Bankoutskottets utlåtande nr 22 (Utlåtande 1952:Bu22 bu)

Nr 22—23.

Bankoutskottets utlåtande nr 22.

Nr 22.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till förordning om ändrad lydelse av § i förordningen
den 16 maj 1890 (nr 21 s. 1) angående Sveriges allmänna
hypoteksbank, m. m.

I en den 29 februari 1952 dagtecknad proposition, nr 104, som hänvisats
till bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj :t, under
åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogat förslag till förordning om ändrad lydelse
av § 4 förordningen den 16 maj 1890 (nr 21 s. 1) angående Sveriges
allmänna hypoteksbank;

dels ock besluta att staten skall — för ökning av Sveriges allmänna hypoteksbanks
grundfond — genom fullmäktige i riksgäldskontoret ställa till
förfogande svenska statens fyra och en halv procent obligationer, ouppsägbara
från innehavarens sida, till ett nominellt belopp av fem miljoner kronor
med rätt för banken att taga obligationerna i anspråk i enlighet med bestämmelserna
i förordningen angående Sveriges allmänna hypoteksbank.

Berörda författningsförslag är av följande lydelse:

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av § 4 förordningen den 16 maj 1890
(nr 21 s. 1) angående Sveriges allmänna hypoteksbank.

Härigenom förordnas, att § 4 förordningen den 16 maj 1890 angående
Sveriges allmänna hypoteksbank1 skall erhålla följande ändrade lydelse.

Nuvarande lydelse:

§ 4.

Till grundfond för hypoteksbanken
överlämnar staten genom riksgäldskontoret
ett belopp av åttiofem miljoner
kronor i av staten utgivna obli -

Föreslagen lydelse:

§ 4.

Till grundfond för hypoteksbanken
överlämnar staten genom riksgäldskontoret
ett belopp av nittio miljoner
kronor i av staten utgivna obli -

1 Senaste lydelse av § 4 se 1951:273.

Bihang till riksdagens protokoll 1952. 8 samt. Nr 22—23.

Bankoutskottets utlåtande nr 22.

gationer, ouppsägbara å innehavarens
sida samt förskrivna med fyra
och en halv procent årlig ränta;
ägande banken över dem förfoga
efter ty här nedan sägs.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1952.

Enligt § 4 förordningen den 16 maj 1890 (nr 21 s. 1) angående Sveriges
allmänna hypoteksbank — sådan paragrafen lyder jämlikt förordningen den
18 maj 1951, nr 273 — överlämnar staten till grundfond för hypoteksbanken
genom riksgäldskontoret ett belopp av 85 miljoner kronor i av staten utgivna
obligationer, ouppsägbara å innehavarens sida samt förskrivna med
4% procent årlig ränta; och äger banken förfoga över dem efter vad i förordningen
närmare angives. Vidare stadgas i § 5, att hypoteksbanken må
utgiva obligationer mot viss säkerhet och att sammanlagda beloppet av utelöpande
obligationer icke vid något tillfälle må uppgå till mera än 10 gånger
beloppet av grundfonden. I

I en den 17 december 1951 dagtecknad skrift har styrelsen över Sveriges
allmänna hypoteksbank hemställt, att det såsom grundfond för hypoteksbanken
överlämnade beloppet måtte höjas från 85 till 100 miljoner kronor.
Styrelsen har anfört, att beloppet av bankens utelöpande obligationer uppginge
till ca 780 miljoner kronor. Utrymme funnes sålunda för banken att
försälja obligationer till ett belopp av ytterligare ca 70 miljoner kronor och
att därmed möjliggöra en motsvarande kreditgivning. Vid bedömandet av
frågan huru länge detta belopp kunde beräknas förslå för hypoteksinstitutionens
kreditgivning — inom ramen för den överenskommelse om allmänna
riktlinjer för en kreditbegränsning, som i augusti 1950 träffats mellan riksbanken
och affärsbankerna och till vilken även hypoteksinstitutionen anslutit
sig — kunde framhållas, att hypoteksinstitutionen kunde förväntas
ha att motse betydande kreditanspråk från jordbrukarna under år 1952.
Genom att skörden under år 1951 delvis slagit fel hade avsevärda lånebehov
uppstått, vilket hypoteksinstitutionen redan haft erfarenheter av i form av
ökade låneansökningar. Den väntade höjningen av taxeringsvärdena under
år 1952 innebure bl. a. att jordbrukarna i många fall kunde omlägga sina
sekundärkrediter till bottenkrediter och därmed förbilliga krediten; taxeringsvärdena
syntes nämligen kunna tagas till utgångspunkt för åsättande
av högre belåningsvärden. Slutligen kunde påpekas, att en icke obetydlig
del av hypoteksinstitutionens utlåning föranleddes av institutionens med -

Bankoutskottets utlåtande nr 22.

verkan i långivningen mot statlig lånegaranti. Hypoteksinstitutionens andel
i den totala kreditgivningen mot statlig lånegaranti tenderade att öka.

Det syntes emellertid icke osannolikt, har bankstyrelsen vidare anfört, att
förenämnda belopp å ca 70 miljoner kronor komme att förslå för kreditgivningen
under år 1952. Däremot förefölle det mycket ovisst om beloppet
räckte till även för långivningen under första halvåret 1953. Styrelsen ville
därför föreslå, att frågan om höjning av grundfonden redan nu upptoges
och underställdes 1952 års riksdag. Det syntes styrelsen därvid lämpligt att
höjning skedde till 100 miljoner kronor.

Över styrelsens framställning ha fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i
riksgäldskontoret samt bank- och fondinspektionen avgivit utlåtanden.
Fullmäktige i riksgäldskontoret och bank- och fondinspektionen ha intet att
erinra mot framställningen, varemot fullmäktige i riksbanken med hänsyn
till de nuvarande kreditrestriktionerna icke tillstyrka större höjning av
grundfonden än med 5 miljoner kronor. Rörande det närmare innehållet
av bankofullmäktiges yttrande tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen.

Departementschefen har anfört följande.

Såsom bankofullmäktige framhållit måste den skärpta kontroll över
emissioner av obligationslån, som ingår som ett led i de kreditåtstramande
åtgärderna, även omfatta hypoteksbankens obligationslån. Det är
jämväl av vikt att hypoteksbankens låneverksamhet bedrives på ett sätt,
som står i överensstämmelse med den allmänna restriktiviteten på kreditmarknaden.
Ehuru det givetvis i och för sig är önskvärt att frågan om
storleken av grundfonden icke skall behöva prövas med alltför korta mellanrum,
anser jag mig likväl i nuvarande läge icke kunna förorda en höjning
med det i framställningen från bankens styrelse angivna beloppet.

Bankofullmäktige ha uttalat att en fondökning med 5 miljoner kronor
skulle jämte den icke utnyttjade upplåningen vara tillräcklig att under 1952
tillgodose låneanspråk av samma omfattning som under 1951 och därjämte
lämna erforderlig marginal för ny prövning av frågan om ökning av grundlonden
vid 1953 ars riksdag. Med hänsyn till vad jag nyss anfört anser jag
mig icke kunna förorda höjning av grundfonden med högre belopp än
bankofullmäktige tillstyrkt eller sålunda med 5 miljoner kronor från 85 till
90 miljoner kronor.

I § 4 i förordningen angående Sveriges allmänna hypoteksbank bör i enlighet
härmed vidtagas den ändringen, att det där angivna grundfondsbeloppet
ändras från 85 miljoner till 90 miljoner kronor. Därest riksdagen
biträder ändringsförslaget, torde riksdagen samtidigt böra besluta att staten
skall — för ökning av hypoteksbankens grundfond — genom fullmäktige
i riksgäldskontoret ställa till förfogande svenska statens fyra och en
halv procent obligationer, ouppsägbara från innehavarens sida, till ett no -

Bankoutskottets utlåtande nr 22.

minellt belopp av 5 miljoner kronor med rätt för banken att i enlighet med
bestämmelserna i nyssnämnda förordning taga obligationerna i anspråk.

Utskottet. Med understrykande av vad departementschefen anfört om
vikten av att hypoteksbankens låneverksamhet bedrives på ett sätt som står
i överensstämmelse med den allmänna restriktiviteten på kreditmarknaden
tillstyrker utskottet bifall till Kungl. Maj :ts ifrågavarande förslag. Utskottet
hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande proposition.

Stockholm den 24 april 1952.

På bankoutskottets vägnar:

FRANS SEVERIN.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf*, Sundvik, Fahlander, Werner,
De Geer och Boo;

från andra kammaren: herrar Severin, Fröderberg*, Nilsson i Landskrona,
Persson i Norrby, Schmidt, Sköldin*, Fagerholm* och Johanson i
Kalmar.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.