Bankoutskottets Utlåtande N:o 7 (Utlåtande 1891:Bu7 bu)

Bankoutskottets Utlåtande N:o 7.

Ånk, till Riksd. kansli den 23 mars 1891, kl. 2 e. m.

N:o 7.

Utlåtande, i anledning af motion om rätt för riksbankens afdelningskontor
i Jönköping att köpa ock sälja utländska vexlar.

Till utskottets behandling hav blifvit hänvisad en af herr Söderberg
inom Första Kammaren väckt motion, n:o 36, innefattande hemställan, att
Biksdagen måtte uppdraga åt bankofullmägtige att under de vilkor och
bestämmelser, fullmägtige kunna anse lämpliga, lemna åt riksbankens
afdelningskontor i Jönköping rättighet att köpa och sälja utländska vexlar.

1 det yttrande, som fullmägtige, efter anmodan af utskottet, i
ämnet afgifvit, hafva fullmägtige hemstält, att omförraälda motion ej
måtte till någon Biksdagens åtgärd föranleda, hufvudsakligen på den grund,
att frågan, huruvida och i hvilken omfattning riksbankens rörelse och
verksamhet i afseende å utländska vexlar må kunna lämpligen till derå
eller färre af de särskilda afdelningskontoren utsträckas, är och synes
böra vara öfverlemnad åt fullmägtiges beslutanderätt.

Enligt § 12 i bankoreglementet hafva fullmägtige fått bemyndigande
att för riksbankens räkning köpa och åter försälja vexlar, betalbara å utrikes
ort, utan att dervid är lemnad någon bestämmelse, vid h vil ket eller
hvilka kontor dylika affärer må ega rum. Utskottet anser ock en föreskrift
för fullmägtige att uppdraga åt något visst kontor att derstädes
verkställa köp och försäljning af utländska vexlar vara mindre lämplig och
lätteligen kunna föranleda till anspråk på erhållande af dylikt uppdrag
vid andra eller kanske samtliga riksbankens kontor. En sådan utsträckBih.
till Riksd. Prof. 1891. G Sand. 1 Afd. 5 Höft, (N:o 7, 8.) 1

Bankoutskottets Utlåtande N:o 7.

ning af utrikes vexelrörelsen, i synnerhet när fråga är om trasseringar,
skulle, vill det synas utskottet, kunna i viss mån bidraga till att förrycka
förhållandena och splittra riksbankens till äfventyrs för särskilda ändamål
behöfliga tillgångar utomlands. Vore afdelningskontor att anse såsom
sjelfständig bankinrättning, som finge sjelf sörja för beredande af tillgång
i utlandet för de vexlar, hvilka af kontoret utstäldes, och ej behöfde taga
hänsyn till nödvändigheten af behållningar utomlands för upprätthållande
af metalliska kassan och myntvärdet, skulle någon väsentlig erinran mot
beviljande af rätt att uppköpa och trassera ifrågavarande slags vexlar ej
vara att göra; men sådana förhållandena äro, gestaltar sig saken visserligen
helt annorlunda.

Äfven enskilda bankinrättningar, som ej hafva någon särskild uppgift
i afseende å landets penningväsende att fylla, torde icke i allmänhet
vilja öfverlåta åt afdelningskontor att bedrifva utländsk vexelrörelse och,
hvad särskild! beträffar försäljning af vexlar, är det uppenbart, att svårigheter
och olägenheter möta vid att å flere olika platser tillhandahålla
utländsk valuta, samt att medgifvande i allmänhet af trasseringsrätt för
ett afdelningskontor ej kan lemnas. Men äfven öfverlåtandet åt ett afdelningskontor
af rätt att köpa vexlar kan vara förenadt med vanskligheter,
då i regel sådana öfvertagas oaccepterade, till följd hvaraf säkerheten för
köparen, till dess accept erhålles, uteslutande är beroende på trassenten,
och en begränsning eller bestämd föreskrift till ett afdelningskontor angående
dem, hvilkas vexlar få emottagas, torde icke heller böra ifrågakomma.
Härtill kommer, att bedömandet af priset, som för dem kan
betalas, kan vara förenadt med ganska stora svårigheter, och att riksbankens
ställning till utlandet samt den kännedom om kursförhållanden och
andra härvid medverkande omständigheter, som genom handhafvande! vid
hufvudkontoret, af hithörande bestyr förvärfvas, ej torde med fog kunna
i allmänhet påräknas vid ett afdelningskontor i landsorten; och inhemtande
af särskild föreskrift i afseende å det pris, som i hvarje fall bör
betalas, torde ej heller utan svårighet kunna ske.

Med de strängare former i afseende å vilkor och sätt för beviljande
af krediter och förskott, som för riksbanken äro och torde böra vara gällande,
lärer ock inträffa, att, då riksbanken ej kan tillmötesgå allmänhetens
önskningar härutinnan så som enskilda bankerna, dessa, äfven om
riksbankens kontor på platsen vore bemyndigadt att köpa utländska vexlar,
i första hand ofta komma att öfvertaga desamma. Någon egentlig skada
för riksbanken torde icke häraf kunna anses uppstå, enär en stor del af

Bankoutskottets Utlåtande N:o 7.

sådana af enskilda banker inköpta vexlar sedermera kommer i riksbankens
ego, hvarvid riksbanken beredes den förmånen att erhålla ett mot förluster
betryggande endossement; och äfven i fråga om vinst å vexelaffären kunna
kursförhållandena härvid blifva sådana, att det ej varit för riksbanken af
särskild fördel att omedelbart öfvertaga en dylik vexel.

På grund häraf och då, för den händelse fullmägtige, som redan
lemna! afdelningskontoren i Göteborg och Malmö den ifrågasatta rättigheten,
skulle anse särskilda omständigheter böra föranleda till medgifvande
för ytterligare något afdelningskontor af riksbanken att verkställa köp
och försäljning af utländska vexlar, de äro oförhindrade att meddela derför
erforderligt bemyndigande, men en föreskrift af Riksdagen i en dylik
förvaltningsfråga rörande ett visst afdelningskontor ej synes utskottet
lämplig, har utskottet funnit sig föranlåtet hemställa,

att ifrågavarande motion icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 10 mars 1891.

På utskottets vägnar:

PER SAMZELIUS.