Bankoutskottets Utlåtande N:o 16 (Utlåtande 1890:Bu16 bu)

Bankoutskottets Utlåtande N:o 16.

N:o 16.

Ank. till Riksd. kansli den 9 maj 1890 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i fråga om ändringar i gällande reglemente för riksbanken
äfvensom i bestämmelserna angående aflöningsstaten för
samma bank.

Efter det utskottet numera genomgått och granskat det för riksbankens
styrelse och förvaltning gällande reglemente med dervid fogade
aflöningsstat samt i sammanhang härmed tagit i öfvervägande
dels af fullmägtige i hithörande ämnen gjorda framställningar, dels till
utskottet hänvisade motioner, hvilka direkt beröra reglementet, och
som afgifvits:

af herr E. Fredholm, Andra Kammaren motion n:o 100, angående ändring
af § 32 mom. 2 i reglementet,

samt af herr Söderberg, Första Kammaren motion n:o 39, och herr Sandwall,
Andra Kammaren motion n:o 195, båda afseende ändring i §
62 mom. 2 af samma reglemente,

får utskottet härmed till Riksdagen afgifva utlåtande i anledning af
berörda motioner samt föreslå de ändringar och tillägg i bankoreglementet
jemte aflöningsstaten, som utskottet ansett böra vidtagas och
som föranledas af Riksdagens beslut om bifall till sammansatta bankooch
lagutskottets utlåtande n:o 1 angående höjande af riksbankens
grundfond.

Hvad härvid först beträffar sistnämnda fråga, har Riksdagen för
sin del beslutat den ändring i § 4 af lagen för rikets ständers bank

Bcmkoutskottets Utlåtande N:o 16.

deri 1 mars 1830, sådan denna lyder enligt kongl. kungörelsen den 5
juli 1885, att riksbankens deruti till 40 millioner kronor bestämda
grundfond skall höjas till 45 millioner kronor. Under förutsättning att
detta Riksdagens beslut varder af Kongl. Maj:t gilladt, föranledes deraf
en motsvarande ändring i § 3 af bankoreglementet, och utskottet föreslår
derför,

l:o

_ att, för den händelse Kongl. Maj:t bifaller den
al Riksdagen för dess del beslutade ändring i lagen
lör rikets ständers bank, § 3 i bankoreglementet må
erhålla följande lydelse:

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

Riksbankens grundfond skall, Riksbankens grundfond skall,
utan beräkning af riksbankens fasta utan beräkning af riksbankens fasta
egendom, inventarier samt mjmt- och egendom, inventarier samt mynt- och
medaljkabinett, utgöra fyratio millio- medalikabinett, utgöra fyratiofem milner
kronor. lioner kronor.

Enligt § 31 mom. 1 punkten d) kan kreditiv i riksbanken beviljas
åt bolag, ehvad de äro grundade på kongl. förordningen af den 6 oktober
1848 angående aktiebolag eller delvis eller till det hela solidariska
och sålunda äfven åt enskilda banker. Då nämnda förordning numera
ej är tillämplig på sådana aktiebolag, som drifva bankrörelse utan sedelutgifningsrätt,
och för dessa är gällande en under den 19 november 1886
utfärdad särskild lag angående bankaktiebolag, har utskottet ansett
lämpligt att ofvannämnda stadgande i anledning häraf fullständigas och
hemställer derför,

2:o

att § 31 mom. 1 punkt d) måtte erhålla följande
lydelse:

Nuvarande lydelse:

d) bolag, ehvad de äro grundade d) bolag, ehvad de äro grundade
på kongl. förordningen af den 6 ok- på kongl. förordningen af den 6 oktober
1848 angående aktiebolag tober 1848, eller delvis eller till det
eller delvis eller till det hela soli- hela solidariska, och således ej alledariska,
och således äfven sådana näst bankaktiebolag bildade i enlighet

Bankoutskottets Utlåtande N:o 16.

bolag, som drifva bankrörelse med med den för dessa gällande lag af den
rätt att utgifva egna banksedlar;- 19 november 1886, utan äfven sådana
dock ankommer det ensamt på full- bolag, som diufva bankrörelse med
mägtige att bestämma icke allenast rätt att utgifva egna banksedlar; —

huru vida och till hvilket belopp,----— — —-----

bolag af sistnämnda slag må erhålla
kreditiv, utan äfven de särskilda
vilkor och förbehåll, hvarunder kreditivet
får begagnas;

I sin ofvanberörda motion har herr Fredholm hemstält om sådan
ändring i § 32 mom. 2 af bankoreglementet, att de så kallade afbeta-1-ningslånen finge återbetalas medelst erläggande hvar tolfte månad efter
utlåningsdagen af en femtedel af lånebeloppet jemte upplupen ränta,
hvarigenom, och då tiden för sådan afbetalning nu är bestämd till hvar
sjette månad, lånetiden skulle komma att utsträckas från 2lU år till 5 år.

Full mägtige i riksbanken, till hvilkas yttrande berörda förslag
varit öfverlemnadt och hvilka i sin ordning infordrat utlåtande från
styrelserna för riksbankens samtliga afdelningskontor, hafva, med bifogande
af dessa utlåtanden, till utskottet lemnat en kortfattad redogörelse
för de särskilda styrelsernas åsigter i frågan, så lydande: »Styrelserna
för afdelningskontoren i Göteborg och Malmö hafva afstyrkt den ifrågasatta
förändringen. Afdelningskontoret i Göteborg har anfört hufvudsakligen,
att genom lånetidens utsträckning från 2Va till 5 år svårighet
skulle uppstå att bedöma lånesökandes och borgesmäns betalningsförmåga;
att för lånesökande den ifrågasatta förlängda afbetalningslånetiden
troligen ej skulle gagna, då sannolikt anskaffandet af borgen för
så lång tid som 5 år skulle möta svårigheter; hvarjemte styrelsen erinrat,
att densamma redan nu är oförhindrad att när som helst förnya
ett afbetalningslån till ursprungliga beloppet på 2V2 år, fastän en eller
flera afbetalningar återstå. Afdelningskontoret i Malmö har erinrat: att
det, vid beviljandet af borgenslån på lång tid är nödvändigt, att långifvaren
sjelf någorlunda känner låntagarens och löftesmännens betalningsförmåga
och icke helt och hållet är hänvisad till att förlita sig på
betygsgifvares utsago; att 5 års lån nu mera och sannolikt äfven framgent
med lätthet kunna erhållas i sparbank; att afbetalningslånen vid
kontoret under senare tiden varit i nedgående, samt att det väl kunde
ifrågasättas, huru vida riksbankens verksamhet med beviljande af borgenslån
lämpligen borde utsträckas till antal, belopp och tid.

»Kontorsstyrelserna i Göteborg och Malmö hafva emellertid förut -

Bankoutskottets Utlåtande N:o 16.

satt såsom möjligt, att Riksdagen kunde komma att fatta beslut, som
ginge i annan rigta ing än styrelserna förordat, samt för sådant fall angifvit
de grunder, enligt hvilka de nya afbetalningslånen borde utlemnas,
hvilka grunder hufvudsakligen skilja sig derutinnan, att Göteborgskontoret
förordat afbetalningarnas verkställande med ''Ao hvar 6:te månad,
men Mal mö-kontoret med lU hvar 12:te månad. Sammanstämmande hafva
kontorsstyrelserna ansett, att afbetalningslån å annan tid än 5 år icke
borde ntlemnas, sedan förändringen vidtagits.

»Hvad öfriga afdelningskontor angår, har styrelsen för kontoret i
Luleå afstyrkt förslaget, för så vidt för de nya afbetalningslånen skulle
få presteras säkerhet i namn, hvaremot, om lånen på 5 år finge beviljas
endast mot realsäkerhet, styrelsen intet hade att invända. Borgenssystemet,
hvilket företrädesvis uppehölles genom afbetalningslånen, hade,
åtminstone hvad vissa trakter af kontorets lånedistrikt anginge, redan
nått en sådan utveckling, att en ytterligare uppmuntran att i än vidsträcktare
mån anlita detsamma ej kunde vara nyttig eller tillrådlig
vare sig för de lånesökande eller för riksbanken. Det lockande i billiga
betalningsvilkor ledde lätt till större skuldsättning än nödvändigheten
fordrade, och för långifvaren måste risken blifva större i samma mån
som lånetiden utsträcktes.

»Styrelserna för de öfriga afdelningskontoren, nemligen i Jönköping,
Kalmar, Karlstad, Vexiö, Visby och Östersund, hafva deremot alla, ehuru
mer eller mindre kraftigt, tillstyrkt förslaget, hvarvid hänsyn hufvudsakligen
tagits till låntagarens fördel af en utsträckt afbetalningstid.
Samtliga hafva de dock ansett, att till riksbankens säkerhet nya bestämmelser
i vissa afseenden beträffande lånevilkoren böra uppställas.»

För egen del hafva fullmägtige anfört följande: »Redan i 1828
års bankoreglemente bestämdes, att den af riksbanken sedan länge bedrifna
utlåningsrörelse mot reverser med borgensförbindelse samt omsättningsrätt
med afbetalning af ''/« hvar 6:te månad skulle få fortfarande
utöfvas med en viss till beloppet bestämd fond af 8 millioner rdr, och
alltsedan har samma bestämmelse förblifvit gällande, ehuru fondens
belopp varit vexlande mellan kronor 9,600,000 och 12 millioner, såsom
den för närvarande utgör.

»En allt mera vidgad kännedom angående beskaffenheten af den
rörelse, som bör och kan med trygghet bedrifvas af en sedelutgifvande
bank, och särskild!, af en dylik, som erhållit privilegium att utgifva
sedlar, hvilka skola såsom mynt inom landet mottagas, har under tidernas
lopp endast gifvit starkare vitsord åt visheten af den lagstiftning,
som på samma gång den undvek att alldeles upphäfva en traditionel

Bankoidskottets Utlåtande N:o 16.

diskonteringsrörelse, äfven ville ställa densamma utom den egentliga
bankverksamheten genom att begränsa den till beloppet af en viss
fond, som ansågs kunna af den egentliga bankrörelsen undvaras. Att
en dylik särskild utlåning så länge fått fortfarande utöfvas, lär väl enligt
fullmägtiges mening egentligen hafva berott dels på dess djupa
rötter i våra vanor och kreditbruk, dels äfven derpå att den ansetts
på ett tillfredsställande sätt motsvara åtskilliga samhällsklassers, särskilt
mindre jordbrukares och industriidkares, verkliga lånebehof och
följaktligen tills vidare icke kunde utan afsaknad indragas.

»Hvad angår det förstnämnda af dessa afseenden eller våra gamla
kreditbruk, har lagstiftningen redan utdömt och så långt för tillfället
synts rådligt sökt undanrödja systemet af lån mot borgen såsom för
egen skuld, enär dels riksbankens reglemente förbjuder riksbanken sådan
lånerörelse, med undantag endast för kassakreditiv, i annan form eller
utöfver hvad fonden för omsättnings- eller såsom de nu mera kallas
afbetalningslån medgifver, dels oktrojerna för de enskilda bankerna icke
tillåta dem att mot borgen utlåna öfver 10 % af deras grundfond. Fullmägtige
våga äfven uttala den åsigt, att i bredd med detta lagstiftningsarbete
allmänna tänkesättet alltmera reser sig mot denna kreditform,
såsom särskilt egnad att undergräfva välståndet och det ekonomiska
oberoendet.

»Hvad dernäst beträffar afseendet å åtskilliga samhällsklassers
lånebehof, som afbetalningslånen skulle på ett särskildt tillfredsställande
sätt motsvara, är den här ifrågavarande motionen dikterad af den åsigt,
att dessa lån i deras nuvarande form icke längre förmå tillgodose låntagarnes,
åtminstone icke de mindre jordbrukarnes, verkliga lånebehof,
och åtskilliga af riksbankens smärre afdelningskontor hafva instämt i
denna mening, för hvilken de finna stöd i det förhållande, att efterfrågan
af afbetalningslån från riksbanken på senare tid visat sig aftaga, emedan
dylika lån af andra låneanstalter, särskildt sparbanker och folkbanker,
beviljas på beqvämare vilkor i afseende å utsträckning af afbetalningstiderna
och derför af låntagarne föredragas, ehuru ofta mot drygare
ränta och andra kostnader.

»Om nu verkligen så förhåller sig, att andra institut finna med sin
fördel förenligt att konkurrera med riksbanken i afseende å beviljande
af dylika lån och i sådan afsigt erbjuda beqvämare vilkor, samt att i
följd deraf riksbankens för ändamålet anslagna fond icke längre af
vederhäftiga lånebehöfvande tages i anspråk, synes den slutsatsen ligga
nära till hands, att den enda egentliga grunden för dessa låns utgående
från riksbanken eller ett verkligt allmänhetens behof deraf åtminstone

Bill. till Biksd. Prof. 1890. 6 Sami. 1 Afd. 8 Käft. 2

Banlcoutslcottets Utlåtande N:o 16.

icke i samma grad som förr förefinnes, samt att följaktligen denna
fond kunde till obestridlig fördel för riksbanken och utan allmänhetens
afsaknad småningom minskas för att möjligen till sist alldeles upphöra.

»Om fullmägtige icke äro beredda att redan nu föreslå en minskning
af fonden, beror sådant väsentligen derpå, att, enligt deras åsigt,
den anmärkta minskningen i efterfrågan af lån från afbetalningslånefonden,
hvarigenom den utlemnade delen deraf enligt senast meddelade
sammandrag af bankens ställning utgör endast kronor 8,447,311: 15,
har sin grund i den på senare tid rika tillströmningen af ledigt penningekapital
till bankerna och den i följd deraf låga räntan, som föranledt
större svårighet att finna på en gång säkra och gifvande
placeringar, samt att, när ett omslag i dessa förhållanden inträffar,
afbetalningslånen från riksbanken åter skola visa sig begärliga och
efterfrågan derå motsvara fondens tillgång. Att åter nu och på grund
af dessa tillfälliga förhållanden söka att i konkurrens med enskilda
institut göra dessa lån mera begärliga genom att i enlighet med motionärens
förslag medgifva längre anstånd för deras afbetalning eller slutliqvid
skulle sannolikt snart föranleda en så ökad efterfrågan af dylika
lån, att fordran på fondens förstärkande deraf blefve en följd, och erfarenheten
gifver grund för den farhågan, att en sådan fordran allt för
lätt skall blifva beaktad. Men en ytterligare utsträckning af denna
särskilda lånerörelse, icke endast i afseende å lånefondens belopp, utan
äfven i afseende å tiden för lånens förfallande till betalning, anse fullmägtige
vara ett steg till utveckling af riksbankens verksamhet i en
rigtning, som icke lärer kunna tillstyrkas.

»Slutligen önska fullmägtige få erinra, att, om också smärre låneanstalter,
som bedrifva sin rörelse inom eu mindre omkrets och med
en jemförelsevis föga talrik klientel, kunna så öfvervaka dennes affärsverksamhet,
att de utan svårare förluster förmå utsträcka sin utlåning
mot borgen till förbindelser på ända till 5 års tid, hvilket fullmägtige
icke hafva anledning att här undersöka, sådant likväl svårligen kan
blifva fallet med riksbanken, hvars kundkrets är spridd inom ett ofta
ganska vidsträckt område, och som vid bedömande af de lånesökandes
vederhäftighet är nödgad att mycket lita till de officiella intygen.

»Men om en så betygad vederhäftighet redan under loppet af 2’A
år ofta nog undergår väsentlig förändring och icke alltid till det bättre,
måste så blifva förhållandet i ännu högre mån under eu dubbelt så
lång tid, och följden deraf blifva icke obetydande riksbankens förlust
på denna lånerörelse.

''Bankoutskottets Utlåtande N:o 16.

»På grund af hvad sålunda blifvit aufördt, anse sig fullmägtige ej
hafva skäl tillstyrka bifall till ifrågavarande motion.»

Emot detta beslut hafva 2:ne fullmägtige.nemligen herrar friherre
Fock och L. O. Larsson anmält afvikande mening.

Om hänsyn tages till riksbankens ändamål och fördel, synes det
utskottet, att ej tillräckliga skäl förefinnas till ytterligare befordrande
af ifrågavarande slags lånerörelse, som ej egentligen torde höra till
en riksbanks verksamhetsområde, och hvilken, såsom nästan uteslutande
omfattande försträckningar mot namnsäkerhet, bidrager till ökande af
det i allmänhet så förderfliga borgenssystemet. Enligt uttalande och
förslag af såväl 1881 som 1889 års bankkomitéer synes ock den mening
under senare tid hafva gjort sig gällande, att riksbankens uti
ifrågavarande slags lånerörelse bundna medel vore alltför betydliga och
snarare borde minskas; och som ett bifall till motionärens förslag efter
all sannolikhet skulle föranleda anlitande i högre grad af fonden i fråga
och lätteligen inom kort framkalla anspråk pa ökande af densamma,
har utskottet, på de af fullmägtige i öfrigt anförda skäl och instämmande
i de af dem uttalade åsigter, ansett sig böra hemställa,

3:o

att herr Fredholms ifrågavarande motion ej må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Herrar Söderbergs och Sandwalls ofvannämnda motioner afse. meddelande
af föreskrift i bankoreglementet derom, att pröfning af diskonterings-,
låne- och kreditivansökningar vid samtliga riksbankskontoren
skall ega rum hvarje helgfri dag i veckan. Efter vederbörande afdelningskontors
styrelsers hörande, hafva fullmägtige öfver berörda framställning
afgifvit utlåtande och dervid i hufvudsak yttrat följande: »Det
torde, på sätt också af vederbörande styrelsers yttrande framgår, numera,
med afseende å den snabbhet och rörlighet,, som utmärka affärslifvet,
icke vara tvifvel uuderkastadt, att jemväl riksbanken, ej allenast
såsom nu är föreskrifvet i afseende å hufvudkontoret och afdelningskontoren
i Göteborg och Malmö, utan äfven vid alla sina kontor, bör
lemna allmänheten tillfälle att få sina låneangelägenheter, särskildt
diskonteringsaffärerna, pröfvade alla helgfria dagar. — Visserligen är
rörelsen vid flera riksbankens kontor ej så omfattande i fråga om mängden
af låneansökningar, att häraf ensamt påkallas dagliga sammanträden

Bankoutskottets Utlåtande N:o ItT.

för styrelsen, men redan den omständigheten, att ett riksbankens afdelningskontor
ej är tillgängligt alla söknedagar, kan uppenbarligen
bidraga dertill, att en del af rörelsen går för riksbanken förlorad och
öfvergå!- till den eller de banker, som lemna tillfälle till daglig diskontering.
Särskildt med afseende å det med fullt fog framstälda önskningsmålet,
att affärsmän och andra kunder böra, i och för tillgodoseende
af sina affärsintressen, anlita endast en bankinrättning, blifver
ock nödvändigt, att sådant syftemål ej motverkas, genom att endast
vissa dagar äro bestämda för pröfning af diskonterings- och låneärenden-»
. ^ enlighet med dessa åsigter och då, om äfven på sätt af afdel mngskontorens

yttrande i frågan framgår, vid flera af riksbankens mindie
kontor förfares på sätt i motionerna åsyftas, sjelfva reglementet
synes Döra innehålla bestämd föreskrift i ämnet, hafva fullmägtige till—
styrkt bifall till motionärernas hemställan och föreslagit för sådant
ändamål erforderliga ändringar i nämnda reglemente. I sammanhang
häi med hafva fullmägtige dock fäst uppmärksamhet å billigheten deraf,
att ifrågavarande styrelseledamöter, som i händelse af bifall till förslaget
komme att åläggas en betydligt utsträckt tjenstgöringsskyldighet,
måtte erhålla något slags ersättning för ökade göromål, och i sådant
hänseende gjort följande framställning:

»Om den sålunda föreslagna ändrade bestämmelsen skulle komma
till stånd, blifver deraf eu följd, att, då nu är föreskrifvet, det styrelserna
för kontoren i Jönköping, Kalmar, Karlstad, Luleå, Vexiö och
Osteisund. skola sammanträda minst fyra samt styrelsen för afdelningskontoret
i Visby minst tre dagar i hvarje vecka, dessa styrelser åläggas
väsentligen ökadt arbete och besvär, och torde i anledning häraf
kunna, ifrågasättas, huruvida ej billigheten fordrade, att något slags
godtgörelse eller särskild förmån borde styrelseledamöterna beredas- —
Härvid förekommer nemligen, att vid afdelningskontoren, utom hvad
beträffar dem i Göteborg och Malmö, ledamöternas antal för hvart kontor
ej utgör mer än tre och att sålunda, jemlikt föreskrift i nyssomförmälde
paragraf af reglementet, samtliga ledamöter skola, för att beslut
må kunna fattas, vara vid hvarje lånesammanträde tillstädes. Härigenom
blifva dessa ledamöter onekligen i hög grad bundna, och då i händelse
3 u ^''hinder för någon ledamot sålunda alltid suppleant måste inträda
och denne, jemlikt § 65 inom. 3 af reglementet, skall under tiden uppbära
det för den ordinarie ledamoten bestämda arfvode, blifver utsigten
föi denne att under året nödgas afstå en del af sitt arfvode naturligtvis
störie i den män föreskrift meddelas om dagliga sammanträden. — Af
sådan anledning, och då fullmägtige ej funnit sig böra föreslå en all -

Banlcoidskottets Utlåtande N:o 16.

män och direkt förhöjning i styrelseledamöternas arfvoden, hafva fullmägtige
ansett lämpligt, att, till ersättning för den utsträckta tjenstgöringen,
rätt till någon tids semester måtte beredas samtliga ordinarie
styrelseledamöter vid de smärre kontoren. Visserligen komme styrelseledamoten
för den dagliga förvaltningen, som redan är tillförsäkrad
rätt till dylik ledighet, ej härigenom att erhålla någon ytterligare förmån,
men i afseende härå är att märka, det dennes aflöning är i mycket
väsentlig mån större än de öfriga ledamöternas, och att han till följd
icke blott af den honom jemte kamreraren åliggande vård af kontanta
medel och värdehandlingar, utan ock af bestyret att hafva hand öfver
all förvaltning och expedition, ändock skall vara inom kontoret dagligen
tillstädes.»

Slutligen, och hvad beträffar afdelningskontoret i Visby, hafva
fullmägtige, med erinran att dess styrelse enligt nu gällande bestämmelser
ej behöfver sammanträda mer än tre gånger i veckan, och att
dess tjenstgöringstid, derest ofvanberörda ändring i reglementet blifver
genomförd, skulle blifva fördubblad, förklarat sig ej kunna undgå finna,
att det till stjn-elseledamöterna vid detta kontor anvisade årliga arfvodesbelopp
af 750 kronor för hvardera, blifver under nämnda förutsättning
väl ringa; hvadan, och ehuru nämnda kontor visserligen vore till sitt
lånedistrikt temligen obetydligt och rörelsen till följd deraf också jemförelsevis
mindre än vid öfriga kontor, fullmägtige, med hänsyn till den
skilnad, som nu förefinnes i aflöningen emellan styrelsen derstädes och
vid de andra smärre kontoren, ansett att, i händelse eu så utsträckt
tjenstgöring, som nu vore i fråga, skulle fastställas för styrelsemedlemmarne
i Visby, deras arfvode borde något ökas, och föreslagit ett
tillägg af 250 kronor för år till hvardera af dem såsom skäligt.

Vid pröfning af detta ärende har utskottet, lika med fullmägtige
och med instämmande i de af dem anförda skäl, ansett, att det bör
vara för bankens verksamhet gagnande, att allmänheten i dess beröring
med riksbanken beredes så mycken lättnad som lämpligen ske kan och
sålunda jemväl lemnas tillfälle att hvarje söknedag kunna få sina låneangelägenheter
pröfvade. Derjemte har utskottet äfven funnit billigt
att, för den händelse det ålägges stj-relserna vid samtliga de mindre
kontoren att för pröfning af diskonterings- och låneäi-enden sammanträda
alla söknedagar i veckan, den af fullmägtige för dessa styrelser
föreslagna förmån att på bankens bekostnad kunna erhålla en månads
ledighet hvarje år blifver dem beredd, synnerligast med afseende å den
i bankoreglementet stadgade föreskriften, att ifrågavarande styrelseledamöter
skola samtliga vara vid hvarje lånesammanträde tillstädes.

Bndkoutskottets Utlåtande N:o 16.

Deremot, och hvad beträffar fullmägtiges framställning om förhöjning
i arfvodet för styrelseledamöterna vid kontoret i Visby, har utskottet
med afseende å nämnda kontors obetydliga rörelse, och då styrelsen,
i händelse nyssnämnda förslag om ledighet för styrelseledamöterna
vinner bifall, lika med styrelserna vid öfriga smärre kontor äfven
erhåller ett slags förbättring i sina förmåner, ej ansett sig böra biträda
fullmägtiges förslag härutinnan.

I enlighet härmed, och då utom i den af motionärerna anförda paragraf
i reglementet jemväl i § 37 förekommer bestämmelse angående
pröfning af diskonterings- och låneärenden, hemställer utskottet att, i
öfverensstämmelse med hvad herrar Söderberg och Sandvall föreslagit,
Riksdagen måtte besluta,

4:o

att § 37 och § 62 mom. 2 af reglementet skola erhålla
följande förändrade lydelse, nemligen:

Nuvarande lydelse:

Diskontering och utlåning sker
i riksbankens hufvudkontor samt vid
afdelningkontoren i Göteborg och
Malmö alla söckendagar, vid afdelningskontoren
i Jönköping, Kalmar,
Luleå, Vexiö och Östersund minst
fyra och vid afdelningskontoret i
Visby minst tre dagar i veckan.

Kassakreditiv pröfvas etc.

För pröfning åter af diskonterings-,
låne- och kreditivansökningar
sammanträda styrelserna öfver
afdelningskontoren i Göteborg och
Malmö alla söckendagar, styrelserna
öfver afdelningskontoren i Jönköping,
Kalmar, Luleå, Vexiö och
Östersund minst f}u*a samt styrelsen
för afdelningskontoret i Visby
minst tre dagar i hvarje vecka. Be -

Föreslagen lydelse:

a) § 37: Diskontering och utlåning
sker vid såväl riksbankens hufvudsom
afdelning skontor alla söckendagar i
veckan.

Kassakreditiv pröfvas etc. (oförändradt);
och

b) § 62 mom. 2: För pröfning
åter af diskonterings-, låne- och kreditivansökningar
sammanträda styrelserna
alla söckendagar. Beslut må
ej fattas med mindre än att tre ledamöter
äro tillstädes; och må etc.;
— — — (oförändradt).

Bankoutskottets Utlåtande N:o 16.

slut må ej fattas med mindre än
att tre ledamöter äro tillstädes; och
må —--etc.

I sammanhang härmed, och under förutsättning af bifall till framställningen
i nyssnämnda punkt, föreslår utskottet vidare,

5:o

att till mom. 4 af § 59 fogas följande tillägg:

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

Mom. 4. Å tid, som fullmägtige, Mom. 4. — — — —--—

på derom gjord framställning, be- — — — — — --------

stämma, och sedan de förordnat om
göromålens skötande, eger ledamot,
som handhafver den dagliga förvaltningen
vid riksbankens afdelningskontor
i Göteborg eller Malmö,
åtnjuta en och en half samt sådan
ledamot vid hvartdera af de öfriga
afdelningskontoren en månads ledighet
årligen.

Öfrige ordinarie styrelseledamöter
vid samtliga afdelningskontoren, med
undantag af dem i Göteborg och Malmö,
ega jemväl att efter anmälan hos vederbörande
styrelse, och för såvidt ej särskildt
hinder derför skulle möta, på
riksbankens bekostnad begagna ledighet,
hvar och en under en tid af sammanlagdt
högst en månad årligen.

Omedelbart efter § 38 finnes i reglementet införd en rubrik »Om
fortsatt utredning af upphörda lånerörelsegrenar», och § 39 innehåller
bestämmelser angående desamma. Sedan under de sistförflutna åren
såväl alla så kallade stadsegendomslån blifvit slutbetalda och äfven slutlig
utredning af statslånefonden egt rum, samt i början af innevarande

Bankoutshottets Utlåtande N:o 16.

år allmänna hypoteksbanken inbetalt sista annuiteten å sin skuld till
riksbanken för öfvertagna landtfastighetslån, återstå numera af ifrågavarande
äldre förbindelser blott de i mom. 1 omförmälda skulder, uti
hvilka riksbanken häftar på grund af dess före år 1830 utfärdade obligationer;
och utgöras dessa till allra hufvudsakligaste delen af så kallade
lånebanksobligationer å ett belopp, som enligt senaste bokslut
motsvarade sammanlagdt kronor 226,306: 13. Till följd häraf lärer
mom. 2 af samma paragraf ej böra i reglementet qvarstå, hvadan, och
då ofvannämnda särskilda rubrik ej heller torde vara vidare behöflig,
utskottet hemställer,

6:o

att rubriken efter § 38 samt 2 mom. af § 39
måtte utgå och följaktligen sistnämnda paragraf ej
vidare vara indelad i särskilda moment.

Bland de enligt § 58 fullmägtige meddelade särskilda uppdrag
finnes jemväl omförmäldt deras åliggande att gemensamt med fullmägtige
i riksgäldskontoret taga befattning med förvaltningen af den för
uppförande af nytt riksdags- och riksbankshus bildade fond och dermed
samband egande frågor. Då likväl uppdraget härutinnan blifvit
närmare angifvet i det för riksgäldskontoret utfärdade reglemente och
det synes utskottet lämpligt, att sådana föreskrifter, som afse båda ifrågavarande
institutioners fullmägtige gemensamt, äro i väsentliga delar lika
affattade, anser utskottet ifrågavarande paragraf böra i berörda hänseende
fullständigas och bringas i öfverensstämmelse med riksgäldskontorets
reglemente samt hemställer för den skull,

7:o

att efter nuvarande sista punkten af § 58 i bankoreglementet
måtte införas följande tillägg:

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

Derjemte och i afseende å den —--— — — — — — —

jemlikt beslut vid 1888 års riksdag — — — — — — — — — —

Bankoutskottets Utlåtande N:o 16.

bildade, till riksgäldskontoret öfverlemnade
och i dess reglemente närmare
omförmälda »byggnadsfond
för riksdags- och riksbankshus» åligger
det fullmägtige i riksbanken att
jemte fullmägtige i riksgäldskontoret
förränta de denna fond tillhörande
medel i den mån de icke i
följd af Riksdagens beslut från fonden
uttagas. .

Bih. till Biksd. Prof. 1890. 6 Sami.

hvarförutan och som 1888 års Riksdag
beslutat, dels att för inrymmande
af riksdagen, riksgäldskontoret
och justitieombudsmansexpeditionen
samt af riksbanken tvenne
skilda byggnader må uppföras å
vestra delen af Helgeandsholmen,
dels att för detta ändamål bildas en
byggnadsfond för riksdags- och riksbankshus,
hvaruti ingå, jemte andra
medel, den för uppförande af nytt
riksdagshus bildade fonden, dels att
af denna byggnadsfond må utgå
till uppförande af nytt hofstall å
artilleriplanen och anordnande eller
uppförande af ett vaktstall i kongl.
slottets närhet en summa af högst
1,070,000 kronor, till ersättande af
det för landtförsvarets behof disponerade
förra artilleristallet vid artilleriplanen
och för inlösen af byggnaderna
å egendomen n:o 6 i qvarteret
Bodarne 55,000 kronor och
till inlösen af bazarbyggnaden å
Norrbro och tvättinrättningen i Norrström
högst 280,000 kronor, dels
att totalbeloppet af kostnaden för
båda byggnaderna å Helgeandsholmen
jemte dervid nödvändig byggnad
af kajer och broar samt plat 1

Afd. S Häft. 3

Bankoutskottets Utlåtande N:o 16.

sena ordnande i öfrigt ej må öfverstiga
hvad af fonden återstår, sedan
sistnämnda tre kostnadsbelopp derifrån
afdragits, eller i rund summa
5,000,000 kronor, dels ock att byggnaderna
skola uppföras i enlighet
med genom bankofullmägtiges och
fullmägtiges i riksgäldskontoret försorg
upprättade och af dem gillade
ritningar, det åligger fullm ägtige
att utföra det dem gifna uppdrag,
som i Riksdagens i detta ärende
meddelade beslut innefattas.

Enligt § 42 i reglementet ega fullmägtiges deputerade åtnjuta
hvardera eu och eu half månads ledighet årligen; men hvarken i reglementet
eller i aflöningsstaten finnes bestämdt huru suppleant, som till
följd af dylik ledighet kan komma att i riksbankens styrelse inkallas,
skall under tiden godtgöras. Då deputerad under ifrågavarande slags
ledighet eger bibehålla sina inkomster från riksbanken oafkortade, är
det uppenbart, att suppleant skall i detta fall af bankens medel erhålla
godtgörelse. Enahanda synes förhållandet böra vara, om suppleants
inträde i styrelsen erfordras, när fullmägtig, till följd af inspektion vid
afdelningskontor eller annat tillfälligt uppdrag i riksbankens angelägenheter,
ej kan utöfva sin befattning såsom fullmägtig. På sätt utskottet
af fullmägtiges protokoll inhemtat, hafva fullmägtige ock i dylika fall
af bankens medel anvisat ersättning, utan att härvid någon anmärkning
från vare sig bankoutskott eller revisorer ifrågakommit. Då utskottet
likväl anser att bankoreglementet bör innehålla bestämmelse i ämnet,
föranlåtes utskottet hemställa,

8:o

att efter nuvarande mom. 5 i § 42 måtte införas
ett moment 6 så lydande: »När, med begagnande af
den i mom. 3 medgifna rätt, deputerad begagnar ledig -

Bankoutslcottets Utlåtande N:o 16.

het och till följd deraf eller med anledning af fullmägtig
meddeladt tillfälligt uppdrag i riksbankens angelägenheter
suppleant inkallas och deltager i riksbankens
styrelse, eger denne att för tiden i fråga af
bankens medel uppbära ersättning med belopp, motsvarande
det för fullmägtig i staten anvisade arfvode.

Af enahanda anledning, och då styrelseledamot för den dagliga
förvaltningen vid afdelningskontor jemväl eger årligen åtnjuta viss tids
ledighet och derunder liksom deputerad får bibehålla alla sina med befattningen
förenade inkomster, synes jemväl stadgande om ersättningen
till hans vikarie under ifrågavarande tid böra meddelas, hvarvid, och
enär dylik ledighet får begagnas först efter medgifvande af fullmägtige
och sedan de förordnat om tjenstens skötande samt, i enlighet med aflöniugsstatens
bestämmelser, aflöningen är olika om befattningen bestrides
af bankens tjensteman eller annan person, beslutanderätt härutinnan
torde lämpligast böra öfverlåtas åt fullmägtige; hemställande utskottet
för den skull,

9:o

att till § 59 måtte fogas ett nytt moment med
n:o 5 af följande lydelse:

För den tid styrelseledamot för
den dagliga förvaltningen på grund
af medgifvande i mom. 4 begagnar
ledighet, ega fullmägtige bestämma
godtgörelse till vikarie med tillämpning
dervid af de i aflöningsstaten
medelade föreskrifter angående aflöningsförmånerna
för dylik ledamot.

Derjemte och för den händelse utskottets här ofvan i punkt 5:o
gjorda hemställan om rätt till ledighet för styrelseledamot vid de smärre
afdelningskontoren vinner Riksdagens bifall, lärer i § 65 mom. 3, som
innehåller föreskrift, att när suppleant bestrider ordinarie ledamots befattning,
han åtnjuter den senares arvode, böra införas en tilläggsbestämmelse,
afseende de fall, att styrelseledamot begagnar sig af sin
ofvaunämnda rätt, hvadan hemställes,

Bankoutskottets Utlåtande N:o 16.

att efter §
tillägg:

Nuvarande lydelse:

Mom. 3. Så länge inkallad
suppleant bestrider ordinarie ledamots
befattning i styrelsen, åtnjute
han det för den senare bestämda
arfvode, lämpadt efter den tid, han
i kontorets styrelse och förvaltning
deltager.

10:o

65 mom. 3 måtte införas följande

Föreslagen lydelse:

Så länge — —--deltager,

dock att, när styrelseledamot, enligt
medgifvande i § 59 mom. 4, begagnar
ledighet och suppleant till följd
häraf inträder i styrelsen, till denne
af kontorets medel utgår ersättning
med belopp motsvarande det för
ordinarie ledamot i staten anvisade
arfvode.

Uti en till bankoutskottet stöld skrift hafva åtskilliga tjensteman
vid riksbankens hufvudkontor gjort framställning om sådant tillägg i
bestämmelserna angående tillämpning af aflöningsstaten, att tjensteman,
efter erhållen befordran till ordinarie befattning, kunde få i afseende å
uppflyttning till högre lönegrad tillgodoräkna den tid, han såsom vikarie,
under tjensteman meddeladt annat uppdrag inom riksbanken, skött ordinarie
tjenst, eller såsom tillförordnad uppehållit sådan befattning utöfver
stat, som sedermera blifvit på ordinarie stat öfverförd.

I anledning af berörda ansökan, som, enligt föreskrift i bankoreglementet,
blifvit af fullmägtige i riksbanken till utskottet öfverlemnad,
hafva dessa bland annat yttrat följande: »På sätt sökandena antyda
har det på senare tid i flera fall inträffat, att åt på ordinarie stat
inom riksbanken anst.äld tjensteman meddelats uppdrag att bestrida befattning
såsom styrelseledamot vid något afdelningskontor. Dylika ledamöter
utses blott för ett år i sänder, till följd hvaraf tjensteman, som
erhåller omförmälda slags uppdrag, ej kan frånträda sin ordinarie tjenst,
utan måste denna i detta fall uppehållas genom vikarie. Ett sådant förordnande
kan blifva långvarigt samt, i den mån nya afdelningskontor
kunna komma att inrättas, oftare förekomma, i synnerhet om den jemväl
af utskottet såsom lämplig uttalade åsigt vinner tillämpning, att till
handhafvare af den dagliga förvaltningen vid afdelningskontor företrädesvis
bör, der så ske kan, utses förutvarande tjensteman i riksbanken.
Den tjensteman, som erhåller dylikt förordnande blifver visserligen,

Bankoutskottets Utlåtande N:o 16.

fastän han ej bestrider sin ordinarie tjenst, efter föreskrifven tid förklarad
tillhöra högre lönegrad, men får ej uppbära den på grund af
ålder i tjensten bestämda högre lön, förr än han åtei’går till sin egentliga
befattning. Derest denna styrelseledamotsbefattning vore likstäld
med ordinarie tjenst, kunde ej, såsom nu blir förhållandet, lönebesparing
uppstå, likasom ej heller vikaries befordran blefve fördröjd. Med
afseende härå, och då en sådan vikarie är i fråga om öfriga aflöningsförmåner
likstäld med den ordinarie tjensteinnehafvaren och har i alla
hänseenden samma ansvar, skyldigheter och åligganden som denne, kan
det ej synas obilligt, att ett dylikt förordnande, när det under en något
längre tid oafbrutet fortfarit, intill dess den, som innehaft detsamma
blifver befordrad till ordinarie tjensteman inom den grad, hvaruti han
sålunda tjenstgjort, må, i afseende å bestämmandet af tiden för tillträdandet
af de i aflöningsstaten efter uppnådd viss tjensteålder medgifna
högre aflöningsförmåner, kunna få honom tillgodoräknas. Beträffande
deremot sökandenas framställning, att jemväl i fråga om sådan befattning,
som fullmägtige med den dem enligt reglementet medgifna rätt
kunna inrätta utöfver stat, enahanda förmån måtte beredas tjensteman,
om och när befattningen blifver enligt Riksdagens beslut på ordinarie
stat öfverförd, hvilket i de flesta fall då det medgifves ej torde dröja
lång tid, ställer sig förhållandet härutinnan något olika, i det att sådan
förmån ej synes böra sträckas längre än till den som bestridt den öfver
stat varande befattningen och sålunda, om fråga vore om en sådan i
högre grad och dertill förordnades en förutvarande ordinarie tjensteman
i lägre grad, de som i succession efter honom tjenstgöra icke, då deras
förordnanden är att anse mer såsom tillfälligt uppdrag, borde få tillgodoräkna
sig tjenstgöringen i och för löneförhöjnings erhållande.

»Då fråga ej är, att tjensteman, under det han innehar förordnande,
skulle kunna komma i åtnjutande af någon löneförhöjning, utan först
efter det han i uppkommen ledighet blifvit till tjenst i samma grad
befordrad, och den tid sökandena innehaft sådant förordnande, som
afses, naturligtvis ställer sig mycket olika, skulle ett bifall till framställningen
ej på en gång verka till någon synnerlig förhöjning i utgifterna
för tjenstemännens aflöning, så att man till följd deraf kunde
komma i tveksamhet att bifalla förslaget, synnerligast om man tager i
betraktande den besparing i lön, som vunnits derigenom, att ifrågavarande
tjenstemän ej uppbära ålderstil]ägg, och hvilken exempelvis hvad
beträffar nuvarande styrelseledamoten för den dagliga förvaltningen vid
afdelningskontoret i Göteborg, som befordrats till kamrerare i riksbanken
1881, uppgår till ett jemförelsevis betydligt belopp.»

Banlcoutshottets Utlåtande N:o 16.

På grund af de särskilda och för riksbanken mer egendomliga
förhållanden, som åberopats och förefinnas till stöd för sökandenas
framställning, har utskottet, i likhet med fullmägtige, funnit densamma
i viss mån förtjena afseende. Då likväl, i fråga om förordnande efter
sådan tjensteman, som på grund af erhållet särskildt uppdrag i riksbankens
tjenst beviljats ledighet från sin egentliga befattning, förhållandet,
på sätt fullmägtige i sitt anförande erinrat, ej är fullt lilcartadt
med uppdrag att bestrida sådan befattning öfver stat, som sedermera
blifvit på ordinarie stat öfverförd, har utskottet ansett, dels att
förstnämnda slags förordnande för att uti ifrågavarande hänseende få
beräknas bör hafva fortfarit minst ett år, dels ock att förmånen att få
tillgodoräkna sig dylika förordnanden såsom ordinaifie tjenstetid må i
fråga om tjenst utöfver stat, sträcka sig blott till den, som uppehåller
densamma och ej, i fall denne förut är ordinarie tjensteman, till vikarie
efter honom.

I enlighet härmed och då utskottet tillika anser, att den i fråga
satta förmånen ej bör betraktas såsom en rättighet, utan att beviljandet
bör bero på fullmägtige, och sålunda alltid föregås af en sådan pröfning,
som i bankoreglementet föreskrifves för att tjensteman må komma i
åtnjutande af ålderstillägg, har utskottet, med erinran att beslut om
någon direkt förhöjning i aflöningsstaten ej genom bifall till framställningen
erfordras, velat hemställa,

ll:o

att till punkt 2:o af bestämmelserna angående
tillämpning af aflöningsstaten för riksbanken måtte
fogas följande tillägg:

Nuvarande lydelse:

Tiden för tillträdande af de i
aflöningsstaten inom hvarje tjenstegrad
anvisade förhöjda inkomster
beräknas från och med månaden
näst efter den, under hvilken tjenstemannen
blifvit på ordinarie stat till
tjenst inom graden förordnad eller
befordrad.

Föreslagen lydelse:
Tiden för-----

---- -—-— ---befordrad

BankoutskoUets Utlåtande N:o 16.

Vikariat, som till följd af ordinarie
tjensteman anförtrodt annat
uppdrag i riksbankens tjenst blifvit
. meddelade och fortfarit intill dess

den tillförordnade befordrats till ordinarie
tjenst inom den grad, hvaruti
han sålunda tjenstgjort, må såsom
ordinarie tjenstetid anses och
sålunda kunna, efter den i § 74 af
reglementet föreskrift^ pröfning,
inberäknas i den tid, som erfordras
för erhållande af stadgadt lönetilllägg,
dock under vilkor att ifrågavarande
slags förordnande bör hafva
fortfarit minst ett år.

Enahanda bestämmelse, dock
utan sistnämnda vilkor, gäller äfven
i afseende å den, som bestridt förordnande
å sådan befattning utöfver
stat, som sedermera öfverförts på
ordinarie stat, men ej för vikarie
efter honom.

Sedan, i enlighet med Riksdagens beslut, under nästlidne år för
Vermlands län i staden Karlstad inrättats ett afdelningskontor af riksbanken
samt fullmägtige, på grund af Riksdagens bemyndigande, meddelat
åtskilliga bestämmelser i afseende å kontorets anordnande och
verksamhet att gälla tills vidare och intill dess Riksdagen kunde komma
att annorlunda bestämma, har utskottet, som ej haft något att erinra
vid hvad fullmägtige uti ifrågavarande hänseende åtgjort och provisoriskt
förordnat, härmed skolat hemställa om de ändringar och tillägg i reglementet
och staten, som med anledning af Karlstadskontorets tillkomst
blifva erforderliga, äfvensom att i sammanhang härmed dels § 25 i
reglementet, som innefattar uppgift å samtliga riksbankens kontor och
deras lånedistrikt, måtte erhålla en i så måtto förändrad uppställning,
att, i likhet med hvad i öfrigt i reglementet och aflöningsstaten numera
iakttages, kontoren, utom hvad beträffar hufvudkontoret och dem i
Göteborg och Malmö, upptagas i alfabetisk ordning, dels ock att på de
ställen, der sådant utan olägenhet kan ske, kontoren ej uppräknas,
hvarigenom för framtiden undvikes sådan ändring, som eljest vid in -

24 Fankoutskotiets Utlåtande N:o IS.

rättande af nytt kontor endast för införande af namnet å sådant erfordras.

Utskottet föreslår derför

12:o

att nedannämnda delar af reglementet och aflöningsstaten
måtte erhålla följande lydelse, nemligen

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

Riksbankens utlåningsrörelse
drifves genom hufvudkontoret i Stockholm
för Stockholms stad och län,
Upsala, Södermanlands, Östergötlands,
Vermlands, Örebro, Vestmanlands,
Kopparbergs, Gefleborgs
och Vesternorrlands län samt den
del af Kalmar län, som omfattar
dess norra landstingsområde eller
Norra och Södra Tjusts, Aspelands,
Sevede och Tunaläns härad; genom
afdelningskontoret i Göteborg för Hallands,
Göteborgs och Bohus äfvensom
för Elfsborgs län med undantag
af Redvägs härad samt för
Skaraborgs län med undantag af
Vartofta och Frökinds härad; genom
afdelningskontoret i Malmö för Kristianstads
och Malmöhus län; genom
afdelningskontoret i Liden för Vesterbottens
och Norrbottens län; genom
afdelningskontoret i Visby för Gotlands
län; genom afdelningskontoret i Östersund
för Jemtlands län; genom afdelningskontoret
i Vexiö för Kronobergs
och Blekinge län; genom afdelningskontoret
i Jönköping för Jönköpings
län jemte ofvannämnda
härad af Skaraborgs och Elfsborgs

a) § 25: Riksbankens utlåningsrörelse
drifves genom hufvudkontoret
i Stockholm för Stockholms stad och
län, Upsala, Södermanlands, Östergötlands,
Örebro, Yestmanlands,
Kopparbergs, Gefleborgs och Vesternorrlands
län samt den del af
Kalmar län, som omfattar dess norra
landstingsområde eller Norra och
Södra Tjusts, Aspelands, Sevede och
Tunaläns härad; genom afdelningskontoret
i Göteborg för Hallands, Göteborgs
och Bohus äfvensom för Elfsborgs
län med undantag af Redvägs
härad samt för Skaraborgs län med
undantag af Vartofta och Frökinds
härad; genom afdelningskontoret i
Malmö för Kristianstads och Malmöhus
län; genom afdelningskontoret i
Jönköping för Jönköpings län jemte
ofvannämnda härad af Skaraborgs
och Elfsborgs län; genom afdelningskontoret
i Kalmar för Kalmar läns
södra landstingsområde eller Norra
och Södra Möre samt Stranda och
Handbörds härad jemte Öland; genom
afdelningskontoret i Karlstad för Vermlands
län; genom afdelningskontoret i
Luleå för Vesterbottens och Norr -

Bankoutskottets Utlåtande N:o 16.

län; samt gemm afdelning skontor et i
Kalmar för Kalmar läns södra landstingsområde
eller Norra och Södra
Möre samt Stranda och Handbörds
härad jemte Öland, under iakttagande
i afseende å sistnämnda kontor
af de vilkor och bestämmelser
beträffande lånerörelsen, som fullmägtige
enligt särskildt bemyndigande
af 1887 års Riksdag ega föreskrifva.

Lån utan afbetalningsrätt mot
realsäkerhet samt kreditiv mot enahanda
slags säkerhet meddelas dock
utan hinder af här ofvan bestämda
distriktsindelning.

Nuvarande lydelse:

Om styrelserna vid äfdelningskontoren
i Göteboi*g, Malmö, Jönköping,
Kalmar, Luleå, Vexiö, Visby
och Östersund.

Mom. 1. Styrelsen öfver hvardera
afdelningskontoret i Göteborg
och Malmö utgöres af fyra ledamöter
och öfver hvardera af afdelningskontoren
i Jönköping, Kalmar,
Luleå, Vexiö, Visby och Östersund
af tre ledamöter, hvilka alla,
jemte nödigt antal suppleanter, för
ett år i sender, efter kalenderår
räknadt, utses af fullmägtige, med
rättighet för fullmägtige att derförinnan,
om och när de dertill finna
anledning, entlediga en eller flere
eller alla ledamöter i dessa styrelser;
och skola i den eller de entledigades
ställe annan eller andra ledamöter
genast inväljas.

Bill. till Biksd. Prof. 1890. 6 Sand.

bottens län; genom afdelningskontoret
i Vexiö för Kronobergs och Blekinge
län; genom afdelningskontoret i Visby
för Gotlands län; samt genom afdelningskontoret
i Östersund för Jemtlands
län, under iakttagande i afseende
å kontoren i Kalmar och Karlstad
af de vilkor och bestämmelser beträffande
lånerörelsen, som fullmägtige,
enligt vid dessa kontors inrättande
lemnadt särskildt bemyndigande
af 1887 och 1889 årens
Riksdagar, ega föreskrifva.

Lån utan afbetalningsrätt etc.
(oförändradt).

b) rubriken till Afdelning 4.

Föreslagen lydelse:

Om styrelserna vid riksbankens afdelning
skontor.

c) § 59 mom. 1. »Styrelsen öfver
hvartdera afdelningskontoret i Göteborg
och Malmö utgöres af fyra
ledamöter och öfver hvartdera af de
öfriga afdelningskontoren af tre ledamöter
hvilka alla etc. (oförändradt).

1 Afd. 8 Höft.

BanJcoutsJcottets Utlåtande N:o 16.

Afgår eljest ledamot under den
tid, för hvilken han är vald, utses
ny ledamot att deltaga i styrelsen
under den tid, som för den afgångne
ledamoten återstått. Vid de årliga
valen kan afgående ledamot återväljas.

Tjenstegraderna inom riksbankens
kontor äro fyra, nemligen:

Första graden: kontorsskrifvare,
kassaskrifvare och kanslister;

Andra graden: bokhållare, revisorer,
kassörer, notarie, registrator
och ombudsman vid afdelningskontoret
i Göteborg;

Tredje graden: kamrerare, förste
revisor och ombudsmannen vid hufvudkontoret; Fjerde

graden: kommissarier

och bankosekreteraren.

Denna gradindelning tillämpas
dock icke på tjenstemännen vid afdelningskontoren
i Jönköping, Kalmar,
Luleå, Vexiö, Visby och Östersund
eller på ombudsmannen vid
afdelningskontoret i Malmö.

Mom. 1. Blifver tjensteman af
sjukdom hindrad att sin syssla förrätta
och göromålens behöriga gång
fordrar att föranstalta om vikariat,
eg a fullmägtige eller vederbörande
styrelse att om tjenstgöringen förordna
och för dess bestridande af
riksbankens medel använda vid hufvudkontoret
samt afdelningskontoren
i Göteborg och Malmö ett belopp,
motsvarande lägsta lönen i
första tjenstegraden, samt vid afdelningskontoren
i Jönköping, Kal -

d) § 67. »Tjenstegraderna inom
riksbankens kontor äro fyra, nemligen
:

Denna gradindelning tillämpas
på tjenstemännen vid hufvudkontoret
och afdelningskontoren i Göteborg
och Malmö, men icke på
tjenstemännen vid de öfriga afdelningskontoren
och ej heller på ombudsmannen
vid kontoret i Malmö.

e) § 76 mom. 1. »Blifver tjensteman
af sjukdom hindrad att sin
syssla förrätta och göromålens behöriga
gång fordrar att föranstalta
om vikariat, ega fullmägtige eller
vederbörande styrelse att om tjenstgöringen
förordna och för dess bestridande
af riksbankens medel använda
vid hufvudkontoret samt afdelningskontoren
i Göteborg och
Malmö ett belopp, motsvarande
lägsta lönen i första tjenstegraden,
samt vid hvardera af de öfriga

Bankoutskottets Utlåtande N:o 16.

mar, Luleå, Vexiö, Visby och Östersund,
högst 500 kronor för år räknadt.

Mom. 4. Tjenstemännen vid hufvudkontoret,
kamrerare och tjensteman
i första eller andra graden vid
afdelningskontoren i Göteborg och
Malmö, kamrerare och bokhållare
vid afdelningskontoren i Jönköping,
Kalmar, Luleå, Vexiö och Östersund,
samt kamreraren vid afdelningskontoret
i Visby ega, så vidt
sådant utan hinder för göromålens
jemna och oafbrutna gång kan ske,
hvar i sin ordning åtnjuta semester,
tjenstemännen i tredje och fjerde
graderna vid hufvudkontoret och de
i 3:dje graden vid afdelningskontoren
i Göteborg och Malmö under
en och en half månad samt öfrige
ofvan omförmälde tjensteman en
månad hvarje år.

Semesterindelningen för hvarje
år fastställes vid hufvudkontoret af
deputerade och vid afdelningskontoren
af styrelsen.

6:o. För bestridande af tjenstgöringen
under semester ega fullmägtige
samt styrelserna för afdelningskontoren
att anvisa till extra
ordinarie tjenstemän arfvoden, beräknade
vid hufvudkontoret samt
afdelningskontoren i Göteborg och
Malmö efter tusen kronor för år,
vid hvart af afdelningskontoren i
Jönköping, Kalmar, Luleå, Vexiö
och Östersund efter niohundra kronor
för år samt vid afdelningskontoret
i Visby efter åttahundra kronor

afdelningskontoren högst 500 kronor för
år räknadt.

f) § 76 mom. 4. »Tjenstemännen
vid hufvudkontoret, kamrerare och
tjenstemän i första eller andra graden
vid afdelningskontoren i Göteborg
och Malmö, kamreraren vid afdelningskontoret
i Visby samt kamrerare
och bokhållare vid de öfriga
afdelningskontoren ega såvidt sådant
--etc. (oförändradt).

g) punkt 6:o af bestämmelserna angående
tillämpning af aflöningsstaten.
»För bestridande af tjenstgöringen
under semester ega fullmägtige samt
styrelserna för afdelningskontoren
att anvisa till extra ordinarie tjenstemän
arfvoden, beräknade vid hufvudkontoret
samt afdelningskontoren
i Göteborg och Malmö efter
tusen kronor för år, vid afdelningskontoret
i Visby efter åttahundra
kronor för år samt vid hvardera
af de öfriga afdelningskontoren efter

Bankoutskottets Utlåtande N:o 16.

för år, äfvensom för kassörstjen- niohundra kronor för år, äfvensom
sterna missräkningspenningar, allt för — — etc.;
likväl inom de i aflöningsstaten dertill
anslagna medel.

hvarjemte utskottet i sammanhang härmed hemställer, att den för Karlstadskontoret
af fullmägtige uppgjorda interimsstat, som är öfverensstämmande
med den för kontoret i Kalmar utfärdade, måtte vinna Riksdagens
stadfästelse, och föreslår följaktligen,

13:o

att aflöningsstaten för afdelningskontoret i Karlstad
må på vederbörligt ställe i riksbankens stat intagas,
så lydande:

Afdelningskontoret i Karlstad

tre styrelseledamöter, hvardera ......... samt derförutom den ledamot, som handhafver den dagliga förvalt-	kronor	1,200: —
ningen................................................... dock att, derest sistnämnda be-fattning bestrides af någon riks-bankens tjensteman, aflöningen till honom under tiden utgår efter enahanda grunder och bestäm-melser, som gälla för tjenstemän i tredje graden vid riksbankens hufvudkontor,	»	2,400: —
kamreraren, tillika kassör, lön............ hvilket belopp kan förhöjas efter fem års ordinarie tjenst med 500 kronor och efter tio års med ytter-ligare 500 kronor, samt tjenstgöringspenningar........	»	1,600: —
»	800: —
missräkningspenningar ..................	))	600: —
bokhållaren, tillika registrator, lön... hvilken kan förhöjas efter fem års ordinarie tjenst med 300 kro-	»	1,200: —

BankoutsJcottets Utlåtande N:o 16. 29

nor och efter tio års tjenst med
ytterligare 300 kronor,

samt tjenstgöringspenningar......... kronor 600: —

ombudsmannen, lön................................. » 800: —

till extra biträde vid kontorsgöromålen

och semestervikariat........................ » 1,200: —

vaktbetjenten, lön.................................... » 400: —

jemte fri bostad och vedbrand.

Slutligen hemställes

14:o

att de i slutet af bankoreglementet i anledning
af Karlstads-kontorets inrättande nästlidna år införda
provisoriska bestämmelser må utgå.

För den händelse den af Riksdagen ännu ej slutbehandlade frågan
om inrättande under innevarande år af ytterligare ett afdelningskontor
af riksbanken skulle komma att afgöras så, att ett dylikt kontor blefve
beslutadt, erfordras några tilläggsbestämmelser i bankoreglementet, till
hvilka utskottet i sådant fall kommer att så snart ske kan afgifva förslag,
derom utskottet velat hos Riksdagen

göra anmälan.

Stockholm den 8 maj 1890.

På utskottets vägnar:

Per Samzelius.

Bankoutskottets Utlåtande N:o 16.

Reservationer:

vid punkten 3:o (angående väckt motion om ändring i § 32 mom.
2 i bankoreglementet):

af herr Hörnféldt, med hvilken herr A. Svensson i Edum instämt:

»Mot utskottets beslut att afstyrka bifall till den i herr Fredholms
motion föreslagna ändring i § 32 mom. 2 i bankoreglementet får jag
anmäla min reservation och till stöd för densamma åberopa den af två
af bankofullmägtige i ämnet uttalade afvikande mening, hvilken framgår
af följande:

Utdrag af protokollet, hållet hos herrar fullmägtige i
riksbanken den 24 april 1890.

§ 2. Upplästes och godkändes förslag till yttrande till bankoutskottet
angående väckt motion om ändring i § 32 mom. 2 i bankoreglementet,
hvilket yttrande affattades enligt herrar ordförandens, Arnbergs,
Richters, Törnebladhs och Ribbings sammanstämmande mening.

Herrar friherre Fock och L. O. Larsson förenade sig om följande
särskilda uttalande:

»Då vi ej kunna instämma i det beslut, som flertalet af herrar
bankofullmägtige fattat att afstyrka allt afseende å herr Fredholms i
Andra Kammaren väckta motion n:o 100 om utsträckning af tiden för
de s. k. afbetalningslånens amortering, anse vi oss böra angifva skälen
för vår afvikande mening.

»Fullmägtiges flertal rigta sina anmärkningar förnämligast mot
afbetalningslånen i allmänhet och det borgenssystem, hvarpå de gemenligen
äro grundade. Vi medgifva visserligen att formen för dessa lån,
hvarigenom bankens kapital för längre tid bindas utan uppsägningsrätt
från långifvarens sida, icke är fullt bankmessig; men vid bedömandet
af detta förhållande, hvad riksbanken beträffar, bör icke förbises,
att en särskild begränsad fond är anvisad för denna lånerörelse; och vi
våga påstå, att riksbankens tillgång är sådan, att den öfriga bankrörelsen
icke bör kunna lida deraf, att nämnda fond är undandragen densamma.
Fullmägtige hafva ock låtit sig angeläget vara att helt och hållet afskilja
samt särskilt bokföra afbetalningslånen, och detta så, att, om det befunnes
lämpligt, hela denna rörelse, utan någon rubbning i riksbankens
verksamhet i öfrigt, skulle kunna öfverflyttas till någon annan institution.

Bankoutskottets Utlåtande N:o 16.

»Hvad åter beträffar det öfverklagade borgenssystemet, så vilja vi
ingalunda obetingadt uppträda till försvar för detsamma;, men nog förhåller
sig med denna kreditform som med hvarje annan, att man bör
väl skilja emellan bruket och missbruket; och säkert är, att, om afbetalningslånen
ock framkallat lidanden, så hafva de äfven verkat ganska
mycket godt. I alla fall föredraga vi verkligen dessa öppna borgensförbindelser
vida framför åtskilliga maskerade sådana, hvilka i form af
ackommodationsvexlar eller fabricerade reverser stundom äro ytterst svåra
att igenkänna. Slutligen kunna vi ej underlåta att erinra om de jemförelsevis
föga betydande förluster, som riksbanken hittills ådragits
genom afbetalningslånen.

»Men äfven om vi till viss grad erkänna befogenheten af de mot
afbetalningslånen gjorda anmärkningarna, så förefinnes dock eu omständighet
som gör, att vi ej från dem kunna komma till samma slutsats
som fullmägtiges flertal, nemligen den omständigheten, att dessa lån
redan finnas och att eu särskild fond för dem är anvisad. Så länge
detta är fallet —• fråga om fondens indragning eller minskning föreligger
ej — synes oss vara lämpligt att äfven dessa lån gifvas en form,
hvarigenom de, såvidt sådant utan ökad risk eller olägenhet för riksbanken
kan ske, blifva i möjligaste mån beqväma och ändamålsenliga
för låntagarne. Skulle derigenom ett allt för starkt anlitande af fonden
uppkomma, vore det väl rigtigare att söka hämma detta genom den
naturliga, i fullmägtiges händer liggande åtgärden att höja räntan, än
att genom bibehållande af allt för tunga betalningsvilkor eller annat
dylikt söka åstadkomma samma resultat eller till och med ett nedgående
af denna utlåning och tvinga de lånesökande att söka andra, mera betungande
låneutvägar, under det att fonden för afbetalningslån till betydlig
del ligger obegagnad.

»Den ifrågavarande lånefonden anlitas i främsta rummet af innehafvare
utaf mindre jordbruk; och dessa lån må nu upptagas för afbetalning
å köpeskilling, för anskaffning af inventarier eller för jordförbättringar,
så lärer ej kunna bestridas att, under nu rådande jordbruksförhållanden,
endast i högst få fäll de af handteringen upphemtade
inkomsterna medgifva en så betydlig afbetalning som Vs af kapitalet
förutom räntan under hvartdera af de närmast följande halfåren. Följden
häraf måste blifva, att, såvida ej särskilda tillgångar förefinnas, låntagaren
nödgas under amorteringsfonden anlita nya lånevägar för anskaffning af
de till afbetalningarna erforderliga beloppen, eller ock måste borgesmännen
träda emellan, och då ofta äfven de inveckla sig i mer eller
mindre äfventyrliga låneoperationer. Att dessa olägenheter skulle i

Bankoutskottets Utlåtande N:o 16.

väsentlig mån förebyggas genom amorteringstidens utsträckning till 5
år, såsom motionären föreslagit, synes oss otvifvelaktigt. Afdeluingskontorens
styrelser, hvilka öfver förslaget blifvit hörda, hafva ock nästan
enhälligt bekräftat dén ifrågavarande olägenheten af den hastiga amorteringen;
men af dessa styrelser har en, nemligen den för göteborgskontoret,
det oaktadt ansett den föreslagna förändringen obehöflig af
det äfven från andra håll anförda skälet, att efter två eller flere verkstälda
afbetalningar lånet kan förnyas, ett förfaringssätt som ock särdeles
mycket anlitas. Vi vilja häremot erinra, att den afsedda skyndsammare
amorteringen af ett dylikt lån härigenom blifver helt och hållet
illusorisk. Lånet kan ju på detta sätt komma att räcka både fem år
och mera; men hvad vi framför allt häremot anmärka är, att genom detta
tillvägagående amorteringen i början af lånetiden blir störst, eller Va
hvarje halfår, med deraf redan förut påpekade följder, under det att,
med afseende å dessa låns natur, förhållandet, om det läte sig göra,
helst borde vara tvärtom.

»Det har äfven mot förslaget blifvit anmärkt den större svårighet,
som skulle uppstå att erhålla löftesmän för lån med längre löpningstid.
Utom det att detta motskäl väl ej borde väga särdeles tungt för dem,
som gerna se afbetalningslånens inskränkning, så hålla vi före, att detta
skäl i alla fall ej förtjena!- synnerligt afseende. Åtnjuter nemligen lånesökanden
förtroende inom sin ort, så föreställa vi oss att lättheten för
honom att finna villiga och vederhäftiga löftesmän bör ökas i mån som
förbindelsen är sådan, att han har lättare att fullgöra densamma.

»Ytterligare har man framhållit den ökade svårigheten för vederbörande
styrelser att bedöma lånesökandes och borgesmäns betalningsförmåga
samt den större risk som banken skulle komma att löpa genom
beviljandet af ännu längre afbetalningslån än de nuvarande. Oss synes,
att farhågorna härvid äro högst betydligt öfverdrifna. Såsom stöd för
vår uppfattning i detta hänseende påminna vi om att, såsom förut blifvit
anfördt, dessa lån för närvarande visserligen ej i allmänhet amorteras
på 2 Va år, utan i följd af omsättning ofta löpa betydligt längre, hvarjemte
de förnyade vederhäftighetsbevisen böra öka tryggheten. Och
hvad beträffar riksbankens förluster på dessa lån, så hafva vi redan
erinrat om huru föga betydande de jemförelsevis äro. Dessa förluster
hafva dessutom tyvärr till väsentlig del uppkommit genom förfalskningar
eller andra bedrägerier; och till skydd mot sådana lärer ej den
kortare amorteringstiden mycket gagna.

»Det har äfven framhållits att sådana lån, hvarom nu är fråga,
villigt lemnas af sparbanker och andra penningeinstitutioner, i följd

Bankoutskottets Utlåtande N:o 16.

hvaraf de skulle vara mindre behöfliga från riksbanken, ehuru det äfven
upplyses, att för sådana lån med beqvämare betalningsvilkor likväl fordras
betydligt, högre ränta. Vi erinra i anledning häraf, att det väl ej
är någon af riksbankens lånegrenar, som ej förekommer äfven i andra
penningeanstalter, utan att riksbanken derför hittills ansett sig böra
träda tillbaka eller uppgifva täflan; och icke synes oss detta böra blifva
fallet med just denna lånegren, som företrädesvis och i särdeles stor
skala blifvit anlitad af de mindre jordbrukarne.

»Slutligen har mot bifall till motionen med synnerlig styrka anförts,
att derigenom dessa lån skulle blifva så begärliga, att den för dem anvisade
fonden snart eller åtminstone i tider af mindre riklig penningetillgång
skulle visa sig otillräcklig, och då förhöjning af densamma ifrågasättas.
Af denna nu till 12 millioner uppgående fond ligga för närvarande
omkring 3 Va millioner obegagnade. Dessa skola följaktligen först
åtgå, innan någon förhöjning bör ifrågakomma; och om äfven så skulle
inträffa, så erinra vi derom, att sedan år 1879, då fonden för afbetalningslån
bestämdes till 12 millioner kronor, af de årligen uppkommande
bankovinsterna för riksbanken bibehållits ej mindre än 17 1/a millioner;
och vi föreställa oss att, om behofvet så skulle kräfva, någon mindre
del häraf, utan olägenhet för riksbankens rörelse i öfrigt, skulle kunna
användas för att äfven i nu ifrågavarande rigtning öka bankens verksamhet,
hvarjemte vi ytterligare erinra om bankofullmägtiges rätt att
genom höjda räntesatser hämma en allt för stark påkänning.

»Af afdelningskontorens styrelser, hvilkas yttrande i frågan blifvit
infordrade, hafva sex tillstyrkt bifall till den föreslagna åtgärden. Vi
ställa oss äfven på samma sida, dock under följande vilkor:

att, af skäl som af flera bland kontorsstyrelserna blifvit uttalade,
afbetalningarna ske med Vio hvar sjette månad;

att räntan å dessa lån ej bör vara oföränderlig utan kunna höjas
eller sänkas, hvilken förändring dock ej bör träda i kraft förr än vid
tiden för den afbetalning, som bör ske näst efter det ränteförändringen
blifvit af fullmägtige beslutad; samt

att, då lånen äro beviljade mot namnsäkerhet, nya vederhäftighetsbevis
aflemnas minst en gång hvarje år eller vid hvar annan afbetalning.

»Då vidare lånesökande kunna finnas, för hvilka en hastigare amortering
kan vara lämplig, anse vi det önskvärdt, ehuru vi dervid ej fästa
någon hufvudsaklig vigt, att äfven afbetalningslån, lika de nuvarande
eller på 2 Va års amortering, ehuru äfven dessa med rörlig ränta, må
Bih. till Biksd. Prof. 1890. 6 Sami 1 Afd. 8 Käft. 5

Bankoutskottets Utlåtande N:o 16.

kunna utlemnas. Då afbetalningarna för dessa lån äfven ske hvar sjette
månad, böra ej några nämnvärda svårigheter derigenom uppkomma.»
Som ofvan ur protokollet:

C. B. TroUins

af herrar M. Dahn och F. O. Larsson i Mörtlösa;

vid punkten 4:o (angående ändring i § 37 och § 62 mom. 2 i
b ankoreglementet):

af herr Sandberg.

Herr Dahn har begärt få antecknadt, att han ej deltagit i behandlingen
inom utskottet af det i punkten ll:o omförmälda ärende.