Bankoutskottets utlåtande nr 21 Utlåtande 1945:Bu21Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Bankoutskottets utlåtande nr 21

Utlåtande 1945:Bu21

Bankoutskottets utlåtande nr 21.

1

Nr 21.

Ankom till riksdagens kansli den 10 april 1945 kl. 2 em.

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring av 1 § kungörelsen
den 30 juni 1942 (nr 696) nied föreskrifter angående
pensionering av viss arbetarpersonal i statens
tjänst.

I en inom andra kammaren under nr 66 väckt motion, vilken hänvisats
till bankoutskottets förberedande handläggning, har herr Karlsson i Grängesberg
hemställt, »att riksdagen måtte besluta, att 1 § i Kungl. Maj:ts kungörelse
den 30 juni 1942, med föreskrifter angående pensionering av viss
arbetarpersonal i statens tjänst, måtte erhålla följande ändrade lydelse:

1§-

Där så finnes skäligt må-----under förutsättning

a) att arbetaren vid anställningens upphörande — —--honom åvilande

arbetsuppgifter;

b) att arbetaren vid anställningens upphörande---innehaft annan

statsanställning. Vid beräkning av anställningstid som här sägs, skall arrendator
å kronotorp tillgodoräknas den arbetstid, som kan beräknas erforderlig
för torpets brukande, dock högst fyra månader årligen;

c) att arbetaren — — — gott vitsord; samt

d) att arbetaren enligt---understöd av statsmedel.

Såsom med tjänstepension —--för riksdagens verk.»

Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen följande.

»Kungl. Maj:ts kungörelse den 30 juni 1942 (SFS 696/1942) innefattar
vissa summariska pensionsbestämmelser, avsedda att vinna tillämpning å
sådana till arbetarpersonal hänförliga befattningshavare i .statens tjänst,
vilka, utan alt uppfylla villkoren för pensionsrätt enligt tjänstepensionsreglementet
för arbetare, dock finnas böra vid entledigandet beredas viss pension
på grund av utfört arbete i statens tjänst.

Bestämmelserna i nämnda kungörelse innebära bl. a., alt arbetare vid
anställningens upphörande antingen uppnått en levnadsålder av 60 år eller
dessförinnan blivit till följd av sjukdom, vanförhet elier lyte eller till följd
av nedsatt arbetsförmåga för framtiden oförmögen alt på tillfredsställande
sätt utföra honom åvilande arbetsuppgifter.

För vederbörande arbetares rätt till pension erfordras vidare, att arbetaren
vid anställningens upphörande under en tid av minst 15 år efter fyllda
18 år, därav minst 12 år före fyllda 60 år, innehaft sådan anställning i statens
tjänst, som utgjort bans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla,

Bihang till riksdagens protokoll 1945. S sand. Nr 21.

2

Bankoutskottets utlåtande nr 21.

dock alt, där tiden i dylik anställning endast obetydligt understiger 15
respektive 12 år, pension likväl må kunna beviljas, om arbetaren under
avsevärd tid innehaft annan statsanställning.

Ansökning om pension enligt nämnda kungörelse prövas i fråga om arbetare,
som är eller senast varit anställd vid postverket, telegrafverket, statens
järnvägar, statens vattenfalls verk eller domänverket, av vederbörande verks
styrelse samt beträffande annan arbetare av statens pensionsanstalt.

Vid tillämpningen av dessa pensionsbestämmelser ha särskilt arrendatorerna
på kronans skogstorp kommit i en synnerligen missgynnad ställning.
Dessa arrendatorer ha skogsarbete och skogskörslor som sin huvudsakliga
inkomstkälla, och deras årsinkomster äro över lag relativt låga. Detta framför
allt beroende därpå att de i allmänhet endast tidvis under året äro tillförsäkrade
arbetsmöjligheter. Genom arrendet äro de dock bundna vid kronans
torpställen och få där nedlägga ett många gånger påfrestande och föga
inkomstbringande arbete. Det måste dock rimligen anses vara i statens
tjänst, som de utföra även detta arbete, trots att de arbeta på statens jordbruksegendomar
i egenskap av arrendatorer.

Då skogstorparens anställningstid sedan skall beräknas för fastställande
av rätt till pension, sammanräknas emellertid endast den effektiva arbetstid,
som han utfört i form av skogsarbete, körslor o. d. för kronans räkning,
varefter denna sammanräknade arbetstid förvandlas till s. k. anställningsår.
Den arbetstid, som hail nedlagt på brukande och skötsel av statens jordbruksegendom,
räknas honom icke till godo såsom kvalifikationstid för
pensionsrätten.

Denna metod för beräkning av kvalifikationstid och ''anställningsår’ måste
betecknas såsom i hög grad otillfredsställande och orättvis. Resultatet blir i
många fall, att fattiga människor, som varit statens arrendatorer och skogsarbetare
ett trettiotal år i följd, ändock ej bli berättigade till erhållande av
den lilla pension, som är fastställd i här nämnda kungörelse. Rättvisligen
bör ju den arbetstid, som arrendatorn under året nedlägger för brukande
och skötsel av kronans torplägenhet, också tillgodoräknas honom såsom
kvalifikationstid vid beräknande och bestämmande av rätten till pension.»

Över förevarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffa!
utlåtande från statskontoret, som hört domänstyrelsen.

Domänstyrelsen har anfört:

Ifrågavarande kungörelse tillämpas, då fråga är örn pensionering av hos
staten anställda skogsarbetare. Dessa äro nämligen genom föreskrift i 3 §
kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 695) med föreskrifter rörande tillämpning
av 1942 års tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare m. m.
undantagna från tillämpningen av sistnämnda pensionsreglementen. För att
kunna erhålla pension jämlikt den förstnämnda kungörelsen (nr 696) fordras
bland annat, att arbetaren vid anställningens upphörande under en tid
av sammanlagt minst 15 år efter fyllda 18 år, därav minst 12 år före fyllda
60 år, innehaft sådan anställning i statens tjänst, som utgjort hans huvudsakliga
sysselsättning och förvärvskälla, dock att, där tiden i dylik anställning
endast obetydligt understiger 15 respektive 12 år, pension likväl må
kunna beviljas, örn arbetaren under avsevärd tid innehaft annan statsanställning.
i

Vid tillämpningen av dessa bestämmelser har domänstyrelsen icke ansett
sig kumla som anställningstid för pension inräkna annan tid än sådan,

Bankoutskottets utlåtande nr 21.

3

under vilken arbetaren utfört avlönat arbete åt staten. Jämväl vid tillämpningen
av bestämmelserna i kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585)
med föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens
tjänst, som alltjämt gäller beträffande viss arbetarpersonal, som avgått ur
statens tjänst före den 1 juli 1942, har styrelsen följt samma regler.

Tid, under vilken arbete ej utförts åt staten på grund av arbetsbrist, eller
under vilken arbetaren varit anställd hos annan arbetsgivare, t. ex. hos
köpare av skog, som å kronans skogar sålts på rot, har alltså ej medräknats
för pension. Ej heller har tid för skötseln av arrenderat skogsjordbruk,
kronotorp och dylikt medräknats.

Enär brukandet av ett större skogsjordbruk, där en eller flera hästar
hållas, kräver mera tid än skötseln av ett mindre s. k. huggartorp, ha arrendatorerna
av de större gårdarna i regel ej kunnat kvalificera sig för pension.

För arrendatorer av dessa större gårdar måste för övrigt enligt domänstyrelsens
mening skötseln av den arrenderade gården, och ej skogsarbetet,
anses utgöra »huvudsaklig sysselsättning och förvärvskälla». I de fall
arrendator av dylik större gård i undantagsfall beviljats pension, har pensionsrätten
grundats därpå, att sökanden tidigare under ett flertal år, t. ex.
som skogshuggare, utfört arbete åt staten. Den i regel kortare tid dylik
sökande personligen varit sysselsatt med skogsarbete åt staten, efter det han
antagits till arrendator av en större gård, har därvid tillgodoräknats honom
för pension, övertagandet av den större arrendegården har med andx*a ord
ej betagit brukaren den rätt till pension, som han beräknats tidigare ha
grundlagt.

I de fall säkra upplysningar örn anställningstid ej kunnat erhållas genom
arbetsintyg eller hos arbetsgivaren förda matrikelanteckningar, har anställningstiden
beräknats med ledning av arbetarens arbetsförtjänst, som omräknats
i arbetsdagar. Med arbetsdag har jämställts arbetsfri dag, under
vilken avlöning åtnjutits på grund av semester eller av annan orsak, t. ex.
olycksfall i arbete. Ett anställningsår för pension beräknas i detta sammanhang
omfatta 280 arbetsdagar. Därigenom tillgodoräknas arbetaren ett
mindre antal strödagar, under vilka skogsarbete av en eller annan orsak ej
kunnat utföras.

Det må erinras örn att vid beräkning av tjänstår för tjänstepension enligt
14 § i 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare (nr 452) tid under
vilken arbetaren innehaft viss anställning må inräknas. I 1938 års pensionssakkunnigas
betänkande med förslag till tjänste- och familjepensionsregleinenten
för arbetare i statens tjänst (SOU 1942: 8, sid. 34), ha de sakkunniga
anfört följande: »Härvid hava de sakkunniga emellertid utgått från
att anställning i detta sammanhang icke kan anses innehavas, med mindre
arbetaren åtnjuter någon avlöning i densamma.»

De av domänstyrelsen tillämpade grunderna vid beräkning av anställningstid
för pension åt skogsarbetare ha, i de fall de underställts Kungl.
Maj:ts eller kammarrättens prövning, lämnats utan erinran.

Den i 1942 års pensionskungörelse (nr 696) införda bestämmelsen, att
viss del av de för pension, erforderliga 15 anställningsåren kan intjänas efter
fyllda 60 levnadsår, har avsevärt förbättrat skogsarbetarnas möjligheter att
erhålla pension.

Innan domänstyrelsen närmare ingår på motionen och däri framförda
förslag, vill styrelsen påpeka, att motionären, enligt vad han under hand
meddelat, med uttrycken »kronotorp» och »skogstorp» avser sådana å

4

Bankoutskottets utlåtande nr 21.

kronoparker eller andra kronoskogar belägna mindre skogsarbetarställen,
där skogsarbetet och ej jordbruket är brukarens huvudsakliga sysselsättning
och förvärvskälla, såsom mindre skogsjordbruk, kronotorp, skogstorp,
odlingslägenhet och kolonat.

Med anledning av vad i motionen uttalas om ifrågavarande arrendatorers
arbete på av dem brukade ställen, vill styrelsen erinra att, efter ikraftträdandet
av kungl, förordningen den 10 mars 1944 (nr 69) örn ändring i förordningen
den 22 juni 1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen av
viss kronoegendom, det åligger kronan att å kronans byggnader vid skogsjordbruk
verkställa erforderliga nybyggnader och reparationer. För de
grundförbättringar, som arrendator utför under arrendetiden, erhåller han
ersättning enligt lag. Vidare svarar kronan för alla fastighetsskatter. Brukarens
arbete på den jord, som hör till respektive »torp», måste anses främst
gagna den enskilda brukarens intressen. Den arrendeavgift, som kronan
betingar sig för upplåtandet av skogsjordbruk, täcker endast en mindre del
av kostnaderna. Som exempel kan nämnas att under 1943 uppgingo inkomsterna
av de s. k. skogsjordbruken till i runt tal 682 100 kronor och
utgifterna till 2 669 800 kronor, därav 2 524 224 kronor i byggnadskostnad.
Till innehavare av kronotorp, skogstorp, odlingslägenhet och kolonat utgår
jämväl ersättning i form av bvggnadsbidrag, odlingshjälp med tilläggs- och
odlingsbidrag. Vidare erhåller brukaren i regel fritt virke för uppförande
av s. k. födorådsstuga att bebo på ålderdomen.

Domänstyrelsen kan alltså ej finna det vara motiverat att arrenderandet
eller innehavet av ett kronans skogsjordbruk eller »skogstorp» i och för sig
skall berättiga till pension.

Ehuru domänstyrelsen sålunda dels finner skogsarbetarnas möjligheter
att erhålla pension avsevärt ha förbättrats genom ikraftträdandet av 1942
års pensionskungörelse (nr 696), dels anser principen att anställningstid för
pension bör beräknas endast för tid, under vilken arbetaren åtnjutit avlöning
i anställningen, vara av grundläggande betydelse, kan styrelsen ej
underlåta att framhålla, att skogsarbetarna enligt styrelsens mening i pensionshänseende
äro missgynnade i förhållande till tjänstepensionsberättigade
arbetare. Detta framför allt på den grund att en skogsarbetare, som vid avgången
ej kan tillgodoräknas minst 15 anställningsår, ej med stöd av pensionskungörelsen
kan tilldelas någon som helst pension, medan en tjänstepensionsberättigad
arbetare kan erhålla en mot tjänstetiden avkortad pension
eller livränta efter endast omkring sju respektive fem års anställning.

Av de pensionssökande skogsarbetare, som styrelsen ej kunnat bevilja
pension, ha många kunnat räkna en anställningstid av 12 å 13 år. Ofta ha
dessa arbetare bebott och brukat något kronans skogsarbetarställe 20 å 25
år. Det har ofta synts hårt, att dessa äldre och i regel väl förtjänta arbetare
ej kunnat beviljas pension av domänstyrelsen.

Med hänsyn till att dylika skogsarbetare under lång tid stått till statens
förfogande för skogsarbete — i regel genom i uppiåtelsekontrakt fastställd
arbetsskyldighet — anser styrelsen vissa skäl tala för att åtminstone någon
del av kontraktstiden må inräknas vid beräknande av den i pensionskungörelsen
fastställda lägsta anställningstiden för pension, 15 år.

För den arrendetid, som sålunda skulle få tillgodoräknas för erhållande
av pensionsrätt, bör pension dock ej utgå. Pension bör enligt styrelsens
mening utgå endast med ett mot den verkliga anställningstiden, dock lägst
12 år, svarande, reducerat belopp.

Bankoutskottets utlåtande nr 21.

5

Det av styrelsen framförda önskemålet skulle kunna vinnas genom att
1 §, 1 stycket b) gives delvis ändrad lydelse och genom tillägg av ett nytt
stycke b) under 6 § 2 morn., varvid nuvarande stycke b) erhåller beteckningen
c). Förslagsvis skulle ändringarna kunna få följande lydelse:

»1 §.

b) att arbetaren vid anställningens upphörande---innehaft annan

statsanställning. Vid beräkning av anställningstid som här sågs, må arrendator
av skogsjordbruk och innehavare av kronotorp, skogstorp, odlingslägenhet,
kolonat eller annan mindre lägenhet å kronopark eller annan
kronoskog, därest han stått till förfogande för arbete åt staten, kunna tillgodoräknas
en tid av 3 månader för år, varunder han innehaft arrendet,
dock sammanlagt högst 36 månader.

6

2 b) att, därest vid beräkning av anställningstid för erhållande av pension
tillägg gjorts för viss arrendetid jämlikt 1 §, 1 stycket b, sista meningen,
pensionens grundbelopp skall minskas och utgå med lika mångå femtondelar
av den enligt mom. 3 beräknade pensionen som antalet tjänstår, under
vilka avlöning åtnjutits.»

Enär nu ifrågavarande kungörelse utfärdats av Kungl. Maj:t i administrativ
ordning, efter det huvudgrunderna för pensioneringen godkänts
av riksdagen, torde författningstexten ej böra fastställas av riksdagen.

Domänstyrelsen får alltså avstyrka bifall till motionärens förslag, men
hemställer/att åtgärder vidtagas för ändring av ifrågavarande pensionskungörelse
på sätt styrelsen föreslagit. Möjligen beslutad ändring bör ^ej
vinna tillämpning å arbetare, som före ändringens genomförande avgått fran
sin senaste anställning i statens tjänst.

Statskontoret har anfört:

I likhet med domänstyrelsen anser statskontoret skäl tala för att möjligheterna
för i motionen avsedda skogsarbetare att erhålla pension förbättras.
Såsom domänstyrelsen framhållit, bör arrenderandet eller innehavet av ett
kronans skogsjordbruk eller liknande mindre skogsarbetarställe icke i och
för sig få berättiga till pension. Förslaget att hänsyn skall få tagas till
arrendetiden vid beräknande av lägsta anställningstid för erhållande av
pension samt att i sådant fall av arrendetiden skall fa tillgodoräknas sammanlagt
högst 36 månader finner sig dock statskontoret kunna biträda.
Likaledes har statskontoret icke något att erinra emot vad domänstyrelsen
föreslagit rörande grunderna för beräknande av pensionens grundbelopp i
sådant fall, där arrendetiden inräknats i anställningstiden.

De föreslagna grunderna för pensionering av skogsarbetare böra enligt
statskontorets mening icke lämpligen intagas i kungörelsen den 30 juni 1942
(nr 696) utan synas för ändamålet böra utfärdas särskilda föreskrifter, att
av domänstyrelsen iakttagas vid tillämpningen av de summariska arbelarpensionsbeslämmelscrna
å ifrågavarande skogsarbetare.

De skogsarbetare, som avses i den föreliggande motionen, äro i regel
arrendatorer av ett kronans skogstorp eller liknande mindre skogsarbetarboställe
och stå genom i upplåtelsekontrakt fastställd arbetsskyldighet till

Utskottet.

6

Bankoutskottets utlåtande nr 21.

förfogande för skogsarbete och körslor för kronans räkning m. m. För
närvarande äga dessa skogsarbetare att vid beräkning av pension enligt
kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 696) med föreskrifter angående pensionering
av viss arbetarpersonal i statens tjänst tillgodoräkna allenast den tid,
under vilken de utfört avlönat arbete i statens tjänst, medan däremot tid
för skötsel av till dem utarrenderade ställen ej medräknas. Enligt domänstyrelsens
föreliggande förslag skulle av arrendetiden i pensionshänseende få
tillgodoräknas sammanlagt högst 36 månader vid beräknande av den i
pensionskungörelsen fastställda lägsta anställningstiden för pension, 15 år.
Skogsarbetare, som härigenom blir berättigad lill erhållande av pension,
skulle emellertid få sin pension beräknad med hänsyn till den verkliga
anställningstiden, varvid den i reglementet fastställda grundpensionen vid
lägst 15 år skulle reduceras med en femtondel för varje felande tjänstår.
Arrendetiden skulle således icke i och för sig berättiga till pension utan
endast få i begränsad omfattning tillgodoräknas för erhållande av pensionsrätt.

I betraktande av de speciella tjänstgörings- och anställningsförhållanden,
som på sätt ovan antytts gälla för här avsedda skogsarbetare, finner utskottet
sig kunna biträda domänstyrelsens av statskontoret tillstyrkta förslag
till förbättring av möjligheterna till erhållande av pension för skogsarbetare,
som efter förslagets genomförande lämna sin statsanställning.
Utskottet förutsätter härvid, att ifrågavarande medgivande att taga i beräkning
tid, då arbetaranställning i statens tjänst icke innehafts, endast
skall avse den, som före fyllda 60 år under minst 12 år innehaft dylik anställning.
Såsom statskontoret anfört, synas erfox-derliga föreskrifter i ämnet
lämpligen böra meddelas vid sidan av pensionskungörelsen. I sådant syfte
torde Kungl. Maj:t böra erhålla bemyndigande att utfärda föreskrifter.

I nder åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion 11:66,
må bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad ovan anförts utfärda föreskrifter angående
pensionering av vissa i statens tjänst anställda skogsarbetare.

Stockholm den 10 april 1945.

På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.

Bankoutskottets utlåtande nr 21.

7

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Sandén, Sandström, Sundvik, Friggeråker, Leander*,
Lindblom, Löfgren och Persson i Ålvdalsåsen;

från andra kammaren: herrar Svedman, Paulsen, Andersson i Munkal jungby,
Eriksson i Sandby, Johnsson i Kastanjegården*, Sundberg, von Seth och Persson i
Norrby.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Sandström.

Tillbaka till dokumentetTill toppen