Bankoutskottets utlåtande Nr 28 (Utlåtande 1920:Bu28 bu)

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

Nr 28.

Ankom till riksdagens kansli den 9 april 1920 kl. 5 e. m.

Utlåtande, angående vissa framställningar rörande pensioner och
understöd.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda, till
utskottet hänvisade framställningar angående vissa pensioner och understöd.

l:o) I en inom andra kammaren av herr Jansson i Edsbäcken väckt Ang. ärligt
motion, nr 29, har hemställts, »att riksdagen måtte bevilja änkan Karolina ^hlnKart
Eriksson ett årligt understöd av 300 kronor att utgå från och med år 1918.» lina Eriksson.

Såsom stöd för denna hemställan har motionären anfört följande:

»Lantbrevbäraren Nils Johan Eriksson i Gaperud, Nyeds socken, Värmland,
som enligt kontrakt av den 30 februari 1900 antogs till lantbrevbärare
å linjen Molkom—Gaperud och tjänstgjorde oavbrutet som sådan
tilla i januari 1915, då han en dag, när det rådde mycket sträng köld,
under sin tjänsteresa blev svårt förkyld, fick lunginflammation och trots
läkares hjälp dog inom några dagar.

Ersättningen för tjänsten har utgått med kronor 2: 50 pr tur, motsvarande
96 öre pr nymil.

Erikssons efterlämnade änka Karolina Eriksson, som befinner sig i
mindre goda ekonomiska omständigheter, anser sig ha fått offra sin man i
statens tjänst och hänvände sig därför till kungl. generalpoststyrelsen (bil. 1)
med vördsam anhållan om ett årligt understöd (pension) av 300 kronor och
att detta måtte beviljas henne från tiden för mannens död år 1915.

Av bifogade bilagor 3, 4 och 6 framgår, att lantbrevbärare Eriksson
blivit förkyld på sin sista resa, att han alltid under de 15 år han inneBihang
till riksdagens protokoll 1920. 8 saml. 22 hä/t. (Nr 28.) 1

BanJcoutsJcottets utlåtande Nr 28.

Utskottet.

Ang. årligt
understöd dt
poststationsförestdndaren

Carl Johan
Sjöström.

hade sin tjänst skött denna punktligt och ordentligt samt att såväl vederbörande
postmästare som postdirektionen ansett änkans framställning om
understöd behjärtansvärd och tillstyrkt densamma.

Kungl. generalpoststyrelsen har dock på grund av gällande bestämmelser
ej kunnat bifalla framställningen. Som änkan, som är 60 år gammal,
är i stort behov av understöd och med hänsyn till mannens 15-åriga plikttrogna
tjänst samt sjukdomens ådragande under tjänsteutövning, synes det
mig, att här föreligger ett fall, då riksdagen bör träda hjälpande emellan.

Då emellertid två år förflutit, sedan änkans framställning om understöd
ingick till kungl. generalpoststyrelsen, ehuru ärendet till följd av cirkulation
mellan de olika myndigheterna blivit fördröjt och ej förrän nu kunnat
framläggas för riksdagen, synes det vara förenligt med billighet och rättvisa,
att understöd tillerkännes henne från och med år 1918, och att det
på grund av rådande dyrtid ej måtte sättas lägre än till 300 kronor pr år.»

Då änkan Eriksson icke lagligen är berättigad till pension och i övrigt
några omständigheter icke anförts, vilka synas böra föranleda till beviljande
av understöd från statens sida, och då vidare ett bifall till motionen skulle
innebära ett frångående av hittills tillämpade principer, har utskottet med
hänsyn till de konsekvenser ett bifall skulle medföra ansett sig böra avstyrka
bifall till motionen.

Utskottet hemställer,

att förevarande motion II: 29 ej må av riksdagen
bifallas.

2:o) I en inom första kommaren av herr Rosén väckt motion, nr 29,
har anförts följande:

Poststationsföreståndaren (Jarl Johan Sjöström i Yästerhiske, som den
5 november detta år fyller 80 år och den 1 instundande april innehaft sin
befattning i postverkets tjänst i 25 år, är på grund av sjuklighet oförmögen
att sköta sin befattning. Under en följd av år har Sjöström haft
omkring 5 timmars daglig tjänstgöring och har härför åtnjutit ett arvode
av allenast 480 kronor, vartill under senare åren utgått ett krigstidstillägg
å 240 kronor eller tillsammans 720 kronor. I denna ersättning ingår
skyldighet för Sjöström att tillhandahålla lokal för poststationen jämte eldning
och städning. Då kostnaden härför icke torde kunna sättas lägre än
250 kronor, har arvodet för postgöromålen utgått med omkring 1 krona
30 öre om dagen, inberäknat krigstidstillägg.

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

Då Sjöström på grund av sin höga ålder och sjuklighet icke kan reda
sig själv, inses lätt att han omöjligen skulle kunna livnära sig på det
understöd som vanligen brukar utgå till poststationsförståndare efter 25
års tjänst (ä/3-delar av arvodet), i detta fall 320 kronor årligen. Sjöström
har med ovanlig plikttrohet och redbarhet fullgjort sina åligganden gentemot
postverket och har städse visat stort tillmötesgående och tjänstvillighet
gentemot trafikanterna. Då hans ersättning varit jämförelsevis obetydlig
och då han saknar egna tillgångar, synes billigheten kräva att den
gamle trotjänaren tilldelas ett sådant understöd, att han slipper att för sitt
livsuppehälle nödgas anlita fattigvården. På grund härav och med åberopande
av 1917 års riksdags beslut att bevilja postationsförestånderskan
Hilma Löfroth i Sävar ett årligt understöd av 500 kronor, vågar jag vördsammast
hemställa, att riksdagen måtte besluta att poststationsföreståndaren
Carl Johan Sjöström i Yästerhiske skall från avskedstagandet åtnjuta ett
årligt understöd av 500 kronor under sin återstående livstid, att utgå av
postverkets medel.»

I fråga om de vid motionen fogade bilagor får utskottet hänvisa till
motionen.

Såsom i motionen erinras, är Sjöström enligt gällande bestämmelser Utskottet.
icke berättigad att erhålla högre pension än två tredjedelar av det till
honom utgående arvodet eller alltså 320 kronor. Med hänsyn till hans
höga ålder och långa tjänstetid ävensom till de betryckta omständigheter,
varunder han lever, har utskottet dock ansett sig böra tillstyrka ett belopp
av 500 kronor.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, med bifall till förevarande motion,
må medgiva, att poststationsföreståndaren Carl Johan
Sjöström i Yästerhiske må från och med månaden
näst efter den, under vilken han erhåller avsked från
sin anställning i postverkets tjänst, av postverkets medel
åtnjuta en årlig pension av femhundra kronor.

3:o) Kungl. Maj:t har i en till riksdagen den 6 februari 1920 avlåten ui^r^d9\t
proposition, nr 57, under åberopande av propositionen bilagt utdrag a\dispositiombistatsrådsprotokollet
över civilärenden för samma dag, föreslagit riksdagenpoltkont£et i
medgiva, att dispositionsbiträdet vid postkontoret i Bollnäs Nathalia Lovisa Boflnäs^Na-^
Forssell må från och med månaden näst efter den, under vilken hon er- Forssell.

BanlcoutsJcottets utlåtande Nr 28.

Utskottet.

Ang. årligt
understöd åt
förra städerskan
Hilma
Regina Andersson.

Utskottet.

håller entledigande från sin anställning i postverket, dock tidigast från och
med den 1 september 1920, äga att under sin återstående livstid å postverkets
pensionsstat uppbära ett årligt understöd av 1,000 kronor.

Utskottet, som beträffande den i ämnet förebragta utredningen tillåter
sig hänvisa till ovanberörda statsrådsprotokoll, har på de i protokollet angivna
grunder ansett sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag och
hemställer alltså,

att riksdagen må medgiva, att dispositionsbiträdet
vid postkontoret i Bollnäs Nathalia Lovisa Forssell må
från och med månaden näst efter den, under vilken
hon erhåller entledigande från sin anställning i postverket,
dock tidigast från och med den 1 september
1920, äga att under sin återstående livstid å postverkets
pensionsstat uppbära ett årligt understöd av ettusen
kronor.

4: o) I en till riksdagen den 31 december 1919 dagtecknad proposition,
nr 21, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att förra städerskan vid telegrafverkets linjedistriktsbyrå
i Stockholm Hilma Regina Andersson, född Gustafsdotter, må från
och med den 1 januari 1920 av telegrafverkets medel under sin återstående
livstid uppbära årligt understöd till ett belopp av 400 kronor att utbetalas
i den ordning, som gäller för fyllnadspensioner från telegrafverket.

I fråga om den i ämnet framlagda utredningen får utskottet hänvisa
till ovannämnda statsrådsprotokoll.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts förslag får utskottet, under hänvisning
till av riksdagen tidigare fattade beslut i ett flertal liknande fall,
hemställa,

att riksdagen må medgiva, att förra städerskan vid
telegrafverkets linjedistriktsbyrå i Stockholm Hilma
Regi na Andersson, född Gustafsdotter, må från och med
den 1 januari 1920 av telegrafverkets medel under sin
återstående livstid uppbära årligt understöd till ett belopp
av fyrahundra kronor att utbetalas i den ordning, som
gäller för fyllnadspensioner från telegrafverket.

Banlcoutskottets utlåtande Nr 28.

5:o) I en inom andra kammaren av herr Pettersson i Södertälje väckt Ang. tilläggs
motion, nr 176, hemställes, »att riksdagen måtte av trafikmedel tillerkännay^^^^
f. d. stationsskrivaren Agnar Valfrid Olilin en tilläggspension av 700 k ro- skrivaren Ag
nor att utgå från och med år 1921». ^(Mm™

Till stöd för denna hemställan anföres i motionen:

»Stationsskrivaren vid statens järnvägar Agnar Valfrid Ohlin nödgades år
1887 på grund av sjukdom (organiskt hjärtfel) taga avsked från sin tjänst. Enligt
hans egen bestämda uppgift hade han ådragit sig sjukdomen i tjänsten,
men till följd av något förbiseende blev detta ej attesterat i det vid hans avskedsansökan
fogade läkarebetyg. På grund härav sattes beloppet av den pension,
som vid avskedet tillerkändes Olilin, till endast 305 kronor, motsvarande
endast 22 procent av hans avlöning, medan Ohlin, därest i behörig ordning
styrkts, att hans sjukdom ådragits i tjänsten, skulle varit berättigad till en pension
av åtminstone 70 procent av avlöningen i enlighet med 7 § av då gällande
lag angående rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar.

Att för närvarande, då så lång tid förflutit efter Ohlins avskedstagande,
åstadkomma bevisning om orsaken till uppkomsten av hans sjukdom är uppenbarligen
omöjligt. All sannolikhet talar emellertid för riktigheten av Ohlins egen
uppgift att sjukdomen ådragits under tjänstgöring. Vid sådant förhållande och
då Ohlin saknar möjlighet att genom eget arbete försörja sig, synes det vara
med billigheten överensstämmande att Ohlin av statsmedel beredes något understöd
utöver den knappa pensionen han sedan sitt avskedstagande åtnjutit.»

Vid motionen är fogad en avskrift av Kungl. Maj:ts utslag den 29
juni 1888 i anledning av de besvär Ohlin anfört över direktionens för
statens järnvägstrafikspensionsinrättning beslut att bestämma hans pension
till allenast 305 kronor årligen.

Av berörda utslag framgår, att järnvägsstyrelsen efter direktionens
hörande avgivit utlåtande över besvären och däri anfört, att direktionen
icke haft anledning tilldela Ohlin den av honom äskade högre pensionen,
enär det i styrelsens beslut om hans entledigande icke uttalats, att hans
sjukdom vore ådragen i tjänsteutövning, samt att styrelsen för sin del
icke funnit sig befogad avgiva en sådan förklaring, då varken genom det
hos styrelsen företedda läkarebetyget eller på annat sätt styrkts, att Ohlins
sjuklighet på något sätt föranletts av hans tjänsteutövning, ävensom att
Kungl. Maj:t funnit besvären icke förtjäna avseende.

I fråga om ett vid motionen fogat, den 3 november 1887 dagtceknat
läkarbetyg får utskottet hänvisa till motionen.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Ohlin år 1887 på grund av Utskottet.
organiskt hjärtfel nödgades taga avsked från tjänst som stationsskrivare

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

vid statens järnvägar. Direktionen för statens järnvägstrafiks pensionsinrättning
bestämde jämlikt föreskrift i reglementet för sagda pensionsinrättning
den honom tillkommande pensionen till 305 kronor årligen eller 22
procent av avlöningen. Häröver anförde Ohlin besvär hos Kungl. Maj:t,
under yrkande att pensionen måtte höjas till 80 procent av avlöningen.
Då det emellertid icke kunde styrkas, att Ohlin ådragit sig sjukdomen i
tjänsten, fann Kungl. Maj:t besvären ej förtjäna avseende.

Frågan huruvida Ohlin ådragit sig sin sjukdom i tjänsten har sålunda
redan år 1888 varit föremål för Kungl. Maj:ts prövning, och det har därvid
icke kunnat styrkas, att så vore fallet. Så mycket svårare lärer det
vara att efter så många år förebringa nöjaktig utredning i detta avseende.
Någon sådan föreligger icke heller nu. Vid sådant förhållande och med
hänsyn till de konsekvenser ett bifall till motionen skulle medföra, har utskottet
ansett sig böra avstyrka densamma.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion H: 176 ej må av riksdagen
bifallas.

Ang. livränta
dt förre smeden
Johan
August Gustafsson.

6:o) I en inom riksdagens andra kammare under nr 43 väckt motion
har herr Lindqvist i Kosta hemställt, »att riksdagen ville bevilja f. smeden
Johan August Gustafsson från Tingsryd, Kronobergs län, en årlig livränta
att, jämte förut utgående sådan, från och med den 1 januari 1920 utgå
med 300 kronor».

Till stöd för sin framställning har motionären anfört följande:

»Smeden Johan August Gustafsson från Tingsryd, Kronobergs län, blev
under arbete vid statens järnvägsbyggnader i Norrland år 1880 skadad med
påföljd att han förlorat synen å sitt ena öga. Till följd härav har Gustafsson
hos Kungl. Maj:t gjort underdånig framställning om utbekommande av pension,
vilken framställning på så sätt bifallits, att från och med den 1 januari 1918
till Gustafsson utgår en årlig livränta av sextio kronor.

Som Gustafsson nu vid 68 års ålder har allt svårare att med sitt arbete
försörja sig och detta delvis är beroende på hans iråkade olycka, är en höjning
av hans livränta väl motiverad, och då riksdagen förut i ömmande fall beviljat
höjning av livräntor och understöd vill jag vördsamt hemställa, att riksdagen
ville bevilja f. smeden Johan August Gustsfsson från Tingsryd, Kronobergs län,
en årlig livränta att, jämte förut utgående sådan, från och med den 1 januari
1920 utgå med 300 kronor.»

Yid motionen är fogat ett så lydande intyg:

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

»Att förre smeden Johan August Gustafsson från Tingsmåla Norregård,

Tingsås socken, är i mindre bemedlade omständigheter, är ägare till lägenhet
med 5,000 kronors taxeringsvärde, varå han f. n. har 400 kronors skuld samt
att han i övrigt icke äger några tillgångar utöver det obetydliga han genom
tillfälligt arbete någon gång kan förvärva, betygar Tingsryd den 10 januari
1920. Arv. Englander, Ordförande i Tingsås sockens kommunalnämnd.»

Beträffande övriga motionen åtföljande bilagor får utskottet hänvisa
till motionen.

Då, såsom i motionen upplyses, Gustafsson från och med år 1918 Utskottet.
tillerkänts en årlig livränta av statsmedel och några särskilda omständigheter
icke förobragts av beskaffenhet att föranleda en höjning av densamma,
har utskottet funnit sig böra avstyrka bifall till motionen. På grund härav
hemställer utskottet,

att förevarande motion II: 43 ej må av riksdagen
bifallas.

7:o) I en inom riksdagens andra kammare väckt motion, nr 177, av
herr Pettersson i Södertälje, hemställes, »att riksdagen måtte tillerkänna änkan Maria
änkan Amalia Alf rida Larsson, född Svensson, ett årligt understöd av frifaLarwtn
600 kronor att från och med år 1921 utgå av trafikmedel.» född Svensson.

Till stöd för yrkandet anföres av motionären:

»Bokhållaren vid statens järnvägar Lars August Larsson anställdes vid
järnvägarne år 1874 samt avgick på grund av sjuklighet från sin tjänst den 13
oktober 1904. Han avled den 12 februari 1916. Hans änka Maria Amalia
Alfrida Larsson, född Svensson, har jämlikt § 6 moment 1 av reglementet för
statens järnvägars änke- och pupillkassa icke kunnat från nämnda kassa erhålla
någon pension, enär mannen vid äktenskapets ingående var över femtio år gammal.
(Bil. A.)»

Motionären har vidare anfört, att änkan Larsson, som vore född år 1861,
befunne sig i mycket små ekonomiska omständigheter (Bil. B. och C.) och att
det skäl, som åberopats för avslag å hennes framställning om pension från förenämuda
pensionskassa icke borde utgöra något avgörande hinder för riksdagen
att med hänsyn till hennes mans 30-åriga statstjänst bevilja henne ett mindre
understöd.)

Beträffande de ovan åberopade bilagorna tillåter sig utskottet hänvisa
till motionen.

Jämlikt stadgandet i § 6 mom. 1 av ovannämnda reglemente för sta- Utskottet.

Bankoutslcottets utlåtande Nr 28.

tens järnvägars änke- och pupillkassa är Larssons änka icke berättigad att
erhålla pension, enär mannen vid äktenskapets ingående var över femtio
år gammal. Det vill dock synas utskottet, som om den avlidnes långvariga
anställning i statens tjänst borde kunna motivera något understöd av allmänna
medel åt hans änka. '' Enligt vad utskottet inhämtat, skulle änkan Larsson,
därest mannen vid sin död varit delägare i berörda änke- och pupillkassa, hava
erhållit en årlig pension av 690 kronor, vartill enligt kungl. kungörelsen
den 24 november 1919 skulle kommit en tillfällig pensionsförbättring med
189 kronor. Då emellertid, på sätt utredningen giver vid handen, Larsson
år 1901 upphörde att vara delägare i kassan, torde understödsbeloppet
böra sättas något lägre; och har utskottet ansett det i motionen föreslagna
beloppet 600 kronor vara skäligt.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, med bifall till förevarande motion
II: 177, må medgiva, att änkan Amalia Alfrida Larsson,
född Svensson, må från och med år 1921, så länge
hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, åtnjuta ett
årligt understöd av sexhundra kronor att utgå av trafikmedel.

Ang. under- 8:o) Kungl. Maj:t har i en till riksdagen den 16 januari avlåten proSm^nKren<IA
^ros^on’ nr 52, föreslagit riksdagen medgiva, att av statens vattenfallsJ.
Karlssons verks medel må från och med den 1 oktober 1918 utgå årliga understöd
“derdriga rfo" till hjälpmontören vid Trollhätte kraftverk Anders Johan Karlssons änka
ter. Hanna Karolina Karlsson, född Bengtsson, med 300 kronor, så länge hon
förbliver i nuvarande änkestånd, samt till makarnas minderåriga dotter
med 75 kronor till och med det kalenderår, varunder hon fyller 18 år.

Utskottet tillåter sig att beträffande den i ärendet framlagda utredningen
hänvisa till statsrådsprotokollet över civilärenden för ovan angivna
dag.

Utskottet. På de i statsrådsprotokollet angivna grunder har utskottet ansett sig

böra tillstyrka bifall till Kungl. Majrts framställning och hemställer alltså,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 52
må av riksdagen bifallas.

ner9frInösta 9:o) I en till riksdagen avlåten, den 5 december 1919 dagtecknad

tens domäners proposition, nr 8, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva,
fond.

Bankoutskottets utlåtande Nr 28. J

a) att förre extra skogsbevakaren inom Torneå revir Gustaf Öhman
må. från och med den 1 januari 1920 under sin återstående livstid uppbära
en årlig pension av trehundra kronor att utgå från statens domäners fond;

b) att förre extra skogsbevakaren i Jokkmokks revir Johan Petter
Nilsson må från och med den 1 januari 1920 under sin återstående livstid
uppbära en årlig pension av trehundra kronor, att utgå från statens
domäners fond; samt

c) att en var av förre extra kronojägaren Nils Persson och förre
extra bevakaren Pehr Olsson må från och med den 1 januari 1919 under
sin återstående livstid uppbära från statens domäners fond en årlig pension
av trehundra kronor, dock att dessa pensioner må nedsättas, för Persson
till femtio kronor, så länge han intill den 14 mars 1920 arrenderar
sitt nuvarande torp, och för Olsson till tvåhundrafemton kronor, så länge
han intill den 14 mars 1925 arrenderar Timanstorpet.

I fråga om den i ämnet förebragta utredningen får utskottet hänvisa
till propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden
för ovan angivna dag.

Utskottet har icke funnit annat att erinra mot Kungl. Maj:ts fram- Utskottet.
ställning, än att, med hänsyn till här föreliggande ömmande omständigheter,
beloppen, såsom tidigare i liknande fall bestämts, skäligen torde
böra höjas till 400 kronor. Yid sådant förhållande lära de till Persson
och Olsson utgående årliga pensionerna, så länge de arrendera sina nuvarande
torp, böra nedsättas, för Persson till 150 kronor och för Olsson
till 315 kronor.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må besluta,

a) att förre extra skogsbevakaren inom Torneå
revir Gustaf Öhman må från och med den 1 januari
1920 under sin återstående livstid uppbära en årlig
pension av fyrahundra kronor att utgå från statens
domäners fond;

b) att förre extra skogsbevakaren i Jokkmokks
revir Johan Petter Nilsson må från och med den 1
januari 1920 under sin återstående livstid uppbära en
årlig pension av fyrahundra kronor, att utgå från statens
domäners fond; samt

llih an fi till riksdagens protokoll 1920. 8 samt. 22 Imf t. (Nr 28.) 2

Bankoutslcottets utlåtande 1Sr 28.

c) att en var av förre extra kronoj ägaren Nils
Persson och förre extra bevakaren Pehr Olsson må från
och med den 1 januari 1919 under sin återstående
livstid uppbära från statens domäners fond en årlig
pension av fyrahundra kronor, dock att dessa pensioner
må nedsättas, för Persson till etthundrafemtio kronor,
så länge han intill den 14 mars 1920 arrenderat sitt
nuvarande torp, och för Olsson till trehundrafemton
kronor, så länge han intill den 14 mars 1925 arrenderar
Timanstorpet.

Stockholm den 9 april 1920.

På bankoutskottets vägnar:

EMIL KRISTENSSON.

Herrar Jonsson i Oumboda och Edbom hava begärt få antecknat, att
de icke deltagit i behandlingen av ovan omförmälda ärenden.

Tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag, Stockholm 1920.