Bankoutskottets utlåtande Nr 22 (Utlåtande 1940:Bu22 bu)

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

Nr 22.

Ankom till riksdagens kansli den 9 april 1940 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av framställningar rörande understöd åt
efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer
m. fl.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet
hänvisade framställningar rörande understöd ål efterlevande till vissa
i statens tjänst anställda personer m. fl.

Beträffande utredningen i de ärenden, som behandlas i utlåtandet, får utskottet,
i den mån redogörelse i det följande ej lämnas, hänvisa till vederbörande
proposition och motioner.

Anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.

I. Försvarsdepartementet.
l:o.

Maskinisten vid arméns intendenturförråd i Karlsborg Gustaf Bichard
Wallbergs änka. I en den 8 mars 1940 dagtecknad proposition nr 120 har
Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, i punkten 1 föreslagit riksdagen
medgiva, att maskinisten vid arméns intendenturförråd i Karlsborg
Gustaf Richard Wallbergs änka Hulda Wallberg, född Johansson, må från
och med den 1 januari 1939 under sin återstående livstid, så länge hon förblir
änka, från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära
en årlig pension av 504 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Wallberg var född den 26 januari 1876 och avled den 8 november 1938;
att han var anställd i statstjänst under sammanlagt mer än 35 år, därav
under tiden från och med den 1 maj 1912 intill avgången ur tjänst den 30
juni 1936 såsom maskinist (under tiden 1 juli 1935—30 juni 1936 såsom
maskinist av 1. klass) vid arméns intendenturförråd i Karlsborg;

att han enligt stat, som av arméförvaltningens intendenturdepartement
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 8 sami. Nr 22.

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

Utskottet.

fastställts för arméns intendenturförråd i Karlsborg, från och med den 1
juli 1935 kom i åtnjutande av lön, motsvarande 12 lönegraden i den i kungörelsen
den 22 juni 1928 (nr 215) intagna löneplanen för extra ordinarie
tjänstemän, och under de två närmaste åren dessförinnan uppbar avlöning
kontant och in natura med — oavsett dyrtidstillägg — omkring 3,075 kronor
för år;

att Wallberg, som författningsenligt icke var berättigad till tjänstepension,
från och med den 1 juli 1936 intill sin död åtnjöt av 1936 års riksdag beviljad
pension till belopp av 1,608 kronor för år (prop. nr 196, p. 10; bankoutsk.
uti. nr 51, p. 13; riksd. skr. nr 216);

att han vid sin död efterlämnade änkan Hulda Wallberg, född Johansson,
vilken är född den 9 februari 1877, samt fyra vuxna barn, därav två söner
och två döttrar;

att bouppteckningen efter Wallberg utvisade brist;

att änkefru Wallbergs arbetsförmåga på grund av sjukdom är väsentligt
nedsatt;

samt att barnen icke äro i sådana ekonomiska omständigheter, att de
kunna nämnvärt bidraga till moderns försörjning.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ls ifrågavarande framställning.

2:o.

Kaptenen i Guta livgarde, löjtnanten på övergångsstat Gustaf Arthur
Holtz’ änka. I motion 11:3 hemställer herr Holmgren, »att riksdagen ville
besluta, att kaptenen G. A. Holtz’ änka Greta Holtz i pensionshänseende skall
anses likställd med änka efter kapten».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Holtz var född den 8 december 1890 och avled den 13 december 1939;

att han från och med den 1 januari 1928 överfördes från beställning såsom
löjtnant vid Vaxholms grenadjärregemente till övergångsstat vid förutvarande
Göta livgarde;

att han vid tiden för överförandet till övergångsstat innehade en tjänstålder
såsom officer av 14 år;

att han efter överförandet till övergångsstat var inkallad till tjänstgöring
såsom chef för Göta livgardes kulsprutekompani under tiden 1 januari 1928
—1 juli 1929;

att han år 1928 utnämndes till kapten i Göta livgarde;

att han i början av september 1939 inkallades till beredskapstjänstgöring
och därunder ådrog sig sjukdom;

att han vid sin död efterlämnade änkan Greta Holtz samt två barn;

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

samt att änkefru Holtz jämlikt kungörelsen den 18 juni 1937 (nr 582) angående
ikraftträdande av allmänna familjepensionsreglementet uppbär änkepension
å 1,590 kronor.

I en vid 1929 års riksdag väckt motion (11:58) hemställdes, att riksdagen
ville medgiva, att Holtz i befordringshänseende till kapten på övergångsstat
finge anses överförd till övergångsstat först från och med den 1 januari 1929.
Det i motionen väckta förslaget åsyftade att skapa förutsättningar för beredande
åt Holtz av lön och därmed även av pensionsförmåner såsom kapten
på övergångsstat.

I häröver avgivet utlåtande anförde statsutskottet (uti. nr 82), att ett bifall
till motionen skulle innebära ett avsteg från de principer, som i samband
med 1925 års härordningsbeslut fastslagits i fråga örn till övergångsstat
överförda beställningshavares rätt att vinna befordran. Vid sådant förhållande
och särskilt med hänsyn till den prejudicerande betydelse, som ett
medgivande av den i motionen ifrågasatta undantagsförmånen otvivelaktigt
skulle innebära, hade utskottet icke ansett sig kunna tillstyrka det i motionen
väckta förslaget.

Riksdagen beslöt i enlighet med statsutskottets hemställan.

Av handlingarna framgår, att Holtz vid sitt frånfälle visserligen innehade
kaptens tjänstegrad men att han i löne- och pensionshänseende tillförsäkrats
allenast de förmåner, som tillkomma löjtnant på övergångsstat.

Ett bifall till motionen skulle innebära, att pensionsförmånerna för Holtz’
änka skulle bestämmas med utgångspunkt från det för kapten gällande familjepensionsunderlaget.
Utskottet kan för sin del icke tillstyrka ett dylikt
avsteg från gällande pensioneringsgrunder, och detta så mycket mindre som
riksdagen tidigare avslagit en motionsvis gjord framställning i syfte att Holtz
skulle berättigas åtnjuta kaptens löne- och övriga förmåner.

Utskottet hemställer alltså, J

'' '' att förevarande motion II: 3 ej må till någon riksdagens åt gärd

föranleda.

3:o.

Anna Wilhelmina Maria Wannmacher. I motion II: 54 hemställer herr
Paulsen, »att riksdagen måtte bevilja Anne-Marie Nordström den pension
hon som änka efter marinintendent Karl Hugo Leonard Nordström vore
berättigad till».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att marinintendenten Nordström var född den 20 januari 1862 och avled
den 23 januari 1934;

Utskottet.

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

Utskottet.

att han utnämndes till marinintendent av 2. graden den 31 december
1903, till marinintendent av 1. gradens 2. klass den 30 december 1911 samt
till marinintendent av 1. gradens 1. klass den 29 maj 1914;

att han erhöll avsked med pension den 30 juni 1922;

att han den 7 september 1930 vid en levnadsålder av 68 år ingick äktenskap
med dåvarande tyska undersåten Anna Wilhelmina Maria Wannmacher,
född den 5 juni 1889;

att genom ett den 9 januari 1932 laga kraftvunnet domstolsutslag dömts
till återgång av äktenskapet;

att Nordström i egenskap av delägare i marinens familjepensionskassa
erlagt avgifter för änkepension från och med år 1904 intill sin död;

samt att Wannmacher sedan den 1 november 1937 genom Stockholms
stads fattigvård åtnjuter ett månatligt understöd av 90 kronor.

Hos Kungl. Maj:t anhöll Wannmacher år 1938 att komma i åtnjutande
av änkepension efter Nordström.

I häröver avgivet utlåtande anförde statskontoret:

Av ansökningshandlingarna framgår, bland annat, att framlidne f. d. marinintendenten
Nordström vid den tidpunkt, då han ingick äktenskap med sökanden,
uppnått en så hög levnadsålder som 68 år ävensom att genom domstolsutslag
dömts till återgång i detta äktenskap.

Vid angivna förhållanden får statskontoret avstyrka, att åtgärd vidtages
för beredande av pension åt sökanden.

Genom beslut den 20 maj 1938 fann Kungl. Majit den gjorda ansökningen
ej föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

En av Wannmacher sedermera gjord förnyad ansökning om änkepension
har genom Kungl. Maj.ts beslut den 10 mars 1939 lämnats utan bifall.

Såsom den lämnade redogörelsen giver vid handen, är Wannmacher icke
berättigad till pension efter marinintendenten Nordström, enär deras äktenskap
blivit upplöst genom återgång av detsamma. Aven om äktenskapet bestått
intill tiden för Nordströms frånfälle, skulle Wannmacher likväl hava
varit i avsaknad av änkepensionsrätt på den grund, att äktenskap, som delägare
i marinens familjepensionskassa ingick efter det han fyllt 65 år, icke
grundläde rätt till änkepension. Kungl. Maj:t har ock vid två olika tillfällen
avslagit av Wannmacher gjorda framställningar om pension. Att såsom
motionen åsyftar riksdagen genom särskilt beslut skulle tilldela Wannmacher
en pension synes icke kunna ifrågakomma. Utskottet får därför avstyrka
bifall till motionen och hemställer alltså,

att förevarande motion II: 54 ej må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

II. Socialdepartementet.

4:o.

T. f. landsfiskalen Arvid Leopold Wernell änka och barn. I en den 8

mars 1940 dagtecknad proposition nr 120 har Kungl. Maj:t, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, i punkten 2 föreslagit riksdagen medgiva, att t. f. landsfiskalen
Arvid Leopold Wernells änka Vera Carola Wernell, född Löwenstein, och
makarnas minderåriga barn Elisabet och Margareta må från och med den
1 maj 1939 från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära,
änkan en årlig pension av 804 kronor under sin återstående livstid, så länge
hon förblir änka, samt vartdera barnet ett årligt uppfostringsbidrag å 300
kronor till och med utgången av det kalenderår, varunder barnet uppnår 18
års ålder.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Wernell var född den 4 juni 1890 och avled den 14 april 1939;

att han — efter fullgjord utbildningstjänstgöring och efter att bland annat
under omkring 14 V2 år hava bestritt förordnanden såsom kronolänsman
eller landsfiskal — den 10 november 1932 tillträdde befattning såsom extra
landsfiskal i Domnarvets distrikt och den 25 februari 1935 förordnades att
från och med den 1 april samma år tills vidare vara landsfiskal i Ore
distrikt med rättighet att intill dess ny lönereglering för landsfiskaler trätt
i kraft åtnjuta samtliga med tjänsten förenade löneförmåner med undantag
för ett belopp, motsvarande ordinarie innehavare av tjänsten åvilande avgift
för egen pensionering;

att han innehade sist omförmälda förordnande till sin död;

att han vid sin död efterlämnade änkan Vera Carola Wernell, född Löwenstein,
vilken är född den 19 juli 1890, samt två minderåriga döttrar,
nämligen Elisabet, född den 21 juni 1927, och Margareta, född den 18
februari 1931;

att enligt en av boutredningsmannen avgiven redogörelse för ställningen
i dödsboet efter Wernell tillgångarna uppgå till omkring 22,300 kronor
samt skulderna till omkring 14,300 kronor, till följd varav behållningen i
boet utgör omkring 8,000 kronor;

samt att änkefru Wernell enligt ett för henne utfärdat läkarintyg lider
av en lätt anemi samt har en sådan kroppskonstitution, att hon ej lämpligen
synes kunna försörja sig genom kroppsarbete.

I avvaktan på omorganisation av åklagarväsendet har Kungl. Majit genom
cirkulär den 5 december 1924 förordnat, att ledigblivna landsfiskalstjänster
icke finge besättas med ordinarie innehavare utan skulle tillsättas medelst
förordnande tills vidare. Genom brev den 9 oktober 1936 har Kungl. Majit

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

Utskottet.

dock medgivit, att de tjänstemän, vilka senast år 1931, efter landsfiskalstjänsts
behöriga kungörande, förordnats att tills vidare uppehålla sådan
tjänst, finge utnämnas till landsfiskaler samt alltså komma i åtnjutande av
rätt till egen pension och familjepension. Då Wernell emellertid först år
1935 förordnades att tills vidare vara landsfiskal, kunde bestämmelserna i
sistnämnda Kungl. Maj:ts brev icke tillämpas för honom. Wernells änka
och barn äga sålunda icke någon författningsenlig rätt till pension.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län har anfört bland annat följande:

Med hänsyn till vittgående konsekvenser synes det länsstyrelsen allenast
i rena undantagsfall böra förekomma, att efterlevande till i statens tjänst anställda
personer, vilka icke av staten tillförsäkrats rätt till familjepension,
ändock beredas sådan förmån. I nu ifrågavarande fall föreligga dock särskilda
omständigheter. Sålunda hade Wernell sedan år 1932 haft stadigvarande
anställningar inom härvarande fögderiförvaltning och var dessförinnan
i åtskilliga år i landsstatstjänst. Hans tjänstemeriter torde hava varit
av den omfattning, att han, vid en omorganisation av landsfiskalstjänsterna
enligt senast framlagt förslag, kunnat påräkna utnämning å ordinarie tjänst.
Under dessa förhållanden anser länsstyrelsen det synnerligen behjärtansvärt,
örn Wernells efterlevande änka och minderåriga barn kunde tillerkännas
pension eller understöd med belopp, som skulle hava tillkommit dem, därest
Wernell vid sin död varit ordinarie landsfiskal. Då behållningen i dödsboet
efter Wernell synes vara ringa samt Wernells änka torde sakna möjligheter
att genom eget arbete försörja sig och makarnas barn, framstår behovet av
understöd såsom synnerligen nödvändigt.

Föredragande departementschefen har anfört:

På grund av föreliggande förhållanden anser jag mig böra förorda, att
understöd beredes Wernells familj i form av såväl pension åt änkan som
uppfostringsbidrag åt barnen. Understöden synas dock icke böra bestämmas
till belopp, som skulle hava tillkommit de efterlevande, därest Wernell varit
ordinarie landsfiskal. Jag vill för min del förorda, att änkepensionen bestämmes
till 804 kronor för år och att såsom uppfostringsbidrag för vartdera
barnet får utgå ett belopp av 300 kronor för år.

Utskottet, som ej funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande
förslag, får hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må vinna
riksdagens bifall.

5:o.

Avdelningschefen hos statens arbetslöshetskommission Sven Vilhelm
Köersners änka. Under punkten 3 av förevarande proposition har Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att avdelningschefen hos statens arbetslöshetskommission
Sven Vilhelm Köersners änka Elin Kristina Köersner,
född Håkansson, må från och med den 1 maj 1939 under sin återstående
livstid, så länge hon förblir änka, från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 804 kronor.

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Koersner var född den 6 maj 1887 och avled den 9 april 1939;

att han under tiden 29 maj 1922—31 mars 1924 var ekonomichef vid södra
Sveriges statsarbeten;

att han från och med den 1 april 1924 intill sin död innehade befattning
såsom kamrerare och chef för kamerala avdelningen vid arbetslöshetskommissionens
kansli;

att hans avlöningsförmåner från och med den 1 juli 1933 uppgingo till
12,000 kronor för år;

att han vid sin död efterlämnade änkan Elin Kristina Köersner, född
Håkansson, vilken är född den 28 juli 1892;

att bouppteckningen efter Köersner utvisade en behållning av omkring
5,800 kronor;

att efter Köersners frånfälle till änkan utbetalats omkring 10,000 kronor
på grund av två av Köersner tecknade livförsäkringar, till vilka änkan insatts
såsom förmånstagare;

samt att enligt ett den 22 september 1939 dagtecknat läkarintyg änkefru
Köersners arbetsförmåga på grund av sjukdom är för framtiden nedsatt till
en tredjedel av den för fullt arbetsför person normala arbetsförmågan.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

6:o.

Redogöraren hos statens arbetslöslietskommission Gösta Albin Annerfeldts
änka. Under punkten 4 av förevarande proposition föreslår Kungl.
Maj:t riksdagen medgiva, att redogöraren hos statens arbetslöshetskommission
Gösta Albin Annerfeldts änka Hilda Charlotta Annerfeldt, född Mattsson,
må från och med den 1 januari 1940 under sin återstående livstid, så
länge hon förblir änka, från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 660 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas.

att Annerfeldt var född den 10 maj 1895 och avled den 9 juni 1937;

att han, som under tiden 8 februari 1915—31 oktober 1918 innehade
fast anställning vid Vendes artilleriregemente, var anställd vid södra Sveriges
statsarbeten under tiden 15 augusti 1922—30 juni 1924 samt hos statens
arbetslöshetskommission under tiden 5 mars—10 september 1925 och från
ingången av år 1926 intill sin död;

att han under den tid, varunder han sålunda tjänstgjorde vid södra Sveriges
statsarbeten och hos arbetslöshetskommissionen, innehade olika befattningar
såsom platsledare, biträdande platsledare, redogörare m. m.;

Utskottet.

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

att hans avlöningsförmåner från augusti 1932 utgjordes av kontant lön
med 425 kronor i månaden jämte fri bostad och vedbrand;

att han vid sin död såsom dödsbodelägare efterlämnade änkan Hilda
Charlotta Annerfeldt, född Mattsson, vilken är född den 7 januari 1890,
samt döttrarna Göta Elna Boel, född den 2 februari 1919, Berta Sofia
Hillevi, född den 9 januari 1921, Britta Andréa, född den 8 juni 1926, och
Barbro Albina, född den 11 april 1937;

att den efter Annerfeldt upprättade bouppteckningen utvisade en behållning
av omkring 370 kronor;

samt att änkefru Annerfeldt, som saknar egna tillgångar, icke har att
påräkna bidrag till sitt uppehälle av barnen.

I ett för änkefru Annerfeldt den 4 september 1939 utfärdat läkarintyg
uttalas, att hennes arbetsförmåga på grund av sjukdom (kronisk deformerande
inflammation i höger knäled) torde få anses vara varaktigt nedsatt
till mindre än en tredjedel av normal arbetsförmåga, att hon icke torde
kunna åtaga sig något förvärvsarbete samt att hon finge anses vara för
framtiden varaktigt oförmögen att försörja sig genom arbete.

I proposition nr 249, punkt 8, till 1938 års riksdag framlade Kungl.
Majit förslag om uppfostringsbidrag till belopp av 300 kronor åt vart och
ett av makarna Annerfeldts tre yngsta döttrar. Däremot fann Kungl. Majit
väckt fråga örn pension åt änkefru Annerfeldt icke böra för det dåvarande
föranleda någon Kungl. Majlis åtgärd. Kungl. Majits i nyssnämnda proposition
framlagda förslag bifölls av riksdagen (bankoutsk. uti. nr 32, p. 11;
riksd. skr. nr 195).

Föredragande departementschefen har anfort:

Med hänsyn till den i ärendet förebragta utredningen rörande änkefru
Annerfeldts nuvarande hälsotillstånd och arbetsförmåga vill jag icke numera
motsätta mig, att pension utverkas åt henne. Pensionen synes mig skäligen
böra bestämmas till 660 kronor för år, att utgå från och med den 1 januari
1940.

Utskottet. Under åberopande av vad i ärendet förekommit hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande framställning.

III. Ecklesiastikdepartementet.

7 :o.

Docenten greve Gunnar Gabriel Oxenstiernas dotter. I en den 8 mars
1940 dagtecknad proposition nr 120 har Kungl. Majit, under åberopande av
propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för
samma dag, i punkten 5 föreslagit riksdagen medgiva, att docenten vid uni -

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

versitetet i Uppsala greve Gunnar Gabriel Oxenstiernas och hans efterlämnade
änka Miliza Oxenstiernas, född Homjakoff, minderåriga dotter Louise
Gabriella må från och med den 1 oktober 1939 till och med utgången av det
kalenderår, varunder hon uppnår 18 års ålder, från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. uppbära ett årligt uppfostringsbidrag å 384 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att greve Oxenstierna var född den 28 juni 1897 och avled den 25 september
1939;

att han efter avlagda examina och disputation för doktorsgrads vinnande
förordnades till docent i teoretisk filosofi vid universitetet i Uppsala den
27 december 1926;

att han uppehöll professuren i ämnet under tiden 23 september 1931—28
februari 1934;

att han från och med ingången av år 1927 intill sin död — med undantag
för nyss angivna tid, varunder han uppehöll professur — åtnjöt med
undervisningsskyldighet förenat docentstipendium, vilket under tiden intill
utgången av år 1935 utgjorde 6,000 kronor för år och under tiden därefter
mellan 2,400 och 3,300 kronor för år;

att han icke hade någon befattning utanför universitetet;

att han vid sin död efterlämnade änkan grevinnan Miliza Oxenstierna,
född Homjakoff, vilken är född den 12 april 1899, samt en dotter Louise
Gabriella, född den 3 oktober 1936;

att behållningen i boet efter greve Oxenstierna utvisade brist;

samt att grevinnan Oxenstierna med sin dotter efter mannens frånfälle
varit bosatt hos sina föräldrar i Tallinn, vilka båda äro ålderstigna och leva
under knappa ekonomiska förhållanden.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av riksdagen
bifallas.

8:o.

Vaktmästaren vid förutvarande sjätte dövstumskoldistriktets skola 1
Gävle Lars Hellbergs änka. Under punkten 6 av förevarande proposition
föreslår Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att vaktmästaren vid förutvarande
sjätte dövstumskoldistriktets skola i Gävle Lars Hellbergs änka Margareta
(Margit) Kristina Hellberg, född Engman, må från och med den 1 mars
1939 under sin återstående livstid, så länge hon förblir änka, från anslaget
till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 384
kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Hellberg var född den 19 december 1860 och avled den 17 februari
1939;

Utskottet.

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

att han var anställd såsom vaktmästare vid förutvarande sjätte dövstumskoldistriktets
skola i Gävle från och med den 1 augusti 1892 till och med
den 30 september 1930 eller under en tid av 38 år 2 månader och att han
under omkring hälften av denna tid tillika i viss utsträckning tjänstgjorde
såsom slöjdlärare vid skolan;

att Hellbergs avlöningsförmåner såsom vaktmästare senast utgjordes av
kontant lön å 2,020 kronor för år jämte dyrtidstillägg enligt för statens befattningshavare
vid nyreglerade verk gällande grunder ävensom naturaförmåner,
uppskattade till ett årligt värde av 500 kronor;

att han vid avgången ur tjänst av dövstumskoldistriktet tillerkändes en
årlig pension av 1,800 kronor jämte dyrtidstillägg enligt för f. d. befattningshavare
i statens tjänst gällande grunder;

att han vid sin död efterlämnade änkan Margareta (Margit) Kristina
Hellberg, född Engman, vilken är född den 9 november 1866, samt en dotter,
gift med en kyrkoadjunkt;

att behållningen i boet efter Hellberg uppgick till omkring 400 kronor;
samt att änkefru Hellberg är i behov av understöd.

Utskottet. Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande
förslag, hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

9:o.

Föreståndaren för Ölands folkhögskola Gustav Rudolf Beronius’ änka

i(tilläggspension). Under punkten 7 av förevarande proposition har Kungl.
Majit föreslagit riksdagen medgiva, att föreståndaren för Ölands folkhögskola
Gustav Rudolf Beronius’ änka Signe Amalia Helena Beronius, född Höglund,
må från och med den 1 juli 1939 under sin återstående livstid, så länge hon
förblir änka, från statens pensionsanstalt uppbära — utöver henne enligt statens
pensionsanstalts beslut den 20 februari 1931 tillkommande pension —
tilläggspension till belopp av 300 kronor för år.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Beronius var född den 16 februari 1868 och avled den 23 december
1930;

att han tjänstgjorde såsom förste lärare vid Tomta lantbruksskola åren
1891—1894, såsom lärare vid Gamleby folkhögskola under tiden 1 november
1898—30 juni 1906 samt såsom föreståndare för Ölands folkhögskola
från och med den 1 juli 1906 intill sin död;

att Beronius, som icke begagnade sig av förefintlig möjlighet att genom anmälan
under år 1908 till direktionen för folkskollärarnas änke- och pupillkassa
vinna inträde i denna kassa, från och med den 1 januari 1920 förvär -

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

vade familjepensionsrätt i statens pensionsanstalt, i vilken anstalt förstnämnda
kassa då inordnats;

att Beronius vid sin död efterlämnade änkan Signe Amalia Helena Beronius,
född Höglund, vilken är född den 3 november 1882, samt barnen Signhild
Margareta och Rudolf Gustav August, födda respektive den 13 januari
1915 och den 1 maj 1919;

samt att änkefru Beronius, som lider av försvagad hälsa, saknar egna
tillgångar och är för sitt uppehälle beroende av sin pension.

Genom beslut den 20 februari 1931 tillförsäkrade statens pensionsanstalt
änkefru Beronius och makarna Beronius’ barn en årlig avkortad familjepension
av 1,020 kronor att utgå från början av januari 1931. Sedan det
äldsta barnet den 13 januari 1936 uppnått 21 års ålder, har pensionen från
början av februari 1936 sänkts till 952 kronor. När jämväl det yngsta barnet
uppnått myndig ålder, kommer pensionen att reduceras till 680 kronor.

Frågan örn beredande av tilläggspension åt änkefru Beronius har år 1939
varit föremål för riksdagens prövning med anledning av väckta motioner
(1:164 och 11:320). Bankoutskottet anförde i utlåtande (nr 58) över motionerna
följande:

De myndigheter, som avgivit utlåtande över den av änkefru Beronius hos
Kungl. Maj:t gjorda ansökningen örn förhöjd pension, hava tillkännagivit
skilda uppfattningar rörande sättet för beräkningen av familjepension åt
Beronius’ efterlevande. Sålunda har statens pensionsanstalt ansett familjepensionsunderlaget
böra beräknas försäkringstekniskt på avgifter för tiden
efter 1920 års ingång, vid vilken tidpunkt Beronius obligatoriskt erhöll
familjepensionsrätt i anstalten. Från denna utgångspunkt har anstalten
fastställt pensionen till ett i förhållande till full familjepension avsevärt reducerat
belopp. Statskontoret åter har uttalat, att bestämmelserna i pensionsanstaltens
reglemente knappast gåve stöd för ett beslut om avkortning
av familjepension i fall som det förevarande. Såväl statskontoret som skolöverstyrelsen
hava ansett skäligt, att Beronius’ efterlevande finge genom särskilt
riksdagsbeslut komma i åtnjutande av tilläggspension, vilken enligt
statskontorets mening borde motsvara den minskning i familjepensionen,
som Beronius’ efterlevande fått vidkännas.

Ehuru utskottet i likhet med statskontoret och skolöverstyrelsen anser billighetsskäl
tala för att Beronius’ efterlevande beredes kompensation för den
minskning i familjepensionen, som de fått vidkännas, är utskottet icke berett
att nu taga ställning till det i motionerna väckta förslaget. Utskottet
hyser nämligen den åsikten, att förevarande pensionsfråga är av beskaffenhet
att i första hand böra bliva föremål för prövning av Kungl. Majit. Med
hänsyn härtill och då ärendet genom framställning från änkefru Beronius
redan är underställt Kungl. Majit, finner utskottet sig icke kunna förorda,
att de i ämnet väckta motionerna föranleda någon riksdagens åtgärd.

I enlighet med utskottets förslag fann riksdagen motionerna icke föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Föredragande departementschefen har anfört:

Med hänsyn till i ärendet föreliggande förhållanden -— å ena sidan den
tvekan som gjort sig gällande rörande den rätta tolkningen av det författningsrum,
varå statens pensionsanstalt grundat sitt beslut örn avkortning av

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

Utskottet.

pensionen åt änkefru Beronius, och å andra sidan de ömmande omständigheter
som äro för handen — anser jag mig böra förorda, att förslag förelägges
riksdagen om beredande av förbättrade pensionsförmåner åt änkefru
Beronius. För egen del vill jag i sådant hänseende förorda, att änkefru
Beronius berättigas från statens pensionsanstalt åtnjuta en årlig tilläggspension
å 300 kronor, att utgå förslagsvis från och med den 1 juli 1939.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning.

10:o.

Extra ordinarie läroverksläraren John Elis Högbergs änka. I motion
II: 11 hemställa herrar Larsson i Östersund och Hedlund i Östersund, »att
riksdagen måtte besluta, att familjepension får utgå till Dorotea Sofia Marta
Högberg, änka efter läroverksläraren John Elis Högberg, från och med den
1 juli 1940 i enlighet med de grunder, som nu gällande författningar angiva.»

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Högberg var född den 13 februari 1885 och avled den 25 september
1928;

att han avlade filosofie magisterexamen år 1912;

att han tjänstgjorde vid Katrineholms praktiska skola åren 1912, 1919 och
1920, vid Katrineholms kommunala mellanskola åren 1921—1924, vid högre
allmänna läroverket i Östersund läsåret 1924—1925, vid realskolan i Enköping
och Gnesta kommunala mellanskola vissa tider år 1926 samt, såsom
extra ordinarie lärare, vid högre allmänna läroverket i Östersund under läsåren
1926—1927 och 1927—1928 samt under höstterminen 1928 intill sin
död;

att han vid sin död efterlämnade änkan Dorotea Sofia Marta Högberg,
född Schultze den 18 februari 1892, samt tre barn — Karl Ludvig Rolf, född
den 5 april 1918, Karin Maria Gisela, född den 20 november 1919 och Ernst
Robert Börje, född den 4 mars 1921 — av vilka den sistnämnde numera
avlidit;

att bouppteckningen efter Högberg utvisade en behållning av omkring 300
kronor;

att änkefru Högberg på grund av avgifter, som hennes man under tjänstgöring
vid ovannämnda kommunala mellanskolor erlagt till statens pensionsanstalt,
från anstalten uppbär en årlig pension av 78 kronor 40 öre;

att änkefru Högberg, som befinner sig i små ekonomiska omständigheter,
alltsedan mannens frånfälle försörjt sig och familjen medelst lektionsarbete;

att sonen är tillfällig arbetstagare vid trafikavdelningen vid statens järnvägar
i Östersund men för närvarande inkallad till militär beredskapstjänstgöring
samt att dottern är elev i 4:e ringen vid Östersunds högre allmänna
läroverk;

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

samt att hon enligt ett den 9 januari 1940 utfärdat läkarintyg lider av
höggradig synnedsättning.

I proposition nr 172 lill 1929 års riksdag hemställdes, att änkefru Högberg
skulle beredas en pension av 720 kronor om året under hennes återstående
livstid.

Under hänvisning till att Högbergs sammanlagda anställningstid i statstjänst
utgjort endast omkring 3 år och följaktligen varit för kort för att
kunna motivera understöd av statsmedel till Högbergs efterlevande, avstyrkte
bankoutskottet bifall till den gjorda framställningen. Genom gemensam
omröstning av kamrarna biföll riksdagen utskottets hemställan.

En av änkefru Högberg år 1931 hos Kungl. Majit gjord ansökning örn
pension lämnades genom beslut den 4 mars 1932 av Kungl. Maj:t utan bifall.

I en den 29 december 1938 dagtecknad skrift anhöll änkefru Högberg hos
Kungl. Majit ånyo att komma i åtnjutande av pension.

1 häröver avgivet utlåtande anförde skolöverstyrelsen bland annat följande: Då

fru Högberg nu anhåller örn familjepension åt sig, förslagsvis enligt
de grunder nu gällande författningar angiva, vill överstyrelsen ånyo tillstyrka
understöd av statsmedel för henne, enär överstyrelsen finner sådana
omständigheter föreligga, att understöd skäligen bör utgå. Av ansökningen
framgår, att sökandens synförmåga, som vid föregående ansökningars ingivande
var i hög grad nedsatt, nu ytterligare försämrats och att hon icke kan
förrätta arbete, som kräver större synförmåga eller mera anstränger ögonen,
att det är ovisst, hur länge hon står ut med arbetet som lektionsgiverska liksom
hur länge de nuvarande arbetsmöjligheterna för henne komma att bestå,
samt att de båda kvarvarande barnen, som äro respektive 20 år och 19
år, ej kunna försörja sig själva, långt mindre bidraga till moderns uppehälle.
Vad beträffar den omständigheten, att extralärare Högberg haft anställning
i statstjänst endast något över 3 år (vartill komma 3SU år vid kommunal
mellanskola, sedermera övertagen av staten), tillåter sig överstyrelsen i underdånighet
erinra om att enligt kungl, kungörelsen nr 516/1938 och allmänna
familjepensionsreglementet de efterlevande efter en e. o. lärare vid de allmänna
läroverken numera äro berättigade till familjepension, även om lärarens
anställningstid i statens tjänst varit lika kort som Högbergs eller (rent
teoretiskt) hur kort som helst. På grund av bestämmelserna i § 4 mom. 2
allmänna familjepensionsreglementet örn alt för befatlningshavare, som vid
sin död kvarstod i tjänst eller åtnjöt pension enligt civila eller militära tjänstepensionsreglementet,
familjepensionens grundbelopp är lika med familjepensionsunderlaget,
så framt antalet av befattningshavaren förvärvade tjänstår,
utökade med lid som från dödsfallet eller avgången med pension må
hava återstått till pensionsåldern, uppgått till minst 30, kan familjepensionen
efter en e. o. lärare vid de allmänna läroverken, som avlidit efter lika
kort anställningstid i statstjänst som Högberg (eller kortare), uppgå till dels
(såsom fast del) grundbelopp 1,770 kronor, vilket belopp skulle ökas med
50 % för ett barn och nied 20 % därutöver för varje ytterligare barn, dels
(såsom rörlig del) eli belopp motsvarande samma procenttal å den fasta delen,
som för beräknande av dyrtidstillägg å nyreglerad avlöning.

14 Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

överstyrelsen anser sig emellertid icke böra tillstyrka understöd för sökanden
till högre belopp än det i propositionen nr 172/1929 föreslagna eller 720
kronor för år. Med hänsyn till den i ifrågavarande proposition föreslagna
åldersgränsen, intill vilken understöd borde utgå för barnen, finner sig överstyrelsen
icke böra föreslå något understöd för dem, vilket måhända icke
heller avsetts av sökanden.

Statskontoret anförde i avgivet utlåtande, att då några nya omständigheter
av beskaffenhet att böra föranleda ändring i den av statsmakterna åren 1929
och 1932 intagna ståndpunkten icke blivit förebragta, ämbetsverket ansåge
sig icke kunna förorda bifall till den föreliggande framställningen. Därest
emellertid Kungl. Maj:t, med hänsyn till i ärendet åberopade omständigheter,
skulle anse pension böra utverkas åt änkefru Högberg genom förnyad
framställning till riksdagen, hade statskontoret icke funnit anledning
frångå sin tidigare uttalade uppfattning, att understödet borde fastställas
till 720 kronor.

Genom beslut den 10 mars 1939 fann Kungl. Maj:t ansökningen ej föranleda
någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Utskottet. Såsom den lämnade redogörelsen giver vid handen, är änkefru Högbergs
synförmåga numera i så hög grad nedsatt, att hon icke är i stånd att förrätta
arbete, som är ansträngande för ögonen, varför det är ovisst, huru
länge hon kan för framtiden utföra arbete som lektionsgiverska. Enligt
vad i ärendet blivit upplyst, äro vidare makarna Högbergs barn icke i stånd
att bidraga till änkefru Högbergs uppehälle. Vid nu angivna förhållanden
har utskottet funnit starka billighetsskäl tala för att änkefru Högberg under
sin återstående livstid beredes en årlig pension av statsmedel. Pensionsbeloppet
synes böra bestämmas till samma belopp, som tidigare vid prövning
av änkefru Högbergs pensioneringsfråga föreslagits av Kungl. Maj:t eller
720 kronor om året.

Åberopande det anförda hemställer utskottet, \/

att riksdagen, i anledning av förevarande motion nr II: 11,
må medgiva, att extra ordinarie läroverksläraren John Elis
Högbergs änka Dorotea Sofia Marta Högberg, född Schultze,
må från och med den 1 januari 1940 under sin återstående
livstid, så länge hon förblir änka, från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av
720 kronor.

Stockholm den 9 april 1940.

På bankoutskottets vägnar: !''

BJ. HOLMGREN.

Närvarande: se anteckning å utlåtandet nr 21.

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

Reservationer:

vid punkten 2 (ang. pension åt kaptenen Gustaf Arthur Holtz’ änka) av
herrar Holmgren och öman; samt

vid punkten 3 (ang. pension åt Anna Wilhelmina Maria Wannmacher) av
herr Paulsen.