Angåendedanaarf efterJohannaKöhler frånKorsnäs (Utlåtande 1892:Su14 su)

Angående
danaarf efter
Johanna
Köhler från
Korsnäs.

4 Statsutskottets Utlåtande N:o 14.

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 9 februari 1892.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Herr C. Persson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i
förestående ärendes slutbehandling inom utskottet.

N:o 14.

Ank. till Riksd. kansli den 9 febr. 1892, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af tre af Kongl. Maj:t afgifna propositioner
angående efterskänkande af kronans rätt till vissa
danaarf. (I. A.)

Statsutskottet, som till behandling fått emottaga tre af Kongl.
Maj:t aflåtna propositioner angående efterskänkande af kronans rätt till
vissa danaarf, har förehaft dessa frågor i sammanhang med hvarandra
samt får dem här till Riksdagens pröfning anmäla och dervid meddela
de yttranden, hvartill hvar och en af dessa framställningar ansetts
föranleda.

l:o. Enligt hvad af Kongl. Maj:ts proposition n:o 15 af den 4
december nästlid et år inhemtas hade ogifta Johanna Köhler från Korsnäs
i Kopparbergs län aflidit den 14 november 1889.

Enligt den 3 derpå följde december förrättad bouppteckning
hade hon icke efterlemnat några kända arfvingar, hvaremot hon, enligt

Statsutskottets Utlåtande N:o 14.

livad vid bouppteckningstillfället upplystes, öfverlefdes af eu utom
äktenskap den 6 juli 1857 född dotter Alma Maria.

På yrkande af kammaradvokatfiskalsembetet hade Falu domsagas
norra häradsrätt genom utslag den 15 juli innevarande år förklarat det
efter Johanna Kölder fallna arf skola såsom danaarf tillkomma Kongl.
Maj:t och kronan, i följd hvaraf länsmannen H. Svedberg, hvilken i
egenskap af god man omhänderhade qvarlåtenskapen efter Johanna
Köhler, förpligtats att samma qvarlåtenskap jemte ränta eller afkomst,
som deraf fallit, tdl advokatfiskalsembetet redovisa.

Redan innan berörda utslag meddelats, hade Alma Maria Köhler i
en till Kongl. Maj:t ingifven ansökning af den 15 februari 1890, med
förmälan att hon vore dotter till ofvan bemälda Johanna Köhler samt
befunne sig i torftiga omständigheter, anhållit att få tillgodonjuta kronans
rätt till danaarf efter Johanna Köhler, till stöd för hvilken ansökning
sökanden åberopat dels ett af pastorsembetet i Maria Magdalena
församling i Stockholm utfärdadt intyg, utvisande, att år 1857 den
6 juli föddes af okända föräldrar och den 7 i samma månad döptes
Alma Maria, som vid konfirmation år 1873 kallades Köhler, varande
sedermera af nämnda pastorsembete ytterligare intygadt, att någon
annan person med samma namn ej funnes å samma födelsedag och
dopdag i berörda församlings födelsebok upptagen; dels ett af barnmorskan
Anna Forssman under edsförpligtelse utfärdadt intyg af innehåll,
att Anna Forssman den 6 juli 1857 i nämnda församling förlöst
ogifta Johanna Köhler, som varit henne personligen bekant, från ett
flickebarn, i dopet kalladt Alma Maria, hvilket flickebarn Anna Forssman
på uppdrag af barnets moder låtit i sagda församlings kyrkobok anteckna
såsom födt af okända föräldrar; dels ock ett af fängelsedirektören
O. W. Howing, Mathilda Klosterberg, född Howing, och Josephine
Howing, född Howing, underskrifvet intyg, innehållande att de, hvilka
mycket väl kände hushållerskan Johanna Köhler, som den 14 november
1889 aflidit i Korsnäs, vid den tidpunkt, då hon den 6 juli 1857 framfödde
flickebarnet Alma Maria, kunde med fullkomlig bestämdhet intyga,
att detta flickebarn vore samma person, som kallade sig Alma
Maria Köhler och vid tiden för intygets utgifvande vore anstäld hos
fabriksfirman J. Marino & Comp. i Stockholm.

I anledning af ansökningen hade utlåtanden afgifvits af ej mindre
Kong!. Maj ds befallningshafvande i Kopparbergs län, som efter att
hafva i ärendet från vederbörande kronofogde infordrat yttrande, deruti
denne anfört, att någon ytterligare- bevisning om slägtskapsförhållandet
mellan Johanna Köhler och Alma Maria Köhler, än hvad af ofvanom -

Statsutskottets Utlåtande N:o 14.

Angående
danaarf efter
bergsmannen
P. G. Bergström
från
Sala.

förmälda handlingar framginge, icke kunnat i orten åstadkommas, tillstyrkt
bifall till ansökningen, än äfven kammaradvokatfiskalsembetet,
som dervid meddelat, att länsmannen Svedberg i enlighet med häradsrättens
ofvanberörda utslag, som vunnit laga kraft, till embetet inkommit
med redovisning öfver Johanna Köhlers qvarlåtenskap, hvilken
redovisning upptoge en behållning af 1,754 kronor 89 öre, hvarifrån
dock afginge till advokatfiskal utanordnad aktoratsprovision, så att
danaarfvet utgjorde ett ograveradt belopp af 1,579 kronor, 40 öre, som
i statskontoret innestode; och hade kammaradvokatfiskalsembetet, enär
det på grund af ofvan åberopade intyg syntes kunna med säkerhet antagas,
att sökanden verkligen vore Johanna Köhlers dotter, och det
vid sådant förhållande syntes billigt, att den aflidnas egodelar komme
sökanden till godo, tillstyrkt, att sökanden finge åtnjuta kronans rätt
till ifrågakomna danaarf.

Med afseende å hvad sålunda förekommit, har Kongl. Maj:t nu
föreslagit Riksdagen att medgifva, att kronans rätt till ifrågavarande
danaarfsmedel, utgörande, efter afdrag af den kammaradvökatfiskalen
tillkommande provision, ettusen femhundrasjuttionio kronor 40 öre, må
på sökanden öfverlåtas.

Utskottet, som emot hvad Kongl. Maj:t i omförmälda hänseende
föreslagit icke haft något att erinra, får alltså hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.

2:o. Bergsmannen Per Gustaf Bergström från Gudmundstorpet å
Sala stads område hade, enligt hvad i Kongl. Majrts proposition n:o 16
af den 4 sistlidne december om förmälts, aflidit den 22 april 1882, efterlemnande
enka, Johanna Christina Andersdotter, men icke några vid
bouppteckningstillfället den 20 augusti 1883 kända arfvingar. Ej heller
hade, efter det rådstufvurätten i Sala genom kungörelse, införd i Postoch
Inrikes Tidningar för den 7 augusti 1884, förelagt Bergströms arfvingar
att inom natt och år från kungörelsens dag, den 4 i samma
månad och år, hos rådstufvurätten göra sina arfsanspråk gällande, sådant
anspråk hos rådstufvurätten blifvit framstäldt.

Ehuru instrumentet öfver bouppteckningen efter Bergström utvisade
brist, hade likväl, hufvudsakligen i följd af boet derefter tillfallen utdelning
från Sala bergslag, tillgångar ne i boet så vuxit, att vid den 18
december 1889 verkstäldt arfskifte af Bergströms qvarlåtenskap förefunnits
en behållning af 714 kronor 49 öre, hvilken sålunda fördelats, att

Statsutskottets Utlåtande N:o 14.

enkan Bergström bekommit tillhopa 392 kronor 7 öre och återstoden
322 kronor 42 öre, såsom tillhörande aflidne Bergströms arfvingar,
öfverlemnats till bankdirektören Axel Rydin, hvilken den 13 april 1885
af rådstufvurätten i Sala förordnats att i egenskap af god man iakttaga
och vårda Bergströms okända arfvingars rätt och bästa.

På yrkande af kammaradvokatfiskalsembetet hade derefter nämnda
rådstufvurätt genom utslag den 2 juni 1890, hvilket numera vunnit laga
kraft, förklarat aflidne Bergströms qvarlåtenskap skola såsom danaarf
tillfalla kronan äfvensom förpligta! Rydin att i hans omförmälda egenskap
till kronan redovisa berörda qvarlåtenskap.

Redan innan detta utslag meddelades, både enkan Bergström i
en till Kongl. Maj:t ingifven skrift af den 8 mars 1890 anhållit, att-,
enär sökanden vore ålderstigen och dåmera i saknad af egna medel till
försörjning, hvarför fattigvårdsstyrelsen i Sala nödgats taga vård om
henne, Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta proposition om danaarfvets
efterskänkande till sökandens förmån; varande vid ansökningen
fogade dels intyg af vederbörande pastorsembete, att sökanden vore
född den 22 augusti 1814, dels ock ett af föreståndaren för Sala stads
fattiggårdsinrättning den 16 januari 1890 utfärdad t intyg, att sökanden,
som blifvit å berörda inrättning intagen till försörjning den 29 augusti
1889, derstädes fortfarande vistades och försörjdes.

1 anledning af ansökningen hade utlåtanden afgifvits af ej mindre
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vestmanlands län, som efter det
magistraten i Sala uti afgifvet infordradt yttrande vitsordat, att sökanden
vore orkeslös och fattig samt i stort behof af ifrågavarande
arfsmedel, lika med magistraten tillstyrkt bifall till ansökningen, än
äfven kammaradvokatfiskalsembetet, hvilket, jemte upplysning att embete!
från ofvanbemälde Rydin bekommit, tillika med den honom genom
rådstufvurättens förberörda utslag ålagda redovisning, en kontant behållning,
utgörande, efter afdrag af aktoratsprovision, 316 kronor 91 öre,
hvarförutom vore att förvänta något ytterligare belopp, beroende på
utdelning i konkurs, tillstyrkt att sökanden i betraktande af sin fattigdom
och oförmögenhet att sig försörja måtte tillerkännas ifrågavarande
danaarf.

Med afseende å hvad sålunda förekommit har Kongl. Maj:t nu
föreslagit Riksdagen att medgifva, att ifrågavarande danaarfsmedei, med
afdrag af den kammaradvokatfiskalen tillkommande provision, må på
sökanden öfverlåtas.

Efter tagen del af de till ärendet hörande handlingar får utskottet
hemställa,

Statsutskottets Utlåtande N:o 14.

Angående
danaarf efter
aflidne målaremästaren
C. Å.
Nilssons jemväl
aflidna
hustru Florentina
Gnstafva
Stare.

att. Kongl. Maj:ts omförmälda framställning må
vinna Riksdagens bifall.

3:o. I proposition n:o 19 af den 11 december 1891 har Kongl.
Maj:t, under förmälan, att målaremästaren Carl August Nilssons från
Hult Sörgården i Askims församling af Göteborgs och Bohus län hustru
Florentina Gustafva Stare den 10 oktober 1873 aflidit och öfverlefts af
sin bemälde man, men icke efterlemnat några kända arfvingar, meddelat,
att makarne i ett den 9 september 1864 upprättadt testamente förordnat,
att den af dem, som den andre öfverlefde, skulle utan intrång
af den andres arfvingar under full eganderätt bekomma all den egendom,
såväl lös som fast, som i deras bo funnes, af hvad beskaffenhet egendomen
än vore; hvarjemte de personer, hvilka bevittnat samma testamente, blifvit
den 29 nyss nämnda september vid rådstufvurätten i Göteborg för dödsfalls
skull på ed hörde angående testamentets tillkomst. Utan att hafva
lagligen bevakat testamentet hade mannen Nilsson efter hustruns död
öfvertagit boets samtliga tillgångar, uppgående, enligt hvad det efter
henne den 8 november 1882 upprättade bouppteckningsinstrument utvisade,
till 1,325 kronor 50 öre.

Den 21 maj 1888 hade mannen Nilsson aflidit, efterlemnande, enligt
hvad vid bouppteckningstillfället den 14 derpåföljde juni antecknades,
följande arfvingar, nemligen: brodern Johan Wilhelm Nilsson,
som vistades i Norra Amerika, brodern David Florentin Nilsson, till
yrket boktryckare och bosatt i Stockholm, samt systern Elisabeth Nilsson,
gift med trädgårdsarbetaren Otto Cederinan i Göteborg.

Arfskifte efter Carl August Nilsson hade förrättats den 30 augusti
1890; och enär det inbördes testamentet mellan honom och hans hustru
icke blifvit lagligen bevakadt och sålunda förlorat sin giltighet, samt,
vid det förhållande att hustrun icke efterlemnat kända arfvingar, kronan
egde rätt till hälften af boets behållning såsom danaarf, Slef, enligt
hvad det öfver arfskiftet upprättade instrument gåfve vid handen, samma
behållning, som då uppgick till 1,222 kronor 32 öre, på det sätt fördelad,
att, sedan från nämnda belopp frånräknats den vid försäljning
af en utaf Carl August Nilsson efter hustruns död inköpt jordlägenhet
influtna köpeskilling, 250 kronor, hvilken ansågs böra tillfalla hans arfvingar,
af återstoden hälften tilldelades nämnda arfvingar och den andra
hälften kronan med 486 kronor 16 öre.

I en till Kongl. Maj:t ingifven skrift hade nu David Florentin Nilsson
samt Otto Cederman och hans hustru Elisabeth Cederman, född
Nilsson, anhållit, att, då sökandena vore ålderstigna och i mycket små

Statsutskottets Utlåtande N:o 14.

ekonomiska omständigheter, kronan måtte till förmån för sökandena afstå
sin rätt till ifrågavarande danaarf; till stöd för hvilken ansökning
åberopats dels ett af vederbörande roteman i Stockholm, med hvilken
vederbörande pastor instämt, den 12 januari 1891 afgifvet intyg, att
David Florentin Nilsson, som vore född den 7 september 1832, vore
stadd i fattiga omständigheter, dels ock ett af vederbörande pastorsembete
den 8 nyssnämnde januari utfärdadt intyg, utvisande, att Otto
Cederman, som vore född den 3 januari 1837, jemväl vore stadd i torftiga
ekonomiska vilkor.

I anledning af ansökningen hade utlåtande afgifvits af Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län, som, enär otvifvelaktigt
vore, att Carl August Nilssons underlåtenhet att bevaka ofvan
omförmälda testamente härledt sig endast af okunnighet om lagens
föreskrift i sådant fall äfvensom af den uppfattningen, att genom testamentets
företeende vid vittnesförhöret fullgjorts hvad för bevakning
varit nödigt, samt sökandena styrkt sig vara Carl August Nilssons arfvingar
och i torftiga vilkor, tillstyrkt bifall till ansökningen, möjligen
med det tillägg, att eftergiften skedde till förmån icke allenast för sökandena,
utan äfven för deras medarfvinge, förbemälde Johan Wilhelm
Nilsson.

Kammaradvokatfiskalsembetet, som jemväl blifvit öfver ansökningen
hördt, har anfört, att, då behållningen i boet vid hustru Nilssons död
enligt bouppteckningen af den 8 november 1882 utgjort 1,325 kronor
50 öre samt kronans danaarfsmedel synts embetet rätteligen hafva bort
vid arfskiftet den 30 augusti 1890 utläggas till hälften af detta belopp
eller 662 kronor 75 öre, embetet, som således måst anse kronans i
öfrigt ostridiga rätt till danaarf efter hustru Nilsson icke vara genom
det hållna skiftet behörigen tillgodosedd, gått i författning om utverkande
af stämning till vederbörlig häradsrätt å sökandena samt Johan
Wilhelm Nilssons gode man och utredningsmannen i boet, med påstående
att arfskiftet måtte på nu antydda sätt rättas och jemkas; men
att, sedan motparterna, efter det stämningen ågått, godvilligt inbetalt
det fordrade beloppet, embetet ansett sig kunna afstå från rättegångens
fullföljd och såsom »ostridigt danaarf» i kronans kassa inlevererat det
omnämnda beloppet 662 kronor 75 öre, deraf, sedan aktoratsprovision
utanordnats, återstode 596 kronor 48 öre, som sålunda utgjorde danaarfvets
belopp; och har kammaradvokatfiskalsembetet på de af Kongl.
Maj ds befallningshafvande anförda skäl tillstyrkt, att sökandena måtte
få tillgodonjuta ifrågakomna danaarf.

Med afseende å hvad sålunda förekommit och då anledning sakBih.
till lliksd. Prof. 1802. 4 Sami. 1 Afd. 10 lliift. 2

Statsutskottets Utlåtande N:o 14.

nades för kronan att till sökandenas förmån afstå den tredjedel af ifrågavarande
danaarfsmedel, som enligt arfsrätt skulle belöpt på Johan Wilhelm
Nilsson, har Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen att medgifva,
att af nämnda danaarfsmedel måtte till förmån för hvardera af sökandena
David Florentin Nilsson och Elisabeth Cederman, född Nilsson,
afstås ett belopp af ett hundra nittioåtta kronor 82 öre.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 9 februari 1892.

På statsutskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.

Herr C. Persson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i
förestående ärendens slutbehandling inom utskottet.

Stockholm, K. L. Beckman, 1892.