Bankoutskottets utlåtande nr 13 (Utlåtande 1945:Bu13 bu)

Bankoutskottets utlåtande nr 13.

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli elen 13 mars 1945 kl. 4 em.

Utlåtande i anledning av framställningar angående pensioner eller
understöd åt vissa i statens tjänst anställda personer
rn. fl.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet
hänvisade framställningar beträffande pensioner eller understöd att utgå dels
från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m., dels ock av affärsdrivande
verks medel.

Beträffande utredningen i de ärenden, som behandlas i utlåtandet, får utskottet,
i den mån redogörelse i det följande ej lämnas, hänvisa till vederbörande
proposition (nr 53) och motioner.

A. Anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.

I. Justitiedepartementet.

1 :o.

Arbetsledaren vid fångvårdens ungdomsanstalt å Skenäs John Nestor Gus
tavsson. I en den 26 januari 1945 dagtecknad proposition, nr 53, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, i punkten 1 föreslagit riksdagen medgiva,
att arbetsledaren vid fångvårdens ungdomsanstalt å Skenäs John Nestor Gustavsson
må från och med månaden näst efter den, varunder han lämnar sin
anställning, under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 600 kronor.

Av handlingarna i ärendet framgår,

att Gustavsson är född den 2/ februari 18/6 och således 69 ar gammal,

att han under tiden 4 oktober 1893—6 december 1897 innehaft fast anställning
vid Livgardet till häst;

alt han enligt egen uppgift under tiden 1 juli 1899—1 oktober 1902 varit
anställd vid statens järnvägar såsom banbyggnadsarbetare;

att han den 1 januari 1933 erhållit anställning vid fångvården såsom vika Bihang

till riksdagens protokoll 19b5. 8 samt. Nr 18. 1

Bankoutskottets utlåtande nr 13.

Utskottet.

rierande vaktkonstapel och sedan dess oavbrutet tjänstgjort såsom arbetsledare
vid byggnadsarbeten m. m. vid olika fångvårdsanstalter, från och med den 15
april 1938 vid fångvårdens ungdomsanstalt å Skenäs;

att hans avlöning under anställningen vid fångvården uppgått lägst till
2 700 kronor för år och högst till det under senare tid utgående beloppet eller
omkring 3 150 kronor för år;

att han beräknas lämna ifrågavarande anställning med utgången av juni
månad 1945;

samt att fångvårdsstyrelsen lämnat Gustavsson de allra bästa vitsord och
framhållit, att han med stort intresse och utmärkt kunnighet, särskilt i byggnadsfacket,
fullgjort sina arbetsuppgifter, vilka stundom varit av avsevärd
omfattning och förenade med betydande svårigheter, samt att avsevärda belopp
sparats åt statsverket genom de byggnadsarbeten, som Gustavsson utfört med
hjälp av fångarbetskraft.

Med biträdande av vad Kungl. Maj:t under förevarande punkt föreslagit
hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.

II. Försvarsdepartementet.

2 :o.

Förra rullföringsbiträdena, fanjunkaren i Jämtlands fältj agar regementes
reserv Johannes Bengtsson, fanjunkaren i Bohusläns regementes reserv Gustaf
Fabian Teofil Thunander och fanjunkaren i förutvarande Västmanlands regementes
reserv Anders Hugo Lindgren, m. m. Under punkten 2 av förenämnda
proposition nr 53 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att envar av
torra rullföringsbiträdena, fanjunkaren i Jämtlands fältjägarregementes reserv
Johannes Bengtsson, fanjunkaren i Bohusläns regementes reserv Gustaf Fabian
Teofil Thunander och fanjunkaren i förutvarande Västmanlands regementes
reserv Anders Hugo Lindgren må, Bengtsson, räknat från och med den 1
oktober 1944, samt Thunander och Lindgren från och med månaden näst efter
den, varunder vederbörandes anställning i statens tjänst upphör, under sin
återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.
uppbära en årlig pension, Bengtsson och Lindgren å 1 200 kronor och Thunander
å 1 128 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,
beträffande Bengtsson,

att han är född den 25 maj 1881 och således 63 år gammal;
att han den 25 maj 1898 antogs till volontär vid Jämtlands fältjägarregemente; -

Bankoutskottets utlåtande nr 13. <>

att han den 18 januari 1902 befordrades till vicekorpral vid regementet, den
20 november 1902 till korpral och den 28 januari 1903 till distinktionskorpral,
från vilken sistnämnda beställning han erhöll avsked den 3 augusti 1910;

att han den 7 oktober 1912 förordnades till distinktionskorpral i regementets
reserv, där han den 19 december 1913 förordnades till sergeant och den 21
oktober 1924 till fanjunkare;

att han den 1 oktober 1922 förordnades till Tullföringsbiträde vid Östersunds
västra rullföringsområde nr 63, vilken befattning han innehade till utgången
av december 1941;

att han därefter erhöll förordnande såsom expeditionsunderofficer i arvodesbefattning
för tiden 1 januari 1942—30 september 1944;

att han såsom Tullföringsbiträde under senare år -— med undantag för tid,
då han åtnjutit krigsavlöning -— uppburit ett årligt arvode av 2 130 kronor
jämte arvodestillägg å 1 080 kronor för år ävensom dyrtidstillägg;

att han på grund av sin förutnämnda arvodesbefattning uppburit arvode till
belopp motsvarande lönen enligt militära avlöningsreglementet för löneklass
UO 7 — dock med avdrag av ett lika stort belopp som summan av tjänsteoch
familjepensionsavdragen för beställningshavare på aktiv stat i nämnda
löneställning — varjämte rörligt tillägg och kristillägg utgått å arvodet enligt
samma grunder, som gälla för beställningshavare å aktiv stat;

att Bengtsson genom beslut den 28 april 1936 tillerkändes pension enligt
1912 års reservbefälsförordning med ett årligt belopp av 200 kronor att utgå
från och med den 1 juni 1936 eller från och med månaden näst efter den,
varunder han fyllde 55 år;

samt alt pensionsförhöjningar utgått å pensionen enligt kungörelsen den 18
juni 1925 (nr 280), varigenom sammanlagda beloppet av Bengtsson tillkommande
pensionsförmåner för tid, varunder krigslön ej åtnjutits, uppgått till
456 kronor för år jämte dyrtidstillägg;
beträffande Thunander,

att han är född den 9 februari 1882 och således 63 år gammal;
att han den 4 april 1901 antogs till volontär vid förutvarande Smålands
grenadjärkår;

att han den l december 1902 förordnades till vicekorpral, den 21 oktober
1904 till korpral och den 21 december 1905 till distinktionskorpral, från vilken
sistnämnda beställning han avgick den 31 oktober 1908;

att han den 31 december 1919 förordnades till sergeant i förutvarande Västgöta
regementes reserv och den 1 november 1938 till fanjunkare i Bohusläns
regementes reserv;

att han den 1 januari 1924 förordnades till Tullföringsbiträde vid Göteborgs
stads rullföringsområde nr 28, vilken befattning han innehade intill den 1
januari 1942;

att han från och med sistnämnda dag tjänstgör i arvodesbefattning såsom

Bankoutskottets utlåtande nr 13.

expeditionsunderofficer, från vilken befattning han beräknas komina att avgå
med utgången av mars 1945;

samt att hans avlöningsförhållanden äro likartade med förutnämnde Bengtssons
och att han i likhet med denne erhållit pension enligt 1912 års reservbefälsförordning;
samt

beträffande Lindgren,

att han är född den 19 mars 1883 och således nära 62 år gammal;

att han den 5 juli 1901 antogs till volontär vid förutvarande Västmanlands
regemente;

att han den 25 maj 1903 förordnades till vicekorpral och den 12 december
1905 till korpral, från vilken beställning han avgick den 31 oktober 1906;

att han den 1 november 1906 förordnades till distinktionskorpral i regementets
reserv, där han den 15 december 1913 förordnades till sergeant oell den
3 mars 1925 till fanjunkare;

att han den 1 januari 1915 förordnades till Tullföringsbiträde vid Filipstads
rullföringsområde nr 51, vilken befattning han innehade intill den 1 januari
1942;

att han från och med sistnämnda dag tjänstgör i arvodesbefattning såsom
expeditionsunderofficer, från vilken befattning han beräknas komma att avgå
med utgången av mars 1946;

samt att hans avlöningsförhållanden äro likartade med förutnämnde Bengtssons
och att Lindgren liksom denne tillerkänts pension enligt 1912 års reservhefälsförordning.

Bengtsson, Thunander och Lindgren ha hos Kungl. Majit anhållit att komma
i åtnjutande av pension i egenskap av rullföringsbiträden.

Försvarets civilförvaltning har — under erinran örn att riksdagen tidigare
medgivit, att pension av statsmedel finge utgå på grund av anställning såsom
Tullföringsbiträde samt att pensionen i två fall (1941: prop. nr 124, p. 3;
bankoutsk. uti. nr 29, p. 3; riksd. skr. nr 163; 1942: motion I: 22; bankoutsk.
uti. nr 15, p. 4; riksd. skr. nr 135) fastställts till 1 200 kronor för år — hemställt
om utverkande av pension med samma belopp åt envar av Bengtsson.
Thunander och Lindgren.

Statskontoret har i ärendet anfört, bland annat, följande.

I fråga om pension åt Tullföringsbiträde i de sedan år 1941 förekommande
fallen har pensionen bestämts till 1 200 kronor för år räknat, vilket inneburit
en förhöjning med 204 kronor i förhållande till tidigare till befattningshavare
av denna kategori medgivna pensioner. Orsaken till denna uppräkning av
pensionsbeloppet har enligt uttalande av föredragande departementschefen
(prop. nr 124/1941, p. 3 och nr 32/1944, p. 1) resp. bankoutskottet (uti. nr
15/1942, p. 4) angivits vara den långa tid vederbörande innehaft statsanställning,
i intet fall understigande 40 år.

För de i föreliggande ärende omnämnda befattningshavarna, Thunander,
Bengtsson och Lindgren, vilka av försvarets civilförvaltning föreslagits skola
komma i åtnjutande av en årlig pension med 1 200 kronor, kommer den sam -

Barikoutskottets utlåtande nr 13.

manlagda statsanställningen med effektiv tjänstgöring vid avgangen ur tjans
att uppgå till — i helt år räknat — resp. 28, 34 och 36 år. Statskontoret kan
för sin del icke tillstyrka, att pensionen i samtliga nu nämnda fall fastställes
till det sålunda förordade beloppet 1 200 kronor. För att vinna överensstämmelse
med de grunder, som gälla vid bestämmandet av såväl författningsenlig
pension som i allmänhet även av pension, beviljad av riksdagen, bör enligt
statskontorets mening för nu ifrågavarande befattningar tillämpas ett högsta
pensionsbelopp, att utgå vid en tjänstålder, som avväges med hänsyn till för
befattningshavargruppen normalt förekommande inträde^ i statstjänst och
ifrågakommande avgångsålder. I förevarande fall synes såsom dylik tjänstålder
böra gälla 30 år och statskontoret har därför intet att erinra mot att
förenämnda Bengtsson och Lindgren beviljas en pension till ett årligt belopp
av 1 200 kronor. Därest åter vederbörande vid avgången ur tjänst icke kan
tillgodoräkna sig statsanställning i nyss angiven omfattning, synes en reducering
av pensionen höra ske med belopp, motsvarande den tid, varmed anställningen
understiger nyss angivet antal år. Beträffande den i ärendet omnämnde
fanjunkaren Thunander, som vid avgången från den av honom nu innehavda
arvodesbefattningen kommer att kunna tillgodoräkna en tjänstetid av 28 ar
9 månader, torde pensionen böra med nu angivet beräkningssätt bestämmas
till (2S/ao X 1 200 =) 1 120 kronor.

Vad angår pensionen åt Lindgren vill statskontoret ifrågasätta, huruvida
icke frågan örn beviljande av pension at honom tills vidare bör ansta, då han
först den 1 april 1946 kommer att avgå från den av honom nu innehavda
befattningen som expeditionsunderofficer.

Föredragande statsrådet har anfört följande:

»Med hänsyn till att riksdagen tidigare medgivit, att pension av statsmedel
må utgå på grund av anställning såsom Tullföringsbiträde, finner jag mig böra
tillstyrka, att förslag förelägges riksdagen örn att pension enligt hittills tillämpade
grunder beredes de nu ifrågavarande beställningshavarna, vilka under
en följd av år tjänstgjort såsom ruflföringsbiträden och därefter i samband
med rullföringsväsendets omläggning övergått till arvodesbefattningar vid
organisationen för de värnpliktigas inskrivning och redovisning. I betraktande
av att Lindgren beräknas avgå ur tjänst redan i början av nästa år, synes
även hans pensionsfråga nu böra avgöras. I likhet med statskontoret ansel
jag lämpligt att vid pensionsbeloppens bestämmande utgå från en tjänstålder
av 30 år för erhållande av det på senare tid för rullföringsbiträden tillämpade
pensionsbeloppet å 1 200 kronor. Med utgångspunkt härifrån torde pensionen
lill Thunander böra beräknas på sätt statskontoret föreslagit, varvid dock
pensionsbeloppet för att bliva jämnt delbart med tolv bör fastställas lill 1 128
kronor.»

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren under
nr 182 av herr Pelersson, Fini!, och den andra inom andra kammaren under
nr 289 av herr Fröderberg jämte två av kammarens övriga ledamöter, har
hemställts, att riksdagen måtte hos Kungl. Majit begära utredning i syfte all
i motionerna omförmälda och vissa andra f. d. rullföringsbiträden måtte

Dankoutskottets utlåtande nr 13.

erhålla en pension, som i möjligaste mån ansluter sig till elen pension, de
skulle ägt uppbära, därest de varit underofficerare i aktiv tjänst.

De i motionerna omförmälda rullföringsbiträdena äro — förutom Bengtsson,
Thunander och Lindgren — fanjunkarna i reserven P. J. Boström.
A. W. Lilienberg, G. R. Floberg, P. Silfverberg, F. A. Stålmarck och V. K. F.
Sundqvist.

Av ifrågavarande nio rullföringsbiträden erhöll Lilienberg, efter förslag
av Kungl. Maj :t, genom beslut av 7,944 års riksdag en årlig pension av 1 200
kronor. Pensionsfrågan för tre av nämnda rullföringsbiträden, nämligen
Bengtsson, Thunander och Lindgren, har, såsom framgår av det föregående,
upptagits av Kungl. Maj:t under punkten 2 av nu förevarande proposition.

Samtliga här avsedda rullföringsbiträden ha i mars 1944 hos Kungl.
Majit gjort framställning örn erhållande av pension i överensstämmelse
med de grunder, som förordas i de nu föreliggande motionerna. Genom
beslut den 26 januari 1945 har Kungl. Maj.t funnit framställningen, i vad
avser Boström, Floberg, Silfverberg, Stålmarck och Sundqvist, icke föranleda
någon Kungl. Maj :ts åtgärd. Enligt vad utskottet inhämtat lärer frågan
örn deras pensionering komma att upptagas i samband med deras avgång
ur tjänst. I vad avser Lilienberg, som på sätt nyss sagts enligt beslut av
1944 års riksdag erhållit en pension av 1 200 kronor, har Kungl. Maj :t likaledes
funnit framställningen icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

I samband med behandlingen vid 1944 års riksdag av propositionen nr
32, punkten 1, angående pension åt Lilienberg väcktes inom riksdagens kamrar
motioner, i vilka hemställdes, att riksdagen måtte besluta att till Lilienberg
skulle under hans återstående livstid utgå en årlig pension av 3 312
kronor, lill stöd för motionerna anfördes, att en fast anställd fanjunkare, som
avginge ur aktiv tjänst vid 50 års ålder, crhölle en årlig grundpension av
3 312 kronor.

I utlåtande nr 39, punkten 3, anförde bankoutskottet vid 19U års riksdag:

Utskottet tillstyrker, att pension av statsmedel beviljas förra rullföringsbiträdet
Lilienberg. Vad angår pensionens storlek, motsvarar det av Kungl.
Majit föreslagna beloppet, 1 200 kronor, det högsta belopp, som hittills
medgivits utgå på grund av anställning såsom Tullföringsbiträde. Enligt
utskottets mening är den sålunda föreslagna pensionen väl avvägd. Att, såsom
i förevarande motioner yrkats, pensionen skulle bestämmas att motsvara
det för fanjunkare på aktiv stat gällande pensionsunderlaget, 3 312
kronor, kan utskottet således icke tillstyrka. Ett bifall till detta yrkande
skulle innebära, att befattningen såsom Tullföringsbiträde jämställdes med
fanjunkarbeställning på aktiv stat. Såväl med hänsyn till arbetsuppgifter
som i betraktande av de med respektive befattningar förenade avlöningsförmånerna
saknas bärande skäl för en dylik jämförelse.

Utskottet. Utskottet vidhåller sin vid fjolårets riksdag uttalade uppfattning, att bärande
skäl saknas att likställa befattning såsom Tullföringsbiträde med fan -

Bankoutskottets utlåtande nr 13. 7

junkarbeställning på aktiv stat. Vid sådant förhållande finner utskottet sig
icke kunna tillstyrka de nu väckta motionerna, i vad avser beräkningen
av pensionerna till de i förevarande punkt av propositionen nr 53 omförmälda
rullföringsbiträdena. Av i motionerna åsyftade personer i övrigt bär,
såsom framgått av det föregående, Lilienberg redan tillerkänts pension av
riksdagen, och vad de övriga beträffar torde de i samband med avgången
ur tjänst komma att få sin pensionsfråga reglerad. Med hänsyn härtill och
då utskottet icke funnit anledning till erinran mot de av Kungl. Maj :t nu föreslagna
pensionsbeloppen, finner utskottet ej skäl tillstyrka det i motionerna
framställda yrkandet om utredning.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

1) att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande
framställning; samt

2) att motionerna I: 182 och II: 289 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

3 :o.

Förre indelte furiren Oscar Nordin. I motionen 1:33 hemställer heir
Anderberg, att riksdagen måtte besluta tillerkänna förre furiren O. Nordin
pension efter samma grunder som örn han i formellt hänseende varit därtill
berättigad eller, därest detta icke kunde medgivas, understöd med samma
belopp.

Av handlingarna inhämtas,

att Nordin är född den 1 december 1875 och således 69 år gammal;

att han under vissa perioder av åren 1894—1917 samt 1935 1944 varit

inkallad till s. k. ständig tjänstgöring vid Södra skånska infanteriregementet
med en sammanlagd tjänstetid av närmare 18 år, varav närmare 19
är infallit före uppnåendet av 60 års ålder;

samt att han är ägare av dels en fastighet, taxeringsvärderad till 6 400 kronor
men intecknad för ett belopp av 1 400 kronor, dels ock ett sparkapital av
närmare 4 000 kronor.

1 en till statens pensionsanstalt ställd skritt av den 12 maj 1944 anhöll
Nordin att få sig tillerkänd pension jämlikt kungörelsen den 30 juni 1942.
nr 696, med föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal i
statens tjänst, jämförd med kungörelsen den 22 december 1943, nr 916,
angående tillämpning å viss indelt personal vid armén av förstnämnda kungörelse.

Bankoutskottets utlåtande nr 13.

Utskottet.

I häröver avgivet yttrande förklarade försvarets civilförvaltning sig icke
kunna tillstyrka ansökningen, enär Nordin före fyllda 60 år icke varit inkallad
till ständig tjänstgöring i minst 12 år.

Genom beslut den 14 juli 1944 fann statens pensionsanstalt, enär Nordin
sålunda icke före uppnåendet av berörda ålder under sammanlagt minst 12
år innehaft anställning i statens tjänst, med hänsyn till bestämmelserna i
1 § kungörelsen den 30 juni 1942, nr 696, sig förhindrad att tilldela honom
pension.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har Nordin i egenskap av
indelt soldat varit inkallad till s. k. ständig tjänstgöring med en sammanlagd
tjänstetid av närmare 18 år. Enär härav allenast omkring 9 år 6
månader infallit före fyllda 60 år, har Nordin icke kunnat beviljas pension
enligt 1942 års summariska arbetarpensionsbestämmelser, jämförda med
kungörelsen den 22 december 1943, nr 916, angående tillämpning å viss
indelt personal vid armén av nyssnämnda bestämmelser. Med hänsyn till
omfattningen av Nordins sammanlagda tjänstetid i statens tjänst har
utskottet emellertid funnit sig böra tillstyrka, att — på sätt tidigare i likartade
typiska övergångsfall medgivits — en årlig pension av statsmedel beviljas
honom. Pensionens belopp torde lämpligen böra bestämmas till 504
kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion 1: 33,
må medgiva, att förre indelte furiren Oscar Nordin må, räknat
från och med den 1 januari 1945, under sin återstående
livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 504 kronor.

4 :o.

Förre soldaten Frans Erland Bäck. I motionen II: 285 hemställer herr
byling, »att riksdagen må medgiva, att förre soldaten vid Vilske kompani
av kungl. Skaraborgs regemente Frans Erland Bäck må från den 1 januari
1945 från Vadstena krigsmanshuskassa tilldelas underhåll enligt samma
grunder som örn han tjänat för underhålls erhållande föreskriven tid.»

Då den väckia underhållsfrågan är av beskaffenhet att böra prövas avförsvarets
civilförvaltning, hemställer utskottet,

alt förevarande motion II: 285 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Bankoutskottets utlåtande nr 13.

lil. Socialdepartementet.

5 :o.

Extra förrådsbiträdet vid statens alkoholistanstalt å Venngarn Oskar Fredrik
Rundberg. Under punkten 3 av förenämnda proposition nr 53 förestår
Kungl. Majit riksdagen medgiva, att extra förrådsbiträdet vid statens alkoholistanstalt
å Venngarn Oskar Fredrik Rundberg må från och med manaden
näst efter den, varunder han lämnar sin anställning, under sin återstående
livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.
uppbära en årlig pension av 600 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Rundberg är född den 6 maj 1885 och således 59 år gammal;

att han sedan oktober 1930 varit anställd vid statens alkoholistanstall
å Venngarn;

att Rundberg, vilkens anställning till en början varit av tillfällig natur,
förordnats till extra nattvakt vid anstalten från och med den 1 juli 1931 och
sedan den 1 juli 1935 varit extra tjänsteman därstädes, placerad i 5 lönegraden,
med tjänstgöring såsom förrådsbiträde;

samt att han på grund av svag hälsa beräknas komma att bliva entledigad
från sin anställning vid anstalten med utgången av juni månad 1945.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Majits ifra- utskottet.
gavarande förslag, får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande framställning.

IV. Kommunikationsdepartementet.

6 :o.

Arbetscheferna hos byggnadsstyrelsen Nils Anton Knut Hederén och Josef
Jonsson. Under punkten 4 av förenämnda proposition nr 53 föreslår Kungl.
Majit riksdagen medgiva, att envar av arbetscheferna hos byggnadsstyrelsen
Nils Anton Knut Hederén och Josef Jonsson må från och med månaden
näst efter den, varunder vederbörande lämnar sin anställning, under sin
återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.
uppbära en årlig pension av 5 160 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,
beträffande Hederen,

att han är född den 16 maj 1880 och således 64 år gammal;

Bankoutskottets utlåtande nr 13.

Utskottet.

att hail under tiden 25 maj 1902—3 januari 1905 varit anställd såsom
verkmästare vid ett för riksbankens räkning utfört byggnadsföretag;

att han under tiden 15 maj 1909—mars 1925 innehaft anställning hos arméns
kasernbyggnadsnämnd och under större delen av denna tid tjänstgjort
såsom kontrollant eller arbetschef vid olika kasernbyggen och militära sjukhusbyggen
;

att han under tiden april 1925—mars 1928 samt från och med september
1928 tjänstgjort hos byggnadsstyrelsen såsom kontrollant eller arbetschef
vid olika för statsverkets räkning utförda byggnadsföretag;

att Hederéns tjänstgöring hos byggnadsstyrelsen tagit hans arbetstid helt
i anspråk;

samt att han under sin tjänstgöring uppburit arvode, vilket senast uppgått
till 1 240 kronor för månad; och
beträffande Jonsson,

att lian är född den 25 januari 1878 och således 67 år gammal;
att han under tiden november 1909—april 1925 haft anställning hos arméns
kasernbyggnadsnämnd och därvid huvudsakligen tjänstgjort såsom
kontrollant eller arbetschef vid olika byggnadsföretag;

att han under tiden maj 1925—augusti 1927 samt från och med oktober
1928 tjänstgjort hos byggnadsstyrelsen såsom arbetschef vid olika för statsverkets
räkning utförda byggnadsföretag;

att tjänstgöringen hos byggnadsstyrelsen tagit hans arbetstid helt i anspråk
;

samt att han under sin tjänstgöring uppburit arvode, vilket senast uppgått
till 1 240 kronor för månad.

Med biträdande av vad Kungl. Majit föreslagit hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande
framställning.

7 :o.

Byggnadskontrollanten hos byggnadsstyrelsen Johan (John) Herman Löfström.
Under punkten 5 av propositionen nr 53 föreslår Kungl. Majit riksdagen
medgiva, att byggnadskontrollanten hos byggnadsstyrelsen Johan
(John) Herman Löfström må från och med månaden näst efter den, varunder
han lämnar sin anställning, under sin återstående livstid från anslaget
till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension
av 2 952 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Löfström är född den 23 februari 1881 och således 64 år gammal;

att han sedan den 17 mars 1921 varit anställd hos byggnadsstyrelsen, där

Rankoutskottets utlåtande nr 13.

han under större delen av anställningstiden tjänstgjort såsom byggnadskontrollant
och i övrigt haft sin tjänstgöring förlagd till olika byråer inom
styrelsen;

att han beräknas avgå ur tjänst med utgången av februari månad 1946:
att Löfströms tjänstgöring hos byggnadsstyrelsen varit av den omfattning,
att den i stort sett tagit hans arbetstid helt i anspråk;

samt att han på grund av sin anställning hos styrelsen uppburit arvode,
som under de senaste tio åren uppgått till i medeltal omkring 11 050 kronor.

Med biträdande av Kungl. Majlis förevarande framställning hemställer utskottet.
utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande framställning.

V. Finansdepartementet.

8 :o.

Städerskan vid tullkammaren i Borås Ebba Börjeson. Under punkten 6 av
propositionen nr 53 föreslår Kungl. Majit riksdagen medgiva, att städerskan
vid tullkammaren i Borås Ebba Börjeson må från och med månaden näst efter
den, varunder hon lämnar sin anställning, under sin återstående livstid från
anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension
av 300 kronor, varå dyrtidstillägg icke skall utgå.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Börjeson är född den 11 januari 1876 och således 69 år gammal;

att hon sedan den 1 april 1925 varit anställd såsom städerska vid tullkammaren
i Borås med en beräknad daglig arbetstid av i medeltal omkring 3
timmar;

att hon erhållit ifrågavarande anställning efter sin moder saint dessförinnan
på grund av moderns sjukdom i hennes ställe utfört städningsarbete för
tullkammarens räkning under cn tid, som enligt Börjesons uppgift överstigit
1 år 3 månader;

att Börjeson i ersättning för städningsarbetet under åren 1939—1943 uppburit
lägst 540 kronor och högst omkring 800 kronor för år samt under
första halvåret 1944 omkring 470 kronor;

samt att Börjeson sedan ett tjugutal år ensam har vårdnaden om en sjuk
och sedan barndomen arbetsoförmögen syster.

Med anledning av cn av Börjeson gjord ansökning örn pension fann statens
pcnsionsanstalt genom beslut den 25 augusti 1944 sig förhindrad tilldela
henne pension enligt bestämmelserna i kungörelsen den 30 juni 1942 (nr
696) med föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpcrsonal i statens

Bankoutskottets utlåtande nr 13.

Utskottet.

tjänst, enär hon icke före fyllda 60 år linder en tid av sammanlagt minst 12
år innehaft anställning i statens tjänst.

Börjeson har hos Kungl. Maj :t anhållit att komma i åtnjutande av pension.

Generaltullstyrelsen har tillstyrkt utverkande av pension åt Börjeson och
därvid anfört bland annat följande.

Sökandens dagliga arbetstid uppgår icke till det timantal, som i regel torde
fordras för erhållande av riksdagspension. Det synes därför tveksamt, huruvida
pension av statsmedel bör beredas i förevarande fall. Styrelsen får emellertid
erinra, att riksdagen i några fall beviljat pension eller understöd åt städerskor,
ehuru den dagliga arbetstiden uppgått till endast 3 timmar eller därunder
(bankoutsk. uti. nr 54 år 1939, nr 26 år 1940, nr 31 år 1943, p. 8; prop.
nr 32 år 1944, p. 6, bankoutsk. uti. nr 39, p. 14). Med hänsyn härtill och i
betraktande av föreliggande ömmande omständigheter har styrelsen icke något
att erinra mot att framställning avlåtes till riksdagen om en mindre årlig
pension åt sökanden, att utgå från och med månaden näst efter den, varunder
hon lämnar sin anställning.

Statens pensionsanstalt har med hänsyn till i förevarande fall föreliggande
ömmande omständigheter och i betraktande av att riksdagen under senare
tid beviljat pension i andra liknande fall icke velat motsätta sig, att förslag
framlägges för riksdagen örn beviljande av någon pension åt Börjeson, förslagsvis
300 kronor för år utan tilläggsförmåner.

Statskontoret har biträtt pensionsanstaltens förslag.

Föredragande statsrådet har anfört följande:

»Med hänsyn till att riksdagen förut vid några tillfällen beviljat pension
även i sådana fall, då den dagliga arbetstiden uppgått till allenast tre timmar,
och då ömmande omständigheter föreligga i det nu förevarande fallet,
vill jag icke motsätta mig, att förslag förelägges riksdagen örn pension åt
Börjeson. Beträffande pensionens storlek ansluter jag mig till pensionsanstaltens
förslag.»

För erhållande av pension enligt kungörelsen den 30 juni 1942, nr 696,
med föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst
erfordras, att vederbörande arbetare under visst antal år utfört arbete i
statens tjänst, som utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla.
Sistnämnda förutsättning har beträffande städerskor ansetts föreligga
vid en daglig tjänstgöringstid av 4 timmar. Vid en daglig tjänstgöringstid
av "SVo timmar har dock enligt särskilda beslut av riksdagen pension
lill belopp av 360 kronor beviljats, varvid tilläggsförmåner utgått å pensionen.
Vidare har riksdagen under åren 1943 och 1944 i tre fall beviljat
pension åt städerskor, vilkas dagliga tjänstgöringstid uppgått till allenast 3
timmar. Såsom villkor för pensionens beviljande har i dessa fall gällt, att
ömmande omständigheter förelegat. Med hänsyn till tjänstgöringstidens begränsade
omfattning har pensionen här närmast fått karaktären av ett ålderdomsunderstöd,
varjämte högre belopp än 300 kronor i ett för allt ansetts
icke böra ifrågakomma.

Bankoutskottets utlåtande nr 13.

Den nu föreliggande understödsfrågan är likartad med de nyss omförmälda
av 1943 och 1944 års riksdagar behandlade fallen. Vid sådant förhållande tillstyrker
utskottet bifall till Kungl. Majits förslag om en årlig pension åt städerskan
Ebba Börjeson av 300 kronor, varå dyrtidstillägg icke skall utgå.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majlis ifrågavarande
framställning.

9 :o.

Förra städerskan vid tullkammaren i Hudiksvall Anna Margareta Molarin.

Under punkten 7 av förevarande proposition föreslår Kungl. Maj:t riksdagen
medgiva, att förra städerskan vid tullkammaren i Hudiksvall Anna Margareta
Molarin må, räknat från och med den 1 november 1944, under sin återstående
livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en
årlig pension av 300 kronor, varå dyrtidstillägg icke skall utgå.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Molarin är född den 29 september 1878 och således 66 år gammal;

att hon under tiden 1 januari 1922—31 oktober 1944 eller under 22 år 10
månader varit anställd såsom städerska vid tullkammaren i Hudiksvall med
en daglig arbetstid av i genomsnitt omkring 3 timmar:

att hon under de sista fem åren av anställningstiden i ersättning för städningsarbetet
uppburit i medeltal omkring 725 kronor för år;

samt att hon enligt läkarintyg på grund av sjukdom (blodtrycksförhöjning,
hjärtfel och reumatiska förändringar i ryggen) är för framtiden oförmögen
till arbete.

Molarin, som icke blivit underkastad 1942 års tjänstepensionsreglemente
för arbetare, kan med hänsyn till omfattningen av den dagliga arbetstiden ej
heller komma i åtnjutande av pension enligt bestämmelserna i kungörelsen
den 30 juni 1942 (nr 696) med föreskrifter angående pensionering av viss
arbetarpersonal i statens tjänst.

I förevarande ärende föreligga i huvudsak enahanda förhållanden som i Utskottet.
det under nästföregående punkt upptagna. Utskottet hemställer förty,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majrts förevarande framställning.

10 :o.

Förra städerskan vid centraltullkammaren i Malmö Anna Maria Ekström,
född Ekholm. I motionen II: 13 hemställer herr Paulsen, alt riksdagen måtte,
med beaktande av i motionen anförda synpunkter, besluta tillerkänna förra
städerskan vid centraltullkammaren i Malmö Anna Maria Ekström pension av
statsmedel i den utsträckning, som riksdagen med hänsyn till omständigheterna
må finna skälig.

Bankoutskottets utlåtande nr 13.

Av handlingarna inhämtas,

att Ekström är född den 1 april 1881 och således nära 64 år gammal;

att hon varit anställd såsom städerska vid centraltullkammaren i Malmö
under tiden 1 januari 1924—31 augusti 1944, vid vilken sistnämnda tidpunkt
hon efter en tjuguårig anställning vid tullverket, varav 17 år 3 månader infallit
före 60 års ålder, nödgats lämna sin anställning på grund av ohälsa;

att ersättning för städningsarbetet alltsedan den 1 december 1939 utgått
med 67 kronor 50 öre för månad jämte lönetillägg;

att den dagliga arbetstiden enligt Ekströms egen uppgift utgjort omkring
4 timmar för söckendag under tiden intill den 1 december 1939 och 3 timmar
för söckendag under tiden därefter.

Med skrivelse den 20 oktober 1943 överlämnade generaltullstyrelsen till
statens pensionsanstalt en av Ekström gjord ansökan om pension.

Genom beslut den 19 november 1943 fann statens pensionsanstalt — efter
antecknande att Ekström varit anställd i berörda befattning med en daglig
arbetstid av omkring 3 timmar — sig förhindrad tilldela sökanden pension,
enär hon icke under en tid av sammanlagt minst 15 år innehaft sådan anställning
i statens tjänst, som kunde anses hava utgjort hennes huvudsakliga
sysselsättning och förvärvskälla.

Härefter anhöll Ekström i en den 10 januari 1944 dagtecknad skrift hos
Kungl. Majit om pension.

1 häröver avgivet yttrande anförde generaltullstyrelsen i huvudsak följande: »Sökandens

dagliga arbetstid uppgår icke till det timantal, som i regel
fordras för att riksdagspension skall kunna ifrågakomma. Det synes därför
tveksamt, huruvida i förevarande fall någon pension bör beviljas. Med hänsyn
till sökandens uppgift angående makens arbets- och inkomstförhållanden
och då riksdagen i några fall beviljat pension åt städerskor, oaktat deras
dagliga arbetstid icke uppgått till mera än omkring 3 timmar, vill styrelsen
emellertid icke avstyrka, att pension utverkas åt sökanden. Därest pension
anses böra ifrågakomma, bör densamma icke utgå med högre belopp än 300
kronor för år.»

Statens pensionsanstalt fann det synnerligen tveksamt, om riksdagspension
borde ifrågakomma i sådana fall, där den dagliga arbetstiden varit så
kort som sökandens. Visserligen hade riksdagen vid några tillfällen beviljat
pension även vid dylik begränsad arbetstid, men därvid syntes omständigheterna
i allmänhet ha varit mera ömmande än vad i fråga om sökanden
syntes vara fallet. I betraktande härav kunde pensionsanstalten icke tillstyrka
framställningen.

Statskontoret erinrade, att ämbetsverket vid åtskilliga tidigare tillfällen
givit uttryck åt den uppfattningen, att pension icke borde komma i fråga i
sådant fall, då den med anställningen förenade dagliga tjänstgöringstiden

Bankoutskottets utlåtande nr 13.

varit av alltför begränsad omfattning. Med denna principiella inställning
kunde statskontoret i ett fall som det förevarande, där den dagliga tjänstgöringstiden
icke syntes lia uppgått till mera än 3 timmar och omständigheterna
icke förefölle vara av särskilt ömmande natur, icke tillstyrka, att
pension utverkades åt sökanden. Vid ärendets handläggning inom statskontoret
del togo — förutom t jänsteför rättande generaldirektören — en ledamot
och föredraganden. De två sistnämnda ansågo, att ämbetsverket bort tillstyrka
pension åt sökanden med ett belopp av 300 kronor för år utan tillläggsförmåner.

Genom beslut den 10 mars 1944 fann Kungl. Maj:t den gjorda framställningen
icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Då i förevarande ärende föreligga i stort sett enahanda förhållanden som
i de under punkterna 8 och 9 upptagna ärendena, har utskottet ansett sig
böra tillstyrka bifall till det av motionären väckta yrkandet på det sätt, att
fru Ekström beviljas en årlig pension av 300 kronor i ett för allt.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 13,
må medgiva, att förra städerskan vid centraltullkammaren i
Malmö Anna Maria Ekström, född Ekholm, må, räknat från
och med den 1 januari 1945, under sin återstående livstid från
anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära
en årlig pension av 300 kronor, varå dyrtidstillägg icke skall
utgå.

VI. Ecklesiastikdepartementet,
liro.

Biträdande tjänstemannen vid universitetsbiblioteket i Uppsala, filosofie licentiaten
Gunnar Olof Quennerstedt. Under punkten 8 av förenämnda proposition
nr 53 föreslår Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att biträdande tjänstemannen
vid universitetsbiblioteket i Uppsala, filosofie licentiaten Gunnar Olof
Quennerstedt må från och med månaden näst efter den, varunder han lämnar
sin anställning, under sin återstående livstid från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 1 500 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Quennerstedt är född den 15 februari 1879 och således 66 år gammal;

att han avlagt filosofie licentiatexamen i slaviska språk;

att han under åren 1917 och 1918 under sammanlagt omkring 13 månader
tjänstgjort vid avdelning B vid svenska beskickningen i dåvarande retrograd.

Viskottet.

Bankoutskottets utlåtande nr 13.

lilskoUet.

därav under 4 månader såsom kanslichef och i övrigt såsom chef för krigsfångeavdelningen
;

att han sedan november 1924 tjänstgjort vid universitetsbiblioteket i Uppsala,
varvid han till en början närmast varit att betrakta såsom frivillig medarbetare
och endast emellanåt åtnjutit ersättning med s. k. flitpengar till
obetydliga belopp;

att han efter några år knutits fastare till biblioteket och i samband därmed
tillförsäkrats regelbunden avlöning, vilken under många år utgått med 100
kronor i månaden, senare höjts till 125 kronor och, i den mån medelstillgången
det tillåtit, utökats till 150 kronor;

att han därjämte sedan år 1931 för bibliotekets räkning utfört ett specialarbete
— katalogkopiering för bibliotekets huvudkatalog — och därför uppburit
ersättning med 1 krona 50 öre för timme;

att hans arbetstid ofta överskridit den för ordinär heltidstjänst gällande;
samt att hans sammanlagda löneförmåner vid biblioteket under de senaste
tio åren i regel uppgått till mellan 2 500 och 3 000 kronor för budgetår och
endast vid ett par tillfällen obetydligt överstigit sistnämnda belopp.

Med biträdande av vad Kungl. Majit föreslagit hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

12 :o.

Förra städerskan vid högre allmänna läroverket för gossar i Hälsingborg Tilda
Johansson, född Persson. Under punkten 9 av förevarande proposition föreslår
Kungl. Maj :t riksdagen medgiva, att förra städerskan vid högre allmänna
läroverket för gossar i Hälsingborg Tilda Johansson, född Persson, må, räknat
från och med den 1 juli 1944, under sin återstående livstid från anslaget till
diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 360 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Johansson är född den 7 juli 1877 och således 67 år gammal;

att hon varit anställd såsom städerska vid högre allmänna läroverket för
gossar i Hälsingborg under tiden 1 januari 1920—14 juni 1944 efter att dessförinnan
sedan 1916 hava varit anställd av läroverkets vaktmästare, som ombesörjt
städningen på entreprenad;

att hon under 9 månader om året haft en daglig arbetstid av 3 timmar
före 1931 och 4 timmar därefter, varjämte hon deltagit i storrengöring under
ferierna med hel arbetsdag under sammanlagt fyra veckor;

att ersättningen för städningsarbetet under de senaste fem åren utgått
nied i medeltal 950 kronor örn året;

samt att Johansson och hennes make äga ett mindre sparkapital samt en
egnahemsfastighet taxerad till 16 000 kronor och intecknad för 7 000 kronor.

Bankoutskottets utlåtande nr 13.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande framställning.

13 :o.

Förra städerskan vid högre allmänna läroverket för gossar i Hälsingborg
Emma Karolina Törnkvist, född Wickström. Under punkten 10 av förevarande
proposition föreslår Kungl. Majit riksdagen medgiva, att förra städerskan
vid högre allmänna läroverket för gossar i Hälsingborg Emma Karolina
Törnkvist, född Wickström, må, räknat från och med den 1 juli 1944, under
sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.
uppbära en årlig pension av 360 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Törnkvist är född den 28 november 1873 och således 71 år gammal;

att hon varit anställd såsom städerska vid högre allmänna läroverket för
gossar i Hälsingborg under tiden 1 maj 1924—14 juni 1944 eller något mer
än 20 år;

samt att ersättningen för städningsarbetet under de senaste fem åren utgått
med i medeltal 950 kronor om året.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

14 :o.

Förra småskollärarinnan Sara Maria Magnusson, född Högberg. I motionen
II: 174 hemställer herr Olsson i Mellerud, »att riksdagen måtte besluta bereda
f. d. småskollärarinnan Sara Maria Magnusson, Väne-Ryrs församling, ett årligt
statligt understöd med belopp, som efter ärendets prövning kan befinnas
skäligt».

Av handlingarna inhämtas,

att Magnusson är född den 19 december 1869 och således 75 år gammal;

samt att hon tjänstgjorde såsom småskollärarinna i Väne-Ryrs skoldistrikt
under tiden 17 maj 1886—3 mars 1907, vid vilken sistnämnda tidpunkt hennes
anställning upphörde på grund av skolans indragning.

Bihang till riksdagens protokoll 19b5. 8 sami. Nr 13. 2

Utskottet.

Bankoutskottets utlåtande nr 13.

Ultkoltet.

I en den 1 september 1932 dagtecknad skrift anhöll Magnusson hos statens
pensionsanstalt örn pension eller understöd.

Genom beslut den 9 september 1932 förklarade statens pensionsanstalt att,
enär enligt det vid tiden för Magnussons avgång ur tjänst gällande reglementet
den 22 juni 1892 för småskollärarcs m. fl. ålderdomsundcrstödsanstalt någon
rätt till understöd från sagda anstalt icke tillkom henne och då hon, såvitt
handlingarna utvisade, icke innehaft befattning med delaktighet i statens pensionsanstalt,
vars reglemente av den 31 december 1919 trädde i kraft den 1
januari 1920, någon pension icke heller från denna anstalt kunde tilldelas
henne.

Härefter anhöll Magnusson i en den 2 februari 1933 dagtecknad skrift hos
Kungl. Majit att av nåd få sig tillerkänd skälig pension.

I häröver avgivet yttrande förklarade statens pensionsanstalt — under åberopande
av de lill stöd för anstaltens omförmälda beslut anförda skälen och
med hänvisning till de svåröverskådliga konsekvenser, till vilka ett bifall till
ansökningen kunde leda — sig förhindrad tillstyrka någon Kungl. Majlis
åtgärd i ärendet.

Genom beslut den 19 maj 1933 fann Kungl. Maj:t den gjorda ansökningen
icke föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att Magnussons anställning såsom
småskollärarinna upphört år 1907, vid vilken tidpunkt hennes levnadsålder
utgjorde allenast 38 år. Vidare inhämtas av handlingarna, att någon författningsenlig
rätt lill pension på grund av nämnda anställning icke tillkommit
Magnusson. Vid angivna förhållanden och då en av Magnusson hos Kungl.
Majit gjord framställning örn pension lämnats utan bifall, finner sig utskottet
icke kunna tillstyrka det i motionen väckta förslaget.

Utskottet hemställer förty,

att förevarande motion lii 174 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

VII. Handelsdepartementet.

15 :o.

Förra städerskan hos kommerskollegium Charlotta Moxén, född Kropp. Under
punkten 11 av propositionen nr 53 föreslår Kungl. Majit riksdagen medgiva,
alt förra städerskan hos kommerskollegium Charlotta Moxén, född Kropp, må,
räknat från och med den 1 oktober 1944, under sin återstående livstid från
anslaget lill diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension
av 408 kronor.

Bankoutskottets utlåtande nr 13.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Moxén är född den 2 mars 1874 och således 71 år gammal;

att hon under tiden 1 januari 1931—30 september 1944 varit anställd som
städerska hos kommerskollegium efter att dessförinnan sedan mars 1924 hava
varit anställd av förste expeditionsvakten hos kollegiet, som ombesörjt städningen
på entreprenad;

att hennes dagliga arbetstid utgjort omkring 4% timmar;

samt att hennes avlöning senast utgått med 112 kronor 50 öre i månaden
jämte visst dyrtidslillägg.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

B. Affärsdrivande verks medel.

1. Telegrafverkets medel.

16 :o.

Förra reservtelegrafexpeditören Fanny Matilda Lilljeqvist, född Winblad von
Walter. Under punkten 12 av propositionen nr 53 föreslår Kungl. Majit riksdagen
medgiva, att förra reservtelegrafexpeditören Fanny Matilda Lilljeqvist,
född Winblad von Walter, må, räknat från och med den 1 januari 1944, under
sin återstående livstid uppbära en årlig pension av 756 kronor, att utgå av
telegrafverkets medel.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Lilljeqvist är född den 5 september 1880 och således 64 år gammal;

att hon antagits till extra lokaltelefonist vid telegrafverket den 15 september
1896;

att hon blivit telegrafelev den 3 december 1897, antagits till extra ordinarie
telegrafist (extra ordinarie telegrafexpeditör) den 10 maj 1898 och konstituerats
till ordinarie telegrafist (telegrafexpeditör) från och med den 1 januari
1903;

att hon, sedan hon ingått äktenskap, erhållit avsked från sistberörda befattning
från och med den 1 juli 1907;

att hon den 27 april 1918 ånyo antagits till extra ordinarie telegrafist;

att hon från och med den 1 juli 1920 övergått till anställning såsom reservtelegrafist
(rescrvtelegrafexpeditör), vilken anställning hon innehaft lill den
1 januari 1944;

Utskottet.

Bankoutskottets utlåtande nr 13.

Utskottet.

att hon under hela den tid, varunder hon innehaft anställning såsom ickeordinarie
befattningshavare vid telegrafverket, stått till verkets fulla disposition
för fortlöpande eller tillfällig tjänstgöring;

att hennes sammanlagda effektiva tjänstgöring vid verket uppgått till 21 år
7 månader 15 dagar;

att hon på grund av sin anställning vid telegrafverket under åren 1939—
1943 uppburit avlöning med i medeltal 3 130 kronor för år;

att hon icke erhållit vederlag i någon form för de avgifter för egen pensionering,
vilka hon erlagt under den tid hon innehaft anställning såsom ordinarie
tjänsteman vid verket;

samt att hennes man, vilken innehaft anställning vid statens järnvägar såsom
distriktskassör, numera avgått från nämnda befattning med pension.

Telegraf styrelsen har hos Kungl. Majit hemställt örn utverkande av pension
åt Lilljeqvist till lämpligt belopp samt därvid erinrat örn 1943 års riksdags
beslut örn pension ål förra reservpostexpeditören Ingrid Mathilda Melin, född
Nordquist (prop. nr 160, p. 4; bankoutsk. uti. nr 31, p. 30; riksd. skr. nr 146).

Statskontoret har ansett starka skäl tala för att framställning gjordes till
riksdagen om att Lilljeqvist måtte komma i åtnjutande av pension eller understöd.

Beträffande storleken av det belopp, som därvidlag borde ifrågakomma, har
ämbetsverket anfört följande.

Lilljeqvist har enligt vad telegrafstyrelsen under hand uppgivit under de
sisla tre åren (1941—1943) åtnjutit en lön av respektive 2 530: 80, 2 473: 80
och 2 473:80 kronor förutom därå belöpande rörligt tillägg och kristillägg.
Hennes genomsnittliga lön för dessa tre år, vilken alltså utgör 2 492: 80, motsvarar
efter omräkning lill s. k. nyreglerad avlöning 2 275 kronor. Sistnämnda
belopp överensstämmer närmast med lön i 3 löneklassen å G-ort — den för
hennes stalioncringsort, Stockholm, gällande ortsgruppen — i de före den 1
juli 1939 för civilförvaltningen gällande allmänna Iöneplanerna, till vilka
de i civila tjänslepcnsionsreglementet fastställda pcnsionsunderlagen äro anknutna.
Med utgångspunkt från lönen å A-ort i samma löneklass, 1 740 kronor,
skulle, med en beräknad anställningstid av 21 hela år, pensionen för Lilljeqvist
kunna bestämmas till (I 2/aXl 740 = 1 160; 2VsoXl 160 = 812; 812—
10 % härav =) 730 kronor för år. I betraktande av alt Lilljeqvist erlagt
pensionsavgifter under 4 år 6 månader, torde nämnda belopp böra avrundas
uppåt till förslagsvis 750 kronor för år.

Föredragande statsrådet har anslutit sig till statskontorets förslag med den
jämkningen, att pensionsbeloppet i och för jämn delbarhet med tolv ansetts
böra fastställas till 756 kronor.

I betraktande av Lilljeqvists sammanlagda tjänstetid och därunder åtnjutna

avlöningsförmåner kan den föreslagna pensionen måhända förefalla låg, särskilt
vid jämförelse med det av telegrafstyrelsen åberopade pensionsbeslutet
vid 1943 års riksdag. Med avseende härå vill utskottet emellertid framhålla, att

Bankoutskottets utlåtande nr 13.

den då beviljade pensionen kommit att beräknas alltför högt vid jämförelse
med likartade fall, beroende på att beslutet utgått från förutsättningar beträffande
tjänstgöringsförhållandena, vilka sedermera visat sig vara felaktiga.
Vid sådant förhållande och då beräkningen av pensionen till Lilljeqvist skett
efter för ifrågavarande personal vedertagna grunder, hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

17 :o.

Förra städerskan hos telegrafstyrelsen Maria Charlotta Elisabet Svensson,
född Essman. Under punkten 13 av förevarande proposition föreslår Kungl.
Majit riksdagen medgiva, att förra städerskan hos telegrafstyrelsen Maria
Charlotta Elisabet Svensson, född Essman, må, räknat från och med den 1
augusti 1944, under sin återstående livstid uppbära en årlig pension av 408
kronor, att utgå av telegrafverkets medel.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Svensson är född den 29 juni 1868 och således 76 år gammal;

att hon under tiden augusti 1919—juli 1944 varit anställd såsom städerska
hos telegrafstyrelsen;

att hennes dagliga arbetstid uppgått till mellan 4 och 5 timmar;

samt att hon i ersättning för städningsarbctet under tiden januari 1939—
juni 1944 uppburit i medeltal omkring 144 kronor för månad.

Svensson, som icke blivit underkastad 1942 års tjänstcpensionsreglemente
för arbetare, har ej heller kunnat komma i åtnjutande av pension jämlikt
bestämmelserna i kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 696) med föreskrifter
angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst, enär hon icke
under minst 12 år före fyllda 60 år innehaft anställning i statens tjänst.

Med biträdande av Kungl. Maj :ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning.

18 :o.

Förra telefonisten Helny Amanda Hynylä. I motionen II: 146 hemställer
herr Lövgren, »att riksdagen måtte bevilja f. d. telefonisten Helny Amanda
Hynylä i Haparanda ett årligt understöd av 600 kronor».

Av handlingarna inhämtas,

att Hynylä är född den 22 augusti 1888 och sålunda 56 år gammal;

att hon såsom biträde åt vederbörande telefonstationsföreståndare omhun -

Vlshottet.

Bankoutskottets utlåtande nr 13.

Utskottet.

derhaft skötseln av Karungi telefonstation åren 1908—1938, vilket sistnämnda
år telefonstationen förstatligades efter att tidigare ha underhållits av abonnenterna; att

Hynyläs ersättning för ifrågavarande arbete torde ha utgjort högst omkring
600 å 700 kronor örn året;

samt att hon, som är blind alltsedan barndomen, åtnjuter blindhetsersättning
med 708 kronor om året, inklusive tillägg.

I en den 3 juli 1944 dagtecknad skrift anhöll Hynylä hos telegrafstyrelsen
att få sig tillerkänd pension eller gratifikation på grund av omförmälda tjänstgöring.

Genom beslut den 23 augusti 1944 meddelade telegraf styrelsen sökanden, att
styrelsen icke hade möjlighet att bevilja henne pension eller gratifikation.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har Hynylä, vilken är blind
alltsedan barndomen, i egenskap av biträde åt telefonstationsföreståndaren
ombesörjt skötseln av Karungi telefonstation under en tid av 30 år. Ehuru
sådan anställning som här avses icke i och för sig kan anses vara pensionsberättigande,
har utskottet i betraktande av föreliggande särskilda omständigheter
icke velat motsätta sig motionärens förslag örn beredande åt Hynylä
av ett årligt understöd under hennes återstående livstid. Ett beslut i dylik riktning
synes med hänsyn till fallets ömmande natur utskottet icke behöva bliva
prejudiccrande. Vad angår storleken av understödet finner sig utskottet icke
kunna biträda motionärens yrkande. Med hänsyn såväl till den ersättning
Hynylä uppburit såsom biträde åt telefonstationsföreståndaren som till att hon
åtnjuter blindhetscrsättning synes understödsbeloppet böra begränsas till 300
kronor.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 146,
må medgiva, att förra telefonisten Helny Amanda Hynylä
må, räknat från och med den 1 januari 1945, under sin återstående
livstid uppbära ett årligt understöd av 300 kronor, att
utgå av telegrafverkets medel.

II. Trafikmedel.

19: o.

Förre stationskarlen vid statens järnvägar Carl Johan Lugn. Under punkten
14 av förevarande proposition nr 53 föreslår Kungl. Maj:t riksdagen medgiva,
att förre stationskarlen vid statens järnvägar Carl Johan Lugn må, räknat
från och med den 1 oktober 1944, under sin återstående livstid av trafikmedel

Bankoutskottets utlåtande nr 13.

uppbära ett årligt understöd av 360 kronor; dock under villkor att Lugn till
statsverket överlåter sin rätt till pension enligt pensionsstyrelscns frivilliga
försäkring.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Lugn är född den 20 september 1877 och således 67 år gammal;

alt han innehaft anställning vid förutvarande Jönköping—Gripenbergs järnvägsaktiebolag
under tiden 1 juni 1905—30 september 1935;

alt han, i samband med att järnvägsakticbolaget trätt i konkurs och driften
å järnvägen nedlagts, den 1 oktober 1935 erhållit tillfällig anställning såsom
stationskarl vid statens järnvägar, från vilken anställning han på grund av
en uppnådd levnadsålder av 67 år avgått med utgången av september månad
1944;

alt han anställts vid statens järnvägar under villkor att han icke för sig eller
sina efterlevande gjorde anspråk på några pensionsförmåner eller understöd
från statens järnvägar;

att han vid tillträdet av nämnda anställning varit delägare i Jönköping—
Gripenbergs järnvägs pensionsfond;

att han vid avvecklingen av berörda pensionsfond i samband med det enskilda
järnvägsaktiebolagcts konkurs under åren 1936—1940 erhållit i utdelning
ett sammanlagt belopp av omkring 5 090 kronor, utgörande viss del av
honom tillkommande fordran på grund av dclägarskap i fonden;

samt alt Lugn på grund av frivillig försäkring hos pcnsionsstyrclscn, till
vilken försäkring statens järnvägar under hans anställningstid därstädes bidragit
med 11 kronor i månaden eller ett belopp ungefärligen motsvarande hans
förutvarande avgift till den enskilda järnvägens pensionsfond, äger efter uppnådda
67 levnadsår utbekomma en årlig pension av 226 kronor 32 öre.

Järnvägsstyrelsen har gjort framställning hos Kungl. Maj:t örn beredande
av pension åt Lugn till belopp av 360 kronor för år. Styrelsen har därvid hänvisat
till att pension i ett tidigare fall beviljats en förutvarande tjänstehavare
vid Jönköping—Gripenbergs järnvägsaktiebolag, konduktören Viktor Gustafsson,
vilken i samband med nedläggandet av driften å nämnda järnväg bereddes
tillfällig anställning såsom stationskarl vid statens järnvägar och vilken i likhet
med Lugn varit delägare i den enskilda järnvägens pensionsfond och samtidigt
med denne fått sin pensionsfråga under styrelsens medverkan ordnad genom
frivillig försäkring hos pensionsstyrelscn. I överensstämmelse med beslut av
1944 års riksdag (prop. nr 196, p. 17; bankoutsk. uti. nr 39, p. 33; riksd. skr.
nr 209) hade nämligen Kungl. Majit genom brev den 5 maj 1944 bland annat
förordnat, att Gustafsson finge uppbära ett årligt understöd av 504 kronor,
under villkor att han till statsverket överläte sin rätt till pension enligt pensionsstyrelscns
frivilliga försäkring. Nämnda undcrstödsbelopp motsvarade
ungefärligen skillnaden mellan den ålderspension, vartill Gustafsson skulle
varit berättigad, örn Jönköping—Gripenbergs järnvägs pensionsfond fortfa -

Bankoutskottets utlåtande nr 13.

Utskottet.

rande varit i verksamhet, och den årspension, som vid avgången ur tjänst
skulle tillkommit honom, därest han till frivillig försäkring hos pensionsstyrelsen
erlagt det kapitalbelopp, som han vid avvecklingen av fonden erhållit
i utdelning på grund av delägarskap i densamma.

Beträffande Lugn har styrelsen meddelat, att för den händelse den enskilda
järnvägens pensionsfond fortfarande ägt bestånd och Lugn således bibehållits
vid honom tidigare tillförsäkrad pensionsrätt, skulle enligt uppgift till honom
efter uppnådd pensionsålder (63 år) från och med den 1 oktober 1940 ha utgått
en årlig ålderspension av 1 008 kronor. Därjämte har styrelsen uppgivit, att
därest Lugn till pensionsstyrelsens frivilliga försäkring utan förbehåll om avgiftsåterbetalning
vid dödsfall inbetalat det belopp av 5 090 kronor, som han
erhållit från det enskilda järnvägsaktiebolagets konkursbo, han skulle från
och med den månad, under vilken han uppnådde 67 års ålder, kunnat komma
i åtnjutande av en pension å 654 kronor 40 öre för år räknat.

Enär Lugn med hänsyn till den långvariga tjänstgöringen vid förutvarande
Jönköping—Gripenbergs järnväg och statens järnvägar — omfattande en tid
av 39 år 4 månader — enligt styrelsens mening borde komma i åtnjutande av
pensionsförmåner efter samma grunder, som tillämpats beträffande understödet
åt Gustafsson, vilkens motsvarande anställningstid uppgick till 37 år 11
månader, hemställde styrelsen, att Kungl. Maj:t ville utverka riksdagens
medgivande, att Lugn finge från och med dagen näst efter den, då han avgått
ur tjänst, åtnjuta ett årligt understöd av 360 kronor.

Statskontoret har icke funnit anledning till erinran mot bifall till järnvägsstyrelsens
hemställan, därvid statskontoret emellertid utgått från att järnvägsstyrelsen
— oaktat så icke uttryckligen angivits i styrelsens framställning —
avsett att såsom villkor för åtnjutande av det föreslagna understödet borde
föreskrivas, att Lugn till statsverket överläte sin rätt till pension enligt pensionsstyrelsens
frivilliga försäkring.

I en inom andra kammaren under nr 459 väckt motion har herr Gustafsson
i Bogla hemställt, »att riksdagen må besluta örn sådan ändring av Kungl.
Maj :ts proposition nr 53 punkt 14, att sista satsen i yrkandet som börjar med
orden ''dock under villkor’ må utgå och att sålunda riksdagen må medgiva, att
förre stationskarlen vid statens järnvägar Carl Johan Lugn må, räknat från
och med den 1 oktober 1944, under sin återstående livstid av trafikmedel uppbära
ett årligt understöd av 360 kronor».

Det i motionen II: 459 väckta yrkandet innebär, att av Kungl. Maj:t föreslaget
villkor örn överlåtande till staten av den Lugn tillkommande pensionen å
226 kronor 32 öre från pensionsstyrelsens frivilliga försäkring skulle eftergivas.
Utskottet vill i anledning härav erinra, att de pensionsavgifter, vilka av Lugn
erlagts till pensionsstyrelsen, uppgått till ungefär samma belopp som hans förutvarande
avgifter till den enskilda järnvägens pensionsfond och sålunda

Bankoutskottets utlåtande nr 13.

kunna sägas ha trätt i stället för den avgiftsskyldighet, som i händelse av hans
kvarstående i den enskilda järnvägens tjänst intill uppnådd pensionsålder
skolat åvila Lugn för erhållande av full pension å 1 008 kronor. Med hänsyn
härtill finner utskottet någon erinran icke kunna riktas mot de av Kungl. Maj :t
föreslagna beräkningsgrunderna, vilka även överensstämma med dem som tilllämpats
i förenämnda vid 1944 års riksdag behandlade pensionsfråga beträffande
förre stationskarlen Viktor Gustafsson. Utskottet kan således icke
biträda motionärens yrkande.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må, med avslag å motionen II: 459, bifalla
Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

20: o.

Förre extra ordinarie banvakten Karl Adolf Norberg. I motionen II: 67 hemställer
herr Hedlund i Östersund jämte två av andra kammarens övriga ledamöter,
»att riksdagen måtte besluta tillerkänna Norberg ett skäligt understöd
under hans återstående livstid».

Av handlingarna inhämtas,

att Norberg är född den 7 augusti 1875 och således 69 år gammal;

att han antogs till extra ordinarie banvakt vid statens järnvägar den 4 april
1900;

att han den 1 januari 1918 blev delägare i statens järnvägars pensionskassa
för pensionering av icke-ordinarie personal;

att han avgick ur statens järnvägars tjänst med utgången av februari 1921;

att han vid avgången ur tjänst kunde räkna en tjänstetid av 20 år 10 månader
27 dagar och såsom avgiftsår i pensionshänseende en tid av 3 år 2 månader;

att järnvägsstyrelsen år 1921 till pensionsstyrelsen inbetalade ett belopp av
1 103 kronor för beredande åt Norberg av pension enligt lagen den 30 juni 1913
örn allmän pensionsförsäkring;

samt att Norberg i följd härav alltsedan augusti 1937 uppbär en årlig pension
från pensionsstyrelsen av 157 kronor 20 öre.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, avgick Norberg ur statens utskottet.
järnvägars tjänst år 1921 vid en levnadsålder av 45 år. Enligt vad utskottet
inhämtat från järnvägsstyrelsen hade Norberg under sin anställningstid varit
erbjuden ordinarie befattning men förklarat sig icke önska erhålla dylik befattning.
Vidare är upplyst, att Norberg uppbär en årlig pension av 157 kronor
20 öre från pensionsstyrelsen jämlikt lagen örn allmän pensionsförsäkring.

Vid angivna förhållanden finner utskottet tillräckliga skäl icke föreligga att

Bihang till riksdagens protokoll 19b5. 8 sami. Nr 13.

Bankoutskottets utlåtande nr 13.

Utskottet.

tillstyrka det i motionen väckta yrkandet om beredande av ett årligt understöd
av statsmedel åt Norberg. Utskottet hemställer förty,

att förevarande motion II: 67 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

21 :o.

Förre maskinisten Karl Georg Johansson. I motionen II: 147 hemställer herr
Lövgren, »att riksdagen måtte bevilja f. d. maskinisten vid statens järnvägar
Karl Georg Johansson i Niemisel, Norrbottens län, en årlig pension till så högt
belopp, som brukar tilldelas personer, som innehaft anställning i statens tjänst
av liknande art».

Av handlingarna inhämtas,

att Johansson är född den 24 oktober 1884 och sålunda 60 år gammal;

att han enligt egen uppgift innehaft olika anställningar vid statens järnvägsbyggnader
och statens järnvägar vissa tider av åren 1898—1901, 1905
samt 1908—1921 med en uppgiven anställningstid av sammanlagt 18 år 27
dagar;

att emellertid hans sammanlagda anställningstid i statens tjänst av järnvägsstyrelsen
uppskattats till högst 8 år 6 månader, varav endast 5 år 8 månader
24 dagar ansetts vara vederbörligen styrkt tjänstetid;

samt att han vid sin avgång ur statens tjänst var endast 37 år gammal.

Med hänsyn till vad järnvägsstyrelsen uppgivit rörande omfattningen av
Johanssons tjänstetid i statens tjänst finner sig utskottet icke kunna tillstyrka,
att pension av statsmedel beviljas honom. Utskottet hemställer förty,

att förevarande motion II: 147 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

lil. Statens domäners fond.

22 :o.

Kartriterskan hos domänstyrelsen Barbro Christina Gyllenhammar-Berg, född
Gyllenhammar. Under punkten 15 av förenämnda proposition nr 53 föreslår
Kungl. Maj :t riksdagen medgiva, att kartriterskan hos domänstyrelsen Barbro
Christina Gyllenhammar-Berg, född Gyllenhammar, må från och med månaden
näst efter den, varunder hon lämnar sin anställning, under sin återstående
livstid uppbära en årlig pension av 840 kronor, att utgå av statens domäners
fond.

Bankoutskottets utlåtande nr 13.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Gyllenhammar-Berg är född den 28 augusti 1882 och således 62 år
gammal;

att hon från början av år 1896 till och med sommaren år 1900 tidvis för
domänverkets räkning utfört expeditionsarbete, huvudsakligen bestående i
ritning, färgläggning och textning av kartor;

att hon under tiden 19 juni 1925—15 december 1935 i hemmet utfört kartritningsarbete
för domänstyrelsens räkning och därvid haft oavbruten sysselsättning
av en omfattning, som måst förutsätta en daglig arbetstid, ungefärligen
motsvarande den för i styrelsen anställd personal fastställda;

att hon för berörda arbete uppburit ersättning i form av timpenning, vilken
under senare delen av perioden uppgått till 1 krona 45 öre;

att hon sedan den 16 december 1935 är anställd som kartriterska vid domänstyrelsens
kartritningskontor mot månadsarvode, vilket till en början utgjort
200 kronor och därefter successivt ökats, senast till 325 kronor;

samt att hon beräknas komma att avgå från sistnämnda anställning med
utgången av juni 1945.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet, utskottet.

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning.

Stockholm den 13 mars 1945.

På bankoutskottets vägnar:

GUST. SVEDMAN.

Vid förestående ärendens slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Sandström, Sundvik, Leander, Edin, Lindblom,
Löfgren och Ljungdahl;

från andra kammaren: herrar Svedman, Paulsen, Andersson i Munkaljungby,
Mattsson, Eriksson i Sandby, Johnsson i Kastanjegården, Sundberg och Fagerholm;
dock att fru Humla i stället för herr Paulsen deltagit i behandlingen av ärendet
under punkten 16.

Reservationer:

vid punkten 8 (ang. pension åt städerskan Ebba Börjeson) :
av herrar Sandström, Leander, Löfgren, Paulsen och Fagerholm, vilka ansett,
att utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

Bankoutskottets utlåtande nr 13.

»För erhållande---(sid. 10)---omständigheter förelegat. Högre

belopp än 300 kronor i ett för allt har därvid ansetts icke böra ifrågakomma.

Utskottet, som icke kunnat finna någon anledning, varför i fall av förevarande
art undantag skulle göras från den eljest som regel tillämpade principen,
att dyrtidstillägg utgår å beviljade pensioner, hemställer,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, må medgiva, att städerskan vid tullkammaren i
Borås Ebba Börjeson må från och med månaden näst efter
den, varunder hon lämnar sin anställning, under sin återstående
livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 300 kronor.»;

vid punkten 9 (ang. pension åt förra städerskan Anna Margareta Molarin) :

av herrar Sandström, Leander, Löfgren, Paulsen och Fagerholm, vilka ansett,
att utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

»I förevarande---(sid. 13)---— hemställer förty,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, må medgiva, att förra städerskan vid tullkammaren
i Hudiksvall Anna Margareta Molarin må, räknat från
och med den 1 november 1944, under sin återstående livstid
från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära
en årlig pension av 300 kronor.»;

vid punkten 10 (ang. pension åt förra städerskan Anna Maria Ekström):

av herrar Sandström, Leander, Löfgren, Paulsen och Fagerholm, vilka ansett,
att utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

»Då i förevarande--— (sid. 15) — — — pension av 300 kronor.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 13,
må medgiva, att förra städerskan vid centraltullkammaren i
Malmö Anna Maria Ekström må, räknat från och med den 1
januari 1945, under sin återstående livstid från anslaget till
diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension
av 300 kronor.»; samt

vid punkten 19 (ang. pension åt förre stationskarlen Carl Johan Lugn):

av herr Paulsen.

Emil Kilströms Tryckeri A.-B. Stockholm 1945
24788