Bankoutskottets Utlåtande N:o 7 (Utlåtande 1892:Bu7 bu)

Bankoutskottets Utlåtande N:o 7.

N:o 7.

Ank. till Riksd. kansli den 4 mars 1892 kl. 3 e. m,

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ett årligt understöd till
förre tryckaren i riksbankens sedeltryckeri K. J. W. Berglund.

Uti en af herr Ekman inom Andra Kammaren väckt och till utskottets
behandling hänvisad motion n:o 88 har hemstälts, »att Riksdagen
måtte bevilja åt förre tryckaren vid riksbankens sedeltryckeri
Karl Johan Wilhelm Berglund ett årligt understöd af 400 kronor att
utgå af riksbankens medel», dervid såsom hufvudsakligt skäl för framställningen
i fråga anförts, att Berglunds forne kamrat vid riksbankens
sedeltryckeri F. A. Frölund, som tjenat ungefär lika länge som den
förre, vid 1882 års riksdag fått sig anvisad en årlig pension till enahanda
belopp som den nu föreslagna, hvarjemte uti en vid motionen
fogad, till bankoutskottet stäld och af åtskilliga intyg åtföljd skrift lemnats
redogörelse för Berglunds ålder och nuvarande lefnadsomständigheter
samt behof af understöd, äfvensom uppgift å den tid, han varit
anstäld i nämnda tryckeri, och den orsak — minskadt arbete till följd
af enkronesedlarnes indragning —, som föranledde, att han fick lemna
denna sin anställning.

Uti det yttrande öfver förevarande motion, som fullmägtige i
riksbanken efter anmodan till utskottet afgifvit, hafva fullmägtige hufvudsakligen
åberopat hvad af dem i utlåtande till 1887 års riksdags
bankoutskott, då dylik motion, som den nu ifrågavarande förelåg, blifvit
anfördt och i sådant afseende erinrat, att från 1845 till slutet af år
1863 funnos å riksbankens stat upptagne tre sedeltryckarebefattningar,
hvilka tillsattes af dåvarande understyrelsen i riksbanken; att Berglund
och förenämnde Frölund från år 1847 till sistnämnda år 1863 voro an -

Bankoutslcottets Utlåtande N:o T.

stälde i sedeltryckeriet, men att ingendera af dem der innehade någon
af nyssberörda tre befattningar; att de båda äfven sedermera fortforo
med sedeltryckeribestyr, Berglund till 1878 och Frölund till 1881, och
att båda således under sin tjenstgöringstid i tryckeriet endast varit att
betrakta såsom lönade arbetare hos vederbörande tryckeriföreståndare;
att någon som helst rätt till pension eller understöd af riksbankens
medel sålunda lika litet förefunnes för Berglund, som några rättsanspråk
i sin tid kunde för Frölund åberopas, men att i afseende å ömmande
omständigheter förhållandena då gestaltade sig helt annorlunda för den
förre än för Frölund, för hvilken redan året efter hans utträde ur sedeltryckeriets
tjenst ansökan om understöd blef genom motion hos Riksdagen
framstäld och detta med bifogande af såväl intyg om goda vitsord
under den tid af 34 år, han vant i nämnda tjenst anstäld, som
ock intyg om sjuklighet och förminskad synförmåga, på grund hvaraf
han äfven måst upphöra med den befattning såsom maskintryckare,
han efter slutad tjenstgöring i sedeltryckeriet erhållit; samt att deremot,
hvad beträffade Berglund, som år 1878 lemnade den anställning,
han hos vederbörande föreståndare för riksbankens sedeltryckeri, men
ej hos riksbanken innehaft, och först sedermera efter en längre tids
förlopp fått anledning göra framställning om erhållande af understöd,
fullmägtige ansåge, att, om han äfven numera vid uppnådd högre lefnadsålder
skulle, på sätt motionären uppgifvit, vara till följd af sjuklighet
och andra omständigheter oförmögen att med arbete försörja sig, något
skäl, hvarför riksbanken skulle meddela dylikt understöd, ej torde
förefinnas.

Lika med fullmägtige anser utskottet, att någon rätt till pension
eller understöd från riksbanken för förre sedeltryckaren Berglund i
intet afseende kan åberopas eller göras gällande; men från billighetsoch
barmhertighetssynpunkt sedt vill det synas väl hardt att icke lemna
något understöd till en, enligt hvad af de angifna betygen framgår,
hjelpbehöfvande, sjuklig och till framskriden ålder kommen man, som
under en tidrymd af mer än 30 år egnat sin verksamhet åt en med
riksbanken förenad anstalt; och i motsats mot hvad fullmägtige yttrat
i fråga om sökandens dröjsmål med ansökan om understöd anser utskottet,
att det snarare talar till hans förmån, att han, efter att till följd
af minskadt arbete genom indragning af riksbankens sedlar af enkronasvalören
och andra omständigheter, hvilka det ej berott på honom att
förekomma, hafva blifvit beröfvad sin anställning vid riksbankens tryckeri,
sökt förskaffa sig sin bergning på annat sätt och först sedermera,
när utvägarne till försörjning blifvit minskade eller uttömda, framträder

Bankoutskottets Utlåtande N:o 7.

såsom hjelpsökande. Särskild! torde vid pröfningen af förevarande
fråga äfven tagas i betraktande, att vid tiden för Berglunds anställninginom
riksbankens tryckeri funnos inrättade flera tryckarebefattningar å
stat, hvilka, om Berglund erhållit någon af dem, medfört lön och pensionsrätt,
och att han sålunda i visst afseende kan anses vara i någon
mån likstäld med den, som genom tjensteindragningar ser sina utsigter
till framtida bergning förminskade eller tillintetgjorda.

Med erkännande af hvarje god husbondes skyldighet att vårda
sig om deras ålderdom, som i hans tjenst tillbragt en väsentlig del af
sitt lif, och i betraktande deraf, att Berglund faktiskt under en lång
följd af år deltagit i arbeten för riksbankens räkning och intill den
tid, då ofvan omförmälda indragningar af tryckarebefattningar skedde,
torde hafva haft åtminstone någon utsigt att erhålla fast anställning,
har utskottet derför ansett, att, jemväl med hänsyn till Riksdagens
beslut i fråga om hans forne kamrat Frölund, framställningen om understöd
till Berglund ej nu, sedan han blifvit gammal och icke vidare
arbetsför samt befinner sig i behöfvande omständigheter, bör alldeles
tillbakavisas.

Hvad beträffar det belopp, som utskottet sålunda finner böra
Berglund tillgodokomma, är utskottet, med afseende bland annat derpå,
att den person, hvilken senast erhöll konstitutorial å tryckarebefattning
i riksbanken, uppbar i lön 300 kronor, som ännu af honom på indragningsstat
åtnjutas, af den åsigt, att understödet till Berglund bör sättas
något lägre än sistnämnda belopp, och hemställer för den skull,

att förre tryckaren i riksbankens sedeltryckeri
Karl Johan Wilhelm Berglund må af bankens medel
tilldelas ett årligt understöd af två hundra kronor, att
från och med innevarande år med 50 kronor i hvart
qvartal till honom under hans återstående lifstid utbetalas.

Stockholm den 4 mars 1892.

På utskottets vägnar:

G. S. Åkerhielm.

Bih. till Riksd, Prof. 1892. 6 Samt. 1 Afd. 3 Häft.

Bankoutskottets Utlåtande N:o 7.

Reservation:

af herr Sjö, med hvilken herrar J. P. Nilsson i Käggla och A.
Göransson instämt: »Då Berglund aldrig varit i riksbankens tjenst, utan
endast haft arbete hos en riksbankens sedeltryckare, hvilken senare ej
heller varit bankens tjensteman annorlunda än att han på ackord verkstält
riksbankens sedeltryckning, har jag inom utskottet yrkat, att utskottet,
i likhet med bankofullmägtige och sedan Berglunds föregående
framställningar om pension två gånger, deraf en gång af 1887 års riksdag
med anledning af en till hans förmån då väckt motion, afslagits,
bort afstyrka bifall till herr Ekmans förevarande motion.»

Herrar Nordenfelt och Falk hafva begärt få antecknadt, att de, på
grund af beviljad ledighet från riksdagsgöromålen, icke deltagit i behandlingen
af det i detta utlåtande behandlade ärende.

Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1892.