'Bankoutskottets Utlåtande N:o 8 (Utlåtande 1890:Bu8 bu)

''Bankoutskottets Utlåtande N:o 8.

N:o 8.

Ank. till Riksd. kansli den 21 mars 1890, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af motion om efterskänkande af eller nedsättning
i den landtbrukaren C. M. Bergman i Yllestad
Bakersgård affordrade betalning för ett från riksbanken
utlemnadt län.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 64, som blifvit
till utskottets behandling öfverlemnad, har herr J. Smedberg hemstält,
det Riksdagen måtte besluta, att den landtbrukaren C. M. Bergman i
Yllestad Bakersgård affordrade betalning af Claes Johanssons i Bossgården
Vistorp återstående skuld till riksbanken, utgörande 1,198 kronor
54 öre jemte ränta, måtte bemälde Bergman eftergifvas eller åtminstone
med 50 procent nedsättas.

Rörande tillkomsten af ifrågavarande fordran är redogörelse lemnad
i en till fullmägtige i riksbanken i april månad sistlidna år af
riksbankens afdelningskontor i Jönköping gjord framställning i ämnet,
hvilken utskottet ansett sig böra till upplysning om de med saken
sammanhang egande förhållanden meddela, så lydande:

»Bland de från afdelningskontoret i Göteborg till kontoret öfverflyttade
reverser för afbetalningslån mottog kontoret en sådan revers
å 2,000 kronor, utgifven af hemmansegaren Claes Johansson i Vistorp
Bossgården och försedd med borgen af hemmansegarne J. Nejman i
Vårskäl, C. F. Johansson i Möleberget, J. Johansson i Vistorp samt
Joh. Andersson i Elekullen. Då vid lånets omsättning antagligt vederhäftighetsbevis
ej kunde lemnas för löftesmännen Joh. Andersson och
J. Johansson, anmodades låntagaren att antingen inbetala resterande
Bill. till Rilcsd. Prat. 1890. 6 Sami. 1 Afd. 4 Haft. 1

Banlcoutskottets Utlåtande N:o 8.

kapitalskuld eller ock ställa ny säkerhet. Efter någon tids förlopp insände
låntagaren en lånehandling å 1,600 kronor, försedd med borgen
af J. Nejman, C. F. Johansson och liemmansegaren Adam Johansson
i Lilla Boda, hvilken lånehandling dock afslogs, enär säkerheten ansågs
otillräcklig. Ny lånehandling inkom några dagar derefter, försedd
med ytterligare en löftesman, landtbrukaren F. Hallén i Vistorp, men
afslogs på grund af felaktighet i borgensmeningen. Sedan reversen
blifvit omskrifven, och intet var att anmärka mot säkerheten, hvilken
blifvit vitsordad af landtbrukaren G. M. Bergman i Bakersgården, godkändes
reversen.

Då lånet förföll till afbetalning, måste emellertid lagsökningsåtgärder
vidtagas mot såväl låntagaren som löftesmännen, hvarvid upplystes,
att hemmansegaren Adam Johansson i Lilla Boda nekat för sin
namnunderskrift.

Af den rättegång, som med anledning häraf anhängiggjorts, har
framgått, att Adam Johansson, såsom icke skrifkunnig, anmodat Bergman
att skrifva Adam Johanssons namn å den första reversen, samt
att Bergman utan att å nyo höra Adam Johansson skrifvit hans namn
å den sista reversen, å hvilken såväl låntagarens som löftesmännens
namnteckningar äro bevittnade af bemälde Bergman och dennes son
H. G. Bergman, hvilken senare bevittnat namnteckningarne, oaktadt
han ej var tillstädes, vare sig då Adam Johansson anmodade hans fader
att skrifva Adam Johanssons namn, eller då låntagaren och de öfrige
löftesmännen underskrefvo handlingen.

Sedan Adam Johansson genom edgång friat sig från krafvet och
såväl låntagaren som öfrige löftesmännen gjort konkurs, hvari slutlig
utdelning erhållits utom i F. Halléns konkurs, hvari dock den slutliga
utdelningen torde blifva högst obetydlig, har styrelsen funnit skäligt
anmoda C. G. Bergman, hvilken genom sitt oförsigtiga tillvägagående
möjligen bidragit till bankens förlust å ifrågavarande lån, att godvilligt
godtgöra banken resterande kapitalskuld 1,198 kronor 54 öre jemte ränta.

Med anledning häraf har Bergman, med öfverlemnande af ett intyg
af fullt trovärdig person om Adam Johanssons tillgångar, hos styrelsen
på anförda skäl hemstält, att han måtte befrias från all ersättningsskyldighet,
eller, om detta ej kan bifallas, att banken måtte åtnöja sig
med en fjerdedel af resterande beloppet eller den andel, som det tillkommit
Johansson att betala, om de andra löftesmännen kunnat fullgöra
sina förbindelser.

Oaktadt obestridligt är, att genom Bergmans förvållande Adam
Johansson kunnat fria sig från den af honom ursprungligen ingångna -

Bankoutskottets Utlåtande N:o 8.

förbindelsen, får dock styrelsen för sin del förorda Bergmans framställning
alt blifva befriad från all ersättningsskyldighet, eller, i den händelse
detta ej kan bifallas, att den erbjudna godtgörelsen måtte antagas;
och får styrelsen såsom stöd härför anföra:

att Bergman är en för sin stora rättrådighet allmänt aktad man;
att han i sina vederhäftighetsbevis och upplysningar visat sig
mycket samvetsgrann och pålitlig och utan tvifvel i föreliggande fall
endast låtit sig förleda till oförsigtighet af för mycken tillit till bemälde
Johansson;

att, då Bergman befinner sig i rätt långt framskriden ålder och
hans helsa numera är vacklande samt han ej eger mer än hvad som
är för hans existens nödvändigt, lånets fulla inbetalning skulle blifva
för honom ytterst känbart; samt till sist

att Johansson, om tillfälle icke yppats för honom att genom ed
fria sig från krafvel, sannolikt i så god tid realiserat sina tillgångar,
att för bankens fordran ej funnits något att tillgå.

Beträffande andra vittnet å ifrågavarande handling får styrelsen
meddela, att anspråk om godvillig ersättning ej blifvit hos honom gjord,
på grund deraf att han är i tjenst hos sin fader samt saknar helt och
hållet några tillgångar.))

Af de vid berörda framställning fogade domstolsprotokoll inhemtas
i afseende å Adam Johanssons befrielse från betalningsskyldighet för
berörda lån, att den 10 december 1887 honom ålagts edgång med skyldighet
att dessförinnan förete intyg dels om frejd och kristendomskunskap
samt dels om att han blifvit undervisad om edens vigt och
varnad för mened; att han den 18 juli 1888 för uraktlåtenhet att skaffa
sig sådant intyg dömts till 20 kronors vite; att han vid ifrågavarande
ting, eller den 17 september samma år, på egen anhållan och på grund
af uttalande från kyrkoherden i församlingen att Adam Johansson behöfde
ytterligare undervisning, innan honom kunde anförtros värjemålseds
afläggande, erhållit uppskof med målet till nästa vinterting; samt
att han vid detsamma efter företeende af ett prestbevis med innehåll
bland annat att Johansson »icke anser sig kunna med ed styrka att
han icke genom C. M. Bergman i Yllestad Bakersgård låtit teckna sig
som borgesman i den första reversen men tror sig med ed kunna bekräfta
att han icke genom berörde Bergman låtit teckna sig som borgesman
i den andra reversen», den 15 januari 1889 aflagt eden och
till följd deraf frikallats från betalningsskyldighet.

Då Bergmans ofvanberörda hos fullmägtige gjorda framställning

Bankoutskottets Utlåtande N:o 8.

i ämnet kunde anses innebära mindre en förlikning i en tvist än ackord
för en bankens fordran, och fullmägtige ej egde att medgifva ackord åt
annan bankens gäldenär än sådan, som afträdt sin egendom till konkurs,
blef ock berörda ansökning af fullmägtige under den 16 maj
1889 afslagen, hvarefter, enligt hvad styrelsen för afdelningskontoret
i Jönköping under den 26 februari 1890 upplyst, Bergman förklarat
sig villig att, utan att låta domstol pröfva hans betalningsskyldighet
för ifrågavarande lån, infria detta, men dervid hemstält, att, då några
ersättningsanspråk mot honom näppeligen kunde väckas förr än samtliga
löftesmännens å lånet konkurser blifvit afskräde och då han hade
för afsigt att vid innevarande års riksdag söka befrielse från berörda
ersättningsskyldighet, honom måtte medgifvas anstånd med lånets inbetalande
till den 15 maj innevarande år. Med anledning häraf, och
som vederbörande ombudsman förklarat att löftesmannen Halléns konkurs
ännu ej vore afslutad och att dessförinnan några lagliga åtgärder
mot Bergman ej kunde vidtagas, bifölls det begärda anståndet mot
vilkor att Bergman lemnade säkerhet för lånets infriande jemte upplupen
ränta, i den händelse Riksdagen ej skulle finna skäl medgifva
eftergift af hans betalningsskyldighet, hvilket vilkor Bergman sedermera
på nöjaktigt sätt uppfylt; yttrande kontorsstyrelsen, som fortfarande,
på förut anförda skäl, förordade Bergmans befriande från betalningsskyldighet,
till ytterligare stöd härför följande: »Den svåra kris,
som under åren 1886 och 1887 hemsökte flera socknar i Vartofta
härad, är nogsamt bekant, liksom ock att styrelsen någon tid efter
kontorets öppnande af förekommen anledning måste entlediga åtskilliga
af styrelsen för riksbankskontoret i Göteborg ursprungligen antagna
betygsgifvare. På grund af det osäkerhetstillstånd, som rådde bland
den landtbrukande befolkningen inom vissa delar af häradet, var det
derföre med icke ringa svårighet förenadt att i de entledigade betygsgifvarnes’
ställe erhålla lämpliga personer, benägna att mottaga förtroendet
att meddela vederhäftighetsbevis å lånehandlingar, afsedda att
vid kontoret belånas. Först efter stora betänkligheter åtog sig Bergman
detta uppdrag. Det sätt, hvarpå han fullgjort detsamma, har
städse burit vittne om god personkännedom, noggrannhet och pålitlighet,
hvartill kommer, att Bergman genom upplysningar och resor utan
anspråk på ersättning lagt icke ringa nit i dagen för att vara styrelsen
till tjenst under dess bemödanden att bringa ordning och^reda i låneförhållandena
inom Vartofta härad.»

I ett till utskottet afgifvet utlåtande i ämnet hafva^fullmägtige för
egen del yttrat, att utan tvifvel i detta fall förelåge ömmande omstän -

Banlcoutslcottets Utlåtande N:o 8.

digheter så till vida, att Bergman syntes hafva handlat på god tro och
i bästa afsigt, men att å andra sidan han dock gjort sig skyldig till
en obetänksamhet, som, om äfven den bedömes mildt, gjorde det svårt
att fritaga honom från den ersättningsskyldighet, hvars ntgörande
kräfves mindre af hänsyn till den i och för sig obetydliga uppoffring,
som riksbanken skulle göra genom den ifrågasatta eftergiften, än af
de principiella betänkligheter, som möta mot lindring af ett genom
egen skuld ådraget ansvar, eu lindring, hvilken skulle kunna ofördelaktigt
inverka på uppfattningen af en betyggifvares och låneförmedlares
pligter; anseende sig fullmägtige på grund häraf och oaktadt de
behjertade de svårigheter, i hvilka betygsgifvaren råkat, icke ega giltig
anledning att tillstyrka bifall till motionen.

Lika med fullmägtige finner utskottet, att Bergman i förevarande
fall handlat obetänksamt och utan tillbörlig försigtighet samt att, juridiskt
sedt, han borde vidkännas alla följderna af sitt förfarande, men
å andra sidan och om Bergman äfven icke kan styrka sig hafva haft
rätt att skrifva den uppgifne löftesmannens namn å den skuldsedel, som
i riksbanken belånades, torde det dock med fog kunna sägas att han
ostridigt egt uppdrag att teckna dennes borgen för samma belopp,
som låntagaren erhöll, och att, derest ej formfel å lånehandlingen förekommit,
utan densamma omedelbart antagits, ofvannämnde Adam
Johansson måst erkänna den tecknade borgensförbindelsen. Ur billighetssynpunkt
bet-raktadt, kan det derför synas väl hårdt om Bergman,
då han handlat i god tro samt i tillit till annan persons rättrådighet
och då han ej haft den ringaste nytta af lånet, skulle få betala
hela ifrågavarande, för en person i hans ställning ganska betydliga
belopp. När härtill kommer att, på sätt af motionen framgår, den man,
hvars namn Bergman tecknat, vidtagit sådana åtgärder att, äfven om
honom skulle hafva ålagts betalningsskyldighet, riksbankens fordran ej
kunnat hos honom uttagas, under det att i motsats härtill Bergman ej
sökt draga sig undan utan stält säkerhet för hvad han kan finnas
skyldig gälda, har utskottet, med afseende jemväl derå, att Bergman,
enligt hvad handlingarne utvisa, är en gammal för redbarhet känd man
i knappa omständigheter, ansett att, ehuru han ej bör helt och hållet
undgå påföljderna af sitt obetänksamma handlingssätt, han derför finge
plikta tillräckligt, om han tillförbundes att betala hälften af omförmälda
skuld, helst i fråga om ackord och andra eftergifter, då man ej tilllämpat
hvad som kunnat anses vara strängt juridiskt rätt, sådana tvifvelsutan
många gånger medgifvits under mycket mindre urskuldande
omständigheter och förhållanden eller ock afskrifningarne blifvit en

Banlcoutslcottets Utlåtande N:o 8.

följd af hänsynslösheten hos vederbörande gäldenärer och vidtagande
från deras sida af tör hända mindre hederliga försigtighetsmått.

På grund häraf finner utskottet sig hafva skäl på det sätt tillstyrka
förevarande motion,

att, derest landtbrukaren C. M. Bergman i Yllestad
Bakersgård, inom en månad efter delfåendet af
Riksdagens beslut i ämnet, å ifrågavarande skuld, utgörande
1,198 kronor 54 öre jemte ränta, inbetalar
hälften af såväl återstående kapitalet som räntan, bemälde
Bergman må från vidare betalningsskyldighet
för det Claes Johansson i Bossgården Vistorp under
den 29 september 1886 beviljade lån å 1,600 kronor
befrias.

Stockholm den 21 mars 1890.

På utskottets vägnar:

PER SAMZELIUS.

Reservationer:

af vice ordföranden herr Hörnfeldt;

af herr Norden/eif, som anfört:

»Då jag inom utskottet röstat för tillstyrkande af afslag å herr
Smedbergs motion, n:o 64, får jag härmed anmäla min reservation mot
utskottets beslut.

Å den lånehandling af den 26 september 1886, på hvilken C. M.
Bergman skrifvit Adam Johanssons namn såsom löftesman, finnes följande
vittnesmening:

»Att låntagaren Claes Johansson, samt löftesmännen J. Nejman,
C. F. Johansson och F. Hallén egenhändigt tecknat sina namn, samt
Adam Johansson, såsom icke skrifkunnig, anmodat mig C. M. Bergman
att härå teckna sitt namn och att alla samtidigt inför oss erkänt förestående
förbindelse och borgen; intyga på en gång närvarande vittnen
C. M. Bergman. H. G. Bergman.»

Bankoutskottets Utlåtande JS:o 8.

Vittnena C. M. Bergman och H. G. Bergman, på ed hörda inför
domstol, hafva vidgått, att vid det tillfälle, då denna vittnesmening
författades och af dem underskrefs, icke någon af löftesmännen närvarit.

Då det ej lärer kunna antagas, att en sådan origtig vittnesmening
tillkommit i god tro, har jag ansett motionen och utskottets betänkande
böra belysas med dessa fakta.

Styrelsen för afdelningskontoret i Jönköping har såsom skäl för
bifall till motionen anfört, bland annat, att C. M. Bergman vore en
för sin stora rättrådighet allmänt aktad man och att han i sina vederhäftighetsbevis
visat sig mycket samvetsgrann och pålitlig. Mot dessa
skäl förekommer, att det icke vittnar om rättrådighet att underteckna
en uppenbart origtig vittnesmening och att, då bemälde Bergman, på
lånehandlingen i fråga tecknat vederhäftighetsintyg för låntagare och
löftesmän, hvilka alla sedermera befunnits insolvent^, pålitligheten af
hans vederhäftighetsintyg i detta fall icke bort åberopas. Då nu styrelsen
för afdelningskontoret icke kunnat vara i okunnighet om de af
mig anmärkta omständigheterna, finner jag styrelsens åsigt, att motionen
borde bifallas, icke kunna tillmätas företräde framför bankofullmägtiges
afstyrkande utlåtande.

Något skäl hvarföre 50 procent eftergift af det belopp, hvilket
riksbanken för närvarande har att fordra af dessa låntagare och löftesmän,
skulle komma C. M. Bergman till godo, lärer icke kunna uppvisas.
Han har, efter hvad styrelsen för afdelningskontoret anfört,
ställt nöjaktig säkerhet för riksbankens hela fordran, och hans förmåga
att fullt ersätta riksbankens förlust i följd af hans i flera afseenden
felaktiga förfarande i denna sak är således satt utom allt tvifvel.))

I denna af herr Nordenfelt afgifna reservation har herr Falk
instämt;

af herrar Ljungman och A. Svensson i Edum.

Herr Cederberg har begärt få antecknadt, att han, till följd af beviljad
ledighet från riksdagsgöromålen, icke deltagit i detta ärendes
behandling inom utskottet.