nr 91, vilken beträffande
jordbruksdepartementet innefattar förslag i tre med nummer 20—22 betecknade
punkter, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
i punkten 20 föreslagit riksdagen medgiva, att förre domänintendenten
Bihang till riksdagens protokoll 1933. S sami. Nr 34. 7

Utskottet.

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

friherre Johan Lars Wilhelm Stjernstedt må, räknat från och med den
1 januari 1933, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,968 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att friherre Stjernstedt är född den 25 juli 1865;

att han från och med den 10 november 1916 till och med den 31 december
1932 eller således något mer än 16 år innehade förordnande såsom
domänintendent i Stockholms län, med vilken befattning enligt
Kungl. Maj:ts beslut från och med den 1 januari 1927 var förenad skyldighet
att utföra utarrenderings- och besiktningsförrättningar samt ombudsmannaskap
vid syner å kronans jordbruksdomäner i Uppsala län;

samt att arvodet för år å nämnda befattning utgjorde 2,000 kronor intill
utgången av år 1918, 3,600 kronor under åren 1919—1926 samt 4,500 kronor
från och med år 1927.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.

96: o.

Extra lantmätaren Otto Ivan Leander. I punkten 21 av förevarande
proposition föreslår Kungl. Majit riksdagen medgiva, att extra lantmätaren
Otto Ivan Leander må från och med månaden näst efter den, varunder
han frånträder sin anställning, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 2,400 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Leander är född den 15 januari 1881;

att han antogs till lantmäterielev den 7 juli 1900 och den 29 maj 1903
konstituerades till lantmäteriauskultant (från och med ingången av år
1921 extra lantmätare);

att han år 1905 deltagit i praktisk triangelmätningskurs och år 1914
avlagt kultur teknisk examen;

att han alltsedan den 2 juni 1903, då han första gången förordnades såsom
medhjälpare i tjänsten hos lantmätare, varit sysselsatt med utövande
av lantmäteriverksamhet, senast såsom tjänstemedhjälpare hos distriktslantmätaren
i Lindes distrikt;

i att han på grund av sjukdom tidvis varit urståndsatt att sköta sin tjänst
och, enligt vad läkarintyg utvisar, har väsentligt nedsatt arbetsförmåga
samt att någon förbättring för framtiden icke synes vara att förvänta,

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

varför han måste anses oförmögen till vidare tjänstgöring utom i synnerligen
begränsad omfattning;

samt att han kan räkna sig till godo en tjänstetid av omkring 29 år, av
vilken tid han under något mer än 2 år biträtt vid arbeten å länslantmäterikontor,
under omkring 4 3 A år varit vikarie för distriktslantmätare
beträffande vissa förrättningar samt under närmare 6 år varit självständigt
verksam såsom lantmätare.

Utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av
riksdagen bifallas.

97 :o.

Extra biträdet hos lantmäteristyrelsen Hilma Christina Gustava Daniels,
född Björkgren. Kungl. Maj:t bar i punkten 22 av förevarande proposition
nr 91 föreslagit riksdagen medgiva, att extra biträdet hos lantmäteristyrelsen
Hilma Christina Gustava Daniels, född Björkgren, må
från och med dagen näst efter den, då hon lämnar sin befattning, under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 900 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Daniels är född den 6 mars 1859 och alltså nära 74 år;

att hon är änka sedan år 1900;

att hon sedan den 10 februari 1908 oavbrutet tjänstgjort såsom extra
biträde hos lantmäteristyrelsen och därunder i huvudsak varit sysselsatt
med kartlagningsarheten inom styrelsens arkiv;

att hennes löneförmåner, efter att till en början hava utgjort omkring
600 kronor för år, under åren 1917 och 1918 utgått med 1,440 kronor för
år samt från och med år 1919 med 1,800 kronor för år, därav 360 kronor
tillfällig löneförbättring, varjämte Daniels sedan år 1925 åtnjutit en årlig
gratifikation å 200 kronor;

samt att Daniels åtnjutit dyrtidstillägg enligt de för statens befattningshavare
vid oreglerade verk gällande grunder, dock att hon å omförmälda
gratifikation uppburit allenast halvt dyrtidstillägg.

Utskottet får hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
vinna riksdagens bifall.

100

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

98 :o.

Föredraganden av tuberkulosärenden hos lantbruksstyrelsen, f. d. regementsveterinären
Lars Gustaf Laurentius Regnér (tilläggspension).
I en den 17 mars 1983 dagtecknad proposition nr 235, vilken beträffande
jordbruksdepartementet innefattar förslag i tre med nr 5—7 betecknade
punkter, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i
punkten 5 föreslagit riksdagen medgiva, att föredraganden av tuberkulosärenden
hos lantbruksstyrelsen, f. d. regementsveterinären Lars
Gustaf Laurentius Regnér må från och med dagen näst efter den, varunder
hans tjänstgöring hos lantbrukstyrelsen upphör, under sin återstående
livstid uppbära — utöver honom på grund av civilmilitär beställning
tillkommande pension — tilläggspension å allmänna indragningsstaten
till belopp av 2,172 kronor för år.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Regnér är född den 25 januari 1866;

att han år 1926 avgått från befattningen såsom regementsveterinär och
på grund av nämnda befattning åtnjuter en årlig pension å 4,512 kronor;

att han sedan den 1 oktober 1897 tjänstgjort såsom föredragande av tuberkulosärenden
hos lantbruksstyrelsen, därav från och med den 1 juli
1923 med en föreskriven daglig arbetstid å tjänsterummet av minst sju timmar; samt

att han i sistnämnda egenskap åtnjutit arvode, vilket under
tiden 1 oktober 1897—30 juni 1923 utgått med belopp, växlande mellan
4,000 kronor och 5,650 kronor för år, under tiden 1 juli 1923—
30 juni 1926, under vilken tid Regnér åtnjutit ledighet från befattningen
såsom regementsveterinär med avstående av hela avlöningen,
uppgått till 10,980 kronor för år, motsvarande avlöning enligt 29 :e lönegraden
31 :a löneklassen i löneplanen för ordinarie tjänstemän vid allmänna
civilförvaltningen, samt under tiden därefter utgått med ett med
hänsyn därtill, att Regnér dåmera tillträtt pension såsom regementsveterinär.
till 6.588 kronor för år reducerat belopp.

Kungl. Maj:ts förslag innebär, att Regnér på grund av sin tjänstgöring
hos lantbruksstyrelsen såsom föredragande av tuberkulosärenden
skulle komma i åtnjutande av tilläggspension till sådant belopp, att
sammanlagda pensionsförmånen komme att motsvara hel pension för
ordinarie tjänsteman i 29;e lönegraden eller 6,684 kronor.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

101

99:o.

Förre tillförordnade depåchefen vid Strömsholms hingstdepå, överstelöjtnanten
i armén Carl Johan Ulfsparre (tilläggspension). I punkten 6
av förevarande proposition föreslår Kungl. Majit riksdagen medgiva, att
förre tillförordnade depåchefen vid Strömsholms hingstdepå, överstelöjtnanten
i armén Carl Johan Ulfsparre må, räknat från och med den
1 juli 1932, under sin återstående livstid uppbära — utöver honom på
grund av militär beställning tillkommande pension — tilläggspension å
allmänna indragningsstaten till belopp av 900 kronor för år.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Ulfsparre är född den 22 december 1861;

att han den 26 maj 1880 inträdde i militärtjänst och den 25 september
1914 erhöll avsked ur aktiv tjänst med pension såsom ryttmästare;

att han uppehöll chefsbefattningen vid Björnö remontdepå under tiden
1 oktober 1914—31 mars 1922 och chefsbefattningen vid Utnäslöts remontdepå
under tiden 1 april 1922—30 september 1926;

att han på grund av förordnande av stuteriöverstyrelsen uppehöll befattningen
såsom depåchef vid Strömsholms hingstdepå under tiden 12
oktober 1926—31 januari 1927;

att han därefter jämlikt Kungl. Majits särskilda beslut på förordnande
uppehållit depåchefstjänsten vid nyssnämnda hingstdepå från och med
den 1 februari 1927 intill utgången av juni månad 1932 eller sålunda under
en tid av 5 år 5 månader;

samt att Ulfsparre såsom av Kungl. Majit tillförordnad chef för Strömsholms
hingstdepå åtnjöt arvode med 5,600 kronor för år, motsvarande det
i 5 § i gällande avlöningsreglemente för befattningshavare vid den allmänna
civilförvaltningen upptagna arvodet för ordinarie innehavare av
befattningen i fråga, 8,500 kronor, efter avdrag dels av 2/3 av den Ulfsparre
såsom ryttmästare tillkommande pensionen, 3,852 kronor, eller 2,568 kronor,
dels ock av beloppet av för ordinarie depåchef bestämd tjänstepensionsavgift,
330 kronor.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande
framställning.

100 io.

F. d. länsveterinären Emil Hilding Vejlens (tilläggspension). I punkten
7 av förevarande proposition nr 235 föreslår Kungl. Majit riksdagen
medgiva, att f. d. länsveterinären Emil Hilding Vejlens må, räknat från
och med den 1 januari 1933, under sin återstående livstid uppbära —■ ut -

102

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

över honom författningsenligt tillkommande pension — tilläggspension
å allmänna indragningsstaten till belopp av 1,068 kronor för år.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Vejlens är född den 3 februari 1867;

att han under tiden 15 juni 1892—14 juni 1895 var förordnad såsom amanuens
vid dåvarande veterinärinstitutets kemiska avdelning;

att han innehaft befattning såsom länsveterinär i Gotlands län under
tiden 1 maj 1916—31 maj 1922 och såsom länsveterinär i Skaraborgs län
under tiden därefter intill utgången av år 1932 och sålunda kan åberopa
en tjänstetid i statens tjänst av 19 hela år;

att han innehaft befattning såsom distriktsveterinär i olika distrikt under
tiden 5 november 1895—30 juli 1896, 19 oktober 1896—31 december 1899
samt 1 augusti 1900—30 april 1916 eller sålunda under tillhopa över 19 år;

samt att statskontoret genom beslut den 24 november 1932 och den 9 mars
1933 tillerkänt Vejlens avkortad pension, att utgå enligt bestämmelserna
i 1907 års civila pensionslag, till belopp av 3,408 kronor, motsvarande 19/25
av det för honom gällande pensionsunderlaget, 4,476 kronor.

Kungl. Maj:ts förslag innebär, att Vejlens skulle tillerkännas en tillläggspension,
grundad på tillgodoräknande av tjänstgöringen såsom
distriktsveterinär, i den mån så erfordras för erhållande av hel pension i
egenskap av länsveterinär.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majlis förevarande
framställning.

loirn.

Befälhavaren å fiskeriadministrationens fartyg Eystrasalt, sjökaptenen
Nils Olof Knutsson. I en den 17 mars 1933 dagtecknad proposition nr 237,
vilken beträffande jordbruksdepartementet innefattar förslag i två med
nummer 31 och 32 betecknade punkter, har Kungl. Majit, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, i punkten 31 föreslagit riksdagen medgiva, att befälhavaren
å fiskeriadministrationens fartyg Eystrasalt, sjökaptenen Nils Olof
Knutsson må, räknat från och med den 1 december 1932, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 996 kronor.

Av utredningen i ärendet inhämtas,

att Knutsson är född den 23 november 1871;

att han från och med den 15 april 1909 till och med den 30 november
1932 eller således över 23 år varit befälhavare å fartyget Eystrasalt;

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

103

att han på grund av försvagad hälsa icke kunnat kvarstå i sin befattning
efter utgången av november 1932;

att hans avlöningsförmåner från och med budgetåret 1927/1928 utgått
med ett årligt arvode av 2,160 kronor jämte dyrtidstillägg enligt för befattningshavare
vid nyreglerade verk gällande grunder ävensom dagtraktamente
med 5 kronor för dag under fartygets seglationstid, vilken
uppgått till 6 å 7 månader för år;

ävensom att det ålegat Knutsson i hans egenskap av befälhavare å berörda
fartyg att navigera och vårda fartyget med tillbehör och inventarier
och att svara för den rätta och ekonomiska skötsel av fartyget, att med
fartyget verkställa de arbeten, som av lantbruksstyrelsen ålagts honom,
samt att vårda den övriga kronans egendom (instrument, fiskredskap och
inventarier m. m.), som lämnats under hans tillsyn.

Med biträdande av vad Kungl. Majit föreslagit hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande
framställning.

102 :o.

Hovslagaren vid Strömsholms hingstdepå och vid Strömsholms ridskola
Olof Alexander Ahlström. Kungl. Majit föreslår i punkten 32 av samma
proposition riksdagen medgiva, att hovslagaren vid Strömsholms hingstdepå
och vid Strömsholms ridskola Olof Alexander Ahlström må från och
med månaden näst efter den, varunder hans anställning vid hingstdepån
och ridskolan upphör, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 720 kronor.

Av utredningen i ärendet inhämtas,
att Ahlström är född den 13 juli 1874;

att han under tiden 1 november 1897—31 oktober 1902 var anställd vid
Norrlands dragonregemente;

att han sedan den 1 september 1912 varit anställd såsom hovslagare
vid Strömsholms hingstdepå och under samma tid tjänstgjort såsom hovslagare
även vid Strömsholms ridskola;

att han vid hingstdepån och ridskolan haft att tillika utföra andra
förekommande smidesarbeten och reparationer;

att hans ersättning såväl vid hingstdepån som vid ridskolan varit bestämd
genom kontrakt, därvid ersättningen för skoning, som utgjort den
väsentligaste delen av hans arbete, utgått enligt fastställd taxa;

att han under åren 1922—1931 i medeltal för år i ersättning uppburit
från hingstdepån omkring 1,200 kronor och från ridskolan omkring 3,700
kronor, i vilka belopp ingått jämväl ersättning för kostnaden för vissa av

104

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

honom tillsläppta materialier ävensom för arbetslön m. m., vilken kostnad
uppgått till omkring 45 procent av ersättningsbeloppen;

att ban härutöver enligt staten för hingstdepån åtnjutit fri bostad med
planteringsland samt bränsle;

att ban varit berättigad att vid sidan av sin tjänst vid hingstdepån
och ridskolan under vissa villkor utföra arbeten åt enskilda personer
och att därvid begagna depåns skostall å tider, då stallet icke behövde
användas för depåns eller ridskolans räkning, men att bans arbete vid
hingstdepån och ridskolan tagit hans tid i anspråk i sådan omfattning,
att ban allenast i synnerligen ringa utsträckning baft tillfälle att bereda
sig inkomst genom dylika enskilda uppdrag;

samt att Ahlström enligt för honom utfärdat läkarintyg på grund av
sjukdom (ledgångsinflammation i vänster handled) är för framtiden
oförmögen att sköta sin befattning.

Utskottet, som icke baft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag,
hemställer,

att Kungl. Majits ifrågavarande framställning må
vinna riksdagens bifall.

103:o.

Förre länsskogvaktaren J. D. Branting. I en den 17 mars 1933 dagtecknad
proposition nr 240, avseende jordbruksdepartementet, har Kungl.
Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,
att förre länsskogvaktaren Joban Daniel Branting må, räknat från
och med den 1 januari 1933, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 900 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Branting är född den 23 september 1881;

att ban varit anställd såsom ordinarie skogvaktare bos Kalmar läns
södra skogsvårdsstyrelse från och med den 1 juli 1907 intill utgången av
år 1931, då han på egen begäran på grund av sjukdom frånträdde sin
befattning;

att ban lider av kronisk muskelreumatism och ischias, vilka sjukdomar
göra honom oförmögen för framtiden att sköta skogvaktartjänst;

att Branting, som jämlikt § 69 i det för statens pensionsanstalt gällande
reglementet varit delägare i pensionsanstalten, icke kunnat erhålla
genast börjande tjänstepension från anstalten, enär det icke ansetts
styrkt att — såsom av Branting och skogsvårdsstyrelsen gjorts
gällande — sjukdomen ådragits i tjänsten;
samt att han är medellös.

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

105

Med hänsyn till de i ärendet åberopade särskilda omständigheterna
har utskottet icke velat motsätta sig, att pension av statsmedel beredes
Branting, oaktat han icke varit i statens tjänst anställd.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.

104:o.

Förra städerskan vid lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp Karin

Larsson. I motion II: 13 har herr Paulsen hemställt, »att riksdagen ville
bevilja f. städerskan Karin Larsson i Lomma ett årligt underhåll av
500 kronor från och med den dag hon erhöll avsked från sin befattning».

Av tillgängliga handlingar framgår,

att Larsson är född den 27 augusti 1882 och alltså 50 år gammal;

att hon under tiden den 15 mars 1921—den 30 juni 1931 varit anställd
såsom städerska å Alnarps slott, vilken anställning hon nödgats lämna
på grund av sjukdom;

att hon dessförinnan under åren 1917—1921 haft arbete vid Alnarps
trädgårdar;

att anställningen såsom städerska krävt en daglig arbetstid av omkring
7 ‘A timmar;

att hennes kontanta avlöning, inräknat tillfällig löneförbättring och
dyrtidstillägg, utgjort under budgetåren 1925/1926—1930/1931 i medeltal
omkring 965 kronor för år, vartill kommit fri hostad och bränsle;

att hon enligt läkarhetyg kan på grund av nedsatta kroppskrafter anses
oförmögen att försörja sig genom arbete;

samt att hon icke äger andra tillgångar än ett sparkapital å omkring
4,000 kronor, varjämte hon uppbär pension jämlikt lagen örn allmän pensionsförsäkring
med 170 kronor 40 öre för år.

Över motionen har utskottet inhämtat utlåtande av statskontoret, som
hört styrelsen för lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp.

Institutets styrelse har anfört, att Larsson visserligen innehaft fast
anställning vid institutet endast under 10 år, men att styrelsen, i betraktande
av att hon dessförinnan under 4 år utfört arbete på daglön i
Alnarps trädgårdar, intet hade att erinra mot att hon komme i åtnjutande
av skäligt underhåll.

Statskontoret har, med hänsyn till att Larsson endast under 14 år haft
anställning i statens tjänst, funnit det vara tveksamt, huruvida något årligt
understöd borde beredas henne. I alla händelser borde enligt statskontorets
mening sådant understöd ej utgå med större belopp än 480 kronor.

Utskottet.

106

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

Utskottet.

Då Larssons tjänstetid understiger 15 år, kan givetvis tvekan föreligga
om skäligheten av att i detta fall bereda pension. Emellertid har hon på
grund av sjukdom nödgats redan före 50 års ålder lämna sin anställning,
vilken synbarligen givit henne full sysselsättning och i vilken hon, örn
icke sjukdomen mellankommit, kunnat intjäna ytterligare tjänstår. Vid
nu angivna förhållanden har utskottet ansett sig kunna tillstyrka, att en
årlig pension beredes henne. Mot statskontorets förslag i fråga örn pensionsbeloppet
har utskottet icke haft något att erinra.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 13, må medgiva, att förra städerskan vid lantbruksoch
mejeriinstitutet vid Alnarp Karin Larsson må,
räknat från och med den 1 januari 1933, under sin
återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 480 kronor.

IX. Handelsdepartementet.

105:o.

Maskinisten vid lotsverket Julins Nilsson. I en den 17 mars 1933 dagtecknad
proposition nr 237 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
hilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för
samma dag, i punkten 33, avseende handelsdepartementet, föreslagit riksdagen
medgiva, att maskinisten å lotsverkets tjänstefartyg Skanör Julius
Nilsson må, räknat från och med den 1 oktober 1932, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,800
kronor, varvid skall iakttagas den honom jämlikt Kungl. Maj:ts beslut
den 23 december 1932 ålagda återhetalningsskyldigheten.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Nilsson är född den 13 april 1871;

att han under tiden 16 juli 1898—16 november 1911 tjänstgjorde såsom
eldare å lotsverkets tjänstefartyg Skanör samt därefter och intill utgången
av september 1932 såsom maskinist å samma fartyg;

att hans anställning upphörde på grund av indragning från och med
den 1 oktober 1932 av den med nyssnämnda fartyg anordnade lotsupppassningen
i Öresund;

samt att Nilsson åtnjutit — förutom ersättning för fri kost ombord —
årligt arvode till belopp av 2,880 kronor.

Bankoutskottets utlåtande Nr 34. 107

Utskottet biträder vad Kungl. Majit i förevarande ärende föreslagit och
får alltså hemställa,

att Kungl. Majits förevarande framställning må av
riksdagen bifallas.

106:o.

Grovarbetaren (nattvakten) vid lotsverkets huvudförråd Anders Petter
Andersson. I motion 11:230 har herr Andersson i Stockholm hemställt,
bland annat, »att riksdagen måtte besluta

2)1 att bevilja grovarbetaren Anders Petter Andersson en årlig pension
av 600 kronor att jämte dyrtidstillägg utgå från och med månaden
näst efter den då han avgick ur tjänst, dock att från pensionen avräknas
det belopp Andersson uppburit i gratifikation».

Av tillgängliga handlingar inhämtas,

att Andersson är född den 12 december 1858;

att han varit anställd vid lotsverkets huvudförråd vid Rosenvik å
Kungl. Djurgården, Stockholm, såsom diversearbetare och nattvakt från
och med den 15 mars 1917 till och med den 14 juli 1932;

att han från och med år 1925 till anställningens upphörande åtnjöt en
avlöning av 3,000 kronor för år;

samt att, sedan lotsstyrelsen hos Kungl. Majit gjort framställning örn
pension åt Andersson, vilken framställning av statskontoret i avgivet
utlåtande avstyrkts, Kungl. Majit genom beslut den 9 december 1932
tillerkänt Andersson en gratifikation å 500 kronor.

Av utredningen i ärendet framgår, att Andersson, då han anställdes
i lotsverkets tjänst, redan uppnått en ålder av över 58 år samt att denna
anställning omfattat en tidrymd av allenast omkring 15 år. Vid dessa
förhållanden har utskottet funnit sig icke böra tillstyrka, att pension
skulle beredas honom.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion lii 230, i vad den avser
pension åt grovarbetaren (nattvakten) Anders Petter
Andersson, icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

Stockholm den 16 maj 1933.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Utskottet.

1 Beträffande moni. 1 av ifrågavarande motion, se punkten 55 av detta utlåtande.

108

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

Vid förestående ärendens slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Akerberg, Gustafsson i Stensholm, Lindley, Lindgren,
Ström i Lidköping, Johansson i Friggeråker och Stendahl; dock att herr Guslafsson i Stensholm
icke deltagit i behandlingen av punkterna 19—21 samt att i behandlingen av punkterna
16—18 ävensom 60—92 herr Forssell deltagit i stället för herr Stendahl;

från andra kammaren: herrar Leffler, Bäcklund, Laurén, Lovén, Paulsen, Johansson

i Sollefteå, Wikström och Hammarlund; dock att herr Svedman deltagit i behandlingen av
punkten 12 i stället för herr Laurén och i behandlingen av punkterna 92—106 i stället
för herr Leffler samt att i behandlingen av punkten 19 herr Andersson i Falkenberg deltagit
i stället för herr Paulsen.

Reservationer:

vid punkten 12 (ang. f. d. kaptenen N. U. G. Holmgren):

av herrar Stendahl, Bäcklund, Lovén, Paulsen och Johansson i Sollefteå,
vilka hemställt,

att förevarande motion 1:182 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda;

vid punkten 22 (ang. pension åt indelte furiren vid Skaraborgs regemente
K. M. Bäck):

av herrar Bäcklund och Laurén, vilka hemställt,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning;

vid punkten 23 (ang. pension åt f. d. indelte distinktionskorpralen J. E.
Josefsson Högberg):

av herrar Bäcklund och Laurén, vilka hemställt,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning;

vid punkten 37 (ang. pension åt vissa arbetare vid Carl Gustafs stads
gevärsfaktori):

av herrar Laurén och Lovén, vilka med hänsyn till de beträffande arbetaren
Alm förebragta omständigheterna ansett pensionen för honom

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

109

böx-a bestämmas till det i motionen II: 466 föreslagna beloppet 1,548 kronor
och i följd härav hemställt,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maurts förevarande
framställning och omförmälda motion II:
466, må medgiva, att följande arbetare vid Carl Gustafs
stads gevärsfaktori må från och med månaden
näst efter den, varunder avgång från anställningen
äger rum, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära årliga pensioner med följande
belopp, nämligen Carl Edvin Alm 1,548 kronor,
Johan Emil Eldin 1,200 kronor samt envar av Anton
Julius Ståhl, Johan Axel Hjulström, Nikolaus August
Blomqvist, Karl Erik Jonsson, Carl August
Eriksson och Gustaf Henning Andersson 1,152 kronor;

vid punkten 50 (ang. understöd åt musiksergeanten C. A. E. Cederblad):

av herrar Ström i Lidköping, Bäcklund, Laurén, Lovén, Paulsen och
Johansson i Sollefteå, vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort
hava följande lydelse:

»Med hänsyn till de konsekvenser, som möjligen skulle kunna föranledas
av ett beslut örn underhåll åt Cederblad från Vadstena krigsmanshuskassa,
finner sig utskottet icke böra tillstyrka åtgärd i överensstämmelse
med motionärens förslag. Då emellertid i förevarande fall särskilt ömmande
och, som det vill synas, tämligen säregna förhållanden föreligga,
har utskottet ansett sig böra ifrågasätta, huruvida ej åt Cederblad skäligen
borde beviljas ett understöd från allmänna indragningsstaten. Då
Cederblad kan räkna en tjänstetid av omkring 22 år, därav något över 18
år från 20 års ålder, lärer beviljandet av ett mindre årligt understödsbelopp
enligt utskottets mening näppeligen kunna medföra några mera
vittgående ekonomiska konsekvenser. Utskottet förordar, att understödsbeloppet
bestämmes till 420 kronor för år, att utgå från och med den 1
januari 1933.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion
11:218, må medgiva, att musiksergeanten i Livregementets
till häst reserv Carl Axel Erik Cederblad må
från och med den 1 januari 1933 under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära ett
årligt understöd av 420 kronor»;

110 Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

vid punkten 54 (ang. pension åt städerskan Ebba Sofia Lovisa Lundin):

av herr Bäcklund, som ansett pension i detta fall böra beviljas med av
statskontoret ifrågasatt belopp och alltså hemställt,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 229, må medgiva, att städerskan vid ridskolan,
Strömsholm, Ebba Sofia Lovisa Lundin må från och
med månaden näst efter den, varunder hennes anställning
upphör, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 384
kronor;

vid punkten 56 (ang. pension åt f. fästningsbyggnadsarbetaren B. H.

Ekfelt):

av herr Bäcklund, som hemställt,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 348, må medgiva, att förre fästningsbyggnadsarbetaren
Bror Henning Ekfelt må från och med den 1
januari 1933 under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 852
kronor;

vid punkten 57 (ang. pension åt f. d. rullföringsbiträdet O. Lundblad):
av herrar Laurén och Hammarlund, vilka hemställt,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 352, må medgiva, att f. d. rullföringsbiträdet, fanjunkaren
i Hallands regementes reserv Otto Lundblad
må från och med den 1 januari 1933 under sin
återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 732 kronor;

vid punkten 60 (ang. pension åt förre polismannen J. Andersson Stertman): av

herrar Akerberg, Bäcklund, Laurén och Paulsen, vilka ansett, att
utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

»Ehuru Stertmans direkta statsanställning varit jämförelsevis kort,
har utskottet, med hänsyn till föreliggande omständigheter i övrigt, funnit
billigt, att pension av statsmedel heredes honom. I fråga örn pensionens
storlek anser utskottet skäl föreligga för det högre pensionsbe -

Bankoutskottets utlåtande Nr 34. lil

lopp, 1,200 kronor, som tillstyrkts av statskontoret och föreslagits av
motionären.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj :ts förevarande
proposition och med bifall till omförmälda
motion II: 480, må medgiva, att förre polismannen
Jonas Andersson Stertman må, räknat från och med
den 1 januari 1933, under sin återstående livstid å
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 1,200 kronor»;

vid punkten 79 (ang. pension åt föreståndarinnan för huslig ekonomi i
Uppsala Ida Norrby):

av herrar Åkerberg, Gustafsson i Stensholm, Lindgren och Laurén,
vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse: »Utskottet

vidhåller visserligen sin tidigare uttalade mening örn angelägenheten
av att iakttaga varsamhet med beviljande av pension såsom uttryck
av erkännande för förtjänstfull verksamhet utom statens tjänst.
Med hänsyn till vad i propositionen anförts har utskottet emellertid i likhet
med föredragande departementschefen funnit omständigheterna i förevarande
fall vara sådana, att pensionsförmån av statsmedel kan anses
motiverad. Vad Kungl. Maj:t i fråga örn pensionens storlek föreslagit har
ej givit utskottet anledning till erinran. Motionärernas från Kungl. Maj:ts
förslag avvikande framställning kan utskottet icke biträda.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition och med avslag å omförmälda motioner
1:295 och 11:465, i vad de skilja sig från Kungl.
Maj:ts förslag, må medgiva, att föreståndarinnan för
fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala Ida Norrby må
från och med månaden näst efter den. då hon frånträder
sin befattning vid skolan, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 2,400 kronor»; samt

vid punkten 92 (ang. pension åt förre överläraren vid tekniska skolan
K. S. Enblom och lärarinnan vid samma skola Agnes Hörlin, född Nilsson): -

112

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

dels av herr Forssell, som med stöd av vad i motionen I: 298 anförts
funnit särskild pension böra tillerkännas Enblom i anledning av bans
anställning såsom speciallärare vid tekniska högskolan och som alltså
hemställt,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Majrts förevarande
proposition och omförmälda motion 1:298,
må medgiva, att förre överläraren vid tekniska skolan
i Stockholm Rudolf Samuel Enblom och lärarinnan
vid samma skola Agnes Hörlin, född Nilsson, må, Enblom
räknat från och med den 1 november 1932 och
Hörlin från och med månaden näst efter den, varunder
hon lämnar anställningen vid nämnda skola, under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära årliga pensioner, Enblom till belopp av 2,376
kronor och Hörlin till belopp av 1,056 kronor;

dels ock av herr Lovén, som anfört och hemställt följande:

»Med hänsyn till den ringa tjänstgöringsskyldighet, som enligt utredningen
ålegat ifrågavarande anställningshavare vid tekniska skolan, torde
deras anställningar närmast få betraktas såsom bisysslor. Vid sådant
förhållande synes pension åt dessa personer icke böra beviljas. En sådan
ståndpunkt skulle överensstämma med den principiella ställning, som
statsmakterna numera intaga i fråga örn pension för anställningar med
karaktär av bisyssla och som senast kommit till uttryck i innevarande
års riksdags beslut att i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (proposition
nr 138) upphäva hittillsvarande pensionsrätt för vissa lärare vid de högre
militärläroverken.

På grund av vad nu anförts hemställer jag,

att riksdagen må avslå såväl Kungl. Maj:ts förevarande
proposition som omförmälda motion 1:298.»

33U45. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1933.