Bankoutskottets utlåtande Nr 30 (Utlåtande 1930:Bu30 bu)

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Nr 30.

Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1930 kl. 8 e. m,

Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln,
innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet
hänvisade framställningar rörande elfte huvudtiteln.

A. Civila pensionsväsendet.

l:o.

I en till riksdagen avlåten, den 21 februari 1930 dagtecknad proposition
nr 139 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att förra lärarinnan vid Stockholms folkskolor Gurli
Clara Emelie Maria d’Aubigné må för erhållande av pension från statens
pensionsanstalt räkna sig tillgodo två tredjedelar av den tid, hon före sin
övergång till folkskolan tjänstgjort såsom ämneslärarinna dels med full
tjänstgöring vid Östermalms högre läroanstalt för flickor i Stockholm, dels
ock med sammanlagt full tjänstgöring vid Palmgrenska samskolan och
Åhlinska skolan därstädes.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att d’Aubigné, som är
född den 1 juli 1867, tjänstgjort som lärarinna dels med full tjänstgöring
vid Östermalms högre läroanstalt i Stockholm från och med läsåret 1888/
1889 till och med läsåret 1894/1895 samt med sammanlagt full tjänstgöring
vid Palmgrenska samskolan i Stockholm och Åhlinska skolan därstädes från
och med läsåret 1898/1899 till och med läsåret 1900/1901, dels ock därefter
vid Stockholms stads folkskolor från och med den 1 oktober 1901 till och
med den 31 december 1928, att hon erhållit avsked från sistnämnda befattning
från och med den 1 januari 1929, att statens pensionsanstalt genom
beslut den 10 november 1928 funnit henne berättigad att efter avgång från
sin befattning komma i åtnjutande av avkortad tjänstepension med 27/3:)
av hel pensions belopp, 1,875 kronor, utgörande 1,534 kronor 9 öre, samt
att Stockholms folkskoledirektion genom beslut den 30 november 1928 förBihang
till riksdagens protokoll 1930. S sami■ 21 höft. (Nr 30.)

Äng.

rätt för förra
folkskollärarinnan
Gurli
Clara Emélie
Maria

d''Aubigné till
viss tjärnfärsk
beräkning
för pension.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

XJtskottet.

Äng.

familjepension
till e. o.
ämnesläraren
T. V. Molérs
änka.

klarat henne berättigad att från och med den 1 januari 1929 från kommunen
uppbära tilläggspension med 1,147 kronor örn året.

Skolöverstyrelsen har i utlåtande över en av d’Aubigné gjord ansökning
örn rätt att för pension tillgodoräkna tjänstår vid Palmgrenska samskolan
och Åhlinska skolan anfört bland annat följande:

Ansökningen avser nu, att de sex år, som fattas för sökanden i de för
erhållande av hel pension erforderliga 33 tjänståren, måtte få ersättas med
motsvarande antal år, som sökanden före sin övergång till folkskolan intjänat
såsom lärarinna vid vissa privatläroverk. Härvid är att märka, att,
därest sökanden stått kvar vid något av dessa läroverk, hon enligt bestämmelserna
i kungörelsen den 23 december 1910 (nr 145) angående pensionering
av den kvinnliga lärarpersonalen vid enskilda läroanstalter kommit att
obligatoriskt tillhöra lärarinnornas pensionsanstalt. Enligt bestämmelser i
nu gällande reglemente för statens pensionsanstalt, § 22, äger folkskollärarinna
att såsom tjänstår för pension räkna sig till godo alla de tjänstår, hon
intjänat för pension i bland annat nämnda lärarinnors pensionsanstalt. Det
är sålunda endast den omständigheten, att sökanden före år 1910 övergått
till folkskolan, som gjort, att hon gått i mistning av de tjänstår vid berörda
privatläroverk, vilka tjänstår hon vid uppnådd pensionsålder skulle ägt att
räkna sig till godo, därest övergången skett efter nämnda år.

I ett med det nu förevarande likartat fall, nämligen beträffande förra
folkskollärarinnan Anna Fredrika Ljungberg, har Kungl. Majit i proposition
till 1929 års riksdag (nr 133) föreslagit riksdagen medgiva Ljungberg rätt
att för erhållande av pension från statens pensionsanstalt tillgodoräkna sig
viss del av den tid, hon före sin övergång till folkskolan tjänstgjort såsom
ämneslärarinna vid Palmgrenska samskolan i Stockholm. Såsom framgår
av riksdagens skrivelse den 28 maj 1929 (nr 215, sid. 2) biföll riksdagen
Kungl. Maj:ts nämnda förslag.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Med hänsyn till de särskilda omständigheter, som i ärendet åberopats, och
då 1929 års riksdag i ett liknande fall bifallit förslag av enahanda innebörd
som det nu föreliggande, har utskottet icke velat motsätta sig medgivande
för d’Aubigné att för pension tillgodoräkna sig tjänstgöring vid ifrågavarande
statsunderstödda enskilda läroanstalter i den omfattning, som av
Kungl. Majit föreslagits. Den förhöjning i pensionen, som därigenom ernås,
bör dock icke få åtnjutas förrän från och med ingången av år 1930.

Utskottet får hemställa,

att Kungl. Majits förevarande proposition må vinna
riksdagens bifall.

2:o.

I en till riksdagen avlåten, den 7 mars 1930 dagtecknad proposition nr
184 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att avlidne extra ordinarie ämnesläraren vid

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

samrealskolan i Motala Tjelvar Vilhelm Molérs änka, Maria Amalia
Molér må, mot erläggande till statens pensionsanstalt av den pensionsavgift,
Molér varit skyldig att till anstalten inbetala, därest han intill sin
död kvarstått såsom delägare i anstalten, från anstalten erhålla den familjepension,
hon skulle varit berättigad uppbära, därest mannen vid
sitt frånfälle varit delägare i anstalten.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att mannen Molér, som avled den
18 november 1928, för höstterminen 1928 varit förordnad såsom extra lärare
vid samrealskolan i Motala. Dessförinnan hade han från och med
den 1 januari 1922 till och med den 30 juni 1928, således intill 41/a månader
före sin död, varit extra ordinarie lärare vid kommunala mellanskolan
därstädes. I egenskap av lärare vid sistnämnda skola tillhörde
han statens pensionsanstalt men utträdde författningsenligt därifrån vid
sin överflyttning till samrealskolan. Änkan Molér uppbär på grund av
de avgifter för familjepension, som mannen Molér under sitt förordnande
vid samrealskolan erlagt, en försäkringstekniskt beräknad pension
av 136 kronor 50 öre om året. Därest hennes make vid sitt frånfälle
fortfarande tillhört statens pensionsanstalt, skulle hon hava för sig och
sina barn erhållit en årlig pension, även den försäkringstekniskt beräknad,
av 862 kronor 50 öre. Änkan Molér är född den 21 juli 1881 och
har således uppnått en ålder av 48 år. Hon har två barn, en dotter, född
den 9 juli 1910, och en son, född den 15 juli 1919. Bouppteckningen
efter mannen visar en behållning av 1,999 kronor 64 öre.

Skolöverstyrelsen har i avgivet utlåtande anfört bland annat följande:

Molér hade under tiden från och med den 1 januari 1922 till och med
den 30 juni 1928 i egenskap av extra ordinarie lärare vid kommunala
mellanskolan i Motala tillhört statens pensionsanstalt och således till sagda
anstalt erlagt avgifter för såväl tjänstepension som familjepension. Då sedan
på grund av 1927 års riksdags beslut angående omorganisation av det
högre skolväsendet nämnda kommunala mellanskola år 1928 började att
förstatligas, indrogs från och med höstterminen 1928 Molérs extra ordinarie
lärarbefattning vid kommunala mellanskolan och Molér överflyttades
till en vid samrealskolan inrättad extra lärarbefattning. Genom
denna överflyttning förlorade han rätten att tillhöra statens pensionsanstalt
men erhöll ej i stället annan pensionsrätt. Han ägde således ej längre
möjlighet att sörja för de sina genom att erlägga avgift för familjepensionering.
Några övergångsbestämmelser, vilka avse att lindra en sådan
genom skolomorganisationen uppkommen förlust för den enskilde lärarens
familj som den i nu förevarande fall uppkomna, finnas icke; och ett
sådant fall som det nu föreliggande får väl anses höra till undantagen,
örn det ock icke är uteslutet, att ytterligare ett eller annat sådant fall
kan komma att inträffa under tiden för genomförandet av don beslutade
omorganisationen av vissa kommunala mellanskolor till statsläroverk.
överstyrelsen vill i detta sammanhang erinra därom, att 1927, 1928 och
1929 års riksdagar fattat åtskilliga beslut, som haft till syfte att lindra
de för vissa lärare i anställnings-, löne- eller pensionshänseende ofördelaktiga
verkningarna av den pågående omorganisationen av det högre

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Utskottet.

skolväsendet. Billigheten torde då kräva, att även i nu förevarande fall
ersättning lämnas för den förlust, som förorsakats änkan Molér genom samma
omorganisation. Överstyrelsen finner det lämpligaste sättet att lämna
sådan ersättning vara, att änkan må erhålla den familjepension från
statens pensionsanstalt, som hon skulle hava erhållit, därest hennes man
vid dödsfallet fortfarande tillhört sagda pensionsanstalt. Änkan skulle
härvid erlägga de pensionsavgifter, som skulle hava belöpt på tiden från
den 30 juni 1928 till och med den 18 november 1928, därest hennes man
under sagda tid alltjämt hade tillhört statens pensionsanstalt såsom
extra ordinarie ämneslärare vid kommunal mellanskola. Ifrågavarande
avgifter uppgår till ett sammanlagt belopp av 59 kronor 86 öre. överstyrelsen
får med anledning härav erinra därom, att Kungl. Majit och riksdagen
vid ett tidigare tillfälle beslutat likartat villkor, nämligen då
Kungl. Majit med riksdagen (riksdagens skrivelse 1921 nr 251) beviljade
tillstånd för änkorna efter två distriktsveterinärer, som icke varit delägare
i statens pensionsanstalt, att mot erläggande av vederbörliga engångsavgifter
till nämnda pensionsanstalt därifrån erhålla familjepension
med belopp, som överensstämde med anstaltens reglemente.

Även statskontoret har ansett starka, billighetsskäl tala för ett undanröjande
av de menliga ekonomiska verkningar, som genomförandet av
den nya skolorganisationen medfört för Molérs efterlevande änka. Statskontoret
har jämväl framhållit, att ett avslag å den gjorda framställningen
med avseende å rekryteringen av lärare till statsläroverk kan
medföra icke önskvärda konsekvenser.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Av utredningen framgår, att Molér vid genomförandet av 1927 års skolorganisation
varit nödsakad att frånträda sin lärarhefattning vid kommunala
mellanskolan i Motala och därvid övergått till den i stället för
nämnda skola därstädes inrättade statliga samrealskolan samt att han
genom denna överflyttning till statstjänst förlorat rätten att tillhöra
statens pensionsanstalt utan att i stället erhålla annan pensionsrätt. I
följd härav äro hans efterlevande med avseende å pension väsentligt
sämre ställda än de skulle hava varit, därest nämnda överflyttning icke
ägt rum. Under sådana förhållanden och då de efterlevande äro i behov
av understöd synes billigheten kräva, att — oaktat Molérs anställningstid
i statstjänst varit synnerligen kort — Molérs efterlevande lämnas ersättning
för den förlust, som sålunda förorsakats dem vid genomförandet av
den nya skolorganisationen. Mot vad Kungl. Majit i sådant avseende
föreslagit har utskottet intet att erinra.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majlis förevarande
proposition.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

B. Militära pensions vilson lief.

3:o.

I en till riksdagen avlåten, den 24 januari 1930 dagteeknad proposition
nr 44 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag i punkten 1
föreslagit riksdagen medgiva,

att verkmästaren å månadslönarstat vid flottans varv i Karlskrona Carl
August Nilsson må från och med månaden näst efter den, varunder avgång
från tjänsten äger rum, under sin återstående livstid uppbära årlig pensionsförbättring
med 1,155 kronor 60 öre, att utgå från anslag, som är eller må
varda beviljat till pensionsförbättring för viss personal vid marinen, och i
samma ordning som fyllnadspension; samt

att envar av verkmästarna å månadslönarstat vid flottans varv i Karlkrona
Sven Emanuel Ramström och Carl Otto Peter Pettersson må från
och med månaden näst efter den, varunder han, efter uppnådd pensionsålder,
erhåller avsked med pension, under sin återstående livstid uppbära årlig
pensionsförbättring med 1,155 kronor 60 öre, att utgå från anslag, som är
eller må varda beviljat till pensionsförbättring för viss personal vid marinen,
och i samma ordning som fyllnadspension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

beträffande Nilsson, att han, som är född den 13 maj 1873, varit anställd
såsom daglönare vid flottans varv i Karlskrona från och med den 24 mars
1892, samt att han befordrats till mästare den 30 augusti 1898 och till
verkmästare den 1 februari 1904;

beträffande Ramström, att han, som är född den 9 juni 1875, varit anställd
såsom daglönare vid flottans varv i Karlskrona från och med den 26 augusti
1898, samt att han befordrats till verkmästare den 1 oktober 1921; samt

beträffande Pettersson, att han, som är född den 18 september 1875,
varit anställd såsom daglönare vid flottans varv i Karlskrona under tiden
11 juli 1893—20 oktober 1895 samt från och med den 1 november 1898,
samt att han befordrats till mästare den 1 maj 1909 och till verkmästare
den 1 augusti 1923.

Direktionen över flottans pensionskassa bar meddelat, att därest ifrågavarande
verkmästare beviljades pensionsförbättring med samma belopp, som
åtnjötes av befattningshavare i motsvarande militära tjänstegrad eller flaggunderofficer,
dylik förmån skulle till envar av dem utgå med 1,155 kronor
60 öre för år.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen. I

I ett flertal fäll har riksdagen tidigare beviljat verkmästare å månadslönarstat
vid flottans varv pensionsförbättring efter samma grunder, som i

Äng.

pensionsförbättring
åt
verkmästarna
C. A. Nilsson,
S. E. Ramström
och
C. O. P.
Pettersson.

Utskottet.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Äng.

pensionsför
b ättring
åt mästaren
F. 0. Svensson.

Utskottet.

Äng.

pensions förbättring
åt
mästaren vid
marinens centrala
beklädnadsverkstad

H. Frisell.

propositionen föreslås. Under sådana förhållanden har utskottet funnit sig
böra tillstyrka bifall till här ifrågavarande förslag om pensionsförbättring
åt omförmälda tre verkmästare.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

4:o.

Uti punkten 2 av förevarande proposition har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen medgiva, att mästaren å månadslönarstat vid flottans varv i
Karlskrona Fredrik Oskar Svensson må från och med månaden näst efter
den, varunder avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående livstid
uppbära årlig pensionsförbättring med 910 kronor, att utgå från anslag,
som är eller må varda beviljat till pensionsförbättring för viss personal
vid marinen, och i samma ordning som fyllnadspension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Svensson, som är född den 19
augusti 1874, varit anställd såsom daglönare vid flottans varv i Karlskrona
från och med den 8 oktober 1895, samt att han befordrats till mästare den
1 januari 1924.

Direktionen över flottans pensionskassa har meddelat, att därest Svensson
beviljades pensionsförbättring med samma belopp, som åtnjötes av befattningshavare
i motsvarande militära tjänstegrad eller underofficer av 2:a
graden, till honom skulle komma att utgå dylik förmån med 910 kronor
för år.

I fråga örn utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Under hänvisning till vad under nästföregående punkt anförts får utskottet,
som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj-.ts förevarande förslag,
hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits ifrågavarande
framställning.

5:o.

I en till riksdagen avlåten, den 14 februari 1930 dagtecknad proposition
nr 95 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att mästaren å månadslönarstat vid marinens centrala beklädnadsverkstad
i Karlskrona Hjalmar Frisell må från och med månaden
näst efter den, varunder avgång från tjänsten äger rum, under sin åter -

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

stående livstid uppbära årlig pensionsförbättring med 910 kronor, att utgå
från anslag, som är eller må varda beviljat till pensionsförbättring för viss
personal vid marinen, och i samma ordning som fyllnadspension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Frisell, som är född den 30 maj
1867, anställdes såsom daglönare vid flottans station i Karlskrona den 25
april 1893, samt att han befordrats till mästare den 1 juni 1920.

Direktionen över flottans pensionskassa har meddelat, att därest Frisell
beviljades pensionsförbättring med samma belopp, som åtnjötes av befattningshavare
i motsvarande militära tjänstegrad eller underofficer av 2:a
graden, dylik förmån skulle till honom utgå med 910 kronor för år.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Vid granskning av Kungl. Maj:ts förslag, vilket står i överensstämmelse
med av riksdagen i likartade fall tidigare fattade beslut, har utskottet icke
funnit anledning till erinran mot förslaget, varför utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må av
riksdagen bifallas.

6:o.

I en till riksdagen avlåten, den 14 februari 1930 dagtecknad proposition
nr 92 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, i punkten 1
föreslagit riksdagen medgiva, att till förre distinktionskorpralen vid Svea
livgarde Johan Edmund Olsson Hillring må — utan hinder därav att
framställning örn ersättning icke blivit gjord inom den tid, som föreskrives
i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring — från och med den 1
januari 1930 från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas
den ersättning, vartill han enligt grunderna för nämnda förordning kan
anses berättigad.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Hillring, som under tiden 1
november 1910—31 oktober 1913 varit fast anställd vid Svea livgarde, under
denna tid ådrog sig lungtuberkulos; att han för denna sjukdom vårdades
å garnisonssjukhuset i Stockholm från oell med den 21 juni till och
med den 15 juli 1913 samt därefter å Österåsens .sanatorium från och med
den 22 augusti 1913 till och med den 23 april 1914; att han, som därefter
återvände till sitt föräldrahem i Älvdalen, under en tid av omkring två år
var oförmögen till arbete till följd av sin sjukdom; att han så småningom
så tillvida tillfrisknade, att han kunde utföra en del lättare sysslor; att

Utskottet.

Ang.

ersättning
till färre
distinktionskorpralen

J. E. Olsson
Hillring.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

han år 1927 ånyo allvarsamt insjuknade med upprepade lungblödningar
samt erhöll vård å Högbo och Älvdalens sanatorier; att han sedan dess
icke kunnat utföra något nämnvärt arbete; att han är bosatt hos sina föräldrar;
samt att han enligt egen uppgift har hustru och fem minderåriga
barn att försörja.

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande i ärendet den 22 oktober
1929 meddelat, att därest Hillring inom föreskriven tid gjort framställning
om ersättning i anledning av sjukdomen, riksförsäkringsanstalten skulle hava
tillerkänt honom ersättning jämlikt förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.

utskottet. Utskottet vill erinra, att riksdagen tidigare i åtskilliga fall meddelat
dispens från de i förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, stadgade preskriptionsbestämmelserna.
Efter den år 1920 vidtagna utsträckningen av preskriptionstiden
från 2 till 3 år har dylik dispens i regel förekommit endast i
sådana den äldre preskriptionsbestämmelsen underkastade fall, i vilka ersättningsanspråket
likväl gjorts gällande inom den tid, som sedermera stadgats,
eller 3 år. Emellertid hava i vissa fall särskilda omständigheter ansetts
böra föranleda till dispens, oaktat även sistnämnda tidsgräns överskridits.
Så har varit fallet, då förhållandena synts giva vid handen, att särskild
undersökning enligt 11 § i berörda förordning bort äga rum men av
vederbörande militärbefäl underlåtits. I det fall, varom nu är fråga, synes
anledning hava förelegat till dylik undersökning. Med hänsyn härtill och på
grund av vad i övrigt i ärendet åberopats har utskottet ansett sig höra biträda
Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet hemställer sålunda,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må vinna
riksdagens bifall.

7:o.

Äng. Under punkten 2 av samma proposition nr 92 har Kungl. Maj:t föresla ”j^A^Frtd1

git riksdagen me<igiva, att till Johan Alfred Fredriksson må — utan hinricson.
der därav att framställning örn ersättning icke blivit gjord inom den tid,
som föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning i
anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring — från och
med den 1 januari 1930 från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond
utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna för nämnda förordning
kan anses berättigad.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Fredriksson under fullgörande
av sin värnpliktstjänstgöring vid Göta artilleriregemente den 15 juni 1924
insjuknade i påssjuka, varför han intogs å Kvibergs militärsjukhus, där
han vårdades till den 30 augusti samma år; att under ifrågavarande sjukhusvistelse
tillstötte lungsäcksinflammation, för vilken sistnämnda sjukdom
han blev förklarad oduglig till krigstjänst; att han sedan den 21 mars 1929
vårdas å Kroppefjälls sanatorium för lungtuberkulos; samt att han är fullständigt
medellös.

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande i ärendet den 3 december
1929 meddelat, att därest Fredriksson inom föreskriven tid gjort framställning
örn ersättning i anledning av sjukdomen, anstalten skulle hava
tillerkänt honom ersättning jämlikt förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

I fråga örn utredningen i övrigt hänvisar utskottet till statsrådsprotokollet.

Under hänvisning till vad utskottet yttrat under nästföregående punkt,
får utskottet, som icke haft anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag,
hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.

8:o.

I en inom andra kammaren av herr Björkman väckt motion nr 245 har
hemställts, »att riksdagen på grund av det anförda ville tillerkänna filosofie
magistern Jonas Rosengren från Norrköping ersättning efter de grunder,
som angivas i kungl, förordningen den 18 juni 1927 örn ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring».

Beträffande motiveringen för yrkandet tillåter sig utskottet att hänvisa
till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Rosengren, som är född den
17 juli 1893, den 10 eller den 12 mars 1915 inryckt till värnpliktstjänstgöring
vid dåvarande andra livgrenadjärregementet. Under tiden för militärtjänstgöringen
var han två gånger sjukskriven, nämligen dels den 20—25 mars
1915 för akut inflammation i vänster mellanöra, dels ock den 9—13 april
1915 för »akut bronchit» (sjuk i kvarter). Dessa sjukdomar hava av Rosengren
satts i samband med två särskilda tjänstgöringstillfällen, vid vilka
han ådragit sig förkylning.

Den 3—5 april 1915, alltså före det sistnämnda sjukdomstillfället i militärtjänsten,
hade Rosengren konsulterat privatpraktiserande läkaren V. Lindvall
i Norrköping, som därvid ansett sig kunna konstatera en begynnande högersidig
lungspetstuberkulos.

Utskottet.

Äng.

ersättning åt
fil. mag. J.
Rosengren i
anledning av
kroppsskada.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Den 12 april 1915 blev Rosengren förklarad oduglig till krigstjänst på
grund av lungtuberkulos.

Efter att under sommaren 1915 hava vistats i Jämtland för hälsans vårdande,
bedrev Rosengren studier vid Uppsala universitet, där han år 1917
avlade filosofie magisterexamen. Därefter tjänstgjorde han från år 1918
såsom lärare vid olika läroanstalter till och med vårterminen 1926. Sommaren
1926 insjuknade han, varvid lungtuberkulos konstaterades. Rosengren
har därefter under olika perioder vårdats å tuberkulossjukvårdsanstalter.
Enligt ett den 24 januari 1930 dagtecknat läkarintyg lider
han fortfarande av lungtuberkulos.

I juli 1927 gjorde Rosengren hos riksförsäkringsanstalten framställning
örn erhållande av ersättning i anledning av ifrågavarande sjukdom,
vilken enligt Rosengrens förmenande uppkommit till följd av militärtjänstgöringen.

Riksförsäkringsanstalten föranstaltade örn utredning i ärendet, därvid
bland annat yttranden avgåvos av vederbörande regementsläkare samt av
den hos anstalten anställde specialisten på lungsjukdomarnas område, överläkaren
A. Gullbring.

Regementsläkaren framhöll, att båda de åkommor, för vilka Rosengren
under tjänstgöringstiden vid regementet varit sjukskriven, varit akuta
sjukdomar, vilka med all sannolikhet stått i samband med de av Rosengren
uppgivna förkylningstillfällena. Med all säkerhet hade det varit vid
lungundersökningen av honom vid det senaste sjukdomstillfället, som lungtuberkulosen
konstaterats, vilket givet anledning till utfärdande av intyg
örn oduglighet till fortsatt krigstjänst. På grund härav och i följd av den
korta tjänstgöringstiden syntes man med all sannolikhet kunna säga, att
omförmälda förkylningssjukdomar icke haft med uppträdandet av Rosengrens
lungtuberkulos att skaffa, varav följde att den militära tjänstgöringen
måste anses vara utan skuld därtill.

överläkaren Gullbring anförde, att av de två akuta infektioner, av vilka
Rosengren under tjänstgöringstiden lidit, den senaste vid regementet angivits
som akut bronchit, medan doktor Lindvall betecknat densamma som
tuberkulos. Av allt att döma vore den vid regementet diagnosticerade bronchiten
intet annat än den tuberkulösa lungspetskatarren. Öroninflammationen
hade uppenbarligen varit mycket beskedlig och kunde anses betydelselös
för lungåkommans uppkomst. Under tjänstgöringen 1915 hade
alltså lungåkommen upptäckts. Något som skulle tyda på att tjänsten
aktiverat en förut latent tuberkulos, framginge ej av handlingarna. Att
märka vore även, att Rosengren varken å Solbackens eller å Romanäs sanatorium
— där han efter insjuknandet år 1926 vårdats — nämnt något örn
militärtjänsten. Vid denna tid hade han tydligen ej tänkt sig något samband
mellan sjukdomen och militärtjänsten. Gullbring vore mest böjd för
avstyrkande av framställningen örn ersättning.

Vid prövning av ersättningsfrågan förklarade riksförsäkringsanstalten

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

genom beslut den 23 oktober 1928, att anstalten funnit Rosengrens ifrågakomna
militärtjänstgöring, så vitt av handlingarna framginge, icke skäligen
kunna antagas hava bidragit till den sjukdom, varav han lede, och
kunde förty någon ersättning jämlikt bestämmelserna i förordningen den
18 juni 1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring, icke av anstalten tillerkännas Rosengren för ifrågavarande
sjukdom.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har riksförsäkringsanstalten,
efter prövning i vederbörlig ordning av ersättningsfrågan, funnit sådana
förutsättningar med avseende å sjukdomens uppkomst icke föreligga, som
författningsenligt krävas för rätt till ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring. Vid sådant förhållande och då enligt utskottets
mening i detta fall särskilda omständigheter av beskaffenhet att
böra föranleda beslut örn understöd i annan ordning icke blivit förebragta,
har utskottet ansett sig icke kunna tillstyrka någon åtgärd i anledning av
den föreliggande motionen.

Utskottet får sålunda hemställa,

att förevarande motion II: 245 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

9:o.

I en till riksdagen avlåten, den 14 februari 1930 dagtecknad proposition
nr 96 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att förutvarande båtsmännen Axel Larsson Fässberg Netterblad
och Johannes Grafström Bild må tilldelas pension såsom örn de uppfyllt
härför reglementsenligt stadgade villkor, att utgå för Netterblad från
och med april och för Bild från och med mars månad år 1929.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

beträffande Netterblad, att han, som är född den 30 december 1859 och
sålunda uppnått en ålder av 70 år, erhållit avsked den 11 oktober 1898
efter en tjänstetid av 18 år 11 månader, varav 18 år 9 månader från 20
års ålder; att han vid avskedet erhållit vitsord att under tjänstetiden hava
sig redligt och utmärkt väl skickat; att han under utbildningsåret 1917—
1918 tjänstgjort som vakt- och liandräckningsmanskap vid skeppsgossekåren
i Marstrand; att lian, enligt intyg från dåvarande chefen för sagda kår,
under sistnämnda tjänstgöring skickat sig utmärkt och väl; samt att han
är i behov av understöd; samt

beträffande Bild, som är född den 26 januari 1856 och sålunda uppnått
en ålder av 74 år, erhållit avsked den 15 april 1893 efter en tjänstetid av
18 år 11 månader, varav 17 år 2 månader från 20 års ålder; att han

Utskottet.

Äng.

pension åt
två förutvarande
båtsmän.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Utskottet.

Äng.

understöd
från Vadstena
krigsmanshuskassa
åt f.
soldaten A.
Ekström.

Utskottet.

vid avskedet erhållit vitsord att under tjänstetiden liava sig redligt och
utmärkt väl skickat; samt att han är i behov av understöd.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Med hänsyn till förut av riksdagen i liknande fall fattade beslut har utskottet
funnit sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet
får alltså hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
proposition.

10: o.

I en inom första kammaren väckt motion nr 94 av herr Gustafsson,
Karl, har hemställts, »att riksdagen må medgiva, att f. d. soldaten nr
115 vid Vista kompani av Kungl. Jönköpings regemente, Alfred Ekström,
må från och med den 1 juli 19B0 från Vadstena krigsmanshuskassa tilldelas
en årlig pension enligt samma grunder som örn han tjänat för pensions
erhållande föreskriven tid».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Ekström, som är född den 14
mars 1865 och alltså 65 år gammal, varit i krigstjänst vid Jönköpings regemente
från och med den 2 april 1887 till oeh med den 26 april 1905, då
han erhöll avsked på grund av oduglighet till krigstjänst enligt läkarintyg.
Hans tjänstetid uppgår alltså till omkring 18 år 1 månad. Enligt
läkarintyg lider Ekström av recidiverande ledgångsinflammation av reumatisk
art, på grund varav han periodvis är fullständigt oförmögen till
arbete. Beträffande Ekströms ekonomiska ställning har intygats, att
densamma är synnerligen svag och att Ekström icke är ägare av fastighet
av något slag.

Med hänsyn till Ekströms tjänstetid och då han synes vara i små ekonomiska
omständigheter har utskottet ansett sig böra tillstyrka, att Ekström
må förklaras berättigad till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,
oaktat han icke tjänat kronan under den tid, som är föreskriven
för dylik förmån. Beträffande tidpunkten för underhållets inträdande
har utskottet intet att erinra mot vad motionären föreslagit.

I enlighet med det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion
I: 94, må medgiva, att förre soldaten vid Jönköpings
regemente Alfred Ekström må från och med den 1
juli 1930 från Vadstena krigsmanshuskassa tilldelas
underhåll enligt samma grunder som örn han tjänat
för underhålls erhållande föreskriven tid.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

11 :o.

I en i första kammaren av herr Ström, Torsten, väckt motion nr 152 har Äng.
hemställts, »att riksdagen må medgiva, att förre soldaten vid Hallands j^Vadstena
regemente Johan Julius Hultqvist må från och med den 1 juli 1930 från krigsmanshus.
Vadstena krigsmanshuskassa tilldelas underhåll enligt samma grunder so^**“naj-fy
som örn han tjänat för underhålls erhållande föreskriven tid». Hultgvist.

Beträffande motiveringen för yrkandet tillåter sig utskottet att hänvisa
till motionen.

Av tillgängliga handlingar har utskottet inhämtat, att Hultqvist, som
är född den 5 augusti 1865 och alltså över 64 år gammal, varit i krigstjänst
såsom soldat vid Hallands regemente under tiden 2 oktober 1885—

7 juni 1905 eller omkring 19 år 8 månader. Vederbörande kommunalnämndsordförande
har i avgivet intyg anfört, att Hultqvist endast tidvis har
arbete såsom byggnadssnickare, vadan han är mindre bemedlad samt i
trängande behov av understöd. Vidare har kommunalnämndsordföranden
i fråga örn Hultqvists ekonomiska förhållanden meddelat, att Hultqvist
innehar en mindre jordbrukslägenhet, taxeringsvärderad till 1,500 kronor,
samt att han för år 1919 icke är taxerad till kommunal inkomstskatt. Enligt
egen uppgift är Hultqvist skuldsatt. Han lider enligt läkarintyg av
ledgångsreumatism och allmän svaghet.

Med hänsyn till Hultqvists tjänstetid och svaga ekonomiska ställning kottet.
tillstyrker utskottet, att han må berättigas till underhåll från Vadstena
krigsmanshuskassa, såsom örn han tjänat kronan under den tid, som för
dylik förmåns erhållande är föreskriven. Beträffande tidpunkten för
underhållets inträdande har utskottet intet att erinra mot vad motionären
föreslagit.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, med bifall till förevarande motion
1:152, må medgiva, att förre soldaten vid Hallands
regemente Johan Julius Hultqvist må från och med
den 1 juli 1930 från Vadstena krigsmanshuskassa tilldelas
underhåll enligt samma grunder, som örn han
tjänat för underhålls erhållande föreskriven tid.

12: o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 15 av herr Persson i Tidaholm
har hemställts, »att riksdagen må besluta, att till förre soldaten
Anders Gustav Pantzar, Nybygget, Acklinga, må från och med den 1 juli
1930 från Vadstena krigsmanshuskassa utgå samma understöd som Pantzar
skulle ha erhållit, därest han haft 20 års tjänstetid som soldat».

Äng.

understöd
från Vadstena
krigsmanshuskassa
åt f.
soldatan A. O.
Pantzar.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

I fråga om motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Pantzar, som är född den 1
juli 1864 och alltså närmare 66 år gammal, varit i krigstjänst vid Västgöta
regemente under tiden 5 oktober 1883—12 maj 1903 eller omkring
19 år 7 månader. Enligt läkarbetyg är Pantzar på grund av kronisk
reumatism och krampaktiga rörelser i hela kroppen oförmögen till arbete,
varav han kan erhålla sitt uppehälle. Vice ordföranden i vederbörande
kommunalnämnd har intygat, att Pantzar är i stort behov av
understöd.

utskottet. Med hänsyn till Pantzars tjänstetid och övriga i ärendet åberopade
omständigheter har utskottet ansett sig böra tillstyrka, att Pantzar må
förklaras berättigad till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,
oaktat han icke tjänat kronan under den tid, som är föreskriven för en
dylik förmån. Beträffande tidpunkten för underhållets inträdande har
utskottet intet att erinra mot vad motionären föreslagit.

I enlighet med det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, med bifall till förevarande motion
II: 15, må medgiva, att förre soldaten vid Västgöta
regemente Anders Gustav Pantzar må från och med
den 1 juli 1930 från Vadstena krigsmanshuskassa tilldelas
underhåll enligt samma grunder som örn han
tjänat för underhålls erhållande föreskriven tid.

13: o.

Äng. I en inom andra kammaren av herr Bäcklund väckt motion nr 113 har
underhill hemställts, »att riksdagen må medgiva, att förre soldaten vid kungl. Västkrigsmanshus-
göta regemente Frans Emil Ekman må från och med den 1 juli 1930 från
kassa åt f. Vadstena krigsmanshuskassa tilldelas underhåll enligt samma grunder,
80 Ekman. ’ sorn örn han tjänat för underhålls erhållande föreskriven tid».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Av handlingar, som varit för utskottet tillgängliga, framgår, att Ekman,
som är född den 19 september 1864 och alltså över 65 år gammal,
varit i krigstjänst vid Västgöta regemente under tiden 3 december 1885—
6 september 1904 eller omkring 18 år 9 månader. Enligt läkarintyg lider
Ekman av muskel reumatism, hjärtmuskeldegeneration och kronisk magkatarr,
på grund varav han är oförmögen att genom eget arbete försörja
sig. Vederbörande kommunalnämndsordförande har intygat, att Ekman
är ägare av en mindre stuga örn ett rum och kök men i övrigt alldeles
medellös.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Med hänsyn till vad i ärendet upplysts tillstyrker utskottet, att Ekman
må berättigas till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa såsom
örn han tjänat kronan under den tid, som för dylik förmåns erhållande
är föreskriven. Beträffande tidpunkten för underhållets inträdande
har utskottet intet att erinra mot vad motionären föreslagit.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, med bifall till förevarande motion
II: 113, må medgiva, att förre soldaten vid Västgöta
regemente Frans Emil Ekman må från och med den
1 juli 1930 från Vadstena krigsmanshuskassa tilldelas
underhåll enligt samma grunder som örn han tjänat
för underhålls erhållande föreskriven tid.

14: o.

Herr Olofsson i Digernäs har i en inom andra kammaren väckt motion
nr 116 hemställt, »att riksdagen ville besluta, att förre soldaten Per
Lövström må från och med den 1 juli 1930 åtnjuta en årlig pension till
hans död enligt samma grunder, som örn han hade fullgjort sin tjänst
för erhållande av pension, eller, örn detta ej kan beviljas, att han må
tillerkännas något stöd från Vadstena krigsmanshuskassa».

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen
med därvid fogade bilagor.

Av de vid motionen fogade handlingarna inhämtas, att Lövström, som
är född den 28 februari 1867 och alltså 63 år gammal, varit i krigstjänst
vid Jämtlands fältjägarregemente under tiden 26 oktober 1887—5 september
1904 eller omkring 16 år 11 månader. Vederbörande kommunalnämndsordförande
har intygat, att Lövström lever i mindre bemedlade
omständigheter, varför han är synnerligen beroende av sitt arbete.

Att såsom motionären ifrågasatt tilldela Lövström i hans egenskap av
förutvarande indelt soldat understöd av statsmedel finner sig utskottet
icke kunna förorda. Med hänsyn till att Lövströms tjänstetid uppgår till
allenast inemot 17 år har utskottet, i överensstämmelse med hittills tillämpad
praxis, icke heller funnit sig böra tillstyrka, att honom skulle beredas
underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa, såsom örn han tjänat
kronan den tid, som är föreskriven för en dylik förmån.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion II: 116 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

Utskottet.

Ang.

understöd
från Vadstena
krigsmanshuskassa
åt f.
soldaten P.
Lövström.

Utskottet.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Äng.

understöd
från Vadstena
krigsmanshus -kassa åt f.
vice korpralen
J. E. Sigurd.

Utskottet.

Ang.

understöd
från Vadstena
krigsmanshuskassa
åt f.
dragonen H.
Graff.

15 :o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 159 tiar herr Gustafson
i Vimmerby hemställt, »att riksdagen må besluta, att f. d. vice korpralen
vid kungl. Smålands husarregemente Johun Edvard Sigurd må från
och med den 1 juli 1930 från Vadstena krigsmanshuskassa tilldelas underhåll
enligt samma grunder, som örn han tjänat för underhålls erhållande
föreskriven tid».

I fråga örn motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa till
motionen.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Sigurd, som är född den 9 juni
1866 och alltså nära 64 år gammal, varit i krigstjänst vid förutvarande
Smålands husarregemente under tiden 2 februari 1887—5 september 1905
eller omkring 18 år 7 månader. Enligt vad motionären uppgivit har Sigurd,
som varit ägare till en hemmansdel, numera försålt densamma. Behållningen
härav uppgår till omkring 6,000 kronor, inberäknat inventarier
till ett värde av 3,000 kronor. Vederbörande kommunalnämndsordförande
har intygat, att Sigurd för sitt uppehälle är i väsentlig grad beroende
av pension. Av ett i ärendet ingivet läkarintyg framgår, att Sigurd på
grund av vissa sjukdomar har starkt nedsatt arbetsförmåga.

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit tillstyrker utskottet, att Sigurd
må berättigas till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa såsom
örn han tjänat kronan under den tid, som för en dylik förmåns erhållande
är föreskriven. Beträffande tidpunkten för underhållets inträdande
har utskottet intet att erinra mot vad motionären föreslagit.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, med bifall till förevarande motion
II: 159, må medgiva, att förre vice korpralen vid förutvarande
Smålands husarregemente Johan Edvard
Sigurd må från och med den 1 juli 1930 från Vadstena
krigsmanshuskassa tilldelas underhåll enligt
samma grunder som örn han tjänat för underhålls erhållande
föreskriven tid.

16:o.

I en inom andra kammaren av herrar Hedlund i Östersund och Persson
i Trången väckt motion nr 239 har hemställts, »att riksdagen må medgiva
att förre dragonen Hans Graff tillerkännes underhåll från Vadstena
krigsmanshuskassa.»

I fråga örn motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa till
motionen.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Enligt vad motionärerna uppgivit har Graff, som är född den 17
augusti 1860 och alltså över 69 år gammal, varit i krigstjänst vid Jämtlands
hästjägarkår, sedermera Norrlands dragonregemente, under tiden
20 oktober 1882—27 augusti 1897 eller omkring 14 år 10 månader.

Då Gräfts tjänstetid uppgår tili endast inemot 15 år, har utskottet, i
överensstämmelse med hittills tillämpad praxis, funnit sig icke kunna
tillstyrka, att honom skulle beredas underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,
såsom örn han tjänat för dylik förmåns erhållande föreskriven
tid.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion II: 239 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

17 :o.

Herr Holmström har i en inom andra kammaren väckt motion nr 242
hemställt, »att riksdagen må besluta, att förre vicekorpralen vid Delsbo
kompani av Kungl. Hälsinge regemente, Per Wallén, må erhålla understöd
från Vadstena krigsmanshuskassa.»

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen
med därvid fogade bilagor

Av handlingarna i ärendet framgår, att Wallén, som är född den 14
februari 1864 och alltså över 66 år gammal, varit i krigstjänst vid Hälsinge
regemente under tiden 9 oktober 1882—30 augusti 1899 eller omkring
16 år 10 månader. Enligt läkarhetyg är Wallén på grund av hjärtfel,
enögdhet och betydande stelhet i ryggraden fullständigt oförmögen
till arbete. Motionären har uppgivit samt vissa av Walléns tjänstekamrater
intygat, att han skulle hava ådragit sig sitt hjärtfel under en manöver
i Dalarna år 1897.

Hos Kungl. Majit har Wallén år 1928 gjort framställning örn erhållande
av understöd från Vadstena krigsmanshuskassa.

I ärendet anförde ar méförvältning ens civila departement, bland annat
följande:

Wallén har med avseende å tjänstetidens längd icke uppfyllt de villkor,
som finnas föreskrivna för erhållande av underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa.
I anledning härav och då av den i ärendet verkställda utredningen
icke framgått, att militärtjänsten varit orsak eller bidragit
till uppkomsten av de sjukdomar (hjärtfel, enögdhet och betydande ryggradsstelhet),
varav Wallén för närvarande enligt företett läkarintyg lider,
har departementet funnit sig icke kunna tilldela honom understöd
från Vadstena krigsmanshuskassa.

Något understöd från invalidhusfonden kan departementet på grund
av bestämmelserna i kungl, brev den 6 februari 1920 angående decenBihang
till riksdagens protokoll 1930. sami. 21 haft. (Nr 30.) 2

Utskottet.

Ang.

understöd från
Vadstena
krigsmanshuskassa
åt f. v<ce
korpralen P.
Wallén.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

tralisering av vissa ärenden rörande understöd från Vadstena krigsmanskuskassa
och invalidhusfonden icke tilldela Wallén.

På grund av vad sålunda anförts få departementet och sjukvårdsstyrelsen
hemställa, att förevarande ansökning icke måtte till någon Kungl.
Maj:ts åtgärd föranleda.

Genom beslut den 13 september 1928 fann Kungl. Majit ansökningen
icke föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.

utskottet. Såsom av utredningen i ärendet framgår, har frågan huruvida militärtjänsten
varit orsak eller bidragit till uppkomsten av de sjukdomar,
av vilka Wallén för närvarande lider, varit underställd vederbörande
myndighets och Kungl. Majits prövning, varvid befunnits, att något
dylikt samband icke kunnat påvisas. Vid sådant förhållande och då
Walléns tjänstetid uppgår till allenast inemot 17 år, har utskottet, i överensstämmelse
med hittills tillämpad praxis, funnit sig icke böra tillstyrka,
att honom skulle beredas underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,
såsom örn han tjänat kronan under den tid, som är föreskriven
för dylik förmån.

I enlighet med det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motion lii 242 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

18 :o.

ing I en inom andra kammaren väckt motion nr 339 har herr Holmström

understöd vidare hemställt, »att riksdagen må besluta, att förre korpralen vid
''krigsmanshus Järvsö kompani av kungl. Hälsinge regemente, Olof Öberg, må erhålla
kassa åt f. understöd från Vadstena krigsmanshuskassa».

korpralen Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa till

(J. irberg.

motionen med därvid fogade bilagor.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Öberg, som är född den 1 december
1863 och alltså över 66 år gammal, varit i krigstjänst vid Hälsinge
regemente från och med den 27 februari 1882 till och med den 27 augusti
1900, då han erhöll avsked på grund av oduglighet till krigstjänst enligt
läkarintyg. Hans tjänstetid uppgår alltså till 18 år 6 månader. Enligt
läkarintyg lider Öberg av åderförkalkning samt ålderdomssvaghet, varjämte
han förlorat vänstra handens pekfinger, varför hans arbetsförmåga
är i väsentlig grad nedsatt. Komministern i Järvsö församling
i Gävleborgs län har intygat, att Öberg är mindre bemedlad och för sin
utkomst väl i behov av understöd.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Med hänsyn till Öbergs tjänstetid och övriga i ärendet åberopade omständigheter
har utskottet ansett sig höra tillstyrka, att Öberg må förklaras
berättigad till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa, oaktat
han icke tjänat kronan under den tid, som är föreskriven för en
dylik förmån. Det ifrågavarande underhållet lärer böra utgå från och
med den 1 juli 1930.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 339, må medgiva, att förre korpralen vid Hälsinge
regemente Olof Öberg må från och med den 1 juli
1930 från Vadstena krigsmanshuskassa tilldelas underhåll
enligt samma grunder som örn han tjänat för
underhålls erhållande föreskriven tid.

19:o.

I en inom andra kammaren av herr Holmgren väckt motion nr 248
har hemställts, att riksdagen måtte besluta, att åtta i motionen angivna
pensionsberättigade förutvarande korpraler vid flottan skola äga från ordinarie
förslagsanslaget till pensionering av flottans gemenskap uppbära tillläggspensioner
efter samma grunder, som bestämts av 1920 års riksdag för
visst i Kungl. Maj:ts proposition nr 375/1920 namngivet manskap, dock att
ifrågavarande korpraler — i likhet med vad som bestämts rörande de av 1920
års riksdag pensionerade — icke skola äga åtnjuta pensionsförhöjning II
enligt bestämmelserna i kungörelse den 18 juni 1925.

Pensioneringen av flottans pensionsberättigade manskap sker genom flottans
pensionskassa enligt grunder, som fastställts genom reglemente den
31 oktober 1879 angående pensionering av flottans och lotsverkets gemenskap,
varjämte manskapet i vissa fall kan komma i åtnjutande av ett av
1909 års riksdag medgivet årligt tillägg av 25 kronor. Vidare åtnjuta de,
som avskedats med eller efter utgången av år 1918, enligt 1918 års lagtima
riksdags beslut viss tilläggspension samt pensionstillägg enligt kungörelsen
den 15 juni 1922 och pensionsförhöjning enligt kungörelsen den 18
juni 1925.

Visst namngivet manskap har emellertid genom beslut av 1920 års riksdag
erhållit större tilläggspension än den eljest enligt 1918 års riksdagsbeslut
utgående, men äger däremot icke åtnjuta pensionsförhöjning II enligt
kungörelsen den 18 juni 1925. Kungl. Maj:t föreslog nämligen i proposition
nr 375 till 1920 års riksdag — under framhållande att de dåvarande
pensionerna för manskap syntes otillräckliga samt att tillfällig pensionsförbättring
tillerkänts bland andra underofficerare vid marinen — att visst
namngivet manskap (tillsammans 41 man), vilket den 1 oktober 1919 upp -

Utskottet.

Äng.

tilläggspensioner
ät visst
pensionsberättigat
manskap
vid marinen.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

nått pensionsåldern, skulle medgivas ytterligare tilläggspension med sådant
belopp, att pensionsbeloppet vid en tjänstetid av 20 år komme att utgöra
för manskap i l:a lönegraden högst 1,000 kronor i stället för 700 kronor
enligt 1918 års riksdagsbeslut och i andra lönegraden högst 850 kronor i
stället för 550 kronor enligt 1918 års beslut. Samtidigt föreslog Kungl.
Maj:t, att visst namngivet manskap (13 man), vilket ej uppnått för pensions
åtnjutande stadgad ålder eller tjänstetid men som på grund av sjukdom
var otjänstbart, skulle erhålla tilläggspension enligt enahanda grunder
som det namngivna överåriga manskapet, varvid skulle iakttagas, att sistnämnda
pensionstagare vid avskedet skulle anses innehava minst 20 tjänstår samt att
pensionsbeloppet i förekommande fall skulle minskas med det livräntebelopp,
som kunde utgå till vederbörande på grund av militärersättningsförordningen.
Dessa Kungl. Majits förslag vunno riksdagens bifall.

Sedermera har framställning gjorts hos Kungl. Majit, att allt manskap,
tillhörande flottans sjömanskår, som blivit eller komme att bliva berättigat
till pension efter den 1 oktober 1919 men som på grund av att 1920 års
beslut i fråga örn pensionsförmåner icke givits generell innebörd utan hänförde
sig till vissa namngivna personer icke kunde erhålla den år 1920 beviljade
tilläggspensionen, skulle förklaras berättigat att komma i åtnjutande
av denna förmån. Skillnaden i pensionsförmåner enligt 1918 års och 1920 års
grunder, inberäknat pensionstillägg och pensionsförhöjningar, uppgår till 264
kronor för år.

Genom beslut den 31 maj 1929 fann Kungl. Majit förevarande framställning
icke föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.

Motionären har i förevarande motion gjort framställning örn att åtta av
honom namngivna förutvarande korpraler vid flottan, vilka pensionerats
enligt 1918 års grunder, må förklaras lika berättigade i fråga örn pension
med det i 1920 års riksdagsbeslut omförmälda manskapet.

Skälet till att förslag vid 1920 års riksdag framlades angående ökade
pensionsförmåner åt de i förenämnda proposition nr 375 namngivna personerna
torde närmast vara att söka i följande förhållanden. Till följd av
de höga levnadsomkostnaderna under krigsåren och de därav betingade svårigheterna
att draga sig fram med en jämförelsevis liten pension hade ett
stort antal överårigt och sjukt manskap vid sjömanskåren bibehållits i
tjänst. Emellertid framstod det bland annat ur organisatorisk synpunkt
såsom allt mera angeläget att ifrågavarande personal, som icke kunde betraktas
såsom fullt tjänsteduglig, icke vidare finge kvarstå i tjänst. För
att i detta läge mildra de ekonomiska verkningarna av ett avskedande
vid en tidpunkt, då levnadsomkostnaderna avsevärt sprungit i höjden,
valdes den utvägen att något öka pensionsförmånerna för omförmälda manskap.
Då det här alltså uppenbarligen rörde sig örn ett rent undantagsförfarande,
synes det även naturligt, att de år 1920 bestämda pensioneringsgrunderna
icke erliöllo generell innebörd.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

De förutvarande korpraler, som avses i motionen, hava enligt vad
utskottet inhämtat pensionerats under åren 1926—1928 och erhålla
enligt 1918 års pensioneringsgrunder årlig pension av 1,116 kronor, däri
inberäknat pensionstillägg enligt kungörelsen den 15 juni 1922 och pensionsförhöjningar
enligt kungörelsen den 18 juni 1925. Att märka är, såsom
ovan framhållits, att denna personal åtnjuter pensionsförhöjning II,
under det att det år 1920 pensionerade manskapet är undantaget från denna
förmån. Härigenom har redan viss kompensation för de lägre grundpensionerna
beretts det i motionen angivna manskapet. Med hänsyn till sistnämnda
omständighet och då den år 1920 vidtagna åtgärden var betingad
av då föreliggande särskilda förhållanden, har utskottet — under framhållande
jämväl, att Kungl. Majit så sent som den 31 maj 1929 prövat
ärendet och funnitj detsamma icke föranleda någon åtgärd — ansett sig
icke kunna tillstyrka bifall till den förevarande motionen.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 248 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

C. Allmänna indragningsstaten.

I. Ang. justitiedepartementet.

20:o.

Äng.

pension åt
fängelseläkaren
F. V.
Bjurberg.

Hos Kungl. Majit har Djurberg, med förmälan att han på grund av nervsjukdom,
ådragen under fängelsetjänsten, och nedsatt synförmåga (dubbelsidig
starr) vore oförmögen att vidare sköta sin tjänst, anhållit örn pension.

Djurberg, som är född den 14 december 1865, har alltsedan den 1 mars
1911 haft anställning såsom läkare vid centralfängelset å Långholmen mot

I en till riksdagen avlåten, den 24 januari 1930 dagtecknad proposition
nr 52 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen medgiva, att läkaren vid centralfängelset å Långholmen
Fredrik Vilhelm Djurberg må från och med månaden näst efter den, då
han upphört att åtnjuta ersättning såsom tjänsteläkare, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension till
belopp av 5,004 kronor.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

åtnjutande av arvode av fångvårdsmedel. Detta arvode har varit bestämt tili
2,600 kronor för vart oell ett av åren 1911—1916, till 4,000 kronor för vart
och ett av åren 1917—1921, till 5,304 kronor för vart och ett av åren 1922,
1923 och första halvåret 1924, samt till 5,904 kronor från och med budgetåret
1924/1925, vartill i förekommande fall kommit tillfällig löneförbättring
och krigstidshjälp, respektive krigstids- eller dyrtidstillägg. Därjämte
har Djurberg från och med budgetåret 1926/1927 tillerkänts ett personligt
lönetillägg å 500 kronor.

Djurberg har dessutom från och med den 1 januari 1903 varit anställd
såsom postläkare med uppdrag att handhava den kostnadsfria läkarvård,
som tillkomme postfunktionärer, bosatta inom Stockholms södra stadsdelar.
Ersättning för uppdraget som postläkare har utgått med visst belopp per år
och tjänsteman, som bott inom det Djurberg anvisade området, och utgjorde
till en början omkring 600 kronor för år, men har därefter successivt stegrats
och från och med den 1 januari 1921 uppgått till omkring 5,000
kronor för år. Från och med den 1 augusti 1926 har Djurberg på grund
av sjukdom uppehållit sin befattning i postverket genom vikarie, som han
själv avlönat.

I ärendet har fångvårdsstyrelsen — efter omnämnande att Djurberg
från och med den 1 april 1927 åtnjutit ledighet för sjukdom och därvid
enligt Kungl. Maj:ts beslut från och med den 1 maj 1927 fått vidkännas
ett sjukledighetsavdrag av 3 kronor 75 öre för dag räknat — anfört följande
:

Såsom läkare för kroppssjukvården vid centralfängelset å Långholmen,
där en stor del av landets mest svårskötta fångar samlats, av vilka
många varit medtagna av ålder och sjukdom, hade Djurberg haft att
behandla oroliga och svårskötta individer, vilka orsakat läkaren stor möda
och nervslitande omtanke. Att Djurberg av sina betungande göromål vid
fängelset under påfrestande omständigheter fått sin psykiska hälsa fullständigt
nedbruten är väl förklarligt. Då Djurberg, som den 14 december 1930
uppnår en ålder av 65 år, torde vara fullständigt ur stånd att ens i någon
mån bidraga till sitt uppehälle, syntes det styrelsen skäligt och billigt, att
staten bisprunge Djurberg i hans nödställda belägenhet.

Generalpoststyrelsen har i avgivet yttrande framhållit, att, då anställningen
såsom postläkare baserats på en överenskommelse, vid vars avslutande läkaren
intagit en fri och obunden ställning, hans uppdrag icke kunde få anses
medföra tjänstemannaställning i egentlig mening, varav följde att postläkare,
som lämnade sitt uppdrag, icke hade rätt till någon pension från
verket, samt att, örn Djurberg med hänsyn till sitt arbete åt statsverket
och de särskilda skäl, som tvingade honom att lämna detta arbete, ansåges
böra beredas pension av statsmedel, sådan borde tillerkännas honom från
allmänna indragningsstaten.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Statskontoret har anfört bland annat:

Med hänsyn till omständigheterna och då Djurberg syntes vara för sitt och
sin familjs uppehälle beroende av inkomsten såsom tjänsteläkare, ansåge statskontoret,
att i detta fall förelåge goda skäl att bereda någon pension av statsmedel.
Visserligen torde någon erinran icke vara att göra mot den av generalpoststyrelsen
hävdade uppfattningen att anställning såsom läkare för postpersonal
vore att betrakta såsom bisyssla bredvid annan huvudsaklig verksamhet;
och det torde därför i allmänhet icke böra komma i fråga att bereda pension
för sådan anställning; men i nu förevarande fall syntes anställningen såsom
postläkare tillika med anställningen såsom läkare vid fångvården hava utgjort
Djurbergs huvudsakliga verksamhet såsom läkare och givit honom hans egentliga
levebröd. På grund härav och då det syntes sannolikt, att hans läkarverksamhet
vid fångvården bidragit till framkallande av den psykiska sjukdom,
av vilken Djurberg lede och som gjorde honom oförmögen till förvärvsverksamhet,
ville det synas statskontoret, som örn beträffande Djurberg skulle
föreligga ett sådant undantagsfall, att någon fara för vittgående konsekvenser
av beredandet åt honom av statspension icke skulle förefinnas. Statskontoret
tilläte sig också erinra därom, att riksdagen år 1921 i anledning
av propositionen nr 36 beviljat understöd åt telegrafverkets läkare
S. V. Lindström, som jämväl till följd av sjukdom nödgades lämna sin anställning
såsom verksläkare; varvid understödets belopp bestämdes till
2,000 kronor, motsvarande en ny pension å 2,376 kronor. Den del av avlöningen
vid fångvården, som Djurberg ägde under sjukledigheten behålla,
utgjorde något mer än 5,000 kronor. Ungefär detta belopp borde också enligt
statskontorets mening beredas Djurberg såsom pension. Detta pensionsbelopp
torde icke kunna anses annat än skäligt med hänsyn till den sammanlagda
avlöning — oberäknat dyrtidstillägg — av över 11,000 kronor,
som vore förenad med hans anställningar såsom tjänsteläkare. Pensionen
syntes, vid det förhållande att generalpoststyrelsen motsatt sig, att postmedlen
för ändamålet anlitades, böra till hela sitt belopp anvisas att utgå
från allmänna indragningsstaten.

Departementschefen har biträtt statskontorets förslag.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Ehuru anställningar av här ifrågavarande art i allmänhet torde vara att
betrakta såsom bisysslor, vilka kunna och pläga innehavas vid sidan av
annan, huvudsaklig läkarverksamhet, linner dock utskottet de i detta fall
åberopade särskilda omständigheterna tala för beviljande av pension. Med
hänsyn till vad generalpoststyrelsen anfört rörande karaktären av anställningen
såsom postläkare och då det för denna anställning utgående ersättningsbeloppet
torde få anses tillmätt på sådant sätt, att detsamma innefattar
jämväl den ersättning i form av pension, som till tjänstemän i vanlig
mening utgår först efter anställningens slut, linner utskottet emellertid icke
lämpligt, att nämnda ersättningsbelopp lägges till grund för bestämmande
av pensionens storlek. Med utgångspunkt från Djurbergs arvode såsom fängelseläkare
samt med tillämpning av de i civila pensionslagen innefattade

Utskottet.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Äng.

tilläggspension
åt presidenten
friherre
E. T.
Marks von
Wurtemberg.

grunderna för beräkning av pensionsunderlag ävensom med iakttagande av
viss reduktion av pensionen i anledning av att pensionsavgifter icke
blivit erlagda, har utskottet ansett sig böra ifrågasätta, att pensionsbeloppet
bestämmes till 3,840 kronor.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Marits förevarande
proposition, må medgiva, att läkaren vid centralfängelset
å Långholmen Fredrik Vilhelm Djurberg må
från och med månaden näst efter den, då han avgår
från sin anställning såsom fängelseläkare, under sin
återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 3,840 kronor.

21:o.

I en till riksdagen avlåten, den 7 februari 1930 dagtecknad proposition
nr 66 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för samma dag, i
punkten 1 föreslagit riksdagen medgiva, att presidenten i Svea hovrätt friherre
Erik Teodor Marks von Wurtemberg må från och med dagen näst
efter den, då han avgår från presidentämbetet, under sin återstående livstid
uppbära, utöver honom författningsenligt tillkommande pension, en tillläggspension
från allmänna indragningsstaten till belopp av 1,500 kronor
årligen.

Friherre Marks von Wurtemberg uppnår den 11 maj 1931 sjuttio års ålder
och är då skyldig att avgå från presidentämbetet. Jämlikt gällande bestämmelser
för vissa tjänstemän vid statsdepartement och andra till den civila
statsförvaltningen hörande verk i fråga örn rätt till pension skall för bestämmande
av pensions belopp för tjänsteman i chefsställning i 3:e lönegraden,
till vilken lönegrad presidenten i Svea hovrätt hänföres, gälla ett
särskilt tjänstepensionsunderlag av 8,496 kronor, under det att pensionsunderlaget
för justitieråd utgör 9,996 kronor. Enär friherre Marks von
Wurtemberg under åren 1903—1905 och 1906—1913 varit justitieråd, har
det synts departementschefen böra tagas under övervägande, örn icke åt
honom borde beredas, utöver honom eljest tillkommande pension, en tillläggspension
till sådant belopp, att sammanlagda pensionen komme att
uppgå till 9,996 kronor årligen. Härför talade ytterligare, att friherre
Marks von Wurtemberg under sin långa tjänstetid beklätt ett flertal andra
krävande ämbeten och att maktpåliggande uppdrag på lagstiftningens och
förvaltningens områden blivit honom anförtrodda.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

I avgivet utlåtande har statskontoret anfört bland annat följande:

Friherre Marks von Wurtemberg innehade så lång tjänstetid i statstjänst, att
han, som alltsedan den 1 juli 1925 vore president i Svea hovrätt, kunde förklaras
berättigad till hel pension eller 8,496 kronor. Emellertid hade han alltifrån utnämningen
år 1903 till justitieråd, intill dess han den 1 juli 1925 blev innehavare
av presidentämbetet, med undantag av de tider, under vilka han innehaft
statsrådsämbete, ägt rätt till den pension, som tillförsäkrats justitieråd; han hade
nämligen även efter avgången under år 1913 från justitierådsämbetet ägt
bibehålla denna pensionsrätt, i det att Kungl. Majit den 13 juni 1913 och
sedermera vid upprepade tillfällen med tillämpning av 1911 års riksdags i
sådant hänseende lämnade medgivande förordnat, att vad i fråga örn
justitierådsämbete vore stadgat angående rätt för innehavaren att erhålla
pension av statsmedel mot uppfyllande av de för denna rätt honom åliggande
förpliktelser skulle gälla i avseende å de vid samma tillfällen
friherre Marks von Wurtemberg givna särskilda uppdrag, så länge han
innehade samma uppdrag. Pensionsavgifter för justitierådspension hade
därför, i den mån sådana under ifrågavarande tid varit föreskrivna, av
friherre Marks von Wurtemberg erlagts intill utnämningen till president.
Ender sådana förhållanden och med hänsyn tillika till de särskilda omständigheter
i övrigt, som i detta fall förelåge, särskilt de synnerligen
maktpåliggande uppdrag, som av friherre Marks von Wurtemberg utförts
för statens räkning, syntes det icke vara något att erinra mot förslaget
att bereda honom en tilläggspension å 1,500 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till statsrådsprotokollet.

En i viss mån likartad pensionsfråga har tidigare varit föremål för riksdagens
prövning, då överståthållaren Hederstierna — vilken före tillträdet
till överståthållarbefattningen varit justitieråd, regeringsråd och landshövding
— i enlighet med förslag av Kungl. Majit beviljades en tilläggspension,
varigenom totala pensionsförmånen bringades upp till belopp motsvarande
pensionsunderlaget för sistnämnda tre befattningar. Med hänsyn
härtill och i betraktande av vad i nu föreliggande ärende anförts har utskottet
icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Majits förslag.

Utskottet hemställer,

att Kungl. Majits förevarande framställning må vinna
riksdagens bifall.

22:o.

I punkt 2 av samma proposition föreslår Kungl. Majit riksdagen medgiva,
att en var av vattenrättsdomarna Kristian Hugo von Sydow och
Carl Emanuel Bengtsson må från och med månaden näst efter den, då han
efter avsked från häradshövdingämbetet frånträder befattningen såsom vattenrättsdomare,
under sin återstående livstid åtnjuta, utöver honom författningsenligt
tillkommande pensionsförmåner, en tilläggspension från allmänna
indragningsstaten av 816 kronor för år räknat.

Utskottet.

Äng.

tilläggspensioner
åt
v attén rätt sdomarna

K Jl. von
Sydow och
\ E. Bengtsson
.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Av handlingarna i ärendet inhämtas följande:

von Sydow, som är född den 16 juli 1861, inträdde i statens tjänst den
24 september 1886 såsom auskultant i hovrätten över Skåne och Blekinge,
Sin första ordinarie tjänst, såsom fiskal i Svea hovrätt, erhöll han den
30 januari 1894. Den 8 juli 1904 utnämndes han till häradshövding i
Nordals, Sundals och Valbo härads domsaga. Då vattendomstolarna den
1 januari 1919 trädde i verksamhet, erhöll han förordnande såsom vattenrättsdomare
vid Väster bygdens vattendomstol. Därförut deltog han såsom
ordförande i vederbörande beredningar januari 1906—juni 1909 samt november
1911—december 1916 i arbetet med utformande av gällande vattenlag.

Bengtsson, som är född den 9 januari 1862, antogs till e. o. notarie
vid Svea hovrätt den 14 januari 1890, utnämndes till vice häradshövding
vid hovrätten den 31 maj 1892 och erhöll den 26 april 1901 fullmakt å
häradshövdingämbetet i Medelpads östra domsaga. I likhet med von
Sydow har han alltsedan vattendomstolarnas tillkomst innehaft förordnande
såsom vattenrättsdomare, nämligen vid Mellanbygdens vattendomstol.

Till stöd för framställning örn tilläggspension utöver författningsenlig
pension såsom häradshövding har von Sydow anfört i huvudsak följande:

Den på extra stat anställda personalens vid vattendomstolarna pensionsförliållanden
hade icke blivit genom allmänna bestämmelser ordnade.
Vid sådant förhållande hade det synts von Sydow, vilken den 16 juli 1928
uppnått den för domare stadgade pensionsåldern, 67 år, angeläget, att
utan avvaktan på generell lösning av hithörande frågor pensionsförhållandena
för honom måtte snarast varda ordnade. Visserligen vore
han efter nämnda tidpunkt berättigad till pension såsom häradshövding
med det för sådan tjänst stadgade oreglerade belopp eller 5,600 kronor.
Men detta belopp torde allmänt erkännas icke numera motsvara häradshövdingämbetets
betydelse, och ännu mindre kunde det utgöra vad som
borde tillkomma en vattenrättsdomare med de ojämförligt mera krävande
uppgifter detta ämbete ställde på sin innehavare. Vid det ordnande av
andra tjänsters pensionsförhållanden, som under senare år i stor utsträckning
vidtagits, hade pensionsbeloppet för varje tjänst ställts i relation
till den för samma tjänst vid inträde i pensionsåldern utgående, efter
tjänstens vikt och de därmed förenade uppgifternas mer eller mindre
krävande art avpassade lönen. För vattenrättsdomare vore lönen bestämd
till 15,000 kronor, varför pensionen syntes böra utgå med belopp, som med
beaktande av de i nutida författningar eljest tillämpade pensioneringsgrunder
kunde anses skäligen betingas av sådan lön.

I avgivet utlåtande har statskontoret yttrat bland annat följande:

En med den föreliggande likartad fråga blev avgjord av 1925 års riksdag,
i det att expeditionschefen F. W. Schalén, vilken i sin egenskap av kansliråd
var berättigad till pension å 6,996 kronor, med hänsyn därtill, att han under en
lång följd av år innehaft expeditionschefsämbete, vilket icke vore förenat med
pensionsrätt, erhöll en tilläggspension å 600 kronor, motsvarande s/8 av skillnaden
mellan nämnda pensionsbelopp och den pension, som tillkomma över -

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

direktör av högre grad, med vilken expeditionschef vore i avlöningshänseende
jämställd. Efter enahanda grund beräknade tilläggspensioner syntes
böra utverkas åt von Sydow och Bengtsson, vilka alltsedan den 1 januari
1919, då den nya vattendomstolsorganisationen trädde i tillämpning,
förvaltat på extra stat alltjämt uppförda vattenrättsdomartjänster, vilka
i avlöningshänseende vore likställda med överdirektörshefattning av
högre grad. Enligt vad statskontoret inhämtat torde sökandena innehava
så lång statstjänst, att de vid avgång bleve berättigade till hel pension för
innehavande häradshövdingämbete. Pensionsbeloppen bleve då 5,600 kronor,
vartill emellertid komme sådana förhöjningar enligt kungörelsen
den 18 juni 1925 (nr 280), att s. k. ny pension skulle bliva 6,672
kronor. Pensionsunderlaget och hel pension för överdirektör av högre
grad utgjorde 7,896 kronor; 2/s av skillnaden mellan dessa belopp uppginge
till 816 kronor, som alltså efter enahanda beräkningsgrund, som beträffande
expeditionschefen Schalén kommit till användning, skulle utgöra
tilläggspensionens belopp. Hela pensionsförmånen — oberäknat dyrtidstilllägg
— skulle sålunda för en var av sökandena bliva 7,488 kronor.

I avseende å vidare utredning i ärendet åberopar utskottet vad statsrådsprotokollet
innehåller.

Enligt vad föredragande departementschefen framhållit, lärer frågan om
vattendomstolarnas uppförande på ordinarie stat icke komma att avgöras
före den tidpunkt, då avgångsskyldighet inträder för vattenrättsdomarna
von Sydow och Bengtsson. Ej heller torde spörsmålet örn ordnandet av
pensionsförhållandena för innehavare av icke-ordinarie befattningar före
nämnda tidpunkt vinna sin lösning. Under sådana förhållanden synes det
påkallat, att ifrågavarande befattningshavare genom särskilda tillägg till
dem såsom ordinarie häradshövdingar tillkommande pensioner erhålla sina
pensionsförmåner avpassade i skäligt förhållande till dem i egenskap av
vattenrättsdomare åvilande arbetsuppgifter och till deras därav betingade
löneställning. Mot vad Kungl. Majit i sådant hänseende föreslagit finner
utskottet ej skäl till invändning.

Utskottet hemställer förty,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande
framställning.

23:o.

I en till riksdagen avlåten, den 14 februari 1930 dagtecknad proposition
nr 85 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att vice häradshövdingen vid Svea hovrätt Carl
Axel Wilhelm Haraldson må från och med månaden näst efter den, då
han entledigas från sitt förordnande såsom vice häradshövding, under sin
återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära pension till belopp
av 2,400 kronor årligen.

Utskottet.

Ant).

pension ät
vice häradshövdingen C.

A. Yr.

Haraldson.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Av handlingarna i ärendet inhämtas:

Haraldson, som är född den 20 juli 1884, antogs till extra ordinarie
notarie i Göta hovrätt år 1912 och har sedermera, intill dess hans domareverksamhet
år 1925 upphörde, med endast mindre avbrott tjänstgjort vid
olika häradsrätter samt i hovrätt och nedre justitierevisionen. Han har
innehaft förordnande såsom biträdande domare omkring 1 år 9 månader,
såsom domhavande omkring 4 år 4 månader och såsom adjungerad ledamot
i Svea hovrätt omkring 1 år. Den 16 februari 1923 förordnades Haraldson
till vice häradshövding.

Svea hovrätt har i skrivelse till Kungl. Majit i ärendet anfört:

Haraldson hade på grund av iråkad psykisk sjukdom alltsedan förra delen
av mars 1925 varit urståndsatt att tjänstgöra såsom domare eller i annan
befattning vid rättsväsendet och torde även för framtiden vara därtill
oförmögen, såsom franninge av ett utav professorn Alfred Petrén i ärendet
utfärdat intyg. Haraldsons förordnande såsom vice häradshövding medförde
ej någon rätt till pension. Tvärtom skulle han, efter att mer än två
år hava varit ur stånd att fullgöra honom åliggande tjänstgöringsskyldigdighet,
kunna, jämlikt 18 § i stadgan den 12 juni 1925 med vissa föreskrifter
angående domsagornas förvaltning, skiljas från förordnandet och därmed
gå helt förlustig den med förordnandet förenade avlöningen 4,500
kronor örn året. Det syntes emellertid hovrätten, som örn det knappast
borde kunna ifrågakomma att på detta sätt entlediga en befattningshavare,
som, efter mångårigt utövande av maktpåliggande domarevärv, utan
eget förvållande drabbades av obotlig sjukdom och icke disponerade erforderliga
enskilda medel till sin försörjning. Enligt hovrättens mening
skulle med billighet överensstämma, att Haraldson, i samband med att
han entledigades från sitt förordnande såsom vice häradshövding, erhölle
pension till belopp, som stöde i skäligt förhållande till den av honom nu
uppburna avlöningen. Hovrätten föreställde sig, att ett pensionsbelopp av
omkring 2,500 kronor här vid lag skulle kunna anses rimligt.

Enligt professor Petréns utlåtande, dagtecknat den 19 januari 1930,
lider Haraldson, som av Petrén första gången undersökts i februari 1928,
av psykoneuros, som för all framtid gör honom oförmögen att fullgöra
domarförordnande eller eljest utöva statstjänst.

Statskontoret har ansett billigt, att Haraldson beredes någon pension,
samt beträffande pensionsbeloppets beräkning anfört huvudsakligen följande:

Haraldson innehade ett oreglerat arvode å 4,500 kronor med rätt att därå
åtnjuta dyrtidstillägg efter de förmånligare grunder, som gällde beträffande
oreglerad avlöning. Av hans arvode torde 2/:! eller 3,000 kronor kunna anses
motsvara pensionsunderlag. Sjukpension för en ordinarie befattningshavare med
sådant pensionsunderlag skulle bliva (3/«. 3,000 =) 2,250 kronor. Örn detta
belopp å ena sidan reducerades med 1/io (225 kronor), i anseende till att
inga pensionsavgifter erlagts, men å andra sidan ökades med förhöjning
I och II enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) med bestämmelser
örn ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens
tjänst m. fl. pensionärer (267 kronor + 114 kronor), erhölles ett belopp
av 2,406 kronor, vilket lämpligen borde avrundas till 2,400 kronor.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30. 29

Beträffande utredningen i övrigt tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen.

Då här föreligga sådana förhållanden, som tidigare i liknande fall Utskottet.
ansetts böra föranleda till beviljande av pension åt icke-ordinarie befattningshavare,
får utskottet tillstyrka, att sådan förmån beredes Haraldson.
I fråga örn pensionsbeloppet biträder utskottet Kungl. Maj:ts förslag
och hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.

24:o.

I en till riksdagen avlåten den 7 februari 1930 dagtecknad proposition Äng.
nr 124 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag Pensto11 at

f. amanuensen

av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för samma dag, E. Lindström.

föreslagit rikdagen medgiva, att förre amanuensen i justitiedepartementet

Einar Lindström må från och med den 1 april 1930 under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,740

kronor.

Av handlingarna i ärendet framgår följande:

Lindström, som är född den 15 maj 1894, avlade den 15 september 1917
juris kandidatexamen samt antogs den 21 i sistnämnda månad till e. o.
notarie i Svea hovrätt och den 31 december 1918 till e. o. notarie i Göta
hovrätt. Under tiden september 1917—hösten 1920 har Lindström tjänstgjort
i Norra och Södra Tjusts härads domsaga, där han förvaltat domarämbete
sammanlagt 166 dagar samt förrättat sex allmänna tingssammanträden
ävensom hållit rannsakningar och andra extra förrättningar. Han
har från och med den 15 november 1920 till i september 1921 varit anställd
hos medicinalstyrelsen, varest han uppehållit sekreterarbefattning något mera
än 2 månader, samt tjänstgjort vid 1921 års riksdag såsom notarie hos första
lagutskottet. Den 1 juni 1921 har Lindström antagits till amanuens i
justitiedepartementet. Med undantag för några korta avbrott sommaren
1921 har Lindström därefter till och med den 30 april 1928 i en följd innehaft
förordnanden å registrators- eller andre kanslisekreterarbefattning.

Lindström har den 14 april 1928 av fångvårdsstyrelsen förordnats att från
och med den 1 påföljande maj intill utgången av sagda år uppehålla en
ledigförklarad notarietjänst i styrelsen och tillträdde förordnandet berörda
den 1 maj. Sedan en Lindströms medsökande hos Kungl. Majit anfört
besvär över styrelsens beslut, blev emellertid Lindströms förordnande av
Kungl. Majit upphävt med utgången av juni månad 1928. Därefter har
Lindström tjänstgjort som förste amanuens i justitiedepartementet. Han har
därstädes uppehållit registratorstjänst sammanlagt 4 år 6 månader 14 dagar
samt andre kanslisekreterartjänst 2 år 5 månader 23 dagar. Under sina
förordnanden å ordinarie tjänst har han tidvis — senast under tiden 1
januari 1927—30 juni 1928 — åtnjutit s. k. full lön. Under den övriga
delen av sin tjänstgöring i departementet har Lindström erhållit lön som

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Utskottet.

förste amanuens (12:e lönegraden i löneplanen för manliga e. o. tjänstemän
den 31 december 1921, nr 778, 18:e lönegraden i löneplanen den 26 juni
1925, nr 356), jämte, då lian uppehållit ordinarie befattning, vikariatsersättning.
Från och med den 1 oktober 1928 har, enligt beslut av chefen
för justitiedepartementet, hans dagliga tjänstgöringstid, vilken tidigare utgjort
7 timmar, inskränkts till 3''/2 timme och hans avlöning reducerats i
proportion till minskningen av tjänstgöringstiden. Lindström har lämnat
sin tjänst i departementet den 4 januari 1930 men har han av departementschefen
erhållit vissa uppdrag i departementet, vilka uppdrag beräknats skola
upphöra den 1 april 1930. För dessa uppdrag har Lindström tillerkänts
en ersättning av 200 kronor för månad.

Enligt läkarintyg lider Lindström av kronisk nervsjukdom, som väsentligen
inskränker hans arbetsförmåga och — tidvis — gör honom fullständigt
oförmögen till arbete. Det är i mycket ringa grad sannolikt, att hail
kan återvinna full hälsa och bliva fullt tjänstduglig.

I fråga om beloppet av den pension Lindström skulle kunna erhålla
har departementschefen anfört följande:

Under ärendets förberedande behandling har uttalats tvekan, huruvida icke
hänsyn borde tagas till att Lindström från och med den 1 oktober 1928 fått
sitt arvode nedsatt. Ehuru billigheten kan synas tala för att statskontorets
förslag följes, har jag dock av principiella skäl funnit, att den omständigheten,
att Lindströms arvode reducerats, bör i viss mån inverka å pensionsbeloppet.

Såsom i vissa tidigare liknande fall ägt rum, torde vid pensionsbeloppets
beräkning kunna tagas till utgångspunkt de grunder för pensionering av
icke-ordinarie befattningshavare, som föreslagits i det av särskilda sakkunniga
den 29 mars 1927 avgivna betänkande angående ny civil pensionslag
m. m. För manlig icke-ordinarie befattningshavare i 18:e lönegraden —
den lönegrad, efter vilken Lindström åtnjutit avlöning — skulle pensionsunderlaget
enligt berörda förslag komma att utgöra 3,444 kronor. Med
iakttagande av att sjukpensionen i ett fall sådant som det förevarande torde
böra beräknas till tre fjärdedelar av pensionsunderlaget samt att det sålunda
framkomna beloppet ytterligare lärer böra reduceras med en tiondel av den
anledning, att pensionsavgiften icke erlagts, erhålles ett pensionsbelopp av
2,325 kronor. Tager man åter hänsyn därtill, att Lindström efter den
1 oktober 1928 endast uppburit halv avlöning, blir pensionsunderlaget 1,720
kronor och sjukpensionen 1,290 kronor eller med avdrag av en tiondel 1,161
kronor. Medeltalet mellan nämnda belopp 2,325 kronor och 1,161 kronor
torde utgöra en efter de särskilda förhållandena i detta fall lämpad pension.
Omförmälda medeltal utgör 1,743 kronor, som torde böra avrundas
till 1,740 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Under hänvisning till vad som anförts i nästföregående punkt tillstyrker
utskottet, att Lindström beredes pension, då han på grund av sjukdom nödgas
lämna sin anställning i statens tjänst. I fråga örn grunderna för be -

Bankoutskottets utlåtande Nr 30. 31

räkningen av pensionsbeloppet biträder utskottet departementschefens uppfattning.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
proposition.

II. Äng. utrikesdepartementet.

25:o.

I en till riksdagen avlåten, den 21 februari 1930 dagtecknad proposition
nr 136, vilken innefattar förslag i tre med nummer 9—11 betecknade punkter,
har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden för samma dag, i punkten
9 föreslagit riksdagen medgiva, att f. d. vicekonsuln vid konsulatet i San
Francisco Fredrik Westerberg må under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 3,000 kronor, räknat från
och med den 1 juli 1929.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Westerberg, som är född den 14
juni 1854, avlagt studentexamen 1872 samt medico-filosofie kandidatexamen
vid Uppsala universitet 1874; att han studerat vid Karolinska medicokirurgiska
institutet i Stockholm 1874—1880 och tjänstgjort såsom underläkare
vid Garnisonssjukhuset i Stockholm 1875—1876; att han innehaft
en del förordnanden såsom extra läkare vid civil sjukvård under åren 1879
—1881 samt förordnande som stipendiat i fältläkarekåren från 1878 till
den 1 januari 1882; att han sistnämnda år utflyttat till Amerikas Förenta
Stater, där blivit medicine doktor vid universitetet i Vermont 1883 och upprätthållit
befattningen såsom »Professor of Hygiene and Gymnastics» vid
Augustana College, Rock Island, lil., 1884—1886; samt att han tjänstgjort
såsom praktiserande läkare i San Francisco, Cal., åren 1886—1905.

Efter en tids sjukdom åren 1906—1907 förordnades Westerberg den 4
juli 1908 till olönad vicekonsul vid konsulatet i San Francisco, och under
tiden oktober 1917—1 januari 1920 uppehöll han på förordnande befattningen
såsom konsul därstädes.

Allt sedan den lönade konsulsbefattningen i San Francisco sistnämnda
dag upprättats till och med utgången av juni månad 1929, då han på grund
av ålderdomssvaghet beviljades avsked, kvarstod Westerberg såsom olönad
vicekonsul vid konsulatet och innehade därjämte, under året 1920 anställning
såsom kanslibiträde därstädes, under tiden från och med den 1 januari
1921 till och med den 30 juni 1924 förordnande såsom kanslist vid konsulatet
samt från och med den 1 juli 1924 till och med den 30 juni 1929
åter anställning såsom kanslibiträde.

Äng.

pension åt
f. d. vicekonsuln
vid konsulatet
i San
Francisco F.

Westerberg.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Äng.

pension åt
kanslivaktmästaren
vid
beskickningen
i Köpenhamn
H. Hanell.

Statskontoret har i avgivet utlåtande anfört bland annat följande:

Då vicekonsuln Westerberg varit anställd i konsulattjänst under 21 år,
därav under 10 år såsom avlönad tjänsteman, samt nu vid uppnådda 75
års ålder saknar medel för sitt uppehälle, torde det vara med billighet
överensstämmande, att han erhåller något årligt understöd av statsmedel.
Med erinran att 1920 års riksdag medgivit, att till konsuln i Bordeaux
H. O. Gyllenram, vilken i över 30 år tjänat svenska staten, finge utgå
pension till belopp av 3,500 kronor årligen, tillstyrker statskontoret, att åt
Westerberg utverkas pension till belopp av 3,000 kronor årligen.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet, som icke velat motsätta sig bifall till Kungl. Maj:ts förslag,
hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

26:o.

Under punkten ll1 av samma proposition har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen medgiva, att kanslivaktmästaren vid beskickningen i Köpenhamn
Hans Hanell må från och med den 1 juli 1930 under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,800 kronor,
dock utan att dyrtidstillägg därå må utgå.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Hanell, som är svensk undersåte
och född den 28 maj 1857, under tiden april 1895—oktober 1898 varit anställd
hos dåvarande ministern för utrikes ärendena i egenskap av extra
vaktmästare och därvid tillhandagått med utförande av olika sysslor i utrikesministerhotellet
och i utrikesdepartementet, att han sedermera antagits
till extra ordinarie vaktmästare i civildepartementet samt tjänstgjort därstädes
och i utrikesdepartementet under tiden april 1899 —september 1903,
samt att han, efter en tids anställning i privat tjänst, under tiden december
1905—september 1908 tjänstgjort såsom kanslivaktmästare vid beskickningen
i Oslo och därefter förflyttats till motsvarande tjänst vid beskickningen i
Köpenhamn, där han tjänstgjort sedan oktober månad 1908 och fortfarande
tjänstgör. Under sin anställning i Köpenhamn har Hanell under åren
1908—1921 uppburit ett arvode av 1,300 kronor jämte i förekommande fall
därå belöpande krigstidstillägg eller dyrtidstillägg samt åren 1922—1929
ett arvode av 3,300 kronor för år, varå dock icke utgått dyrtidstillägg.
Därjämte har Hanell åtnjutit förmånen av fri bostad inom beskickningsfastigheten,
lyse och värme. I fråga om sin nuvarande tjänstgöring har

Beträffande punkten 10 av prop nr 136, se utlåtande nr 32, punkten 1.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Hanell ansetts närmast böra likställas med förste expeditionsvakt. Hanell
har under sin anställning i statens tjänst aldrig åtnjutit någon semester.
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Kungl. Majits förslag har icke givit utskottet anledning till erinran, varför
utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.

III. Ang. försvarsdepartementet.

27:o.

I en till riksdagen avlåten, den 31 januari 1930 dagtecknad proposition
nr 57 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen hilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, i punkten 1
föreslagit riksdagen medgiva, att kokerskan vid Jönköpings-Kalmar regemente
Augusta Jonsson må från och med månaden näst efter den, varunder
avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående livstid å allmänna,
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 720 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Jonsson, som är född den 9 juni
1863, varit anställd såsom föreståndarinna vid förutvarande Smålands husarregementes
manskapsmäss under tiden 5 oktober 1905—31 augusti 1910 samt
såsom kokerska dels vid förutvarande Kalmar regemente under tiden 6 april
1914—31 december 1927, dels ock vid Jönköpings-Kalmar regemente från
sistnämnda dag; att hon vid regementet uppburit en avlöning, som — frånsett
dyrtidstillägg — uppgått till 930 kronor för år, jämte fri bostad, kost,
bränsle, lyse och tvätt; att hon lider av starkt utvecklade blodåderbråck i
båda benen och kronisk lungutvidgning samt därjämte företett accentuerade
hjärttoner; att hon under det senaste året vid garnisonssjukhuset i Linköping
undergått behandling för lymfkörtel- (och blod-)sjukdom; samt att hon
under hela sin tjänstetid fullgjort sina åligganden på ett synnerligen berömvärt
sätt samt städse iakttagit ett hedrande uppförande.

I fråga örn utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Kungl. Majits förslag har ej givit utskottet anledning till erinran, varför
utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majlis ifrågavarande
framställning.

Äng.

pension åt
kokerskan
Augusta
Jonsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1900. X sami. 21 haft. (Nr 30.)

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

28:o.

Äng. X punkten 2 av förevarande proposition har Kungl. Maj:t föreslagit

åt kokerskan riksdagen medgiva, att kokerskan vid Jämtlands fältjägarregemente Märta
Marta Karo- Karolina Lundin, född Sjölander, må från och med månaden näst efter den,
%varunder avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående livstid å
lander. allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 480 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Lundin, som är född den 22
september 1876, varit anställd såsom kokerska vid Jämtlands fältjägarregemente
sedan den 1 november 1912, vilken anställning hon fortfarande
innehar; att hon sålunda tjänat kronan i över 17 år; att hon vid regementet
uppburit en avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg —• uppgått till 930
kronor för år, varjämte hon åtnjutit förmån av fri bostad, kost, bränsle,
lyse och tvätt; att hon från statens järnvägars änke- och pupillkassa uppbär
en årlig pension av 615 kronor efter sin avlidne man; att hon enligt
läkarintyg lider av kraftnedsättning efter upprepade gallstensanfall samt på
grund av sin ålder är mindre arbetsför i det arbete, som kräves i hennes
befattning; att vederbörande regementschef såsom sin åsikt uttalat, att det
j många avseenden påkostande och tunga arbetet inom regementets kök
torde i någon mån hava bidragit till Lundins ohälsa; samt att hon efter
bästa förmåga fullgjort sina åligganden och städse iakttagit ett mycket gott
uppförande.

I övrigt får utskottet beträffande utredningen i ärendet hänvisa till propositionen.

Under åberopande av utredningen i ärendet hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

29:o.

Äng. Kungl. Maj:t har i punkten 3 av förevarande proposition föreslagit riks åt

tvätuTskan dagen medgiva, att tvätterskan vid Gotlands truppers ångtvättinrättning
Anna Teresia Anna Teresia Karlsson, född Hagman, må från och med månaden näst
foddsTman efter den’ varunder avgång från tjänsten äger rum, dock tidigast från och
fo agman. deQ ^ juli 1930( under sin återstående livstid å allmänna indragnings staten

uppbära en årlig pension av 600 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Karlsson, som är född den 15
juli 1867, sedan den 10 mars 1915 varit anställd såsom tvätterska vid Gotlands
truppers ångtvättinrättning, vilken anställning hon fortfarande innehar
men kommer att lämna den 1 juli 1930; att hon sålunda tjänat kronan
i omkring 15 år; att hennes avlöning, inberäknat dyrtidstillägg, under senare

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

åren uppgått till i medeltal omkring 1,230 kronor för år; att hon lider av
åderbråck och bensår och att hennes arbetsförmåga på grund därav är
väsentligt nedsatt ävensom att hennes arbete av läkare ansetts skäligen
kunna antagas hava i väsentlig grad bidragit till uppkomsten av hennes
sjukdom; att hon utfört henne åliggande arbete till full belåtenhet; samt
att hon saknar anhöriga, som kunna bidraga till hennes uppehälle.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts här avhandlade förslag hemställer
utskottet,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av
riksdagen bifallas.

30:o.

Kungl. Majit föreslår i punkten 4 av samma proposition riksdagen medgiva,
att arbeterskan vid ammunitionsfabriken Maria Kastman, född Kers,
må från och med månaden näst efter den, varunder avgång från tjänsten
äger rum, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 504 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Kastman, som är född den 15
juni 1885, varit anställd vid ammunitionsfabrikens avdelning å Marieberg
sedan den 3 mars 1902, vilken anställning hon fortfarande innehar; att
hon sålunda tjänat kronan i omkring 28 år; att hennes avlöning vid fabriken
under de senare åren uppgått till i medeltal omkring 1,730 kronor för
år, inklusive dyrtidstillägg; att hennes arbetsförmåga på grund av strama
är och torde komma att förbliva väsentligt nedsatt; att hon under sin
tjänstetid iakttagit ett hedrande uppförande och visat god arbetsduglighet;
samt att hon är gift med instrumentmakaren Karl Edvard Kastman, född
den 10 december 1886, vilken år 1928 varit för inkomst- och förmögenhetsskatt
taxerad till ett belopp av 3,310 kronor.

I fråga örn utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Kungl. Majits förslag har ej givit utskottet anledning till erinran, varför
utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits ifrågavarande
framställning.

Äng.
pension
åt arbeterskan
Maria Kastman,
född
Kers.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Äng.

pension åt
förra arbeterskan
Emma
Josefna Rossander,
född
Djerf.

Äng.

pension åt
förra arbeterskan
Kerstin
Andersson.

31:o.

Kungl. Majit har i punkten 5 föreslagit riksdagen medgiva, att förra
arbeterskan vid ammunitionsfabriken Emma Josefina Rossander, född Djerf,
må från och med den 1 september 1929 under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 900 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Rossander, som är född den 10
juli 1864, varit anställd vid Stockholms tygstation under tiden 1 mars
1887—1 juni 1897 samt vid ammunitionsfabrikens avdelning å Marieberg
sedan den 23 november 1901 intill den 1 september 1929 och sålunda tjänat
kronan i omkring 38 år; att bennes arbetsinkomst under de senare
åren utgjort i medeltal 2,000 kronor för år, inklusive dyrtidstillägg; att
hennes arbetsförmåga på grund av hög ålder är väsentligt nedsatt; samt
att bon under sin anställningstid iakttagit ett synnerligen hedrande uppförande
samt erhållit de bästa vitsord för flit och arbetsduglighet.

I övrigt åberopar utskottet vad propositionen innehåller.

Med biträdande av Kungl. Maj-.ts här avhandlade förslag hemställer utskottet,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av
riksdagen bifallas.

32:o.

Under punkten 6 föreslås, att riksdagen må medgiva, att förra arbeterskan
vid ammunitionsfabriken Kerstin Andersson må från och med den 1
september 1929 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 960 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Andersson, som är född den 23
december 1861, under tiden 7 januari 1881—31 augusti 1929 varit anställd
vid ammunitionsfabrikens avdelning å Marieberg och sålunda tjänat kronan
i mer än 48 år; att hennes arbetsinkomst under de senare åren utgjort i
medeltal 2,000 kronor för år, inklusive dyrtidstillägg; att hennes arbetsförmåga
på grund av hög ålder är väsentligt nedsatt; samt att bon under sin
anställningstid iakttagit ett synnerligen hedrande uppförande samt erhållit
de bästa vitsord för flit och arbetsduglighet.

I avseende å vidare utredning åberopar utskottet vad propositionen innehåller.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30. 37

Då Kungl. Majits förslag under denna punkt ej givit utskottet anledning
till invändning, får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

33:o.

I punkten 7 av ifrågavarande proposition nr 57 har Kungl. Majit slutligen
föreslagit riksdagen medgiva, att förra arbeterskan vid ammunitionsfabriken
Per Jons Anna Andersson må från och med den 1 oktober 1929
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 852 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Andersson, som är född den 2
september 1870, varit anställd vid ammunitionsfabrikens avdelning å Marieberg
under tiden 1 oktober 1897—30 september 1929 och sålunda tjänat
kronan i 32 år; att hennes arbetsinkomst under de senare åren utgjort omkring
1,920 kronor, inklusive dyrtidstillägg; att hon på grund av sjuklighet
är oförmögen till fortsatt arbete vid ammunitionsfabriken; att hon under
sin anställning visat god arbetsduglighet och iakttagit ett hedrande
uppförande; samt att hon är medellös och oförmögen att sig själv försörja.

I övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till propositionen.

Med biträdande av vad Kungl. Majit föreslagit hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande
framställning.

34io.

I en till riksdagen avlåten, den 7 februari 1930 dagtecknad proposition
nr 74 ilar Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, i punkten
1 föreslagit riksdagen medgiva, att tillsyningsmannen vid kustflottans
måldepå vid Vitsgarn Johan August Norrström må från och med
månaden näst efter den, varunder han avgår från sin befattning, under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 1,224 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Norrström, som är född den
8 mars 1862, varit anställd såsom daglönare vid flottans varv i Stockholm
under tiden 17 april 1891—25 augusti 1911; att han från och med
sistnämnda dag tjänstgjort såsom tillsyningsman vid flottans anläggningar
vid Hårsfjärden, vilken anställning han fortfarande innehar; att

Äng.

pension åt
förra arbeterslcan
Perjons
Anna Andersson.

Äng.

pension åt
tillsyningsmannen
J. A.
Norrström.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Äng.

pension åt
förmannen
M. Nilsson
och arbetaren
K. A. Andersson.

han sålunda tjänat kronan i sammanlagt omkring 39 år; att det enligt
ett mellan marinförvaltningen och Norrström den 10 augusti 1922 avslutat
kontrakt ålegat honom att utöva erforderlig vård och tillsyn över
vissa kronan tillhöriga eller av kronan arrenderade fastigheter i Muskö
och Västerbänninge socknar ävensom att tillse och under upphör dsmannaansvar
handhava samt eventuellt reparera de flottans effekter, som
kunnat komma att efter övningarnas slut där kvarlämnas; att han i ersättning
tillgodonjutit fastigheternas avkastning, fiskerätt däri inbegripen,
samt ägt förmån av fri bostad ävensom uppburit det kontanta arvode
å 600 kronor, som finnes upptaget å marinens förteckning över i stat
icke uppförda arvoden för en tillsyningsman vid kustflottans måldepå
vid Vitsgarn; att han härutöver ägt åtnjuta särskild ersättning för den
reparation av flottans efter övningar kvarlämnade effekter, som av honom
verkställts; samt att hans samtliga löneförmåner beräknats uppgå
till ett belopp av 3,250 kronor för år.

I fråga örn utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Kungl. Majlis förslag har ej givit utskottet anledning till erinran, varför
utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majrts ifrågavarande
framställning.

35 :o.

Uti punkten 2 av förevarande proposition har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen medgiva, att envar av förmannen vid Karlskrona fästnings
fortifikationsförvaltning Mattis Nilsson och arbetaren vid samma förvaltning
Karl Alfred Andersson må från och med månaden näst efter
den, varunder avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 948 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

beträffande Nilsson, att han, som är född den 1 maj 1864, sedan år 1892
varit anställd vid Karlskrona fästnings fortifikationsförvaltning såsom
grovarbetare och förrådsvakt; att han med bibehållande av sin tjänstgöring
som förrådsvakt år 1924 för ordnats till förman; att han sålunda
tjänat kronan i omkring 37 år; samt att han på grund av sin ålder torde
komma att avgå inom den närmaste framtiden; samt

beträffande Andersson, att han, som är född den 24 januari 1869, varit
anställd vid Karlskrona fästnings fortifikationsförvaltning sedan den 13
juni 1892 och sålunda tjänat kronan i omkring 37 år; samt att hans arbetsförmåga
är i hög grad nedsatt och någon förbättring härutinnan icke
är att vänta.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30. 39

I övrigt får utskottet beträffande utredningen i ärendet hänvisa till
propositionen.

Under åberopande av utredningen i ärendet hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Marits förevarande
framställning.

36 :o.

Kungl. Maj:t har i punkten 3 av förevarande proposition föreslagit
riksdagen medgiva, att förmannen vid Kronobergs regementes detachement
i Karlskrona Per Magnus Johansson må från och med månaden
näst efter den, varunder avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 852 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Johansson, som är född den
1 juni 1865, sedan den 10 mars 1910 varit anställd dels vid förutvarande
Karlskrona grenadjärregemente, dels ock vid Kronobergs regementes detachement
i Karlskrona för utförande av grundläggnings-, betong-,
sprängnings-, rörlednings-, jord- och smides- m. fl. arbeten; att han sålunda
tjänat kronan i omkring 20 år; att han icke varit anställd genom
kontrakt; att han under de senare åren i avlöningsförmåner uppburit i
medeltal omkring 2,930 kronor för år, inklusive dyrtidstillägg; att han
på grund av sjukdom är oförmögen till arbete; att han fullgjort sina åligganden
på ett i alla avseenden förtjänstfullt sätt samt såväl i som utom
sitt arbete städse iakttagit ett nyktert och i övrigt oklanderligt uppträdande;
att han är ägare till en till 2,500 kronor taxerad lägenhet i Kristianopels
socken; att hans skulder uppgå till 800 kronor; samt att han
enligt egen uppgift icke äger något sparat kapital.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts här avhandlade förslag hemställer
utskottet,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
av riksdagen bifallas.

37 :o.

Kungl. Majit föreslår i punkten 4 av samma proposition riksdagen
medgiva, att verkmästaren vid kronobageriet å Visborgs slätt Johan
Vilhelm Ludvig Larsson må från och med den 1 juli 1930 under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 1,260 kronor.

Äng.

pension åt
förmannen
P. M. Johansson.

Ang.

pension åt
verkmästaren
J. V. L. Larson.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Äng.

pension åt
arbetaren
P. E. Eriksson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Larsson, som är född den 30
augusti 1856, sedan den 15 mars 1898 varit anställd såsom verkmästare
vid Gotlands truppers kronobageri, vilken anställning han fortfarande
innehar; att han sålunda tjänat kronan under en tid av omkring 32 år;
att hans avlöning under de senare åren uppgått till i medeltal omkring
3,600 kronor för år, inklusive dyrtidstillägg, vartill kommit förmån av
fri hostad med bränsle, värdesatt till 480 kronor för år; att hans arbetsförmåga
på grund av sjukdom är väsentligt nedsatt; samt att han på ett
fullt tillfredsställande sätt fullgjort sina tjänståligganden.

I fråga örn utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Kungl. Maj:ts förslag har ej givit utskottet anledning till erinran, varför
utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.

38 :o.

Uti punkten 5 av propositionen nr 74 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen
medgiva, att skomakeriarbetaren vid Svea ingenjörskårs intendenturverkstäder
Per Erik Eriksson må från och med månaden näst efter
den, varunder avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 696
kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Eriksson, som är född den 26
november 1855, dels varit stamanställd vid Svea livgarde under tiden
29 april 1882—17 augusti 1890, dels under tiden 1 september 1890—1 juni
1893 samt under åren 1897—1902 arbetat såsom skomakeriarbetare vid
Svea artilleriregemente, dels under tiden 4 oktober 1904—1 december 1912
utfört skomakeriarheten för kronans räkning vid kustartilleriet, dels ock
sedan den 4 maj 1921 varit anställd såsom skomakeriarbetare vid Svea
ingenjörkårs kustingenjörkompani i Vaxholm, vilken anställning han
fortfarande innehar; att han under de senare åren uppburit en avlöning
som — frånsett dyrtidstillägg — uppgått till i medeltal omkring 1,140
kronor för år; samt att han under sin tjänstetid alltid uppträtt nyktert
och ordentligt och utfört sina åligganden till full belåtenhet.

I övrigt åberopar utskottet vad propositionen innehåller.

Med biträdande av Kungl. Majits förslag hemställer utskottet,

att Kungl. Majlis ifrågavarande framställning må
av riksdagen bifallas.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

39 :o.

Kungl. Majit har i punkten 6 föreslagit riksdagen medgiva, att förre
arbetaren vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori Vilhelm Ludvig Andersson
må från och med den 1 maj 1929 under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 900 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Andersson, som är född den
2 april 1869, under tiden 20 februari 1906—30 april 1929 varit anställd
vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori och sålunda tjänat kronan under
en tid av omkring 23 år; att hans arbetsförmåga på grund av prostatahypertrofi
m. m. är i hög grad nedsatt; samt att han under sin tjänstetid
gjort sig förtjänt av de allra bästa vitsord för nit, uppförande och arbetsskicklighet.

I avseende å vidare utredning åberopar utskottet vad propositionen innehåller.

Då Kungl. Maj:ts förslag under denna punkt ej givit utskottet anledning
till invändning, får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

40 :o.

Under punkten 7 föreslås, att riksdagen må medgiva, att förre arbetaren
vid Åkers krutbruk Johan Hjalmar Rylén må från och med den 1
november 1929 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,080 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Kylén, som är född den 27
mars 1872, varit anställd vid Åkers krutbruk under tiden 1 november
1894—3 oktober 1929 och sålunda tjänat kronan i omkring 35 år; att hans
arbetsinkomst under de senare åren uppgått till i medeltal omkring
2,400 kronor för år, inklusive dyrtidstillägg, jämte förmån av fri bostad,
vedbrand och sjukvård, värderad till 200 kronor för år; att hans arbetsförmåga
på grund av hjärtsjukdom är i mycket hög grad nedsatt; samt
att han under sin tjänstetid fullgjort sina åligganden på ett synnerligen
förtjänstfullt sätt.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Majlis förslag,
får hemställa,

att Kungl. Majits ifrågavarande framställning må
vinna riksdagens bifall.

Äng.

pension åt
förre arbeta
ren V. L.
Andersson.

Äng.

pension åt
förre arbetaren
J. H.
Rylén.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

41:o.

Äng.

pension åt
viss personal
vid ammuni
Höns fabr Heen.

I punkten 8 Ilar Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att en var
av nedan angivna anställningshavare vid ammunitionsfabriken må från
och med månaden näst efter den, varunder avgång från tjänsten äger
rum, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
årlig pension med följande belopp, nämligen förmannen Frans
Gustaf Leijon 1,092 kronor, maskinisten Klas Emil Wimmerstedt 1,452
kronor, arbetarna Patrick Leopold Boustedt 720 kronor, Gustaf Reinhold
Pettersson 900 kronor, Helmer August Andersson 996 kronor, Johan Martin
Mårtensson 900 kronor och Carl Nimrod Axelsson 900 kronor samt
arbeterskor^ Amia Maria Molin 852 kronor, Karin Lindgren 876 kronor,
Julia Sofia Fridell, född Frid, 756 kronor, Emma Sofia Karlsson 600 kronor,
Sofia Vilhelmina Teresia Pettersson 852 kronor, Anna Giller, född
Åström, 720 kronor, Anna Lindgren 792 kronor, Augusta Olivia Lindberg,
född Jansson, 816 kronor, Annie Lucia Franziska Eleonora Andrén,
född Pettersson, 792 kronor, Anna Sofia Karlsson, född Rydb, 804 kronor,
Anna Zetterlund, född Andersson, 828 kronor och Anna Maria Berg 900
kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

beträffande Leijon, att han, som är född den 29 mars 1867, varit anställd
vid ammunitionsfabriken sedan den 9 november 1905 och sålunda
tjänat kronan i omkring 24 år; samt att hans arbetsinkomst under de
senare åren uppgått till i medeltal omkring 4,790 kronor för år, inklusive
dyrtidstillägg;

beträffande Wimmerstedt, att han, som är född den 17 oktober 1862,
varit anställd såsom maskinist vid ammunitionsfabriken sedan den 17
februari 1890 och sålunda tjänat kronan i omkring 40 år; samt att hans
arbetsinkomst under de senare åren uppgått till i medeltal omkring
4,360 kronor för år, inklusive dyrtidstillägg;

beträffande Boustedt, att han, sorn är född den 13 maj 1873, varit anställd
dels 1 år och 4 månader vid Göta ingenjörkårs smedja å Karlsborg,
dels 1 år och 6 månader vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori, dels
ock vid ammunitionsfabriken under tiden 9 juli 1903—20 juli 1913 samt
från och med den 15 augusti 1922 och sålunda tjänat kronan i sammanlagt
omkring 20 år; samt att hans arbetsinkomst under de senare åren
uppgått till i medeltal omkring 3,860 kronor för år, inklusive dyrtidstillägg; beträffande

Gustaf Reinhold Pettersson, att han, som är född den 24
maj 1878, varit anställd vid ammunitionsfabriken sedan den 30 september
1904 och sålunda tjänat kronan i omkring 25 år; samt att hans arbetsinkomst
under de senare åren uppgått till i medeltal omkring 3,270 kronor
för år, inklusive dyrtidstillägg;

beträffande Andersson, att han, som är född den 2 december 1877, varit
anställd vid ammunitionsfabriken sedan den 11 januari 1895 och sålunda
tjänat kronan i omkring 35 år; samt att hans arbetsinkomst under de

Bankoutskottets utlåtande Nr 30. 43

senare åren uppgått till i medeltal omkring 2,970 kronor för år, inklusive
dyrtidstillägg;

beträffande Mårtensson, att han, som är född den 3 april 1863, varit
anställd vid ammunitionsfabriken sedan den 6 mars 1905 och sålunda
tjänat kronan i omkring 25 år; samt att hans arbetsinkomst under de
senare åren uppgått till i medeltal omkring 3,050 kronor för år, inklusive
dyrtidstillägg;

beträffande Axelsson, att han, som är född den 28 augusti 1865, varit
anställd vid ammunitionsfabriken sedan den 16 februari 1906 och sålunda
tjänat kronan i omkring 24 år; samt att hans arbetsinkomst under de
senare åren uppgått till i medeltal omkring 3,200 kronor för år, inklusive
dyrtidstillägg;

beträffande Molin, att hon, som är född den 9 december 1872, varit anställd
vid ammunitionsfabriken under tiderna 15 augusti 1889—18 december
1891, 3 januari 1893—19 december 1896, 6 juli 1897—21 december 1901
samt från och med den 15 maj 1905 och sålunda tjänat kronan i sammanlagt
mer än 35 år; samt att hennes arbetsinkomst under de senare
åren uppgått till i medeltal omkring 2,000 kronor för år, inklusive dyrtidstillägg; beträffande

Karin Lindgren, att hon, som är född den 3 september
1875, varit anställd vid ammunitionsfabriken sedan den 16 mars 1893 och
sålunda tjänat kronan i omkring 37 år; samt att hennes arbetsinkomst
under de senare åren uppgått till i medeltal omkring 2,000 kronor för år,
inklusive dyrtidstillägg;

beträffande Fridell, att hon, som är född den 26 juni 1867, varit anställd
vid ammunitionsfabriken sedan den 11 maj 1906 och sålunda tjänat
kronan i omkring 24 år; samt att hennes arbetsinkomst under de senare
åren uppgått till i medeltal omkring 2,000 kronor för år, inklusive dyrtidstillägg; beträffande

Emma Sofia Karlsson, att hon, som är född den 24 mars
1864, varit anställd vid ammunitionsfabriken sedan den 19 december 1914
och sålunda tjänat kronan i omkring 15 år; samt att hennes arbetsinkomst
under de senare åren uppgått till i medeltal omkring 2,100 kronor
för år, inklusive dyrtidstillägg;

beträffande Sofia Vilhelmina Teresia Pettersson, att hon, som är född
den 20 mars 1876, varit anställd vid ammunitionsfabriken sedan den 19
juni 1895 och sålunda tjänat kronan i mer än 34 år; samt att hennes
arbetsinkomst under de senare åren uppgått till i medeltal omkring 2,000
kronor för år, inklusive dyrtidstillägg;

beträffande Giller, att hon, som är född den 2 mars 1877, varit anställd
vid ammunitionsfabriken sedan den 4 april 1911 och sålunda tjänat kronan
i omkring 19 år, varav de senaste 15 åren såsom förestånderska för
besiktningsavdelningen; samt att hennes arbetsinkomst under de senare
åren uppgått till i medeltal omkring 2,660 kronor för år, inklusive dyrtidstillägg; beträffande

Anna, Lindgren, att hon, som är född den 26 november
1880, varit anställd vid ammunitionsfabriken sedan den 12 januari 1903
och sålunda tjänat kronan i omkring 27 år; samt att hennes arbetsinkomst
under de senare åren uppgått till i medeltal omkring 2,000 kronor
för år, inklusive dyrtidstillägg;

beträffande Lindberg, att hon, som är född den 31 oktober 1863, varit
anställd vid ammunitionsfabriken sedan den 16 oktober 1901 och sålunda

Utskottet.

44 Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

tjänat kronan i omkring 28 år; samt att hennes arbetsinkomst under de
senare åren uppgått till i medeltal omkring 2,000 kronor för år, inklusive

dyrtidstillägg; . 1CC„ .,

beträffande Andrén, att hon, som är född den 11 januari 1884, varit
anställd vid ammunitionsfabriken under tiden 5 februari 1902 30 juni
1904 samt sedan den 1 maj 1905 och sålunda tjänat kronan i sammanlagt
omkring 27 år; samt att hennes arbetsinkomst under de senare åren
uppgått till i medeltal omkring 2,000 kronor för år, inklusive dyrtidstillägg
j

beträffande Anna Sofia Karlsson, att hon, som är född den 31 juli 1875,
varit anställd vid ammunitionsfabriken sedan den 16 april 1902 och sålunda
tjänat kronan i omkring 28 år; samt att hennes arbetsinkomst under
de senare åren uppgått till i medeltal omkring 2,000 kronor för år,
inklusive dyrtidstillägg;

beträffande Zetterlund, att hon, som är född den 23 november 1879,
varit anställd vid ammunitionsfabriken sedan den 1 mars 1898 och sålunda
tjänat kronan i omkring 32 år; samt att hennes arbetsinkomst under
de senare åren uppgått till i medeltal omkring 1,900 kronor för år,
inklusive dyrtidstillägg; samt

beträffande Berg, att hon, som är född den 8 december 1869, varit anställd
vid ammunitionsfabriken sedan den 10 mars 1887 och sålunda tjänat
kronan i omkring 43 år; samt att hennes arbetsinkomst under de senare
åren uppgått till i medeltal omkring 2,000 kronor för år, inklusive
dyrtidstillägg.

Vidare inhämtas av handlingarna, att ifrågavarande anställningshavare
på grund av sjukdom eller hög ålder numera hava nedsatt arbetsförmåga
samt att deras arbete i statens tjänst blivit väl vitsordat.

I fråga örn utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Uti särskilda till bankoutskottet överlämnade skrivelser, dagtecknade
den 4 och den 20 mars 1930, har styresmannen för ammunitionsfabriken
upplyst, att Giller varit anställd vid fabriken, utöver vad av styresmannen
tidigare meddelats och i förevarande proposition angivits, under tiden
3 januari 1893—30 april 1901, varför hennes sammanlagda anställningstid
uppgår till omkring 27 år samt att Anna Lindgren varit anställd därstädes
sedan den 1 oktober 1895 och sålunda har en tjänstetid av inemot
35 år. Pensionsbeloppen för dessa två anställningshavare torde, med
hänsyn till den nu för dem angivna tjänstetiden, böra bestämmas till för
Giller 792 kronor för år och för Anna Lindgren 876 kronor för år.

I övrigt biträder utskottet vad Kungl. Majit i förevarande ärende föreslagit
och får alltså hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, må medgiva, att en var av
nedan angivna anställningshavare vid ammunitionsfabriken
må från och med månaden näst efter den,
varunder avgång från tjänsten äger rum, under sin

Bankoutskottets utlåtande Nr 30. 45

återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
årlig pension med följande belopp, nämligen
förmannen Frans Gustaf Leijon 1,092 kronor, maskinisten
Klas Emil Wimmerstedt 1,452 kronor, arbetarna
Patrick Leopold Boustedt 720 kronor, Gustaf Reinhold
Pettersson 900 kronor, Helmer August Andersson
996 kronor, Johan Martin Mårtensson 900 kronor
och Carl Nimrod Axelsson 900 kronor samt arbeterskorna
Anna Maria Molin 852 kronor, Karin Lindgren
876 kronor, Julia Sofia Fridell, född Frid, 756
kronor, Emma Sofia Karlsson 600 kronor, Sofia Vilhelmina
Teresia Pettersson 852 kronor, Anna Giller,
född Åström, 792 kronor, Anna Lindgren 876 kronor,
Augusta Olivia Lindberg, född Jansson, 816 kronor,
Annie Lucia Franziska Eleonora Andrén, född Pettersson,
792 kronor, Anna Sofia Karlsson, född Rydh,
804 kronor, Anna Zetterlund, född Andersson, 828
kronor och Anna Maria Berg 900 kronor.

42: o.

Kungl. Majit föreslår i punkten 9 av samma proposition riksdagen medgiva,
att arbetaren vid ammunitionsfabrikens avdelning å Karlsborg
Gustaf Gottfrid Vesterberg må från och med månaden näst efter den,
varunder avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 756 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Vesterberg, som är född den
22 december 1887, sedan den 1 november 1906 varit anställd vid ammunitionsfabrikens
avdelning å Karlsborg och sålunda tjänat kronan i omkring
23 år; att han lider av kronisk magsjukdom, på grund varav hans
arbetsförmåga varit och för framtiden torde vara i så väsentlig grad
nedsatt, att han icke kan utföra sitt arbete vid fabriken; att han de senaste
åren under de tider, då han ej varit sjuk, endast kunnat arbeta
några timmar per dag, och därvid endast kunnat sysselsättas med lättare
arbete; att han under sin tjänstgöring visat duglighet och skötsamhet och
städse iakttagit ett synnerligen hedrande uppförande; samt att han icke
äger fast egendom eller annan förmögenhet.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen. I

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft en inom
andra kammaren under nr 334 väckt motion, vari herr Andersson i Stockholm
hemställt, »att riksdagen må tilldela Vesterberg en årlig pension

Äng.

persion åt
arbetaren G.
G. Vesterberg.

Motion
II: 334.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Utskottet.

Äng.

pension åt
gårdskarlen
vid krigsskolan K.

H. Frank.

av 840 kronor att utgå från och med månaden näst efter den då han lämnat
sin anställning».

I fråga örn motionärens motivering får utskottet hänvisa till motionen
med därvid fogade bilagor.

Utskottet, som tillstyrker att pension beviljas arbetaren Vesterberg,
ansluter sig beträffande pensionsbeloppets storlek till vad Kungl. Maj:t
härutinnan föreslagit.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning och med avslag å berörda motion
11:334, i vad den skiljer sig från Kungl. Maj:ts
förslag, må medgiva, att arbetaren vid ammunitionsfabrikens
avdelning å Karlsborg Gustaf Gottfrid
Vesterberg må från och med månaden näst efter den,
varunder avgång från tjänsten äger rum, under sin
återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 756 kronor.

43:o.

I punkten 10 av ifrågavarande proposition nr 74 bar Kungl. Majit slutligen
föreslagit riksdagen medgiva, att gårdskarlen vid krigsskolan Karl
Helmer Frank må från och med månaden näst efter den, varunder avgång
från tjänsten äger rum, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 756 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Frank, som är född den 2 maj
1885, efter fast anställning vid förutvarande Första livgrenadjärregementet,
varunder han avlagt underofficersexamen, sedan den 18 oktober 1909
varit anställd vid krigsskolan; att han för upprätthållande av en i krigsskolans
stat upptagen gårdskarlsbefattning uppbär lön enligt 2:a lönegraden
i löneplanen för e. o. tjänstemän (S. F. S. nr 215/1928) med 2,520
kronor för år, förutom dyrtidstillägg; att han lider av kronisk nervsjukdom,
vars första symptom yppat sig i samband med spanska sjukan 1918,
samt att vederbörande läkare som sin åsikt uttalat, att skälig förhoppning
saknades örn Franks återställande till full hälsa; att han på grund
av sin sjukdom icke kunnat fullgöra de åligganden, som påvilat honom,
utan satts till lindrigt arbete de tider, då han icke varit fullständigt oförmögen
till varje arbete; samt att han erhållit gott vitsord för sin tjänstgöring
och alltid fört en hedrande vandel.

I övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till propositionen.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30. 47

Med biträdande av vad Kungl. Majit föreslagit hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande
framställning.

44:o.

I en till riksdagen avlåten, den 7 februari 1930 dagtecknad proposition
nr 75 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva,

att förra tvättförestånderskan vid Karlskrona kustartilleriregementes numera
nedlagda tvättinrättning Matilda Holmkvist, född Thunberg, må från
och med den 1 januari 1929 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 696 kronor; samt

att envar av förra arbeterskorna vid samma tvättinrättning Elsa Maria
Holmkvist, Gerda Charlotta Abrahamsson, Sigrid Matilda Lindstedt, Hanna
Emelie Abrahamsson, född Lindstedt, Maria Söderström, född Åkesson, och
Gerda Olsson må från allmänna indragningsstaten uppbära understöd för
en gång, att utgå för Holmkvist med 1,400 kronor, för Gerda Charlotta
Abrahamsson med 1,400 kronor, för Lindstedt med 700 kronor, för Hanna
Emelie Abrahamsson med 600 kronor, för Söderström med 500 kronor och
för Olsson med 500 kronor.

Före genomförandet av 1925 års försvarsorganisation fanns vid Karlskrona
kustartilleriregemente en tvättinrättning. Vid denna var anställd en
förestånderska, som av kronan erhöll ersättning för det utförda arbetet enligt
styckeverkstaxa. Förestånderskan anställde i sin tur tvätterskor på de
villkor, varom hon överenskom med dessa arbeterskor. 1925 års omorganisation
medförde, att ifrågavarande tvättinrättning nedlades med utgången
av år 1928 och att sådana arbeten, som dittills utförts å densamma, överflyttades
till flottans tvättinrättning.

Hos Kungl. Majit har marinförvaltningen gjort framställning örn pension
åt förra förestånderskan vid nyssnämnda tvättinrättning samt örn avskedsersättning
åt ovannämnda förutvarande arbeterskor vid samma tvättinrättning.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

beträffande Matilda Holmkvist, att hon, som är född den 18 mars 1862,
varit anställd såsom förestånderska vid Karlskrona kustartilleriregementes
tvättinrättning under tiden 1 september 1908—31 december 1928, alltså
i omkring 20 år;

beträffande Elsa Maria Holmkvist, att hon, som är född den 23 november
1898, varit anställd såsom mangelbiträde vid Karlskrona kustartilleri -

Ang.

understöd åt
vissa förutvarande
anställningshavare
vid
Karlskrona
kustartilleriregementes

tvättinrättning.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

regementes tvättinrättning under tiden 1 maj 1914—31 december 1928, alitsa
i omkring 14 1/i år; samt att lion lider av kronisk recidiverande tarmkatarr
och recidiverande ledgångsreumatism samt allmän svaghet, varför hennes
arbetsförmåga är väsentligt nedsatt;

beträffande Gerda Charlotta Abrahamsson, att hon, som är född den 3
januari 1885, varit anställd såsom tvätterska vid Karlskrona kustartilleriregementes
tvättinrättning under tiden 1 augusti 1914—31 december 1928,
alltså i omkring 14 ''/2 år; samt att hennes arbetsförmåga för närvarande
på grund av astma med kronisk luftrörskatarr är nedsatt till hälften och
att avsevärd förbättring icke är sannolik;

beträffande Lindstedt, att hon, som är född den 23 juni 1880, varit anställd
såsom tvätterska vid Karlskrona kustartilleriregementes tvättinrättning
under tiden 10 maj 1921—31 december 1928, alltså i omkring 7 7» år;
samt att hennes arbetsförmåga på grund av nervöst hjärtfel är nedsatt med
en tredjedel;

beträffande Hanna Emelie Abrahamsson, att hon, som är född den 1
december 1873, varit anställd såsom tvätterska vid Karlskrona kustartilleriregementes
tvättinrättning under tiden 13 september 1922—31 december
1928, alltså i omkring 6 år; samt att hon lider av ledgångsreumatism, på
grund varav hennes arbetsförmåga är i väsentlig grad nedsatt;

beträffande Söderström, att hon, som är född den 30 september 1870,
varit anställd såsom tvätterska vid Karlskrona kustartilleriregementes tvättinrättning
under tiden 1 juni 1923—31 december 1928, alltså i omkring 5 1/2
år; samt att hennes arbetsförmåga är nedsatt på grund av ledgångsreumatism
med förändringar i finger lederna; samt

beträffande Olsson, att hon, som är född den 2 mars 1882, varit anställd
såsom tvätterska vid Karlskrona kustartilleriregementes tvättinrättning under
tiden 1 januari 1924—31 december 1928, alltså i 5 år; samt att hon
lider av magsjukdom och allmän kraftnedsättning, på grund varav hennes
arbetsförmåga är i väsentlig grad nedsatt.

I sin förenämnda skrivelse till Kungl. Majit har marinförvaltningen i
ärendet anfört, bland annat, följande:

Sedan ämbetsverket ansett sig böra till statskontoret hänskjuta frågan,
huruvida åt tvättförestånderskan Holmkvist, vilken med avseende å ålder och
anställningstid ensam uppfyllde villkoren för förtidspension, kunde beredas
dylik pension, hade statskontoret meddelat, att då förestånderskan på entreprenad
utfört arbete åt tvättinrättningen och alltså icke kunde anses hava
varit löntagare, statskontoret funnit sig förhindrat tillerkänna henne förtidspension.
Marinförvaltningen funne emellertid avlöningsformen icke böra
utgöra tillräckligt skäl för att ifrågavarande personal, vilken utfört arbete,
som eljest plägade handhavas av direkt statsanställda befattningshavare,
skulle komma i sämre ställning än sådana vid ett avskedande på grund av
omorganisation av en verksamhetsgren. I enlighet med denna åsikt hade
marinförvaltningen tidigare i skrivelse den 16 februari 1928 hemställt örn

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

proposition till riksdagen angående pension eller avskedsersättning åt viss
personal i liknande ställning som den, varom nu vore fråga, nämligen förutvarande
mästare och arbetare vid Karlskrona kustartilleriregementes beklädnadsverkstäder,
som nedlagts vid genomförandet av 1925 års försvarsorganisation.
Sedan Kungl. Majit framlagt förslag i ämnet i propositionen
nr 104 till 1929 års riksdag, hade riksdagen i skrivelse nr 215 punkt 36
medgivit pensioner åt personalen. Den ende, för vilken avskedsersättning
föreslagits, hade avlidit innan riksdagen fattat beslut i frågan. Vidare
ville marinförvaltningen erinra örn att 1929 års riksdag i skrivelse nr 215
punkt 49 medgivit pensioner åt förra sömmerskorna vid Vaxholms kustartilleriregementes
skräddarverkstad Matilda Sofia Mattsson och Ottilia
Alexandra Josefina Nilsson, vilket beslut inneburit, att dessa, som före den
1 juli 1919 arbetat såsom sömmerskor hos av regementet antagen entreprenör
men därefter varit direkt anställda vid regementet fått tillgodoräkna
även förstnämnda tid.

Med avseende å utredningen i övrigt tillåter sig utskottet hänvisa till
vad propositionen innehåller.

Utskottet biträder vad Kungl. Majit i förevarande ärende föreslagit och
får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts föreliggande proposition må av
riksdagen bifallas.

45:o.

I en till riksdagen avlåten, den 7 februari 1930 dagtecknad proposition
nr 76 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att den förre furiren G. Hallonqvist jämlikt Kungl. Majits
dom den 25 oktober 1929 tillerkända årliga livränta av 293 kronor 33 öre
må från och med budgetåret 1930/1931 bestridas från anslaget till allmänna
indragningsstaten, med iakttagande av att å livräntebeloppet icke må åtnjutas
någon sådan tilläggsförmån, som enligt gällande bestämmelser tillkommer
pensionstagare.

Av åberopade statsrådsprotokollet framgår bland annat följande:

Furiren vid förutvarande Västgöta regemente G. Hallonqvist blev den 5
december 1925 under tjänstgöring vid regementet träffad i vänstra underbenet
av ett gevärsskott, med påföljd att benet sedermera måste amputeras.
Enligt utslag den 11 maj 1927 har Kungl. Maj:t funnit fänriken vid
nämnda regemente — numera löjtnanten vid Jämtlands fältjägarregemente

Äng.

bestridande
från anslaget
till allmänna
indragningsstaten
av en
förre furiren
G. Hallonqvist
tillerkänd
livränta.

Iiihang lill riksdagens protokoll 10.30. 8 sami. 21 haft. (Nr 30.)

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Äng.

tilläggspension
åt läraren
vid krigshögskolan,

f. d. läroverksadjunkten
G. O.
Nordgren.

— A. G. Molin och vid regementet tjänstgörande värnpliktige N. E. Ström
hava genom vårdslöshet i tjänstens utövning vållat den Hallonqvist åsamkade
kroppsskadan samt förpliktat Molin och Ström, en för båda och båda
för en, att till Hallonqvist — som av riksförsäkringsanstalten tillerkänts,
bland annat, en årlig livränta å 880 kronor i anledning av förevarande
olycksfall — utgiva dels ersättning för sveda och värk samt stadigvarande
lyte med 3,000 kronor, dels ock en årlig livränta av 293 kronor 33 öre att
utgå för tiden från och med den 1 september 1926 och erläggas med en
tolftedel för varje månad.

Sedan Hallonqvist anhängiggjort talan mot kronan samt därvid —
med förmälan, att anledning funnes till antagande, att Molin och Ström
saknade tillgångar till gäldande av dem ådömd ersättning — yrkat, att det
måtte åläggas kronan att till Hallonqvist utgiva ersättning för ifrågavarande,
honom tillfogade skada, har vidare Kungl. Majit genom dom den
25 oktober 1929 förpliktat kronan att, i den mån Hallonqvist icke förut
av Molin och Ström uppburit ersättning för i nyss nämnt avseende liden
skada, solidariskt med dessa till Hallonqvist utgiva ersättning för sveda
och värk samt stadigvarande lyte ävensom årlig livränta, allt med belopp,
som ovan angivits.

I fråga örn utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet, som ansett sig böra biträda vad Kungl. Majit föreslagit, får
hemställa,

att Kungl. Majits ifrågavarande proposition må vinna
riksdagens bifall.

46:o.

I en till riksdagen avlåten, den 14 februari 1930 dagtecknad proposition
nr 93 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att läraren vid krigshögskolan, f. d. läroverksadjunkten
Carl Olaf Nordgren må från och med månaden näst efter den, varunder
han avgår från sin lärarhefattning vid krigshögskolan, under sin återstående
livstid uppbära — utöver honom författningsenligt tillkommande pension
— en årlig tilläggspension å allmänna indragningsstaten till belopp
av 1,000 kronor, med rätt att å sammanlagda pensionsförmånen åtnjuta
förhöjning enligt bestämmelserna i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280).

Genom kungl, brev den 16 mars 1858 stadgades i enlighet med rikets
ständers beslut, att lärare vid högre artilleriläroverket å Marieberg, vilken

Erni koutskottets utlåtande Nr 30.

i denna egenskap tjänstgjort i tjugo år eller därutöver, linge, efter avskedstagandet
från lärarbefattningen, under sin återstående livstid från
allmänna indragningsstaten erhålla en årlig pension, motsvarande hälften
av den avlöning, han vid avgången från läroverket i egenskap av lärare
uppburit.

År 1866 ombildades artilleriläroverket å Marieberg till krigshögskolan å
Marieberg, varefter år 1878 sistnämnda högskola uppdelades i en artillerioch
ingenjörhögskola samt en krigshögskola.

I lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension den 11 oktober
1907 16 § 3:o) stadgas, att för den, som vid avgång från tjänst, som
avses i nämnda lag, åtnjuter eller sedermera erhåller pension för statstjänst,
å vilken sagda lag icke äger tillämpning, pension för den förra
tjänsten må utgå med en tredjedel av det belopp, som eljest skolat utgå;
dock att, därest härigenom de båda pensionerna icke skulle tillsammans
uppgå till nämnda belopp, pensionen må ökas med vad som motsvarar
skillnaden.

Nordgren, som är född den 19 november 1858, beviljades den 20 juni
1924 avsked från och med utgången av augusti månad samma år från adjunktsbefattning
vid Nya Elementarskolan i Stockholm med, på grund av bristande
antal tjänstår, avkortad pension till belopp av 3,400 kronor för år.
Han har tjänstgjort såsom lärare vid krigshögskolan alltsedan den 1 oktober
1895, varest han i avlöningsförmåner under de senare åren uppburit
ett årligt belopp av 2,400 kronor. Vidare har Nordgren tjänstgjort såsom
timlärare under åren 1897—1928 vid högre lärarinneseminariet i Stockholm,
under åren 1894—1928 vid Wallinska skolan i Stockholm och under åren
1893—1899 vid Beskowska skolan i Stockholm. Nordgren är blind på högra
ögat och hans vänstra öga är angripet av ögonsjukdom, som kan befaras
beröva honom synförmågan även på detta öga.

Nordgren uppfyller det i förenämnda kungl, brev den 16 mars 1858, villket
alltjämt ansetts vara tillämpligt för lärare vid krigshögskolan, stadgade
villkoret för erhållande av pension. Emellertid föreligger i detta fall det
förhållandet, att han, till följd av den civila pensionslagens bestämmelser
angående förening av pensioner, genom den pension, som enligt sagda brev
kan tillerkännas honom, icke vinner någon ökning i sammanlagda beloppet
av honom tillkommande pensionsförmåner.

Statskontoret har i avgivet utlåtande i ärendet anfört, bland annat, att
då Nordgren kunde åberopa en lärarverksamhet vid statliga och statsunderstödda
läroverk av tämligen enastående omfattning, en tilläggspension i
detta fall syntes kunna förordas till sådant belopp, att han därigenom sammanlagt
bekomme vad som utgjorde hel pension för läroverksadjunkt,
4,000 kronor, eller alltså en tilläggspension av 600 kronor.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Utskottet.

Äng.

tilläggspension
åt förre
förmannen
vid flottans
varv i Karlskrona
H. T.
Danielson.

Departementschefen har för egen del anfört, bland annat, följande:

»Det synes mig vara föga överensstämmande med rättvisa och billighet,
att Nordgren vid sin avgång från lärarbefattning vid krigshögskolan, som
han innehaft över 34 år, lämnas utan varje pensionsförmån i anledning av
denna verksamhet. På grund av Nordgrens ögonsjukdom äro förhållandena
i detta fall även synnerligen ömmande. I likhet med statskontoret finner
jag skäligt, att Nordgren beviljas en tilläggspension. Med hänsyn till de
särskilda omständigheter, vilka här föreligga, anser jag starka skäl tala för
att denna tilläggspension göres något större än den av statskontoret angivna,
och finner jag mig därför böra föreslå, att den bestämmes till 1,000
kronor för år.»

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

I likhet med departementschefen har utskottet funnit billighetsskäl tala
för att Nordgren tillerkännes en tilläggspension utöver den avkortade pension
han uppbär i egenskap av f. d. läroverksadjunkt. Vad tilläggspensionens
storlek angår, har det synts utskottet i viss mån tveksamt, huruvida
densamma lämpligen bör, i enlighet med vad i propositionen föreslagits,
bestämmas till högre belopp än att sammanlagda pensionsförmånen motsvarar
hel pension för läroverksadjunkt. Med hänsyn till Nordgrens
långa tjänstetid vid krigshögskolan och till föreliggande ömmande omständigheter
har utskottet emellertid icke velat motsätta sig Kungl. Maj:ts
förslag, att tilläggspensionen fastställes till 1,000 kronor för år.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
proposition.

47:o.

I en till riksdagen avlåten, den 14 februari 1930 dagtecknad proposition
nr 94 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att förre förmannen vid flottans varv i Karlskrona Herman
Theodor Danielson må från och med den 1 juli 1929 under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig tilläggspension
av 540 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Danielson, som är född den 29
april 1864, anställdes å artilleridepartementet vid flottans varv i Karlskrona

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

den 4 juli 1878 och utbildades till gevärshantverkare; att han befordrades
till förman den 2 januari 1905; att han tjänstgjort såsom föreståndare och
arbetsledare vid artilleridepartementets hand vapensförråd; att han lämnat
sin anställning den 29 juni 1929 efter en tjänstetid av omkring 51 år; att
han uppburit en avlöning, inklusive dyrtidstillägg, av under år 1927 3,771
kronor och under år 1928 3,768 kronor; samt att han efter sin avgång ur
tjänst är berättigad att årligen uppbära: pension 900 kronor, pensionstillägg
180 kronor och pensionsförhöjning 180 kronor eller tillhopa 1,260 kronor.

I fråga örn vidare utredning i ärendet hänvisar utskottet till propositionen.

Med hänsyn till vad som upplysts angående Danielsons tjänstgöring och
arbetsuppgifter har utskottet icke velat motsätta sig bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande förslag och får alltså hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.

48:o.

I en till riksdagen avlåten, den 21 februari 1930 dagtecknad proposition
nr 126 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att Erik Vilhelm Nilsson må — utöver honom från riksförsäkringsanstalten
tillerkänd livränta — från och med den 1 januari 1930
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt
understöd av 600 kronor, utan rätt att därå åtnjuta dyrtidstillägg.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Erik Vilhelm Nilsson under värnpliktstjänstgöring
vid Hallands regemente den 16 september 1924 åsamkades
en skottskada i vänstra tinningtrakten, då han under övning hade att framrycka
mot en med ett kulsprutegevär försedd post; att olyckan sannolikt
förorsakats av att med kulsprutegeväret, som skolat matas med lös ammunition,
kommit att avlossas ett skarpt skott och att Nilsson träffats av lössprängda
flisor från kulan; att omständigheterna tala för att skottet avlossats
på kortare avstånd än 100 meter, vilket är minimiavstånd vid skjutning
med lös ammunition; att ingen dock kunnat göras ansvarig för att
uppsåtligen eller av vårdslöshet hava vållat skadan; att Nilsson alltsedan
han drabbats av olycksfallet lidit av ofta återkommande epileptiska anfall,
rubbningar i talförmågan m. m., för vilka sjukdomar erfordras särskild
läkarvård; att han enligt den 5 december 1928 avgivet läkarutlåtande på
grund av sin epilepsi måste betraktas såsom för all framtid oduglig till all

Äng.

understöd åt
Brik Vilhelm
Nilsson.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

arbete; att hans arbetsförtjänst under den del av år 1924, då han var anställd
vid aktiebolaget Götaverken i Göteborg, eller under 36 veckor, utgjorde
2,641 kronor; att han av nämnda arbetsgivare erhållit vitsord att
under sin anställningstid hava utfört sitt arbete raskt och noggrant samt i
sitt yrke (elektrisk montör) visat stor skicklighet, varför han, örn han kunnat
fortsätta sitt arbete, haft att påräkna varaktig anställning hos ifrågavarande
aktiebolag; att riksförsäkringsanstalten, som utgivit sjukhjälp till Nilsson
under tiden 6 november 1924—30 juni 1927 med undantag av vissa tidsperioder,
då han åtnjutit underhåll och vård genom militär myndighets försorg,
tillerkänt honom livränta för tiden 1 juli 1927—31 december 1930
enligt förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, med den ändrade lydelse nämnda
förordning erhållit genom förordningen den 4 juni 1920, med högsta medgivna
belopp för år eller 900 kronor, varvid olycksfallsskadan beräknats
medföra fullständig förlust av arbetsförmågan.

Arméförvaltningens civila departement har uti avgivet utlåtande i ärendet
hemställt, att till Nilsson linge — utan hinder därav att det olycksfall, på
vilket nu föreliggande ersättningsanspråk grundades, inträffat före den 1 januari
1928 — från och med den 1 januari 1929 från beväringsmanskapets invalid- och
pensionsfond utbetalas en årlig ersättning med ett belopp, motsvarande skillnaden
mellan den livränta, som, därest förordningen den 18 juni 1927 örn
ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, varit
å Nilsson tillämplig, skulle enligt beslut av riksförsäkringsanstalten tillkommit
honom, samt den Nilsson eljest tillkommande livränta. Till stöd härför har
departementet bland annat framhållit, att några betänkligheter mot ett dylikt
medgivande med avseende å därav eventuellt uppkommande konsekvenser
knappast torde kunna anföras, då det väl ytterst sällan, möjligen någon enstaka
gång, förekommit, att ett i militärtjänst under fredstid inträffat olycksfall medfört
sådana för den skadade ödesdigra verkningar, som i här föreliggande fall
påvisats. Åtminstone kände departementet icke till något före den 1 januari
1928 inträffat fall, där den skadade fått utstå lidanden jämförliga med dem,
Nilsson utstått eller komme att få utstå.

Statskontoret, som jämväl yttrat sig i ärendet, har med hänsyn till de
vittomfattande konsekvenser ett bifall till arméförvaltningens civila departements
hemställan kunde medföra avstyrkt bifall till densamma.

För egen del har departementschefen anfört bland annat följande:

»Ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
utgår enligt bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1927, vilken förordning
trätt i kraft den 1 januari 1928. Genom ifrågavarande förordning

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

har förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, upphävts, dock att ersättningsanspråk,
som grundas på olycksfall, som inträffat eller sjukdom som yppats
före den 1 januari 1928, skall bedömas enligt äldre bestämmelser.

Såsom av utredningen i ärendet framgår, har riksförsäkringsanstalten
med stöd av bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1909, med den
ändrade lydelse nämnda förordning erhållit genom förordningen den 4 juni
1920, tillerkänt Nilsson livränta med det högsta belopp för år, som kan
utgå jämlikt nämnda författningar, eller 900 kronor. Arméförvaltningens
civila departement har föreslagit, att Nilsson måtte, utan hinder därav att
det honom övergångna olycksfallet inträffat före den 1 januari 1928, tillerkännas
livränta enligt de förmånligare grunder, som angivas i förordningen
den 18 juni 1927. Med hänsyn till vad statskontoret anfört i fråga
örn eventuellt uppkommande konsekvenser av en dylik dispens har jag icke
funnit mig kunna förorda ett bifall till civila departementets förslag.

Emellertid synas de omständigheter, som förelegat vid olyckstillfället,
kunna betraktas såsom tämligen enastående. Det torde nämligen icke vara
uteslutet, att skadan förorsakats av att ett skarpt skott avlossats, sannolikt
på kortare avstånd än minimiavståndet — 100 meter — för skjutning med
lös ammunition. Berörda förhållanden tyda på, att nödig varsamhet icke
blivit iakttagen, oaktat ingen direkt kunnat göras ansvarig för att hava
vållat olyckan. Då Nilsson alltsedan olycksfallet lidit av ofta återkommande
epileptisk anfall, rubbningar i talförmågan m. m. och enligt läkarintyg är
för all framtid oförmögen till arbete, måste omständigheterna i förevarande
fall betecknas såsom synnerligen ömmande.

På grund av vad i ärendet sålunda förekommit anser jag, i likhet med
arméförvaltningens civila departement, att starka billighetsskäl tala för att
Nilsson tillerkännes något ytterligare understöd av statsmedel utöver vad
han uppbär i livränta från riksförsäkringsanstalten. Jag får i sådant avseende
föreslå ett understödsbelopp av 600 kronor, vilket lämpligen torde
böra utgå från och med den 1 januari 1930 och bestridas från allmänna
indragningsstaten.»

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till åberopade statsrådsprotokollet.
I

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två i anledning
av ifrågavarande proposition väckta motioner, nämligen i första kammaren
nr 251 av herr Larsén samt i andra kammaren nr 412 av herr Andersson
i Falkenberg.

I förstnämnda motion har hemställts, »att riksdagen måtte i anledning av
Kungl. Majlis proposition nr 126 medgiva, att till förre värnpliktige Nilsson
må -— utan hinder därav, att det olycksfall, på vilket förevarande framställning
grundas, inträffat före den 1 januari 1928 — från och med den
1 januari 1929 från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas
en årlig ersättning med belopp, motsvarande skillnaden mellan den livränta,
som, därest förordningen den 18 juni 1927 örn ersättning i anledning

Motioner
I: 251 och
II: 412.

Utskottet.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, varit å Nilsson tillämplig,
skulle enligt beslut av riksförsäkringsanstalten tillkommit honom, samt
den Nilsson eljest tillkommande livräntan».

I motionen nr 412 inom andra kammaren har hemställts, »att riksdagen
måtte i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 126 medgiva, att Erik
Vilhelm Nilsson må — utöver honom från riksförsäkringsanstalten tillerkänd
livränta från och med den 1 januari 1930 under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 900
kronor, utan rätt att därå åtnjuta dyrtidstillägg».

Beträffande motiveringen för dessa yrkanden får utskottet hänvisa till
ifrågavarande motioner.

I likhet med föredragande departementschefen anser utskottet, att någon
dispens från bestämmelserna angående ikraftträdandet av militärersättningsförordningen
den 18 juni 1927 icke kan förordas. Med hänsyn härtill får
utskottet avstyrka bifall till motionen nr 251 i första kammaren.

Såsom av utredningen i ärendet framgår, tala emellertid i detta fall
synnerligen starka billighetsskäl för medgivande av ett särskilt understöd
utöver den livränta, som Nilsson äger uppbära i anledning av det honom
övergångna olycksfallet. I fråga örn understödets storlek har utskottet, med
hänsyn till föreliggande enastående omständigheter, ansett sig kunna utan
fara för uppkommande vittgående konsekvenser förorda någon höjning av
det utav Kungl. Maj:t föreslagna beloppet. Utskottet tillstyrker, att understödet
bestämmes till 804 kronor för år.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
proposition och motionen II: 412 samt med avslag
å motionen I: 251, må medgiva, att Erik Vilhelm
Nilsson må — utöver honom från riksförsäkringsanstalten
tillerkänd livränta — från och med den 1 januari
1930 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd av 804 kronor,
utan rätt att därå åtnjuta dyrtidstillägg.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

49:o.

I en till riksdagen avlåten, den 21 februari 1930 dagtecknad proposition
nr 127 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att förre disponenten Rudolf Johan Ludvig Aust och hans
hustru Gertrud Maria Nikolina Aust, född Nilsson, må — gemensamt och
efter enderas död den efterlevande — från och med den 1 juli 1929 under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära ett underhåll
av 2,508 kronor för år, dock utan rätt att därå åtnjuta någon sådan tillläggsförmån,
som enligt gällande bestämmelser tillkommer pensionstagare.

I § 3 av förordningen den 21 december 1857, angående vad i testamente
givas må, så ock örn gåva av fast egendom, stadgas följande: »Har någon
genom gåva fast egendom sig avhänt och kommer han i nöd, så att han
sig ej försörja kan; vare då gåvotagaren skyldig att, efter ty som han förmår,
till givarens nödtorftiga underhåll årligen bidraga. Åsämjas de ej;
pröve rätten huru mycket gåvotagaren bestå skall. Ej må dock det bidrag
sättas högre än till hälften av den givna egendomens behållna avkomst.»

Genom gåvobrev den 12 september 1903 överlät förre disponenten Rudolf
Johan Ludvig Aust såsom gåva till kronan dels V125 mantal kronoskatte
Hinsholmen i Västra Frölunda socken av Göteborgs och Bohus län, dels
ock Vs«(i mantal i samma hemman för att användas till befästningsanläggning
vid Göta älvs mynning. Å de skänkta ägorna anlades sedermera en
befästning.

Uti en till Kungl. Majit ställd skrift, dagtecknad den 25 juni 1929, har
Aust, under åberopande av § 3 i förenämnda förordning den 21 december
1857, gjort framställning örn att komma i åtnjutande av årligt understöd
till belopp av 2,500 kronor för sig och sin hustru, Gertrud Maria Nikolina
Aust, född Nilsson, att utgå till dem gemensamt samt, efter enderas frånfälle,
till den efterlevande.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Aust är född den 19 mars 1862;
att hans hustru är född den 1 mars 1871; att hustrun haft giftorätt i de
av Aust till kronan överlämnade fastigheterna; att han saknar ekonomiska
tillgångar; att han lider av paralysi och på grund av sjukdomen under de
senare åren varit sängliggande; samt att han är oförmögen att bidraga till
sitt och sin hustrus uppehälle och är i stort behov av understöd.

Kommendanten i Älvsborgs fästning har i ärendet avgivit yttrande till
marinförvaltningen rörande värdet av de till kronan skänkta fastigheterna
och därvid anfört, att ifrågavarande område, efter markvärdet i trakten,
kunde värderas till i runt tal 60,000 kronor. Behållen avkomst av området
kunde ej värderas i penningar, då marken användes för befästnings -

Ang.

underhåll åt
förre disponenten
Rudolf
Johan Ludvig
Aust och hans
hustru Gertrud
Maria
Nikolina
Aust, född
Nilsson.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Motion
II: 409.

ändamål, men syntes principiellt dock böra få sättas till 5 procent av värdet
å området eller till 3,000 kronor. På grund av stadgande i åberopade
förordning av den 21 december 1857, att bidrag icke finge sättas högre än till
hälften av den givna egendomens behållna avkomst, tillstyrkte kommendanten,
att ett årligt understöd av 1,500 kronor måtte tillerkännas Aust.

Marinförvaltningen har i avgivet utlåtande i ärendet uttalat, att ämbetsverket
på de av kommendanten i Älvsborgs fästning anförda skäl ansåge,
att det underhåll, som skulle tillerkännas Aust och hans hustru, borde bestämmas
till 1,500 kronor, att utgå från och med den 1 juli 1929.

Statskontoret, som den 23 september 1929 avgivit infordrat utlåtande, har
därvid anfört, bland annat, att sådana omständigheter syntes i detta fall
föreligga, att gåvotagaren-staten, som begagnat sig av gåvan för anläggande
av fästningen Västerberget invid Göteborg, vore jämlikt stadgande i
§ 3 av förordningen den 21 december 1857 skyldig »att, efter ty som han
förmår, till givarens nödtorftiga underhåll årligen bidraga». Då det av
sökanden begärda beloppet, 2,500 kronor för år, enligt statskontorets mening
icke kunde anses oskäligt, ville statskontoret, som holle före att saken icke
lämpligen borde drivas till rättslig prövning, för sin del förorda, att det
begärda beloppet beviljades. För att kunna i fullt krontal månadsvis utbetalas
borde den årliga underhållssumman lämpligen sättas till 2,508
kronor.

Sedermera har Aust i en till Kungl. Maj:t ställd skrift, dagtecknad den
28 september 1929, framställt vissa erinringar mot det uti kommendantens
i Älvsborgs fästning yttrande angivna värdet å ifrågavarande markområde
och gjort gällande, att vid en eventuell expropriation av området
priset för detsamma icke kunde beräknas till lägre belopp än 100,000 kronor.

I förnyat yttrande har marinförvaltningen anfört, att ämbetsverket, med
hänsyn bland annat till vad sökanden framhållit i sin ovanberörda skrift
den 28 september 1929, ansett sig icke böra framställa någon erinran mot
statskontorets förslag.

Departementschefen har för egen del i likhet med statskontoret ansett
anledning saknas att bringa frågan under rättslig prövning samt funnit det
av statskontoret föreslagna underhållsbeloppet av 2,508 kronor för år vara
skäligt. I

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom andra
kammaren av herr Brännberg väckt motion nr 409, vari hemställts, »att
förre disponenten Rudolf Johan Ludvig Aust och hans hustru Gertrud
Maria Nikolina Aust, född Nilsson, må gemensamt från och med den 1
juli 1929 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
ett underhåll av 3,000 kronor för år, dock utan rätt att därå åtnjuta
någon sådan tilläggsförmån, som enligt gällande bestämmelser tillkommer

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

pensionstagare, och att vid endera makens död beloppet nedsättes till 2,508
kronor att utgå under den efterlevande makens livstid».

Till stöd för yrkandet har motionären anfört bland annat följande:

»Det vill synas, som örn det av Kungl. Majit föreslagna beloppet är väl
lågt tilltaget. Värdet av det skänkta området uppgives i ett fall till 100,000
i ett annat till 60,000 kronor. Även örn man tar den lägsta summan till
utgångspunkt och därå beräknar 5 procents ränta, erhålles en avkastning å
3,000 kronor. Rättvisa och billighet torde kräva, att pensionen sättes till
detta belopp. Med tanke på den stora bebyggelse, som under de senare
åren skett inom Älvsborgs municipalsamhälle, torde givaren, örn han behållit
området, för detsamma erhållit avsevärda belopp.»

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.

Då det årliga underhåll av 2,508 kronor, som Kungl. Majit föreslagit att
utgå till förre disponenten Aust och hans hustru, överensstämmer med det
belopp, varom sökanden själv gjort framställning, samt gåvogivaren och
gåvotagaren-staten sålunda äro ense i fråga örn underhållets storlek, saknas
enligt utskottets mening anledning att biträda motionärens hemställan
örn beloppets förhöjande till 3,000 kronor för år.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Majits ifrågavarande
proposition och med avslag å motionen lii 409,
i vad den skiljer sig från Kungl. Majits förslag, må
medgiva, att förre disponenten Rudolf Johan Ludvig
Aust och hans hustru Gertrud Maria Nikolina Aust, född
Nilsson, må — gemensamt och efter enderas död den
efterlevande — från och med den 1 juli 1929 under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära ett underhåll av 2,508 kronor för år, dock utan
rätt att därå åtnjuta någon sådan tilläggsförmån, som
enligt gällande bestämmelser tillkommer pensionstagare.

50:o.

I en till riksdagen avlåten, den 21 februari 1930 dagtecknad proposition
nr 128 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag föreslagit riksdagen
medgiva, att det Mauritz Gustav Sandberg jämlikt Svea hovrätts
dom den 8 mars 1929 tillerkända årliga understöd av 1,800 kronor,
minskat med beloppet av till Sandberg från riksförsäkringsanstalten utgående
livränta, må bestridas från anslaget till allmänna indragningsstaten,
med iakttagande av att å understödsbelöppet icke må åtnjutas någon sådan
tilläggsförmån, som enligt gällande bestämmelser tillkommer pensionstagare.

Utskottet.

Ang.

bestridande
från allmänna
indragningsstaten
av
visst M. G.
Sandberg
tillerkänt
skadestånd.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Äng.

pension åt
förmannen
L. A. Håkansson.

Av åberopade statsrådsprotokollet framgår bland annat följande.

Den 15 augusti 1926 var Mauritz Gustav Sandberg, som då fullgjorde
värnpliktstjänstgöring vid flygtrupp å Malmen, beordrad biträda vid startandet
av ett flygplan. Härunder exploderade två för igångsättande av flygplanets
motor nyttjade behållare för komprimerad luft, varvid Sandberg
svårt skadades, bland annat i högra underbenet, som omedelbart därefter
måste amputeras.

I anledning av olycksfallet tillerkände riksförsäkringsanstalten Sandberg
en livränta av 600 kronor för år.

Sedermera anhängiggjorde Sandberg hos Stockholms rådhusrätt skadeståndstalan
mot kronan på grund av olycksfallet. Enär det i målet vore
ostridigt, att explosionen förorsakats därav, att s. k. knallgas förekommit
i den större av de ovannämnda behållarna samt förekomsten av knallgas

1 sagda behållare måste tillskrivas vårdslöshet och försummelse hos den
vid truppförbandet anställda personal, som det ålegat att utöva tillsyn
över dylik materiel, och då i följd härav för kronan uppkommit skyldighet
att i anledning av olyckan till Sandberg gälda skadestånd jämlikt 6 kapitlet

2 § strafflagen, förpliktade rådhusrätten genom dom den 5 september 1928
kronan att, bland annat, till Sandberg under hans återstående livstid utgiva
understöd med 1,800 kronor örn året, räknat från den 15 augusti
1926, men ägde kronan att vid erläggande av understödet därå avräkna
vad Sandberg i anledning av olycksfallet uppburit eller framdeles kunde
komma att uppbära från riksförsäkringsanstalten. Rådhusrättens dom, däri
kronan hos Svea hovrätt sökte ändring, blev av hovrätten genom dom den
8 mars 1929 fastställd.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet, som biträder Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag, hemställer
alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
proposition.

51 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 21 februari 1930 dagtecknad proposition
nr 166 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, i
punkten 1 föreslagit riksdagen medgiva, att förmannen vid Carl Gustafs
stads gevärsfaktori Lars Axel Håkansson må från och med månaden
näst efter den, varunder avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 2,508 kronor.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Håkansson, som är född den
7 april 1870, varit anställd vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori sedan
den 25 april 1893, vilken anställning han fortfarande innehar; att han
sålunda tjänat kronan under en tid av omkring 37 år; samt att hans arbetsförmåga
på grund av nerv- och öronsjukdom samt ledgångsreumatism
är i hög grad nedsatt.

I fråga örn utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet biträder Kungl. Majits här avsedda förslag och hemställer
sålunda,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

52 :o.

Äng.

pension åt
maskinisten
A. Björk.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Björk, som är född den 1 augusti
1866, dels varit stamanställd vid Karlsborgs artillerikår under tiden
1 november 1887—31 oktober 1895, dels ock haft anställning vid Karlsborgs
fästningsbyggnad från och med den 8 april 1896 med tjänstgöring
såsom maskinist vid varmbadinrättningen i Karlsborg sedan den 1 oktober
1896; att han sålunda tjänat kronan i mer än 41 år; att han varit
anställd medelst kontrakt; att han uppburit i avlöning 1,980 kronor för
år, exklusive dyrtidstillägg, jämte förmån av fri bostad, vedbrand och
ljus, värderad till omkring 290 kronor för år; att han på grund av åderförkalkning
och genom ålder nedsatta kroppskrafter är oförmögen att
med arbete försörja sig; att han under sin tjänstgöring på ett tillfredsställande
sätt fullgjort sina åligganden; samt att han är medellös.

Beträffande utredningen i övrigt må hänvisas till propositionen.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag,
får hemställa,

Uti punkten 2 av förevarande proposition har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen medgiva, att maskinisten vid varmbadinrättningen i Karlsborg
Alfred Björk må från och med månaden näst efter den, varunder
avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,260 kronor.

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
vinna riksdagens bifall.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

53:o.

Äng.

pension åt
arbetaren
öhr. E. R.
Svensson
Lindell.

Kungl. Majit föreslår i punkten 3 av samma proposition riksdagen
medgiva, att arbetaren vid Karlsborgs tygstation Christian Emil Rolf
Svensson Lindell må från och med månaden näst efter den, varunder avgång
från tjänsten äger rum, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,260 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Lindell, som är född den 24
augusti 1867, dels varit stamanställd vid Göta och Norrlands artilleriregementen
under sammanlagt omkring 6 år, dels ock tjänstgjort såsom
arbetare vid Karlsborgs tygstation i över 35 år; att han på grund av
arten av honom anförtrodda arbetsuppgifter vid tygstationen kan anses
hava innehaft förmans tjänsteställning; att han fullgjort sina tjänståligganden
på bästa möjliga sätt; samt att han är medellös.

I fråga örn vidare utredning i ärendet hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet biträder vad Kungl. Majit i förevarande ärende föreslagit
och får alltså hemställa,

att Kungl. Majits föreliggande framställning må
av riksdagen bifallas.

54 io.

Äng. Under punkten 4 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att
pension åt en var av extra ordinarie befattningshavarna vid krigsskolan, hovslabefattnings-
garen Martin Alhin Andersson, gymnastikvaktmästaren Jakob Viktor
hamre vid Johansson och slottsvaktmästaren Johan Gottfrid Holmer må från och
krigsskolan. månaden näst efter den, varunder avgång från tjänsten äger rum,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension av 1,152 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

beträffande Andersson, att han, som är född den 1 mars 1863, efter fast
anställning vid Göta livgarde, varunder han avlagt underofficersexamen,
sedan den 31 mars 1892 varit anställd vid krigsskolan, samt att han
inom kort till följd av hög ålder kommer att lämna sin anställning därstädes; beträffande

Johansson, att han, som är född den 16 maj 1865, efter fast
anställning vid Svea livgarde, sedan den 28 juli 1890 varit anställd vid
krigsskolan, samt att han till följd av hög ålder och nedsatt arbetsförmåga
inom kort kommer att lämna sin anställning därstädes; samt

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

beträffande Holmer, att han, som är född den 14 september 1868, efter
fast anställning vid Livgardet tili häst, varunder han avlagt underofficersexamen,
sedan den 1 november 1894 varit anställd vid krigsskolan,
samt att han till följd av hög ålder och sjuklighet inom kort kommer att
lämna sin anställning därstädes.

Vidare inhämtas av handlingarna, att ifrågavarande befattningshavare
för upprätthållande av sina befattningar uppbära lön enligt 5:e lönegraden
i löneplanen för e. o. tjänstemän (S. F. S. nr 215/1928), samt att
de fullgjort sina åligganden på ett mönstergillt sätt och alltid fört en
hedrande vandel.

I övrigt må beträffande utredningen hänvisas till propositionen.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag,
får hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
vinna riksdagens bifall.

55:o.

I punkten 5 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att en var Ång
av arbetarna vid ammunitionsfabriken Karl Gustaf Fredrik Nybom, Jo- pension åt
han Andersson och Johan Fredrik Sjöberg må från och med månaden amrllminäst
efter den, varunder avgång från tjänsten äger rum, under sin åter- tiomfabriken.
stående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 900 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

beträffande Nybom, att han, som är född den 6 oktober 1869, varit anställd
vid ammunitionsfabriken under tiden 5 mars 1904—17 december
1918 samt från och med den 18 januari 1922 och sålunda tjänat kronan i
mer än 22 år, samt att hans arbetsinkomst under de senare åren uppgått
till i medeltal omkring 2,900 kronor för år, inklusive dyrtidstillägg;

beträffande Andersson, att han, som är född den 12 maj 1870, varit anställd
vid ammunitionsfabriken sedan den 26 augusti 1907 och sålunda
tjänat kronan i mer än 22 år, samt att hans arbetsinkomst under de senare
åren uppgått till i medeltal omkring 3,250 kronor för år, inklusive
dyrtidstillägg; samt

beträffande Sjöberg, att han, som är född den 25 juli 1866, varit anställd
vid ammunitionsfabriken sedan den 22 augusti 1903 och sålunda tjänat
kronan i mer än 26 år, samt att hans arbetsinkomst under de senare
åren uppgått till i medeltal omkring 3,180 kronor för år, inklusive dyrtidstillägg.

Vidare inhämtas av handlingarna, att ifrågavarande arbetare på grund

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Äng.

pension åt
ty g arbetar en
E. J. Wikström.

Äng.

pension åt
biträdande
tvättföreståndaren

C. 0. F. Ström.

av sjukdom hava väsentligt nedsatt arbetsförmåga, samt att deras arbete
i statens tjänst blivit väl vitsordat.

Utskottet tillåter sig att med avseende å utredningen i övrigt åberopa
vad propositionen innehåller.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

56: o.

Under punkten 6 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att
arbetaren vid Bodens tygstation Erik Johan Wikström må från och med
månaden näst efter den, varunder avgång från tjänsten äger rum, under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 816 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Wikström, som är född den
18 februari 1870, varit anställd dels omkring 2 1h år vid statens järnvägsbyggnader,
dels under tidsperioderna 21 november 1901—3 augusti 1909,
20 september—3 november 1909 och 13 juli—1 september 1917 vid fästnings-
och kasernbyggnadsarbetena i Boden, dels ock sedan den 21 januari
1919 såsom snickare vid Bodens tygstation; att han sålunda varit
anställd i statens tjänst under sammanlagt över 21 år; att hans arbetsinkomst
under de senare åren uppgått till i medeltal omkring 3,800 kronor
för år; att hans arbetsförmåga är nedsatt på grund av ålderdomssvaghet;
samt att han städse varit arbetsam och skötsam.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot vad Kungl. Maj:t
föreslagit och får sålunda hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

57 :o.

Kungl. Majit har i punkten 7 föreslagit riksdagen medgiva, att biträdande
föreståndaren vid Upplands regementes tvättinrättning Carl Oskar
Fredrik Ström må från och med månaden näst efter den, varunder avgång
från tjänsten äger rum, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension till så stort belopp, att densamma,
tillika med honom tillkommande gratial från Vadstena krigsmanshuskassa,
uppgår till sammanlagt 696 kronor.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Ström, som är född den 7 juni
1866, under tiden 6 oktober 1888—31 augusti 1925 varit stamanställd vid
Upplands regemente; att han alltsedan den 1 september 1921 — efter att
dessförinnan under en tid av omkring ett år hava tjänstgjort i nämnda
regementes tvättinrättning — varit föreståndare för tvättinrättningen,
vilken befattning han fortfarande uppehåller, ehuru numera såsom biträdande
föreståndare under faekutbildad ledare; att hans avlöning under
de senare åren uppgått till 2,400 kronor för år, vartill kommit förmån
av fri hostad med bränsle och lyse; att han åtnjuter årligt underhåll
från Vadstena krigsmanshuskassa med 160 kronor samt årligt understöd
från Upplands regementes korprals- och soldatpensionskassa med
15 kronor; att han lider av vissa sjukdomar, på grund varav hans arbetsförmåga
anses vara nedsatt till omkring hälften av den för en fullt arbetsför
person normala; att någon förbättring av hans hälsotillstånd icke
är sannolik; samt att han på ett mycket berömvärt sätt fullgjort sina
tjänståligganden.

I fråga örn vidare utredning i ärendet hänvisar utskottet till propositionen.

Kungl. Maj:ts förslag har icke givit utskottet anledning till erinran,
varför utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må
av riksdagen bifallas.

58 :o.

Uti punkten 8 av förevarande proposition nr 166 har Kungl. Majit
föreslagit riksdagen medgiva, att förestånderskan för Norra skånska infanteriregementets
marketenteri Ellen Johansson, född Martinsson, må
från och med månaden näst efter den, varunder avgång från tjänsten
äger rum, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 696 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Johansson, som är född den
5 juli 1880, innehaft anställning vid Norra skånska infanteriregementet
dels under tiden 4 december 1905—30 juni 1921 å regementets skrädderiverkstad,
dels ock sedan den 1 juli 1921 såsom förestånderska för regementets
marketenteri; att hon anhållit örn entledigande från sistnämnda
befattning med utgången av juni månad 1930; att hon vid regementet
uppburit en avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg — uppgått till 960
kronor för år, varjämte hon åtnjutit förmån av fri bostad, kost, bränsle,
lyse och tvätt; att hon företer tecken på kronisk sjukdom i lederna samt
lider av förhöjt blodtryck och muskelreumatism, på grund varav hennes
arbetsförmåga är i avsevärd grad nedsatt; att hon under hela sin tjänste -

Ang.

})ension ät
marketenteriföreständerskan
Ellen
Johaesson,
född

Martinsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. <V sami. 21 höft. (Nr 30.)

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Äng.

pension åt
två arbetare
vid ammunitions
fabriken.

tid ådagalagt aldrig svikande plikttrohet samt arbetsamhet och intresse
i sina sysslor; att hon är medellös; samt att hon sedan den 4 maj 1907 är
i äktenskap förenad med arbetaren Bror Julius Johansson, vilken år
1912 lämnade sin hustru och uppgives vara bosatt i Amerika, därifrån
han sedermera icke låtit sig avhöra.

I övrigt åberopar utskottet vad propositionen innehåller.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts här avhandlade förslag hemställer
utskottet,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
av riksdagen bifallas.

59 :o.

Under punkten 9 föreslås, att riksdagen må medgiva, att en var av
arbetarna vid ammunitionsfabriken Carl Vilhelm Andersson och Lars
Gustaf Gran må från och med månaden näst efter den, varunder avgång
från tjänsten ägt eller äger rum, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 624 kronor; dock med
skyldighet för Andersson och Gran att avstå från den gratifikation för
en gång av 500 kronor, som tillerkänts en var av dem genom Kungl.
Maj:ts beslut den 8 februari 1929.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

beträffande Andersson, att han, som är född den 29 december 1860, varit
anställd vid ammunitionsfabriken sedan den 15 maj 1914; att han
sålunda tjänat kronan i omkring 15 år; att hans arbetsinkomst under
åren 1926—1928 uppgått till i medeltal omkring 3,300 kronor för år samt
för tiden därefter, då han till följd av ohälsa haft kortare arbetstid, till
i medeltal omkring 2,000 kronor för år; att han på grund av ålderdomssvaghet,
höggradig åderförkalkning och kronisk nervsjukdom är fullständigt
oförmögen att genom arbete försörja sig; att han under sin anställningstid
städse iakttagit ett hedrande uppförande; samt att han är
medellös; och

beträffande Gran, att han, som är född den 22 februari 1863, varit anställd
vid ammunitionsfabriken sedan den 3 september 1914, vilken anställning
han fortfarande innehar; att han sålunda tjänat kronan i omkring
15 år; att hans arbetsinkomst under de senare åren uppgått till i
medeltal omkring 3,000 kronor för år; att han på grund av hjärtfel och
åderförkalkning är fullständigt oförmögen att genom arbete försörja sig;
att han under sin tjänstetid städse iakttagit ett hedrande uppförande
och visat god arbetsförmåga; samt att han är medellös.

Uti skrivelse till Kungl. Majit den 7 januari 1929 hemställde arméförvaltningens
artilleridepartement, att Andersson och Gran måtte beredas

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

pension. I häröver avgivet utlåtande ifrågasatte statskontoret, att, enär
berntilda arbetare räknade allenast 14 tjänstår, de i stället för pension
måtte vid avskedet tillerkännas gratifikation för en gång. Genom brev
den 8 februari 1929 medgav Kungl. Majit, att till en var av Andersson
och Gran finge utbetalas gratifikation för en gång av 500 kronor vid avgång
från anställning vid ammunitionsfabriken.

I skrivelse den 28 november 1929 har nu arméförvaltningens artilleridepartement
anfört, att departementet ansåge billigt, att ifrågavarande
arbetare genom pension bereddes någon hjälp till livsuppehälle under sin
återstående livstid.

Statskontoret har i förnyat utlåtande i ärendet anfört bland annat följande: Såsom

statskontoret tidigare framhållit, hade nu ifrågavarande arbetare
vid sin anställning i statstjänst redan överskridit 50 års ålder; och
med hänsyn härtill och då deras tjänstetid uppgått till allenast 14 år,
bade statskontoret funnit tillräckliga skäl icke föreligga för beredande
åt dem av pensioner av statsmedel. I enlighet med statskontorets hemställan
bade framställningen örn pension åt Andersson och Gran icke
föranlett annan åtgärd än att Kungl. Majit medgivit, att till en var av dem
finge utbetalas en gratifikation för en gång av 500 kronor vid avgången
från anställningen. Dessa båda arbetare hade emellertid tillåtits kvarstå
och, enligt vad fabrikens styresman uppgivit, »kunnat i viss utsträckning
beredas sysselsättning med sådant lättare arbete, som av dem kunnat
utföras»; och hade därför nämnda medgivande icke trätt i verkställighet.

Genom vad sålunda förekommit bade visserligen Andersson och Gran
intjänat ytterligare ett tjänstår och skulle alltså, därest kungörelsen nr
10/1926 örn förtidspension m. m. varit i detta fall tillämplig, ägt bekomma
sådan pension till belopp av 816 kronor; men för sin del kunde statskontoret
icke annat än fortfarande ställa sig synnerligen tveksamt till
förevarande pensioneringsfråga. Skulle emellertid med hänsyn till de
ömmande förhållanden, som förelåge, pensioner åt dessa arbetare anses
böra utverkas, finge statskontoret med erinran, att 1929 års riksdag med
bifall till propositionen nr 104 beviljat pensioner å 624 kronor åt arbetarna
vid Karlskrona kustartilleriregementes beklädnadsverkstäder Ulrik
Jönsson och Thor Johansson, vilka uppnått 65 levnadsår samt 19 respektive
16 tjänstår, framhålla, att högre pensionsbelopp än det, som sålunda
tilldelats nämnda arbetare, knappast syntes böra ifrågakomma för
Andersson och Gran.

I avseende å vidare utredning åberopar utskottet vad propositionen
innehåller.

Utskottet har, örn ock med någon tvekan, ansett sig böra biträda Kungl.
Majits förslag och får alltså hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande
framställning.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Äng.

pension åt
vissa förmän
och arbetare
vid fästnings•
och kasernbyggnadsarbetena

i Boden.

60 :o.

I punkten 10 av ifrågavarande proposition nr 166 har Kungl. Maj:t
slutligen föreslagit riksdagen medgiva, att nedan angivna förmän oell
arbetare vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden må från
och med månaden näst efter den, varunder avgång från anställningen
vid nämnda byggnadsarbeten ägt eller äger rum, dock tidigast från och
med den 1 januari 1930, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära årliga pensioner med följande belopp, nämligen:
förmännen Olof Broström 960 kronor, Lars Helmer Olofsson 960 kronor,
Nils Robert Isaksson 924 kronor och Johan Axel Nordström 900 kronor
samt arbetarna Erik Alfred Eriksson 876 kronor, August Sundström 8/6
kronor och Gustaf Erik Nyström 816 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

beträffande Broström, att han, som är född den 15 april 1867, varit anställd
dels vid vissa statens järnvägars arbeten under åren 1896—1902,
dels ock med vissa uppehåll vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena
i Boden sedan den 18 augusti 1903; samt att han tjänat kronan i sammanlagt
omkring 31 år;

beträffande Olofsson, att han, som är född den 15 december 1867, varit
anställd dels vid vissa statens järnvägars arbeten under en tid av omkring
6 år under åren 1891—1901, dels ock med vissa uppehåll vid fästnings-
och kasernbyggnadsarbetena i Boden sedan den 15 januari 1902;
att han tjänat kronan i sammanlagt omkring 30 år; samt att han äger
en hemmansdel, taxerad till 5,800 kronor, varå enligt Olofssons egen uppgift
vilar en skuld av 2,700 kronor;

beträffande Isaksson, att han, som är född den 13 mars 1870, med ett
mindre uppehåll varit anställd vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena
i Boden sedan den 11 november 1901; samt att han tjänat kronan i
omkring 28 år;

beträffande Nordström, att han, som är född den 7 juni 1869, varit med
vissa mindre uppehåll anställd vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena
i Boden sedan den 10 september 1904; att han tjänat kronan i sammanlagt
omkring 25 år; samt att han är ägare till tre stycken jordbrukslotter,
taxerade till 8,700 kronor;

beträffande Eriksson, att han, som är född den 24 augusti 1869, varit
anställd dels vid vissa statens järnvägars arbeten i omkring 8 år under
åren 1891—1899, dels ock med vissa uppehåll vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena
i Boden sedan den 9 juni 1902; att han tjänat kronan
i sammanlagt omkring 29 år; samt att han äger en jordbruksfastighet,
taxerad till 4,900 kronor;

beträffande Sundström, att han, som är född den 26 augusti 1870,
varit anställd dels vid vissa statens järnvägars arbeten i omkring 3 år

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

under åren 1891—1894, dels ock med vissa uppehåll vid fästnings- och
kasernbyggnadsarbetena i Boden sedan den 9 maj 1902; att han tjänat
kronan i sammanlagt omkring 29 år; samt att han äger en jordbrukslägenhet,
taxerad till 4,500 kronor, varå vilar en skuld av 3,000 kronor;
samt

beträffande Nyström, att han, som är född den 14 maj 1866, varit anställd
dels vid vissa statens järnvägars arbeten i 10 år och 9 månader
under åren 1892—1900 samt 1921—1923, dels med vissa uppehåll vid fästnings-
och kasernbyggnadsarbetena i Boden under tiden 15 juli 1901—22
september 1916 samt från och med den 1 juli till och med den 1 oktober
1927, dels ock vid kasernbyggnadsnämndens arbeten inom garnisonssjukhuset
i Boden åren 1923—1925 eller under omkring 3 år; att han tjänat
kronan i sammanlagt omkring 23 år; samt att han äger en bostadslägenhet,
taxerad till 1,400 kronor, varå vilar en skuld av 500 kronor.

Vidare inhämtas av handlingarna, att samtliga ifrågavarande förmän
och arbetare, vilkas arbete i statens tjänst blivit väl vitsordat, på grund
av ålder och genom läkarbetyg styrkt sjukdom numera hava så nedsatt
arbetsförmåga, att de, i den mån de icke redan lämnat sin anställning i
statens tjänst, inom den närmaste tiden komma att entledigas.

I övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till propositionen.

Med biträdande av vad Kungl. Majit föreslagit hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande
framställning.

61 :o.

I en inom första kammaren av herr Leander väckt motion nr 61 har
hemställts, »att riksdagen måtte medgiva, att f. daglönaren vid kronovarvet
i Karlskrona Karl August Franzén må från och med den 1 januari
1930 under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension till belopp av 600 kronor».

Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet, i den mån
redogörelse i det följande ej lämnas, hänvisa till motionen.

Såsom i motionen erinrats, var frågan örn pension åt Franzén föremål
för prövning vid 1929 års riksdag i anledning av ett utav samme motionär
då väckt förslag.

Av då tillgängliga handlingar inhämtades, att Franzén, som är född
den 1 december 1873 och alltså nu 56 år gammal, under tiden den 12 april
1900—31 maj 1923 varit anställd såsom daglönare vid flottans varv i
Karlskrona.

Enligt ett av chefen för byggnadsdepartementet vid nämnda varv den

Äng.

pension åt
förre daglönaren
K. A.
Franzén.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

22 december 1928 utfärdat intyg hade Franzén under anställningstiden
såsom daglönare ett flertal år tjänstgjort såsom biträde vid tvätten i sjömanskårens
tvättinrättning i Karlskrona, vilket arbete av intygsgivarén
betecknats såsom ansträngande och för hälsan påkostande.

Till utskottet hade vidare överlämnats två läkarintyg, av vilka det ena,
dagtecknat den 28 februari 1928, utvisade, att Franzén behandlats för
hjärtsjukdom, vilken med stor sannolikhet för framtiden komme att väsentligen
nedsätta hans arbetsförmåga. Av det andra läkarintyget, dagtecknat
den 14 december 1928, framgick, att Franzén lede av börjande
åderförkalkning m. m., till följd varav hans arbetsförmåga vore i hög
grad nedsatt.

Beträffande Franzéns ekonomiska förhållanden hade av vederbörande
kommunalnämndsordförande intygats, att Franzén ägde en mindre fastighet,
taxerad till 7,500 kronor, men att fastigheten vore intecknad till
samma belopp och att samtliga inteckningar vore belånade.

I motionen hade såsom stöd för förslaget örn pension åt Franzén gjorts
gällande, att denne av hälsoskäl nödgats lämna sin anställning i statens
tjänst och förskaffat sig en egnahemslägenhet i syfte att genom friluftsarbete
återvinna sin hälsa.

Med stöd av den sålunda förebragta utredningen anförde 1929 års bankoutskott
(utlåtande nr 24, punkten 50) för egen del följande:

»Av utredningen i ärendet framgår, att Franzén under en tid av omkring
23 år innehaft anställning i statens tjänst, vilken anställning han
vid 49 års ålder lämnat för att övergå till annan verksamhet. Han uppfyller
sålunda icke de beträffande daglönare vid marinen stadgade villkoren
för rätt till pension vare sig i fråga örn levnadsålder eller med
avseende å tjänstår. Under sådana förhållanden och då det icke blivit
styrkt, att Franzén på grund av sjukdom, ådragen under tjänstgöring,
blivit oförmögen till fortsatt anställning i statens tjänst, har utskottet
ansett det icke böra ifrågakomma, att honom skulle beredas pension av
statsmedel.»

På grund av det anförda hemställde utskottet, att förevarande motion
icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Detta blev även riksdagens
beslut.

I den nu föreliggande motionen har anförts bland annat följande:

»Ehuru det givetvis möter hinder att efter så lång tid genom läkarbetyg
få med full visshet konstaterat, att Franzén ådrog sig den sjukdom,
varav han lider, under sitt för hälsan påkostande arbete i kronovarven
råder knappast någon tvekan örn, att detta dock är förhållandet.
I ett av förste marinläkaren Hj. Hammarström den 22 november 1929
utfärdat intyg kan man också läsa mellan raderna, att hans åsikt är, att
Franzéns ohälsa härrör av de ansträngningar denne måste underkasta
sig såsom biträde vid tvätten i sjömanskårens i Karlskrona tvättinrättning.
»

Bankoutskottets utlåtande Nr 30. 71

Berörda läkarintyg är av följande lydelse:

»Att f. d. daglönaren vid kronovarvet i Karlskrona Karl August Franzén
vid i dag företagen undersökning befunnits lida av organiskt hjärtfel
(vit. organ. Gordis) samt att intet talar emot, att detta hjärtfel orsakats
av en, som han uppgiver, för flera år sedan genomgången akut ledgångsrheumatism,
får jag härmed intyga.

Karlskrona den 22 november 1929.

Hj. Hammarström.

Förste marinläkare i flottans reserv.»

Då några skäl av beskaffenhet att böra föranleda ett frångående av
den ståndpunkt, riksdagen förlidet år intagit i denna fråga, enligt utskottets
mening icke blivit förebragta, får utskottet hemställa,

att förevarande motion 1:61 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

62:o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 27 har herr Andersson i
Stockholm hemställt, »att riksdagen må bevilja f. d. arbetaren vid flottans
varv i Karlskrona Bror Algot Steinbach en årlig pension av 980
kronor att jämte förekommande författningsenliga pensionstillägg och
dyrtidstillägg till honom utgå på grund av den långvariga anställning
han innehaft i statens tjänst».

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Steinbach, som är född den 8
april 1877 och sålunda 53 år gammal, varit anställd dels under vissa perioder
vid flottans sjömanskår, dels ock såsom daglönare vid flottans
varv i Karlskrona med vissa avbrott från och med den 24 april 1895
till och med den 21 augusti 1929, att han haft anställning vid flottan i
sammanlagt över 30 år, att han erhållit goda vitsord för uppförande
och arbetskunnighet samt att han har fyra minderåriga barn att försörja.

Till stöd för förslaget har motionären anfört bland annat följande:

»Därest Steinbach, i likhet med ett stort antal andra arbetare vid varvet,
avskedats såsom övertalig, hade han erhållit en förtidspension, som tillsammans
med pensionstillägg och dyrtidstillägg uppgått till omkring
1,400 kronor. Han avskedades emellertid på grund av att varvschefen
ansåg, att han var olämplig att arbeta vid försvaret.---En utred ning

angående orsaken till avskedandet, som verkställts av styrelsen för
Försvarsverkens civila personals förbund, har ådagalagt, att det från
Steinbachs sida icke förekommit något i hans förhållande i tjänsten, som
givit anledning till anmärkning mot honom eller till hans avskedande,
men har varvschefen, på grund av att Steinbach deltog i ett politiskt

Utskottet.

Ang.

■pension åt
förre arbetaren
vid
flottans varv
i Karlskrona
B. A. Steinbach.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

TJtskottet.

möte den 1 augusti 1929 på torget i Karlskrona och därvid höll i stången
till en vanlig föreningsfana, betraktat honom som olämplig att arbeta
vid försvaret.»

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.

Över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat
utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört marinförvaltningen.

Marinförvaltningen har från varvschef en vid flottans station i Karlskrona
inhämtat yttrande av följande lydelse:

I § 2 av Kungl. Maj:ts kungörelse den 25 november 1910 angående
pensionering av de vid marinen anställda förmän bland daglönare, sjukvaktare
och övriga daglönare stadgas följande:

»För rätt att komma i åtnjutande av pension erfordras ej mindre att
hava tjänat staten under minst 25 år än även att antingen hava uppnått
65 levnadsår eller efter uppnådda 60 levnadsår befinnas vara på grund
av försvagat hälsotillstånd eller nedsatta krafter mindre tjänlig till arbete
vid marinen eller ock efter uppnådd levnadsålder av 55 år befinnas
av behörigen styrkt sjuklighet vara för framtiden oförmögen till utförande
av arbete därstädes.»

Då f. d. daglönaren Steinbach visserligen tjänat staten under minst
25 år, men däremot ännu ej uppnått föreskriven levnadsålder, är han sålunda
ej berättigad till erhållande av pension från flottans pensionskassa.

På grund av Steinbachs långa tjänstetid har jag — som i detta sammanhang
icke anser Steinbachs ådagalagda olämplighet att vidare användas
i försvarets tjänst böra läggas honom till last — intet att erinra,
därest han i någon form beredes kompensation för sin långa tjänstetid.

Marinförvaltningen har såsom eget utlåtande i ärendet åberopat varvschefens
berörda yttrande och förklarat sig intet hava att erinra mot att
Steinbach tilldelades pension av statsmedel enligt de för marinens daglönare
gällande grunder.

Statskontoret har för egen del anfört följande:

Med hänsyn till Steinbachs långa tjänstetid och då han vid sin ålder
knappast lärer kunna erhålla något stadigvarande arbete av beskaffenhet
att kunna bereda försörjning åt honom och familjen, synes billigheten
bjuda att tillerkänna honom någon pension av statsmedel. Därest
bestämmelserna örn förtidspension hade varit i detta fall tillämpliga,
skulle pensionsbeloppet hava utgjort 1,156 kronor. Under föreliggande
omständigheter synes emellertid nämnda belopp vara väl högt. Statskontoret
föreställer sig, att ett belopp å 900 kronor skulle kunna anses
vara i detta fall skäligt. Vad som må varda beviljat torde böra anvisas
att från ingången av innevarande år utgå från allmänna indragningsstaten.

Med hänsyn till Steinbachs långvariga anställningstid i statens tjänst har
utskottet ansett sig böra tillstyrka, att honom beredes pension av statsmedel.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Det av statskontoret i sådant hänseende ifrågasatta beloppet, 900 kronor för
år, överensstämmer nära med vad som skulle hava tillkommit Steinbach,
därest han i fråga om levnadsålder uppfyllt de för pensionering av daglönare
vid marinen gällande villkoren, och synes utskottet vara väl avvägt.
Pensionen torde böra anvisas från allmänna indragningsstaten samt utgå
från och med ingången av år 1930.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion 11:27,
må medgiva, att förre daglönaren vid flottans varv i
Karlskrona Bror Algot Steinbach må från och med den
1 januari 1930 under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta en årlig pension av 900 kronor.

63:o.

I en inom andra kammaren av herr Bäcklund väckt motion nr 114 har
hemställts, »att riksdagen må medgiva, att förre arbetaren vid ammunitionsfabriken
i Karlsborg Frans Rudolf Wahlström må från och med
den 1 januari 1930 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 600 kronor».

Av tillgängliga handlingar i ärendet framgår, att Wahlström, som är
född den 29 november 1875, varit anställd dels vid ammunitionsfabrikens
avdelning å Karlsborg under tiden 1 oktober 1903—26 augusti 1904 samt
1 september 1906—16 december 1917 eller i omkring 12 år 4 månader, dels
ock hos fastighetsförvaltningen å Karlsborg såsom grindvaktare under
åren 1920—1927 eller i 8 år, varvid det — mot ett årligt arvode av 75 kronor
— ålegat Wahlström att under fyra sommarmånader, då kreatur betat
å kronans mark, hålla grinden vid Överbacken i Karlsborg stängd;
att han enligt läkarbetyg lider av kronisk hjärtsjukdom och höggradig
nervositet, varav hans arbetsförmåga är i mycket hög grad nedsatt; att
han på grund av sjukdom lämnade sin anställning vid ammunitionsfabriken
och att, enligt vad arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse i avgivet
yttrande över en av Wahlström gjord framställning örn understöd uttalat,
det icke är uteslutet, att den under krigstiden utsträckta arbetstiden
vid nämnda fabrik medverkat till Wahlströms sjukdomar; att vederbörande
kommunalnämndsordförande intygat, att Wahlström icke äger
fast egendom eller annan förmögenhet; samt att han saknar anhöriga i
stånd att bidraga till hans uppehälle.

Sedan Wahlström i en till arméförvaltningens artilleridepartement ingiven
skrift den 25 april 1928 gjort framställning om erhållande av något
understöd, hemställde nämnda departement och ämbetsverkets sjukvårdsstyrelse
i skrivelse till Kungl. Maj:t, att pension måtte utverkas för sökanden.

Äng.

pension åt
f. arbetaren
vid ammunitionsfabrikens

avdelning å
Karlsborg F.
B. Wahlström.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Utskottet

I avgivet utlåtande i ärendet den 2 februari 1929 tillstyrkte statskontoret,
att pension måtte beredas Wahlström med 600 kronor för år.

Genom beslut den 20 juni 1929 tilldelade Kungl. Majit Wahlström i anledning
av den gjorda framställningen en gratifikation för en gång av
600 kronor.

Till stöd för sitt yrkande har motionären anfört, bland annat, följande.

»Då Wahlström varit anställd i statens tjänst under en tid av över 20
år, varunder han iakttagit ett särdeles hedrande uppförande samt med
flit och noggrannhet fullgjort sina sysslor, synes det icke överensstämma
vare sig med praxis, rättvisa eller billighet, örn han, som är sjuk och
oförmögen till arbete, av staten såsom arbetsgivare avfärdas med en
mycket liten engångsgratifikation. Detta så mycket mera, som det ej
är uteslutet, att den under krigstiden utsträckta arbetstiden vid ammunitionsfabriken,
av upp till 15 timmar per dygn, varit orsaken till Wahlströms
sjukdomar. Hans sjukdomar utbröto just under den tiden, då det
forcerade arbetet pågick. Något återvinnande av hälsan har inte sedermera
skett, sjukdomarna lia i stället allt mera förvärrats.»

Enligt utskottets mening är Wahlströms tjänstetid vid ammunitionsfabrikens
avdelning å Karlsborg alltför kort för att därå skulle — med
hänsyn även till tillämpad praxis — kunna grundas någon rätt till pension.
I ärendet har visserligen gjorts gällande, att Wahlström måst sluta
sin anställning på grund av ohälsa, som han skulle hava ådragit sig till
följd av den under krigsåren utsträckta arbetstiden vid ammunitionsfabriken.
Härutinnan har arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse allenast
uttalat, att det icke vore uteslutet, att den utsträckta arbetstiden medverkat
till Wahlströms sjukdomar. Den på denna punkt sålunda föreliggande
utredningen, vilken varit tillgänglig vid Kungl. Majits nyligen verkställda
prövning av ärendet, har synts utskottet icke innebära tillräckligt stöd
för förslag örn sjukpension åt Wahlström. Av motionären hava till utskottet
ingivits vissa intyg, som tydligare än vad vid den föregående utredningen
skett ådagalägga Wahlströms oförmåga till arbete på grund av
sjukdom samt hans behov av understöd. Dessa handlingar beröra emellertid
icke den enligt utskottets mening för ärendets bedömande viktigaste
frågan, nämligen örn sambandet mellan Wahlströms sjukdomar samt hans
arbete vid ammunitionsfabriken. Under sådana förhållanden har utskottet
ansett sig icke kunna på grundval av föreliggande utredning tillstyrka bifall
till motionen i fråga. Därest emellertid en förnyad utredning i ärendet
skulle giva ökat stöd för sannolikheten av att Wahlström ådragit sig sjukdom
under arbetet i statens tjänst, skulle emellertid frågan uppenbarligen
komma i ändrat läge.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motion II: 114 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

64:o.

I en inom andra kammaren under nr 151 väckt motion har herr Svedman
hemställt, »att riksdagen måtte bevilja tvätterskan Hanna Jakobsson
i Visby ett årligt understöd med 300 kronor».

Beträffande motiveringen för denna hemställan hänvisar utskottet till
motionen.

Av tillgängliga handlingar i ärendet framgår, att Jakobsson, som är
född den 7 augusti 1868 och sålunda över 61 år, i mer än 29 år i egenskap
av entreprenör i egen bostad utfört tvättnings- och persedellagningsarbeten
för Gotlands artillerikårs räkning, att anledningen till att omförmälda
arbete utförts i hemmet varit att kåren saknat egen tvättinrättning,
att hon sedan den 1 maj 1929 icke vidare anlitats för dylikt arbete, enär
1925 års försvarsbeslut medfört, att artillerikårens tvätt m. m. numera
ombesörjes av Gotlands infanterikårs tvättinrättning å Visborgs slätt, att
hennes arbetsförtjänst uppgått till i genomsnitt 100 kronor i månaden,
varå dyrtidstillägg icke utgått, att hon enligt läkarintyg den 10 januari
1930 lider av åderförkalkning och allmän kraftnedsättning i sådan grad,
att hon ej genom arbete kan förvärva sitt uppehälle, att hon sedan den 14
februari 1891 är i äktenskap förenad med arbetaren Johan Vilhelm Rudolf
Jakobsson, född den 16 maj 1868, vilken alltsedan år 1924 varit intagen
för varaktig försörjning å Visby stads ålderdomshem, samt att
makarna hava tre vuxna barn, vilka icke synas vara i den ställning att
de kunna bidraga till moderns uppehälle.

Äng.

årligt

understöd åt
tvätterskan
Hanna Jacobsson,
född Fröberg.

Över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat
utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört arméförvaltningens
intendentsdepartement.

Intendentsdepartementet har tillstyrkt beviljande av pension åt tvätterskan
Jakobsson med 300 kronor för år och erinrat, att departementet den
2 februari 1926 i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställt örn utverkande av
årligt understöd åt henne, varvid departementet till stöd för framställningen
anfört, bland annat, följande:

Visserligen har Jakobsson, under den tid hon arbetat för kårens räkning,
icke innehaft direkt statsanställning, utan arbetat i egenskap av
entreprenör åt kåren. Emellertid har i åtskilliga fall även dylikt arbete
räkpats en pensionssökande till godo vid bedömande av frågan, huruvida
pension borde vederbörande tillerkännas. Sålunda beviljade 1924 års riksdag
jämlikt skrivelse den 26 april samma år nr 108, punkt 7 a) åt förre
skräddarmästaren vid Skånska husarregementets intendentur verkstäder
Olof Svensson en årlig pension av 800 kronor. Bemälda Svenssons och
Jakobssons arbeten vid respektive truppförband torde kunna i visst hänseende
likställas. Då Jakobsson synes hava ägnat största delen av sin
verksamhet åt Gotlands artillerikår, och hennes arbetsförmåga är i mycket
hög grad nedsatt, på grund varav hennes arbete för kårens räkning,

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Utskottet.

vilket arbete, enligt vad departementet inhämtat, ännu pågår, inom kort
torde komma att helt och hållet upphöra, finner departementet det vara
med rättvisa och billighet överensstämmande, att något understöd från
statens sida beredes henne för hennes återstående levnad. Vad beträffar
storleken av dylikt understöd håller departementet före, att detsamma
skäligen bör bestämmas till ett belopp av 300 kronor för år att utgå
från och med månaden näst efter den Jakobsson upphör att arbeta för
kårens räkning. På grund av vad sålunda anförts får intendentsdepartementet
hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att tvätterskan Emma Johanna Elisabet Jakobsson, född Fröberg, må
från och med månaden näst efter den, under vilken hon upphör att arbeta
för Gotlands artillerikårs räkning, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av trehundra kronor.

Statskontoret har för egen del anfört följande:

Arméförvaltningens intendentsdepartement har i förevarande ärende
erinrat, att departementet avgivit förslag rörande beviljande av pension
åt tvätterskan Jakobsson. I berörda ärende avgav statskontoret utlåtande
den 13 mars 1926, varuti ämbetsverket framhöll, att riksdagen i
flera fall medgivit, att pension finge utgå till vissa personer, vilka i likhet
med Jakobsson icke haft statsanställning utan i egenskap av entreprenörer
utfört arbete för statens räkning, och hänvisade ämbetsverket
därvid till bankoutskottets utlåtanden 1918 nr 19 punkt 3 och 55 punkt 13
samt 1919 års statsverksproposition, tionde huvudtiteln sid. 37, ävensom
propositionerna vid 1924 års riksdag nr 27 punkt 1 och nr 184 punkt 1.
I samtliga fall kunde dock vederbörande sägas hava varit under lång tid
uteslutande sysselsatta med entreprenadarbete för staten. Tvätterskan
Jakobsson hade emellertid, framhöll statskontoret, vid sidan av sitt arbete
för Gotlands artillerikår utfört arbete åt enskilda personer och inrättningar;
och under sådana förhållanden måste det enligt statskontorets
mening anses betänkligt att åt henne av statsmedel bereda årligt
understöd. Genom beslut den 9 april 1926 fann Kungl. Majit i enlighet
med statskontorets hemställan framställningen icke föranleda någon
Kungl. Majits vidare åtgärd. Emellertid framgår av nu föreliggande
handlingar, att tvätterskan Jakobsson på grund av ändrad anordning
av tvätt och persedellagning vid artillerikåren från och med maj månad
1929 gått förlustig den arbetsförtjänst, som under inemot 30 år utgjort
hennes huvudsakliga levebröd; att hon numera på grund av ålder och
sjukdom är ur stånd att försörja sig: samt att mannen sedan flera år är
intagen på ålderdomshem för varaktig försörjning och alltså icke i någon
mån bidrager till familjens underhåll. Med hänsyn till sålunda föreliggande
omständigheter måste ganska starka billighetsskäl anses förefinnas
för beviljande i detta fall av något årligt understöd av statsmedel.
Det föreslagna beloppet, som icke kan anses för högt tilltaget, synes böra
från ingången av år 1930 utgå från allmänna indragningsstaten. I

I betraktande av de omständigheter, som i ärendet åberopats, finner
utskottet, lika med de hörda myndigheterna, billighetsskäl tala för att
tvätterskan Jakobsson på grund av sitt långvariga arbete för statens räkning
tillerkännes någon pension av statsmedel, oaktat hon icke varit direkt
anställd i statens tjänst. Det belopp, som av motionären föreslagits, har
icke givit utskottet anledning till invändning. Pensionen torde böra be -

Bankoutskottets utlåtande Nr 30. 77

viljas från allmänna indragningsstaten samt utgå från och med ingången
av år 1930.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion 11:151,
må medgiva, att förra tvätterskan Hanna Jakobsson må
från och med den 1 januari 1930 under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 300 kronor.

65 :o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 247 har herr Holmgren
hemställt, »att riksdagen måtte medgiva förre korpralen vid flottan Johan
Alfred Jönsson rätt att under sin återstående livstid uppbära årligt
understöd med 900 kronor från allmänna indragningsstaten utöver den

Ar''9''

ärligt understöd
ät
f. korpralen
J. A. Jönsson.

honom tillkommande ersättningen från riksförsäkringsanstalten».

Till stöd för yrkandet har motionären anfört följande:

»Den 9 augusti 1922 inträffade en olyckshändelse på undervattensbåten
Tllern’, som då var vår flottas nyaste och modernaste undervattensbåt.
Fartyget och 24 man av besättningen räddades, men två män ombord
fingo sätta livet till, och en tredje — dåvarande korpralen vid 5. matroskompaniet
nr 590 Johan Alfred Jönsson — ådrog sig som följd av olyckshändelsen
en sjukdom, av vilken han alltjämt lider och från vilken han
sannolikt aldrig kommer att bliva hotad.

Olyckshändelsen tillgick enligt efter densamma gjord utredning på följande
sätt: Undervattensbåten Tllern’ deltog i en i Östersjön utanför Östergötlands
skärgård pågående övning, närmast bestående av torpedskjutning
mot pansarbåtar. Övningen hade just börjat, och Tllern’ hade
skjutit ett skott mot pansarskeppet ''Drottning Victoria’, som med hög
fart gick i nordlig riktning. Tllerns’ torn var ovan vattnet, men hela
besättningen, 26 man, befann sig inne i fartyget. Sedan nyssnämnda torped
avlossats, gav fartygschefen, kaptenen E. Färnström, order örn att
öppna tornluckan och gick själv upp på däcket tillsammans med fyra
man, däribland korpralen Jönsson, vilken var först uppe och som hade
order att från däck styra fartyget efter torpeden. Sedan kapten Färnström
kommit upp, märkte han, att Tllern’ fick lutning föröver och började
skära ned. Det gällde då att handla sekundsnabbt, ty hade lutningen
blivit så stark, att vattnet nått tornluckan, så hade ingenting kunnat
rädda undervattensbåten och dess inne i skrovet varande besättning
från undergång. Kapten Färnström fattade hastigt situationen; han kastade
sig ned genom luckan och drog till denna efter sig, lämnande de
fyra männen på däcket åt sitt öde. Av de på däcket varande kommo tre,
däribland Jönsson, i vattnet, oell en, som icke var simkunnig, klängde
sig fast i periskopet. För att kunna stänga tornluckan måste emellertid
den redan på däcket uppsatta maskintelegrafen tagas ned, och om icke
Jönsson liksom kapten Färnström blixtsnabbt fattat situationen och
slängt ned denna, hade luckan ej kunnat stängas i tid. Det är alltså tyd -

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Utskottet.

ligt, att Jönsson handlade synnerligen rådligt och därmed verksamt bidrog
till, att olyckan ej fick större omfattning.

Omedelbart efter det tornluckan på båten blivit stängd, lät kapten
Färnström stoppa maskinerna, vattnet blåstes ut och undervattensbåten
höjde sig normalt. Man backade därefter och sökte komma de nödställda
till hjälp. Den som klängt sig fast i periskopet samt korpralen Jönsson
blevo räddade, de två övriga drunknade.

Korpral Jönsson ådrog sig som följd av olyckan lungtuberkulos, men
fick det oaktat på grund av ömmande omständigheter kvarstå i tjänst
till den 1 oktober 1928, då han — efter en sammanlagd tjänstetid på 15 år
10 månader 29 dagar vid skeppsgosse- och sjömanskårerna — lämnade
sin anställning vid flottan och anmäldes till erhållande av ersättning
från riksförsäkringsanstalten. Då hans arbetsförmåga ansetts nedsatt
med 100 procent har ersättningen sedan avskedsdagen, jämlikt förordningen
den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring, utgått efter 900 kronor för år räknat.

Jönsson kan givetvis icke få komma i åtnjutande av ersättning enligt
förordningen den 18 juni 1927, i vilket fall han skulle fått en ersättning
på något över 1,800 kronor för år, men det synes skäligt, att han tillerkännes
något understöd från allmänna indragningsstaten utöver den honom
från riksförsäkringsanstalten tillkommande ersättningen av 900 kronor
för år. Han är nämligen på grund av sin sjukdom ständigt sängliggande,
och han har ingen annan inkomst än ovannämnda ersättning
av 900 kronor för år. Enligt läkarintyg är han också för all framtid
fullständigt oförmögen till arbete; utsikterna för hans återvinnande av
hälsa och arbetsförmåga äro inga, vare sig med eller utan sanatorievård.
Enligt utsago av samme läkare är vidare hans sjukdomstillstånd sådant,
att han är i oundgängligt behov av sin hustrus vård och tillsyn i hemmet,
varför hon av denna anledning är bunden vid hemmet och icke kan
eller bör åtaga sig arbete för annans räkning. Under dessa förhållanden
är den honom tillerkända ersättningen synnerligen knapp.

Med hänsyn också till det förhållandet, att Jönsson under den tid, han
var tjänsteduglig, ådagalade mycket god tjänstbarhet och särskilt vid
ovannämnda tillfälle visade stor rådighet i tjänsten, vilket bland annat
styrkes av intyg från f. d. fartygschefen å undervattensbåten ’Illern’, synes
han böra tillerkännas ett årligt understöd under sin återstående livstid
örn 900 kronor från allmänna indragningsstaten utöver den honom
från riksförsäkringsanstalten tillkommande ersättningen.»

Ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
utgår enligt bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1927, vilken
förordning trätt i kraft den 1 januari 1928. Genom ifrågavarande
förordning har förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, upphävts, dock att
ersättningsanspråk, som grundas på olycksfall, som inträffat eller sjukdom
som yppats före den 1 januari 1928, skall bedömas enligt äldre bestämmelser.

Enligt vad motionären uppgivit, vilket vitsordats av för utskottet
tillgängliga handlingar, uppbär Jönsson från riksförsäkringsanstalten
högsta medgivna livränta — 900 kronor för år — enligt 1909 års förord -

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

liing med den ändrade lydelse nämnda förordning erhållit genom förordning
den 4 juni 1920. Skulle 1927 års militärersättningsförordning
varit å Jönsson tillämplig, hade ersättning till honom kommit att utgå
med väsentligt högre belopp. Motionären har emellertid icke ifrågasatt
någon dispens från övergångsbestämmelserna i 1927 års förordning utan
med hänsyn till Jönssons välförhållande och föreliggande ömmande omständigheter
hemställt örn ett årligt understödsbelopp åt Jönsson å allmänna
indragningsstaten.

Med hänsyn till eventuellt uppkommande konsekvenser har utskottet
funnit en dispens från militärersättningsförordningens bestämmelser icke
kunna förordas. Vad beträffar det av motionären gjorda yrkandet att
Jönsson skulle, i anledning av ådagalagd rådighet vid det i motionen
berörda olyckstillfället, å allmänna indragningsstaten tillerkännas särskilt
understöd utöver livräntan, har utskottet funnit sig icke kunna på
grundval av den i motionen förebragta utredningen bedöma, huruvida
omständigheterna äro sådana, att en dylik åtgärd lämpligen bör ifrågakomma.
Det torde böra ankomma på vederbörande myndigheter och
Kungl. Majit att i första hand pröva denna fråga. Med hänsyn härtill
har utskottet funnit sig böra avstyrka bifall till motionen.

Utskottet hemställer,

att förevarande motion II: 247 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

66:o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 332 har herr Lundquist
i Rotebro hemställt, »att riksdagen måtte tillerkänna f. sergeanten S. R.
N. Leijonberg ett årligt understöd från allmänna indragningsstaten av
kronor 500 för år».

Beträffande motiveringen för denna hemställan hänvisar utskottet till
motionen.

Av tillgängliga handlingar i ärendet framgår, att Leijonberg, som är född
den 31 oktober 1869, erhöll anställning såsom hornblåsare vid förutvarande
Pontonierbataljonen den 20 april 1885, att han befordrades till vice
korpral den 1 maj 1887 och till korpral den 2 maj 1888 samt erhöll avsked
på egen begäran för framtida väl den 17 augusti 1889 efter en tjänstetid
av omkring 5 år 4 månader, att han varit anställd såsom fältmusikant
(sergeant på stat) vid förutvarande Gotlands infanteriregemente under
tiden 27 mars—4 december 1890 eller i något över 8 månader, att han innehaft
anställning såsom spel i nummer vid förutvarande Västerbottens
fältjägarkår (sergeant i kåren) under tiden 1 maj 1891—5 augusti 1892

Äng. årligt
understöd åt
förre sergeanten
S. R. N.
Leijonberg.

80 Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

samt såsom trumslagare och hornblåsare vid Norrbottens regemente (musiksergeant
i regementet) under tiden 1 december 1901 29 augusti 1903
och sålunda varit anställd vid nämnda kår och regemente i sammanlagt
3 år, ävensom att han varit förordnad såsom landstormsförrådsförvaltare
dels under tiden 1 september 1909—31 augusti 1912, dels ock undertiden
1 maj 1919—30 september 1929 eller i sammanlagt 13 år 5 månader,
för vilken tjänstgöring han erhållit synnerligen goda vitsord.

Enligt § 5 mom. 2 av förordning om landstormen (landstormsförordning)
den 26 juli 1927 skall till landstormsförrådsförvaltare förordnas
underofficer, som tillhör arméns eller marinens reserv. Därest sådan
ej finnes att tillgå, förordnas annan lämplig person att tills vidare upprätthålla
befattningen. På grund av nämnda bestämmelser entledigades
Leijonberg från förordnandet såsom landstormsförrådsförvaltare den 30
september 1929, enär vid denna tidpunkt underofficer i reserven befanns
tillgänglig för att övertaga befattningen i fråga.

Hos Kungl. Majit har Leijonberg gjort särskilda framställningar örn
erhållande av pension.

I ärendet har arméförvaltningens civila departement avgivit utlåtande
och därvid anfört bland annat följande:

Leijonberg har innehaft manskapsbeställning i sammanlagt 7 år 3
månader 27 dagar samt underofficersbeställning på stat i 8 månader 7
dagar. Leijonberg har sålunda med avseende å tjänstetidens längd — något
tillgodoräknande såsom tjänstår för erhållande av pension av de tider,
varunder sökanden mot arvode innehaft förordnande såsom landstormsförrådsförvaltare
torde icke kunna ifrågakomma — icke uppfyllt
de villkor, som finnas föreskrivna för erhållande av underhåll från Vadstena
krigsmanshuskassa. I anledning härav och då några andra skäl,
som skulle kunna berättiga Leijonberg till erhållande av underhåll ur
nämnda kassa, icke blivit anförda, har departementet funnit sig icke
kunna tilldela Leijonberg dylikt underhåll. Något understöd ur invalidhusfonden
är departementet på grund av bestämmelserna i hrevet den
6 februari 1920, angående decentralisering av vissa ärenden rörande underhåll
från Vadstena krigsmanshuskassa och invalidhusfonden, icke befogat
tilldela sökanden. På grund av vad sålunda anförts och då några
andra medel, varifrån understöd eller pension i förevarande fall skulle
tänkas kunna utgå, icke stå till departementets förfogande, får departementet
hemställa, att föreliggande framställning i vad den avser understöd
eller pension från medel, varöver departementet förfogar, icke måtte
till någon Kungl. Maj:ts åtgärd föranleda.

Direktionen över arméns pensionskassa har i avgivet yttrande meddelat,
att Leijonberg icke åtnjuter pension eller understöd från nämnda
kassa och icke heller kan beredas dylik förmån.

Genom särskilda beslut den 25 oktober och den 29 november 1929 har
Kungl. Majit funnit Leijonbergs omförmälda framställningar icke föranleda
någon Kungl. Majits åtgärd.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat
utlåtande av statskontoret, som därvid anfört följande:

Förvaltarbefattningarna vid landstormsförråden äro i likhet med
exempelvis rullföringsbiträdesbefattningarna att hänföra till sådana
med arvoden avlönade befattningar, som äro avsedda att uppehållas av
pensionerat underbefäl. Någon ökad pensionsförmån utöver den, som
tillagts vederbörande vid avgången från beställning på stat, har icke i
allmänhet ansetts böra beredas till följd av anställning i sådan arvodesbefattning.
Undantagsvis har dock dylik befattning innehafts av icke
pensionsberättigat f. d. underbefäl; och då har någon gång pension vid
entledigandet från sådan anställning beviljats. I sådant avseende vill
statskontoret erinra örn 1924 års riksdags beslut (riksdagens skrivelse nr
306 sid. 8) örn pension åt rullföringsbiträdet, underlöjtnanten i armén J.
P. Borg till belopp av 600 kronor, motsvarande en nyreglerad pension å
996 kronor.

Då Leijonberg, som ej är berättigad till någon pension för sin militära
beställning, uppnått en levnadsålder av 60 år och tjänat staten under
en tid av något över 21 år, torde, med hänsyn tillika till omständigheterna
vid hans entledigande från befattningen såsom förrådsförvaltare,
billigheten få anses bjuda, att han erhåller något understöd av statsmedel.
Beträffande det i motionen föreslagna beloppet 500 kronor, som i och
för sig kan anses skäligt, vill statskontoret allenast erinra, att pensioner
och understöd numera pläga bestämmas till belopp, som äro i fullt
krontal jämnt delbara med tolv.

Då Leijonberg med avseende å tjänstetidens längd icke uppfyller villkoren
för underhåll från Vadstena krigsmansbuskassa och bans militära tjänstetid
uppgår till allenast omkring 8 år, bar utskottet, med hänsyn till möjliga
konsekvenser av ett sådant beslut, funnit sig icke kunna förorda, att
honom tillerkännes dylikt understöd. På sätt av utredningen framgår, har
Leijonberg vidare varit förordnad såsom landstormsförrådsförvaltare under
en tid av omkring 13 ''/2 år. Därvid har han emellertid, enligt vad utskottet
inhämtat, åtnjutit ett arvode av endast 630 kronor för år. Vid
sådant förhållande torde denna befattning vara att anse såsom en ren bisyssla,
vilken knappast kan anses böra grundlägga rätt till pension. Sistnämnda
karaktär av befattningen belyses jämväl av det förhållandet, att
ifrågavarande beställningar enligt författning äro avsedda att uppehållas
av pensionerad militär personal.

På grund av det anförda har utskottet ansett sig icke kunna tillstyrka,
att Leijonberg tillerkännes pension eller därmed jämförligt understöd av
statsmedel, och får sålunda hemställa,

att förevarande motion II: 332 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

Utskottet,

Bihang till riksdagens protokoll 10,10. H samt. 2i hafi. (Nr 30.)

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Äng.
pension
åt sömmerskan
Olga
Karolina Vikberg.

Utskottet.

67:o.

I en inom andra kammaren av herrar Andersson i Stockholm och Johansson
i Sollefteå väckt motion nr 333 har hemställts, »att riksdagen
må besluta att tilldela sömmerskan Olga Karolina Vikberg en årlig pension
av 600 kronor att utgå från och med den 1 januari 1930».

Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet hänvisa till
motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Vikberg, som är född den 9
maj 1879 och sålunda innevarande år uppnår 51 år, varit anställd såsom
sömmerska vid Västernorrlands regementes skrädderiverkstad under tiden
2 januari 1910—7 januari 1923, att hon under åren 1926—1929 i sitt
hem utfört sömnadsarbeten för regementets räkning, vilket arbete synes
hava varit hennes huvudsakliga sysselsättning under sistnämnda år, att
hennes arbetsförtjänst under samma år uppgått till i medeltal omkring
1,560 kronor för år, samt att hon enligt läkarhetyg den 15 januari 1930
på grund av vissa sjukdomar endast kan utföra lättare arbete och ej tål
vid att trampa symaskin.

Över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat
utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört arméförvaltningens
intendentsdepartement.

Arméförvaltningens intendentsdepartement har med hänsyn till föreliggande
omständigheter anfört, att departementet icke velat motsätta
sig, att Vikberg i trots av hennes ur pensionssynpunkt låga ålder och
korta tjänstetid tillerkändes en årlig pension från allmänna indragningsstaten
av 600 kronor.

Statskontoret har för egen del i ärendet anfört följande:

I någon mån tveksamt kan det onekligen synas, huruvida här föreligga
fullt tillräckliga skäl att bereda pension av statsmedel. Statskontoret vill
dock erinra, att 1928 års riksdag i anledning av propositionen nr 193 till
följd av omständigheter, som likna de i detta fall föreliggande, beviljat
pension å 564 kronor åt förra sömmerskan vid Västerbottens regementes
intendenturverkstäder Hildur Kristina Emilie Sjögren, vilken efter 15
års arbete nödgades till följd av sjukdom lämna sin anställning vid allenast
38 levnadsår. Beviljas pension i nu förevarande fall, torde densamma
få, såsom i motionen föreslagits, åtnjutas från ingången av år 1930
samt anvisas att utgå från allmänna indragningsstaten.

Då sömmerskan Vikberg under en sammanlagd tid av omkring 17 år,
därav 13 år i direkt statsanställning, utfört arbete för statens räkning samt
hon numera på grund av sjukdom synes oförmögen till fortsatt dylikt arbete,
har utskottet ansett sig kunna förorda, att en årlig pension från statens
sida beviljas henne. Vad pensionens storlek beträffar, har utskottet funnit

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

sig böra tillstyrka det belopp av 564 kronor, som enligt vad statskontoret
erinrat tidigare beviljats i ett i någon mån likartat fall. Pensionen, som
lärer böra anvisas å allmänna indragningsstaten, torde böra utgå från
och med ingången av år 1930.

I enlighet med det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 333,
må medgiva, att förra sömmerskan vid Västernorrlands
regementes skrädderiverkstad Olga Karolina Vikberg må
från och med den 1 januari 1930 under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig
pension av 564 kronor.

IV. Ang. socialdepartementet.

68:o.

I en till riksdagen avlåten, den 21 februari 1930 dagtecknad proposition
nr 147 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för samma dag, i punkten
1 föreslagit riksdagen medgiva, att assistenten av 3:e klass vid statens
tvångsarbetsanstalter Fritz Oskar Levén må från och med dagen näst
efter den, då han efter uppnådd pensionsålder avgår från sin tjänst, under
sin återstående livstid uppbära, utöver honom författningsenligt tillkommande
pension, en tilläggspension å allmänna indragningsstaten till
sådant belopp, att den författningsenligt utgående pensionen jämte nämnda
belopp uppgår till 2,724 kronor årligen.

Den i staten för statens tvångsarbetsanstalter uppförda befattningen
såsom assistent av 3:e klass motsvaras av den i instruktionen för samma
anstalter omförmälda jordbruksassistenten vid Svartsjöanstalten och är
hänförd till lönegraden B 16 i det för civilförvaltningen i allmänhet gällande
avlöningsreglementet. Jämlikt gällande bestämmelser för vissa
tjänstemän vid statsdepartement och andra till den civila statsförvaltningen
hörande verk i fråga örn rätt till pension är för sagda befattning
fastställt ett pensionsunderlag av 3,240 kronor. Beträffande skyldighet
att från tjänsten avgå och rörande rätt till hel pension gälla de allmänna
reglerna i 1907 års civila pensionslag. Skyldigheten att avgå inträder
alltså för innehavare av dylik befattning vid uppnådd levnadsålder av
67 år, och för hel pension erfordras 35 tjänstår.

Levén, som är född den 23 april 1863, har alltsedan den 14 mars 1909 varit
anställd vid tvångsarbetsanstalten. Den 26 juni 1915 konstituerades han
att från och med den 1 juli samma år vara assistent av 3:e klass för jordbruket
vid anstalten, vilken befattning Levén alltjämt innehar.

Äng.

tilläggspension
åt assistenten
av 3:e
Jclass vid statens
tvångsarbetsanstalter

F. O. Levén.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Styrelsen för statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö har i ärendet anfört
bland annat följande.

Från de allmänna reglerna beträffande skyldighet att från tjänsten
avgå och rörande rätt till hel pension funnes i pensionslagen uppräknade
vissa av särskilda anledningar påkallade undantag. Bland undantagen
från fordran på 35 tjänstår vore upptagna lantbruksinspektorerna vid
uppfostringsanstalten å Bona samt vid vårdanstalten å Venngarn för alkoholister,
för vilka befattningar för full pension hestämts 25 tjänstår. Anledningen
härtill torde hava varit den, att man ansett befattningarna
vara för den fysiska styrkan påfrestande samt att vederbörande befattningshavare
icke kunde på grund av fordran på föregående utbildning
beräknas få tillräckligt antal tjänstår. I 1921 års pensionskommittés betänkande
III med förslag till civil tjänstepensionslag bade föreslagits, att
för jordbruksassistentbefattningen vid Svartsjöanstalten skulle föreskrivas
samma antal tjänstår, som gällde för lantbruksinspektorn vid Bonaanstalten.
Detta förslag hade även omfattats av Kungl. Majit i en till
riksdagen år 1925 avlåten proposition (nr 153), som emellertid förföll.
Styrelsen kunde ej finna någon anledning, varför jordbruksassistenten
vid Svartsjöanstaiten i fråga örn tjänstår för beräknande av pension
skulle ställas i sämre läge än lantbruksinspektorerna vid Venngarnsoch
Bonaanstalterna.

På grund av det sålunda anförda har styrelsen hemställt, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att vid bestämmande av pension
för Levén skulle så anses, som örn för erhållande av full pension å tjänsten
varit stadgade 25 tjänstår.

Efter redogörelse för ett av statskontoret avgivet utlåtande bar departementschefen
för egen del i ärendet yttrat följande:

»I likhet med statskontoret anser jag det skäligt, att befattningen såsom
assistent av 3:e klass vid statens tvångsarbetsanstalter med hänsyn
till antalet för hel pension erforderliga tjänstår likställes med närmast
motsvarande befattningar vid nyssberörda anstalter å Bona och vid
Venngarn och att nämnda antal alltså reduceras från 35 till 25 tjänstår.
På sätt statskontoret förordat, synes emellertid denna fråga i avseende
å den nuvarande innehavaren av assistenttjänsten lämpligast böra lösas
genom att han beredes en tilläggspension, motsvarande denna skillnad.
Levén, som enligt vad handlingarna utvisa vid avgång ur tjänsten lärer
komma att innehava allenast 21 tjänstår, kommer till följd härav i enlighet
med förberörda, nu gällande bestämmelser i civila pensionslagen endast
i åtnjutande av avkortad pension till belopp, motsvarande 2 Vas av
det för tjänsten gällande pensionsunderlaget av 3,240 kronor, eller 1,944
kronor. I enlighet med vad jag nu anfört och myndigheterna tillstyrkt
torde nu tilläggspension till honom böra utgå med belopp, motsvarande
skillnaden mellan sistnämnda belopp och det pensionsbelopp av 2,724 (“/ss
X 3,240) kronor, som Levén skulle hava erhållit, därest för bekommande
av hel pension erfordrats allenast 25 tjänstår, eller alltså 780 kronor.»

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30. 85

Då den förebragta utredningen synts utskottet innefatta goda skäl för
det av Kungl. Majit framlagda förslaget, har utskottet ansett sig böra
biträda Kungl. Majits framställning.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Marits förevarande
framställning.

69 :o.

Uti punkten 2 av samma proposition föreslår Kungl. Majit riksdagen
medgiva, att f. d. kamreraren vid statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö
Johan Gustaf Vilhelm Garström må, räknat från och med den 1 januari
1930, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
ett årligt understöd av 684 kronor.

Garström, som är född den 7 januari 1883, inträdde i fångvårdens tjänst
den 27 juni 1902 samt konstituerades den 10 maj 1913 att från och med
den 1 juni samma år vara kamrerare vid nämnda anstalt. Vid denna
befattning fordras för full pension 35 tjänstår. Under år 1920 drabbades
Garström av sjukdom (sömnsjuka), som tvingade honom att från och
med den 1 juli 1920 söka permanent tjänstledighet. Sedan det utrönts,
att Garströms hälsotillstånd sannolikt icke skulle kunna så förbättras,
att han kunde återinträda i tjänst, har statskontoret genom beslut den
19 december 1929 förklarat Garström, vilken befunnits vara jämlikt stadgandet
i § 6 c) av lagen den 11 oktober 1907 örn civila tjänstinnebavares
rätt till pension skyldig att avgå ur tjänsten och innehade 27 tjänstår,
berättigad att från och med dagen efter den, då avgång från tjänsten
komme att äga rum, under återstående livstiden åtnjuta avkortad pension
till ett belopp av 3,456 kronor årligen, utgörande 27/35 av för honom
gällande pensionsunderlag, 4,476 kronor.

Hos Kungl. Majit har Garström gjort framställning örn tilläggspension
och därvid framhållit, att den till honom utgående pensionen ej försloge
för hans och hans familjs livsuppehälle, läkarvård åt honom etc., enär
sökanden för vårdande av sin sjukdom fått vidkännas en utgift, som
komme att verka fullständigt ruinerande på hans ekonomi, i det att han
på läkares inrådan för en kostnad av ungefär 1,200 kronor för år inackorderat
sig på landet, medan familjen vore bosatt i Göteborg.

Vid ansökningen funnos fogade två läkarintyg, det ena dagtecknat den
26 januari 1929 och innehållande, att Garström fortfarande vore i behov
av vård och behandling av läkare, det andra utfärdat den 21 november
1929 och utvisande att Garström sannolikt icke vore i behov av någon
ständig läkarvård för det dåvarande, men att det finge anses lämpligast
för hans sjukdom att han — såsom förut — vore inackorderad på landet.

Utskottet.

Ang.

ärligt understöd
åt f. d.
kamreraren
vid statens
tvångsarbetsanstalt
å
Svartsjö J. G.
V. Garström.

86 Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Styrelsen för statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö har anfört i huvudsak
följande.

Samtidigt med att Garström drabbades av sömnsjuka, insjuknade direktören
vid anstalten G. Reutercrona i samma sjukdom, som sedermera
medförde hans död. Inom Svartsjö kommun, där anstalten vore belägen,
inträffade samtidigt ett 10-tal liknande sjukdomsfall. Ehuru man ej direkt
kunde påstå, att Garström ådragit sig sjukdomen i tjänsten, hade
han dock under sin tjänstetid vid anstalten drabbats därav. Garström
och hans hustru saknade enskild förmögenhet, varför de för sin försörjning
vore helt hänvisade till den pension, som beviljats Garström. Styrelsen
funne starka billighetsskäl tala för att Garström bereddes understöd
till gäldande av en del av kostnaderna för hans vård och läkarbehandling,
vilka kostnader i förhållande till hans efter avskedstagandet
förminskade inkomster bleve för honom betungande. Vad anginge understödets
storlek syntes det böra bestämmas till 900 kronor.

Statskontoret har i infordrat utlåtande anfört huvudsakligen följande.

Statskontoret kunde icke undgå att finna, att det med hänsyn till konsekvenserna
måste väcka betänkligheter att tillerkänna en f. d. befattningshavare
ett tillskott till författningsenligt utgående pension. Emellertid
kunde det icke förnekas, att i nu förevarande fall förelåge synnerligen
ömmande omständigheter, i det att Garströms svårartade sjukdom,
på grund av vilken han måste leva skild från sin familj, föranledde stora
kostnader. I anledning därav ville statskontoret i trots av nämnda betänkligheter
ifrågasätta, att något understöd av statsmedel bereddes Garström
för bestridande av de med hans vård förenade kostnaderna. Emot
det av anstalten föreslagna beloppet hade statskontoret intet att erinra.

För egen del har departement schef en yttrat:

»Det kan visserligen ur rent principiell synpunkt föreligga tvekan örn
lämpligheten av att med statsmedel förstärka den pension, som författningsenligt
utgår till Garström. Emellertid synas mig omständigheterna
i detta fall vara sådana, att statens mellankomst till förbättrande av
pensionsförmånen måste anses vara av billigheten i hög grad påkallad.
De föreliggande förhållandena äro också så egenartade, att ett bifall till
framställningen knappast kan leda till någon olämplig prejudikatbildning.
I likhet med myndigheterna tillstyrker jag därför, att framställning
göres till riksdagen örn beredande av årligt understöd av statsmedel
åt Garström. Vad däremot angår det av myndigheterna föreslagna understödsbeloppet,
synes mig detta vara väl högt beräknat. Vid bestämmande
av nämnda belopp torde man'' nämligen såsom utgångspunkt lämpligen
böra taga skillnaden mellan det för Garströms befattning gällande
pensionsunderlaget, 4,476 kronor, och det till Garström enligt allmänna
regler utgående årliga pensionsbeloppet, 8,456 kronor, eller ett belopp av
1,020 kronor. Sistnämnda belopp skulle alltså — utöver nu utgående pension
— hava utgått till Garström, därest han kvarstått i tjänst till uppnådda
35 tjänstår. Vidare torde emellertid böra uppmärksammas, att
pensioneringen enligt den civila pensionslagen vilar på ett system med
avgifter av befattningshavarna själva, vilka avgifter i genomsnitt beräknas
motsvara en tredjedel av pensionsbeloppet. Med hänsyn härtill
torde det understöd, som i detta fall kan ifrågasättas, böra motsvara alle -

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

nast den del av förenämnda belopp å 1,020 kronor, som alltså skulle hava
bekostats av statsmedel eller (2/s X 1,020) 680 kronor. Detta belopp torde
för erhållande av ett med 12 jämt delbart belopp böra höjas till 684
kronor.»

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Såsom den lämnade redogörelsen utvisar, har Garström, vilken på
grund av sjukdom nödgats avgå ur tjänst före uppnådd pensionsålder,
därvid tillerkänts honom författningsenligt tillkommande pension, s. k.
sjukpension. Då Garströms tjänstår uppgått till större antal än vad
som motsvarar sjukpensionens minimibelopp enligt civila pensionslagen
(75 procent av hel pension), har pensionen i detta fall beräknats i förhållande
till antalet tjänstår.

Vid nu angivna förhållanden finner utskottet för sin del, såväl ur principiell
synpunkt som med hänsyn till praktiska konsekvenser, det vara
betänkligt att bereda Garström en ytterligare pensionsförmån för hans
återstående livstid. Utskottet kan icke dela den av departementschefen
uttalade uppfattningen, att med hänsyn till föreliggande förhållanden
ett bifall till Kungl. Maj:ts framställning knappast skulle kunna leda till
någon olämplig prejudikatbildning. Fastmer håller utskottet för sannolikt,
att det i flertalet fall, där på grund av sjukdom förtidspensionering
äger rum — och i synnerhet i sådana fall, där befattningshavaren måste
åtnöjas med sjukpensionens minimibelopp — skall kunna göras gällande,
att vederbörande på grund av sjukdomen måste vidkännas utgifter, vilka
medföra stora ekonomiska svårigheter.

På grund av vad nu anförts nödgas utskottet avstyrka bifall till Kungl.
Maj:ts förslag och alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke
må av riksdagen bifallas.

70:o.

Uti punkten 3 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att översköterskan
vid Säters hospital Hulda Maria Elisabet Classon må från
och med dagen näst efter den, då hon entledigas från sin anställning vid
hospitalet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 792 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas i huvudsak följande.

Classon, som är född den 7 januari 1867, har — efter att hava under
18 år 8 månader 14 dagar innehaft fast anställning i allmän sjukvård —

Utskottet.

Äng.

pension åt
översköterskan

vid Säters
hospital
Hulda Maria
Elisabet
Classon.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Utskottet.

alltsedan den 1 maj 1917 med avbrott endast under tiden 1 juli—31 december
1919 tjänstgjort vid Säters hospital, där hon den 1 juni 1920 konstituerats
till Översköterska. Hon har alltså en tjänstetid vid hospitalet
av omkring 12 år.

I sitt utlåtande över framställning örn pension åt Classon har medicinalstyrelsen
anfört bland annat följande.

Enligt bestämmelserna i 5 § a) av civila pensionslagen inträdde rätten
att komma i åtnjutande av hel pension för kvinnlig befattningshavare
tillhörande sjukvårds- och ekonomipersonalen vid statens anstalter för
sinnessjuka vid 55 levnads- och 25 tjänstår. I 7 § av samma lag stadgas,
att tjänstinnehavare, som vid uppnåendet av den i 5 § föreskrivna levnadsålder
icke kunde räkna 10 tjänstår, icke då vore berättigad till erhållande
av pension, och icke heller sedermera kunde komma i åtnjutande
av sådan, även örn han tillätes att kvarstå i tjänsten efter nämnda
levnadsålders inträde. Sökanden kunde vid inträdet i pensionsåldern
icke räkna 10 tjänstår och vore alltså ej berättigad till pension.

Med hänsyn till dels att sökanden före sin anställning i statens tjänst
tjänstgjort i allmän sjukvård icke mindre än 18 år 8 månader 14 dagar
och på grund av nämnda tjänstgöring från sjuksköterskornas allmänna
pensionsförening bekommit en pension till ett belopp av allenast 183 kronor
för år, dels ock att hon under en tid av över 11 år i statens tjänst
fullgjort sina åligganden på ett synnerligen tillfredsställande sätt, hemställde
medicinalstyrelsen, att Kungl. Majit måtte till riksdagen avlåta
proposition örn beredande av årlig pension åt sökanden till belopp, motsvarande
“As av till innehavare av tjänst i sökandens tjänstegrad utgående
hel pension.

Departementschefen, som tillstyrkt pension åt Classon, har beräknat
pensionsbeloppet till “As av det för Översköterska gällande pensionsunderlaget.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.

Av utredningen framgår, att Classon före tillträdet till statstjänsten
under en följd av år i allmän sjukvård innehaft befattningar, vilka numera
kunna förenas med delaktighet i statens pensionsanstalt och alltså
medföra en jämväl på statsbidrag grundad pensionsrätt. Vid sådant förhållande
och med hänsyn till föreliggande omständigheter i övrigt har
utskottet ansett sig böra tillstyrka, att i detta fall beviljas pension av
statsmedel. Mot vad Kungl. Majit i sådant hänseende föreslagit, finner
utskottet icke anledning till erinran.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande
framställning.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

71 :o.

Kungl. Majit Ilar i punkten 4 föreslagit riksdagen medgiva, att polismannen
Anders Gustaf Andersson må från och med månaden näst efter
den, varunder han avgår från siD befattning som polisman, under sin
återstående livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension
av 852 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat, att Andersson, som
är född den 30 november 1869, alltsedan den 1 mars 1903 tjänstgjort som
polisman i Marma med skyldighet bland annat att fullgöra fjärdingsmans
bestyr med indrivningsväsendet. Under hela anställningstiden har
Anderssons avlöning till väsentligaste delen utgått av statsmedel. Under
de senaste åren har Andersson sålunda åtnjutit avlöning av Älvkarleby
kommun med 300 kronor årligen och av statsmedel med 1,100 kronor
årligen jämte dyrtidstillägg å 300 kronor.

I övrigt må hänvisas till propositionen.

Utskottet tillstyrker, att pension beviljas Andersson med det av Kungl.
Majit föreslagna beloppet. Då Andersson till väsentligaste delen avlönats
av staten, finner utskottet intet att erinra mot att — i olikhet med
vad i allmänhet varit fallet vid pensionering av polismän i distrikt, där
den nya polislagen ej vunnit tillämpning — pensionsbeloppet i sin helhet
utgår av statsmedel.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande
framställning.

72 io.

I punkten 5 av förevarande proposition nr 147 har Kungl. Majit slutligen
föreslagit riksdagen medgiva,

dels att polismannen Johan Brandt må från och med månaden näst
efter den, varunder han avgår från sin anställning som polisman, under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig
pension av statsmedel å 800 kronor, under villkor att pension till minst
lika stort belopp årligen utgår från landsting, kommun eller enskilda;

dels ock att å ifrågavarande pension av statsmedel må — under villkor
att sådan förmån beredes jämväl å den pension, som utgår från landsting,
kommun eller enskilda — åtnjutas dyrtidstillägg enligt de grunder,
som äro eller kunna varda fastställda för pensionerade f. d. befattnings -

Ang.

pension åt
polismannen
A. Q. Andersson.

Utskottet.

Äng.

pension åt
polismannen
J. Brandt.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Utskottet.

havare i statens tjänst, nied iakttagande likväl att dyrtidstillägget skall
beräknas å det sammanlagda pensionsbeloppet men av statsmedel bestridas
allenast till vad som av det sålunda beräknade dyrtidstillägget belöper
å den från allmänna indragningsstaten utgående delen av pensionsbeloppet.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat, att Brandt, som är
född den 7 juli 1868, efter tjänstgöring vid poliskåren i Uppsala under
tiden 17 juni 1895—31 december 1896 alltsedan den 1 januari 1897 tjänstgjort
som polisman i Skutskär. För sin tjänstgöring har han av vederbörande
förmän erhållit de bästa vitsord. Under en följd av år hava
Brandts årliga avlöningsförmåner uppgått till sammanlagt 2,700 kronor,
varav utav statsmedel 900 kronor, av kommunen 700 kronor och av Stora
Kopparbergs bergslags aktiebolag såsom ägare av Skutskärs sågverk 600
kronor jämte fri bostad, ved och telefon, sistnämnda förmåner värderade
till 500 kronor. Från och med den 1 juli 1929 har bidraget från sågverket
indragits men kommunen i anledning därav höjt sitt bidrag till 1,300
kronor. Enligt vederbörligt läkarintyg har Brandt under år 1929 genom
olycksfall — dock ej i tjänsten — ådragit sig sådan skada å vänstra benet,
att han med största sannolikhet icke blir i stånd till yttre polistjänst.
Sedan fråga uppkommit örn beredande av pension åt Brandt, har nyss
avsedda bolag förklarat sig villigt att med 300 kronor för år bidraga till
hans pensionering.

Beträffande vidare utredning i ärendet åberopar utskottet vad propositionen
innehåller.

Utskottet finner ej anledning till annan erinran mot Kungl. Maj:ts förslag
än att pensionsbeloppet, för att bliva i helt krontal jämt delbart
med tolv, synes böra jämkas till 804 kronor.

På grund härav hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, må medgiva,
dels att polismannen Johan Brandt må från och
med månaden näst efter den, varunder han avgår
från sin anställning som polisman, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta
en årlig pension av statsmedel å 804 kronor, under
villkor att pension till minst lika stort belopp årligen
utgår från landsting, kommun eller enskilda;

dels ock att å ifrågavarande pension av statsmedel
må — under villkor att sådan förmån beredes jämväl
å den pension, som utgår från landsting, kommun
eller enskilda — åtnjutas dyrtidstillägg enligt de

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

grunder, som äro eller kunna varda fastställda för
pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst,
med iakttagande likväl att dyrtidstillägget skall
beräknas å det sammanlagda pensionsbeloppet men
av statsmedel bestridas allenast till vad som av det
sålunda beräknade dyrtidstillägget belöper å den
från allmänna indragningsstaten utgående delen av
pensionsbeloppet.

73:o.

I en till riksdagen avlåten, den 19 mars 1930 dagtecknad proposition nr
254 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över socialärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att förutvarande extra biträdet bos länsstyrelsen i Värmlands län
Emil Jacobsén må räknat från och med den 1 februari 1930 under sin återstående
livstid från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 900 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas i huvudsak följande.

Jacobsén, som är född den 1 januari 1858, har innehaft förordnanden att
vara kontrollör vid brännvinstillverkningen under tillverkningsåren 1918/
1919—1928/1929 och har i denna sin egenskap tjänstgjort vid sulfitbrännerier
i Värmlands län. Jacobsén har under nämnda tid fungerat såsom
kontrollör tillhopa 2,627 dagar, motsvarande något mer än 7 år. Efter
nämnda tid har han allenast innehaft tillfälliga förordnanden som kontrollör.
Det sista av dessa förordnanden har upphört den 31 januari 1930.
Därjämte har Jacobsén under tillverkningsåren 1910/1911—1928/1929 varit
förordnad såsom kontrollombud eller tillsyningsman vid maltdryckstillverkningen.
Jacobsén har från och med november månad 1909 till och med den 31
januari 1930 oavbrutet tjänstgjort å landskontoret i Värmlands län med
undantag av de tider han varit inkallad till tjänstgöring såsom kontrollör
vid brännvinstillverkningen inom länet och har under samma tid varit helt
sysselsatt i statens tjänst. Jacobsén är gift och medellös.

Kontrollstyrelsen, som i ärendet avgivit infordrat utlåtande, har däri anfört
i huvudsak följande.

Jacobséns anställning såsom brännerikontrollör kunde — särskilt i betraktande
av hans kortvariga tjänstetid — icke i och för sig utgöra anledning
att tillerkänna honom statspension. Ej heller syntes hans tjänstgöring
vid maltdryckstillverkningskontrollen, som hade en uppenbar karaktär av
bisyssla, kunna tillgodoräknas honom för erhållande av pension. Huruvida
Jacobséns tjänstgöring vid länsstyrelsen ensamt eller i förening med
hans tjänstgöring vid brännvins- och maltdryckskontrollen borde föran -

Ang.

pension åt
förutvarande
extra biträdet
hos länsstyrelsen
i Värmlands
län
E. Jacobsén.

Ang.

understöd åt
förre järnvägsarbetaren

J. M. Johansson
Lindroth.

92 Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

leda beviljande av pension åt honom undandroge sig kontrollstyrelsens
bedömande.

Statskontoret har i ärendet avgivit utlåtande, däri ämbetsverket uttalat
sig på i huvudsak följande sätt.

Av handlingarna i ärendet framginge, att sökanden alltsedan november
1909 varit helt sysselsatt i statstjänst. Vid sådant förhållande och då han
nu på grund av hög ålder vore oförmögen att genom arbete försörja sig,
syntes det statskontoret vara med billighet överensstämmande, att han erhölle
något årligt understöd av statsmedel. Enligt vad statskontoret inhämtat,
hade sökanden vid tjänstgöring i länsstyrelsen åtnjutit ersättning
med 85 öre för timme, motsvarande ungefär 1,800 kronor för år räknat.
Såsom lämpligt pensionsbelopp ville statskontoret därför ifrågasätta 900
kronor.

I fråga örn utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet, som icke velat motsätta sig bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
förslag, får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.

Y. Ang. kommunikationsdepartementet.

74:o.

I en till riksdagen avlåten, den 24 januari 1930 dagtecknad proposition
nr 39 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att förre järnvägsarbetaren Jonas Magnus Johansson
Lindroth må från och med den 1 januari 1930 under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av
624 kronor.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Lindroth, som är född den 17
juni 1865, varit anställd såsom arbetare i statens tjänst, dels från och med
den 12 januari 1920 till och med den 18 mars 1922 vid statens vattenfallsverk,
dels ock — med kortare mellanrum — från och med den 28 augusti
1922 och intill den 1 november 1929 vid statens järnvägsbyggnader. Dessutom
har han under åren 1899—1918 på entreprenad utfört arbeten, företrädesvis
inom husbyggnadsfacket, för statens järnvägars räkning å Gällivare
station och å linjerna närmast däromkring. Den sammanlagda tid, under
vilken Lindroth antingen såsom arbetare eller självständig företagare haft
arbete vid statliga företag, uppgår till omkring 28 år. Arbetsbetygen visa,
att Lindroth ådagalagt duglighet, arbetsamhet och pålitlighet. Enligt av -

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

givna intyg är han nn medellös och på grund av kronisk sjukdom olämplig
till järnvägsarbete.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Med hänsyn till den ståndpunkt, som riksdagen tidigare i vissa liknande
fall intagit, har utskottet icke funnit anledning till erinran mot vad Kungl.
Maj:t föreslagit. Utskottet får därför hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må vinna
riksdagens bifall.

75:o.

I en inom första kammaren väckt motion nr 16 har herr Ström, Fredrik,
hemställt, att riksdagen ville besluta att tilldela f. järnvägsarbetaren Sven
August Karlsson-Sandberg ett årligt tilläggsunderstöd av 700 kronor utöver
den av honom tilldelade pensionen.

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar framgår, att Karlsson-Sandberg, som är född
den 1 mars 1873 och alltså 57 år gammal, under åtskilliga år haft anställning
såsom arbetare vid statens järnvägsbyggnader. Därvid har han två
gånger, nämligen åren 1913 och 1927, varit utsatt för olycksfall i arbetet,
i anledning varav han tillerkänts livräntor till sammanlagt belopp av 700
kronor årligen.

Efter egen framställning erhöll Karlsson-Sandberg, i enlighet med bestämmelserna
i kungörelsen den 8 november 1918 angående pensionering
av förmän och arbetare vid bland annat statens järnvägsbyggnader samt
kungörelsen den 18 juni 1925 med bestämmelser örn ny pension för vissa
pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer,
genom järnvägsstyrelsens beslut den 13 juni 1928 pension till belopp av 852
kronor årligen, förutom dyrtidstillägg. I anledning av pensionens beviljande
har det Karlsson-Sandberg tillerkända livräntebeloppet författningsenligt
innehållits.

Sedan Karlsson-Sandberg hos järnvägsstyrelsen gjort framställning i fråga
örn förbättrade pensionsförmåner, meddelade styrelsen genom skrivelse den
22 oktober 1928, att styrelsen på grund av gällande föreskrifter varit förhindrad
bevilja honom högre pension än som genom styrelsens tidigare beslut
fastställts. För högre pension erfordrades nämligen en tjänstetid av
minst 30 år, medan antalet i detta fall vederbörligen styrkta tjänstår utgjort
allenast 26. Samtidigt framhöll järnvägsstyrelsen, att någon extra
ersättning för invaliditet icke kunde tillkomma Karlsson-Sandberg, enär

Utskottet.

Äng.

tillägg sunderstödåt
f. järnvägsarbetaren

S. KarlssonSandberg.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Utskottet.

Äng.
pension
åt järnvägsläkaren
H. J.
E. Larsson.

statens järnvägar vore lagligen berättigade att i anledning av den honom
beviljade pensionen innehålla honom tidigare tillerkänd livränta.

I motionen har till stöd för förslaget anförts, bland annat, att även örn
gällande bestämmelser formellt skulle tolkas i den riktning, som vederbörande
myndighet gjort, det dock syntes vara obilligt att från en knapp
pension låta avdraga tillerkända livräntor för olycksfall.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, har Karlsson-Sandberg vid
avgången ur statens järnvägars tjänst erhållit den pension, som med hänsyn
till längden av hans styrkta anställningstid författningsenligt kunnat
utgå. Någon utredning av beskaffenhet att kunna föranleda en ökning av
denna pensionsförmån har icke av motionären förebragts. På grund härav
och då motionärens uppfattning, att vid pensionens utbetalande avdrag icke
bort ske med belopp motsvarande Karlsson-Sandberg tidigare tillerkända
livräntor, saknar stöd i gällande bestämmelser, har utskottet ansett sig icke
kunna tillstyrka någon åtgärd i motionens syfte.

Utskottet får sålunda hemställa,

att förevarande motion 1:16 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

76:o.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren under
nr 95 av herrar Åkerberg och Karlsson, Gottfrid, och den andra inom
andra kammaren under nr 156 av herr Nilsson i Örebro jämte tre av kammarens
övriga ledamöter, har hemställts, »att riksdagen måtte besluta
bevilja doktor Henrik Johan Emanuel Larsson, Örebro, en pension av
3,000 kronor per år, att utgå från den 1 januari 1931».

Till stöd för yrkandet har i motionerna anförts bland annat följande:

»Den 1 juni 1903 tillträdde doktor Henrik Johan Emanuel Larsson befattningen
som läkare vid statens järnvägars huvudverkstad, och han har
alltsedan dess varit bunden vid denna tjänst och andra befattningar i
statens tjänst. Så inträdde han i fångvårdens tjänst den 17 juni 1903,
och från den 6 augusti 1909 har han uppehållit befattningen som läkare
vid straffängelset i Örebro. Den 10 januari 1914 antogs doktor Larsson
som läkare för postverkets personal i Örebro, och han har jämväl uppehållit
denna befattning till dess sjukdom och avtagande krafter nu nödga
honom att draga sig tillbaka.

Under åren 1903—1918 var doktor Larsson tillförordnad och extra provinsialläkare
inom Örebro distrikt, men han nödgades sistnämnda år
avgå från denna tjänst på grund av att läkarvården vid centralverkstaden
tog för mycket av hans tid i anspråk. Härigenom förlorade han möjligheten
till pension som provinsialläkare.---

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

På grund av detta omfattande arbete i statens tjänst, speciellt vid centralverkstaden,
har doktor Larssons privata praktik måst inskränkas till
det minsta möjliga. Han har i huvudsak varit hänvisad till de inkomster,
som de nyssnämnda tjänsterna skänkt honom, vilket för en läkare
med hans kvalifikationer ej kan sägas vara över hövan mycket. Då doktor
Larsson började sin befattning vid centralverkstaden, hade han en
lön av 1,800 kronor per år. Lönen har sedermera efter hand stegrats,
beroende dels på att arbetarantalet vid verkstaden vuxit och dels på
ändrad löneberäkning. Den har under de senare åren utgått med cirka
11,000 kronor per år. De arvoden, som utbetalats från straffängelset och
postverket, ha utgjort i genomsnitt respektive 800 och 1,200 kronor. Dessa
inkomster ha givetvis ej medgivit någon mera omfattande kapitalbildning.
De besparingar till ålderdomen, som doktor Larsson kunnat avlägga,
uppgå, enligt vad som meddelas, ej till högre belopp än att de medgiva
en ränteinkomst av cirka 3,000 kronor örn året.

Doktor Larsson, som är född den 22 november 1865 och alltså i år fyller
65 år, önskar nu avgå från sin tjänst. Han tvingas härtill främst av
en sjukdom, som även nödgat honom att begära en tids tjänstledighet.
Vad som främst besvärar honom är svårigheten att gå. På väg till sin
tjänstgöring vid centralverkstaden blev doktor Larsson nämligen den 4
september 1926 utsatt för olycksfall, i det han påkördes av en lastbil.
Han ådrog sig därvid bland annat ett revbensbrott och skador i höften,
ett förhållande som väsentligt bidragit till att sänka hans vigor. ----»

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen
nr 95 i första kammaren.

För utskottet tillgängliga handlingar bestyrka riktigheten av de i motionerna
lämnade, här ovan återgivna uppgifterna, i vad de avse Larssons
anställningar såsom verksläkare.

Över ifrågavarande motioner har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat
utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört järnvägsstyrelsen.

Järnvägsstyrelsen har i denna fråga anfört följande:

Doktor Larsson har, såsom i handlingarna uppgivits, varit anställd såsåsom
järnvägsläkare vid huvudverkstaden i Örebro sedan den 1 juni
1903. Jämsides med denna sin tjänst har han enligt föreliggande uppgifter
dels, från och med den 6 augusti 1909, uppehållit befattningen såsom
fängelseläkare vid straffängelset i Örebro, dels ock, sedan den 20 januari
1914, tjänstgjort såsom verksläkare för postpersonalen i samma
stad.

Med hänsyn till de relativt låga arvoden, som utgått till honom i hans
egenskap av fängelseläkare och läkare för postpersonalen, torde få antagas,
att fullgörandet av dessa uppdrag icke tagit hans tid i anspråk i
någon mera avsevärd omfattning.

Vidkommande hans anställning såsom järnvägsläkare har uppgivits,
att denna ofta krävde en daglig arbetstid av 4 till 5 timmar. Ehuruväl
sålunda icke av motionärerna uppgivits, att den dagliga arbetstiden i
regel uppgått till nämnda antal timmar, vill styrelsen dock här erinra,
att personalstyrkan vid huvudverkstaden i Örebro under den tidigare
delen av den tidsperiod, varom här är fråga, endast uppgick till 200

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

—300 personer samt att den därefter successivt ökats till omkring 1,200
personer under senare åren.

Sannolikt har arbetstidens ökning gått i ungefärligen motsvarande
takt. I varje fall synes det knappast kunna anses uteslutet, att doktor
Larsson även haft tillfälle att utöva enskild läkarverksamhet vid sidan
av sina ovanberörda tjänster.

Styrelsen vill gärna beakta och erkänna det synnerligen förtjänstfulla
arbete, doktor Larsson nedlagt i statens järnvägars tjänst. I överensstämmelse
med gängse praxis ifråga örn beviljande av pensioner av riksdagen
anser styrelsen det dock böra även uti hans fall fordras, att hans
ekonomiska villkor nu visats vara sådana, att pensionen skulle innebära
en hjälp i en nödställd eller i varje fall bekymmersam belägenhet.

Enligt vad styrelsen härvidlag inhämtat, är doktor Larsson ägare av
ett kapital, som icke kan skattas till mindre än 60,000 kronor. Han är
gift samt har hustru och en son, den senare i 25-årsåldern, men med dessa
tillgångar kan han väl näppeligen anses vara i behov av understöd för
sitt och sin hustrus uppehälle under deras återstående livstid.

Under hänvisning till sålunda angivna förhållanden har järnvägsstyrelsen
uttalat att, då ett bifall till motionärernas hemställan kunde antagas
komma att medföra betänkliga konsekvenser för andra likartade
fall — i vilket avseende styrelsen erinrat att det finnes järnvägsläkare,
som få ägna större tid åt sin järnvägsläkarverksamhet än vad fallet varit
med doktor Larsson — styrelsen ansåge sig förhindrad att tillstyrka bifall
till förevarande motioner.

För egen del har statskontoret i ärendet yttrat följande:

För sin del får statskontoret framhålla, att anställning såsom verksläkare
väl i allmänhet måste betraktas såsom bisyssla bredvid annan
huvudsaklig verksamhet och att det därför i regel icke torde böra ifrågakomma
att bereda pension för sådan anställning men att, därest såsom
det vill synas Larsson under lång tid haft sin huvudsakliga verksamhet
såsom verksläkare vid statens järnvägar, fångvården och postverket,
denna omständighet synes höra föranleda, att han erhåller någon pension
av statsmedel, när lian inom kort nödgas till följd av ålder och sjuklighet
lämna sina anställningar. Den omständigheten att Larsson icke
är alldeles utan egna medel för sitt uppehälle synes icke i annan mån
böra inverka, än att beloppet måhända bör med hänsyn härtill i någon
mån jämkas. Statskontoret vill erinra, att riksdagen år 1921 under liknande
omständigheter beviljat understöd åt telegrafverkets läkare S. V.
Lindström ävensom att i propositionen nr 52 vid innevarande års riksdag
gjorts framställning örn pension åt läkaren vid centralfängelset å Långholmen
F. V. Djurberg. Den Lindström beviljade pensionen bestämdes
till 2,000 kronor, motsvarande en ny pension å 2,376 kronor. Statskontoret
kan för sin del icke finna några avgörande betänkligheter mot att
en liknande pensionsförmån — måhända avrundad till 2,400 kronor —
beviljas under de förhållanden, som i detta fall föreligga. Vid bifall
härtill synes pensionen böra anvisas att utgå från allmänna indragningsstaten
och åtnjutas från och med månaden näst efter den, vari Larsson
lämnar sina anställningar såsom verksläkare.

Bankoutskottets utlåtande Nr 50.

Anställning såsom järnvägsläkare medför icke tjänstemannaställning i
vanlig mening. Den kan alltså ej heller grundlägga rätt till pension; det med
anställningen förenade arvodet — i regel utgående med visst belopp per år och
anställd befattningshavare inom tjänstgöringsdistriktet — får anses tillmätt på
sådant sätt, att detsamma innesluter jämväl den ersättning, som till tjänstemän
i egentlig mening utgår först efter tjänstetidens slut i form av pension.
Dylik anställning lärer ock i allmänhet innehavas vid sidan av annan, huvudsaklig
läkarverksamhet. Under nu angivna förhållanden torde, såsom också
hittills varit fallet, pension av statsmedel icke böra beviljas för anställning
av ifrågavarande art med mindre alldeles särskilda omständigheter prövas
böra därtill föranleda. Dylika omständigheter hava enligt utskottets mening
i detta fall icke blivit förebragta. På grund härav finner sig utskottet —
i överensstämmelse med den mening, för vilken järnvägsstyrelsen givit uttryck,
och med särskild hänsyn till de konsekvenser, vilka skulle kunna
föranledas av ett bifall till det föreliggande förslaget — böra avstyrka bifall
till motionärernas framställning.

Utskottet nödgas alltså hemställa,

att förevarande motioner 1:95 och 11:156 icke må
till någon riksdagens åtgärd föranleda.

77:o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 32 har herr Hansson i
Trollhättan hemställt, »att riksdagen måtte besluta bevilja arbetaren
Karl Johan Forslund, kvarteret Rödjan nr 5, Trollhättan, pension till det
belopp, som kan anses skäligt».

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen.

Av vid motionen fogade handlingar framgår, att Forslund, som är
född den 13 december 1872, varit anställd vid statens vattenfallsverks
byggnadsarbeten i Trollhättan från och med den 17 augusti 1907 med vissa
kortare avbrott, vilken anställning i början av år 1930 omfattade en tid
av omkring 21 år 2 månader, samt att han i juni 1929 genom olycksfall
utom arbetet ådragit sig kroppsskada, som gjort honom för framtiden
oförmögen till arbete.

över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat
utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört vattenfallsstyrelsen.

Vattenfallsstyrelsen har anfört följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1930. S sami. 21 haft. (Nr 30.) 7

Utskottet.

Ang.

pension åt
arbetaren
K. J. Forslund.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Utskottet.

Då Forslund under hela den uppgivna anställningstiden i statens tjänst
varit anställd vid statens vattenfallsverks byggnadsavdelning, är Kungl.
Maj:ts kungörelse den 8 november 1918 angående pensionering av förmän
och arbetare vid statens järnvägsbyggnader och statens vattenfallsverks
byggnadsavdelning (nr 859) närmast tillämplig i förevarande fall. Enligt
bestämmelserna i denna kungörelse kan arbetare, som under minst
25 år varit anställd vid vissa statens arbetsföretag oell som uppnått en
levnadsålder av minst 55 år, tilldelas pension.

Forslund, som är född den 13 december 1872, bar således uppnått en
ålder av 57 år. Vidare är det vederbörligen styrkt, att lian under något
mera än 21 år vid statens vattenfallsverk innehaft sådan anställning,
som berättigar till pension jämlikt ovannämnda kungörelse. I den för
erhållande av pension stipulerade minimitjänstetiden fattas det för Forslund
sålunda något mera än tre år, under det att lian uppfyller åldersvillkoret.
Enligt motionen bifogat läkarintyg är han till följd av skador,
som åsamkats genom ett olycksfall utom arbetet, för framtiden oförmögen
till arbete.

I enlighet med de för arbetare vid statens vattenfallsverk gällande bestämmelserna
har till Forslund utbetalats sjukavlöning t. o. m. den 26
februari 1930. Dessutom har vattenfallsstyrelsen genom särskilt beslut
tilldelat honom ytterligare sjukavlöning att utgå t. o. m. den 30 juni 1930.
Enligt hittills av vattenfallsstyrelsen tillämpade grunder skulle Forslund
kunnat tilldelas sjukavlöning under ytterligare cirka ett år, i samband
varmed styrelsen torde hava kommit att taga upp frågan örn hans
pensionering. Då sistnämnda fråga nu emellertid blivit väckt, och då det
konstaterats, att Forslund är för framtiden oförmögen tili arbete, får
vattenfallsstyrelsen — under erinran att 1926 och 1929 års riksdagar beviljat
pensioner åt f. d. byggnadsarbetarna Arvid Nilsson och Karl Peter
Nilsson (skrivelserna nr 186 och 215, punkt 62) — tillstyrka, att Forslund
beviljas en årlig pension med belopp, som torde böra bestämmas med
hänsyn till de normer, som eljest i liknande fall plägat tillämpas.

Pensionen torde böra beviljas fr. o. m. den 1 juli 1930 och, i likhet med
nyssnämnda båda pensioner, utgå från allmänna indragningsstaten.

För egen del har statskontoret i ärendet yttrat:

Då Forslund efter 21 års anställning vid vattenfallsverkets byggnadsavdelning
blivit till följd av olyckshändelse oförmögen för framtiden till
arbete och alltså inom kort kommer att entledigas från sin anställning
utan möjlighet att därefter bereda försörjning för sig och familjen, måste
starka billighetsskäl anses föreligga för beviljande åt honom av någon
pension av statsmedel. Beloppet synes böra bestämmas till 756 kronor,
motsvarande vad som av 1929 års riksdag beviljades arbetaren K. P.
Nilsson, vilken kunde åberopa ungefär lika lång tjänstetid som Forslund.
Då Forslund ännu icke entledigats, lärer pensionen böra utgå från och
med månaden näst efter den, i vilken han lämnar sin anställning; och
synes pensionen böra anvisas att utgå från allmänna indragningsstaten.

Med hänsyn till de förhållanden, som genom den i ärendet förebragta
utredningen blivit ådagalagda, har utskottet funnit sig böra tillstyrka, att
arbetaren Forslund må från allmänna indragningsstaten tillerkännas en
årlig pension till belopp av 756 kronor, att utgå från och med månaden

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

näst efter den, vari han entledigas från sin anställning vid statens vattenfallsverks
byggnadsarbeten.

Utskottet hemställer sålunda,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 32,
må medgiva, att arbetaren vid statens vattenfallsverks
byggnadsavdelning Karl Joban Forslund må från och
med månaden näst efter den, vari han entledigas från
sin anställning, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta en årlig pension av 756 kronor.

78:o.

I en inom andra kammaren under nr 155 väckt motion bar herr Lindley
anfört och hemställt följande:

»Stenarbetaren Gustaf Johansson, Kinstaby, Söderala, erhöll anställning
såsom banarbetare vid statens järnvägar 1873 och fortsatte därmed, dels
som stenarbetare, dels ock som entreprenör till år 1912.

Arbetsbetyg och intyg från förmän vid de olika bansektionerna vitsorda
emellertid endast en del av den uppgivna anställningstiden, men torde från
kungl, järnvägsstyrelsen fullgiltiga uppgifter härom lämnas.

Johansson är född den 6 november 1857 och uppnår alltså i år 73 år.
På grund av ålder och sjuklighet är han nu oförmögen att sig själv försörja,
och dessutom saknar han tillgångar för sitt uppehälle.

På grund av det anförda får jag hemställa, att riksdagen måtte bevilja
f. stenarbetaren Gustaf Johansson, Kinstaby, Söderala, ett årligt understöd
av 300 kronor.»

Äng.

årligt understöd
åt f. ä.
stenarbetaren
G. Johansson.

Enligt intyg, som i avskrifter ingivits till utskottet, har Johansson dels under
vissa perioder av åren 1886—1888 samt åren 1899—1902 haft anställning såsom
arbetare vid vissa järn vägsbyggnadsföretag i Norrland, dels åren 1902 och
1903 sommartiden arbetat vid statens järnvägars banavdelning. Vidare har
Johansson, likaledes enligt utskottet tillställt intyg, under åren 1904—1912
arbetat vid banavdelningen inom 15:e bansektionen dels som daglönare och
dels som entreprenör. Beträffande den omfattning, vari sistnämnda tid må
kunna tillgodoräknas såsom statsanställning, har någon utredning icke förebragts.

Sedan Johansson år 1929 hos järnvägsstyrelsen gjort framställning om
pension, meddelade styrelsen genom beslut den 31 augusti nämnda år, att
styrelsen funnit det icke vara tillförlitligen styrkt, att Johanssons anställningstid
vid statens järnvägsbyggnader eller liknande statens arbetsföretag
uppgått till den för erhållande av pension föreskrivna minimitiden, 25 år,
samt att styrelsen på grund härav funnit framställningen icke kunna bifallas.

Då det icke blivit styrkt, att Johansson varit anställd i statens tjänst
under så lång tid, som skäligen bör fordras för erhållande av pension eller
därmed jämförligt understöd av statsmedel, samt då vidare, såvitt utred -

U t skott et.

Äng.

pension åt
förre arbetaren
C. A.
Lund.

100 Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

ningen visat, Johansson icke efter år 1912 arbetat för statens räkning, bär
utskottet ansett sig icke kunna tillstyrka någon åtgärd i anledning av den,
föreliggande motionen.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion II: 155 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

* I en inom andra kammaren under nr 160 väckt motion hava herrar
Selberg och Gravenson hemställt, »att riksdagen måtte bevilja förre järnvägsarbetaren
Carl August Lund i Svartsjönsbyn, Överluleå socken, en
årlig pension av 600 kronor att räknas från 1930 års början».

Beträffande motiveringen för yrkandet hänvisar utskottet till motionen.

Av tillgängliga handlingar framgår, att Lund är född den 28 januari
1870 och alltså 60 år gammal, att han äger en till 4,600 kronor taxerad
lägenhet jämte för huset erforderliga lösören ävensom att han har skuld
till ett belopp av omkring 5,000 kronor.

Till stöd för det i motionen väckta förslaget hava åberopats vissa till
utskottet i avskrift ingivna intyg och betyg, enligt vilka Lund skulle,
stundom såsom anställd arbetare och stundom såsom enskild företagare,
hava för statens räkning vid järnvägsbyggnader m. fl. företag utfört
arbete, frånsett vissa smärre avbrott, under tiden från och med juli 1887
till och med utgången av år 1928.

Över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat
utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört järnvägsstyrelsen.

Järnvägsstyrelsen yttrar följande:

En granskning av utredningen giver vid handen, att anställning såsom
arbetare vid statens järnvägsbyggnader eller eljest i statstjänst kan anses,
välvilligt räknat, vederbörligen styrkt endast i vad angår åren 1906
-—1910 och 1912, samt delar av åren 1911, 1913, 1914 och 1916, vilken tid
skäligen kan skattas till 8 år. Intygen angående den övriga uppgivna
anställningstiden — ej minst gäller detta ett av f. d. förste banmästaren
Olof Jansson avgivet intyg — lämna i regel ofullständigt besked angående
omfattningen av den verkliga arbetstiden. Slutligen lämna ifrågavarande
intyg i väsentlig omfattning ej möjlighet att avgöra karaktären
av den intygade anställningen. Anmärkta brister äro givetvis så
mycket mera betänkliga som här är fråga om förhållanden avseende deb
vis långt tillbaka liggande tid. Styrelsen har visserligen i något enstaka
fall ansett sig höra tillstyrka pension åt personer, vilka endast eller
huvudsakligen såsom enskilda företagare utfört arbete för statens järnvägars
räkning. I dylika fall har dock av förebragt utredning framgått,
att vederbörandes arbete varit till såväl art som omfattning jämförbart
med vid statens järnvägar anställda arbetares. J

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

101

Äv det anförda framgår, att enligt styrelsens mening Lunds tjänstetid
icke kail anses vederbörligen styrkt ens i den omfattning, som erfordras
för erhållande av gratifikation jämlikt kungl, brevet den 18 december
1925 angående bemyndigande för styrelsen att bevilja gratifikationer,
eller alltså minst 20 år.

Än vidare är emellertid att märka, att Lund, som ej nått högre ålder
än 60 år, alltjämt måste betraktas såsom arbetsför, enligt vad företett
läkarbetyg utvisar, vid vilket förhållande han — alldeles frånsett anställningstiden
— icke fyller villkoren för erhållande av gratifikation.

På anförda skäl måste styrelsen avstyrka bifall till motionen.

Därest riksdagen likväl skulle finna skäl tilldela Lund något understöd,
synes detta böra utgå med sådant årligt belopp, att detsamma, inklusive
dyrtidstillägg, icke kommer att överstiga vad som högst kunnat
ifrågakomma enligt berörda kungl, brev, eller 500 kronor. Understödet
borde under denna förutsättning lämpligen fastställas till 396 kronor.

Då Lund synes hava varit anställd vid ett flertal statliga arbetsföretag,
synes det vidare styrelsen riktigt, att ett eventuellt understöd bestämmes
skola utgå av allmänna indragningsstaten.

Statskontoret har för egen del, under åberopande av vad järnvägsstyrelsen
anfört, framhållit att tillräckliga skäl att bereda statspension knappast
kunde anses i detta fall föreligga.

Då det icke, vare sig genom motionärernas framställning eller genom
den på utskottets föranstaltande verkställda utredningen i ärendet, blivit
styrkt, att Lund i statens tjänst innehaft anställning under så lång tid
eller eljest för statens räkning utfört arbete av sådan art och omfattning,
att pension eller därmed jämförligt understöd av statsmedel åt honom
skäligen kan ifrågakomma, har utskottet ansett sig böra avstyrka bifall till
det i motionen framlagda förslaget.

Utskottet hemställer förty,

att förevarande motion 11:160 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

80:o.

1 en inom andra kammaren av herr Hage väckt motion nr 250 har
hemställts, att riksdagen måtte besluta tilldela följande förut i statens
tjänst anställda arbetare, nämligen

1) stenarbetare!! Karl Albert Johansson, Boden,

2) f. d. fortifikationsarbetaren Adolf Vikström, Heden, Över-Luleå,

3) f. d. järnvägsarbetaren Erik Magnus Sundkvist, Svartbjörnsbyn,
Över-Luleå, samt

4) maskinisten Nils Jacob Forsberg Hedman, Fagernäs, Boden,

ett årligt understöd att utgå med 600 kronor eller det belopp, som riksdagen
kan finna lämpligt till var och en från och med innevarande år.

Utskottet.

Äng.

årliga understöd
åt fyra
/. d. arbetare
i statens
tjänst.

102 Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Beträffande motiveringen för detta yrkande tillåter sig utskottet hänvisa
till motionen.

Vad först beträffar frågan örn understöd åt arbetaren K. A. Johansson,
må erinras att denna fråga varit föremål för behandling av riksdagen
såväl år 1928 som år 1929.

Av handlingar, som år 1928 voro tillgängliga i ärendet, inhämtades i
huvudsak följande:

Johansson, som är född den 12 mars 1866, har under åtskilliga år innehaft
anställningar vid järnvägsbyggnader och vissa andra arhetsföretag
i statens tjänst. I maj 1926 anhöll Johansson hos järnvägsstyrelsen att
komma i åtnjutande av pension i anledning av berörda anställningar.
Han åberopade därvid en tjänsteförteckning av följande innehåll:

År 1887—1888
» 1895—1896
» 1897

» 1898—1899
» 1899—1902
» 1903—1904
» 1905

» 1906

» 1907

» 1908

» 1908—1910
» 1910

>» 1911

7» 1911- 7io1914
19Ao 1914—l9/t 1916

”/4 1917—*Vu 1917

74 1918—“/j, 1918
9/, 1919-«/6 1919
“/i 1919—“/, 1920
”/, 1920—,f’/s 1920
16/6 1920— 6/, j 1920
30/, 1921—‘7,,, 1923
17/101923— */10 1925

anställd vid järnvägsbyggnaden Luleå—Gällivare,

» » landsvägsbyggnaden Gällivare—Vittangi,

» » järnvägsbyggnaden Luleå—Gällivare,

» » » Boden—Morjärv,

» » » Gällivare—Riksgränsen,

» » fästningsbyggnaden i Boden,

» » statens järnvägar Kiruna—Riksgränsen,

» » järnvägsbyggnaden Morjärv—Lappträsk,

» » militärvägen Boden—Lappträsk,

» » fästningsbyggnaden i Boden,

» » järnvägsbyggnaden Östersund—Ulriksfors,

» » » Gällivare—Porjus,

» » fästningsbyggnaden i Boden,

» » Porjus kraftverksbyggnad,

» » Trollhätte kanals ombyggnad,

» » Inlandsbanan, norra distriktet,

» » » » »

» » Harsprångets kraftverksbyggnad,

» » Inlandsbanan, norra distriktet,

» » Suorvadammens byggnad,

» » Inlandsbanan, norra distriktet.

Riktigheten av de i tjänsteförteckningen angivna uppgifterna hade, beträffande
tiden efter den 2 juli 1911, bestyrkts av sektionsingenjören i
Porjus F. Svensson.

Sedan genom järnvägsstyrelsens försorg utredning i ärendet verkställts,
därvid bland annat dels av Johansson åberopats en del av honom efter
ansökningens ingivande till .styrelsen insända intyg angående vissa arbetsanställningar,
dels förebragts utlåtanden rörande Johanssons hälsotillstånd
och behov av ekonomisk hjälp efter entledigande, dels ock företetts
meddelande att Johansson den 18 november 1926 slutat sin anställning
vid Inlandsbanans norra distrikt på grund av arbetenas upphöran -

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

103

de, föredrogs ärendet i järnvägsstyrelsen den 28 februari 1027. Styrelsen,
som icke funnit det i erforderlig grad styrkt, att Johanssons tjänstetid
vid statens järnvägsbyggnader uppginge till den i gällande författning
för erhållande av pension föreskrivna, beslöt därvid tillerkänna Johansson
en gratifikation av 500 kronor för år 1927. Samtidigt meddelade styrelsen,
att Johansson för prövning av frågan, huruvida han kunde komma
i åtnjutande av gratifikation jämväl under kommande år, borde
värjo år i juli månad till styrelsen insända åldersbetyg jämte av behörig
myndighet utfärdat intyg angående sina ekonomiska förhållanden.

Över järnvägsstyrelsens ifrågavarande beslut anförde Johansson hos
Kungl. Majit den 25 april 1927 besvär, som överlämnades till kammarrätten.

I ett över besvären infordrat utlåtande uttalade järnvägsstyrelsen
bland annat följande:

Enligt kungörelsen den 8 november 1918 angående pensionering av förmän
och arbetare vid bland annat statens järnvägsbyggnader fordras förrätt
till pension — förutom annat, varom i detta mål dock ej är fråga —
en tjänstetid av minst 25 år. Givetvis ankommer det på en pensionssökande
att styrka förefintligheten av nämnda tjänstetid såväl som av
övriga omständigheter av vikt för ärendets bedömande, ehuruväl i fråga
örn tjänstetid vid statens järnvägar eller statens järnvägsbyggnader genom
järnvägsmyndigheternas försorg i mån av behov verkställes sådan
utredning, som kan åstadkommas.

Vid tjänstetidens beräknande måste visserligen beaktas att naturen av
arbetarnas anställning och sysselsättning gör en sammanhängande tjänstgöring
så gott som omöjlig. Dålig väderlek, arbetens färdigställande,
inskränkning i arbetena av klimatiska skäl vissa årstider, ständiga flyttningar
till nya arbetsplatser m. fl., för personal i tjänstemannaställning
okända eller i ringa män inverkande faktorer medföra sålunda, att man
ej kan lägga så stränga regler till grund beträffande tidsberäkningen för
arbetare som för exempelvis den dessa i anställningsform eljest närstående
extra ordinarie personalen och verkstadsarbetarna, vilka grupper
enligt § 11 av pensionsreglementet den 29 juni 1917 ej får i pensionshänseende
tillgodoräknas en enda dag, som ej varit antingen tjänstgör]ngsdag
eller ock ledighetsdag för något av vissa i paragrafen närmare angivna
ändamål. Men så mycket måste dock uppenbarligen fordras, att
vederbörande under kalenderår, som önskas i sin helhet tillgodoräknat,
ägnat sig åt arbete, som medför pensionrätt, i den mån sådan stått till
buds, samt att han åtminstone under den huvudsakliga delen av året varit
sysselsatt i dylikt arbete. Kravet härpå är så mycket mera befogat
som arbetarna numera äro i pensionshänseende förhållandevis väl stiillda.
Ehuru de ej erlägga några som helst avgifter, uppgå nämligen deras pensioner
till avsevärda belopp. Sålunda är från och med den 1 juli 1925
minimipensionen (vid 55 levnads- och 25 tjänstår) 852 kronor och maximipensionen
(vid 60 levnads- och 40 tjänstår) 996 kronor per år jämte dyrtidstilläigg.
Till jämförelse kan nämnas, att pensionen — inklusive av
giftspension — till en verkstadsarbetare med fulla (35) rigoröst be
räknade tjänstår uppgår till 1,400 å 1,500 kronor förutom dyrtidstillägg.

Tillämpas det sagda på föreliggande fall befinnes, att anställning vid
statens järnvägsbyggnader under åren 1906—1907 styrkts genom arbetar -

104

liaukoutskottets utlåtande Nr 30.

rullornas uppgifter, att dylik anställning under åren 1008—1910 är
sannolik med hänsyn till innehållet i vissa räkenskaper, afl tjänstgöring
vid statens järnvägsbyggnader eller liknande statens arbetsföretag under
åren 1911—1926 vitsordats av vederbörande arbetsbefäl, samt att
klaganden företett intyg från arbetskamrater angående tjänstgöring vid
statens järnvägsbyggnader åren 1887—1888 och 1S97—1902 ävensom vid
Bodens fästningsbyggnad åren 1902—1904 oell vid vägbygge mellan Gällivare
och Vittangi åren 1895—1896. Härav kunna emellertid sistnämnda
tvenne år ej tillgodoräknas klaganden redan av det skäl att här ej varit
fråga örn statsanställning. Huru det i detta hänseende förhåller sig med
den uppgivna anställningen vid Bodens fästning kan vara tveksamt, liksom
även huruvida sysselsättningen där varit jämförlig med järnvägsbygge.
Det avgörande är dock, att de angående denna tjänstgöring liksom
de angående klagandens tidigare tjänstgöring vid statens järnvägsbyggnader
av arbetskamrater utfärdade intygen enligt styrelsens mening
icke kunna anses var av beskaffenhet att böra läggas till grund för
beviljande av en så betydande och för statsverket kostsam förmån som
pensionen innebär. Styrelsen har därvid icke blott fäst sig vid att, då
intygsgivarna icke äro personer i någon som helst officiell ställning,
deras intyg ej kunna tillmätas fullgiltigt bevisvärde, utan även tagit i
betraktande den synnerligen vaga formuleringen av intygen, vilken giver
anledning antaga, att intygsgivarna endast på ett ungefär haft klart
för sig intygade förhållanden. Att lämna kamratintygen utan avseende
har styrelsen också funnit i förevarande fall så mycket mera på sin plats,
som de samtliga avse långt tillbaka liggande tidsperioder och sålunda
även av detta skäl måste anses otillförlitliga. Visserligen har styrelsen
i liknande fall, med hänsyn till svårigheten för pensionssökande av nu
ifrågavarande kategori att med officiella intyg styrka hela den såsom
villkor för pensionsrätt föreskrivna tjänstetiden, ansett sig kunna taga
hänsyn till intyg av arbetskamrater, då det gällt att utfylla ett eller annat
år av tjänstetiden, men däremot har styrelsen så gott som undantagslöst
ansett sig böra uppställa den fordran att åtminstone på ett fullt
tillförlitligt sätt styrkes att vederbörande varit anställd vid en tid, som
ligger så långt tillbaka, från avgången räknat, att den mellanliggande
tiden minst motsvarar den tjänstetid, som erfordras för pensionsrätt. Såsom
framgår av det föregående är detta villkor icke uppfyllt i nu föreliggande
fall. Styrelsen har i detta fall därför funnit i vederbörlig ordning
styrkt endast den av arbetarrullorna, räkenskaperna och befälsintygen
vitsordade tjänstetiden, vilken, på sätt närmare framgår av handlingar
na, i runt tal och generöst räknat kan skattas till 18 1U år.

Örn styrelsen sålunda funnit klaganden ej kunna ifrågakomma till pension.
så har styrelsen emellertid ej lämnat honom utan hjälp. Då klagandens
tjänstetid i allt fall syntes motivera understöd samt utredningen
visade, att han vore därav i behov, har styrelsen nämligen med stöd av
generellt bemyndigande av Kungl. Majit tillerkänt klaganden en gratifikation
av 500 kronor, och kan klaganden påräkna att framdeles årligen,
så länge han lever och behovet fortfar, erhålla dylikt understöd.

Klaganden har härvid behandlats efter enahanda grunder som andra
pensionssökande i liknande situation och i likhet med dessa tillgodosetts
i all den utsträckning, som varit förenligt med den skyldiga hänsynen
till statens intresse.

Med hänvisning till vad sålunda anförts hemställde järnvägsstyrelsen,
att besvären måtte lämnas utan bifall.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30. 105

Enligt utslag den 20 februari 1928 lämnade kammarrätten besvären
utan bifall.

I sitt i ärendet avgivna utlåtande (nr 30, punkt 66) anförde 1928 års
bankoutskott för egen del följande:

»Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har Johansson ansetts
ej kunna tillerkännas pension enligt gällande bestämmelser rörande pensionering
av förmän oell arbetare vid statens järnvägsbyggnader, enär
det icke ansetts vara i erforderlig grad styrkt, att hans tjänstetid uppgår
till vad som i nämnda bestämmelser föreskrivits. Däremot har Johansson
av järnvägsstyrelsen tillerkänts en gratifikation till belopp av
500 kronor, vilken han enligt vad järnvägsstyrelsen anfört kan påräkna
att, så länge han fortfarande är i behov av understöd, årligen åtnjuta.

Enligt utskottets mening synes någon tvekan kunna råda, huruvida
icke i detta fall må anses föreligga sådana omständigheter, vilka borde
föranleda till beviljande av pension eller därmed jämförligt understöd av
statsmedel. Med hänsyn till vad järnvägsstyrelsen i ärendet anfört och
då Johansson icke av styrelsen lämnats utan underhåll, har utskottet likväl
ansett sig icke böra förorda, att riksdagen skulle bevilja Johansson
pension. Utskottet vill emellertid framhålla att, därest Johansson framdeles
skulle kunna förebringa närmare utredning rörande sina anställningsförhållanden
i statens järnvägars tjänst, frågan om pension åt honom
givetvis skulle komma i nytt läge.»

På grund av det anförda hemställde utskottet, att motionen icke måtte
till någon riksdagens åtgärd föranleda. Riksdagen beslöt i överensstämmelse
med vad utskottet sålunda hemställt.

Den utredning, som i ärendet förebragtes år 1929, var i huvudsak densamma,
som förelåg vid frågans prövning år 1928. Endast i fråga örn
vissa av Johansson åberopade statsanställningar, avseende åren 1898,
1899, 1904 och 1905, förebragtes ytterligare utredning. Denna ytterligare
utredning fann emellertid 1929 års bankoutskott (utlåtande nr 24,
punkt 84) icke innebära tillräcklig anledning för ett frångående av den
ståndpunkt, utskottet år 1928 intagit i frågan. Utskottet hemställde därför,
att motionen icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Fyra
ledamöter inom utskottet funno emellertid omständigheterna böra föranleda
till beviljande av pension samt hemställde reservationsvis, att sådan
förmån måtte beredas å allmänna indragningsstaten till belopp av 756
kronor. Riksdagen fattade beslut i enlighet med utskottets hemställan.

Ytterligare utredning har nu av motionären torebragts genom nya intyg
av arbetskamrater till Johansson rörande vissa anställningar under
åren 1898, 1899 oell 1908.

I fråga örn Johanssons ekonomiska förhållanden har fattigvårdsstyrelsens
ordförande i Roden intygat, att Johansson är fullständigt medellös
och på grund av sin ålder icke kan i ett arbetslag utföra det arbete,
sorn han tidigare gjort, att han i anledning härav icke kunnat erhålla
någon anställning sedan år 1926 samt att han haft sitt uppehälle hos en
systerdotter.

106

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Beträffande f. d. fortifikationsarbetare!! A. Vikström framgår av tillgängliga
handlingar, att denne, som i åldersbetyg benämnes f. d. hemmansägare
oell är född den 16 september 1865 samt alltså nu 64 år gammal,
under vissa perioder av åren 1902—1917 varit anställd såsom fortifikationsarbetare
vid fästnings- och kasernbyggnaderna i Boden en sammanlagd
tid av omkring 8 år 5 månader. Enligt vissa till utskottet ingivna
handlingar i övrigt — vilka huvudsakligen utgöras av obevittnade
intyg, som icke klargöra arten av vederbörande arbetsanställning och ej
heller utvisa, huruvida anställningen kan betraktas såsom statstjänst —
skulle Vikström dessutom under vissa tider åren 1887, 1891—1896, 1898—
1899, 1907—1908, 1910—11 samt 1919 hava utfört arbeten bland annat vid
järnvägsbyggnader i Norrland. Den sammanlagda anställningstid, som
sålunda uppgivits, uppgår till något över 15 år, varvid även förenämnda
anställning såsom fortifikationsarbetare inräknats. De uppgivna anställningarna
omfatta, frånsett 4 månader av år 1919, icke tid efter utgången
av juni 1917.

Enligt läkarintyg är Vikström på grund av sjukdom oförmögen till
arbete. Vederbörande kommunalnämndsordförande har intygat, att
Vikström, »såvitt känt är, är medellös». I

I fråga örn E. M. Sundkvist framgår av handlingarna, att denne, som
är född den 21 oktober 1854 och alltså nu 75 år gammal, varit anställd såsom
arbetare vid fästningsbyggnaden i Boden under vissa perioder av
åren 1902—1916, sammanlagt omkring 7 år 9 månader, samt såsom tillfällig
banarbetare vid statens järnvägars 25 :e bansektion under sammanlagt
omkring 9 månader av år 1913. Enligt intyg, som icke närmare klarlägger
karaktären av arbetsanställningen, skulle Sundkvist vidare under
åren 1891—1897 samt 1899—1901 hava arbetat vid järnvägsföretag i Norrland.
Den uppgivna anställningstiden vid samtliga nu omförmälda arbeten
omfattar sammanlagt omkring 18 ‘A år. Efter den 8 april 1916 har
Sundkvist, såvitt av utredningen framgår, icke varit i statens tjänst.

Vederbörande kommunalnämndsordförande har intygat, att Sundkvist,
såvitt känt är, ej äger några tillgångar och att han av intygsgivaren anses
medellös. Enligt läkarintyg är Sundkvist på grund av vissa sjukdomar
fullständigt oförmögen att genom arbete bidraga till sitt uppehälle.

En av Sundkvist gjord framställning örn pension var under år 1925
föremål för prövning av järnvägsstyrelsen. Då varken de vid Sundkvists
ansökan fogade handlingarna utvisade eller genom av styrelsen verkställd
utredning kunnat utrönas, att Sundkvist under så lång tid, som erfordrades
för erhållande av pension, innehaft anställning vid statens järnvägar
eller liknande statens arbetsföretag, fann styrelsen emellertid den
gjorda framställningen icke kunna till någon styrelsens åtgärd föranleda.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

107

Av tillgängliga handlingar beträffande N. J. Forsberg Hedman framgår,
att denne är född den 3 januari 1875 och sålunda 55 år gammal, att
han varit fast anställd såsom volontär vid Norrbottens regemente undertiden
1 oktober 1895—1 oktober 1896, att han därefter varit indelt soldat
vid samma regemente under tiden 12 april 1898—8 september 1905, då han
erhållit avsked »för ägande hemmans bruk:», samt att han under vissa
perioder åren 1901—1911, 1913—1915 samt 1917—1929 haft arbetsanställningar
vid Bodens fästning, vid garnisonssjukhuset i Boden, vid telegrafverket
samt vid statens järnvägar, där Forsberg Hedman arbetat dels
såsom lastare och lossare samt förrådsarbetare, dels såsom tillfällig bromsare,
dels ock såsom ban- och byggnadsarbetare. Sammanlagt uppgå de
angivna anställningarna, inräknat militärtjänsten, till omkring 23 år.

Vederbörande kommunalnämndsordförande har intygat, att Forsberg
Hedman icke, såvitt känt är, äger andra tillgångar än en lägenhet, taxerad
till 2,100 kronor, jämte ett enkelt bohag, att fastigheten är intecknad
och belånad till sitt fulla värde samt att intygsgivaren anser Forsberg
Hedman vara mindre bemedlad.

I fråga örn Forsberg Hedmans hälsotillstånd bär utredning icke förebragts.

Vad först beträffar frågan örn understöd åt f. d. arbetaren K. A. Johansson,
uttalade utskottet — såsom av den föregående redogörelsen framgår
—- redan år 1928 tvekan, huruvida icke i detta fall kunde anses föreligga
sådana omständigheter, vilka borde föranleda till beviljande av
pension eller därmed jämförligt understöd av statsmedel. Den utredning
i ärendet, som av motionären därefter förebragts, har synts utskottet
giva ökat stöd för sannolikheten av att Johansson innehaft anställning
i statens tjänst under så lång tid, att pension skäligen synes böra beredas
honom. Utskottet har därför icke velat motsätta sig, att dylik förmån
nu beviljas. Mot det av motionären ifrågasatta beloppet, 600 kronor, har
utskottet intet att erinra. Pensionen lärer i detta fall böra beviljas av
allmänna indragningsstaten samt utgå från och med ingången av innevarande
år.

I fråga örn övriga i motionen avsedda personer har utskottet icke funnit
tillräcklig anledning föreligga till beredande av pension eller understöd.
Beträffande Vikström och Sundkvist synes icke vara vederbörligen
styrkt, att de under så lång tid, som bör fordras för pension, varit anställda
i statens tjänst; de uppgivna anställningarna ligga också så långt
tillbaka i tiden som år 1917, respektive år 1916. Med avseende å Forsberg
Hedman må allenast framhållas, att denne endast uppnått 55 års ålder
samt att det icke styrkts eller uppgivits, att han skulle vara på grund avsjukdom
urståndsatt till fortsatt arbete i statens tjänst. Utskottet avstyrker
alltså bifall till motionärens förslag, i vad det avser Vikström, Sundkvist
och Forsberg Hedman.

Utskottet.

108 Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

a) att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 250, i vad den avser understöd åt f. d. stenarbetaren
Karl Albert Johansson, må medgiva, att
Johansson må från och med den 1 januari 1930 under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 600 kronor; samt

b) att förevarande motion II: 250, i vad den avser
understöd åt f. d. arbetarna Adolf Vikström, Erik
Magnus Sundkvist och Nils Jacob Forsberg Hedman,
icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

81 :o.

Äng.
''pension
åt förre träarbetaren

L. A. Eriksson.

I en inom andra kammaren av herr Dahlén väckt motion nr 341 har
hemställts, »att riksdagen måtte besluta tillerkänna förre träarbetaren
Lars Anton Eriksson ett från och med i år utgående årligt understöd».
Beträffande motiveringen hänvisas till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Eriksson är född den 19 september
1861 och sålunda uppnått 68 års ålder, att han från och med den
4 oktober 1910 till och med den 27 augusti 1927 med vissa kortare avbrott
fullgjort arbete i anställningar vid statliga byggnadsföretag, företrädesvis
vid statens vattenfallsverks byggnadsavdelning, under en tid
av sammanlagt 15 år 9 månader, att han den 27 augusti 1927 drabbats av
slaganfall, som enligt läkarbetyg gjort honom varaktigt oförmögen till
arbete, samt att han från dagen för sjukdomsfallet till och med den 26
februari 1929 uppburit sjukavlöning från vattenfallsverket.

Av handlingarna synes vidare framgå, att Eriksson befinner sig i behövande
omständigheter.

Över ifrågavarande motion har utskottet i grundlagsenlig ordning införskaffat
utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört vattenfallsstyrelsen.

Vattenfallsstyrelsens yttrande är av följande innehåll:

Eriksson har på sin tid hos vattenfallsstyrelsen gjort framställning örn
att komma i åtnjutande av pension jämlikt kungörelsen den 8 november
1918 angående pensionering av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader
och statens vattenfallsverks byggnadsavdelning (nr 859).

Då Eriksson emellertid icke innehade i nämnda kungörelse för erhållande
av pension föreskrivet minimiantal av 25 tjänstår, kunde framställningen
icke av vattenfallsstyrelsen bifallas.

I en bland handlingarna i nämnda ärende befintlig tjänsteförteckning
angivna anställningstider äro med undantag av den första anställningen,
som är intygad av en förman, styrkta med arbetsbetyg respektive ma -

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

109

trikel och uppgift från vederbörande arbetsbefäl. Det torde emellertid
böra anmärkas, att, innan Eriksson den 27 augusti 1927 drabbades av sin
sjukdom, lians sammanlagda tjänstetid vid ifrågavarande statens företag
uppgick till endast cirka 15 år 9 månader. Emellertid får Eriksson
betraktas hava varit anställd vid statens vattenfallsverk även under den
tid, varunder han efter nyssnämnda tidpunkt från verket uppburit sjukavlöning,
d. v. s. till och med den 26 februari 1929. Medräknas nämnda
tid, belöper sig motsvarande anställningstid till cirka 17 år. 3 månader.

Vattenfallsstyrelsen får dessutom i detta sammanhang påpeka, att 1926
års pensionsutredning i sitt yttrande den 29 juni 1927 över ett av 1921
års pensionskommitté uppgjort förslag till ny pensionslag för kommunikationsverken
m. m. föreslagit, att viss reducerad pension må tillkomma
sådan arbetare av Erikssons kategori, som entledigas på grund därav, att
han befinnes till följd av sjukdom, vanförhet, lyte eller nedsatt arbetsförmåga
mindre tjänlig till arbete under förutsättning att han vid avgången
uppnått en levnadsålder, som med högst sju år understiger vederbörande
pensionsålder, 65 år, och tillika kan räkna minst 15 anställningsår.

För egen del har statskontoret framhållit, att ömmande omständigheter
i detta fall syntes föreligga och att därför ur billighetssynpunkt intet
syntes vara att erinra mot att något årligt understöd beviljades Eriksson.
Då denne hade en effektiv tjänstetid av allenast något mer än 15
år, ville statskontoret erinra därom, att 1922 års riksdag i anledning av
propositionen nr 29 beviljat en pension å 350 kronor åt maskinreparatören
K. G. Andersson, som innehade en tjänstetid av allenast omkring 15
år, samt att 1927 års riksdag med bifall till propositionen nr 128 beviljat
en motsvarande nyreglerad pension å 624 kronor åt förre timlönaren O.
G. Johansson med ungefär lika lång tjänstetid. Pension till sistnämnda
belopp syntes alltså kunna ifrågasättas för Eriksson att från allmänna
indragningsstaten utgå, såsom i motionen föreslagits, från ingången av
år 1930.

Med stöd av vad utredningen i ärendet givit vid handen vill utskottet
tillstyrka, att pension beviljas Eriksson till belopp av 624 kronor årligen,
att från och med ingången av innevarande år utgå å allmänna indragningsstaten.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion
11:341, må medgiva, att förre träarbetaren Lars Anton
Eriksson må från och med den 1 januari 1930 under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension av 624 kronor.

Utskottet.

Ilo

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

TI. Ang. finansdepartementet.

82:o.

Äng.

pension åt
amanuensen
E. Lundström.

I en till riksdagen avlåten, den 21 februari 1930 dagtecknad proposition
nr 144 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att amanuensen hos riksräkenskapsverket Erik Lundström
må från och med dagen näst efter den, då han avgår från sin anställning
i statstjänst, under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,920 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas följande:

Lundström, som är född den 25 april 1870, tjänstgjorde efter år 1895
avlagd examen till rättegångsverken och Kungl. Maj:ts kansli under åren
1896—1899 som notarie i Nordals, Sundals och Valbo härads domsaga, varvid
han såsom förste notarie höll tre lagtima ting, urtima ting, syner
m. m. och kortare tid förvaltade domareämbetet, samt hade åren 1899—
1900 anställning hos länsstyrelsen i Östergötlands län med förordnanden
såsom extra länsnotarie och länsnotarie. Efter att sedan under åtskil
liga år hava bedrivit privat verksamhet anställdes Lundström såsom tjänsteman
vid riksdagens tryckeriavdelning för lagtima riksdagen år 1913
och tjänstgjorde sedermera i sjörevisionen vid flottans station i Stockholm
under tiden 1 februari 1914—28 juli 1916, i statskontoret såsom e. o.
tjänsteman från den 11 oktober 1919 och som amanuens från den 1 juli
1920 med förordnande såsom revisor under en tid av 9 månader 21 dagar
samt i kammarrätten från den 30 juni 1920 såsom e. o. tjänsteman med
förordnande såsom revisor 2 månader 16 dagar. Från och med år 1921
antogs Lundström till e. o. tjänsteman i riksräkenskapsverket, där han den
31 januari samma år förordnades till extra revisor. I sammanhang med
minskning av antalet extra revisorer i ämbetsverket upphörde detta förordnande
den 30 juni 1924, då Lundström blev amanuens hos ämbetsverket
med placering sedan den 1 juli 1925 i 15 lönegraden. Efter upphörandet
av nämnda extra revisorsförordnande har Lundström innehaft
förordnande såsom revisor och extra revisor hos ämbetsverket under sammanlagt
omkring 2 år 9 månader, intill dess han under september 1928
erhållit mera stadigvarande tjänstledighet för sjukdom. Lundström, som
under tidigare år endast i ringa omfattning åtnjutit sjukledighet, har
därefter under tidsperioderna 1 oktober—27 december 1928 samt 1 januari—22
mars och 26 mars—31 december 1929 varit tjänstledig för sjukdom.
Under de första 12 dagarna av år 1930 har han åter varit i tjänst
men därefter av sjukdom tvingats att ånyo taga ledighet, tillsvidare till
och med den 31 mars detta år.

Lundström, som för närvarande åtnjuter lön efter 15 löneklassen, har
med stöd av 13 § avlöningsreglementet för icke-ordinarie befattningshavare
(nr 356/1925) under tiden 1 oktober—31 december 1929 fått under
sjukledigheten frånträda halva avlöningen, d. v. s. för kr 1L X 4,350 = 2,175
kronor, jämte därå belöpande dyrtidstillägg. Sedan Lundström återinträtt
i tjänstgöring under början av innevarande år, är han enligt nämnda

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

lil

stadgande skyldig att vid sjukledighet för en tid av 6 månader framåt
vidkännas allenast s. k. A-avdrag, eller för år 839 kronor 50 öre* utom dyrtidstillägg.
Med hänsyn till angelägenheten för riksräkenskapsverket att
utvinna effektivt arbete för anslaget till avlöning åt icke-ordinarie befattningshavare
har ämbetsverket sett sig nödsakat bestämma, att Lundström
från och med den 16 april 1930 skall vara amanuens med halvtidstjänstgöring.

Enligt två vid ansökningen fogade läkarintyg lider Lundström sedan
flera år av hjärtsjukdom och njurlidande, som — sannolikt för all framtid
— i mycket hög grad inkräkta på hans arbetsförmåga och sålunda
göra honom oförmögen att fullgöra sina tjänståligganden ävensom säkerligen
göra det omöjligt för honom att på ett nytt verksamhetsområde
finna utkomstmöjligheter.

I likhet med riksräkenskapsverket och statskontoret, vilka avgivit utlåtanden
i ärendet, har departementschefen ansett det överensstämma med billighet, att
amanuensen Lundström komme i åtnjutande av pension. Vad pensionsbeloppet
anginge, syntes detta enligt departementschefens mening lämpligen kunna —
såsom skett i vissa föregående fall, exempelvis vid 1929 års riksdag i fråga
örn pension åt extra ordinarie kanslibiträdet hos statskontoret Anna
Scherdin — bestämmas i anslutning till de grunder, som kommit till uttryck
i det av särskilda sakkunniga den 29 mars 1927 avgivna förslaget
till ny civil pensionslag m. m., varvid pensionen med hänsyn därtill, att
Lundström icke haft att erlägga avgifter för sin pensionering, borde
underkastas reduktion med en tiondel. Beloppet syntes i enlighet härmed
böra fastställas till 1,920 kronor, att utgå från och med dagen efter
avskedet samt bestridas från allmänna indragningsstaten.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Då här föreligga samma förhållanden som i det under punkten 24 här utskottet.
ovan omförmälda ärendet, får utskottet tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande framställning.

Utskottet hemställer alltså,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition må av riksdagen
bifallas. VII.

VII. Ang. ecklesiastikdepartementet.

83:o.

I en till riksdagen avlåten, den 21 februari 1930 dagtecknad proposition Äng.
nr 137 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag PenSMn åt
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, i punkten engen fil. dok1
föreslagit riksdagen medgiva, att e. o. amanuensen vid nationalmuseet, torn K\ Lfilosofie
doktor Karl Ludvig Wåhlin må från och med månaden näst efter
den, då han lämnar sin anställning vid museet, under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära dels en årlig pension till belopp

112

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

av 2,000 kronor, dels ock ett årligt understöd till belopp av 3,004 kronor,
med iakttagande likväl, att dyrtidstillägg må utgå allenast å pensionen.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Wåhlin, som den 14 juli 1930
uppnår en levnadsålder av 69 år, varit anställd vid nationalmuseum alltsedan
den 9 januari 1890 eller under något mer än 40 år, av vilken tid
han dock åtnjutit tjänstfrihet inemot 9 år, att han under åren 1896—1904
samt 1913—1916 tjänstgjort som museets sekreterare och år 1917 förordnats
att handhava skötseln av museets bibliotek, samt att hans avlöning
under de senaste fem åren med halv tjänstgöring utgjort 3,600 kronor för
år förutom dyrtidstillägg.

Hos Kungl. Majit har chefen för nationalmuseum gjort framställning örn
pension åt Wåhlin för hans anställning vid museet. Vidare hava åtskilliga
inom konstens och litteraturens områden framstående personer — med framhållande
av Wåhlins verksamhet såsom redaktör för tidskriften Ord och
Bild samt såsom konsthistorisk författare m. m. — hemställt örn pension
åt honom, tillmätt med hänsyn till det stora värde hans kulturgärning haft
och har för vårt land.

I avgivet utlåtande har statskontoret anfört bland annat följande:

På grund av Wåhlins anställning vid museet och med hänsyn till föreliggande
vitsord örn hans synnerligen förtjänstfulla verksamhet vid museet,
anser statskontoret, att pension av statsmedel bör vid avgången från hans
anställning tillkomma honom med belopp, som med hänsyn tagen till tjänstetidens
längd och den avlöning, han åtnjutit, kan anses böra utgöra 2,000
kronor för år räknat.

Beträffande därefter frågan örn utverkande av någon ytterligare pension
eller något understöd åt Wåhlin må framhållas, att frågan i denna del undandrager
sig bedömande efter de grunder, som komma i tillämpning vid
avpassande av pension åt befattningshavare i statstjänst. Statskontoret vill
emellertid erinra, att vid riksdagarna 1924 och 1926 behandlats två frågor
av liknande beskaffenhet som den nu förevarande. 1924 års riksdag beviljade
nämligen förste amanuensen hos kommerskollegium fil. dr. A. Vannérus
dels en årlig pension å 1,200 kronor, dels ock ett understöd för fortsatt
vetenskapligt författarskap å 3,800 kronor, med föreskrift bland annat
att dyrtidstillägg finge utgå allenast å pensionen. I anledning av väckt
motion örn beviljande av årligt understöd åt f. d. intendenten O. Granberg
såsom ett erkännande av hans förtjänstfulla verksamhet såsom kultur- och
konsthistoriker medgav 1926 års riksdag, att Granberg Ange åtnjuta ett
årligt understöd från allmänna indragningsstaten å 3,000 kronor. Med hänsyn
till vad sålunda förekommit och på grund av vad handlingarna i nu
förevarande ärende innehålla rörande Wåhlins framstående verksamhet i
den svenska kulturens tjänst, finnér sig statskontoret kunna tillstyrka, att
något understöd beredes Wåhlin, som enligt vad statskontoret inhämtat är
för sitt uppehälle beroende av sin arbetsinkomst; och statskontoret vill för
sin del föreslå ett understödsbelopp av 3,000 kronor, varigenom sammanlagda
förmånen skulle för Wåhlin uppgå till samma belopp, som tillerkänts
Vannérus, eller 5,000 kronor. Understödsbeloppet torde emellertid, för att
sammanlagda förmånerna må uppgå till ett med tolv i fullt krontal jämnt
delbart belopp, böra bestämmas till 3,004 kronor.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

113

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.

Även utskottet finner de i ärendet påvisade särskilda förhållandena vara
av sådan art, att ett understöd av statsmedel bör beviljas Wåhlin utöver
pension i anledning av hans anställning vid nationalmuseum. Vad Kungl.
Maj:t i ärendet föreslagit har utskottet funnit sig böra tillstyrka.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.

84:o.

Under punkt 31 av förevarande proposition nr 137 föreslår Kungl. Majit
riksdagen medgiva, att professor emeritus vid Uppsala universitet Ludvig
Vilhelm Albert Stavenow må, räknat från och med den 1 november 1929,
under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig tilläggspension å 1,800 kronor.

Genom beslut den 10 oktober 1929 har statskontoret förklarat Stavenow
berättigad till avkortad pension till belopp av 5,700 kronor årligen att utgå
enligt bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnebavares rätt till
pension den 11 oktober 1907.

Hos Kungl. Majit bar Stavenow anhållit att få tillgodoräkna sig så lång
tid av sin tjänstgöring vid Göteborgs högskola, som erfordrades för erhållande
av full professorspension (7,500 kronor). Stavenow bar därvid anfört,
bland annat, att han vid Göteborgs högskola tjänstgjort dels såsom tillförordnad
professor under tiden den 1 januari 1894—10 oktober 1895, dels
ock såsom professor från och med den 11 oktober 1895 till dess han tillträdde
professuren i Uppsala, vadan hans tjänstetid vid högskolan uppginge
till sammanlagt mer än 20 år.

I ärendet har statskontoret anfört bland annat i

Riksdagen har medgivit, att beträffande vissa befattningshavare tjänstetid
i utomstatlig tjänst må i viss mån tillgodoräknas i pensionsavseende,
eller i särskilda fall beviljat motsvarande tilläggspension.

I detta hänseende må erinras, hurusom i det förslag till civil tjänstepensionslag,
som förelädes 1925 års riksdag och som var avsett att ersätta
1907 års civila pensionslag, ett stadgande upptagits av innehåll, att på
Konungens prövning skulle bero att medgiva befattningshavare att såsom
tjänstår för pension tillgodoräkna intill 2/3 av den tid, han utom statens
tjänst kunde hava utfört sådant arbete av direkt allmännyttig beskaffenhet,
som kunde anses hava varit till särskilt gagn för hans arbete i statstjänst.
Lagförslaget, som i nu berörda del icke föranledde någon erinran under
behandlingen i riksdagen, förföll emellertid genom kamrarnas skiljaktiga

1 Beträffande punkten 2 av prop. nr 137, se utlåtande nr 32, punkten 11.
liihang lill riksdagens protokoll WHO. 3 sami. 21 hafi. (Nr 30.)

Utskottet.

Äng.
tilläggspension
åt
professor
emeritus
L. V. A.
Stavenow.

114

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Vtskotte

Äng.

tilläggspension
åt professorn
P. E.
Liljeqvist.

beslut; men samtidigt godkände riksdagen ett tillägg av liknande innebörd
till 20 § i lagen den 4 juni 1920 (nr 254) angående rätt till tjänstepension
för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar
och statens vattenfallsverk (se lag den 18 juni 1925 nr 215). Den omständigheten,
att sålunda beträffande befattningshavare vid kommunikationsverken
lämnats medgivande örn tillgodoräkning under vissa villkor av utomstatlig
anställning ävensom det förhållande, att riksdagen i åtskilliga fall,
såsom beträffande generaldirektören May, byråchefen Dickman, överdirektören
Falk ävensom vissa lärare vid allmänna läroverk, beviljat tilläggspensioner
på grund av tjänstgöring i utomstatlig anställning, utgöra utan
tvivel goda stöd för sökandens nu förevarande framställning.

Då sökandens tjänstetid såsom professor vid Göteborgs högskola omfattar
så lång tid att 2/3 därav mer än väl täcker vad som för sökanden fattas i
25 års statstjänst, synes tilläggspensionen i detta fall alltså böra motsvara
skillnaden mellan 7,500 och 5,700 kronor och således utgöra 1,800 kronor.

I avseende å vidare utredning hänvisar utskottet till propositionen.

Kungl. Maj:ts förslag ansluter sig till vad riksdagen tidigare i åtskilliga
liknande fall medgivit. Vid sådant förhållande och då utskottet icke funnit
anledning till erinran mot förslaget, får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må vinna
riksdagens bifall.

85:o.

Uti punkten 4 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att professorn
vid universitet i Lund Per Efraim Lilieqvist må från och med
månaden näst efter den, under vilken han efter uppnådda 65 levnadsår
erhåller avsked från sin professorsbefattning, under sin återstående livstid
från allmänna indragningsstaten åtnjuta en tilläggspension till sådant belopp,
att densamma jämte den honom författningsenligt tillkommande pension
uppgår till 7,500 kronor.

Av handlingarna framgår, att professorn Liljeqvist vid uppnående den
25 september 1930 av 65 år, då skyldighet för honom inträder att avgå,
torde kunna räkna 23 tjänstår för pension enligt den civila pensionslagen.
Han skulle alltså bliva berättigad till avkortad pension, motsvarande 23/a5
av pensionsunderlaget 7,500 kronor, eller alltså 6,900 kronor. Härvid kan
endast hans tjänstetid i statens tjänst räknas honom tillgodo. Därutöver
har han emellertid en tjänstetid av mer än 10 år vid Göteborgs högskola.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Med åberopande av vad som anförts under nästföregående punkt hemställer
utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits ifrågavarande
framställning.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

115

86:o.

I punkten 5 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att professorn
vid universitetet i Lund Charles Ernest överton må från och med månaden
näst efter den, under vilken han efter uppnådda 65 levnadsår erhåller avsked
från sin professorsbefattning, under sin återstående livstid från allmänna
indragningsstaten åtnjuta en tilläggspension till sådant belopp, att
densamma jämte den honom författningsenligt tillkommande pension uppgår
till 7,500 kronor.

Överton uppnådde den 25 februari 1930 en ålder av 65 år. Han utnämndes
den 5 juli 1907 till extra ordinarie professor i farmakologi vid
universitetet i Lund och äger allenast rätt att från denna dag räkna tjänstår
för pension, vadan han, som vid tiden för avskedet sålunda endast kan
tillgodoräkna sig ungefär -22 J/2 tjänstår, jämlikt gällande bestämmelser
erhåller avkortad pension.

Då det gällt att besätta den genom 1906 års riksdags beslut nyinrättade
extra ordinarie professuren i farmakologi vid universitetet i Lund, hade till
professuren kompetent person, villig åtaga sig densamma, icke stått att finna
inom landet, varför man varit nödsakad vända sig till utlandet. Överton
då assistent vid fysiologiska universitetsinstitutionen i Wurzburg, hade då
utan ansökan anmälts till erhållande av professuren i fråga.

Innan Överton sålunda blev professor, hade han under åren 1891—1901
varit docent i biologi och assistent vid botanisk-mikroskopiska universitets,
laboratoriet i Zurich och under åren 1901—1907 assistent vid fysiologiska
universitetsinstitutet i Wurzburg. Med sin tjänstgöring i Sverige kan
Överton alltså räkna sammanlagt 38 år som akademisk lärare.

Medicinska fakulteten i Lund, som gjort framställning örn oavkortad
pension åt Överton, har i ärendet anfört bland annat:

Genom Övertons utnämning hade fakulteten med sig införlivat en av
de erkänt främsta representanterna för den moderna farmakologien och
detta under förhållanden, då kompetent svensk vetenskapsman för professuren
icke stod att få. Det synes fakulteten klart, att i ett fall som detta
undantag bör kunna göras från de allmängiltiga principerna för pensionering,
särskilt som dessa principer äro grundade på att pensionsberättigad redan
från begynnelsen av sin tjänstgöring i statens tjänst äger rätt till tjänstår
och detta alltså även vid innehav av mera underordnade befattningar.
Övertons tjänstgöring vid dylika befattningar har visserligen ägt rum i
utlandet, men denna tjänstgöring har dock kommit landet till godo genom
den utmärkta skicklighet, den medfört.

I fråga örn vidare utredning i ärendet hänvisas till propositionen.

Med hänsyn till de i ärendet påvisade omständigheterna och då riksdagen
tidigare i ett liknande fall medgivit tilläggspension, grundad på tillgodo -

Ang.

tilläggspension
åt professorn
Ch. E.
Överton.

Utskottet.

116

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Äng.

tilläggspension
åt f. d.
ämneslärarinnan

Sigrid Een.

räknande av akademisk lärartjänstgöring utomlands, har utskottet funnit
sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.

87:o.

Beträffande Kungl. Maj:ts under punkten 6 gjorda framställning angående
anslag till materiel för det fysikalisk-kemiska laboratoriet vid universitetet
i Uppsala torde utlåtande komma att avgivas av sammansatt stats- och
bankoutskott; vilket utskottet velat härigenom för riksdagen

anmäla.

88:o.

Uti punkt 7 av förevarande proposition nr 137 föreslår Kungl. Majit
riksdagen medgiva,

dels att f. d. ämneslärarinnan vid högre lärarinneseminariet i Stockholm
och den därmed förenade normalskolan för flickor Sigrid Een må, räknat
från och med den 1 januari 1930, under sin återstående livstid uppbära —
utöver henne eljest tillkommande pension av statsmedel — en tilläggspension
å allmänna indragningsstaten till belopp av 311 kronor för år,

dels ock att pensionsförhöjning enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr
280) och dyrtidstillägg för Sigrid Een må, likaledes från och med den 1
januari 1930, beräknas å ett sammanlagt pensionsbelopp av 2,900 kronor.

Efter erinran bland annat, att frågan örn tilläggspension åt Een var föremål
för prövning av 1929 års riksdag i samband med ett av Kungl. Majit
framlagt förslag örn tilläggspensioner åt ett stort antal f. d. lärare och
lärarinnor vid statsläroverk, vilket förslag emellertid icke vann riksdagens
bifall, har departementschefen i ärendet anfört följande:

»Såsom av den nu av mig lämnade redogörelsen framgår, har frågan örn
tilläggspension åt Sigrid Een så sent som 1929 varit föremål för riksdagens
prövning, och med anledning härav skulle man möjligen kunna ifrågasätta
lämpligheten av att denna fråga redan nu ånyo underställes riksdagen.
Emellertid finner jag i likhet med'' statskontoret, att i detta fall föreligga
liknande omständigheter, som förut föranlett riksdagen att bevilja tilläggspensioner
åt vissa lärare, och i anslutning härtill har jag nu ansett mig
kunna och höra ånyo upptaga denna fråga.

De skäl, som av 1929 års riksdag i dess skrivelse nr 215 under punkt
79 anfördes för avslag å Kungl. Maj:ts då gjorda framställning, voro dels
att i propositionen nr 116 i flera fall föreslagits tilläggspensioner åt befattningshavare,
vilka pensionerats före år 1926 eller det år, då riksdagen första

Bankoutskottets utlåta tute Nr 30.

117

Rangen medgivit tilläggspensioner enligt grunder, vilkas tillämpning i sagda
proposition ifrågasatts, dels ock att i vissa i propositionen nr 116 upptagna
fall tid, som ifrågasatts till tillgodoräknande, avsåge tjänstgöring vid läroanstalter,
vilka vid ifrågavarande tider icke varit statsunderstödda.

Vad den första av dessa invändningar beträffar, har densamma ej tillämplighet
å Sigrid Ben, då hon, såsom förut meddelats, beviljats pension genom
beslut av statskontoret den 23 augusti 1928.

Vad däremot riksdagens andra invändning beträffar har Sigrid Een, såsom
av handlingarna i ärendet inhämtas, före inträde i statstjänst under 16
läsår bestritt tjänstgöring vid enskilda läroanstalter, däribland under 6 läsår
vid Mathilda Halls skola för flickor i Göteborg läsåren 1889/1895, vilken
skola begärde och erhöll statsbidrag först från och med vårterminen 1897.
Jag finner visserligen fortfarande starka skäl vara förebragta för den ståndpunkt,
som jag år 1929 intog i fråga örn tillgodoräknandet av tjänstgöring
vid enskild läroanstalt, även örn densamma icke redan erhållit det erkännande
från det allmännas sida, som kan anses ligga i statsunderstödet. Med
hänsyn till de uttalanden, som i detta hänseende gjordes av 1929 års riksdag,
och i avsaknad av en utredning beträffande de konsekvenser, ett sådant
beslut skulle kunna medföra, finner jag mig dock för närvarande böra
avstå från att medräkna nu ifrågavarande tid för beräkning av tilläggspensionen.

Under denna förutsättning och under iakttagande av de grunder, som
tidigare tillämpats, skulle Sigrid Ben för tilläggspension få tillgodoräkna
sig ä/., av den tid av 10 läsår, d. v. s. 6 2/., läsår eller i avrundat tal 6 läsår,
av läsåren 1895—1905, då hon tjänstgjort vid Östermalms högre läroverk
för flickor i Stockholm och vid Visby högre flickskola. Då Sigrid Een
dessutom under 22 år fullgjort tjänstgöring i statens tjänst, skulle hon alltså
hava att för pension tillgodoräkna sig (22 + 6 ) = 28 2/,. eller i avrundat

tal 28 tjänstår. Då hennes pensionsunderlag uppgår till 2,900 kronor, skulle
alltså, därest inga andra omständigheter inverkade, hennes pension jämte
tilläggspension uppgå till 28/30 x 2,900 = 2,706 kronor 66 öre eller med föreskriven
avrundning uppåt 2,710 kronor, vadan tilläggspensionen skulle uppgå
till (2,710—2,130) 580 kronor.

Här är emellertid ett annat förhållande att observera. Sigrid Een åtnjuter
nämligen, såsom tidigare meddelats, från pensionsinrättningen för
lärarinnor vid Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom en årlig pension
av 459 kronor. Enligt statskontorets i utlåtande den 2 februari 1929 uttalade
uppfattning, vartill jag i propositionen nr 116 uttalade min anslutning,
borde i liknande fall tillses, att tilläggspension utginge med högst så
stort belopp, att detsamma jämte redan beviljad statspension och pension
från lärarinnornas pensionsanstalt, pensionsinrättning för lärarinnor vid
Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom eller svenska lärarinnornas
pensionsförening uppginge till det pensionsunderlag, som för vederbörande
gällde vid avskedet från statstjänst. Då jag icke funnit någon anledning
att frångå denna uppfattning skulle tilläggspensionen för Sigrid Een —
vars pensionsunderlag uppgår till 2,900 kronor och som för närvarande åtnjuter
pension från staten med 2,130 kronor och från enskild pensionskassa
med 459 kronor eller sammanlagt 2,589 kronor — uppgå till
(2,900 — 2,589) 311 kronor.

Jag finner mig vidare, i likhet med statskontorets år 1929 framlagda, av
mig upptagna förslag, böra tillstyrka, att riksdagens medgivande måtte utverkas
därtill, att för Sigrid Een pensionsförhöjning jämlikt kungörelsen den

118

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Utskottet.

Ang.

tilläggspension
åt f. d.
ämneslärarinnan
Karin
Åhman.

18 juni 1925 (nr 280) och dyrtidstillägg må beräknas å sammanlagda beloppet
av statspension, tilläggspension och pension från enskild pensionsinrättning,
dock högst å för henne vid avskedet gällande pensionsunderlag,
d. v. s. 2,900 kronor.

Jag finner mig vidare böra uttala min anslutning till den av statskontoret
i dess senaste utlåtande framförda uppfattningen, att den nu ifrågasatta
tilläggspensionen må utgå först från och med den 1 januari 1930.»

Vidkommande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Enär det här gäller en befattningshavare, som avgått med pension efter
år 1926 eller det år, då riksdagen första gången medgivit tilläggspensioner
enligt nu avsedda grunder, samt då vidare den tjänstgöring, som enligt
förslaget skulle få tillgodoräknas för statspension, bestritts vid statsunderstödda
läroanstalter, har utskottet — i anslutning till av riksdagen tidigare
fattade beslut — ansett sig böra tillstyrka, att tilläggspension i detta fall
beredes. I fråga örn grunderna för dennas bestämmande samt beträffande
rätt till pensionsförhöjning och dyrtidstillägg har utskottet intet att erinra
mot Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.

89:o.

Kungl. Maj:t har i punkten 8 av förevarande proposition föreslagit riksdagen
medgiva,

dels att f. d. ämneslärarinnan vid samskolan i Ängelholm Karin Åhman
må, räknat från och med den 1 januari 1930, under sin återstående livstid
uppbära — utöver henne eljest tillkommande pension av statsmedel — en
tilläggspension å allmänna indragningsstaten till belopp av 307 kronor
för år,

dels ock att pensionsförhöjning enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr
280) och dyrtidstillägg för Karin Åhman må, likaledes från och med den
1 januari 1930, beräknas å ett sammanlagt pensionsbelopp av 2,700 kronor.

Karin Åhman, som är född den 5 januari 1867, har genom beslut av
statskontoret den 9 juni 1927 beviljats avkortad pension till belopp av
1,850 kronor. Därvid hava jämlikt bestämmelserna i civila pensionslagen
tillgodoräknats henne de 15 år — läsåren 1912/1927 — under vilka hon
tjänstgjort som ämneslärarinna vid samskolan i Ängelholm. Hon har
emellertid, förutom sagda tjänstgöring i statens tjänst, även bestritt tjänstgöring
vid statsunderstödd enskild läroanstalt, nämligen — med undantag
av läsåret 1899/1900 — under tiden från och med vårterminen 1891 till

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

119

och med vårterminen 1912, således 20 */a år, såsom ämneslärarinna med full
tjänstgöring vid Landskrona elementarläroverk för flickor.

Enligt samma grunder, som tillämpats i det under nästföregående punkt
avhandlade fallet, har den föreslagna tilläggspensionen till Åhman beräknats
till ett årligt belopp av 307 kronor eller skillnaden mellan det högsta
för henne vid avskedet gällande pensionsunderlaget, 2,700 kronor, och henne
redan tillkommande statspension, 1,350 kronor, tilläggspension från lärarinnornas
pensionsanstalt, 559 kronor, och pensioner från enskilda pensionsinrättningar,
484 kronor.

I övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till vadjstatsrådsprotokollet
innehåller.

Åberopande vad som yttrats under nästföregående punkt får utskottet
hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må vinna
riksdagens bifall.

90:o.

Uti punkten 9 föreslår Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att f. d. adjunkten
vid högre allmänna läroverket i Jönköping Johan Alfred Eckstein må från
och med den 1 januari 1930 under sin återstående livstid uppbära — utöver
honom författningsenligt tillkommande pension — en tilläggspension å allmänna
indragningsstaten till belopp av 1,090 kronor för år, med rätt att
å sammanlagda pensionsförmånen åtnjuta förhöjning enligt bestämmelserna
i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280).

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Eckstein, som genom beslut den
23 augusti 1929 erhöll avsked från sin innehavande adjunktstjänst från och
med den 6 december 1929, genom beslut av statskontoret beviljats avkortad
pension till ett belopp av 2,310 kronor örn året. Därvid hava tillgodoräknats
honom 19 år av den till omkring 19 % år uppgående tid, under vilken han
tjänstgjort i statens tjänst. Han har emellertid utöver nämnda tjänstgöringstid
bestritt tjänstgöring även vid statsunderstödd enskild läroanstalt,
nämligen vid Fjellstedtska skolan i Uppsala under läsåren 1896—1910, eller
under 14 läsår, och har därvid bestritt en undervisningsskyldighet av under
det första läsåret 20 veckotimmar och under de 13 senare läsåren 23—32
veckotimmar.

I ärendet har skolöverstyrelsen anfört bland annat följande:

Det synes överstyrelsen med billigheten överensstämmande, att Eckstein
beviljas tilläggspension av statsmedel och att därvid tillgodoräknas honom
1/3 av den till 14 läsår uppgående tjänstetid, under vilken han vid Fjellstedtska
skolan i Uppsala tjänstgjort såsom ämneslärare med full tjänstgöring,
eller nio hela läsår. Vid bifall härtill skulle hans sammanlagda

Äng.

tilläggspension
åt f. d. läroverksadjunkten
J. A.
Eckstein.

120

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Äng.

pension åt
lär ov erksv aktmästaren
A.
K. Engberg.

för statspension beräkneliga tjänstetid uppgå till 28 år och hans årliga
pension till 28/33 x 4,000 kronor eller 3,393 kronor 94 öre och med föreskriven
avrundning av pensionsbeloppet uppåt 3,400 kronor. Den tilläggspension,
som i nu förevarande fall skulle kunna ifrågakomma, synes alltså,
enär den Eckstein författningsenligt tillkommande pensionen utgår med
2,310 kronor, utgöra 1,090 kronor.

I avseende å vidare utredning hänvisas till propositionen.

Med åberopande av vad utskottet under punkterna 88 och 89 i det föregående
tillstyrkt får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

91:o.

Kungl. Majit föreslår i punkten 10 riksdagen medgiva, att vaktmästaren
vid östra realskolan i Göteborg Anders Konrad Engberg må från och med
månaden näst efter den, under vilken han avgår från sin befattning, under
sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 1,488 kronor.

Av handlingarna i ärendet framgår, bland annat, att Engberg är född
den 23 mars 1863 och alltså uppnått en ålder av 67 år, att han varit anställd
såsom vaktmästare vid läroverket sedan augusti månad år 1902,
d. v. s. under 28 läsår, det innevarande inberäknat, och därvid städse med
pålitlighet och plikttrohet fullgjort sina åligganden, samt att han den 1
juli 1930 skall avgå från sin befattning vid läroverket, ävensom att hans
löneförmåner såsom läroverkets vaktmästare under vart och ett av de senaste
fem åren utgjort 2,490 kronor, dyrtidstillägg inräknat, samt fri bostad.

Skolöverstyrelsen har anfört, bland annat, följande:

Enligt ett av läroverksöverstyrelsen den 12 september 1911 avgivet förslag
till läroverksvaktmästares pensionering, vilket legat till grund för åtskilliga
av riksdagen beviljade pensioner åt sådana befattningshavare, är Engbergs
vaktmästarbefattning vid östra realskolan i Göteborg att hänföra till den
pensionsklass, som överstyrelsen föreslagit för förste vaktmästare vid högre
allmänt läroverk. Till vaktmästare av nämnda pensionsklass har hel pension
under senare år beviljats, för en tjänstetid av 30 år, med 1,584 kronor,
d. v. s. det belopp, vartill äldre pension å 1,100 kronor uppgår vid
omräkning efter de i kungörelserna nr 360/1922 och nr 280/1925 angivna
grunder för bestämmande av nyreglerad pension. Med anledning härav
torde jämväl till Engberg böra utgå efter samma grunder beräknad pension.
Då Engberg emellertid vid avskedstagandet torde komma att innehava
en tjänstetid av endast 28 tjänstår, torde den pension, som beviljats
honom, böra i överensstämmelse med av riksdagen fattade beslut i liknande
fall, beräknas till ett belopp, som utgör -8/30 x 1,100 kronor eller 1,026
kronor 67 öre och, omräknat efter de i ovannämnda kungörelse angivna
grunder, 1,488 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

121

Kungl. Martts förslag står i överensstämmelse med vad riksdagen tidigare
i åtskilliga liknande fall beslutit och har icke givit utskottet anledning till
erinran. På grund härav hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.

92:o.

Uti punkten 11 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att vaktmästaren
vid högre allmänna läroverket å Kungsholmen i Stockholm Henrik
Wilhelm, Theodor Lundin må från och med månaden näst efter den, under
vilken han avgår från sin befattning, under sin återstående livstid från
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,488 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Lundin är född den 20 juli
1859 och alltså uppnått en ålder av 70 år, att han tjänstgjort såsom vaktmästare
vid Kungsholmens realskola i Stockholm under tiden från den 1
juli 1902 till och med den 30 juni 1929 och vid högre allmänna läroverket
å Kungsholmen i Stockholm från och med den 1 juli 1929, således vid utgången
av innevarande läsår sammanlagt mera än 28 år, och därvid på ett
förtjänstfullt sätt skött sitt arbete samt att Lundins löneförmåner under de
senaste fem åren utgjort i medeltal 3,096 kronor jämte fri bostad.

I fråga örn utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Med åberopande av vad som anförts under nästföregående punkt får utskottet
hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

93:o.

Kungl. Maj:t har i punkten 12 föreslagit riksdagen medgiva, att städerskan
och tamburvakten vid högre lärarinneseminariet i Stockholm Emma
Sofia Wennerström må från och med månaden näst efter den, under vilken
hon avgår från sin befattning, under sin återstående livstid från allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 300 kronor.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Wennerström är född den 1 maj
1858 och således uppnått en ålder av nära 72 år, att hon varit anställd vid
nämnda seminarium från och med den 1 oktober 1917, att hon med plikttrohet
utfört sitt arbete samt att hon på grund av sin höga ålder väntas
lämna sin befattning med utgången av läsåret 1929/1930. Beloppet av
hennes kontanta arvode har under de senaste 10 åren växlat mellan 520
kronor och 1,000 kronor och har i medeltal utgjort 744 kronor örn året.
Därjämte har hon åtnjutit fri bostad samt fritt bränsle och lyse, vilka
naturaförmåner av rektor uppskattats till värde av 600 kronor örn året.

Utskottet.

Ang.

pension åt
läroverksvaktmästaren
H.
W. T. Lundin.

Äng.

pension åt
städerskan
och tamburvakten
Emma
Sofia Wennerström.

122

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

JJtskottet.

Hennes sammanlagda avlöningsförmåner hava således i medeltal uppgått
till ett årligt belopp av 1,344 kronor. Vad hennes ekonomiska förhållanden
i övrigt beträffar, framgår av handlingarna, att hennes enda tillgång utgöres
av ett kapital på omkring 3,000 kronor, insatta på sparkasseräkning.

Skolöverstyrelsen har anfört, bland annat, att överstyrelsen med anledning
av vad örn Wennerströms förhållanden blivit upplyst och då med hänsyn
till längden av hennes dagliga arbetstid hennes befattning vid högre
lärarinneseminariet icke kunde anses som bisyssla samt då hon mer än 10
år varit anställd i statens tjänst, funne det i hög grad behjärtansvärt, att
hon, då hon nu vid hög ålder avginge från sin befattning, erhölle så stor
pension, som med hänsyn till arten och längden av hennes arbete där kunde
synas skälig. På närmare angivna grunder har överstyrelsen i sådant avseende
ifrågasatt ett belopp av 300 kronor årligen.

Statskontoret har anfört:

Med hänsyn därtill, att Emma Sofia Wennerström vid sin anställning i
statens tjänst uppnått en levnadsålder av 59 år och vid sin avgång tjänat
staten allenast något mer än 12 år, förefaller det statskontoret i någon
mån tveksamt, huruvida pension av statsmedel bör beredas henne. På
grund av de i ärendet meddelade upplysningar vill statskontoret dock icke
motsätta sig, att framställning i sådant syfte förelägges riksdagen. Vad
pensionsbeloppet beträffar synes icke vara något att erinra mot den av skolöverstyrelsen
gjorda beräkningen, enligt vilken pensionen skulle bestämmas
till 300 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Då Wennerström först vid närmare 60 års ålder vunnit anställning i
statens tjänst och hennes anställningstid uppgår till allenast något mer än
12 år, har utskottet icke kunnat finna tillräckliga skäl i detta fall föreligga
för beredande av pension eller därmed jämförligt understöd av statsmedel.
Med anledning av vad skolöverstyrelsen yttrat vill utskottet i detta sammanhang
erinra, att enligt gällande civila pensionslag visserligen rätt till
pension i allmänhet föreligger för befattningshavare, som kan räkna minst 10
tjänstår, men att därjämte gäller att tjänstinnehavare, vilken vid uppnående
av stadgad pensionsålder icke kan räkna 10 tjänstår och alltså då icke är
berättigad till pension, ej heller sedermera må komma i åtnjutande av
sådan, även örn han tillåtes att kvarstå i tjänsten efter pensionsålderns inträde.
Därest dessa stadganden varit tillämpliga å Wennerström, skulle
pension sålunda icke kunnat utgå till henne, som anställts ungefär vid den
levnadsålder, som enligt pensionslagen utgör högsta pensionsålder för kvinnlig
befattningshavare.

Utskottet avstyrker alltså bifall till Kungl. Maj:ts framställning. Däremot
synas med hänsyn till omständigheterna skäl tala för att Wennerström
i anledning av sin anställning i statens tjänst tillerkännes en gratifikation
en gång för alla med belopp, som må finnas skäligt. Då denna
fråga torde böra avgöras av Kungl. Majit, har utskottet emellertid ansett
sig icke böra framställa förslag härutinnan.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

123

Med åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke må
vinna riksdagens bifall.

94:o.

I punkten 13 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att förra
vaktmästaren och städerskan vid det med högre lärarinneseminariet i Stockholm
förenade statens skolköksseminarium och hushållsskola Maria Ingeborg
Andersdotter må från och med den 1 januari 1930 under sin återstående
livstid från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 900
kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Maria Ingeborg Andersdotter är
född den 11 november 1864 och således uppnått en ålder av 65 år, att hon
varit anställd vid läroanstalten från och med början av höstterminen 1893,
alltså i mer än 36 år, samt att hon på grund av sjuklighet med utgången
av år 1929 lämnat sin befattning. Under lästerminerna har hon varit för
läroanstaltens räkning sysselsatt minst 8 timmar örn dagen, varjämte det
ålegat henne att under ferierna hava tillsyn över undervisningslokalerna.
I avlöning har hon under de senaste 10 åren åtnjutit i medeltal 935 kronor
örn året, dyrtidstillägg inberäknat, jämte fritt vivre och fri tvätt samt fri
bostad med fritt bränsle och lyse, vilka naturaförmåner av rektorn vid
lärarinneseminariet uppskattas till 950 kronor örn året, alltså ett sammanlagt
avlöningsbelopp av i medeltal 1,885 kronor örn året. Vad hennes
ekonomiska förhållanden i övrigt beträffar framgår, att hon äger ett kapital
av 3,800 kronor, av vilket den årliga avkastningen uppgår till icke fullt
200 kronor, samt att hon uppbär en livränta å 30 kronor.

I fråga örn vidare utredning hänvisas till propositionen.

Utskottet biträder Kungl. Majcts förslag och hemställer alltså,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av
riksdagen bifallas.

95:o.

Kungl. Maj:t har i punkten 14 föreslagit riksdagen medgiva, att vaktmästaren
vid folkskoleseminariet i Uppsala Edvard Bergvall må från och
med månaden näst efter den, underv vilken han avgår från sin befattning,
under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension av 1,584 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att Bergvall är född
den 11 december 1862, att han utan avbrott tjänstgjort som vaktmästare
vid seminariet sedan den 1 oktober 1898 samt att denna tjänstgöring fullgjorts
på ett enligt rektors uppfattning sällsynt plikttroget, samvetsgrant

Äng.

pension åt
vaktmästaren
och städerskan
Maria
Ingeborg
Andersdotter.

Äng.

pension åt
semina? ievaktmästaren

E. Bergvall.

124

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

och ansvarsmedvetet sätt. Vidare inhämtas, att Bergvalls löneförmåner
från och med den 1 januari 1918 utgjort, förutom fri bostad med bränsle
och lyse, 1,875 kronor årligen jämte dyrtidstillägg, vartill från och med
budgetåret 1924/1925 kommit arvodesförhöjning, växlande mellan 310 och 302
kronor, jämte dyrtidstillägg härå, samt att från och med den 1 januari 1918
från hans löneförmåner årligen avdragits 42 kronor såsom pensionsbidrag.

I fråga örn vidare utredning i ärendet åberopar utskottet vad statsrådsprotokollet
innehåller.

Under hänvisning till vad under punkterna 91 och 92 i det föregående
anförts och föreslagits får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

96:o.

Äng. Uti punkten 15 föreslår Kungl. Majit riksdagen medgiva, att f. d. folk txUaggs-

skolinspektören Edvard Elieser Svänsson må från och med den 1 mars 1930

''P&TISIOVI dt

f d. folkskol- under sin återstående livstid, utöver honom författningsenligt tillkommande

inspektören pension, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig tillläggspension av
E. E. Svänsson.
1,720 kronor, med rätt att å sammanlagda pensionsförmånerna åtnjuta för höjning

enligt bestämmelserna i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280).

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat, att Svänsson, som är
född den 12 februari 1865, efter avlagd folkskollärarexamen tjänstgjort
såsom extra ordinarie och vikarierande folkskollärare läsåren 1888—1890
och därefter såsom ordinarie folkskollärare (från och med höstterminen
1909 jämväl såsom Överlärare), intill dess han den 1 januari 1915 tillträtt
förordnande såsom folkskolinspektör i Smålands östra inspektionsområde.
Den 10 november 1916 konstituerades och förordnades han att från och med
den 1 januari 1917 vara ordinarie folkskolinspektör i samma inspektionsområde.

Skolöverstyrelsen har i avgivet utlåtande anfört bland annat:

Då Svänsson före tillträdet av förordnandet å folkskolinspektörstjänst
den 1 januari 1915 ej innehaft statstjänst, har för bestämmande av hans
pension enligt 1907 års civila pensionslag endast kunnat tillgodoräknas
honom de 15 år, han innehaft folkskolinspektörstjänst. Enär pensionsunderlaget
för folkskolinspektör jämlikt kungörelsen nr 520 år 1919 är 4,300
kronor, har statskontoret i enlighet härmed genom beslut den 2 januari 1930

tillerkänt Svänsson en pension av 2,580 kronor

4,300: —).

Vid beräkningen av Svänssons pension har sålunda på grund av ännu
gällande bestämmelser hänsyn ej kunnat tagas till dennes långa anställning
i folkskolans tjänst. Enligt lämnad uppgift har Svänsson innehaft sådan
anställning av beskaffenhet att jämlikt § 41 i reglementet för statens pen -

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

125

sionsanstalt medföra rätt till pension enligt samma reglemente under tillhopa
26 */« år, därav såsom Överlärare under 5 år. Den pensionsrätt, som
varit förenad med Svänssons ifrågavarande anställning såsom folkskollärare
och Överlärare, har genom hans övergång till statstjänst i sin helhet gått
förlorad. Då den i § 27 av reglementet för statens pensionsanstalt för visst
fall stadgade rätten till uppskjuten tjänstepension tillkommit genom beslut
av 1919 års riksdag eller sålunda efter Svänssons förordnande å inspektörstjänsten,
kan Svänsson vid sin pensionering ej ens påräkna den blygsamma
pension, som skulle motsvarat hans egna avgifter vid tjänst i folkskola.

Att folkskolinspektör för pensionering borde få tillgodoräkna viss föregående
tjänstgöring vid kommunal läroanstalt har redan framhållits vid de
speciella utredningar, som föregått den genom 1914 års riksdagsbeslut omorganiserade
folkskolinspektionen. Sålunda ha både löneregleringskommittén
i sitt den 30 januari 1913 avgivna betänkande del III, sid. 101 och 102,
och lärarlönenämnden i sitt huvudbetänkande den 31 oktober 1914, band 1,
sid. 134 och 135, framhållit önskvärdheten av tillerkännande av en dylik
rätt, och detta ej blott av billighetsskäl utan framförallt med hänsyn till
nödvändigheten av att för folkskolinspektionen förvärva personer med ingående
kännedom örn folkundervisningen.

Skolöverstyrelsen har såväl i utlåtanden den 30 april 1915 över lärarlönenämndens
förslag och den 29 september 1923 med anledning av en utav
folkskolinspektörernas förening ingiven framställning i ämnet gjort uttalanden
och förslag, däri bland annat framhållits behovet av rätt för folkskolinspektörer
att få tillgodoräkna sig viss utomstatlig tjänstgöring. I sistnämnda
yttrande har den tjänstgöringstid, som borde få tillgodoräknas, angivits
till sådana utom statstjänst förvärvade tjänstår, som få läggas till
grund för beräkning av pension enligt reglementet för statens pensionsanstalt.

Såsom ovan nämnts äger Svänsson för pension vid innehavande folkskolinspektörstjänst
tillgodoräkna 15 tjänstår, vilket, då pensionsunderlaget för
folkskolinspektör utgör 4,300 kronor, skulle medföra en pension för Svänsson
av allenast ?,f; x 4,300 kronor = 2,580 kronor. Vid folkskolor har Svänsson
mer än 26 år fullgjort tjänstgöring av beskaffenhet att för folkskollärare
skola tillgodoräknas vid utmätande av pension från statens pensionsanstalt.
Även örn endast av denna tjänstgöring anses böra tagas i beräkning
för tilläggspension åt honom, skulle antalet sådana år likväl uppgå
till 17 eller 7 år mer än som skulle erfordras för att Svänsson skulle erhålla
hel pension som folkskolinspektör. Skillnaden mellan hel pension och
den pension, som nu tillerkänts Svänsson, utgör 1,720 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Då den av Svänsson före tillträdet till folkskolinspektörsbefattningen bestridda
lärartjänstgöringen torde få anses hava varit av väsentlig betydelse
för hans lämplighet såsom folkskolinspektör, har utskottet — i anslutning
jämväl till tidigare praxis i likartade fall — ansett skäl föreligga för medgivande
åt honom av tilläggspension, grundad på tillgodoräknande i föreslagen
omfattning av nämnda tjänstgöring utom statens tjänst.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

Utskottet,

126

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Äng.

understöd åt
städerskan
Hulda
Karolina
Ekstrand.

Ang.

tilläggspension
åt biträdande
föreståndarinnan

vid statens
högre lärarinneseminarium
i Stockholm
Gerda
Eufrosyne
von Sydow.

97:o.

Uti punkten 16 av förevarande proposition nr 137 har Kungl. Majit
slutligen föreslagit riksdagen medgiva, att städerskan vid institutet och förskolan
för blinda å Tomteboda Hulda Karolina Ekstrand, född Envall, må
från och med månaden näst efter den, under vilken hon avgår från sin
anställning vid institutet, under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd av 660 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat:

Hulda Karolina Ekstrand, som är född den 13 januari 1865, började sitt
arbete i institutets tjänst i september 1906. Under tiden till den 1 augusti
1909 var bon anställd som biträde med renhållning endast vissa dagar i
veckan. Från och med sistnämnda dag till och med den 31 augusti 1917
tjänstgjorde hon som tvätterska varannan vecka och med andra förefallande
göromål den övriga tiden med undantag av någon enstaka dag. Sedan den
1 augusti sistnämnda år har hon utan avbrott tjänstgjort som vårdarinnebiträde,
tvätterska eller städerska. Hennes kontanta lön uppgår till 708
kronor per år. Härtill kommer fri kost, bostad med värme och lyse, fri
tvätt och fri läkarvård, vilka naturaförmåner torde kunna beräknas till
600 kronor för år, varför den sammanlagda lönen utgör 1,308 kronor.,

Med avseende å utredningen i övrigt hänvisas till statsrådsprotokollet.

Utskottet bar icke velat motsätta sig Kungl. Maj:ts förslag och får alltså
hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

98:o.

I en till riksdagen avlåten, den 21 februari 1930 dagtecknad proposition
nr 158 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att biträdande föreståndarinnan vid statens högre lärarinneseminarium
i Stockholm, ämneslärarinnan vid nämnda seminarium och
den därmed förenade normalskolan för flickor Gerda Eufrosyne von Sydow
må, från och med månaden näst efter den, under vilken bon avgår från
sina befattningar vid seminariet och normalskolan, under sin återstående livstid
uppbära — utöver den pension, som författningsenligt tillkommer henne
såsom ämneslärarinna vid högre lärarinneseminariet, och de pensioner å
tillhopa 1,000 kronor, som bon skulle äga att uppbära från enskilda pensionsanstalter
— en årlig tilläggspension från allmänna indragningsstaten
till sådant belopp, att tilläggspensionen av statsmedel och nyssnämnda pen -

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

127

sioner tillsammans uppgå till 2,900 kronor, med iakttagande, att samtliga
dessa pensioner skola i avseende å tilläggsförmåner behandlas som örn de
tillhopa utgjorde hel pension för ämneslärarinna vid statens högre lärarinneseminarium
i Stockholm och den därmed förenade normalskolan för
flickor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande:

von Sydow, som är född den 7 maj 1870, tjänstgjorde under läsåret 1890/
1891 såsom vikarierande ämneslärarinna vid Kristinehamns elementarläroverk
för flickor samt under läsåren 1891/1916 såsom ämneslärarinna med
full tjänstgöring vid Brummerska skolan i Stockholm. Kristinehamns elementarläroverk
för flickor erhöll statsunderstöd genom Kungl. Majits beslut
den 7 december 1877 och Brummerska skolan genom Kungl. Maj:ts beslut
den 27 februari 1903. Den 19 maj 1916 kallades och utnämndes von Sydow
till ordinarie ämneslärarinna vid högre lärarinneseminariet och den därmed
förenade normalskolan för flickor samt förordnades samtidigt till biträdande
föreståndarinna vid nämnda seminarium. I dessa egenskaper har hon tjänstgjort
vid seminariet och normalskolan från och med läsåret 1916/1917.
von Sydow, som den 7 maj 1930 uppnår pensionsåldern, har erhållit tillstånd
att kvarstå vid sina befattningar till utgången av läsåret 1929/1930.
Hon kommer då att hava varit anställd vid seminariet under 14 läsår.

von Sydow uppbär från och med år 1925 en pension från svenska lärarinnornas
pensionsförening å 244 kronor samt från och med år 1926 en pension
från lärarinnornas pensionsanstalt å 94 kronor, varjämte hon blivit
tillerkänd en tilläggspension å 662 kronor.

Beträffande den utredning i övrigt, som i ärendet förebragts, hänvisar
utskottet till statsrådsprotokollet.

Kungl. Maj:ts förslag, som innebär att von Sydow skulle för statspension
få i viss utsträckning tillgodoräkna sig tjänstgöring vid statsunderstödda
enskilda läroanstalter, ansluter sig till vissa av riksdagen tidigare i liknande
fall gjorda medgivanden. På grund härav och under hänvisning till
vad under punkterna 88—90 tillstyrkts har utskottet, som icke funnit anledning
till erinran mot Kungl. Maj:ts framställning, funnit sig böra hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må av
riksdagen bifallas.

99:o.

I en till riksdagen avlåten, den 7 mars 1930 dagtecknad proposition nr
183 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att gymnastikvaktmästaren och eldaren vid högre allmänna
läroverket i Malmö Nils Nilsson må från och med månaden näst efter den,

Utskottet.

Äng.

pension ät
läroverk av akt
mästaren
N. Nilsson

Äng.

pension åt
e. o. amnesläraren
H.
Lin Nordendorph.

128 Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

under vilken han avgår från sin befattning, under sin återstående livstid
från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,440 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Nilsson, som är född den 10
oktober 1864 och alltså uppnått en ålder av 65 år, alltsedan den 8 november
1902, således i något mer än 27 år, varit anställd i läroverkets tjänst
och därvid på ett förtjänstfullt sätt fullgjort sina många åligganden samt
att han på grund av hög ålder och starkt nedsatt synförmåga vore nödgad
att anhålla örn avsked från och med instundande juni månad. Vad hans
löneförmåner beträffar, framgår av handlingarna, att han från och med
räkenskapsåret 1926/1927 avlönats enligt civila avlöningsreglementet sålunda,
att han placerats i femte lönegraden, nionde löneklassen, och uppburit månatlig
lön av 243 kronor jämte dyrtidstillägg därå samt att hans bostad
med uppvärmning och belysning beräknats till ett värde av 240 kronor,
som avdragits å hans lön med 20 kronor per månad.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Med åberopande av vad som anförts under punkten 91 i det föregående
får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må vinna
riksdagens bifall.

100:o.

I en till riksdagen avlåten, den 7 mars 1930 dagtecknad proposition nr
194 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att extra ordinarie ämnesläraren vid högre allmänna
läroverket i Gävle Hans Larsson Nordendorph må från och med
den 1 augusti 1930 under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,392 kronor.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Nordendorph är född den 22
juli 1865 och alltså den 22 juli 1930 uppnår en levnadsålder av 65 år, att
han beräknas vid utgången av läsåret 1929/1930 under en sammanlagd tid
av nära 15 år hava tjänstgjort såsom vikarierande eller extra lärare vid
allmänna läroverk, därav under 13 läsår vid högre allmänna läroverket
i Gävle, att han dessutom under ett läsår tjänstgjort såsom vikarierande
lärare vid högre folkskola, att lian innehar förordnande såsom vikarierande
adjunkt vid högre allmänna läroverket i Gävle tills vidare intill
utgången av innevarande läsår samt att han icke innehar annan statens
tjänst eller för sådan tjänst åtnjuter pension.

I avgivet utlåtande över en av Nordendorph gjord ansökning örn pension
har skolöverstyrelsen anfört i huvudsak följande:

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

129

Överstyrelsen får tillstyrka bifall till föreliggande ansökan. Överstyrelsen
får därvid framhålla, att sökandens ifrågavarande tjänstgöring
haft samma omfattning som den, vilken åligger ordinarie adjunkt vid
allmänt läroverk, samt erinra därom, att Kungl. Maj:t och riksdagen vid
flera föregående tillfällen beviljat pensioner till extra ordinarie lärare
vid allmänna läroverk och folkskoleseminarier ävensom extra ordinarie
lärare och verkmästare vid tekniska elementarskolor.

Vad beträffar det pensionsbelopp, som lämpligen torde böra beviljas
sökanden, får överstyrelsen hemställa, att vid beräkningen må tillämpas
de i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till
pension ingående bestämmelser, med iakttagande av att i det sålunda
beräknade pensionsbeloppet någon reduktion företages med anledning
därav, att sökanden icke har erlagt pensionsavgifter, samt att pensionen
omräknas efter de i kungörelserna nr 360/1922 och 280/1925 angivna grunder
för bestämmande av nyreglerad pension.

Nu har sökanden såsom extra ordinarie ämneslärare vid allmänt läroverk
uppburit under läsåren 1928—1930 ett årlig arvode av 3,800 kronor
och därförut ett årligt arvode av 3,300 kronor, allt oberäknat tillfällig
löneförbättring och dyrtidstillägg. Med tillämpning av bestämmelserna
i <§>§ 3 och 4 av nämnda lag skulle det pensionsbelopp, som skulle tillerkännas
sökanden, därest han innehade en tjänstålder av 33 tjänstår, så -

ledes utgöra g x

3 x 3,300 + 2 x 3,800
5

kronor eller 2,333 kronor 33 öre.

Nu torde, såsom ovan anförts, sökandens tjänstetid i statens tjänst vid
slutet av innevarande läsår komma att uppgå till nära 15 år. Med hänsyn
till den tid av ett läsår, under vilken han dessutom tjänstgjort vid
statsunderstödd kommunal läroanstalt, torde man böra för pension tillgodoräkna
honom 15 tjänstår; och torde fördenskull det pensionsbelopp,
som enligt nyss angivna grunder skulle tillkomma honom, böra beräknas
till !;S X 2,333 kronor 33 öre eller 1,060 kronor 61 öre och med föreskriven
avrundning av pensionsbeloppet uppåt 1,070 kronor. Men icke heller
detta belopp torde kunna oavkortat beviljas sökanden i pension. Sökanden
har nämligen icke med egna pensionsavgifter bidragit till sin pensionering.
Sagda pensionsbelopp av 1,070 kronor torde därför böra avrundas
till 950 kronor. Detta belopp torde emellertid — såsom ovan framhållits
— böra omräknas efter de i ovannämnda kungörelser nr 360/1922
och 280/1925 angivna grunder för nyreglerad pension och således höjas
till ett belopp av 950 kronor + ISO kronor + 197 kronor + 75 kronor eller
till 1,402 kronor oell, med föreskriven avrundning till närmast lägre i
helt krontal med tolv jämt delbara belopp, 1,392 kronor.

Överstyrelsens förslag har biträtts av statskontoret och departementschefen.
I

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två inom riksdagen
i anledning av propositionen väckta motioner, nämligen inom första
kammaren nr 310 av herrar Norling och Carlsson, Carl, och inom
andra kammaren nr 493 av herr Holmström jämte två av kammarens
övriga ledamöter. I nämnda motioner har hemställts, att riksdagen måtte
på så sätt bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition, att Nordendorph
finge från och med den 1 augusti 1930 under sin återstående livsBiliang
lill riksdagens protokoll 19.10. 8 sami. 21 haft. (Nr 30.)

Motioner I:
310 och II:
493.

130

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

tid från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension, uppgående
till det belopp, som kunde framkomma vid en beräkning efter i motionerna
angivna grunder.

Till stöd för yrkandet hava motionärerna anfört bland annat följande:

»Enligt i propositionen förekommande uppgift skulle av handlingarna
i ärendet bland annat framgå, att Nordendorph ''beräknas vid utgången
av läsåret 1929/1930 under en sammanlagd tid av nära 15 år hava tjänstgjort
såsom vikarierande eller extra lärare vid allmänna läroverk’. Även
i skolöverstyrelsens, av departementschefen citerade utlåtande förekomma
uppgifter, att ''sökandens tjänstetid i statens tjänst vid slutet av innevarande
läsår torde komma att uppgå till nära 15 år’. _ Med hänsyn
därtill att sökanden jämväl under en tid av ett läsår tjänstgjort vid
''statsunderstödd kommunal läroanstalt’, anser dock skolöverstyrelsen, att
man bör för pension tillgodoräkna honom fulla 15 tjänstår.

I själva verket torde dock av ''handlingarna i ärendet’ kunna inhämtas,
att sökanden icke blott under ''nära 15 år’ utan under fulla 15 år innehaft
tjänst såsom vikarierande eller extra lärare vid allmänna läroverk. Nordendorph
tjänstgjorde under läsåret 1903/1904 vid Vadstena lägre allmänna
läroverk, under tiden 26 augusti—10 oktober 1914 samt 4 december
1914_8 juni 1915 vid Ystads högre allmänna läroverk, från början av
vårterminen till 1 april 1917 vid Hälsingborgs högre allmänna läroverk
samt från början av höstterminen 1917 till utgången av innevarande läsår
vid Gävle högre allmänna läroverk. Den sammanlagda tjänstgöringstiden
överstiger alltså 15 år.

Härtill kommer emellertid, att sökanden under ett helt läsår — 1908/
1909 — tjänstgjort vid Jonstorps och Farhults högre folkskola. Billighetsskäl
synas oss påkalla, att jämväl denna tjänstgöringsperiod tillgodoräknas
sökanden, då det gäller att beräkna den pension, som kan komma
att beviljas honom.

Den nyss åberopade § 4 i lagen av den 11 oktober 1907 stadgar, att ’hel
pension utgör samma belopp som det för tjänsteinnehavaren vid tiden
för hans avgång gällande pensionsunderlag’, varvid dock skall iakttagas,
att ''för tjänsteinnehavare, som under kortare tid än fem år innehaft den
tjänst från vilken avgång äger rum, beloppet av hel pension skall utgöra
en femtedel av sammanlagda beloppen av de högsta pensionsunderlag,
vilka under vart och ett av de senast förflutna fem åren varit för tjänsteinnehavaren
gällande’. Med tillämpning av denna restriktionsbestämmelse
har skolöverstyrelsen beräknat en eventuell pension åt sökanden
3 x 3,300 + 2 x 3,800
efter formeln 2/3 x -?-

Då det är ostridigt, att Nordendorph tjänstgjort ’i den tjänst från vilken
avgång äger rum’ under betydligt längre tid än fem år, synes rättvisan
kräva, att restriktionsbestämmelsen i § 4 icke i detta fall kommer
till användning, utan bör pensionen följaktligen beräknas till viss del —
enligt vår mening riktigast T; — av det belopp som framkommer vid
en uträkning efter formeln § X 3,800 kronor, samt med iakttagande i
övrigt av vad överstyrelsen anfört med avseende å omräkning enligt
grunderna i ovannämnda kungörelser nr 360/1922 och nr 280/1925 ävensom
under hänsynstagande därtill att sökanden icke själv bidragit till
sin pensionering.»

Bankoutskottets utlåtande Nr 30. 131

I övrigt hänvisar utskottet till motionen nr 310 i första kammaren.

Utskottet tillstyrker, att pension beredes Nordendorph. Vidkommande
pensionens belopp hava motionärerna i två avseenden, nämligen i fråga
örn tjänstårsberäkningen samt ‘ beträffande grunderna för bestämmande
av pensionsunderlaget, påyrkat avvikelser från vad som ligger till grund
för Kungl. Maj:ts förslag. Vad tjänstårsberäkningen angår, framgår av
handlingarna att Nordendorph tjänstgjort vid statsläroverk dels under

14 bela läsår, dels ock under tre skilda perioder av två läsår, vilka perioder
tillsammans utgöra omkring 10 månader. Den sammanlagda anställningstiden
i statstjänst torde alltså kunna beräknas motsvara omkring

15 tjänstår. Därutöver har Nordendorph tjänstgjort ett läsår vid statsunderstödd
kommunal läroanstalt. Med anledning av motionärernas yrkande,
att sistnämnda tid skulle inräknas i tjänstetiden, vill utskottet erinra,
att tjänstgöring utom statens tjänst hittills plägat i pensionsavseende
tillgodoräknas endast till högst två tredjedelar samt att ett tillgodoräknande
i sådan omfattning i detta fall icke skulle medföra någon
ökning av antalet för pension beräkneliga tjänstår. Utskottet finner
därför icke anledning till ändring i Kungl. Maj:ts förslag på denna
punkt.

Vad däremot angår grunderna för beräkningen av pensionsunderlag
synes visst fog finnas för vad motionärerna ifrågasatt. Enligt den civila
pensionslagen medför nämligen den omständigheten, att en befattningshavare
vid oreglerat verk under något av de sista fem åren före avgången erhåller
avlöningsförhöjning och därmed ökning av pensionsunderlaget, icke
en medeltalsberäkning av pensionsbeloppet, under förutsättning att befattningshavaren
under nämnda tidsperiod innehaft samma tjänst, från vilken
avgången äger rum. Vid sådant förhållande lärer ej heller i detta
fall höra tillämpas en dylik medeltalsberäkning, utan pensionsunderlaget
synes höra beräknas med utgångspunkt från den avlöning, som under
de senaste åren tillkommit Nordendorph. En omräkning av pensionen
med iakttagande härav och med användning i övrigt av de i Kungl.
Maj:ts förslag tillämpade beräkningsgrunderna giver till resultat ett belopp
av 1,596 kronor. Utskottet har ansett sig höra tillstyrka, att pensionen
bestämmes till detta belopp.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
proposition och de i ämnet väckta motionerna
1:310 och 11:493, må medgiva, att extra ordinarie
ämnesläraren vid högre allmänna läroverket i Gävle
Hans Larsson Nordendorph må från och med den 1

Utskottet.

Ang.

pension åt
nattvakten vid
vet er inar högskolan
C. J.

Andersson.

Utskottet.

132 Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

augusti 1930 under sin återstående livstid från allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 1,596 kronor.

Till. Ang. jordbruksdepartementet.

101:o.

I en till riksdagen avlåten, den 14 mars 1930 dagtecknad proposition nr
225 har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, i punkten 1
föreslagit riksdagen medgiva, att nattvakten vid veterinärhögskolan Carl
Johan Andersson må från och med manaden näst efter den, varunder han
lämnar nämnda anställning, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,056 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Andersson är född den 29 december
1862 och sålunda nu 67 år gammal, att Andersson anställdes vid
veterinärhögskolan den 1 oktober 1905 med huvudsaklig tjänstgöring som
nattvakt, att Andersson efter sist angivna tidpunkt oavbrutet tjänstgjort
vid högskolan i samma befattning med undantag allenast för de tider, då
han varit ledig för semester, samt att Andersson är gift, och är hans
hustru född den 24 september 1874. Äktenskapet är barnlöst.

Statskontoret har i fråga örn pensionsbeloppet yttrat:

Anderssons genomsnittsavlöning för de sista fem arén hade, enligt vad
upplyst blivit, utgjort 2,844 kronor jämte dyrtidstillägg därå jämlikt
för befattningshavare vid reglerade verk gällande grunder. Sagda belopp
motsvarade nära högsta lön för extra ordinarie befattningshavare i lönegraden
B. 4. Vid sådant förhållande ville det synas skäligt, att man vid
beräknande av den pension, som skäligen borde utverkas åt Andersson, utginge
från det för ordinarie befattningshavare i sagda lönegrad gällande
pensionsunderlaget, 1,560 kronor. Reducerades sagda belopp med hänsyn
till tjänstårens antal, återstode 1,114 kronor, som emellertid torde böra
underkastas ytterligare någon reduktion i anledning därav att pensionsavgifter
icke blivit erlagda. Statskontoret ville alitsa hemställa, att den föreslagna
pensionen bestämdes till 1,056 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet tillstyrker, att pension beviljas Andersson. För beräknande
av beloppet av denna förmån har i Kungl. Maj:ts förslag tagits till utgångspunkt
för ordinarie befattningshavare i 4:e lönegraden vid nyreglerade
verk gällande pensionsunderlag. Då Andersson emellertid icke åtnjutit
den lön, som tillkommer befattningshavare i nämnda lönegrad utan

133

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

hans löneställning närmast motsvarat extra ordinarie befattningshavares
i lönegraden 4, synes nämnda utgångspunkt knappast vara lämplig. I
överensstämmelse med vad som under de senaste åren ägt rum i vissa
liknande fall och i anslutning till det förfaringssätt, som kommit till användning
i de under punkterna 24 och 82 i det föregående behandlade
ärendena, torde man i stället höra utgå från det pensionsunderlag, som
av 1926 års pensionsutredning föreslagits för extra ordinarie befattningshavare
i 4:e lönegraden. Med denna utgångspunkt och med iakttagande
av viss reducering av beloppet med anledning därav, att pensionsavgifter
icke blivit erlagda, har utskottet ansett sig böra föreslå ett pensionsbelopp
av 996 kronor årligen.

Utskottet hemställer sålunda,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Marits förevarande
framställning, må medgiva, att nattvakten vid
veterinärhögskolan Garl Johan Andersson må från
och med månaden näst efter den, varunder han lämnar
nämnda anställning, under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 996 kronor.

102:o.

I punkt 2 av propositionen nr 225 föreslår Kungl. Maj-.t riksdagen medgiva,
att arbetaren vid veterinärhögskolan Carl Wiktor Pettersson må från
och med månaden näst efter den, varunder han frånträder sin anställning
därstädes, under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension av 600 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Pettersson är född den 24 april
1860 och sålunda omkring 70 år gammal, att Pettersson den 15 november
1917 anställdes vid veterinärhögskolan med huvudsaklig tjänstgöring
som gårdskarl och stallbiträde vid kirurgiska stallet samt att han
sedan dess oavbrutet tjänstgjort i denna egenskap med undantag för de
tider, då han åtnjutit semester.

Styrelsen för veterinärhögskolan har till stöd för framställning örn
pension åt Pettersson anfört:

Enligt vad sysslomannen vid högskolan meddelat, hade Petterssons tjänstgöringstid
i genomsnitt utgjort 10 timmar om dagen. Hans genomsnittsavlöning
per år för de sista fem åren hade utgjort 2,660 kronor jämte dyrtidstillägg
därå enligt för befattningshavare vid reglerade verk gällande
grunder. Det torde vara uppenbart, att han efter uppnådd 70 års ålder
icke kunde någon längre tid ytterligare användas i högskolans tjänst. Rektor
hade ock uppgivit, att han hade för avsikt att låta Pettersson sluta sitt
arbete vid högskolan med utgången av juni 1930, vid vilken tidpunkt han
skulle innehava en tjänstetid i statens tjänst av 12 år 7 1/8 månader. Då

Äng.

pension åt
arbetaren vid
veterinärhögskolan
C. W.

Pettersson.

134

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Utskottet.

Äng.

pension åt
läraren vid
undervisningskurserna

i navigation
för bohuslänska
fiskare
C. E. L.
Carlsson.

han, enligt vad rektor vitsordat, därunder alltid skött sina sysslor samvetsgrant
och utan någon som helst anmärkning, syntes fog förefinnas att åt
honom söka utverka någon pension, i all synnerhet som han under sin
tjänstgöring vid högskolan icke torde kunnat göra några besparingar för
tryggande av sin ålderdom; och finge därför styrelsen, under åberopande
av vad sålunda anförts, hemställa till Kungl. Maj:t, i vad mån någon pension
kunde beredas Pettersson vid hans entledigande från högskolans tjänst.

Statskontoret bär yttrat:

Såvitt av handlingarna framginge hade Pettersson blivit anställd i statens
tjänst först den 15 november 1917, då han uppnått en levnadsålder av 57 år.
Med hänsyn till detta förhållande och till Petterssons jämförelsevis korta
anställningstid i statstjänst förefölle det statskontoret synnerligen tveksamt,
örn tillräckliga skäl kunde anses föreligga att i detta fall bereda pension
av statsmedel. I alla händelser ansåge statskontoret att, örn pension åt
Pettersson befunnes böra utverkas, beloppet borde begränsas till 600 kronor
att från allmänna indragningsstaten utgå från och med månaden näst efter
den, vari Pettersson entledigades från sin anställning.

Departementschefen har anfört, att, ehuru Petterssons anställningstid
i statstjänst vöre relativt kort, omständigheterna i ärendet likväl syntes
motivera framställning till riksdagen, att pension måtte beredas honom i
den begränsade omfattning, som ifrågasatts av statskontoret.

Då Pettersson först vid 57 års ålder vunnit anställning i statens tjänst
och hans anställningstid omfattar en tid av endast något mer än 12 år,
har utskottet icke kunnat finna tillräckliga skäl föreligga för beredande
åt honom av statspension.

På grund härav och med åberopande av den ståndpunkt, utskottet under
punkten 93 intagit i ett där behandlat liknande ärende, har utskottet
ansett sig böra avstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag och alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke
må vinna riksdagens bifall.

103:o.

Under punkten 3 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att
sjökaptenen Carl Emil Lorents Carlsson må från och med månaden näst
efter den, under vilken han frånträder det honom före uppnådd 70 års
ålder senast meddelade förordnande såsom lärare vid undervisningskurserna
i navigation för bohuslänska fiskare, under sin återstående livstid
från allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension av 504 kronor.

Sedan hösten 1902 har länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län med bidrag
av statsmedel anordnat undervisningskurser i navigation för bohuslänska
fiskare, till vilka kurser jämväl länets landsting och hushållningssällskap

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

135

lämnat bidrag. Såsom lärare vid dessa kurser har länsstyrelsen till och med
våren 1914 förordnat förutom Carlsson jämväl annan person, men från
och med hösten samma år har Carlsson ensam tjänstgjort såsom lärare vid
berörda kurser. Carlsson, som är född den 13 maj 1860 och sålunda i år
uppnår 70 års ålder, har, med tillkännagivande att han ämnade från angivna
tid lämna befattningen såsom lärare vid dessa kurser, hemställt örn
pension.

Länsstyrelsen har i avgivet utlåtande anfört i huvudsak följande:

Från och med hösten 1902 till och med våren 1912 hade Carlsson tjänstgjort
årligen vid 2 navigationskurser. Han hade under denna tid årligen
varit sysselsatt ungefär 5 månader. Från och med hösten 1912 till och med
våren 1917 hade Carlsson varje läsår uppehållit 2 undervisningskurser örn
vardera 2 månader samt 3—4 föreläsningskurser örn vardera 10—20 dagar.
Lärarverksamheten hade under denna tid tagit Carlssons tid i anspråk omkring
6—6Va månader årligen. Från och med hösten 1917 hade Carlsson
varje läsår varit förordnad som lärare vid 2 undervisningskurser, vardera
omfattande omkring 2 månader samt 4 föreläsningskurser, var och en
omfattande omkring 20 dagar, vadan han alltså från denna tid i genomsnitt
varit sysselsatt något mer än 6Va månader årligen. Kurserna hade med
hänsyn till fiskeribefolkningens möjligheter att kunna deltaga i desamma
varit förlagda till olika tider under året.

Carlsson hade erhållit särskilt förordnande för varje kurs.

Kungl. Maj:t hade under de senare åren föreskrivit, att kostnaderna för
ifrågavarande kurser skulle utgå i huvudsaklig överensstämmelse med
följande beräkning:

arvode till lärarna .........................•.............. kronor

dagavlöning till lärarna inberäknat ersättning för lokal,
dess renhållning, lyse och uppvärmning med högst 7 kronor
25 öre örn dagen för tjänstgöringsdag ................ »

lärarnas resekostnad ...................................... »

kostnad för inköp av material.............................. »

arvode till inspektör........................................ »

kostnader för inspektörens resor...................... »__

Kronor 3,650.

Arvode utginge till Carlsson med ett belopp av 400 kronor för undervisningskurs
samt ett belopp av 130 kronor för föreläsningskurs. Dagavlöning
utginge med 7 kronor 25 öre för tjänstgöringsdag. Carlsson hade
uppgivit, att hans behållna inkomst av verksamhet såsom lärare vid navigationskurserna
under de senaste åren uppgått till omkring 2,000 kronor.

Denna lärarverksamliet vore, enligt vad länsstyrelsen inhämtat, för närvarande
Carlssons enda sysselsättning. Själv uppgåve han, att detta även
varit fallet under alla de år, han innehaft förordnande som lärare.

Verkställd utredning hade ock givit vid handen, att Carlsson under år
1928 utöver sin inkomst som lärare vid dessa kurser icke haft annan inkomst
än en pension från Strömstads sjömanshus på omkring 200 kronor
samt en inkomst av kapital av 232 kronor. Carlsson ägde en fastighet
i Strömstad, taxeringsvärderad till 12,700 kronor, vilken fastighet enligt
uppgift voro intecknad för 3,000 kronor.

1,320

1,450

240

140

400

100

136

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

XJtskottet.

Till ifrågavarande kurser bidroge staten med 1,650 kronor samt länets
landsting och hushållningssällskap med tillhopa 2,000 kronor. Då emellertid
uti förenämnda beräkning av kostnaderna ingående arvode till inspektören
enbart skulle gäldas av de anslagna statsmedlen, vilket jämväl syntes
böra vara förhållandet med kostnaderna för inspektörens resor, bidroge
staten till övriga kostnader med allenast 1,150 kronor.

Carlsson, som hittills tjänstgjort såsom lärare vid dessa kurser under
sammanlagt 27 år, hade under denna tid fullgjort sina åligganden på ett
synnerligen förtjänstfullt sätt. Länsstyrelsen ansåge därför hans tjänstgöring,
som varit av stor betydelse för fiskares utbildning i navigation, väl
motivera, att han från tid, han icke längre anlitades såsom lärare, av statsmedel
bereddes pension.

Enligt här ovan lämnade redogörelse torde Carlssons behållna inkomst
av föreliggande uppdrag kunna beräknas till 2,000 kronor örn året. Vid
bestämmande av storleken av pension torde såsom pensionsunderlag böra
beräknas 66.67 procent av förenämnda belopp eller 1,333 kronor 34 öre. Av
detta belopp syntes staten böra bidraga endast med så stor del, som belöpte
på ovan omförmälda statsbidraget å 1,150 kronor av sammanlagda
kostnader 3,150 kronor. Med tillämpning av detta beräkningssätt skulle
det från staten utgående pensionsbeloppet uppgå till i runt tal 485 kronor.

Pension av statsmedel syntes böra utgå till Carlsson oavsett örn landstinget
eller hushållningssällskapet för sin del komme att anvisa medel för
Carlssons pensionering.

Ender åberopande av vad sålunda anförts hemställer länsstyrelsen, att
Kungl. Majit måtte utverka, att Carlsson från den tid, efter vilken han
icke vidare komme att tjänstgöra såsom lärare vid ifrågavarande undervisningskurser,
måtte under sin återstående livstid av statsmedel tilldelas
en till 500 kronor avrundad pension.

Statskontoret anför:

Då statskontoret föreställde sig, att lärarbefattningen vid undervisningskurserna
i navigation för bohuslänska fiskare icke kunde vara avsedd att
utgöra annat än en bisyssla bredvid annan huvudsaklig verksamhet, hyste
statskontoret stark tvekan i fråga örn beredande av pension för sådan
lärarbefattning. Då emellertid handlingarna i ärendet syntes utvisa, att
denna befattning för nuvarande innehavaren åtminstone under större delen
av den period, varunder han meddelat berörda undervisning, utgjort
hans enda förvärvsarbete, ansåge sig statskontoret icke böra motsätta sig,
att åtgärd vidtoges i huvudsaklig överensstämmelse med föreliggande framställning.
Den föreslagna pensionen å 500 kronor, som syntes böra anvisas
att utgå från allmänna indragningsstaten, torde till beloppet böra avpassas
i med tolv jämnt delbart krontal och således bestämmas till 504
kronor.

I avseende å vidare utredning hänvisar utskottet till propositionen.

Såsom statskontoret antytt, lärer ifrågavarande anställning, som tagit
vederbörandes tid i anspråk endast under en del av året, knappast kunna
anses vara avsedd annat än som en bisyssla bredvid annan verksamhet,
något som i sin mån jämväl belyses därav, att den personliga ersättningen
— frånsett för lokal m. m. avsedd s. k. dagavlöning — varit beräknad alle -

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

137

nast till 1,320 kronor om året. Vid sådant förhållande och då större delen
av kostnaderna för omförmälda undervisningskurser bestritts icke
av staten utan av vederbörande landsting och hushållningssällskap, har
utskottet icke funnit tillräckliga skäl föreligga att i detta fall tillstyrka
pension av statsmedel.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke
må av riksdagen bifallas.

104:o.

Kungl. Majit har i punkten 4 föreslagit riksdagen medgiva, att — under
förutsättning att läkarbefattningen vid Strömsholms hingstdepå och
den därmed förenade befattningen såsom läkare vid ridskolan indrages
— medicine licentiaten Nils Fredrik Netzel må från och med den dag,
då heslutet örn indragningen träder i tillämpning, under sin återstående
livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension av 2,400
kronor.

För bestridande av läkarvården vid Strömsholms hingstdepå finnes
anvisat ett arvode av 700 kronor. Läkaren uppbär därjämte tillfällig
löneförbättring med 175 kronor samt åtnjuter fri bostad, trädgård och
vedbrand. Sammanlagda värdet av avlöningsförmånerna vid befattningen
hava beräknats till 2,000 kronor, frånsett dyrtidstillägg.

Läkaren vid hingstdepån bestrider jämväl läkarvården vid ridskolan
å Strömsholm. Härför utgår arvode med 930 kronor, varjämte läkaren
för att närvara vid vissa skolans övningar betingat sig särskilt honorar
av statsmedel, vilket för år 1928 utgått med 200 kronor. Ersättningen för
läkarvården vid ridskolan beräknas alltså till 1,130 kronor, frånsett dyrtidstillägg.

I samband med den år 1923 beslutade senaste löneregleringen för hingstdepåns
personal förutsattes, att läkarbefattningen vid depån skulle indragas
vid nuvarande innehavarens avgång ur tjänst. Förslag har nu väckts,
att det för befattningens nuvarande innehavare utfärdade förordnandet
skulle från närmast inträdande fardag upphävas, i samband varmed även
anställningen såsom läkare vid ridskolan skulle upphöra. Detta förslag
har biträtts av samtliga i ärendet hörda myndigheter, nämligen chefen
för hingstdepån, stuteriöverstyrelsen, chefen för ridskolan, inspektören
för kavalleriet, statskontoret, chefen för ridskolan, chefen för östra arméfördelningen
och arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse.

Det har förutsatts, att efter indragning av förevarande befattningar
läkarvården vid såväl hingstdepån som ridskolan skulle enligt överenskommelse
bestridas av i trakten bosatt läkare. Enligt vad chefen för

Äng.

pension åt
läkaren vid
Strömsholms
hingstdepå
N. F. Netzel.

138

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

östra arméfördelningen i sitt yttrande meddelat, har under liand gjord
undersökning visat, att legitimerad läkare funnes, som förbunde sig att
bestrida läkarvården vid båda institutionerna i enlighet med en vid yttrandet
fogad promemoria för ett årligt arvode av 1,600 kronor jämte 8
kronor i ersättning för varje resa till Strömsholm. Kostnaden för dylika
resor bar beräknats till högst 200 kronor årligen, vadan sammanlagda
utgifterna för läkarvården skulle utgöra högst 1,800 kronor årligen.

I samband med förslag örn indragning av läkarbefattningarna har
fråga väckts örn pension åt dessas nuvarande innehavare N. F. Netzel.

I denna fråga har stuteriöverstyrelsen anfört:

Stuteriöverstyrelsen finge meddela: att Netzel vore född den 27 september
1869; att han avlagt medicine licentiatexamen vid Karolinska
medico-kirurgiska institutet den 28 november 1908; att han dessförinnan
dels under tiden den 1 oktober 1896—31 mars 1897 tjänstgjort såsom underläkare
vid allmänna garnisonssjukhuset, dels den 28 april 1897 antagits
till fältläkarstipendiat av andra klassen, dels ock den 27 april
1898 antagits till läkarstipendiat vid flottan, från vilken senare befattning
han entledigades den 19 april 1905; att, sedan Netzel enligt medicinalstyrelsens
förordnanden tjänstgjort såsom extra distriktsläkare i
flera särskilda läkardistrikt ävensom vid åtskilliga tillfällen uppehållit
läkarbefattningen vid Strömsholms hingstdepå och vid ridskolan,
han den 28 februari 1910 förordnats att tillsvidare vara läkare
vid Strömsholms hingstdepå och samma år jämväl anställts såsom läkare
vid ridskolan, vilka befattningar han allt sedan dess innehaft; samt att
han därjämte bestritt befattning såsom läkare vid Utnäslöts remontdepå
från år 1910 till år 1926, då denna befattning indrogs.

Stuteriöverstyrelsen finge slutligen anmäla, att styrelsen icke hade
något att erinra mot, att Netzel vid upphörandet av hans förordnande såsom
läkare vid Strömsholms hingstdepå erhölle pension från allmänna
indragningsstaten med belopp, som Kungl. Maj:t kunde finna skäligt föreslå
riksdagen.

Direktionen för arméns pensionskassa meddelar, att enligt nu gällande
pensionsbestämmelser någon tjänstepension från arméns pensionskassa
icke kunde beredas Netzel i dennes egenskap av läkare vid ridskolan å
Strömsholm. Dylik pension vore endast medgiven beställningshavare å ordinarie
stat, men Netzel hade i egenskap av läkare vid ridskolan åtnjutit
allenast arvode av statsmedel.

Statskontoret har anfört:

Under förutsättning att läkarbefattningen vid Strömsholms hingstdepå
och den därmed förenade befattningen såsom läkare vid ridskolan indroges,
syntes befattningarnas nuvarande innehavare, vilken vore 60 år gammal
och — efter att tidigare hava innehaft åtskilliga förordnanden i statstjänst
— alltsedan den 1 mars 1910 uppehållit förenämnda läkarbefattningar
samt tillika under tiden 1910—1926 varit läkare vid Utnäslöts remontdepå,
böra erhålla någon pension av statsmedel. Med hänsyn till de
arvoden och förmåner i övrigt, som Netzel åtnjöte såsom tjänsteläkare,

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

139

samt i ärendet eljest föreliggande omständigheter torde ett pensionsbelopp
i detta fall av 2,400 kronor kunna anses skäligt.

Departementschefen har för egen del i ärendet anfört följande:

»I likhet med samtliga i ärendet hörda myndigheter anser jag läkarbefattningen
vid Strömsholms hingstdepå och den därmed förenade befattningen
såsom läkare vid ridskolan böra indragas. Emellertid synes
det vara med billighet överensstämmande att Netzel, vilken sedan den
1 mars 1910 efter förordnande uppehållit befattningarna och som fyllt
60 år, vid befattningarnas indragande erhåller någon pension av statsmedel.
På av statskontoret anförda skäl synes mig pensionsbeloppet böra
bestämmas till 2,400 kronor för år.

Sedan riksdagens beslut i pensionsfrågan föreligger, torde jag ånyo få
för Kungl. Majit anmäla frågan örn indragande av ifrågavarande läkarbefattningar.
»

I avseende å vidare utredning hänvisar utskottet till propositionen.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att indragning av läkarbefattningen
vid Strömsholms hingstdepå samt den därmed förenade befattningen
såsom läkare vid ridskolan föreslagits av besparingsskäl. Däremot
har icke i ärendet gjorts gällande, att en omläggning av sättet för
läkarvårdens bestridande vid nämnda institutioner skulle vara påkallad
av bristande tjänsteduglighet hos den nuvarande innehavaren av befattningarna,
vilken ännu endast uppnått 60 års ålder. Den förebragta utredningen
visar emellertid, att den föreslagna anordningen för närvarande
icke skulle medföra någon besparing utan tvärtom skulle föranleda en ökning
i statsverkets kostnader. De nuvarande kostnaderna utgöra enligt
vad som meddelats i propositionen tillhopa 3,130 kronor årligen, inberäknat
värdet av läkarens naturaförmåner men frånsett dyrtidstillägg. Utgifterna
för läkarvården skulle för framtiden uppgå till omkring 1,800
kronor, vartill kommer kostnaden för pension åt nuvarande läkaren, utgörande
förutom dyrtidstillägg 2,400 kronor, eller tillhopa 4,200 kronor
per år.

Vid nu angivna förhållanden finner utskottet för sin del den ifrågasatta
indragningen av läkarbefattningen böra anstå intill dess den nuvarande
läkaren till följd av ålder eller av annan anledning befinnes
icke längre kunna lämpligen bibehållas i tjänstutövning.

Utskottet, som icke ingått i prövning av det begärda pensionsbeloppets
storlek, avstyrker alltså bifall till Kungl. Maj:ts förslag och hemställer,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning icke
må av riksdagen bifallas.

TJtskottet.

140

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

IX. Ang. handelsdepartementet.

105:o.

Äng. I en till riksdagen avlåten, den 16 januari 1930 dagtecknad proposition

åt forre nr 30 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
extra javiga- av statsrådsprotokollet över handelsärenden för samma dag, i punkten 21
K. E. Eget- föreslagit riksdagen medgiva, att förre extra läraren vid navigationsskolan
holm. i Malmö Konrad Emil Rydholm må från och med den 1 september 1929
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta årligt
understöd med 900 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Rydholm, som är född den 25
april 1864 och alltså omkring 66 år gammal, med avbrott för tiden 1 september
1912—15 augusti 1915 tjänstgjort såsom extra lärare vid navigationsskolan
i Malmö från och med den 2 december 1910 till och med den
31 augusti 1929, att hans entledigande från ifrågavarande förordnande föranletts
därav att han den 25 april 1929 uppnått den ålder, 65 år, då jämlikt
gällande bestämmelser skyldighet att från tjänsten avgå inträder för
föreståndare och ordinarie lärare vid navigationsskola, samt att hans avlöningsförmåner
— frånsett tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg —
under perioden 1915—1929 uppgått till i medeltal omkring 1,185 kronor
per år.

Direktionen för navigationsskolan samt kommerskollegium hava tillstyrkt
pension för Rydholm.

I sitt yttrande har direktionen meddelat följande:

Enligt uppgift av Rydholm, som vore gift och i äktenskapet hade en son
och en dotter i åldern 26 respektive 23 år, hade hans barn »allenast tillfälliga
vikariatsinkomster hos banker och assuransbolag». Den 24 maj 1912
hade Rydholms hustru till det i Malmö stad förda handelsregistret anmält,
att hon ämnade driva handel — elektroteknisk byrå — samt att hon antagit
sin man till prokurist. Den sålunda anmälda rörelsen torde under
några år till väsentlig del hava täckt kostnaderna för familjens bärgning.
Emellertid hade firman, fastän den ännu kvarstode i handelsregistret, sedan
ett tiotal år upphört med rörelsen. Numera sysslade Rydholm med upprättande
av program för elektriska installationer och anläggningar, men
beredde denna verksamhet Rydholm allenast helt obetydliga inkomster.
Direktionen hade sig bekant, att Rydholm levde i fattiga omständigheter.

Statskontoret har i avgivet utlåtande anfört bland annat följande:

Ehuru det icke lärer kunna förnekas, att Rydholms lärarverksamhet vid
navigationsskolan i Malmö varit att anse såsom ren bisyssla bredvid annan
verksamhet, som givit huvudsakligt levebröd för honom och hans familj,
vill statskontoret dock med hänsyn till omständigheterna i detta fall icke
motsätta sig, att något årligt understöd må utverkas åt Rydholm. För att
detta understöd må kunna innebära en effektiv hjälp, vill statskontoret
ifrågasätta ett belopp av förslagsvis 900 kronor.

1 Beträffande punkten 1 av prop. nr 30, se utlåtande nr 32, punkten 15.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

141

Departementschefen har biträtt vad statskontoret sålunda ifrågasatt.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att Rydholms tjänstetid såsom
extra lärare vid navigationsskolan i Malmö uppgår till endast omkring 16
år. Enligt vad utskottet av ärendet tillhörande handlingar inhämtat, har
hans tjänstgöringsskyldighet under den övervägande delen av denna tid
varit ringa, i det att den växlat mellan 5 och 7 timmar i veckan. Såsom
statskontoret framhållit, måste alltså den av Rydholm fullgjorda tjänstgöringen
vid navigationsskolan anses hava utgjort en ren bisyssla.

Med hänsyn till vad sålunda påvisats beträffande Rydholms tjänstetid
och omfattningen av hans åligganden har utskottet — i överensstämmelse
med den ståndpunkt, riksdagen tidigare i allmänhet plägat intaga till frågor
örn pension eller därmed jämförligt understöd åt personer, vilkas anställning
i statstjänst haft karaktären av bisyssla — funnit sig icke kunna
tillstyrka, att understöd av statsmedel i detta fall beredes. Utskottet vill i
detta sammanhang framhålla, att pensionering av extra lärare vid navigationsskolorna
hittills icke förekommit under omständigheter, som äro jämförliga
med de här förevarande, samt att, enligt vad utskottet inhämtat,
undervisningen vid berörda skolor i jämförelsevis stor omfattning hestrides
av extra lärarkrafter med var för sig ringa tjänstgöringsskyldighet, vadan
ett bifall till nu föreliggande förslag synes kunna medföra vittgående konsekvenser.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke må
vinna riksdagens bifall.

Stockholm den 28 april 1930.

På bankoutskottets vägnar:

Utskottet.

C. E. SVENSSON.

142

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Vid förestående ärendens slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Gustafsson i Stensholm, Pettersson i
Olovstorp, Lindley, Lindgren, Ström i Lidköping, Johansson i Friggeråker och Abrahamsson;
dock att i behandlingen av punkterna 1—51 herr Andersson i Hedsta deltagit i stället
för herr Lindgren samt i behandlingen av punkterna 52—75 och 77—105 deltagit herr
Andersson i Hedsta i stället för herr Gustafsson i Stensholm ävensom herr Bodin i stället
för herr Johansson i Friggeråker;

från andra kammaren: herrar Winkler, Borggren, Bäcklund, Wikström, Lovén, Byberg,
Carlsson i Solberga och Leffler; dock att i behandlingen av punkterna 2—7 samt 100 och
101 herr Höglund i Göteborg deltagit i stället för herr Borggren, i behandlingen av punkterna
48—51 och 76 herr Andersson i Falkenberg deltagit i stället för herr Lovén, i behandlingen av
punkten 76 herr Höglund i Göteborg deltagit i stället för herr Bäcklund, i behandlingen av
punkterna 102 och 103 herr Höglund deltagit i stället för herr Lovén, i behandlingen av
punkterna 102—105 herr Wirsell deltagit i stället för herr Carlsson i Solberga samt i behandlingen
av punkterna 103—105 herr Andersson i Falkenberg deltagit i stället för herr
Borggren, varjämte herr Borggren icke deltagit i behandlingen av punkten 102.

Reservationer:

vid punkten 76 (ang. pension åt järnvägsläkaren H. J. E. Larsson);

av kerr Lindgren, som ansett, att utskottets yttrande och förslag i ämnet
bort hava följande lydelse:

»På sätt statskontoret framhållit torde anställning såsom järnvägsläkare i
allmänhet vara att anse såsom bisyssla vid sidan av annan, huvudsaklig
läkarverksamhet. I regel torde därför pension för sådan anställning icke
böra ifrågakomma. Av utredningen i ärendet synes emellertid framgå,
att Larssons arbete såsom järnvägsläkare under en följd av år utgjort hans
huvudsakliga sysselsättning samt att han inom kort torde bliva nödsakad
att lämna detta arbete på grund av den nedsättning i arbetsförmågan, som
blivit följden av ett honom år 1926 övergånget olycksfall. Ender sådana
förhållanden och då Larsson därjämte under lång tid tjänstgjort såsom postläkare
och fängelseläkare, synes här föreligga ett undantagsfall, där pension av
statsmedel hilligtvis synes böra beredas, något som med hänsyn till förebragta
omständigheter jämväl torde kunna ske utan fara för vittgående konsekvenser.
Utskottet vill alltså tillstyrka, att riksdagens medgivande härutinnan
lämnas. Mot det av statskontoret ifrågasatta pensionsbeloppet, 2,400
kronor årligen, har utskottet intet att erinra. Pensionen lärer, såsom statskontoret
förordat, böra anvisas å allmänna indragningsstaten samt utgå från
och med månaden näst efter den, vari Larsson lämnar sina anställningar
såsom verksläkare.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

143

att riksdagen, i anledning av förevarande motioner
I: 95 och II: 156, må medgiva, att järnvägsläkare!! Henrik
Johan Emanuel Larsson må från och med månaden
näst efter den, vari han lämnar sina anställningar såsom
verksläkare, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av
2,400 kronor.»;

vid punkten 103 (ang. pension åt läraren vid undervisningskurserna i navigation
för bohuslänska fiskare C. E. L. Carlsson):

av herrar Bäcklund och Höglund, vilka yrkat bifall till Kungl. Majlis
framställning i ämnet; samt

vid punkten 105 (ang. understöd åt förre extra navigationsläraren K. E.
Rydholm):

av herr Lindley, som yrkat bifall till Kungl. Maj :ts framställning i ämnet.

Innehållsförteckning.

Sid.

A. Civila pensionsväsendet................................................................................ 1

B. Militära pensionsväsendet........................................................................... 5

C. Allmänna indragningsstaten

I. Ang. justitiedepartementet........ ........................................................... 21

II. Ang. utrikesdepartementet................................................................... 31

III. Ang. försvarsdepartementet ................................................................ 33

IV. Ang. socialdepartementet .................................................................... 83

V. Ang. kommunikationsdepartementet.................................................... 92

VI. Ang. finansdepartementet ................................................................... 110

VII. Ang. ecklesiastikdepartementet........................................................... lil

VIII. Ang. jordbruksdepartementet................................................................ 132

IX. Ang. handelsdepartementet ................................................................ 140