Bankoutskottets Utlåtande N:o 12 (Utlåtande 1893:Bu12 bu)

Bankoutskottets Utlåtande N:o 12.

No 12.

Ank. till Eiksd. kansli den 21 april 1893, kl. 2 e. m

Utlåtande, i anledning af motion om anställande vid riksbanken
af en direktör och en vice direktör.

Till utskottets behandling har hänvisats en inom Första Kammaren
af herr Cederberg väckt motion, n:o 11, deruti — med erinran
om senaste bankkomités yttrande och förslag angående ombildning af
riksbankens styrelse och sättet för densammas tillsättande samt hvad i
öfrigt anförts i fråga om nödvändigheten, att bankens ledning i viss
mån stärktes — motionären, som ansett, att en bland de af komitén
härvid föreslagna reformerna, nemligen anställande inom riksbanken
af en direktör och en vice direktor, skulle utan afvaktan på öfriga,
mer genomgripande förändringar i nuvarande banklagstiftning kunna
till det väsentligaste genomföras medelst ändring af riksbankens reglemente,
i sådant hänseende på anförda skäl hemstält, att nedannämnda
paragrafer i reglementet och del af aflöningsstaten för riksbanken
måtte erhålla följande lydelse, nemligen:

§ 42. Mom. 1. Fullmägtige utse vid sitt första sammanträde
en direktör och en vice direktör, hvilka det åligger etc. — — — —
samt handhafva den löpande förvaltningen. Inom sig utse fullmägtige
dessutom för hvarje månad två jourhafvande att deltaga i pröfning af
vexeldiskonterings-, låne- och kreditivansökningar.

Bih. till Eiksd. Prot. 1893. 6 Samt. 1 Afd. 10 Häft. (N:o 12).

Bankoutskottets Utlåtande N:o 12.

Mom. 2. Direktörerna deltaga i fullmägtiges öfverläggningar
med rätt att få sina särskilda meningar antecknade till protokollet^
men deltaga i besluten endast för den händelse de tillika äro fullmägtige.
De äro lika med fullmägtige ansvarige för alla de beslut
och åtgärder, mot hvilka de sig ej till protokollet reserverat.

Mom. 3. Direktörerna ega åtnjuta ledighet hvardera eu och eu
half månad årligen, och tjenstgör dervid för direktören vice direktören
och för denne en fullmägtig.

Mom. 4. De till fullmägtige och direktörer utgående aflöningsförmåner
äro bestämda i den af Riksdagen faststälda aflöningsstat.

Mom. 5. Tjenstgör fullmägtig för vice direktör eller suppleant
för fullmägtig, åtnjuter den tjenstförrättande de å tjensten för samma
tid belöpande aflöningsförmåner.

Mom. 6. Om direktörs eller vice direktörs skyldighet att frånträda
sin befattning innan den tid tilländagått, för hvilken han blifvit
vald, gälle hvad i 40 § mom. 4 stadgas i afseende å fullmägtig, och
anställe i thy fall fullmägtige fyllnadsval.

§ 43. Mom. 1.----(oförändradt)-----.

Mom. 2. Pröfning af vexeldiskonterings-, låne- och kreditivansökningar
verkställes alla söknedagar af de båda direktörerna och
derutöfver två jourhafvande fullmägtige. Dylik ansökning må ej anses
beviljad med mindre flertalet bland de närvarande sig om bifall dertill
förenat.

Aflöningsstat för Sveriges riksbank:

A. 1) Fullmägtige i riksbanken:

Sju fullmägtige uppbära i årligt arvode hvardera...... kronor 1,200: —

och derutöfver jourhafvande fullmägtig för hvarje

månad han dertill utses................................................ » 250: —

A. 2) Direktör åtnjuter i denna sin egenskap,
oberoende af huruvida han är fullmägtig eller ej,

ett årligt arvode af .............................................................. 9 20,000: —

och vice direktör på enahanda sätt................................. » 15,000: —

Direktören åtnjuter derutöfver i tantiéme Va procent af bankens
nettobehållning för det år, hvars räkenskap under hans förvaltning
afslutats, — — — —----— —--—

Bankoutskottets Utlåtande N:o 12.

dock att motsvarande delar af nu gällande reglemente och aflöningsstat
skola tillämpas intill dess 1894 års lagtima Riksdag förrättat
val af fullmägtige.»

Efter anmodan att i förevarande fråga till utskottet inkomma
med utlåtande, hafva fullmägtige i riksbanken i afgifvet sådant anfört
följande:

»Frågan om utseende i stället för nuvarande deputerade af en
direktör jemte eu vice direktör är icke ny. Vid 1884 års riksdag
väcktes motion i enahanda syfte af herr A. O. Wallenberg, öfver hvilken
motion fullmägtige afgåfvo yttrande till bankoutskottet den 14
februari 1884 med afstyrkande af förslaget, hvilket, i enlighet med
hvad utskottet hemstält, af Riksdagen afslogs.

På sätt motionären erinrat, upptogs förslaget af 1889 — 1890 års
bankkomité. Det stäldes dock af denna komité i samband med en
omdaning af riksbankens styrelse på sådant sätt, att fullmägtige skulle
blifva nio, af hvilka tre utsedda af Kongl. Maj:t, och gjordes sålunda
beroende af ändring i grundlagens stadganden om förvaltningen af
riksbanken (§§ 72 regeringsformen och 71 riksdagsordningen).

I det nu framstälda förslaget ifrågasättes ingen grundlagsändring,
men väl att direktören och vice direktören skulle kunna utses äfven
utom fullmägtiges krets. Det vill dock synas, som om sådant icke
skulle kunna bringas till full öfverensstämmelse med grundlagens bestämmelser
på annat sätt, än att direktören och vice direktören finge
en i sjelfva verket i förhållande till fullmägtige underordnad ställning.
En sådan är ock enligt motionen anvisad direktören och vice direktören
så till vida, att de, i fall de ej tillika äro fullmägtige, icke skulle
hafva annat än yttranderätt, ej rösträtt vid fullmägtiges öfverläggningar
och beslut.

Å andra sidan skulle de ifrågavarande funktionärerna handhafva
den dagliga förvaltningen och beträffande låneärendena blifva formelt
likstälda med, faktiskt sannolikt mera inflytelserika än de två jourhafvande
fullmägtige. Härigenom skulle i bankens förvaltning inträda
en dualism, hvilken helt visst icke vore till fördel för ärendenas rätta
behandling och antagligen komme att framkalla vida större svårigheter
än som befarats uppkomma af de båda deputerades likställighet.

På grund af hvad sålunda anförts, anse 6ig fullmägtige icke
kunna förorda det nu framlagda förslaget.»

Utskottet vill icke förneka, att den nuvarande organisationen af
riksbankens styrelse kan hafva sina brister och att, om de till den
egentliga bankverksamheten hörande göromålen öfverlemnades åt några

Bankoutskottets Utlåtande N:o 12.

färre ledamöter med en särskild! utsedd verkställande direktör jemte
en vice direktör, hvilka både stöd af en kraftig styrelse och som tillförsäkrades
sådana förmåner, att de borde och kunde odeladt egna sin
tid och sina krafter åt banken, sådant skulle, under förutsättning att en
dylik direktör vore lämplig och titt, ytterst vigtiga uppdrag fullt vuxen,
kunna med den handlingsfrihet, som borde åt honom inrymmas, i flera
hänseenden blifva, likasom förhållandet är med dylik befattning vid
andra penninginrättningar, äfven riksbanken till fördel och kunna verka
till ökad rörelse, bankens mer affärsmessiga skötande och högre vinst
för densamma. Härvid är dock att erinra, dels att riksbankens förnämsta
syfte icke bör vara att söka lemna så stor afkastning som möjligt,
utan att dess vigtigaste uppgift fastmer är att upprätthålla myntvärdet
samt reglera penningställningen och förhållandena med utlandet, dels
ock att å andra sidan förhållandena med enskilda penninganstalter
jemväl i det afseende äro olika, att en verkställande direktör vid en
sådan inrättning alltid torde vara lottegare i densamma och till följd
deraf kan sägas hafva ett mera särskilt och ytterligare intresse, än hvad
förhållandet skulle blifva med en riksbanksdirektör.

Mot nuvarande sätt att utse riksbanksstyrelsens ledamöter kunna,
såsom det vill synas, berättigade anmärkningar göras, och erfarenheten
har visat, att vid val af fullmägtige frågan ej alltid uteslutande gält.
att förvärfva åt riksbanksstyrelsen dem, som genom sina teoretiska och
praktiska insigter i bankförhållanden äro mest lämpade för dylikt värf,
utan att mer än en gång hänsyn tagits till äfven andra förhållanden.
Om af sådan anledning kan inträffa, att flera uyblifna fullmägtige till
äfventyrs genom lottning vunnit inträde i riksbankens styrelse, och då ej
alltid vore gifvet, att bland dem funnes de, som företrädesvis hade de egenskaper,
hvilka erfordras för att i det allmännas verkliga intresse, och till
landets sanna fördel sköta rikets bank, skulle det kunna vara af vigt och
innebära ett visst försigtighetsmått, om fullmägtige sjelfva egde tillfälle
att kunna invälja den person, som för ändamålet vore bäst passande.
En uttrycklig föreskrift, att verkställande direktör borde tagas utom fullmägtige,
skulle tör hända till och med kunna befinnas fördelaktigare i
det hänseende, att härigenom större kontinuitet vid den egentliga bankskötseln
kunde beredas, och fullmägtige dessutom ej behöfde ingå i en
kanske ofta ganska vansklig pröfning, huru vida inom deras egen krets
funnes eller icke funnes någon för direktörsbefattningen fullt lämplig
person. Och å andra sidan skulle, om fullmägtige med den rätt, som
motionären vill lemna dem, inom sig valde både direktör och vice direktör,

Bankoutskottets Utlåtande N:o 12.

den af honom afsedda förstärkning af riksbanksstyrelsen ej vinnas och
egentligen ingen förändring ske i den nuvarande deputeradeinstitutionen.

Utan att anse sig behöfva närmare ingå på de af motionären
föreslagna detaljbestämmelserna och aflöningsförmånerna, har utskottet,
som villigt erkänner, att den, som i främsta rummet skall förestå och
styra Sveriges riksbank, bör vara aflönad så, att man kan påräkna att
dervid erhålla lämplig person, dock ej kunnat undgå hysa betänkligheter
mot det föreslagna tantiéme-systemet, som möjligen kan verka derhän,
att för vinnande af hög vinst banken inledes i större risker än nyttigt
vore, och i öfrigt gifva anledning till åtgärder, som kunde komma i
strid med dess sanna intresse. Hvad derjemte beträffar förslaget, att
fullmägtiges arfvode skulle sättas så lågt, som till 1,200 kronor, så och
om äfven deras göromål, som ej deltaga i den dagliga förvaltningen,
skulle betydligt inskränkas samt ersättningen höjas med 250 kronor i
månaden för de två, som utses till jourhafvande, innebär dock detta
förslag eller skulle åtminstone antagligen blifva en följd af detsamma,
att endast inom hufvudstaden bosatta personer kunde åtaga sig befattning
såsom fullmägtig. En inskränkning af valfriheten i detta hänseende
är tör hända dock ej lämplig och strider åtminstone mot hittills
gällande åsigt, att i allmänhet äfven någon representant för den jordbruksidkande
eller landtbefolkningen bör hafva säte i rikets bank.

Om utskottet äfven, på sätt ofvan blifvit antydt, i likhet med
motionären anser, att den nuvarande organisationen af riksbankens styrelse
och sättet för tillsättande af densamma behöfva undergå förändring,
och att det framlagda förslaget härutinnan skulle kunna i sådant hänseende
komma att medföra fördelar, håller utskottet dock före, att flera
reformer inom landets penningväsen i de syften, som af vederbörande
bankkomitéer framhållits, böra föregå eller pröfvas i sammanhang med
en slutbehandling af sådana väsentliga ändringar i afseende å riksbankens
styrelse, som motionären afser; och särskildt under för handen
varande förhållanden, då till afgörande nästa år föreligger en hyflande
grundlagsfråga om ändring i tiden, för hvilken ett fullmägtigsmandat
skall vara gällande, och sättet för omval af fullmägtige, vill det synas
så mycket rigtigare att afvakta Riksdagens blifvande beslut härutinnan,
som, i fråga om anställande af en verkställande direktör, och utsigten
att få en fullt lämplig sådan, dervid väsentligt inverkar, huru vida han
hvart år skall vara underkastad osäkerhet att väljas om eller kan hafva
större visshet att någon längre tid fullfölja det arbete i riksbankens
tjenst, hvaråt han egnat sig.

Bih. till Riksd. Prot. 6 Sami. 1 Afd. 10 Käft.

Bankoutskottets Utlåtande N:o 12.

På grund af dessa förhållanden finner sig utskottet ej för närvarande
kunna tillstyrka någon ändring i de föreskrifter, som af niotio
närens förslag beröras, utan hemställer,

f i I i? T.8.1J ,J» l J*r* >11 V,\ll Uj '' -■ „i,>»'' >i! i- > jr;; 1 . •••• *; *"}-I.;; i };’''-••>* i.i

att ofvan omförmälda motion ej må till någon
åtgärd föranleda.

Stockholm den 21 april 1893.

På utskottets vägnar:

G. S. ÅKERHIELM.

Herrar Gumcelius, Hansson och Mehn hafva begärt få antecknadt,
att de icke deltagit i detta ärendes behandling inom utskottet.

/1 hr . . • ;j i; ■ :n M ••h ■

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1893.