Bankoutskottets utlåtande nr 19 (Utlåtande 1943:Bu19 bu)

Bankoutskottets utlåtande nr 19.

Nr 19.

Ankom till riksdagens kansli den 9 mars 1943 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om livränta åt värnpliktige
sergeanten E. S. Östmans änka och minderåriga
barn.

1 en inom andra kammaren under nr 258 väckt motion, som hänvisats
till bankoutskottets förberedande handläggning, hemställer herr Skoglund i
Umeå, »att riksdagen måtte tillerkänna fru Gunborg Östman, änka efter
konstituerade sergeanten, vpl 580-69-29 Eric Samuel Östman, samt deras
tre minderåriga barn livränta eller annan däremot svarande ersättning med
belopp, som skulle ha utgått till dem, därest de av vederbörande myndighet
tillerkänts livränta enligt kungl, förordningen den 18 juni 1927 örn ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Östman, som var född den 15 december 1909, avled den 20 juli 1942;

att han under fullgörande av militär beredskapstjänstgöring i april 1940
ådrog sig en katarral infektionssjukdom;

att han vid en senare företagen läkarundersökning befanns lida av blodsjukdomen
leukämi;

att han därefter vårdades å olika sjukhus för sistnämnda sjukdom intill
sin död;

att överläkaren vid Umeå lasarett S. R. Ekvall såsom sin uppfattning uttalat,
att det syntes sannolikt, att den ursprungliga orsaken till Östmans
blodsjukdom varit den katarral infektionssjukdom, vilken han ådragit sig
under militärtjänstgöringen år 1940, och att tjänstgöringen varit orsaken till
denna katarral infektionssjukdom;

att Östman vid sitt frånfälle efterlämnade änkan Gunborg Östman, samt
tre minderåriga barn i åldrarna 7, 5 och 2 år;

att änkan jämlikt lagen örn barnbidrag tillerkänts barnbidrag med 900
kronor för år;

samt att hon i övrigt icke uppbär någon regelbunden inkomst.

Sedan Östman hos riksförsäkringsanstalten anhållit örn ersättning på
grund av förenämnda blodsjukdom, förklarade anstalten genom beslut den
11 januari 1941, att ersättning jämlikt bestämmelserna i 1927 års militärersättningsförordning
icke kunde tillerkännas Östman, enär skälig anledning
funnes att antaga, att sjukdomens framträdande föranletts av annan
orsak än tjänstgöringen och att denna icke väsentligen bidragit därtill.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 8 sami. Nr 19—20.

Utikottet.

2 Bankoutskottets utlåtande nr 19

Försåkringsrådet, varest Östman häröver anförde besvär, fann genom
utslag den 12 september 1941 ej skäl göra ändring i överklagade beslutet.

Sedan Östman härefter hos Kungl. Maj:t anhållit att bliva tillerkänd ersättning
på grund av förenämnda sjukdom, anförde arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse
följande:

Sjukvårdsstyrelsen hade inhämtat yttrande fran medlemmen av dess vetenskapliga
råd, professorn S. Ingvar. Denne hade anfört, bland annat, att
något kausalsammanhang mellan militärtjänsten och Östmans ifrågavarande
sjukdom icke vore sannolikt men att den omständigheten, att Östman trots
sjukdom och feber fortsatt att tjänstgöra, måste ha ogynnsamt inverkat på
sjukdomens utveckling. Till denna uppfattning anslöte sig sjukvårdsstyrelsen.

Genom beslut den 12 juni 1942 fann Kungl. Maj:t den av Östman gjorda
ansökningen icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

över den nu föreliggande motionen har utskottet i vederbörlig ordning
införskaffat utlåtande från medicinalstyrelsen, som anfört, att styrelsen anslöte
sig till den uppfattning angående kausalsammanhanget mellan militärtjänsten
och Östmans sjukdom, som uttalats av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse,
men att styrelsen likväl med hänsyn till i ärendet föreliggande
synnerligen ömmande omständigheter funne sig icke böra avstyrka bifall till
motionen.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår hava riksförsäkringsanstalten
och försåkringsrådet funnit ersättning jämlikt bestämmelserna i 1927 års
militärersättningsförordning icke kunna tillerkännas Östman, enär skälig
anledning funnes att antaga, att den ifrågavarande blodsjukdomens framträdande
föranletts av annan orsak än tjänstgöringen och att denna icke
väsentligen bidragit därtill, överläkaren vid Umeå lasarett, regementsläkaren
S. Ekvall, vilken haft Östman under observation vid olika tillfällen under
dennes sjukdom, har emellertid i ett den 13 november 1940 avgivet utlåtande
anfört, att det vore sannolikt, att sjukdomen ådragits genom den katarrala
infektionssjukdom, av vilken Östman drabbats under militärtjänstgöring i
april 1940, ävensom att tjänstgöringen varit orsaken till denna katarrala
åkomma. I anslutning härtill har Ekvall uttalat, att skälig anledning ej
funnes att antaga, att blodsjukdomens framträdande föranletts av annan
orsak än militärtjänstgöringen, ej heller att någon annan orsak väsentligen
bidragit därtill.

I betraktande av de särskilda omständigheterna i föreliggande fall — icke
minst det förhållandet, att den medicinska vetenskapen enligt vad professorn
S. Ingvar uttalat alltjämt står frågande inför orsakerna till uppkomsten av
blodsjukdomen leukämi — har utskottet funnit starka billighetsskäl tala för
att Östmans efterlevande beredas ersättning enligt grunderna i 1927 års militärersättningsförordning.
Det må i detta sammanhang framhållas, att riks -

Bankoutskottets utlåtande nr 19.

dagen tidigare i några fall, vilka synas ha varit i viss mån likartade med
det nu föreliggande, medgivit att understöd finge utgå till värnpliktiga med
belopp, som skulle ha tillkommit vederbörande, därest militärersättningsförordningen
varit tillämplig, dock utan rätt för vederbörande att å understödet
åtnjuta dyrtidstillägg. I sådant hänseende torde kunna åberopas två
beslut vid 1941 års riksdag angående understöd åt S. H. Hildestam och B. H.
Lindström (bankoutskottets uti. nr 28, p. 3 och 4).

I anslutning till vad riksdagen i nu antydda fall medgivit har utskottet
tunnit sig böra tillstyrka, att Östmans efterlevande maka och minderåriga
barn må komma i åtnjutande av ersättning med belopp, som skulle ha utgått,
därest 1927 års militärersättningsförordning varit å dem tillämplig. Med
hänsyn till föreliggande ömmande omständigheter synes å ersättningen böra
få åtnjutas dyrtidstillägg i vanlig ordning.

Den ifrågasatta ersättningen lärer böra utgå räknat från och med den 1
januari 1943.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av motionen 11:258, må medgiva,
att till Eric Samuel Östmans efterlevande maka Gunborg
Östman och till deras tre minderåriga barn må, räknat
från och med den 1 januari 1943, av det under tolfte huvudtiteln
uppförda anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. utbetalas den ersättning, som skulle ha tillkommit
dem, därest förordningen den 18 juni 1927 örn ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
varit å dem tillämplig.

Stockholm den 9 mars 1943.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Berling, Nordenson*, Friggeråker, Sundvik*,
Leander, Lindbärg och Johansson i Fårekulla*;

från andra kammaren: herrar Svedman, Paulsen, Andersson i Falkenberg,
Hall, Andersson i Munkaljungby, Eriksson i Sandby, Malmborg och Persson i Norrby.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.