Bankoutskotiets utlåtande Nr 25 (Utlåtande 1926:Bu25 bu)

Bankoutskotiets utlåtande Nr 25.

Nr 25.

Ankom till riksdagens kansli den 15 mars 1926 kl. 12 m.

Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande pensioner
eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst
anställda personer.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet
hänvisade framställningar rörande pensioner eller understöd åt efterlevande till
vissa i statens tjänst anställda personer.

Innan utskottet ingår på behandling av de särskilda framställningar, som i
detta utlåtande avses, har utskottet ansett sig böra framhålla vissa allmänna
synpunkter beträffande pensionering av statstjänares efterlevande.

I motsats till vad fallet är med avseende å tjänstepensionering har i fråga om
familjepensionering för statstjänare hittills såsom allmän princip gällt, att
kostnaderna för denna pensionering böra bestridas väsentligen genom befattningshavarnas
egna avgifter och att staten härvidlag bör i huvudsak inskränka
sig till att medverka vid bildandet av kassor eller pensionsanstalter för pensioneringens
handhavande. För ordinarie befattningshavare i statstjänst är ock
familjepensioneringen -— frånsett kvinnliga tjänstemän — för närvarande ordnad
genom särskilda kassor, i vilka delägarskap numera såsom regel är obligatoriskt
för vederbörande tjänstinnehavare. Beträffande icke-ordinarie personal
har däremot hittills endast undantagsvis möjlighet beretts att genom erläggande
av avgifter till änke- och pupillkassa sörja för efterlevandes pensionering.

Med hänsyn till nyssnämnda allmänna grundsats att statstjänares familjepensionering
i stort sett bör bestridas med deras egna avgifter har det ansetts
betänkligt att med statsmedel pensionera efterlevande till befattningshavare,
vilka icke ägt eller icke begagnat sig av möjlighet att på angivet sätt
sörja för sina efterlevandes underhåll. I åtskilliga fall hava dock statsmakterna,
särskilt under senare år, beviljat pensioner eller därmed jämförliga årliga
understöd åt efterlevande till befattningshavare av nyss angivna kategorier.
Detta gäller företrädesvis efterlevande till befattningshavare i icke-ordinarie
anställning, av vilka största antalet äro till arbetarpersonal hänförliga eller
med sådan personal i förevarande hänseende jämförliga anställningshavare vid
försvarsväsendet; i ett fåtal fall hava dock understöd beviljats även åt efterlevande
till icke-ordinarie befattningshavare inom övriga grenar av statsförvaltningen.
I vissa fall har emellertid riksdagen beviljat pensioner eller understöd
jämväl åt efterlevande till ordinarie befattningshavare, vilka antingen icke varit
skyldiga att ingå i änke- och pupillkassa samt av ekonomiska skäl varit förhindrade
att frivilligt inträda i sådan kassa eller oek av särskilda orsaker icke
varit berättigade till delaktighet i änke- och pupillkassa.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. S samt. 17 höft. (Nr 25.)

Bankoutslcottets utlåtande Nr 25.

I de fall, då beviljande av understöd av nu förevarande slag förekommit,
har emellertid beträffande såväl ordinarie som icke-ordinarie befattningshavares
efterlevande såsom förutsättning för understöds tilldelande gällt — förutom
att befattningshavaren under viss ej alltför kort tid varit anställd i statens
tjänst — att ömmande omständigheter i de särskilda fallen kunnat anses
föreligga. I fråga om änka har så ansetts vara förhållandet, då hon på grund
av hög ålder eller sjuklighet varit oförmögen till arbete och därjämte befunnits
medellös eller i avsaknad av tillräckliga medel för sitt uppehälle samt icke ägt
anhöriga, som funnits kunna och böra sörja för eller bidraga till hennes uppehälle.
Där särskilt ömmande omständigheter varit för handen, har riksdagen
i ett fåtal fall medgivit tillägg till änkepensionen genom beviljande av särskilda
understöd åt minderåriga barn, vilka understöd med få undantag bestämts att
utgå till och med utgången av det kalenderår, varunder vederbörande uppnått
18 års ålder. I regel har dock understödet inskränkts till änkepension. Om
änkan icke uppnått högre ålder och funnits vara arbetsför men haft minderåriga
barn att försörja, har riksdagen i vissa fall, där behov av understöd synts
föreligga, berett sådant understöd icke genom änkepension utan endast i form
av uppfostringsbidrag åt barnen under deras uppväxttid. Även där avliden
statstjänare vid frånfället efterlämnat föräldralösa barn, som funnits vara i
behov av understöd, har sådant stundom beretts genom årliga underhållsbidrag
åt barnen under deras minderårighetstid.

Beträffande storleken av de understöd, som sålunda plägat beviljas efterlevande
till vissa befattningshavare i statens tjänst, synes — ehuru några
strängt enhetliga grunder enligt sakens natur icke kunnat tillämpas,
då såsom förut framhållits beloppen måst bestämmas med hänsyn tagen till omständigheterna
i varje särskilt fall — i stort sett hava gällt följande. Beträffande
änkor efter ordinarie tjänstemän hava beloppen i de flesta fall tillmätts med
viss hänsyn tagen till storleken av den pension, som skulle hava utgått, därest
befattningshavaren varit delägare i vederbörande änke- och pupillkassa, varvid
dock så gott som undantagslöst större eller mindre reduktion ägt rum, där vederbörliga
pensionsavgifter ej blivit erlagda. I fråga om en till nu avsedda
kategori hänförlig grupp av efterlevande, vilka under en följd av år i talrika
fall beretts understöd, nämligen änkor efter avlidna vaktkonstaplar m. fl. befattningshavare
vid fångvården, hava dock understöden under de senaste åren
oberoende av omständigheter, vilka för delägare i vederbörande änke- och pupillkassa
kunnat påverka pensionsbeloppens storlek, bestämts till fixa belopp
av 240 kronor årligen. Vad icke-ordinarie personal angår, har beträffande efterlevande
till sådana befattningshavare, vilka utövat tjänst med mer eller mindre
direkt motsvarighet i ordinarie befattning, vid understödsbeloppens avvägande
stundom tagits hänsyn till storleken av den pension, som skulle hava utgått
för motsvarande ordinarie tjänst. Vidkommande övriga icke-ordinarie befattningshavare
— företrädesvis alltså till arbetarpersonal hänförliga eller med
sådan personal jämförliga anställningshavare — hava understöden i regel bestämts
till avrundade mindre belopp, vilka i allmänhet icke i nämnvärd mån
gjorts beroende av storleken utav vederbörande befattningshavares avlöning.
De belopp, som därvid kommit i fråga, hava beträffande änkor i det övervägan -

BanlcoutsTcottets utlåtande Nr 25.

de antalet fall bestämts till 300 kronor årligen men stundom även till 250 eller
200 kronor. I vissa fall hava dock avvikelser uppåt eller nedåt från nu nämnda
belopp ägt rum med hänsyn till olika förut berörda omständigheter, såsom de
efter!evandes ekonomiska ställning, ålder och hälsotillstånd, befattningshavarens
tjänstetid o. s. v. Jämväl i fråga om s. k. barnpensioner hava beloppen växlat;
under de senaste åren hava dock understödsbeloppen till minderåriga barn i det
ojämförligt största antalet fall bestämts till 100 kronor årligen för varje barn.

Genom beslut av 1925 ars riksdag företogs en reglering av pensionerna till
vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst in. fl. pensionärer, i samband varmed
förutsattes, att pensioner, som senare än ar 1925 beviljades genom särskilda
beslut av riksdagen, skulle till beloppen så avpassas, att de kunde betiaktas
såsom nyreglerade. I anslutning till denna reglering av tjänstepensioner
har det ansetts ändamålsenligt att jämväl pensioner, som genom särskilda
beslut av riksdagen hädanefter beviljas änkor och barn, så avvägas, att
mera enhetliga grunder i avseende å tilläggsförmåner å pensioner skulle kunna
föi framtiden tillämpas. I sadant syfte har Ivungl. Maj :t i proposition nr 63
till innevarande ars riksdag föreslagit ändrade bestämmelser rörande pensions-
och dyrtidstillägg åt vissa änkor och barn efter befattningshavare i statens
tjänst in. fl. av innebörd, att å pensioner, som senare än vid 1925 års
riksdag genom särskilt beslut av riksdagen beviljas änkor och barn, endast under
förutsättning av riksdagens särskilda medgivande må åtnjutas vare sig
pensionstillägg eller dyrtidstillägg enligt de mera förmånliga grunder, som
hittills gällt beträffande s. k. oreglerade pensioner av förevarande slag. På
hemställan av bankoutskottet (utlåtande den 22 februari 1926 nr 17) har riksdagen
numera bifallit ifrågavarande förslag. Beträffande den närmare innebörden
av förslaget hänvisar utskottet till sitt nyssnämnda utlåtande nr 17.

Med anledning av vad riksdagen sålunda besluta erfordras beträffande
familjepensioner, som hädanefter beviljas av riksdagen, en omräkning av de
belopp, vilka eljest kunnat ifrågakomma. Sådan omräkning har verkställts
beträffande samtliga de fall av änkeunderstöd, som beröras i detta utlåtande.

I samband med den omräkning av ifrågavarande understöd, som på sätt nyss
angivits maste äga rum, har utskottet emellertid funnit det vara önskvärt att
såvitt möjligt åvägabringa en viss utjämning av de lägsta i normala fall förekommande
änkeunderstöden, d. v. s. sådana mellan 200 och 300 kronor. Beträffande
dessa understöd tillåter sig utskottet att här nedan angiva beloppen
av de totala pensionsförmåner för år, som hittills varit förenade med pension
till ensam änka å förutnämnda belopp respektive 200, 250 och 300 kronor:

Pension	Pensions- tillägg	Samma	Dyrtidstillägg1 (enligt högre grunder)	Summa
Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
200	90	290	168	458
250	90	340	199	539
300	90	390	230	620

1 Dyrtidstilläggen äro beräknade vid eu levnadskostnadsindex av 175 och för pensionär utan barn
Vld beräkningen har hänsyn icke tagits till i § 4 sista stycket av gällande kungörelse föreskrivna

Banhoutshottets utlåtande Nr 25.

För att giva ungefär samma totalförmåner skulle nämnda pensioner nu behöva
omräknas till nedan angivna belopp:

Ny pension	Dyrtidstillägg1 [(enligt lägre grunder) . 1	Samma
Kr.	Kr.	Kr.
324	123	447
384	146	530
444	169	613

Med avseende å den utjämning av ifrågavarande understöd till änkor, som
utskottet enligt vad nyss anförts funnit önskvärd, har utskottet efter övervägande
såsom normalt belopp för ifrågavarande änkepensioner funnit
sig böra förorda 384 kronor årligen. Detta belopp ligger visserligen något
lägre än vad som motsvarar en oreglerad änkepension å 300 kronor men skulle
å andra sidan innebära någon förhöjning beträffande vissa lägre pensioner.
I stort sett skulle härigenom enligt utskottets mening åstadkommas ett mera
rättvist avvägande av understöden för ifrågavarande fall. Givet är emellertid,
att även för framtiden avvikelser, såväl uppåt som nedåt, kunna ifrågakomma
med hänsyn till omständigheterna i särskilda fall.

Vad beträffar s. k. barnpensioner skulle en direkt omräkning till nyreglerade
belopp av hittills beviljade sådana understöd komma att medföra vissa
tekniska olägenheter i de fall, där pensionering äger rum av flera syskon.
Med hänsyn härtill och då dylika pensioner hittills endast i enstaka fall förekommit,
har utskottet ansett en direkt omräkning av dessa pensioner icke böra
äga rum på sätt skett beträffande änkepensioner. Utskottet har därför i de
fall, där understöd till minderåriga barn i detta utlåtande förordats, endast
ansett sig böra tillstyrka de nyreglerade belopp, vilka i varje särskilt fall funnits
skäliga, utan att ställa dessa understöd i bestämd relation till förut i motsvarande
fall beviljade barnpensionsbelopp.

Det har redan tidigare erinrats, att statstjänares familjepensionering hittills
ansetts böra i stort sett bestridas genom deras egna avgifter. Utskottet anser
det vara av vikt att denna grundsats alltjämt upprätthålles. Det förhållandet
att i en del undantagsfall, där ömmande omständigheter ansetts föreligga, understöd
av statsmedel beretts efterlevande till befattningshavare, vilka icke själva
kunnat sörja för sina efterlevandes underhåll, kan sålunda icke få tagas till
intäkt för någon rätt för övriga statstjänares efterlevande till understöd av
statsmedel. Utskottet har därför i detta sammanhang velat framhålla angelägenheten
av att genom statsmakternas försorg åtgärder så snart ske kan vidtagas
för att bereda möjlighet även för icke-ordinarie personal att grundlägga
rätt till familjepension. Utskottet vill erinra, att beträffande till arbetarpersonal
hänförliga anställningshavare vid försvarsväsendet och allmänna civilförvaltningen
1921 års pensionskommitté i betänkande den 30 november 1925
(nr VI) framlagt ett förslag, åsyftande, förutom vissa grunder för tjänstepen -

1 Se noten å föregående sida.

Banko-utskottets utlåtande Nr 2ö. 5

sionering, jämväl bestämmelser rörande eu på avgiftsplikt grundad familjepensionenng
för sadana anställningshavare. Sedan Ivungl. Maj:t i statsverkspropositionen
till innevarande års riksdag bebådat framställning till riksdagen rörande
anslag för bestridande av statsverkets kostnader för pensionering av de i
pensionskommitténs berörda förslag avsedda befattningshavarna, har Kungl.
Maj:t i skrivelse den 12 februari 1926, nr 93, givit riksdagen tillkänna, att proposition
i sagda ämne icke komme att avlåtas till pågående riksdag. Då förhållandena
beträffande särskilt faniiljepensionenng för ifrågavarande befattmngshavargrupper
för närvarande icke kunna anses tillfredsställande, måste
det enligt utskottets mening vara angeläget att frågan om sådan pensionering
inom en nära framtid må kunna bringas till en lösning.

Utskottet övergår härefter till behandling av ovanberörda framställningar
angående pensioner eller understöd.

M Efterlevande till befattningshavare inom försvarsväsendet
och allmänna civilförvaltningen.

1 :o.

I en till riksdagen avla/ten, den 8 januari 1926 dagtecknad proposition nr 19 Ang.
har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av stats- ag^-stödå
rådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för samma dag, föreslagit riks- allmän tia
dagen medgiva, att envar av slöjdläraren Per Leander Anderssons änka Anna
Sevei ina Ande-) sson, född Johan sdotter, vaktkonstapeln Per Anderssons änka åt pissa åiiArma
Märta Andersson, född Normark, vaktkonstapeln Carl Johan Agrells befatta* s
änka Elna Agrell, född Persdotter, samt vaktkonstapeln Johan Aron Svenssons basare''vid
änka Anna Maria Svensson, född Nilsdolter, må från och med den 1 januari
1926 under sin återstående livstid, sa länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,
å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 240 kronor.

Av statsrådsprotokollet inhämtas bland annat följande:

Anna Severina Anderssons man slöjdläraren Per Leander Andersson anställdes
den 2 januari 1893 i nämnda egenskap vid dåvarande centralfängelse å
Nya Varvet samt överflyttades vid detta fängelses indragning år 1907 till centralfängelset
å Härianda, varest han kvarstod i tjänst till sin död den 14 september
1908. Befattningen såsom slöjdlärare var under den tid Andersson innehade
densamma icke uppförd å ordinarie stat; avlöningen utgick vid tiden för
Anderssons frånfälle med belopp ungefär motsvarande ordinarie vaktkonstapels
begynnelseavlöning. Änkan Anna Severina Andersson är född den 8 juni
1841. Enligt uppgift av direktören vid centralfängelset å Härianda är änkan
Andersson på grund av sin höga ålder urståndsatt att själv bidraga till sitt
uppehälle. Hon äger icke andra tillgångar än en årlig pension av 125 kronor
jämlikt lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring samt är i övrigt
lör sitt livsuppehälle helt beroende av sin ende son — anställd vid ett bryggeri
—- vilkens tämligen begränsade inkomster, enligt uppgift av vederbörande
kyrkoherde, mer än väl behövas till den egna familjens försörjning.

Anna Märta Anderssons man vaktkonstapeln Per Andersson, som var född
den 14 december 1848, antogs i fångvårdens tjänst den 2 september 1874. Han

Utskottet.

6 Bankoutskottets utlåtande Nr 25.

konstituerades till vaktkonstapel den 17 april 1875 och erhöll avsked med pension
med utgången av december månad 1913. Per Andersson, som icke var delägare
i civilstatens änke- och pupillkassa, avled den 31 december 1917. Hans
efterlevande hustru Anna Märta Andersson är född den 29 september 1860.
Enligt intyg av vederbörande kyrkoherde är hon sjuklig och därför mindre arbetsför
samt befinner sig i fattiga omständigheter. Hon bor hos en ogift dotter,
till yrket städerska. Förutom bidrag av fattigvården åtnjuter Anna Märta
Andersson en pension å 140 kronor om året enligt lagen den 30 juni 1913 om
allmän pensionsförsäkring. Hon äger icke andra anhöriga med försörjningsplikt
mot henne än dottern och två söner, vilka dock ej befinna sig i den ekonomiska
ställning, att de äro i stånd att försörja modern.

Elna Agrells man vaktkonstapeln Carl Johan Agrell var född den 26 augusti
1842 samt antogs i statens tjänst den 15 maj 1864 och i fångvårdens tjänst den 1
juni 1874. Han konstituerades till vaktkonstapel den 21 november 1876 samt
avled den 6 september 1891. Agrell var ej delägare i civilstatens änke- och
pupillkassa. Änkan Agrell, som är född den 28 december 1851, är enligt läkarbetyg
på grund av ålderdomssvaghet oförmögen till arbete. Hon åtnjuter pension
enligt lagen om allmän pensionsförsäkring med 144 kronor om året, befinner
sig i behövande omständigheter och äger icke anhöriga i sådan ekonomisk
ställning, att de utan svårighet och uppoffring kunna draga försorg om henne.

Anna Maria Svenssons man vaktkonstapeln Johan Aron Svensson, som var
född den 26 juni 1851, antogs i fångvårdens tjänst den 1 maj 1876, varefter
han konstituerades till vaktkonstapel den 19 november 1877, från vilken befattning
han erhöll avsked med utgången av juni månad 1916. Svensson, som
ej var delägare i änke- och pupillkassan, avled den 12 mars 1923. Hans änka
är född den 4 februari 1846. Enligt läkarbetyg lider hon av sockersjuka och
åderförkalkning samt nedsatt syn å båda ögonen, i följd varav hon är oförmögen
till allt arbete. I ett i ärendet ingivet pastorsintyg uppgives, att hon är
i behov av sökt understöd eller pension. Änkan Svensson åtnjuter ej understöd
enligt lagen om allmän pensionsförsäkring. Hon äger ej anhöriga, som utan
svårighet och uppoffring kunna draga försorg om henne.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till åberopade statsrådsprotokollet.

Kungl. Maj:ts förslag har ej givit utskottet anledning till erinran i annat
avseende än att understödsbeloppen -— i enlighet med vad utskottet inledningsvis
i detta utlåtande framhållit i fråga om viss reglering av änkepensioner
•— torde böra avpassas med hänsyn till att å desamma ej komma att utgå
andra tilläggsförmåner än dyrtidstillägg enligt grunder, som gälla för s. k.
nyreglerade familjepensioner. På grund härav och i anslutning till vad utskottet
i nämnda sammanhang yttrat angående önskvärdheten av viss utjämning
av lägre änkepensioner har utskottet ansett beloppen böra bestämmas till 384
kronor årligen. Sammanlagda pensionsförmånen skulle vid bifall härtill komma
att under nuvarande förhållanden uppgå till omkring 530 kronor årligen.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj ds förevarande proposition,
må medgiva, att envar av slöjdläraren Per Leander
Anderssons änka Anna Severina Andersson, född Johansdotter,

Bankoutskottets utlåtande Nr 25.

vaktkonstapeln Per Anderssons änka Anna Märta Andersson.,
född Normark, vaktkonstapeln Carl Johan Agrells änka Elna
Agrell, född Persdotter, samt vaktkonstapeln Johan Aron
Svenssons änka Anna Maria Svensson, född Nilsdotter, må
från och med den 1 januari 1926 under sin återstående livstid,
så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna
indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 384 kronor.

2 :o.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren under Ang.
nr 189 av herr Petrén och den andra inom andra kammaren under nr 274 av ftöfUätvaktherr
Anderson i Råstock, har hemställts, »att riksdagen ville medgiva, att konstapeln
vaktkonstapeln Sven August Petterssons änka Cecilia Charlotta Pettersson, pe(tersson_s
född Hansson, må från och med den 1 januari 1926 under sin återstående livs- änka.
tid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd av 240 kronor».

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionerna
med därvid fogade bilagor.

Av tillgängliga handlingar inhämtas bland annat följande:

Med skrivelse den 31 januari 1925 överlämnade fångvårdsstyrelsen till
Kungl. Maj:t ansökningar om årligt understöd av statsmedel från vissa änkor
efter befattningshavare i fångvårdens tjänst, varjämte styrelsen yttrade sig över
en i samma syfte hos Kungl. Maj:t gjord, till styrelsen remitterad framställning
av vaktkonstapeln S. A. Petterssons änka Cecilia Charlotta Pettersson,
född Hansson. Av fångvårdsstyrelsens skrivelse jämte därvid fogade handlingar
framgick, att vaktkonstapeln Pettersson, som var född den 27 januari
1851, anställts i fångvårdens tjänst den 23 februari 1881, konstituerats till
vaktkonstapel den 30 juli 1883, erhållit avsked med pension med utgången av
januari månad 1916 samt avlidit den 22 april 1924 utan att vara delägare i
civilstatens änke- och pupillkassa. Vidare inhämtades, att änkan Pettersson
är född den 2 november 1846 och enligt läkarbetyg på grund av sjukdom och
ålderdomssvaghet oförmögen att genom arbete förvärva vad till livets uppehållande
erfordras, samt att enligt avskrift av uppgift till bouppteckning kvarlåtenskapen
efter vaktkonstapeln Pettersson varit av så ringa och värdelös beskaffenhet,
att begravningskostnader med flera av dödsfallet föranledda utgifter
ej därav kunnat täckas.

I ett den 18 februari 1925 avgivet utlåtande över förevarande jämte övriga
med fångvårdsstyrelsens nyssnämnda skrivelse överlämnade ansökningar anförde
statskontoret bland annat, att riksdagen i ett stort antal fall beviljat årliga
understöd åt änkor efter sådana befattningshavare i statens tjänst, som antingen
icke varit i tillfälle att sörja för sina efterlevande genom att ingå i någon
av staten understödd änke- och pupillkassa — vanligen på den grund att
vederbörande ej vunnit ordinarie anställning — eller som visserligen haft möjlighet
att inträda i sådan kassa men icke begagnat sig därav, emedan inträdet i

Bankoutskottets utlåtande Nr 2,5.

kassan på grund av befattningshavarens höga ålder skulle hava ställt sig alltför
kostsamt. Som ett villkor för beviljande av understöd av ifrågavarande slag
hade emellertid gällt, att särskilt ömmande omständigheter skolat föreligga; och
hade beträffande änka ansetts så vara förhållandet, när hon varit antingen till
följd av hög ålder eller på grund av sjukdom oförmögen till arbete samt tillika
befunnits medellös och i saknad av anhöriga, som ansetts kunna och böra draga
försorg om henne. Av handlingarna i ärendet framginge visserligen, att de
flesta av sökandena vore på grund av hög ålder eller sjukdom oförmögna till
arbete; men endast beträffande vissa av dem hade styrkts, att de befunne sig
i fattiga omständigheter, och upplysning saknades huruvida de hade anhöriga,
vilka skulle kunna draga försorg om dem. Statskontoret, som ej kunnat finna,
att det beträffande någon av ifrågavarande änkor förelåge sådana omständigheter,
som ovan nämnts, hemställde att ansökningarna ej måtte föranleda
vidare åtgärd från Kungl. Maj:ts sida.

Med anledning av vad statskontoret sålunda anfört anbefalldes fångvårdsstyrelsen
att verkställa förnyad utredning i ärendet. Sedan styrelsen beträffande
änkan Cecilia Charlotta Pettersson anmodat direktören för centralfängelset
å Långholmen att inkomma med intyg, huruvida änkan Petterssons anhöriga
ägde förmåga att bidraga till hennes underhåll, meddelades av direktören
i nämnda avseende följande uppgifter:

»Äldste sonen, vaktkonstapeln Axel Ansgarius Konstantin Pettersson, äi gift,
har tre barn: en dotter, 20 år, anställd som biträde i blomsteraffär, såsom nybörjare
i saknad av kontant lön, två döttrar, 16 och 11 år. Själv har vaktkonstapeln
Pettersson sedan ett år varit på grund av sjuklighet tjänstledig. Den
ekonomiska ställningen ganska bekymmersam.

Sonen Gustaf Adolf Esaias Eugen Pettersson är kopparslageriarbetare vid
Bergsunds mekaniska verkstad, gift och har ett barn, en 18-årig flicka, som
vistas i hemmet. Hustrun har tidvis arbete å Tobaksmonopolet. För närvarande
är mannen arbetslös på grund av pågående lockout.

Sonen Ivar Valdemar Rasmus Pettersson är sedan fyra år bosatt i Amerika,
gift men barnlös. Lärer en längre tid varit arbetslös.

Dottern Gerda Charlotta Larsson, född Pettersson, frånskild efter åkaren
Oskar Albin Larsson, har två söner och en dotter respektive 21, 19 och 16 år.
Varken modern eller barnen ha för närvarande någon säker inkomst att leva av.

Dottern Ada Viktoria Runnd, född Pettersson, är gift med arbetaren Runnd,
bosatta sedan 15 år i Amerika. Mannen lärer vara utan arbete. En son och en
dotter, 22 och 20 år, båda i hemmet, sonen skadad vid bilolycka.

Dottern Iris Idina Eklund, född Pettersson, är gift med arbetaren Nils Axel
Bernhard Eklund. Mannen är järnarbetare i Stockholm, nu utan inkomst på
grund av arbetskonflikt. Till familjen höra fyra barn i åldern 21—17 år. Även
barnen utan arbete för tillfället.

Dottern Ester Alexandra Elionora Angeliquei Wäntinen, född Pettersson,
är gift med agenten Birger Alexander Wäntinen, finsk undersåte men bosatt i
Stockholm sedan några år. Hos dem har nu avlidne vaktkonstapeln Pettersson
och hans hustru haft ett hem sedan tre år, och bor modern efter makens död
där fortfarande. Till hennes underhåll lämna de andra barnen i mån av tillgång
något understöd. Agenten Wäntinen, som icke har någon regelbunden
inkomst, är dock icke alldeles medellös. Han får bidraga jämväl till en i Finland
bosatt åldrig faders försörjning.»

Bankoutskottets utlåtande Nr 25.

I skrivelse cleu 15 april 1925 med överlämnande av den verkställda förnyade
utredningen i ärendet anförde fångvårdsstyrelsen att denna utredning beträffande
änkan Pettersson givit vid handen, att hon vore boende hos en mag och
dotter samt erhölle något understöd av övriga barn i män av tillgång. För den
händelse, såsom statskontoret syntes vilja göra gällande, av de i styrelsens första
skrivelse omförmälda änkorna allenast de, som befunne sig i svaga ekonomiska
villkor och icke ägde försörjningspliktiga anhöriga med förmåga att bidraga
till deras uppehälle, borde ifrågakomma till årligt understöd, förordade
styrelsen till dylikt understöd i första hand fyra änkor, bland dessa dock ej
Cecilia Charlotta Pettersson.

Sedan statskontoret ånyo yttrat sig i ärendet, har Kungl. Maj:t i proposition
nr 19 till innevarande års riksdag (se punkt l:o här ovan) framlagt förslag om
beviljande av understöd till de fyra änkor, vilka i fångvårdsstyrelsens skrivelse
den 15 april 1925 i första hand förordats till erhållande av understöd.

På sätt statskontoret i ärendet framhållit och utskottet jämväl i annat sam- Utskottet.
manhang erinrat, lärer understöd av statsmedel till änkor efter befattningshavare,
om vilka här är fråga, böra utgå endast där ömmande omständigheter kunna
anses föreligga. Av den beträffande änkan Pettersson förebragta utredningeu
framgår, att hon uppnått en ålder av närmare 80 år och är oförmögen att genom
arbete bidraga till sitt uppehälle, att hon saknar alla tillgångar samt att
hennes anhöriga måste anses vara i svaga ekonomiska omständigheter. Under
sådana förhållanden och med hänsyn till mannens 35-åriga väl vitsordade anställning
i statens tjänst har utskottet ansett skäl föreligga att tillstyrka ett
årligt understöd av statsmedel till änkan Pettersson under hennes återstående
livstid. Beloppet av detta understöd synes i enlighet med vad under nästföregående
punkt föreslagits böra bestämmas till 384 kronor, och torde understödet
böra utgå från och med den 1 januari 1926 å allmänna indragningsstaten.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motioner I: 189
och II: 274, må medgiva, att vaktkonstapeln Sven August Petterssons
änka Cecilia Charlotta Pettersson, född Hansson, må
från och med den 1 januari 1926 under sin återstående livstid,
så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna
indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 384 kronor.

3 :o.

I tva inom riksdagen väckta likalydande motioner, nämligen i första kammaren
nr 190 av herr Petrén och i andra kammaren nr 273 av herr Anderson i På
stock, har hemställts, »att riksdagen ville medgiva, att vaktkonstapeln Carl
Fredrik Eklunds änka Amanda Matilda Eklund, född Nilsson, må från och med
den 1 januari 1926 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt
nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd
av 240 kronor.

Ang.

årligt understöd
åt vaktkonstapeln

C. F.
Eklunds
änka.

Bankoutskottets utlåtande Nr 25.

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionerna
med därvid fogade bilagor.

Av handlingarna i ärendet framgår bland annat följande:

Vaktkonstapeln Eklund inträdde den 1 september 1878 i fångvårdens tjänst
och förordnades den 8 augusti 1880 till ordinarie vaktkonstapel vid centralfängelset
å Långholmen, från vilken tjänst han den 1 april 1920 erhöll avsked
med pension. Eklund avled den 23 december 1925, efterlämnande änka samt
två barn, en son och en gift dotter. Bouppteckningen efter Eklund utvisade
en behållning av 509 kronor 28 öre.

Änkan Eklund är född den 13 september 1861 och lider enligt läkarintyg
av hjärtsjukdom (cardioarteriosclerosis) i förening med sockersjuka, på grund
varav hennes arbetsförmåga är i mycket hög grad nedsatt. Sonen, f. d. köpmannen
Carl Hilmer Eklund, har den 29 juni 1925 blivit försatt i konkurs och
är enligt intyg den 18 januari 1926 »för närvarande utan sysselsättning».
Dottern är gift med handelsbiträdet C. Eriksson, vilken enligt intyg har jämförelsevis
ringa arbetsinkomst samt har att bistå en syster, som är änka, jämte
hennes tre barn.

Enligt uppgift i motionen hade Eklund icke ingått som delägare i civilstatens
änke- och pupillkassa, enär han med hänsyn till sin ringa lön ej ansett sig
kunna bära avgifterna till kassan.

Utskottet. Med hänsyn till de omständigheter, som i ärendet blivit anförda, har utskottet
funnit sig böra tillstyrka, att änkan Eklund beredes ett årligt understöd av
statsmedel under sin återstående livstid, så länge hon lever ogift. Beloppet
av detta understöd torde i enlighet med vad utskottet under punkterna 1 :o och
2:o här ovan föreslagit böra bestämmas till 384 kronor årligen, att från och
med den 1 januari 1926 utgå å allmänna indragningsstaten.

Under åberopande av det anförda, får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motioner I: 190
och II: 273, må medgiva, att förre vaktkonstapeln Carl Fredrik
Eklunds änka Amanda Matilda Eklund, född Nilsson, må från
och med den 1 januari 1926 under sin återstående livstid, så
länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd av 384 kronor.

4:o.

Ang. I en till riksdagen avlåten, den 5 februari 1926 dagtecknad proposition nr
viceko°nsuln 1-- har Kung!. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av
J. E. F. statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden för samma dag, föresla^ScherUngs
'' g*t riksdagen medgiva, att vicekonsuln i Rotterdam, konsuln Johannes Edward
änka Paula Eolkardus Folkard von Scherlings änka Paula FolJcard von Scherling, född
^ScheHingn R°hn> ma från och med ingången av år 1925 under sin återstående livstid, så
född Bolin, länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 912 kronor.

Bankoutslcottets utlåtande Nr S5.

Av åberopade statsrådsprotokollet framgår bland annat följande:

Konsul Folkard von Scherling, som var född den 2 oktober 1858 och avled
den 15 december 1924, anställdes år 1890 såsom biträde vid det dåvarande olönade
svensk-norska vicekonsulatet i Rotterdam, varefter han den 26 juni 1902
av ministern för utrikes ärendena förordnades till olönad vicekonsul därstädes.
Redan under sin anställning såsom biträde vid vicekonsulatet synes han
hava ensam bestritt konsulatgöromålen. Sedan enligt beslut vid 1906 års riksdag
ett lönat vicekonsulat upprättats i Rotterdam, utnämndes och förordnades
von Scherling den 28 september sistnämnda år till lönad vicekonsul därstädes,
den 6 oktober 1917 tilldelades honom konsuls namn och den 16 december 1921
utnämndes han att från och med den 1 januari 1922 vara tjänsteman i lönegraden
B: 16. Den 20 juni 1924 erhöll han nådigt avsked, räknat från och
med den 1 juli 1924, från sin innehavande befattning samt utnämndes och förordnades
att från och med sistberörda dag vara vicekonsul i disponibilitet
mot åtnjutande av ett expektansarvode till belopp av 7,200 kronor för år
räknat.

År 1908, då lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension trädde i
kraft, hade Folkard von Scherling kunnat för sin hustru och sina barn vinna
inträde i civilstatens änke- och pupillkassa genom att inom loppet av de två
efterföljande åren erlägga retroaktivt beräknade pensionsavgifter till ett sammanlagt
belopp av 3,842 kronor, men hade uppfyllandet av ett sådant åtagande
vid sagda tidpunkt varit för honom på grund av hans ekonomiska ställning
otänkbart.

Av tillgängliga handlingar har utskottet i övrigt inhämtat, att änkan Folkard
von Scherling, som är svensk medborgare, är född den 30 november 1873
och har fyra barn, av vilka det yngsta är fött den 20 maj 1907, ävensom att
behållningen i boet efter Folkard von Scherling uppgått till 20,116 kronor
32 öre.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.

Utskottet har, om ock med någon tvekan, ansett sig böra tillstyrka beredande
av pension åt änkan Folkard von Scherling. Denna pension har emellertid
synts utskottet icke böra bestämmas till högre belopp än som av 1924 års
riksdag beviljats änkan efter vicekonsuln i Berlin A. E. Moberg eller 500 kronor
årligen, vilken summa motsvaras av s. k. nyreglerad änkepension å 600
kronor.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, må medgiva, att vicekonsuln i Rotterdam, konsuln
Johannes Edward Folkardus Folkard von Scherlings
änka Paula Folkard von Scherling, född Rohn, må från och
med ingången av år 1925 under sin återstående livstid, så länge
hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 600 kronor.

Utskottet.

Bankoutskottets utlåtande Nr 25.

Äng. ^
pension åt
kanslivaktmäs
faren vid
beskickningen
i Wien
Alois Kerns
änka

Anna Kem.

o:o.

I punkten 2:o av förevarande proposition nr 122 har Kung!. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att kanslivaktmästaren vid beskickningen i Wien Alois
Kerns änka Anna Kem må från och med den 1 juni 1925, så länge hon förbliver
i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension
av 444 kronor, under iakttagande därav att vid första utbetalningen av understödet
avdrag göres, motsvarande den till änkan Kern jämlikt Kungl. Maj :ts
beslut den 17 juli 1925 utbetalade gratifikationen.

Av utredningen i ärendet framgår, att Kern 1888 anställts vid beskickningen
i Wien, där han sedermera intill sitt den 11 maj 1925 timade frånfälle haft oavbruten
tjänstgöring och med stort nit och trohet fullgjort sin tjänst såsom
kanslivaktmästare. Sedan ingången av år 1922 bar han uppburit avlöning av
statsmedel, under de sista åren med 1,200 kronor för år. Hans änka, född den 23
mars 1861, är så gott som utan inkomst och saknar på grund av sitt hälsotillstånd
och sin ålder möjlighet att genom eget arbete förtjäna sitt uppehälle. Hon
har en son, vilken, musikant till yrket, på grund av rådande förhållanden nästan
ständigt är utan arbetsanställning. Genom beslut den 17 juli 1925 har
Kungl. Maj :t tillerkänt änkan Kern en gratifikation av 300 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet. Utskottet har på grund av de i ärendet åberopade omständigheterna och med
hänsyn till riksdagens beslut i vissa liknande fall funnit sig böra tillstyrka,
att pension av statsmedel beredes änkan Kern under hennes återstående livstid.
Beloppet av denna pension synes emellertid, i enlighet med vad utskottet i annat
sammanhang angivit, böra bestämmas till 384 kronor årligen.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning, må medgiva, att kanslivaktmästaren vid beskickningen
i Wien Alois Kerns änka Anna Kern må från och
med den 1 juni 1925, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd, å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension
av 384 kronor, under iakttagande därav att vid första utbetalningen
av understödet avdrag göres, motsvarande den till
änkan Kern jämlikt Kungl. Majrts beslut den 17 juli 1925 utbetalade
gratifikationen.

6:o.

Ang. ^ Kungl. Maj:t har i en till riksdagen avlåten, den 12 februari 1926 dagteckänkor
efter nac^ proposition nr 129, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av
vissa daglö- statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, i punkten l:o före''Tans
mrvt slagit riksdagen medgiva, att nedannämnda änkor efter daglönare vid flottans
Karls-krona, varv i Karlskrona, nämligen Sven Peter Johanssons änka Kristina Albertina
Johansson, Petter August Viktor Karlssons änka Gerda Matilda Karlsson, Johan
Alfred Anderssons änka Frida Charlotta Andersson, Hans Ottossons änka
Maria Charlotta Ottosson, Sven Otto (Svensson) Alexanderssons änka Hilda Ma -

Bankoutslcottets utlåtande Nr So

)ia Alexandersson, Johan Erik Oscar Karlssons änka Karolina Karlsson, Sven
Anderssons änka Ingrid Andersson, Ernst Gustaf Hellströms änka Hilda Kristina
Hellström, Karl Vilhelm Dahlströms änka Wilhelmina Dahlström, Viktor
Emanuel Nilssons änka Ellen Sofia Nilsson, Karl August Olssons änka Hilda
Ottilia, Olsson och Axel Vilhelm Strömblads änka Elina Amalia Strömblad
må från och med den 1 januari 192(3 komma i åtnjutande av årliga pensioner
å allmänna indragningsstaten till belopp av 324 kronor för envar, så länge hon
förbliver i sitt nuvarande änkestånd.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Sven Peter Johansson varit anställd såsom daglönare vid varvet under
iooo d<in l4 *?ril 1892—den 31 december 1922: att han avlidit den 19 juli
lönn °Cd efterlämnat änkan Kristina Albertina Johansson, född den 2 januari
lob6,° som på grund av sjukdom (ögonsjukdom med höggradigt nedsatt syniörmagä,
) är oförmögen till arbete, varmed hon kan försörja sig: samt "att
stärbhuset äger fast egendom till ett taxeringsvärde av 4,500 kronor vilken
fastighet dock besväras av inteckningar å sammanlagt 3,100 kronor:

att Petter August Viktor Karlsson varit anställd såsom daglönare vid varvet
från och med den 11 oktober 1900 intill sin död den 27 augusti 1920-att han efterlämnat änkan Gerda Matilda Karlsson, född den 1 augusti 1881.
°C|1 födda 1904 1919, därav 6 under 16 år: samt att änkan, vilkens

arbetsförmåga är i hög grad nedsatt på grund av sjukdom (magsår) åtnjuter
lattigrardsunclerstöd sedan den 1 maj 1921 för sig själv med 15 kronor i månaden
och för sina 5 yngsta barn med likaledes 15 kronor i månaden för vart
och ett av dem:

att Johan Alfred Andersson varit anställd såsom daglönare vid varvet från
och med den 1 december 1881 intill sin död den 13 augusti 1924: att han
efterlämnat änkan Frida Charlotta Andersson, född den 18 maj 1873, vilkens
arbetsförmåga på grund av sjukdom (höggradig nervsvaghet) är i hög grad nedsatt;
samt att stärbhuset äger fast egendom till ett taxeringsvärde av 8.000
kronor, vilken fastighet dock besväras av inteckningar å sammanlaoi 5 500
kronor: " °

att Hans Ottosson vant anställd vid flottan från och med den 1 mai 1890
till och med den 12 april 1894 och därefter såsom daglönare vid varvet från
sistnämnda dag intill sin död den 13 april 1922: att han efterlämnat änkan
Maria Charlotta Ottosson, född den 8 februari 1875, samt 4 barn under 18 åratt
ankan, vi kens arbetsförmåga på grund av sjukdom (dövhet med vrsel )
ar nedsatt sedan den 1 augusti 1922 åtnjutit fattigvårdsunderstöd för 3 av barnen
med 12 kronor i manaden för ett vart av dem; samt att det fjärde barnet,
en sinnessjuk dotter, åtnjuter full försörjning på det allmännas bekostnad:

att Sven Otto (Svensson) Alexandersson varit anställd vid varvet från och
med den 30 augusti 1897 intill sin död den 30 september 1919: att han efterlämnat
ankan Hilda Maria Alexandersson. född den 30 september 1868 och
ett barn under 18 ar; samt att änkan, som på grund av sjukdom (blodpropp
f mte. bensår) ar oförmögen till arbete, varmed hon kan försörja sig. sedan den
1 maj 19-0 åtnjutit understöd, vilket numera uppgår till 20 kronor i månaden -att Johan Erik Oscar Karlsson varit anställd som daglönare vid varvet från
och med den 13 apri 1893 intill sin död den 22 maj 1924: att han efterlämnat
ankan Karolina Karlsson, född den 1 februari 1875. och ett barn under 16 årsamt
att ankan, som pa grund av sjukdom (kronisk ledgångsreumatism! är
Oförmögen till arbete, varmed hem kan försörja sig. åtnjuter fattigvårdsunderstod
för barnet sedan den 1 oktober 1924 med 15 kronor i månaden och för Hg
sjaiv sedan den 1 april 1925 med likaledes 15 kronor i månaden:

Bankoutskottets utlåtande Nr 25.

att Sven Andersson varit anställd såsom daglönare vid varvet från och med
den 16 april 1894 intill sin död den 16 januari 1918; att lian efterlämnat änkan
Ingrid Andersson, född den 4 februari 1864; samt att hon, som på grund av
sjukdom (astma med hjärtsvaghet) är oförmögen till allt arbete, sedan den
1 mars 1918 åtnjuter fattigvårdsunderstöd, vilket numera uppgår till 20 kronor
i månaden *

att Ernst Gustaf Hellström varit anställd såsom daglönare vid varvet Iran
och med den 8 juli 1885 intill sin död den 27 mars 1913; att han efterlämnat
änkan Hilda Kristina Hellström, född den 16 april 1868, och ett barn under
16 år; samt att änkan, som på grund av sjukdom (ledgångsreumatism, gallsten
och åderbråck) är oförmögen till arbete, varmed hon kan försörja sig, sedan
den 1 maj 1913 åtnjuter fattigvårdsunderstöd för sig själv och barnet, utgående
med respektive 15 kronor och 10 kronor i månaden;

att Karl Vilhelm, Dahlström varit anställd dels vid Pontonjärbataljonen under
tiden den 9 mars 1881—den 9 mars 1885, dels såsom daglönare vid varvet
från och med den 4 januari 1897 intill sin död den 11 augusti 1924; att han
efterlämnat änkan Wilhelmina Dahlström, född den 21 oktober 1859; samt att
hon, som på grund av sjukdom (åderförkalkning) är fullständigt oförmögen
till arbete, icke åtnjuter något fattigvårdsunderstöd;

att Viktor Emanuel Nilsson varit anställd dels vid sjömanskåren under tiden
den 31 augusti 1890—den 29 augusti 1898, dels såsom daglönare vid varvet
från och med den 1 september 1898 intill sin död den 30 oktober 1921; att han
efterlämnat änkan Ellen Sofia Nilsson, född den 8 januari 1873, och 3 barn
under 16 år; samt att änkan, som på grund av sjukdom (nervsvaghet) har i
hög grad nedsatt arbetsförmåga, sedan den 1 juni 1922 åtnjutit fattigvårdsunderstöd
för barnen, vilket numera utgår med 10 kronor i månaden för vart och

ett av dem; _ ., . „ ,

att Karl August Olsson varit anställd såsom daglönare vid varvet tran och
med den 4 december 1905 intill sin död den 6 januari 1922; att han efterlämnat
änkan Hilda Ottilia Olsson, född den 14 december 1874, och 3 barn under
16 år; samt att änkan, som på grund av sjukdom (fallandesjuka) är oförmögen
till arbete, varmed hon kan försörja sig, sedan den 25 januari 1922 för sig
och sina barn åtnjutit fattigvårdsunderstöd, vilket numera utgår med, för månad
räknat, 10 kronor för henne själv och 15 kronor för vart och ett av de
två yngsta barnen;

att Axel Vilhelm Strömblad varit anställd såsom daglönare vid varvet under
tiden den 14 juni 1898—den 30 september 1899, då han på egen begäran
beviljades avsked, samt från och med den 11 april 1900 intill sin död den 11
april 1918: att han efterlämnat änkan Elina Amalia Strömblafl, född den 25
oktober 1872; samt att hon, som på grund av sjukdom (hjärtfel och kronisk
ledgångsreumatism) är oförmögen till sådant arbete, varmed hon kan försörja
sig, sedan den 1 juni 1918 åtnjuter fattigvårdsunderstöd med 10 kronor i månaden.

Marin förvaltningen har hemställt, att till riksdagen matte avlatas framställning
om beredande åt en var av ifrågavarande änkor av ett årligt understöd, vilket
i likhet med vad riksdagen förut medgivit vissa daglönaränkor (skrivelserna
nr 322, punkt 19, år 1923, och nr 108, punkt 9, år 1924), syntes för envar
av dem böra sättas till 200 kronor att utgå från och med den 1 januari 1925.

Statskontoret, som icke haft något att i och för sig erinra mot marinförvaltningens
förslag, har föreslagit att pensionsbeloppen måtte omräknas så att de
kunde betraktas såsom nyreglerade och alltså bestämmas till 324 kronor.

Bankoutskottets utlåtande Nr 25.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

På de skäl, som i statsrådsprotokollet blivit åberopade, har utskottet funnit Utskottet.
sig böra tillsts^rka, att understöd av statsmedel beredas ifrågavarande änkor
under deras återstående livstid. Vad angår storleken av dessa understöd vill
utskottet erinra att, såsom i annat sammanhang framhållits, änkor efter daglönare
vid flottans varv i Karlskrona, vilka ansetts böra pensioneras, i de flesta
fall, liksom flertalet änkor efter statstjänare i jämförlig ställning, under de senare
åren plägat erhålla understöd till belopp av 300 kronor för år, motsvarande
nyreglerade änkepensioner å 444 kronor. Under sådana förhållanden har utskottet
funnit skäl föreligga att för nu ifrågavarande änkor tillstyrka högre
pensionsbelopp än de av Kungl. Maj:t föreslagna, vilka motsvara oreglerade
änkepensioner till belopp av 200 kronor. Med hänvisning till vad utskottet
förut i detta utlåtande anfört angående önskvärdheten av att söka ernå en
utjämning av pensionsbeloppen för änkor efter befattningshavare av här avsedda
och med dem närmast jämförliga kategorier har utskottet därvid ansett
sig böra stanna vid att förorda understödsbelopp av 384 kronor för år.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa.

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj :ts förevarande
framställning, må medgiva, att nedannämnda änkor efter
daglönare vid flottans varv i Karlskrona, nämligen Sven Peter
Johanssons änka Kristina Albertina Johansson, Petter August
Viktor Karlssons änka Gerda Matilda Karlsson, Johan Alfred
Anderssons änka Frida Charlotta Andersson, Hans Ottossons
änka Maria Charlotta Ottosson, Sven Otto (Svensson)
Alexanderssons änka Hilda Maria Alexandersson, Johan Erik
Oscar Karlssons änka Karolina Karlsson, Sven Anderssons
änka Ingrid Andersson, Ernst Gustaf Hellströms änka Hilda
Kristina Hellström, Karl Vilhelm Dahlströms änka Wilhelmina
Dahlström, Viktor Emanuel Nilssons änka Ellen Sofia
Nilsson, Karl August Olssons änka Hilda Ottilia Olsson och
Axel Vilhelm Strömblads änka Elina Amalia Strömblad, må
från och med den 1 januari 1926 komma i åtnjutande av årliga
pensioner å allmänna indragnings staten till belopp av 384
kronor för envar, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd.

7 ro.

I punkten 2:o av samma proposition har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen Ang.

medgiva, att mösskräddaren Lars Johan Åkerholms änka, Anna Augusta Åker- ^

holm, född Nordström, må från och med den 1 januari 1926, så länge hon för- Augusta

bliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en kcrkolm,
« v • a a a -t född ord arlig

pension av 444 kronor. ström.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Lars Johan Äkerholm, vilken avled
den 28 januari 1919, alltsedan år 1871 och till sin död utfört mösskrädderi -

16 Bankoutskottets utlåtande Nr 25.

arbete för Vendes artilleriregementes räkning; att Åkerholm, som icke varit fast
anställd vid regementet, verkställt arbetet i sitt hem och mot betalning per
styck; att arbetet i fråga utgjort Åkerholms uteslutande sysselsättning under
förenämnda tid av omkring 48 år; samt att Åkerholm alltsedan år 1881 i arbetet
biträtts av sin hustru, vilken efter mannens död fortsatt med utförande av
reparationer utav mössor för regementet.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet. Utskottet har ansett sig böra tillstyrka, att pension beredes änkan Åkerholm.

Beloppet av denna pension torde emellertid i enlighet med vad under nästföregående
punkt förordats böra bestämmas till 384 kronor årligen.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj :ts förevarande
framställning, må medgiva, att mösskräddaren Lars Johan
Åkerholms änka, Anna Åugusta Åkerholm, född Nordström,
må från och med den 1 januari 1926, så länge hon förbliver
i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 384 kronor.

8:o.

Ang. I punkten 3:o av förevarande proposition har Kungl. Maj:t föreslagit riksPänkanlTo
dagen medgiva, att förre arbetaren vid Karlsborgs fästningsbyggnad, vallhanna
mästaren Claes Linus Johanssons änka Johanna 1/aria Johansson, född JohansM1lansson°
son’ ma fran ocb med den 1 januari 1926> sa lange llon förbliver i sitt nuvarande
född Johans- änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära eu årlig pension av 444 kronor.
son. m

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Claes Linus Johansson av 1924

års riksdag beviljats en årlig pension av 600 kronor, att utgå från och med
den 1 december 1923; att han avlidit redan den 25 december 1924; att änkan
Johansson är född den 16 september 1862; samt att hon ej har några tillgångar
och ej kan försörja sig genom eget arbete, då hon är klen till hälsan
och på grund av sin ålder mindre arbetsför.

I övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet. Utskottet har icke annat att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag än att pensionsbeloppet,
i enlighet med av utskottet förut angivna grunder, synes böra
bestämmas till 384 kronor.

Utskottet hemställer sålunda,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, må medgiva, att förre arbetaren vid Karlsborgs
fästningsbyggnad, vallmästaren Claes Linus Johanssons änka
Johanna Maria Johansson, född Johansson, må från och med
den 1 januari 1926, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 384 kronor.

Bankoutskottets utlåtande Nr 25.

9 :o.

Under punkten 4:o av propositionen nr 129 har Kungl. Maj:t föreslagit riks- Ang.
dagen medgiva, att skogvaktaren vid Karlsborgs fästningsbyggnad Ludvig åt

Petterssons änka Augusta Pettersson, född Pettersson, må från och med den Augusta
1 januari 1926, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 444 kronor. son.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Ludvig Pettersson av 1908 års
riksdag beviljats en årlig pension av 300 kronor; att Pettersson avlidit redan
under år 1909; samt att änkan Pettersson, som är född den 28 juni 1856, ej
äger andra tillgångar än en folkpension av 29 kronor 60 öre i kvartalet samt
bostadsförmån i en henne och hennes dotter tillhörig stuga.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet, som anser att pensionsbeloppet jämväl i nu förevarande fall bör Utskottet.
bestämmas till 384 kronor årligen, får hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning, må medgiva, att skogvaktaren vid Karlsborgs
fästningsbyggnad Ludvig Petterssons änka Augusta Pettersson,
född Pettersson, må från och med den 1 januari 1926, så
länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 384 kronor.

10 ro.

Under punkten 5:o av förevarande proposition nr 129 har Kungl. Maj:t före- Ang.
slagit riksdagen medgiva, att daglönaren vid flottans varv i Karlskrona Cad ^k^Hilda
Olof Olssons änka Hilda Amalia Olsson, född Cedergren, må från och med den Amalia Ols1
januari 1926, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna Cede/nt
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 324 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att daglönaren Olsson, efter att tidigare
hava haft anställning vid Svea artilleriregemente, varit anställd vid ingenjördepartementet
från och med den 9 april 1883 till och med den 29 april 1911,
då han avgick med pension; att hans änka, som är född den 13 november 1861,
genom olycksfall vid arbete i Karlskrona kustartilleriregementes tvättinrättning
fått sin arbetsförmåga i hög grad nedsatt; att hon vid tidpunkten för
olycksfallet omkring två år varit anställd vid tvättinrättningen; att hon sedan
mannens död ar 1924 endast haft sin pension från allmänna pensionsförsäkringen
— omkring 130 kronor om året — att leva av; samt att hon har två
fullvuxna barn, en son och en dotter, vilka dock icke kunna lämna något bidrag
till moderns uppehälle.

Beträffande utredningen i övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till propositionen.
I

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en till utskottet Motion
hänvisad, inom andra kammaren av herr Törnkvist i Karlskrona väckt motion II:1L

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 8 samt. i 7 käft. (Nr 25-)

Bankoutskottets utlåtande Nr 25.

nr 11, vari hemställts, »att riksdagen måtte bevilja f. d. daglönaren vid Karlskrona
kronovarv nr 946 Karl Olof Olssons änka, Hilda Amalia Olsson, ett
årligt understöd av 300 kronor, att utgå från 1 januari 1926 under hennes
återstående livstid.»

I fråga om motiveringen hänvisar utskottet till motionen med därvid fogade
bilagor.

Utskottet. Utskottet har ansett sig böra tillstyrka, att pension beredes änkan Olsson.

Beloppet av denna pension synes i enlighet med utskottets förslag under närmast
föregående punkter böra bestämmas till 384 kronor årligen.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj :ts ifrågavarande
framställning och förenämnda motion II: 11, må medgiva,
att daglönaren vid flottans varv i Karlskrona Carl Olof Olssons
änka Hilda Amalia Olsson, född Cedergren, må från och
med den 1 januari 1926, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 384 kronor.

11 :o.

Ang. Kungl. Maj :t föreslår i punkten 6:o av berörda proposition nr 129 riksdagen
pension åt medgiva) att månadslönaren vid flottans varv i Karlskrona Karl August BergäBerglund,
lunds änka Mia Berglund, född Karlsson, må från och med den 1 januari 1926,
föddKarls- iange hem förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 444 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Karl August Berglund varit anställd
såsom daglönare och månadslönare vid varvets byggnadsdepartement
från och med den 22 november 1910 till sin död den 12 mars 1924; att han vid
dödstillfället uppbar avlöning med 2,388 kronor för år jämte dyrtidstillägg efter
de grunder, som gälla för oreglerade verk; att företagen bouppteckning efter
den avlidne utvisade en behållning av 5,819 kronor 53 öre, varav vid sedermera
företaget arvsskifte mellan Berglunds änka och dotter av då återstående
kapitalbehållning ett belopp av 2,068 kronor 88 öre tillkommit dem vardera;
samt att änkan Berglund, som på grund av sjukdom är oförmögen att genom:
arbete försörja sig, är i behövande omständigheter.

I fråga om utredningen i övrigt åberopar utskottet innehållet i propositionen..

Motion II: 2. I samband med ifrågavarande framställning har utskottet till behandling
förehaft en inom andra kammaren av herr Holmgren väckt motion nr 2, däri
motionären hemställt, »att varvskontoristen Carl August Berglunds änka Mia
Berglund, född Carlsson, må från och med år 1926, så länge hon förbliver i sitt
nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära ett ärligt understöd
av 300 kr.».

Beträffande motiveringen för detta yrkande hänvisar utskottet till motionen
jämte därvid fogade bilagor.

BanTcoutskottets utlåtande Nr 25.

Med hänsyn till de i ärendet åberopade omständigheterna har utskottet funnit
skäl föreligga att tillstyrka en pension av statsmedel till änkan Berglund
under hennes återstående livstid. Utskottet anser emellertid anledning saknas
att i detta fall förorda ett högre pensionsbelopp än vad utskottet under närmast
föregående punkter tillstyrkt eller 384 kronor årligen; och får utskottet
alltså hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj ds ifrågavarande
framställning och berörda motion II: 2, må medgiva, att månadslönaren
vid flottans varv i Karlskrona Karl August Berglunds
änka Mia Berglund, född Karlsson, må från och med
den 1 januari 1926, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 384 kronor.

12 :o.

Under punkten 7 :o av propositionen nr 129 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
medgiva, att hushållerskan Emma Johanna Carlsdotter må från och med
den 1 januari 1926, så länge hon förbliver i sitt nuvarande civilstånd, å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 444 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att förrådsarbetaren vid arméns intendenturförråd
i Stockholm Carl August Jonsson, vilken avled den 11 december
1914 i en ålder av i det närmaste 68 år, alltsedan år 1875 och till sin död, eller
under en tid av omkring 40 år, varit anställd såsom arbetare vid nämuda intendenturförråd;
att han under större delen av berörda anställningstid, eller från
och med år 1878 och till sin död, sammanbott med hushållerskan Emma Johanna
Carlsdotter, som är född den 26 november 1847; att han med henne har
tvenne barn, en son, född år 1878, och en dotter, född år 1879; samt att sonen
är sjuklig och arbetslös och liksom dottern, vilken är gift, ur stånd att försörja
sin moder.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Med hänsyn till vad i propositionen blivit upplyst rörande hushållerskan
Carlsdotters förhållande till avlidne förrådsarbetaren Jonsson har utskottet,
om ock med någon tvekan, ansett henne kunna i förevarande hänseende likställas
med änka. Vid sådant förhållande har utskottet, på grund av de omständigheter
som föreligga i detta fall, icke velat motsätta sig att pension beredes
hushållerskan Carlsdotter. Beloppet av pensionen synes höra bestämmas till
384 kronor årligen.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj ds ifrågavarande
framställning, må medgiva, att hushållerskan Emma Johanna
Carlsdotter må från och med den 1 januari 1926, så länge hon
förbliver i sitt nuvarande civilstånd, å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 384 kronor.

Utskottet.

Ang.

pension åt
hushållerskan
Emma
Johanna
Carlsdotter.

Utskottet.

Bankoutskottets utlåtande Nr 25.

Ang.

årligt understöd
åt vissa
änkor efter
befattningshavare
vid
flottans varv
i Karlskrona.

Utskottet.

13 ro.

I en inom första kammaren väckt motion nr 27 har herr Östergren hemställt,
»att riksdagen måtte besluta tillerkänna envar av f. d. förmannen Carl Johan
Edvard Nyströms änka Ingrid Nyström, född Olsson, f. d. daglönaren August
Balcks änka Berta Louise Sofia Hildegard Balck, född Karlsson, samt f. d.
daglönaren Gustaf Adolf Vilhelm Lohmans änka Helena Lohman, född Petersson,
ett årligt understöd av 300 kronor att utgå från och med den 1 januari
192G under sin återstående livstid».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen med därvid
fogade bilagor.

Av handlingarna i förevarande ärenden inhämtas bland annat följande:

Carl Johan Edvard Nyström antogs den 1 november 1873 till daglönare vid
flottans varv i Karlskrona och erhöll den 28 februari 1922 efter en väl vitsordad
tjänstetid av mer än 48 år avsked ur tjänsten med pension. Nyström
har sedermera avlidit, efterlämnande änka Ingrid Nyström, född Olsson. Änkan,
som är född den 25 januari 1860, är enligt läkarbetyg på grund av kronisk
hjärtsjukdom (cardiosclerosis) varaktigt oförmögen till arbete samt befinner
sig, enligt vad vederbörande pastorsämbete intygat, i behövande villkor.
Enligt vad i motionen uppgivits saknar hon anhöriga, som kunna draga
försorg om henne under hennes återstående livstid.

August Balck var född den 29 maj 1852 och antogs som daglönare vid ingenjördepartementet
å flottans varv i Karlskrona den 12 april 1888, där han väl
vitsordad kvarstod i tjänst intill sin död den 4 februari 1917. Änkan Berta
Louise Sofia Hildegard Balck, född Karlsson, är född den 24 juni 1854 och
befinner sig enligt vad vederbörande pastorsämbete betygat i behövande villkor.
Hon är enligt läkarbetyg på grund av åderförkalkning oförmögen till arbete,
varmed hon kan försörja sig, samt saknar enligt uppgift i motionen anhöriga,
som kunna draga försorg om henne.

Gustaf Adolf Wilhelm Lohman var född den 26 november 1862. Efter anställning
vid flottans sjömanskår under tiden den 1 september 1881—11 april
1902 antogs han till daglönare vid artilleridepartementet i Karlskrona
den 17 april 1902, där han väl vitsordad kvarstod i tjänst intill sin
död den 7 mars 1923. Hans efterlämnade änka Helena Lohman, född Petersson,
är född den 28 maj 1866 och enligt läkarintyg på grund av sjukdom (åderförkalkning
med stark blodtrycksstegring och hjärtförändringar jämte ledgångsreumatism)
för all framtid oförmögen till arbete, varmed hon kan försörja
sig. Hon befinner sig enligt vad pastorsämbete bestyrkt i behövande
levnadsvillkor. Enligt vad i motionen uppgivits saknar hon anhöriga, som
kunna draga försorg om henne.

Samtliga de personer, för vilka i förevarande motion begäres understöd, äro
änkor efter anställningshavare, vilka under jämförelsevis lång tid tjänat staten.
Änkorna hava uppnått respektive 66, 71 och 59 års ålder samt äro enligt läkarintyg
på grund av sjukdom oförmögna till arbete, med vilket de kunna försörja
sig. Av handlingarna att döma synas de även vara i sådana ekonomiska

Bank outskottets utlåtande Nr 25.

omständigheter, att behov av understöd torde få anses föreligga. Under sådana
förhållanden har utskottet funnit sig böra tillstyrka, att årliga understöd beredas
dem från allmänna indragningsstaten. Dessa understöd synas, i enlighet
med vad utskottet i åtskilliga föregående punkter föreslagit, böra bestämmas
till 384 kronor årligen. Understöden torde på sätt motionären hemställt böra
beviljas från och med den 1 januari 1926.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion I: 27, må
medgiva, att envar av förmannen Carl Johan Edvard Nyströms
änka Ingrid Nyström, född Olsson, daglönaren August Balcks
änka Berta Louise Sofia Hildegard Balck, född Karlsson, samt
daglönaren Gustaf Adolf Wilhelm Lohmans änka Helena Lekman,
född Petersson, må från och med den 1 januari 1926 under
sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära ett
årligt understöd av 384 kronor.

14:o.

I en inom första kammaren av herr Leander väckt motion nr 58 har hemställts,
»det riksdagen ville medgiva, att månadslönaren vid flottans varv i
Karlskrona Fritz Hammars änka Emelie Maria Hammar, född Jakobsson, må
från och med den 1 januari 1926, så länge hon förbliver i sitt nuvarande .änkestånd,
å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av trehundra
(300) kronor».

Med avseende å vad motionären anfört till stöd för sitt förslag får utskottet
hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Fritz Persson Hammar, som var
född den 1 september 1877, antogs till daglönare vid flottans varv i Karlskrona
den 22 januari 1900, där han befordrades till månadslönare (ritare vid ingenjördepartementets
ritkontor) den 1 oktober 1913, i vilken senare befattning han
kvarstod till sin död den 21 april 1920. Vid sitt frånfälle efterlämnade han
änka, Maria Hammar, född Jakobsson den 12 april 1878, samt en son född
den 15 augusti 1911. Enligt vad vederbörande pastorsämbete intygat befinner
sig änkan Hammar i behövande villkor.

Utskottet vill erinra, att frågan om beredande av pension åt änkan Hammar
i anledning av väckt motion var föremål för prövning av 1921 års riksdag.
Efter att i ärendet hava inhämtat yttranden av direktionen över flottans
pensionskassa och statskontoret avstyrkte utskottet bifall till motionen. Utskottets
hemställan vann riksdagens bifall.

Utskottet vill vidare erinra att, såsom också motionären framhållit, 1925
års riksdag efter framställning av Kungl. Maj:t beviljat änkan efter månadslönaren
Eritz Hammars broder, ritaren Axel Irenaius Persson Hammar, en årlig
pension av 300 kronor. I utlåtande (nr 33, punkten 33) rörande sistberörda

Ang.

årligt understöd
åt månadslönaren

vid flottans
varv i Karlskrona
F.
Hammars
änka.

Bankoutskottets utlåtande Nr 25.

Utskottet.

Ang.

årligt understöd
åt tre
varvsarbetaränkor.

ärende framhöll bankoutskottet, att änkan Hammar uppnått en ålder av endast
43 år samt att någon antydan om att hon skulle vara sjuklig icke förekomme
i handlingarna. Under sådana förhållanden hade utskottet ansett någon änkepension
till henne icke böra ifrågakomma. Då emellertid änkan Hammar hade
att draga försorg om två minderåriga barn, förordade utskottet att understöd
bereddes i form av uppfostringsbidrag till belopp av 100 kronor årligen för
vartdera barnet. Vid behandling av ärendet stannade riksdagens kamrar i skiljaktiga
beslut, i det att första kammaren biföll vad utskottet hemställt, medan
andra kammaren biföll ett reservationsvis framställt yrkande om pension till
änkan Hammar med 300 kronor. Vid gemensam omröstning beslöt riksdagen i
enlighet med sistnämnda yrkande.

Såsom utredningen i ärendet utvisar, har frågan om beredande av understöd
åt månadslönaren Fritz Hammars änka redan år 1921 varit föremål för riksdagens
prövning, därvid riksdagen avslagit gjord framställning om sådant
understöd. Av handlingarna i det då föreliggande ärendet framgår, att riksdagens
ståndpunkt föranleddes dels av principiella betänkligheter, dels ock av
det förhållandet, att änkan Hammar vid mannens död endast uppnått 42 års
ålder samt syntes vara frisk och arbetsför.

Med hänsyn till 1921 års riksdags beslut har utskottet ansett det innebära
betänkligheter att nu tillstyrka pension eller därmed jämförligt understöd åt
änkan Hammar. I varje fall lärer ett förslag i sådan riktning icke kunna framläggas
på grundval av den föreliggande utredningen. Närmare upplysningar
angående änkan Hammars ekonomiska förhållanden och sysselsättning m. m.
saknas nämligen, varjämte antydan ej förefinnes om att hon skulle vara sjuklig.
Därest vid en mera ingående utredning i nu angivna avseenden skulle påvisas
förhållanden, vilka finnas tala för beviljande av understöd åt änkan
Hammar, synes frågan om sådant understöd böra i vanlig ordning göras till
föremål för prövning av vederbörande myndigheter.

På grund av vad nu anförts har utskottet ansett den väckta motionen icke
böra föranleda någon riksdagens åtgärd; och får utskottet alltså hemställa,

att förevarande motion T: 58 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

15 :o.

I en inom första kammaren av herr Leander väckt motion nr 59 hem ställes,
»att riksdagen ville bevilja en var av varvsarbetaränkorna Sofia Andersson,
född Petersson, Hanna Karolina Liljegren, född Nilsson, och Elina Kristina
Jonsson, född Persson, ett årligt understöd av trehundra (300) kronor att utgå
från allmänna indragningsstaten från och med år 1926 och så länge de förbliva
i sitt änkestånd».

Beträffande motiveringen hänvisar utskottet till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas huvudsakligen följande:

Håkan Andersson, som var född den 8 april 1844, blev efter tidigare anställningar
vid vissa fyrbyggnadsarbeten för statens räkning antagen till daglönare

Bankoutskottets utlåtande Nr 25.

(murare) vid flottans varv i Karlskrona den 10 mars 1884, i vilken anställning
lian kvarstod till den 30 april 1908, då han erhöll avsked med pension.
Andersson avled den 19 februari 1922. Änkan Andersson är född den 12
juni 1848 och sålunda närmare 78 år gammal. Enligt vad vederbörande pastorsämbete
intygat är hon medellös. I motionen har uppgivits, att hon äger barn,
vilka emellertid på grund av arbetslöshet äro ur stånd att bidraga till moderns
uppehälle.

Karl Håkansson Liljegren var född den 24 december 1874 och antogs den
12 september 1907 till daglönare vid flottans varv i Karlskrona, där han kvarstod
i tjänst till sin död den 11 februari 1923. Ankan Hanna Karolina Liljegren,
född Nilsson den 27 november 1877, är enligt intyg av vederbörande
pastorsämbete i behov av understöd. Enligt läkarbetyg lider hon av högersidigt
ljumskbråck och nervositet, i följd varav hennes arbetsförmåga är i hög
grad nedsatt.

Karl Gunnar Johnsson var född den 28 augusti 1884, antogs som daglönare
vid artilleridepartementet vid flottans varv i Karlskrona den 5 juni 1902, erhöll
avsked på egen begäran den 31 juli 1907, antogs till daglönare vid ingenjördepartementet
vid nämnda varv den 21 april 1908 och avled den 17 mars 1912.
Vid sitt frånfälle efterlämnade han änka, Elina Kristina Johnsson, född Persson
den 28 september 1875, samt en dotter, född 1909, och en son född 1912.
Beträffande änkan Johnssons ekonomiska förhållanden har någon utredning
icke förebragts. Enligt läkarintyg lider hon av blodbrist och nervositet, i följd
varav hennes arbetsförmåga är i hög grad nedsatt.

Vad först angår frågan om understöd av statsmedel åt änkan Sofia Andersson
har utskottet med hänsyn till hennes höga ålder och mannens jämförelsevis
långa anställningstid i statens tjänst samt övriga i motionen åberopade
omständigheter funnit sig böra tillstyrka, att sådant understöd i detta fall
beredes. Understödet synes i överensstämmelse med vad utskottet i detta utlåtande
för liknande fall tillstyrkt böra bestämmas till ett belopp av 384 kronor
årligen, att från och med den 1 januari 1926 utgå å allmänna indragningsstaten.

Vidkommande förslaget, i vad det avser änkan Hanna Karolina Liljegren,
har utskottet funnit tveksamt, huruvida understöd av statsmedel bör beviljas
henne. I varje fall har den nu föreliggande utredningen synts utskottet icke
utgöra tillräckligt stöd för en hemställan därom. Frågan huruvida understöd
i detta fall bör utgå lärer därför böra bliva beroende av en närmare utredning
samt för den skull i vanlig ordning göras till föremål för prövning av
vederbörande myndigheter. Under sådana förhållanden synes den väckta motionen
i nu förevarande del icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Vad slutligen angår förslaget om beredande av understöd åt änkan Elina
Kristina Johnsson, framgår av utredningen att mannens tjänstetid i statens
tjänst uppgått till allenast omkring 9 år samt att änkan vid mannens
frånfälle endast uppnått 36 års ålder. Under sådana förhållanden
har utskottet icke funnit skäl föreligga att tillstyrka beredande av under -

Utskottet.

Bankoutskottets utlåtande Nr 25.

stöd, så mycket mindre som några särskilt ömmande omständigheter beträffande
änkan Johnssons hälsotillstånd eller ekonomiska förhållanden icke påvisats.
Utskottet avstyrker alltså bifall till motionärens förslag jämväl i vad
det avser änkan Johnsson.

På grund av vad sålunda blivit anfört får utskottet hemställa,

a) att riksdagen, i anledning av förevarande motion I: 59,
må medgiva, att förre daglönaren Håkan Anderssons änka,
Sofia Andersson, född Petersson, må från och med den 1 januari
1926 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver
i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära
ett årligt understöd av 384 kronor;

b) att berörda motion I: 59, i vad den avser understöd åt
änkan Hanna Karolina Liljegren, född Nilsson, icke må till
någon riksdagens åtgärd föranleda; samt

c) att ifrågavarande motion I: 59, i vad den avser understöd
åt änkan Elina Kristina Johnsson, född Persson, icke heller
må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

16 ro.

. ,An9- I en inom andra kammaren av herr Holm aren väckt motion nr 4 har hemarliga
un derstöd

åt ställts, »att riksdagen ville besluta, att vartdera av avlidne korpralen Frans
grälen F°0 Gustafssons minderåriga barn, Aina Linnea Margareta och Astrid Viola.
Gustafssons Victoria, må från och med den 1 januari 1926 till och med utgången av det kaminderå/riga
lenderår, under vilket barnet uppnår 18 års ålder, från allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd av etthundra kronor».

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen
med därvid fogade bilagor.

Av handlingar i ärendet framgår, att korpralen Gustafsson, som enligt
uppgift i motionen avlidit den 27 december 1922, räknat en tjänstgöringstid
i statens tjänst av över 30 år. Hustrun hade redan tidigare avlidit. Vid sitt
frånfälle efterlämnade Gustafsson 9 barn, beträffande vilka i ett vid motionen
fogat intyg lämnats följande uppgifter:

»Av samtliga hans nio barn torde emellertid nu nedanstående kunna försörja
sig själva:

Två söner, vilka vistas i Amerika, resp. 30 och 28 år gamla.

En son, f. d. signalmatros, som f. n. på grund av lungtuberkulos vistas å
Spenshult sanatorium, 26 år gammal, och som har sökt understöd genom riksförsäkringsanstalten.

En son, som är 2. kl. sjöman vid 1. ek. kompaniet, 18 år gammal.

Tre döttrar, som innehava platser, resp. 22, 20 och 17 år.

Däremot.äro hans yngsta barn, tvenne flickor resp. 12 och 10 år gamla, som
hittills varit utackorderade på grund av hemmets splittring efter faderns död
— modern död redan 1915 — i en mycket bekymmersam ställning.»

Beträffande de i motionen avsedda barnen har utskottet inhämtat, att de
underhållas på vederbörande kommuns bekostnad.

Bankoutskottets utlåtande Nr 25.

De omständigheter, som åberopats i ärendet, hava synts utskottet motivera,
att något understöd av allmänna medel beredes avlidne korpralen Gustafssons
minderåriga barn. Vad angår storleken av sådant understöd må erinras, att utskottet
i detta utlåtande i ett par fall tillstyrkt s. k. barnpensioner till belopp
av 120 kronor årligen. I nu förevarande fall torde emellertid vid avvägande
av understödsbeloppen — såsom tidigare stundom ägt rum — hänsyn böra
tagas till att de minderåriga barnen sakna såväl fader som moder. Denna
omständighet synes påkalla något högre understödsbelopp; och har utskottet
i sadant avseende ansett sig böra förorda ett belopp av 168 kronor årligen för
vartdera barnet. Understöden torde böra beviljas från och med den 1 januari
1926, att utgå å allmänna indragningsstaten till och med utgången av det
kalenderår, då vederbörande uppnår 18 års ålder.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion 11:4, må
medgiva, att vartdera av avlidne korpralen Frans Olof Gustafssons
minderåriga barn Aina Linnéa Margareta och
Astrid Viola Victoria må från och med den 1 januari 1926
till och med utgången av det kalenderår, under vilket barnet
uppnår 18 års ålder, å allmänna indragningsstaten uppbära
ett årligt understöd av 168 kronor.

17 :o.

I en inom andra kammaren av herr Törnkvist i Karlskrona väckt motion
nr 10 har hemställts, »att riksdagen måtte bevilja avlidne f. d. daglönaren vid
Karlskrona kronovarv, nr 43 August Johansson Sandgrens änka, Bertha Sandgren,
ett årligt understöd av 300 kronor, att utgå från 1 januari 1926 under
hennes återstående livstid».

I fråga om motiveringen hänvisar utskottet till motionen med därvid fogade
bilagor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat, att August Johansson Sandgren,
som var född den 2 februari 1845, antogs till daglönare vid artilleridepartementet
i Karlskrona den 9 augusti 1875, att han uppflyttats till förman
den 2 januari 1905 samt erhållit avsked på egen begäran den 31 augusti 1905.
Sandgren avled den 2 februari 1923, efterlämnande änka, född Akesdotter
den 25 oktober 1844. Änkan Sandgren är, enligt vad i motionen uppgivits,
oförmögen att genom arbete försörja sig samt har medel för sitt uppehälle
endast för den allra närmaste tidens behov.

Då änkan Sandgren uppnått en ålder av över 81 år och synes vara i behov
av ekonomiskt understöd, har utskottet med hänsyn även till mannens jämförelsevis
långa tjänstetid ansett sig böra tillstyrka att sådant understöd beredes
henne från allmänna indragningsstaten. Understödet synes i enlighet med
vad utskottet i detta utlåtande beträffande liknande fall tillstyrker böra be -

Utskottet.

Ang.

årligtunderstöd
åt förre
daglönaren
A. Johansson
Sandgrens
änka.

\Utskottet.

Bankoutslcottets utlåtande Nr 25.

Ang.

årligt understöd
åt daglönaren

J. A. Månssons
änka.

Utskottet.

stämmas till 384 kronor årligen, att utgå från och med den 1 januari 1926 under
änkan Sandgrens återstående livstid, så länge hon förbliver ogift.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 10, må
medgiva, att daglönaren August Johansson Sandgrens änka,
Bertha Sandgren, född Åkesdotter, må från och med den 1
januari 1926 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver
i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd av 384 kronor.

18.-o.

I en inom andra kammaren av herr Holmgren väckt motion nr 23 har föreslagits,
»att riksdagen ville besluta, att daglönarens vid flottans varv i Karlskrona
Johan August Månssons änka Henrika Katarina Mariana Månsson, född
Karlholm, må så länge hon befinner sig i sitt nuvarande änkestånd från allmänna
indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 300 kronor».

Med avseende å motiveringen för yrkandet tillåter sig utskottet att hänvisa
till motionen jämte vid densamma fogade avskrifter.

Av handlingarna i ärendet framgår bland annat, att Johan August Månsson,
som var född den 28 juli 1868, efter anställning som matros från och med den 1
maj 1889 antogs till daglönare vid ingenjördepartementet vid flottans varv i
Karlskrona den 30 mars 1893. Månsson avled å flottans sjukhus i Karlskrona
den 25 april 1925, efterlämnande änka, född den 26 augusti 1866 samt fyra
barn, nämligen en son född 1898 och tre döttrar, födda respektive 1900, 1903
och 1908. Ankan är enligt läkarbetyg på grund av sjuklighet oförmögen att
försörja sig själv och enligt intyg av vederbörande pastorsämbete medellös.
Såvitt införskaffade uppgifter giva vid handen, synes hon icke kunna påräkna
nämnvärd hjälp av sina barn.

Med hänsyn till de omständigheter, som i ärendet åberopats, och i betraktande
av riksdagens beslut i åtskilliga likartade fall har utskottet ansett sig böra
tillstyrka, att understöd av statsmedel beredes änkan Månsson. Detta understöd
synes i överensstämmelse med vad utskottet i detta utlåtande för likartade
fall förordar böra bestämmas till 384 kronor årligen, att från och med den 1
januari 1926 utgå å allmänna indragningsstaten.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 23, må
medgiva, att daglönaren vid flottans varv i Karlskrona Johan
August Månssons änka Henrika Katarina Mariana Månsson,
född Karlholm, må från och med den 1 januari 1926 under sin
återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,
å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd
av 384 kronor.

Banlcoutslcottets utlåtande Nr 25.

19 :o.

Uti en inom andra kammaren av herr Sjöström väckt motion nr 271 hemställes,
»att riksdagen måtte besluta bevilja änkan Anna Greta Blomgren,
{ödd Sköld, ett årligt understöd å 300 kronor att utgå från och med år 1926.»

Utskottet tillåter sig beträffande motiveringen att hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att änkan Blomgrens man, skrädderiarbetaren
vid Hallands regemente Johan Alfred Blomgren, var född den 6 juni
1848 och efter mer än 50 års anställning i statens tjänst av 1922 års riksdag
tillerkändes en årlig pension av 700 kronor. Blomgren har numera avlidit,
efterlämnande änka, född Sköld den 3 februari 1855 och alltså 71 år gammal.
Enligt vad vederbörande fattigvårdsmyndighet intygat är änkan Blomgren
medellös och enligt läkarbetyg är hon på grund av sjuklighet oförmögen att
genom arbete försörja sig.

Med hänsyn till de förhållanden, som åberopats beträffande änkan Blomgren,
och i betraktande av mannens långvariga anställning i statens tjänst har utskottet
funnit sig böra tillstyrka att understöd av statsmedel i förevarande fall
beviljas. Understödet synes böra bestämmas till 384 kronor årligen, att från
och med den 1 januari 1926 utgå å allmänna indragningsstaten.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 271, må
medgiva, att förre skrädderiarbetaren Johan Alfred Blomgrens
änka, Anna Greta Blomgren, född Sköld, må från och med
den 1 januari 1926 under sin återstående livstid, så länge
hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd av 384 kronor.

20 :o.

I en inom andra kammaren av herr Kloo väckt motion nr 278 har hemställts,
-»att riksdagen må medgiva, att vart och ett av avlidne daglönaren Gustaf
Albert Peterssons och hans efterlämnade änkas,. Ellen Elisabet Petersson, f.
Börjesson, minderåriga barn Bengt Martin, Magda Signe Maria och Astrid
Elisabet må från och med den 1 januari 1926 till och med utgången av det
kalenderår, under vilket barnet uppnår 18 års ålder, från allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd av etthundra kronor.»

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Gustaf Albert Petersson, som var
född den 26 december 1889, antogs till daglönare vid flottans varv i Karlskrona
den 21 juli 1913 samt avled den 12 april 1921 efter en anställningstid av icke
fullt 8 år. Vid sitt frånfälle efterlämnade han änka, Ellen Elisabet Petersson,
född Börjesson den 8 november 1889, samt tre barn, födda respektive 1914,
1916 och 1919.

Med hänsyn till daglönaren Peterssons korta anställningstid i statens tjänst
och då hans efterlämnade änka, som endast är 36 år gammal, såvitt handlin -

Ang.

årligt understöd
åt
änkan Anna
Greta Blomgren,
född
Sköld.

Utskottet.

Ang.

årliga understöd
åt
daglönaren
G. A. Peterssons
minderåriga
barn.

Utskottet.

Bankoutskottets utlåtande Nr 25.

garna utvisa är frisk och torde kunna genom arbete försörja sig, har utskottet
ansett sig icke kunna tillstyrka, att understöd av statsmedel i detta fall beviljas.

Utskottet får alltså hemställa,

att förevarande motion II: 278 icke må till någon riksdagensåtgärd
föranleda.

21 jo.

I en inom andra kammaren av herr Holmgren väckt motion nr 3 har hemställts,
»att riksdagen ville besluta att ett årligt understöd motsvarande skillnaden
mellan nu utgående gratial till änka efter motsvarande befattningshavare
och det gratial, som enligt de år 1915 gällande bestämmelserna utgick
till änka efter kronolänsman, måtte tilldelas avlidne kronolänsmannen C. G.
Hanssons änka Charlotte Lovise Hansson, f. Karlsson, att utgå från allmänna
indragningsstaten, så länge hon lever ogift.»

I motionen har anförts bland annat att kronolänsmannen C. G. Hansson avlidit
den 27 augusti 1915 samt att hans efterlämnade änka åtnjuter den änkepension,
som författningsenligt tillkommer henne.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen med
därvid fogade bilagor.

Utskottet. Motionärens hemställan åsyftar, att änkan Hansson skulle tillerkännas sådant
understöd av statsmedel, att hennes sammanlagda pensionsförmåner
skulle motsvara vad som tillkommer änka efter landsfiskal, vilken blivit delaktig
av den från och med år 1918 genomförda nya löneregleringen för landsstaten.
Av principiella skäl och med hänsyn till de konsekvenser, ett bifall till
denna framställning skulle kunna medföra, har utskottet ansett sig icke kunna
förorda motionärens förslag.

Utskottet får alltså hemställa,

att förevarande motion II: 3 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

22 :o.

Ang. I en till riksdagen avlåten, den 31 december 1925 dagtecknad proposition
förste^ rå nr ^ ^ar under åberopande av propositionen bilagt utdrag av

inspektören statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
^dém änka me<fgiva> aU förste byråinspektören i bank- och fondinspektionen Per Anders
och son. Bolidens änka, Elsa Sofia Charlotta Boliden, född Fogelström, samt makarnas
son, Sten Olov Anders, må, räknat från och med den 1 april 1925 från
reservationsanslaget till upprätthållande av bank- och fondinspektionens verksamhet
uppbära årliga pensioner, änkan 1,200 kronor under sin återstående
livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, och sonen 500 kronor,
intill dess han uppnått 18 års ålder.

Av utredningen i ärendet framgår bland annat följande.

Ang.

årligt understöd
åt
kronolänsmannen

C. G. Hanssons
änka.

Banlcoutskottets utlåtande Nr 25.

Förste byråinspektören Bolldén, vilken föddes den 7 juli 1878 och avled
den 31 mars 1925, förordnades den 28 november 1919 till innehavare av sin
befattning å ämbetsverkets fondbyrå. Frånsett dyrtidstillägg och ett personligt
lönetillägg å 3,000 kronor årligen, vilket Bolldén åtnjöt i enlighet med
Kungl. Maj:ts medgivande i brev den 28 november 1919, uppbar Bolldén inom
inspektionen lön — tidigare lön och tjänstgöringspenningar — efter 12,000
kronor för år räknat.

I likhet med övriga befattningar inom bank- och fondinspektionen var
Bolldéns tjänst icke sådan, att med densamma följde rätt till egen pension
■eller delaktighet i civilstatens änke- och pupillkassa eller annan liknande statsunderstödd
kassa.

Den avlidnes efterlämnade familj har under förste bj^råinspektören Bolldéns
livstid varit för sitt uppehälle helt och hållet hänvisad till inkomsten av
den avlidnes tjänst inom inspektionen.

Bouppteckningen efter den avlidne utvisar en brist å i runt tal 10,000 kronor
frånsett borgensförbindelser. Värdet av änkan på grund av äktenskapsförord
tillhörande enskild egendom uppgick till omkring 1,700 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet har vid prövning av Kungl. Maj:ts förslag ansett sig böra tillsty r- Utskottet.
ka bifall till detsamma. Under framhållande av att ifrågavarande pensioner
äro avsedda att utgå från reservationsanslaget till upprätthållande av
bank- och fondinspektionens verksamhet får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition.

23 :o.

I den till riksdagen den 12 februari 1926 avlåtna propositionen nr 861 har Ang.
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsråds- ^äk/inästar
protokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, i punkten 9:o föreslagit änkan
riksdagen medgiva, att förre vaktmästaren vid Kungsholms realskola i Stockholm
August Andersson Dahls änka Johanna Olofsdotter Dalil, född Dimberg,
må från och med den 1 november 1924 under sin återstående livstid, så länge
hon förbliver ogift, å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd
av 444 kronor.

Av utredningen framgår, att Johanna Dahl är född den 8 februari 1860 och
änka efter den 28 oktober 1924 avlidne maskinisten vid Kungsholms realskola
i Stockholm August Andersson Dahl, vilken från år 1907 till sin död
varit anställd vid nämnda läroverk. Under nämnda tid har Johanna Dahl biträtt
sin man med den honom åliggande städningen inom läroverksbyggnaden.

Hon är mindre bemedlad och lider av neurasteni och nedsatta kroppskrafter.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Med hänsyn till vissa av riksdagen tidigare meddelade beslut i likartade Utskottet
fall har utskottet intet att erinra mot att änkan Dahl beredes ett årligt under Beträffande

punkterna l:o—8:o samt'' 10:o—ll:o av prop. nr 86, se utlåtande nr 24, punkterna
49:o—56:o och 58:o—59:o.

Bankoutskottets utlåtande Nr 25.

stöd under sin återstående livstid. Yad angår storleken av detta understöd
har utskottet ansett hänsyn höra tagas till att änkan Dahl under mannens hela
tjänstetid biträtt denne med utförande av städningsgöromål. I betraktande
härav har utskottet ansett sig böra tillstyrka bifall till det av Kungl. Maj:t
föreslagna beloppet 444 kronor.

Utskottet får sålunda hemställa,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning, må medgiva, att förre vaktmästaren vid Kungsholms
realskola i Stockholm August Andersson Dahls änka Johanna
Olofsdotter Dahl, född Dimberg, må från och med den
1 november 1924 under sin återstående livstid, så länge hon
förbliver ogift, å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt
understöd av 444 kronor.

24:o.

^ng- o I en inom andra kammaren av herrar Olsson i Ramsta och Schili väckt mo^folkskot-
tion nr ha,r hemställts, »att riksdagen må besluta tillerkänna framlidne

inspektören folkskoleinspektören Johan August Wallins änka, Sofia Lovisa Wallin, född
^ änka™8 Gustrin, en årlig pension av 1,200 kronor att utgå fr. o. m. den 1 januari 1926.»

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas bland annat, att filosofie doktorn J. A.
Wallin, som var född den 3 juni 1837, under tiden den 12 maj 1869—23 augusti
1873 varit ordinarie adjunkt vid högre allmänna läroverket i Kristianstad,
att han under tiden 1872—1893 haft anställning såsom föreståndare vid Södermanlands
läns folkhögskola samt att han på grund av särskilda förordnanden
tjänstgjort såsom folkskolinspektör i Strängnäs stift sedan den 1 september
1884 intill dess han av 1905 års riksdag beviljats pension för sistnämnda
tjänst till belopp av 1,800 kronor årligen. Wallin har den 9 april 1925 avlidit.

Behållningen i boet efter Wallin uppgick enligt bouppteckning till 6,744 kronor
44 öre, varav 5,127 kronor 4 öre tillfallit Wallins efterlämnade änka. Änkan
Wallin, som är född den 14 juli 1846 och alltså närmare 80 år gammal,
vårdas numera hos en gift son samt har dessutom, enligt vad utskottet inhämtat,
två söner, vilka synas befinna sig i jämförelsevis god ekonomisk ställning.

Utskottet. Äv utredningen i ärendet framgår, att Wallins befattning såsom t. f. folkskolinspektör
icke varit av beskaffenhet att för honom själv grunda rätt till
pension. Att för sådan tjänst, vilken för övrigt icke torde hava utgjort innehavarens
huvudsakliga sysselsättning, bereda änkepension av statsmedel har
utskottet ansett innebära betänkligheter. På grund härav och då något större
behov av understöd i detta fall enligt utskottets mening näppeligen kan anses
föreligga, har utskottet funnit sig böra avstyrka bifall till den väckta motionen.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion II: 119 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Bankoutskottets utlåtande Nr 25. 31

25 :o.

I punkten 3:o av den till riksdagen den 19 februari 1926 avlåtna propositionen
nr 1491 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, dels att avlidne stallbetjänten vid Strömsholms hingstdepå
Erik Bergs änka Anna Berg, född Andersson, må från och med den 1 januari
1926, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, åtnjuta pension till ett
belopp av 444 kronor för år räknat, dels ock att pensionen må utgå i första
hand av det årliga överskott, som må uppstå å avkastningen av den hos pensionskassan
för tjänstemännen vid Strömsholms hingstdepå samt deras änkor
och barn samlade pensionsfond, sedan de årliga pensionsbeloppen till kassans
övriga pensionärer guldits, samt, i den mån detta överskott icke förslår för
ändamålet, från allmänna indragningsstaten.

Beträffande utredningen i ärendet hänvisar utskottet till åberopade statsrådsprotokollet.

Utskottet har icke funnit anledning till annan erinran mot Kungl. Maj:ts
förslag än att beloppet av den ifrågasatta pensionen synes böra, i likhet med
vad utskottet i detta utlåtande för jämförliga fall tillstyrkt, bestämmas till 384
kronor årligen.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning, må medgiva,

dels att avlidne stallbetjänten vid Strömsholms hingstdepå
Erik Bergs änka Anna Berg, född Andersson, må från och med
den 1 januari 1926, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,
åtnjuta pension till ett belopp av 384 kronor för år
räknat,

dels ock att pensionen må utgå i första hand av det årliga
överskott, som må uppstå å avkastningen av den hos pensionskassan
för tjänstemännen vid Strömsholms hingstdepå samt deras
änkor och barn samlade pensionsfond, sedan de årliga pensionsbeloppen
till kassans övriga pensionärer guldits, samt, i
den mån detta överskott icke förslår för ändamålet, från allmänna
indragningsstaten.

26 :o.

Under punkten 5:o av samma proposition nr 1491 har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att framlidne ladufogden vid Alnarps egendom P. J. Dahls
änka Emma Dahl, född Andersson, må, räknat från den 1 augusti 1925. under
sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 444 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat, att Dahl, som under nära
24 år innehaft befattningen såsom ladufogde vid Alnarps egendom, avlidit

1 Beträffande punkterna l:o—2:o samt 4:o av prop. nr 149, se utlåtande nr 24, punkterna 64-o—
65:o och 67:o.

.4 it g.

pension åt
stallbetjänten
E. Bergs
änka.

Utskottet.

Ang.

pension åt
ladufogden
vid Alnarps
egendom
P. J. Dahls
änka.

Banko-utskottets utlåtande Nr 25.

den 6 juli 1925 och såsom stärbhusdelägare efterlämnat änkan, född den 24 maj
1877, en myndig till lärarinna utbildad dotter och en 19-årig son, som är lantbrukselev,
samt att behållningen i boet uppgått till 8,660 kronor 33 öre. Av
företett läkarbetyg framgår, att änkan Dahls rörelse- och arbetsförmåga är
i väsentlig grad nedsatt, varför hennes möjlighet att försörja sig själv säkerligen
torde vara i betydlig grad inskränkt.

I fråga om den i ämnet lämnade utredningen i övrigt hänvisar utskottet till
propositionen.

Utskottet. Utskottet, som tillstyrker att pension beredes änkan Dahl, har i fråga om
pensionens storlek funnit anledning saknas att förorda högre belopp än 384
kronor årligen. Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj :ts förevarande framställning,
må medgiva, att framlidne ladufogden vid Alnarps
egendom P. J. Dahls änka Emma Dahl, född Andersson, må,
räknat från den 1 augusti 1925, under* sin återstående livstid,
så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 384 kronor.

II. Efterlevande till befattningshavare vid kommnnika tionsverken.

27 :o.

Ang. I en inom första kammaren av herr Björnsson väckt motion nr 60 har hemUpostföraren
ställts, »att riksdagen ville besluta, att understöd av postmedel må utbetalas
D. A. Da- till postförare David Adrian Danielssons änka Sara Maria Teresia Gustafsson
änka,8och oc^ hennes minderåriga barn Anna Lilly och Elin Gunvor med belopp och från
minderåriga den tidpunkt räknat, som vederbörande utskott vid ärendets behandling kan
barn. prgVa skäligt föreslå».

Beträffande de skäl motionären anfört till stöd för sitt förslag får utskottet
hänvisa till motionen.

General- På anhållan av utskottet har generalpoststyrelsen anbefallts avgiva ytt^°Sse»fre^
ran(^e över ifrågavarande motion; och har styrelsen i ärendet anfört följande:

»Danielsson har enligt kontrakt ombesörjt postföringen å den 12 km. långa
linjen Ulricehamn—Tvärred, med fyra turer i veckan, under tiden från och
med den 1 januari 1903 till och med den 31 december 1905 samt från och
med den 1 januari 1910 till och med den 31 januari 1916 eller under sammanlagt
9 år och 1 månad. I ersättning för postföringen har Danielsson uppburit
följande belopp för år räknat, nämligen under tiden:

Vi 1903—31/i2 1905 ............ 312 kronor

Yl 1910—31/i2 1914............416 »

7i 1915—31 Ii 1916 ............ 520 »

Enligt intyg av vederbörande postmästare har Danielsson i sin tjänstutövning
alltid varit plikttrogen och pålitlig.

Bankoutskottets utlåtande Nr 25. 33

Under fullgörande av postföringstur å nämnda linje den 31 januari 1916
råkade Danielsson, vid färd över sjön Asunden, under rådande dimma köra
ned i en vak och drunknade. Danielsson efterlämnade änkan Sara Maria Teresia,
född den 12 september 1878, samt döttrarna Anna Lilly, född den 26
mars 1913, och Elin Gunvor, född den 17 april 1915. Änkan ingick 1919
nytt äktenskap med agenten G. E. Gustafsson, vilket äktenskap emellertid
redan den 22 april 1920 upplöstes genom makens frånfälle.

I skrivelse till generalpoststyrelsen den 1 augusti 1925 har änkefru Gustafsson
gjort framställning om understöd från postverket. Av ett skrivelsen
bifogat, av vederbörande kommunalnämndsordförande avgivet intyg framgår,
att änkefru Gustafsson lever i synnerligen tryckta ekonomiska omständigheter
samt till följd av nedsatt arbetsförmåga saknar möjlighet att nödtorftigt försörja
sig och sina barn. Enligt bevis av Borås fögderis häradsskrivarkontor
är änkefru Gustafsson icke upptagen i 1925 års taxeringslängder för Björketorps
socken.

Såväl postmästaren i Ulricehamn som postdirektören i Västra distriktet hava
tillstyrkt änkefru Gustafssons framställning.

Därest nu gällande lag om försäkring för olycksfall i arbete i förevarande
fall ägt tillämpning, skulle Danielssons förolyckande varit att anse såsom
olycksfall i arbete och livräntor av postmedel följaktligen hava tillerkänts änkan
och barnen. Enligt promulgationsbestämmelsen till ifrågavarande lag skall
ersättningsanspråk, som grundas på olycksfall, vilket inträffat före den 1 januari
1918, bedömas enligt 1901 års lag angående ersättning för skada till
följd av olycksfall i arbete. Denna senare lag avsåg emellertid endast olycksfall
under utövning av vissa angivna yrken. Enär Danielssons sysselsättning
vid olyckstillfället icke kan hänföras till något av ifrågavarande yrken, är alltså
varken den tidigare eller den nu gällande lagen om olycksfall i arbete tilllämplig
i förevarande fall, och understöd i form av livräntor enligt olycksfallsförsäkringslagen
kan icke beredas Danielssons änka och barn.

Vid tilldelande av understöd har generalpoststyrelsen att följa de genom
Kungl. Maj:ts brev till generalpoststyrelsen den 20 juni 1913 och 28 juni 1918
fastställda grunder. Enligt bestämmelserna i nämnda kungl. brev må understöd,
under vissa angivna förutsättningar, tilldelas endast före detta poststationsföreståndare
— som varit anställda medelst personligt kontrakt — och lantbrevbärare.
På grund härav äger generalpoststyrelsen icke befogenhet att tilldela
änka efter lantbrevbärare respektive hennes barn understöd.

Med hänsyn till de särskilda omständigheterna i föreliggande fall hade generalpoststyrelsen
emellertid för avsikt att hos Kungl. Maj:t hemställa om
åtgärder för beredande av understöd åt Danielssons änka och barn. Då det
syntes styrelsen naturligast, att vid utmätandet av eventuella understödsbelopp
följa 1901 års lag om olycksfall i arbete jämte tillhörande författningar,
har generalpoststyrelsen i skrivelse den 16 oktober 1925 anhållit om riksförsäkringsanstaltens
uttalande i denna sak. Enligt riksförsäkringsanstaltens
svarsskrivelse den 15 december 1925 skulle — vid tillämpning av 1901 års lag
samt kungl. kungörelserna den 28 juni 1918 och 10 juni 1921 angående förhöjning
av vissa till i statens tjänst skadade arbetare med flera av statsmedel
utgående livräntor m. in. — livräntor åt nu ifrågavarande personer hava utgått
med följande belopp för år räknat, nämligen:

för tiden V2 1916—31l12 1917

till änkan, så länge hon levde ogift .... 120 kronor
» vart och ett av barnen.........60 »

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 8 samt. 17 Käft. (Nr 25.)

• >

Bankoutskottets utlåtande Nr S5.

Utskottet.

för tiden Vi 1918—S1112 1920

till änkan, så länge hon levde ogift . . . .210 kronor
» vart och ett av barnen.........105 »

för tiden från och med 1/1 1921

till änkan, så länge hon levde ogift .... 270 kronor
» vart och ett av barnen, till dess det uppnått
15 års ålder........ . 135 »

I betraktande av de i detta fall föreliggande ömmande omständigheterna
finner generalpoststyrelsen skäl tillstyrka bifall till den motionsvis gjorda hemställan
om understöd åt Danielssons änka och barn. I detta sammanhang får generalpoststyrelsen
erinra om följande fall, då riksdagen under liknande förutsättningar,
som nu föreligga, anvisat understöd åt såväl änka som barn efter personer,
som varit anställda i postverkets tjänst, nämligen av 1906 års riksdag
åt mördade postbetjänten S. Z. Abramssons änka Mina Johansdotter Abramsson
och barn samt av 1916 års riksdag åt den till följd av olycksfall under
tjänstgöring avlidne postvaktmästaren K. H. Lundbäcks änka Anna Maria
Matilda Lundbäck och barn.

Det har redan omnämnts, att Danielssons änka efter mannens död ingått
nytt äktenskap. Sagda omständighet, som, därest fråga varit om författningsenligt
utgående livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen, skulle hava medfört,
att rätten till livränta förverkats, synes generalpoststyrelsen icke böra tillmätas
betydelse vid bedömandet av frågan om understöd åt henne.

I fråga om beloppen av de ifrågasatta understöden anser generalpoststyrelsen,
såsom redan antytts, att bestämmelserna i 1901 års lag och förenämnda
kungl. brev den 28 juni 1918 och 10 juni 1921 böra tillämpas. Enligt denna
beräkningsgrund skulle understöden komma att utgå med följande belopp för år

räknat:

till änkan................ 270 kronor

» vart och ett av barnen.........135 »

De understöd, som sålunda föreslagits, böra enligt generalpoststyrelsens
åsikt från och med den 1 januari 1926 utgå till änkan så länge hon lever ogift
och till barnen, i överensstämmelse med nu gällande olycksfallsförsäkringslag,
intill uppnådd ålder av 16 år.»

Med hänsyn till de i ärendet åberopade särskilda omständigheterna har utskottet
ansett sig böra tillstyrka, att understöd av statsmedel beredas änkan
Danielsson och hennes minderåriga barn. Beträffande storleken av dessa understöd
har generalpoststyrelsen föreslagit belopp av 270 kronor årligen för änkan,
så länge hon lever ogift, och 135 kronor för vartdera barnet intill uppnådd
ålder av 16 år. Utskottet vill förorda vad generalpoststyrelsen sålunda
föreslagit, dock att understödet till vartdera barnet torde böra utgå till och med
utgången av det kalenderår, varunder det uppnår 16 års ålder. Understöden
torde böra beviljas av postmedel och utgå från och med den 1 januari 1926.
Då understödsbeloppen avpassats till överensstämmelse med livräntebelopp enligt
1901 års lag angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete,
torde särskild föreskrift böra meddelas, att å beloppen icke må utgå dyrtidstillägg.

Bankoutskottets utlåtande Nr 25.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion I: 60, må
medgiva, att postföraren David Adrian Danielssons änka, Sara
Maria Teresia Gustafsson, född Pettersson, och makarnas minderåriga
barn Anna Lilly Danielsson och Elin Gunvor Danielsson
må från och med den 1 januari 1926 av postmedel uppbära
årliga understöd, änkan så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd med 270 kronor och vartdera barnet till och med
utgången av det kalenderår, varunder det uppnår sexton års
ålder, med 135 kronor, dock utan rätt att å understöden uppbära
dyrtidstillägg.

28 :o.

I en inom första kammaren väckt motion nr 133 har herr Luterkort hem- Ang.

ställt »att riksdagen måtte besluta, att till avlidne linjearbetaren Nils Matts- f^d åt tf‘7

sons änka, Nilla Mattsson, skall av statsmedel utgå ett årligt understöd av arbetaren N.

sexhundra kronor.» Mattssons

änka.

Enligt utskottet tillhandakommet meddelande har änkan Mattsson numera
avlidit. I töjd härav påkallar den väckta motionen icke någon riksdagens åtgärd;
vilket utskottet härigenom velat för riksdagen

anmäla.

29:o.

I en inom andra kammaren av herrar Laurén och Lundkvist väckt motion Ang.
nr 123 har hemställts, »att riksdagen måtte medgiva, att avlidne extra ordi- ^stödåt
narie reparatören Oskar Valdemar Erikssons änka och makarnas omyndiga barn avlidne e. o.
må av telegrafverkets medel uppbära årliga understöd, änkan med 360 kronor, o^r^Eriksså.
länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, samt vart och ett av barnen sons änka
med 120 kronor till och med det kalenderår, under vilket barnet uppnår 18 års °.CA m™derålder».

I fråga om motiveringen hänvisar utskottet till motionen med därvid fogade
bilagor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att e. o. reparatören Oskar Valdemar
Eriksson, som var född den 8 mars 1892, antagits i telegrafverkets tjänst den
17 september 1912 och avlidit den 30 juni 1925 till följd av olyckshändelse.

Änkan Karin Maria Viktoria Eriksson är född den 12 januari 1897 och har
i äktenskapet fyra barn, födda respektive den 19 mars 1917, den 3 september
1919, den 28 september 1921 och den 1 februari 1926.

Med hänsyn till Erikssons korta anställningstid i statens tjänst har ut- Utskottet.
skottet ansett det kunna ifrågasättas, huruvida understöd av statsmedel borde
i detta fall beviljas. Då emellertid riksdagen under likartade omständigheter
medgivit understöd åt efterlevande till befattningshavare i telegrafverkets tjänst,

Bankoutskottets utlåtande Nr 25.

har utskottet funnit anledning föreligga att jämväl här tillstyrka sådant understöd.
Att såsom motionärerna hemställt pension skulle beredas änkan har
utskottet dock icke ansett sig kunna förorda, då hon endast är 29 år gammal
och såvitt handlingarna utvisa icke lider av sjukdom. Utskottet anser
sig däremot böra, på sätt i vissa liknande fall tidigare ägt rum, tillstyrka
understöd i form av uppfostringsbidrag åt makarna Erikssons minderåriga
barn. Dessa understöd böra enligt utskottets mening bestämmas till 120 kronor
årligen för vart och ett av barnen, att utgå för de tre äldsta barnen från och
med den 1 januari 1926 och för det yngsta barnet, som fötts efter faderns död,
från och med den 1 februari 1926 till och med utgången av det kalenderår,
varunder vederbörande uppnår 18 års ålder. Understöden lära böra anvisas
att bestridas av telegrafverkets medel.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 123,
må medgiva, att vart och ett av avlidne e. o. reparatören
Oskar Valdemar Erikssons och hans efterlämnade änkas,
Karin Maria Viktoria Eriksson, född Andersson, minderåriga
barn Margit Valborg Maria, Carl Oscar Göte, Karin Marianne
och Inge Valdemar må, räknat beträffande de tre förstnämnda
barnen från och med den 1 januari 1926 och beträffande
det sistnämnda barnet från och med den 1 februari 1926,
till och med utgången av det kalenderår, under vilket barnet
uppnår 18 års ålder, av telegrafverkets medel uppbära ett årligt
understöd av 120 kronor.

30 :o.

Ang. I en inom andra kammaren av herr Lagerkwist väckt motion nr 275 har förettö<Håt
extra slag^s, »att riksdagen måtte bevilja extra linjearbetaren Johan Linus Bloms
linjearbe- efterlevande änka, Hilda Maria Blom, född Norman, ett årligt understöd, så
Bloms ^änka ^inSe bon befinner sig i sitt nuvarande änkestånd, av 600 kronor samt till vart
och barn. och ett av hennes inom äktenskapet födda barn ett årligt understöd av 200
kronor, att utgå intill dessa fylla 16 år.»

Beträffande motiveringen hänvisar utskottet till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Johan Linus Blom, som var född
den 1 januari 1870, anställts hos telegrafverket såsom extra linjearbetare den
1 april 1897 och med goda vitsord tjänstgjort i sådan egenskap till sin död
den 31 mars 1925 med undantag av tiderna den 13 maj—den 14 juni 1899 och
den 2 december 1900—den 15 april 1901, då han på egen begäran varit entledigad.
Vid sitt frånfälle efterlämnade han änkan Hilda Maria Blom, född
Norman den 3 februari 1884, samt två minderåriga barn, Lilly Agda Hildegard
född den 20 september 1910 och Nils Georg född den 22 november 1911.
Enligt intyg av vederbörande fattigvårdsstyrelses ordförande är änkan Blom
medellös.

Bankoutskottets utlåtande Nr 25.

Då änkaa Blom endast är 42 år gammal samt såvitt handlingarna utvisa
frisk och arbetsför, har utskottet ansett sig icke kunna tillstyrka att pension
av statsmedel beviljas henne. Däremot har utskottet med hänsyn till i ärendet
åberopade omständigheter velat förorda att understöd beviljas i form av uppfostringsbidrag
åt makarna Bloms minderåriga barn. Dessa understöd torde
böra bestämmas till 120 kronor årligen för vartdera barnet, att utgå till och
med utgången av det kalenderår, då barnet uppnår 18 års ålder. Beloppen
synas böra utgå av telegrafverkets medel från och med den 1 januari 1926.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion 11:275,
må medgiva, att vartdera av avlidne extra linjearbetaren Johan
Linus Bloms och hans efterlämnade änkas Hilda Maria
Blom, född Norman, minderåriga barn Lilly Agda Hildegard
och Nils Georg må från och med den 1 januari 1926 till och
med utgången av det kalenderår, under vilket barnet uppnår
18 års ålder, av telegrafverkets medel uppbära ett årligt understöd
av 120 kronor.

31 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 20 februari 1926 dagtecknad proposition nr
166 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag, i punkten
1 :o föreslagit riksdagen medgiva, att till avlidne lokomotivföraren vid statens
järnvägar Carl Oscar Dahlbergs änka Anna Dahlberg, född Strömbeck, må av
trafikmedel utbetalas pension till ett årligt belopp av 444 kronor, att utgå
räknat från och med den 1 januari 1925 i enlighet med de grunder, som i §§ 6
och 7 av gällande reglemente för statens järnvägars änke- och pupillkassa stadgas
rörande pensioner till änkor efter delägare i nämnda kassa.

Beträffande utredningen i ärendet tillåter sig utskottet att hänvisa till propositionen.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag om beredande av pension till änkan
Dahlberg. Då det här gäller änka efter en ordinarie befattningshavare
och det föreslagna pensionsbeloppet enligt grunder, som de senaste åren tilllämpats
i liknande fall, avpassats så att det motsvarar en tredjedel av vad som
skulle hava tillkommit vederbörande, därest mannen varit delägare i statens
järnvägars änke- och pupillkassa, har utskottet icke funnit anledning till
erinran mot nämnda belopp.

Med åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning.

Utskottet.

Ang.

pension åt
lokomotivföraren

C. O. Dahlbergs
änka
A. Dahlberg.

Utskottet.

Banlcoutskottets utlåtande Nr S5.

32 :o.

Ang. Uti punkten 2:o av samma proposition nr 166 har Kung], Maj :t föreslagit
1konduktören riksdagen medgiva, att av trafikmedel må utbetalas pensioner till konduktören
8. L. Ha- Sven Ludvig Hagerts änka Augusta Amanda Dorotea Magert, född Nilsdotter,
me£j 324 kronor, till förre vaktmästaren Karl Johanssons änka Emilia JohansHagcrtm.
fl. son, född Karlsson, med 336 kronor samt till förre banvakten Olof Olofssons
änka Johanna Sofia Olofsson, född Petersdotter, med 228 kronor, att utgå från
och med den 1 januari 1926 i enlighet med de grunder, som i §§ 6 och 7 av
gällande reglemente för statens järnvägars änke- och pupillkassa stadgas rörande
pensioner till änkor efter delägare i nämnda kassa.

I fråga om den i ämnet förebragta utredningen hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet. Under framhållande av att i förevarande fall tillämpats enahanda grunder
som kommit till användning i det under nästföregående punkt behandlade pensionsärendet
får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

Ang. o
pension åt
stationsmästaren

H. Jonsons
änka A. S.
Jonson.

33 :o.

Kungl. Maj:t föreslår i punkten 3:o av förevarande proposition nr 166 riksdagen
medgiva, att till förre stationsmästaren Hans Jonsons änka Anna Sofia
Jonson, född Hallqvist, må av trafikmedel utbetalas pension till ett årligt be
lopp av 300 kronor, att utgå från och med den 1 januari 1926 i enlighet med
de grunder, som i §§ 6 och 7 av gällande reglemente för statens järnvägars
änke- och pupillkassa stadgas rörande pensioner till änkor efter delägare i
nämnda kassa.

Beträffande den i ämnet förebragta utredningen åberopar utskottet innehållet
i propositionen.

Utskottet. Under hänvisning till vad utskottet under närmast föregående punkter anfört
hemställer utskottet,

att Kungl. Maj :ts
riksdagens bifall.

ifrågavarande framställning må vinna

34 :o.

I punkten 4:o av berörda proposition nr 166 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
medgiva, att till e. o. verkstadsförmannen Lars Adolf Arvidsons änka
Lavinia Arvidson må av trafikmedel utbetalas pension med ett årligt

Ang.

pension åt
e. o. verkstadsför-
Ester

L "a™Arvid- belopp av 336 kronor, att utgå från och med den 1 januari 1926 i enlighet
sons änka med de grunder, som i §§ 6 och 7 av gällande reglemente för statens järnväE
^son Vi(l Sars änke- och pupillkassa stadgas rörande pensioner till änkor efter delägare
i nämnda kassa.

Av utredningen i ärendet framgår följande:

Banlcoutskoitets utlåtande Nr 25.

, Mannen Arvidson, född år 1863, hade antagits till filare vid statens järnvägars
verkstäder i Falköping-Ranten år 1901, befordrats till e. o. lokomotivreparatör
år 1908 samt till e. o. verkstadsförman år 1916.

Arvidson avled år 1924 och efterlämnade därvid hustru och nio barn, av vilka
fem under sexton år.

Änkan Arvidson, som är född år 1880, har enligt läkarbetyg alltsedan år
1906 lidit av kronisk lungkatarr i förening med reumatism och höggradig allmän
blodbrist samt är på grund härav oförmögen till allt mera ansträngande
arbete.

Som änkan är medellös och de fyra äldre barnen, av vilka två vistas i hemmet,
endast i ringa grad kunna bidraga till hemmets underhåll, är hon i stort
behov av understöd.

41 likhet med annan icke ordinarie personal vid statens järnvägar har Arvidson
icke varit i tillfälle att genom inträde i pensionskassa sörja för sina
efterlevande.

Järnvägsstyrelsen har den 8 januari 1925 avgivit utlåtande över en av änkan
Arvidson gjord ansökning om pension. Styrelsen har därvid hänvisat till
ett av styrelsen den 22 december 1924 i liknande ärende avgivet yttrande, i vilket
styrelsen dels framhållit, att det allmängiltiga förhållandet, att vederbörande
make såsom tillhörande den icke-ordinarie personalen vid statens järnvägar
icke varit i tillfälle att vinna delaktighet i pensionskassa, icke kunde
anses motivera beviljande av pension till änkan, dels meddelat, att det styrelsen
veterlig! icke tidigare förekommit, att under liknande omständigheter Kungl.
Maj :t hos riksdagen gjort framställning om understöd. I sitt den 8 januari
1925 avgivna utlåtande har styrelsen anfört, att även om omständigheterna i
detta fall kunde anses ömmande borde likväl enligt styrelsens mening, med
hänsyn till därmed förenade vittgående konsekvenser, avsteg icke göras från
hittills tillämpade principer pa förevarande område; och nödgades styrelsen
därför hemställa, att ansökningen ej måtte föranleda till någon Kungl. Maj:ts
åtgärd.

Statskontoret har i utlåtande den 16 januari 1925 uttalat, att de ömmande omständigheter,
som förelåge beträffande sökanden, onekligen kunde tala för utverkande
av något understöd, åtminstone i form av uppfostringsbidrag åt barnen.
Ämbetsverket påpekar, att riksdagen i åtskilliga fall beviljat understöd
åt efterlevande efter befattningshavare i statens tjänst, som icke vunnit ordinarie
anställning och på den grund icke kunnat genom erläggande av avgifter till
någon av staten understödd änke- och pupillkassa säkerställa sin familjs
framtid.

Med hänsyn emellertid till de av järnvägsstyrelsen uttalade betänkligheterna
med avseende å konsekvenserna av ett bifall till ansökningen hade statskontoret
dock ansett sig icke böra för sin del föreslå utverkande hos riksdagen av det
begärda understödet.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Riksdagen har i åtskilliga fall beviljat understöd åt efterlevande efter be-''
fattningshavare, som icke vunnit ordinarie anställning och på den grund icke
kunnat få delaktighet i statsunderstödd änke- och pupillkassa.

Järnvägs styrelsen -

Statskon toret -

Departe entschefen -

Bankoutskottets utlåtande Nr 25.

Vad statens järnvägar angår lärer detta, såsom järnvägsstyrelsen påpekat,
icke hava skett efter framställning från Kungl. Maj:t. Detta gäller däremot
för exempelvis statens vattenfallsverks del; i sådant hänseende tillåter jag mig
erinra om Kungl. Maj:ts i proposition till nästlidet års riksdag, nr 64, under
punkten 6:o) framställda förslag om beviljande av pension åt extra biträdande
ingenjören vid Trollhätte kraftverk A. Norbergs änka.

I anledning av motionsvis gjorda framställningar hava åter upprepade gånger
pensioner beviljats änkor efter extra ordinarie personal vid statens järnvägar.
Bland fall, som stå det nu föreliggande nära, må anföras följande:

Vid 1916 års riksdag beviljades änkan efter e. o. lokomotivreparatörförmannen
Nordvall, vilkens anställningstid uppgått till allenast 17 år, pension med
240 kronor.

År 1920 beviljade riksdagen e. o. lokomotivreparatören Åkerlunds änka, vilken
då var omkring 63 år gammal och hade fem vuxna barn, ett årligt understöd
av 240 kronor.

I sistnämnda fall framhöll riksdagen, att någon rätt till pension icke förelåge,
men att tidigare undantagsvis understöd ansetts böra lämnas i synnerligen
ömmande fall.

Ett dylikt synnerligen ömmande fall föreligger enligt min mening här.
Änkan Arvidson är visserligen icke mera än omkring 45 år gammal, men hon är
enligt läkares vitsord sedan lång tid tillbaka så sjuklig, att hon icke lärer vara
i stånd att förskaffa upphälle åt sig och sina fem minderåriga barn. Med hänsyn
till att här alldeles särskilt ömmande omständigheter måste anses föreligga,
lärer ett avsteg från den från statens järnvägars sida härutinnan tillämpade
praxis icke behöva medföra vittgående konsekvenser.

Jag anser mig alltså icke kunna underlåta att förorda änkan Arvidsons framställning
om erhållande av någon pension. Vad beloppet beträffar synes detta
i överensstämmelse med förut angivna principer böra bestämmas till 336 kronor
om året. Pensionen torde böra utgå av trafikmedel.»

Motioner T samband härmed har utskottet till behandling förehaft två likalydande mo 1''jj.

qqh tioner, väckta den ena inom första kammaren under nr 88 av herr Björkman och
den andra inom andra kammaren under nr 69 av herr Bäcklund, vari hemställts,
»att riksdagen måtte medgiva, att e. o. verkstadsförmannen Lars Adolf Arvidsons
änka Ester Lavinia Arvidson,, född Pettersson, och makarnas minderåriga
barn Gunnar, Märta, Torsten, Gösta och Sigrid må fr. o. m. den 1 jan.
1926 åtnjuta årliga understöd, att utgå av trafikmedel, änkan under sin återstående
livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, med 300
kronor samt vardera av barnen till och med det år varunder det fyller 18 år
med 150 kronor.»

Beträffande motiveringen hänvisar utskottet till motionen nr 69 i andra kammaren.

Utskottet. Enär änkan Arvidson endast är 45 år gammal, har utskottet hyst tvekan,
huruvida pension bör beviljas henne. Då hon emellertid enligt läkarbetyg är
på grund av sjuklighet oförmögen till mera ansträngande arbete, har utskottet
med hänsyn jämväl till de synnerligen ömmande omständigheter, som i övrigt
åberopats i ärendet, icke velat motsätta sig, att ett understöd av statsmedel
beviljas i förevarande fall. Beträffande grunderna för beräknande av detta understöd
har utskottet efter övervägande funnit sig böra biträda Kungl. Maj ds

Banlcoutslcottets utlåtande Nr 25.

framställning; och kan utskottet alltså icke ansluta sig till motionärernas hemställan,
i vad den skiljer sig från Kungl. Maj ds förslag.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj ds förevarande
framställning och med avslag å förenämnda motioner 1:88
och II: 69, i vad de skilja sig från Kungl. Maj:ts förslag, må
medgiva, att till e. o. verkstadsförmannen Lars Adolf Arvidsons
änka Ester Lavinia Arvidson må av trafikmedel utbetalas
pension med ett årligt belopp av 336 kronor, att utgå
från och med den 1 januari 1926 i enlighet med de grunder,
som i §§ 6 och 7 av gällande reglemente för statens järnvägars
änke- och pupillkassa stadgas rörande pensioner till änkor
efter delägare i nämnda kassa.

35 :o.

Över Kungl. Maj:ts under punkten 5:o av förevarande proposition nr 166
gjorda framställning om pension åt arbetaren vid statens järnvägsbyggnader
K. J. E. Söder har utskottet i annat sammanhang (utlåtande nr 24, punkten
3:o) yttrat sig; vilket utskottet härigenom velat för riksdagen

. anmäla.

36 :o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 12 har herr Höglund hemställt,
»att riksdagen ville bevilja avlidne målaren vid statens järnvägars verkstad i
Göteborg Edvard Jakobssons änka Anna Olivia Jakobsson ett årligt understöd
av 300 kronor, att utgå från och med den 1 januari 1926, så länge hon
lever ogift.»

Utskottet tillåter sig att i fråga om motiveringen för förslaget hänvisa till
motionen.

Av tillgängliga handlingar framgår bland annat, att Edvard Jakobsson,
som var född den 7 september 1863, väl vitsordad varit anställd som målare
vid statens järnvägars verkstäder i Göteborg från den 16 februari 1885 till
sin död den 17 maj 1925 eller över 40 år. Änkan Anna Olivia Jakobsson,
född Bengtsson den 17 juli 1865, lider enligt läkarbetyg av åderbråck i bägge
benen, åderförkalkning och allmän klenhet, vilket förhindrar henne att själv
försörja sig. Behållningen i boet efter Jakobsson uppgick enligt bouppteckning
till 1,483 kronor 5 öre. Enligt intyg av fattigvårdsdirektören i Göteborg
den 26 januari 1926 är änkan Jakobsson medellös, och såvitt handlingarna i
ärendet giva vid handen synes hon sakna anhöriga, som äro i stånd att draga
försorg om henne.

Med hänsyn till de omständigheter, som i ärendet åberopats, finner utskottet
det vara billigt att änkan Jakobsson erhåller något understöd av statsmedel
under sin återstående livstid. Understödet torde i enlighet med vad utskottet

Ang.

pension åt
arbetaren
vid statens
järnvägsbyggnader

K. J. E.
Söder.

. An9-ärligt understöd åt

målaren
E. Jakobssons
änka.

Utskottet.

Bankoutskottets utlåtande Nr

Ang.

årligt understöd
åt e. o.
förste reparatören
A.
F. Janssons
änka.

Utskottet.

i detta utlåtande tillstyrkt beträffande likartade fall böra bestämmas till 384
kronor årligen. Beloppet synes böra beviljas av trafikmedel att utgå från
och med den 1 januari 1926.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 12, må
medgiva, att målaren Edvard Jakobssons änka Anna Olivia
Jakobsson, född Bengtsson, må från och med den 1 januari
1926 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i
sitt nuvarande änkestånd, av trafikmedel uppbära ett årligt
understöd av 384 kronor.

37 :o.

I motionen nr 13 i andra kammaren har herr Lindqvist i Halmstad hemställt,
»att riksdagen må medgiva, att e. o. första reparatören Anton Fredrik
Janssons änka Johanna Jansson, född Karlsson, må, räknat fr. o. m. år 1926,
så länge hon lever ogift, å allmänna indragningsstaten åtnjuta ett årligt understöd
å 240 kronor».

Med avseende å de skäl, motionären anfört till stöd för sitt yrkande, får
utskottet hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas bland annat följande.

E. o. förste reparatören Anton Fredrik Jansson, vilken var född den 2 april
1860, anställdes vid Mellersta Hallands järnväg såsom snickare den 15 april
1892. Den 1 januari 1896 blev han anställd vid statens järnvägar såsom verkstadsarbetare
i Halmstad samt befordrades den 1 augusti 1906 till e. o. lokomotivreparatör
och den 1 juli 1920 till e. o. förste reparatör. Jansson erhöll
avsked med pension från och med den 1 maj 1923 efter en tjänstetid, om anställningen
vid Mellersta Hallands järnväg medräknas, av omkring 31 år
samt avled den 22 oktober 1925, efterlämnande änka Johanna Jansson, född
Karlsson den 21 december 1861, samt tre söner och tre döttrar. Behållningen
i boet utgjorde enligt avskrift av bouppteckning ett belopp av 1,700 kronor
31 öre. Enligt vad i motionen uppgivits äro änkan Janssons barn icke i den
ställning, att de kunna nämnvärt bidraga till moderns uppehälle.

På sätt i motionen framhållits har 1920 års riksdag under liknande omständigheter
beviljat årligt understöd till belopp av 240 kronor åt änkan efter
en e. o. lokomotivreparatör, vilken varit anställd först vid Mellersta Hallands
järnväg och efter denna järnvägs övergång i statens ägo hos statens järnvägar.
Med hänsyn härtill och då änkan Jansson uppnått 64 års ålder samt
synes befinna sig i svaga ekonomiska omständigheter, har utskottet funnit
sig böra tillstyrka, att ett årligt understöd beviljas henne under hennes återstående
livstid. Understödet synes även i detta fall böra bestämmas till 384
kronor, att från och med den 1 januari 1926 utgå av trafikmedel.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

Bankoutskottets utlåtande Nr 25.

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 13, må
medgiva, att e. o. förste reparatören Anton Fredrik Janssons
änka Johanna Jansson, född Karlsson, må från och med den
1 januari 1926 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver
i sitt nuvarande änkestånd, av trafikmedel uppbära ett
årligt understöd av 384 kronor.

38 :o.

I en inom andra kammaren av herr Lovén väckt motion nr 116 hemställes,
»att riksdagen måtte besluta, att till änkan Maria Eleonora Andersson, född
Ilerting, skall ur trafikmedel utgå ett årligt understöd av Fyrahundra
(400:—) kronor, så länge hon lever ogift och är i fattiga omständigheter.»

Beträffande motiveringen för denna hemställan tillåter sig utskottet att hänvisa
till motionen jämte därvid fogade bilagor.

Av tillgängliga handlingar framgår att änkan Anderssons man, e. o. kontorsskrivaren
vid statens järnvägar Per Viktor Andersson, avgick ur tjänst med
pension den 1 oktober 1921 efter en anställningstid av omkring 38 år. Änkan
Andersson är enligt åldersbetyg född den 5 oktober 1869. Genom ett vid motionen
fogat intyg har styrkts, att änkan Andersson icke äger vare sig kapital
eller i övrigt medel till sitt uppehälle. Enligt till utskottet överlämnade uppgifter
har hon en son, född 1893 och anställd i statens järnvägars tjänst samt
ogift, ävensom två döttrar, en född 1890 och gift samt en född 1902, ogift och
anställd såsom affärsbiträde.

Utskottet har på grund av de i ärendet åberopade omständigheterna funnit
sig böra tillstyrka, att något understöd av statsmedel beredes änkan Andersson
under hennes återstående livstid. Beloppet av detta understöd synes böra
fastställas till 384 kronor. Understödet lärer böra beviljas av trafikmedel, att
utgå från och med den 1 januari 1926.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 116,
må medgiva, att e. o. kontorsskrivaren Per Viktor Anderssons
änka Maria Eleonora Andersson, född Herting, må från och
med den 1 januari 1926 under sin återstående livstid, så länge
hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, av trafikmedel uppbära
ett årligt understöd av 384 kronor.

39 :o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 118 har herr Borg gren föreslagit,
»att riksdagen måtte tillerkänna avlidne Karl Anderssons änka Emma Andersson
(född Pettersson) ett årligt understöd av 300 kronor att utgå från den 1
januari 1926 under hennes återstående livstid.»

Ang.

årligt understöd
åt änkan
Maria
Eleonora
Andersson,
född
Ilerting.

Utskottet.

. Än9-ärligt understöd
åt änkan
Emma
Andersson,
född

Pettersson.

Bankoutskottets utlåtande Nr 25.

Utskottet.

Ang.

årligt understöd
åt extra
bromsaren
K. A. AnderssonRoos''
änka.

Beträffande motiveringen hänvisar utskottet till motionen med därvid fogade
bilagor.

Av handlingar i ärendet framgår, att Karl Andersson, som var född den
14 december 1866, efter anställning som e. o. lokomotiveldare vid den av staten
sedermera övertagna Skåne—Hallands järnväg från och med den 1 augusti
1886 antagits till e. o. pumpare vid statens järnvägar den 1 januari 1896 och till
e. o. stallkarl den 1 januari 1908. Andersson avled den 31 maj 1925, efterlämnande
änka, Emma Andersson, född Pettersson den 17 maj 1867. Enligt läkarintyg
kan änkan på grund av allmän kraftlöshet och kronisk reumatism icke
tillfredsställande försörja sig genom eget arbete. Beträffande hennes ekonomiska
förhållanden har vederbörande kommunalnämndsordförande intygat, att
Andersson efterlämnat ett boningshus, taxeringsvärderat till 5,000 kronor
samt lösöre till något över 1,000 kronors värde jämte en livförsäkring å 1,000
kronor, att skuld utöver begravningskostnad icke förefanns i boet, att änkan
icke ägde några enskilda tillgångar samt att barn icke funnos i äktenskapet
men att makarna hade en adoptivdotter, född 1905.

Med anledning av vad i ärendet förekommit har utskottet funnit skäl tillstyrka
beredande av årligt understöd åt änkan Andersson. Vad angår storleken
av detta understöd har utskottet med hänsyn till att änkan icke är att
anse såsom alldeles medellös funnit sig böra stanna vid ett belopp av 324 kronor
årligen, motsvarande oreglerad änkepension å 200 kronor, att från och med
den 1 januari 1926 utgå av trafikmedel.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 118,
må medgiva, att e. o. stallkarlen Karl Anderssons änka Emma
Andersson, född Pettersson, må från och med den 1 januari
1926 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt
nuvarande änkestånd, av trafikmedel uppbära ett årligt understöd
av 324 kronor.

40 :o.

I en inom andra kammaren av herr Bäcklund väckt motion nr 121 har hemställts,
»att riksdagen måtte tillerkänna e. o. bromsaren Karl August Andersson-Roos’
änka, Karolina Andersson-Roos, ett årligt understöd av 300 kronor,
att utgå från den 1 januari 1926».

Beträffande motiveringen för yrkandet hänvisar utskottet till motionen.

Enligt vad i motionen uppgivits och utskottet genom inhämtade upplysningar
funnit styrkt, har extra bromsaren Karl August Andersson-Roos, vilken
avlidit den 22 oktober 1902, innehaft anställning i statens järnvägars tjänst
under 34 år. Änkan Karolina Andersson-Roos är född den 28 september 1838
och sålunda 87 år gammal. Hon är på grund av ålder och sjuklighet fullständigt
oförmögen till arbete samt saknar medel till sitt uppehälle.

Bankoutskottets utlåtande Nr 25.

Då enligt vad av utredningen framgår e. o. bromsaren Andersson-Roos avlidit
redan år 1902 eller för över 23 år sedan, har utskottet ansett det vara
i viss mån tveksamt, huruvida hans änka nu bör pensioneras. Med hänsyn
till att änkan Andersson-Roos vid mannens frånfälle uppnått 64 års ålder har
utskottet likväl icke velat motsätta sig, att ett understöd av statsmedel beviljas
henne. Understödsheloppet har synts utskottet böra jämväl i förevarande fall
bestämmas till 384 kronor årligen. Understödet synes böra beviljas av trafikmedel
och utgå från och med den 1 januari 1926.

Med åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 121,
må medgiva, att e. o. bromsaren Karl August Andersson-Roos’
änka Karolina Andersson-Roos må från och med den 1 januari
1926 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt
nuvarande änkestånd, av trafikmedel uppbära ett årligt understöd
av 384 kronor.

41 :o.

I en inom andra kammaren av herr Hedlund i Östersund väckt motion nr 168
har hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att änkan Emma Kristina Larsson,
född Lysén, må av statens järnvägars trafikmedel, så länge hon befinner
sig i sitt nuvarande änkestånd, erhålla ett årligt understöd av 600 kronor, att
utgå från och med den 1 januari 1926».

Beträffande motiveringen hänvisar utskottet till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att änkan Larssons man, Johan Larsson,
som var född den 1 juli 1859, antagits i statens järnvägars tjänst såsom
kontorsvakt den 30 juli 1874 och befordrats till skrivbiträde den 1 juni
1883, till extra kontorsskrivare den 1 maj 1885 och till extra ordinarie kontorsskrivare
den 1 maj 1886. Larsson avled den 3 oktober 1921 efter en anställningstid
av över 47 år. Hans avlöning synes under de senaste åren av anställningen
hava utgått med belopp motsvarande avlöningen för ordinarie kontorsskrivare
i högsta löneklassen. Enligt vad distriktsförvaltningen i statens järnvägars
IV :e distrikt i skrivelse till järnvägsstyrelsen den 1 mars 1921 meddelat,
hade Larsson ej sökt erhålla ordinarie anställning, alldenstund vid den
tidpunkt, då detta med hänsyn till hans levnadsålder varit möjligt, hans avlöning
som extra ordinarie högst väsentligt överstigit den han som ordinarie
kunnat erhålla.

Änkan Emma Kristina Larsson, född Lysén den 28 januari 1867, är enligt
intyg av vederbörande fattigvårdsstyrelses ordförande fullkomligt medellös.

Då e. o. kontorsskrivaren Larsson under omkring 47 år varit anställd i
statens tjänst och hans efterlämnade änka, som är 59 år gammal, saknar medel
till sitt uppehälle, har utskottet funnit det vara billigt, att ett understöd
av statmedel beredes änkan under hennes återstående livstid. I anslutning till
vad utskottet för vissa liknande fall föreslagit i detta utlåtande har utskottet

Utskottet.

Ang.

årligt understöd
åt extra
kontorsskrivaren
Johan
Larssons
änka.

Utskottet.

Bankoutskottets utlåtande Nr 25.

ansett understödet böra bestämmas till ett belopp av 384 kronor årligen. Understödet
synes böra beviljas av trafikmedel och utgå från och med den 1 januari
1926.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 168,
må medgiva, att e. o. kontorsskrivaren Johan Larssons änka
Emma Kristina Larsson, född Lysén, må från och med den 1
januari 1926 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver
i sitt nuvarande änkestånd, av trafikmedel uppbära ett årligt
understöd av 384 kronor.

Stockholm den 15 mars 1926.

På bankoutskottets vägnar:

BERNH. ERIKSSON.

Närvarande: se anteckning vid utlåtande nr 24.

Herr Bondeson har begärt få antecknat, att han deltagit i den förberedande handläggningen
av förestående ärenden samt att han, som icke närvarit vid slutbehandlingen,
biträtt de av utskottet i nämnda ärenden framställda förslag.

Herr Uddenberg i Varberg har begärt få antecknat, att han icke deltagit i den
förberedande handläggningen av det under punkten 12 :o omförmälda ärendet angående
pension åt hushållerskan Emma Johanna Carlsdotter.

Stockholm 1926. Kung! Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

260868