Bankoutskottets utlåtande nr 24 år 1965 (Utlåtande 1965:Bu24 bu)

Bankoutskottets utlåtande nr 24 år 1965

Nr 24

Utlåtande i anledning av väckta motioner om främjande av de
mindre företagens exportmöjligheter.

1 två till bankoutskottet hänvisade likalydande motioner, nr 219 i första
kammaren av herr Mattsson m. fl. och nr 272 i andra kammaren av herr
Sjönell m. fl., har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj: måtte
anhålla om utredning angående de mindre företagens möjligheter att tillgodose
behovet av exportkrediter samt beträffande småföretagens möjligheter
till en aktiv försälj ningspolitik å exportmarknaderna i enlighet med
vad i motionerna anförts.

Beträffande motiveringen för denna hemställan hänvisas till motionen
I: 219.

Över motionen har utskottet inhämtat yttranden från fullmäktige i riksbanken,
kommerskollegium, exportkreditnämnden, Aktiebolaget Svensk exportkredit,
Företagareföreningarnas förbund, Svenska bankföreningen, Sveriges
allmänna exportförening, Sveriges hantverks- och industriorganisation
samt Svensk industriförening. Kommerskollegium har bifogat till kollegium
avgivna yttranden från rikets samtliga handelskamrar.

Av remissinstanserna har endast Svensk industriförening klart tillstyrkt
motionärernas förslag. Smålands och Blekinge handelskammare vill inte
motsätta sig en utredning, men säger sig vara utomordentligt tveksam om
något väsentligt positivt kan åstadkommas genom en sådan. I fråga om de
mindre företagens behov av exportkrediter anser Östergötlands- och Södermanlands
handelskammare att tillsättandet av en utredning bör övervägas.
1 fråga om småföretagens möjligheter till en aktiv försälj ningspolitik på exportmarknaderna
har Svenska bankföreningen i och för sig ingenting att
erinra mot att en utredning sätts till. Sveriges hantverks- och industriorganisation
anser att en omsorgsfull prövning bör ske av olika åtgärder i syfte
att främja en sådan försäljning.

Övriga remissinstanser har avstyrkt motionärernas förslag.

Svensk industriförening anför:

Föreningen vill till en början understryka vad som i motionerna framhållits
om att den snabba strukturomvandlingen av det svenska näringslivet
i riktning mot uppkomsten av större enheter icke på något sätt inneburit

Bankoutskottets utlåtande nr 24 år 1965

eller synes innebära någon minskning av de mindre och medelstora företagens
betydelse. Vad speciellt industrin angår, visar redan utvecklingen
från det land, som mer än alla andra kommit att framstå som det jättestora
industrikoncernernas uppkomstland, nämligen USA, att dessa stora koncerner
i utomordentligt hög grad är beroende av en mängd mindre och medelstora
industriföretag som underleverantörer. Samma bild, fastän våra
s. k. storindustrier givetvis är av mindre format, uppvisar utvecklingen i
vårt eget land, där ett företag som t. ex. Volvo enligt uppgift arbetar med
cirka 1 000-talet underleverantörer.

Enligt föreningens erfarenheter finns det i vårt land en mängd mindre
industriföretag, som skulle kunna bidra till att icke oväsentligt öka vårt
lands exportvolym. Dessa mindre företag möter emellertid en mängd svårigheter,
som ofta blir dem övermäktiga, trots att både organisationer och
samhälle under senare år kunnat ställa allt större hjälp och service till deras
förfogande när det gäller exportförsök. Beträffande samhällets insatser på
detta område kan kanske främst nämnas de värdefulla insatser som gjorts
och göres av Småindustriens exportbyrå.

De största svårigheterna för de mindre företagen föreligger emellertid såsom
framhålles i motionerna när det gäller dels exportfinansieringen och
dels dessa företags möjligheter att rationellt bedriva sin försäljningsverksamhet
på exportmarknaderna.

På grund av våra mindre och medelstora företags stora betydelse och den
insats som dessa företag, därest möjligheterna förbättrades att komma till
rätta med svårigheterna i de två sist angivna hänseendena, skulle kunna
göra i exportbefrämjande syfte, vill föreningen tillstyrka, att en sådan utredning
kommer till stånd som föreslås i motionerna I: 219 och II: 272.

I fråga om exportkrediter anför riksbanksfullmäktige följande:

Den kortfristiga exportkreditgivningen ombesörjes för närvarande huvudsakligen
av affärsbankerna, medan på området för långfristig exportkredit
på senare tid AB Svensk Exportkredit tillkommit. I intetdera fallet finns
några regler eller stadganden angående verksamheten, vilka skulle innebära
ett missgynnande av de mindre företagen. Vissa lättnader för exportfinansieringen,
vilken med all sannolikhet kommer att underlätta även de mindre
företagens finansiering av sin export, torde vidare vara att vänta. Såsom
kreditinstitututredningen framhållit i sin promemoria »Krediters löptid»,
vilken enligt vad fullmäktige under hand erfarit torde bli föremål för proposition
till årets riksdag, har de svenska banklagarnas huvudregel, att lån
skall vara ställda på högst sex månaders uppsägning, inneburit praktiska
svårigheter för bankerna att tillgodose behoven av kredit för särskilt finansieringen
av investeringar och exportaffärer. EU bifall till utredningens
förslag, innebärande att huvudregeln medger alt lån ställes på högst ett års
uppsägning och att möjligheterna att lämna bundna lån avsevärt utvidgas,
skulle emellertid innebära en inte oväsentlig allmän förbättring av finansieringsmöjligheterna
även för exportnäringarna. Fullmäktige anser därför
att någon ytterligare utredning om exportkreditgivningen inte är påkallad.

Exportkreditnämnden framhåller att exportkrediter står alla företag lill
buds i lika mån, oavsett företagets storlek:

Exportkreditnämnden har att pröva och avgöra ärende rörande garanti enligt
kungörelsen nr 271/1959 om statsgaranti för täckning av förlust i sam 2f

ttihang till riksdagens protokoll 1965. X samt. Nr 23—28

Bnnkoutskottets utlåtande nr år 1!)65

band med export in. in. En statlig exportkreditgaranti innebär, att nämnden
i händelse av skadefall ersätter viss del av den förlust garantitagaren lider
på grund av att en exporfcfordran icke blir betald. Exportkreditnämnden lämnar
sålunda icke någon kredit, men genom att garantierna kan överlåtas på
bank eller annan kreditgivare som underlag för lån, kan en garanti underlätta
finansieringen av en exportaffär.

De mindre industriföretagen har samma möjligheter som de större att få
exportkreditgarantier och att överlåta desamma på bank eller annan kreditgivare.

Då det kan vara ett särskilt intresse för bl. a. de mindre företagen att ha
lätt tillgänglig information om de olika villkor som erbjudes i nämndens garantier,
finns distribuerad broschyren »Statens exportkreditgarantier». Därutöver
orienterar nämnden genom särskilda meddelanden fortlöpande om
vad som händer i fråga om garantisystemet etc. Självfallet hålles näringslivets
organisationer alltid fullt orienterade.

Enligt vad nämnden har sig bekant sker de mindre företagens exportaffärer,
där kredit förekommer, i betydande utsträckning genom handelsföretag,
som köper varorna av tillverkarna i fast räkning. Dessa handelsföretag kan
i vanlig ordning få exportkreditgarantier. Vidare sker — såsom också antytts
i motionerna — de mindre företagens export i stor omfattning i form
av underleveranser ingående i större företags utlandsförsäljningar. Då huvudleverantören
erhåller exportkreditgaranti, gynnas sålunda även på detta
sätt indirekt de mindre företagen. Omfattningen av dessa underleveranser
ingående i av nämnden garanterade affärer visar en stadig uppgång.

Sammanfattningsvis vill exportkreditnämnden sålunda framhålla att de
mindre företagen har fullt ut lika stora möjligheter som de större företagen
att komma i åtnjutande av nämndens tjänster. Av motionärerna avsedd utredning
är sålunda enligt nämndens uppfattning ej erforderlig i vad avser
området för exportkreditgarantier.

Aktiebolaget Svensk exportkredit erinrar om att bolaget har tillkommit
för att tillgodose exportföretagens behov av refinansiering av sådana exportfordringar,
vilka är att anse som långfristiga. Mindre exportföretag har samma
möjlighet som större att anlita bolaget för ifrågavarande ändamål. I den
mån motionärerna avser frågan om refinansiering av långfristiga exportfordringar,
yttrar bolaget, synes det följaktligen icke vara påkallat att inrätta
ytterligare kreditinstitut.

Sveriges allmänna exportförening anför:

Föreningen vill när det gäller den mindre industrins exportkreditproblem
ifrågasätta, om icke dessa till en del hänför sig till brist på information om
de möjligheter, som redan står till buds. Ökad kännedom om lämpliga betalningsvillkor
synes kunna minska de svårigheter, som här gör sig gällande.
Föreningen är av uppfattningen att ökad utbildning såväl som information
och rådgivning rörande existerande kreditmöjligheter är av större värde än
skapandet av nya kreditformer eller nya kreditinstitut.

Liknande synpunkter framförs även av handelskammaren i Gävle samt
Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare.

Bankoutskottets utlåtande nr 2t år 11)65

Stockholms handelskammare fäster uppmärksamheten på en ny typ av
exportfinansiering:

Det kan i detta sammanhang erinras om begreppet »factoring». Sedan något
mer än ett år tillbaka bedriver våra storbanker i olika organisationsformer
denna verksamhet. Vid exportaffärer innebär »factoring» kort uttryckt,
att ett factoringbolag köper en exportörs faktura. Exportören erhåller 80 %
av fakturabeloppet och factoringbolaget övertar risken för kundens solvens
och bolagets roll blir inkasserarens. Anmärkas bör att förfarandet bygger
på ett långvarigt affärsförhållande mellan factoringbolaget och säljaren, exportören.
Även om denna form av factoring fortfarande befinner sig i begynnelsestadiet,
finns det anledning antaga, att den kan få betydelse för de
mindre företagens möjligheter att tillgodose behovet av exportkrediter.

När det gäller marknadsföringen utomlands av den mindre industriens
produkter, erinrar remissinstanserna bl. a. om det arbete som utförs av
Småindustriens exportbyrå.

Riksbanksfnllmåktige uttalar:

Beträffande förslaget om utredning av de mindre företagens möjligheter
att driva en aktiv försälj ningspolitik på exportmarknaderna vill fullmäktige
framhålla, att frågan berör marknadsföringen och att den därför enligt fullmäktiges
mening lämpligen handhas och finansieras av företagen själva eller
av deras samarbetsorgan. För de mindre företagen synes den senare formen
särskilt böra framhållas. Det bör också erinras om, att det inom Exportföreningen
finns en särskild byrå med uppgift att främja hantverkets
och småindustriens export. Om en utredning med sikte på en förstärkning
av resurserna på detta område ändå anses behövlig, synes den böra ankomma
på småföretagens egna organisationer.

Sveriges hantverks- och industriorganisation anför följande:

Beträffande motionens påpekanden av andra problem i fråga om de mindre
företagens exportförsäljning vill organisationen vitsorda behovet av att
dessa frågor följs med uppmärksamhet. Inom detta område bär Småindustriens
exportbyrå under senare år uträttat ett betydelsefullt informationsarbete,
och organisationen finner det angeläget att de mindre företagens exportförsäljning
främjas genom förstärkning av denna institutions resurser.
Som målsättning kan lämpligen uppställas att exportbyrån skall ha möjligheter
att vidga sin nuvarande rådgivning och vägledning till de företag, som
begär sådant stöd, att öka sitt aktiva upplysningsarbete bland mindre och
medelstora företag i syfte att intressera dessa företag för att etablera sig på
exportmarknaden och att i större utsträckning än hittills deltaga i internationella
mässor och utställningar etc. I sammanhanget bör ev. även prövas
en utveckling av samarbetet mellan Småindustriens exportbyrå och företagareföreningarna,
vilka på länsplanet torde ha möjligheter att kartlägga förekommande
produktion av lämpliga exportvaror. Organisationen delar motionärernas
uppfattning att dessa och därmed sammanhängande frågor bör
uppmärksammas och följas samtidigt som kreditfrågorna studeras i motionens
anda.

Bankoutskottets utlåtande nr 24 år 1965

Sveriges allmänna exportförening lämnar i sitt yttrande bl. a. exempel på
olika praktiska, exportstimulerande åtgärder som vidtagits för den mindre
industrien:

Föreningen delar icke motionärernas uppfattning att internationella varumässor
är mer eller mindre exklusiva för de större företagen. Erfarenheten
visar tvärtom att utländska fackmässor är kontakt- och försäljningsställen
av utomordentlig betydelse också för den mindre och medelstora industrin.
Ökade resurser för inrättande av informationskontor och gruppframträdanden
av det slag föreningen redan nu organiserar på många mässor skulle naturligtvis
i lika mån vara till gagn för alla utställande företag och svenska
leverantörer.

En form för mindre företags framträdanden på internationella mässor är
att två, tre eller flera företag slår sig samman om en gemensam utställningsmonter.
Därigenom kan åtskilliga besparingar för företagen uppnås i fråga
om platshyra, monterns inredning, personal och liknande. Dylika framträdanden
är i regel att betrakta som initialansträngningar i syfte att finna kontakter
på marknaden. Såväl Exportföreningen som Småindustriens exportbyrå
strävar efter att sprida kännedom om och att underlätta det praktiska
genomförandet av sådana arrangemang.

Statsanslaget för Småindustriens exportbyrå har höjts från 166 000 kr. för
budgetåret 1963/64 till 219 000 kr. för innevarande budgetår. Bland nya former
för arbetet inom exportbyrån kan nämnas försälj ningsresor i grupp,
som med påtaglig framgång genomförts i ett par omgångar. Ytterligare resor
planeras till olika länder i Europa. Ett närmare samarbete har även inletts
med Stiftelsen Exportskolan. Kurser med inriktning på de mindre företagens
exportproblem har hållits och ytterligare planeras. Det vill synas som om
Småindustriens exportbyrå redan nu på det praktiska planet i allt väsentligt
sörjer för de exportfrämjande åtgärder, rörande vilka motionärerna önskar
en utredning.

Utskottet. I de föreliggande motionerna begäres en utredning angående de
mindre företagens möjligheter att dels erhålla exportkrediter, dels bedriva
en aktiv försälj ningspolitik på exportmarknaderna. Flertalet av de remissinstanser
som yttrat sig över motionerna har avstyrkt utredningskravet. Inte
heller utskottet finner en utredning påkallad.

Vad först beträffar exportfinansieringen, vill utskottet erinra om att den
verksamhet som bedrivs av exportkreditnämnden och av AB Svensk exportkredit
i lika mån står alla kreditsökande företag till buds, oavsett deras storlek.
Att inrätta ytterligare finansieringsinstitut med verksamheten inriktad
endast på mindre företag synes inte vara motiverat.

Inom Sveriges allmänna exportförenings ram arbetar Småindustriens exportbyrå,
vars uppgift är att främja hantverkets och småindustriens export.
Till byråns verksamhet utgår bidrag av statsmedel. Betydelsen av exportbyråns
insatser har vitsordats av remissinstanserna. Inte heller på detta område
synes det utskottet erforderligt att inrätta något nytt organ. Utskottet
delar också den uppfattning, som flera remissinstanser givit uttryck för, att

Bcinkoutskottets utlåtande nr 24 år 1965

initiativ till främjande av svenska företags försäljning på utländska marknader
lämpligen bör tas av företagen själva och av deras organisationer.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att motionerna 1:219 och 11:272 icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 27 april 1965

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle, Hilding, Gustaf Henry Hansson,
Åke Larsson*, Palm, Augustsson, Mattsson och Lundberg;

från andra kammaren: herrar Regnéll, Berglund*, Franzén i Motala,
Larsson i Umeå, Ekström i Iggesund, Haglund*, Börjesson i Glömminge*
och Fridolfsson i Rödeby.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Mattsson och Börjesson i Glömminge, vilka ansett att utskottets
yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

»I de föreliggande motionerna — —- — (=utskottet)---- försälj ningspolitik

på exportmarknaderna. Utskottet är medvetet om att flera organ
är sysselsatta med att hjälpa såväl små som stora företag när de söker
exportkrediter. Samhällets åtgärder har emellertid när det gällt större insatser
begränsats på ett sätt som framför allt kommer de större företagen
till godo. Därför torde det finnas ett behov av ett särskilt kreditstöd för den
mindre industriens export. De alternativ som nämns i de föreliggande motionerna
bör bli föremål för utredning.

Organ för främjande av hantverkets och småindustriens export finns i
begränsad omfattning. Den större industrien dominerar emellertid kvantitativt
utrikeshandeln och har med sina stora resurser kommit att uppta de
befintliga exportorganisationernas och handelsrepresentanternas tid och intresse.
Utskottet finner det därför lämpligt att en översyn företages av de
försäljnings- och reklamvägar som står småindustrien till buds vid exportaffärer.
Därvid bör prövas möjligheterna att genom ett speciellt organ främja
småindustriens försäljningsinsatser på exportmarknaderna.

Bankoutskottets utlåtande nr år 1965

De organ och de möjligheter som står företagen till buds när det gäller
hjälp i samband med export bör bringas till företagarnas kännedom. Ett
lämpligt sätt vore att staten i samarbete med Småindustriens exportbyrå
utgåve en upplysningsbroschyr. Eventuellt kunde broschyren kopplas samman
med den broschyr angående de olika kreditformerna för mindre företag
varom riksdagen uttalade sig år 1962 (BoU:s uti. nr 23).

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen med bifall till motionerna 1:219 och 11:272
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning angående
de mindre företagens möjligheter att tillgodose behovet
av exportkrediter samt beträffande småföretagens
möjligheter till en aktiv försäljningspolitik på exportmarknaderna.
»