Bankoutskottets Utlåtande N:o 7 (Utlåtande 1896:Bu7 bu)

Bankoutskottets Utlåtande N:o 7.

N:o 7.

Ank. till Riksd. kansli den 20 mars 189G, kl. 2 e. m.

Utlåtande, angående användande af riksbankens vinst för år

1895.

I den till innevarande års Riksdag aflåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t föreslagit, att af
riksbankens vinstmedel för år 1895, utgörande 3,026,425 kronor 69 öre,
nio tiondedelar eller i rundt tal 2,700,000 kronor måtte anvisas för
statsverkets behof, till stöd för hvilken framställning föredragande
departementschefen till statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 13
januari 1896 hufvudsakligen anfört, att, sedan Kongl. Maj:t vid 1895
års riksdag begärt, att hela beräknade bankovinsten för 1894, i rundt
tal 2,600,000 kronor, skulle anvisas åt statsverket, Riksdagen beslutit
att af riksbankens för nyssnämnda år bokförda vinst, 2,603,187 kronor
21 öre, ett belopp af 2,340,000 kronor skulle öfverlemnas till statsverket
och återstoden, eller 263,187 kronor 21 öre för riksbanken bibehållas;
och då den af Riksdagen sålunda tillämpade grund för fördelning
af bankovinsten mellan statsverket och riksbanken, enligt
hvilken i jemnadt tal nio tiondedelar af sagda vinst öfverlemnats till
statsverket och den återstående tiondedelen reserverats för riksbanken,
syntes föredragande departementschefen böra komma till användning
jemväl vid nu förevarande statsreglering, hade han i fråga om fördelningen
af 1895 års bankovinst tillämpat samma grund, i öfverensstämmelse
hvarmed den kongl. propositionen ock, såsom ofvan anförts,
blifvit affattad.

Bih. till lliksd. Frat. 1896. 6 Sami. 1 Afd. 5 Haft. (N:o 7.)

Bankoutskottets Utlåtande N:o 7.

Förutom nyssberörda, af Kongl. Maj:t framstälda förslag i ämuet
föreligger till behandling jemväl ett annat, nämligen den af herr J. Johnsson
i Bollnäs inom Andra Kammaren väckta motion (n:o 160) derom, att
hela bankovinsten för år 1895 måtte för riksbankens egna ändamål
reserveras.

Denna motion är af följande lydelse:

»Sedan Riksdagen under en längre tid och under ständiga meningsskiljaktigheter
emellan dess olika stånd och kamrar, användt riksbankens
vinst till det yttersta till underlättande af skattebördorna och
fyllande af statsverkets behof, visade sig ändtligen i Kongl. Maj:ts
proposition till 1872 års Riksdag, att statsverkets tillgångar fullständigt
förmådde betäcka dess utgifter, så att Kongl. Maj:t för bankovinsten
icke hade annan användning än dess reserverande till framtida behof.
Under sådana förhållanden framträdde med ökad styrka anspråket på
bankovinstens användande, åtminstone delvis för riksbankens egna
ändamål. Fullmägtige framhöllo nödvändigheten af att bankens grundfond
förstärktes, helst genom inköp af utländska, vid behof lätt afsättliga
statspapper, med anledning hvaraf bankoutskottet vid nämnda
års riksdag hemstälde, att 1871 års vinst måtte för fanken reserveras
för att användas till inköp af lätt realisabla utländska statspapper,
hvilket förslag ock blef af begge kamrarne bifallet.

Under de följande åren vann den mening stadga att en del af
bankovinsten borde reserveras till förstärkande af bankens fonder och
återstoden öfverlemnas till statsverket, med undantag af åren 1885
och 1887, då riksbanken behöll hela sin vinst, men under de senare
åren har dock ett motsatt förhållande egt rum, i det att vinsten för
1892, 1893 och 1894 till största delen öfverförts till statsverket, hvarjemte
Kongl. Maj:t jemväl föreslagit att af 1895 års vinst 2,700,000
kronor skall till statsverket öfverlemnas.

Att bankofullmägtige icke haft något att anmärka emot att bankovinsten
för de senare åren till största delen öfverförts''.till statsverket
lärer ej kunna tillmätas allt för stor betydelse, då deras yttrande —
oafsedt att frågan om bankens ombildning i syfte att i vidsträcktare
grad än för närvarande öfvertaga sedolutgifningen inom landet ej berörts
samt, vilkorligt anmärkt, att afdelningskontor för riksbanken
icke borde i för stor utsträckning inrättas — strider emot de grundsatser
som af fullmägtige 1872 uttalades, nemligen om nödvändigheten
af att öka bankens fonder; och då de ändrade bestämmelser angående
riksbankens organisation som äro förestående samt bankens egen lånerörelse,
som synes komma att antaga allt större utsträckning, otvifvel -

Bankoutskottets Utlåtande N:o 7.

aktigt kommer afställa stora-»kraf på riksbanken der denna uppgift)
äfven om de måttligaste anspråk, som i detta afseende ställas på riksbanken,
skola kunna tillfredsställas; och då slutligen statskassans närvarande
^lyckliga ställning icke i något afseende lärer fordra en försträckning
af bankovinsten, så vågar jag vördsamt föreslå, att Riksdagen
må besluta, att 1895 års vinst må för riksbankens egna ändamål
reserveras.»

Genom utdrag af sitt protokoll den 3 sistlidne februari har bankoutskottet
hos fullmägtige i riksbanken begärt yttrande öfver motionen
samt i sådant afseende fått mottaga följande, den 13 i samma månad
dagtecknade skrifvelse:

»Utöfver grundfonden *och reservfonden, tillsammans utgörande
55 millioner kronor, innehade riksbanken enligt senast, för den 31
nästlidue januari, upprättade''''sammandrag af riksbankens ställning ett
belopp af kronor 5,276,263: 0 6, af hvilket belopp, i händelse den kongl.
propositionen om bankovinstens användning blir af Riksdagen bifallen,
2,700,000 kronor komma att under loppet af 1897 qvartalsvis utbetalas.
För sin rörelse torde riksbanken under nuvarande förhållanden icke
vara i behof af större kapital än den sålunda innehar, synnerligast då
i betraktande tages dess högst betydliga obegagnade sedelutgifningsrätt,
och hvad beträffar motionärens antydan om ökande af riksbankens
fonder genom inköp åt utländska statspapper, är möjligheten derför i
väsentlig mån beroende af helt andra omständigheter, än om riksbanken
får behålla större eller mindre del af sin vinst.

Fullmägtige ause derför, att om, såsom de föreslagit, under den
närmaste tiden icke kommer att inrättas mer än ett nytt afdelningskontor,
riksbanken för sin verksamhet icke behöfver göra auspråk på
större del af 1895 års bankovinst än som i Kongl. Maj:ts nådiga proposition
föreslagits skola tillfalla densamma. Skulle deremot Riksdagen
besluta anordnandet af ytterligare kontor, kan det ifrågasättas, att för
uppehållande af bankens sålunda ökade rörelse en större andel af den
nu tillgängliga vinsten skulle för dess egen räkning böra reserveras.»

Fullmägtige, som i ett annat på samma gång afgifvet utlåtande
angående de vid innevarande riksdag väckta motionerna om inrättande
af nya afdelningskontor af riksbanken förordat ondast den af samma
motioner, som afser riksbankskontor i Gefle att öppnas under år 1897,

B ankoutskottets Utlåtande N:o 7.

hafva således, på sätt af deras ofvan intagna skrifvelse framgår, grundat
sitt uttalande derom, att för riksbankens egen räkning icke skulle
behöfva reserveras större andel af bankovinsten för år 1895 än Kongl.
Maj:t föreslagit, på den uttryckliga förutsättning, att under den närmaste
tiden ej komme att inrättas mer än ett nytt afdelningskontor
af riksbanken, hvaremot, om Riksdagen skulle besluta anordnandet af
ytterligare kontor, det kunde ifrågasättas att en större andel af vinsten
skulle åt riksbanken reserveras.

De båda i viss mån och särskildt med afseende på fullmägtiges
nyssnämnda förutsättning med hvarandra sammanhängande frågorna
om användandet af 1895 års bankovinst och om inrättandet af
nya riksbankskontor i orterna hafva någon tid bvilat hos utskottet,
och, då de bos utskottet skulle företagas till behandling, hade till Riksdagen
inkommit Kongl. Maj:ts den 7 sistlidne februari beslutade proposition
(n:o 22) med förslag till vissa ändringar i regeringsformen
och riksdagsordningen i syfte att bana väg för en ny organisation af
bankväsendet i riket. I en till denna proposition fogad bilaga kar
meddelats innehållet af ett förslag till lag för Sveriges riksbank, hvarom
statsrådet och chefen för kongl. finansdepartementet yttrat, att han,
under förutsättning, att de ofvan antydda grundlagsändringsförslagen
godkändes och blefve af Riksdagen antagna att hvila till 1897 års
riksmöte, så att möjlighet derigenom bereddes, att de då blefve upphöjda
till lag, vore sinnad att tillstyrka Kongl. Maj:t att till samma
års Riksdag aflåta proposition om förändrad banklagstiftning i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med förenämnda förslag till lag för Sveriges
riksbank jemte vissa andra förslag till ansvarighetslagar, som närmare
angifvas i det ofvanberörda proposition åtföljande statsrådsprotokoll
öfver finansärenden den 24 januari 1896.

Utskottet har, med kännedom om den ifrågavarande kongl. propositionen
och dertill hörande bilaga, icke kunnat förbise att, för den
händelse förslaget till lag för riksbanken skulle komma att af Kongl.
Maj:t föreläggas 1897 års Riksdag och då af Riksdagen antagas samt
träda i kraft å den tid, som i lagförslaget förutsättes, det i sådant fall
torde blifva nödvändigt, att inrättandet af nya riksbankskontor i orterna
påskyndas. I lagförslagets kap. III § 10 stadgas nemligen, att riksbanken
drifver sin rörelse vid hufvudkontor i Stockholm samt vid afdelningskontor
inom riket och att ett sådant kontor skall finnas inom
hvarje län utom Stockholms; hvarjemte i kap. VI § 49 föreskrifves,
att hvad i § 10 stadgas om afdelningskontor af riksbanken må efter

Banlcoutslcottets Utlåtande N:o 7.

hand vinna tillämpning och skall vid ingången af år 1904 vara fullständigt
genomfördt.

Med inberäknande af det riksbankskontor i Umeå, som den 1
nästkommande april skall börja sin verksamhet, finnas nu tillhopa 13
afdelningskontor af riksbanken och till förverkligande af stadgandet i
ofvannämnda § 49 skulle alltså under de sju åren 1897—1903 ytterligare
behöfva anordnas tio dylika kontor, eller således under åtminstone
tre af dessa år två kontor.

Med afseende på dessa förhållanden och det samband, frågan om
öfverlemnande till statsverket af en större eller mindre del af bankovinsten
kommit att erhålla med frågan om inrättandet af nya riksbankskontor
i orterna, har utskottet ansett, innan vare sig den ena eller
andra af dessa frågor upptogs till slutlig behandling, sig böra ånyo
höra fullmägtige samt begärde derför under den 6 dennes deras yttrande,
bland annat, huruvida och till livilket belopp, utöfver hvad af
Kongl. Maj:t föreslagits, ytterligare reserverande af bankovinsten för
riksbankens räkning erfordrades, i händelse två nya afdelningskontor
under nästa år inrättades. Härå meddelade fullmägtige i skrifvelse
den 12 dennes det svar, att, om utskottet funne sig böra föreslå inrättandet
af två nya afdelningskontor af riksbanken, i betraktande af
riksbankens nuvarande ställning, för dessa kontors inrättande något
oafvisligt behof af större andel i bankovinsten för år 1895, än Kongl.
Maj:t föreslagit, icke nu förefunnes, äfven om, såsom i motionerna vore
föreslaget, båda de nya kontoren skulle träda i verksamhet år 1897,
men att, om öppnande af nya kontor ansåges böra påskyndas så, att
större antal dylika komme att öppnas, innan riksbanken erhölle rätt
att ensam utgifva sedlar, ökad andel i bankovinsten för den närmaste
framtiden blefve af behofvet påkallad.

Efter denna redogörelse för den förberedande behaudlingeu af
frågan om bankovinstens användande får utskottet, som tills vidare, i
afbidan å afgörandet inom Riksdagen af den här ofvan omförmälda
kongl. propositionen om grundlagsförändringarna, uppskjutit behandlingen
af de väckta motionerna om nya riksbankskontor i orterna, nu,
och då det enligt gällande instruktion åligger utskottet att utan större
dröjsmål yttra sig angående bankoviustens användande, i detta ämne
för egen del anföra följande.

Vid bestämmandet af fördelningen mellan statsverket och riks -

Bankoutskottets Utlåtande N:o 7.

banken af bankens vinstmedel har hittills icke följts någon bestämd
grund.. Sålunda anslogos ifrågavarande vinstmedel för åren 1867 och

1870 i det närmaste oafkortade åt statsverket, men bankovinsten för

1871 och 1872 i sin helhet och af 1873 års vinst största delen reserverades
åt banken ensam. Vinstmedlen för åren 1874—84 delades deremot
ungefär lika mellan statsverket och banken, men för åren 1885 och
1887 fick den senare ensam behålla sin intjenta vinst. 1888—91 årens
vinstmedel delades åter ungefär lika mellan statsverket och banken,
hvaremot 1892 års bankovinst i sin helhet öfverlemnades till statsverket
och af 1893 års vinst anvisades åt detsamma den allra största
delen (kronor 2,480,000) så, att för banken endast bibehöllos återstående
kronor 3,288: 3 2. Endast i fråga om 1894 års bankovinst har, såsom
statsrådet och chefen för kongl. finansdepartementet äfven framhållit,
den grund tillämpats, att statsverket erhållit T*V deraf och TV stannat
hos banken.

Af dessa erinringar om Riksdagens beslut beträffande användandet
af riksbankens vinstmedel torde framgå, att Riksdagen visserligen stundom,
då oundgängligt behof med hänsyn till statsverkets ställning gjort
sådant nödigt, anvisat åt detta hela eller en större del af riksbankens
vinst, men att i allmänhet åt riksbanken reserverats 50 procent och
stundom mer af ifrågavarande vinstmedel. En följd häraf har blifvit,
att riksbankens grundfond, som 1864 endast var 25 millioner kronor, sedan
dess kunnat höjas så att år 1893 grundfonden kunnat ökas till samma
belopp af 50 millioner kronor, som enligt förslaget till lag för Sveriges
riksbank nu anses erforderligt för att åt riksbanken ensam anförtro
sedelutgifningen i riket. Häraf synes, att bevarandet åt riksbanken
sjelf af en afsevärd del af dess vinstmedel ingalunda varit betydelselöst
för att rusta banken för sin motsedda större uppgift att blifva en centralbank,
om än villigt erkännes att härtill fordrats och fordras äfven
flera andra åtgärder.

Vidkommande nu sjelfva hufvudfrågan, huruvida, på sätt Kongl.
Maj:t föreslagit, den större delen af bankovinsten för 1895 skall till
statsverket öfverlemnas och endast en tiondedel reserveras åt riksbanken,
eller ock, såsom i den ofvannämnda motionen yrkats, hela
bankovinsten för samma år bibehållas åt banken, anser utskottet följande
förhållanden böra komma i beaktande. Härvid är klart, att statsverket,
hvars ställning för närvarande måste erkännas vara ovanligt god, utan
svårighet kan undvara åtminstone en del af den vinstandel, Kongl.
Maj:t begärt för det allmännas behof. Vid sådant förhållande synes
det utskottet, att hänsyn till riksbankens intresse kunna och böra i

Bankoutskottets Utlåtande N:o 7.

högre grad göra sig gällande än fallet skulle kunna blifva, om statsverket
kunde anses, så att säga, befinna sig i trångmål och således
medel för dess räkning behöfde beredas genom anlitande af alla till
buds stående utvägar. Ur denna synpunkt vill det synas utskottet,
att vigt bör läggas vid det uttalande, som af fullmägtige gjorts särskildt
i skrifvelsen af den 12 innevarande mars. Der uttalas visserligen, att
fullmägtige anse något oafvisligt behof ej förefinnas att nu åt banken
reservera större andel af vinsten än Kongl. Maj:t föreslagit, äfven om
två nya afdelningskontor redan år 1897 skulle träda i verksamhet, men
fullmägtige hafva tillika framhållit, att, om öppnandet af nya kontor
ansåges böra påskyndas, innan riksbanken blefve ensam sedelutgifvande,
ökad andel i bankovinsten för den närmaste framtiden blefve af behof vet
påkallad.

Den tid, då åt riksbanken ensam kan blifva öfverlemnad rätten
att utgifva sedlar, kan vara nära för banden eller komma att dröja,
men säkert torde vara, att yrkandena om anordnandet i de län, der
afdelningskontor af riksbanken nu saknas, af dylika kontor icke skola
aftaga i styrka utan tvärtom framträda med ökad kraft i den mån
andra län dermed hugnats eller under det närmaste året kunna komma
i åtnjutande af denna efterlängtade förmån; och då det synes utskottet
icke allenast möjligt utan ganska sannolikt, att anordnandet af nya
riksbankskontor kan komma att, oberoende af tiden för sedelutgifningens
öfverlemnande åt riksbanken ensam, blifva påskyndadt., finner utskottet
fullmägtiges i riksbanken uttalande böra vinna afseende i den mån,
att, då sådant utan svårighet med hänsyn till statsverkets behof kan
låta sig göra, åt riksbanken nu reserveras en större andel i bankovinsten
än den tiondedel, som enligt Kong], Maj:ts förslag skulle tillfalla
banken; och anser utskottet vinstens delning lämpligen kunna
bestämmas så, att statsverket deraf under nästa år erhåller två millioner
och återstoden, motsvarande ungefär en tredjedel, bibehålies åt riksbanken.
Äfven om betydelsen af en på detta sätt bestämd fördelning
af bankovinsten, hvad riksbanken angår, ej varder annan än, att derigenom
inrättandet af nya afdelningskontor underlättas, för den händelse
sedelutgifningsrätten skulle komma att fortfarande förblifva splittrad
så som nu på ett flertal banker, anser dock utskottet denna fördel i
och för sig af tillräcklig vigt samt föranlåtes alltså hemställa,

att Riksdagen, med afslag å såväl Kongl. Maj:ts
proposition som den af herr J. Johnsson väckta motion,
må besluta,

Bankoutskottets utlåtande N:o 7.

l:o

i i T &>'' i i : 1. ijjj. ..ii •'';»* .. . V. ../.i ''Ci ''"‘‘iil'', . . , •••''- ,)-U''

att af riksbankens vinst för år 1895 ett belopp
af 2,000,000 kronor öfverlemnas till statsverket samt
återstoden, 1,026,425 kronor 69 öre, för riksbanken
bibehålies;

samt

2:o

att statsverkets andel af bankovinsten för år
1895 skall af fullmägtige i riksbanken tillhandahållas
statskontoret och utgå med en fjerdedel under loppet
af hvarje af månaderna januari, april, juli och oktober
år 1897.

Stockholm den 20 mars 1896.

På bankoutskottets vägnar:

O. R. THEMPTANDER.

Reservation:

vid punkten l:o: af herrar Themptander, grefve Spens, Falk, Sanne,
Moberg, Asker, Stridsberg och Ekdahl, livilka'' yttrat: y>Då fullmägtige i
riksbanken ej för närvarande påfordrat någon vidare förstärkning af riksbankens
fonder, än Kongl. Maj:t föreslagit, äfven om två nya afdelningskontor
af riksbanken komme att öppnas år 1897 och detta fullmägtiges
uttalande fullkomligt öfverensstämmer med vår uppfattning af förhållandena,
i ty att riksbanken för närvarande ^snarare kan anses hafva svårighet
att bereda användning för sitt kapital;

Banlioutskottets Utlåtande N:o 7.

dä riksbankens fonder redan uppgå till högre belopp än som uti
det af Kongl. Maj:t Riksdagen delgifna förslag till lag för Sveriges riksbank
förutsättes för den vidsträcktare uppgift, riksbanken derigenom skulle
få sig anvisad; och

då Riksdagens beslut under senare år gått i den rigtning, att Riksdagen
ej ansett någon betydligare del af riksbankens vinst behöfva för
riksbanken reserveras,

hafva vi ansett oss böra tillämpa den uppfattning, som uttalades
af sistlidna års bankoutskott och i öfverensstämmelse hvarmed Riksdagens
beslut utföll och hvilken uppfattning nu jemväl biträdts af herr
statsrådet och chefen för kongl. finansdepartementet, eller att väl låta
riksbanken behålla någon mindre del af sin vinst, motsvarande hvad
enligt det nya banklagförslaget ock skulle fordras såsom minsta årliga
afsättning till reservfonden, eller tio procent, och låta vinsten i öfrigt
tillgodokomma statsverket.

På grund häraf hafva vi inom utskottet yrkat, att utskottet skulle
tillstyrka afslag å motionen och bifall till Kongl. Maj:ts proposition samt
att utskottets hemställan i denna punkt i enlighet härmed skulle affattas
sålunda:

l:o.

att af riksbankens vinst för år 1895 ett belopp
af 2,700,000 kronor öfverlemnas till statsverket samt
återstoden, 326,425 kronor 69 öre, för riksbanken bibehålies.

Herr grefve Hamilton har ej deltagit i den slutliga behandlingen
af detta ärende.

Bih. till llilcsd. Vrot. 1896. 6 Sand. 1 Afd. 5 Käft.