Bankoutskottets utlåtande nr 28 (Utlåtande 1953:Bu28 bu)

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

Nr 28.

Utlåtande i anledning av delegerades för riksdagens verk förslag
till ändrade tjänste- och personalförteckningar för riksdagens
verk in. in. jämte i ämnet väckta motioner.

I skrivelse av den 29 april 1953 ha delegerade för riksdagens verk hemställt
att bankoutskottet måtte föreslå riksdagen fastställa ändrade tjänsteoch
personalförteckningar för riksdagens verk m. in. i enlighet med delegerades
vid skrivelsen fogade förslag.

Till stöd för detta förslag ha delegerade anfört, att 1952 års riksdag i
anledning av väckta motioner om ändrad lönegradsplacering för vaktmästarpersonalen
i riksdagshuset uttalat, att en tjänsteförteckningsrevision
avseende riksdagen och dess verk måtte vidtagas snarast möjligt i anslutning
till den då pågående tjänsteförteckningsrevisionen för den del av statsförvaltningen,
som är underställd Kungl. Maj:t, och att det torde ankomma
på delegerade för riksdagens verk att pröva, hur en sådan revision borde
komma till stånd (se bankoutskottets utlåtande nr 13/1952).

Med anledning av detta uttalande beslöto delegerade den 28 maj 1952,
att tillsätta en kommitté, bestående av ordföranden i statens lönenämnd,
statskommissarien B. E. Johnsson, ordförande, samt riksgäldsfullmäktigen
S. Lindholm och suppleanten i bankofullmäktige, ledamoten av riksdagens
andra kammare G. N. Kollberg, med uppdrag att verkställa utredning och
till delegerade inkomma med förslag dels beträffande löneställningen för
vaktpersonalen — inklusive chaufförer, maskinister (maskinmästare) och
eldare — vid riksdagens samtliga verk, dels ock till den tjänsteförteckningsrevision,
som kunde finnas påkallad för personalen i övrigt vid andra riksdagens
verk än riksbanken.

Sedermera har till bankoutskottet inkommit eu skrivelse från Civilförvaltningens
personalförbund och personalorganisationer inom riksdagens
verk, vilken av utskottet den 16 december 1952 överlämnades till delegerade.
I skrivelsen hemställdes, att utskottet måtte medverka till att av tjänsteförteckningsrevisionen
berörda tjänstemän, i vad gäller tidpunkten för
revisionens ikraftträdande, skulle jämställas med motsvarande tjänstemannagrupper
inom den övriga statsförvaltningen, för vilka beslut om lönesättningen
fattades vid 1952 års riksdag.

I skrivelse till delegerade den 30 januari 1953 ha riksdagens revisorer
hemställt om viss uppflyttning i lönegrad av byrådirektörstjänsterna i revisionens
kansli. Denna skrivelse överlämnades till förenämnda kommitté.

t Bihang till riksdagens protokoll 1953. 8 sand. Nr 28.

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

Efter slutfört uppdrag har kommittén — som antagit benämningen 1952
års tjänsteförteckningskommitté för riksdagens verk — överlämnat ett
den 16 mars 1953 dagtecknat betänkande med förslag till tjänsteförteckningsrevision
för riksdagens verk.

Kommitténs betänkande är fogat som bilaga till detta utlåtande (bilaga C).

Över tjänsteförteckningskommitténs förslag ha yttranden avgivits av
fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgälclskontoret, riksdagens justitieombudsman,
riksdagens militieombudsman, styrelsen för riksdagsbiblioteket
samt riksdagens revisorer, envar i vad förslaget berör myndighetens verksamhetsområde.
Vid sina yttranden ha fullmäktige i riksbanken, fullmäktige
i riksgäldskontoret och styrelsen för riksdagsbiblioteket fogat protokoll
över förhandlingar, som på hemställan av vederbörande personalorganisationer
ägt rum beträffande kommitténs förslag.

Vidare bar lönenämnden för riksdagens verk, för vilken samtliga ovan
omförmälda yttranden varit tillgängliga, avgivit utlåtande i ärendet. Lönenämnden
har därvid även tagit ställning till en från Riksgäldstjänstemännens
förening inkommen skrivelse den 20 april 1953 avseende vissa spörsmål,
som behandlats i det av fullmäktige i riksgäldskontoret avgivna yttrandet.

Slutligen bar justitieombudsmannen inkommit med en den 27 april 1953
dagtecknad skrivelse angående löneställningen för byrådirektören å justitieombudsmansexpeditionen.

Delegerade för riksdagens verk ha, såsom nedan närmare framgår, praktiskt
taget helt biträtt kommitténs olika förslag och i ovan nämnda skrivelse
till bankoutskottet den 29 april 1953 hemställt, att utskottet ville föreslå
riksdagen att

dels bemyndiga delegerade att, med tillämpning från och med den 1 juli
1953, fastställa ändrade tjänste- och personalförteckningar för riksdagens
verk i enlighet med vid skrivelsen fogade bilagor1),

dels bemyndiga fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret
att utan ansökningsförfarande tillsätta vissa tjänster i enlighet
med vad vederbörande fullmäktige härutinnan föreslagit,

dels ock bemyndiga delegerade besluta, att tjänster vid riksdagsbiblioteket
samt justitieombudsmans- och militieombudsmansexpeditionerna,
vilka föreslås erhålla ändrad löneställning, likaledes skola få tillsättas utan
ansökningsförfarande.

I samband med delegerades förslag har utskottet till behandling förehaft
fem i anledning av detsamma väckta motioner, nämligen inom andra kammaren
nr 601 av herr Hastad, nr 605 av herr Henriksson, nr 606 av herr
Word m fl. och nr 607 av herrar Kyling och Håstad samt inom första

*) Likalydande med bilagorna A och B vid detta utlåtande.

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

kammaren nr 491 av herrar Osvald och Alxlberg, likalydande med motionen
nr II: 607.

I motionen nr II: 601 hemställes, att riksdagen måtte i överensstämmelse
med styrelsens för riksdagsbiblioteket förslag besluta, att en av riksdagsbibliotekets
ordinarie bibliotekariebefattningar skall uppflyttas i 29 lönegraden.
I motionen nr 11:606 föreslås, att kontorsskrivaren, fru W. Thoman
med bibehållande av ordinarie tjänst i lönegraden Ca 15 tillerkännes
en personlig uppflyttning till lönegraden Ce 18 och i motionerna nr 1:491
och 11:607 samt 11:605, slutligen, hemställes att de av delegerade föreslagna
ändringarna i tjänste- och personalförteckningarna vid riksdagens
verk skola tillämpas retroaktivt fr. o. in. den 1 juli 1952.

Beträffande motiveringen för dessa hemställanden får utskottet hänvisa
till vad som anföres i motionerna.

Vidare har till utskottet inkommit en framställning av den 12 maj 1953
från Civilförvaltningens personalförbund, Riksgäldskontorets kvinnliga personalförening,
Riksgäldstjänstemännens förening och Riksdagsbibliotekets
personalförening att delegerades förslag till lönegradsuppflyttningar måtte
tillämpas med rektroaktiv verkan fr. o. m. den 1 juli 1952.

Slutligen har till utskottet från Civilförvaltningens personalförbund den
13 maj 1953 inkommit en hemställan att utskottet måtte föreslå riksdagen
att bankvaktmästarna vid riksbankens huvudkontor och riksgäldsvaktmästare
placeras i 12 lönegraden, bankvaktmästare vid riksbankens avdelningskontor
i 13 lönegraden, expeditionsvakt vid riksdagsbiblioteket i 11 lönegraden
och förste expeditionsvakt vid riksdagsbiblioteket i 15 lönegraden.

Förslagets huvudsakliga innehåll.

Allmänna principer.

Kommitté n har fattat sitt uppdrag så att syftet med tjänsteförteckningsrevisionen
för riksdagens verk varit en saklig anknytning till den
pågående tjänsteförteckningsrevisionen för den del av statsförvaltningen,
som är underställd Kungl. Maj:t. Kommittén har därför sökt att för de
olika personalgrupperna vid riksdagens verk så långt möjligt tillämpa samma
bedömningsgrunder, som beträffande närmast jämförliga grupper kommit
till användning vid den allmänna tjänsteförteckningsrevisionen eller,
i fråga om biträdespersonal, vid prövningen av 1947 års biträdesutrednings
förslag. Avvikelser från dessa grunder har kommittén ansett böra göras
endast om och i den mån det kunnat anses motiverat av speciella arbetsuppgifter
eller tjänstgöringsförhållanden, som icke haft motsvarighet beträffande
de av 1949 års tjänsteförteckningskommitté och biträdesutredningen
behandlade tjänsterna. Beträffande vissa tjänster i riksgäld::kon -

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

toret har kommittén funnit sig böra anpassa sina förslag efter vad därom
vid 1952 års riksdag beslutats angående löneställningen för personal inom
riksbanken (jfr bankoutskottets utlåtande nr 35/1952). Kommittén har
ansett sig icke ha att föreslå några åtgärder, som skulle vara att betrakta
som ändringar i gällande organisation, och frågor om anställningsform ha
icke heller kommit under bedömande.

Lönenämnden, som funnit det angeläget att lönesättningen så långt möjligt
sker efter samma principer i riksdagens verk som inom statsförvaltningen
i övrigt, har anslutit sig till de riktlinjer kommittén sålunda uppdragit
för sitt arbete.

Även delegerade ha anslutit sig till ifrågavarande riktlinjer.

Löneställningen för vissa genomgående personalgrupper.

A. Vaktpersonal och chaufförer.

Kommittén. Vad till en början angår riksbanken innebär kommitténs
förslag beträffande vakt- och chaufförspersonalen vid riksbankens huvudkontor
ingen annan ändring i nuvarande löneställning än att uppflyttning
föreslås av föreståndaren för adressregistret till 13 lönegraden samt av den
nuvarande ordinarie chauffören i lönegraden Ca 12 till 14 lönegraden. De
obefordrade vaktmästarna vid huvudkontoret skola sålunda enligt förslaget
bibehållas vid 11 lönegraden. — För avdelningskontorens vidkommande
innebär förslaget att vid vartdera av kontoren i Göteborg och Malmö en av
de två vaktmästartjänsterna därstädes höjes från 11 till 12 lönegraden,
medan den andra tjänsten bibehålies i 11 lönegraden. Vaktmästartjänsterna
vid riksbankens övriga 23 avdelningskontor föreslås av kommittén uppflyttade
från 11 till 12 lönegraden.

Även beträffande de obefordrade vaktmästarna vid riksgcildskontoret har
kommittén föreslagit, att de skulle bibehållas i 11 lönegraden. Icke heller
i övrigt har kommittén funnit skäl föreslå ändring i den nuvarande löneställningen
för de vaktmästare, som tjänstgöra hos riksgäldskontoret.

I fråga om riksdagens vaktmästare har kommittén föreslagit att bottenlönegraden
skulle höjas från 10 till 11 lönegraden. En dylik höjning har
kommittén ansett motiverad med hänsyn till — förutom angelägenheten
av en god rekrytering — att vissa olägenheter vidlådde vaktmästartjänsterna
hos riksdagen dels genom arbetstidens oregelbundna förläggning och
dels genom tvånget att under icke-riksdagstid tjänstgöra på annat håll.
Kommittén har vidare framhållit bl. a. att, vid bifall till kommitténs förslag,
för de tre stora grupperna av vaktmästarpersonal, anställd hos riksdagen
och dess verk, komrne att gälla en gemensam begynnelselönegrad,
något som enligt kommitténs mening borde betraktas som en fördel ur

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

flera synpunkter. — Beträffande befordringstjänster föreslår kommittén
att till 15 lönegraden skola hänföras förste vaktmästarna i riksdagens båda
kamrar och expeditionsförmannen å tryckeriexpeditionen samt till 13 lönegraden
biträdande förste vaktmästarna i kamrarna, förste vaktmästaren i
statsutskottet, den å tryckeriexpeditionen tjänstgörande riksgäldsvaktmästaren
och — liksom nu — postvaktmästarna. De biträdande postvaktmästarna
föreslås skola kvarstå i 11 lönegraden.

De båda expeditionsvakterna vid justitie- och militieombudsmansexpeditionerna
ha av kommittén föreslagits uppflyttade från Ca 10 till Ca 11.

För riksdagsbibliotekets vidkommande har ingen annan ändring föreslagits
än att förste expeditionsvakten uppflyttas från lönegraden Ca 11
till Ca 12.

Rörande den närmare motiveringen till kommitténs förslag i fråga om
löneställningen för vaktpersonalen torde få hänvisas till kommitténs betänkande
(sid. 3—12).

Det bör här nämnas, att en av kommitténs ledamöter, herr Kollberg,
föreslagit att 12 lönegraden skulle bestämmas såsom bottenlönegrad för
vaktmästarna vid riksbanken och riksgäldskontoret.

Vid de av civilförvaltningens personalförbund begärda förhandlingarna
har från förbundets sida yrkats

beträffande riksbanken, att 12 lönegraden skulle fastställas som bottenlönegrad
för riksbankens vaktmästare, att vaktmästarna vid de 23 mindre
avdelningskontoren skulle placeras i 13 lönegraden samt att de av kommittén
föreslagna befordringstjänsterna för vaktmästare och chaufförer skulle,
med ändrade tjänstebenämningar, erhålla böjd löneställning ävensom att
ytterligare befordringstjänster skulle inrättas;

beträffande riksgäldskontoret, att bottenlönegraden för riksgäldskontorets
vaktmästare skulle vara 12 lönegraden och att samma skillnad i lönegradshänseende
i förhållande till vaktmästarna vid statsförvaltningen i
övrigt, som varit gällande före tjänsteförteckningsrevisionen, skulle bibehållas
för riksgäldskontorets vaktmästare;

beträffande riksdagens ekonomibgrå, att de i 13 lönegraden placerade
postvaktmästarna samt den hos statsutskottet tjänstgörande förste vaktmästaren
skulle uppflyttas till 15 lönegraden samt

beträffande riksdagsbiblioteket, att vaktpersonalen i lönehänseende skulle
jämställas med övriga inom riksdagshuset tjänstgörande vaktmästare.

Fullmäktige i riksbanken ha helt biträtt kommittémajoritetens förslag
rörande löneställningen för vaktmästarpersonalen vid riksbanken. — Beträffande
tillämpningen av förslagen ha fullmäktige förordat uppförande
å ordinarie stat av tjänsten såsom föreståndare för mynträkningen (lönegraden
Ca 18) och av den nuvarande extra ordinarie chaufförstjänsten
(lönegraden Ca 12), ökning av antalet tjänster såsom förste bankvaktmäs -

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

tare i lönegraden Ca 13 från 7 till 8 samt indragning av den nuvarande
tjänsten såsom förste hankvaktmästare i lönegraden Ca 14. Vidare föreslå
fullmäktige att vissa tjänster skola få tillsättas utan föregående ansökningsförfarande,
nämligen den förenämnda tjänsten som föreståndare för mynträkningen,
tjänsten som förste chaufför i lönegraden Ca 14, den ovan omförmälda
chaufförstjänsten i Ca 12 samt bankvaktmästartjänsterna i Ca 12
vid de 23 mindre avdelningskontoren, dock med viss reservation beträffande
avdelningskontoren i Norrköping och Sundsvall.

Fullmäktige i riksgäldskonoret ha helt anslutit sig till kommitténs förslag
i fråga om vaktinästarpersonalen vid riksgäldskontoret. — Beträffande
riksdagsvaktmästarna ha fullmäktige uttalat att, även om den av kommittén
föreslagna bottenlönegraden kunde synas jämförelsevis hög, fullmäktige
icke ville motsätta sig deras placering i 11 lönegraden. Kommitténs
förslag i övrigt beträffande vaktmästarpersonalen vid riksdagens ekonomibyrå
tillstyrkas av fullmäktige. — I anslutning härtill föreslå fullmäktige
att den å tryckeriexpeditionen tjänstgörande riksgäldsvaktmästaren uppföres
å ekonomibyråns stat med benämningen biträdande expeditionsförman.
Vidare föreslå fullmäktige att på ekonomibyråns ordinarie stat uppföras
dels samtliga befordrade icke-ordinarie vaktmästartjänster och dels
åtta vaktmästartjänster i bottenlönegraden hos riksdagen. Den för närvarande
vakantsatta portvaktstjänsten i lönegraden Ca 10 föreslås indragen.

Riksdagsbibliotekets styrelse har hemställt om uppflyttning av förste expeditionsvakten
hos riksdagsbiblioteket till lönegraden Ca 15 och av de ordinarie
och extra ordinarie expeditionsvakterna till lönegraden Ca 11 resp. Ce 11.

Justitieombudsmannen och militieombudsmannen ha tillstyrkt kommitténs
förslag beträffande lönegradsplaceringen för expeditionsvakttjänsterna
vid justitie- resp. militieombudsmansexpeditionen.

Lönenämnden tillstyrker de förslag till lösning av frågan om bottenlönegrad
för vaktpersonalen, som framlagts av kommitténs majoritet, under
framhållande av att dessa förslag enligt nämndens uppfattning innebure
en ur olika synpunkter lämplig avvägning. Lönenämnden biträder även
vad i betänkandet anförts i fråga om befordringstjänster.

Lönenämnden har vidare förklarat sig icke ha något att erinra mot de
ovan omförmälda förslagen av vederbörande fullmäktige att å ordinarie
stat skulle uppföras tjänsterna såsom föreståndare för mynträkningen och
som chaufför (Ca 12) vid riksbankens huvudkontor samt av vaktmästartjänsterna
vid riksdagens ekonomibyrå dels samtliga befordrade tjänster
och dels tio tjänster i bottenlönegraden, av vilka två äro avsedda för de
biträdande postvaktmästarna.

En av lönenämndens ledamöter (herr Sommar) har anslutit sig till det särskilda
yttrande av herr Kollberg i fråga om bottenlönegrad för riksbankens
och riksgäldskontorets vaktmästare, som fogats vid kommitténs betänkande.

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

Delegerade ha — under framhållande att de i likhet med riksgäldsfullmäktige
funnit, att den av kommittén föreslagna bottenlönegraden för riksdagens
vaktmästare måhända kan synas jämförelsevis hög — biträtt vad
lönenämnden uttalat. Delegerade tillstyrka sålunda kommitténs förslag i
förevarande avseende med de kompletteringar i fråga om uppförande av
vissa tjänster på ordinarie stat, som riksbanks- och riksgäldsfullmäktige
förordat. Delegerade utgå därvid från att den ändrade anställningsformen
icke skall medföra inskränkning i skyldigheten för därav berörda vaktmästarpersonal
att under de tider, då riksdagen icke har behov av vederbörandes
arbetskraft, tjänstgöra å anvisat tjänsteställe inom statsförvaltningen. Delegerade
ha vidare anslutit sig till vad riksbanksfullmäktige föreslagit beträffande
medgivande att tillsätta vissa vaktmästartjänster hos riksbanken
utan ansökningsförfarande.

B. Maskin-, eldare- och reparatörspersonal.

Kommittén har beträffande ifrågavarande personal framhållit hl. a., att
enligt en inom byggnadsstyrelsen verkställd utredning den nuvarande uppsättningen
av tekniska tjänster vid riksbankens huvudkontor och riksdagens
ekonomibyrå väsentligt avviker från den, som bedömes såsom normal
för fasta maskinanläggningar av ifrågavarande storlek och beskaffenhet,
samt att det hör betraktas såsom ett önskemål, att en anpassning till den
av 1951 års riksdag godkända s. k. normalorganisationen kommer till stånd.
Kommittén har emellertid funnit sig böra föreslå, att anpassningen till
normalorganisationen överväges successivt i den mån tjänsterna bli vakanta,
varvid möjlighet finnes att beakta eventuellt inträdda ändringar i förhållandena.

Vad kommittén sålunda anfört och föreslagit har icke föranlett erinran
av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret. Sistnämnda
fullmäktige ha emellertid framhållit att man vid en kommande omprövning
av lönesättningen för ifrågavarande personal icke bör underlåta att
taga hänsyn till de speciella tjänstgöringsförhållanden, som råda i riksdagshuset
och som för (ivriga personalgrupper motiverat en relativt hög
löneställning.

Lönenämnden har icke funnit anledning till erinran mot kommitténs
förslag i förevarande avseende.

Även delegerade ha biträtt vad kommittén föreslagit.

Löneställningcn för övrig personal.

Riksgäldskontoret och riksdagens ekonomibyrå.

Kommittén har i fråga om biträdespersonalen föreslagit uppflyttning av
två tjänster i lönegraden Ca 8 till It lönegraden och av en tjänst i löne -

Bankoutskottcts utlåtande nr 28.

graden Ca 8 till 15 lönegraden. Beträffande tjänstebenämningarna bär
kommittén föreslagit att tjänsterna i It, 13 och 15 lönegraderna benämnas
kanslibiträde (i stället för den nuvarande benämningen kameralbiträde),
kontorist resp. kansliskrivare (i stället för nuvarande benämningen kontorsskrivare).

Kommittén har vidare beträffande övriga (högre) tjänster föreslagit, att
tjänsterna såsom kammarskrivare (Ca eller Ce 20) och förste kammarskrivare
(Ca eller Ce 22), skulle, i likhet med vad som genomförts vid den
nyligen vidtagna omorganisationen av riksbanken, hänföras till lönegraden
Ca 21 resp. 23.

Slutligen har kommittén föreslagit sänkning av eu å riksgäldskontorets
kanslibyrå placerad tjänst såsom förste byråsekreterare i lönegraden Ca 30
till lönegraden Ca 29 samt uppflyttning av de i lönegraden Ca 27 placerade
kamrerartjänsterna till lönegraden Ca 29, dock med undantag för kamrerartjänsten
å statsskuldboksbyråns valvsavdelning, vilken enligt meddelad
föreskrift skall vara utbytt mot en tjänst såsom byrådirektör i lönegraden
Ca 31, så länge nuvarande föreståndaren för avdelningen kvarstår i innehavande
befattning. Beträffande sistnämnda befattning förutsätter kommittén,
att en omprövning av löneställningen sker vid ombyte av innehavare.

Vid de förda förhandlingarna har föreningen Kvinnor i statens tjänst
yrkat höjning av förste kontorsskrivaretjänsterna hos riksgäldskontoret
från 18 till 19 lönegraden. Vidare har föreningen ansett att dels en tjänst
i Ca 11 å statsskuldboksbyråns ränteavdelning skulle höjas till 15 lönegraden,
i stället för till 13 lönegraden som kommittén föreslagit, dels eu
tjänst å statsskuldboksbyråns expedition i Ca 8 skulle höjas till 13 lönegraden,
i stället för till 11 lönegraden, och dels en å räkenskapsbyråns bokföringsavdelning
placerad tjänst i 11 lönegraden skulle uppflyttas till 13
lönegraden. Riksgäldstjänstemännens förening har vid förhandlingarna
framställt önskemål om att revisorstjänsterna hos riksgäldskontoret skulle
uppflyttas från 25 till 27 lönegraden.

Fullmäktige i riksgäldskontoret ha uttalat, att enligt fullmäktiges mening
den av kommittén föreslagna löneställningen för riksgäldskontorets biträdespersonal
måste anses tillfredsställande både med hänsyn till arten av
de arbetsuppgifter, som åligga denna personal, och i jämförelse med motsvarande
personal i andra statliga verk. Fullmäktige ha emellertid förklarat
sig icke böra motsätta sig det vid förhandlingarna framförda förslaget
om uppflyttning till 13 lönegraden av den ovannämnda tjänsten å statsskuldboksbyråns
expedition. Vidare ha riksgäldsfullmäktige uttalat att den
av kommittén föreslagna tjänsten i It lönegraden å statsskuldboksbyråns
korrespondensavdelning borde göras till en extra ordinarie tjänst och förbehållas
den där placerade tjänstemannen som en personlig tjänst. Full -

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

mäktige ha därjämte framhållit att enligt deras mening de nuvarande tjänstebenämningarna
böra bibehållas för biträdespersonalen bos riksgäldskontoret
med hänsyn bland annat till att de förekomma i riksbanken.

Vad angår t jänsterna för kammarskrivare och högre befattningshavare
ha fullmäktige helt biträtt kommitténs förslag, varvid dock fullmäktige
uttalat att kammarskrivartjänsterna i 21 lönegraden borde inrättas såsom
extra ordinarie tjänster, varvid de nuvarande två kammarskrivartjänsterna
i lönegraden Ca 20 skulle föras å övergångsstat. Fullmäktige ha vidare uttalat
bland annat, att förordnanden å den ovan omförmälda kamrerstjänsten
å statsskuldboksbyråns valvsavdelning liksom hittills borde meddelas
i 27 lönegraden.

Fullmäktige ha slutligen hemställt om bemyndigande att utan ansökningsförfarande
uppflytta nuvarande tre kamrerare från Ca 27 till Ca 29,
nuvarande förste kammarskrivare från Ca eller Ce 22 till Ca resp. Ce 23
samt kammarskrivare från Ca eller Ce 20 till Ce 21.

I sin förut omnämnda skrivelse den 20 april 1953 har Riksgäldst jänstemånnens
förening på anförda skäl anhållit, att delegerade ville uttala att
förordnande å tjänsten såsom föreståndare å statsskuldboksbyråns valvsavdelning
må meddelas i 29 lönegraden intill dess att frågan om tjänstens
definitiva placering avgjorts.

Lönenämnden har icke framställt någon erinran mot kommitténs förslag
beträffande löneställningen för biträdespersonalen hos riksgäldskontoret.
Nämnden har dock förklarat sig kunna godtaga det vid förhandlingarna
med vederbörande personalorganisation framförda yrkandet, att den ordinarie
kontorsbiträdestjänst å statsskuldboksbyråns expedition, som kommittén
ansett böra placeras i 11 lönegraden, uppflyttas till 13 lönegraden.
Nämnden har icke heller velat motsätta sig att de nuvarande tjänstebenämningarna
för biträdespersonalen alltjämt begagnas, även om det enligt
nämndens mening vore önskvärt, att i förevarande hänseende såväl i riksgäldskontoret
som i riksbanken en anpassning ägde rum till vad som är
brukligt inom statsförvaltningen i allmänhet.

Vad beträffar de föreslagna tjänsterna i kammarskrivare- och högre grad
har lönenämnden likaledes lämnat kommitténs förslag utan erinran. Beträffande
Riksgäldstjänsteinännens förenings ovanberörda framställning i
skrivelsen den 20 april 1953 har nämnden uttalat bland annat, att ett bifall
till framställningen — vilket torde kräva riksdagens beslut —- skulle innebära
ett föregripande av den förutsatta framtida omprövningen av lönegradsplaceringen
för ifrågavarande kamrerstjänst. Med hänsyn härtill har
lönenämnden för sin del ansett föreningens förslag ingiva sådana principiella
betänkligheter, att nämnden icke kunnat förorda detsamma.

Suppleanten i lönenämnden, fröken Ageman, har anslutit sig till vad

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

föreningen Kvinnor i statens tjänst anfört vid de förda förhandlingarna
beträffande biträdespersonalen.

En av lönenämndens ledamöter (herr Sommar) har ansett att lönenämnden
hort tillstyrka Riksgäldstjänstemännens förenings framställning i fråga
om förordnanden å valvskamrerstjänsten.

Delegerade ha anslutit sig till vad kommittén föreslagit med de jämkningar,
som riksgäldsfullmäktige och lönenämnden ansett sig kunna förorda.
Antalet tjänster i 13 lönegraden bör enligt delegerade följaktligen
ökas med eu och antalet tjänster i 11 lönegraden i stället minskas med en
i jämförelse med kommitténs förslag. Vad angår vikariatsförordnanden å
kamrerstjänsten på statsskuldboksbyråns valvsavdelning, ha delegerade
anslutit sig till lönenämndens uppfattning att det skulle kunna innebära
ett föregripande av den förutsatta omprövningen av tjänstens lönegradsplacering,
om förordnanden finge, såsom Riksgäldstjänstemännens förening
begärt, meddelas i 29 lönegraden i stället för i 27 lönegraden, såsom hittills
skett.

Riksdagsbiblioteket.

Kommittén har föreslagit att i enlighet med de riktlinjer, som tillämpats
vid den allmänna tjänsteförteckningsrevisionen, tjänsten såsom förste bibliotekarie
bör uppflyttas från Ca 29 till Ca 31 och bibliotekarietjänsterna
från 26 till 27 lönegraden. Vidare har kommittén föreslagit, att kanslibiträdestjänsten
utbytes mot eu kontoristtjänst.

Vid de förda förhandlingarna har Riksdagsbibliotekets personedförening
ansett, att två bibliotekarietjänster skulle uppflyttas från Ca 26 till Ca 29.
Vidare har föreningen hemställt, att en kanslibiträdes- (biblioteksbiträdes-)
tjänst i lönegraden Ce 11 skulle utbytas mot en biblioteksassistenttjänst
i lönegraden Ce 17.

Riksdagsbibliotekets styrelse har i sitt yttrande hemställt, att eu av de
ordinarie bibliotekarietjänsterna måtte uppflyttas till lönegraden Ca 29.
Beträffande den e. o. kanslibiträdesljänsten har styrelsen föreslagit, att
den skulle omvandlas till en biblioteksassistenttjänst i lönegraden Ce 15.

Lönenämnden har tillstyrkt kommitténs förslag under uttalande, att
enligt lönenämndens mening tillräckligt bärande skäl icke anförts för de
i biblioteksstyrelsens yttrande framförda önskemålen om uppflyttning av
en bibliotekarietjänst till Ca 29 och av en kanslibiträdestjänst till tjänst
såsom biblioteksassistent i Ce 15.

Med instämmande i vad lönenämnden uttalat ha även delegerade biträtt
kommitténs förslag.

Justitieombudsmannens expedition.

Kommittén har föreslagit att kanslibiträdestjänsten utbytes mot en kansliskrivartjänst.

Bcinkoutskottets utlåtande nr 28.

Justitieombudsmannen, som tillstyrkt sagda förslag, har i sitt yttrande
på anförda skäl hemställt, att byrådirektörstjänsten skulle höjas från Ca 31
till Ca 33.

Lönenämnden, som förklarat sig icke hava något att erinra mot utbytet
av kanslibiträdestjänsten mot en kansliskrivartjänst, har beträffande höjningen
av byrådirektörstjänsten uttalat följande:

»Tjänsten har icke berörts i betänkandet, vilket enligt vad lönenämnden
inhämtat har sin grund i att en omorganisation var ifrågasatt, då tjänsten
behandlades inom kommittén. Lönenämnden har vidare erfarit, att de göromål,
som för närvarande äro förenade med tjänsten, av kommittén icke
ansetts motivera en placering i 33 lönegraden. Sedan lönenämnden tagit
närmare kännedom om de synpunkter kommittén anlagt på spörsmålet,
ansluter sig nämnden till denna kommitténs uppfattning. Då av justitieombudsmannens
yttrande icke framgår annat, än att yrkandet om höjd
lönegradsplacering grundar sig på de nuvarande arbetsuppgifterna, kan
lönenämnden icke tillstyrka den ifrågasatta höjningen.»

Justitieombudsmannen har sedermera i förenämnda skrivelse den 27 april
1953 upptagit frågan om att tillföra byrådirektörstjänsten ändrade och
mera kvalificerade arbetsuppgifter. Efter att ha erinrat om att i riksdagen
vid flera tillfällen framställts önskemål om effektivisering av justitieombudsmannens
arbete, därvid förslag framställts om uppdelning av ämbetet
på flera innehavare, ökning av de till justitieombudsmannens förfogande
ställda arbetskrafterna m. m. har justitieombudsmannen — under framhållande
av att lättnad i justitieombudsmannens arbetsbörda bäst kunde
åstadkommas genom skärpta krav på kvaliteten hos de tjänstemän, som
biträda justitieombudsmannen — anfört bl. a. följande:

»Genom att byrådirektörsbefattningen nu bliver ledig har jag måst taga
organisationsfrågan under förnyat övervägande. Jag har då trott mig finna
den bästa lösningen vara den att tills vidare bibehålla den nuvarande organisationen
och lägga den önskvärda kvalitetsökningen på byrådirektörstjänsten.
Det har befunnits möjligt att befria byrådirektören från handhavandet
av expeditionsarbetet, vilket kunnat övertagas av ett kanslibiträde.
För byrådirektören komma då att återstå uteslutande kvalificerade
arbetsuppgifter, huvudsakligen beredande och föredragning av ärenden
för avgörande samt uppsättande av förslag till skrivelser i dessa ärenden,
eller således samma uppgifter som ankomma på byråchefen och tillfälligt
utanför ämbetet anlitade personer. Dessutom skulle byrådirektören — liksom
för närvarande — ha att för justitieombudsmannen anmäla inkomna
klagomål, uppsätta redogörelse om klagomålens innehåll för införande i
diariet samt föredraga ärenden för ytterligare utredning, infordrande av
påminnelser in. in., från vilka arbetsuppgifter byråchefen i allmänhet är
befriad. Å andra sidan kunde det ansvarsfulla och besvärliga arbetet med
redigeringen av justitieombudsmannens ämbetsberättelse, som nu ombesörjes
av byråchefen ensam, till viss del övertagas av byrådirektören.

Eu absolut förutsättning för den sålunda antydda ordningen är, att till
byrådirektörstjänsten kan förvärvas eu högt kvalificerad arbetskraft. På
denna måste ju kunna ställas i det närmaste samma fordringar som på eu

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

byråchef. Endast om byrådirektören kan uppfylla dessa fordringar, kan
den önskade förstärkningen av justitieombudsmansexpeditionen ernås.
Min avsikt är att till bvrådirektörstjänsten söka erhålla en med förvaltningen
förtrogen tjänsteman, varigenom önskemålet om vidgad tillsyn över
förvaltningsmyndigheterna skulle kunna tillgodoses.»

Justitieombudsmannen har slutligen framhållit bl. a. att det syntes sannolikt
att en uppflyttning av byrådirektörstjänsten till lönegraden Ca 33
icke skulle -— trots den avsevärda förstärkning av justitieombudsmansexpeditionen
i kvalitativt hänseende som därvid kunde förväntas — medföra
någon ökad kostnad för statsverket. Inbesparingen av utgifter för
extra anlitad arbetskraft borde nämligen mer än väl uppväga kostnaden
för uppflyttning av byrådirektörstjänsten.

Delegerade ha uttalat, att de av vad justitieombudsmannen anfört i sin
senaste skrivelse blivit övertygade om angelägenheten av att å justitieombudsmansexpeditionen
finnes att tillgå, förutom byråchefen, ytterligare en
högt kvalificerad arbetskraft. Enligt delegerades mening skulle en höjning
av byrådirektörstjänsten från lönegraden Ca 31 till Ca 33 avsevärt förbättra
möjligheterna att förvärva en arbetskraft med de kvalifikationer som justitieombudsmannen
förutsatt. Som alltså den föreslagna organisatoriska ändringen
synts delegerade ändamålsenlig, ha delegerade biträtt justitieombudsmannens
förslag. Delegerade ha därvid förutsatt, att lönegradshöjningen
träder i tillämpning först när tjänsten efter den nuvarande befattningshavarens
avgång tillsättes med ny innehavare, och uttalat att anteckning härom
bör ske i personalförteckningen för justitieombudsmansexpeditionen.

MUiticombudsmannens expedition.

Kommittén har även beträffande denna expedition föreslagit utbyte av
den där inrättade kanslibiträdestjänsten mot en kansliskrivartjänst. Vidare
har kommittén förordat utbyte av den. nuvarande tjänsten såsom byråintendent
i lönegraden Ca 27 mot en byrådirektörstjänst i lönegraden Ca 31
under framhållande bl. a. av att enligt kommitténs uppfattning de med
tjänsten förenade uppgifterna äro av så kvalificerad natur att en högre
löneställning än den nuvarande är motiverad.

Militieombudsmannen och lönenämnden ha tillstyrkt vad kommittén föreslagit.

Även delegerade ha anslutit sig till kommitténs förslag.

Riksdagens revisorers kansli.

Kommittén har föreslagit höjning av kanslichefstjänsten från lönegraden
Cp 14 till lönegraden Cp 15. Vidare har kommittén, under hänvisning till
att enligt beslut av 1948 års riksdag statens sakrevision skulle utgöra förebild
beträffande anställningsformer och löneställning för de fast anställda

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

tjänstemännen vid revisorernas kansli, förklarat, att kommittén icke ville
motsätta sig bifall till riksdagens revisorers hemställan i förenämnda skrivelse
den 30 januari 1953 om att de å personalförteckningen för revisorernas
kansli uppförda tjänsterna såsom byrådirektör och sekreterare skulle
få placeras i högst lönegraden Ce 33 i stället för, såsom för närvarande är
fallet, i högst lönegraden Ce 31.

Kommittéledamoten herr Kollberg har förklarat sig utan tvekan tillstyrka
att byrådirektörerna hos riksdagens revisorer placeras i högst Ce 33.

Riksdagens revisorer, som tillstyrkt förslaget beträffande kanslichefstjänstens
lönegradsplacering, ha i sitt yttrande över betänkandet uttalat,
att någon tvekan icke kunde rådä därom, att förslaget om ändrad lönegradsplacering
för byrådirektörs- och sekreterartjänsterna måste anses väl
motiverat. Revisorerna ha sålunda tillstyrkt även detta förslag.

Lönencinmden har anslutit sig till vad kommitténs majoritet anfört beträffande
här avsedda tjänster.

Delegerade ha likaledes biträtt vad kommitténs majoritet uttalat och
föreslagit.

Tjänste- och personalförteckningar.

Riksbanks- och riksgäldsfullmäktige ha vid sina yttranden fogat förslag
till tjänste- och personalförteckningar för riksbanken, respektive för riksgäldskontoret
och riksdagens ekonomibyrå. Dessa förslag ingå i de förslag
till tjänste- och personalförteckningar för riksdagens verk, vilka som bilagor1)
fogats vid delegerades skrivelse. För riksdagsbiblioteket, justitieombudsmans-
och militieombudsmansexpeditionerna samt riksdagens revisorers
kansli ha delegerade uppgjort och i sagda bilagor intagit förslag till
dylika förteckningar i enlighet med de förslag, för vilka ovan redogjorts.

Tidpunkten för tjänsteförteckningsrevisionens genomförande.

I förenämnda av utskottet till delegerade överlämnade skrivelse (den 12
december 1952) från vissa personalorganisationer har uttalats, alt därest
frågan om tjänsteförteckningsfevisionen vid riksdagens verk icke kunde
lösas av 1952 års riksdag, därav Iterörda tjänstemannagrupper otvivelaktigt
komme att försättas i ett sämre läge än motsvarande kategorier inom statsförvaltningen
i övrigt, för vilka beslut om lönesättningen redan fattats vid
nämnda års riksdag under1 dess vår- eller höstsession. Under hänvisning
härtill hemställde organisationerna, att bankoutskottet — i den händelse
förslag i ämnet skulle föreläggas riksdagen först under år 1953 -— måtte
medverka till att ifrågavarande tjänstemän vad gällde tidpunkten för revi '')

Likalydande med bilagorna A och It vid detta utlåtande.

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

sionens ikraftträdande skulle jämställas med ovan avsedda tjänstemannagrupper
i den övriga statsförvaltningen.

Kommittén har i sitt betänkande anmält, att från personalhåll inför kommittén
uttalats önskemål om att de ändringar i tjänsternas lönegradsplacering.
som kunde följa av kommitténs förslag, måtte erhålla viss retroaktiv
verkan. Därvid hade hänvisats till de åtgärder, som vidtagits för genomförandet
av den i Kungl. Maj:ts proposition nr 241/1952 redovisade delen
av den allmänna tjänsteförteckningsrevisionen. Då emellertid kommittén
ansett, att berörda spörsmål folie utanför utredningsuppdraget, gjorde
kommittén för egen del icke något uttalande i ämnet.

Spörsmålet bär vidare upptagits till behandling i vissa av de yttranden,
som avgivits av riksdagens verk.

Med anmälan att riksgäldstjänstemännens förening vid de förda förhandlingarna
yrkat, att de föreslagna lönegradsuppflyttningarna skulle ske
retroaktivt från och med den 1 juli 1952 ha riksgälds fullmäktige uttalat,
att fullmäktige för sin del icke kunde biträda detta yrkande, utan föresloge
att de av fullmäktige förordade ändringarna i lönegradsplacering skulle,
i likhet med vad som föreslagits i Kungl. Maj ds proposition nr 165 till
innevarande års riksdag angående lönegradsplaceringen för vissa tjänster
inom den civila statsförvaltningen, träda i tillämpning från och med den
1 juli 1953.

Styrelsen för riksdagsbiblioteket har uttalat, att av riksdagsbibliotekets
personalförening vid de förda förhandlingarna framställt yrkande om att
lönegradsuppflyttningarna skulle tillämpas från och med den 1 juli 1952
icke vore obilligt och att det borde vinna beaktande.

Även riksdagens revisorer ha förutsatt att den högre lön, som skulle följa
vid uppflvttning av kanslichefs- och byrådirektörstjänsterna vid revisorernas
kansli, skulle få tillgodonjutas retroaktivt från och med det nu löpande
budgetårets ingång.

Lönenämnden har meddelat, att den delar den av fullmäktige i riksgäldskontoret
uttalade meningen, att de ändrade lönegradsplaceringar, som kunna
komma att beslutas, böra — i likhet med vad som föreslagits i Kungl.
Maj:ts proposition nr 165 till årets riksdag — tillämpas från och med den
1 juli 1953. Någon sådan retroaktiv reglering av löneförmånerna, som från
olika håll påyrkats, bör därvid enligt lönenämndens mening icke äga rum.

Ledamoten av lönenämnden herr Karlsson har med instämmande av
ledamoten herr Sommar och suppleanten fröken Ageman, uttalat, att den
omständigheten att förslaget till tjänsteförteckningsrevision kunde föreläggas
riksdagen först under innevarande år icke borde utesluta de tjänstemän,
som i samband med revisionens genomförande erhölle högre tjänster, från
att komma i åtnjutande av därmed följande förmåner från och med den
1 juli 1952, Tjänstemän vid riksdagens verk skulle eljest komma att miss -

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

gynnas i förhållande till den övervägande delen av de tjänstemän inom
statsförvaltningen i övrigt, som berördes av den allmänna t jänsteförteckningsrevisionen.
Även om nya tjänste- och personalförteckningar kunde
träda i kraft först från och med den 1 juli 1953, borde således för budgetåret
1952/53 gälla övergångsbestämmelser likartade dem som fastställts av
riksdagen i enlighet med Kungl. Maj:ts proposition nr 241/1952.

Delegerade ha biträtt vad fullmäktige i riksgäldskontoret och lönenämnden
uttalat i förevarande fråga. Delegerade ha därvid erinrat om att fullmäktige
i riksbanken i yttrande till bankoutskottet den, 23 april 1953 —
i anledning av framställning från riksbankstjänstemännens förening och
riksbankens kvinnliga personalförening om att de förbättringar, som i lönegradshänseende
genomförts för riksbanken från och med den 1 januari
1953, skulle komma vederbörande tjänstemän till del räknat från och med
sistnämnda dag — bestämt avrått från att systemet med retroaktiv reglering
av löneförmåner skulle införas beträffande riksbankens personal.

Delegerade ha därför föreslagit, att de ändringar i tjänste- och personalförteckningarna
för riksdagens verk, som bliva resultatet av delegerades
framställning, skola träda i tillämpning från och med den 1 juli 1953 utan
att övergångsanordningar avseende retroaktiv tillämpning av de föreslagna
lönegradshöjningarna genomföras.

Kostnadsberäkning.

Kommittén har vid sitt betänkande såsom bilaga 1 fogat en beräkning
rörande de ungefärliga kostnader för ett budgetår, som de i betänkandet
föreslagna lönegradsuppflyttningarna komma att medföra. Denna beräkning
slutar å ett sammanlagt belopp för riksdagens samtliga verk å (SO 700
kronor.

De jämkningar, som delegerade föreslagit, torde komma att medföra endast
obetydlig ytterligare kostnadsökning.

Utskottet.

Såsom delegerade för riksdagens verk framhållit ha de förslag till ändrade
tjänste- och personalförteckningar för riksdagens verk, som 1952 års
tjänsteförteckningskommitté framlagt, utarbetats i nära anslutning till de
bedömningsgrunder, som beträffande närmast jämförliga grupper kommit
till användning vid den allmänna tjänsteförteckningsrevisionen. De avvägningar,
som därvid skett i lönegradsplaceringen av olika personalgrupper,
ha praktiskt taget helt lämnats utan erinran av såväl lönenämnden som

Bcmkoutskottets utlåtande nr 28.

delegerade. Utskottet finner för sin del förslaget såsom helhet väl avvägt.
Med hänsyn härtill och då ändringar i det av delegerade framlagda förslaget
enligt utskottets mening skulle kunna få konsekvenser för lönegradsplaceringarna
inom andra delar av statsförvaltningen än riksdagens verk,
får utskottet tillstyrka bifall till delegarades förslag i oförändrat skick.
Utskottet avstyrker sålunda bifall till det i motionen II: 601 framställda
yrkandet om uppflyttning av en bibliotekarie i riksdagsbiblioteket till 29
lönegraden. Icke heller anser sig utskottet kunna förorda de ytterligare
lönegradsuppflyttningar av vaktmästarpersonalen vid riksbanken, riksgäldskontoret
och riksdagsbiblioteket, om vilka civilförvaltningens personalförbund
hemställt.

Vad angår det i motionen nr II: 606 framställda yrkandet om en personlig
uppflyttning av kontorsskrivaren, fru W. Thoman till lönegrad Ce 18
med bibehållande av ordinarie tjänst i lönegrad Ca 15, är utskottet redan
av principiella skäl icke berett att tillstyrka en dylik uppflyttning.

Utskottet tillstyrker, att riksdagen lämnar fullmäktige i riksbanken och
fullmäktige i riksgäldskontoret bemyndigande att utan ansökningsförfarande
tillsätta vissa tjänster i enlighet med vad vederbörande fullmäktige
härutinnan föreslagit och att riksdagen likaledes bemyndigar delegerade
besluta, att tjänster vid riksdagsbiblioteket samt justitieombudsmans- och
militieombudsmansexpeditionerna, vilka föreslås erhålla ändrad löneställning,
skola få tillsättas utan ansökningsförfarande.

Vad slutligen beträffar tidpunkten för tjänsteförteckningsrevisionens
genomförande, ha fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret
samt lönenämnden och delegerade förordat, att förevarande ändringar
i tjänste- och personalförteckningarna för riksdagens verk böra tilllämpas
från och med den 1 juli 1953. Under erinran om att årets riksdag
redan beslutat, att ett antal tjänster inom den del av statsförvaltningen,
som är underställd Kungl. Maj:t, skall uppflyttas till högre lönegrad från
och med den 1 juli 1953 i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (1953 års
statsverksproposition, bil. 2, För flera huvudtitlar gemensamma frågor,
och proposition nr 165) tillstyrker utskottet delegerades förslag och avstyrker
sålunda bifall till det i motionerna nr I: 491 och II: 607 samt II: 605
framställda yrkandet.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

1. att motionerna nr 11:601 och 11:606 icke må av riksdagen
bifallas;

2. att motionerna nr 1:491, 11:605 och 11:607 icke må av
riksdagen bifallas;

3. att riksdagen må, i anledning av delegerades förslag,
dels bemyndiga delegerade att, med tillämpning från och

med den 1 juli 1953, fastställa ändrade tjänste- och personal -

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

förteckningar för riksdagens verk i enlighet med vad som
framgår av härvid fogade bilagorna A och B,

dels bemyndiga fullmäktige i riksbanken och fullmäktige
i riksgäldskontoret att utan ansökningsförfarande tillsätta
vissa tjänster i enlighet med vad vederbörande fullmäktige
härutinnan föreslagit,

dels ock bemyndiga delegerade besluta, att tjänster vid
riksdagsbiblioteket samt justitieombudsmans- och militieombudsmansexpeditionerna,
vilka föreslås erhålla ändrad
löneställning, likaledes skola få tillsättas utan ansökningsförfarande.

Stockholm den 21 maj 1953.

På bankoutskottets vägnar:

FRANS SEVERIN.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf, Sundvik*, Mogård, Johannesson,
Nordenson och Eliasson;

från andra kammaren: herrar Severin i Stockholm, Nilsson i Landskrona*,
Sköldin, Johansson i Kalmar, Magnusson i Tumhult, Jönsson i
Rossbol, Löfgren och Boija*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer.

1. Av herrar Mogård, Nordenson, Magnusson i Tumhult, Löfgren och
Boija.

I motion nr 11:601 har, med hänvisning till vad av riksdagsbibliotekets
styrelse hemställts, yrkats, att en av de ordinarie bibliotekarietjänsterna
måtte uppflyttas till lönegraden Ca 29. Nämnda styrelse hade därvid bl. a.
anfört, att betydande, ansvarsfyllda och krävande arbetsprestationer påvilade
bibliotekets ordinarie bibliotekarier samt att på dem måste ställas
krav icke blott på höga akademiska examina och omfattande biblioteksutbildning
utan även på personliga förutsättningar och duglighet för
biblioteksuppgifter av så kvalificerat slag, varom här vore fråga.

Erinras bör vidare om att riksdagen år 1950 vidtog en sådan ändring

1 riksdagsbibliotekets stadgar, varigenom behörigheten att antagas som
amanuens och bibliotekarie gjordes lika med dem som gälla för kungl.
biblioteket och universitetsbiblioteken. Licentiatexamen inom filosofiska

2 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 8 samt. Nr 28.

Bankoutxknttets utlåtande nr 28.

eller juridiska fakulteten eller ock magister- eller kandidatexamen inom
vardera av dessa fakulteter föreskrivas sålunda numera som behörighetsvillkor.
Det kan vidare erinras om att riksdagen nyligen beslutat att läroverksadjunkter,
som ha att undervisa i de högre klassavdelningarna av
läroverken, placeras i lönegrad Ca 29, samt att lektorer, som äro filosofie
licentiater, ställts i lönegrad Ca 31. För att icke riksdagsbiblioteket i konkurrensen
om fullgod akademisk arbetskraft skall ställas i efterhand, synes
en lägre lönegradsplacering än Ca 29 icke lämplig eller rimlig.

På grund av vad sålunda anförts hemställes därför,

att riksdagen i anledning av delegerades för riksdagens
verk förevarande förslag och med bifall till motion nr
II: 601 måtte besluta att i lönegrad Ca 29 placera en av de
ordinarie bibliotekarietjänsterna vid riksdagsbiblioteket.

2. Av herrar Mogårcl, Johannesson, Nilsson i Landskrona och Jönsson
i Rossbol.

Tjänsteförteckningskommittén för riksdagens verk, till vars förslag till
lönegradsplacering bankoutskottets majoritet anslutit sig, har beträffande
vaktpersonalen såsom en fördel ur flera hänseenden angivit förefintligheten
av en gemensam bottenlönegrad, nämligen Ca 11 å gällande löneplan.
I överensstämmelse härmed har riksbankens och riksgäldskontorets vaktmästare
placerats i nämnda lönegrad samt riksdagens vaktmästare, justitieoch
militieombudsmansexpeditionernas expeditionsvakter föreslagits till
uppflyttning från lönegrad Ca 10 till Ca 11. Däremot har riksdagsbibliotekets
tre expeditionsvakter föreslagits skola kvarstå i 10 lönegraden. Motiveringen
för detta ensamstående undantag och brist på konsekvens saknas,
varför det måhända är att beteckna såsom utslag av förbiseende, helst
som expeditionsvakterna vid kungl. biblioteket och universitetsbiblioteken
äro placerade i Ca 11. För att bereda rättvisa åt den lilla gruppen av expeditionsvakter
vid riksdagens bibliotek hemställes därför,

att riksdagen i anledning av delegerades för riksdagens
verk föreliggande förslag till personalförteckningar måtte
besluta att i lönegrad 11 placera expeditionsvakterna vid
riksdagsbiblioteket.

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

Bilaga A.

Tjänsteförteckning för riksdagens verk.

Verk och befattningar Lönegrad

Riksbanken (transumt).

Kontorsbiträde .............. Ca 8

Bankvaktmästare .......... » 11

Eldare ..................... » 11

Kameralbiträde ............. » 11

Bankvaktmästare ........... » 12

Chaufför ................... » 12

Förste bankvaktmästare...... » 13

Kontorist ................... » 13

Förste chaufför............. » 14

Maskinist .................. » 14

Kontorsskrivare ............. » 15

Biträdande övervaktmästare .. » 16

Maskinmästare .............. » 17

Föreståndare för mynträkningen » 18

Förste kontorsskrivare ....... » 18

övervaktmästare ............ » 20

Kammarskrivare ............ » 21

Riksgäldskontoret.

Kontorsbiträde .............. Ca 8

Kameralbiträde .............. » 11

Riksgäldsvaktmästare ........ » 11

Förste riksgäldsvaktmästare .. » 13

Kontorist ................... » 13

Kontorsskrivare ............. > 15

övervaktmästare ............ » 16

Förste kontorsskrivare ....... » 18

Förste kammarskrivare ...... » 23

Kassör ..................... » 25

Revisor .................... » 25

Kamrerare .................. » 27

Förste byråsekreterare....... » 29

Kamrerare .................. » 29

Riksgäldskommissarie och byråchef
..................... > 37

Riksgäldssekreterare och ombudsman,
byråchef ......... » 37

Riksgäldsdirektör och chef för

riksgäldskontoret .......... Cp 19

Verk och befattningar Lönegrad

Riksdagens ekonomibyrå.
Biträdande postvaktmästare .. Ca 11

Eldare ..................... » 11

Vaktmästare ................ » 11

Biträdande expeditionsförman . » 13

Biträdande förste vaktmästare . » 13

Förste vaktmästare .......... » 13

Postvaktmästare ............ » 13

Reparatör .................. » 13

Expeditionsförman .......... » 15

Förste vaktmästare .......... » 15

Kontorsskrivare ............. » 15

Maskinist ................... » 15

Maskinmästare .............. » 19

Materialförvaltare och övervaktmästare
.............. » 20

Revisor .................. » 25

Byråchef ................... » 37

Riksdagsbiblioteket.

Expeditionsvakt ............. Ca 10

Förste expeditionsvakt....... » 12

Bibliotekarie ................ » 27

Förste bibliotekarie .......... » 31

Överbibliotekarie ............ » 37

Justitieombudsmannen och
hans expedition.

Expeditionsvakt ............. Ca 11

Kansliskrivare .............. » 15

Byrådirektör ................ » 33

Byråchef ................... Cr 13

Justitieombudsman .......... Cp 21

Militieombudsmannen och
hans expedition.

Expeditionsvakt ............. Ca 11

Kansliskrivare .............. » 15

Byrådirektör ................ » 31

Byråchef ................... Cr 13

Militieombudsman ........... Cp 21

Riksdagens revisorers kansli.
Kanslichef .................. Cp 15

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

Bilaga B.

Personalförteckning.
Riksbanken (transumt).

Tjänstemän å ordinarie stat.

Befattningar Lönegrad

1 övervaktmästare .......... Ca 20

1 föreståndare för mynträkningen
................ » 18

4 förste kontorsskrivare .... » 18

1 maskinmästare ........... » 17

1 biträdande övervaktmästare » 16

6 kontorsskrivare .......... » 15

1 förste chaufför .......... » 14

1 maskinist ................ » 14

8 förste bankvaktmästare ... » 13

8 kontorister .............. » 13

1 chaufför ................ » 12

25 bankvaktmästare (1 vid var je

avdelningskontor) .... » 12

26 bankvaktmästare (24 vid hu vudkontoret,

1 vid kontoret
i Göteborg och 1 vid
kontoret i Malmö) ...... » 11

2 eldare ................... » 11

19 kameralbiträden .......... » 11

Anm. 1.---

4. När avdelningskontoren i Norrköping
och Sundsvall indragits
samt de nuvarande bankvaktmästarna
därstädes kunnat
placeras å annan ordinarie
tjänst, minskas antalet bankvaktmästartjänster
i lönegraden
Ca 12 med två.

5. ---

Riksgäldskontoret.

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 riksgäldsdirektör och chef

för riksgäldskontoret . . Cp 19
4 riksgäldskommissarier och

byråchefer .......... Ca 37

1 riksgäldssekreterare och

ombudsman, byråchef .. »37

Befattningar Lönegrad

1 förste byråsekreterare ... Ca 291)

3 kamrerare ............. » 29

1 kamrerare ............. » 272)

1 kassör ................ » 25

6 revisorer .............. » 25

3 förste kammarskrivare .. » 23

6 förste kontorsskrivare ... » 18

1 övervaktmästare ........ » 16

8 kontorsskrivare ........ » 15

2 förste riksgäldsvaktmästare » 13

4 kontorister ............ » 13

17 kameralbiträden ........ » 11

7 riksgäldsvaktmästare .... » 11

30 kontorsbiträden ........ » 83)

Tjänstemän d övergångsstat.

2 kammarskrivare ........ Ca 20

Riksdagens ekonomibyrå.

Tjänstemän ä ordinarie stat.

1 byråchef ................. Ca 37

1 revisor ................... » 25

1 materialförvaltare och övervaktmästare
............ » 20

1 maskinmästare ............ » 19

1 expeditionsförman ......... » 15

2 förste vaktmästare......... » 15

1 kontorsskrivare ........... » 15

1 maskinist ................. » 15

1 biträdande expeditionsförman » 13

2 biträdande förste vaktmästare » 13

1 förste vaktmästare ........ » 13

2 post vaktmästare ........... » 13

*) Så länge nuvarande förste byråsekreteraren
kvarstår i innehavande befattning,
utbytes en tjänst i lgr Ca 29 mot en
förste byråsekreterartjänst i lgr Ca 30.

2) Så länge nuvarande föreståndaren
för statsskuldboksbyråns valvsavdelning
kvarstår i innehavande befattning, utbytes
en tjänst i lgr Ca 27 mot en byrådirektörstjänst
i lgr Ca 31.

3) Fullmäktige i riksgäldskontoret äga
tillsätta det ytterligare antal ordinarie
tjänster såsom kontorsbiträden i lgr Ca 8,
som betingas av grunderna för den reglerade
befordringsgången.

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

Befattningar Lönegrad

2 reparatörer ............... Ca 13

2 biträdande postvaktmästare . » 11

2 eldare .................... » H

8 vaktmästare .............. » H

Riksdagsbiblioteket.

Tjänstemän A ordinarie stat.

1 överbibliotekarie .......... Ca 37

1 förste bibliotekarie ........ » 31

2 bibliotekarier ............. » 27

1 förste expeditionsvakt ...... » 12

1 expeditionsvakt ........... » 10

Extra ordinarie tjänstemän
i högre lönegrad än Ce 24.

2 bibliotekarier ............. Ce 27

Justitieombudsman sexpeditionen.

T jänstemän å ordinarie stat.

1 byråchef ............... Cr 13

1 byrådirektör ............ Ca 331)

Befattningar Lönegrad

1 kansli skrivare ............. Ca 15

1 expeditionsvakt ........... » 11

Militieombudsmansexpeditionen.

T jänstemän A ordinarie stat.

1 byråchef ................. Cr 13

1 byrådirektör .............. Ca 31

1 kansliskrivare ............. » 15

1 expeditionsvakt ........... » H

Riksdagens revisorers kansli.

Tjänstemän rf ordinarie stat.

1 kanslichef ................ Cp 15

Extra ordinarie tjänstemän
i högre lönegrad än Ce 24.

3 byrådirektörer och sekreterare
.............. högst Ce 33

'') Så länge nuvarande byrådirektören i
lönegraden Ca 31 kvarstår i tjänst bibehålies
byrådirektörstjänsten i sagda lönegrad.

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

Bilaga C.

Till Herrar Delegerade för riksdagens verk.

Den 28 maj 1952 beslöto delegerade för riksdagens verk att tillsätta en
kommitté, bestående av ordföranden i statens lönenämnd, statskommissarien
B. E. Johnsson, ordförande, samt riksgäldsfullmäktigen 5. Lindholm
och suppleanten i bankofullmäktige, ledamoten av riksdagens andra kammare
G. N. Kollberg, med uppdrag att verkställa utredning och till delegerade
inkomma med förslag dels beträffande löneställningen för vaktpersonalen
— inklusive chaufförer, maskinister (maskinmästare) och eldare —
vid riksdagens samtliga verk, dels ock till den tjänsteförteckningsrevision,
som kunde finnas påkallad för personalen i övrigt vid andra riksdagens
verk än riksbanken.

Sedan utredningsuppdraget nu slutförts, får kommittén — som antagit
benämningen 1952 års tjänsteförteckningskommitté för riksdagens verk —
härmed överlämna betänkande med förslag till tjänsteförteckningsrevision
för riksdagens verk. Undertecknad Kollberg har avgivit särskilt yttrande,
som bifogas.

Stockholm den 16 mars 1953.

E. Johnsson.

Sigurd Lindholm.

Gustaf Kollberg.

/ Nils Simonsson.

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

Inledning.

Sådant förevarande utredningsuppdrag formulerats av delegerade för
riksdagens verk, avser det dels vaktpersonalen — inklusive chaufförer, maskinister
(maskinmästare) och eldare — vid riksdagens samtliga verk, dels
ock personalen i övrigt vid andra riksdagens verk än riksbanken. Ifrågavarande
personalkategorier omfatta tillsammans i runt tal 300 tjänstemän,
varav omkring 150 tillhöra vaktpersonalen och ca 100 biträdespersonalen.

Vid sin genomgång av arbetsmaterialet har 1952 års tjänsteförteckningskommitté
för riksdagens verk funnit sig böra från utredningen undantaga
några smärre grupper av tjänster. I skrivelse till bankoutskottet den 3 november
1952, varmed fullmäktige i riksbanken överlämnade en av riksbankschefen
Mats Lemne verkställd utredning angående bl. a. riksbankens
personalorganisation (se BU 35), anmälde fullmäktige, att direktören vid
sedeltryckeriet gjort framställning om inrättande av vissa nya tjänster vid
tryckeriet samt om höjning i lönegrad av vissa tjänster, bl. a. tjänsten som
bevakningsförman. Fullmäktige uttalade, att framställningen berörde frågor,
som det med hänsyn till den fullmäktige enligt avlöningsreglementet
tillkommande befogenheten att inrätta och lönegradsplacera e. o*, tjänster
syntes ankomma på fullmäktige att avgöra. I anslutning till detta fullmäktiges
uttalande har kommittén funnit sig böra föreslå, att lönegradsplaceringen
av de tjänster vid sedeltryckeriet, som eljest skulle tillhöra kommitténs
verksamhetsområde, prövas samtidigt med de av fullmäktige berörda
tjänsterna. Ifrågavarande tjänster äro— förutom tjänsten som bevakningsförman
— 4 tjänster som nattvakt och en som eldare, alla e. o. I detta
betänkande framläggas icke heller några förslag beträffande extra tjänster,
bl. a. emedan dessa i vissa fall lönegradsplacerats med hänsyn till särskilda
förhållanden, såsom överårighet o. d. De sålunda undantagna tjänsterna
uppgå sammanlagt till ett tjugotal.

Igångsättandet av en tjänsteförteckningsrevision för riksdagens verk föregicks
av ett uttalande av 1952 års bankoutskott (uti. nr 13), vari utskottet
underströk vikten av att eu dylik revision skedde snarast möjligt i anslutning
till den pågående tjänsteförteckningsrevisionen för den del av statsförvaltningen,
som är underställd Kungl. Maj:t. I övrigt har kommittén
icke erhållit några särskilda direktiv angående de principer, som borde
följas vid utredningen. Emellertid har kommittén fattat bankoutskottets
uttalande så, att tjänsteförteckningsrevisionen för riksdagens verk icke endast
avsetts skola i liden anslutas till den allmänna revisionen, utan att
man åsyftat även eu saklig anknytning till denna. Kommittén har därför
sökt att för de olika personalgrupperna vid riksdagens verk så långt möjligt
tillämpa samma bedömningsgrunder, som beträffande närmast jämförliga
grupper kommit till användning vid den allmänna tjänsleförteckningsrevisionen
eller, i fråga om biträdespersonal, vid prövningen av 1947
års biträdesutrednings förslag. Avvikelser från dessa grunder har kommittén
ansett böra göras endast om och i den mån det kunnat anses motiverat
av speciella arbetsuppgifter eller tjänstgöringsförhållanden, som icke haft
motsvarighet beträffande de av 1949 års tjänsteförteckningskommitté och
biträdesutredningen behandlade tjänsterna. Beträffande vissa tjänster i
riksgäldskontoret har kommittén, såsom framgår i det följande, funnit sig

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

böra anpassa sina förslag efter vad som vid 1952 års riksdag (BU 35) beslutats
angående löneställningen för personal inom riksbanken.

Kommittén har ansett sig icke ha att föreslå några åtgärder, som skulle
vara att betrakta som ändringar i gällande organisation. Frågor om anställningsform
ha icke kommit under bedömande.

I beslutet om kommitténs tillsättande uttalades, att verksledningarna och
respektive personalorganisationer borde beredas tillfälle att delgiva kommittén
sina synpunkter på de av kommittén behandlade frågorna. I enlighet
härmed har kommittén hållit överläggningar dels med vederbörande
verkschefer eller representanter för dem, dels med representanter för personalorganisationerna
(Riksgäldskontorets tjänstemannaförening. Föreningen
Kvinnor i statens tjänst, Civilförvaltningens personalförbund, Sveriges
arbetsledareförbund, Statsanställd maskinpersonals förening och Riksdagsbibliotekets
personalförening).

Från personalhåll har inför kommittén uttalats önskemål om att de ändringar
i tjänsternas lönegradsplacering, som kunna följa av kommitténs
förslag, måtte erhålla viss retroaktiv verkan. Därvid har hänvisats till de
åtgärder, som vidtagits för genomförandet av den i prop. 241/1952 redovisade
delen av den allmänna tjänsteförteckningsrevisionen. Då emellertid
kommittén anser, att berörda spörsmål faller utanför utredningsuppdraget,
gör kommittén icke för egen del något uttalande i ämnet.

Löneställningen för vissa genomgående personalgrupper.

.4. Vaktpersonal och chaufförer.

Vaktpersonalens antal, tjänstebenämningar och lönegrader framgå av tabellen
bil. 2, i vilken även de vid riksbanken inrättade chaufförstjänsterna
medtagits. Här nedan intages ett sammandrag av tabellen för att tydligare
visa fördelningen på lönegrader i de olika verken. I de fall, då någon med
ordinarie tjänst förenar högre e. o. tjänst inom samma karriär, redovisas
endast den högre tjänsten.

Summa

Lönegrad nr

Summa

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

De nu lämnade uppgifterna rikta uppmärksamheten på tre karakteristiska
omständigheter, som påkalla principiella ställningstaganden: 1) två
olika bottenlönegrader förekomma, 2) dessa äro båda högre än 9 lönegraden,
som före den allmänna tjänsteförteckningsrevisionen var bottenlönegrad
för expeditionsvakter inom statsförvaltningen i allmänhet, och 3) karriären
företer inom riksbanken och riksdagens ekonomibyrå en ovanligt
stor uppsplittring på skilda lönegrader.

Frågan om b o 11 e n 1 ö n e g r a d. Allt sedan vaktpersonalen vid
riksdagens verk år 1921 inplacerades i lönegrader enligt de! för statsförvaltningen
i övrigt då nyligen genomförda systemet, ha bankvaktmästarna
vid riksbankens huvudkontor samt vid bankens avdelningskontor i Göteborg
och Malmö tillhört mot Ca 11 svarande lönegrad. Bankvaktmästarna
vid övriga avdelningskontor erliöllo samma löneställning år 1947 efter att
dessförinnan ha varit placerade en lönegrad lägre. Även riksgäldsvaktmäslarna
voro till en början placerade en lönegrad lägre än vaktmästarna vid
riksbankens huvudkontor men blevo år 1935 likställda med dessa.

De obefordrade vaktmästarna vid riksdagens ekonomibyrå (tidigare riksdagens
hus) inplacerades i lönegrad först från och med år 1948, då de
hänfördes till Ce It). Tidigare hade denna personalgrupp varit arvodesavlönad
och anställd endast under riksdagstid, för en riksdag i sänder.

Då 1902 års löneregleringskommitté på sin tid föreslog, att vaktmästarna
vid riksbankens huvudkontor skulle placeras i dåvarande 3 lönegraden, dvs.
två lönegrader högre än vaktmästare i de centrala ämbetsverken, anförde
kommittén till stöd härför följande:

»Göromålen för riksbankens vaktpersonal i allmänhet äro mycket
krävande och av ansvarsfull beskaffenhet. På grund av riksbankens
verksamhet är det, bland annat, nödvändigt, att i många fall till vaktpersonalen
överlämna valutor med stora värden för flyttningar inom
och utom hanken. Handhavandet av dessa valutor förutsätter synnerlig
uppmärksamhet. Särskilt gäller detta beträffande de vaktmästare,
som ombestyra posttransporterna och inkassering av växlar; i synnerhet
är det senare uppdraget krävande och även förenat med eu viss
personlig risk. Vaktpersonalen i riksbanken är vidare mera bunden
av sin tjänstgöring än vid statens verk i allmänhet på grund av dels
att tjänstgöringstiden lika litet för denna personal som för övriga
befattningshavare kan begränsas till viss tid, dels ock att vaktpersonalen
har skyldighet att i tur deltaga i den ständiga bevakningen natt
och dag av riksbankens alla lokaler.»

Under hänvisning härtill uttalade kommittén vidare, att vaktpersonalen
i riksbanken i allmänhet hade eu mera trägen och bunden samt med större
ansvar förenad tjänstgöring än vaktmästare inom den civila statsförvaltningen.
På grund därav ansåge kommittén, alt vaktmästarna i riksbanken
kunde göra anspråk på en bättre löneställning än andra vaktmästare.

Sedan dåvarande vice riksbankschefen F. Wallberg år 1942 till fullmäktige
i riksbanken överlämnat eu utredning med förslag rörande riksbankens
inre organisation, uppdrogo fullmäktige åt generaldirektören E. Stridsberg,
numera landshövdingen A. Westling och sta t sk om missari eu E. Johnsson
alt såsom sakkunniga avgiva yttrande i fråga om den löneställning, som
Wallberg föreslagit för riksbankens personal. De sakkunniga gåvo inledningsvis
uttryck åt följande allmänna synpunkter.

Bankuutskottets utlåtande nr 28.

»I samband med tillkallandet av de sakkunniga yttrade fullmäktige
beträffande lönesättningen, att vid omorganisationen borde eftersträvas
jämställdhet med motsvarande personal inom den civila statsförvaltningen.
Inom denna ha de sakkunniga funnit kommunikationsverken,
speciellt postverket, samt tullverket i första hand erbjuda
jämförelsepunkter med riksbanken.

Vid sålunda verkställd jämförelse med den civila statsförvaltningen
ha de sakkunniga ej kunnat undgå att finna den nuvarande löneställningen
för stora grupper av riksbankens personal påfallande hög. Vid
utarbetande av sitt förslag har fördenskull utredningsmannen haft att
utgå från en för hög lönenivå, vilket torde ha bidragit till att vissa
befattningar i omorganisationsförslaget placerats i högre lönegrad än
vad som kan anses motsvara lönegradsplaceringen inom statsförvaltningen.
De sakkunniga ha däremot vid fullgörande av sitt granskningsarbete
bedömt förhållandena med utgångspunkt från de inom den
civila statsförvaltningen gällande principerna för lönegradsplacering
och därvid ansett sig obundna av den historiskt givna lönesättningen
inom riksbanken.

En väsentlig orsak till nuvarande höga lönenivå har tvivelsutan
varit det penningansvar, vilket är förenat med ett flertal tjänsteställen
i riksbanken. Ett hänsynstagande till detta ansvar, vilket närmast hänför
sig till det rutinmässiga handhavandet av kontanta medel och
värden, är väl enligt de sakkunnigas uppfattning motiverat men bör
principiellt sett icke omfatta samtliga riksbankens befattningshavare.
I den mån så låter sig göra, böra därför de befattningshavare och de
befattningshavargrupper, å vilka något penningansvar icke vilar, avskiljas
och lönegradsplaceras under hänsynstagande enbart till tjänstegöromålens
beskaffenhet i och för sig. Å andra sidan böra sådana
befattningshavare, i vilkas arbetsuppgifter regelmässigt ingår handhavande
av större belopp i kontanter eller vilka intaga eu mer utpräglad
förtroendeställning inom värdeförvaltningen, placeras i lönegrad
under beaktande av att penningansvaret utgör eu betydelsefull del av
de med befattningarna i fråga förenad eåliggandena. En mellanställning
mellan dessa båda grupper intaga de tjänstemän, med vilkas
arbetsuppgifter visserligen är förenat ett visst penningansvar men beträffande
vilka detta är så begränsat — antingen till tiden eller genom
kontrollanordningar — att detsamma icke kan anses medföra egentlig
förtroendeställning. I dessa fall bör penningansvaret givetvis beaktas
vid lönesättningen men dock icke tillmätas större betydelse.

För en direkt tillämpning i full utsträckning vid lönesättningen av
de sålunda angivna reglerna möta emellertid betydande svårigheter
med hänsyn till att någon bestämd gräns mellan de skilda grupperna
icke kan dragas ävensom till att organisationsförslaget utgår ifrån att
befattningshavarna skola kunna utnyttjas än på det ena än på det
andra tjänstestället och även på högre befattningar utan särskild
vikariatsersättning.

Vid sådant förhållande ha de sakkunniga ansett penningansvaret
böra särskilt påverka lönegradsplaceringen allenast i fråga om befattningar,
där detta ansvar kan sägas vara konstitutivt för tjänsten. I
övrigt ha de sakkunniga funnit penningansvaret böra kompenseras på

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

det sätt, att inom karriären för olika befattningshavargrupper inrättas
ett förhållandevis stort antal befattningar i de högre lönegraderna,
vilket skulle medföra en i jämförelse med den civila statsförvaltningen
i allmänhet förmånlig befordringsgång.»

Rörande vaktmästarpersonalen uttalade de sakkunniga bl. a.

»Inom statsförvaltningen äro expeditionsvakterna regelmässigt placerade
i 5 lönegraden, medan de förste expeditionsvakterna hänförts
till 7 lönegraden. Vid vissa verk med endast en expeditionsvakt har
befattningen ansetts böra hänföras till 6 lönegraden. I övrigt har placering
i sistnämnda lönegrad skett endast i fråga om befattning, för
vilken regelmässigt uppställes krav på speciell yrkeskunnighet.

Vaktmästarna inom riksbanken intaga genom det biträde de lämna
vid värdeförvaltningen i viss mån en förtroendeställning. Detta förhållande
bör enligt de sakkunnigas uppfattning medföra eu genomsnittligt
högre lönenivå än den för expeditionsvakter vid statsförvaltningen
regelmässigt tillämpade. Obestridligt är dock, att en del av
riksbankens vaktmästare fullgöra ett arbete, som i allt väsentligt sammanfaller
med det, som åvilar en expeditionsvakt inom statsförvaltningen
i övrigt.

Med utgångspunkt härifrån anse de sakkunniga, att vaktmästartjänsterna
i riksbanken med vissa nedan angivna särskilda undantag
böra upptagas med lämplig fördelning på lönegraderna RA 7 och
RA 5. Härvid bör givetvis även den icke-ordinarie personalens löneställning
anknytas till sistnämnda lönegrad.

Av de 15 befattningar i lönegrad RA 7, som av utredningsmannen
föreslagits för huvudkontorets del, förorda de sakkunniga, att 5 nedflyttas
till 5 lönegraden.»

Bankoutskottet gjorde i sitt utlåtande (1943 nr 76) över omorganisationsförslaget
ett principiellt betydelsefullt uttalande, som synes böra återgivas
bär:

»Den lönenivå för riksbankens personal, som kommer att bli resultatet
av omorganisationen, avviker sålunda i stort sett ej nämnvärt
från den nuvarande, i jämförelse med förhållandena inom statsförvaltningen
relativt gynnsamma löneställningen. Denna får emellertid
anses motiverad särskilt med hänsyn till det penningansvar, vilket är
förenat med ett flertal tjänsteställen i riksbanken.»

Med avseende å vaktpersonalen anförde utskottet bl. a.:

»På en punkt har utskottet dock ställt sig tveksamt gentemot fullmäktiges
förslag, nämligen i fråga om inrättande av fem nya befattningar
såsom bankvaktmästare i 5 lönegraden. Förslaget i denna del
bygger på förhållanden inom den civila statsförvaltningen, varest
expeditionsvakterna regelmässigt äro placerade i 5 lönegraden, medan
förste expeditionsvakterna hänföras till 7 lönegraden. Även om
en del av riksbankens vaktmästare fullgör ett arbete, som nära sammanfaller
med det, som ankommer på expeditionsvakterna, torde det
icke kunna bestridas, att vaktmästarpersonalen inom riksbanken intager
en särställning genom det biträde den lämnar vid värdetransporter
o. dyl. Med hänsyn härtill och då den ifrågasatta nya vaktmästargraden
avsetts skola komma till användning först sedan samtliga nuvarande
icke-ordinarie vaktmästare befordrats till 7 lönegraden, har

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

utskottet icke ansett det vara erforderligt, att definitiv ställning nu
tages till förslaget i fråga.»

Riksdagen fattade beslut i enlighet med vad utskottet anfört.

Beträffande riksgäldskontorets vaktmästare anförde 1902 års löneregleringskommitté,
som ansåg att dessa vaktmästare borde placeras i dåvarande
2 lönegraden, att de till följd av arten av riksgäldskontorets verksamhet
hade att i ej ringa omfattning transportera och handhava betydande
värden och fördenskull också måste anses ha ett mera ansvarsfullt och
krävande arbete än som ålåge såväl vaktmästare i den civila statsförvaltningen
i allmänhet som de till placering i första lönegraden föreslagna
vaktmästarna i riksdagsbiblioteket samt vid justitieombudsmans- och militieombudsmansexpeditionerna.

Riksgäldsvaktmästarnas uppflyttning år 1935 till paritet med bankvaktmästarna
vid riksbankens huvudkontor ägde rum på förslag av riksgäldskontorets
organisationskommitté, som bl. a. uttalade:

»Utöver de göromål, som i allmänhet tillkomma vaktmästarpersonal
inom den centrala statsförvaltningen, ha vaktmästarna i såväl riksbanken
som riksgäldskontoret särskilda åligganden, vilka sammanhänga
med de båda verkens rörelse. Till vaktmästarpersonalen överlämnas
sålunda värden till stora belopp för transporter inom och
utom verken. Särskilt gäller detta beträffande vaktmästare, som ombestyra
postgöromål och — i riksbanken — inkassering av växlar.
1 huvudsak åligga likartade göromål de båda verkens vaktmästare.»

Nuvarande ordning beträffande riksdagsvaktmästarnas anställningsoch
avlöningsförhållanden grundar sig i sina huvuddrag på vissa riktlinjer,
som uppdrogos i en inom 1946 års bankoutskotts kansli utarbetad och av
utskottet godkänd promemoria. Enligt denna borde man övergå till ett
system med helårsanställda vaktmästare, inordnade under avlöningsreglementet
för riksdagens verk. Riksdagsvaktmästarna skulle vara skyldiga atl
under de tider, då riksdagen icke hade behov av deras arbetskraft, tjänstgöra
å anvisat tjänsteställe inom statsförvaltningen. I viss omfattning borde
vaktmästarna därvid kunna utnyttjas inom riksdagens egna verk, i främsta
rummet riksbanken, riksgäldskontoret och riksdagens hus, ävensom anlitas
för biträde åt statsrevisionen, kyrkomöten, statliga kommittéer in. fl. I den
mån så icke läte sig göra borde de i första hand hänvisas till tjänstgöring
vid postverket. Beträffande anställningsformerna uttalades bl. a., att ordinarie
anställning t. v. icke skulle komma till användning.

För utredning av vissa särskilda spörsmål i samband med övergång till
det sålunda förordade systemet, bl. a. frågan om lönegradsplaceringen, tillkallades
dåvarande riksgäldsfullmäktigen E. Eriksson och riksgäldskommissarien
S. Widlund. I lönegradsfrågan innehöll utredningsmännens utlåtande
bl. a. följande.

En jämförelse borde komma till stånd mellan de ifrågavarande
vaktmästarna och under avlöningsreglementet för riksdagens verk
redan lydande tjänstemän med närmast motsvarande arbetsuppgifter.
Vidare syntes man böra jämföra de till riksdagsvaktmästarna då utgående
avlöningarna med tjänstemännens dåvarande och efter den
1 juli 1947 utgående löneförmåner. Därvid borde beaktas, att riksdagsvaktmästarnas
avlöningar hade bestämts bl. a. med hänsyn till att
avlöningen utginge allenast för den tid riksdagen påginge. Det borde

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

vidare uppmärksammas, att vaktmästarpersonalen icke ägde rätt till
de förmåner av tjänste- och familjepension, ålderstillägg, semester,
viss lön under sjukdom och annan ledighet, vikariatsersättning, sjukvård,
begravningshjälp in. m., som följde med e. o. anställning.

Av det anförda syntes det utredningsmännen framgå, att man vid
en inplacering av vaktmästarpersonalen icke kunde utgå allenast från
en direkt lönejämförelse. Med beaktande av samtliga på frågan inverkande
omständigheter hade utredningsmännen funnit en inplacering
av riksdagsvaktmästarna i de fr. o. m. den 1 juli 1947 gällande lönegraderna
14, 12 och It) närmast böra ifrågakomma.

Bankoutskottet vid 1947 års riksdag (uti. nr 57) tillstyrkte, att den nya
organisationen skulle genomföras fr. o. in. 1948 års riksdag i huvudsaklig
överensstämmelse med utredningsmännens förslag. Utskottet framhöll, i
anslutning till ett uttalande av utredningsmännen, att det vid ordnandet av
vaktmästarnas tjänstgöring såväl inom som utom riksdagen borde tillses,
att arbetstiden till fullo utnyttjades samt att tjänstgöringen hos riksdagen
icke varade längre än som betingades av arbetets fullgörande.

Vid 1952 års riksdags vårsession väcktes likalydande motioner (I: 158
och 11:205), i vilka hemställdes, att riksdagen måtte med verkan från den
1 januari 1952 besluta placera riksdagens vaktmästarpersonal »i samma
lönegrader som motsvarande personal vid riksbanken och riksgäldskontoret
nu tillhör eller kommer att tillhöra efter det pågående tjänsteförteckningsrevision
slutförts». Motionärerna hänvisade till riksdagsvaktmästarnas
arbetstids- och tjänstgöringsförhållanden, bl. a. skyldigheten att under de
tider riksdagen icke är samlad tjänstgöra i olika statliga verk. Motionerna
avstyrktes av lönenämnden för riksdagens verk, fullmäktige i riksgäldskontoret
och bankoutskottet (uti. nr 13). Utskottet anförde, att frågan om
lönegradsplaceringen för riksdagens vaktmästarpersonal torde få prövas
i samband med en tjänsteförteckningsrevision avseende riksdagen och dess
verk. I anslutning härtill gjorde utskottet vidare det uttalande, som återgivits
i inledningen till detta betänkande. Riksdagen godkände utskottsutlåtandet.

Vid sina undersökningar har kommittén kommit till den uppfattningen,
att för flertalet vaktmästare i riksbanken och riksgäldskontoret arbetsuppgifterna
till sin art icke skilja sig från de uppgifter, som bruka ankomma
på expeditionsvakter i de statliga verken. I stort sett synes nämligen arbetet
bestå i inre och yttre transporter, iordningställande av försändelser, vakthållning,
passning, dragning av stenciler och liknande allmänna vaktmästargöromål.
Sådana göromål kunna i och för sig icke motivera någon högre
löneställning än den för expeditionsvakter normala It) lönegraden. Beträffande
riksbankens och riksgäldskontorets vaktmästare föreligger emellertid
den särskilda omständigheten, att dessa i viss utsträckning ha att taga
befattning med värden av olika slag — mynt, sedlar, checkar, obligationer
osv. Av vaktmästarpersonalen utförda transporter avse sålunda till stor
del dylika värden. Såvitt kan bedömas av de förut återgivna uttalandena,
är det den nu nämnda omständigheten, som ansetts motivera, att ifrågavarande
personal placerats högre än den i övrigt jämförliga personalen
inom statsförvaltningen.

Enligt kommitténs mening kan visst fog finnas för uppfattningen, att
ett dagligt eller åtminstone ofta återkommande handhavande av värden

Bonkoutskottets utlåtande nr 28.

bör inverka höjande på löneställningen. Frågan, på vilket sätt och med
vilken styrka nämnda faktor hör påverka lönegradsplaceringen, har avtidigare
utredningar besvarats på olika sätt. Sålunda fann 1902 års löneregleringskommitté,
att ansvaret för värden borde föranleda en skillnad av
två lönegrader i förhållande till vaktmästare i allmänhet, medan 1942 års
sakkunnigas förslag syftade till att åvägabringa en genomsnittligt högre
lönenivå genom differentiering på två skilda lönegrader, nämligen dels den
för expeditionsvakter allmänt tillämpade och dels eu två nummer högre
lönegrad. Vid övervägandet av förevarande spörsmål har kommittén för sin
del funnit, att en lönedifferentiering, som icke grundas på föreliggande
skillnader i arten av de med olika tjänster förenade arbetsuppgifterna eller
är en följd av att aspirantanställning tillämpas, framstår såsom mindre
lämplig. Det gäller således att fixera en enhetlig bottenlönegrad. Härvid
bör enligt kommitténs mening rekryteringssynpunkten vara avgörande;
självfallet har man också att taga hänsyn till de efter den allmänna tjänsteförteckningsrevisionen
gällande lönegradsplaceringarna för andra tjänstemannagrupper.
Med angivna utgångspunkter blir frågeställningen i första
hand: Vilken löneställning erfordras för att tillförsäkra riksbanken och
riksgäldskontoret ett tillräckligt rekryteringsurval med hänsyn till de krav
på ordningssinne och allmän påliltighet, som böra kunna ställas på den
ifrågavarande personalen? Ur den anställningssökandes synpunkt är det
icke blott begynnelselönen, som har betydelse, utan man måste förutsätta,
att han vid valet mellan olika verk även fäster avseende vid möjligheterna
till framtida befordran. Kommittén vill framhålla, att dessa möjligheter äro
vida större i riksbanken och riksgäldskontoret än i de centrala ämbetsverken,
där det endast i undantagsfall förekommer mer än en befordringstjänst
för vaktmästarpersonalen. Med hänsyn till vad nu anförts håller
kommittén före, att en löneställning, som ligger eu lönegrad över den vanliga
expeditionsvaktslönen, är till fyllest ur rekryteringssynpunkt. En högre
löneställning skulle enligt kommitténs uppfattning icke heller vara sakligt
motiverad vid jämförelse med arbetsuppgifter, kompetenskrav och ansvar
på andra slag av tjänster i den del av löneskalan det här gäller — det torde
vara tillräckligt att erinra, att exempelvis furirer äro placerade i 10 och

11 lönegraderna, hantverkare (av vilka kräves fullgod yrkesskicklighet) i

12 lönegraden och förrådsförmän vid försvaret i 13 lönegraden.

Kommittén föreslår således, att de obefordrade vaktmästarna vid riksbankens
huvudkontor och riksgäldskontoret bibehållas i 11 lönegraden; till
frågan om vaktmästarna vid riksbankens avdelningskontor återkommer
kommittén här nedan.

Vid ettvart av riksbankens avdelningskontor i Göteborg och Malmö finnas
två vaktmästare men vid övriga avdelningskontor endast en. Inom statsförvaltningen
i allmänhet äro s. k. ensamma expeditionsvakter regelmässigt
placerade en lönegrad över den vanliga, 10 lönegraden. I enlighet härmed
föreslår kommittén, att vid samtliga avdelningskontor utom de i Göteborg
och Malmö hankvaktmästaren hänföres till 12 lönegraden. I fråga om de
båda angivna kontoren föreslås, att en av bankvaktmästartjänsterna uppflyttas
till 12 lönegraden, medan den andra bibehålies i 11 lönegraden.

Härefter har kommittén att behandla frågan om bottenlönegrad för
riksdagsvaktmästama. I än högre grad än för bank- och riksgäldsvaktmästarna
gäller i fråga om riksdagsvaktmästama, att deras arbetsuppgifter

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

till sin allmänna beskaffenhet sammanfalla med expeditionsvakternas. Detta
betyder, att 10 lönegraden bör tagas till utgångspunkt. Den frågan uppställer
sig emellertid, huruvida de allmänna tjänstgöringsförhållandena
böra föranleda någon avvikelse från denna lönenivå. I de förut nämnda
motionerna I: 158 och II: 205 vid 1952 års riksdag anfördes bl. a. följande:

»Det må här erinras om att vaktmästarpersonalen i riksdagshuset
under pågående session har sin dagliga tjänstgöring förlagd till varierande
tider mellan kl. 9.00—22.00 med förlängd tjänstgöring utan särskild
ersättning då nattplenum förekommer. Vidare förekommer
regelbunden tjänstgöring å sön- och helgdagar och extra passning vid
partisammanträden in. m.

Under de tider, då riksdagen icke är samlad, är personalen beordrad
att tjänstgöra i olika statliga verk. Vid denna tjänstgöring får riksdagshusets
personal i första hand träda in som semestervikarier med
följd, att egen semester i vissa fall får tagas på ur semestersynpunkt
mindre lämpade tider. Sommartjänstgöringen i verken medför också att
denna får uppehållas på flera olika håll med de personliga olägenheter
som en sådan ordning innebär. Vi anse att påtalade olägenheter böra
kompenseras, lämpligen genom en förhöjd lönegradsplacering.»

Kommittén har hos riksdagens ekonomibyrå inhämtat närmare upplysningar
om de berörda förhållandena.

För vaktmästarna i 10 lönegraden utgjorde den genomsnittliga arbetstiden
per månad under riksdagens vårsession 1952 enligt lämnade arbetsrapporter: För

vaktmästare i kamrarnas kanslier och kapprum 173 tim.

» » i utskotten 187 »

» » på ekonomibyrån och tryckeriexp. 182 »

Enligt gammal praxis erhålla samtliga vaktmästare under riksdagens
påskferier två dagars extra ledighet. Hänsyn härtill har ej tagits i ovanstående
siffror. Ej heller är lunchrast, där sådan kunnat uttagas, fråndragen
annat än för tryckeriexpeditionens vaktmästare.

För kammarvaktmästarnas del följes under plenifria dagar ett arbetsschema,
som förskjutes veckovis; plenidagar skola samtliga dessa vaktmästare
vara i tjänst från en timme före till en timme efter plenum. Söndagstjänstgöring,
bestående i telefonpassning o. d., fullgöres med 4 timmar
var tredje sön- och helgdag i första kammaren och 8 timmar var tionde
sön- och helgdag i andra kammaren. Antalet timmar obekväm arbetstid var
under vårsessionen 1952 genomsnittligt 19 per månad. I första kammaren
pågingo 5 och i andra kammaren 0 arbetsplena till efter kl. 24.

I utskotten är arbetstiden mera regelbunden än i kamrarna, i allmänhet
kl. 9—17, lördagar kl. 9—15. I statsutskottet är vakthållningen utsträckt
till kl. 19 men går i skift för vaktmästarna i 10 lönegraden, varigenom den
sammanlagda arbetstiden ej blir längre än i övriga utskott. De dagar kamrarna
hålla arbetsplena tjänstgöra utskottsvaktmästarna i stor utsträckning
på kamrarnas läktare. Antalet timmar obekväm ar*l»etstid var under vårsessionen
1952 genomsnittligt 4 per månad.

Vaktmästarna på ekonomibyrån och tryckeriexpeditionen ha i allmänhet
42 timmars arbetsvecka. Två av vaktmästarna i It) lönegraden tjänstgöra i
skift mellan kl. 7 och 19.

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

Gällande bestämmelser om provisoriskt lönetillägg för tjänstgöring på
obekväm arbetstid medföra, att sådant tillägg i praktiken utgår för omkring
hälften av den tjänstgöring, som fullgöres efter kl. 22.

I fråga om förläggningen av riksdagsvaktmästarnas semestrar och deras
tjänstgöring i olika verk in. m. framgår av de erhållna uppgifterna följande.
Av det sammanlagda antalet under åren 1951 och 1952 uttagna semesterdagar,
belöpande på respektive år, har den helt övervägande delen infallit
under månaderna juni—september. Under år 1951 åtnjöto 22 vaktmästare
sin årssemester i ett sammanhang, medan 13 hade den uppdelad på två
perioder och 5 på flera än två perioder. Motsvarande siffror voro för år
1952 resp. 18, 15 och 7. Tjänstgöring utom riksdagen har de båda senaste
åren förekommit bl. a. i olika statsdepartement, postverket, riksbanken,
riksgäldskontoret och socialstyrelsen samt vid statens järnvägar och — efter
eget medgivande — vid AD Stockholmssystemet. Därvid ha 13 resp. 10
vaktmästare tjänstgjort endast i ett verk, 13 resp. 18 i två verk och 1 resp.
3 i tre verk.

Av de upplysningar kommittén sålunda erhållit synes det berättigat att
draga de slutsatserna, att arbetstiden för riksdagsvaktmästarna genomsnittligt
i stort sett motsvarar vad som eljest är vanligt samt att några mera
vägande invändningar i betraktande av omständigheterna knappast kunna
göras mot semesterfrågans lösning. Däremot torde icke kunna förnekas att
vissa olägenheter i jämförelse med arbetsförhållandena för expeditionsvakter
i allmänhet äro förenade med förevarande tjänster dels genom arbetstidens
oregelbundna förläggning, dels ock genom tvånget att under
icke-riksdagstid tjänstgöra i ett eller ett par främmande verk. Med hänsyn till
de antydda särskilda omständigheterna och med beaktande jämväl av angelägenheten
av en god rekrytering anser kommittén det vara motiverat, att
bottenlönenivån för riksdagsvaktmästarna bestämmes till 11 lönegraden.
Dock föreslår kommittén icke någon ändring beträffande portvaktstjänsterna.
Med dem förenade sysslor bestridas sedan någon tid av tillfällig,
icke löneplansanställd personal, och denna anordning lärer vara avsedd
att fortbestå.

Därest kommitténs nu och i det föregående framlagda förslag vinna bifall,
kommer för de tre stora grupperna av vaktmästarpersonal, anställd
hos riksdagen och dess verk, att gälla eu gemensam begynnelselönegrad.
Detta bör enligt kommitténs mening betraktas som en fördel ur flera synpunkter.

De båda expeditionsvakterna vid justitie- och militieombudsmansexpeditionerna,
vilka redan före den 1 juli 1952 varit placerade i Ca 10 såsom
»ensamvaktmästare», böra i överensstämmelse med eljest tillämpade grundsatser
uppflyttas till Ca 11.

För riksdagsbibliotekets vidkommande synes annan ändring icke vara
påkallad än att förste expeditionsvakten uppflyttas till Ca 12.

Befor drings tjänst er. I riksbanken försvåras värderingen av olika
för vaktpersonal avsedda befattningar därav, att personalen i stor utsträckning
icke är fast placerad utan cirkulerar mellan befattningarna och att
dessa således icke utgöra särskilda tjänster. Samtliga tjänstemän i högre
lönegrad än Ca (Ce) 11 äro dock fast placerade och dessutom, enligt vad
kommittén erfarit, följande tjänstemän i 11 lönegraden, nämligen förestån -

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

daren för adressregistret och 4 andra där tjänstgörande vaktmästare samt 5
vaktmästare på mynträkningsavdelningen. Kommittén har vid sin genomgång
av arbetsuppgifterna icke funnit skäl föreslå annan ändring än att
föreståndaren för adressregistret, som utövar förmanskap över 4 kvinnliga
biträden förutom de nämnda 4 vaktmästarna, uppflyttas till 13 lönegraden.

Den ordinarie chauffören, nu placerad i Ca 12, har ansvaret för skötseln
av riksbankens bilpark och kan sägas intaga en förmansställning. Kommittén
anser sig kunna förorda, att han placeras i 14 lönegraden.

I riksgäldskontoret har vaktmästarpersonalen icke några arbetsuppgifter,
som enligt kommitténs mening motivera vare sig en höjning av nuvarande
löneställning för redan befordrade vaktmästare eller inrättandet av flera
befordringstjänster; angående en riksgäldsvaktmästare, som tjänstgör å
riksdagens tryckeriexpedition, hänvisas till det följande.

Vaktpersonalen hos riksdagen bör enligt kommitténs mening fördelas på
lönegraderna 15, 13 och 11. Till 15 lönegraden böra hänföras förste vaktmästarna
i kamrarna och expeditionsförmannen å tryckeriexpeditionen
samt till 13 lönegraden biträdande förste vaktmästarna i kamrarna, förste
vaktmästaren i statsutskottet, den å tryckeriexpeditionen tjänstgörande
riksgäldsvaktmästaren och — liksom nu — postvaktmästarna. De biträdande
postvaktmästarna böra kvarstå i 11 lönegraden. Därest nämnde
riksgäldsvaktmästare anses böra alltjämt redovisas å riksgäldskontorets
stat, synes hans tjänstebenämning böra ändras till förste riksgäldsvaktmästare.
I annat fall synes benämningen biträdande expeditionsförman lämpligen
kunna ifrågakomma.

B. Maskin-, eldar- och reparatörspersonal.

Vid riksbankens huvudkontor och riksdagens ekonomibyrå finnas följande
tjänster tillhörande ovan angivna kategorier.

Lönegrad	Tjänst	Antal vid	Anm.
riksbanken	ekonomibyrån
Ca It	Eldare	2	2
Ca It	»		1
Ca 13	Reparatör		2
Ca 14	Maskinist	1		Får ej tillsättas så länge nuv. bitr. maskinisten i Ca 15 kvarstår i tjänst.
Ca 15	»		1
Ca 17	Maskinmästare	1		Får ej tillsättas så länge nuv. maskinisten i Ca 19 kvarstår i tjänst.
Ca 19	»		1

Inom statsförvaltningen i allmänhet bestämmes numera löneställningen
för personal vid fasta maskinanläggningar i anslutning till av 1951 års
riksdag godkända grunder efter ett normalschema för personaluppsättning -

3 Bi haag till riksdagens protokoll I95,''l. 8 sand. AV 28.

Iiankoutskottets utlåtande nr 28.

en, som baserar sig på en av byggnadsstyrelsen i samråd med representanter
för vissa andra verk företagen översyn (se 1951 års statsverksproposition,
för flera huvudtitlar gemensamma frågor) av anläggningarna, vilka
därvid fördelats på 8 grupper.

Schemat ansluter sig till en av byggnadsstyrelsen tidigare föreslagen och
av 1950 års riksdag godkänd klassificering av statsförvaltningens fasta
maskinanläggningar.

Klassificeringen omfattar icke till riksdagens verk hörande maskinanläggningar.
Då emellertid kommittén funnit angeläget, att lönesättningen
vid sistnämnda anläggningar bestämmes efter samma normer som inom
förvaltningen i övrigt, har kommittén anhållit, att byggnadsstyrelsen ville
företaga en klassificering av anläggningarna i fråga med tillämpning av
de grunder som följts vid den tidigare klassificeringen. Efter verkställd
utredning har styrelsen meddelat, att riksdagshuset är att hänföra till
grupp 5 och riksbankshuset till grupp 3. Detta betyder, att personaluppsättningen
borde — om ändring förutsättes icke skola ske i totala antalet
tjänster — vara den, som framgår av följande sammanställning.

Lönegrad	Tjänst	Antal vid
riksbanken	ekonomibyrån
10	Eldare	2	1
11	»	1	2
12	Reparatör		2
13	»		1
13	Maskinist	1
17	Maskinmastare		1

Av det anförda framgår, att den nuvarande uppsättningen av tekniska
tjänster vid riksbankens huvudkontor och riksdagens ekonomibyrå väsentligt
avviker från den, som bedömts såsom normal för fasta maskinanläggningar
av ifrågavarande storlek och beskaffenhet. Enligt de allmänna synpunkter
kommittén anlagt på sitt uppdrag bör det betraktas som ett önskemål,
att en anpassning till normalorganisationen kommer till stånd. Även
om riksdagen nu skulle besluta, att en dylik anpassning skulle genomföras
omedelbart och avse samtliga berörda tjänster, komme en så genomgripande
omorganisation, som det därvid skulle bli fråga om, likväl i realiteten
att vara genomförd först efter lång tid; kommittén utgår nämligen från
att -— liksom varit fallet vid den allmänna tjänsteförteckningsrevisionen
— nuvarande innehavare av tjänster, som ifrågakomma till nedflyttning,
generellt medgivas kvarstå i innehavda lönegrader. Med hänsyn härtill har
kommittén funnit sig böra föreslå den lösningen, att anpassningen till
förenämnda normalorganisation överväges successivt i den mån tjänsterna
bli vakanta, varvid möjlighet finnes att beakta eventuellt inträdda ändringar
i förhållandena. Något omedelbart beslut om ändrade lönegradsplaceringar
skulle alltså icke erfordras beträffande nu förevarande personalkategorier.

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

Löneställningcn för övrig personal.

Riksgäldskontoret och riksdagens ekonomibyrå.

Biträdeskarriären omfattar inom riksgäldskontoret och riksdagens ekonomibyrå
följande slag av tjänster, bortsett från tjänster i reglerad befordringsgång,
nämligen kameralbiträden (Ca 11), kontorsskrivare (Ca 15) och
förste kontorsskrivare (Ca eller Ce 18). Kontoristgraden, som eljest normalt
ingår i nämnda karriär, saknas alltså i dessa verk.

Kommittén har beträffande biträdespersonalen funnit skäl föreslå de
förändringar, som framgå av följande sammanställning. Förslagen innebära
bl. a., att tjänster i 13 lönegraden införas.

Antal	Placering och arbetsuppgifter	Nuvarande lönegrad	Föreslagen lönegrad
1	Statsskuldboksbyrån. Ränteavdelningen. Ränteutbetalning, nyinskrivning i statsskuldboken.	Ca It	13
1	Ärenden angående förkomna förvaringsbevis och	Ca 11	13
1	certifikat. Expeditionen. Granska inkommande certifikat och förvaringsbe-	Ca 8	11
1	vis, tillsammans med annan tjänsteman under-skriva förvaringsbevis. Korrespondensavdelningen. Stenografering.	Ca 8	11
1	Räkcnskapsbyrån. Vinst utbetalningen. Undersöka premieobligationer, som utfallit med	Ca 11	13
1	vinst, kontrollera vinstböcker. Obligationsbyrån. Sparobligationsavdel ningen. Bokföring, registrering, upprätta utbetalningsorder	Ca 8	15
	å likvid till postverket och bankerna för spar-obligationsrcdovisningarna.

Vid bifall till dessa förslag kommer relationen mellan antalet biträdestjänster
i olika lönegrader att förändras på följande sätt:

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

Lönegrad	Nu	Enligt förslag
Antal	%	Antal	%
18	7	8,9	7	8,9
15	7	8,9	8	10,1
13	—	—	3	3,8
11	19	24,0	18	22,8
4—8	46	58,2	43	54,4
Summa	79	100,0	79	100,0

Det må framhållas, att 18 lönegraden icke brukar ingå i lönegradsserien
för biträdespersonal, vilken serie genomgående är uppbyggd av udda lönegrader.
Då emellertid 18 lönegraden utnyttjas för förste kontorsskrivare i
riksbanken, även efter den tidigare omnämnda översynen av bankens organisation,
har kommittén ansett sig icke böra föreslå någon ändring i
lönegradsplaceringen för ifrågavarande tjänster i riksgäldskontoret. Vid
sådant förhållande torde även tjänstebenämningen tills vidare böra bibehållas,
ehuru den icke överensstämmer med eljest gängse benämningar på
tjänster i det löneläge det här gäller. Däremot föreslår kommittén, att tjänsterna
i 11, 13 och 15 lönegraderna benämnas resp. kanslibiträde, kontorist
och kansliskrivare.

Tjänsterna som kammarskrivare (Ca eller Ce 20) och förste kammarskrivare
(Ca eller Ce 22) ha direkta motsvarigheter i riksbanken. Vid den
nyssnämnda omorganisationen i riksbanken ha ifrågavarande tjänster i
princip hänförts till lönegraderna 21 resp. 23. Kommittén anser sig böra
föreslå, att samma ändringar genomföras i riksgäldskontoret.

1 riksgäldskontoret finnes eu på kanslibyrån placerad tjänst som förste
byråsekreterare i Ca 30. Tjänsten benämndes tidigare förste byråsekreterare
och ombudsman. År 1951 överfördes emellertid ombudsmansgöromålen
till riksgäldssekreteraren. Enligt kommitténs mening saknas anledning
att bibehålla den förstnämnda tjänsten i högre lönegrad än Ca 29.
Till denna lönegrad synes också de f. n. i Ca 27 placerade tjänsterna som
kamrerare böra hänföras, dock med undantag för kamrerartjänsten å
statsskuldboksbyråns valvsavdelning, vilken enligt meddelad föreskrift
skall vara utbytt mot en tjänst som byrådirektör i Ca 31, så länge nuvarande
föreståndaren för avdelningen kvarstår i innehavande befattning.
Vid ombyte av innehavare torde löneställningen böra omprövas.

Riksdagsbiblioteket.

I enlighet med riktlinjer, som tillämpats vid den allmänna tjänsteförteckningsrevisionen,
bör tjänsten såsom förste bibliotekarie uppflyttas från
Ca 29 till Ca 31 och bibliotekarietjänsterna i 26 lönegraden till 27 lönegraden.
Vidare finner kommittén skäl föreslå, att kanslibiträdestjänsten utbytes
mot en kontoristtjänst med hänsyn främst till den korrespondens, till
icke ringa del på främmande språk, som det åligger innehavaren att ombesörja.

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

Justitieombudsmannens expedition.

Kommittén föreslår, att kanslibiträdestjänsten, på vars innehavare under
senare tid överflyttats en del mera kvalificerade och självständiga göromål,
utbytes mot kansliskrivartjänst.

Militieombudsmannens expedition.

Även den vid denna expedition inrättade kanslibiträdestjänsten bör utbytas
mot kansliskrivartjänst.

Hos MO-ämbetet förekommande ärenden fördelas efter av MO fastställda
grunder mellan byråchefen och byråintendenten. På den sistnämnde ankommer
sålunda att bereda och föredraga ärenden angående bl. a. det militära
kassaväsendet, tjänstledigheter, felaktiga inkallelser, hemförlovning
och hempermittering, sjukvård, upphandling samt intendentur-, kasern-,
tyg- och sjukvårdsförvaltning. Härutöver fungerar han som ämbetets expert
i dylika frågor beträffande ärenden, vilkas handläggning i övrigt
åvilar annan tjänsteman (byråchefen eller biträdande jurist). Enligt kommitténs
uppfattning äro byråintendentens uppgifter av så självständig och
kvalificerad natur, att en högre löneställning än den nuvarande — Ca 27 —
är motiverad. Därtill kommer, att efter den år 1952 genomförda löneregleringen
för militär personal nämnda löneställning icke torde vara tillräcklig
för att, då tjänsten om några år blir ledig, tillförsäkra ämbetet eu
person med den erfarenhet av militär förvaltning och organisation, som
måste krävas. Av här anförda skäl föreslår kommittén, att tjänsten utbytes
mot byrådirektörstjänst i Ca 31.

Riksdagens revisorers kansli.

Den fast anställda personalen består av en kanslichef samt tre byrådirektörer
och sekreterare.

Då riksdagen år 1948 fattade beslut rörande organisationen av riksdagens
revisorers verksamhet (SU 42, skr. 107), förutsattes, att statens sakrevision
skulle utgöra förebild beträffande anställningsformer och löneställning
för de fast anställda tjänstemännen vid revisorernas kansli. I
enlighet härmed hänfördes kanslichefstjänsten till lönegraden Cp 14 och
tjänsterna såsom avdelningssekreterare till högst Ce 31.

Sedan delegerade för riksdagens verk våren 1951, med anledning av den
s. k. chefslöneregleringen (prop. 1951:114), hos revisorerna anhållit om
förslag angående inplacering i lönegrad av kanslichefstjänsten, avgåvo revisorerna
eu skrivelse av bl. a. följande innehåll. I den nämnda propositionen
hade från chefslöneregleringen undantagits bl. a. tjänsten som kanslichef
i sakrevisionen (Cp 14). Revisorerna ansåge visserligen, att de båda
kanslichefstjänsterna icke i alla avseenden voro direkt jämförbara. Med
hänsyn till riksdagens bselut om jämställdhet mellan ifrågavarande tjänster
hade revisorerna likväl i dåvarande läge icke funnit sig böra föreslå någon
annan lönegradsplacering för tjänsten som kanslischef vid revisorernas
kansli än den som i propositionen förutsatts för motsvarande tjänst vid
sakrevisionen. Skulle emellertid, såsom eu följd av den beslutade översynen

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

av löneställningen för vissa chefstjänstemän, eu ändring därutinnan komma
till stånd, borde enligt revisorerna tjänsten som kanslichef hos revisorerna
självfallet uppflyttas i högre lönegrad.

Efter förslag i 1952 års statsverksproposition uppflyttades kanslichefstjänsten
i sakrevisionen till Cp 15 fr. o. m. den 1 juli 1952. Under åberopande
härav hemställde riksdagens revisorer samma år, att även tjänsten
som kanslichef hos revisorerna måtte uppflyttas till nämnda lönegrad. 1
yttrande över framställningen anförde lönenämnden för riksdagens verk:

»Även om de ifrågavarande båda revisionsorganen otvivelaktigt ha
åtskilliga beröringspunkter, föreligga dock vissa skiljaktigheter mellan
dem i fråga om uppgifter och arbetssätt. Lönenämnden vill också
framhålla, att vid den tidpunkt, då den förenämnda jämförelsen mellan
de båda kanslichefstjänsterna ägde rum, förestod icke blott en
omorganisation av riksdagens revisorers kansli utan också en omläggning
av revisorernas verksamhet. Vad sakrevisionen beträffar, hade
denna varit i funktion en relativt kort tid. Med hänsyn till det anförda
finner sig lönenämnden höra föreslå, att spörsmålet om den löneställning,
som bör tillkomma kanslichefen hos riksdagens revisorer i
jämförelse med kanslichefen hos sakrevisionen, omprövas med beaktande
av den utveckling, som ägt rum sedan år 1948. De för detta
ändamål erforderliga särskilda undersökningarna torde lämpligen
kunna företagas inom ramen för den tjänsteförteckningsrcvision för
riksdagens verk, som är avsedd att igångsättas.

Lönenämnden är således icke för närvarande beredd att tillstyrka
bifall till den remitterade framställningen.»

Under hänvisning till vad sålunda anförts förklarade sig bankoutskottet
(uti. 33) icke berett att tillstyrka bifall till riksdagens revisorers förslag.
Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit synes den omprövning av löneställningen
för kanslichefstjänsten hos riksdagens revisorer, som det ankommer
på kommittén att verkställa, närmast böra baseras på en undersökning,
huruvida det sedan tjänsten tillkom inträffat sådana förändringar
med avseende å denna tjänst eller motsvarande tjänst i statens sakrevision,
att förutsättningar icke längre finnas för den ursprungligen godtagna jämställdheten
i lönehänseende. Härvid har kommittén kommit till den uppfattningen,
att de senaste årens utveckling icke kan sägas ha medfört, att
någondera tjänsten ändrat karaktär, och att det i varje fall icke förekommit
några förskjutningar i deras inbördes ställning, som böra återverka på
den år 1948 avsedda lönerelationen. Kommittén finner sig därför böra tillstyrka,
att kanslichefstjänsten hos riksdagens revisorer uppflyttas till Cp 15.

De för avdelningssekreterarna hos riksdagens revisorer avsedda tjänsterna
skulle enligt 1948 års riksdagsbeslut placeras högst i lönegraden Ce 31.
Tjänsterna benämnas numera »byrådirektör och sekreterare». Nämnda
löneställning överensstämde med den, som då gällde för vissa tjänster
såsom »sekreterare eller revisor (förste revisor)» i sakrevisionen. Dessa
tjänster ha genom beslut av 1952 års riksdag under dess höstsession (prop.
241) hänförts till högst Ce 33 under benämningen byrådirektör, förste revisor
eller revisor. I skrivelse den 30 januari 1953 till delegerade för riksdagens
verk ha riksdagens revisorer hemställt, att motsvarande uppflvttning

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

måtte komma till stånd beträffande byrådirektörstjänsterna i revisorernas
kansli.

Kommittén anser för sin del viss tvekan kunna råda därom, huruvida de
skäl, som föranlett nyssberörda beslut i fråga om tjänsterna i sakrevisionen,
kunna med samma styrka åberopas beträffande tjänsterna som
avdelningssekreterare hos statsrevisorerna. Med hänsyn till riksdagens tidigare
beslut, att löneställningen för sistnämnda tjänster skulle anpassas
till förhållandena i sakrevisionen, vill kommittén dock ej motsätta sig, att
möjlighet beredes att även för dem utnyttja 33 lönegraden.

Särskilt yttrande av herr Kollberg,

Såsom framgår av den i kommitténs betänkande lämnade historiken
över lönegradsplaceringen av vaktmästarna hos riksbanken ha dessa —
med undantag av vaktmästarna vid vissa avdelningskontor — sedan gammalt
varit placerade två lönegrader högre än vaktmästarna i de centrala
ämbetsverken. Denna anordning härrör ytterst från ett förslag av 1902 års
löneregleringskommitté, vari såsom motiv för den högre lönesättningen för
riksbankens vaktmästare huvudsakligen åberopades, att dessa ofta i sin
verksamhet handhade valutor till stora värden. År 1935 likställdes vaktmästarna
i riksgäldskontoret med riksbanksvaktmästarna. Ett år 1942
framlagt förslag om inrättande av vissa vaktmästartjänster i riksbanken i
samma lönegrad som den för vaktmästarna i den centrala statsförvaltningen
gällande blev icke genomfört, sedan bankoutskottet avgivit yttrande
över förslaget.

Kommittén vitsordar, att det särskilda ansvar, som åvilar riksbankens
och riksgäldskontorets vaktmästarpersonal, motiverar att denna personal
placeras i högre lönegrad än andra vaktmästare. Under hänvisning till att
möjligheterna till befordran äro större i riksbanken och riksgäldskontoret
än i de centrala ämbetsverken säger sig kommitténs majoritet hålla före,
att en löneställning för vaktmästarna i riksdagens båda nämnda verk, vilken
ligger en lönegrad över den vanliga vaktmästarlönen, numera skulle
vara till fyllest ur rekryteringssynpunkt.

Jag kan icke dela majoritetens uppfattning på denna punkt. De skäl,
som anfördes av 1902 års löneregleringskommitté till motivering av att
riksbankens vaktmästare placerades två lönegrader högre än andra vaktmästare,
göra sig enligt min mening med alldeles samma styrka gällande
än i dag. Det förtjänar i detta sammanhang att framhållas, att riksdagen
så sent som 1947 fann anledning att uppflytta vaktmästartjänsterna vid
vissa av riksbankens avdelningskontor, vilka tjänster tidigare varit placerade
en lönegrad lägre än övriga bankvaktmästartjänster, till samma lönegrad
som dessa. Det förefaller mig vidare uppenbart, att de förhållanden,
som 1935 föranledde riksdagen alt inplacera riksgäldskontorets vaktmästare
i samma lönegrad som bankvaktmästarna fortfarande motivera att
dessa tjänster placeras två lönegrader högre än vaktmästartjänsterna i den
centrala statsförvaltningen.

Några förändringar i anställnings- eller arbetsförhållandena vid riksbanken
och riksgäldskontoret, som skulle kunna föranleda minskning av

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

denna löneskillnad, ha icke påvisats. Icke heller i övrigt ha några omständigheter
framkommit, vilka motsäga den värdesättning av tjänsterna som
vaktmästare i riksbanken och riksgäldskontoret, som tagit sig uttryck i
de tidigare besluten om lönegradsplacering av dessa tjänster. Anspråken
på ordningssinne och allmän pålitlighet måste ställas mycket högt på de
vaktmästare om vilka här är fråga. Det större rekryteringsurval, som en
löneskillnad i förhållande till övriga vaktmästartjänster av två lönegrader
medför, bör enligt min uppfattning vidmakthållas.

Även en annan synpunkt är för mig av avgörande vikt vid frågans bedömande.
Ett bibehållande av den tidigare lönegraden för nu ifrågavarande
tjänster samtidigt som vaktmästartjänsterna i de centrala ämbetsverken
uppflyttats och riksdagens vaktmästare föreslås uppflyttade en lönegrad
måste komma att te sig som en nedvärdering av riksbanksvaktmästarnas
och riksgäldsvaktmästarnas arbete och ansvar. Det må invändas, att någon
sådan nedvärdering icke avsetts; den allmänna uppfattningen komme i alla
fall att bli, att denna vaktmästarkår diskriminerats. Det är angeläget att
denna kår i löneavseende behandlas på ett sätt som ger uttryck åt tillbörlig
uppskattning av kåren.

På grund av vad nu sagts föreslår jag att 12:te lönegraden bestämmes
såsom bottenlönegrad för vaktmästarna vid riksbanken och riksgäldskontoret.

I fråga om byrådirektörerna hos riksdagens revisorer vill jag utan tvekan
tillstyrka, att de placeras i högst Ce 33.

Gustaf Kollbcrg.

Bilaga 1.

Kostnadsberäkning.

De lönegradsuppflyttningar, som föreslagits i detta betänkande, beräknas
för ett budgetår medföra följande ungefärliga kostnader:

Riksbanken ...............

Riksgäldskontoret .........

Riksdagens ekonomibyrå . ..

Riksdagsbiblioteket ........

JO-expeditionen ...........

MO-expeditionen...........

Riksdagens revisorers kansli

9 400: —
21 800: —
13 000: —
6 700: —
1 100: —
2 900: —
5 800:—

Summa 60 700: —

Vid beräkningen har kommittén utgått från antagandet, att all ifrågavarande
personal, som avlönas enligt löneplan nr 1, tillhör näst högsta
löneklassen inom vederbörande lönegrad.

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

Bilaga 2.

Vaktpersonal och chaufförer hos riksdagen och dess verk.

Löne- grad	Tjänst	Rb	Rg	Ek	Bibi	JO	MO	Anm.
Ca 10	Portvakt			1				Vakant.
Ce 10	»			1
Ca 10	Expeditionsvakt				1	1	1
Ce 10	»				1
	Vaktmästare			23
Ca 11	Bankvaktmästare	52						Därav 25 vid huvud-kontoret, av vilka en till-lika kontorsskrivare i Ce 15, en tillika förste bank-vaktm. i Ce 13 och två tillika kontorister i Ce 13 (se nedan betr. förste bankvaktm.).



Ce 11	»	11
Ca 11	Riksgäldsvaktm.		7
Ce 11	Bitr. postvaktm.		2	2				I 11 kammaren.
Ca 11	Förste exp.-vakt				1
Ce 12	Bitr. förste vaktm.			2				I kamrarna.
	Förste vaktm.			1				I SU.
Ca 13	Förste bankvaktm.	7
Ce 13	» »	(1)						Tillika Ca 11, se ovan.
Ca 13	» riksgäldsv.		2
	Expeditionsförm.			1				Tillika Ce 14, se nedan.
Ce 13	Postvaktm.			2				I kamrarna.
Ca 14	Förste bankvaktm.	1						Föreståndare för mynt-räkningen. Tillika Ce 18, se nedan.
Ce 14	» vaktm.			(1)				Tillika Ca 13, se ovan.
	» »			2				I kamrarna.
Ca 16	Bitr. övervaktm.	1
	Övervaktmästare		1
Ce 18	(Föreståndare för mynträkningen)	(1)
Ca 20	övervaktmästare	1
	Materialförvaltare och övervaktm.			1
Ca 12	(Förste) chaufför	1
Ce 12	,,	1
	Summa tjänster	75	12	36	3	1	1

Förkortningar: Rb = riksbanken, Rg = riksgäldskontoret, Ek = riksdagens ekonomibyrå,
Bibi = riksdagsbiblioteket.

4 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 8 sand. Nr 28.