Bankoutskottets Utlåtande N:o 18 (Utlåtande 1892:Bu18 bu)

Bankoutskottets Utlåtande N:o 18.

N:o 18.

Ank. till Riksd. kansli den 5 maj 1892, kl. 5 e. in. *

Utlåtande, i fråga om ändringar i gällande reglemente för riksbanken,
äfvensom i aflöning sstaten för samma bank.

Efter att numera hafva genomgått det för riksbankens styrelse och
förvaltning senast utfärdade reglemente och dervid jemväl till behandling
förehaft dels en af herr G. Elowson inom Andra Kammaren väckt och till
utskottets behandling hänvisad motion, n:o 116, angående ändrad lydelse
af § 76 mom. 1 i samma reglemente, dels ock af fullmägtige i riksbanken
under innevarande riksdag tid efter annan gjorda framställningar i afseende
å åtskilliga bestämmelser i detsamma, får utskottet härmed i den
af reglementets uppställning föranledda ordningsföljd till Riksdagen afgifva
utlåtande öfver samma motion och derjemte föreslå de ändringar
och tillägg i reglementet samt den dervid fogade aflöningsstaten, hvilka i
anledning af motionen och fullmägtiges hemställanden samt inom utskottet
fram stål da förslag och Riksdagens i afseende å reglering af aflöningsförhållandena
för tjenstemännen vid hufvudkontoret i hufvudsakliga
delar redan fattade beslut funnits böra ifrågakomma.

Bankoutskottets Utlåtande N:o 18.

Sedan i afgifvet utlåtande, rörande en vid innevarande riksdag väckt
motion om försäljning genom riksbankskontoren af svenska statens obligationer,
fullmägtige bland annat yttrat, att, om en sådan försäljning skulle
ega .ruin, bemyndigande härtill borde genom bestämmelse i bankoreglementet
fullmägtige meddelas, har utskottet anmodat fullmägtige att äfven
oberoende af det beslut, som kunde komma att fattas i anledning af berörda
motion, ''utlåta sig angående ett inom utskottet väckt förslag till ett
tillägg i § 12 inom. 2 i reglementet, åsyftande, att fullmägtige derigenom
skulle berättigas att ej allenast såsom hittills för riksbankens räkning köpa
och sälja in- och utländska obligationer och statspapper, utan äfven att
förmedla köp och försäljning af sådana; och hafva fullmägtige härvid
förklarat, att, enär genom det föreslagna stadgandet fullmägtige ej skulle
komma att erhålla någon föreskrift att biträda vare sig statsinrättningar
eller andra institutioner med åtgärder i och för underlättande eller befrämjande
af ifrågavarande slags köp och försäljning, utan detsamma,
som ej torde komma att få tillämplighet i afseende å enskilda personer,
endast innebär, att fullmägtige skola vara oförhindrade att, om skäl dertill
förefinnes, låta riksbanken och sålunda äfven dess afdelningskontor
uppträda såsom förmedlare i omförmälda hänseende, fullmägtige ej hafva
något att erinra mot ett dylikt tillägg i nämnda reglementsparagraf.

På grund häraf och då det kan vara af vigt och fördel, att ett bemyndigande
i ofvanberörda hänseende är fullmägtige lemnadt, får utskottet
hemställa,

l:o.

att § 12 mom. 2 af bankoreglementet måtte erhålla
följande förändrade lydelse:

Nuvarande lydelse:

Mom. 2. Fullmägtige bemyndigas
likaledes att in- eller utrikes
köpa och sälja in- och utländska
obligationer och statspapper.

Föreslagen lydelse:

»Fullmägtige bemyndigas likaledes
att in- eller utrikes köpa och
sälja äfvensom att förmedla köp och
försäljning af in- och utländska obligationer
och statspapper.»

I afseende å reglementets stadganden angående postvexelrörelsen hafva
fullmägtige hos utskottet gjort följande framställning:

Bankoutskcttets Utlåtande N:o 18.

»Enligt bestämmelserna i § 21 af bankoreglementet eger en hvar att i
riksbankens hufvud- och afdelningskontor köpa så kallade postvexlar, att
vid uppvisandet inlösas antingen i hufvudkontoret eller någondera afdelningskontoret
eller ock i hufvudkontoret eller uppgifvet afdelningskontor.
På senare tid har i allmänhet ej ifrågakomma, att begäran framstälts
om erhållande af vexel å något visst afdelningskontor, hvarför formulären
till dylika vexlar äro af sådan lydelse, att de utställas till betalning
af »Sveriges riksbanks hufvudkontor i Stockholm och afdelningskontor»,
dervid, i händelse köparen skulle fordra angifvande af något visst
kontor, der vexeln skall infrias, namnet å detsamma införes. Uttryckligt
bestämmande af alternativa betalningsplatser för riksbankens postvexlar
medför likväl en väsentlig olägenhet i det afseende att, då dylik vexel,
hvilken, såsom varande solavexel, ej utfärdas i mer än ett exemplar, förkommer
och skall, i den ordning vexellagen föreskrifver, dödas, ansökan
om dödandet måste ske hos rätten i betalningsorten, hvilket, när vexel är
stöld att betalas vid riksbankens hufvudkontor och afdelningkontor, innebär,
att för erhållande af ny vexel laga åtgärder måste vidtagas å alla
de platser, der riksbanken har kontor förlagda. Numera torde riksbankens
postvexlar emottagas å alla bankplatser i riket och inlösas af
hvilket riksbankskontor som helst, äfven om den skulle vara utstäld å
något visst afdelningskontor; och att afdelningskontoren hafva skyldighet
härtill, framgår äfven deraf, att, när fråga är om insättningar och liqvider,
riksbankens vexlar enligt § 18 i bankoreglementet skola emottagas vid
alla dess kontor, och sålunda äfven om de skulle vara utstälda att betalas
vid annat kontor än der de företes. Det vill derför synas, att någon
olägenhet att å dylika uppgifva endast en betalningsort ej skulle
möta, men deremot väsentlig lättnad vinnas, när vexel förkommer och
fråga om dödandet af sådan uppstår.

En ändring af nuvarande bestämmelser i § 21 skulle jemväl kunna
gifva anledning till inskränkning af aviseringen af postvexlar. I afseende
härå iakttages i riksbanken, på grund af förut i bankoreglementet, men
numera endast i tjenstgöringsstadgarne meddelade bestämmelser, att avis om
hvarje vexel sändes till samtliga kontoren och sålunda ej allenast från
hufvudkontoret till samtliga afdelningskontoren, utan ock från och till
hvarje afdelningskontor, hvilket, i samma mån de senares antal ökas,
blifver ganska betungande och derjemte i ej obetydlig män ökar riksbankens
portokostnader.

När, såsom förhållandet är med riksbankens postvexlar, desamma äro
tryckta på särskild^ med vattenmärken försedt papper och skola underskrifvas
af trenne tjensteman, hvilkas namnteckningar äro af vederbörande

Bankoutskotlets Utlåtande N:o 18.

kända, torde genom inskränkning af den utaf enskilda bankerna med
deras vidsträckta postvexelrörelse ej begagnade aviseringen någon egentlig
ökad våda af dylika vexlare förfalskande ej vara att befara. Härtill
kan anföras, att vid riksbankens kontor å Norrmalm, som är att betrakta
såsom en afdelning af hufvudkontoret och derför ej erhåller särskilda
avislistor, postvexlar infrias, utan att någon olägenhet försports af den
uteblifva aviseringen.

Fullmägtige anse derför, att avisering vare sig till afdelningskontoren
af de postvexlar, som af hufvudkontoret utfärdas, eller mellan de särskilda
afdelningskontoren ej är af behof påkallad, hvaremot vid det förhållande,
att vid hufvudkontoret bokföringen och kontrollen af hela postvexelrörelsen
sker på grund af de rapporter, som de särskilda kontoren
hafva att afgifva, hufvudkontoret fortfarande bör om hvarje vid de särskilda
kontoren utfärdad postvexel aviseras.»

Efter pröfning af detta ärende och på grund af hvad sålunda anförts,
hav utskottet, i enlighet med ett af fullmägtige tillika afgifvet förslag,
velat härmed hemställa,

2:o.

att § 21 mom. 1 af bankoreglementet, måtte erhålla
följande förändrade lydelse:

Nuvarande lydelse:

Mom. 1. Till undvikande af penningeförsändningar
med posterna särskilda
orter emellan ege en hvar
att i riksbankens hufvud- och afdelningskontor
insätta penningar mot
erhållande af till viss man eller order
stäld vexel, att vid uppvisandet inlösas
antingen i hufvudkontoret eller
någotdera afdelningskontoret eller ock
i hufvudkontoret eller i uppgifvet afdelningskontor;
och gäller i afseende
å denna rörelse för öfrigt till iakttagande
följande, nemligen:

Föreslagen lydelse:

»Till undvikande af penningeförsändningar
med posterna särskilda
orter emellan ege en hvar att i riksbankens
hufvud- och afdelningskontor
insätta penningar mot erhållande af
vexel å Sveriges riksbank i Stockholm,
stäld till viss man eller order
och betalbar vid uppvisandet; och
gäller i afseende å denna rörelse för
öfrigt till iakttagande följande, nemligen:
etc--(oförändradt)--.»

Bankoutskottets Utlåtande N:o 18.

I § 34 af reglementet är bland annat föreskrifvet, att förbindelse för
lån eller kreditiv skall, derest låntagares eller löftesmäns vederhäftighet ej
är »af styrelsen» känd, vara försedd med intyg om vederhäftigheten.

Då denna bestämmelse kan anses innebära, att styrelsen i sin helhet
skall hafva kännedom om en persons vederhäftighet, för att ej omförmälda
slags intyg må behöfva anskaffas, men detta icke torde hafva varit afsigten
med stadgandet i fråga, hemställer utskottet,

3:o.

att i § 34 mom. 1 uttrycket »derest låntagares eller
löftesmäns vederhäftighet ej är af styrelsen känd» måtte
utbytas mot: »derest låntagares eller löftesmäns vederhäftighet
ej är inom styrelsen känd».

Eldigt lydelsen af de depositionsbevis, som af riksbanken för närvarande
utställas, har banken uttryckligen förbehållit sig rätt att verkställa
uppsägning af dylikt bevis medelst kungörelse i allmänna tidningarna.
När ett sådant förfaringssätt anlitats, har emellertid under senare åren
flera gånger inträffat, att kungörelsen derom ej uppmärksammats eller
missförståtts, hvilket. haft till följd, att medlen icke i behörig tid uttagits;
och sedermera, hafva ansökningar till utskottet ingifvits, att sådant oaktadt
vederbörande måtte, på grund af de särskilda skäl, som kunnat förebringas,
tillerkännas ränta för den tid, medlen i verkligheten hos riksbanken innestått.
Dylika ansökningar hafva hittills, när de ansetts böra understödjas
af utskottet, i enlighet med följd praxis dragits under Riksdagens pröfning;
och senast innevarande år har Riksdagen bifallit framställning om godtgörande
af ränta efter förfallotiden för en deposition å ett kapitalbelopp
af 300 kronor.

Med afseende å det mindre lämpliga deruti, att Riksdagen besväras
med ärenden af ifrågavarande beskaffenhet, som merendels, på sätt nyss
nämndes, afse obetydliga belopp, har utskottet varit betänkt på framläggande
af förslag till ändring af reglementet, åsyftande att bereda fullmägtige
beslutanderätt i dylika frågor; men vid närmare pröfning af förhållandena
har det synts utskottet, att, då åt fullmägtige enligt § 24 i
reglementet är utan någon inskränkning öfverlåtet att bestämma om ränta
för depositioner, och då fullmägtige hafva att efter sitt bepröfvande fastställa
ordalydelsen i depositionsbevis samt afgörande af ifrågavarande slags
ärenden ej torde kunna hänföras till de i § 49 af reglementet omförmälda
frågor angående efterskänkande af någon riksbankens rätt, fullmägtige ock

Bankoutskottets Utlåtande N:o 18.

torde vara oförhindrade att bevilja ränta å förfallna depositioner, om och
när särskilda skäl och omständigheter kunna dertill föranleda, hvilken
åsigt utskottet velat härmed

4:o.

hos Riksdagen anmäla.

Efter fullmägtiges hörande och då, på sätt af dem erinrats, den handlingsfrihet
i fråga om tillsättande på ordinarie stat eller uppehållande
medelst förordnande af ombudsmansbefattningarna vid de mindre afdelningskontoren,
hvilken, särskildt med afseende å förbudet för en statens
tjensteman att förena tvenne befattningar på ordinarie stat och den svårighet,
som deraf kunde uppstå att vid dessa kontor erhålla lämplig ombudsman,
år 1889 åt fullmägtige inrymdes, torde kunna äfven af andra skäl
vara för fullmägtige af vigt och fördel att ega i hvad afser samtliga afdelningskontoren,
har utskottet funnit- skäl till den hemställan,

•''t- /lull t {{-.!. ''''filt; ; • P i iV. > i! H rf;, vi/i! rr<j i! I •''/Tidt It . £il< =

5:o.

att sista punkten af mom. 1 i § 70 af reglementet
måtte erhålla följande förändrade lydelse:

Nuvarande lydelse:

1 afseende å ombudmansbefattningarna
vid afdelningskontoren, med
undantag af dem i Göteborg och
Malmö, ega fullmägtige, då omständigheterna
dertill föranleda, låta med
åtgärder för tillsättning å ordinarie
stat af sådan befattning anstå och i
enlighet dermed bestämma, att dylik
tjenst må bestridas på förordnande
tills vidare.

Föreslagen lydelse:

»I afseende å ombudsmansbefattningarna
vid afdelningskontoren må
fullmägtige, då så anses lämpligt,
låta med åtgärder för tillsättning å
ordinarie stat af sådan befattning
anstå och i enlighet dermed bestämma,
att dylik tjenst må bestridas på förordnande
tills vidare.»

I sin ofvanberörda motion har herr Elowson hemstält om ändring
af bestämmelserna i § 7G mom. 1 af bankoreglementet i det syfte, att, i
likhet med hvad beträffande hufvudkontoret samt afdelningskontoren i
Göteborg och Malmö är medgifvet, ersättning till vikarie för tjensteman,

Bankoutskottets Utlåtande N:o 18.

som af sjukdom är hindrad att sköta sin tjenst, må äfven i fråga om de
öfriga riksbankskontoren få anvisas till enahanda belopp, som utgår vid
förordnanden, meddelade på grund af tjenstemans semester, eller för afdelningskontoret
i Yisby högst 800 och vid de öfriga mindre kontoren
högst 900 kronor för år räknadt.

Uti det yttrande, som fullmägtige efter anmodan i frågan afgifvit,
hafva fullmägtige förklarat, att de ansåge hvad motionären anfört till stöd
för sin hemställan vara af beskaffenhet att förtjena afseende, samt att de
ej hade annat att erinra vid det af honom framlagda förslag till lydelse
af ifrågavarande stadgande, än att, då ombudsmännen jemväl äro att hänföra
till tjenstemännen och deras lön vid de mindre kontoren är — utom
vid Visbykontoret, der densamma utgör 500 kronor — bestämd till 800
kronor, särskildt stadgande om dessa bör meddelas, enär deras vikarie ej
torde böra tilläggas högre godtgörelse, än hvad de sjelfva enligt stat
uppbära.

Med anledning häraf hafva fullmägtige ock afgifvit förslag till förändrad
lydelse af berörda moment och i sammanhang härmed hemstält
om ett förtydligande af nuvarande stadgande angående den för hufvudkontoret
och afdelningskontoren i Göteborg och Malmö bestämda vikariatsersättning.

Med biträdande af berörda förslag, som i hufvudsak öfverensstämmer
med det i motionen framstälda, har utskottet velat hemställa,

6:o.

att § 76 mom. 1 af reglementet måtte ändras så,
att detsamma komme att erhålla följande lydelse, nemligen
:

Nuvarande lydelse:

Mom. 1. Blifvcr tjensteman af
sjukdom hindrad att sin syssla förrätta,
och göromålens behöriga gång
fordrar att föranstalta om vikariat,
ega fullmägtige eller vederbörande
styrelse att om tjenstgöringen förordna
och för dess bestridande af
riksbankens medel använda: vid hufvudkontoret
samt afdelningskontoren

Föreslagen lydelse:

»Blifver tjensteman af sjukdom
hindrad att sin syssla förrätta, och
göromålens behöriga gång fordrar
att föranstalta om vikariat, ega fullmägtige
eller vederbörande styrelse
att om tjenstgöringen förordna och
för dess bestridande af riksbankens
medel använda: vid hufvudkontoret
samt afdelningskontoren i Göteborg

BankouttlcotteU Utlåtande N:o 18.

i Göteborg och Malmö ett belopp,
motsvarande lägsta lönen i första
tjenstegraden, samt vid hvardera af
de öfriga afdelningskontoren högst
500 kronor för år räknadt.

och Malmö ett belopp, motsvarande
den vid vederbörande kontor för
första tjenstegraden bestämda lägsta
lön, vid afdelningskontoret i Visby
högst åttahundra kronor för år räknadt
samt vid hvarje af de öfriga
afdelningskontoren högst niohundra
kronor för år räknadt, dock under
iakttagande härvid, att ersättning till
vikarie för ombudsman ej må komma
att öfverstiga dennes ordinarie lön.»

I sammanhang med bestämmande af vissa grunder för reglering af
tjenstemännens vid hufvudkontoret aflöningsförmåner har Riksdagen beslutat,
att de yngre tjenstemännen i lägsta graden ej vidare ega åtnjuta
semester.

Med anledning häraf får utskottet, på framställning af fullmägtige
och särskildt med afseende å det i punkt 2:o af bestämmelserna angående
statens tillämpning meddelade stadgande om beräkning af tiden för ålderstilläggs
erhållande, hemställa,

7:o.

att till § 76 mom. 4 måtte fogas följande tillägg:

Nuvarande lydelse:

Mom. 4. Tjenstemännen vid hufvudkontoret,
kamrerare och tjensteman
i första eller andra graden vid
afdelningskontoren i Göteborg och
Malmö, kamreraren vid afdelningskontoret
i Visby samt kamrerare och
bokhållare vid de öfriga afdelningskontoren
ega, så vidt sådant utan
hinder för göromålens jemna och
oafbrutna gång kan ske, hvar i sin
ordning åtnjuta semester, tjenste Bih.

till Rissel. IVot. 1892. 6 Sami. 1 Afd.

Föreslagen lydelse:

»Tjenstemännen — — (oförändradt)
— —• hvarje år; dock att
tjenstemännen i lägsta graden vid
hufvudkontoret ej ega att erhålla
semester förr, än de kommit i åtnjutande
af lönetillägg eller i graden
innehaft tjenst på ordinarie stat i
minst fem år.

8 Häft.

SanJcoiitskottete Utlåtande N:o 18.

männen i tredje och fjerde graderna
vid hufvudkontoret och de i tredje
graden vid afdelningskontoren i Göteborg
och Malmö under en och en
half månad samt öfriga ofvan omförmälda
tjensteman en månad hvarje år.

Semesterindelningen för hvarje
år fastställes vid hufvudkontoret af
deputerade och vid afdelningskontoren
af styrelsen.

Semesterindelningen — — etc.,
(oförändrad t) — —.»

Enär, för den händelse det af utskottet i särskildt memorial framlagda
förslag till reglering af aflöningsförhållandena vid Tumba bruk skulle
vinna Riksdagens godkännande, nuvarande bestämmelser i bankoreglementets
§ 94 erfordra ändring, har utskottet, som anser, att den för tjensteman
och vaktmästare vid nämnda bruk gällande stat lämpligen torde,
i likhet med hvad som eger rum i afseende å afdelningskontoren, jemväl
böra intagas i den vid reglementet fogade aflöningsstat, Som sålunda
skulle komma att omfatta riksbanken i dess helhet, velat hemställa,

8:o.

att i sammanhang med den vid bankoreglementet
fogade aflöningsstat för riksbanken skall införas jemväl
den för Tumba bruks tjensteman och vaktmästare gällande
stat, samt att § 94 mom. 1 måtte erhålla följande
lydelse:

Föreslagen lydelse:

»Tumba bruks tjensteman och
vaktmästare tillkommande löne- och
öfriga förmåner äro bestämda i särskild,
af Riksdagen faststäld aflöningsstat.
»

Nuvarande lydelse:

Mom. 1. I afseende å de Tumba
bruks tjensteman och vaktmästare
tillkommande löne- och öfriga förmåner
kommer den af banko-utskottet,
på grund af Rikets Ständers beslut
den 11 oktober 1860, utfärdade aflöningsstat
att tjena till iakttagande
med den ändring, som följer dels af

B an koute kottets Utlåtande N:o 18.

andra bokhållaretjenstens indragning,
dels af 1874 års Riksdags beslut om
personel förhöjning af vissa tjenstemäns
löneförmåner; egande dock fullmägtige
att till bruksförvaltaren, för
aflönande af ett biträde vid kontorsgöromålen,
af brukets medel anvisa
ett belopp af högst 1,000 kronor årligen,
i enlighet med 1874 års Riksdags
beslut.

Då de i slutet af reglementet införda föreskrifter om inrättande under
år 1892 af ett riksbankskontor i Falun vid det förhållandet, att detta
kontor lärer komma att öppnas först i slutet af sommaren, ej för närvarande
kunna borttagas, men bibehållande i reglementet för 1892 af ingressen
till ifrågavarande bestämmelser skulle kunna anses innebära, att
beslutet om nämnda kontors inrättande fattats innevarande år, har utskottet
velat hemställa,

9:o.

att de i slutet af reglementet förekommande orden
»Riksdagen har jemte ofvanstående reglemente besluta»
måtte utbytas mot: »Riksdagen har år 1891 beslutit».

Hos bankoutskottet vid 1891 års riksdag gjorde vaktmästare vid
riksbankens hufvudkontor ansökning om någon förhöjning i de till dem
utgående aflöningsförmåner; och i sitt öfver denna framställning äfvensom
liknande ansökningar från vaktbetjeningen vid afdelningskontoren afgifna
yttrande erinrade fullmägtige, att vid åtskilliga enskilda bankanstalter vaktbetjeningens
aflöningsförmåner vore jemförelsevis betydliga och i flera fall
öfverstigande vaktmästarnes i riksbanken, samt anförde särskilt beträffande
den af hufvudkontorets vaktmästare gjorda ansökningen, hufvudsakligen,
att ifrågavarande vaktmästare, i motsats till deras vederlikar vid
afdelningskontoren, icke vore i åtnjutande af de väsentliga förmånerna af
fri bostad samt vedbrand, hvarjemte de utöfver öfriga göromål hade ett
särskildt åliggande genom den på vissa bestämda mellantider för dem
återkommande s. k. lokalbevakningen, då vaktmästarne måste vara tillstädes

Bankoutskottets Utlåtande A:o 18.

i banken hela dygnet om, med undantag af en kortare tid vid middagen;
på grund af hvilka och öfriga anförda skäl fullinägtige ansågo någon förhöjning
i aflöningen för vaktmästarne vara behöflig samt hemstälde om
sådan förändring i staten för ifrågavarande vaktbetjente, att deras aflöning
komme att bestämmas till 200 kronor högre än förut, hvaremot fullmägtige
under förutsättning af bifall till detta förslag förklarade sig anse, att
den särskilda godtgörelse af 100 ä 75 kronor om året, som, jemlikt medgifvande
i § 69 mom. 2 i bankoreglementet, varit vaktmästarne tillagd
för tjenstgöring vid brandanstalterna, borde upphöra att uppgå.

Med anledning af omförmälde vaktmästares under innevarande år förnyade
ansökan i ämnet, hvilken jemväl varit till fullmägtiges utlåtande
öfverlemnad, hafva fullinägtige yttrat följande: »Sina år 1891 uttalade

åsigter om behofvet af en löneförbättring för vaktmästarne vid liufvudkontoret
hafva fullmägtige icke anledning att frångå.

Den nuvarande aflöningsstaten för de 22 ordinarie vaktmästarne vid
hufvudkontoret medför, utan hänsyn till ålderstillägg, en utgift för banken
af 17,600 kronor, hvilket belopp genom tillämpning af den föreslagna
nya staten, likaledes utan beräkning af ålderstillägg, skulle ökas till 22,000
kronor eller med 4,400 kronor. Denna senare summa skulle dock i sjelfva
verket och i öfverensstämmelse med hvad fullmägtige år 1891 föreslogo
minskas med det belopp af 1,725 kronor, hvartill den årliga ersättningen
för tjenstgöringen vid brandanstalterna nu uppgår, så att ökningen i utgift
på det hela endast komme att utgöra 2,675 kronor»; hemställande
fullmägtige på grund häraf om antagande af den för vaktbetjeningen vid
hufvudkontoret under år 1891 framlagda stat.

Sistlidet år förhöjdes genom Riksdagens beslut aflöningen till vaktmästarne
vid de mindre afdelningskontoren med 100 kronor, och under
förutsättning att den särskilda ersättning för tjenstgöring vid brandanstalterna,
som hittills varit anvisad till vaktmästarne vid hufvudkontoret,
skulle upphöra, uppgår den nu föreslagna förhöjningen för vaktmästarne
vid hufvudkontoret till ungefärligen lika belopp. Denna förhöjning
synes utskottet ej vara af den betydenhet, att skäl deraf bör hemtas till
afslag å fullmägtiges förnyade tillstyrkan af bifall till vaktmästarnes
ifrågavarande framställning. Visserligen vill det förefalla utskottet, att
vaktbetjentes antal vid hufvudkontoret är väl stort, men dels lärer de^
nuvarande lokalernas spridda läge och inredning betinga ett större behof
af vaktmästare, än under andra förhållanden vore erforderligt, dels lära,
enligt hvad upplyst blifvit, tre vaktmästare under förrättningstiden uteslutande
användas i och för uppräkning och sortering af koppar- och bronsmynt,
och då utskottet håller före, att fullmägtige icke underlåta att, när

Bankoutskottets Utlåtande N:o IS.

så lämpligen ske kan, bereda tillfälle att i sinom tid vidtaga inskränkning
i det tilläfventyrs nog stora antalet vaktmästare, som nu har ordinarie
anställning vid hufvudkontoret, anser sig utskottet, med anledning af hvad
fullmägtige anfört, kunna och böra tillstyrka deras förslag i ämnet och
hemställer följaktligen:

1 Oro.

■ att den del af staten vid hufvudkontoret, som rör
vaktbetjeningen, måtte erhålla följande lydelse:

Nuvarande lydelse:

öfvervaktmästaren och

brandmästaren, lön . kr. 1,400: —
tjenstgöringspenningar » 600: —

jemte fria husrum och vedbrand;
vaktmästarne, hvarje,

lön.................. kr. 700: —

tjenstgöringspenningar
........... » 100: — 800: —

hvilka belopp efter fem års
ordinarie tjenst och derunder
ådagalagdt välförhållande
kunna höjas till:

lön................ kr. 800: —

tjenstgöringspenningar
....... kr. 200: — i ,000 —

och efter tio års ordinarie
tjenst under fortsatt välförhållande
till samman lagdt

......................... kr. 1,200: —

nemligen lön kr. 800: —
tjenstgöringspenningar.
...... kr. 400: — 1,200: —

Föreslagen lydelse:

»Öfvervaktmästaren--(oför ändradt)

— — vedbrand;
vaktmästarne, hvarje,

lön.................. kr. 7 00: —

tjenstgöringspenningar.
..... » 300:— 1,000: —

hvilka belopp efter fem års
ordinarie tjenst och derunder
ådagalagdt välförhållande
kunna höjas till
sammanlagdt 1,200 kronor,
nemligen

lön............... kr. 800: —

och tjenstgöringspenningar
......... kr. 400: — 1,200: —

samt efter tio års ordinarie
tjenst under fortsatt välförhållande
kunna ytterligare
höjas till sammanlagdt
kronor 1,400, nemligen
lön ..... kr. 900: —

och tjenstgöringspenningar.
....... kr. 500: — 1,400: —

För den händelse framställningen i denna punkt bifalles, föreslår utskottet
derjemte,

Bankoutskottets Utlåtande N:o 18.''

11:0.

att ifrågavarande förhöjning för vaktmästarne vid
hufvudkontoret måtte få beräknas från och med den 1
nästinstundande juli.

I skrifvelse till fullmägtige i riksbanken har styrelsen för afdelningskontoret
i Visby gjort framställning om beredande af skälig förhöjning i
aflöningsförmånerna för kontorets kamrerare och bokhållare samt i sådant
hänseende föreslagit, att aflöningen till den förre, som tillika är kassör,
måtte ökas med sammanlagdt 500 kronor, hvaraf skulle belöpa på lönen
300 kronor, på tjenstgöringspenningarna 100 kronor och på missräkningspenningarna
likaledes 100 kronor, samt att den senares lön måtte ökas
med 200 kronor och hans tjenstgöringspenningar med 100 kronor; varande
till stöd för denna framställning anfördt följande: »För bedömande af

arbetets omfattning vid flera likartade bankinrättningar, jemförda med
hvarandra, torde i väsentlig mån hänsyn böra tagas till antalet diskonterade
vexlar, beviljade lån o. s. v. Styrelsen har derför öfver så väl ut- som
inlåningsrörelsen låtit upprätta nedanstående öfversigt, utvisande enligt
månadssammandragen medelantalet för januari—november förlidet år å de
särskilda räkningarna vid riksbankens afdelningskontor i:

	Hernö- sand	Jönkö- ping	Kal- mar	Karl-, stad	Luleå	Vexiö	Visby	Öster- sund
Utlåning:
Diskonterade vexlar .............	171	418	386	324	463	118	383	446
Lån mot inteckning............	10	55	55	32	22	153	109	35
obligationer ............	6	10	4	1	2	3	—	5
aktier......................	7	12	—	11	6	9	11	23
endast namnsäkerhet	—	2	1	—	1	6	8	1
Kassakreditiv ..........................	3	121	23	33	123	95	146	82
Summa	197	618	469	401	617	384	657	592
Af betalningslån ............	20	920	720	346	1,714	902	209	276
Summa	217	1,538	1,189	747	2,331	1,286	866	868
Inlåning:
Upp- och afskrifning .........	17	87	112	109	90	38	89	128
Deposition .....................	17	119	95	75	49	30	42	102
Summa	34	206	207	184	139	68	131	230

Bankoutskottets Utlåtande N:o 18.

Af denna öfversigt framgår bland annat, ntt, frånsedt det nyinrättade
kontoret i Hemösand, vexeldiskonteringarna i Visby betydligt öfverstiga
dem i Vexiö samt äro ungefär lika många som i Jönköping, Kalmar och
Karlstad; att härstädes antalet lån mot inteckningssäkerhet, hvilka lån
sedan senaste lönereglering till beloppet stigit med öfver 300,000 kronor,
väsentligt öfvergår antalet sådana lån vid de öfriga kontoren med undantag
af det i Vexiö; att kassakreditivräkningarna, hvilkas förande kräfver mera
arbete än andra lånegrenar, här uppgå till ett högre antal än vid de
öfriga kontoren; samt att för öfrigt endast med afseende på afbetalningslånen
någon nämnvärd skilnad i antal förefinnes.

Om nu än härvarande afdelningskontor med hänsyn dertill, att det
rör sig med mindre summor än de öfriga kontoren — äfven härutinnan
tål dock dess utlåningsrörelse en jemförelse med åtminstone Kalmar-kontorets
— icke för närvarande kan göra anspråk på full likställighet med dem,
så torde dock med stöd af ofvan angifna siffror kunna utan öfverdrift
påstås, att skilnaden i lönevilkor mellan det förra och de senare är i förhållande
till arbetet väl stor för att få anses fullkomligt rättvis.

Såsom ett ytterligare skäl för ändring i detta afseende må framhållas,
att styrelsen allt sedan införandet af daglig utlåning, en åtgärd som naturligtvis
i och för sig ökar så väl styrelsens som tjenstemännens arbete,
funnit sig föranlåten att, särskildt med hänsyn till allmänhetens berättigade
kraf att få sina ansökningar afgjorda samma dag de inlemnas, hålla kontoret
öppet för handlingars emottagande en half timme utöfver den af
herrar fullmägtige bestämda tiden, utan att någon ersättning för denna
utsträckning i tjenstgöringsskyldigheten kommit i fråga.

En annan omständighet, som talar för den ifrågasatta förhöjningen,
är, att vid kontoret härstädes två tjensteman hafva att fullgöra ungefär
samma åligganden, som vid de öfriga mindre kontoren äro fördelade på
tre — att nu icke tala om den vid dessa senare kontor genom högre
extra arfvoden möjliggjorda större tillgången på extra ordinarie tjensteman.

Att tillfälle till inkomster utöfver de i staten upptagna är för tjenstemännen
här jemförelsevis obetydligt, i det allmänheten inom lånedistriktet,
till följd af dettas ringa utsträckning, i långt mindre mån än på fastlandet
begagnar sig af rättigheten att i låneärenden skriftvexla med kontoret,
torde äfven kunna anses såsom ett skäl för eu förbättring i aflöningsförhållandena.

Slutligen tillåter sig styrelsen erinra derom, att vid senaste bokslut
den från Visby-kontoret influtna vinsten i förhållande till anvisadt förlag
ej obetydligt öfversteg de andra här ofvan omnämnda afdelningskontorens,
ett förhållande, hvilket äfven i sin mån ger stöd åt styrelsens framställning.»

Bankoutskottets Utlåtande N:o 18.

Då af berörda framställning, enligt fullmägtiges åsigt, blifvit till fullo
ådagalagdt, att den olika ställning i afseende å aflöningsförmåner, som
Visby-kontorets tjensteman från kontorets inrättande intagit i förhållande
till de öfriga kontoren, och som betingats af den förut obetydliga rörelsen
vid detta kontor, bör under numera i högst väsentlig mån förändrade förhållanden
utjemnas, hafva fullmägtige i den skrifvelse, hvarmedelst ifrågavarande
ärende understälts utskottets pröfning, förklarat sig ej kunna undgå
finna den gjorda framställningen i allo befogad och den ifrågasatta förhöjningen
väl behöflig samt till följd häraf tillstyrkt bifall till hvad af
afdelningskontorsstyrelsen blifvit föreslaget; och enär hvad till stöd härför
anförts synes utskottet vara af beskaffenhet att förtjena afseende, har
utskottet velat hemställa,

12:o.

att den del af staten för afdelningskontoret, i Visby,
som angår kamreraren samt bokhållaren derstädes, måtte
erhålla följande förändrade lydelse:

Nuvarande lydelse''-

Föreslagen lydelse:

kamreraren, tillika kassör,
lön ....................... kr. 1,000: —

hvilket belopp kan
höjas efter fem års
ordinarie tjenst med
400 kronor och efter
tio års tjenst med
ytterligare 400 kronor,
samt tjenstgöringspen ningar.

........................ » 600: —

och missräkningspen ningar.

.......................... » 300: —

bokhållaren, tillika registrator,
lön............... > 800: —

hvilken kan förhöjas
efter fem års ordinarie
tjenst med 400 kronor,
samt tjenstgö ringspenningar.
.................. » 400: —

»Kamreraren, tillika kassör,
lön ........................

hvilket belopp kan
förhöjas efter fem års
ordinarie tjenst med
400 kronor och efter
tio års tjenst med
ytterligare 400 kronor,
samt tjenstgöringspen ningar.

..........................

och missräkningspen ningar

.........................

bokhållaren, tillika registrator,
lön...............

hvilken kan förhöjas
efter fem års ordinarie
tjenst med 400 kronor,
samt tjenstgöringspenningar
..........................

kr. 1,300: —

» 700: —

» 400: —

» 1,000: —

500:

Bankoutskottets Utlåtande N:o 18.

äfvensom

13:o.

att, i händelse den i föregående punkt gjorda hemställan
bifalles, deruti omförmälda ändring i staten för
Visby-kontoret, måtte få tillämpas från och med den 1
nästkommande juli.

Sedan Riksdagen på utskottets hemställan i memorial n:o 8 faststält
vissa grunder för'' omreglering af aflöningsförmånerna för tjenstemännen
vid riksbankens hufvudkontor, betingas häraf åtskilliga ändringar och tillägg
i aflöningsstaten, till hvilka fullmägtige afgifvit förslag, i sammanhang
hvarmed de gjort framställning i en särskild fråga, som berör staten,
nemligen bestämmelserna angående aflöningen till de styrelseledamöter för
den dagliga förvaltningen vid afdelningskontoren, som äro tjensteman i
riksbanken. — Dessa hafva blifvit i aflöningsförhållanden likstälda med tredje
gradens tjensteman vid hufvud kontoret med rätt att tillika uppbära ett
belopp, motsvarande det högsta af de till tjenstemännen vid samma kontor
utgående arfvoden eller 1,000 kronor. Då likväl numera alla arfvoden vid
detta kontor äro bestämda till samma belopp eller 750 kronor, men
tjenstgöringspenningarne för tredje graden ej äro höjda med mer än 200
kronor, synas bestämmelserna om godtgörelsen till ifrågavarande handhafvare
höra ändras så, att de bibehållas vid dem enligt nu gällande
reglemente tillagda förmåner, enär i annat fall och då desse i motsats
mot tjenstemännen vid hufvudkontoret hittills fått under semester bibehålla
alla sina inkomster oafkortade, deras aflöning komme att minskas med
50 kronor.

Vid pröfning häraf har utskottet, med biträdande af de af fullmägtige
i ämnet framlagda förslag, velat hemställa,

14:o.

att bestämmelserna i aflöningsstaten för riksbanken
måtte i nedannämnda hänseenden få följande förändrade
lydelse:

B. Hufvudkontoret i Stockholm.

Tjenstemännen:

Ä länsstat (att tillämpas från och med den 1 juli 1892):
tjugu i första tjenstegraden, kontorsskrif vare,

kassaskrifvare, kanslister, hvarje kr. 1,500: —
Bill. till Riksd. Prot. 1892. (] Samt. 1 Afd. 8 Käft. 4

Bankoutskottets Utlåtande N:o 18.

hvilket belopp kan förhöjas efter fem års

ordinarie tjenst i graden till.................. kr.

tjugntvå i andra--(oförändradt)--

A arfvodesstat (att tillämpas från och
juli 1892):

Tjenstg öring spenningar:

till tjensteman i l:a tjenstegraden, hvarje kr.
» » i 2:a » » »

» » i 3:e » » »

» de tjensteman i 4:e graden, hvilka

uppbära 4,000 kronor i lön, hvarje..... »

till dem, hvilka uppbära 4,500 kronor i
lön, hvarje................................................. »

Missräkningspenningar:

till kassörerne samt till den tjensteman,
som inom kontoret för riksbankens
utrikes affärer bestrider kassörsgöromål »
till den första gradens tjensteman, som
förord nas att förestå bronsmyntkassan »

Årfvoden:

1 :o) för vård om riksbankens förvaringskassor,
låne-, säkerhets- och värdehandlingar
samt kontanta medel och
andra behållningar, äfvensom för
kontroll och revision af kommissionsanstaltens
verksamhet, tillsammans

22 arfvoden å kronor 750: — ......... »

nemligen till:

fyra kommissarier i bankkontoret,
sju kamrerare, ombudsmannen, den
särskildt förordnade vårdaren af dagkassans
fasta behållning, bokhållaren
vid kontoret å Norrmalm, en tjensteman
vid kontoret för riksbankens
utrikes affärer, bokhållaren vid kommissionsanstalten,
två bokhållare i

2,000: —
med den 1

800: —
1,000: -1,200: —

1,450: —

1,750: —

1,500: —
600: —

16,500: —

Bankoutskottets Utlåtande N:o 18.

y /

sedelkontoret samt fyra andra tjensteman,
hvilka till ifrågavarande slags
uppdrag förordnas.

2:o) till extra arbeten och semestervikariat
samt till flitpenningar åt extra ordinarie
tjensteman.................................. kr. 24,000: —

3:o) till brandchefen................................. » 600: —

4:o) *» vårdaren af riksbankens mynt-och

medaljsamling......................................... » 500: —

E. Afdelningskontoret i Hernösand.

till tre styrelseledamöter, hvardera............ kr. 1,200: —

samt derförutom den ledamot, som hand hafver

den dagliga förvaltningen........ » 2,400: —

dock att, derest sistnämnda befattning bestrides af någon
riksbankens tjensteman, aflöningen till honom under
tiden utgår med sammanlagdt 5,000 kronor för år
räknadt, deraf 800 kronor anses såsom arfvode, 1,200
kronor såsom •tjenstgöringspenningar och 3,000 kronor
såsom lön, hvilket lönebelopp efter fem års tjenstgöring
i nämnda egenskap kan förhöjas med 500 kronor och
efter tio års med ytterligare 500 kronor.

samt att enahanda förändring måtte vidtagas i
staterna för kontoren i Jönköping Kalmar, Karlstad,
Luleå, Vexiö och Östersund.

Slutligen och då, hvad beträffar bestämmelserna angående tillämpningen
af aflöningsstaten, dels nuvarande punkt l:o, hvars stadgande ej
vidare eger tillämplighet, kan uteslutas, dels punkt 6:o torde böra bringas till
öfverensstämmelse med stadgandena i § 76 mom. 1, dels ock några andra
ändringar påkallas af föregående beslut, hemställer utskottet,

15:o.

att bestämmelserna angående tillämpningen af aflöningsstaten
vid hufvudkontoret må erhålla följande lydelse: -

Bankoutskottets Utlåtande N:o 18.

Nuvarande lydelse:

l:o. Tjensteman vid hufvudkontoret
eller vid kontoren i Göteborg
och Malmö, som innehar tjenstebefattning
utom riksbanken, bibehålies vid
förutvarande inkomster och kan således
icke tillträda här ofvan bestämda
aflöningsförmåner, innan han
sådan tjenstebefattning frånträda dock
att detta icke gäller för ombudsmannen
vid Malmö afdelningskontor.

2:o. Tiden för tillträdande af de 2:o lika med nuvarande 3:o.

i aflöningsstaten inom hvarje tjenstegrad
anvisade förhöjda inkomster
beräknas från och med månaden
näst efter den, under hvilken tjenstemannen
blifvit på ordinarie stat till
tjenst inom graden förordnad eller
befordrad.

Vikariat, som till följd af ordinarie
tjensteman anförtrodt annat
uppdrag i riksbankens tjenst blifvit
meddelade och fortfarit, intill dess
den tillförordnade befordrats till ordinarie
tjenst inom den grad, hvaruti
han sålunda tjenstgjort, må såsom
ordinarie tjenstetid anses och sålunda
kunna, efter den i § 74 af reglementet
föreskrifna pröfning, inberäknas
i den tid, som erfordras för erhållande
af stadgadt lönetillägg, dock
under vilkor att ifrågavarande slags
förordnande bör hafva fortfarit minst
ett år.

Enahanda bestämmelse, dock utan
sistnämnda vilkor, gäller äfven i afseende
å den, som bestridt förordnande
å sådan befattning utöfver
stat, som sedermera öfverförts på

Föreslagen lydelse:

»l:o. Tiden för---(lika

med nuvarande 2:o.)

Bankoutskottets Utlåtande N:o 18.

Nuvarande lydelse:

ordinarie stat, men ej för vikarie
efter honom.

3:o. Tjensteman, som uppbär
aflöning för tjenst i viss tjenstegrad,
anses endast såsom tjensteman i graden
och är pligtig att, efter vederbörandes
godtfinnande, bestrida den
af nuvarande eller blifvande fenster
i graden, som honom anvisas.

4:o. Tjensteman, som åtnjuter
semester, bibehåller derunder lön,
tjenstgörings- och missräkningspenningar,
men icke särskilda arfvoden,
bvilka utgå till de tjensteförrättande.

5:o. I öfrigt åtfölja de å arfvodesstat
upptagna tjenstgörings- och
missräkningspenningar samt andra
arfvoden utöfvandet af tjensten och
få alltså icke åtnjutas under tjenstledighet;
dock må fullmägtige eller
vederbörande styrelse kunna medgifva
den tjensteman eller vakfbetjent, som
af sjukdom hindras från tjenstens
bestridande, att under högst en månad
hvarje år uppbära de för tjensten
anslagna tjenstgöringspenningar.

6:o. För bestridande af tjenstgöringen
under semester ega fullmägtige
samt styrelserna för afdel -

Föreslagen lydelse :

3:o. Tjensteman, som åtnjuter
semester, bibehåller derunder såväl
lön, tjenstgörings- och missräkningspenningar
som ock särskilda arfvoden.

4:o. Lika med nuvarande 5:o.

5:o. För bestridande af tjenstgöringen
under semester ega fullmägtige
samt styrelserna för afdelningskontoren
att anvisa till extra
ordinarie tjensteman arfvoden, beräknade
vid bufvudkontoret och afdelningskontoren
i Göteborg och Malmö
till belopp, motsvarande den vid vederbörande
kontor för första tj enstegraden
bestämda lägsta lön, vid afdelningskontoret
i Visby efter åttahundra
kronor för år samt vid hvartdera
af de öfriga afdelningskontoren
efter niohundra kronor för år, hvarjemte
till vikarie för kassör eller
tjensteman, som innehar särskildt
arfvode, må utbetalas mot vederbörandes
missräkningspenningar eller
arfvode svarande belopp för tiden i
fråga, allt likväl inom de i aflöningsstaten
för ändamålet anslagna medel.

6:o. Lika med nuvarande 7:o.»

Bankoutskottets Utlåtande N:o 18.

ningskontoren att anvisa till extra
ordinarie tjensteman arfvoden, beräknade
vid hufvudkontoret samt afdelningskontoren
i Göteborg och Malmö
efter tusen kronor för år, vid afdelningskontoret
i Visby efter åtta hundra
kronor för år samt vid hvartdera
af de öfriga afdelningskontoren efter
nio hundra kronor för år, äfvensom
för kassörstjensterna missräkningspenningar,
allt likväl inom de i aflöningsstaten
dertill anslagna medel.

7:o. Om de till extra arbeten
in. in. eller extra biträden anvisade
medel skulle något år icke till fullo
utgå, ega fullmägtige eller vederbörande
styrelse att öfverskottet till
följande år öfverföra för att derunder
vara till förfogande.

Stockholm den 5 maj 1892.

På utskottets vägnar:
G. S. ÅKERHIELM.

Reservation (vid punkterna 10 och 11):

af herr Sjö, med hvilken herr J. P. Nilsson instämt:

»Då förenämnda fråga af förlidet års bankoutskott afstyrkts, samt några
andra skäl sedan dess för ett bifall till löneförbättringen ej förebragts, så,
då jag dessutom ansett, att — om också en löneförbättring verkligen vore af
behofvet påkallad, dermed kunde anstå tills förslag om indragning af

Bankoutskottets Utlåtande N:o 18.

några utaf de 22 vaktmästaretjenster, som finnas i banken, och detta desto
hellre, som i ett nytt tidsenligt bankhus, hvilket ju är beslutadt, skall uppföras,
väl aldrig kan behöfvas ett så stort antal vaktmästare — utskottet
bort afstyrka den gjorda framställningen.

Vaktmästarnes löner i riksbankens hufvudkontor äro för närvarande:

öfvervaktmästären och brandmästaren, lön kr. 1,400: —

tjenstgöringspenningar ........................................... » 600: — kr. 2,000: —

jemte fria husrum och vedbrand.

Och de öfrige vaktmästarnes efter 10 års ordinarie tjenst, under fortsatt

välförhållande, till sammanlagdt.................... kr. 1,200: —

nemligen lön............................................................... kr. 800: —

tjenstgöringspenningar ........................................... » 400: — kr. 1,200: —

Flere af dessa vaktmästare hafva dessutom årligen för bestyr med
brandväsendet i bankens hus, hvarje kronor 75: —.

Jemför man nämnda löner med vaktmästarnes vid riksbankens flesta
afdelningskontor, som höjdes förlidet år, så äro

dessa, lön ............................................................... kr. 400: —

tjenstgöringspenningar .............................................. » 100: — kr. 500: _

jemte bostad och vedbrand.

Härvid må tilläggas, att ej vid något afdelningskontor finnes mer än
en vaktmästare, men vid hufvudkontoret 22 stycken.»

Herr Gumcelius har velat få antecknadt, att han ej närvarit vid utskottets
beslut angående det i punkt 12:o omförmälda ärende.