Andra särskilda utskottets utlåtande tf t- 1 (Utlåtande 1920:Säru21 säru2)

Andra särskilda utskottets utlåtande tf t- 1.

Sr 1.

Ankom till riksdagens kansli den 10 juni 1920.

Utlåtande i anledning av Kungl, Maj:ts proposition med förslag
till kommunalskattelag rn. m. jämte i ärendet väckta
motioner.

Närvarande vid beslutens fattande: herrar Eden, Trygger, Gustaf Nilsson ), Bror
Petrén, Swartz, Örne, Pålsson, J. Johansson i Kälkebo, Möller, Barthelsson,
Rune, Wigforss *), K. J. A. Gustafsson, Kristensson, Lindman, Bärg,
Jönsson i Boa, Lindqvist i Kosta *), R. G. Hamilton, Sjöblom*), Brännström,
Löfgren i Stockholm *), Engberg och Svedberg.

*) Ej närvarande vid betänkandets slutjustering.

I en den 12 mars 1920 till riksdagen avlåten, till dess andra Kunfll.jMaj:t»
särskilda utskott överlämnad proposition, nr 191, har Kungl. Maj:t7
under åberopande av bifogat utdrag av statsrådsprotokollet övei finansärenden
samma dag, föreslagit riksdagen att antaga härvid såsom bilaga
(bil. 10) fogade förslag till kommunalskattelag.

° Vidare har Kungl. May.t i särskilda till riksdagen avlåtna och till
dess andra särskilda utskott överlämnade propositioner föreslagit riksdagen
att antaga vissa av förslaget till kommunalskattelag betingade
förslag till författningsändringar, nämligen:
i proposition nr 216, förslag till

l:o) lag om ändrad lydelse av §§15 och 35 i förordningen om
kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862, samt

2:o) lag om ändrad lydelse av § 37 i förordningen om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20 november 1863;
i proposition nr 222, förslag till

l:o) lag om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse
på landet den 21 mars 1862,

2:o) lag om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse
i stad den 21 mars 1862,

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 11 samt. 2 avd. 1 höft. (Nr 1.) 1

2 Ändra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

3:o) lag om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse
i Stockholm den 23 maj 1862,

4.o) lag om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om landsting
den 21 mars 1862, samt

5:o) lag om ändrad lydelse av 7 § 2 mom. i lagen om fattigvården
den 14 juni 1918; &

i proposition nr 223, förslag till förordning om ändrad lydelse
av o2 och o5 §§ i stadgan om skjutsväsendet den 22 juni 1911;

i proposition nr 224, förslag till

l:o) lag om ändrad lydelse av 19, 20 och 21 SS i lagen den 9
december 1910 om reglering av prästerskapets avlöning,

_2:o) lag om ändring i lagen den 16 oktober 1908 angående lindring
i främmande trosbekännares skattskyldighet till svenska kyrkan
samt hennes prästerskap och betjäning-, samt

loon 3:°^ °m äudrad lJåelse av § 9 mom. 6 i lagen den 31 mai
looJ angående dövstumundervisningen;

varjämte Kungl. Maj:t i samma proposition föreslagit riksdagen

att lämna medgivande därtill att, när inom någon till svenska kyrkan
hörande församling medlemmar av sådan i riket befintlig församling av
främmande kristna eller mosaiska trosbekännare, vilken äger rät? till
offentlig religionsövning, böra, i enlighet med vad därom i den föres
agna lagen om ändring i lagen angående lindring i främmande trosbekännares
skattskyldighet till svenska kyrkan samt hennes prästerskap
och betjäning är stadgat, komma i åtnjutande av lindring vid utgörande
av de avgifter till svenska kyrkan samt hennes prästerskap och betjä som

a ,m belöpa för inkomst, och det avgiftsbelopp, från vilket
befrielse sålunda åtnjutes, för året uppgår till sammanlagt minst femtio
kronor, den till svenska kyrkan hörande församlingen må av allmänna
medel undfå ersättning med motsvarande belopp;

q ce ProPosi^on nr 225, förslag till lag om ändrad lydelse av 1 och
6 1 ^agen skogsaccis och om virkestaxering den 11 oktober 1912-

i proposition nr 227, förslag till

V0) Oordning angående upphörande av allmänna taxeringar till
bevillning- av fast egendom samt av inkomst m. m.,

1 ^:o) förordning angående ändrade grunder för utgörande av vissa

avgifter, samt

„ förordning angående gäldande av utlagor, vilka bestämts att
utgå efter de för utgörande av kommunalutskylder i allmänhet stadgade
grunder;

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

varjämte Kungl. Maj:t i samma proposition föreslagit riksdagen
att vid uppgörande av statsreglering för år 1921 ur riksstaten utesluta
i Kungl. Maj:ts förslag till statsreglering upptagna inkomsttiteln »bevillning
av fast egendom samt av inkomst» och utgiftstiteln »bidrag
till landsting och städer, som icke deltaga i landsting», båda till ett
belopp av 4,600,000 kronor;

i proposition nr 357, förslag till

l:o) lag om ändrad lydelse av 17 kap. 6 och 12 §§ handelsbalken,

samt

2:o) lag om ändrad lydelse av 2 kap. 23 § i lagen den 14 juni
1907 om nyttjanderätt till fast egendom;

i proposition nr 358, förslag till lag om ändring i vissa delar av
lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande
på landet, samt

i proposition nr 400, förslag till förordningar om ändring i vissa
delar dels av förordningen den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt,
dels ock av förordningen samma dag om taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering.

I samband med propositionerna har utskottet till behandling förehaft
följande med dem sammanhängande och till utskottet hänvisade
motioner, nämligen inom första kammaren:

nr 52 av herr Johansson, Johan Bernhard,

» 258 » » Östberg,

» 259 » » Ivvarnzelius m. fl.,

» 260 » » Rosén, med instämmande i motionens syfte av

herr Vindahl m. fl.,

» 261 och 262 av herr Rosén,

» 271 av herr Trygger m. fl.,

» 272—280 av herr Trygger,

» 281 av herr Clason,

» 282 » herrar Wohlin och Johansson, Johan, i Friggeråker,

» 283 » herr Björnsson,

» 284 och 285 av herr Nilsson, Gustaf,

» 286 av herr Larson, Edward,

» 287 » » Lindhagen,

inom andra kammaren:

ur 140 av herr Alvin,

» 214 i) » Hallén in. fl..

Motioner.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

nr 361 av herr Magnusson i Skövde,

» 393 » » Eden ro. fl.,

» 394 » » Ham rin,

» 395 » » Lindman m. fl.,

» 396—404 av herrar Lindman och Nilsson i Bonarp,

» 405 av herrar Hage och Alvin,

» 406 ® » Andersson i Grimbo och Ericson i Oberga,

» 407 » herr Forssell in. fl.,

» 408	»	»	Sköld,
» 409	»	»	Karlsson i Gasabäck,
» 410	»	»	Osberg,
» 411	»	»	Ljungkvist med instämmande i motionens syfte av herr Skagerberg m. fl.
Uti i tråg	avarande motioner har hemställts:

i motionen 1:52 av herr Johansson:

att riksdagen för sin del måtte besluta sådan ändring i förordningen
den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet
vid taxering, att den i 11 § g) av nämnda förordning stadgade uppgiftsskyldighet
må utsträckas till att gälla arbetsgivare, som nästföregående
år i sin rörelse eller yrke haft någon person stadigvarande anställd,
varvid även uppgift skall lämnas om den tid, under vilken den
anställning varat, på grund varav den uppgivna avlöningsförmånen
uppburits;

i motionen 1:258 av herr Östberg:

att kungl. propositionen nr 191 i vad den avser progressiv kommunalskatt
icke måtte vinna riksdagens godkännande, utan förslaget i
denna del omarbetas i enlighet med i motionen angivna grunder, samt

att, om riksbanken och riksförsäkringsanstalten befrias från näringsskatt,
samma frihet måtte tillerkännas bankverksamhet och försäkringsverksamhet
över huvud;

i motionerna 1:259 av herr Kvarnzelius in. fl. och 11:393 av
herr Edén m. fl.:

att riksdagen, med förklarande, att Kungl. Maj:ts proposition om
kommunalskattelag jämte därmed sammanhängande övriga förslag icke
kunnat av riksdagen bifallas, måtte hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj:t ville föranstalta om en förnyad, skyndsam och allsidig prövning

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1. *>

av frågan om en reformerad kommunalskattelagstiftning samt föi riksdagen
snarast möjligt framlägga de förslag, vartill denna provning må

föranleda; samt .

att riksdagen måtte i avvaktan pa eu fullständig kommunalskattereform
för sin del antaga vid motionen fogade förslag till förordningar,
nämligen:

a) förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen
den 28 oktober 1910 angående bevillning av fast egendom samt av inkomst,

b) förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen
den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid

taxering, . „ _

c) förslag till förordning om kommunal progressivskatt ar 192-,

d) förslag till provisorisk förordning med särskilda bestämmelser
angående tillämpningen i vissa tall av lagen den 11 oktober 1912 om
skogsaceis och virkestaxering;

varjämte motionärerna anhållit, att de ändringar eller tillägg, som
i övrigt kunde föranledas av ovanstående förslag, måtte av vederbörande
utskott utarbetas och framläggas för riksdagen;

i motionerna 1:260 av herr Rosen och 11:394 av herr Hamrin.

att riksdagen måtte vidtaga i motionen ^ föreslagna ändringar i
kommunalbeskattningen rörande dyrorts- och familjeavdrag'' samt taxeringen
av äkta makars inkomst;

i motionen I: 261 av herr Rosen:

att riksdagen måtte besluta, att fastighetstaxering skall äga ruin
är 1921 och därefter vart tredje år;

i motionen I: 262 av'' herr Rosén:

att riksdagen måtte avslå samtliga förslag, som avse ändringar i
nu gällande bestämmelser rörande skogsaceis;

i motionerna
Lindman m. fl.:

1: 271 av herr

att riksdagen ville, med avslag a w .....
antaga förslag till kommunalskattelag av den lydelse vid motionen I: 271

fogad bilaga utvisar;

variämte motionärerna anhållit, att vederbörande utskott måtte i

- J . , , . . i.. • J _..........År.

in. fl. och II: 395 av herr

Kung!. Majds proposition nr 191

seende å deklarationsformulär,

ändnnuar, som i

taxenngslängder

in. in.

vidtaga de

händelse av bifall till förslaget pakallades;

6 Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

i motionerna I: 272—275, 277, 279 och 280 av herr Trygger och
11:396—399, 401, 403 och 404 av herrar Lindman och Nilsson i Bonarp:

att i de av den i Kung!. Maj:ts proposition nr 191 ifrågasatta
skattereformen betingade förslag till författningar och författingsändringar,
som framlagts i Ivungl. Maj:ts propositioner nr 216, 222, 223.
224, 227, 358 och 400, måtte vidtagas av motionerna J: 271 och II: 395
föranledda ändringar;

i motionen 1:281 av herr Clason:

att riksdagen, med avslag å Kungl. Maj:ts proposition nr 191 och
i sammanhang med antagande såsom provisorisk lösning av kommunalskattefrågan
av det av herr Trygger m. fl. i första kammaren framburna
förslaget, ville i skrivelse till Kungl. Magt hemställa om en
utredning av vårt finansproblem i enlighet med de'' i motion nr IT: 407
av herr Forssell m. fl. antydda riktlinjerna;

i motionerna 1:282 av herrar \\ ohlin och Johansson i Friggeråker
och 11:406 av herrar Andersson i Grimbo och Ericson i Oberga:

dels att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj:t ville, om möjligt till 1923 års lagtima riksdag, framlägga
ett förslag till definitiv kommunalskattelag, upptagande, förutom kommunal
inkomstskatt och kommunal progressivskatt, lämpligt anordnade
och sä utmätta objektskatter att fast egendom och näringsföretag'' beskattades
efter intresse endast i den mån det kunde visas, att fastighetsägare
och näringsidkare droge särskild nytta av vissa kommunala
anordningar eller uppenbarligen föranledde kommunen vissa kostnader;
börande de båda utvägarna att anordna ifrågavarande objektskatter,
nämligen antingen i form av fristående skatter eller i form av i inkomstskatten
ingående garantiskatter komma under förnyad ingående
prövning, med utgångspunkt från olika repartitionstal och procentsiffror;
varjämte till ledning för bedömande av det framlagda förslagets och
eventuella alternativförslags praktiska verkningar en tillfredsställande
statistisk utredning, byggd på ny provtaxering, borde åtfölja förslaget,
dels vidare att riksdagen måtte i ovan nämnda skrivelse anhålla,
att i förslaget till kommunalskattelag sådana grunder måtté fastställas
för taxering av jordbruksfastigheter och skogsfastigheter, att dessa bleve
taxerade efter avkastningsvärdet och icke efter saluvärdet,

dels ytterligare att i samma skrivelse måtte begäras framläggandet av
förslag till en genomgripande omorganisation av taxeringsväsendet med

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

syfte att uppnå större enhetlighet vid taxeringarna och kontroll över
dessas utförande, varjämte, för den händelse understöd till skattetyngda
kommuner skulle utgå av andra kommuners skattemedel, en central
myndighet borde upprättas med uppgift att omhänderhava alla med den
kommunala skatteutjämningen sammanhängande frågor,

dels slutligen att riksdagen måtte såsom en provisorisk kommunalskattereform
antaga en kommunalskattelag, vilkens giltighetstid begränsades
till den 1 januari 1924 och som upptoge de i Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 191 intagna fyra skatter; dock att de s. k.
repartitionstalen måtte bestämmas för jordbruksvärde till 2 procent,
för skogsvärde till 1.5 procent, för »annat värde» till 2 procent och för
näringsskattekapital till 2 procent; att vidare provisoriska anordningar
måtte träffas till förminskande av de svårigheter, som de nya kommunalskatterna
komriie att bereda taxeringsmyndigheterna, eventuellt så att
länstaxeringsnämnder tillsattes för handläggning av vissa taxeringsärenden;
börande de i den kungl. propositionen intagna bestämmelserna om
förenämnda nya kommunalskatter jämväl i övrigt, i den mån så befinnes
lämpligt, undergå erforderliga ändringar i detaljer;

i motionerna 1:283 av herr Björnsson och 11:411 av herr
Ljungkvist:

att riksdagen måtte besluta, att vid bifall i övrigt till Kungl.
Maj:ts proposition nr 191 första stycket av 39 § 1 mom. måtte få följande
ändrade lydelse:

Med avseende å taxering av äkta makars inkomst skall gälla:
att hustrus inkomst av arbetsanställning eller tjänst samt av näring,
annan rörelse eller yrke skall vid taxeringen medräknas allenast om
och i den mån ifrågavarande inkomst överstiger 500 kronor;

i motionen 1: 284 av herr Nilsson, Gustaf:

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 191 med
förslag till kommunalskattelag ville besluta sådan ändring i 24 §, att
närings företag, vars näringsskattekapital icke uppgår till 10,000 kronor,
må. undantagas från utgörande av näringsskatt, samt att i den mån
näringsskattekapitalet överstiger 10,000 kronor, näringsskatt må utgå
endast för den del av näringsskattekapitalet, som överstisrer nämnda
summa;

i motionen I: 285 av herr Nilsson, Gustaf:

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 191 med

8 Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

förslag till kommunalskattelag ville besluta, att 33 § mom. a) skall
erhålla följande ändrade lydelse:

Från kommunal inkomstskatt frikallas:

a) medlem av kungahuset: för av staten anvisat anslag;

i motionen I: 280 av herr Larson, Edward:

att riksdagen måtte besluta att lägsta beskattningsbara inkomstbelopp,
för vilket kommunal progressivskatt skall utgå, skall vara 4,000
kronor, och att progressivskattens grundbelopp skall vara 1 procent
för beskattningsbart belopp mellan 4,000 och 7,000 kronor och 2 procent
för belopp mellan 7,000 och 10,000 kronor;

i motionen I: 287 av herr Lindhagen:

att riksdagen, vid behandlingen av propositionen om ny kommunal
beskattning måtte göra den jämkningen i densamma, att egnahemsanläggningar,
individuella såväl som kooperativa, med bostäder intill
högst fyra rum och kök må befrias från en dubbelbeskattning, som i
sin män måste bidraga till att motverka egnahemsbildningen och den
frivilliga bostadsproduktionen samt kvarhålla stads- och industrisamhällenas
mindre bemedlade befolkning i hopplös hemlöshet under de
vidrigaste förhållanden;

i motionen II: 140 av hen- Alvin:

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t begära utredningom
och förslag till riksdagen om kommunal beskattning inom den kommun,
där inkomst av rörelse eller arbete åtnjutes av utlänning och i
annan kommun mantalsskriven person;

i motionen IT: 244 av herr Hallén m. fl.:

att riksdagen ville besluta sådan ändring i kungl. förordningen
om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering den 28 oktober
1910, att taxeringsnämnd tillerkännes rätt att med sig adjungera sakkunnigt
biträde;

varjämte motionärerna hemställt, att vederbörande utskott ville vidtaga
erforderliga ändringar i 25 § och 54 § 5 mom. av ovannämnda
förordning;

i motionen 11:361 av herr Magnusson i Skövde:

att all trädgårdsskötsel till avsalu, vare sig den bedrives såsom
självständig rörelse eller i samband med jordbruk, må kommunalbe -

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr i. 9

skattas efter samma grunder, och att näringsskatteplikt ej pålägges trädgårdsskötsel; i

motionen II: 405 av herrar Hage och Alvin:

A) att riksdagen måtte antaga Kungl. Maj:ts proposition nr 191,
dock med följande ändringar:

beträffande § 4,

dels att i denna paragraf införes en bestämmelse, att vid taxering
av fastighet, å vilken finnes uppförd bostadsbyggnad, den del av taxeringsvärdet,
som anses motsvara värdet av högst 2 rum och kök, må undantagas
från fastighetsskatt i sådana fall, då fastighetens hela taxeringsvärde
ej uppgår till 6 gånger det beräknade taxeringsvärdet av ett rum
och kök, samt att denna bestämmelse även skall omfatta fastighet, å
vilken huvudsakligen finnes bostadsbyggnad bestående av endast ett
rum eller ett kök, i vilket fall bostadsfastigheten må under ovannämnda
förutsättningar undantagas från fastighetsskatt,

dels att ur lagtexten borttages under j) upptagen allmän flottled,

beträffande § 33,

att ur denna paragraf borttages orden: »a) medlem av kungahuset
för av staten anvisat anslag samt för inkomst av kapital»,

beträffande § 46,

att skatteskalan för den progressiva beskattningen såväl med avseende
på mom. 1 (enskilda personer) som mom. 2 (bolag) höjes på
sådant sätt, att höjningen kan, så långt det är möjligt, för kommunerna
medföra en ersättning ungefärligen eller i någon mån motsvarande den
förlust av skatteobjekt, som uppstår vid ett bifall till det första yrkandet
under § 4 här ovan,

B) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte låta utreda, huruvida, på vilket sätt och efter vilka
grunder en kommunalskatt, ungefärligen motsvarande fastighetsskatten,
må kunna läggas på innehavet av möblemang utöver ett visst värde, samt

C) att riksdagen ävenså måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte ytterligare utreda,

dels huruvida ej kommunens rätt att uttaga skatt av staten, landsting
eller av annan kommun anses böra ytterligare utsträckas,

samt dels huruvida ej kommunal fastighetsskatt bör läggas på för
allmän trafik upplåtna, staten icke tillhöriga kommunikationsföretag i de
fall, då dessa lämna en god avkastning;

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 11 samt. 2 avd. 1 käft. (N 1.) 2

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
i motionen 11:407 av herr Forssell m. fl.:

att riksdagen med avslag å kungl. propositionen nr 191 och
i sammanhang med antagande av ett provisoriskt förslag i kommunalskattefrågan
ville besluta om en skrivelse till Kungl. Maj:t med underdånig
hemställan om en utredning av vårt finansproblem i enlighet med
i motionen antydda riktlinjer;

i motionen II: 408 av herr Sköld:

1) att riksdagen matte besluta sådan ändring i Kungl. Maj:ts proposition
nr 191, att förmögenhet, vilken icke åsamkar ägaren vare sig
tastighets- eller näringsskatt, må efter de grunder, som angivits i motionen,
påföras en särskild skatt — förslagsvis kallad kommunal kapitalskatt;

2) att särskilda utskottet matte formulera nödig lagtext och vidtaga
de övriga åtgärder, vartill ett bifall till vad under 1) hemställts
kan föranleda;

i motionen II: 409 av herr Karlsson i Gasabäck:

att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
dels om utredning, i syfte som i motionen angivits angående förändrade bestämmelser
om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering samt om
de speciella grunderna för fastighetstaxering och dels om framläggande
av det förslag, som av utredningen må föranledas, så tidigt, att det
kan under 1921 års riksdag förekomma till avgörande; och

i motionen II: 410 av herr Osberg:

att riksdagen med ändring av hithörande bestämmelser i gällande
bevillningsförordning, måtte fatta beslut därom, att ny allmän fastighetstaxering
skall verkställas under år 1921.

Beträffande de av motionärerna anförda motiveringarna tillåter sig
utskottet hänvisa till motionerna.

Av departementschefen

angivna
allmänna
synpunkt^
för skattereformen.

I det utdrag av protokollet över finansärenden den 12 mars 1920,
som är bilagt den till utskottets behandling hänvisade kungl. propositionen
nr 191 med förslag till kommunalskattelag, lämnar föredragande
departementschefen efter en kort framställning av kommunalskattefrågans
allmänna innebörd en översikt över kommunalbeskattningens utveckling
och nuvarande gestaltning i Sverige. Sedan vidare redogörelse lämnats

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

för olika beskattningsteorier samt för kommimalbeskattningen i vissa
främmande länder, förekommer en mera detaljerad framställning av förarbetena
till kommunalskattereformen, med särskilt avseende fästat vid
de förslag som år 1917 framlagts av kommunalskattesakkunniga, nämligen
dels av landskamreraren Eiserman och kammarrättsrådet von
Wolcker, dels av landskamreraren Landén. Härefter sammanfattar departementschefen
de allmänna riktlinjerna för det föreliggande förslaget
till kommunalskattelag i följande uttalande:

»Jag har tidigare berört de båda principerna skatt efter intresse Beskattning
och skatt efter förmåga. Det torde numera vara allmänt erkänt, att de
direkta skatterna till staten i det väsentliga böra utgöras enligt sist- förmåga.
nämnda princip; men allmänt har också uttalats, att denna princip icke
lämpar sig att enbart ligga till grund för den kommunala bidragsskyldigheten.

Sålunda anförde kommunalskattekommittéu i sitt år 1900 av- Tidig»!»
givna betänkande: ''Såväl i den moderna skattepolitiska litteraturen utt*laadsn

som under praktiska förhandlingar i ämnet har i förevarande avseende,
väl icke enstämmigt men dock under betydande tillslutning, uttalats den
uppfattning, att en principiell åtskillnad förefinnes mellan de grunder,
efter vilka direkt skatt till stat och kommun bör utkrävas, samt att
denna åtskillnad även låter sig praktiskt genomföras. Enligt denna uppfattning
skall staten av sina medborgare utkräva skatt huvudsakligen
med hänsyn till deras olika skatteförmåga, varemot den kommunala beskattningen
i viss grad bör givas formen av en intressebeskattning,
enligt vilken bidragsskyldigheten mätes icke endast efter skatteförmågan
utan även efter, å ena sidan, de fördelar, kommunen genom sina anstalter
eller sin verksamhet för något visst ändamål bereder sina medlemmar
eller vissa grupper bland dem, samt, å andra sidan, de olägenheter eller
särskilda utgifter, den enskilde genom sin verksamhet förorsakar kommunen.
Riktigheten av denna åskådning, för vilken, såvitt angår vårt
lands kommunala beskattning, redan allmänna besvärs- och ekonomiutskottet
vid 1840—41 års riksdag gjorde sig till målsman, synes kommittén
svårligen kunna jävas, om man tillbörligt beaktar den olika arten
av statens och kommunens verksamhet och organisation i det hela samt
individens härav betingade olika ställning till stat och kommun.’

En liknande uppfattning uttalas av sammansatta bevillnings- och
lagutskottet vid 1903 års riksdag. Utskottet, vilket förmenade, att det
icke skulle vara omöjligt att även i vårt land till en del bygga den

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

kommunala budgeten på objektskatter samt på avgifter och bidrag av vederlags
natur, ifrågasatte i enlighet därmed en ob jektbeskattning utom av fastighet
även av sådana näringar, som vore lokalt bundna vid kommunen och
vilkas intressen alltså kunde anses i väsentliga punkter sammanfalla med
kommunens. Utskottet framhöll därvid, att, om ett stort industriellt
företag orsakade en fattig landskommun betydande utgifter för skola,
fattigvård, polisväsen o. d., rättvisan syntes bjuda, att företaget även
under ett år, då det tilläventyrs icke lämnat någon nettovinst, dock i
någon mån bidroge till kommunens omkostnader för detsamma, samt
att enahanda skäl talade för en näringsskatt även i städerna. I anslutning
till sitt nyssnämnda uttalande erinrade utskottet, att en väsentlig
del av de kommunala skatterna under alla omständigheter torde höra
utgå i form av tillägg till de direkta statsskatterna.

Ihågkommas bör, att, då dessa uttalanden gjordes, kommunerna
till sina utgifter icke erhöllo statsbidrag i samma utsträckning som nu
samt att, enär vid sådant förhållande kommunernas utgifter för allmänna
ändamål voro jämförelsevis högre än nu, en intressebeskattning då var
mindre påkallad.

Åven övriga auktoritativa uttalanden i frågan gå i samma riktning.
Sålunda framhöll, på sätt jag tidigare omnämnt, dåvarande statsrådet
och chefen för finansdepartementet vid den anmälan för Kungl. Maj:t,
varigenom 1910 års statsskattereform bebådades, att även i fråga om
kommunalbeskattningen en kommunal inkomstskatt icke kunde avvaras,
men att vid sidan av densamma borde utvecklas ett kommunalt objektskattesystem.

Eiserman och von Wolcker hava vid sina ingående undersökningar
av det kommunala beskattningsproblemet kommit därhän att
lägga den huvudsakliga vikten vid intressebeskattningen. Landén tillerkänner
densamma likaledes stor betydelse.

Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen för avgivna
utlåtanden, hava länsstyrelserna — vilka såväl på grund av beskattningsarbetet
i prövningsnämnderna som ock med hänsyn till deras handläggning
av andra kommunala ärenden torde hava synnerligen stora förutsättningar
att bedöma hithörande frågor — så gott som enhälligt antingen
direkt tillstyrkt eller icke hatt något att erinra mot en utvidgad intressebeskattning.

Kammarrätten har ställt sig på samma ståndpunkt.

Den förut lämnade framställningen av utländsk lagstiftning utvisar, att
även i utlandet intresseprincipen allmänt kommit i tillämpning i fråga
om den kommunala beskattningen.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Otvivelaktigt torde också eu beskattning efter intresse vara berät- Skäljern
tigad för kommunernas vidkommande. 1 detta hänseende ma erinras efter intresse.
om kostnaderna för t. ex. anläggandet av en hamn eller framdragandet
av gata eller vattenledning. Val är det sant, att dylika företag kunna
sägas lända kommunen i dess helhet till gagn, men i främsta rummet är ciet
dock vissa grupper av kommunens medlemmar, som hava fördel därav.

Sålunda komma ju förbättrade kommunikationer i första hand näringsidkarna
och fastighetsägarna till godo, medan åter igen gaturegleringar
och liknande arbeten särskilt medföra varaktig nytta för närbelägna
fastigheter och därmed för dessas ägare. De nu anförda förhållandena
äro endast exempel. Såsom regel torde väl åtgärder, som avse att
främja vad man i dagligt tal benämner ett samhälles materiella
utveckling eller uppblomstring, vara jämförbara med de bär nämnda:
ökade avsättningsmöjligheter beredas producenter, fastigheterna stiga
i pris och handelsomsättningen ökas. För löntagaren blir däremot förhållandet,
rent ekonomiskt sett, ofta det motsatta, i det att levnadskostnaderna
å orten samtidigt stegras. Det kan därför ej anses annat
än rätt och billigt, att de, vilka draga särskild nytta av vissa kommunala
anordningar, jämväl få i större utsträckning än andra deltaga i
kostnaderna därför. Det nu sagda gäller dock endast åtgärder, som
mer eller mindre direkt tjäna främjande av de skattskyldiges ekonomiska
intressen. Givetvis kunna dock härur icke få dragas sådana
konsekvenser som exempelvis skärpning av beskattningen för den obemedlade,
därför att han med större sannolikhet kommer att ligga
fattigvården till last. Lika litet lärer det kunna ifrågakomma att
ålägga familjeförsörjarna att ensamma bestrida kostnaderna för skolundervisningen.

En speciell beskattning måste emellertid anses befogad, ej blott då
det gäller att. täcka kommunens utgifter för åtgärder, som närmast
gagna vissa skattskyldiga, utan även för anskaffande av medel till
bestridande av kostnader, som föravletts av särskilda skattskyldiga.

Liksom en beskattning på den förra grunden bör inskränkas till do
fall, där fråga är om åtgärder, som tjälla främjande av vissa skattskyldiga
kommunmedlemmars ekonomiska intressen, synes eu beskattning
på den senare grunden endast böra komma i fråga, därest
kommunens ökade utgifter föranletts av vederbörandes ekonomiska
verksamhet. Medan det sålunda, enligt min mening, vittnar om missuppfattning
av intresseteoriens innebörd, då kommunalskattekommitténs
förslag, i vad detsamma angick skuttelindring för familjeförsörjare,
på sin tid från visst håll avstyrktes på den grund, att kommunens

Skatt även
efter förmåga.

14 Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

utgifter exempelvis för skola och hälsovård till en väsentlig del
skapade kommunens skattebehov samt att familjeförsörjare kunde sägas
i viss glad förorsaka kommunen dessa utgifter, anser jag däremot
en skärpt beskattning vara befogad i de fall, då någon genom sin
ekonomiska verksamhet förorsakar kommunen ökade utgifter jämväl av
nu angiven art. Sålunda lärer det vara rättvist att tyngre beskatta
t. ex. den industriella verksamhet som genom sammanförande av en
stor arbetarbefolkning föranleder utgifter för olika ändamål och vållar
kommunen en kostnadsökning, vilken ej uppväges utav ökningen av de
beskattningsbara inkomsterna inom kommunen.

angår de rena landskommunerna, bör det ihågkommas, att
nödvändigheten av att trygga tillgången på beskattningsföremål i de
olika kommunerna talar för en på intresseprincipen vilande objektbeskattning.
^ I en kommun med dess begränsade område kunna förhållandena
från det ena året till det andra ändras så avsevärt, att, om en
beskattning grundades iiteslutande på de taxerade inkomstbeloppen,
kommunen skulle kunna finna sig ur stånd att fylla sitt skattebehov.

Jag vill i detta sammanhang erinra, att den nuvarande fastighetsbevillmngen
utgör en objektskatt.

. Enligt v^d jag tidigare nämnt har vidare såsom stöd för en differentiering
i fråga om beskattningen åberopats, att kommunernas utgifter
för gemensamma angelägenheter av såväl allmän som av mera lokal natur,
därtill ofta de mest betydande, icke äro att anse såsom utgifter för årsbehovet
utan avse att skapa värden av mera varaktig art, samt att, i den
mån så vore förhållandet, det ändamål, för vilket utgifterna gjorts, i större
utsträckning komme allenast de samhällsmedlemmar till godo, som stode
i en föi längie tid bestående intressegemenskap med kommunen. Särskilt
har detta ansetts gälla fastighetsägarna; man har nämligen förmenat,
att, även om de icke för någon längre tid behöde sina fastigheter,
det dock vore tydligt, att fastighetsvärdet inom kommunen rönte
inverkan av kommunens hushållning i det hela, vadan hastigt amorterade
kommunala kostnader för skapande av bestående värden och därav
föranlett lägre skattetryck efter amorteringstidens slut lände särskilt
fastighetsägarna, betraktade såsom grupp, till fromma.

Ehuru jag sålunda, ansluter mig till den uppfattningen, att i
den kommunala beskattningen intresseprincipen bör vinna beaktande,
kan jag dock icke tillerkänna intressebeskattningen sådan avgörande
betydelse, som man otta a sakkunnigt håll velat göra. En väsentlig
del, under mer normala förhållanden huvuddelen, av de kommunala

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr J.

utgifterna, bör enligt min mening alltid täckas genom skatter efter
förmåga. Fastän man numera i fråga om statsbeskattningen allmänt
erkänner, att först genom progressivitet i beskattningen vinnes, att
densamma verkligen sker efter förmåga, kan dock förmärkas en viss
tveksamhet gent emot anordnandet av en progressiv kommunal beskattning.
Delvis torde detta hava sin grund i åtskilliga rent skattetekniska
svårigheter — till frågan huru desamma må kunna på bästa sätt övervinnas
torde jag få senare återkomma — men delvis har nog skälet även varit
farhågor för att den kommunala beskattningen i så fall skulle allt för mycket
konkurrera med den progressiva statsskatten; man har förmenat, att vissa
skattskyldiga skulle bliva allt för betungade. Givetvis kan det råda
och kommer även alltid att finnas olika meningar, då det är fråga om
att avväga progressionen vid en skatt efter förmåga. Därest emellertid
vid anordnandet av en ny sådan skatt den mening skulle göras gällande,
att skatten allt för tungt komme att drabba vissa grupper skattskyldiga,
så visar detta endast, att skatten enligt vederböraudes uppfattning
icke blivit avvägd efter förmåga och att principen sålunda
oriktigt tillämpats.

Vid uppgörandet av riktlinjerna för ett kommunalt skatteprogram
är det emellertid ej nog att på ett med rättvisa och billighet överensstämmande
sätt fördela skattskyldigheten mellan medlemmarna inom en
och samma kommun. Av synnerlig vikt är även, att rättvisa uppnås
i förhållandet kommunerna emellan, så att, där flera kommuner var för
sig äga befogade anspråk att få för beskattningsändamål tillgodogöra
sig ett och samma beskattningsföremål, deras rätt tillvaratages på
ett betryggande sätt. Lika väl som orättvisa vederfares vissa medlemmar
av en kommun därigenom, att andra medlemmar av samma
kommun bliva för lindrigt beskattade, lika väl måste det anses obilligt
mot de skattskyldiga inom en kommun, därest en samma kommun rätteligen
tillkommande skattekälla får utnyttjas av annan kommun. Ihågkommas
bör nämligen, att kommunernas utgifter måste täckas, oavsett
huruvida utdebiteringen blir större eller mindre. Därest en skattekälla
försvinner eller minskas, går detta ut över andra skattekällor, som få
vidkännas en tyngre beskattning.»

Departementschefen övergår därefter till frågan, i vad mån lcommunalskattesakkunnigas
båda förslag motsvara de allmänna fordringar, som
enligt hans ovan anförda uppfattning borde ställas på ett kommunalt skattesystem.
Härvid upptages först till skärskådande det Eiserman—vonWolc -

Jtältvis fördelning
av
skatlekällorna
mellan olika
kommuner.

Departementschefen*

granskning
av 1917 års
förslag.

Eiserman—
von Wolckers
förslag.

Landéns

jBrslag.

16 Ändra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

kerska förslaget, vilket, på sätt departementschefen förut närmare utvecklat,
innefattar förslag om en fastighetsskatt, eu avkastningsskatt, komplette-*
rad med skogsaccis, samt en inkomst- och förmögenhetsskatt, varjämte
en fjärde skatt, nämligen å oförtjänt värdestegring av jord, varit avsedd
att infogas i systemet. Emot fastighetsskatten, som enligt förslaget skolat
utgå efter fastighets taxeringsvärde utan avdrag för skuldräntor, anmärker
departementschefen att en fullt rättvis fördelning av skattetrycket
mellan olika slag av fastigheter ej genom densamma vinnes,
beroende på att förslaget bibehållit den nuvarande bevillningsförordningens
indelning av fastigheterna i »jordbruksfastigheter» och »andra
fastigheter» i huvudsak oförändrad. Avkastningsskatten hade av förslagsställarna
tänkts såsom en intresseskatt, men, med visst undantag, vore någon
principiell åtskillnad ej gjord mellan olika slag utav avkastning eller inkomst.
Någon starkare belastning av de grupper skattskyldiga, som borde vidkännas
högre kommunalskatter, åstadkommes icke genom avkastningsskatten,
och densamma innebure alltså ej heller någon riktigt avvägd intresseskatt.

Det Eiserman—von Wolckerska förslaget till avkastningsskatt kunde
ej heller läggas till grund för en beskattning efter förmåga. För sådant
fall måste den nämligen kunna ingå i en kombination med progressiv
inkomstskatt i en eller annan form, men häremot mötte hinder på grund
av avkastningsskattens natur av skatt på bruttoinkomsten, i det att vid
»avkastningens» beräkning avdrag ej finge göras för skuldräntor. En
konsekvent tillämpning av förslagsställarnas argumentering för skatt å
bruttoinkomsten ledde till fordran på personliga avgifter, lika för alla.
Mot avkastningsskatten såsom grund för en beskattning efter förmåga
kunde vidare anmärkas, att den lämnade utdelning å aktier och banklotter
helt fri från beskattning.

I fråga om den av Eiserman och von Wolcker föreslagna kommunala
inkomst- och förmögenhetsskatten kunde anmärkas, bland annat,
att skattskyldigheten begränsats till fysiska personer.

Emot Landéns förslag, som upptager egendomsskatt för fast
egendom, egendomsskatt för lös egendom, kommunal inkomstskatt
och kommunal förmögenhetsskatt samt såsom supplement en jordräntestegringsskatt,
anför departementschefen beträffande fastighetsskatten,
bland annat, att genom densamma fastighets skogsvärde skulle beskattas
lika med fastigheten i övrigt. Egendomsskatten på lös egendom vore
avsedd att vara ett slags näringsskatt. Men jordbruksnäringen kunde
på eu enklare väg beskattas till näringsskatt genom att man läte fastigheternas
jordbruksvärde beskattas efter ett något förhöjt repartitionstal.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Vore lösegendomsskatten således åtminstone ej behövlig för beskattning
av jordbruksnäring, kunde densamma än mindre förordas såsom näringsskatt
i övrigt, enär dels åtskilliga näringar knappast bleve berörda av
densamma, dels även vid jämförelse mellan olika företag inom samma
fack vissa ojämnheter bleve påvisbara.

Den av Landén föreslagna inkomstskatten toge, såsom icke progressiv,
ej tillbörlig hänsyn till skatteförmågan, varemot departementschefen
i övrigt kunnat i mycket ansluta sig till den tankegång, som
kommit till synes i nämnda skatteform. Landéns förmögenhetsskatt slutligen
avsåge visserligen ett hänsynstagande till skatteförmågan men
lämnade den större årsinkomsten såsom sådan oberörd, ej heller vore den
progressiv. För övrigt syntes rätten till en fristående förmögenhetsskatt,
därest en sådan skulle införas, böra förbehållas staten ensam.

Ehuru departementschefen sålunda icke ansett sig kunna ansluta
sig till någotdera av de båda utav kommunalskattesakkunniga framlagda
skattesystemen i sin helhet, har han emellertid velat framhålla,
att båda förslagen i olika delar innefatta synnerligen beaktansvärda
synpunkter, att såväl av de sakkunniga framburna uppslag som
ock av dem åvägabragta utredningar och utarbetad lagtext legat till
grund för ärendets vidare beredning inom departementet, samt att så
stora delar av dessa till myndigheters yttranden utställda förslag kunnat
tillgodogöras, att förnyad remiss icke — frånsett vissa delar — behövt
ifrågakomma.

Sedan departementschefen härefter förklarat att han, på anförda
skäl, icke kunnat följa de senare uppslag till frågans lösning, som framförts
av kammarrätten och uti vissa andra avgivna yttranden, anföres
av honom följande:

»Då jag, på sätt nu nämnts, icke kunnat i huvudsak ansluta mig
till någotdera av de föreliggande förslagen, har jag haft att överväga,
huruvida frågan borde ånyo i hela sin utsträckning överlämnas till utredning
av särskilda sakkunniga, eller om dess vidare beredning borde
äga rum inom finansdepartementet.

Jag vill i detta sammanhang erinra, att det förflutit snart 23 år,
sedan riksdagen begärde eu revision av kommunalbeskattningen. Frågan
var redan då aktuell och är det i än högre grad i dag. Fn granskning
av de över 1917 års förslag avgivna yttrandena giver ett starkt
intryck av, hurusom vederbörande myndigheter och korporationer ansett
behovet av en kommunalskattereform vara trängande. De kommunala
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 11 sand. 2 avd. 1 käft. (Nr 1.) 3

Senare

uppslag.

Departe mentschefen.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

utgifterna hava emellertid efter dessa yttrandens avgivande än ytterligare
ökats. Till belysande härav vill jag återgiva några siffror ur
statistisk årsbok för Sverige för år 1919. 1 rikets städer utdebiterades

under år 1917 på inkomsten kronor 96,095,424; motsvarande siffra var
för år 1918 kronor 143,832,194 och för år 1919 kronor 205,120,660.
Denna ökning av skattebeloppen uppväges till en del men ingalunda
helt av en ökning utav de taxerade inkomstbeloppen; därför har utdebiteringen
per bevillningskrona, som år 1917 var i medeltal 6 kronor
63 öre, måst för de två följande åren ökas till i medeltal respektive
7 kronor 9 öre och 8 kronor 56 öre. Även för landskommunernas
vidkommande har stegringen av de utdebiterade beloppen varit stark.
Enligt den av mig tidigare lämnade redogörelsen för kommunernas inkomster
år 1916 inflöt sagda år genom utdebiteringen på den beskattningsbara
inkomsten 40,057,000 kronor. Av den statistiska årsboken
inhämtas, att på inkomsten utdebiterade kommunalutskylder inom landskommunerna
belöpte sig för år 1918 (för 1917 finnas ej några siffror
tillgängliga) till 71,464,182 kronor och för år 1919 till 105,471,953
kronor. Utdebiteringen per bevillningskrona, som för år 1918 var i
medeltal 6 kronor 62 öre, höjdes för år 1919 visserligen endast till
i medeltal 6 kronor 96 öre. Att ökningen i utdebiteringen per bevillningskrona
ej blev större, torde väl till en del hava sin grund i
den vid 1918 års allmänna fastighetstaxeringar företagna höjningen av
fastigheternas taxeringsvärden. I den mån kommunerna behöva ytterligare
ökade inkomster, lärer det vara att befara, att detta för framtiden
måste i sin helhet komma till uttryck genom ökning av utdebiteringen
per bevillningskrona.

Vid nu anförda förhållanden har jag ansett det vara min oavvisliga
plikt att vidtaga sådana anordningar, att ett förslag till lösning
av kommunalskattefrågan kunde föreläggas redan innevarande års
riksdag.

För att, å ena sidan, erforderliga överarbetningar av de föreliggande
förslagen till en kommunalskattereform skulle kunna utföras
till nu angiven tidpunkt och, å andra sidan, arbetet ändock skulle bliva
verkställt med tillräcklig sakkunskap, ansåg jag det vara lämpligast
att, på sätt jag förut omnämnt, arbetet visserligen utfördes inom finansdepartementet
efter av mig givna anvisningar, men att jag, vid uppgörandet
av riktlinjerna för arbetet, hade tillfälle att rådgöra med på
olika områden sakkunniga personer, vilka därefter skulle hava att deltaga
i granskningen av det överarbetade nya förslaget.

Jag har förut omnämnt, hurusom jag erhållit Kungl. Maj:ts be -

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

myndigande att för nu angivet ändamål tillkalla högst sex sakkunnigar
samt att jag enligt detta bemyndigande tillkallade dåvarande ledamöterna
av riksdagens första kammare t. d. auditören C. J. von Essen och disponenten
P. A. Forssman samt ledamöterna av riksdagens andra kammare
landskamreraren Axel Bökelund, godsägaren greve Raoul Hamilton,
muraren G. V. Källman och ombudsmannen Gustaf Nilsson.

Dessa sakkunniga hava varit inkallade till sammanträden vid olika
tidpunkter. Under början av augusti 1919 förehades sålunda överläggningar
rörande de riktlinjer, efter vilka det nya kommunala skattesystemet
borde uppbyggas. Sedan därefter förslag till kommunalskattelag
utarbetats, förekom vid sammanträden under slutet av oktober och
början av november diskussion rörande förslagets detaljer. Förslaget
underkastades därefter en ingående detaljgranskning av en subkommitté,
bestående av herrar Bökelund och Källman ävensom kammarrättsrådet
Lybeck, vilken i kammarrätten föredragit 1917 års båda förslag. Efter
det denna detaljgranskning slutförts, sammanträdde de sakkunniga under
medio av december. Därvid genomgicks ånyo det föreliggande förslaget
i dess omarbetade skick; vidare framlades till granskning ået då bearbetade
statistiska materialet, varefter förekommo överläggningar om de
förhållandetal, efter vilka utdebitering skulle verkställas å de föreslagna
olika skatterna.

Då förslaget jämväl i övrigt varit föremål för granskning underhand
av ett flertal sakkunniga personer samt detsamma uti de delar,
där det upptager helt nya bestämmelser, såsom ifråga om en särskild
näringsbeskattning, varit i erforderlig utsträckning utställt till vederbörande
myndigheters och korporationers hörande, är det med den
förvissning, att frågan blivit på noggrannaste sätt utredd och diskuterad,
som jag nu går att framlägga riktlinjerna för det inom finansdepartementet
utarbetade skatteförslaget.

Därvid torde jag få först behandla frågan om beskattningen till
de borgerliga primärkommunerna. munerna.

Såsom jag ovan framhållit, bör kommunernas skattebehov tillgodoses
genom beskattning dels efter intresse och dels efter förmåga.

I de fall, där de skattskyldigas intresse av en kommunal anord- ^es^kattmnj
ning mera noggrant kan mätas eller uppskattas, torde deras bidrags- [Avgifter.]
skyldighet lämpligast utgöras genom avgifter, som ställas i direkt
samband med anordningen i fråga Sålunda synes det lämpligt, att
t. ex. för belysning och renhållning av en gata utav fastighetsägarna

*Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

uttagas avgifter, som i stort sett motsvara kostnaderna. Väl kan det
göras gällande, att ett dylikt avgiftssystem skulle tungt drabba ett fåtal
kommunmedlemmar, under det att de anordningar, som till större eller
mindre del skulle täckas genom avgifterna, lände en större grupp kommunmedlemmar
till fördel. Sålunda trafikeras ju en gata även av andra
äu därstädes boende, och särskilt måste hyresgästerna vid densamma
hava fördel och trevnad av en väl ordnad belysning, renhållning o. s. v.
Utan att här vilja gå närmare in på skatteövervältningens svårlösta
problem vill jag emellertid erinra, att avgifter utav ifrågavarande
natur — vare sig de såsom i ovan anförda exempel läggas å fastighetsägare
eller vid t. ex. en hamnanläggning å anlöpande fartyg — i stället
för att oskäligt trycka dem, som närmast betala avgifterna, genom förhöjda
hyror, respektive ökade priser, torde slås ut å alla dem, som direkt eller indirekt
hava fördel av den anordning, som skall bekostas genom avgiften.

Ett dylikt avgiftssystem låter sig emellertid tillämpas endast i de
fall, där intresset mera noggrant kan mätas. Åven i det fall att fråga
är om kommunala anordningar, som mera direkt främja ekonomiska
intressen, kan emellertid ofta intresset, ehuru fullt påvisbart, dock vara
svårt att uppskatta. Därest eu kommun t. ex. beslutat att teckna aktier
i en järnväg till trakten, måste detta beslut anses vara av särskild fördel
för fastighetsägare och näringsidkare; men att bestämma huru stora
avgifter, som i anledning därav böra påläggas dessa kommunmedlemmar,
torde svårligen låta sig göra. Ån svårare torde det vara att genom
avgifter verkställa den skärpta beskattning, vilken, enligt vad ovan
nämnts, motiveras av de ökade kostnader, som vissa yrkens utövande
kan medföra för kommunen, eller av den fastare intressegemenskap, som
särskilt fastighetsägare ansetts hava med kommunen.

[Fastighets- Ett genomförande av beskattning efter intresse (begreppet här taget

Soch i eu vidsträcktare bemärkelse) måste därför huvudsakligen ske genom en å

näxingsskatt.] vissa objekt lagd allmän kommunal skatt. Därvid torde fastigheterna
böra i första hand göras till föremål för beskattningen. Såsom av det
tidigare anförda torde framgå, lära emellertid jämväl de inom en kommun
drivna näringsföretagen hava sådan intressegemenskap med kommunen,
att de böra underkastas en beskattning av enahanda art.

Att därutöver utsträcka intressebeskattningen till ytterligare grupper
av skatteobjekt bör enligt min mening ej ifrågakomma. Väl kan det
sägas, att alla skattskyldiga hava en större eller mindre intressegemenskap
med kommunen, men liksom det tidigare förordade avgiftssystemet

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

bör tillämpas allenast där vederbörande kommunala anordning medför
en för vissa kommunmedlemmar särskilt mätbar fördel, lika så väl bör
intressebeskattningen inskränkas till att avse allenast de fall, där intressegemenskapen
föreligger i högre grad eller är mera påtaglig.

Då vid en intressebeskattning avseende ej bör fästas vid skatteförmågan
utan allenast vid intressegemenskapen med kommunen, lärer, på
sätt uti 1917 års betänkanden föreslagits, till grund för en fastighetsskatt
böra läggas fastigheternas uppskattade värde utan avdrag för vid fastigheten
häftande gäld. Med hänsyn till fastigheternas olika användningssätt
lärer emellertid en differentiering i fråga om skattskyldigheten böra
ske. Sålunda torde, vad angår fastighets värde för jordbruksändamål,
påkallas en förhållandevis tyngre skatt, därest genom densamma tillika
skall beskattas den av fastighetsägaren drivna jordbruksnäringen såsom
sådan. Däremot torde fastighetens skogsvärde böra beskattas efter lägre
grund än fastigheten i övrigt. Då frågan om skogsbeskattningens närmare
ordnande emellertid bör ses i ett sammanhang, skall jag återkomma
till denna fråga, efter det jag angivit det system, enligt vilket den
kommunala beskattningen efter min uppfattning bör läggas. Att i övrigt
i anledning av fastigheternas natur eller användningssätt gorå någon
åtskillnad mellan olika fastigheter med avseende å skattskyldigheten
har ej av de sakkunniga ifrågasatts och torde ej heller vara lämpligt.

Såsom jag nyss nämnde, bör en intressebeskattriing omfatta ej
blott fastigheter utan även näringsföretag. Emellertid möta i fråga
om dessa större svårigheter än beträffande fastigheterna att finna
en måttstock för skattskyldigheten. Ett näringsföretags kapitalvärde
är icke i samma utsträckning som en fastighets värde måttstock på företagets
intressegemenskap med kommunen. Sålunda kan ett företag, t. ex. en
elektrisk kraftstation, med högt värde hava jämförelsevis mindre fördel av de
kommunala anordningarna och ej heller åsamka kommunen några namnvärda
ökade utgifter, medan däremot en handelsrörelse med föga kapital
kan lämna stor avkastning just till följd av kommunens utveckling, eller
ett industriellt företag, t. ex. ett stenhuggeri, med ringa kapital och utan
att lämna nämnvärd avkastning kan förorsaka kommunen avsevärt ökade
utgifter för undervisning samt hälso- och fattigvård m. m. Lika litet
torde det böra ifrågakomma att, på sätt kammarrätten föreslagit, lägga
endast avkastningen till grund för en näringsskatt. Avkastningen utgör
nämligen icke en tillförlitlig måttstock på vare sig den nytta,
företaget haft av de kommunala anläggningarna, eller den kostnad, företaget
åsamkat kommunen. Att återigen taga den anställda personalens
storlek som jämförelsegrund skulle visserligen låta sig gorå, om det

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

endast gällde att bestämma måttet av den ökning i utgifterna, som företaget
medföra för kommunen. Däremot visar antalet anställda intet
rörande den intressegemenskap, som företaget i övrigt kan. hava med
kommunen. För att en näringsskatt skall erhålla avsedd effektivitet, men
ej heller drabba någon näringsgren allt för tungt i förhållande till andra,
torde det vara nödvändigt att till grund för skatten lägga flera olika
faktorer, t. ex. kapital, avkastning och arbetarantal, så avvägda mot
varandra, att de tillsammans bilda en i det hela tillfredsställande
jämförelsegrund för företagets intressegemenskap med kommunen. Till
frågan rörande de närmare riktlinjerna för en näringsskatt torde jag få
återkomma senare i samband med en redogörelse för förarbetena till
förslagets bestämmelser i denna punkt och de i anslutning därtill avgivna
utlåtandena.

Enligt vad det anförda giver vid handen, skulle alltså intressebeskattningen
verkställas dels genom uttagande utav avgifter i vissa
fall, dels ock genom å fastigheter och näringsföretag lagda objektskatter.

^ föregående bär gjorts gällande, att den kommunala beskattnin*
måga.1 £en borde anordnas dels efter intresse och dels efter förmåga. I den mån
kommunernas skattebehov ej skall tillgodoses genom ovan berörda
skatteformer, bör alltså åvägabringas en beskattning i stort sett efter
förmåga.

Givetvis vore det önskligt att kunna verkställa den allmänna kommunala
beskattningen (utöver intressebeskattningen) genom en enda
skatteform. Då skatteförmågan bör i stort sett läggas till grund för
denna beskattning, måste skatten göras progressiv. Detta skulle emellertid
medföra stora svårigheter. Det bör nämligen ihågkommas, att olika
progressionsskalor måste upprättas för att användas vid olika stora utdebiteringar;
en progression, som kan anses skälig och lämplig i de
fall, där utdebiteringen i fråga om en medelstor inkomst uppgår till
exempelvis 5 procent, skulle säkerligen befinnas olämplig i en kommun
med ett tre eller fyra gånger så stort skattetryck. Emellertid
skulle det för de kommunala myndigheterna vara synnerligen betungande
att vid den allmänna skatterepartitionen behöva räkna med möjligheten
av att tillämpa olika progressionsskalor; man tänke sig blott det fall,
att, sedan de för en var skattskyldig beskattningsbara beloppen blivit
beräknade i enlighet med en viss progressionsskala, det efter beräkningens
slutförande visar sig, att det sammanlagda beskattningsbara
beloppet över- eller understiger vad som beräknats, samt att i följd

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

härav utdebiteringen kommer att över- eller understiga de för nämnda
progressionsskalas tillämplighet fastslagna gränsvärden. Även med hänsyn
till beskattningskällornas fördelning mellan olika kommuner möter
hinder att använda en enda progressiv skatteform. På sätt nedan kommer
att närmare utvecklas, torde nämligen för ernående av rättvis fördelning
mellan kommunerna av skattekällorna det vara nödvändigt att i vissa
fall låta den skattskyldiges inkomster beskattas i förvärvskommunen.
Att ändock göra beskattningen progressiv i förhållande till den skattskyldiges
samlade inkomst måste medföra betydande svårigheter. Slutligen
må erinras, att det med olika progressionsskalor inom olika kommuner
knappast låter sig göra att anordna skatteutjämningen i form
av en återbetalning till de kommuner (eller till respektive skattskyldiga),
där utdebiteringen, vare sig i dess helhet eller för vissa ändamål, överstiger
en viss gräns. Utan att nu uttala mig om, huruvida skatteutjämningsfrågan
bör slutligt ordnas på dylikt sätt eller ej, anser jag
dock, att man bör undvika att på nämnda frågas nuvarande läge vidtaga
sådana åtgärder, att en lösning i viss riktning omöjliggöres.

De svårigheter, som, enligt vad ovan nämnts, äro förknippade
med anordnandet av en beskattning efter förmåga, därest en enda skatteform
kommer till användning, synas kunna undvikas genom begagnande
av två skatteformer, anordnade vid sidan av varandra på sätt jag nu
går att redogöra för.

Den ena av dessa skatter är en proportionell inkomstskatt. Skatten,
som är avsedd att utgöra den allmänna kommunala inkomstskatten, bör
i princip omfatta all beskattningsbar inkomst. Ett mindre belopp, avsett
att motsvara den skattskyldiges existensminimum, göres skattefritt.
Familjeförsörjare erhålla större avdrag. Frågan huru dessa avdrag
böra anordnas och om de närmare villkoren för deras tillgodonjutande
skall senare beröras. Därigenom att skatten på nu angivet sätt göres
degressiv, vinnes i fråga om de lägre inkomstbeloppen så stor förskjutning
av skattebördan, som vid jämförelse dem emellan må anses påkallad
av ett ordnande av beskattningen efter förmåga. Däremot vinnes
ej, att skattetrycket kommer att uppbäras av de högre inkomsterna
efter dessas förmåga. För detta ändamål erfordras en verkligt progressiv
skatt, som, enligt vad nedan angives, ävenledes ingår i det av
mig nu framlagda systemet. Ett hänsynstagande till skatteförmågan
förutsätter vidare, att avdrag för ränta å gäld för de olika inkomstslagen
medgives. Vad angår fördelningen av beskattningsrätten kommunerna
emellan, så torde det vara lämpligt, att inkomst av fast egendom samt

[Kommunal

inkomst skatt.

]

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

[Kommunal

progressiv skatt.

]

inkomst av näring beskattas inom den kommun, där fastigheten är belägen
eller näringen idkas. Till stöd härför vill jag erinra, hurusom
det ofta förekommer, att t. ex. industriella företag äro förlagda ute i
landsorten eller i de större städernas församhällen, under det att företagets
ägare bo å annan ort. Det synes då vara riktigast, att de
kommuner, där företagen äro belägna, även få beskatta inkomsten
av 1 öretagen. Skulle dessa kommuners berättigade krav på skatt tillgodoses
endast genom intressebeskattning, bleve följden den, att sistnämnda
skatt finge läggas väsentligt tyngre å näring, än vad som
vid jämförelse med inkomsttagarnas beskattning kunde anses rätt och
billigt. Detsamma gäller i fråga om beskattning utav inkomst av fast
egendom. Särskilt vad skogsbeskattningen angår, torde det knappast
finnas mer än en mening därom, att inkomst av skog bör få beskattas
— vare sig nu detta sker genom kommunal inkomstskatt, skogsaccis
eller på annat sätt — av den kommun, där skogen är belägen. Åven
i fråga om övriga inkomster kunde en uppdelning av beskattningsrätten
å de olika kommuner, där inkomsten förvärvats, äga fog för sig. Av
rent praktiska skäl torde detta emellertid böra såsom regel vara uteslutet.

För att de högre inkomsterna jämväl skola bliva beskattade efter
förmåga, erfordras, såsom nyss antyddes, en progressiv skatt, förslagsvis
benämnd kommunal progressivskatt. Liksom i fråga om statsbeskattningen
bör skatteförmågan vara den ensamt avgörande i fråga om denna skatt.
Till grund för densamma torde därför också lämpligen kunna läggas
den uppskattning av inkomst och förmögenhet, som verkställes i och
för statsbeskattningen. Däremot kommer beskattningen att börja först
vid väsentligt högre inkomster — de smärre inkomsterna bliva tillräckligt
beskattade genom den allmänna kommunala inkomstskatten.
Då en progressiv beskattning i främsta hand avser att täcka de kommunernas
utgifter, som avse mera allmänna ändamål, men det just är
för sådana utgifter, som de skattetyngda kommunerna böra erhålla gottgörelse
vid skatteutjämningen, så synes det lämpligt, att denna progressiva
skatt tillika användes i skatteutjämningssyfte, så att en viss del av vad
som inflyter genom skatten får behållas av vederbörande kommun och
återstoden användes för skatteutjämningsändamål. Skatten bör utgå efter
för hela landet lika, i skatteförfattningen angiven skattesats; denna
bör vara så avpassad, att progressivskatten tillsammans med den kommunala
inkomstskatten i en kommun med medelhögt skattetryck åstadkommer
en väl avvägd progression i beskattningen.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Det av mig ifrågasatta skattesystemet skulle alltså innefatta en
intressebeskattning genom dels avgifter, dels fastighetsskatt och dels
näringsskatt samt en beskattning efter förmåga genom en kommunal
inkomstskatt, kompletterad med eu progressiv skatt. Jag torde i detta
sammanhang även böra något beröra de olika skatternas inbördes ställning
i systemet.

Beträffande den förstnämnda skatteformen torde böra i författning
angivas, uti vilka fall kommunen må upptaga dylika avgifter.

Vad åter angår intressebeskattningen i övrigt, så kan det ifrågasättas,
huruvida icke det vore riktigast, att fastighets- och näringsskatterna
uttoges till så stort belopp, som erfordrades för att helt eller
delvis täcka vissa av de kommunala utgifterna. Ehuru en sådan anordning
har vissa skäl för sig, lärer det dock möta stora svårigheter
att omsätta densamma i praktiken. Man kan visserligen påvisa, att vissa
yrkesgrupper hava större intressegemenskap med kommunen, men man
kan däremot icke alltid avgöra, i vad mån en viss kommunal åtgärd tjänar
ett statsändamål och i vad mån den närmast främjar ett lokalt intresse.
Sålunda torde t. ex. polisväsendet i en större stad hava en dylik tvåfaldig
uppgift; rättsskyddet är ett statsintresse, medan ordnandet av gatutratiken
är ett rent lokalt intresse; den patrullerande poliskonstapeln tjänar
såväl det ena som det andra syftet. I den mån en objektbeskattning
motiveras därav, att viss verksamhet är ägnad att åsamka kommunen
ökade utgifter eller att vissa grupper skattskyldiga äro mera
stadigvarande buadna vid kommunen och till följd därav hava större
intressegemenskap med densamma, blir det än svårare att avgöra, vilka
utgifter som böra täckas genom eu sådan beskattning. Slutligen torde
de rent budgettekniska svårigheterna vid en dylik uppdelning bliva avsevärda.
Vid sådant förhållande synes det mig, att man åtminstone icke
för det närvarande bör beträda denna väg.

Ej heller torde det låta sig göra att fastställa vissa bestämda kvotdelar
av kommunens utgifter, som skola täckas genom det ena och det
andra slaget av skatter. I de kommuner, där förhållandet mellan de
olika skatteobjekten är ungefär detsamma, möta väl inga hinder för en
dylik anordning. Emellertid avvika förhållandena i en kommun ofta nog
synnerligen starkt från förhållandena i en annan kommun, i det att
skatteobjekten förekomma i ytterst växlande proportion. Att under sådana
omständigheter fastställa enhetliga fördelningsgrunder av antydd
art torde ej låta sig göra.

Fastighetsskatten och näringsskatten torde därför böra anordnas
såsom repartitionsskatter sålunda, att en var skattskyldig deltager i alla
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 11 sand. 2 avd. 1 höft. (Nr 1.) 4

De olika
skatteformernas
ställning
i systemet.

Repartitio;. =
grunderna.

26 Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

kommunens utgifter,i förhållande till det honom påförda antalet skattekronor.

Vad angår de båda skatteformer, genom vilka skall verkställas en
beskattning efter förmåga, så ligger det i sakens natur, att den kommunala
inkomstskatten skall deltaga i repartitionen. Däremot kan detta
icke bliva fallet med progressivskatten, sådan densamma av mig tänkts
anordnad. Jag bar tidigare framhållit, hurusom det torde vara uteslutet att
göra eu kommunal progressiv skatt till repartitionsskatt i egentlig mening.
Däremot kunde det ifrågasättas att, i den mån utdebiteringen på de allmänna
repartionsskatteima överstiger vissa angivna gränsbelopp per
skattekrona, låta kommunen verkställa en utdebitering av vissa procent
av progressivskattens grundbelopp. Aven en sådan anordning torde
emellertid vara ägnad att medföra åtskilliga svårigheter utan några mera
betydande fördelar. Det synes mig lämpligare, att progressivskatten,
såsom jag förut antytt, fastställes att utgå efter en för hela landet lika
skattesats samt i första band tillgripes till täckande av kommunens
utgifter, varefter återstoden utdebiteras på de tre repartitionsskatterna.
Därest skalan för progressivskatten, på sätt jag tidigare ifrågasatt, avväges
efter ett normalt skattetryck, blir väl följden den, att i kommuner
med särskilt lågt skattetryck, progressionen kommer att te sig något
för stark; denna ojämnhet blir dock mindre, än den synes vara, om man,
såsom riktigt är, bortser från den del av progressivskatten, som är avsedd
att tjäna skatteutjämningsändamål; att denna del bör utgå efter
enhetlig skala, oavsett skattetrycket i kommunen, är ju påtagligt. Däremot
skulle genom den av mig ifrågasatta anordningen vinnas enkelhet
och reda.

Jag torde härefter böra ingå på frågan om repartitionsgrunderna
för de tre allmänna repartitionsskatterna: fastighetsskatten, näringsskatten
och den kommunala inkomstskatten. Att överlåta åt kommunerna bestämmanderätt
i denna del torde under nuvarande förhållanden ej böra
ifrågakomma. En dylik rätt, vilken är okänd för nu gällande kommunala
skattelagstiftning, skulle allt för lätt leda till att i en kommun, där en
viss grupp skattskyldiga ägde majoritet, denna grupp bestämde repartitionsgrunderna
på ett för sig fördelaktigt sätt. Skulle det framdeles
visa sig möjligt att på något sätt uppnå trygghet mot missbruk, kan
frågan givetvis ånyo tagas under övervägande.

Ävenledes finnas skäl för att göra åtskillnad mellan olika slag
av kommuner. I den utpräglade stadskommunen äro ju utgifterna
för lokala ändamål procentuellt av väsentligt större omfattning än

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

uti landskommunen; i följd härav vore i den förra kommunen även
en starkare iutressebeskattning motiverad. Emellertid torde även
i detta hänseende möta mycket stora svårigheter; det låter sig
nämligen svårligen göra att finna en tillfredsställande indelningsgrund
emellan de olika kommunerna. Den kamerala uppdelningen i stad och
land lämnar därvid ingen ledning. Den stillastående småstadens budget
kan förete större likhet med den typiska landskommunens, än vad som
är fallet beträffande ett industrisamhälle å landsbygden. Alla gradskillnader
äro tänkbara och finnas. Möjligen kärn man framdeles, om kommunerna
erhålla ordnad enhetlig bokföring, finna eu. lämplig indelningsgrund
i det förhållande, varmed vissa slag av utgifter ingå i kommunens
allmänna budget. Frågan härom torde i varje fäll icke böra
komma under omprövning förrän i samband med ett slutligt ordnande
av skatteutjämningsfrågan. I likhet med de sakkunniga anser
jag sålunda, att för det närvarande enhetliga repartitionsgrunder böra
fastställas för hela landet. Visserligen kan detta rent teoretiskt sett
leda till vissa orättvisor; i praktiken torde dessa i stort sett utjämnas.
I de fall, där en starkare beskattning efter intresse är till följd av
utgifternas beskaffenhet påkallad, kommer nämligen också — frånsett
den rätt att uttaga avgifter, som i dylika fall i regel torde komma
till användning — en starkare intresse beskattning att i själva verket
äga rum, detta beroende på det olika förhållandetal, vari beskattningsobjekten
förekomma inom olika slag av kommuner. I regel torae
det nämligen vara så, att ju större plats utgifterna för icke lokala ändamål
intaga i den kommunala budgeten och ju mindre starka skälen för en
intressebeskattning alltså äro, desto större andel av de kommunala utgifterna
uppbäres redan nu av de grupper skattskyldiga, som skulle
underkastas intressebeskattning (t. ex. den rena landskommunen). . Till
följd av kommunalskatternas egenskap av att vara repartitionsskatter
blir därför ökningen i skattebördan för dessa skattskyldiga
icke särdeles stor. Ett exempel åskådliggör bäst det anförda. Om man
antager, att i en landskommun nio tiondelar av hela skattekraften
finnes hos en viss grupp kommunmedlemmar, skulle tydligtvis, om
alla kommunens utgifter täcktes genom en enda lika inkomstskatt,
denna grupp hava att bära 90 procent av skattetungan. Om nu allenast
av denna grupp kommunmedlemmar därjämte uttoges en intresseskatt
och denna sattes t. o. m. lika hög som kommunens totala inkomstskatt,
finge nyssnämnda grupp betala dels såsom intresseskatt hälften
av alla kommunens skatter dels ock såsom inkomstskatt nio tiondelar
av återstoden. Delta innebure, att man av sagda grupp uttoge 95

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Slutanmärk ning.

procent av hela skattebehovet i stället för såsom vid en beskattning
uteslutande efter förmåga 90 procent. Genom intressebeskattningen
skulle alltså varje av densamma berörd kommunmedlem vidkännas
endast Vis Högre skatter än förut.

Det från olika båll ofta börda påståendet, att en kommunal intressebeskattning
skulle innebära dubbelbeskattning, vittnar om missuppfattning
av Hithörande frågor. Man frånser, att kommunalskatterna äro
repartitionsskatter, d. v. s. att utgiftsbehovet är lika, vare sig beskattningen
lägges efter den ena eller den andra principen, samt att en
genom intressebeskattning åstadkommen ökning av antalet skatteenheter
(skattekronor) medför desto lägre utdebitering på en var av dem. I
stället för att innebära en verklig dubbelbeskattning medför således
intressebeskattningen endast någon förskjutning av skattetrycket över
på de intressebeskattades sida.

Med Hänsyn till de olika synpunkter, som måste avvägas mot
varandra, och de intressekonflikter, som därvid uppkomma, torde
det vara omöjligt att finna ett system, mot vilket ej anmärkningar
kunna framställas. Jag bär sökt att uppbygga ett system, som, så
långt det är praktiskt genomförbart, bereder möjlighet att på ett med
rättvisa och billighet överensstämmande sätt fördela såväl skattskyldigheten
mellan olika skattskyldiga inom en och samma kommun som ock
skattekällorna mellan olika kommuner, men jag inser fullväl, att brister
finnas. Emellertid har jag icke funnit möjlighet att avhjälpa desamma
utan att antingen begå en större orättvisa i annan riktning eller göra
hela beskattningssystemet så invecklat, att en rätt tillämpning därav
äventyras. Det har vid valet mellan olika anordningar gällt att bestämma
sig för den, som kan förväntas medföra de minsta olägenheterna;
att därvid vissa mera teoretiska inkonsekvenser i skattesystemet måste
tolereras, ligger i sakens natur.

De förslag till bestämmelser rörande den kommunala beskattningen,
vilka jag i enlighet med ovan framhållna synpunkter låtit utarbeta, innefatta
emellertid icke ett slutligt utformande av det skisserade skattesystemet,
så till vida som frågan om kommunernas rätt att uppbära
avgifter icke berörts. Visserligen har inom finansdepartementet varit under
övervägande ett av kommunala nybildningskommittén den 12 december
1917 avgivet betänkande, innefattande, bland annat, förslag till lag om
särskild bidragsskyldighet för gatuhållning med mera i vissa samhällen.
Kammarrätten, vars yttrande över detta förslag infordrats, har emeller -

Andra särskilda utskottets utlåtande År 1.

tid, under erinran, bland annat, att 1916 års stadsplanekommitté upptagit
förevarande spörsmål till behandling och därvid ifrågasatt att i stadsplanelugen
intaga bestämmelser om gatas anläggning och underhåll samt renhållning
och belysning, icke ansett sig böra ingå på närmare granskning
av lagtexten. Då kommunernas rätt att upptaga avgifter — jag avser här
icke de fall, där kommunen genom något sitt affärsdrivande verk uppbär
betalning för leverans av elektrisk energi, gas, vatten m. m., utan endast
de fall, då avgifterna avse att täcka utgifter för ändamål, som eljest
skulle bekostas med skattemedel — väl i huvudsak torde komma att
begränsas till ovan antydda fall och det vid sådant förhållande synts
mig lämpligast att icke föregripa stadsplanekommitténs blivande förslag,
har jag funnit det vara lämpligast, att denna fråga får tillsvidare anstå.
Val är det sant, att för ett riktigt avvägande av de repartitionstal, efter
vilka de allmänna skatterna skola deltaga i täckandet av kommunens utgifter,
i viss mån erfordras ett ståndpunktstagande till frågan huru stor
del av dessa utgifter, som skall gäldas genom avgifter. Ju större betydelse
avgifterna erhålla i systemet, desto mindre belopp böra uttagas
genom den egentliga intressebeskattningen. Det oaktat torde något hinder
icke möta för att nu framlägga förslag till ett ordnande av den allmänna
kommunala beskattningen; såsom nämnts lära nämligen avgifterna komma
att begränsas till ett sådant fåtal områden, att, även om de bliva utav avsevärd
betydelse för ett mindre antal kommuner, exempelvis vissa stadskommuner,
desamma dock för det stora flertalet utav landets kommuner
icke kunna inverka på det sätt, varpå skatteregleringen bör ordnas. Därtill
kommer, att, då frågan om skatteutjämningen efter ett eller annat
år upptages till slutlig prövning, repartitionstalen måste ånyo tagas under
omprövning. Frågan om kommunernas rätt att uppbära avgifter torde
då föreligga så utredd, att man då kan taga närmare ståndpunkt till
densamma.

Vid det nu utarbetade förslaget till kommunalskattelag har utländsk
lagstiftning väl varit under noggrant övervägande men däremot
icke kommit att tjäna till mönster. Det har synts mig lämpligast att,
i den mån sådant läte sig göra utan avsteg från det uppgjorda skattesystemet,
anknyta kommunalskattelagen till nu gällande bestämmelser i
bevillningsförordningen och förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt.
Det utarbetade förslaget till kommunalskattelag torde ej
heller komma att erbjuda allt för stora svårigheter för taxeringsmyndigheterna.
Bestämmelserna om fastighetsskatten bliva i tillämpningen
närmast att jämföra med bestämmelserna om den nuvarande fastighets -

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Specialkotn munerna.

bevillningen; och den kommunala inkomstskatten ansluter sig i sak närmare
till förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt, än vad fallet
är med nu gällande bestämmelser om inkomstbevillning. Då debiteringen
till kommunal progressivskatt skall grunda sig direkt å den till inkomst-
pcb förmögenhetsskatt verkställda taxeringen, erbjuder denna
skatteform intet större arbete för taxeringsmyndigheterna. Däremot kan
det ej förnekas, att näringsskatten i början kommer att bereda ökat
arbete och besvär. Med hänsyn därtill, att näring sföretagen huvudsakligen
äro tillfinnandes inom de Större kommunerna med deras mera erfarna
och tränade taxeringsnämnder, torde dessa svårigheter dock icke höra
verka avskräckande.

De nya beskattningsformerna torde ej medföra något avsevärt ökat
arbete med avseende å uppgörandet av den kommunala budgeten. Nu
beräknas sammanlagda antalet bevillningskronor å fastighetsbevillningen
och iukomstbevillningen, varefter man genom att med detta antal dela den
summa, som skall täckas genom .de allmänna skatterna, erhåller det
belopp, som skall i kommunalskatt betalas för varje bevillningskrona.
Vid tillämpning av den nya lagen blir förfarandet ungefär detsamma.
Sedan man från de kommunens utgifter, som skola täckas genom de
allmänna skatterna, avräknat vad som beräknas inflyta genom kommunens
andel i progressivskatten, hopräknas de skatteenheter, som belöpa å
fastighetsskatten, näringsskatten och den kommunala inkomstskatten,
varefter man genom att med det därvid erhållna talet dividera den
återstående utgiftssumman erhåller utdebiteringen per skatteenhet.

Jag har i det föregående talat endast om den borgerliga primärkommunen;
med denna sammanfaller emellertid i regel den kyrkliga
församligen. Såväl på grund härav* som med hänsyn till nödvändigheten
av att ej göra taxerings- och debiteringsarbetet allt för
tungt Jorde det ej böra ifrågasättas annat, än att denna specialkommun
skall begagna sig av samma skattesystem som de borgerliga -primärkommunerna. Allenast i fråga om progressivskatten påkallas eu
avvikelse, i det att denna skatteform icke tänkts skola tillgripas i de
fall, då särskild utdebitering för nu nämnda speciälkommun äger rum.
Denna avvikelse är emellertid endast skenbar. Då progressivskattens
skala måste avvägas med hänsyn till det samlade »kommunala» skattetrvcket
(dock ej landstings- eller vägskatten), ligger det i sakens natur,
att ny utdebitering av progressivskatt ej får äga rum. Väl kunde det
ifrågasättas att i de fall, där hela progressivskatten ej behövde tagas i
anspråk för den borgerliga primärkommunen, man skulle tå vid särskild

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1. 31

utdebitering- för specialkommun först uttaga vad av piogressivskatten
återstår. Ett dylikt förfarande skulle emellertid onekligen bereda vissa
svårigheter. På grund härav och då frågan säkerligen har ringa praktisk
betydelse, har det synts vara lämpligare att i dylika fall, åtminstone
tills vidare, låta utdebiteringen ske på de tre repartitionsskatterna:
fastighetsskatten, näringsskatten och den kommunala inkomstskatten.

Att vad nu sagts i fråga om kyrkoförsamling äger tillämpning
jämväl å övriga specialkommuner såsom municipalsamhälle, skoldistrikt,
tingslag m. m. är påtagligt.

Två slags kommuner, nämligen länskommunerna och väghållniDgsdistrikten,
måste undantagas från en slutlig skattereform. Anledningen
härtill är det ännu oavgjorda spörsmålet, huru vägfrågan bör lösas.
Jag vill erinra därom, att enligt ett för någon tid tillbaka avlämnat
kommittébetänkande den egentliga kostnaden för väghållningen
skulle påläggas länskommunerna. Givet är, att, därest vägfrågans lösning
sker i sådan riktning, skäl finnes att inom landstingsområdena
giva fastighetsbeskattningen en mera framskjuten plats, än om länskommunerna
skola hava endast sina nuvarande uppgifter. Innan denna
fråga blivit avgjord, synes beskattningen till länskommunerna ej kunna
definitivt ordnas. Då det emellertid bör undvikas att vid sidan
av de nya kommunala skatteformer, som jag går att föreslå, bibehålla
jämväl bevillningen, som ju numera har sin enda betydelse för kommunalbeskattuingen,
torde man hava att provisorisk ordna beskattningen
till länskommunen på sådant sätt, att skattetrycket fördelas i stort
sett på samma sätt som nu.

Att beskattningen till väghållningsdistrikt bör ordnas provisoriskt,
fioler i sakens natur.))

Sedan departementschefen sålunda redogjort för de allmänna riktlinjerna
för det föreliggande förslaget till kommunal skattereform, lämnas
av honom särskild utredning angående vissa större specialfrågor, för
vilka redogörelse icke lämpligen kunnat lämnas i specialmotiveringen
under resp. §§, nämligen frågorna om skogsbeskattningen samt om bolags
och kooperativa föreningars beskattning.

Härefter följer specialmotiveringen till kommunalskattelagförslaget
samt den statistiska utredningen, vilken huvudsakligen grundar sig på
de taxeringslängder, som upprättats vid den jämlikt förordningen den
1 juli 1918 inom vissa delar av riket verkställda provtaxeringen för
beräkning av kommunal skattskyldighet vid tillämpning av bestämmel -

Fissa kommuner
undantagas
från
skattereformen.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Den kommunala
repartitionen.

Progressiv skatten.

Bepartitions skatterna.

serna i de bägge då framlagda förslagen (det Eiserman—von Wolckerska
och det Landénska).

Beträffande rep arti tionsgrunder m. in. anför departementschefen
följande:

»Såsom jag tidigare framhållit, är progressivskatten avsedd att utgå
efter en för hela landet enhetlig skatteskala.

I fråga om enskilda skattskjddiga har jag sökt så avväga skalan,
att densamma vid en medelhög kommunal inkomstskatt tillsammans med
denna bildar en jämnt stigande progression. Jag hänvisar i detta hänseende
till den nyss framlagda statistiska utredningen.

Vad angår bolags beskattning, har jag förut framhållit, hurusom
av inkomsten så mycket, som motsvarar sex procent av bolagets kapital,
beräknat på sätt i statsskatteförordningen angives, bör undantagas från
beskattning. För överskjutande del av inkomsten har uppgjorts en skatteskala,
slutande med samma maximibelopp som för enskilda skattskyldiga.

Progressivskatten är avsedd att i erforderlig utsträckning användas
för skatteutjämning. Det synes mig lämpligt, att i första rummet den
av bolag erlagda progressivskatten tages i anspråk för sådant ändamål.
Progressivskatten skall nämligen utgöras i samma kommun som inkomstoch''
förmögenhetsskatten, d. v. s. beträffande bolag i den kommun, där
bolagets styrelse har sitt säte. Då denna kommun och bolaget ofta
hava föga med varandra att skaffa, kan kommunen ej heller hava
nägra anspråk på att erhålla en mera betydande del av progressivskatten.
Förslaget utgår från att endast 10 procent skall stanna inom
kommunen och återstoden gå till skatteutjämning. Den progressivskatt,
som utgöres av enskilda, är avsedd att med större delen tillfalla
den egna kommunen. Om 25 procent av denna skatt får disponeras
för utjämningsändamål, torde, såvitt nu kan bedömas, fullt tillräckliga
medel därtill erhållas. I fråga om de belopp, som erfordras i sådant
hänseende, samt de belopp, som beräknas inflyta genom progressivskatten,
åberopar jag den statistiska utredningen.

Vad angår de grunder, efter vilka fastighetsskatten, näringsskatten
och den kommunala inkomstskatten böra ingå i repartitionen, har utredning
verkställts enligt olika alternativ, för vilka jag nyss redogjort.
De inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga för överläggning
angående kommunalskattereformen m. m., för vilka det statistiska materialet
framlagts, hava tillstyrkt de i alterativ I angivna repartitions -

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

talen. Jag har ansett mig böra ansluta mig- till den sålunda uttalade
meningen.

Förslaget räknar alltså med följande repartitionstal:

För varje 100 kronor av fastighets jordbruksvärde...... 0.0 6 skattekrona

» )i 100 » » » annat värde........... 0.045 »

)> j, 100 » » » skogsvärde ............ O.oB »

y> y> 100 » » näringsskattekapital ............ 0.0 3 »

» » 100 » » beskattningsbar inkomst ...... l.oo »

Sedan man vunnit erfarenhet om huru de föreslagna repartitionstalen
och skatteskalorna verka i praktiken, torde desamma böra av statsmakterna
upptagas till förnyad prövning.

Bestämmelser om repartitionstalen synas, åtminstone för det närvarande,
böra inflyta i kommunallagarna, där de nu hava sin plats.»

Slutligen lämnas av departementschefen en kort redogörelse för
de av kommunalskattelagförslaget'' betingade övriga författningsändringar
och erforderliga ytterligare utredningsarbeten, bland annat beträffande
skatteutjamningen mellan kommunerna, i vilket avseende departementschefen
anför följande:

»Det har förut framhållits, att det nu slutförda arbetet, som avser
ett ordnande allenast av kommunmedlemmarnas allmänna bidragsskyldighet,
är att beteckna såsom provisoriskt vad angår landstings- och
väghållningsbeskattningen, vilka måst ordnas tillfälligt i avbidan på väghållnings
frågans lösning.

Ett antagande av förslaget till kommunalskattelag förutsätter emellertid
även åtgärder för ett ordnande av skatteutjämningen. Visserligen måste
utjämningen, intill dess erfarenhet vunnits om utfallet av skattoregleringen,
ske provisoriskt. På grund därav, att helt andra belopp än hittills
komma att bliva disponibla för utjämningsändamål, erfordras
emellertid ändring i gällande bestämmelser, redan innan frågan kan
ordnas slutligt. Förslag till dylik provisorisk ändring bör framläggas
för 1921 års riksdag. Närmare bestämmelser om huru de för
utjämningsändamål avsedda progressivskattemedlen skola inlevereras och
av statsverket förvaltas lära utan olägenhet kunna anstå till nästkommande
riksdag.

Av synnerlig vikt har det synts mig vara att vid det kommunala
skattesystemets uppbyggande från början taga sikte på att utjämningsbehovet
måsto tillgodoses i större omfattning än hittills. Jag har därBihang
till riksdagens protokoll 1920. It sand. 2 avd. 1 käft. (Nr 1.) 5

Skatteut
jll mningtn.

Följproposi Moner.

34 Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

för, ehuru jag fullt uppskattar det önskvärda i att nya provisoriska
grunder för skatteutj amningen kunnat föreläggas samtidigt med förslaget
till kommunalskattelag, dock icke ansett mig böra avvakta utarbetandet
av förslag till sådana nya grunder. Lämpligheten av att
låta landstingen handhava utjämningen i första hand bör undersökas.
Skulle denna väg väljas, erfordras ändrade bestämmelser rörande landstingens
arbetssätt in. m. Angelägenheten av att bedriva hithörande
utredningsarbeten med all tillbörlig skyndsamhet synes mig uppenbar.

Bland frågor, som böra lösas, är även den om rätt för kommunerna
att upplägga fonder. Förslag till bestämmelser i sådant avseende är
utarbetat och för närvarande utställt till vederbörandes yttrande.»

Såsom bilagor till statsrådsprotokollet följa de av vissa av 1919
års sakkunniga, disponenten Forssman, landskamreraren Bökelund, f. d.
auditören von Essen och greve Hamilton, avgivna reservationer.

Beträffande innehållet av och motiveringen för övriga till utskottet
remitterade kungl. propositioner, vilka senare i detta utlåtande upptagas
till behandling, tillåter sig utskottet hänvisa till respektive propositioner.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Utskottets yttrande.

Det förslag till kommunal skattereform, som i Kungl. Maj:ts pro- mAlimän
position nr 191 och övriga med densamma samhörande propositioner 0medeUJ
förelegat till utskottets behandling, avser en synnerligen genomgripande reform nSd_
omgestaltning av de svenska primärkommunernas beskattningssystem. vändtg.
Att reformer på detta område länge varit behövliga, och att detta behov
under senaste tid blivit alltmera trängande, därom torde knappast råda
mer än en mening. Utskottet vill för sin del uttala sin fulla anslutning
till denna uppfattning, och så till vida kan utskottet obetingat
förena sig med föredragande departementschefens här ovan (sid. 17 ff.;
återgivna uttalanden i huvudpropositionen, som utskottet i likhet
med honom anser, att ett ingripande till rättelse av hittillsvarande missförhållanden
ofördröjligen bör ske.

Den stora huvudfrågan har alltså för utskottet icke vant, huruvida A''eU"n^J‘an
över huvud taget förbättringar i vart kommunala skatteväsende nu skola definitiv.
företagas, men väl, huruvida ett förslag av den omfattning och med den
principiella läggning, som kännetecknar den kungl. propositionen, kan
av utskottet förordas till genomförande. Flera motioner från olika,
meningsriktningar inom riksdagen — motionerna 1: 259, 271, 282
samt 11:393, 395, 400 — hava, i detta hänseende givit uttryck åt eu
annan mening än den, som legat till grund för den kung], propositionen,
och på anförda skäl hävdat, att dess förslag till ett. definitivt
nytt skattesystem icke bör av riksdagen antagas, utan reformen för
närvarande begränsas till provisoriska åtgärder, ägnade att avhjälpa
de väsentligaste bristerna i nuvarande ordning, och på samma gångbereda
rådrum till en förnyad och mera uttömmande beredning, innan
den slutliga nydaningen av kommunernas skatteväsende sker. I motiveringen
till dessa yrkanden har dels gjorts gällande, att det material
för prövningen av det kungliga förslaget, som i samband med detsamma
blivit framlagt, i och för sig icke erbjuder tillfredsställande
hållpunkter för ett definitivt avgörande i eu så betydelsefull fråga, dels
också i olika hänseenden framställts sakliga anmärkningar mot viktiga
delar av förslaget. Utskottet liar vid prövningen av den störa
frågan ur båda dessa synpunkter stannat vid den meningen, att eu
definitiv reform enligt propositionens linjer icke kan tillstyrkas, samt

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

att följaktligen den enda möjligheten att nu ernå en revision av vår
kommunala beskattning är att söka samla meningarna om provisoriska
åtgärder, vilka utan att föregripa den slutliga lösningen så långt möjligt
råda bot på missförhållandena i nuvarande kommunala skatteordning.

utredningen Den granskning av det kungliga förslaget, som utskottet haft att

Kunjji.eifaj:ts företaga, Lar etter utskottets mening icke kunnat undgå att bestyrka

lördag iris''- den grundläggande anmärkning, som framförts i samtliga ifrågavarande
fal1''9'' motioner, nämligen att förslaget icke är byggt på eller åtföljt av sådana
utredningar, som göra det för riksdagen möjligt att med erforderlig
säkerhet bedöma vare sig förslagets tekniska hållbarhet i viktiga punkter
eller dess praktiska verkningar för olika grupper av skattskyldiga. Men
så mycket har dock, även med hänsyn tagen till bristerna i det föreliggande
materialet, 1 ram gått ur den verkställda granskningen, att utskottet.
måste befara, att ett sådant skattesystem som det av Kung!.
Maj:t nu föreslagna skulle komma att i stiillet för hittillsvarande olägenheter
och orättvisor medföra andra, som strida mot förslagets eget
huvudsyfte om eu rättvis fördelning av skattetungan i kommunerna.

1 förstnämnda hänseende bär utskottet till en början, med allt
erkännande av det arbete, som inom finansdepartementet nedlagts på
tillgodogörandet av tidigare förarbeten och på utformningen av det nu
föreslagna skattesystemet, känt det såsom en allvarlig svaghet i förslagets
beredning, att detta nya system icke blivit utställt till sedvanliga
yttranden av såväl statsmyndigheter som företrädare för kommunerna
och för de olika näringsgrenar, som av förslaget särskilt beröras.
På punkt efter punkt —- i fråga om den fristående fastighetsskatten,
de förändrade grunderna för skogs beskattningen, de nya närings- och
progressivskatterna — har detta medfört, att utskottet i sitt arbete
saknat den ledning, som kunnat vara att hämta i dylika utlåtanden,
och i all synnerhet har utskottet erfarit saknaden av sådana utlåtanden
rörande det nya skattesystemet såsom ett helt, med hänsyn till de föreslagna
olika skatteformernas samlade verkan på skilda grupper av skattskyldiga
och i skilda delar av landet. Utskottet har likaledes nödgats
konstatera det berättigade i den kritik, som i samtliga anförda motioner
riktats mot värdet av den statistiska utredning rörande förslagets verkningar,
vilken åtföljer huvudpropositionen, framför allt på grund av de
djupgående förändringar av alla ekonomiska förhållanden, som inträtt
efter den tidpunkt, från vilken utredningens primärsiffror äro hämtade.
Och slutligen måste utskottet, likaledes i anslutning till motionerna, med
styrka framhålla, att de brister, som vidlåda vårt nuvarande taxerings -

Andra särskilda utskottets utlåtande År 1.

förfarande — och soin endast till någon del skulle avhjälpas genom
förändringar, som lvungl. Maj:t på detta område föreslår i propositionen
nr 400 — i all synnerhet utgöra ett vägande skäl mot att nu skrida
till en definitiv ny kommunalskattelagstiftning. Det är tillräckligt att
erinra om de stärka växlingar vid uppskattningen av fast egendom, som
faktiskt före finnas ej blott mellan olika landsdelar, utan även mellan
olika kommuner inom samma län, och om de otillfredsställande garantier,
som hittills funnits för eu riktig uppskattning bland annat av inkomsten
från jordbruksfastighet, liksom i viss mån från andra näringsioretag,
för ätt det skall klart framstå, att alla beräkningar om verkningarna
av det nya. skattesystemet, vilka utgå från hittillsvarande taxev
in gs för farand e, äro byggda på otillförlitliga grunder. Den betydelsefulla
frågan om avvägningen mellan de föreslagna nya skatteformerna
»repartitionstalen» — blir under sadana förhållanden i själva verket
omöjlig att pröva med någon grad av säkerhet. Ett förbättrat taxeringsförfarande
bör vara förutsättningen för en slutlig kommunal skattereform.
Och detta alldeles särskilt, om i denna, på sått den kung!,
propositionen föreslår, skola ingå nya skatteformer, som ställa i hög
grad ökade fordringar på taxeringsmyndigheternas kompetens och förmåga
att genomföra enhetliga grunder vid taxeringen. Den vittgående
utjämning av skattebördan mellan olika kommuner, som i den Kung!,
propositionen ställes i utsikt, lärer över huvud taget icke kunna med
någon säkerhet planläggas, än mindre bringas till utförande, utan att
någorlunda tillförlitliga garantier skapats för att kommunerna \ai för
sig vederbörligen tillvarataga sina egna skattekällor.

Då sålunda enligt utskottets mening vissa allmänna förutsättningar
för en definitiv omgestaltning av vårt kommunala beskattangsväsen
icke för närvarande föreligga, bär utskottet ansett, att redan detta förhållande
måste utgöra ett allvarligt hinder mot antagande av det kungliga
förslaget. Härtill kommer, såsom ovan antytts, att utskottet har
bestämda invändningar att gorå mot vissa punkter i det föreslagna nya
skattesystemet.

De anmärkningar, som i motionerna l: 251) och 271 samt 11:393
och 395 riktats mot de föreslagna nya »intresseskatterna» — fristående fastighetsskatt
och näringsskatt vid sidan av eu för alla skattskyldiga gemensam
inkomstskatt — hava under utskottets behandling av ärendet blivit
yttermera bestyrkta. Angående den. i propositionen hävdade principen
om »intresset» såsom grund för eu särskild kommunal beskattning skall
utskottet, inskränka sig till att uttala, att donna princip vid eu mera

Intresseprincipen
ej hållbar
beskattni»
tjsgrund.
Objektbeskattningen.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Faslighetsoeh
näring sskatterna

enligt Kungi.
Maj:ts förslag
innebära
dubbelbeskattning.

ingående prövning synes synnerligen vansklig att omsätta i praktiska
skattebestämmelser, med hänsyn till omöjligheten att på ett tillförlitligt
sätt gradera olika skattskyldigas »intresse» i kommunen. Vid
utskottets överläggningar har också eu märkbar tendens visat sig bland
det kungliga förslagets anhängare att undanskjuta den egentliga intresseteorien
och i dess ställe låta begreppet »objektbeskattning» träda i förgrunden,
genom att identifiera de olika slagen av särskilt »intresse»
inom kommunerna med vissa »objekt» för särskilda skatteformer, samt
att motivera en dylik särskild objektbeskattning dels med behovet av
fasta skattekällor, som äro oberoende av växlingarna i kommunmedlemmarnas
personliga inkomster, dels med den särskilda skattekraft, som
kan antagas följa av innehavet av ett dylikt skatteobjekt. Utskottet
hyser för sin del den meningen, att en dylik förskjutning av den principiella
frågeställningen borde kunna bliva av ett visst värde såsom
innebärande en mindre omstridd utgångspunkt för det kommunala
skatteproblemets fortsatta behandling. Att eu viss objektbeskattning i
kommunerna kan vara behövlig och berättigad vid sidan av skatt på
personlig inkomst, lärer icke kunna principiellt bestridas, så mycket
mindre som redan vår nuvarande beskattning av jordbruksfastighet och
annan fastighet utgör en form av dylik objektbeskattning. Men utskottet
vill understryka, att, därest en objektskatt skall kunna motiveras genom
den särskilda skattekraft, som innehavet av ett visst objekt anses medföra,
så måste också frågan huruvida en sådan skatteform bör användas och
huru skatten i så fall bör avvägas avgöras genom en prövning av
denna skattekraft, vilken prövning i realiteten uppenbarligen måste ske
enligt principen om skatt efter förmåga. Utskottet anser, att de av
Kungl. Maj:t föreslagna intresse- eller objektskatterna icke motsvara
denna fordran, samt att de även i övrigt äro anordnade på ett sådant
sätt, att de icke kunna förordas till genomförande.

1 motionerna 1:259 och 271 samt 11:393 och 395 har påvisats, att
det kungliga förslagets fastighetsskatt och Häringsskatt innebära eu
dubbelbeskattning för fastighetsägare och näringsidkare, vilka enligt
förslaget även skola erlägga inkomstskatt efter samma regler som övriga
skattskyldiga, samt att denna dubbla beskattning, så som lorslaget blivit
lagt, måste befaras komma att medföra eu orättvis och alltför tyngande
skattebörda för dessa samhällsklasser. Under hänvisning till vad som
i detta hänseende anförts i motionerna vill utskottet för sin del särskilt
framhålla, att de tabeller över 1918 års provtaxering, som åtfölja propositionen,
ingalunda kunna anses jäva sagda farhågor, med hänsyn särskilt

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

till de förändrade förhållanden, som inträtt efter tidpunkten för denna
provtaxering, och till den ökade belastning, som genom den oundgängliga
förbättringen av taxeringsförfarandet måste komma att drabba såväl
fastighet som näring.

Vad fastighetsskatten angår, har utskottet därjämte lunuit de i
propositionen föreslagna nya grunderna för taxering av fastighet —
med särskiljande av jordbruksvärde, skogsvård© och annat värde — i
flera avseenden icke tillfredsställande.

Det torde enligt utskottets mening få starkt ifrågasättas, huruvida Reglerna för
det kan anses riktigt att på sätt som skett i den kungl. propositionen
till grund för taxering av fast egendom lägga enbart »egendomens värde speciellt av
efter ortens pris (allmänna saluvärdet)»; särskilt ifråga om fastighet med skog, enligt
huvudsakligen jordbruks- och skogsvärde synes denna regel icke. kunna föu”fag ^1-göras så absolut. Likaledes väcker det uppmärksamhet, att enligt det aktiga.
kungliga förslaget maskiner och övriga fasta inventarier skulle utskiljas
från fastighets värde för att överföras till taxeringen av näringsskattepliktig
förmögenhet; denna omläggning av det hittillsvarande fastighetsbegreppet
är uppenbarligen föranledd av den föreslagna näringsskatten,
men det må väl dragas i tvivelsmål, huruvida dess konsekvenser äro
tillräckligt genomtänkta. I all synnerhet har utskottet funnit anledning
till stärka betänkligheter gent emot det sätt, varpå skogsbeskattningen
ordnats i det kungliga förslaget.

Att den växande skogen bör såsom beskattningsföremål på ett
eller annat sätt avsöndras från den nuvarande förbindelsen med jordbruksfastigheterna,
synes utskottet uppenbart. Men när Ivungl. Maj:t
nu föreslår, att »skogens värde skall ingå i taxeringsvärdet med sitt
lulla belopp» (anvisningarna till 7 § i kommunalskattelagen), och att
det taxerade skogsvärdet skall påföras skattekronor efter tre procent av
taxeringen, kan utskottet ej undgå att befara, att en sådan beskattningav
den växande skogen skulle leda till förtidig avverkning och därmed
få till följd eu misshushållning med detta utomordentligt viktiga naturkapital.
Denna farhåga kan icke undanröjas av det tillägg, som finnes
i anvisningarna rörande skogstaxeringen, nämligen att »det är skogens
värde i handel och vandel under förutsättning av normal skötsel och
fortsatt skogsbruk och icke dess värde vid fullständig realisation, som
skall uppskattas». I själva verket synes en dylik regel för taxeringen
knappast möjlig att tillämpa på ett tillfredsställande sätt. Kanot en beskattning
av skogsvärde i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag kan åven
erinras, att själva taxeringen av detta viirde, om den skall utföras med

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Sammansättningen
av
näring sskattekapitalet

olämplig.

vederbörlig noggrannhet, svårligen lärer kunna verkställas utan betydande
kostnad och tidsutdräkt. De myndigheter och övriga sakkunniga,
som i samband med tidigare förslag haft tillfälle att yttra
sig om denna fråga, hava också allmänt avstyrkt en skogbeskattning
efter sådana grunder, som nu upptagits i det kungliga förslaget, och
förordat andra utvägar. Utskottet skall sedermera återkomma till denna
fråga; i förevarande sammanhang må endast framhållas, att hela spörsmålet
om skogens taxering och beskattning för närvarande icke befinner
sig i sådant skick, att en tillfredsställande lösning därav nu kan vinnas.
Men om sålunda denna del av det kungliga förslagets fastighetsbeskattning
får anses oantaglig, följer därav, att den nya uppdelning av fastigheternas
taxeringsvärde, varpå det kungliga förslaget är byggt, ej heller
kan genomföras, vilket i sin ordning innebär ett i och för sig mycket
betydelsefullt hinder mot förslaget i dess helhet.

Rörande näringsskatten har utskottet, förutom vad ovan anförts
om dess allmänna karaktär av dubbelbeskattning, funnit de betänkligheter,
som uttalats mot den tekniska utformningen, i flera avseenden
förstärkta vid en närmare granskning. Kammarrätten har med hänsyn
till svårigheterna vid tillämpningen av de invecklade bestämmelserna
icke vågat förorda förslaget med nuvarande organisation av taxeringsarbetet,
och utskottet måste även för sin del redan av denna grund
stanna vid samma omdöme. Därjämte anser sig utskottet ej kunna
lämna oanmärkt, att det torde vara tvivel underkastat, huruvida förslagets
kombination av »meravkastning», »arbetarkapital» och »näringsskattepliktig
förmögenhet» för beräkning av det näringsskattepliktiga
kapitalet, om den också låter sig teoretiskt motiveras, kan anses praktiskt
lycklig eller riktig. Vad meravkastningen angår, är att märka, att
densamma i betydande omfattning föreslås till särskild beskattning även
genom den kommunala progressivskatten; i den kung!, propositionen
hava icke anförts tillräckliga skäl för att under sådana förhållanden införa
denna särbeskattning också inom näringsskatten. Den plats, som arbetarkapitalet
erhållit vid beräkningen av näringsskattekapitalet, föranleder, att
av två företag med samma förmögenhet och meravkastning det, som sysselsätter
ett större antal arbetare, blir hårdare beskattat, vilket icke lärer kunna
anses ur någon synpunkt sakligt berättigat. Den invecklade konstruktionen
av grunderna för näringsskattekapitalets beräkning har för övrigt givit
upphov till oklarheter och tvivelaktiga punkter även i detaljerna av
detta kapitel; exempelvis må nämnas, att reglerna för beräkning av i
näringen anställda personer för många fall torde vara otillräckliga och
att bestämmelserna om avdrag från meravkastningen av näringsidkarens

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

eller affärsledningens arbetsförtjänst måste betecknas såsom tämligen godtvckliga.
Från alla dessa synpunkter har utskottet icke kunnat undgå att
finna, att även frånsett de principiella invändningarna mot eu fristående
näringsskatt det kungliga förslaget i denna del företer sådana svagheter i sin
allmänna läggning och utformning, att det icke bör av riksdagen godtagas.

Vad sålunda anförts i fråga om fastighetsskatten och näringsskatten
torde vara tillräckligt för att angiva de huvudsakliga skäl, som
jämte bristerna i ärendets föregående beredning gjort det för utskottet
omöjligt att tillstyrka eu lösning av den kommunala skattefrågan efter
flen kung!, propositionens linjer.

När det sedan gällt att överväga de provisoriska åtgärder till
förbättring av kommunernas skatteväsende, som under sådana förhållanden
måste bliva den enda utvägen att nu ernå ett positivt resultat, har
utskottet till eu början haft att taga ståndpunkt till den tanke, som
framförts i motionerna I : 282 och II: 406 samt även upptagits under
utskottets överläggningar: att likväl lägga Kung!. Maj:ts förslag till
grund för en provisorisk lagstiftning med begränsad giltighetstid.

Tanken bär inom utskottet blivit utformad i tre olika förslag.
Från ett håll har yrkats, att den kung!, propositionen skulle antagas
oförändrad, så när som på vissa omläggningar i progressivskatten och
en detaljändring under näringsskatten, men endast för ett visst antal
år. Ett annat förslag har anslutit sig till nyss anförda motion; dess
mest framträdande skiljaktighet från propositionen är en stark nedsättning
av repar titionstalen. Slutligen har också framkommit ett yrkande,
som i likhet med de förutnämnda upptager propositionens fristående
fastighetsskatt och näringsskatt ävensom de huvudsakliga, på dessa
skatter uppbyggda delarna av kommunalskattclagen, men något modifierar
grunderna för fastighetsbeskattningen och i fråga om repartitionstalen
går en medelväg mellan propositionen och motionen.

Utskottet har icke kunnat ansluta sig till något av dessa förslag.

Från de synpunkter, som utskottet i det föregående utvecklat,
måste mot själva grundtanken i förslagen riktas den gemensamma och
redan i och för sig avgörande anmärkningen, att samma skäl, som anförts
mot ett godtagande av flen kungl. propositionen såsom definitiv
reform, givetvis också måste tala mot dess antagande såsom provisorium.
När enligt utskottets mening viktiga förutsättningar saknas för
att med säkerhet bedöma hela det kungliga förslagets verkningar, och
när allvarliga betänkligheter framförts mot de springande punkterna i
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 11 samt. 2 avd. / haft. (Nr 1.) 6

Provisorisk

reform.

Provisorieförslag
med
propositionens
skattesystem
kunna ej tillstyrkas.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

själva skattesystemet, så ligger det i öppen dag, att intet av dessa
huvudskäl mot förslaget på något sätt skulle undanrödjas genom att
tillsvidare begränsa dess giltighet till vissa år. Finner man den kungl.
propositionens grundvalar, så långt det varit möjligt att pröva dem, icke
hållbara för en slutgiltig lösning, så vore det ett otillåtlig! experimenterande
på ett så betydelsefullt och ömtåligt område att godtaga dem i
en försökslagstiftning, i varje fall då det, såsom längre fram skall visas,
linnes goda möjligheter att på annan och säkrare väg ernå en provisorisk
reform, som bör kunna tillfredsställa alla skäliga anspråk.

1 fråga om det första av de nu anförda provisorieförslagen torde
dessa allmänna anmärkningar vara tillräckliga. Rörande förslaget
nummer två, som motsvarar motionerna I : 282 och II : 40(5, erinrar
utskottet därjämte om följande. I dessa motioner hava yrkanden gjorts
om betydelsefulla förändringar i den kungl. propositionens kommunala
skattelag: motionärerna hävda, att till grund för jordbruksfastigheternas
taxering bör läggas »avkastningsvärdet» och icke saluvärdet
och för taxeringen av skogsvärde likaledes dess avkastning »vid ett
efter förhållandena lämpat rationellt skogsbruk»; de göra förbehåll för
»lämpliga förändringar i näringsskatten», i synnerhet med hänsyn till
de tekniska svårigheterna vid dess genomförande, och de uppställa såsom
villkor, »om också icke alldeles oeftergivligt», för ett provisoriskt
försök med propositionens nya objektbeskattning, att en provisorisk förbättring
sker av taxeringsmyndigheternas organisation. Intet av dessa
önskemål har visat sig möjligt att nu förverkliga; detta borde även för
dem, som anslutit sig till ifrågavarande motion, utgöra ett hinder
för att fullfölja tanken om ett provisorium på sådan basis. Härjämte
hava motionärerna såsom »oeftergivligt villkor» fordrat den förutnämnda,
starka reduktionen av repartitionstalen: för jordbruksvärde
från (5 procent i Kungl. Maj:ts förslag till 2 procent, för skogsvärde
från 3 till 1.5 procent, för annat värde av fastighet från 4.5 procent
till 2 procent och för näringsskattekapital från 3 till 2 procent. Det
lärer ligga i öppen dag, att en sådan reduktion skulle innebära eu fullständig
omkastning i utnyttjandet av det kungliga förslagets skatteformer
och sålunda i sak, om ej i form, sönderbryta hela den tankegång,
på vilken förslaget blivit byggt. En skatteordning, sammansatt
av så heterogena faktorer, måste även såsom provisorium te sig såsom
en onaturlig konstruktion. Det linnés dessutom alla skäl att befara, att
verkningarna, åtminstone under nuvarande taxeringsförhållanden, skulle
gå i rakt motsatt riktning mot vad som avsetts med hela reformen, och
att särskilt det utomordentligt starkt nedsatta repartitionstalet för jord -

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

braksfastighet och annan fastighet skulle kunna, i händelse av vikande
konjunkturer och därav följande minskning i den beskattningsbara
inkomsten, medföra ödesdigra följder för kommunerna, som hittills
räknat de stadgade 6 och 5 procenten av fastigheternas taxeringsvärden
såsom sin säkraste skattekälla. Utskottet har låtit uppgöra en sammanställning
av motionens verkningar med användning av de enda
siffror, som för närvarande stå till buds, nämligen från 1918 års
provtaxering, och med all reservation för osäkerheten i denna beräkningsgrund
synes dock sammanställningen oförtydbart visa, att motionens
repartitionstal skulle minska antalet skattekronor för fastighetsskatten
så val i städer och etadsliknande samhällen som på landsbygden
på ett sätt, som knappast kan anses förenligt med denna
skatts betydelsefulla plats i kommunernas ekonomi, samt att i övrigt
även under ett år med så gynnsamma inkomstsiffror som provtaxeringsåret
härav skulle vållas eu påfallande hög utdebitering. Det synes utskottet
ovedersägligt, att häri ligger ytterligare ett bestämt hinder mot godtagande
av ett dylikt provisorium.

Vad slutligen angår det tredje provisorieförslaget på propositionens
grund är först att märka, att ej heller de jämkningar, som detta förslag
avser att gorå i fastighetsskatten, kunna undanrödja svagheterna i dess
konstruktion, men däremot synas på denna viktiga punkt medföra nya
vanskligheter. Jämkningarna innebära, att den av Kungl. Maj:t föreslagna
särskilda beskattningen av skogsvärde skulle utgå och fastigheterna
tillsvidare beskattas enligt hittillsvarande indelningsgrund, såsom
}>jordbruksfastighet» och »annan fastighet». Utskottet kan ej undgå att
fråga sig, om det med hänsyn till sammanhanget i hela propositionens
skattesystem kan vara rådligt att företaga en sådan operation, vilken
bland annat skulle medföra, att skogsfastighet bleve belastad både med
fristående fastighetsskatt efter samma repartitionstal som jordbruksfastighet
och med inkomstskatt. Efter det att den av utskottet förordade
reformen av taxeringsförfarandet ägt rum, skulle enligt förslaget fastighetsindelningen
bliva »jordbruksvärde» och »annat värde», med hänförande
av skogsmark jämte därå växande skog under »jordbruksvärde»; icke
heller donna anordning kan utskottet finna tillrådlig. 1 fråga om näringsskatten
bär detta förslag lika litet som de övriga gjort någon som helst
förbättring; alla de genomgripande anmärkningarna mot denna skatts
konstruktion stå således oförminskade kvar. Repartitionstalen slutligen —
•4 procent av taxeringsvärdet för jordbruksfastighet, 3 procent av annan
fastighet. 2 procent av näringsskattekapital — kunna te sig såsom eu
summarisk kompromiss mellan propositionen samt motionerna I : 282 och

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Utskottets

förslag.

1I: 406, vilken emellertid förefaller lika litet tillfredsställande från propositionens
förutsättningar som från motionernas. Å ena sidan är att märka,
att vid propositionens uppgörande beräkningar skett efter tre alternativ
för dessa tal, och att Kungl. Maj:t föreslagit det högsta av dessa alternativ,
medan nu förevarande kompromissförslag för så väl jordbruksvärde
som annat fastighetsvärde stannar under det lägsta; nedsättuingen i förhållande
till propositionen utgör ej mindre än en tredjedel. Åven om denna
nedsättning i fråga om fastigheterna är mindre än den som yrkats i motionerna
1: 282 och II : 406, synes den svårligen låta förena sig med propositionens
allmänna utgångspunkter, och man måste även vid detta förslagfråga
sig, om ej fastighetsbeskattningens plats såsom grundtillgång- för
kommunerna kan äventyras, i all synnerhet vad städer och stadsliknande
samhällen beträffar. A andra sidan synas dessa reparti tion stal lika
oförenliga med tankegången i de ifrågavarande motionerna; 4 procent
för jordbruksvärde och 3 procent för annat fastighetsvärde äro dock
något helt annat än de 2 procent för dessa värden, som i motionerna
fordras såsom »oeftergivligt villkor». Den mellanståndpunkt, som detta
förslag intagit i fråga om repartitionstalen, torde sålunda knappast
vara ägnad att stärka detsamma. Ur de synpunkter, som utskottet
anlagt på frågan i dess helhet, kan det i varje fall icke förordas.

För egen del har utskottet av både principiella och praktiska
grunder stannat vid den meningen, att, därest ett provisorium nu skall
kunna åstadkommas, som å ena sidan medför verkligt betydande praktiska
förbättringar och å andra sidan lämnar frågan om den slutliga
lösningen öppen för eu förnyad prövning, så bör detta provisorium uppbyggas
på de grundtankar, som återfinnas i motionerna 1:259 och 271
samt II : 393 och 395, nämligen upptagande ur den kungl. propositionen
av de punkter, som låta sig infogas i nuvarande skattesystem,
och komplettering av detta system med beskattning även av inkomst
från fastighet, i den mån densamma överskjuter fastighetens beskattning
på grund av det taxerade fastighetsvärdet. Huvuddragen av detta provisorium,
som utskottet sålunda vill föreslå riksdagen att godkänna,
kunna sammanfattas sålunda.

Den av Kungl. Maj:t föreslagna höjningen och omregleringen av
de skattefria avdragen — däri inbegripet avdrag för ränta å gäld —
accepteras. Ett antal detaljförändringar i fråga om taxeringen av inkomst,
vilka kunna genomföras oberoende av propositionens nya skattesystem,
upptagas likaledes. Den år 1919 beslutade kommunala skattskyldigheten
på aktier bibehålies, ehuru inom utskottet jämväl den mening uttalats,

''Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1. »o

att dess berättigande måste vid en definitiv lösning av beskattningen
underkastas en förnyad prövning. Utsträckt skattskyldighet införes föi
statens fästa egendom samt av staten bedriven rörelse i full överensstämmelse
med propositionen. Fastighetsbeskattningen kvarstår oförändrad
enligt hittills gällande regler, men utökas genom beskattning även
av den inkomst från fastighet, som överstiger sex procent av taxeringen
för jordbruksfastighet och fem procent av annaii fastighets taxering.
Samtliga härav föranledda nya bestämmelser inarbetas i bevillningsförordningen.
Slutligen införes en fristående provisorisk kommunal progressivskatt,
byggd på det i propositionen ingående förslaget men i väsentliga
punkter omarbetad på grund av anmärkningar och önskemal, som framkommit
dels i vederbörande motioner, dels under utskottsbehandlingen.

Vissa detaljer i dessa förslag skola längre fram närmare motiveras.
Angående de viktigaste punkterna och förslagets innebörd i dess helhet
må anföras följande.

])en av utskottet föreslagna beskattningen av fast egendom innebär
eu kombinerad fastighets- och inkomstskatt, i vilken det själva
fastigheten påförda beskattningsbara beloppet ingår såsom ett garanterat
minimum för dess beskattning. Genom denna anordning vinnes* å ena
sidan, att kommunerna få behålla ograverad den viktiga skattekälla, som
de hittills haft i de stadgade sex procenten på jordbruksfastighets och
fem procenten på annan fastighets taxeringsvärden, samt å^ andra sidan
att man undanröjer den anomali, som för närvarande består, nämligen
att inkomst av fastighet, som överskjuter nämnda procent på taxeringsvärdet,
går fri från kommunal beskattning. Det kan tilläggas, att i
och med det att eu dylik överskjutande inkomst av fastighet underkastas
beskattning, vinnes också ett verksamt korrektiv emot alltför
låg fastighetstaxering. Att denna kompletterande beskattning av inkomst
från fastighet bör "kunna tillföra kommunerna ett avsevärt antal nya
bevillningskronor, i all synnerhet om noggrannare regler införas för
taxeringen av sagda inkomst, på sätt Ixungl. Maj.t i propositionen in 400
föreslår och utskottet förordar, ligger i sakens natur och bestyrkes a\
de beräkningar, som utskottet låtit verkställa om verkningarna av di
olika motionernas skatteförslag. Utskottet har ingalunda förbisett den
anmärkning, som både i den kungl. propositionen och under ärendets
behandling blivit framställd mot ifrågavarande anordning ur den synpunkten,
''att de fastighetsägare, som på grund av skuld eller annan
orsak ej nå en nettoinkomst, motsvarande den för fastigheten stadgade
procenten av taxeringsvärdet, på detta sätt fa skatta för mer än sin

Kombinerad
fastighets- och
inkomstskatt.

Andra särskilda utskottets utlåtande nr 1.

inkomst. Men denna olägenhet är, såsom framhållits i motionerna 1: 259
och II : 393, oskiljaktig från all minim ibeskattning, den existerar nu och
skulle fortfara även enligt Kungl. Maj:ts förslag, och det kan icke
begäras av ett förslag till provisorium, ätt, detta skall lösa ett problem,
som hittills icke i något framkommet skatteförslag blivit löst.

Avdrag av
skogsaccisen

Genom den kombinerade inkomst- och

_________ fastighetsskatten uppstår,

frånTkaiTför såsom framhållits i motionerna 1: 259 och 271 samt IT: 393 och 395, en sär^Inkomst
fråga om förhållandet mellan denna beskattning och skogsaccisen.

Utskottet ansluter sig till den principiella uppfattning, att därest skogsaccisen
skulle utgå oförändrad vid sidan av fastighets- och inkomstskatt, detta

kan

ryggås,
föreslagna

anses innebära eu dubbelbeskattning, vilken om möjligt borde föreKungl.
Maj:t, som haft att behandla samma fråga från det
nya skattesystemets utgångspunkter, har sökt lösa densamma
genom att nedsätta skogsaccisen till en tiondel; syftet bär varit att
accisen såsom ‘beskattning skulle praktiskt taget sakna betydelse men
taxeringen till accis liksom hittills kunna tjäna till grund för skogsvårdsavgifternas
utdebitering. Denna utväg kan utskottet icke Unna tillrådlig
redan av det skäl, att en dylik sänkning av accisen måste befaras minska de
kommunala myndigheternas intresse för eu omsorgsfull taxering av avverkningarna,
vilket kunde lå betänkliga verkningar för skogsvårdsavgifterna.
Därjämte anser utskottet en avskrivning av skogsaccisen otillrådlig ur den
synpunkten, att mycket synes tala för bibehållande och måhända ytterligare
utvecklande av denna skatteform vid den reform av skogsbeskattningen,
som utskottet föreslår riksdagen att begära. Den enda
utvägen för undvikande av ifrågavarande dubbelbeskattning svnes under
sådana förhållanden vara att söka tillsvidare, intill dess att skogsbeskattningen
blir definitivt ordnad, föreskriva eu avkortning av accisen i
någon form pa den inkomstskatt från fastighet, vilken överskjuter den
egentliga fastighetsskatten.

Utskottet har efter ingående prövning funnit sig närmast tilltalat
av det förslag i detta hänseende, som skisserats i motionerna 1:271 och
11: 395. Emellertid hava svårigheter yppat sig att finna allmängiltiga former
för genomförande av denna avkortning gent emot utdebiteringen till både
den borgerliga och kyrkliga kommunen — vilket utan tvivel är det
riktiga — i sådana fall, där dessa kommuner icke sammanfalla. Utskottet
har icke funnit det möjligt att med den knappa tid och det
otillräckliga material, som stått till dess förfogande, utarbeta författningsförslag
i sagda syfte. Det är ej heller erforderligt, att så sker
vid denna riksdag. Den skogsaccis, för vilken rätt till avkortning

Andra särskilda utskottets utlåtande nr 1.

först kan komma att tillämpas, kommer att först under loppet av 1921
påföras och uppbäras samt beräknas vid uppgörande av kommunernas
utgifts- och inkomststat för 1922. Ett beslut, som tekniskt utformar
ifrågavarande avdragsrätt, behöver sålunda ej fattas förr än vid 1921
års riksdag.

På grund härav har utskottet stannat vid att föreslå riksdagen,
att, med bibehållande av skogsaccisen, i den skrivelse till Kungl. Maj:t,
varom utskottet hemställer, anhålla att Kungl. Maj:t ville låta ofördröjligen
utarbeta och för 1921 års riksdag i god tid framlägga förslagom
ordnande av anförda avkortning.

I motionerna 1:271 och 11:395 har uppslaget med kombinerad
objekt- och inkomstskatt blivit utfört även för näringsföretag, i det
att en näringsskatt, dock byggd uteslutande på det i näringsföretaget
nedlagda kapitalet och med ett repartitionstal av endast 1.5 procent
å detta kapital, infogats såsom garanterad minimibeskattning på
sådana företag, i motsvarighet till fastighetsägares fastighetsskatt.
Utskottet har emellertid funnit, att tillräcklig anledning icke föreligger
till införande av en sådan skatt i provisoriet, då den å ena sidan enligt
verkställda beräkningar icke kan under normala förhållanden väntas
erhålla någon egentlig betydelse för kommunernas ekonomi och å andra
sidan dess införande även i denna modifierade form skulle bereda betydande
praktiska och tekniska svårigheter. Därtill kommer, att behovet
av en dylik skatt förminskas genom progressivskattens införande.

Under sådana förhållanden bär utskottet givetvis funnit det riktigast,
att de nya bestämmelserna om fastighets- och inkomstbeskattningen
inarbetas i den hittills gällande bevillningsförordningen, på sätt
som föreslagits i motionerna I : 259 och II : 393. Därmed viunes också
den fördelen, att de provisoriska åtgärderna framträda i en mera naturlig
yttre form; det har synts utskottet mindre tilltalande att upptaga
den formella ramen av Kungl. Maj:ts föreslagna nya kommunalskattelag,
när det nya skattesystem, omkring vilket denna lag blivit utbyggt,
icke kunnat av utskottet förordas.

Att utskottet i sitt förslag till provisorium upptagit eu kommunal
progressivskatt, har särskilt sin grund däri, att det befunnits behövligt
att tillföra kommunerna en dylik skatteinkomst vid sidan av utdebiteringen
på bevillningskronorna för att kunna hålla denna utdebitering

Ingen

n äring sskatt
i prcviaoriei.

Bevillning sförordningen

grundval för
provisoriet.

Kommunal
progressivskal
t.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

nere i skäliga belopp. Den prövning, som Kungl. Maj:ts förslag i
denna del .undergått, har emellertid föranlett väsentliga ändringar däri.

I anslutning till vad som yrkats i motionerna I : 259 och II : 393 har
utskottet enats om att huvudparten av progressivskatten från såväl enskilda
som bolag eller 75 procent bör avses för vederbörande kommuns eget behov,
samt att denna del bör, därest den skattskyldiges inkomst förvärvats inom
flera kommuner, slås ut på dessa efter fördelningen av hans bevillningspliktiga
inkomst, enligt beslut av prövningsnämnden i det län, där han är
mantalsskriven. Därjämte har det befunnits önskvärt att, till befordrande
av en sund kommunal hushållning, sätta varje kommuns rätt att uppbära
den på kommunen belöpande progressivskatten i viss relation till
utdebiteringen på alla skattskyldiga. Så har skett genom infogande av
en ny bestämmelse, att högst en fjärdedel av varje kommuns skattebehov
får fyllas genom progressivskatten — eu proportion, som bör
vara ägnad att hos alla skattskyldiga inskärpa ansvarskänsla vid handhavandet
av kommunens ekonomi, på samma gång som den dock i regel
låter kommunen fullt ut tillgodogöra sig sina progressivskattemedel. 1
samband härmed har stadgats, att inom den sålunda angivna gränsen
progressivskatten får användas till såväl den borgerliga som den kyrkliga
kommunens behov, medan i Kungl. Maj:ts proposition förutsatts,
att den endast skulle komma den borgerliga kommunen till godo. Vad
beträffar den del av progressivskatten, som avsetts för utjämning av
skattetrycket olika kommuner eller andra menigheter emellan (återstående
25 procent), har utskottet ansett, att, då inga nya grunder för
denna utjämning ens antydningsvis blivit angivna i den kungl. propositionen,
och då det efter utskottet tillgängliga underrättelser knappast
torde vara att vänta, att någon mera omfattande utjämningsplan kan
komma att föreläggas nästkommande riksdag, försiktigheten bjuder att
skapa någon säkerhet mot att denna del av progressivskatten skulle
komma att upptagas i vidare mån än som är erforderligt för det syfte,
för vilket den är särskilt avsedd. I enlighet härmed har man tänkt sig att
de för skatteutjämning avsedda 25 procenten av skattens belopp visserligen
skola påföras samtidigt med kommunandelen, 75 procent, men att
uppbörd av utjämningsandelen ej skall ske, förrän det samlade behovet
av medel för sagda ändamål blivit av Kungl. Maj:t konstaterat; skulle
därvid befinnas, att det påförda beloppet överstiger det sålunda konstaterade
behovet med skälig marginal för restantier vid uppbörden, har
Kungl. Magt att förordna om motsvarande nedsättning av denna del
av skatten. Utskottet erinrar, att grunderna för utjämningen givetvis

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

fortfarande som hittills komma att bestämmas av Kungl. Maj:t och riksdagen
gemensamt.

Slutligen har utskottet ej kunnat i oförändrat skick acceptera de
av Kungl. Maj:t föreslagna skalorna för progressivskatten, enär dessa
så väl för enskilda som för bolag synts strängare än som påkallas av
skattens ändamål och vad som kan anses skäligt med hänsyn till den
skattebörda, vilken i övrigt drabbar dessa kategorier av skattskyldiga.

På grund härav föreslås en jämkning av procentsiffrorna alltifrån de
första grupperna och därjämte en utsträckning uppåt, så att maximum
inträder först vid ett taxeringsbart belopp, som är ungefär dubbelt så
högt som det av Kungl. Maj:t föreslagna; i fråga om bolag har därjämte
högsta procenten i förhållande till det beskattningsbara beloppet
sänkts från 6 till 5. Av utskottet föranstaltade beräkningar, som bifogas
utlåtandet, bil. 8, tab. 7, synas giva vid handen, att denna jämkning av
skalorna icke kommer att reducera skattens avkastning mera än att den
ändock kan motsvara sitt syfte i provisoriet. Med användning av de siffror,
varpå propositionens motsvarande kalkyler äro byggda, nämligen 1917
års taxeringar, och efter en reduktion i fråga om skatten från bolag
efter samma grunder som tillämpats i propositionen, skulle enligt de av
utskottet föreslagna skalorna avkastningen bliva från enskilda 28 miljoner,
mot 36 miljoner enligt propositionen, och från bolag 15 miljoner,
mot propositionens 20 miljoner, alltså summa 43 miljoner mot 56.

Genom att 75 procent av skatten så väl från enskilda som från bolag
enligt utskottets förslag skola tillkomma kommunerna, erhålla dessa även
efter skalornas jämkning ett större belopp — 32 miljoner kronor — än
det, som genom propositionens fördelning tillkommer dem eller 29 miljoner.
Till utjämning skulle i varje fall inflyta 11 miljoner, vilket
utan tvivel är för närvarande tillräckligt. — Härtill kommer, att i dessa
som i andra avseenden alla beräkningar på grundval av 1917 års taxeringar
måste bliva avgjort missvisande. Det till inkomst- och förmögenhetsskatt
taxerade beloppet uppgick år 1917 till 3,617 miljoner, men år
1919 till 5,741 miljoner — eu stegring alltså på två år av 2,124 miljoner
59 procent. All sannolikhet talar för, att progressivskatten, åtminstone
den del som inflyter från enskilda, kommer att giva betydligt
större avkastning än den, som beräknats på grund av 1917 års taxeringssiffror.

Statistiska
beräkningar
över proviloriels
verkningar.

Givetvis bär utskottet funnit det angeläget att även i andra hänseenden
än de nu berörda söka åstadkomma beräkningar om verkningarna
av det föreslagna provisoriet, liksom i allmänhet av de olika förBihang
till riksdagens protokoll 1920. 11 saml. 2 avd. 1 höft. (Nr 1.) 7

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

slag, som blivit framställda dels i de väckta motionerna, dels under utskottets
behandling av frågan. Såsom redan på åtskilliga ställen i detta
utlåtande blivit berört, har för sådana sammanfattande beräkningar intet
annat material stått till förfogande än det som använts vid utarbetningen
av Kungl. Maj:ts proposition, och bristerna i detta material äro
förut påvisade. Det är med uttryckligt betonande av att de sålunda
framkomna siffrorna icke kunna giva någon tillförlitlig bild av vare sig
det ena eller det andra förslagets verkningar under nuvarande förhållanden,
som utskottet framlägger jämförande tablåer dels över Kungl.
Maj:ts proposition och de väckta motionerna, dels över de olika under
utskottsarbetet framkomna provisorieförslagen (Bil. 7 och 8).

Det har icke varit möjligt att i tabellerna utslå kommunandelen
av progressivskatten efter fördelningen av den skattskyldiges bevillningspliktiga
inkomst, på sätt utskottet förordar och i samtliga provisorieförslag
godtagits. Tabellerna hänföra sålunda hela kommunandelen
av denna skatt till mantalsskrivningskommunen, vilket gör, att siffrorna
ej heller i detta hänseende giva en riktig bild av förslagens verkningar.
I stort sett torde genom utslagningen de stora stadskommunernas progressivskatt
komma att något minskas och ett flertal mindre städer och landskommuner
erhålla en förhöjd andel.

Utskottet vill härjämte anmärka, att det provisorieförslag, som
närmast ansluter sig till propositionen (i tabellerna betecknat såsom
herr Möllers förslag), skiljer sig från samtliga andra därutinnan, att
det förstnämnda bibehåller skalan för progressivskatten av bolag oförändrad
och endast obetydligt jämkar skalan för samma skatt av enskilda,
vilket naturligtvis ger en högre avkastning än de skalor, som ifråga
om kommunandelen i realiteten äro gemensamma för övriga förslag,
samt sänker utdebiteringen och de icke progressivskattskyldiges skattebelopp
i de kommuner, som komma i åtnjutande av progressivskatt.
Med hänsyn härtill bör framhållas, att de jämkningar i den progressiva
skalan, varom från alla andra håll inom utskottet enighet vunnits, såsom
förut anförts skett med hänsyn till att de under denna skatt fallande
kategorierna av skattskyldiga ej böra drabbas av den nya skattebördan
hårdare än vad som kan anses skäligt och vad som kräves av progressivskattens
ändamål. Det företräde, som sagda förslag kan synas innebära
för övriga skattskyldiga, bör under sådana förhållanden icke tala till dess
förmån.

Utskottet vågar göra gällande, att i stort sett de jämförande
tabellerna i sin mån kraftigt tala för effektiviteten av det förordade
provisorieförslaget. Den lättnad i lönearbetares, lägre inkomsttagares

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

och tjänsteinnehavares skattebörda, som är det mest trängande behovet
inom vårt kommunala skatteväsende, blir genom utskottets förslag kraltigt
tillgodosett, såsom framgår särskilt av bil. 8, tab. 5. Förskjutningen
av skattebördan till de mera bärkraftiga blir betydande, utan att
överstiga måttet av deras förmåga. Grenom fastighetsbeskattningens
bibehållande enligt nuvarande regler bevaras för kommunerna denna tryggande
grundtillgång av bevillningskronor, oberoende av konjunkturernas
växlingar, och dels genom beskattningen av fastighetsägares överskjutande
inkomst, dels genom att de förhöjda allmänna avdragen icke gälla för
själva fastighetsskatten, blir dessa skattskyldigas skattekraft bättre utnyttjad
(Bil. 8, tab. 2 och 4).

Rörande provisoriets giltighetstid har utskottet enats om en period
av fyra år, med hänsyn därtill, att den förnyade prövning, som problemet
om den definitiva lösningen måste underkastas, om densamma skall
kunna byggas på eu förut genomförd taxeringsreform, icke lärer kunna
resultera i ett förslag från Kungl. Maj:t tidigare än vid 1924 års riksdag.

Att utskottet förordar igångsättande snarast möjligt av denna förnyade
prövning, faller efter den ställning utskottet intagit till frågan i dess helhet
av sig själv. Det torde på grund av det läge, vari kommunalskattefrågan
nu kommit, icke vara möjligt att angiva några andra principiella riktlinjer
än att prövningen bör utgå dels från det material, som sammanförts
i Kungl. Maj:ts proposition, dels från de uppslag, som framlagts
av reservanterna bland 1919 års sakkunniga, dels slutligen från de synpunkter,
som framkommit i de vid innevarande riksdag väckta motionerna
och i utskottets föregående uttalanden. Utskottet anser det angeläget
att betona, att de provisoriska förslag, vartill dess arbete lett, från
dess sida icke äro avsedda att i något hänseende vara bindande för den
blivande nya utredningen, på samma gång utskottet förutsätter, att,
därest detta provisorium vinner giltighet, erfarenheterna från dess tilllämpning
bliva vederbörligen beaktade.

Såsom ett vägande skäl att ej nu skrida till en definitiv ny kommunalskattelagstiftning
har utskottet i det föregående framhållit de
brister, som vidlåda vårt nuvarande taxeringsväsende, och därvid erinrat
bl. a. om den ojämnhet, som föreligger i fråga om fastighetstaxeringen,
samt om saknaden av tillfredsställande garantier för en riktig uppskattning
av inkomsten från jordbruksfastighet.

Provisoriets

giltighetstid.

Skrivelse förslag: Förnyad

allmän
utredning.

Fastighets taxeringens omorganisa tion.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

tunder det att sistnämnda brist delvis avhjälpes genom i propositionen
nr 400 innefattade förslag till ändringar i förordningen om
taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering med tillhörande deklarations
formulär, kvarstår däremot med oförminskad styrka behovet av ett
förbättrat taxeringsförfarande beträffande fastigheter"

I det uti sistnämnda proposition delvis återgivna, tidigare offentliggjorda
yttrande av chefen för finansdepartementet till statsrådsproto-,
kollet den 31 oktober 1919 har framhållits erforderligheten av en genomgripande
omläggning av taxeringsväsendet i fråga om såväl taxeringsmyndigheternas
organisation som taxeringsförfarandet och därvid bland
framkomna önskemål berörts även frågorna om mera sakkunnig utrustningav
taxeringsmyndigheterna och fastighetstaxeringarnas överlämnande åt
särskilda nämnder. I fråga om dessa önskemål ansåg departementschefen
sig böra betona, att de organisatoriska reformerna icke borde utmynna
i en onödigt tung, starkt centraliserad förvaltningsapparat, samt att vid
en reform av taxeringsmyndigheternas organisation icke finge förbises
vikten av att behörigt utrymme fortfarande lämnades åt den självbeskattningsprincip,
som vore för det svenska skattesystemet grundläggande.
Departementschefen förklarade sig emellertid på de i propositionen
återgivna grunder anse, att med ett omedelbart igångsättande av
en mera omfattande omläggning av taxeringsväsendet borde under
den närmaste tiden anstå.

Enligt propositionen nr 191 med förslag till kommunalskattelag
är allmän fastighetstaxering avsedd att ske under år 1921; och föreslås
i propositionen nr 400 i fråga om beskattningsnämndernas sammansättning
och arbetssätt i huvudsak bibehållandet av nu gällande, i förordningen
om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering meddelade
föreskrifter.

Såsom av förut lämnade redogörelse för i ämnet väckta motioner
framgår, hava i nu förevarande hänseende yrkanden framställts i motionen
1:282, att i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte begäras framläggande
av förslag till en genomgripande omorganisation av taxeringsväsendet
med syfte att uppnå större enhetlighet vid taxeringarna och
kontroll över dessas utförande samt i motionen 11:409, att i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte anhållas dels om utredning i närmare angivet
syfte angående förändrade bestämmelser om taxeringsmyndigheter och
förfarandet vid taxering samt om de speciella grunderna för fastighetstaxering,
och dels om framläggande av det förslag, som av utredningen
kunde föranledas, så tidigt, att det kunde under 1921 års riksdag förekomma
till avgörande.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Vid övervägande av hithörande förhållanden har det synts utskottet
vara av största vikt, att ny allmän fastighetstaxering kommer
till stånd så fort det genom ändrade bestämmelser i fråga om taxeringsförfarandet
vunnits säkerhet för åstadkommande av en mera rättvis och
jämn fastighetstaxering än den nuvarande. En skyndsam omvärderingav
fastigheterna är särskilt av behovet påkallad med hänsyn till angelägenheten
av att såmedelst erhålla en mera tillförlitlig grund för bedömandet
vid prövning av framställningar om statsunderstöd till skattetyngda
kommuner av de kommunala skattebördornas verkliga tyngd ävensom
ett fastare underlag för uppgörande så fort ske kan av förslag till en
definitiv kommunalskattelagstiftning.

Utskottet har haft under omprövning att i sådant syfte redan i
år föreslå vissa provisoriska bestämmelser, avsedda att komma i tilllämpning
vid en tillärnad allmän fastighetstaxering under 1921; och
har inom utskottet även utarbetats förslag till förordning i sådant avseende.
Enligt detta förslag skulle Kungl. Maj:ts befallningshavande
hava att för landet och, i den mån så funnes lämpligt, för stad eller
viss del av stad förordna två eller flera personer — av vilka en eller
flera borde äga sakkunskap och erfarenhet i uppskattning av skog och
andra i uppskattning av fast egendom i övrigt — att i egenskap av
sakkunniga vid fastighetstaxering verka för åstadkommande av en riktig
och jämn uppskattning av fast egendom såväl inom varje särskild kommun
som inom olika kommuner sins emellan. Dylik sakkunnig, vars tjänstgöringsområde
Kungl. Maj:ts befallningshavande hade att bestämma,
skulle enligt förslaget hava bl. a. att tillhandagå taxeringsnämnderna
med råd och upplysningar i frågor om uppskattning av fast egendom,
att för sådant ändamål, i den mån så kunde ske, deltaga i förarbetena
till uppskattningen och närvara vid taxeringsnämndernas sammanträden,
då frågor om fastighetstaxering förekom me till behandling,
samt att hos prövningsnämnderna framställa de anmärkningar i anledning
av taxeringsnämndernas beslut rörande fastighetstaxering, vartill han
funne skäl föreligga.

Utskottet har emellertid ej tilltrott sig att framställa förslag om
förevarande bestämmelsers antagande, enär de ej synts utskottet innefatta
tillräckliga garantier för en effektiv och enhetlig fastighetstaxering
och således ej heller vara ägnade att bereda ett nog tillförlitligt underlag
för ett blivande förslag till definitiv kommunalskattelag.

T stället har utskottet funnit sig böra hemställa om påkallande i
skrivelse till Kungl. Maj:t om erforderlig utredning för framläggande
till nästa års riksdag av förslag till mera genomgripande ändringar i

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

hithörande bestämmelser, syftande till att komma till användning vid
ny allmän fastighetstaxering under år 1922. Därvid har av utskottet
i första hand tagits sikte å behovet av förändrad organisation av beskattningsnämnderna.
I sådant avseende har det synts utskottet, att
den allmänna fastighetstaxeringen bör grundas å särskilda, under närmast
föregående års höst för ändamålet avgivna deklarationer samt
verkställas genom fristående för dylikt syfte särskilt tillsatta beskattningsnämnder.

Inom utskottet har framlagts följande detaljerade förslag i fråga
om beskattningsnamndernas sammansättning, verksamhetsområden och
arbetssätt. För granskning av de avgivna deklarationerna och inhämtande
i övrigt av nödiga upplysningar angående fastigheterna förordnar
Kungl. Maj:ts befallningshavande personer, som äga särskild sakkunskap
rörande värdering av fäst egendom, att var för sitt taxeringsdistrikt
bereda uppskattningen. Distriktets storlek anpassas så, att den sakkunnige
kan förutsättas dels inom vederbörlig tid medhinna beredningsarbetet
för distriktet och dels — i likhet med övriga för distriktet i
dess helhet utsedda ledamöter i distriktets fastighetstaxeringsnämnd —
besitta erforderlig lokalkännedom inom distriktet. I regel torde taxeringsdistrikt
böra omfatta ett flertal kommuner, exempelvis, där så lämpar
sig, ett härad eller ett tingslag. Etter det deklarationer och andra uppgifter
blivit av den sakkunnige genomgångna, fortsättes beredningen
vid av honom i orterna hållna sammanträden, där lämpligt antal för
varje kommun utsedda representanter äga att deltaga "och yttra sig
angående värdet å de särskilda inom kommunerna belägna fastigheterna,
dock utan att omröstning under detta förberedande arbete synes böra
företagas. Större kommuner må kunna uppdelas i och mindre sammanslas
till beredningsdistrikt. Sedan beredningen, varmed arbetet torde
böra börja på hösten året före det, då taxeringen skall ske, blivit avslutad,
verkställes taxeringen av fastighetstaxeringsnämndén, vilken bör
hava slutfört sitt arbete före mars månads utgång. Denna nämnd synes
förslagsvis böra bestå av — förutom förenämnda sakkunnige såsom
föredragande ledamot — dels ytterligare två för taxeringsdistriktet i
dess helhet förordnade ledamöter, därav en, ordföranden, utses av Kungl.
Maj:ts befallningshavande och den andra utses antingen av landsting
respektive stadsfullmäktige eller ock bland därtill av respektive nämnda
representationer föreslaget antal personer av Kungl. Maj:ts befallningshavande,
dels ock — växlande för varje kommun eller beredningsdistrikt
inom kommun — två av kommunen utsedda, med ortens fästighetsförhållanden
väl förtrogna personer. För åstadkommande av största möjliga en -

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

hetsighet beträffande fastighetstaxeringen inom länet torde de för distriktet
i dess helhet utsedda ledamöterna i fastighetstaxeringsnämnderna böra
före taxeringsarbetets påbörjande sammanträda inför Kungl. Maj:ts befallningshavande
för överläggning om de allmänna grunder, som böra föl jas
vid taxeringarna, om särskilda upplysningar i ett eller annat avseende
eller för viss del av länet skola infordras jämte annat som kan vara av
vikt för arbetets planmässiga och enhetliga bedrivande. Klagan över de
åsätta taxeringsvärdena torde böra fullföljas till en för länet gemensam
prövningsnämnd för fastighetstaxering, vars ledamöter torde böra utses
bland personer som för året varit ledamöter i länets fastighetstaxeringsnärnnder.
De år, då allmän fastighetstaxering icke äger rum, torde
särskilda beskattningsnämnder för fastighetstaxering ej vara erforderliga.

Utan att taga bestämd ståndpunkt till detaljerna i nu återgivna
förslag har utskottet funnit grundlinjerna i detsamma vara förtjänta att
komma under prövning vid den av utskottet ifrågasatta utredningen i
ämnet. Av vikt har utskottet emellertid funnit det vara, att taxeringsdistrikten
göras så stora som omständigheterna i varje fall medgiva.
Den omständigheten, att enligt förslaget de föredragande ledamöterna i
taxeringsnämnderna torde i regel komma att under större delen av ett
halvt år bliva helt eller till väsentlig del upptagna av arbetet med
fastighetstaxeringen, lärer göra det nödigt att för erhållande av fullt
lämpliga personer till berörda uppdrag bereda dem jämförelsevis god
ersättning.

Utöver frågan om ändrad organisation av organen för fastighetsbeskattning
synes önskligt att, i den mån så låter sig gorå, jämväl få
i samband därmed till prövning upptaget spörsmålet om lämpligheten
och möjligheten av att hos länsstyrelserna få anställda i taxeringsarbete
och dithörande författningar särskilt förfarna, sakkunniga personer, vilka
skulle hava att tillhandagå de nuvarande taxeringsnämnderna med råd
och upplysningar samt eventuellt även med biträde i vidare omfattning
ävensom frågan om rätt för skattskyldig att, oavsett om han klagat hos
prövningsnämnden eller ej, få anföra "besvär hos kammarrätten.

Med avseende å grunderna för uppskattning av fast egendom jämte
tillhörande särskilda anvisningar till ledning vid uppskattning av sådan
egendoms värde synes det utskottet i främsta rummet vara av vikt,
att nya rationella grunder för skogsbeskattning varda utarbetade cell
förelagda riksdagen till prövning. Utskottet har i det föregående angivit
de huvudsakliga anmärkningar, som måste riktas mot Kungl. Maj:ts
förslag i denna del, och därvid tillika erinrat, att andra uppslag till

Nya grunder
för skogsbeskattning.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

lösning- av frågan om skogens beskattning blivit framförda. I främsta
rummet har utskottet fäst uppmärksamheten vid de riktlinjer som finnas
skisserade i domänstyrelsens och Sveriges skogsägareförbunds yttrande
över de år 1917 avgivna kommunalskatteförslagen, och vilka ytterligare
blivit utvecklade i en på anmodan inför utskottet verkställd föredragning
av frågan från sakkunnigt håll. Enligt dessa riktlinjer skulle det behov
av objektbeskattning å skogsfastighet, som kommunerna ovedersägligen
måste anses hava, visserligen tillgodoses genom en fastighetsskatt, men
denna i analogi med vad fallet är i fråga om jordbruksfastighet byggas
på taxering av själva skogsmarkens värde såsom produktionsfaktor.
Taxeringen av skogsmarken skulle alltså ske efter markens lämplighet
för skogsproduktion (bonitet), dess belägenhet med flera synpunkter,
som i detta sammanhang kunna förtjäna beaktande. Skatt på avkastningen
av skogsmarken åter skulle utgå antingen i form av inkomstskatt
eller såsom skogsaccis, i båda fallen i sammanhang med verkställd
avverkning. Utskottet har givetvis icke kunnat taga någon bestämd
ståndpunkt till dessa grunder för skogsbeskattningen, så mycket mindre
som de tillsvidare endast föreligga i form av utkast, men anser uppslaget
vara av sådant värde, att det bör upptagas till ingående prövning
i den utredning, för vilken frågan om skogsbeskattning måste bliva
föremål.

Utskottet anser, att denna utredning rörande skogsbeskattningen
bör ofördröjligen igångsättas, och finner det lämpligt, att den verkställes
vid sidan av den nya allmänna prövningen av kommunalskattefrågan.
Det synes nämligen synnerligen angeläget, att förändrade grunder för
skogsbeskattningen må kunna föreläggas riksdagen så tidigt, att de kunna
komma till användning redan vid den nya allmänna fastighetstaxering,
som, enligt vad ovan utvecklats, synes böra verkställas under år 1922.
Skulle emellertid utredningen i berörda fråga icke hinna föras så långt,
att förslag härutinnan kan föreläggas 1921 års riksdag, synes dock i
varje fall böra föranstaltas om en revision av nu gällande bestämmelser
i ämnet, som möjliggör en enhetligare och riktigare skogstaxering.
Jämväl i fråga om grunderna för fastighetstaxering i övrigt synas, även
under förutsättning att den nuvarande uppdelningen av fastigheter i beskattningsavseende
bibehålies oförändrad, nu gällande föreskrifter i förevarande
ämne i enahanda syfte tarva revision.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

För den provisoriska lösning av kommunalskattefrågan, som enligt
utskottets mening för närvarande bör komma i fråga, kräves dels en
omarbetning i vissa delar av de nu gällande skatteförfattningarna, nämligen
förordningen angående bevillning av fast egendom samt av inkomst,
förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt samt förordningen
om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering, dels ock
utarbetande av särskild författning om kommunal progressivskatt och
vissa andra för den föreslagna omläggningens genomförande erforderliga
författningar. Utskottet har låtit utarbeta förslag till de sålunda behövliga
författningsändringarna och till de nya förordningar, som för ändamålet
visat sig erforderliga. Härvid har, i den mån sådant kunnat ske,
anslutning skett till detaljerna i de förslag, som i Kungl. Maj:ts propositioner
nr 191 och 400 förelagts riksdagen, varjämte nödig hänsyn
även tagits till vissa i motioner till riksdagen framlagda förslag och
önskemål, i den mån utskottet funnit dessa förslag och önskemål vara
av beskaffenhet att böra beaktas i sammanhang med den föreliggande
frågans provisoriska lösning.

För de utarbetade förslagens innehåll lämnas härmed följande
redogörelse.

Bevillningsförordningen.

Såsom redan anförts, har utskottet byggt på den uppfattningen,
•att nu förefintliga brister i fråga om den kommunala skattebördans fördelning
kunna, i den män de äro särskilt kännbara och i ögonen fallande,
i första hand avhjälpas genom ändring av vissa bestämmelser i bevillningsförordningen,
i syfte framför allt,

att inkomst av fast egendom, i den mån densamma överstiger den
genom fastighetsbevillning beskattade andelen därav, underkastas särskild
inkomstbeskattning;

att rätten till avdrag för existensminimum och på grund av särskilda
ömmande omständigheter göres mera omfattande och mera avpassas
efter de skattskyldigas individuella förhållanden, än nuvarande
bestämmelser medgiva;

att statens kommunala skattskyldighet för fast egendom i avsevärd
mån utvidgas och att i sammanhang därmed staten även ålägges
skattskyldighet till kommunen för sin affärsverksamhet i egentlig
mening; samt

att vid inkomstberäkningen avdrag i full utsträckning må medgivas
för alla kostnader för inkomstens förvärvande och bibehållande,
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 11 samt. 2 avd. 1 höft. (Nr 1.) 8

Speciell

motivering.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

därunder inbegripen ränta å gäld, ävensom i viss utsträckning för utbetalta
försäkringspremier och periodiska understöd samt för förluster
i skattskyldigs verksamhet.

Bestämmelser, avsedda att förverkliga dessa syften, hava inarbetats
i förslaget till förordning om ändrad tydelse i vissa delar av bevillningsförordningen.
De överensstämma i det stora hela med motsvarande
bestämmelser i Kungl. Maj:ts förslag till kommunalskattelag och
till förordning om ändringar i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt.
För vissa skiljaktigheter mellan nämnda förslag och utskottets
förslag redogöres här nedan i uttalandena angående förslagets
särskilda paragrafer.

3 §

är i huvudsak oförändrad, dock att dels i enlighet med Kungl. Muj:ts
förslag i propositionen nr 191 i a) med ägare likställts innehavare jämväl
av område, som upplåtits med vattenfalls rätt, samt av egendom,
som innehaves med ständig eller ärftlig besittningsrätt, dels med hänsyn
till utskottsförslagets allmänna grunder bestämmelserna i b) underkastats
en redaktionell omarbetning.

4 §•

Då frågan om en förkortning av fastighetspexdodernas längd synts
utskottet lämpligen böra upptagas till prövning först i samband med
blivande förslag till omorganisation av fastighetstaxeringsväsendet,
bär denna paragraf bibehållits i sin nuvarande lydelse med endast den
ändring, att paragrafhänvisningarna i 3 och 4 mom. blivit rättade till
överensstämmelse med utskottsförslaget.

Det i motionen nr 1:261 framlagda förslag om verkställande av
ny allmän fastighetstaxering år 1921 och därefter vart tredje år har
sålunda lämnats utan bifall av utskottet.

5 §

har avfattats i överensstämmelse med förslaget i motionen 1:259, vari
bestämmelserna i denna del äro i huvudsak likalvdande med bestämmelserna
i 4 och 13 §§ av Kungl. Maj:ts förslag till kommunalskattelag,
med den avvikelse att sista stycket i förstnämnda paragraf uteslutits
samt att sjätte stycket i utskottets förslag ej motsvaras av någon
bestämmelse i Kungl. Maj:ts förslag. Bestämmelserna i detta stycke

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

hava avfattats i nära anslutning till den lydelse utskottet 1 öreslagit att
giva åt 12 § 6 mom. I utskottets förslag bär vidtagits eu mindre
redaktionell omarbetning av fjärde stycket, vilken ej torde erfordra någon
motivering.

I sammanhang med denna paragraf har utskottet behandlat motionen
m- I: 287 med förslag därom, att egnahemsanläggningar, individuella
såväl som kooperativa, med bostäder intill högst fyra ruin och kök
måtte befrias från dubbelbeskattning, och motionen nr IT: 405 med
förslag, dels att vid taxering av fastighet, å vilken finnes uppförd bostadsbyggnad,
den del av taxeringsvärdet, som anses motsvara värdet
av'' högst 2 rum och kök, må under viss förutsättning undantagas från
fastighetsskatt, in. in., dels att allmän flottled icke ma frikallas från
fastighetsskatt, dels om utredning, huruvida ej kommunens rätt att
uttaga skatt av staten, landsting eller av annan kommun anses höra
ytterligare utsträckas, samt huruvida ej kommunal fastighetsskatt bör
läggas på för allmän trafik upplåtna, staten icke tillhöriga kommunikationsföretag
i de fall, då dessa lämna eu god avkastning.

Utskottet har icke ansett sig böra tillstyrka förslag i någon av de
i nämnda motioner sålunda angivna riktningarna.

8 §.

1 mom. överensstämmer, i fråga om vad som icke skall taxeras
såsom inkomst, närmast med 31 § i förslaget till kommunalskattelag,
enligt propositionen nr 191, jämförd med 8 § i förslaget till ändrad
Ivdelse av'' förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt, enligt
propositionen nr 400; dock föreslår utskottet vissa ändringar,^ betingade
dels av hänsyn till bestämmelserna i det av riksdagen i år antagna
förslaget till ny giftermålsbalk, dels ock av Kungl. Maj:ts förslag om
skattefrihet för" visst belopp av gift kvinnas arbetsinkomst i propositionen
nr 191 39 § och i propositionen nr 400, i vad den avser ändringar
i 25 § inkomstskatteförordningen.

2 mom. ansluter sig till Kung!. Maj:ts förslag i 39 och 43 §§
kommunalskattelagen, jämförda med 25 § i inkomstskatteförordningen,
med den ändrade lydelse i andra stvcket, som påkallats av bestämmelsei
i den nya giftermålsbalken. Till ledning för utskottet vid uppgörandet
av förslag till de av den nya giftermålsbalkens innehåll betingade ändrade
bestämmelserna angående äkta makars beskattning har till utskottet
från finansdepartementet överlämnats eu inom departementet upprättad
P. M. i ämnet samt kammarrättens den 31 maj 1920 över densamma
avgivna yttrande.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

I sammanhang med denna paragraf har utskottet behandlat
motionerna nr I: 283 och II: 411 med förslag, att hustrus arbetsinkomst
skall vid taxeringen medräknas allenast om och i den mån ifrågavarande
inkomst överstiger 500 kronor; och har utskottet ansett sig böra avstyrka
detta förslag.

Här hava i 1 mom. införts de bestämmelser, som hänföra sig till
den av utskottet föreslagna beskattningen genom inkomstbevillning av
inkomst utav fast egendom. De föreslagna bestämmelserna överensstämma
med Kungl. Majts förslag i 28 § kommunalskattelagen och i
i § inkomstskatteförordningen. 2 mom är likalydande med nuvarande
9 § 1 mom. bevillningsförordningen med iakttagande dock, att inkomst
av krono- eller kyrkotionde m. in., söm enligt förslaget skall taxeras
såsom inkomst av tast egendom, här uteslutits samt att här tillagts föreskrifter
om skatteplikt lör utdelning å insatser i ekonomiska föreningar.
3 inom. överensstämmer närmast med nuvarande innehållet i 9 § 2 mom.
bevillningsförordningen, dock att vissa jämkningar vidtagits för att
bringa förslagets bestämmelser i närmare överensstämmelse med Kungl.
Maj:ts förslag i motsvarande delar. Utskottet har emellertid icke ailsett
sig böra föreslå riksdagen att i sammanhang med den ifrågasatta provisoriska
lösningen av kommunalskattefrågan antaga Kungl. Maj:ts förslag
angående dels ändrad indelning av inkomstkällorna, dels ändrade grunder
för beskattning av kommanditbolags inkomst.

10 §•

I denna paragraf hava vidtagits de ändringar, som betingats dels
av utskottets förslag att ålägga staten viss kommunal skattskyldighet
lör inkomst dels av Kungl. Maj:ts förslag angående omfattningen av
den skattskyldighet, som bör åläggas svensk medborgare, vilken icke
är här i riket mantalsskriven, samt utlänning. Bestämmelserna överensstämma
med motsvarande bestämmelser i 32 § kommunalskattelagförslaget.
Då utskottet i likhet med Kungl. Maj:t finner goda skäl tala
för att i fråga om skattskyldighet likställa ägare av häradsallmänningar
med ägare av s. k. besparingsskogar och andra likartade samfälligheter,
hava ägare av häradsallmänning här upptagits såsom skattskyldiga.
Däremot har i anslutning till vad redan anförts i fråga om 9 § vad
Kungl. Maj:t i fråga om skattskyldighet för kommanditbolags inkomst
föreslagit i nyssnämnda paragrafer här icke upptagits.

Andra särskilda utskottets utlåtande N:r 1.

11 §

liar omarbetats i anslutning dels till Kungl. Majrts förslag i So och 36
§§ kommunalskattelagen, jämförda med förslaget till ändrad lydelse av
i)—11 §§ inkomstskatteförordningen, dels till de i motionerna I: 259 och
1:271 framlagda förslagen om avdrag vid uppskattning av inkomst av
fast egendom och av rörelse eller yrke av den genom fastighetsbevillning
beskattade inkomsten av fast egendom; och har utskottet, som
ansett sig böra tillstyrka Kungl. Majrts förslag om ändrade grunder för
beskattning av kooperativa föreningars inkomst, i denna paragraf upptagit
det av Kungl. Magt i avseende härå föreslagna stadgandet, varjämte
i 4 § anvisningarna till ledning vid taxeringen hänvisning lämnats
till de särskilda bestämmelser rörande begreppet kooperativa föreningar,
som meddelas i 3:o) av anvisningarna till ledning vid taxeringen
enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt.

Vad Kung!. Maj:t i 35 § av förslaget till kommunalskattelag föreslagit
angående rätt till avdrag för fastighetsskatt och näringsskatt
sammanhänger • med bestämmelser i Kungl. Maj:ts förslag, som icke
blivit av utskottet tillstyrkta, och har sålunda i utskottets förslag icke
upptagits. Kungl. Maj:ts förslag i 4 och 5 mom. av nyssnämnda 35 §
ävensom i anvisningarna till samma paragraf om dels beräkning av avdrag
för underskott dels avdrag för förlust ä icke yrkesmässig avyttring
av fast eller lös egendom, böra i den mån de föreslagna bestämmelserna
avvika från nu gällande regler för avdragets beräkning, enligt utskottets
mening icke intagas i det förslag till provisoriska ändringar i bevillninetsförordninsren,
som av utskottet förordas.

Detsamma gäller med avseende å förslaget i 35 § 2 mom. om avdragför
förlust i annan kommun än skattskyldigs hemortskommun, i vilket
avseende utskottet anslutit sig till det i motionen 1: 259 framlagda förslaget.

12 §. •

De av utskottet föreslagna bestämmelserna ansluta sig, vad beträffar
1—5 monn, till Kungl. Maj:ts förslag i 41 och 42 §§ kommunalskattelagen.
Bestämmelserna i 6 och 7 inom. hänföra sig till Kungl.
Maj:ts förslag i 50 § nämnda lag, dock med den ändring beträffande
6 mom. som föreslagits av kammarrätten i dess den 2 mars 1920 avgivna
utlåtande över det förslag till ändringar i förordningen om inkomst-
och förmögenhetsskatt in. in., som ligger till grund för Kungl.
Maj:ts förslag i propositionen nr 400. Kammarrättens uttalande i denna
del återfinnes å sid. SO i bilagan vid nämnda proposition. Utskottet

62 Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

förutsätter, att, där beskattningsinyndighet medgiver befrielse från bevillning,
som redan blivit erlagd, dödsboet skall vara berättigad att
restitutionsvis återbekomma den erlagda bevillningen och de utskvlder,
som blivit påförda på grundval av denna, i den mån även dessa blivit
erlagda.

8 mom. ansluter sig närmast till Kungl. Maj:ts förslag i 33 § och
34 § 2 mom. kommunalskattelagen med vissa smärre avvikelser, som
betingats av utskottsförslagets provisoriska karaktär, och med iakttagande
av utskottets ställningstagande till frågan om beskattning av kommanditbolags
inkomst.

Utskottet har i sammanhang med denna paragraf behandlat motionerna
nr I: 260 och II: 394 med förslag att riksdagen måtte vidtaga
vissa ändringar i kommunalbeskattningen rörande dyrorts- och familjeavdrag
samt taxeringen av äkta makars inkomst, ävensom motionen
1: 285 med förslag till ändring av bestämmelserna i Kungl. Maj:ts förslag
till kommunalskattelag i fråga om skattskyldighet för medlem av
konungahuset samt motionen nr II: 405, i vad den avser ändrade bestämmelser
i sistberörda fråga; och har utskottet icke funnit skäl att
tillstyrka riksdagen att vidtaga ändringar i bevillningsförordningen i
någon av de av motionärerna angivna riktningarna.

13 §

har ändrats till överensstämmelse med den i prop. 400 föreslagna ändrade
lydelsen av 22 § inkomstskatteförordningen.

14 §

är i stort sett oförändrad. Emellertid har införts ett stadgande om beskattningsort
för inkomst av fast egendom, som med hänsyn till gällande
bestämmelser hittills icke varit erforderligt, varjämte stadgandet
om beskattningsort för det i f) omförmälda fall förtydligats i syfte att
klargöra, att inkomst, som där sägs, skall beskattas i den kommun,
varifrån inkomsten åtnjutits.

Utskottet har i sammanhang med denna paragraf behandlat motionen
nr II: 140, i vilken hemställts, att riksdagen måtte besluta att
hos Kung. Maj:t begära utredning om kommunal beskattning inom den
kommun, där inkomst av rörelse eller arbete åtnjutes av utlänning och
i annan kommun mantalsskriven person, och har utskottet ansett sig

höra avstyrka motionen.

«/

16 §

torde icke behöva närmare motiveras.

.Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

De särskilda anvisningarna till bevillningsförordning®!).

1 §

motsvarar 1 ock 2 i de gällande anvisningarna med vissa ändringar
i fråga om paragrafhänvisningarna.

I sammanhang med denna paragraf har utskottet förehaft motionerna
1: 261 och II: 410 om verkställande av ny fastighetstaxering år 1921.
Utskottet har beslutit avstyrka motionerna.

2 §.

De här givna bestämmelserna hava hämtats från anvisningarna vid
1 § i Kungl. Maj:ts förslag till kommunalskattelag, men avvika från dessa
så till vida, att det av Kungl. Maj:t föreslagna tredje stycket uteslutits
och att i 6 styckets sista punkt en mindre väsentlig uteslutning vidtagits.

3 §-

Enär enligt utskottets förslag inkomst av fäst egendom skall underkastas
iukomstbevillning, erfordras bestämmelser om uppskattning av
sådan inkomst. Utskottet föreslår, att sådana bestämmelser införas i
anvisningarna till bevillningsförordningen i en ny paragraf, i huvudsak
byggd på 3 § i anvisningarna till bevillningsförordningen enligt det i
motion I: 259'' framlagda förslaget, men kompletterad med de bestämmelser
i anvisningarna vid 8 och 15 §§ i kommunalskattelagen enligt
Kungl. Maj:ts förslag, som avse att klargöra vad som menas med jordbruk,
jordbrukets binäringar och skogsbruk. I övrigt följer av paragrafens
första stycke, att uppskattningen av inkomst av fast egendom
vid bevillningstaxeringen skall i huvudsak äga rum efter samma regler,
som gälla vid enahanda uppskattning i och för taxeringen till inkomstoch
förmögenhetsskatt. Det i motionen I: 259 under 2:o) gjorda förbehåll
för tillämpning av där givna fördelningsregler, att fastigheterna
skola ligga i sambruk, har, såsom ägnat att hindra en rättvis fördelning
av inkomst från fastigheter, vilka icke ligga i sambruk, icke upptagits
i utskottsförslaget.

Det i motionen 11:361 väckta förslaget, att all trädgårdsskötsel
till avsalu må kommunalbeskattas efter samma grunder, vare sig rörelsen
bedrives såsom självständig rörelse eller i samband med jordbruk,
har utskottet funnit sig icke böra biträda.

Andra särskilda utskottets utlutande Nr 1,

4 §

motsvarar 3 § i de gällande anvisningarna, men har kompletterats med
en del nya bestämmelser. Så har till eu början stadgats, att bestämmelserna
i 3:o) av anvisningarna till ledning vid taxeringen till inkomstocli
förmögenhetsskatt skola lända till efterrättelse även vid motsvarande''
taxering till inkomstbevillning, ett stadgande som hänger samman med
det genomgående strävandet att i största möjliga omfattning låta taxeringen
av inkomst, vare sig den sker enligt inkomstskatteförordningen eller
bevillningsförordningen, verkställas efter likartade grunder. De särskilt för
bevillningstaxeringen erforderliga bestämmelserna angående fördelning av
viss inkomst mellan olika kommuner hava blivit i någon män omarbetade,
vilket dels betingats av förslaget om särskild beskattning av inkomst av fast
egendom, med avseende varå erinras om de föreslagna undantagen vid beräkning
av sådan inkomst av rörelse, som skall fördelas mellan kommunerna,
beträffande sådan inkomst, som beskattas såsom inkomst av
fast egendom (vid järnvägsdrift och kanaldrift), dels föranletts av Kung!.
Maj:ts förslag till ändrade grunder för fördelningen av inkomst av järnvägsdrift
samt av företag, som avser att med hjälp av ledni ng tillhandahålla
vatten eller elektrisk energi. Utskottet har ansett sig böra
i sådant avseende tillstyrka antagandet i deras helhet av de bestämmelser
angående fördelning av inkomsten av järnvägsdrift, som av Kungl. Maj:t
föreslagits i anvisningarna vid 37 § kommunalskattelagen. Vad beträffar
fördelningen av inkomst av företag, som avser att med hjälp av
ledning tillhandahålla vatten eller elektrisk energi, har utskottet i sitt
förslag upptagit vad Kung]. Maj:t i nyssnämnda anvisningar föreslagit
därom, att vid leverans av vatten eller elektrisk energi till någon, som
utövar distribution därav, förbrukningen skall för leverantörens del anses
hava skett i den kommun, där leveransen ägt ruin, ävensom angående
beskattningsort, där förbrukningen ägt rum i utlandet, samt angående
vad som skall iakttagas vid taxering av statens inkomst av rörelse, som
avser att tillhandahålla elektrisk energi. Med avgörandet av övriga av
Kungl. Maj:t i anvisningarna vid 37 § föreslagna ändringar av nu gällande
regler för fördelning av viss inkomst, bör enligt utskottets ståndpunkt
kunna anstå, till dess frågan om kommunal beskattningens omläggning
erhåller sin slutliga lösning.

5 och 6 §§

motsvara i alla delar nuvarande 4 och 5 §§. Nuvarande G § har med
hänsyn till den föreslagna beskattningen av inkomst av fäst egendom
ansetts böra uteslutas ur utskottsförslaget.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

7 §

motsvarar med vissa ändringar nuvarande 7 §. Ändringarna avse uteslutandet
av stadgandet i andra stycket därom, att boställshavare, som
erlagt fastighetsbevillning för boställe, icke skall taxeras till inkomstbevillning
för sin förmån av fri bostad på samma ställe, ett uteslutande
som hänger samman med förslagets bestämmelser angående beskattning
genom inkomstbevillning av inkomsten av fast egendom, ävensom uteslutandet
av de detaljerade bestämmelserna om avdrag för vissa med
arbetsanställning eller tjänst törenade kostnader, vilka bestämmelser ersatts
med den i efterföljande 8 § gjorda hänvisningen till 5:o) av anvisningarna
till ledning vid taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt.

8 §•

Enär rätten till avdrag för kostnaderna för inkomstens förvärvande
och bibehållande in. in. enligt bevillningsförordningens föreslagna lydelse
sammanfaller med rätten till motsvarande avdrag enligt inkomstskatteförordningen,
har det ansetts lämpligt att här pa ett ställe stadga, att i
detta avseende skola vid bevillningstaxeringen tillämpas enahanda regler,
som gälla vid taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt.

9 §

är likalydande med nuvarande 8 §.

10 §

är avsedd att ersätta nuvarande 9 § och har avfattats i överensstämmelse
med punkt 4:o) av anvisningarna till inkomstskatteförordningen
i dess av utskottet föreslagna lydelse, dock med tillägg av ett stadgande
i anslutning till innehållet i 34 § 1 mom. av förslaget till kommunalskattelag
därom, att, i den mån utdelning å aktier och banklotter
samt å insatser i ekonomiska föreningar skall hänföras till inkomst av
rörelse eller yrke, sådan utdelning är underkastad inkomstbevillnin
även där den åtnjutits av inländska aktiebolag, solidariska bankbola
och ekonomiska föreningar.

11 och 12 §§

hava jämkats till överensstämmelse med de ändringar, som enligt utskottets
förslag skola vidtagas i motsvarande delar av bevillningsförordningen.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 11 sam!. ''1 avd. 1 käft. (Nr 1.) 9

Cfc Cfc

t>6

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Övergångsbestämmelsen avser att bereda möjlighet att redan under
år 1921 effektivt tillämpa de föreslagna bestämmelserna om utsträckt
skattskyldighet för fast egendom eller del av sådan egendom i de fall,
då egendomen eller egendomsdelen icke på grund av hittills gällande
bestämmelser haft särskilt taxeringsvärde sig åsatt.

Förordningen om inkomst* och förmögenhetsskatt.

Med avseende å de ändringar i vissa delar av denna förordning,
som dels påkallas av hänsyn till föreslagna ändringar i bevillningsförordningen,
dels eljest anses behövliga eller önskvärda, har utskottet
ansett sig kunna i allt väsentligt ansluta sig till det förslag härutinnan,
som i propositionen nr 400 förelagts riksdagen. De av utskottet vidtagna
ändringarna i Kung!. Majrts förslag hänföra sig i främsta rummet
till 7 §, i vilken paragraf utskottet förordat dels bibehållande av nu
gällande indelning av inkomstkällorna, dels uteslutande av den föreslagna
bestämmelsen om beskattning av utdelning å kommanditlotter
i kommanditbolag, vilket senare sammanhänger med utskottets redan
angivna ställningstagande till frågan om beskattning av kommanditbolags
inkomst. I anslutning till utskottets förslag till avfattning av
7 § har utskottet förordat härav föranledda ändringar i Kungl. Majrts
förslag i 3, 4, 5, G och 19 §§ samt i 3:o) och 4:o) av anvisningarna.

Utskottets ställningstagande till Kungl. Majrts i propositionen
nr 400 framlagda förslag om införandet av fastighetsskatt och näringsskatt
har föranlett utskottet att ur förslaget till inkomstskatte förordningutesluta
sådana bestämmelser, som hava avseende å dessa skatter.
Härav föranledda avvikelser från Kungl. Majrts förslag beröra, utom de
redan nämnda 6 och 7 §§ jämte 3:o) av anvisningarna, 9 § samt öro)
av anvisningarna, i vad de avse avdrag för fastighetsskatt och näringsskatt,
ävensom öro) av anvisningarna, i vad denna punkt stadgar i
fråga om beräkning av värdet av byggnad å annans mark.

Utskottet har vidare i anslutning till sitt förslag till avfattning
av 12 § 6 mom. bevillningsförordningen föreslagit ändrad lydelse av
24 § 1 mom. och åberopar sitt vid förstnämnda paragraf här ovan
gjorda uttalande. Därjämte har utskottet med hänsyn till bestämmelser
i giftermålsbalken föreslagit sådan ändrad lydelse av 8 § och 25 § 1
mom., som överensstämmer med utskottets förslag till motsvarande "bestämmelser
i bevillningsförordningen.

Beträffande innehållet i 5 § 2 mom. g) har utskottet uppmärk -

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Barnmat, att den skattefrihet, som medgivits enskilda samfund i fråga
om viss inkomst av dem tillhöriga kyrkobyggnader och bönehus, icke
motsvaras av någon uttrycklig bestämmelse om liknande skattefrihet i
fråga om sådana byggnader, tillhöriga enskilda personer. Utskottet förutsätter
emellertid, att även de enskilda personerna framdeles, såsom hittills
i praxis lärer hava skett, skola vara fritagna från inkomstskatt för
här ifrågavarande inkomst.

Vid behandlingen av Kungl. Maj:t,s förslag i 3:o) av anvisningarna
i fråga om särskild beskattning under angivna förutsättningar av
näringsidkare, då han till någon, som är ekonomiskt intresserad i hans
Häringsföretag eller kan öva inflytande på företagets ledning, försålt,
varor till lägre pris eller av honom köpt varor till högre pris än de i
allmänhet gällande eller vidtagit andra likartade åtgärder, har utskottet
beslutat avstyrka förslaget, på de skäl, som vid ärendets tidigare behandling
i riksdagen anförts, men då bestämmelser torde vara av behovet
påkallade dels för att hindra utländska företag att undandiaga
sig stats- eller kommunalskatt i Sverige för dotterföretag härstädes, dels
ock för att i fall, då ett svenskt företag har ett dotterföretag i annan
kommun, förekomma att någondera kommunen i väsentlig män går
miste om skatt för inkomst, som skäligen där bort beskattas, föreslår utskottet,
att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t begära förnyad
utredning av frågan, med särskild hänsyn till beskattning av utländska
dotterföretag i Sverige samt den kommunala beskattningen av moderoch
dotterföretag. Kungl. Maj:ts förslag i denna del har såsom följd
härav icke upptagits i utskottets förslag.

Utskottet erinrar, att 1913 års riksdag genom skrivelse nr 251
hus Kungl. Maj:t anhållit om utredning angående rätt för den, som har
ordnad bokföring, att vid avgivandet av deklaration för inkomst av fäst
egendom följa de grunder, efter vilka räkenskaperna äro uppställda,
beträffande vilken fråga i det statsrådsprotokoll, varav utdrag fogats vid
propositionen nr 400, meddelas, att utredningen ännu icke blivit slutförd.

Tax eri ngsförordn i ngen.

De förslag till ändringar i denna förordning, som framlagts i
Kungl. Mapts proposition, nr 400, hava, i den mån ändringsförslagen
icke stå i direkt strid med de inom utskottet utarbetade förslagen till
ändringar i bevillningsförordningen och inkomstskatteförordningen, i det

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

väsentliga blivit följda vid avfattandet av utskottets förslag till förordning
om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen. I övriga delar
har utskottet enligt sakens natur avvikit från Kungl. Maj:ts förslag.
Sålunda hava de av Kungl. Maj:t föreslagna ändringarna beträffande 1
och 9 §§, 18 § 5 inom., 20 §, 29 § 1 mom., 31 § 1 mom. i) och 36 §
2 mom. samt 39 § såsom icke överensstämmande med utskottets ståndpunkt
i huvudfrågan icke upptagits i utskottets ändringsförslag. I 2,
3, 11, 14, 16, 31, 32 och 50 §§ hava. vidtagits de ändringar i förhållande
till Kungl. Maj:ts förslag, som betingats därav, att utskottet icke
till antagande förordat Kungl. Maj:ts förslag till kommunalskattelag
och i samband därmed stående förslag, om ändrade grunder för beskattning
av kommanditbolags inkomst och av inkomst genom icke yrkesmässig
avyttring av fäst egendom in. in. Sakliga avvikelser från Kungl.
Maj:ts förslag hava oberoende av skiljaktigheterna mellan Kungl. Maj:ts
och utskottets förslag i själva huvudfrågan skett beträffande 30 och 45
§§ i fråga om beskattningsnämnds rätt att erhålla sakkunnigt biträde,
vilken rätt enligt utskottets förslag gjorts något mindre begränsad än
enligt Kungl. Maj:ts förslag, i 50 §, vars bestämmelser om extra besvärsrätt
dels erhållit en något vidare omfattning så till vida, att dylik
rätt även tillerkänts den, som utan, att vara uppgiftspliktig eller, där
han varit uppgiftspliktig och i stadgad ordning avlämnat behörig deklaration,
mot innehållet i deklarationen eller uppgiften blivit taxerad till bevillning
eller inkomst- och förmögenhetsskatt, men icke erhållit föreskriven
underrättelse om taxeringen så tidigt, att han kunnat i vanlig
ordning överklaga densamma, dels i redaktionellt avseende omarbetats
till närmare överensstämmelse i erforderliga delar med paragrafens nuvarande
innehåll och med 49 §, samt i 54 § 6 mom., i fråga om beloppet
av den traktamentsersättning, som må tillkomma ledamot i prövningsnämnd
in. fl., i vilket avseende utskottet i anslutning till riksdagens
beslut i ett liknande ärende (vid behandling av Kungl. Maj:ts proposition
nr 22 år 1920) ansett sig böra förorda eu höjning av de nu stadgade
och av Kungl. Maj:t utan ändring lämnade ersättningsbeloppen.

1 övriga delar överensstämmer utskottets förslag i det närmaste med
Kungl. Maj:ts förslag, och de i detta sistnämnda upptagna allmänna
förbättringar av vissa stadganden hava alltså vunnit anslutning från utskottets
sida.

1 detta sammanhang har utskottet ansett sig böra framhålla vikten
av att taxeringsnämndernas ordförande och de av Kungl. Maj:ts befallningshavande
förordnade ledamöterna i samma nämnder tilldela*

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1. 6#

ersättningar, som stå i skäligt förhållande till deras krävande och betydelsefulla
arbete.

I fråga om deklarationsformulären hava dessa enligt utskottets förslag
avfattats i huvudsaklig överensstämmelse med de förslag till formulär,
som bilagts motionen I: 259, med iakttagande allenast, att vissa
av utskottets beslut i särskilda beskattningsfrågor föranledda ändringar
i nämnda formulär blivit vidtagna. Enär dessa formulär med frånseende
av de skilj aktigheter, som nödvändigtvis föranledas av propositionens
och motionens olika utgångspunkter i fråga om sättet för kommunalskattefrågans
lösning vid innevarande års riksdag, med avseende å sin
allmänna uppställning och sitt innehåll nära överensstämma med de i
propositionen nr 400 framlagda, hava följaktligen de i propositionen
framkomna uppslag till nyttiga förbättringar i fråga om deklarationsformulärens
uppställning och innehåll blivit även i utskottets förslag
tillvaratagna.

1 sammanhang med taxeringsförordningen har utskottet till behandling
förehaft vissa i motioner till riksdagen väckta förslag om
ändringar i samma förordning, nämligen utöver de i motionen I: 259
framställda:

i motionen nr I: 52 om viss ändring i 11 §, vilken ändring, såsom
även föreslagen i Kungl. Maj:ts förslag, redan blivit av utskottet omnämnd
och förordad; och i motionen nr II: 244 om sådan ändring i
taxeringsförordningen, att taxeringsnämnd tillerkännes rätt att med sig
adjungera sakkunnigt biträde, med avseende å vilket förslag gäller detsamma,
som utskottet anfört beträffande motionen I: 52, dock att de i
motionen 11:244 påyrkade ändringar i 25 § och 54 § 5 mom., såsom
icke av behovet påkallade, icke blivit av utskottet vidtagna.

Vid behandling av de i motionerna I: 281 och II: 407 väckta
förslag, att riksdagen ville besluta om skrivelse till Ivungl. Maj:t med
hemställan om eu utredning av vårt finansproblem i enlighet med de
i motionerna angivna riktlinjerna, har utskottet med hänsyn därtill, att
andra kammaren med anledning av ett i motionen II: 139 väckt förslag
i ungefär enahanda riktning redan gjort ett uttalande beträffande
detta spörsmål, ansett sig böra hemställa, att de här först omnämnda
tvänne motionerna icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Utöver de ändringar i skatteförfattningarna, vilka ingå som ett
led i den av utskottet förordade provisoriska kornmunalskattereformen,
erfordras uppenbarligen för reformens genomförande även andra föreskrifter.
Kommunalförfattningarnas bestämmelser måste sålunda bringas
i konformitet med ändringarna i bevillningsförordningen. Vidare erfordras
bestämmelser angående grunden för den kommunala progressivskatten
och taxeringen till sådan skatt ävensom angående kommunernas
rätt att utnyttja dylik skatt. Ytterligare har man att taga ställning till
Irågan om grunderna för utgörande av landstings- och vägskatt, bidrag
till prästerskapets avlöning m. fl. avgifter, som utgå i visst förhållande
till bevillningen eller taxeringen till bevillning. Med hänsyn
till de erforderliga föreskrifternas provisoriska karaktär synes det lämpligast
att inrjunma dem i särskilda fristående författningar. Huru härmed
i detalj bör förfaras, skall utskottet i det följande utveckla.

Den kommunala progressivskatten.

Redan i det föregående har antytts, vilka förändringar i Kungh
Maj:ts förslag, som synts utskottet önskvärda i avseende å den kommunala
progressivskatten. I anslutning till den tankegång, som kommer
till synes i den allmänna motiveringen, har utskottet låtit utarbeta ett
förslag till förordning om kommunal progressivskatt för åren 1921
—1924.

1 och 2 §§

hava sin motsvarighet i 45 och 46 §§ i Kungl. Maj:ts förslag och
innehålla bestämmelser om villkoren för skattskyldighet samt om progressivskalor.
I förra avseendet är Kung]. Maj:ts förslag godtaget, dock
med vissa tillägg av företrädesvis formell natur, medan däremot progressivskalorna,
såsom förut framhållits, omarbetats. 1 fråga om enskilda
personer har skalan för personer med små inkomster synts för
hög såsom begynnande med 1 procent, och vidare har maximum synts
inträda vid ett alltför lågt belopp. Beträffande bolagen åter har utskottet
funnit den av Kungl. Maj:t föreslagna skalan börja för tvärt
med så hög skatt som 2 procent, varjämte skalan med sina få men
stora intervaller synts utskottet påfallande grov. Genom de av utskottet
föreslagna skalorna har man sökt avhjälpa dessa missförhållanden, varjämte
maximum för bolagsskalan sänkts från 6 till 5 procent.

Ändra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Genom vad bär anförts torde motionen I: 28G och motionen II: 405
i vad den berör skalan för progressivskatten vara besvarade.

3 §

iunehåller bestämmelse om uppdelning av grundbelopp av progressivskatten
i eu kommunandel, avsedd att helt eller delvis omedelbart
uttagas av vederbörande kommuner m. fl., och en utjämningsandel, avsedd
att, sedan särskilda föreskrifter därom av Konung och riksdag ett
följande år meddelats, i då beslutad utsträckning tagas i anspråk för
utjämning. Reglerna om kommunandelens fördelning på de kommuner,
där fastigheter äro belägna och där näringar bedrivits, hava möjliggjort,
att progressivskattens kommunandel kunnat genomgående bestämmas
till 75 procent av grundbeloppet och utjämningsandelen alltså till 25
procent för både bolag in. fl. och enskilda. Den enligt Kungl. Maj:ts
förslag bestående olikheten för bolag och enskilda skulle hava medfört,
bland annat, den högst väsentliga olägenheten, att, om eu enskild företagare
ombildade sin affär till aktiebolag, kommunen skulle gått miste
om huvudparten av den på företaget belöpande progressivskatten.
Det torde vidare böra ihågkommas, att det skäl, som väl isynnerhet
föranlett Kungl. Majrts förslag i denna punkt, nämligen att ett bolags
styrelse ofta vore stationerad på annan ort, än där bolagets egentliga
rörelse bedreves, visst icke alltid håller streck, utan att det beträffande
det stora flertalet mindre och medelstora bolag och åtskilliga av de
större bolagen förhåller sig så, att bolagsstyrelsen har sitt säte i verksamhetskommunen.

3 § innehåller även en hänvisning till den i det följande berörda
förordningen angående särskilda grunder för utgörande av 1921—1924
års allmänna kommunalutskylder in. m. I denna förordning synes nämligen
böra angivas den ordning, i vilken kommunen äger tillgodogöra
sig den kommunala progressivskattens kommunandel.

4 §.

I 4 § meddelas bestämmelser om vilka kommuner som äga rätt
till kommunandelen av progressivskatten. ! de fall, där den skattskyldige
taxeras till bevillning, synes det lämpligt att, på sätt förut antytts,
låta fördelningen ske i proportion till den till bevillning taxerade
inkomsten. Såsom sådan måste dock beträffande fäst egendom räknas
icke blott den s. k. bevillningspliktiga inkomsten, som beräknats efter
avdrag av 6 respektive 5 procent av den fasta egendomens taxeringsvärde,
utan det belopp, som återfinnes i deklarationsformuläret, innan

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

detta avdrag ägt rum. Motsvarande gäller i fråga om inkomst av
rörelse eller yrke, därest vid denna taxering avdrag skett för hyresvärdet
motsvarande 5 procent av taxeringsvärdet å fastighet, som använts
i rörelsen eller yrket. Det torde svårligen låta sig göra att annorledes
få en fördelning av progressivskatten, vilken kunde betraktas
såsom någorlunda rättvis. Om man läte fördelningen ske exempelvis
i förhållande till själva den påförda bevillningen, skulle hemkommunen
bliva lidande, enär de allmänna avdragen för existensminimum m. m.
där föranledde minskning i bevillningen. Och därjämte skulle med
en dylik metod hänsyn komma att tagas även till sådana belopp, som
icke vore inkomst, nämligen 6 respektive 5 procent av fastighetstaxeringsvärdena,
i den män dessa belopp överstege de verkliga inkomsterna.
För det fall, att till progressivskatt skattskyldig icke någonstädes
taxeras till bevillning — vilket särskilt kan inträffa, om han äger förmögenhet
men under föregående år icke åtnjutit inkomst — synes
hemkommunen böra få rätt till hela kommunandelen. Samma synes
böra bliva förhållandet, därest progressivskattens hela grundbelopp icke
uppgår till 50 kronor. I dylikt fall synes nämligen betydelsen av den
jämförelsevis besvärliga fördelningen vara så ringa, att man bör undvika
densamma. Ävenledes synes fördelningen höra undvikas, därest
de belopp, som skulle tillföras de olika kommunerna, skulle bliva särskilt
små. Därför föreslås, att belopp understigande 20 kronor alltid
skola stanna i hemkommunen.

Av vad som senare skall anföras om rätten att anlita kommunandel
av progressivskatten framgår, att sådan rätt i regel tillkommer
också församlingar och särskilda skoldistrikt, även om dessa icke
sammanfalla med den borgerliga kommunen. Förefinnes sådan rätt,
måste, fördelning av progressivskatten äga rum på de olika församlingarna
eller skoldistrikten, vilket däremot, om dylik rätt ej förefinnes,
icke är erforderligt.

5 och 6 §§.

Uppenbarligen bör taxeringen till kommunal progressivskatt ske
i samband med taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt, då det
är storleken av det till dylik skatt beskattningsbara beloppet, som blir
bestämmande för skattskyldigheten och grundbeloppets storlek. Det
blir alltså de organ, vilka förrätta denna taxering, som även få
verkställa taxeringen till progressivskatt, Taxeringsnämnden fattar själv
beslut beträffande såväl skattskyldigheten som storleken av progressivskattens
grundbelopp för skattskyldig ävensom detta grundbelopps uppdelning

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

i utjämnings- och kommunandel. I taxeringslängden inforas också
omedelbart uppgifter i dessa avseenden. Beträffande fördelningen av
kommunandelen har däremot taxeringsnämnden endast att avgiva förslag,
medan beslut om fördelningen fattas av prövningsnämnden. Angående
den särskilda ordningen härför ävensom angående förfarandet
vid ändring i taxering på grund av besvär och vid efterbeskattning
torde utskottet kunna hänvisa till författningstexten.

7-9 §§•

7 § har sin motsvarighet i bevillningsförordningen och någon
särkild motivering för densamma ävensom för 8 och 9 §§ torde ej vara
erforderlig.

10 §.

I 10 § har meddelats uttrycklig föreskrift, att vissa paragrafer
i taxeringsförordningen skola i tillämpliga delar gälla i fråga om taxeringen
till kommunal progressivskatt. Uppenbart är emellertid, att på
grund av sambandet emellan denna taxering och taxeringen till inkomstoch
förmögenhetsskatt även mycket annat i taxeringsförordningen kommer
att få motsvarande tillämpning beträffande den kommunala progressivskatten,
ehuruväl särskilda föreskrifter därom synts överflödiga.

Förordning angående särskilda grunder för utgörande av 1921—1924
ars allmänna kommunalutskylder m. in.

Särskilda bestämmelser måste, såsom i det föregående angivits,
meddelas angående sättet för kommunalutskylders utgörande under provisorietiden.
Det torde vara lämpligt att i eu särskild författning sammanföra
dessa bestämmelser, i den män de beröra sådana förordningar,
som kunna röna inverkan av den kommunala progressivskatten. Dessa
förordningar äro följande: förordningen den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse
på landet, förordningen samma dag om kommunalstyrelse i
stad, förordningen den 23 maj 1862 om kommunalstyrelse i Stockholm:
förordningen den 21 mars 1862 om kyrkostämma samt kyrkoråd och
skolråd, samt förordningen den 20 november 1863 om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm. Bestämmelserna om landstingsskatten
torde däremot, såsom av det följande framgår, lämpligare böra
behandlas i annat sammanhang.

Vad alltså kommunallagarna utom landstingsförordningen beträffar,
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 11 sand. 2 avd. 1 höft. (Nr 1) 10

Förordningarna
om
kommunalstyrelse
på
landet ock i
stad, om
kyrkostämma
m. m. samt
de särskilda
kommunalförordningarna
för
Stockholm.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

torde de beträffande dessa erforderliga provisoriska ändringarna höra
införas i en »förordning angående särskilda grunder för utgörande av
1921—1924 års allmänna kommunalutskylder m. m.».

1 §‘

Vad 1 § angår, torde någon särskild motivering icke vara erforderlig.
Det torde dock förtjäna erinras, att med 1921—24 års utskylder
som vanligt förstås de utskylder, som grunda sig på de angivna
årens taxeringar och som alltså uppbäras under de nästföljande
åren 1922—1925.

2 §

innehåller deri särskilda bestämmelse, som är en omedelbar följd
av ändringarna i bevillningsförordningen, nämligen att »inkomst av
kapital och arbete» skall ersättas med »inkomst av fast egendom, kapital
och arbete». Någon ytterligare särskild föreskrift med avseende på de
efter taxeringen till bevillning utgående kommunalutskylder synes icke
erforderlig.

3 §•

Däremot äro uppenbarligen utförliga föreskrifter nödvändiga om i
vilken ordning den kommunala progressivskatten må av kommun, församling
och eventuellt även särskilda skoldistrikt tagas i anspråk. Bestämmelser
härom meddelas i 3 §. Huvudregeln är, såsom av den allmänna
motiveringen framgår, den, att högst en fjärdedel av utdebiteidngsbehovet
må fyllas medelst kommunal progressivskatt. Med utdebiteringsbehovet
förstås då tydligen det belopp, som under nuvarande
förhållanden skulle täckts genom uttaxering i förhållande till bevillningstaxeringen.
Uttag ur skogsaccisfonden ävensom progressivskatt,
som erhålles genom efterbeskattning eller efter besvär (se 4 §), skola
tagas i beräkning, innan utdebiteringsbehovet fastställes.

Progressivskatten skall i regel i första hand tagas i anspråk av
den borgerliga kommunen. Utan tvivel kommer det också i det stora flertalet
fall att inträffa, att den borgerliga kommunen använder hela progressivskatten.
Beträffande själva formen för detta tillgodogörande har man
genom formuleringen i viss mån lämnat öppen möjligheten för olika
förfaringssätt. Progressivskatten kan nämligen antingen tagas i beräkning,
innan utdebiteringsprocenten för den efter taxeringen till bevillning
utgående kommunalskatten bestämmes eller av den verkställande myn -

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

digheten avräknas å vad stämman till utdebitering beslutat, varvid den
beslutade utdebiteringsprocenten minskas.

Emellertid förslår det tydligen icke med denna bestämmelse för
normalfallen. Man måste också i möjligaste mån reglera de undantagsfall,
som kunna inträffa,

I andra hand får progressivskatten, därest överskott å densamma
uppstår, vanligen användas för församlingens räkning. Beträffande formen
härför finnas även samma möjligheter som med avseende å den borgerliga
kommunen. Därest kyrkostämman hålles, efter det den borgerliga
kommunens stat lastställts, kan stämman själv löretaga avräkning
av progressivskatt. År detta icke lallet, lår avräkningen ske av den
verkställande myndigheten. Det torde böra anmärkas, att samma anordning
redan nu förekommer i förordningen om skogsaccis och om virkestaxering
beträffande den kyrkliga kommunens ianspråkstagande av skogsaccisfonden.

I de mera ovanliga fall, där församlingen eller eventuellt ett skoldistrikt
i första hand anlitar progressivskatten — vilka fall nedan skola
beröras — blir förfarandet det rakt motsatta, d. v. s. församlingen eller
skoldistriktet behandlas enligt 2 mom. och kommunen enligt 3 inom. 1 st,

De olika bestämmelserna om vilkendera av kommunen, församlingen
eller skoldistriktet i första hand skall få taga i anspiak den kommunala
progressivskatten betingas därav, att en rättvis fördelning praktiskt
taget icke kan åstadkommas på annat sätt, än att den större enheten
kommer i törsta hand. Den princip, som i detta a\ seende går
igenom paragrafen, är i korthet den, att den större enheten går före
den mindre, men att i händelse å ena sidan kommun, å andra sidan församling
eller skoldistrikt sammanfalla, kommunen kommer i första hand.
Någon med den sistnämnda analog bestämmelse beträffande församling
och skoldistrikt inbördes erfordras tydligen icke, då särskilda skoldistrikt
endast förekomma i sådana fall, där förvaltningsområdet för skolväsendet
icke sammanfaller med församlingen.

Där den borgerliga och den kyrkliga indelningen korsa varandra,
gå de ovan omförmälda bestämmelserna icke att tillämpa, och det synes svart
att överhuvud finna sådana praktiskt användbara regler, som skulle
giva ett någorlunda rättvist resultat. Utskottet har förvissat sig om
att de fall, där detta inträffar, bliva högst få, och det synes mindre
sannolikt, att frågan kommer att få någon som helst praktisk betydelse.

I städer, där särskild folkskolestyrelse finnes, och där sålunda folkskoleväsendet
hör under don borgerliga kommunen, synas, därest kommunen
består av flera församlingar, dessa senare böra undantagas från

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

rätt att anlita progressivskatten. Förhållandet är nämligen det, att en
sådan rätt sannolikt endast skulle hava betydelse på papperet, medan
däremot rättens blotta existens skulle medföra skyldighet för beskattningsnämnderna
att verkställa fördelning av progressivskatten, något
som synes böra undvikas.

Till belysande av de i förevarande 3 § berörda förhållanden har
utskottet låtit utarbeta en statistisk tabell angående oregelbundenheter
i kommunbildningen m. m., vilken såsom bilaga 9 bifogas utskottets
utlåtande.

I likhet med vad i kungl. propositionen nr 222 föreslås bör enligt
utskottets mening i förevarande förordning intagas bestämmelse, att
kommunal progressivskatt ej må tagas i anspråk för municipalsamhälles
räkning, och ej heller för sådant fattigvårdssamhälle, som omförmäles i
6 § i lagen den 14 juni 1918 om fattigvården.

Uppenbart synes vara, att, om tillgängligt belopp av progressivskatten
icke enligt det föregående i sin helhet tagits i anspråk, återstoden
icke kommer att uttaxeras. Detta framgår också av uttryckssättet
i 1 mom.

4 §•

Därest kommun i efterhand tillföres kommunandel av kommunal
progressivskatt antingen genom efterbeskattning eller i anledning av besvär,
synes kommunen böra hava rätt att uttaga progressivskatt till det
belopp, som skulle belöpt på vederbörande, om beskattning i rätt tid
ägt rum. Däremot synes vad sålunda får uttagas icke böra inräknas i
den fjärdedel, som enligt 3 § högst må uttaxeras genom progressivskatt,
utan den tillkomna skatten torde i utgifts- och inkomststaten böra behandlas
lika med sådana inkomster, som beräknas, innan utdebiteringsbehovet
bestämmes.

I förordningarna om kommunalstyrelse på landet och i stad meddelas
bestämmelser om vad debiterings- och uppbördslängden för kommunen
skall innehålla. 5 § upptager nu i eu gemensam bestämmelse
nämnda båda förordningars föreskrifter i berörda avseende med de ändringar,
som betingas av införandet av den kommunala progressivskatten.

Nu förevarande förordning torde med utskottets allmänna ståndpunkt
ersätta de i propositionen nr 216 samt de i propositionen nr 222
under Do, 2:o, 3:o och 5:o givna förslag.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Förordning angående beräkning av utlagor, som skola utgå i förhållande till
1921—1924 års taxering till bevillning för inkomst eller efter de för
utgörande av kommunalutskylder stadgade grunder.

I Kungl. Maj:ts proposition nr 222 föreslås under 4:o antagandet
av lag om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om landsting
den 21 mars 1862. ''De av Kungl. Maj:t föreslagna förändringarna gå
ut på att i det nya kommunalskattesystemet söka motsvarigheter till
vad som nu gäller — en avsikt som visat sig medföra vissa tekniska
svårigheter. Utskottet anser sig sakna anledning att i detta avseende
förorda ett bibehållande av status quo, då alldeles samma skäl, som
eljest tala för en provisorisk reform, synas äga giltighet även beträffande
landstiugsbeskattningen. Utskottet anser sålunda, att anslutning till
bevillningsförordningen i dess ändrade lydelse bör äga rum.

Vad som anförts om landstingsskatten gäller även de s. k. entreprenadbidragen
till skjutsväsendet enligt stadgan den 22 juni 1911 om
skjutsväsendet, vilka behandlas i Kungl. Maj:ts proposition nr 223,
ävensom vägskatten enligt lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesväret^
utgörande på landet, behandlad i propositionen nr 358.
Vad vägskatten beträffar, har utskottet väl hyst någon tvekan men
dock stannat vid att i vägskattepliktig inkomst inräkna även taxerad inkomst
av fast egendom, därvid beaktande, att inkomst vid fyrktalssättningen
ingår efter en jämförelsevis avsevärt billigare norm än fastighet
såsom sådan.

I fråga om bidrag till prästerskapets avlöning enligt lagen den
9 december 1910 om reglering av prästerskapets avlöning har i Kungl.
Maj:ts proposition nr 224 väckts ett förslag, som i stort sett går ut på,
att, dels dessa bidrags sammanlagda belopp, dels utdebiteringen av desamma
skulle bestämmas i förhållande till de föreslagna repartitionsskatterna.
Dessa motsvaras ju enligt utskottets förslag av den kommunala
skatt, som utgöres på grundval av taxeringen till bevillning.
En anslutning till bevillningsförordningens bestämmelser i denna punkt
innebär alltså också eu anslutning till samma tankegång, som är grunden
för Kungl. Maj:ts förslag härutinnan.

1 Kungl. Maj:ts proposition nr 224 beröras även bidrag till dövstumundervisningen,
vilka skola utgå efter § 9 inom. 6 i lagen den 31

Landstingsskatt.

Skjutsbidrag
och vägskatt.

Bidrag till
prästerskapets
avlöning.
Bidrag till
dövstumundervisningen.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Skattelindring
för främmande
trosbekännare.

Ändrade
grunder för
utgörande av
vissa avgifter.

Utlagor som
skola utgå
efter de för
utgörande av
kommunal utskyld

er i

allmänhet

stadgade

grunder.

maj 1889 angående dövstumundervisningen. Någon särskild föreskrift
i anledning av denna bestämmelse torde emellertid med utskottets ståndpunkt
ej erfordras.

Den — likaledes i proposition nr 224 berörda — skattelindring
för vissa främmande trosbekännare, som nu jämlikt lag den 16 oktober

1908 förefinnes beträffande avgifter till svenska kyrkan eller hennes
prästerskap eller betjäning, i den män de uttaxeras i förhållande till
inkomst av kapital och arbete, bör tydligen utvidgas att gälla uttaxering
i förhållande till inkomst av fäst egendom, kapital och arbete. Vad
däremot kommunal progressivskatt beträffar, synes någon motsvarande
skattelindring ej böra komma i fråga — ett spörsmål, som endast sällan
torde bliva aktuellt, då ju endast undantagsvis deu kyrkliga kommunen
kommer i tillfälle att använda progressivskatt.

I Kungl. Maj:ts proposition nr 227 finnes bland annat intaget ett
förslag till förordning angående ändrade grunder för utgörande av vissa
avgifter, avseende att i kommunalskatteförslaget finna motsvarigheter till
grunderna för bevillnings utgörande för sådana fall, där avgifter skola
utgöras i förhållande till bl. a. bevillningstaxerad eller till bevillning
beskattningsbar inkomst. Även utskottet anser, att de av Kungl. Maj:t
anförda skäl tala för att minsta möjliga förändring sjrer i vad som nu
gäller. Särskilt har frågan betydelse för vissa efter äldre löneregleringsresolutioner
utgående prästlöner, som skulle kunna röna en synnerligen
stark inverkan av de föreslagna ändringarna i bevillningsförordningen.
Utskottet anser, att det rättvisaste resultatet vinnes genom att i detta
speciella avseende såvitt möjligt bibehålla de nuvarande begreppen, och
att en bestämmelse i dylikt syfte bör formuleras i anslutning till den
tankegång, varpå Kungl. Maj:ts förslag härutinnan grundar sig.

I propositionen nr 227 finnes slutligen även ett förslag till förordning
angående gäldande av utlagor, vilka bestämts att utgå efter de
för utgörande av kommunalutskylder i allmänhet stadgade grunder.
Denna förordning, som i föredragande departementschefens anförande
till statsrådsprotokollet angives avse avgifter enligt lag den 15 april
1904 angående sättet för organistlöns utgående, ävensom lag den 5 juni

1909 angående skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad och
underhåll av tingshus och liäradsfängelse, angående byggnad och underhåll
av kyrka med vad därtill hörer så oek av särskild sockenstuva
samt angående skyldighet att deltaga i kostnaden för bvggnad och

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

underhåll av prästgård, avser särskilt att betona, att med kommunalutskylder
i denna bemärkelse icke avses kommunal progressivskatt. En
motsvarande bestämmelse torde även med utskottets utgångspunkter
vara erforderlig.

De bestämmelser, som enligt det nu anförda erfordras, hava synts
utskottet lämpligen kunna och böra infogas i en gemensam författning
med den här ovan angivna rubriken.

Det i propositionen nr 224 framställda förslaget om medgivande, Statsenattatt
till svenska kyrkan hörande församling av statsmedel måtte i vissa samlinga^fer
fall undfå ersättning för skatt, från vars erläggande främmande tros- skatteiindnng
bekännare njutit befrielse, bör icke i sin givna form av riksdagen ^trosbMn-*
bifallas, men ett motsvarande medgivande torde av riksdagen böra lämnas nere.
om ersättning åt församlingarna även med de förändrade grunder för
skattelindringen, som utskottet föreslår.

Med hänsyn till utskottets allmänna ståndpunkt är klart, att enligt ut- Kungi. Maj:t$
skottets mening den i Kungl. Maj:ts proposition nr 227 föreslagna förordning ^hörande
angående upphörande av allmänna taxeringar till bevillning av fast av allmänna
egendom samt av inkomst m. m. icke bör av riksdagen antagas. Det ta*"™i9J*glU
i samma proposition framställda förslaget, att riksdagen vid uppgörande
av riksstaten för år 1921 måtte ur riksstaten utesluta i Kungl. Maj:ts
förslag till statsreglering upptagna inkomsttiteln »bevillning av last
egendom samt av inkomst» och utgiftstiteln »bidrag till landsting och
städer, som icke deltaga i landsting», båda till ett belopp av 4,600,000
kronor, torde likaså böra avslås.

I Kungl. Maj:ts proposition nr 357 hava bl. a. föreslagits vissa Kungi.jsiaj**
ändringar i 17 kap. handelsbalken i syfte att bereda kommuner en ändring i''17
bättre förmånsrätt än den nu gällande för fastighetsskatt. Med hänsyn kap''b^”deh''
bland annat till den nu ifrågavarande kommunalskattereformens provi- “ en
soriska karaktär synes det emellertid icke vara på sin plats att införa
en motsvarande förmånsrätt för fastighetsbevillning.

I nämnda proposition nr 357 föreslås även en ändring av 23 § i KungLjiaju,
lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom, föranlett ändring i
av de särskilda bestämmelserna om arrendators skattskyldighet enligt arrcndeiagen.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Skogs accis.

Offentliggörande
av
skatteförordningarna.

förslaget till kommunalskattelag. Motsvarande ändring är enligt utskottets
förslag icke erforderlig.

Någon ändring i skogsaccisförordningen liknande den i Kungl.
Maj:ts proposition nr 225 föreslagna bör, i enlighet med vad utskottet
tidigare anfört, icke ske. Utskottet hänvisar för övrigt till vad angående
skogsaccisen yttrats å sid. 46. Herr Roséns motion I: 262 torde
härmed få anses besvarad.

Utskottet har med hänsyn till omfattningen av de ändringar, som
av utskottet föreslagits beträffande samtliga skatteförfattningar, velat
uttala önskvärdheten av att genom Kungl. Maj:ts försorg dessa författningar,
för underlättande av taxeringsmyndigheternas och de skattskyldigas
begagnande av dem, offentliggöras med fullständigt återgivande i ett
sammanhang av deras hela textinnehåll, de ändrade delarna i deras av
riksdagen nu antagna lydelse och övriga delar i deras nu gällande
lydelse. Något beslut av riksdagen härom torde emellertid icke erfordras.

På grund av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

I. att riksdagen med förklarande, att Kungl.
Maj:ts i nedannämnda propositioner framlagda förslag,
nämligen

i propositionen nr 191, förslag till kommunalskattelag i

proposition nr 216, förslag till ändrad lydelse
av §§ 15 och 35 i förordningen om kyrkostämma samt
kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 m. m.,

i proposition nr 222, förslag till lag om ändrad
lydelse i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse
på landet den 21 mars 1862 in. m.,

i proposition nr 223, förslag till ändrad lydelse
av 52 och 55 88 i stadgan angående skiutsväsendet
den 22 juni 1911,

i proposition nr 224, förslag till lag om ändrad
lydelse av 19, 20 och 21 §§ i lagen om reglering av
prästerskapets avlöning den 9 december 1910 m. m.,
i proposition nr 225, förslag till lag om ändrad
lydelse av 1 och 3 §§ i lagen om skogsaccis och om
virkestaxering den 11 oktober 1912,

i proposition nr 227, förslag till förordning an -

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1. 81

gående upphörande av allmänna taxeringar till bevillning
av fast egendom samt av inkomst in. m.,

i proposition nr 357, förslag till lag om ändrad
lydelse av 17 kap. 6 och 12 §§ handelsbalken m. m.,
i proposition nr 358, förslag till ändring av vissa
delar av lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets
utgörande på landet,

icke kunnat av riksdagen bifallas, samt
att Kungl. Maj:ts i proposition nr 400 framlagda
förslag till förordningar om ändring i vissa
delar dels av förordningen den 28 oktober 1910 om
inkomst- och förmögenhetsskatt, dels ock av förordningen
samma dag om taxeringsmyndigheter och förfarandet
vid taxering icke kunnat i oförändrat skick
av riksdagen antagas,

i avvaktan på en fullständig kommunalskattereform
måtte antaga följande av utskottet upprättade,
såsom bilagor till detta utlåtande fogade förslag:

A. till förordning om ändring i vissa delar av
förordningen den 28 oktober 1910 angående bevillning
av fast egendom samt av inkomst (bil. 1);

B. till förordning om ändring i vissa delar av
förordningen den 28 oktober 1910 om inkomst- och
förmögenhetsskatt (bil. 2);

C. till förordning om ändring i vissa delar av
förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering (bil. 3);

D. till förordning om kommunal progressivskatt
för åren 1921—1924 (bil. 4);

E. till förordning angående särskilda grunder
för utgörande av 1921—1924 års allmänna kommunalutskylder
m. m. (bil. 5);

F. till förordning angående beräkning av utlagor,
som skola utgå i förhållande till 1921—1924
års taxering till bevillning för inkomst eller efter de
för utgörande av kommunalutskylder stadgade grunder

(bil. 6);

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 11 sand. 2 avd. 1 käft. (Nr 1.) 11

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

II. att riksdagen måtte medgiva, att det av
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 maj 1908
nr 190 lämnade medgivande om ersättning i vissa fall
av allmänna medel åt till svenska kyrkan hörande församlingar
på grund av lindring för främmande trosbekännare
vid utgörande av vissa avgifter, som belöpa
å inkomst av kapital eller arbete, måtte gälla även
för det fall, att skattelindringarna avse avgifter för
inkomst av fast egendom, kapital eller arbete;

III. att riksdagen måtte i skrivelse hos Kung!.
Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes, med beaktande
av de synpunkter utskottet här ovan i särskilda avseenden
framhållit, föranstalta om

A. förnyad, skyndsam och allsidig prövning av
frågan om en reformerad kommunalskattelagstiftning
samt för riksdagen snarast möjligt framlägga det förslag,
vartill denna prövning må föranleda;

B. särskild och skyndsam, förnyad utredning av
frågan om den kommunala beskattningen av skog med
aktgivande å ena sidan på kommunernas behov av
säkra och stadigvarande skattekällor, å andra sidan av
angelägenheten att främja ett uthålligt skogsbruk,
börande härvid tagas i övervägande, huruvida och i
vad män den kommunala skogsbeskattningen må ske
i form av en fastighetsskatt grundad på skogsmarkens
värde jämte inkomstskatt eller skogsaccis i sammanhang
med skogens avverkning, samt för riksdagen
snarast möjligt framlägga det förslag, vartill utredningen
må föranleda;

C. skyndsam utredning angående ändrade grunder
för dels beskattningsnämndernas organisation och
taxeriugsförfarandet dels uppskattning av fast egendoms
värde, avsedda att lända till efterrättelse vid den
allmänna fastighetstaxering, som enligt utskottets
mening bör verkställas under år 1922, samt för 1921
års riksdag framlägga det förslag, vartill utredningen
må föranleda;

D. skyndsam utredning om ordnande av frågan
om skattskyldigs rätt till avdrag från de på grundval

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

av bevillnings taxerad inkomst av fast egendom påförda
utskylder till den borgerliga och kyrkliga kommunen
för belopp, motsvarande erlagd skogsaccis, samt för
1921 års riksdag framlägga det förslag, vartill utredningen
må föranleda;

E. förnyad utredning av frågan om beskattning
av moder- och dotterföretag med särskild hänsyn till
beskattning av utländska dotterföretag i Sverige samt
den kommunala beskattningen av moder- och dotterföretag,
samt för riksdagen framlägga det förslag,
vartill utredningen må föranleda;

IV. att följande i detta utlåtande behandlade
motioner, nämligen:

a) 1:258 av herr Östberg,

b) 1:259 av herr Kvarnzelius in. fl.,

c) 1:260 av herr Rosén,

d) 1:261 av herr Rosén,

e) 1:262 av herr Rosén,

f) 1:271 av herr Trygger m. fl.,

g) 1:272 av herr Trygger,

h) 1:273 av herr Trygger,

i) 1:274 av herr Trygger,

j) 1:275 av herr Trygger,

k) 1:277 av herr Trygger,

1 ) 1:279 av herr Trygger,

m) 1:280 av herr Trygger,

n) 1:281 av herr Clason,

o) 1:282 av herrar Wohlin och Johansson i Frigger åker,

p) 1:283 av herr Björnsson,

q) 1:284 av herr Gustaf Nilsson,

r) 1:285 av herr Gustaf Nilsson,

s) 1:286 av herr Edvard Larsson,

t) 1:287 av herr Lindhagen,

u) 11:140 av herr Alvin,

v) 11:361 av herr Magnusson i Skövde,

x) 11:393 av herr Edén m. fl.

y) 11:394 av herr Hamrin,

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

z) 11:395 av herr Lindman m. fl.
å) 11:396 av herrar Lindman och Nilsson i Bonarp,

ä) 11:397 av herrar Lindman och Nilsson i Bonarp,

ö) 11:398 av herrar Lindman och Nilsson i Bonarp,

aa) 11:399 av herrar Lindman och Nilsson i Bonarp,

ab) 11:401 av herrar Lindman och Nilsson i Bonarp,

ac) 11:403 av herrar Lindman och Nilsson i Bonarp,

ad) 11:404 av herrar Lindman och Nilsson i Bonarp,

ae) 11:405 av herrar Hage och Alvin,

af) 11:406 av herrar Andersson i Grimbo och Ericson

i 0 berga,

ag) 11:407 av herr Forssell m. fl.,

ah) 11:408 av herr Sköld,

ai) 11:410 av herr Osberg,

aj) 11:411 av herr Ljungkvist och

ak) 11:244 av herr Hallén m. fl.;

i den mån de icke blivit av utskottet beaktade eller
tillstyrkta, icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 8 juni 1920.

På utskottets vägnar:

NILS EDÉN.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bilaga i.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910
angående bevillning av fast egendom samt av inkomst.

Härigenom förordnas, att förordningen den 28 oktober 1910 angående
bevillning av fast egendom samt av inkomst ävensom de vid
samma förordning fogade särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen
skola i nedan angivna delar hava följande lydelse:

3 §•

Bevillning för fast egendom erlägges av den, som för löpande året
författningsenligt mantalsskrivits eller bort mantalsskrivas såsom ägare
eller innehavare av fastigheten. Bevillningen erlägges av ägaren utom
i följande fall, då bevillningen utgöres av innehavaren, nämligen:

a) för jordegendom, som besittes med stadgad åborätt eller är av
allmän myndighet eller av stiftelse till begagnande mot livstidsstädja
upplåten, för i stad befintlig så kallad ofri tomt, varifrån innehavaren
ej må skiljas så länge han erlägger tomtören eller utan att vederbörlig
lösen gives, för område, som är upplåtet med tomträtt eller med vattenfallsrätt,
för egendom, som eljest innehaves med ständig eller ärftlig besittningsrätt,
samt för skogsområde, som blivit upplåtet till bergshanteringens
understöd, till sågverk eller kanalbolag eller ock innehaves av stad eller
annan menighet;

b) för jordegendom eller annan fastighet, som antingen är till
boställe eller eljest på lön anslagen, såvida densamma tillhör staten,
kommun eller annan menighet eller akademi eller annan sådan institution,
som förmäles i 5 § e), och hela fastigheten är åt endast eu person
upplåten;

c) för lägenhet, som är till besittning på viss tid eller på livstid
från annan egendom avsöndrad.

Har efter mantalsskrivningen skattskyldig ägare eller innehavare
av fastigheten avlidit, påföres bevillningen hans stärbhus.

Bilaga

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bilaga 1.

4 § 3 och 4 mom.

3 mom. Det värde, vartill fast egendom blivit uppskattad, skall
utan förnyad uppskattning bibehållas oförändrat under fem år, därest
icke under tiden mellan två på varandra följande allmänna fastighetstaxeringar
sådana inträffade förhållanden, som i 1 § av de till ledningvid
taxeringen utfärdade särskilda anvisningarna närmare omförmälas,
påkalla förändrad värdering.

4 mom. Uppskattning av värdet å sådan fast egendom, som omförmäles
i 5 § j), äger icke rum.

5 §•

Fastighetsbevinning erlägges icke av:

a) staten för nationalparker;

b) staten för densamma tillhöriga, för försvarsändamål avsedda
fastigheter, i den mån de för sådant ändamål nyttjas;

c) staten samt kommun eller annan menighet för dem tillhöriga
allmänna platser, så ock begravningsplatser;

d) staten samt kommun eller annan menighet för deras byggnader
för allmän styrelse eller förvaltning ävensom för kultur- eller rättsvård,
ordning eller säkerhet, fattigvård, sundhetsvård, religionsvård eller undervisning; e)

akademier, vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk,
sjukvårds- och barmhärtighetsinrättningar jämte andra fromma stiftelser
för dem tillhöriga, för nämnda institutioners verksamhet såsom sådana
avsedda byggnader, så ock för dylika institutioner tillhöriga allmänna
platser;

f) regementen, officerskårer och underofficerskårer för deras vid
mötesplatser till begagnande under mötena uppförda byggnader;

g) nykterhetsföreningar för dem tillhöriga, för deras verksamhet
såsom sådana avsedda byggnader;

h) samfund eller enskilda för dem tillhöriga kyrkobyggnader och
bönehus;

i) staten för post- och telegrafverkens för driftens omedelbara behov
avsedda byggnader; samt

j) ägare av för allmän trafik avsedd eller upplåten kanal, järnväg,
spårväg eller annan farväg, så ock allmän farled eller allmän flottled för
den mark, som av anläggningen upptages, ävensom för själva kanal- och
vägbyggnaden, varunder jämväl inbegripas de till sagda kommunikations -

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

anstalter hörande stationshus och övriga för driftens omedelbara behov
avsedda anläggningar.

Därest under d)—i) angiven fastighet eller byggnad jämväl användes
för industriellt eller därmed jämförligt ändamål eller mot vederlag upplåtes
till begagnande, vare fastigheten eller byggnaden underkastad
fastighetsbevillning för däremot svarande del av dess taxeringsvärde.

År enligt bestämmelse här ovan i denna paragraf byggnad helt eller
delvis undantagen från fastighetsbevillning, gälle detsamma beträffande
tomtområde, som hörer till byggnaden.

Ägare eller innehavare av lägenhet, vilkens enda eller huvudsakliga
värde utgöres av för hans personliga behov använd åbyggnad och vilkens
taxeringsvärde understiger 1,000 kronor, vare befriad från utgörande
av fastighetsbevillning, såvida icke lägenhetens ägare eller innehavare,
eller om denne är gift, den andre maken eljest erlägger bevillning av
fast egendom eller inkomst.

Därest värdet av byggnad eller med varandra sammanhörande
byggnader, som äro uppförda å mark, för vilken byggnadsägaren icke
är skyldig att erlägga fastighetsbevillning, understiger 500 kronor, skall
taxeringsvärde ej åsättas byggnaden eller byggnaderna.

Har behållningen i boet efter avliden här i riket mantalsskriven
svensk medborgare ej överstigit 20,000 kronor och har den avlidne
efterlämnat make, oförsörjda barn eller andra bodelägare, som vid hans
frånfälle varit beroende av honom för sin försörjning, må beskattningsnämnd
det år, varunder han avlidit, kunna medgiva befrielse från fastighetsbevillning,
som eljest skolat utgå på grund av taxering under nämnda
år. Under samma förutsättningar äger ock beskattningsnämnd nästföljande
år medgiva befrielse ej mindre från nämnda bevillning än även
från den bevillning, som för den avlidnes fastighet skolat utgöras på
grund av taxering under sistnämnda år.

3 KAP.

Bevillning av inkomst.

8 §■

1 mom. Såsom inkomst enligt denna förordning skola, med undantag
och efter avdrag, som här nedan i detta kapitel stadgas, taxeras
skattskyldigs samfällda årsintäkter i penningar eller penningars värde
av fast egendom, kapital och arbete.

inlaga 1.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bilaga 1.

Förmån av bostad ävensom vad skattskyldig för sin och sin familjs
räkning direkt tillgodogjort sig från egen jordbruks- eller annan näring
eller eljest av förnödenheter och varor, som lian fört i handel eller tillverkat,
skola följaktligen även räknas såsom inkomst.

Såsom inkomst taxeras icke:

andel, som vid bodelning tillfallit make, ävensom vad som förvärvats
genom giftorätt, arv eller testamente eller i hemföljd, morgongåva
eller fördel av oskiftat bo eller genom gåva, därunder inbegripet
sådant periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning,
därför givaren enligt 11 § 2 mom. 4:o) c) icke är berättigad till avdrag;

vinst å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom, som
tillfallit säljaren annorledes än genom köp eller byte eller ock av honom
förvärvats genom köp eller byte och varit i hans ägo, om det är fast
egendom, tio år eller därutöver och eljest fem år eller därutöver;

ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete, så ock vad
som eljest på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring i annan form
än livränta tillfallit den försäkrade eller hans stärbhus;

kapital som på grund av liv- eller kapitalförsäkring tillfallit den
försäkrade eller hans stärbhus;

vad som av staten anvisats till bestridande av de med erhållna
tjänster eller uppdrag förenade särskilda kostnader, såsom:

ortstillägg samt förmån av fri bostad med uppvärmning och belysning
för tjänsteinnehavare vid rikets beskickningar och konsulat;
resekostnadsersättning;
å stat uppförd häst- och båtlega;
officerares lönetillägg för tjänstehästar;

anslag till skrivmaterialier, kontorshyra och andra expenser;
traktamente för förrättning å annat ställe än tjänstemans eller i
förrättningen deltagande persons vanliga boningsort;

arvode eller traktamente för kommendering utom station;
fältavlöning under krigstid;

samt arvode eller traktamente för deltagande i riksdag, statsrevision,
kyrkomöte eller kommitté å annan ort än där arvodes- eller
traktamentstagaren varit bosatt.

Gift kvinnas inkomst av arbetsanställning eller tjänst samt av
rörelse eller yrke skall vid taxeringen medräknas allenast om och i den
mån ifrågavarande inkomst sammanlagt överstiger 200 kronor.

2 mom. Skattskyldigheten för inkomst enligt denna förordning
avser den inkomst, som åtnjutits under det nästföregående kalenderåret
eller, då räkenskapsår icke sammanfaller med kalenderår, det räken -

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

skapsår, som gått till ända närmast före den 1 mars det år, taxe- Bilaga
ringen sker.

Äkta makar skola taxeras en var för sin inkomst, dock att i fall,
där ena maken haft inkomst, däröver förvaltningen rättsligen tillkommer
den andra maken, den senare skall taxeras härför.

Skulle i fall, där båda makarna blivit taxerade, avdrag, vartill den
ena maken jämlikt 11 § 2 mom. 4:o) är berättigad, överstiga hans inkomst,
må det överskjutande beloppet avräknas från den andra makens
behållna inkomst.

Har skattskyldig hemmavarande eller av honom helt eller delvis
underhållna barn under 21 år, skall, därest barnen icke själva skola
taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt, den skattskyldige taxeras
jämväl för sådana barns inkomst.

Skulle i sådant fall avdrag, vartill den skattskyldige jämlikt 11 §

2 mom. 4:o) är berättigad, överstiga hans inkomst, må det överskjutande
beloppet avräknas från barnens, behållna inkomst, men må däremot icke,
därest avdrag, vartill barn enligt samma lagrum varit berättigat, överstiger
barnets inkomst, överskjutande beloppet avräknas från den skattskyldiges
eller övriga barns behållna inkomst:

När enligt denna förordning hänsyn skall tagas därtill, huruvida
skattskyldig har barn, och till barnens ålder, avses förhållandena den
31 december året näst före det, då taxeringen sker.

Därest skattskyldig taxeras för barns inkomst, skall jämte den
skattskyldige barnet ansvara för så stor del av skatten, som belöper å
dess inkomst.

3 mom. För inkomst av fast egendom, kapital eller arbete skall
med iakttagande av bestämmelserna här nedan, bevillning erläggas med
eu tiondedels procent av inkomstens beskattningsbara belopp.

9 §■

1 m,om. Till inkomst av fast egendom räknas följande av fast egendom
här i riket härflutna intäkter, nämligen:

a) inkomst, som av ägare eller med ägare likställd innehavare
eller av brukare åtnjutits under form av hyresfri bostad eller arrende
eller hyra;

b) inkomst av jordbruk med dess binäringar;

c) inkomst av skogsbruk;

d) inkomst, som förvärvats genom upplåtelse åt någon av rätt att

i visst avseende tillgodogöra sig eller nyttja fast egendom eller del
Bihang till riksdagens protolcoll 1920. 11 saml. 2 avd. 1 höft. (Nr 1.) 12

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bilag» l. därav eller genom försäljning av vissa egendomens beståndsdelar, såsom
torv, sten, grus, lera och dylikt; samt

e) frälseränta och annan avgäld av fast egendom, därunder inbegripen
på grund av patronatsrätt uppburen tionde eller ersättning
därför.

2 mom. Till inkomst av kapital räknas:

a) ränta av utlånade eller i räntebärande obligationer nedlagda
eller hos penningförvaltande verk eller enskilde insatta penningar;

b) utdelning å aktier i utländska aktiebolag;

c) i fråga om andra skattskyldiga än inländska aktiebolag, solidariska
bankbolag och ekonomiska föreningar utdelning å aktier eller
lotter i sådant bolag ävensom å insatser i sådana föreningar; samt

d) inkomst, som åtnjutits från fast egendom i utlandet.

3 mom. Till inkomst av arbete räknas:

a) inkomst av rörelse eller yrke, såsom:

l:o) av bergsbruk, kalk- och stenbrott jämte därtill hörande verk,
inrättningar och näringar; kvarnar och sågverk; fabriker, mekaniska
verkstäder, brännvinsbrännerier och andra för varors tillverkning eller
förädling anlagda inrättningar; mejerihantering, potatismjölfabriker och
andra binäringar till jordbruket, i den mån de icke avse tillgodogörande
av eget jordbruks produkter; penningrörelse, handelsrörelse, skeppsrederi,
sjöfart, hantverk eller annan näring;

2:o) av till allmän trafik upplåten kanal, järnväg eller annan farled
samt flottled; och

3: o) vad som förvärvas genom utövning av vetenskap, konst eller
handaslöjd;

b) inkomst av arbetsanställning eller tjänst, pension, livränta, undantagsförmån
och sådant periodiskt understöd, därför givaren enligt
11 § 2 mom. 4:o c) är berättigad till avdrag, såsom:

inkomst och bostads- eller annan förmån av allmän eller enskild
tjänst, därunder inbegripet särskilt tjänsteuppdrag, såsom avlöning, arvode,
traktamente, sportler m. m., så ock den behållna inkomst, som,
enligt gällande föreskrifter, kan vid lediga ecklesiastika sysslor tillfalla
de under konsistoriernas vård eller annan allmän förvaltning ställda
kassor;

inkomst och förmån av arbetsanställning eller stadigvarande
uppdrag;

c) inkomst av icke yrkesmässig verksamhet och tillfälliga inkomster,
nämligen:

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1. 91 fcj

l:o) vinster av tillfällig natur, därunder inbegripen vinst å icke
yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom, som förvärvats genom
köp eller byte och varit i säljarens ägo, om det är fast egendom under
mindre än tio år och eljest under mindre än fem år; samt

2:o) inkomst av tillfälliga uppdrag och annan här ovan ej särskilt
nämnd skattepliktig inkomst.

10 §.

Skyldige att utgöra inkomstbevitlning äro:

a) svensk medborgare, som författningsenligt är eller bör vara i
riket mantalsskriven: för den inkomst, han åtnjutit, vare sig här eller
från utrikes ort;

b) svensk medborgare, som icke är eller bör vara i riket mantalsskriven:
för den inkomst, han härifrån åtnjutit av fast egendom eller
av näring;

c) utlänning:

för inkomst av här belägen fast egendom eller av näring, som
här bedrivits;

skolande utlänning, som författningsenligt är eller bör vara härstädes
mantalsskriven, erlägga bevillning jämväl för annan inkomst, som
av honom här förvärvats eller härifrån åtnjutits, ävensom för inkomst,
som, utifrån införd, av honom här använts.

Vad här ovan säges om enskild person gälle ock i tillämpliga
delar och i den mån ej annat föranledes av bestämmelserna i sista
stycket i denna paragraf och i 12 § 8 mom. om staten, menigheter, samfund,
stiftelser, verk och inrättningar, ekonomiska föreningar samt andra
juridiska personer, därunder inbegripna ägare av för gemensamt behov
avsatta s. k. besparingsskogar, häradsallmänningar och andra likartade
samfälligheter, som förvaltas självständigt för delägarnas gemensamma
räkning, ävensom om oskiftat stärbhus och om bolag. Vanliga handelsbolag,
kommanditbolag, enkla bolag och rederier taxeras icke, utan
hänföres deras inkomst till de särskilda delägarnas inkomst med belopp,
som för en var motsvarar hans andel av bolagets eller rederiets inkomst.

Utländska bolag och andra här i riket icke hemmahörande juridiska
personer äro skyldiga att utgöra inkomstbevillning för inkomst av här
belägen fast egendom och av näring, som av dem här bedrivits, samt
för utdelning å aktier i svenska aktiebolag, å lotter i svenska solidariska
bankbolag och i insatser å svenska ekonomiska föreningar.

Bilaga 1

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bilag» 1.

4 KAP.

Grunder för inkomsternas beräknande.

11 §''

1 mom. Vid beräkning av skattskyldigs inkomst nästföregående
år må avdrag icke ske:

a) för den skattskyldiges och lians familjs utskylder och levnadskostnader
samt därtill hänförliga utgifter, däri inbegripet vad den skattskyldige
utgivit för person, som tillhör hans hushåll, samt vad han
eljest utbetalt såsom bidrag till någons undervisning eller uppfostran;

b) för arrende- eller hyresvärde å sådan, kanal, järnväg och annan
farväg, farled samt flottled tillhörande mark och byggnad, som enligt
5 § är fri från bevillning;

c) för ränta å den skattskyldiges eget i hans fasta egendom, rörelse
eller yrke nedlagda kapital; samt

d) för vad som använts till fast egendoms förbättring, tillökning
av inventarier eller kapitalavbetalning å skuld.

2 mom. Däremot må avdrag ske:

l:o) vid beräkning av inkomst utav fast egendom:

a) för det genom fastighetsbevillning beskattade belopp av sex för
hundra av taxeringsvärdet för jordbruksfastighet och fem för hundra av
taxeringsvärdet för annan fastighet, som av ägare eller innehavare eller,
då fråga är om jordbruksfastighet eller boställe, som av ägaren eller
innehavaren upplåtits till landbo eller arrendator, av denne begagnats
till utövande av sådan inkomstgivande verksamhet, varom i 9 § 1 mom.

a)—d) samt 9 § 3 mom. a) l:o) och 3:o) sägs;

b) för ränta å lånt anläggnings- och rörelsekapital;

c) för minskning i skogs ingångsvärde genom avverkning eller
försäljning av skog i den ordning, som angives i de vid denna förordning
fogade särskilda anvisningarna;

2:o) vid beräkning av inkomst utav arbete:

a) för det genom fastighetsbevillning beskattade, hyresvärdet motsvarande
belopp av fem för hundra av taxeringsvärdet å fastighet, som
av ägaren begagnats till utövande av sådan verksamhet, varom i 9 §
3 mom. a) l:o) och 3:o) sägs;

b) för ränta å lånt anläggnings- och rörelsekapital; och

c) med skäligt belopp för värdeminskning å gruvor, inventarier och
annan dylik egendom, som använts i skattskyldigs rörelse eller yrke; samt

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1. 93

3:o) vid uppskattning av inkomst från särskild inkomstkälla utom
i det fall, att ersättning för bestridande av särskilda, med tjänst eller
uppdrag förenade kostnader, varom i 8 § 1 mom. förmäles, blivit särskilt
anvisad, för övriga utgifter för inkomstens förvärvande och bibehållande,
såsom:

arrende- eller hyresavgift;

undantagsförmån, frälseränta och annan avgäld, som det ålegat
någon att utgöra såsom ägare av fast egendom;

utgifter för fast egendoms brukande och skötsel samt för underhåll
av fastighet och inventarier;

avlöning, kost och övriga utgifter för de i skattskyldigs verksamhet
använda biträden, arbetare och hemmavarande barn, för de sistnämnda
dock endast i fall de uppnått 21 år eller ock själva skola taxeras till
inkomst- och förmögenhetsskatt;

pensioner och understöd på grund av förutvarande anställning i
skattskyldigs verksamhet;

kostnad för nödigt biträde i hemmet för det fall, att gift kvinna
av förvärvsverksamhet är i avsevärd grad förhindrad att ägna sig åt
hemmets skötsel; skolande avdraget ske från hennes inkomst av dylik
verksamhet -med iakttagande av att sammanlagda avdraget från olika
inkomstkällor i intet fall må överstiga 200 kronor;

kontors- och andra förvaltningskostnader;

kostnad för resor till och från arbetsplatsen, därest denna är belägen
på sådant avstånd från den skattskyldiges bostad, att den skattskyldige
skäligen kan anses behöva anlita särskilt fortskatfningsmedel;

kostnad för utövning av vetenskap, konst eller handaslöjd;

så ock för avgifter till pensions-, änke- och pupill-, understödsoch
annan sådan kassa, i vilken det ålegat någon på grund av hans
tjänst att vara delägare;

4:o) vid beräkning av skattskyldigs behållna inkomst inom kommun,
där han är eller bör vara mantalsskriven, eller i fråga om avliden
person och oskiftat dödsbo, i kommun, där den avlidne senast varit eller
bort vara mantalsskriven, eller i fråga om annan juridisk person än
oskiftat dödsbo, i kommun där vederbörande styrelse eller förvaltning
har sitt säte eller där syssloman eller ombud är bosatt, från summan
av den skattskyldiges där uppskattade inkomster för

a) ränta å gäld i den mån sådant avdrag ej verkställts enligt
bestämmelserna i l:o) och 2:o);

b) sådan förlust å fast egendom eller verksamhet, som ej är att
hänföra till kapitalförlust; dock att avdrag för förlust å icke yrkesmässig

inlaga

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

feltag» i. avyttring av fast eller lös egendom ej får ske med högre belopp än
som motsvarar den skattskyldiges inkomst av dylik avyttring:

c) periodiskt understöd eller annan därmed jämförlig periodisk utbetalning;
dock att avdrag icke får ske för vad som utgivits för person,
som tillhör den skattskyldiges bushåll eller eljest utbetalats såsom bidrag
till någons undervisning eller uppfostran; samt

d) försäkringspremier och andra avgifter, som utbetalts för den
skattskyldiges och i förekommande fall även för den andre makens liv-,
kapital-, livränte-, olycksfalls-, eller sjukförsäkring ävensom för pupillförsäkring;
dock att avdrag, som nu nämnts, ej må överstiga sammanlagt
200 kronor och ej heller åtnjutas av annan än svensk medborgare,
som författningsenligt är i riket mantalsskriven.

I den mån underskott, som uppstått vid beräkning av inkomst av
fast egendom eller rörelse, uppkommit genom tillämpning av bestämmelsen
i l:o) a) eller 2:o) a) i detta moment, skall sådant underskott ej
komma i betraktande till avdrag enligt bestämmelsen i 4:o) b).

3 mom. Har kooperativ förening av vinsten å sin kooperativa verksamhet
lämnat sina kunder, vare sig de tillhört föreningen eller icke,
pristillägg, rabatt eller annan sådan utdelning i förhållande till gjorda
köp eller försäljningar, må föreningen njuta avdrag för dylik utdelning.

4 mom. Avdrag, varom i denna paragraf sagts, må äga rum endast
om och i den mån avdraget hänför sig till inkomst, för vilken bevillning
skall erläggas av den skattskyldige, eller till verksamhet, som av
honom här i riket ntövats.

12 §.

1 mom. För annan skattskyldig än svensk medborgare, som är
här i riket mantalsskriven, inträder bevillningsplikt, när den taxerade
inkomsten uppgår till 100 kronor. Enahanda gäller för svensk medborgare,
som är här i riket mantalsskriven, beträffande inkomst i annan
kommun än mantalsskrivningskommunen.

2 mom. I riket mantalsskriven svensk medborgare är för sin i
mantalskrivningskommunen taxerade inkomst, som ej överstiger 600
kronor, fri från bevillning, såvida ej sagda inkomst tillsammans med
hans i andra kommuner taxerade inkomster överstigit nämnda belopp.

Beträffande äkta makar skall frågan, huruvida frihet från bevillning
må åtnjutas enligt bestämmelserna i detta moment, avgöras med
hänsyn tagen till makarnas sammanräknade inkomstbelopp.

3 mom. Därest bevillningsfrihet enligt 2 mom. ej åtnjutes, skall

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

den i mantalsskrivningskommunen beskattningsbara inkomsten bestämmas Bilag»
enligt följande grunder:

a) Från den taxerade inkomsten avräknas hälften av de belopp,
som enligt bestämmelserna i 18 § 1 mom. a) och b) i förordningen den
28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt skola avdragas
från den skattskyldiges till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade
belopp.

Den del av den taxerade inkomsten, som överstiger vad sålunda
skall avdragas men icke dubbla summan därav, medräknas till hälften;
återstoden av den taxerade inkomsten medräknas i sin helhet.

b) Den slutsumma, som sålunda erhålles, utgör den beskattningsbara
inkomsten med iakttagande dock av följande:

1) Den beskattningsbara inkomsten må ej med tillämpning av de
under a) angivna bestämmelser sättas lägre, än att den tillsammans med
den skattskyldiges i andra kommuner taxerade inkomst motsvarar hans
inkomst av förmögenhet, beräknad till fem procent av den uppskattade
förmögenheten.

Därest skattskyldig vid nästföregående års utgång ännu icke uppnått
sexton års ålder eller därest skattskyldigs förvärvsförmåga prövas
hava varit nedsatt till följd av sjuklighet, olyckshändelse, ålderdom,
oförvållad arbetslöshet eller annan dylik orsak, eller därest eljest särskild
anledning därtill föreligger, äger dock beskattningsnämnd, efter prövning
av omständigheterna i varje särskilt fall, medgiva undantag från
vad sålunda stadgats.

2) I enskilda fall, då skattskyldigs skatteförmåga på grund av
särskilda omständigheter (långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom,
underhåll av andra närstående än dem, för vilka han äger åtnjuta
familjeavdrag, eller annan därmed jämförlig omständighet) är väsentligt
nedsatt, må den beskattningsbara inkomsten nedsättas med högst 500
kronor under det belopp, vartill densamma vid tillämpning av de i
denna paragraf i övrigt givna stadgande!! eljest skolat bestämmas.

4 mom. Ändock att äkta makar blivit särskilt taxerade, må de i
3 mom. angivna avdrag åtnjutas allenast av makarna gemensamt; och
skall av den beskattningsbara inkomsten, som alltså bestämmes efter
båda makarnas sammanräknade inkomster, så mycket påföras vardera
maken, som svarar mot dennes behållna inkomst i förhållande till summan
av båda makarnas behållna inkomster.

Därest hustrun men icke mannen taxeras till bevillning, skall vid
beräknande av den beskattningsbara inkomsten hustrun för mannen åtnjuta
enahanda avdrag, som eljest får åtnjutas för hustru.

Andra särskilda utskottets utlåtande Hr 1,

Bilaga 1

5 mom. Det beskattningsbara beloppet utföres i jämna tiotal
kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till fullt tiotal
kronor, bortfaller.

6 mom. Har behållningen i boet efter avliden här i riket mantalsskriven
svensk medborgare ej överstigit 20,000 kronor och har den
avlidne efterlämnat make, oförsörjda barn eller andra bodelägare, som
vid hans frånfälle varit beroende av honom för sin försörjning, må
beskattningsnämnd det år, varunder han avlidit, kunna medgiva befrielse
från inkomstbevillning, som eljest skolat utgå på grund av taxering
under nämnda år. Under samma förutsättningar äger ock beskattningsnämnd
nästföljande år medgiva befrielse ej mindre från nämnda bevillning
än även från den bevillning, som för den avlidnes inkomst skolat utgöras
på grund av taxering, åsatt under sistnämnda år.

7 mom. För bevillning, som påföres för inkomst, vilken avliden
person i livstiden åtnjutit, svare stärbhus icke med mera än tillgångarna
i boet. År boet skiftat, svare bodelägare icke för mera än vad av bevillningen
å hans lott belöper och i intet fall med mera, än hans lott i
boet utgör.

8 mom. I den mån ägare av fast egendom jämlikt 5 § a)—i) är
frikallad från bevillning för fast egendom, är han jämväl befriad från
utgörande av bevillning för inkomst av samma egendom.

I övrigt frikallas från utgörande av inkom stbevillning:

a) staten för annan inkomst än dels inkomst av dess jordbruksdomäner,
skogar samt uthyrda eller med tomträtt eller vattenfallsrätt upplåtna
fastigheter, dels ock sådan inkomst av rörelse, som ej härflutit
av bankrörelse, av kommunikationsverk med tillhörande verkstäder och
anläggningar eller av leverans utav elektrisk energi till nämnda kommunikationsverk
;

b) landsting, kommuner och andra menigheter ävensom hushållningssällskap
för sådan inkomst, som icke härflutit av fast egendom
eller rörelse;

c) kyrkor, akademier, vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk,
sjukvårds- och barmhäriighetsinrättningar jämte andra fromma
stiftelser ävensom stipendiefonder, pensionsanstalter, allmänna hypoteksbanken,
konungariket Sveriges statshypotekskassa, allmänna hypotekskassan
för Sveriges städer och hypoteksföreningar, järnkontoret, så länge
kontorets vinstmedel användas till allmänt nyttiga ändamål och kontoret
icke lämnar utdelning åt sina delägare, samt sparbanker, som avses i
lagen den 29 juli 1892 och vilkas reservfond vid senaste bokslut icke
uppgått till fem procent av insättarnas fordran:

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

för annan inkomst än sådan, som härflutit av fast egendom; dock Bilaga
att inkomstbevillning skall utgöras för den behållna inkomst, som, enligt
gällande föreskrifter, kan vid lediga ecklesiastika sysslor tillkomma
prästerskapets änke- och pupillkassa;

d) medlem av konungahuset:

för av staten anvisat anslag samt för inkomst av kapital;

e) olönad svensk konsul:

för annan inkomst än den, han härifrån åtnjutit;

f) främmande makts härvarande beskickning och konsulat tillhörande
person jämte betjäning:

om lian icke är svensk medborgare: för all annan inkomst än inkomst
av här belägen fast egendom eller av rörelse, som han här be- _
drivit, samt härifrån uppburen lön eller pension; dock att person tillhörande
olönat konsulat jämte betjäning icke är frikallad från utgörande
av bevillning för inkomst genom utdelning å aktier i svenska aktiebolag,
å lotter i svenska solidariska bankbolag och å insatser i svenska
ekonomiska föreningar;

om lian är svensk medborgare: för den inkomst han åtnjutit av sin
tjänst hos den främmande makten;

g) utlänning eller i utlandet bosatt svensk undersåte, vilken givit
eller medverkat vid offentlig föreställning, som avses i gällande förordning
angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter:

för inkomst av föreställning, för vilken dylik avgift utgjorts eller
beträffande vilken befrielse från avgift jämlikt särskilt stadgande i samma
förordning åtnjutits; samt

h) lappallmogen:

för inkomst av renskötsel.

5 KAP.

Om efterbeskattning.

13 §.

Har någon i uppgift eller upplysning, som avgivits till ledning
vid taxering, lämnat oriktigt meddelande eller har uppgiftspliktig underlåtit
avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och har därav föranletts,
att inkomst icke blivit taxerad eller blivit för lågt taxerad, skall,
efter det sådant kommit till vederbörandes kännedom, den skattskyldige
taxeras till bevillning för det beskattningsbara inkomstbelopp, som geBihang
till riksdagens protokoll 1920. 11 samt. 2 avd. 1 höft. (Nr 1.) 13

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bilaga l. nom berörda förfarande förut undgått beskattning. Bevillningen skall
härvid påföras den skattskyldige till belopp, som genom förfärandet
undandraga.

Efterbeskattning på grund av denna paragraf må icke ske senare
än fem år efter det år, då inkomsten rätteligen bort taxeras. Har den
skattskyldige avlidit, åsättes taxeringen hans dödsbo, dock att sådan
taxering icke må ske senare än ett år efter utgången av det kalenderår,
under vilket bouppteckning blivit ingiven för registrering. Stärbhuset
svarar icke för den på taxeringen belöpande bevillningen med mera än
tillgångarna i boet. År boet skiftat, påföres bodelägare icke mera än
vad av bevillningen belöper på hans lott och i intet fäll mera än hanslott
i boet utgör.

6 KAP.

Beskattningsort m. m.

14 §.

Skattskyldig taxeras för inkomst av fast egendom, kapital och
arbete:

a) den, som haft inkomst av fast egendom, där egendomen är
belägen;

b) den som driver bankrörelse, för inkomst därav: där rörelsen
genom huvud-, avdelnings- eller kommissionskontor utövats;

den som idkar järnvägsdrift: för inkomst därav: där huvudkontor
funnits, samt å ort, som av järnvägen berörts och där vid järnvägen
anställd personal varit bosatt eller stationerad;

den, som idkar kanaldrift: för inkomst därav: vid huvudkontoret
samt å varje ort, som av kanalanläggningen berörts;

den, som med hjälp av ledning tillhandahåller vatten eller elektrisk
energi: för inkomst därav: där vattenverk eller kraftstation varit förlagda,
där kontor funnits samt där vatten eller elektrisk energi förbrukats;

c) bolag: för inkomst av annan rörelse än sådan, varom i b) stadgas:
å den eller de orter, där bolagets rörelse eller någon huvudsaklig
gren därav på mera självständigt sätt eller i avsevärd omfattning drivits;
men i fall sådana bestämda orter icke förefunnits, ävensom för inkomst
av kapital: där bolaget har sin styrelse;

d) handlande, fabriksägare samt annan yrkes- och näringsidkare:

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1■ 99

för inkomst av rörelsen eller yrket: å den eller de orter, där rörelse
eller yrke eller någon huvudsaklig gren därav på mera självständigt sätt
■eller i avsevärd omfattning idkats; dock skola handlande i de städer,
vilka innefatta flera församlingar, för den handelsrörelse, de därstädes
idkat, ävensom de skattskyldige, vilkas rörelse eller yrke utövats på
flera orter, men endast kortare tid på varje ort, taxeras inom dop församling,
där de äro mantalsskrivna;

e) ägare av fartyg, varuti flere hava del: för inkomst av fartyg:
där huvud- eller korrespondentredaren är mantalsskriven; eller om sådan
ej finnes: där fartyget har sin hemort;

j) de under konsistoriernas vård eller annan offentlig förvaltning
ställda kassor: för inkomst av lediga ecklesiastika sysslor: i den kommun,
varifrån inkomsten åtnjutits;

g) utrikes boende, här i riket icke mantalsskriven löntagare: för
lön från svenska statsverket: i Stockholms stad och Nikolai församling;
samt

It) utrikes boende pensionstagare: för pension från svenska statsverket
eller allmän inrättning: där pensionen utbetalats.

För annan inkomst än den här ovan i denna paragraf omförmälda
taxeras skattskyldig: där han är eller bör vara mantalsskriven; eller
då sådan ort ej finnes: där inkomsten huvudsakligen förvärvats.

Avliden persons inkomst av sådan beskaffenhet, som i nästföregående
stycke avses, taxeras, där den avlidne senast varit eller bort
vara mantalsskriven, eller, då sådan ort ej finnes, där inkomsten huvudsakligen
förvärvats.

Då efterbeskattning jämlikt 13 § äger rum, skall inkomsten taxeras
där, varest densamma, om den i rätt tid blivit taxerad, skolat vara föremål
för taxering.

16 §.

Till ledning vid tillämpning av bestämmelserna i denna förordning
utfärdar Konungen erforderliga tabeller.

Bilag» 1.

100

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bilag-a 1.

Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen.

Uppskattning av fast egendoms värde samt om frihet från
fastighetsbevillning.

1 §‘

Värdet av fast egendom bestämmes med ledning av:

1:°) jordbruksegendom tillhörande areal i åker, äng, skogs- eller
betesmark jämte särskilda förmåner, såsom vattenfall, torvmosse, lastageplats,
fiske, som ej är i jordebok särskilt upptaget, m. m. ävensom
utsäde och kreatursbesättning vid egendomen; börande härvid jämväl
behörigt avseende fästas vid egendomens läge, de särskilda ägoslagens
och skogens beskaffenhet samt beloppet av de grundskatter och övriga
allmänna utskylder, med undantag av bevillningen, varmed egendomen
är belastad; skolande, då frälseränta förenats med äganderätten till den
jord, varav sådan ränta dittills utgått, vid bestämmandet av fastighetens
värde detsamma ökas med ett belopp, motsvarande räntans kapitalvärde
beräknat efter 5 procent;

2:o) egendomens vid verkställd värdering för erhållande av lån
från hypoteksinrättning antagna värde, såvida sådan’ värdering skett
under näst föregångna fem år och det egendomen därvid åsätta värdet
sedermera icke blivit i väsentlig mån förändrat;

3:°) den för sådan, under loppet av nästföregångna fem år försåld
egendom senast betingade köpeskilling, såvida icke därunder inbegripits
gottgörelse för inventarier eller växande gröda, eller köpet avslutats
mellan nära anhöriga, eller vid försäljningen förbehåll gjorts om undantagsförmåner,
eller därvid förekommit andra särskilda omständigheter,
som skäligen anses hava inverkat på köpeskillingens bestämmande
utöver eller under egendomens verkliga värde; börande vid bestämmande
av detta värde avseende icke fästas å beskaffenheten av sådana byggnader,
som på egendomens avkastning icke hava något egentligt inflytande,
. likasom värdet av kreatur, redskap och andra inventarier eller
förlag vid jordbruksfastighet icke heller må vid fastighetsvärdets bestämmande
tagas i beräkning;

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr, 1.

101

4:o) årliga hyres- eller arrendesumman för uthyrd eller bortarrenderad
egendom, såvida icke särskilda förmåner eller åligganden blivit
därunder inbegripna, såsom rättighet till inventariers begagnande, arbetsbiträde
från annan egendom och skogsfång utöver husbehov m. m., eller
skyldighet att uppodla, reparera och uppföra byggnader eller utföra
andra arbeten å den arrenderade egendomen samt inom kort tid densamma
avträda, eller såvida icke, efter vad vid jämförelse mellan denna
och närbelägna egendomar av lika storlek och beskaffenhet sig visar,
hyres- eller arrendebeloppet blivit bestämt med avseende å släkt- eller
andra kända förhållanden mellan ägaren och hyresmannen eller arrendatorn; 5:o)

brandförsäkringsvärdet å de i stad och på dess område eller
i köping och därmed jämförlig ort betintliga egendomars åbyggnad samt
å bruks-, kvarn- och fabriksbyggnader på landet ävensom å andra där
uppförda hus och byggnader, vilka icke begagnas för jordbruket och
dess binäringar tillhörande rörelse, samt å sådan åbyggnad på särskilda
lustställen och därmed jämförliga mindre lägenheter, som utgör dessas
egentliga värde, såvida icke brandförsäkringsvärdet skulle understiga
det belopp, som på grund av andra omständigheter kan anses motsvara
de brandförsäkrade husens och byggnadernas verkliga värde;

6:o) läget och arealen av var och en i stad, köping eller därmed
jämförlig ort belägen egendom med därtill hörande särskilda förmåner.

Då taxering av fast egendom ej kan verkställas enligt här ovan
upptagna grunder, bör egendomens värde upptagas till det belopp, som
motsvarar uppskattningsvärdet å andra i närheten belägna jämförliga
egendomar, på vilka dessa grunder kunna tillämpas; åliggande det vederbörande
taxeringsmän att vid taxeringen tillämpa den eller dem av här
ovan angivna taxeringsgrunder, som anses bäst leda till egendomens
uppskattning till dess verkliga värde.

Då fast egendom, som under sistförflutna fem år blivit såld eller
undergått ovan omförmälda värdering, uppskattas högre eller lägre än
den senast betingade köpeskillingen eller den godkända värderingssumman,
så ock då förändring göres i det senast fastställda taxeringsvärdet,
böra de särskilda skäl, vilka därtill föranlett, i taxeringshandlingarna
eller nämndens protokoll antecknas. Åbyggnader å stadsegendom
samt övriga i femte punkten här ovan uppräknade hus och byggnader
få ej, utan på enahanda sätt tillkännagiven särskild anledning, upptagas
till lägre värde än det, för vilket samma byggnader äro hos allmän
brandförsäkringsinrättning emot brandskada försäkrade, ej heller till

Bilaga

102

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bilaga 1 lägre värde än det, som motsvarar den behållna hyresavkastningen,
kapitaliserad efter fem procent.

I de fall, då uti fast egendoms uppskattningsvärde ingå både jordbruksfastighet
och sådana byggnader eller inrättningar, vilka icke begagnas
för jordbruket och dess binäringar tillhörande rörelse, skall
hela det uppskattade fastighetsvärdet fördelas så, att särskilt utsättes
värdet av själva jordbruksfastigheten med de egendomen tillhörande,
för jordbruket och dess ändamål avsedda bostads- och andra byggnader,
samt särskilt värdet av alla övriga byggnader och inrättningar, för
vilka bevillning anses böra utgöras.

De år 1910 fastställda taxeringsvärdena å fast egendom skola
gälla under åren 1911 och 1912, varefter allmän uppskattning av fast
egendom enligt de i bevillningsförordningen och dessa anvisningar föreskrivna
grunder skall verkställas år 1913 och sedermera vart femte år,
från nämnda år räknat.

Har under tiden till år 1913 eller sedermera under tiden mellan
två på varandra följande allmänna fastighetstaxeringar brandförsäkringsvärdet
å byggnader i stad och på dess område eller å övriga i denna
§ under 5:o) här ovau uppräknade hus och byggnader blivit ökat eller
minskat, eller fast egendoms värde antingen genom ny- eller tillbyggnader,
nya fabriksanläggningar eller andra inrättningar blivit i betydligare
mån förhöjt eller genom skogsavverkning, nedrivning av byggnader,
inträffad elsvåda, vattenflöde eller annan dylik anledning märkligen
förminskats i förhållande till dess uppskattade värde, då bör detta
värde jämkas efter de förändringar, egendomen undergått.

Det taxeringsvärde, som blivit fast egendom åsatt under åren
1911 och 1912 eller under tiden mellan två på varandra följande allmänna
fastighetstaxeringar, bör vid först därefter inträffande sådan
taxering ånyo prövas.

Uppgår fast egendoms värde icke till 100 kronor, skall detsamma
införas endast i den för anteckningar avsedda kolumn i taxeringslängden.
Likaså skall endast i nämnda kolumn införas värdet å sådan
lägenhet eller byggnad, för vilken, jämlikt 5 § fjärde och femte styckena
bevillningsförordningen, fastighetsbevillning icke erlägges.

2 §■

Stadgandet i 5 § i bevillningsförordningen om frihet från utgörande
av fastighetsbevillning i fråga om staten tillhöriga, för försvarsändamål
avsedda fastigheter, i den mån de för sådant ändamål nyttjas, innebär,
att, om exempelvis ett staten tillhörigt örlogsvarv mera stadigvarande

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

103

användes jämväl för byggande av fartyg, som ej avse försvarsändamål, Bil»*» 1.
vare sig det sker för statens eller för annans räkning, fastighetsbevillning
skall utgöras för så stor del av varvsfastighetens värde, som prövas
skäligt i förhållande till hela den å varvet bedrivna verksamhetens omfattning,
samt att, om ett övningsfält upplåtes för jordbruk eller därmed
jämförligt ändamål, bevillning skall utgöras för det värde, som skäligen
kan anses utnyttjat genom upplåtelsen. Givetvis bör dock icke
varje obetydlig användning för annat än försvarsändamål föranleda plikt
att erlägga bevillning; sålunda bör ej fastighetsbevillning utgöras på
den grund, att å en staten tillhörig vapenfabrik tillfälligtvis utföres
arbete för enskild persons räkning, eller att någon mindre betesrätt
upplåtes å eu för militärövningar använd plats.

Till byggnader för statens allmänna styrelse eller förvaltning
räknas exempelvis de kungl. slotten, riksdagshuset, statsdepartement^^
och de centrala ämbetsverkens byggnader — även om ämbetsverken
hava inseende över eller ombesörja någon statens affärsverksamhet —
länsresidens och övriga allmänna förvaltningsmyndigheters byggnader.

Den omständigheten, att i byggnad är inrymd bostad för någon befattningshavare,
medför ej att för byggnaden eller någon del av densamma
skall utgöras fastighetsbevillning. Byggnad, som enbart eller i
huvudsak tjänar bostadsändamål, t. ex. prästgård å landet, är däremot
ej undantagen från bevillnings utgörande. Dock kan bostadsbyggnad
vara att anse såsom sådan oskiljaktig del av en anläggning, att den
frihet från bevillnings erläggande, som åtnjutes för anläggningen, även bör
gälla bostadsbygguaden. Sålunda är exempelvis en iuom ett lasaretts område
uppförd läkarbostad att anse såsom en del av lasarettsanläggningen.

De för statens affärsverksamhet avsedda byggnader inbegripas ej
under bestämmelsen i 5 § första stycket d). Såsom exempel å byggnader
för statens affärsverksamhet må omnämnas vattenfallsverkens byggnader.

Frihet från bevillnings erläggande åtnjutes ej heller för riksbankens
byggnader. Däremot är t. ex. tullväsendet icke att anse såsom någon
statens affärsverksamhet, vadan tullverkets byggnader äro att hänföra
till byggnader för statens allmänna styrelse eller förvaltning.

Med allmänna platser förstås ej endast sådana områden, vilka uteslutande
äro avsedda för allmänhetens begagnande utan jämväl platser,
som, ehuru de samtidigt tjäna annat ändamål, tillika måste anses vara
avsedda för allmänheten. I enlighet härmed böra exempelvis Djurgården
i Stockholm —- i den mån densamma ej är upplåten till särskilda ändamål—
samt do botaniska trädgårdarna i Uppsala och Lund anses såsom
allmänna platser.

104

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bilaga 1

Frågan, huruvida någon till ett kommunikationsföretag hörande
byggnad eller anläggning skall anses vara avsedd för driftens omedelbara
behov eller icke, måste besvaras med hänsyn till de i varje särskilt
fall föreliggande omständigheter. Till ledning må här framhållas följande.
Frihet från bevillnings erläggande åtnjutes icke för verkstad,
där större reparationer eller nybyggnadsarbeten utföras, ej heller för eu
sådan restaurations- eller hotellbyggnad, som kan anses i stort sett tjäna
ett självständigt ekonomiskt ändamål, även om den i huvudsak är avsedd
endast för resande; för att skyldighet att erlägga bevillning i sådant
fall skall anses föreligga, erfordras dock, att restaurations- eller hotellrörelsen
ej är av alltför ringa omfattning. Frihet från bevillnings erläggande
tillgodonjutes för verkstad, där allenast mindre, så att säga
löpande reparations- och tillsynsarbeten utföras, ävensom för förvaltningsbyggnader.
Givetvis äro stationshus, lokomotivstallar, banvaktsstugor o. d.
att anse såsom anläggningar eller byggnader för driftens omedelbara behov.

Föreskriften att, därest under 5 § första stycketd)—i) i bevillningsförordningen
angiven fastighet eller byggnad jämväl mot vederlag upplåtes
till begagnande, densamma är underkastad fastigbetsbevillning för däremot
svarande del av dess värde, avser närmast det fall, att dylik fastighet
eller byggnad delvis utarrenderas eller uthyres. Härmed är att jämställa
exempelvis det fall, att eu staten tillhörig byggnad användes dels för
verksamhet, som medför frihet från bevillnings erläggande, och dels för
annan verksamhet. Om sålunda i en postverket tillhörig, huvudsakligen
till postkontor avsedd byggnad vissa lokaler äro upplåtna till avdelningskontor
för riksbanken, erlägges fastighetsbevillning för en emot de upplåtna
lokalerna svarande del av byggnadens värde. Med det förhållande,
att del av byggnad upplåtes mot ersättning, bör likställas det fall, att
lokal, som eljest nyttjas för ändamål, vilket föranleder frihet från erläggande
av bevillning, tidvis uthyres. I dylikt fall skall vid bestämmandet
av plikten att erlägga bevillning hänsyn tagas jämväl till den
tidrymd, för vilken sådana upplåtelser ägt rum; för övrigt inträder plikt
att erlägga bevillning, endast om uthyrningar äga rum mera regelmässigt.
Om sålunda ett missionshus någon enstaka gång upplåtes till
biograf- eller liknande föreställning, eller ett församlingshus tillfälligtvis
uthyres till samkväm e. d., är detta ej tillräcklig anledning att för dessa
byggnader låta fastighetsbevillning utgöras.

Såsom tomtområde till byggnad skall, förutom själva byggnadsgrunden,
räknas vad som till utrymme för byggnad av ifrågavarande
slag i allmänhet är brukligt. Friheten från bevillnings erläggande får
ej utsträckas till område, som tjänar ett mera självständigt ändamål

Andra särskilda utskottets utlåtande, Nr 1.

105

eller är av större utsträckning. I enlighet med det sagda hör ett område,
å vilket exempelvis lasarettsbyggnader eller musei byggnader ligga
kringspridda, inbegripas under friheten från bevillnings erläggande för
byggnaderna, även om mellan dessa ligga mindre planteringar.

Uppskattning av inkomst av fast egendom.

3 §•

Bestämmelserna om uppskattning av inkomst av fast egendom i
l:o) av anvisningarna till ledning vid taxeringen enligt förordningen den
28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt skola vara här tilllämpliga
med följande undantag och tillägg:

l:o) Avdrag för värdeminskning å byggnader genom slitning är
icke tillåtet.

2:o) Åger eller brukar skattskyldig jordbruksfastighet inom skilda
kommuner, må, i den mån det icke kan utredas, huru stor inkomst härflutit
av fastigheterna i varje särskild kommun, den från fastigheterna
gemensamt härflutna inkomsten till beskattning kommunerna emellan
fördelas i samma proportion, i vilken fastigheternas taxeringsvärden
belöpa å de särskilda kommunerna. Om skattskyldig haft särskilda omkostnader
för fastighet inom viss kommun såsom arrendeavgift, frälseränta
eller undantagsförmåner, skall det sammanlagda belopp, vartill
dessa kostnader uppgått, tilläggas inkomsten i dess helhet, innan fördelning,
enligt vad ovan sägs äger rum. Sedan fördelningen skett, avdragas
dessa kostnader från det belopp, som fallit på respektive kommuner.

Exempel. Eu person har gemensamt brukat två jordbruksfastigheter,
den ena inom kommunen A, den andra inom kommunen B.
Taxeringsvärdet å den förra fastigheten är 32,000 och å den andra

19,000 kronor. För den förra fastigheten har han erlagt arrende 2,150
kronor. För den andra har han utgivit undantagsförmåner 300 kronor.
Sammanlagda inkomsten av båda fastigheterna var 5,100 kronor. För
beräkning av huru stor del av inkomsten, som bör beskattas inom vardera
kommunen, skall till beloppet av hela inkomsten läggas nyss omförmälda
två belopp om tillsammans 2,450 kronor. Summan 7,550
kronor fördelas på de båda kommunerna i förhållande till fastigheternas
taxeringsvärden, varvid på kommunen A faller 4,737 och på kommunen
B 2,813 kronor. Härefter avdrages från det förra beloppet 2,150 och
från det senare 300 kronor, då alltså skall taxeras i kommunen A 2,587
och i kommunen B 2,513 kronor.

Bihang till riksdagens ''protokoll 1920. 11 sand. 2 avd. 1 höft. (Nr 1.) 14

Kilasrn 1

10f>

Andra särskilda utskottets utlåtande År 1.

Bila?» l. Till jordbruk hänföres åker- och ängsbruk, även då sådant drives

uteslutande för industriellt behov utan förening med annat jordbruk, så
ock husdjursskötsel. Trädgårdsskötsel, därunder inbegripen växtodlingunder
glas, räknas ock till jordbruk, så framt å egendomen därjämte
drives annat jordbruk samt trädgårdsskötseln icke drives såsom självständig
näring (handelsträdgårdsrörelse). 1 enlighet härmed kommer i
allmänhet icke såsom jordbruk i betraktande trädgårdsskötsel å tomter
eller å s. k. sommarnöjen, villaegendomar eller andra lägenheter, som
huvudsakligen avse bostadsändamål, exempelvis egnahemslägenheter,
vilka enligt gällande bestämmelser om villkoren för åtnjutande av egnahemslån
skola betraktas såsom bostadslägenheter, o. d.

Till jordbrukets binäringar skola räknas mejerihan term g och kvarndrift,
som huvudsakligen avse förädling av det egna jordbrukets produkter,
samt sådan av jordbrukaren å den egendom, vara jordbruket
bedrives, eljest utövad verksamhet för förädling av produkter eller
beståndsdelar från egendomen, som sker huvudsakligen för husbehovsändamål
eller med huvudsaklig användning av jordbrukets inventarier,
driftsbyggnader och ordinarie arbetsbesättning. 1 enlighet härmed komma
exempelvis såsom binäringar till jordbruket i betraktande mejerihantering
vid vanliga s. k. herrgårdsmej erier, utvinning av torv och kalk samt
tillverkning av tegel huvudsakligen till husbehov o. s. v. Å andra sidan
komma såsom binäringar icke i betraktande förmalning av spannmål
mot ersättning, där ej verksamheten huvudsakligen avser förmalning av
spannmål från eget jordbruk, brännerihantering, tillverkning av tegel
eller utvinning av torv eller kalk huvudsakligen för försäljning samt
annan förädlingsverksamhet, som icke avser husbehovsändamål utan
bedrives såsom särskild näring, i regel med särskild personal, särskilda
inventarier, maskiner o. d. eller särskilda byggnader eller inrättningar.
A egendomen bedriven försäljning av jordens beståndsdelar i oförädlat
skick är i regel att betrakta såsom binäring, men kan undantagsvis ske
under sådana förhållanden, att särskild näring bör anses föreligga.
Huruvida så skall anses vara fallet, t. ex. beträffande grusförsäljning,
får jämväl bedömas med huvudsaklig ledning av här givna anvisningar.
För att försäljning, som uteslutande avser eget jordbruks eller dess
binäringars produkter, skall kunna anses såsom särskild näring, erfordras,
att försäljningen sker från handelsbod eller annat stadigvarande
försäljningsställe utom egendomens område.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

107

j ord b r u k si ii v en tar ier, såsom exempelvis liemslaktning av djur lör försäljning,
uthyrning av dragare, maskiner och redskap samt körslor mot
betalning, så ock sådana sysselsättningar vid sidan av det egentliga
jordbruksarbetet som biskötsel, hemslöjd samt jakt cell fiske å egendomen.

Under skogsbruk inbegripes, utom upplåtelse av avverkningsrätt
till skog och avyttring av växande skog i samband med avyttring av
fastigheten, där icke inkomst av avyttringen av fastigheten i dess
helhet skall beskattas enligt bestämmelserna i 9 § Ö inom. c) 1) i bevillningsförordningen,
jordägares eller brukares tillgodogörande för eget
behov eller genom försäljning av virke i o förädlat skick, såsom timmer,
props, ved m. in., samt av bark, kottar o. d. ävensom av jordägaren
eller brukaren bedriven virkesförädling, så framt, förädlingen
icke kan anses såsom särskild näring. Kolning samt utvinning av
biprodukter till skog, såsom tjära o. d., anses såsom särskild näring,
när verksamheten sker i mera avsevärd omfattning, t. ex. i fasta kolugnar,
i fasta tjärugnar e. ''d.; drives sådan verksamhet i sammanhang
med annan yrkesmässig förädlingsverksamhet, blir den eu del av
denna förädlingsverksamhet och inbegripes på den grund ej under
skogsbruk. Annan virkesförädling än kolning och utvinning av biprodukter
till skog anses såsom särskild näring, då förädlingen icke huvudsakligen
sker för husbehovsändamål. Under skogsbruk inbegripes icke
skogsavverkning å annans mark på grund av särskild upplåtelse.

Uppskattning av inkomst av rörelse m. in.

4 §•

De i 3:o) av anvisningarna till ledning vid taxeringen enligt förordningen
den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt
meddelade bestämmelser angående uppskattning av inkomst av rörelse
eller yrke, icke yrkesmässig verksamhet och tillfälliga inkomster, skola
lända till efterrättelse även vid motsvarande inkomsters taxering till
bevillning.

I övrigt skall vid bevillningstaxeringen iakttagas följande.

Med avseende å vad i 14 § b) av förordningen angående bevillning
av fast egendom samt av inkomst stadgas angående ort, där inkomst
av bankrörelse skall beskattas, iakttages, att, då rörelsen drivits
vid flera kontor, alla omkostnader och förluster under räkenskapsåret
av sådan beskaffenhet, att vid beskattning avdrag därför äger rum, pa -

rning» 1.

108

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bilat''» i. töras rörelsen i dess helhet, vareiter beräkningen av den de! av beskattningsbara
inkomsten, som belöper a varje särskilt kontor, sker på
följande sätt. De belopp, som enligt kontorets månadsrapporter vid
varje månads slut balanserats å kontorets in- och utlåningsräkningar,
sammanläggas och summan delas med månadernas antal, varefter den
sålunda erhållna kvoten anses utvisa medelbeloppet av kontorets in- och
utlåning för året. Efter det förhållande, vari denna in- och utlåningstår
till den på enahanda sätt bestämda, sammanlagda in- och utlåningssumman
för alla kontoren, uträknas den del av beskattningsbara inkomsten,
som bör taxeras i den ort, där kontoret är beläget. Utelöpande
postremissväxlar inräknas icke i in- och utlåningsrörelsen.

Vidkommande inkomst av järnvägsdrift iakttages först, att därunder
ej inräknas skattskyldigs inkomst av sådan rörelse, som icke direkt
sammanhör med själva järnvägsdriften, t. ex. rederirörelse, ej heller
sådan inkomst, för vilken skattskyldig erlagt fastighetsbevillning -eller
som beskattas såsom inkomst av fast egendom, såsom arrenden, hyror
och dylikt.

Vad vidare angår inkomst av järnvägsdrift, skall, vare sig driften
ägt rum uteslutande å egen bana eller uteslutande å främmande bana,
i varje kommun, där beskattning av järnvägens inkomst skall äga rum,
taxeras så stor del av den uppskattade inkomsten, som summan av järnvägens
inom kommunen till dess personal utbetalta avlöningsförmåner
därunder inbegripet värdet av fria bostäder och andra naturaförmåner
— utgjort av järnvägens totala utgifter för sådan avlöning; och skall
därvid iakttagas, att i avlöningsförmåner skola inräknas såväl styrelseoch
revisorsarvoden som ock de bidrag till avlöning åt annan järnvägs
personal, vilka järnvägen i form av förvaltningsbidrag eller därmed liknande
bidrag haft att erlägga, att summan av utbetalta avlöningsförmåner
skall minskas med de bidrag av nu nämnd art, som influtit från
annan järnväg, att styrelse- och revisorsarvoden anses utbetalta inom
den kommun, där järnvägen haft sitt huvudkontor, att avlöningsbidrag,
som nyss nämnts, skall anses utbetalt i den kommun, där anslutningsstationen
är belägen, samt att avlöning i övrigt anses utbetald i löntagarens
bostadskommun, därest beskattning av järnvägens inkomst skall
äga rum därstädes, men eljest i den kommun, där löntagaren haft sin
huvudsakliga tjänstgöring vid järnvägen förlagd.

Har skattskyldig, som idkat järnvägsdrift å egen bana, tillika för
egen räkning omhänderhaft trafiken å främmande bana, skali inkomsten
av rörelsen å vardera banan särskilt för sig beräknas. För detta ändamål
uppskattas först den behållna inkomsten av rörelsen i dess helhet, dock

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

109

utan avdrag- vare sig för ränta ä gäld eller lör ersättning, som skolat
utbetalas för nyttjande av den främmande järnvägen. Det på detta
sätt bestämda totala driftsöverskottet fördelas därefter mellan de trafikerade
banorna efter sammanlagda trafikvärdet av vardera banans stationer.
Stationernas trafikvärden beräknas därvid såsom om banorna utgjorde
en enda järnväg, dock att för station, som tillhört båda banorna, statiouens
uträknade tratikvärde uppdelas i två trafikvärden, allt eftersom
stationens trafik hänfört sig till den ena eller den andra banan. Från
den del av driftsöverskottet, som enligt denna beräkningsgrund kommer
på den främmande järnvägen, avdrages den ersättning, som skolat utbetalas
för nyttjandet av den främmande järnvägen, jämte ränta å gäld,
som kan anses belasta driften å densamma. Återstoden, som utgör den
skattskyldiges skattepliktiga inkomst av den främmande järnvägen, skall,
sedan fem procent tillgodoräknats den ort, där huvudkontoret för den
egna järnvägen varit beläget, fördelas mellan de kommuner, där den
främmande banans inkomst skall beskattas efter samma grunder, som
här ovan föreskrivits för fördelning av inkomst av järnvägsdrift å eu
enda bana. Från den del av driftsöverskottet, som faller på den skattskyldiges
egen järnväg, göres avdrag för ränta å gäld, som belastar
denna järnväg, varefter återstoden fördelas på nyssnämnda sätt mellan
de kommuner, där denna järnvägs inkomst skall taxeras. Den skattepliktiga
inkomst, ägaren av den främmande järnvägen bär av densamma,
skall på enahanda sätt fördelas mellan de kommuner, i vilka den trafikerande
järnvägens inkomst av den främmande banan skall beskattas.
På liknande sätt förfares, om järnvägsdriften ägt rum å egen jämte
ilera främmande banor eller uteslutande å främmande banor.

Fn stations trafikvärde beräknas till hälften av järnvägens bruttoinkomst
av stationens avsända och anlända godstrafik (ilgods, styckegods
och vagnslastgods), ökad med järnvägens bruttoinkomst av vid
stationen försålda personbiljetter. Gods, som i samtrafik eller transitotrafik
inkommit från främmande bana, räknas såsom avsänt från övergångsstationen
; likaså räknas till annan bana utgående gods såsom anlänt
till övergångsstationen. Såsom järnvägens station räknas härvid även
av densamma använd, annan järnväg tillhörig station.

I fråga om skattskyldigs inkomst av kanaldrift iakttages, att därunder
ej inräknas inkomst av fastighet, för vilken skattskyldig erlagt
fastighetsbevillning, eller som beskattas såsom inkomst av fast egendom,
ej heller inkomst av rörelse, som icke direkt sammanhör med kanalrörelsen,
såsom t. ex. rederirörelse. Den beskattningsbara inkomsten
fördelas till beskattning mellan den kommun, dill- nästföregående år

Bilaga 1.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kila?!) l huvudkontoret var beläget och som tillgodoräknas lem procent av inkomsten,
samt de kommuner, som av kanalanläggningen berörts, i förhållande
till vissa för dessa kommuner bestämda för delnings tal. Dessa
fördelningstal, som efter den skattskyldiges hörande fastställas av Kung!.
Maj:ts befallningskavande att lända till efterrättelse, till dess annorlunda
förordnas, erhållas genom att till kilometertalet av kanalens längd inom
varie kommun lägga antalet slussar inom kommunen. Kanallängden,
vartill endast hänföras sträckor, som först genom kanalföretaget gjorts
segelbara, räknas i kilometer och tiondedelar därav, varvid bråkdel, som
ej uppgår till full tiondedel, bortfaller. Utgör kanalanläggning på någon
sträcka gräns mellan två kommuner, uppdelas fördelningstalet för denna
sträcka lika på vardera kommunen.

Vid taxering avföretag, som avser att med hjälp av ledning tillhandahålla
vatten eller elektrisk energi, skall hälften av den beskattningsbara
inkomsten upptagas i den kommun, där vattnet eller den elektriska
energien förbrukats, eller, då förbrukningen ägt rum inom olika kommuner,
fördelas dem emellan i förhållande till bruttoinkomsten därav
inom varje särskild kommun. Den andra hälften taxeras i den kommun,
där vattenverk eller kraftstation samt kontor varit förlagda, och fördelas,
om vattenverk eller kraftstation samt kontor legat å olika orter, till
beskattning emellan dessa orter efter den grund, som taxeringsmännen
finna skälig. Har vatten, gas eller elektrisk energi levererats till någon,
som utövar distribution därav, skall förbrukningen för leverantörens de!
anses hava skett i den kommun, där leveransen ägt rum. Har förbrukning
ägt rum i utlandet, skall taxering ske såsom om den ägt rum
i den kommun, där huvudkontoret funnits.

Vid taxering av statens inkomst av rörelse, som avser att med
hjälp av ledning tillhandahålla elektrisk energi, skall, därest energi levererats
till statens kommunikation sverk, iakttagas följande: Inkomsten i
dess helhet beräknas i vanlig ordning. Från den samlade inkomsten
dragés därefter den del därav, som härrör från leverans av energi till
statens kommunikationsverk. Återstoden blir till bevillning taxerad inkomst.
Kan den inkomst, som härrör från leverans av energi till statens
kommunikationsverk, icke på annat sätt tillförlitligen beräknas, må den
upptagas till så stor del av hela inkomsten, som den till sagda verk
levererade energin utgör av all från kraftverket levererad energi. Den
taxerade inkomsten fördelas därefter mellan de olika kommunerna efter
samma regler, som gälla för fördelning enligt nästföregående stycke;
dock att vid fördelningen av den å förbrukningen belöpande delen av

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

111

inkomsten hänsyn icke skall tagas till energi, som levererats till statens
kommunikationsverk.

5 §.

Utlänning, som efter därtill enligt särskild författning förvärvad
rätt reser omkring i landet och för egen eller annans rakning bjuder
ut till försäljning eller försäljer av honom med torda eller eljest i riket
befintliga varor, skall erlägga bevillning i enlighet med de i 8—14 §§
av bevillningsförordningen bestämda grunder; skolande vad sålunda är
vordet stadgat äga tillämpning även i det fall, att utlänning medför
utländska varor, som förut blivit under en eller annan form rekvirerade.

6 §•

Var och en skattskyldig bör för sin inkomst genom handel, hantverk
eller annan näring taxeras till bevillning efter inkomstens verkliga belopp,
antingen den näring, varigenom inkomsten erhålles, idkas för den skattskyldiges
egen räkning eller av honom bedrives såsom kommissionär
eller innehavare av annan persons yrkesrätt; och då den vid bevillningstaxeringen
för ett eller annat yrke påförda beskattning icke medför
eljest saknad rättighet för den skattskyldige till utövandet av detta yrke,
sä äro taxeringsmännen icke pliktiga att undersöka och pröva behörigheten
till detsammas idkande.

Uppskattning av inkomst utav arbetsanställning, tjänst eller pension.

7 §•

Lön och annan inkomst, som utgår i spannmål eller persedlar,
upptages med det kontanta belopp, den efter ortens medelpris utgör.

Värdet av bostadsförmån beräknas med ledning av i orten gällande
hyrespris eller i saknad av tillfälle till sådan jämförelse efter annan
grund, som taxeringsmännen finna tillämplig.

1 avseende ä inkomstberäkningen är särskilt att iakttaga, att, medan
ä ena sidan allt som i tjänst eller uppdrag uppburits, därunder inbegripet
även vad som anvisats till bestridande av med tjänsten eller uppdraget
förenade särskilda kostnader, upptages till taxering, avdrag å andra sidan
lår göras för samtliga utgifter, vilka äro att anse såsom kostnader för
fullgörande av tjänsten eller uppdraget.

Hiiami 1.

It i la,''.ra 1

112 Avdra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Vissa avdrag vid inkomstens uppskattning.

8 §■

Vid tillämpning av bestämmelserna om rätt till avdrag- enligt 11 §
2 mom. bevillnmgsförordningen skola motsvarande bestämmelser i 5:o)
av anvisningarna till ledning vid taxering enligt förordningen den 28
oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt vara tillämpliga.

Allmänna föreskrifter.

§•

Huruvida skattskyldigs tillfälliga årsförlust (t. ex. genom kreaturssjukdoin,
skeppsbrott, varulagers förstöring och dylikt) bör betraktas
såsom minskning i årets inkomst eller såsom kapitalförlust, pröve taxeringsmyndigheterna
efter rörelsens och förlustens storlek och beskaffenhet.

10 §.

Såsom beskattningsbar utdelning från aktiebolag, solidariskt bankbolag
eller ekonomisk förening upptages det belopp, som delägaren
nästföregående år från bolaget eller föreningen uppburit eller ägt uppbära
i utdelning i förhållande till sin andel eller insats, utan hänsyn till
vilka bolagets eller föreningens tillgångar som använts till utdelningen.
Har aktie, banklott eller andel under nästföregående år bytt ägare, upptages
utdelningen såsom inkomst för den, som varit ägare av den till
aktien, lotten eller andelen hörande kupongen eller eljest berättigad att
lyfta utdelningen vid den tidpunkt, då denna blev tillgänglig för lyftning.
Under utdelning, varom här är fråga, hänföres jämväl utdelning till
kommanditdelägare i solidariskt bankbolag.

Inkomst av utdelning å aktier och banklotter samt å insatser i
ekonomiska föreningar hänföres vid taxeringen till inkomst av kapital,
dock att vad i 3:o) av anvisningarna till ledning vid taxeringen enligt
förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt är stadgat därom, att
sådan utdelning under vissa angivna förutsättningar skall räknas såsom
inkomst av rörelse eller yrke även skall lända till efterrättelse vid bevillningstaxeringen.
I den mån utdelningen är att hänföra till inkomst av
rörelse eller yrke, är den underkastad inkomst.bevillning, även där den
åtnjutits av inländska aktiebolag, solidariska bankbolag och ekonomiska
föreningar.

Delägare i vanligt handelsbolag, enkelt bolag och rederi ävensom
delägare i kommanditbolag beskattas för den del av bolagets eller rede -

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

113

riets vinst nästföregående år, som på honom belöper, huru denna än
må hava av bolaget eller rederiet använts och oberoende av vad han
må hava lyftat av bolagets eller rederiets under nämnda år eller tidigare
förvärvade vinst.

11 §■

Till ledning vid tillämpningen av bestämmelserna i 12 § 3 mom.
a) bevillningsförordningen torde kunna tjäna följande exempel.

1. A, vilken i mantalskrivningskommunen taxerats till bevillning
för en inkomst av 400 kronor, har i annan kommun taxerats till bevillning
för 200 kronor och är sålunda icke fri från beskattning i mantalsskrivningskommunen.
Därest han är ensamförsörjare och bosatt inom
ort, å vilken vid beräknande av det till inkomst- och förmögenhetsskatt
beskattningsbara beloppet må åtnjutas ett avdrag av 600 kronor, skall
alltså vid taxering i mantalsskrivningskommunen avdragas hälften av
detta belopp eller 300 kronor samt av återstående 100 kronor medräknas
allenast hälften, vadan den till bevillning beskattningsbara inkomsten
utgör 50 kronor. År han däremot bosatt å sådan ort, att vid taxeringen
till inkomst- och förmögenhetsskatt må åtnjutas ett avdrag av 800 kronor
eller därutöver, eller är han såsom familjeförsörjare berättigad till
avdrag, som tillsammans med ortsavdraget uppgår till eller överstiger
nämnda summa, och alltså hälften av vad sålunda må avdragas vid
taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt motsvarar eller överstiger
hans till bevillning uppskattade inkomst, återstår icke någon
beskattningsbar del av densamma.

2. B har taxerats till bevillning för en inkomst av 630 kronor.
Därest han enligt bestämmelserna i 18 § av förordningen den 28 oktober
1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt är berättigad att vid
taxering'' till sådan skatt tillgodonjuta ortsavdrag och familjeavdrag med
tillhopa 1,000 kronor, skall alltså hans till bevillning beskattningsbara
inkomst beräknas sålunda, att, sedan från den taxerade inkomsten, 630
kronor, avräknats hälften av ovannämnda avdragsbelopp med 500 krdhor,
återstående belopp av 130 kronor upptages såsom beskattningsbart till
hälften eller alltså med 65 kronor.

Därest den till bevillning taxerade inkomsten överstiger summan
av de vid taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt medgivna avdrag,
till vilka hänsyn skall tagas i nu förevarande avseende, blir det
till bevillning beskattningsbara beloppet vid tillämpning av bestämmelserna
i 3 mom. a) lika med den taxerade inkomsten med avdrag av tre
Bihang till riksdagens -protokoll 1920. Il sand. 2 avd. I käft. {Nr I.) 15

Bilaga 1

114

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bilaga l. fjärdedelar av nu ifrågavarande, vid taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt
medgivna avdrag.

Om sålunda en person taxerats till bevillning för en inkomst av

3,000 kronor och vid taxeringen till inkomst och förmögenhetsskatt är
berättigad tillgodonjuta avdrag med tillhopa 1,200 kronor, kan det till
bevillning beskattningsbara beloppet beräknas sålunda, att från den
taxerade inkomsten, 3,000 kronor, avdrages 3U av 1,200 kronor eller 900
kronor, vadan alltså återstår en beskattningsbar inkomst av 2,100 kronor.

Innebörden av stadgandena i 12 § 3 mom. b) belyses av följ ande exempel:

1. C har taxerats till bevillning för eu inkomst av 3,000 kronor
samt är berättigad att vid taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt
tillgodonjuta ortsavdrag och familieavdrag med tillhopa 1,400 kronor.
Vid tillämpning enbart av de länder 3 mom. a) meddelade bestämmelserna
skulle alltså den till bevillning beskattningsbara inkomsten utgöra
1,950 kronor. Därest emellertid den skattskyldige äger förmögenhet,
må — där ej sådant förhållande, varom i 3 mom. b) punkt 1) andra
stycket eller punkt 2) sägs, är förhanden — den beskattningsbara inkomsten
i anledning av nämnda avdrag icke sättas lägre än till 5 procent
av förmögenhetens vid taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt
uppskattade belopp. Har förmögenheten uppskattats till 50,000 kronor,
skall inkomsten av densamma anses hava utgjort 2,500 kronor, vartill
alltså den beskattningsbara inkomsten upptages. Om förmögenheten
uppgår till så stort belopp, att 5 procent därav motsvarar eller överstiger
den taxerade inkomsten, 3,000 kronor, upptages denna inkomst
i sin helhet såsom beskattningsbar inkomst.

2. D har taxerats till bevillning för en inkomst av 2,000 kronor
som enligt de under 3 mom. a) givna bestämmelser skall beräknas till
en beskattningsbar inkomst av 1,000 kronor. Därest D taxerats för en
förmögenhet av 32,000 kronor, skall alltså enligt bestämmelserna i 3
mom. b) punkt 1) den beskattningsbara inkomsten upptagas till 1,600
kronor. Om emellertid D:s förvärvsförmåga till följd av exempelvis
sjuklighet varit nedsatt till hälften, bör beskattningsnämnd tillämpa den
nämnden tillagda befogenhet så, att av de enligt 3 mom. a) medgivna
avdrag, 1,000 kronor, hälften får avräknas å den till 1,600 kronor beräknade
inkomsten av förmögenhet. Den beskattningsbara inkomsten bör
alltså i detta fall bestämmas till 1,100 kronor. Därest den beräknade
inkomsten av förmögenhet i stället varit 1,500 kronor eller därunder, bör
den skattskyldige i nu angivna fall få tillgodonjuta de enligt 3 mom.

a) medgivna avdrag oavkortade och den beskattningsbara inkomsten
alltså utföras med 1,000 kronor.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1. 115

Såsom exempel å icke särskilt angivna förhållanden, som böra föranleda
taxeringsmyndighet att medgiva undantag från bestämmelsen i 3
mom. b) punkt 1), må nämnas de fall, att skattskyldig har att utöva
omvårdnad av närstående person och på denna grund icke alls eller
allenast i mindre omfattning kan ägna sig åt särskild förvärvsverksamhet,
att skattskyldig avgått med pension från av honom innehavd tjänst,
att skattskyldig är änka, som vid tiden för mannens frånfälle icke innehaft
särskild anställning o. s. v.

Avdrag enligt 3 mom. b) 2) må medgivas utan hinder därav, att
inkomsten är att anse såsom inkomst av förmögenhet. Sådana utgifter
för annans underhåll, som avses i 11 § 2 mom. 4:o) c), må icke åberopas
såsom grund för avdrag enligt detta stycke.

Efterbeskattning.

12 §.

Till ledning vid tillämpning av bestämmelserna om efterbeskattning
må här anföras följande exempel:

En ensamförsörjare, mantalsskriven inom ort tillhörande ortsgrupp
V, har år 1921 till ''inkomstbevillning därstädes uppgivit ett belopp av
700 kronor. Hans till bevillning beskattningsbara inkomst bliro då med
tillämpning av bestämmelsen i 12 § 3 mom. a) 100 kronor. År 1924
upptäckes, att deklarationen varit felaktig, i det att den skattskyldige
rätteligen bort uppgiva ett belopp av 2,000 kronor. Den beskattningsbara
inkomsten hade alltså med tillämpning av nyssnämnda lagrum år
1921 rätteligen bort vara 1,250 kronor och till efterbeskattning vid
1924 års taxering skall upptagas ett belopp av 1,250 100 = 1,150

kronor. Detta belopp upptages — utan sammanblandning med den
beskattningsbara inkomst, som kan i vanlig ordning fastställas i 1924
års taxeringslängd, som ligger till grund för samma års kommunala utdebitering.

Övergångsbestämmelse.

Har fast egendom eller del av fast egendom, som enligt de i
denna förordning meddelade bestämmelser är underkastad fastighetsbevillning,
icke under år 1920 haft särskilt taxeringsvärde sig åsatt, skall
sådant°värde år 1921 åsättas egendomen eller egendomsdelen.

Bilaga 1

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1921.

116

Ändra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bilaga 2.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910
om inkomst- och förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas, att förordningen den 28 oktober 1910 om
inkomst- och förmögenhetsskatt ävensom de vid samma förordning
fogade särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen skola i nedan
angivna delar hava följande ändrade lydelse:

2 KAP.

Om skyldighet att erlägga skatt för inkomst.

3 §•

1 mom. Skyldig att erlägga skatt för inkomst är:

a) svensk medborgare, som författningsenligt är eller bör vara i
riket mantalsskriven:

för all inkomst, vare sig den förvärvats här eller utom riket;

b) -------------------

c) utlänning:

för inkomst av här belägen fast egendom och av näring, som här
bedrivits, för härifrån uppburen lön eller pension samt för utdelning å
aktier i svenska aktiebolag, å lotter i svenska solidariska bankbolag
och å insatser i svenska ekonomiska föreningar;

skolande utlänning, som författningsenligt är eller bör vara härstädes
mantalsskriven, erlägga skatt jämväl för annan inkomst---

här använts.

2 mom. Skatt för inkomst erlägges vidare av:

117

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

a) svenska aktiebolag-----inrättningar, ekonomiska

föreningar och andra inländska juridiska personer, därunder inbegripna
ägare av för gemensamt behov avsatta så kallade besparingsskogar,

häradsallmänningar och andra likartade samfälligheter-----

utom riket; ävensom

b) utländska bolag: för inkomst av här belägen fast egendom
och av näring, som av bolaget här bedrivits, samt för utdelning å
aktier i svenska aktiebolag, å lotter i svenska solidariska bankbolag och
å insatser i svenska ekonomiska föreningar.

4 §‘

Vanliga handelsbolag, kommanditbolag, enkla bolag och rederier
taxeras icke, utan hänföres ------bolagets eller rederiets inkomst.

5 §•

1 mom. Från skatt för inkomst frikallas:

a) medlem av konungahuset:

för av staten anvisat anslag samt för inkomst av kapital;

b) -------1-----------

c) ------------------

om han icke är svensk medborgare:

för annan inkomst än inkomst av här belägen fast egendom eller
av näring, som han här bedrivit, samt härifrån uppburen lön eller pension;
dock att person tillhörande olönat konsulat jämte betjäning icke
är frikallad från utgörande av skatt för inkomst genom utdelning å
aktier i svenska aktiebolag, å lotter i svenska solidariska bankbolag
och å insatser i svenska ekonomiska föreningar;

om lian är svensk medborgare:

för den inkomst, han åtnjutit av sin tjänst hos den främmande
makten;

d) utlänning eller i utlandet bosatt svensk undersåte, vilken
givit eller medverkat vid offentlig föreställning, som avses i gällande
förordning angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och
rättigheter:

för inkomst av föreställning, för vilken dylik avgift utgjorts eller
beträffande vilken befrielse från avgift jämlikt särskilt stadgande i samma
förordning åtnjutits; samt

e) --— —--—--— — —.--- “

2 mom. Följande juridiska personer erlägga icke skatt för inkomst:

Bil»**

118

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bilaga 8.

k) landsting, kommuner och andra menigheter ävensom hushållningssällskap; c)

kyrkor, akademier, vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk,
sjukvårds- och barmhärtighetsinrättningar jämte andra
fromma stiftelser ävensom stipendiefonder och pensionsanstalter;

d) ---— — — — — — — — — — —

e) — — —--delägare;

f) --— fordran; samt

g) nedannämnda juridiska personer för sådan inkomst av fast
egendom, som består i förmånen att för avsedda ändamål nyttja dem
tillhöriga fastigheter av nedan angivna beskaffenhet, nämligen:

regementen, officers- och underofficerskårer i fråga om deras vid
mötesplatser till begagnande under mötena uppförda byggnader;

nykterhetsföreningar i fråga om för deras verksamhet såsom sådana
avsedda byggnader, samt

enskilda samfund i fråga om kyrkobyggnader och bönehus.

7 §‘

Vid den uppskattning, som för taxeringen äger rum, hänföras:
l:o) till inkomst av fast egendom följande av fast egendom här i
riket härflutna intäkter, nämligen:

a) inkomst, som av ägare eller med ägare likställd innehavare
eller av brukare åtnjutits under form av hyresfri bostad eller arrende
eller hyra;

k) inkomst av jordbruk med dess binäringar;

c) inkomst av skogsbruk;

d) — — — — — lera och dylikt; samt

e) frälseränta och annan avgäld av fast egendom, därunder inbegripen
på grund av patronatsrätt uppburen tionde eller ersättning
därför;

2:o) till inkomst av kapital:

a) ränta å utlånade eller i räntebärande obligationer nedlagda eller
hos penningförvaltande verk eller enskilda insatta penningar;

k) utdelning å aktier, å lotter i solidariska bankbolag och å insatser
i ekonomiska föreningar; samt

c) inkomst, som åtnjutits från fast egendom i utlandet;

3:o) till inkomst av arkete:

a) inkomst av ar betsanställning eller tjänst, pension, livränta,
undantagsförmån och sådant periodiskt understöd, därför givaren enligt
10 § är berättigad till avdrag;

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

119

b) inkomst av rörelse eller yrke, såvitt den icke, enligt vad ovan Bila** 2.
sagts, skall upptagas såsom inkomst av fast egendom;

c) inkomst av icke yrkesmässig verksamhet och tillfälliga inkomster: 1)

vinster av tillfällig natur, därunder inbegripen vinst å icke
yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom, som förvärvats genom
köp eller byte och varit i säljarens ägo, om det är fast egendom under
mindre än tio år och eljest under mindre än fem år; samt

2) inkomst av tillfälliga uppdrag och annan här ovan ej särskilt
nämnd skattepliktig inkomst.

8 §•

Såsom inkomst taxeras icke:

andel, som vid bodelning tillfallit make, ävensom vad som förvärvats
genom giftorätt, arv eller testamente eller i hemföljd, morgongåva
eller fördel av oskiftat bo eller genom gåva, därunder inbegripet
sådant periodiskt understöd eller'' därmed jämförlig periodisk utbetalning,
därför givaren icke enligt 10 § är berättigad till avdrag;
vinst--— — — fem år eller därutöver;

ersättning för skada-----olycksfallsförsäkring i annan

form än livränta tillfallit den försäkrade eller hans stärbhus;

kapital, som —--stärbhus;

vad som — — — — —
å stat uppförd bäst- och båtlega;
officerares lönetillägg för tjänstehästar;

anslag till skrivmaterialier---traktamentstagaren varit bosatt.

0 §•

Vid uppskattning av inkomst — — — — —
arrende- eller hyresavgift;

undantagsförmån, frälseränta och annan avgäld — — — — —
själva skola taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt;

pensioner och understöd på grund av förutvarande anställning i
skattskyldigs verksamhet; ““

kostnad för nödigt biträde i hemmet — — — med iakttagande
av att sammanlagda avdraget från olika inkomstkällor i intet fall må
överstiga 200 kronor;

kontors- och andra förvaltningskostnader;

kostnad för resor till och från arbetsplatsen, därest denna är be -

120

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bilaga 2. lagen på sådant avstånd från den skattskyldiges bostad, att den skattskyldige
skäligen kan anses behöva anlita särskilt fortskaffningsmedel;
kostnad för utövning av vetenskap, konst eller handaslöjd; samt
ränta å lånt anläggnings- och rörelsekapital;

så ock för avgifter till pensions-, änke- och pupill-, understödseller
annan sådan kassa, i vilken det ålegat någon på grund av hans
tjänst att vara delägare.

För värdeminskning å byggnader ävensom å gruvor, inventarier
och annan dylik egendom må avdrag ske — — — anvisningarna.

Har kooperativ förening av vinsten å sin kooperativa verksamhet
lämnat sina kunder, vare sig de tillhört föreningen eller icke, pristillägg,
rabatt eller annan sådan utdelning i förhållande till gjorda köp eller
försäljningar, må föreningen njuta avdrag för dylik utdelning.

10 §.

Skattskyldig äger vidare, i den mån avdrag icke verkställts på
grund av bestämmelserna i 9 §, rätt till avdrag för:
alla utskylder utom kronoutskylder;
ränta å gäld;

periodiskt understöd eller annan därmed jämförlig periodisk utbetalning;
dock att avdrag icke får ske för vad som utgivits för person,
som tillhör den skattskyldiges hushåll, eller eljest utbetalts såsom bidrag
till någons undervisning eller uppfostran;

sådan förlust å fast egendom eller verksamhet, som ej är att hänföra
till kapitalförlust; dock att avdrag för förlust å icke yrkesmässig
avyttring av fast eller lös egendom ej får ske med högre belopp än
som motsvarar den skattskyldiges inkomst av dylik avyttring;

försäkringspremier-----pupill försäkring, dock att av drag,

som nu nämnts, ej må överstiga sammanlagt 200 kronor.

Svensk medborgare, — — — som här utövats.

U §.

Vid taxering av inkomst — — — — — hänförliga utgifter, härunder
inbegripet vad den skattskyldige utgivit för person, som tillhör
hans hushåll, samt vad han eljest utbetalt såsom bidrag till någons
undervisning eller uppfostran;

för ränta — — — — — nedlagda kapital;
för vad som använts till-----skuld.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

121

Bilaga 2.

4 KAP.

Om skyldighet att erlägga skatt för förmögenhet

12 §.

Skyldiga att erlägga skatt för förmögenhet äro:

a) svenska medborgare, som författningsenligt äro eller böra vara
i riket mantalsskrivna; samt

b) föreningar och samfund, — — — — — besparingsskogar,
häradsallmänningar och andra likartade samfälligheter — — — — —
äro skyldiga att erlägga skatt för inkomst:

för all den förmögenhet — — — utrikes ort;

c) — — — — — nedlagd.

Medlem av konungahuset är frikallad från utgörande av skatt för
förmögenhet.

Olönad----- — nedlagd.

16 §.

Till grund för uppskattningen — — — — — föremål för
taxering.

Fast egendom, frälseränta inbegripen, skall, där ej annorlunda
stadgas i de vid denna förordning fogade särskilda anvisningarna, upptagas
till sitt taxeringsvärde under nästföregående år.

Fordran, som ej är förfallen — — — fogade tabell I. Annan
säker fordran upptages till det belopp, vara den lyder. Osäker fordran
iipptages till det belopp, varmed den kan beräknas inflyta. Värdelös
fordran upptages icke.

Annan för evärdlig tid — — — — — yngstes ålder.

18 § t mom.

För svensk medborgare — — —

c) i enskilda fäll, då skattskyldigs skatteförmåga på grund av särskilda
omständigheter (långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom,
underhåll av andra närstående än dem, för vilka han äger åtnjuta familje avdrag,

eller annan därmed jämförlig omständighet) är väsentligt---

enligt detta stycke.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 11 sand. 2 avd. I häft. (Nr 1).

122

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bilaga 2

22 §.

Har någon — — — för lågt taxerad, skall, efter det sådant
kommit till vederbörandes — — — berörda förfarande undandraga.

Efterbeskattning — — — — — bouppteckning blivit ingiven
för registrering. Stärbhuset svarar icke — — —--i boet utgör.

24 § 1 mom.

Har behållningen i boet efter avliden här i riket mantalsskriven
svensk medborgare ej överstigit 20,000 kronor och hav den avlidne
efterlämnat make, oförsörjda barn eller andra bodelägare, som vid hans
frånfälle varit beroende av honom för sin försörjning, må beskattningsnämnd
det år, varunder han avlidit, kunna medgiva befrielse från
den inkomst- och förmögenhetsskatt, som eljest skolat utgå på grund
av taxering under nämnda år. Under samma förutsättningar äger ock
beskattningsnämnd nästföljande år medgiva befrielse ej mindre från
nämnda inkomst- och förmögenhetsskatt än även från den inkomst- och
förmögenhetsskatt, som för den avlidnes inkomst och förmögenhet skolat
utgöras på grund av taxering, åsatt under sistnämnda år.

25 § 1 mom.

Akta makar skola taxeras en var för sin inkomst och förmögenhet,
dock att i fall, där ena maken haft inkomst- eller förmögenhet, däröver
förvaltningen rätteligen tillkommer den andra maken, den senare
skall taxeras härför.

Skulle i senare fallet avdrag — — — åtnjutas för hustru.

Hustrus inkomst av arbetsanställning eller tjänst samt av rörelse
eller yrke skall vid taxeringen medräknas allenast om och i den mån
ifrågavarande inkomst sammanlagt överstiger 200 kronor.

Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen.

Ilo)

Inkomst av fast egendom.

7 § 1:0)

1. Värdet av bostadsförmån — — — jaktstuga o. d.

I skattskyldigs inkomst — — — begagnas såsom bostad av den

i någon hans verksamhet använda tjänste- och arbetspersonalen----

ifrågavarande lägenheter.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

128

Om och i den mån den skattskyldige använder egen fastighet för miair*
rörelse eller yrke upptages hyresvärdet — — — andel av dess värde.

II. Till inkomst av jordbruk räknas:

a) inkomst genom försäljning (ej realisation) av jordbrukets, ladugårdens
och trädgårdens produkter ävensom av levande och döda inventarier; b)

inkomst genom direkt tillgodogörande av egendomens avkastning
:

för förbrukning i den skattskyldiges hushåll eller för den skattskyldiges
och hans familjs jämte personliga tjänares räkning eller för
förädling eller förbrukning i näring eller annan rörelse, som av den
skattskyldige drives; samt

för avlöning åt arbetspersonal, som icke tillhör den skattskyldiges
hushåll, för utgörande av undantagsförmåner eller eljest för fullgörande
av förpliktelse, som åligger den skattskyldige i förhållande till någon,
som icke tillhör hans hushåll;

skolande värdet av vad sålunda tillgodogöres beräknas med ledning
av ortens försäljningspris;

c) inkomst av jordbrukets binäringar. Beträffande vad som är att
hänföra till jordbrukets binäringar är stadgat i anvisningarna till förordningen
angående bevillning av fast egendom samt av inkomst.

Såsom kostnader — — — — —

lön och underhåll åt arbetspersonal, som uteslutande eller huvudsakligen
användes för jordbruket och dess binäringar; skolande i fråga
om lön och underhåll — —--tillämpning;

nyanskaffning (ej nyuppsättning) av levande och döda inventarier;
ägande i följd härav —---— eller nötning;

underhåll av byggnader — — — — — inkomst av jordbruk.

III. Till inkomst av skogsbruk hänföres den inkomst, som någon
förvärvar dels genom tillgodogörande för egen räkning eller genom användande
i egen rörelse av skogseffekter från fastighet — — — — —
skadan nedgått i värde.

iv. :-----

V. I fråga om rätt till avdrag vid taxering av inkomst av annan
fastighet än jordbruksfastighet, komma särskilt i betraktande — — —

— — såsom sådan; dock att kostnader för underhåll och skötsel av
trädgård icke må avdragas till högre belopp än som motsvarar den
uppgivna inkomsten från trädgården.

VI. 1 fall som i 7 § l:o) a) sägs anses såsom likställd med ägare:
den som innehar fast egendom med fideikommissrätt eller eljest på grund

124

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bilaga 2. av testamentarisk förordnande; den som innehar fast egendom med stadgad
åborätt, med tomträtt eller med vatten fallsrätt; innehavare av s. k.
ofri tomt i stad och den, som eljest innehar fast egendom med ständig
eller ärftlig besittningsrätt; innehavare av skogsområde, som blivit av
staten upplåtet till bergshanteringens understöd, till kanalbolag eller till
stad eller annan menighet; innehavare av fast egendom, som är anslagen
till boställe eller eljest på lön, samt av lägenhet, som är avsöndrad från
annan egendom till besittning på viss tid eller på livstid.

±o)

Inkomst av arbetsanställning eller tjänst, pension m. m.

7 § 3:o) a).

Till inkomst, som här avses, hänföras:

periodiskt understöd, så framt icke understödstagaren tillhört givarens
hushåll eller uppburit understödet såsom bidrag till sin undervisning''
eller uppfostran.

Värdet av bostadsförmån, som tjänstinnehavare åtnjuter å fast egendom,
som är honom anslagen till boställe eller eljest på lön, upptages
på sätt i 1 :o) här ovan är angivet, under inkomst av fast egendom. 1
andra fall — — — — — efter ortens medelpris utgör.

3:o)

Inkomst av rörelse eller yrke, icke yrkesmässig verksamhet och tillfälliga

inkomster.

7 §, 3:o) b) och c).

Härunder upptagas:

1) inkomst av rörelse eller yrke såsom:

bergsbruk — — — — — yrkesmässig verksamhet;

2) inkomst av icke yrkesmässig verksamhet och tillfälliga inkomster:

inkomst av tillfälliga uppdrag, som ej äro att hänföra till tjänste uppdrag

eller yrkesmässig verksamhet, såsom uppdrag att ombesörja
försäljning av armans egendom, att verkställa utredning av dödsbo eller
att förrätta bouppteckning eller arvsskifte samt alla andra inkomstbringande
uppdrag av mindre stadigvarande natur;

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

125

tillfälliga vinster och sådana skattepliktiga intäkter, som ej böra
hänföras under annan rubrik, såsom realisationsvinster, lotterivinster, inkomst
av patent- och därmed jämförliga rättigheter o. d.

Till inkomst av rörelse eller — — — — — näring, som av
honom drives.

Ränteinkomst och utdelning å aktier, banklotter samt å insatser i
ekonomiska föreningar äro icke alltid att anse såsom inkomst av kapital
utan kunna understundom utgöra inkomst av rörelse eller yrke. För
den, som driver bankrörelse, annan penning- eller lånerörelse, försäkringsrörelse
eller handel med värdehandlingar, är sålunda utdelning å aktier,
banklotter och insatser i ekonomiska föreningar att anse icke såsom
inkomst av kapital utan såsom inkomst av rörelse eller yrke. Huruvida
ränteinkomst för den, som driver rörelse eller yrke, är att anse såsom
inkomst av kapital eller såsom inkomst av rörelsen eller yrket, måste
bedömas med hänsyn till, huruvida det kapital, varifrån ränteinkomsten
härflutit, varit nedlagt i verksamheten eller ej.

Vid taxering av inkomst av rörelse eller — — — — — såsom
omkostnad.

Där i rörelse eller yrke förädlas eller förbrukas produkter från
eget jordbruk eller skogsbruk eller beståndsdelar från egen, i verksamheten
ej använd fastighet, får vid beräkningen av inkomsten av rörelsen
eller yrket avdrag ske för produkternas eller beståndsdelarnas värde
med belopp, varmed värdet skall ingå i inkomsten från fastigheten.

En ekonomisk förening är i beskattningshänseende att anse såsom
kooperativ, därest den är öppen och i sina angelägenheter tillämpar lika
rösträtt. För att en förening skall anses vara öppen fordras icke blott,
att den enligt sina stadgar är berättigad att när som helst antaga nya
medlemmar, utan också att den faktiskt visar sig villig att antaga till
medlem var och eu, som är bosatt inom föreningens verksamhetsområde
(iller tillhör dess angivna verksamhetskrets, förbinder sig att följa föreningens
stadgar och beslut och som därjämte skäligen kan antagas
komma att som medlem bidraga till förverkligandet av föreningens i
stadgarna angivna syfte. Den omständigheten, att styrelsen eller annat
föreningsorgan äger rätt att pröva inträdesansökningarna och avvisa
sådana sökande, som icke besitta nu nämnda kvalifikationer för medlemskap,
betager icke föreningen dess egenskap av öppen.

1 det fall att eu förening säljer till utomstående, kan den som regel
icke utan att förlora sin öppna karaktär vägra att mottaga som medlem
någon, som kan ådagalägga, att lian plägar köpa förnödenheter genom
föreningen. Anser föreningens styrelse emellertid, att vederbörande

Bilaga 2.

126

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bilaga 2. köpare på grund av rent personliga förhållanden icke kan beviljas medlemskap
— i eu stor förening, som säljer till utomstående, är det omöjligt
att i varje fall inskränka försäljningen till personer, som skulle vara
önskvärda som medlemmar — så bör föreningen för att anses såsom
öppen hava skyldighet att i ekonomiskt hänseende jämställa honom med
medlem, det vill säga giva honom samma återbäring på köpta varor
som medlem erhåller.

Kooperativa föreningars centralorganisationer äro att anse såsom
öppna, även om inträde beviljas blott sådana lokala föreningar, som fylla
av centralorganisationen uppställda krav på stadgar, skötsel och ekonomisk
soliditet och om endast ett enda företag inom varje område antages
såsom medlem. \ ad angår kravet på lika rösträtt, så berövas en centralorganisation
icke dess kooperativa karaktär, om rösträtten bland dess
förstahandsmedlemmar, föreningarna, utövas efter föreningarnas medlemsantal.

4: o)

Inkomst genom utdelning från bolag in. m.

4 § och 7 § 2:o).

Såsom beskattningsbar utdelning från aktiebolag, solidariskt bankbolag
eller ekonomisk förening upptages det belopp, som delägaren nästföregående
år från bolaget eller föreningen uppburit eller ägt uppbära i
utdelning i förhållande till sin andel eller insats, utan hänsyn till vilka
bolagets eller föreningens tillgångar som använts till utdelningen. Har
aktie, banklott eller andel under nästföregående år bytt ägare, upptages
utdelningen såsom inkomst för den, som varit ägare av den till
aktien, lotten eller andelen hörande kupongen eller eljest berättigad att
lyfta utdelningen vid den tidpunkt, då denna blev tillgänglig för lyftning.
Under utdelning, varom här är fråga, hänföres jämväl utdelning
till kommanditdelägare i solidariskt bankbolag.

Delägare i vanligt handelsbolag, enkelt bolag och rederi ävensom
i kommanditbolag beskattas för den del av bolagets eller rederiets viusl
nästföregående år, som på honom belöper, huru denna än må hava av
bolaget eller rederiet använts och oberoende av vad han må hava lyfta!
av bolagets eller rederiets under nämnda år eller tidigare förvärvade
vinst.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

127

5:o''''

Vissa avdrag vid inkomstens uppskattning.

Avdrag är medgivet:

1) för alla omkostnader — — — egen bostad o. d.

Däremot är avdrag medgivet för allt, som kan inrymmas under
begreppet driftkostnader eller är att anse såsom kostnader för fullgörande
av arbetsanställning, tjänst eller tjänsteuppdrag. Dit höra t. ex. kostnader
för hyra och underhåll av arbetslokaler, för lön och underhåll åt
arbetspersonal, pensioner och understöd till förut anställd arbetspersonal,
förvaltningskostnad, accis, ränta å lånt kapital, som nedlagts i rörelse
eller yrke, resekostnader och ökning i levnadskostnader, då skattskyldig
1‘ör sin verksamhet måste vistas utom den vanliga bostadsorten o. s. v.
Under resekostnader faller även den nödvändiga och verkliga kostnad,
skattskyldig fått vidkännas för resor till och från arbetsplatsen, därest
denna är belägen på sådant avstånd från den skattskyldiges bostad, att
han behöft anlita och anlitat särskilt fortskaffningsmedel. År ersättning
för resekostnad och ökning i levnadskostnaderna vid skattskyldigs vistande
utom den vanliga bostadsorten särskilt anvisad, och skall sådan
ersättning taxeras såsom inkomst, får avdraget härför icke överstiga
den sålunda anvisade ersättningens belopp. Då för dessa kostnaders
bestridande — — — inkomst för barnet. Gift kvinna, som av förvärvsverksamhet
är i avsevärd grad förhindrad att ägna sig åt hemmets
skötsel, äger att från sin inkomst av dylik verksamhet avdraga kostnaden
för nödigt biträde i hemmet, dock högst 200 kronor. — — —
avdragas från annan inkomst.

Kan tillförlitlig utredning icke vinnas, i vad mån ränta å upplånat
kapital hänför sig till fastighet eller till rörelse eller till särskilda fastigheter
eller till särskilda slag av rörelse, må vid uppskattningen av inkomstbeloppen
från de olika inkomstkällorna ränteutgifterna fördelas till
avdrag å dessa efter förhållandet mellan bruttoinkomsternas inbördes
storlek.

Även indirekta kostnader — — — vara beskattningsbar inkomst.

Slutligen äger avdrag rum

3) för vissa utgifter — — — ränta å allt slags gäld, om räntan
ej avdragits vid beräkningen av inkomst från särskild inkomstkälla,
sådan förlust å fast egendom eller verksamhet, som ej är att anse såsom
kapitalförlust, periodiskt understöd och andra sådana utbetalningar, som
grunda sig på eu rättsligt eller frivilligt åtagen förpliktelse. Vad som

Bila)» 2

128

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bilaga 2. utgivits för person, tillhörande den skattskyldiges hushåll, eller vad som
eljest utbetalts såsom bidrag till någons undervisning eller uppfostran
får icke avdragas.

6: o)

Uppskattning av förmögenhet.

Såsom förmögenhet taxeras — — — lustjakter och dylikt, medräknas
vid taxeringen.

År fordran för sin tillkomst — — -- hava eu varaktighet av
minst fem år.

Fast egendom upptages till sitt taxeringsvärde under nästföregående
år. Om sådant värde då icke varit åsatt eller omständighet inträffat,
som kan under en taxeringsperiod påkalla förändrad värdering,
skall fastigheten upptagas till det taxeringsvärde, som under löpande
året bestämmes. Eljest gäller såsom allmän grund för uppskattning av
egendom — — — ej få såsom skuld avdragas.

7:o)

Om efterheskattning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1921.

Formulär till författningsförslaget å sid. 129/137.

(Detta ark avskiljes vid blankettens ifyllande och
medföljer ej deklarationen vid avlämnandet.)

Anvisningar för deklarationsblankettens ifyllande.

Deklaration skall för en var upptaga inkomst och förmögenhet, varför han är underkastad beskattning här i riket, samt
angiva inkomsten nästföregående kalenderår eller, i fall då räkenskapsår ej sammanfaller med kalenderår, det räkenskapsår, som
tilländagå^: närmast före den 1 mars det löpande året, ävensom förmögenheten vid utgången av näst föregående kalenderår eller,
i ovan omförmälda fall, räkenskapsår.

Skyldighet att avgiva deklaration åligger utan anmaning:

a) verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag eller står under offentlig
kontroll; o .

b) svensk medborgare, som är här i riket mantalsskriven, därest han under nästföregående år varit taxerad till mkomst och

förmögenhetsskatt eller inkomstbevillning eller sagda år åtnjutit så stor inkomst av beskaffenhet att kunna taxeras till inkomst och

förmögenhetsskatt och vid samma års utgång ägt så stor förmögenhet, att inkomsten och en sextiondedel av förmögenheten

tillsammans uppgått till minst 600 kronor;

c) annan skattskyldig, som nästföregående år varit taxerad till inkomst- och förmögenhetsskatt eller inkomstbevillning

eller sagda år åtnjutit så stor inkomst av beskaffenhet att kunna taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt och vid samma års
utgång ägt så stor förmögenhet, att inkomsten och en sextiondedel av förmögenheten tillsammans uppgått till minst 100 kronor;

skolande vid beräkning av enskild skattskyldigs inkomst och förmögenhet hänsyn tagas till hustrus och barns inkomst och

förmögenhet, därest, enligt vad nedan sägs, den skattskyldige är uppgiftspliktig därför.

Efter anmaning vare även en var annan skyldig att avgiva deklaration.

Äkta makar skola uppgiva en var sin inkomst och förmögenhet. Har äktenskapet blivit ingånget före den 1 januari 1921,
skall mannen dock uppgiva hustruns inkomst och förmögenhet, därest de ej varit rättsligen undantagna från mannens förvaltning.

Har skattskyldig hemmavarande eller av honom helt eller delvis underhållna barn, som ej uppnått 21 år, skall, därest barnen
icke själva skola taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt, den skattskyldige i sin deklaration eller i bilaga till densamma
uppgiva sådana barns inkomst och förmögenhet. När i deklarationen uppgives inkomst, som tillkommit barn, för vilkas inkomst
den skattskyldige är uppgiftspliktig, böra barnens namn och storleken av deras inkomst från varje särskild inkomstkälla uppgivas.

Den, som ej är svensk medborgare, skall uppgiva sin nationalitet.

Vanligt handelsbolag, kommanditbolag och rederi för registreringspliktigt fartyg skall till ledning för taxering av delägare
lämna uppgift, innehållande upplysningar enligt deklarationsformuläret om bolagets eller rederiets fasta egendom, inkomst och förmögenhet
ävensom om värdet av varje delägares andel eller lott i bolaget eller rederiet samt om den del av inkomsten, som belöper
å varje delägare.

Deklaration, som skall avgivas utan anmaning, ävensom uppgift, som ovan förmäles, skall vara avlämnad före den 1 mars.
Endast den, som enligt lag är skyldig föra handelsböcker eller som är delägare i vanligt handelsbolag, kommanditbolag eller rederi,
får åtnjuta anstånd, dock ej längre än till den 15 april. Härför fordras emellertid, att anmälan, att hinder mött, skriftligen göres
före den 1 mars hos ordföranden i taxeringsnämnden.

Avlämnas ej deklaration inom behörig tid, vare den skattskyldige förlustig rätten att överklaga taxering, för vilken
deklarationen skolat ligga till grund. Underlåtenhet att avlämna uppgift, varom ovan sägs, medför för den försumlige påföljd
av böter.

Har någon i deklaration eller uppgift mot bättre vetande uteslutit eller till för lågt belopp upptagit inkomst eller förmögenhet,
böte från och med 25 till och med 1,000 kronor. Om genom det oriktiga meddelandet föranletts, att skattskyldig icke
blivit taxerad eller blivit för lågt taxerad, kunna böterna förhöjas utöver sistnämnda belopp, dock högst med fem gånger det skattebelopp,
som genom det svikliga förfarandet undandragits.

Deklaration eller ovan omförmäld uppgift avlämnas eller insändes på den uppgiftspliktiges eget äventyr i betalt brev med
allmänna posten antingen till ordföranden i taxeringsnämnden eller ock i Stockholm till överstathallarämbetet och i övriga orter
till Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län, magistraten i den stad eller landsfiskalen i det landsfiskalsdistrikt, där den skattskyldige
är mantalsskriven eller taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt eljest anses skola äga rum.

Verk och bolag så ock annan uppgiftsskyldig, som nästföregående år enligt lag varit skyldig föra handelsböcker, skola vid
deklaration och uppgift foga bestyrkt avskrift av in- och utgående balansräkning samt, där sådan föres, vinst- och förlusträkning
för senaste räkenskapsåret. Så fort ske kan bör tillika för verk eller bolag, som är försett med Kungl. Haj:ts oktroj eller blivit
registrerat såsom aktiebolag eller står under offentlig kontroll, avlämnas bestyrkt avskrift eller tryckt exemplar av revisionsberättelsen
för samma tid. Aktiebolag skall därjämte, så snart ske kan, bifoga förvaltningsberättelse.

Har någon, som är skyldig att utan anmaning avgiva deklaration, under nästföregående år inom annat distrikt än där han
har att avgiva deklaration själv eller i bolag ägt, innehaft eller brukat fast egendom eller drivit rörelse eller yrke, åligger honom
att å ort, som i varje fall vederbör, samt inom tid, som här ovan är angiven för avgivande av deklaration, avlämna särskild uppgift
till ledning för beräkningen av den därstädes beskattningsbara inkomsten av fastigheten, rörelsen eller yrket. Denna uppgift
skall i varje särskilt fall vara så uppställd, som deklarationsformuläret anvisar i fråga om uppgift till ledning vid taxering för inkomst
av fast egendom och rörelse eller yrke. I fråga om skyldighet att förete räkenskapshandlingar, revisionsberättelse och förvaltningsberättelse
gäller vad här ovan sägs beträffande deklaration.

En var, som önskar upplysning rörande beskaffenheten av honom åliggande uppgiftsskyldighet eller sättet för dess fullgörande,
äger att för sådant ändamål hänvända sig till ordföranden i vederbörande taxeringsnämnd.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 11 samt. 2 avd. 1 Käft. (Nr 1.)

1. Har skattskyldig ägt eller brukat fast egendom endast en
del av nästföregående år, bör uppgivas, vilken del av året
fastigheten varit i hans ägo eller av honom brukats. Sådan
innehavare av fast egendom, som i beskattningsavseende är
likställd med ägare (fideikommissarie, kronoåbo, boställsinnehavare,
innehavare av avsöndring m. fl.) är skyldig här uppgiva
inkomsten från den egendom, han sålunda innehaft.

Under A I redovisas inkomst, som av ägare eller med
ägare likställd innehavare eller av brukare åtnjutits under
form av hyresfri bostad eller arrende eller hyra, inkomst av
jordbruk med dess binäringar, inkomst av skogsbruk samt
inkomst, som förvärvats genom upplåtelse åt någon av rätt
att i visst avseende tillgodogöra sig eller nyttja fast egendom
eller del därav eller genom försäljning av vissa egendomens
beståndsdelar, såsom torv, sten, grus, lera o. d.

Till jordbrukets binäringar räknas bl. a. mejerihantering
och kvarndrift, som huvudsakligen avse förädling av det
egna jordbrukets produkter, samt sådan av jordbrukaren å
den egendom, varå jordbruket bedrives, eljest utövad verksamhet
för förädling av produkter eller beståndsdelar från
egendomen, som sker huvudsakligen för husbehovsändamål
eller med huvudsaklig användning av jordbrukets inventarier,
driftsbyggnader och ordinarie arbetsbesättning.

Under skogsbruk inbegripes jordägares, därmed likställd innehavares
eller brukares tillgodogörande för eget behov eller i egen
förädlingsrörelse eller genom försäljning av virke i oförädlat
skick, såsom timmer, props, ved m. m. samt av bark, kottar
o. d. ävensom av jordägaren, innehavaren eller brukaren bedriven
virkesförädling, så framt förädlingen icke är att anse
såsom särskild näring. Kolning samt utvinning av biprodukter
till skog, såsom tjära o. d., anses såsom skogsbruk,
när verksamheten ej sker i mera avsevärd omfattning, t. ex.
i fasta kolugnar, i fasta tjärugnar e. d. eller drives i sammanhang
med annan yrkesmässig förädlingsverksamhet. Annan
virkesförädling än kolning och utvinning av biprodukter
till skog anses såsom särskild näring, då förädlingen icke
huvudsakligen sker för husbehovsändamål. Under skogsbruk
inbegripes icke skogsavverkning å annans mark på grund av
upplåtelse.

2. Här utföres vad i vederdörande bilaga angivits såsom »återstående
inkomst». Ger inkomstberäkningen underskott till
resultat, utföres noll, och underskottet avdrages såsom förlust
under allmänna avdrag, dock ifråga om underskott för barn
med den inskränkning, som angives i punkt 9 här nedan.

3. För den, som driver bankrörelse, annan penning- eller lånerörelse,
försäkringsrörelse eller handel med värdehandlingar,
är utdelning å aktier, banklotter och insatser i ekonomiska
föreningar i regel att anse icke såsom inkomst av kapital
utan såsom inkomst av rörelse. Huruvida ränteinkomst
bör anses såsom inkomst av kapital eller såsom inkomst
av rörelse eller yrke, måste avgöras med hänsyn till omständigheterna
i det särskilda fallet. I regel skall dock
såsom inkomst av rörelse eller yrke anses, i fråga om den,
som driver rörelse av nyss angivet slag, all ränteinkomst
samt, i fråga om annan näringsidkare, ränteinkomst å kapital,
som är nedlagt i rörelsen, t. ex. ränta å utestående
fordringar, ränta å tillfälligtvis i bank innestående medel,
som äro avsedda för rörelsen o. s. v.

■i. Har avdrag ägt rum för kostnader för arbetsanställning, tjänst
eller tjänsteuppdrag (t. ex. för pensionsavgifter eller resekostnader)
böra i deklarationen eller i bilaga till densamma angivas
de olika belopp, som avdragits.

Av staten anvisad ersättning till bestridande av särskild med
tjänst eller uppdrag förenad kostnad skall icke uppgivas. ■—
Räcker icke särskilt anvisad kostnadsersättning, må, vare sig
ersättningen anvisats av staten eller annan, vad för ändamålet
ytterligare åtgått icke avdragas. För att få avdragas
skola utgifterna självfallet vara verkliga och således icke
blott beräknade.

5. Vad någon erhållit såsom bidrag till sin undervisning eller
uppfostran så ock vad person, tillhörande givarens hushåll,
uppburit såsom understöd, uppgives icke.

0. Såsom realisationsvinst uppgives vinst å icke yrkesmässig
avyttring av fast eller lös egendom, som förvärvats genom
köp eller byte och varit i säljarens ägo, fast egendom under
mindre än tio år och lös egendom under mindre än fem år.

7. Kan tillförlitlig utredning icke vinnas i vad mån ränteutgifter
äro att hänföra till olika inkomstkällor, såsom fastighet,
yrke eller rörelse, eller till särskilda fastigheter eller
särskilda närings företag, må ränteutgifterna fördelas på de
olika inkomstkällorna efter förhållandet mellan bruttoinkomsternas
inbördes storlek. Annuitet å lån (t. ex. hypotekslån)
får avdragas endast till den del, som motsvarar ränta.

8. Till kapital räknas såväl aktie- eller lottkapital som ock
reservfond, och skola dessa upptagas till belopp, som angivits
i ingående balansräkningen, där de ej under året undergått
förändring. I sådant fall bör upplysning lämnas, efter
vilka grunder medelstorleken av kapitalet beräknats.

Den förra året till A-skatt taxerade inkomsten upptages
till det belopp, som bestämts av taxeringsnämnden eller, om
dess beslut ändrats av högre myndighet, det sålunda bestämda
beloppet. Såsom till delägarna utdelat uppgives, vad
av den taxerade inkomsten tilldelats dem såsom utdelning i
vanlig ordning.

9. Svensk medborgare, som icke är i riket mantalsskriven, ävensom
utlänning är ej berättigad till avdrag för försäkringspremier
samt äger åtnjuta annat allmänt avdrag endast för
så vitt avdraget hänför sig till inkomst, för vilken skatt skall
här erläggas, eller till verksamhet, som här utövats.

Barn, för vilket don skattskyldige är uppgiftspliktig, äger
åtnjuta allmänna avdrag blott till belopp, motsvarande summan
av barnets behållna inkomster. Den skattskyldige själv
tillkommande allmänt avdrag må däremot avräknas från den
skattskyldiges inkomst eller från barns inkomst, för vilken
han är uppgiftspliktig. Därest hustrun särskilt taxeras och,
efter det allmänna avdrag skett, underskott uppstått för en
av makarna, må underskottet avräknas från den andre makens
behållna inkomst.

10. Avdrag får icke äga rum för periodiskt understöd, som utgivits
för person, tillhörande den skattskyldiges hushåll, eller
eljest utbetalts såsom bidrag till någons undervisning eller
uppfostran.

11. Avdrag för förlust får icke ske, därest icke upplysning lämnas,
å vilken verksamhet förlusten uppstått och huru förlusten
beräknats.

Sammanlagda förlusten å icke yrkesmässig avyttring av
fast eller lös egendom får icke avdragas till högre belopp än
som motsvarar under C III a) redovisad behållen inkomst.

12. Om avdrag yrkas för värdeminskning å byggnad skall upplysning
lämnas om byggnadens användning, byggnadsmaterial
och andra omständigheter, som anses inverka på byggnadens
varaktighet, såsom ålder, där den kan uppgivas, byggnadssätt,
läge o. s. v. ävensom om byggnadens värde, i avseende
varå skall upplysas, om det uppgivna värdet beräknats efter
taxeringsvärde, brandförsäkringsvärde, bokfört värde eller annat
värde, vilket i så fall uppgives.

I övrigt hänvisas till stadgandet i avdelning l:o) I, sista
stycket, i de till förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt
hörande »Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen»,
vilket lyder: »Därest byggnader kunna an3es även med
noggrant underhåll och aktsam vård vara underkastade värdeminskning
genom slitning, må för den värdeminskning, som
av dylik anledning ägt rum under nästföregående år avdrag
äga rum, motsvarande en efter varje byggnads beskaffenhet
och användning lämpad andel av dess värde.»

13. Såsom förmögenhet uppgives värdet av tillgångar utöver
skulderna. Tillgångarna skola upptagas till sitt saluvärde.
Såsom saluvärde å fast egendom anses dess taxeringsvärde.
Vissa rättigheter upptagas till sitt kapitalvärde.

Såsom tillgångar skola icke upptagas: möbler, husgeråd och
andra lösören, som äro avsedda för den skattskyldiges och hans
familjs personliga bruk; konstverk, bok-, konst- och andra
därmed jämförliga samlingar, så framt oj ägaren med dem
driver handel eller yrkesmässigt håller dem för allmänheten
tillgängliga; kapitalvärdet av undan tagsförmåner och pension
eller annan förmån, som åtnjutes på grund av ett förutvarande
tjänsteförhållande; rätt till ränta, avkomst eller annan
förmån, som är bestämd att tillgodonjutas för den berättigades
livstid, där värdet av vad han årligen må i sådant
avseende åtnjuta understiger 1,000 kronor; rätt till förmögenhet,
varav en annan för närvarande åtnjuter avkastningen.

14. Bär avsedda avdrag få äga ruin blott vid bevillningstaxeringen
i den kommun, där don skattskyldige är mantalsskriven,
eller i fråga om avliden person eller oskiftat dödsbo i kommun,
där den avlidne varit mantalsskriven, eller i fråga om
annan juridisk person än oskiftat dödsbo i kommun, där
vederbörande styrelse eller förvaltning har sitt säte eller där
syssloman eller ombud är bosatt.

15. Uppgift om husföreståndarinna lämnas blott av den, som är
ogift, änkling, änka eller frånskild samt har hemmavarande
eller av den skattskyldige helt eller delvis underhållet barn,
vilket vid utgången av nästföregående år icke uppnått 21 år
och icke självt skall taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt.

16. Har fastigheten under nästföregående år icke haft taxeringsvärde
sig åsatt, skall uppgivas dess eljest antagliga värde,
eventuellt det värde, vartill deklaranten upptagit fastigheten
för sin förmögenhetsberäkning.

17. Bostadsförmån för tjänstinnehavare uppgives under AI, om
den åtnjutes å fast egendom, vilken är honom såsom boställe
eller eljest på lön anslagen, i annat fall under C.
Enahanda gäller i tillämpliga delar om övriga naturaförmåner.

18. Till skattskyldiga familj räknas även sådana tjänare, som
uteslutande eller huvudsakligen äro anställda för personlig
uppassning (hushållerska kokerska, hus- och kammarjungfru,
köksa, betjänt, kusk, chaufför o. d.). Till familjen räknas
däremot icke i skattskyldigs verksamhet använt hemmavarande
barn, som uppnått 21 år eller självt skall taxeras för
sin inkomst.

Under utrymmen för bekvämlighet och trevnad inbegripas
övriga för familjen avsedda byggnader och lägenheter, gästrum,
trädgård, drivhus, stallrum och vagnsbod för hästar
och åkdon, som uteslutande eller huvudsakligen användas
för personligt bruk o. d.

19. Värdet av använda produkter skall upptagas i enlighet med
gällande försäljningspris i orten. Därest produkter eller
beståndsdelar från egendomen, innan do använts för eget,
driftspersonals, undantagstagares m. fl. behov eller försålts,
varit föremål för bearbetning eller förädling i någon av den
skattskyldige driven binäring till jordbruket, eller i förädlingsverksamhet,
som är att hänföra till skogsbruk, skola
de upptagas till de ökade värden, de på grund av bearbetningen
eller förädlingen erhållit.

Hava däremot produkter från egendom förädlats eller förbrukats
i av den skattskyldige drivet företag, som ej är att
anse såsom binäring till jordbruket eller såsom skogsbruk
utan såsom särskilt näringsföretag, upptages värdet av produkterna
i oförädlat skick bland inkomsterna av egendomen
under 3 i bilaga till A I (jordbruksfastighet) och bland
utgifterna för näringsföretaget å bil. till B. Värdet av de
förädlade produkter, som använts för egen räkning, upptages
däremot såsom inkomst i det särskilda näringsföretaget.
Motsvarande gäller beträffande beståndsdelar från egendomen,
vilka förädlats eller förbrukats i av den skattskyldige
drivet särskilt näringsföretag, därest icke utvinningen
av beståndsdelarna skett under sådana förhållanden, att densamma
är att anse såsom en del av näringsföretaget (jfr 23).

20. Till husliållsmedlemmar räknas här icke blott de perso- j
ner, som räknas till skattskyldigs familj (se 18) utan jämväl
undantagsfolk och fast anställd driftspersonal (se 26),
som äro i den skattskyldiges kost.

21. Såsom inkomst upptages vad som influtit vid försäljning av
jordbrukets, ladugårdens och trädgårdens produkter ävensom
av kreatur och andra inventarier, men däremot upptages icke
såsom inkomst under A I vad som influtit vid realisation av
levande eller döda inventarier. Vinst å dylik realisation
upptages i förekommande fall såsom inkomst under C III a)
(se G).

22. Inkomst av körslor är att anse såsom inkomst av binäring |
till jordbruk, därest körslorna skett med hjälp av de för
jordbruket avsedda dragarne. Därest körslor däremot skett
i större utsträckning och med större antal dragare än som i
regel kan finna användning inom jordbruket eller dess binäringar,
måste åkerirörelse anses föreligga, och inkomsten
av denna upptages under C II såsom inkomst av rörelse eller
yrke.

23. Därest utvinning av sten, torv, grus o. d. skett med hjälp
av särskilda därför avsedda inventarier och med användande
av andra arbetare än dem, som ingå i jordbrukets ordinarie
arbetarbesättning, är utvinningen att anse såsom särskilt
näringsföretag och inkomsten därav redovisas å bilaga till C H.

24. Uppgift härom lämnas icke, därest vinsten å fastighetsaffären
i dess helhet skall uppgivas under C II såsom vinst av yrkesmässig
handel med fastigheter eller under C III a) såsom
vinst å icke yrkesmässig avyttring av fast egendom.

25. Såsom utgifter få ej räknas värdet av eget eller hustruns arbete
(t. ex. beräknad egen eller hustrus avlöning), lön och underhåll
åt hemmavarande barn, som användes i skattskyldigs
verksamhet, därest barnet icke uppnått 21 år eller självt
taxeras för sin inkomst, eller åt tjänare, som är att räkna
till den skattskyldiges familj (se 18), hyresvärdet av egna
driftsbyggnader eller affärslokaler i eget hus, ränta å eget i
fast egendom, rörelse eller yrke nedlagt kapital, kapitalavbetalning
å skuld eller utgifter för fast egendoms förbättring
genom nybyggnad, genom om- eller tillbyggnad eller genom
grundförbättringar.

Gift kvinna, som av förvärvsverksamhet är i avsevärd grad
förhindrad att ägna sig åt hemmets skötsel, äger att från
sin inkomst av dylik verksamhet avdraga kostnaden för nödigt
biträde i hemmet, dock att sammanlagda avdraget från
olika inkomstkällor icke får överstiga 200 kronor. Har dylikt
avdrag ägt rum, skall upplysning lämnas om storleken
av detsamma och om den inkomst, från vilken avdraget skett.

26. I driftspersonalen inräknas hemmavarande i den skattskyldiges
förevarande verksamhet använt barn, som uppnått 21 år
eller självt taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt.

27. Värdet av bostadsförmån å fastigheten får icke avdragas
såsom utgift.

28. Såsom utgifter få upptagas kostnaderna för nyanskaffning av
levande och döda inventarier, i följd varav skattskyldig icke
äger att under form av avskrivning göra avdrag för den
värdeminskning å jordbruksinventarier, som förorsakats avnötning
eller slitning. Kostnad för nyuppsättning av levande
eller döda inventarier får icke avdragas såsom utgift.

29. Om vad med skogs ingångsvärde förstås, se anvisningarna
till förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt l:o) III.

30. Därest fast egendom är belägen eller rörelse eller yrke drivits
inom olika kommuner eller inom olika i samma kommun
belägna administrativa områden, inom vilka menighet äger
utöva beskattningsrätt (såsom municipal samhälle, territoriell
församling i stad, skoldistrikt, församling på landet, som ej
sammanfaller med kommun) skall angivas, huru enligt den
skattskyldiges mening inkomsten bör fördelas å de särskilda
kommunerna eller områdena.

31. Kostnaden för underhåll och skötsel av trädgård, däri inbegripet
avlöning till trädgårdsmästare, trädgårdsdräng o. d.
får icke avdragas till högre belopp än som motsvarar det
såsom inkomst upptagna värdet av produkter från trädgården,
vilka använts i den skattskyldiges hushåll eller försålts.

32. Nettovinsten uppgives i sin helhet, även om däri ingår inkomst
av fast egendom eller av kapital eller annan intäkt,
som icke är skattepliktig såsom inkomst av rörelse eller yrke.
Dylik intäkt avdrages under 9, 10 eller 11 i förevarande
bilaga och redovisas i den mån den är skattepliktig, såsom
inkomst å vederbörlig plats under A, B eller D i deklarationen.

33. Kostnad för tillökning eller förbättring av inventarier får
ej avdragas såsom omkostnad. Ej heller får såsom omkostnad
i rörelse eller yrke upptagas utgift, som hänför sig
till inkomst av fast egendom, t. ex. kostnad för avverkning
å egen fastighet e. d.

34. Avse gjorda avskrivningar eller avsättningar för värdeminskning
å driftsinventarier olika slags tillgångar med väsentligen
olika varaktighet, redogöres härför i särskild bilaga.

35. I fråga om stenbrott, grustag, o. d. upptages såsom värdeminskning
så mycket av anskaffningsvärdet för hela fyndigheten,
som belöper å det förbrukade eller sålda.

36. Värdelös fordran må avskrivas i sin helhet samt osäker
fordran, i den mån fordringen överstiger det belopp, varmed
den kan beräknas inflyta.

37. Såsom inkomst upptagas även fordringar för under året försålda
varor eller utförda arbeten, men däremot icke influten
likvid för fordringar, som förvärvats ett föregående år. Har
under året influtit likvid för fordran, som förut helt eller
delvis avskrivits, upptages dock såsom inkomst vad som influtit
utöver det belopp, vartill fordringens värde vid avskrivningen
beräknats.

38. Såsom värde upptages saluvärdet eller anskaffningsvärdet.
Med anskaffningsvärde förstås i fråga om varor, som förädlats
eller bearbetats i företaget, kostnaden för anskaffning
av i varorna ingående råmaterial samt den kostnad, som ned -

lagts å förädlingen eller bearbetningen, ävensom i fråga om
eljest i lagret ingående varor kostnaden för anskaffning av
desamma.

39. Bland omkostnaderna skola upptagas alla de utgifter för rörelsen,
som gjorts under året, även om t. ex. näringsidkaren
icke under året erlagt betalning för en del inköpta varor,
utan vid årets utgång häftar i skuld därför. Däremot får
icke såsom omkostnad under året upptagas vad näringsidkaren
under året erlagt såsom betalning för varor, som han
inköpt ett föregående år.

Skulle det å blanketter anvisade utrymmet för vissa uppgifter eller upplysningar befinnas vara otillräckligt,
må sådana meddelas i särskild bilaga.

hänvisningar till nummer (/, 2, 3 o. s. v.), som
i denna blankett och därtill hörande bilagor,
sig till vidfästade ark, innehållande »Anvisningar
deklarationsblankettens ifyllande >.

Deklarationsblankett n:r 1

Deklaration om inkomst och förmögenhet,
att avlämnas år 19 av:

Fullständiga för- och tillnamn:................................................................

YrTce (eller titel och anställning): ............................................................

vilken, född år 1................, är för innevarande år mani alster iven i:

Län: ..........................................................................................................

Socken, köping: .......................................................................................

By, gård, hemman och .....................................................................

Lägenhet, torp..........................................................................................

Stad:.............................................

Församling (i stad): ................

Kvarter:.........................................

med adressn:r................ vid .....

Uppgifterna avse kalenderåret 19 (räkenskapsåret fr. 0. ni. den

19.......... t. 0. ni. den

A. Inkomst av fast egendom.*

I. Inkomst i naturaförmåner och penningar från fast egendom, som den skattskyldige
ägt eller hrukat. (se 1) (Specificeras för varje särskild fastighet å bilaga enligt formulär.)

Undertecknad har under nästföregående år:

ägt

brukat

ägt

brukat

}

(fastighets namn och nummer)

kommun.....; inkomsten därav enligt bilaga n:r.......... utföres (se 2) med

(fastighets namn och nummer)

kommun.....; inkomsten därav enligt bilaga n:r.......... utföres (se 2) med

II. Inkomst av frälseränta och annan avgäld samt tionde eller ersättning därför.....

Inkomst under Å

B. Inkomst av kapital, (se 3)

I. Ränteinkomst (ränta å utlånade, i räntebärande obligationer nedlagda eller hos bank, annat penning förvaltande

verk eller enskilda insatta penningar)................... • ■ * ''

II. Utdelning å aktier, å lotter i solidariska bankbolag och å insatser i ekonomiska föreningar enligt följande

specifikation (eventuellt å bilaga):

st. i

(bolagets eller föreningens namn)

Summa

Avgår: utgifter till förvaltningskostnad.......

III. Behållen inkomst av fast egendom i utlandet

Återstående inkomst

.. Rote:

n:r.

Inkomst under B

Inkomsten har
icke överstigit

Kronor

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 11 samt. 2 avd. 1 käft. (Nr 1.)

€. Inkomst av arbete (i penningar och naturaförmåner) I. Inkomst av arbetsanställning eller tjänst, pension m. m. (se 4). a) Av tjänst, mera varaktig arbetsanställning och stadigvarande uppdrag, efter avdrag för obligatoriska pensions-avgifter och utgifterna för tjänsten, anställningen och uppdraget: för mig i egenskap av.........	Inkomsten har icke överstigit
Kronor	öre






för min hustru .............
för mina barn ................
b) Av tillfällig arbetsanställning efter avdrag av utgifterna för anställningen
c) Pension, livränta, undantagsförmån............
d) Periodiskt understöd (se 5)................... . Inkomst under C I 11. Inkomst ay rorclSG Gllor yrko (de s. k. fria yrkena härunder inbegripna). (Specificeras å bilaga enligt formulär.) Undertecknad har under nästföregående år drivit: ......................................................................................-inom ....................... kommun ; (rörelsens eller yrkets namn) .........1 inkomsten därav enligt bilaga n:r utföres (se 2) med


....................................................................................... inom ............ kommun ; (rörelsens eller yrkets namn) .......... inkomsten därav enligt bilaga n:r utföres (se 2) med


Inkomst under C II III. Inkomst av icke yrkesmässig verksamhet och tillfälliga inkomster. a) Realisationsvinst efter avdrag för förlust under samma år å likartad affär (se 6)..........


c) Inkomst av tillfälliga uppdrag, såsom boutredning, uppdrag att försälja fastighet eller att förrätta auktion (allt för så vitt uppdragen ej äro att hänföra till tjänsteuppdrag (0 I a) eller yrkesmässig verksamhet såsom t. ex. advokatyrket), royalty o. d., lotterivinst och övrig inkomst av tillfällig art, som ej skall annorstädes i blanketten uppgivas.......................... Inkomst under C III D. Inkomst, som undertecknad förvärrat såsom delägare i enkelt bolag, van-ligt handelsbolag, kommanditbolag eller rederi. Under året har jag varit delägare för ............... i


(andelens storlek) (bolagets eller rederiets namn) Hela inkomsten för detta re(jerj utgjorde kr........................., därav alltså på min andel belöper kr. Avgår: ränta å gäld för förvärv av andelen (se 7).................»


Inkomst under D
Bevillningspliktiga inkomsten inom denna kommun för här ovan under D angivna ^°jag. utförde kr därav på min andel belöper kr......................................., eller, efter avdrag av ränta å gäld för förvärv av andelen, kr.

Särskild uppgift av aktiebolag och solidariskt bankbolag (se 8).

Bolagets kapital eller, om detsamma undergått förändring, dess medelstorlek under året utgjorde ........................................... kr., och utgör

alltså bolagets här ovan deklarerade inkomst ......................... procent av kapitalet.

Bolagets förra året till A-skatt taxerade inkomst uppgick till kr......................................., för vilket belopp bolaget påförts kronoutskylder

med kr........................................ Av återstående inkomst har intill denna dag till delägarna utdelats kr..............................., vadan bolagets till

B-skatt beskattningsbara inkomst utgör kr..........................................

	\| Kronor	8 re	Taxeringsnämnden anteckningar Kronor	s öre
bainmaiiiaiiiiiiig. Inkomst under A................................ * * B................................ » > Cl............................... » » eu.............................. » » C III ............................. » » ................................	1 ............................I
Sammanräknad inkomst
Allmänna avdrag (se 9). Från den sammanräknade inkomsten yrkas avdrag för följande icke förut under A, CII, C III eller D avräknade utgifter och förluster.
2. Ränta å gäld (samtliga ränteutgifter uppgingo till kr..........................).........
3. Periodiskt understöd och andra periodiska utbetalningar (testamentlegat, pension, livränta, underhåll till frånskild make o. s. v.), som grunda sig på åtagande eller annan förplik-telse och icke innefatta kapitalavbetalning å skuld (se 10), utgivet till
4. Förlust, som särskild inkomstkälla i sin helhet utvisar och som ej är att hänföra till
5. Försäkringspremier och andra avgifter, som utbetalats för min och min hustrus livför-säkring, livränte-, kapital- och olycksfalls- eller sjukförsäkring ävensom för pupillförsäk-ring, minskade med under året uppburen vinstandel (Avdraget får icke överstiga 200 kronor) j Särskilt yrkande om avdrag för värdeminskning, (se 12) (XJpplj sningar till stöd för avdragets befogenhet skola lämnas.) För värdeminskning genom slitning av mig tillhöriga byggnader (brandförsäkringsvärde tv ...........) vrkas avdrag med....................		........	; ....................
. Summa avdrag Återstående inkomst (underskott utföres med noll) E. Förmögenhet (se 13). Taxeringsvärdet å fast egendom enligt följande specifikation (eventuellt å bilaga): ........................... kr.........................................			..............................

			—
» ..............................
» ........................
Levande inventarier (.................. hästar, därav .................. unghästar, .................. oxar och tjurar,				\|
kor, .... ungkreatur, ............... får och getter, ...............svin,.............................................) Maskiner, redskap, fartyg och andra döda inventarier................ Inneliggande lager (vid jordbruk) av spannmål, potatis, foder- och gödselmedel, skogseffekterm.m. Inneliggande lager (i rörelse eller yrke) av handelsvaror, råmaterial, hel- och halvfabrikat samt förbrukningsartiklar m. ............................ Aktier, banklotter, andelar i enkla bolag, handelsbolag, kommanditbolag, ekonomiska föreningar och''rederier samt obligationer, enligt följande specifikation (eventuellt å bilaga): ct .................................................................... kr...............................			.............................	l........ i........

* .................................... » ..............................
Fordringar (även banktillgodohavanden) och kontanter................ Andra tillgångar, som skola ingå i den skattepliktiga förmögenheten.......... Summa tillgångar Avgår: skulder............................... Behållen förmögenhet Av förmögenheten tillhörde mig och min hustru kr............................ och följande mina barn,
			I........

			i

Veo av behållna förmögenheten utgör »Återstående inkomst» utgör enligt uppgift här ovan Summa att taxera till inkomst- och förmögenhetsskat
t...........................

Sammanställning för bevillningstaxeringen. I enlighet med omstående uppgifter och särskilda bilagor uppgiver jag för taxering inom Inkomst av fast egendom enligt inramad uppgift å bil. till AI........... » » frälseränta efter avdrag av 5 % av dess taxeringsvärde ......... Annan inkomst av fast egendom enligt A II................. Inkomst av kapital enligt B...................... » » arbetsanställning, tjänst eller pension enligt 01............ Inkomst av rörelse eller yrke enligt inramad uppgift å bil. till C IT......... Inkomst av icke yrkesmässig verksamhet och tillfälliga inkomster enligt C III..... Inkomst av bolag eller rederi enligt inramad uppgift under D........... Sammanräknad inkomst Avgår (se 14): a) Ränta å gäld (= allmänna avdrag 2).........	Kronor	öre	Taxeringsnämndens anteckningar Kronor \| öre
..............................	.......	............................	........


b) Periodiskt understöd (= allmänna avdrag 3).............. c) Förlust eller underskott (= allmänna avdrag 4) ....		........
d) Försäkringspremier (= allmänna avdrag 5)............... Summa avdrag Återstående inkomst

..............................

Särskilda upplysningar och yrkanden.

Undertecknad var under nästföregående år gift ogift änkling änka frånskild (det rätta understrykes) samt icke husföreståndarinna
(se 15).

Antalet hemmavarande eller av mig helt eller delvis underhållna barn, vilka vid utgången av nästföregående år ej uppnått 21 år och icke själva
skola taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt, utgjorde: ............................

Att jag, min hustru och mina hemmavarande eller av mig helt eller delvis underhållna barn, vilka vid utgången
av nästföregående år ej uppnått 21 år och icke själva skola taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt, under året
icke åtnjutit annan inkomst eller vid årets slut haft förmögenhet till högre belopp, än här ovan uppgivits, samt
att jag efter bästa förstånd meddelat de lämnade uppgifterna, bekräftas på heder och samvete

.............................................................................................. den .......................................................................... 19..........

Namn: ............................................................................

Yrlie eller titel:..............................................................

Nationalitet: ...................................................................

(ifylles icke för svensk medborgare)

Postadress:.......................................................................

Gift kvinna skall i sin deklaration här anteckna
Mannens namn:......................................................

yrke eller titel: .................................................

nationalitet:...........................................................

(ifylles icke för svensk medborgare)

Taxeringsnämndens beslut.

_ i enlighet med , ,,

Taxeringsnämnden har med fr4ng4en(ie av deklarationen taxerat den skattskyldige 1

1. Till bevillning inom denna kommun . .

2. Till inkomst- och förmögenhetsskatt

Taxerat belopp

Skattefria avdrag

Beskattningsbart

belopp

Till B-skatt
taxerat belopp

Skäl för avvikelse från deklarationen:

Särskild bilaga lämnas för varje fastighet.
För jordbruksfastigheter i sambruk må dock
gemensam redovisning lämnas.

Bilaga till A l.

Inkomst av fast egendom.
J ordbruksfastighet.

Bilaga nr ............ till ......................................................................................................................................................................................... deklaration,

(den skattakyldiges namn)

utvisande inkomster och utgifter från .......................................................................................................................

(fastighets namn och nummer)

inom ..............................................................

Taxeringsvärde (se 16): ...............

Areal i hektar: åker ......................

Kreatursbesättning i medeltal: .
kreatur, ............ får, ........... getter,

............. kommun............... under år 1 9.............

> åug ..........................., skogs- och betesmark............................

........ hästar, därav unghästar, ............ oxar och tjurar, ............

............ svin> ............ höns, ........... annat fjäderfä, ...........bisamhällen,

kor,

uug -

Kronor j öro

Inkomster.

I. Naturaförmåner (se 17) enligt ortens pris:

a) Förmån av hyresfri bostad för mig och min

familj (-------------- rum och kök) jämte utrymmen

för bekvämlighet och trevnad (se 18) ...

b) 1 bushållet använda produkter (se 19) från egendomen
för .......... hushållsmedlemmar (se 20)

samt för tillfälliga kosttagare:

vete .................... kg. . . kr ...

råg .................... » . . » ..............................

korn .................... » . . »

havre........... ...... » . . »

ärter .................... » . . »

potatis .............. » . 5. .........................

trädgårdsprodakter . . » ..............................

nötkreatur och kött därav » ..............................

svin och fläsk .... » ..........................

får och getter samt ull » ..............................

fjäderfä, fisk och vilt » .............................

mjölkochprodukterdärav » .............................

ågg .............. tjog . . » .............................

bränsle......» ..............................

............................................. »

c) Saluvärdet av produkter från egendomen, som

utgått till statare och annan driftspersonal samt
till undantagstagare m. fl., ej i den skattskyldiges
kost (se 19)...........

d) Produkter och beståndsdelar från egendomen, j

använda till nybyggnad, till- eller ombyggnad |
eller grundförbättring (se 19):......|

skogseffekter .... kr............................. j

sten, grus, lera och tegel

Kronor öro

Utgifter (so 25).

1. Arrenden och betesavgifter ...

2. Kontanta arbetslöner:

till fast anställd driftspersonal
(se 26) . . . . kr...............................

» daglönare . ...» ..............................

» ackordsarbetare ...» ..............................

S. Kost för anställd personal: i

............... kostdagar för fast

anställd driftspersonal (se

26) å kr........... pr dag kr...........................

.............kostdagar för lego dagsverkare

å kr...........

pr dag ......» ..............................

Avlöning i natura (bostadsförmån i mig
tillhörig fastighet oräknad) till statare och
annan driftspersonal, ej i husbondens kost
(se 27)..............

5. Utgifter för inköp av (se 28):

spannmål och frövaror . . kr.............................. [

kraftfoder och betmassa » .............................. j

potatis och rotfrukter . . » j

hö, halm och grönfoder » ..............................

andra fodermedel ...» .............................. j

gödselmedel och torvströ » .............................. |

hästar........» |

nötkreatur......» j

svin och grisar . . . . » |

får och getter.....» .............................

fjäderfä.......» i

redskap och andra yttre

inventarier.....» .............................

Överföres

Överföres J........................j........

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 11 samt. 2 avd. 1 käft. (Nr 1.)

2. Inkomst i penningar:

a) Arrenden och betesavgifter, hyror

b) För försålda produkter (se 21):

spannmål och frövaror kr.
sockerbetor (grundpris +
tillaggspris) ....
potatis, rotfrukter, grön
saker och t.rädgårdsprodukter.
......

hö, halm och grönfoder » ..

hästar ....... » ..

nötkreatur och kött därav »

svin och grisar samt fläsk » .

får och getter .... » -

fisk och vilt ..... » ..

fjäderfä och ägg ... » ..

mjölk och produkter därav »

ull, hudar och skinn . . »

Överfört

Kronor ; öre

c) Diverse inkomster:

kondor (se 22), uthyrning av maskiner, dragare
och annan arbetskraft ......

försäljning av redskap och andra döda inventarier
(se 21)...........

försäljning av sten, torv, grus ni. m. eller
ersättning vid upplåtelse av rätt att tillgodogöra
sig sådana beståndsdelar (se 23)

ersättning vid upplåtelse av vattenkraft, rätt
till jakt och fiske m. m...... .

ersättning för vägunderhåll.......

d) Inkomst av''skogsbruk:

köpeskilling för sålt virke och andra skogseffekter
(se 19)..........

köpeskilling vid upplåtelse av avverkningsrätt

där skog sålts i samband med fastigheten:
så stor del av köpeskillingen som belöper
å skogen (se 24)..........

Saluvärdet av virke och andra egendomens
produkter eller beståndsdelar,
som förädlats eller förbrukats i eget näringsföretag
(se 19)...........

Summa inkomster
Avgå motstående utgifter
Återstående inkomst (införes under A I i dekl.)

Krouor i öre

Överfört

(i. Reparationer, försäkringar in. in.:

a) Underhåll av inventarier.........

b) Underhåll av byggnader.........

c) Avgifter för försäkring av byggnader, förråd

och driftsinventarier.........

d) Utgifter för försäkring av samt läkarvård och

medicin till driftspersonal.......

e) Veterinärvård och medicin till kreatursbesätt ning

...............

f) Diverse driftkostnader enl. följande specifikation:

7. Ränta å lånt anläggnings- och drifts kapital

(se 7)...........

8. Undantagsförmåner:

a) I pennningar . . . kr...............................

b) Kost tillhandahållen

i mitt eget hushåll » ..............................

c) Övriga naturaförmåner
(se 27) . . .

Värdeminskning genom avverkning eller
försäljning av skog (minskning i skogens
ingångsvärde) (se 29).......

Summa utgifter

llevillningspliktig inkomst: »Återstående inkomst» enligt uppgift ovan............kr.

Avgår: 6 % av taxeringsvärdet å jordbruksfastighet, som av mig brukats, kr. .............................................

5 % av » » annan fastighet ........ » ......................... —-

Återstående bevillningspliktig inkomst kr.........................

Fördelning av den bevillningspliktiga inkomsten mellan kommuner ifråga om fastigheter i sambruk (se 30):

Av taxeringsnämnden beräknad inkomst: enligt bevillningsförordningen............kr.

enligt inkomstskatteförordniuge n........... »

Skäl för avvikelse från deklarationen: ............................................................................................................................................

Särskild bilaga lämnas för varje fastighet. Bilaga till A I.

Inkomst av fast egendom.

Annan fastighet än jordbruksfastighet.

Bilaga nr ............. till ............................................................................................................... deklaration

(den skattskyldiges namn)

utvisande inkomster och utgifter från fastigheten .....................................................

(kvarter och nummer eller annan beteckning)

inom , kommun under år 19...........

Taxeringsvärde (se 16) kr......................................... Brandförsäkringsvärde kr.

Kronor öre

Inkomster.

1. Naturaförmåner (se 17) enligt ortens pris:

a) Förmån av hyrestid bostad för mig och min familj (............... rum och kök) jämte utrymmen och anlägg ningar

för bekvämlighet och trevnad, såsom trädgård, drivhus, stallrum, vagnsbod o. s. v. (se 18) . . .

b) I hushållet använda produkter från fastigheten (sc 19).....................

2. Inkomst i penningar:

a) Hyror, arrenden o. dyl.............

b) Övrig inkomst, t. ex. genom försäljning av produkter

Summa

Utgifter.

1. Ränta å upplåna!, i fastigheten nedlagt kapital (so 7).............kr...............................

2. Omkostnader (se 25):

a) Avlöning till vice värd, gårdskarl, portvakt o. s. v. (se 27)..........* ......................!.......

b) Arbetslön och annan omkostnad för trädgård (se 31).............» ....................1—

c) Utgifter för vattenförbrukning, renhållning, uppvärmning, belysning och dylikt, som

jag måst i egenskap av fastighetsägare vidkännas..............» ....................■>-.......

d) Reparationskostnader.......................... 8 ..............................

e) Utgifter för försäkring av byggnader ................... 8 ..............................

f) Övriga omkostnader.................................................................................................................................. * ..............................

Återstående inkomst (införes under A T i dekl.)

Bevillnillgspliktig inkomst: »Återstående inkomst» enligt uppgift ovan...........kr.

Avgår: 5 % av fastighetens taxeringsvärde.......................

Återstående bevillningspliktig inkomst kr.

Av taxeringsnämnden beräknad inkomst: enligt bevillningsförorduiugen

enligt inkomstskatteförordningen

Skäl för avvikelse från deklarationen:.........................................................................

• 1#

•A ‘

■

. ''

Särskild bilaga lämnas för varje företag.
Denna sida av bilagan användes av
näringsidkare som förn handelsböcker.

Bilaga till CII.

Inkomst av rörelse eller yrke.

Uppgift om inkomst av fast egendom
lämnas å bilaga till A I.

Bilaga n:r ............ till

(den skattskyldiges namn)

deklaration, utvisande

inkomster och utgifter uti av mig bedriven

(rörelsens eller yrkets namn)

inom

kommun under år lb

T''fixeringsvärdet (se IG) å i rörelsen eller yrket använd egen fastighet ...............................

i------------------- ~ '' Kronor Ure

Nettovinst enligt bilagda räkenskapsutdrag (se 32)................

Tillkommer:

1. Saluvärdet av de förnödenheter och varor, som jag ur affären tillgodogjort mig i hushållet

eller eljest för egen eller min familjs räkning, (därest icke motsvarande belopp ingav
i bokförda nettovinsten) (se 18).....-...............''''r

2. Sammanlagda beloppet av i räkenskapen gjorda avskrivningar för värdeminskning ... »

it. Alla bokförda utgifter för utskylder.................... •

-t. Eljest bokförda omkostnader eller avdrag, som ej få avräknas, såsom personliga utgifter,
hushållskostnader o. d. (se 7, 25 o. 33)..................

Avgår:

T». Värdeminskning å egna byggnader, som använts i rörelsen (se 12).

.......... % å kr................................................... = kr................

...... % å kr................................ ........ — * ...........

(Brandförsäkringsvärdet vid årets slut utgjorde kr. ...........................)

Summa

kr.

G. Värdeminskning å driftsinventarier (se 34):

......... % å kr................................................... — kr..........................

.......... % å kr................................................... — * —..................... kr.

Anskaffningsvärdet å de vid årets början befintliga driftsinventarierna
utgjorde..................kr..........................

Anskaffningsvärdet å under året inköpta driftsinventarier utgjorde » .....................~~

I vid årets början . !> .........................

Driftsinventariernas bokförda värde utgjorde t ,

i).

10.

11.

Värdeminskning å andra för stadigvarande bruk avsedda tillgång
brott, patenträtt etc.) (se 35).............

ar (gruva, rätt till sten -

Avskrivningar för lidna förluster a fordringar (se 36)..............

I nettovinsten ingående inkomst av kapital, som uppgives under B i deklarationsformularet
Saluvärdet av skog och andra produkter eller råämnen från egen fastighet, som foradlats
eller förbrukats i företaget ävensom annan i nettovinsten ingående inkomst av fast

egendom, som uppgives under A i deklarationsformuläret (se 19)........

Eljest bokförd, ej skattepliktig eller ej som inkomst av näring skattepliktig vinst. ..........

Återstående inkomst (införes under (! IT i dekl.)

Bevillnillgspliktig inkomst: »Återstående inkomst» enligt uppgift ovan...........vl Avgår:

5 % av taxeringsvärdet å i rörelsen använd egen fastighet......... ... _

Återstående bevillningspliktig inkomst kr.

Fördelning av den bevillningspliktiga inkomsten mellan kommuner (se 30):.......................................................-........

Av taxeringsnämnden beräknad inkomst: enligt bevillningsförordningen . .

enligt inkomstskattef orörd ningen .

Skäl för avvikelse från deklarationen: .

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 11 samt. 2 avd. 1 höft. (N:r 1.)

Särskild bilaga lämnas för varje företag.
Denna sida av bilagan användes av näringsidkare,
som icke fora handelsböoker.

Bilaga till CII.

Inkomst av rörelse eller yrke.

Uppgift om inkomst av fast egendom
lämnas å bilaga till A 1.

Bilaga n:r ........... till ....................................................................................................

(den skattskyldiges namn)

inkomster och utgifter uti av mig bedriven
inom ..........................................

deklaration, ntvisande

(rörelsens eller yrkets namn)

...................... kommun........... under år 19

Taxering sv äydet (se 16) å i rörelsen eller yrket använd egen fastighet:

Kronor Öre

B) uttoi(ikornstor under året (även där likvid icke influtit under samma år) (se 37):

1. Försäljning av varor eller tillverkningar..................]a.

2. Ersättning för utfört arbete......... » >1. Saluvärdet av de förnödenheter och varor, som jag ur affären tillgodogjort mig i hushållet eller eljest för egen eller min familis räkninar ("se 18).. » •t. Övriga inkomster........ x
Utgående lager: Värdet å lager av handelsvaror, råmaterial, hel- och halvfabrikat samt förbrukningsartiklar in. ni. vid årets slut (se 38)......		1
Summa Ingående lager: Värdet å lager av handelsvaror, råmaterial, hel- och halvfabrikat samt förbrukningsartiklar m. in. vid årets början (se 38).......		............
Omkostnader under året (även där likvid icke erlagts under samma år) (se 26, 33 o. 39): 5. Inköp av råmaterial, förbrukningsartiklar och andra för rörelsen avsedda varor 6. Hyror och arrenden ......
7. Ränta å lånt anläggnings- och rörelsekapital (se 7)......
8. Arbetslöner: i penningar............. jcr
i natura..............
9. Andra utgifter för rörelsen: bränsle................................. kraft och belysning.......... *	•
reparations- och underhållskostnader.......... »
frakter............................ kontorskostnader och porto........... å näringen belöpande acciser....... ..... * premier för försäkring av i rörelsen använd personal och egendom......» diverse driftkostnader ........................................ »
10. Avskrivningar: värdeminskning å driftsinventarier (......... % å kr...... ...............) (se 34) .... » avskrivning å fordringar (se 36)...........
Summa	i

Stimma bruttoinkomster och utgående lager..........kr.

Avgår: Summa ingående lager och omkostnader........»

Återstående inkomst (införes under eu i dekl.) kr.

Bevillningspliktig inkomst: »Återstående inkomst» enligt, uppgift ovan...........kr.

Avgår: 5 % av taxeringsvärdet å i rörelsen använd egen fastighet . ...........»

Återstående bevillningspliktig inkomst kr.
Fördelning av den bevillningspliktiga inkomsten mellan kommuner (se 30):

Av taxeringsnämnden beräkna»! inkomst: enligt bevillningsförordningen............kr

enligt inkomstskatteförordningen........... »

Skäl för avvikelse från deklarationen: .............................................

Stockholm 1930. Kung;!. Boktryckeriet, P, A. Norstedt & Söner.

808855

Andra särskilda utskottets aflåtande Nr 1.

129

Bilaga 3.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910
om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering.

Härigenom förordnas, att 2 § 1 inom., 3, 4, 7, 11, 13 och 14 §§,
15 § 1 mom., 16 §, 18 § 2 mom., 23 § 1 mom., 25, 27 och 30 §§, 31 §
1 mom., 32, 41 och 45 §§, 49 § 1 mom., 50 §, 52 § 2 mom., 54 § 6
mom. och 59 § 1 mom. i förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering i nedan angivna delar
ävensom det vid samma förordning fogade formulär nr 1 skola hava
följande ändrade lydelse.

2 §. 1 mom.

Skyldighet att avgiva — — —

a) verk eller bolag — — —

b) svensk medborgare, som är här i riket mantalsskriven, därest
han under nästföregående år varit taxerad till inkomst- och förmögenhetsskatt
eller inkomstbevillning eller sagda år åtnjutit så stor inkomst
av beskaffenhet att kunna taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt
och vid samma års utgång ägt så stor förmögenhet, att inkomsten och
en sextiondedel av förmögenheten tillsammans uppgått till minst 600
kronor;

c) annan skattskyldig, som nästföregående år varit taxerad till
inkomst- och förmögenhetsskatt eller inkomstbevillning eller åtnjutit så
stor inkomst av beskaffenhet att kunna taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt
och vid sagda års utgång ägt så stor förmögenhet, att
inkomsten och en sextiondedel av förmögenheten tillsammans uppgått
till minst 100 kronor;

skolande vid beräkning — — — därför.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 11 samt. 2 avd. 1 höft. (Nr 1.)

Bilag» S

130

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bilar* * 3 §.

Deklaration skall avgivas på heder och samvete samt i enlighet

med härvid fogat formulär (formulär nr 1) dels med avseende å---

beräknats.

I fråga om fast egendom, som är belägen inom två eller flera
kommuner, samt beträffande rörelse eller yrke, som drivits i två eller
flera kommuner, skall angivas, huru enligt den uppgiftspliktiges mening
inkomsten därav bör med avseende å bevillningstaxeringen fördelas
mellan de särskilda kommunerna. Enahanda gäller vid skattskyldighet
inom olika i samma kommun belägna administrativa områden, inom
vilka menighet äger utöva beskattningsrätt.

För svenskt aktiebolag och svenskt solidariskt bankbolag uppgives
särskilt bolagets kapital.

För nu nämnt bolag uppgives därjämte---taxerade inkomst

och bolaget därför påförda kronoutskylder ävensom vad av sagda inkomst
utdelats till delägarna; — — — prövningsnämnden.

Deklaration, som avgives — — — löpande året.

4 §•

För beräkning av inkomst av fast egendom inom riket, som användes
i jordbruksnäring och som, vare sig den består — — — äge
jordbrukare, som ej kan lämna uppgifter om naturaförmåners värde i
penningar, att i deklarationen beträffande nämnda förmåner endast ifylla
uppgifterna om förmånernas beskaffenhet och myckenhet.

7 §''

Ägare eller — — — begagnade lägenheter.

A uppgiftsblanketten skall jämväl angivas det värde, vartill egendomen
enligt den uppgiftspliktiges mening skäligen bör taxeras.

Möter i fall — — — meddelanden.

H §•

Till ledning---

1:°)---

2:o)---

e) av styrelse eller likvidatorer för svenskt aktiebolag eller svenskt
solidariskt bankbolag, som under nästföregående år lämnat utdelning
till delägarna, ävensom av ekonomisk förening, som under nämnda år
lämnat utdelning å insatser i föreningen;

1) i fråga om solidariskt bankbolag, ekonomisk förening och sådant

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

131

aktiebolag, därifrån utdelning å aktie på grund av lag eller bolagsordning
icke får uppbäras av annan än den, som i behörig ordning styrkt
sin äganderätt till aktien;

uppgift å delägare eller medlemmar, som uppburit eller ägt uppbära
utdelning, samt å utdelningens belopp;

2)--- . ....

/) av vanligt handelsbolag, kommanditbolag och rederi för regi streringspliktigt

fartyg:

dels uppgift enligt deklarationsformulär nr 1 angående — — —
förlusträkning;

g) av styrelse för verk eller bolag — — — arbetsgivare beträffande
de under nästföregående år i hans rörelse eller yrke anställda
personer:

enahanda uppgift — — — förmåner.

Efter anmaning vare en var arbetsgivare pliktig att lämna uppgift
angående avlöningsförmåner åt andra hos honom anställda personer
än de här ovan under g) nämnda.

Beträffande pension — — — skall uppgivas.

I övrigt — — — avlöningsförmån; och skall vidare iakttagas, att,
där uppgiven avlöningsförmån avser kortare tid än helt år, upplysningmeddelas
om den tidrymd, för vilken förmånen utgått.

Vid fullgörandet — — — enligt deklarationsformulär nr 1. Där
så ske kan, bör — — — nationalitet..

Samtliga uppgifter — — — avser.

Styrelse för bankbolag, sparbank eller annan penniugförvaltande
inrättning är skyldig att efter anmaning lämna uppgift om namngiven
skattskyldigs ränteinkomst från den penningförvaltande inrättningen
ävensom om beloppet av den skattskyldiges innestående medel vid viss
angiven tidpunkt.

13 §.

1 mom. Deklarationer--— magistraten i den stad eller lands fiskalen

i det distrikt, där den skattskyldige är — — — meddelas.

2 mom. De i 11 § — — — magistraten i den stad eller landsfiskalen
i det distrikt, där den taxering — — — ledning.

14 §.

Deklaration — — — före den 1 mars.

Möter för deu, som enligt lag är skyldig föra handelsböcker, eller

Bilag» t

132

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bilaga 3. för delägare i vanligt handelsbolag, kommanditbolag eller rederi hinder
att avlämna deklaration — — — före den 15 april.

Uppgift, som — — — skall avgivas.

Deklaration och annan uppgift — — — föra handelsböcker, och
delägare i vanligt handelsbolag, kommanditbolag eller rederi må efter
anmälan —--går till ända.

15 § 1 mom.

Rätt till anmaning — — — enligt 18 § medför.

Anmaning tillsändes den uppgiftspliktige — — — magistraten
och å landet landsfiskalen i orten''— — — anmaningen.

16 §.

Har uppgiftspliktig under nästföregående år inom annat distrikt
än där han har att avgiva deklaration själv eller i bolag ägt, innehaft
eller brukat fast egendom eller drivit rörelse eller yrke, åligger honom
att å ort, som i varje fall vederbör, avlämna särskild uppgift till ledning
för beräkningen av den därstädes beskattningsbara inkomsten av
fastigheten, rörelsen eller yrket. Denna uppgift skall i varje särskilt
fall vara så uppställd, som deklarationsfoi*tnuläret anvisar i fråga om
uppgift till ledning vid taxering för inkomst av fast egendom och rörelse
eller yrke.

I fråga om — — — beträffande deklaration.

Efter anmaning vare ock en var annan, som ägt, innehaft eller
brukat fast egendom eller idkat rörelse eller yrke å ort, där han icke
är skyldig erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt, pliktig att för bevillningstaxeringen
avlämna uppgift, som ovan sägs, för varje dylik ort.

Uppgiftspliktig, som inom två eller flera kommuner drivit rörelse
av nedan angivna beskaffenhet, skall för varje sådan kommun, i överensstämmelse
med vad därom är med avseende å taxering till inkomstbevillning
särskilt stadgat, meddela upplysningar i följande hänseenden.
Skattskyldig, som drivit bankrörelse, skall vid uppgifterna foga utdrag
— — — månads slut, Skattskyldig, som idkat järnvägsdrift, skall uppgiva
beloppet av sina utgifter för avlöningsförmåner och dessa utgifters
fördelning på varje kommun, genom vilken järnvägen framgår, samt på
kommun, där järnvägen haft huvudkontor, ävensom, där skattskyldig,
som idkat järnvägsdrift å egen bana, tillika för egen räkning omhänderhaft
trafiken å främmande bana eller där skattskyldig idkat järnvägsdrift
å flera främmande banor, varje stations trafikvärde. Skattskyldig,
som drivit företag, vilket avser att med hjälp av ledning tillhandahålla

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

133

vatten, (jas eller elektrisk energi, skall uppgiva den eller de kommuner, Bilaga 8.
där huvudkontor varit beläget, där vatten-, gas- eller kraftverk funnits
och där vatten, gas eller elektrisk energi förbrukats, ävensom bruttoinkomsten
av företaget inom varje särskild kommun.

Yad här ovan i denna paragraf är stadgat gälle även vid skattskyldighet
inom olika i samma kommun belägna administrativa områden,
inom vilka menighet äger att utöva beskattningsrätt.

Uppgift enligt denna paragraf — — — magistraten i den stad,

eller landsfiskalen i det distrikt, där taxeringen i fråga skall ske--

— enligt denna paragraf.

18 § 2 mom.

Samma påföljd inträder — — — förvaltningsberättelse, så ock där
i 6 § sista stycket omförmält verk eller bolag---sådan berättelse.

23 § 1 mom.

Granskning av de skattskyldigas deklarationer må verkställas endast
av följande personer — — — prövningsnämnd ävensom av särskilt
tillkallad sakkunnig, varom i 30 och 45 §§ förmäles, i fråga om deklaration,
för vars behandling hans biträde påkallas.

För innehållet — deklarationerna förstöras.

Vad nu är sagt om deklaration gälle även beträffande uppgift,
som omförmäles i 11 § sista stycket.

25 §.

Taxeringsnämnd utgöres — — — kan uppgå till elva.

Ordföranden och en ledamot — — — återkalla detsamma.

Övriga ledamöter — — — inom taxeringsdistriktet erlagt bevillning
eller inkomst- och förmögenhetsskatt.

27 §.

Magistratsperson, häradsskrivare eller landsfiskal må ej utan laga
förfall — — — taxeringsnämnden.

30 §.

Taxeringsnämndens sammanträden — — — deltaga.

Nämnden äger, där så anses erforderligt, tillkalla sakkunnigt
biträde.

Taxeringsnämnderna böra — — — senast den 15 juni.

134

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bilag» 8

31 § 1 mom.

Taxeringsnämnds ordförande — — —

h) att då inkommen uppgift om inkomst eller förmögenhet avser
skattskyldig — — — skall för inkomst eller förmögenhet taxeras inom
distriktet, utvisar, att skattskyldig utom distriktet ägt, innehaft eller
brukat fast egendom eller drivit rörelse eller yrke, lämna vederbörande
— — — meddelande om förhållandet;

i) att å deklaration — — — pensionsförsäkring.

32 §.

Det åligger taxeringsnämnden att införa — — —

i inkomstlängden skattskyldigs namn och civilstånd samt antalet
barn, för vilka skattefritt avdrag äger rum, och dels i avseende å inkom
stbevillning uppskattad inkomst, taxerat belopp, skattefritt avdrag
enligt 12 § 2 mom. a) bevillningsförordningen och inkomstens beskattningsbara
belopp, dels ock i avseende å inkomst- och förmögenhetsskatt
taxerat belopp, beloppet av skattefria avdrag och beskattningsbart belopp
samt i fråga om svenskt aktiebolag och svenskt solidariskt bankbolag
bolagets kapital — — — för en var jämlikt lagen om allmän
pensionsförsäkring avgiftspliktig enligt förordningen om inkomst- och
förmögenhetsskatt beräknat taxerat belopp, därest detsamma icke införts

på grund av föreskriften här ovan, ävensom det avgiftsbelopp---

mantalslängden.

Har skattskyldig icke avlämnat — — — som må ingå i taxerat
belopp

Å titelbladet — — — •sammanföras.

Där taxeringsnämnden medgiver — — — anteckningskolumn.
Enahanda gäller vid tillämpning av bestämmelserna i 12 § 3 mom. b)
1) i bevillningsförordningen.

Finnes inom distriktet — — — å denna del av fastigheten
likasom, därest av inkomst av fast egendom eller rörelse eller yrke
endast en del härflutit från municipalsamhället, i inkomstlängdens anteckningskolumn
skall göras anteckning om beloppet härav ävensom
angivas, huru stor del av den till bevillning inom kommunen beskattningsbara
inkomsten med hänsyn till den inkomst, som härflutit från
municipalsamhället, är att hänföra till detta.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

135

inom liera dylika förvaltningsområden, skall i inkomstlängden angivas,
huru stor del av inkomsten av den fästa egendomen eller rörelsen eller
yrket härflutit från och huru stor del av den till bevillning inom kommunen
beskattningsbara inkomsten med hänsyn härtill är att hänföra
till varje förvaltningsområde.

I stad böra taxeringsnämnderna — — — ledamöter.

41 §.

Prövningsnämnd skall bestå — — — — — föreslagna personerna.
Ledamöterna i prövningsnämnden böra så utses, att nämnden,
såvitt förhållandena medgiva, kommer att utgöras av ett efter beskattningens
belopp och mängden av de skattskyldige skäligen lämpat antal
ägare av fast egendom, näringsidkare och andra inkomsttagare samt att
— — — ledamöter i nämnden.

45 §.

Kungl. Maj:ts befallningshavande äger, där så anses erforderligt,
dels tillkalla sakkunnig person att biträda prövningsnämnden och dels kalla
taxeringsnämnds ordförande eller vid förfall — — — där nämnden

sammanträder.

49 § 1 mom.

Över prövningsnämnds beslut---den skattskyldige uppgivit.

Besvären ställas till kammarrätten och skola före klockan tolv på
sista helgfria dagen i december månad det år, då taxeringen ägt rum,
vid påföljd, om den tid försittes, att besvären icke varda upptagna till
prövning, ingivas till Kung]. Maj:ts befallningshavande i det län, där
taxering ägt rum; dock må icke den omständigheten, att besvären i
stället för till sistnämnda myndighet ingivits eller insänts till kammarrätten,
utgöra hinder för deras upptagande till prövning, därest besvären
dit inkommit före utgången av den härovan stadgade besvärstid. 1
sådant fäll skola besvären av kammarrätten omedelbart överlämnas till
vederbörande befallningshavande för vidare behandling på sätt i 2 mom.
är stadgat.

50 §.

Den, som taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt, till bevillning
för fäst egendom eller till bevillning för inkomst i fäll, där sådan
taxering icke bort honom åsättas,

Bilaga 3

136

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bilag-a S

deri, som taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt å ort, där
hatt icke är skattskyldig för dylik skatt,

deri, som taxerats till bevillning för samma fasta egendom eller
inkomst å mer än en ort eller eljest å ort, där han icke varit för egendomen
eller inkomsten skattskyldig,

den, som utan att vara uppgiftspliktig eller, där han varit uppgiftspliktig
och i stadgad ordning avlämnat behörig deklaration eller uppgift,
mot innehållet i deklarationen eller uppgiften blivit taxerad till inkomstoch
förmögenhetsskatt eller bevillning, men icke erhållit underrättelse
om taxeringen så tidigt, att han kunnat anföra besvär över taxeringen
i den ordning, varom i 49 § stadgas,

så ock den, som efterbeskattats å ort, där han icke eljest taxerats
till inkomst- och förmögenhetsskatt eller bevillning det år, efterbeskattniugen
skett,

äge att häröver anföra besvär hos kammarrätten.

Besvären skola inom natt och år, efter det att utskylder vederbörande
avfordrats, ingivas till Kungl. Maj:ts befallniugshavande i det län,
inom vilket taxering skett, vid påföljd, om den tid försittes, att besvären
icke varda upptagna till prövning; dock må icke den omständigheten,
att besvären i stället för till sistnämnda myndighet ingivits eller
insänts till kammarrätten, utgöra hinder för deras upptagande till prövning,
därest besvären dit inkommit före utgången av den stadgade besvärstid
en. I sådant fall skola besvären av kammarrätten omedelbart överlämnas
till vederbörande befallningshavande.

Sedan besvären inkommit till Kungl. Maj:ts befallningshavande,
förfares med ärendet i enahanda ordning, som i 49 § 2 mom. stadgas.

Avse besvären taxering för samma fasta egendom eller inkomst
u mer än en ort och hava utskylder därför avfordrats vederbörande å
olika tider, räknas besvärstiden från det senaste kravet.

52 § 2 mom.

Ordförande — — — biträdande tjänsteman eller sakkunnig få
icke — — — skadan.

54 § 6 mom.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

137

på Kungl. Maj:ts befallningshavandes kallelse inställt sig antingen till
sådant sammanträde, som i 28 § omförmäles, eller före eller under
prövningsnämndens sammanträde för upplysningars meddelande, äga
åtnjuta, om de äro bosatta å annan ort än sammanträdesorten, traktamentsersättning
under såväl sammanträdes- som resdagar med nitton
kronor om dagen och övrig ersättning för resekostnaderna enligt fjärde
klassen av gällande resereglemente samt, om de äro bosatta å sammanträdesorten,
traktamentsersättning med femton kronor om dagen. Ersättning
efter ovannämnda grunder tillkommer jämväl ledamot i prövningsnämnd,
som efter kallelse av ordföranden inställt sig för att deltaga
i protokollsjustering.

Om sakkunnig för sitt biträde åt beskattningsnämnd måst verkställa
mera omfattande utredning eller undersökning, ankomme på Kungl.
Maj:ts befallningshavande att bestämma den särskilda gottgörelse, som
härför må till honom utgå.

59 § 1 mom.

Inom riksräkenskapsverket må vid granskning---för skatt skyldig

uträknade skatt, men däremot i avseende å verkställd taxering
— — — ägande kammarrätten att, där gjord anmärkning föranleder
talan inför kammarrätten, föreskriva erforderlig rättelse.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1921.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. Il sand. 2 avd. lhäft. (Nr 1).

Bilags 8

138

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kila;.''» 4

Bilaga 4.

Förslag

till

förordning om kommunal progressivskatt för åren 1921—1924.

Härigenom förordnas som följer:

1 §-

Kommunal progressivskatt utgöres för vart och ett av åren 1921
till och med 1924 för varje till inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbart
belopp, som överstiger, i fråga om andra skattskyldiga än
svenska aktiebolag och solidariska bankbolag, 3,000 kronor samt i fråga
om bolag, som nu nämnts, 6 procent av det bolagets kapital, vartill
hänsyn skall tagas vid bolags taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt.

Hava makar blivit särskilt taxerade till inkomst- och förmögenhetsskatt,
skall den kommunala progressivskatten fördelas på makarna
i samma förhållande som inkomst- och förmögenhetsskatten.

Därest skattskyldig taxeras för barns inkomst och förmögenhet,
skall jämte den skattskyldige barnet ansvara för den å dess inkomst och
förmögenhet belöpande del av den kommunala progressivskatten.

2 §•

1 mom. För andra skattskyldiga än svenska aktiebolag och solidariska
bankbolag utgör progressivskattens grundbelopp för den del av
det beskattningsbara beloppet, som överstiger

3,000	kronor,	men	icke	6,000	kronor ...............	.................Va	procent
6,000	»	3>	»	10,000	)> ................	................ 1	J>
10,000	3>	3>	»	25,000	3> ................	................ 2	))
25,000	3>	y>	»	40,000	» ...............	................. 3	3)
40,000	»		3>	60,000	3) ................	............... 4	3>
60,000		»	3)	100,000	3) ...............	................ 5	33
100,000		»	3)	150,000	)) ................	................. 6	33
150,000	»		3)	200,000	3) ...............	................. 7	3)
200,000	3>					.................. 8	» 3

dock att skattens grundbelopp icke må i något fall överstiga 6 procent
av det beskattningsbara beloppet.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

139

2 mom. För svenskt aktiebolag och solidariskt bankbolag utgör
progressivskattens grundbelopp för den del av det beskattningsbara beloppet,
som, i förhållande till bolagets kapital, överstiger

6 procent,	men	icke	11	procent .........................	....................... 1	procent
11 »	»	»	16	y> .........................	2	»
16 »	»	»	21	» ........................	........................ 3	»
21 5>		»	26	» .........................	......................... 4	»
26 »	»	»	34	» ........................	.......................... 5	»
34 »	))		42	» ........................	.................. 6	»
42 »		»	52	)> ........................	rr .......................... i	»
52 »					........................ 8	» ,

dock att skattens grundbelopp icke må i något fall överstiga 5 procent
av det beskattningsbara beloppet.

3 mom. Progressivskattens grundbelopp upptages i fulla krontal,
med iakttagande av att belopp, som icke uppgår till fullt krontal, bortfaller.

3 §.

Av progressivskattens grundbelopp skola sjuttiofem procent (kommunandelen)
i den utsträckning och i enlighet med de föreskrifter, som
i förordningen angående särskilda grunder för utgörande av 1921—1924
års allmänna kommunalutskylder m. m. stadgas, användas till täckande
av vederbörande kommuners, församlingars och skoldistrikts skattebehov.

Återstående tjugo fem procent (utjämnings andelen) skola i den utsträckning
och i enlighet med de föreskrifter, som särskilt stadgas,
uttagas för användning till utjämning av skattetrycket olika kommuner
eller andra menigheter emellan. Uppbörd av utjämningsandel skall äga
rum först sedan Kungl. Majit för varje år, efter att hava prövat hela
behovet av medel för utjämning, meddelat särskild föreskrift därom.

4 §‘

Skattskyldig uppföres till kommunandel av progressivskatten i den
eller de kommuner, där han under nästföregående år åtnjutit inkomst,
för vilken taxering till bevillning skall äga rum, och till utjämningsandel
i den kommun, där han taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt.

Har skattskyldig inom olika kommuner åtnjutit inkomst, för vilken
taxering till bevillning i samma kommuner skall äga rum, skall å honom
belöpande kommunandel av progressivskatten fördelas mellan kommunerna
i förhållande till storleken av hans inom varje kommun taxerade till

Bilaga 4.

140

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bilaga 4. jämna hundratal kronor reducerade bevillningspliktiga inkomst, beträffande
inkomst av fast egendom, rörelse eller yrke utan sådant avdrag som
jämlikt bevillningsförordningen 11 § 2 mom. l:o) a) och 2 mom. 2:o) a)
är medgivet för genom fastighetsbevillning beskattat belopp av sex för
hundra av taxeringsvärdet för jordbruksfastighet och fem för hundra av
taxeringsvärdet för annan fastighet.

År skattskyldig icke pliktig utgöra bevillning inom någon kommun,
upptages han till kommunandel av progressivskatt i den kommun,
där han taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt. Detsamma skall
gälla, om kommunandelen icke uppgår till 50 kronor.

Därest vid fördelning av progressivskatt annan kommun än den,
där skattskyldig taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt, skulle tillföras
belopp understigande 20 kronor, uppföres skattskyldig jämväl till
detta belopp i sistnämnda kommun.

Med kommuner likställas i denna paragraf sådana församlingar och
skoldistrikt, som utgöra delar av kommun och för vilkas skattebehov
må uttagas kommunal progressivskatt.

(Se vidare den särskilda anvisningen.)

5 §.

1 mom. Taxeringen till kommunal progressivskatt verkställes i
den kommun, där skattskyldig taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt,
i samband med taxeringen till dylik skatt.

2 mom. Det åligger den taxeringsnämnd, som har att verkställa
taxeringen till kommunal progressivskatt, att upprätta förslag till fördelning
jämlikt 4 § mellan olika kommuner av skattens kommunandel.
Förslaget skall införas i taxeringsnämndens protokoll och underställas
prövningsnämnden, vars beslut angående fördelningen skall intagas i
prövningsnämndens protokoll.

3 mom. Det åligger, i fråga om taxeringsnämndens förslag till
fördelning av progressivskattens kommunandel, denna nämnds ordförande
och, i fråga om prövningsnämndens beslut angående samma fördelning,
Konungens befallningshavande att genom utdrag av vederbörande nämnds
protokoll underrätta såväl den skattskyldige som vederbörande kommuner,
församlingar och skoldistrikt om nämnda förslag och beslut. Liknande
underrättelse skall, i fråga om prövningsnämndens beslut i enahanda
ordning tillställas, vad beträffar Stockholms stad, överståthållarämbetet,
och, vad beträffar övriga orter, vederbörande häradsskrivare och magistrater,
vilka det åligger att om beslutet göra behörig anteckning i taxeringslängden.
Genom vederbörande kommunala myndighets försorg

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

141

skall motsvarande anteckning göras i de avskrifter av taxeringslängden, Bilaga 4.
som enligt 36 § 4 mom. i förordningen om taxeringsmyndigheter och
förfarandet vid taxering finnas tillgängliga i kommunen.

Underrättelse, varom i detta mom. sägs, skall vederbörande tillställas
inom tre veckor efter beskattningsnämnds sista sammankomst,
eller, där särskilt sammanträde för justering av nämndens beslut hållits,
från den dag, då sammanträdet ägt rum.

6 §-

Därest efter anförda besvär över taxeringsnämnds, prövningsnämnds
eller kammarrättens beslut eller eljest taxering till bevillning eller inkomst-
och förmögenhetsskatt ändras eller bliver någon åsatt, skall samtidigt
vidtagas den ändring i taxeringen till progressivskatt eller verkställas
den taxering till sådan skatt, som därav må föranledas.

Om någon på grund av efterbeskattning påföres särskild inkomstoch
förmögenhetsskatt, skall han, om efterbeskattningen därtill föranleder,
särskilt upptagas till progressivskatt till behörigt belopp.

7 §■

1 mom. Har behållningen i boet efter avliden här i riket mantalsskriven
svensk medborgare ej överstigit 20,000 kronor och har den avlidne
efterlämnat make, oförsörjda barn eller andra bodelägare, som vid hans
frånfälle varit beroende av honom för sin försörjning, må beskattningsnämnd
det år, varunder han avlidit, kunna medgiva befrielse från kommunal
progressivskatt, som eljest skolat utgå på grund av taxering under
nämnda år. Under samma förutsättning äger beskattningsnämnd nästföljande
år medgiva befrielse ej mindre från nämnda skatt än även från
den kommunala progressivskatt, som för den avlidnes inkomst eller förmögenhet
skolat utgöras på grund av taxering, åsatt under sistnämnda år.

2 mom. För den progressivskatt, som påföres för avliden persons
inkomst eller förmögenhet, svare stärbhuset icke med mera än tillgångarna
i boet. År boet skiftat, svare bodelägare icke för mera än
vad av skatten å hans lott belöper och i intet fall med mera än hans
lott i boet utgör.

8 §•

I taxeringslängden skola av taxeringsnämnden i den kommun, där
taxeriugen äger rum, i särskilda kolumner införas uppgifter om progressivskattens
grundbelopp ävensom kommunandel och utjämningsandel av
densamma.

142

Ändra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bilaga 4

9 §•

Till ledning vid tillämpning av bestämmelserna i denna förordning
utfärdar Konungen erforderliga tabeller.

10 §.

Bestämmelserna i 39, 49, 50, 60 och 61 §§ i förordningen om
taxeringsmyndigheter och förfarande vid taxering skola i tillämpliga
delar lända till efterrättelse även med avseende å taxeringen till och
fördelningen rörande kommunal progressivskatt.

Anvisning vid 4 §.

Där fördelning av kommunal progressivskatt på olika kommuner
enligt 4 § skall äga rum, tages beträffande annan inkomst än inkomst
av fast egendom, rörelse eller yrke alltid hänsyn till den bevillningspliktiga
inkomsten, d. v. s. de belopp, som enligt deklarationsblanketten
nr 1 under »Sammanställning för bevillningstaxeringen» skola upptagas
vid rubrikerna »Inkomst av kapital enligt B», »Inkomst av arbetsanställning,
tjänst eller pension enligt C I» samt »Inkomst av icke yrkesmässig
verksamhet och tillfälliga inkomster enligt C III». »Inkomst av
frälseränta» beräknas utan avdrag av 5 procent av räntans taxeringsvärde.
I fråga om »Annan inkomst av fast egendom enligt A II» tages hänsyn
till det belopp, som skall upptagas under »Sammanställning för bevillningstaxeringen».
I fråga om övrig inkomst av fast egendom ävensom
inkomst av rörelse eller yrke tages däremot hänsyn till de belopp, som
i de med »Bilaga till A I» och »Bilaga till B» betecknade blanketter
skola inom inramning upptagas vid rubrikerna »Bevillningspliktig inkomst:
''Återstående inkomst’ enligt uppgift ovan».

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1921.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

143

Bilaga 5.

Förslag

till

förordning angående särskilda grunder för utgörande av 1921-1924 års
allmänna bommunalutskylder m. m.

För utgörande av vart och ett av 1921—1924 års allmänna utskylder
till kommuner, församlingar och skoldistrikt skola, utan hinder
av vad i förordningarna den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse pa
landet och i stad, förordningen den 23 maj 1862 om kommunalstyrelse
i Stockholm, förordningen den 21 mars 1862 om kyrkostämma samt
kyrkoråd och skolråd, ävensom förordningen den 20 november 1863
om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm stadgas, galla
nedan angivna särskilda grunder.

2 §•

Vad i de förordningar, som angivas i 1 §, är stadgat om »inkomst
av kapital och arbete» skall i stället gälla »inkomst av fast egendom,
kapital och arbete».

3 §•

1 mom. Kommunal progressivskatt i enlighet med förordningen
om kommunal progressivskatt för åren 1921—1924 skall i den utsträckning,
varom nedan stadgas, uttaxeras till täckande av kommuns, församlings
och skoldistrikts skattebehov.

2 mom. I första hand skall, utom i det fall, varom i 4 mom.
sägs kommunal progressivskatt, i den mån tillgängligt belopp av kommunandelen
därtill förslår, användas till täckande av en fjärdedel av
det belopp, som av kommunalstämma, kommunalfullmäktige, allmän rådstuga
eller stadsfullmäktige till utdebitering beslutats.

3 mom. År tillgängligt belopp av kommunandelen av den storlek,
att detsamma icke jämlikt bestämmelserna i föregående mom. behövt i

Bilaga

144

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

sin helhet tagas i anspråk, skall, därest kommun och församling sann
mani alla eller kommun består av derå församlingar eller flera skoldistrikt
överskottet avräknas på vad kyrkostämma eller kyrkostämmor till utdebitering
beslutat, dock med högst en fjärdedel av utdebiteringens hela
belopp. Består en församling av flera skoldistrikt eller ett skoldistrikt
av derå församlingar, skall progressivskatten i första hand användas
tor den större enhetens behov.

Därest stad, i vilken särskild folkskolestyrelse jämlikt bestämmelserna
i lagen den 25 juni 1909 angående folkskoleväsendet i vissa städer
linnés, utgor flera församlingar, må utdebitering av kommunal progressivskatt
ej ske för församlingarnas behov.

4 mom. Består en församling eller ett skoldistrikt av flera kommuner,
skall rätten att i första hand använda progressivskatt tillkomma
församliDgen eller skoldistriktet, och äga kommunerna den rätt till avräkning
av kommunal progressivskatt, som eljest enligt 3 mom. 1 stycket tillkommer
församlingar eller skoldistrikt. Utgöra, där en församling bestar
av flera kommuner, de särskilda kommunerna egna skoldistrikt
e ei utgöra, där ett skoldistrikt består av flera kommuner, de särskilda

Kommunerna egna församlingar, skola kommunerna äga företrädesrätt
till överskottet.

■) mom. Kommunal progressivskatt må ej tagas i anspråk för
municipalsamhålles räkning och ej heller till täckande av utgifter, som
beslutats av fättigvårdsstämma eller fattigvårdsfullmäktige.

4 §''

Om någon för efterbeskattning taxerats till kommunal progressivskatt,
skall sådan skatt påföras honom till det belopp, som skulle på
h01I!0mJ..0elöPt’ därest beskattning i rätt tid ägt rum. Detsamma skall
galla, därest kommun, församling eller skoldistrikt efter besvär tillföres
piogressivskatt, som icke beräknats vid utdebiteringen det år, då beskattningen
rätteligen bort ske.

Kommunal progressivskatt, som sålunda påföres skattskyldig, upptages
i vederbörande kommuns, församlings eller skoldistrikts utgiftsoch
mkomststat bland sådana inkomster, som tagas i beräkning, innan
utdebitenngsbehovet fastställes.

5 §.

Den debiterings- och uppbördslängd, som jämlikt § 64 i förordningen
om kommunalstyrelse på landet och § 64 i förordningen om
ommunalstyrelse i stad skall upprättas, skall för varje skattskyldig

(144 a)

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1,

Bil. till förordningen ang. särskilda grunder för utgörande av 1921—1921 års allmänna kommunahitskylder m. m.

Formulär litt. B.

Debiterings- och nppbördslängd å kommunalutskylder i N. N. socken för 19.....

Utskylder påföras: Enligt kommunalstämmans beslut den 20 oktober 19... med 2 kronor pr 100 kronors inkomst.

> kyrkostämmans » »25 » » » 50 öre » » » » till kyrkan.

» » »»» » »»30 öre för man och 15 öre för kvinna till skolan.

» vederbörliga beslut med progressivskattens hela kommunandel ( procent av kommunandelen).

N:r	Den sk a 11 sky 1di ges	Fastigheter	Antal mantals- skrivna personer	Taxeringsvärde			B e	räknad	inkomst			Till-gängligt belopp av den kommu-nala pro-gressiv-skattens kommun-andel	Den kommu-nala pro-gressiv-skattens utjäm-nings-andel									U t s	k	y 1 d	e	r								Anteckningar om in-betalningar och restantier	Avkortningar	Anmärk- ningar
Till skatt utjän ning		Till den borgerliga kommunen	Till kyrkan	Till	skolan		Personliga av gifter		Summa
namn och yrke eller titel	bostad	k P	H <'' B'' B o	å i man-tal satt jord	å jord-bruks-fastighet utan mantal	å annan fastighet	av i mantal satt jord å 6 %	av jord-bruks-fastig-het utan mantal å 6 %	av annan fastighet i 5%	av fast egendom, kapital o. arbete, beskatt-ningsbart belopp	Summa	e- i-	Pro- gressiv- skatt	Skatt i förhål-lande till bevill-nings-taxoringen	Pro- gressiv- skatt	Skatt i förhål-lande till bevill-nings-taxeringen	Pro- gressiv- skatt	Skatt i förhål-lande till bevill-nings-taxeringen	Män å.....öre	Kvinnor å......öre	A utjäm-nings-andelen	Å övriga ut-skylder
						Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	Ö.	Kr.	ö.	Kr.	Ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.		Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.
1	Karlfelt, N., major ..	Glittringe	Glittringe säteri 11
2	Sven Persson, arrenda-		mtl, Yskvarn ......	41	33	800,000	—	—	—	44,000	—	48,000	—	—	—	2,200		15,000	—	65,200	—	856	41	285	47	285	47	758	53	1304	—	97	SS	326	—	—	—	—	—	12	30	4	95	2789	18	Bet.	—	—	—	-	—		—	—	Bo förs.
	tor.....................	Luguås	Lngnås Nr 1, pastors-
3	Anders Svensson, hem-		boställe, 1 mtl......	6	7	10,000	—	—	—	—	—	960	—	—	—	—	—	—	—	900	—		—	—	—	—	—	—	—	19	20	—	—	4	so	—	—	—	—	1	80	1	05	26	85	E.	—	—	—	—	—	—	—	—	Konkurs.
	mansägare............	Berga	Berga 1 mtl, Brunnby
4	Petter Krantz, sko-		utjord ...............	10	13	20,000	—	3,000	—	—	—	1,200		180	—	—	—	320	—	1,700	—	—		—	—	—	—	—	—	34	—	—	—	8	50	—	—	—	—	3	—	1	95	47	45	Bet.	—	—	—	—	—	—	—	—
	makare...............	"Vantinge, under Berga		1	1					1,000						50		100		150																					O n		15		20	K.
5	Berg, N., kronoarren-																-
	dator..................	Mora kungsladugård	Mora kungsladugård 1
			mtl ..................	7	5	30,000	—	—	—	—	—	1,800	—	—	—	—	—	2,200	—	4,000	—	15		5	—	5	—	13		80	—	2	—	20	—	—	—	—	—	2	10	—-	75	122	85	Bet.
6	TJtby aktiebolag ......	Utby	Utby Nr 1, 3 mtl,
			Utby ångsåg.........	—	—	90,000	—	—	—	200,000	—	5,400		—	—	10,000	—	30,000	—	45,400	—	75		25	—	25	—	05	—	908	—	10	—	227	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1 235	—	Bet.	—	—	—	—	—	—	—	—
	0. 8. T.

N. N. den 2 december 19...

På kommunalnämndens vägnar

N. N.
Ordförande.

Att förestående debiterings- och uppbördslängd blivit å kommunalstämma denna dag granskad och godkänd, betygas.
N. X. i sockenstugan den 21 december 19....

N. X.

Stämmans ordförande.

X. N. X. N.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 11 samt. 2 aod. 1 käft. (Nr 1.)

ilai-cus’ Boktr.-A.-B., 1920.

* m

‘ •• .• . » , ». , i tv,,-- ,<S\ Vv : • i‘.:- «• : - >''

*:i l*v? SK''* ‘»''•ii.v v ’? ■•* lil # i «:• H }• «f* ;■ ,-.r >•'' 3 .

(144 b)

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1-

Bilaga till förordningen ang. särskilda grunder för utgörande av
1931—1924 års allmänna kommunalutskyl der m. m.

Formulär till debetsedel.

Debetsedel

å koinmiinalutskylder i N. N. socken för år 19.

Pol................... N:r ............ Karlfeldt, N., major, Glittringe.

	Debet	Beräknad inkomst	Utdebitering per 100 kr.					IT t	s	k y	1 d e	r
Till skatte utjäm ning		Till den borgerliga kommunen	Till	kyrka och skola		Personliga avgifter	Summa i
till den borger-liga kom-munen	till kyrka och skola	Fro- i gressiv- ] skatt !	Skatt i för-hållande till bevill-ningstaxe-r ingen	Pro- gressiv- skatt	Skatt i f hållanc :ill bev ningstas ringer	5r- e 11- e-	Jlä	n	Kvin- nor
		Kr.	Ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr. \|	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr. \|	ö.j	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö. ''
För	i mantal satt jord .........	48 000	—						-	—	—	960	—	_1 1		240	—	—	—	-	—	1200	“i
»	jordbruksfastighet utan													•
	mantal .....................	—	-	2			so
»	annan fastighet ............	2 200	-					—	—	—	—	44	—	_	—•	11						55
»	inkomst av fast egendom,
	kapital och arbete ......	15 000	—					—	—	-	—	300	—	—	—	75	—	—	—	—	—	375	-
1 ,	inkomst och förmögenhet..	—	—	—	—	—	-	285	17	758	53		—	97	tf 8	—	—	—	—	—	—	1 141	88;
»	41 mantalsskrivna män å
																	_	12	30	_	__	12	30''
	30 öre........................																						\|
1 »	33 mantalsskrivna kvinnoi	1
''	k 13 öre .................	_			!	“				- I			r							4	95	4 .	95
	Summa'' 65 200; —	! o	!	! _	\|so\| 285 4 7 758	53 1304	I-	97''8S	1 320'' -	1230	1 4	85 2 78918

på N. K. sockens kommunalnämnds vägnar:
K. N.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. It samt. 2 avd. 1 höft. (Nr t.)

Andra särskilda utskottats utlåtande Nr 1. 145

upptaga: varje skattskyldig till namn och bostad; antalet av de hos
honom mantalsskrivna personer; taxeringsvärdet å fast egendom, särskilt
för i mantal satt jord, särskilt för jordbruksfastighet utan mantal
och särskilt för annan'' fastighet; den i förhållande till taxeringsvärdet
av varje slag av fastighet beräknade inkomsten; den beskattningsbara
inkomsten av fast egendom, kapital och arbete; tillgängligt belopp av
progressivskattens kommunandel ävensom utjämningsandel av progressivskatten;
samt beloppet av den skattskyldige påförda kommunalutskylder
med särskilt aktgivande på de olika skatter och övriga avgifter, som
däri ingå. Till bestyrkande av uppbörden skall längden slutligen innehålla
särskilda kolumner för anteckning om inbetalningar, restantier och
avkortningar.

Debiterings- och uppbördslängd, som jämlikt § 64 i förordningen
om kommunalstyrelse på landet skall upprättas, uppgöres enligt bifogade
formulär litt. B och skall innehålla hänvisning till de beslut, på vilka
årets utdebitering sig grundar.

Debiterings- och uppbördslängd, som jämlikt § 64 i förordningen
om kommunalstyrelse i stad skall uppgöras, inrättas i enlighet med
de närmare föreskrifter, som magistraten meddelar.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1921.

Bihang till riksdagens protokoll 1920.

11 samt. 2 avd.

1 höft. (Nr 1.)

Bila?» 5.

146

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bilaga 6.

Förslag

till

Bilaga 6.

förordning angående beräkning av utlagor, som skola utgå i förhållande till
1921—1924 års taxering till bevillning för inkomst eller efter de för utgörande
av kommunalutskylder stadgade grunder.

Härigenom förordnas,

dels att, där fråga är om utgörande i förhållande till taxeringarna
till bevillning under vart och ett av åren 1921 till och med 1924 av
avgifter i enlighet med resolutioner grundade å förordningen den 11 juli
1862 angående allmänt ordnande av prästerskapets inkomster eller förordningen
den 1 november 1872 angående ordnande av prästerskapets
i de territoriella församlingarna i Stockholm avlöning, till bevillning
uppskattad inkomst skall ersättas med till bevillning uppskattad inkomst
av kapital och arbete samt till bevillning beskattningsbar inkomst ersättas
med det belopp, varmed den skattskyldiges till bevillning beskattningsbara
inkomst av fast egendom, kapital och arbete må överstiga
hans bevillningspliktiga inkomst av fast egendom;

dels att eljest, där ej annorlunda särskilt föreskrivits, vad i avseende
å utlagors utgörande i allmän författning eller annorledes stadgas
om bevillningstaxerad eller till bevillning beskattningsbar inkomst av
kapital och arbete, beträffande utlagor som skola utgå i förhållande
till taxeringarna till bevillning under vart och ett av åren 1921 till och
med 1924, i stället skall gälla bevillningstaxerad eller till bevillning
beskattningsbar inkomst av fast egendom, kapital och arbete;

dels ock att, där i allmän författning föreskrivits, att utlagor skola
utgå efter de för utgörande av kommunalutskylder i allmänhet stadgade
grunder, för det fall att särskild utdebitering av sådana utlagor äger
rum, med kommunalutskylder förstås sådana utskylder till kommun, som
utgöras i förhållande till beräknad inkomst av fast egendom och bevillningstaxerad
inkomst.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1921

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

147

Bilaga 7.

Tabeller

till belysning av verkningarna utav vissa motioner.

De i denna bilaga intagna tabellerna, vilka utarbetats av byråchefen
i statistiska centralbyrån Hugo Burström, avse att åskådliggöra
verkningarna av de tre s. k. partimotionerna i kommunalskattefrågan
(den liberala motionen I: 259 av herr Kvarnzelius m. fl. och II: 393 av
herr Eden m. fl.; högermotionen 1:271 av herr Trygger m. fl. och II:
396 av herrar Lindman och Nilsson i Bonarp; Wohlins m. fl. motion
I: 282 av herrar Wohlin och Johansson i Friggeråker och II: 406 av
herrar Andersson i Grimbo och Ericsson i Oberga) i jämförelse med
kungl. propositionen i ämnet (nr 191) på grundvalen av det material,
som legat till grund för propositionens tabeller. Detta material avser
inkomstförhållanden m. m. år 1917, (1918 års taxeringar, 1919 års
kommunala stater). Tabellerna motsvara propositionens tabeller nr 7, 8,
9 och 11.

På grund av tekniska svårigheter har emellertid ej hänsyn kunnat
tagas till alla de bestämmelser, som föreslagits i de olika motionerna.
Mera väsentliga avvikelser förefinnas särskilt i följande punkter.

De i den liberala motionen föreslagna bestämmelserna om den
kommunala progressivskattens uppdelning på hemkommunen och verksamhet
skommunen hava ej kunnat iakttagas. Beräkningarna hava därför
verkställts under tvenne olika alternativ. Det ena (I) förutsätter,
att även av progressivskatten för aktiebolag m. fl. juridiska personer
75 procent tillfaller kommunen (nämligen hemkommunen) medan 25
procent användes till utjämning av skattetrycket mellan olika kommuner.
Det andra (II) förutsätter däremot, att progressivskatten i dess helhet
fördelats enligt Kungl. propositionens grunder.

Vid beräkningarna enligt den liberala motionen har vidare överallt

Bilaga

148

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bilaga 7. antagits, att för 1919 års behov använts den år 1918 debiterade skogsaccisen
(alltså ej vad som verkligen tagits i anspråk av skogsaccisfonden)
minskad med de accisbelopp, som enligt motionen skola avföras ur
skogsaccislängderna.

Vad högermotionen beträffar, har hänsyn ej kunnat tagas till dess
bestämmelse, att skogsaccis skall avkortas å den på fastighet belöpande
inkomstskatten. Sålunda har i full utsträckning medtagits både skogsaccis
och skatt för inkomst av skogsbruk.

Vad beträffar herr Wohlins m. fl. motion, har från motionärernas
sida framhållits, att enligt denna motion »sådana grunder måtte fastställas
för taxering av jordbruksfastigheter och skogsfastigheter, att
dessa taxeras efter avkastningsvärdet och icke efter saluvärdet».

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
Tab. 1. Antal skattekronor.

149

Bilaga 7

Kommuner	Fastighets-skatt 1	Närings- skatt	Inkomst- skatt	Summa
Stockholms stad (del).
Nu .............................................................	5 307	—	41292	46 599
Enligt propositionen ......................................	4 999	5 447	38 498	48 944
» liberala motionen .................................	5 555	_	37 629	43184
» högermotionen.......................................	5 555	2 394	35 235	43 184
j> Wohlins m. fl. motion...........................	2 222	3 632	38 498	44 352
Lidingö köping.				161 597
Nu ...............................................................	26 900	—	134 697
Enligt propositionen .......................................	23 670	6110	130 554	160 334
» liberala motionen .................................	27 026	—	124 293	151 319
». högermotionen.......................................	27 026	2 948	121477	151 451
» Wohlins m. fl. motion ...........................	10 471	4073	130 554	145 098
Norrtälje stad■				38419
Nu ..............................................................	3 450	—	34 969
Enligt propositionen ......................................	2 997	2 073	30 753	35 823
» liberala motionen .................................	3 327	—	29 409	32 736
» högermotionen.......................................	3 327	592	28 918	32 837
» Wohlins m. fl. motion ...........................	1 309	1382	30 753	33 444
Kuddby			1059	3 206
Nu ..............................................................	2147	—
Enligt propositionen .......................................	2 096	10	1 956	4 062
» liberala motionen .................................	2140	—	i 006	3146
» högermotionen......................................	2140	5	1 001	3146
» Wohlins m. fl. motion ...........................	714	6	1 956	2 676
Simonstorp.			1676	3 511
Nu ...............................................................	1835	~
Enligt propositionen .......................................	1 637	7	2 503	4147
» liberala motionen .................................	2 395	—	1 904	4 299
» högermotionen.......................................	2 395	4	1904	4 303
» Wohlins in. fl. motion ...........................	684	5	2 503	3192
Åtvidabergs municipalsamhälle.			26 530	29 492
Nu ...............................................................	2 962	—
Enligt propositionen ......................................	2 631	2 500	24 261	29 392
» liberala motionen .................................	2 926	—	23 594	26 520
» högermotionen.......................................	2 926	852	22 742	26 520
» Wohlins m. fl. motion...........................	1 166	1 666	24 26 L	27 093

1 Härmed förstås endast den skatt, som utgår direkt på grundval av fastigheternas faxe
ringsvärden. Skatt för inkomst av fastighet ingår under rubriken »inkomstskaft».

Bilaga 7.

150 Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Tab. 1 (forts.). Antal skattekronor.

Kommuner	Fastighets- skatt	Närings- skatt	Inkomst- skatt	Summa
Kråksmåla. Nu ..............................................................	2 706		3 924	6 630
Enligt propositionen .......................................	1837	291	6 407	8 535
» liberala motionen .................................	2 502	—	5 121	7 623
» högermotionen.......................................	2 502	54	5 067	7 623
»• Wohlins m. fl. motion ...........................	741	194	6 407	7 342
Hossmo. Nu ...............................................................	744	-	595	1339
Enligt propositionen ......................................	733	5	1410	2148
» liberala motionen .................................	758	—	908	1666
> högermotionen.......................................	758	4	904	1666
> Wohlins m. fl. motion ...........................	257	4	1 410	1 671
Västra Kärrstorp.
Nu ...............................................................	1 377	—	1052	2 429
Enligt propositionen .......................................	1 373	1	2189	3 563
» liberala motionen .................................	1378	—	1 279	2 657
t> högermotionen.......................................	1378	—	1279	2 657
» Wohlins m. fl. motion ...........................	462	—	2189	2 651
Norra Vram.
Nu ...............................................................	1533	—	6 029	7 562
Enligt propositionen .......................................	1477	523	6 626	8 626
» liberala motionen .................................	1544	—	5 850	7 394
» högermotionen.......................................	1 544	168	5 682	7 394 i
» Wohlins m. fl. motion ...........................	531	349	6 626	7 506
Kävlinge.
Nu ...............................................................	3 033	—	22 332	25 365
Enligt propositionen ....................................... » liberala motionen .................................	2 820 3 030	2 958	22 002 20 995	27 780 24025
» högermotionen.......................................	3 030	1385	19 610	24 025
» Wohlins m. fl. motion...........................	1151	1972	22 002	25125
Slättåkra.
Nu ..............................................................	2 499	—	13 715	16 214
Enligt propositionen .......................................	2156	1 802	15 626	19 584
» liberala motionen .................................	2 489	—	14 517	17 006
» högermotionen.......................................	2489	303	14 214	17 006
» Wohlins m. fl. motion...........................	889	1201	15 626	17 716

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1. 151

Tab. 1 (forts.). Antal skattekronor.

Kommuner	Fastighets- skatt	Närings- skatt	Inkomst- skatt	Summa
Bolfstorp.
Nu ...............................................................	1208	—	409	1 617
Enligt propositionen ......................................	1160	27	2 039	3 226
» liberala motionen .................................	1184	—	1323	2 507
» högermotionen.......................................	1 184	6	1317	2 507
» Wohlins m. fl. motion...........................	396	18	2 039	2 453
Göteborgs stad (del).
Nu ...............................................................	15 267	—	230 549	245 816
Enligt propositionen........................................	14122	39 860	279 694	333 676
» liberala motionen ................................	15 692	—	271 603	287295
» högermotionen.......................................	15 692	13 451	258 841	287 984
» Wohlins m. fl. motion ...........................	6 276	26 573	279 694	312 543
1 Hällum.
\| Nu ......................................................	462	—	59	521
Enligt propositionen ......................................	454	6	537	997
» liberala motionen .................................	462	—	240	702
» högermotionen.......................................	462	—	240	702
> Wohlins m. fl. motion...........................	160	4	537	701
\| Österplana.
t Nu .............................................................	864	—	7 417	8 281
j Enligt propositionen .......................................	865	896	7 674	9 435
» liberala motionen .................................	951	—	7 223	8 174
» högermotionen.......................................	951	307	6 916	8174
» Wohlins m. fl. motion...........................	338	598	7 674	8 610
Skara stad.
Nu ...............................................................	6 078	■—	34 243	40 321
Enligt propositionen .......................................	5 671	1692	32 885	40 248
» liberala motionen .................................	6 217	—	29 713	35 930
» högermotionen.......................................	6 217	450	29 263	35 930
» Wohlins in. fl. motion ...........................	2 419	1 128	32 885	36 432
hängbro.
Nu ..............................................................	2 811	—	14 815	17 626
Enligt propositionen .......................................	5 797	689	14 729	21 215
» liberala motionen .................................	6 299	—	13 044	19 343
» högermotionen.......................................	6 299	133	12 911	19 343
» Wohlins m. fl. motion ...........................	2 402	459	14 729	17 590

Bilaga 7.

152

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
Tab. 1 (forts.). Antal skattekronor.

Bilaga 7

Kommuner	Fastighets- skatt	Närings -skatt	Inkomst- skatt	Summa
Askersunds landskommun. Nu ..............................................................	4 307		2140	6 447
Enligt propositionen .......................................	3 995	30	10 850	14 875
» liberala motionen .................................	5 036	—	7 045	12 081
» högermotionen.......................................	5 036	1	7 044	12 081
> Wohlins m. fl. motion..........................	1 514	20	10 850	12 384
Hamrånge.				18 382
Nu ...............................................................	5 004	—	13 378
Enligt propositionen .......................................	4 023	475	12 857	17 355
» liberala motionen .................................	5 325	—	11569	16 894
» högermotionen.......................................	5 325	245	11324	16 894
» Wohlins m. fl. motion...........................	1696	317	12 857	14 870
Los.
Nu ..............................................................	3 892	—	8 501	12 393
Enligt propositionen .......................................	4 047	82	8 312	12 441
» liberala motionen .................................	5 904	—	7 922	13 826
» högermotionen.......................................	5 904	12	7 910	13 826
» Wohlins m. fl. motion...........................	1671	54	8 312	10 037
Nordmaling.				22 586
Nu ..............................................................	6 492	—	16 094
Enligt propositionen .......................................	5 517	1032	21 586	28135
» liberala motionen .................................	6 523	—	17 687	24 210
» högermotionen.......................................	6 523	637	17 050	24 210
» Wohlins m. fl. motion...........................	2 062	688	21586	24 336
Åsele.
Nu ...............................................................	13 062	—	8 447	21 609
Enligt propositionen .......................................	12 050	147	26 004	38 201
» liberala motionen .................................	20165	—	11 204	31 369
» högermotionen.......................................	20165	40	11169	31374
» Wohlins m. fl. motion...........................	5 398	98	26004	31 500

Bihang till riksdagens protokoll 1920. It samt. 2 avd.

Tab. 2. Skattebehov och utdebitering per skattekrona.

	Att utdebitera på skattekronorna, kronor	Utdebitering per skattekrona, kronor
K o in m u n e r	Enligt Nu ;prox)osi-tionen	Enligt liberala motionen	Enligt j Enligt höger- Wolilins ino- j m. fl. tionen j motion	Nu	Enligt pro- posi- tionen	Enligtliberala motionen j	Enligt höger- \| mo- i tionen	Enligt W ohlins m. fl. motion
	T	II	I	II
Stockholms stad (del) ......	329 451\| 293 015	237 853	296 015	329 451	296 015	7.07	G.05	5.51	6.S5	7.63	6.6 7
Lidingö köping ...............	791 638 613 031	571 895	611582	791 638	613 031	4,00	3.82 •	3.78	4.01	5.2 3	4.22
Norrtälje stad................	338 0831 320-188	299 929	320 488	338 083	320 488	8. so	8.95	9.16	9.7 9	10.30	9.58
Kuddby...........................	32 060: 32 178	31 930	31 930	32 060	32 178	10.00	7.9 2	10.15	10.15	10.19	12.0 3
Simonstorp.....................	16 958 22 666	20 778	20 778	16 958	22 666	4.83	5.47	4.S3	4.63	3.94	7.io
Åtvidabergs municipals. ..	29 492 29 492	29 492	29 492	29 492	29 492	1.00	1.00	1.11	1.11	1.11	1.09
Kråksmåla .....................	43,595 43 805	39 534	39 534	43 595	43 805	6.5 5	5.13	5.io	5.19	5.7 2	5.97
Hossmo ..................... . •	14 520 14416	14 340	14 340	14 520	14 416	10.85	6.71	8.61	8.61	8.72	8.63
Västra Kärrstorp ............	14 324 13 720	13 720	13 720	14 324	13 720	5.oo	3.8 5	5. i c	5.16	5.3 9	5.1b
! Norra Yram .................	59 970: 50 118	48 939	48 939	59 970	50118	7.03	5. si	6.02	6.(3 2	8.11	6.68
Kävlinge .......................	133 168 130 391	130 139	130 391	133 168	130 391	5.2 5	4.69	5.4 2	5.43	5.54	5.19
Slättåkra......................	95 661. 88 730	65 570	86 649	95 661	88 730	5.oo	4.53	3.80	5.io	5.68	5.oi
Rolfstorp........................	25 230 25 771	25 674	25 674	25 230	25 771	15.80	7.95	10.2 1	10.21	10.06	10.51
Göteborgs stad (de!).........	2 465 535 2 191 278; t 523 844	2 191 27812 465 535	2 191 278	10.03	6.57	5.30	l .(38	8.5 6	7.oi
Hällum.........................	4 742 4 709	4 709	4 709	4 742	4 709	9.io	4.7 2	6.7 1	6.7 1	0.76	0.7 2
Österplana ....................	30 639 29 288	29 288	29 288	30 639	29 288	3.7 0	3.io	3.5b	3.5 8	3.7 5	3.40 j
Skara stad ....................	343 942 327 898	317 885	327 898	343 942	327 898	8.5 3	8.15	8.85	9.13	9.5 7	9.oo!
hängbro .......................	79 319 67 931	67 SO I	67 804	79 319	67 934	4.50	3.20	3.5 1	3.51	4.io	3.8 6;
Askersunds landskommun	43 838 44 761	42 482	42 482	43 838	44 761	6.80	3.01	3.52	3.5 2	3.63	3.61,
Hamrånge .....................	138 597 127 264	121 250	122 624	138 597	127 264	7.54	7.83	7.18	7.2 6	8.20	8.56;
Los ............................	94 200 137 871	76 460	76 460	94 200	137 871	7.60	1 11.08	5.53	5.53	6.81	1 13.741
Nordmaling....................	110111 109 360	87 939	104 687	noll]	109 360	4.88	3.S9	3.68	4.3 2	4.55	4,19
Åsele ...........................	129 051 151665	140 995	141 386	129 051	151 665	6.00	3.97	4.19	4.51	4.U	4.sij

ce -

1 Anm. Den höga utdebiteringen per skattekrona beror på skogsaccisens uteslutande.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr

154

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bila?* 7

Tab. 3. Skattebeloppens procentiska fördelning.

Kommuner	Andel i progressiv, skatten	Skatt å fastighet1	Skatt å näring och annan rörelse	Skatt å annan inkomst	r_: ■
Stockholms stad (del). Nu .............................................	-	11.4	i 42.2	\| 46.4	! ! lOO.o
Enligt propositionen .....................	10.1	12.9	47.0	30. o	100. o \|
» liberala motionen I...............	27.8	11.8	33.7	27.2	lOO.o
» » » II ............	10.1	14.1	41.9	33.»	100.0 !
» högermotionen.....................	—	15.6	46.;	37.7	lOO.o \|
» Wohlins m. fl. motion ........	10.1	8.7	48.2	33.0	lOO.o \|
Lidingö köping.
Nu .............................................		16.6	25.3	58. i	lOO.o )
Enligt propositionen .....................	22.6	14.7	19.»	42.8	lOO.o - -
» liberala motionen I...............	27.6	13.4	16.8	42.2	lOO.o j
■» » » II ...........	22.6	14.4	17.»	45.1	lOO.o :
» högermotionen.....................	—	18.6	23.»	58.4	lOO.o i
» Wohlins m. fl. motion .........	22.6	9.3	20.9	47.2	lOO.o i !
Norrtälje stad. Nu ............................................		9.0	48- ‘	42. a	lOO.o
Enligt propositionen .....................	5.2	11.4	53.7	29.7	lOO.o
» liberala motionen I...............	11.8	9.4	49.0	30.8	lOO.o ! i
» » »II ............	5.2	lO.o	52.4	32.4	lOO.o ■
» högermotionen....................		10.5	55.4	34.1	lOO.o
» Wohlins m. fl. motion .........	5.2	7. G	55.5	31.7	lOO.o
Kuddby. Nu .............................................		67.3	17.o	15.7	lOO.o \|
Enligt propositionen .....................	0.7	78.6	12.6	8.1	lOO.o j
» liberala motionen I...............	0.7	78.s	15.4	10.1	lOO.o
» » » 11 ............	0.7	73.8	15.4	10.1	lOO.o :
» högermotionen .....................	—	74.3	15.6	10.2	lOO.o
» Wohlins m. fl. motion .........	0.7	68.8 j	las	12.o	lOO.o

1 Såväl fastighetsskatt som skatt för inkomst av fastighet och skogsaecis.

155

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Tab. 3 (forts.). Skattebeloppens procentiska fördelning.

Kommuner j 1 I	Andel i \| >rogressiv-\| skatten \|	i Skatt å j fastighet j '' 1	Skatt å näring och annan rörelse	Skatt å 1 annan inkomst	Summa .
i------------- ■■ — .......”"j* ! Simonstorp.		i
Nu	1	_	04.3	0.8	35.4	lOO.o j
Enlig	t propositionen .....................i	0.2 \|	1 66.6	1.2	: 132.0	100. o
»	liberala motionen I..... .........	0.2 \|	71.8	0.9	27.6	lOO.o j
>	» » Il ..........i	0.2 i	71.8	0.9	27.6	lOO.o
»	högermotionen....................j	— \|	76.7 i	0.8	1 22.5	100.(1
»	Wohlins m. fl. motion .........i	0.2 \|	57.7	1.5	1 40.6	lOO.o
Åtvidabergs municipdlsamhälle				1
Nu	..........................................i	—	10.0	41.9	\| 48.1	lOO.o
Enligt propositionen .....................i		11.0	51.3	i »7.7	lOO.o
i »	liberala motionen 1...............1	—	11.0	47.3	41.7	lOO.o \|
	» » II ............	—	ll.o ;	47.8	j 41.7	lOO.o \|
	högermotionen ...................	—	11.0 i	47.8	i 41.7	lOO.o
>	Wohlins m. fl. motion .........	—	Ko	52.6	40.8	lOO.o j
Kråksmåla.
Nu			49.8	82.9	17.3	lOO.o
Enligt propositionen .....................	14.»	45.9	27.o	j 12.8	lOO.o
»	liberala motionen 1.............	14.8	48.7	24.2	j 12.3	lOO.o
	» > Il :...........	14.8	48.7	24.2	i 12.3	lOO.o
»	högermotionen .....................	—	59.7	26.7	13.0	lOO.o
»	Wohlins m. fl. motion .........	14.8	41.0	30. i	i 14.1	i loo.o :
i Hossmo.
Nu		—	55.7	15.9	28.4	lOO.o
Enligt propositionen .....................	1.2	74.9 i	S.o	15.9	\| lOO.o
	liberala motionen I...............	1.2	68.8 j	9.9	. 20.1	\| lOO.o
»	> 11 ............	1.2	68.»	9.9	20.1	S lOO.o
»	högermotionen .....................	_	69.6	10. n	20.4	j lOO.o
''fr	Wohlins m. fl. motion .........	1.2	08.5	10.1	20.2	! ioo.o
Västra Kärrstorp.					1
1 Nu		—	50.7	22.2	21.1	100. o
Enligt propositionen .....................	4.2	62.7	14.8	\| 18.3	lOO.o
	liberala motionen 1...............	4.2	52.3	19.4	24.1	lOO.o
	» :> II ..........	4.2	52.3	19.1	24.1	lOO.o
i	högermotionen .....................		54.7	20.2	i 26.1	1 lOO.o
:	Wohlins in. fl. motion .........	4.2	52.2	19.r,	1 24.1	1OO.0

1 Rättad uppgift.

Bilaga 7.

156 Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Tab. 3 (forts.). Skattebeloppens procentiska fördelning.

Kommuner	Andel i progressiv-skatten	Skatt å fastighet	Skatt å näring och annan rörelse	Skatt å annan inkomst	Summa
. Norra Vram. Nu ............................................		20.s	36.5	43.2	\| lOO.o ''
Enligt propositionen .....................	16.4	22.3	30.6	30.7	100.o
» liberala motionen I...............	16.4	20.1	28.»	34.6	lOO.o ;
» » » 11 ............	16.4	20.1	28.»	34.6	lOO.o
» högermotionen.....................		22.2	35.5	42.3	lOO.o
» Wolilins m. fl. motion .........	16.1	15.6	33.1	34.»	lOO.o
Kävlinge. Nu .............................................	-	12.0	63.4	24.6	lOO.o
Enligt propositionen .....................	2.1-	13.7	66.7	17.5	lOO.o
» liberala motionen I...............	2.n	13.1	64.4	20.2	lOO.o
» » » 11 ............	2.1	13.1	64.6	20.2	100.0 ;
» högermotionen .....................	-	13.1	66.0	20.6	lOO.o
» Wohlins m. fl. motion .........	2.1	8.8	69.8	19.3	lOO.o
Slättåkra. Nu .............................................		15.4	56.0	28.0	lOO.o
Enligt propositionen .....................	7 .2	16.0	55.o	21.2	lOO.o
liberala motionen I...............	29.3	14.»	37.»	17.»	lOO.o i
♦ » » II ............	7.2	19.1	50. o	ce CM	lOO.o
» högermotionen.....................	—	18.6	55.2	26.2	lOO.o j
» Wohlins m. fl. motion .........	7.2	11.9	57.6	23.8	lOO.o 1
Rolf storp. Nu .............................................		75.3	16.5	8.2	lOO.o
Enligt propositionen ...................	0.2	87.»	_ I.»	4.0	lOO.o
» liberala motionen I...............	0.2	85.»	8.»	5.o	lOO.o
» » > II ............	0.2	85.9	8.»	5.0	lOO.o
» högermotionen.....................	—	86.2	8.8	5.0	lOO.o
» Wohlins m. fl. motion .........	0.2	84.7	9.»	5.2	lOO.o
Göteborgs stad (del). Nu .............................................	''	6.2	85.5	8.3	lOO.o
Enligt propositionen .....................	11.1	6.6	72.4	9.9	lOO.o
» liberala motionen I...............	38.2	4.1	49.7	8-0	lOO.o
» » » ii............	ll.i	5.9	71.5	11.5	lOO.o
» högermotionen .....................		6.6	80.5	12.»	lOO.o
» Wohlins m. fl. motion .........	ll.i	4.8	73.5	10.6	lOO.o

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1. 157

Tab. 3 (forts.). Skattebeloppens procentiska fördelning.

1 Kommuner	Andel i progressiv-skatten	Skatt å fastighet	Skatt å näring och annan rörelse	Skatt & annan inkomst	Summa
Hällum.
Nu .............................................	—	88.7	5.o	5.4	100.o
Enligt propositionen .....................	0.7	92. s	4.o	2.5	lOO.o
» liberala motionen I..............	0.7	91.1	4.8	3.4	lOO.o
* » » II ...........	0.7	91.1	4.8	3.4	lOO.o
» högermotionen .....................	—	91.7	4,,	3.4	lOO.o
» Wohlins in. fl. motion .........	0.7	90.5	5.4	3.4	lOO.o
Österplana.
Nu .............................................	—	10.4	59.o	30. o	lOO.o
Enligt propositionen .....................	4.4	13.8	57.7	24.o	lOO.o
» liberala motionen I..............	4.4	11.3	56.i	28.2	lOtto
» * » Il .........	4.4	11.3	56.1	28.2	lOO.o
» högermotionen .....................		11.8	58.7	29.5	lOO.o
» Wohlins m. fl. motion .........	4.4	9.0	59.8	26.8	lOO.o •
Skara stad.					1
Nu .............................................	—	15.1	39.o	45.»	lOO.o I
Enligt propositionen .....................	4.7	19.8	42.5	33.o	lOO.o \|
» liberala motionen I...............	7.6	16.1	40.7	35.6	lOO.o
» 3> » II ............	4.7	16.6	41.o	36.8	lOO.o
» högermotionen .....................	—	17.4	44.0	38.0	lOO-o
» Wohlins m. fl. motion ........	4.7	13.0	45.4	36.»	lOO.o !
hängbro.
Nu .............................................	-	16.i	26.o	57.o	lOO.o 1
Enligt propositionen .....................	14.5	29.4	21.0	34.5	lOO.o
» liberala motionen I...............	14.5	28.»	20. o	37.2	lOO.o j
» II ...........	14.5	28.»	20. o	37.2	lOO.o
» högermotionen .....................	—	33.0	23.1	43.o	lOO.o
» Wohlins m. fl. motion .........	14.5	19.7	24.7	41.1	lOO.o : 1
Askersunds landskommun.
Nu .............................................	—	71.s	5.8	22.1	lOO.o
, Enligt propositionen .....................	13.»	72.3	2.8	11.0	lOO.o i
» liberala motionen I...............	13.3	70.4	3. 0	13.2	lOO.o
» » * II ............	13.3	70.4	3.o	13.8	100. o
» högermotionen .....................	—	83.i-	3.o	13.8	lOO.o
» Wohlins m. 11. motion .........	13.»	69.8	3.3	13.7	lOO.o

Bilaga 7

Bila?» 7.

158 Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Tab. 3 (forts.). Skattebeloppens procentiska fördelning.

1 j Andel i Kommuner ] progressiv- 1 skatten 1	Skatt å fastighet	Skatt å näring och annan rörelse	Skatt å annan inkomst	Summa j
Hamrånge
Nu ............................................	—	27.2	13.5	59.3	100.o
Enligt propositionen .....................	8.2	29.9	19.7	42.2	loo.o ;
» liberala motionen I...............	9.2	33.5	16.6	40.7	ioo.o :
» » » II ............	S.2	33.8	16.s	41.2	lOO.o i
» högermotionen.....................		34.5	19.0	46.5	lOO.o
» Wohlins m. fl. motion .........	8.2	21.6	21.7	48.5	100.O
Los
Nu .............................................	—	55.2	12.8	32.5	iOO.o
Enligt propositionen .....................	4.4	48.6	17.o	30. o	100.O
» liberala motionen I...............	4.4	73.o	_ 8.o	14.6	lOO.o
» » * II ............	4.4	73.0	8.0	14.6	lOO.o
» högermotionen .....................		72.2	9.»	17.9	lOO.o
» Wohlins m. fl. motion .........	4.4	39.0	20.4	36.5	lOO.o
Nordmaling.
Nu .............................................	—	30.9	22.1	47.0	lOO.o
Enligt propositionen .....................	3.7	43.5	21.5	31.8	lOO.o
s liberala motionen I...............	18.7	36.0	16. s	28.7	ioo.o
» » » II ............	3.7	42.0	20.0	34.8	lOO.o
» högermotionen.....................	—	43.0	21.o	36.0	lOO.o
» Wohlins m. fl. motion ......... ''	3.7	37.3	23.5	35.5	lOO.o \|
Åsele.
Nu .............................................	—	67.2	11.5	21.8	lOO.o j
Enligt propositionen .....................	1.7	78.2	6.9	13.2	lOO.o
» liberala motionen I...............	2.0	75.9	7.3	14.8	lOO.o
» * » II .............	1.7	76.2	7.3	14.8	lOO.o
> högermotionen ....................	—	79. s	6.7	13.5	lOO.o {
» Wohlins m. fl. motion .........	1.7	74.4	8.1	15.8	ioo.o !

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

159

Tab. 4. Förslagens verkningar i avseende på enskilda skattskyldiga.

Skattebelopp (inräknat hela progressivskatten) kronor

Oen skattskyldiges yrke m. in.	Nu	Enligt proposi-	Enligt liberala motionen	Enligt höger-	Enligt Wohlinsm.
		tionen	I	II	motionen	fl. motion
Stockholms stad. Vaktmästare ..................	85	39	30	45	50	43
Verkmästare ..................	207	114	104	129	144	120
Ingenjör ........................	008	218	198	247	275	240
Kontorschef.....................	2 934	3 849	3 030	4 174	3 095	4101
Kassör...........................	490	387	354	430	407	425
Tjänsteman.....................	1149	730	730	908	1011	370
Handlande .....................	175	114	101	125	140	125
Hantverkare ..................	71	45	41	51	57	50
Handlande .....................	2 371	3 189	2 827	3 2B6	2 502	3 343
Aktiebolag .....................	443	584	514	598	478	599
» .....................	98 189	195 850	101 523	180 019	108 735	193 624
Hantverkare ..................	25	12	11	14	15	13
Fabrikör ........................	999	1201	928	1 no	1 037	1277
Hantverkare .................	212	100	91	113	120	114
Husägare........................	177	212	138	171	191	150
2> ........................	424	481	331	411	458	330
Lidingö köping Arrendator .....................		20	19	21	27	22
Godsägare .....................	929	1 070	944	995	1 019	793
Lantbrukare	374	341	289	309	400	228 i
Arbetare ........................	12	7	7	7	9	7
F. d. tjänsteman ............	58	48	29	31	41	41
Löntagare .....................	225	112	100	100	138	in
Tjänsteman.....................	371	190	194	207	204	210
Ingenjör ........................	1 037	1 177	1 109	1 221	1 050	1 268
Hantverkare ..................	21	12	12	12	10	13
Fabrikör .......................	470	300	351	374	455	320
Handlande .....................	98	51	50	54	09	5(>
Aktiebolag .....................	102 852	209 373	187 045	190418	170 477	214 350
Handlande ...................	509	449	417	441	498	449
Husägare........................	no	no	86	91	118	80
Tjänsteman.....................	1707	11 829	11 734	12 023	5 811	12113

Bilaga

160

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bilaga 7

Tab. 4 (forts.). Förslagens verkningar i avseende på enskilda skattskyldiga.

Skattebelopp (inräknat kela progressivskatten) kronor

Den skattskyldiges yrke m. in.	Nu	Enligt proposi- tionen	Enligt liberala motionen	Enligt höger- motionen	Enligt Wohlins m. fl. motion
I	I!
Norrtälje stad.
Hemmansägare ...............	355	489	400	426	432	456
Lantbrukare ..................	159	299	194	207	218	228
Arbetare ........................	63	50	51	55	58	54
» ........................	102	37	38	40	42	39
Tjänsteman.....................	480	298	305	326	343	319
Direktör ........................	5 801	8 738	8 828	9 237	6 685	9 109
Hantverkare ..................	92	39	40	43	45	42
Fabrikör ........................	387	384	295	315	331	358
Handlande ....................	4158	6 711	6 431	6 728	4 857	6 783
» .....................	301	252	258	276	290	270
Hantverkare ..................	638	733	605	646	668	651
Aktiebolag .....................	18 412	34 719	32 255	33 610	22 149	34 913
Husägare........................	30	27	31	33	35	13
	304	378	312	334	351	241
» ........................	790	797	595	636	670	542
Kuddby.
Hemmansägai''e ..............	79	63	80	80	81	32
Godsägare .....................	1006	891	1 010	1 010	1014	555
Hemmansägare ...............	306	242	311	311	312	123
Godsägare .....................	545	717	523	523	519	677
Arbetare ........................	15 -	—	13	13	—	—
» ........................	28	23	13	13	13	27
Löntagare .....................	200	115	148	148	148	175
Hantverkare ..................	10	—	-	—	—	—
Handlande .....................	25	18	23	23	23	27
Simonstorp.
Torpare ........................	1 20	29	1 32	1 32	21	37
Arrendator .....................	1 665	86	1 686	1 686	62	112
» .....................	1 355	116	1 381	1 381	84	151
Arbetare ........................	27	26	23	23	19	34

1 Häri inbegripen skatt efter fastighetsvärdet. Enligt propositionen ävensom högermotionen
och Wohlins m. fl. motion åligger fastighetsskatt jordägaren, dock att rubbning ej sker i redau
ingångna arrendeavtal.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1. 161

Tab. 4 (forts.). Förslagens verkningar i avseende på enskilda skattskyldiga.

	Skattebelopp (inräknat hela progressivskatten) kronor
Den skattskyldiges yrke m. m.	Nu	Enligt proposi-	Enligt liberala motionen	Enligt höger-	Enligt Wohlinsm.
		tionen	I	n	motionen	fl. motion
Löntagare .....................	178	150	1<52	132	108	194
Handlande .....................	222	230	204	204	161	297
Tjänsteman....................	105	77	67	67	54	88
Åtvidabergs mun.-samh.
Vaktmästare ..................	7	4	5	5	5	4
Arbetare ........................	20	12	10	10	10	It
Kassör ...........................	56	52	55	55	55	54
Ingenjör ........................	176	164	182	182	182	179
Hantverkare ..................	19	13	13	13	13	13
Handlande .....................	69	73	72	72	72	76
Hantverkare ..................	5	3	3	3	3	8
Handlande .....................	241	251	257	257	257	266
2> ..................	3	1	2	2	2	1
Aktiebolag .....................	5 093	6 794	6 207	6 207	6 207	6 303
Kråksmåla. Hemmansägare ...............	39	67	57	57	63	-
Lägenhetsägare ...............	10	7	8	8	9	4
Hemmansägare ...............	697	458	528	528	563	410
Arbetare ........................	23	18	18	18	20	21 !
Löntagare .....................	467	359	363	363	374	414 !
Tjänsleman...................	124	75	76	76	84	88 \|
Hantverkare ..................	43	68	59	59	65	72 i
Handlande .....................	36	22	22	22	24	25
Näringsidkare..................	144	96	96	96	106	82
i Handlande .....................	80S	773	747	747	669	861
Aktiebolag (ej skrivet)......	3 749	3 473	3 021	3 021	3 329	3 524 ''
Hosstno.
Lägenhetsägare ...............	52	42	41	41	42	27 ;
Arrendator .....................	1 378	143	1 300	1 300	186	184- \|
Godsägare .....................	1 683	1 754	1 478	1 478	1 285	1 658
Arbetare ........................	32	12	15	15	15	15
Löntagare .....................	898	546	687	687	650	689
1 T> .....................	353	144	185	185	187	186
1 Jfr not under Simonstorp. Bihang till riksdagens protokoll 1920. 11 eaml. 2 avd. 1 höft. (Nr 1.) 21

Bilaga 7.

162

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bilaga 7. Tab. 4 (forts.). Förslagens verkningar i avseende på enskilda skattskyldiga.

	Skattebelopp (inräknat hela progressivskatten) kronor
Den skattskyldiges yrke m. m.	Nu	Enligt proposi-	Enligt liberala motionen	Enligt höger-	Enligt Wohlinsm.
		tionen	I	n	motionen	fl. motion
Hantverkare ..................	54	24	32	32	33	25
Handlande .....................	110	58	74	74	75	74
Husägare........................	5	3	4	4	4	2
Västra Kärrstorp.
Arrendator ....................	1 376	494	1 633	1 633	549	630
Lantbrukare ..................	41	48	36	36	38	41
Hemmansägare ...............	14	48	52	52	54	50
Arbetare .......................	10	5	7	7	8	7
Löntagare .....................	196	in	148	148	155	149
Hemmansägare ...............	256	551	566	566	491	615
Hantverkare ..................	63	32	39	39	41	39
Handlande .....................	113	52	69	69	72	6(5
Aktiebolag (ej skrivet)......	1460	1667	1276	1276	1333	1 389
Norra Kram.
Torpare ........................	1 12	15	1 22	1 22	20	17
Arrendator .....................	1 404	53	1 397	1 397	75	61
Löntagare .....................	236	137	156	156	191	157
» .....................	76	22	25	25	30	25
» .....................	398	248	283	283	346	285
Hantverkare ..................	69	15	17	17	21	17
Handlande .....................	105	68	70	70	85	63
Aktiebolag (ej skrivet)......	22133	19 009	18 477	18 477	22 636	19 704
Kävlinge.
Lantbrukare ..................	331	802	574	574	501	660
Lägenhetsägare ...............	16	26	16	16	17	18
Hemmansägare ...............	125	185	146	147	150	138
Arbetare ........................	29	22	26	26	26	25
Inspektor........................	292	208	240	241	246	230
Disponent ....................	881	1000	1 118	1 119	897	1081
Hantverkare ..................	113	50	44	44	45	46
Handlande .....................	73	33	39	39	40	25
Hantverkare ..................	304	273	253	254	251	269
Handlande ..................... 1 Jfr not. under Simo	1079 nstorp.	1502	1 538	1540	1144	1 555

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

163

Tab. 4 (forts.). Förslagens verkningar i avseende på enskilda skattskyldiga.

Skattebelopp (inräknat hela progressivskatten, kronor

Den skattskyldiges yrke m. m.	Nu	Enligt proposi- tionen	Enligt liberala motionen	Enligt höger- motionen	Enligt Wohlinsm fl. motion
i	II
Fabrikör ........................	176	114	118	118	120	101
Handlande .....................	4 598	10 284	10 444	10 452	4 814	10 539
Husägare........................	11	9	11	11	12	4
» ........................	58	76	60	60	61	55
Släitåkra■
Hemmansägare ...............	1 443	595	316	409	1 422	454
» ...............	2 13	13	9	11	2 13	8
» ............	80	161	90	118	131	138
Löntagare ....................	345	277	239	310	321	305
Arbetare .............r..........	36	32	27	36	40	36
Hantverkare ..................	90	54	46	61	68	60
Aktiebolag .....................	57 929	88 779	73 558	86 769	59 987	89 244
Handlande .....................	152	134	93	123	135	133
» ...... ..............	599	529	431	555	562	536
Rolfstorp.
Hemmansägare ...............	195	149	128	128	126	109
» ...............	493	1 089	1 148	1148	1 037	1252
> ...............	35	18	23	23	22	8
Löntagare .....................	47	18	23	23	23	24
» .....................	109	45	58	58	57	59
Handlande ......................	159	27	35	35	35	29
Hantverkare ..................	19	5	8	8	8	3
Göteborg.
Arbetare ......................	61	21	17	25	28	23
Konduktör .....................	195	73	59	85	95	78
Disponent .....................	3 465	3 354	2912	3 722	2 978	3 507
Ingenjör ........................	619	377	307	435	470	401
Handlande .....................	2 070	1 903	1493	1 958	1 710	1946
Hantverkare ..................	1 179	775	462	654	704	664
Handlande .....................	450	289	202	291	326	295
* .....................	5 626	6 952	5 542	6 893	4 964	7 012
Aktiebolag .....................	53112	69 590	56 485	70 707	52 249	70 078

1 Dessutom skogsaceis 24 kr. — 2 D:o 5.60 kronor.

Bilaga 7.

164

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bilaga 7. Tab. 4 (forts.). Förslagens verkningar i avseende på enskilda skattskyldiga.

Skattebelopp (inräknat hela progressivskatten), kronor

Den skattskyldiges yrke m. m.	Nu	Enligt proposi- tionen	Enligt liberala motionen I \| H	Enligt höger- motionen	Enligt Wohlinsm fl. motion
Hällum.
Hemmansägare ...............	30	36	42	42	43	37
Godsägare (ej skriven)......	1092	1575	1433	1433	1444	1704
Hemmansägare ...............	91	83	97	97	98	73
Löntagare .....................	50	22	32	32	32	32
Näringsidkare ...............	79	45	47	47	48	57
Husägare (ej skriven) ......	46	49	34	34	34	52
Österplana.
Arrendator .....................	1 13	7	1 13	1 13	8	8
» .....................	1 31	64	1 73	1 73	77	70
Hemmansägare ...............	447	715	715	'' 715	527	697
Löntagare ....................	354	306	345	345	309	331
» .....................	175	123	142	142	149	135
Arbetare ........................	21	11	13	13	14	13
Hantverkare .................	21	10	12	12	12	10
Aktiebolag (ej skrivet)......	19 146	20 095	18 786	18 786	19 678	19 528
Skara stad.
Lägenhetsägare ...............	20	20	21	22	23	7
Lantbrukare ..................	127	222	133	137	144	156
Arbetare ........................	20	17	20	21	22	8
» ..........	102	73	80	82	86	81
Löntagare .....................	336	272	296	305	320	301
Direktör ........................	2 254	2 613	2 711	2 780	2 348	2 755
Löntagare .....................	659	582	630	649	659	640
Hantverkare ..................	248	224	148	152	160	190
Handlande .....................	292	259	223	230	241	266
Hantverkare ..................	60	44	39	40	42	45
Handlande .....................	79	41	44	46	48	45
> .....................	2 034	2 778	2 616	2 682	2 267	2 677
Aktiebolag .....................	16 831	28 719	26 230	26 797	19 401	28 435
a> ............	668	1057	957	981	802	1007
Husägare........................	38	33	40	41	43	17
» ..................	476	716	509	525	534	538

1 Jfr not under Simonstorp.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr l.

165

Tab. 4 (forts.). Förslagens verkningar i avseende på enskilda skattskyldiga. § Bilaga 7.

Den skattskyldiges yrke m. m.	Skattebelopp (inräknat hela progressivskatten) kronor
Nu	Enligt proposi- tionen	Enligt liberala motionen i \| n	Enligt höger- motionen	Enligt Wohlinsm. fl. motion
hängbro.
Godsägare .....................	338	630	444	444	433	506
Hemmansägare ...............	41	151	133	133	156	126
»	11	13	10	10	11	8
Arbetare ........................	61	36	30	30	35	36
»	28	18	19	19	23	21
Förman ........................	217	123	135	135	158	149
Bokhållare .....................	345	276	283	283	296	316
Handlande .....................	69	42	44	44	51	40
Hantverkare ..................	214	148	153	153	173	170
Aktiebolag (ej skrivet)......	14 073	11720	10 898	10 898	12 730	13 337
Husägare......................	11	9	11	11	12	5
Askersunds landskommun.
Torpare ........................	—	10	11	11	12	12
Hemmansägare ...............	59	81	64	64	66	76
Godsägare .....................	1 628	418	340	• 340	1 332	287
Arbetare ........................	42	19	22	22	23	22
Godsägare .....................	1 1771	2 370	2 024	2 024	1040	2 341
Löntagare ....................	322	in	130	130	134	133
Hantverkare ..................	6	1	5	5	1	1
Hamrånge.
Hemmansägare ...............	* 112	191	138	140	145	187
» ...............	225	1 557	1451	1464	1321	1 712
X> ...............	4 29	57	37	38	6 40	50
» ...............	54	488	439	443	475	537
Löntagare........................	287	263	257	260	294	307
Arbetare ........................	81	63	61	62	70	73
» ........................	53	34	32	32	36	37
Bruksägare (ej skriven) ...	4 398	5 851	4 188	4 235	''4 783	5 715
Hantverkare ..................	146	94	SO	81	91	103

1 Dessutom skogsaccis 16.S0 kr. — » D:o 201.80 kr. — 3 D:o 12.60 kr. — 4 D:o 7.80 kr.
— 6 D:o 6.09 kr.

166

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bilaga ?. Tab. 4 (forts.). Förslagens verkningar i avseende på enskilda skattskyldiga.

Skattebelopp (inräknat hela progressivskatten) kronor

Den skattskyldiges yrke m. m.	Nu	Enligt proposi- tionen	Enligt liberala motionen I \| 11	Enligt höger- motionen	Enligt Wohlinsm. fl. motion
Fiskare ........................	189	103	99	100	113	i 119
Handlande .....................	141	97	97	98	no	102 \|
Aktiebolag .....................	553	632	523	528	532	626
Husägare.......................	7	6	6	7	7	3
Los.
Hemmansägare ...............	84	194	73	73	90	203
» ...............	1 208	326	151	151	1 186	294
3> ...............	182	2 256	1168	1 168	1081	2 620
» ...............	249	10 468	6 661	6 661	4 510	12 164
Arbetare ........................	42	53	26	26	32	65 .
» ........................	56	73	37	37	45	87
Löntagare .....................	379	494	248	248	301	612
» .....................	631	862	444	444	513	1063
Handlande .....................	101	100	35	35	43	99
» .....................	567	792	406	406	466	973
Hantverkare ...............	35	42	21	21	26	48
Handlande .....................	384	434	2)7	217	267	535
Nordmaling.
Lägenhetsägare ...............	8	15	11	13	14	12
Hemmansägare ...............	49	88	75	89	94	80
» ...............	23	163	136	162	171	'' 175
Arbetare ........................	29	14	13	16	17	15
Löntagare .....................	170	in	104	124	130	129
2> .....................	358	230	216	254	251	264
» .....................	970	1076	1027	1 157	859	1189
Hantverkare ..................	43	11	8	9	10	9
Handlande .....................	118	73	68	81	85	84
» ..................	256	219	177	210	212	237
Arbetare ........................	53	23	22	26	27	27
Aktiebolag .....................	502	986	919	990	468	1037

Dessutom skogsaccis 11.60 kr.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1- 167

Tab. 4 (forts.). Förslagens verkningar i avseende på enskilda skattskyldiga.

Skattebelopp (inräknat hela progressivskatten) kronor

Den skattskyldiges yrke m. m.	Nu	Enligt prop.jsi-	Enligt liberala motionen	Enligt höger-	Enligt Wohlins m.
		tionen	I	II	motionen	fl. motion
Åsele. Hemmansägare ...............	128	134	98	98	89	119
» ...............	305	145	255	256	233	94
Arbetare ........................	54	30	34	34	31	36
» ........................	48	16	17	17	16	18
Löntagare........................	81	39	44	44	40	47
Hantverkare ..................	36	28	22	23	21	25
Handlande .....................	26	6	7	7	7	5
Aktiebolag .....................	1 703	868	1 854	1 856	1 481	938

Bilaga 7.

1 Dessutom skogsacois 187 kr.

168

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bilaga 8.

Tabeller

till belysning av Torkningarna ntay utskottets förslag och vissa reservationer.

Tabellerna äro utarbetade av byråchefen i statistiska centralbyrån Hugo Burström.

Vid beräkningarna har icke knnnat tagas hänsyn därtill,
att enligt utskottet och de tre reservationerna progressivskattens
koin munandel skall uppdelas mellan olika verksamhetskommuner, utan
har hela kommnnandelen tillförts hemkommunen.

Därjämte erinras, att utskottet hemställt om skrivelse till Kungl.
Maj:t angående rätt att avdraga erlagd skogsaccis från utskylder, påförda
för bevillningstaxerad inkomst av fastighet.

Vidare är att märka,

att vid beräkningarna enligt utskottets och Swartz’ förslag opererats
med den år 1918 debiterade skogsaccisen samt

att progressivskatten enligt Johanssons och Swartz’ förslag överallt
utom i tabellerna 6 och 7 antagits utgöra 75 procent av samma skatt
enligt utskottets förslag.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

169

Bilaga 8.

Tab. 1. Progressivskatten och dess fördelning.

	Av andra skattskyl-diga än aktiebolag o. d.	Av aktie-bolag o. d.		Därav:
Kommuner I	Summa Kronor	Kommun- andel	Utjäm- nings- andel
Stockholms stad (del).
Enligt propositionen........................ » » utskottets förslag..................	32 651	89 480	122131	33 436	88 695
19 329	72 306	91635	68 726	22 909
» Möllers » ..................	24 200	86 772	1 110 972	1 82 363	28 609
» Johanssons och Swartz'' förslag	14 497	54 229	68 726	68 726	—
Lidingö köping. Enligt propositionen........................ » utskottets förslag..................	230 001	61 058	291 059	178 607	112 452
167 128	29 392	196 520	147 390	49 130
» Möllers » ..................	196 354	61 058	257 412	193 059	64 353
» Johanssons och Swartz’ förslag	125 346	22 044	147 390	147 390	—
Norrtälje stad.
Enligt propositionen........................ » utskottets förslag..................	19 243	31629	50 872	17 595	33 277
11471	24 883	36 354	27 265	9 089
» Möllers » ..................	14 466	31 629	46 095	34 571	11524
» Johanssons och Swartz’ förslag	8 603	18 662	27 265	27 265	—
Kuddby.
Enligt propositionen........................ » utskottets förslag..................	284	—	284	213	71
142	—	142	106	36
» Möllers förslag .....................	142	—	142	106	36
» Johanssons och Swartz’ förslag	106	—	106	106	—
Simonstorp.
Enligt propositionen........................	55	—	55	39	16
» utskottets förslag..................	28	—	28	21	7
» Möllers » ..................	28	—	28	21	7
» Johanssons och Swartz’ förslag	21	—	21	21	—
Åtvidabergs municipalsamhälle. Enligt propositionen.......................
» utskottets förslag ..................	—	—	—	—	—
» Möllers » ..................	—	—	—	—	—
» Johanssons och Swartz’ förslag	—	—	—	—	—
Kråksmåla.
Enligt propositionen........................	10111	—	10111	7 583	2 528
» utskottets förslag..................	6 232	—	♦i 232	4 674	1 558
» Möllers » ..................	8 094	—	8 094	6 071	2 023
» Johanssons och Swartz’ förslag	4 674	—	4 674	4 674	—

1 Dessutom 3 463 kr., som ej kunnat uttagas.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 11 sand. 2 avd. 1 käft. (År 1). 22

Bilaga 8.

170 Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Tab. 1 (forts.). Progressivskatten och dess fördelning.

	Av andra skattskyl-diga än aktiebolag o. d.	Av aktie-bolag o. d.		Därav:
! Kommuner	Summa Kronor	Kommun- andel	Utjäm- niugs- andel
1 Hossmo.
Enligt propositionen ..................... .	240	—	240	180	60
s utskottets förslag..................	120	—	120	90	30
» Möllers » ..................	120	—	120	90	30
» Johanssons och Swartz'' förslag	90	—	90	90	—
1 Västra Kärrstorp. Enligt propositionen .....................	805		805	604	* 201
» utskottets förslag..................	432	—	432	324	108
» Möllers » ..................	540	—	540	405	135
» Johanssons och Swartz’ förslag	324	—	324	324
Norra Vram.
Enligt propositionen ........................ » utskottets förslag..................	13136	_	13136	9 852	3 284
11314		11 314	8 486	2 828
Möllers » ..................	12 958	—	12 958	9 719	3 239
;> Johanssons och Swartz’ förslag	8 486	—	•8 486	8 486	—
Kävlinge.
Enligt propositionen........................ » utskottets förslag ..................	3 651	387	4 038	2 777	1 261
2151	325	2 476	1 857	619
» Möllers » ..................	2 478	387	2 865	2149	716
* Johanssons och Swartz’ förslag	1 613	244	1 857	1 857	—
Slättäkra.
Enligt propositionen........................ » utskottets förslag.................	4 917	32 430	37 347	6 931	30 416
2 870	21 925	24 795	18 596	6199
» Möllers » ..................	3 452	29 519	1 32 971	1 23 915	9 056
» Johanssons och Swartz’ förslag	2152	16 444	18 596	18 596	.
Bolfstorp.
Enligt propositionen........................	78	—	78	59	19
» utskottets förslag..................	39	—	39	29	10
Möllers » ..................	39	—	39	29	10
Johanssons och Swartz'' förslag	29	—	29	29	—
Göteborgs stad (del).
	228 767	1 026 821	1 255 588	274 257	981 331
» utskottets förslag..................	179 160	659 301	3838461	2 616 384	222 077
	160 198	766 540	8 926 73b	8 616 384	310 354
» Johanssons och Swartz* förslag	131 708	484 676	9 616 384	3 616 384
Hällwm.
Enligt propositionen........................ » utskottets förslag..................	44	—	44	33	11
22	—	22	17	5
» Möllers » .......*..........	22	—	22	17	5
» Johanssons och Swartz’ förslag	17	—	17	17	—■
1 Dessutom 3 251 kr., som ej kunnat uttagas.	— » D:o 49 849 d;o. -	3 D:o 314 677 d:o.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Tab. 1 (forts.)- Progressivskatten ock dess fördelning.

t7t

Kommuner

Av andra skattskyl-diga än aktiebolag o. d.	Av aktie-bolag o. d.	Summa Kronor	Därav:
Kommun- andel	Utjäm- nings- andel
1 801		1 801	1351	450
1061	—	1061	796	265
1382	—	1382	1037	345
7%		796	796	—
19 337	15 406	34 743	16 044	18 699
10 874	11277	22151	16 613	5 538
13 265	15 406	28 671	21 503	7 168
8155	8 458	16 613	16 613	—
15 354		15 354	11515	3 839
14 216	—	14 216	10 662	3 554
15143		15143	11357	3 786
10 662		10 662	10 662	—
9 195		9195	6 896	2 299
6 017	—	6 017	4 513	1 504
8 001	—	8 001	6 001	2 000
4 513	—	4 513	4 613
14 828	2114	16 942	11 333	5 609
10 840	1 503	12 343	9 257	3 086
14 021	2 114	16135	12 101	4034
8130	1 127	9 257	9 257
8 438		8 438	6 329	2109
5 906	—	6 906	4430	1476
7 911	—	7911	5 933	1 978
4 430		4 430	4 430	—
2 232	25 766	27 998	4 251	23 747
1 183	18 031	19 214	14410	4 804
l 214	25 766	26 980	20 235	6 745
887	13 523	14 410	14 410	—
3 490	602	4 092	2 678	1 414
1 855	341	2 196	1647	549!
2 061	602	2 663	1997	666!
1 391	256	1 647	1647	_

Österplana.

Enligt propositionen........................

» utskottets förslag..................

» Möllers » ..................|

» Johanssons och Swartz’ förslag;

| Skara stad.

Enligt propositionen........................i

» utskottets förslag..................

» Möllers ..................|

» Johanssons och Swartz'' förslag!

j hängbro.

Enligt propositionen........................

utskottets förslag..................

» Möllers » ..................

* Johanssons och Swartz’ förslag

I Askersunds landskommun.

Enligt propositionen

prop

utskottets förslag
Möllers

Johanssons och Swartz’ förslag

Hantrånge.

Enligt propositionen...................

2 utskottets förslag...............

» Möllers » ...............

> Johanssons och Swartz’ förslag

Los.

Enligt propositionen........................

> utskottets förslag..................

» Möllers » ..................

2 Johanssons och Swartz’ förslag

Nordmaling.

Enligt propositionen .......................

» utskottets förslag..................

2 Möllers » .................

» Johanssons och Swartz’

förslag

Åsele.

Enligt

propositionen ........................

utskottets förslag..................

Möllers > ..................

Johanssons och Swartz’ förslag

Bilaga 8.

172 Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Tab. 2. Antal skattekronor.

Kommuner

stighets-katt1	Närings- skatt	Inkomst- skatt	Summa
5 307		41 292	46 599
4 999	5 447	38 498	48 944
5 555	—	37 629	43 184
4 999	6410	38 498	48 907
2 222	3 632	38 498	44 352
3 333	3 632	38 498	45 463
26 900		134 697	161 597
23 670	6 110	130 554	160 334
27 026	—	124 293	151319
23 670	6 035	130 554	160 259
10 471	4 073	130 554	145 098
16 555	4 073	130 554	151182
3 450		34 969	38 419
2 997	2 073	30 753	35 823
3 327	—	29 409	32 736
2 997	1948	30 753	35 698
1 309	1382	30 753	33 444
2 016	1382	30 753	34151
2147		1059	3 206
2 096	10	1 956	4 062
2 140	—	1006	3146
2 096	8	1956	4 060
714	7	1 956	2 677
1421	7	1956	3 384
1835		1676	3 511
1637	7	2 503	4147
2 395	—	1904	4 299
1637	6	2 503	4146
684	5	2 503	3192
1 587	5	2 503	4 095
2 962		26 530	29 492
2 631	2 500	24 261	29 392
2 926	—	23 594	26 520
2 631	2 450	24 261	29 342
1 166	1667	24 261	27 094
1 759	1 667	24261	27 687

Stockholms stad (del).

Nu.............................

Enligt propositionen ......

» utskottets förslag

» Möllers »

» Johanssons »

» Swartz’ »

Lidingö köping.

Nu ...........................

Enligt propositionen

» utskottets förslag

» Möllers »

» Johanssons »

» Swartz’

Norrtälje stad.

Nu ..............................

i Enligt propositionen ......

> utskottets förslag
* Möllers

» Johanssons »

2 Swartz’ »

| Kuddby.

! Nu ..............................

Enligt propositionen ......

» utskottets förslag
» Möllers *

» Johanssons »

» Swartz’ »

| Simonstorp.

i Nu..............................

Enligt propositionen ......

» utskottets förslag

■> Möllers »

Johanssons
» Swartz’ >

Åtvidabergs municipalsamhälle.

Nu........................................

Enligt propositionen ................

» utskottets förslag ..........

» Möllers.........................

» Johanssons » ..........

» Swartz’ » ..........

1 Härmed förstås endast den skatt, som utgår direkt på grundval av fastigheternas taxeringsvärden.
Skatt för inkomst av fastighet ingår under rubriken »inkomstskatt».

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1. 173

Tab. 2 (forts.). Antal skattekronor.

Kommuner	Fastighets- skatt	Närings- skatt	Inkomst- skatt	Summa j
Kråksmåla.
Nu...................................................	2 706	—	3 924	6 630
Enligt propositionen ...........................	1837	291	6 407	8 535
» utskottets förslag .....................	2 502	—	5121	7 623
» M Hers * .....................	1 837	264	6 407	8 508
» Johanssons » .....................	741	194	6 407	7 342
» Swartz’ » .....................	1 654	194	6 407	8 255
Hossmo.
Nu...................................................	744		595	1 339
Enligt propositionen ...........................	733	5	1 410	2148
utskottets förslag .....................	758	—	908	1 666
» Möllers » .....................	733	2	1410	2 145
» Johanssons » .....................	257	3	1410	1670
» Swartz’ » .....................	498	3	1410	1 911
Västra Kärrslorp.
Nu..................................................	1377	—	1052	2 429
Enligt propositionen ...........................	1373	1	2189	3 563
» utskottets förslag .....................	1378	—	1 279	2 657
» Möllers » .....................	1373	—	2189	3 562
» Johanssons » ....................	462	1	2189	2 652
» Swartz’ » .....................	915	1	2 189	3 105
Norra Vram.
Nu...................................................	1533		6 029	7 662 i
Enligt propositionen ...........................	1477	523	6 626	8 626
» utskottets förslag .....................	1 544	—	5 850	7 394
» Möllers	1477	517	6 626	8 620
s> Johanssons » .....................	531	349	6 626	7 506
» Swartz’ » .....................	1007	349	6 626	7 982
Kävlinge
Nu ..................................................	3 033	—	22 332	25 365
Enligt propositionen ...........................	2 820	2 958	22 002	27 780
» utskottets förslag .....................	3 030	—	20 995	24 025
» Möllers » .....................	2 820	2 897	22 002	27 719
Johanssons » .....................	1 151	1 972	22 002	25 125
» Swartz’ » ....................	1 880	1972	22 002	25 854
Slättåkra.
Nu ..................................................	2 499		13 715	16 214
Enligt propositionen ...........................	2156	1802	15 626	19 584
utskottets förslag .....................	2 489	—	14 517	17 006
» Möllers » .....................	2 156	1 793	15 626	19 575
» Johanssons » .....................	889	1 201	15	17 716
» Swartz’ » .....................	1 568	1201	15 626	18 395

Bilaga 8

Bilaga 8.

174 Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Tab. 2 (forts.). Antal skattekronor.

Kommuner	i Fastighets-skatt	Närings- skatt !	Inkomst- skatt	Summa
j Bolfstorp. i Nu..................................................	1208		409	1 617
Enligt propositionen ........................	1 160	27	2 039	3 226
» utskottets förslag .....................	1 184	—	1323	2 507
» Möllers » .....................	1 160	21	2 039	3 220
Johanssons .....................	396	18	2 039	2 453
Swartz’ » ....................	786	18	2 039	2 843
Göteborgs stad (del).
Nu...................................................	15 267	—	230 549	245 816
Enligt propositionen ...........................	14122	39 860	279 694	333 676
utskottets förslag ....................	15 692	—	271 603	287 295
» Möllers * .....................	14 122	39 632	279 694	333 448
1 » Johanssons » .....................	6 276	26 573	279 694	312 543
» Swartz’ .....................	9 415	26 573	279 694	315 682
Hällum Nu.................................................	462		59	521
Enligt propositionen ..........................	454	6	537	997
:> utskottets förslag .....................	462		240	702
» Möllers » .....................	454	3	537	994
Johanssons .....................	160	4	537	701
» Swartz’ » .....................	303	4	537	844
Österplana.
Nu...................................................	864	. _	7 417	8 281
Enligt propositionen ...........................	865	896	7 674	9 435
• utskottets förslag .....................	951	—	7 223	8 174
» Möllers .....................	865	890	7 674	9 429
» Johanssons » ....................	338	597	7 674	8 609 ;
» Swartz’ » .....................	606	597	7 674	8 877 1
Skara stad.
Nu..................................................	6 078	_	34 243	40 321
Enligt propositionen ...........................	5 671	1692	32 885	40 248
utskottets förslag .....................	6 217	—	29 713	35 930 :
» Möllers » .....................	5 671	1559	32 885	40 115
» Johanssons .....................	2 419	1 128	32 885	36 432 i
> Swartz’ .....................	3 797	1 128	32 885	37 810 \|
hängbro.
Nu...................................................	2811	__	14 815	17 626
Enligt propositionen ...........................	5 797	689	14 729	21 215
» utskottets förslag .....................	6 299	—	13 044	19 343 ;
Möllers i> .....................	5 797	673	14 729	21 199 (
» Johanssons > ....................	2 402	459	14 729	17 590 i
» Swartz’ » .....................	3 895	459	14 729	19 083

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1. 175

Tab. 2 (forts.). Antal skattekronor.

Kommuner	Fastighets- skatt	Närings- skatt	Inkomst- skatt	I Summa
Askersunds landskommun. Nu...................................................	4 307		2140	! 6 447 !
Enligt propositionen ........................... » utskottets förslag .....................	3 995	30	10 850	14 875
5 036	—	7 045	12 081
» Möllers » .....................	3 995	26	10 850	14 871
» Johanssons .....................	1514	20	10 850	12 384
» Swartz’ > .....................	3 350	20	10 850	14 220
Hamrånge.				■
Nu...................................................	5 004	—	13 378	18 382
Enligt propositionen ........................... » utskottets förslag .....................	4 023	475	12 857	17 355
5 325	—	11569	16 894
» Möllers » .....................	4 023	440	12 857	17 320
» Johanssons » .....................	1696	316	12 857	14 869
» Swartz’ » .....................	3 440	316	12 857	16613
Los.
Nu...................................................	3 892	—	8 501	12 393
Enligt propositionen........................... » utskottets förslag .....................	4 047	82	8 312	12 441
5 904		7 922	13 826
» Möllers » .....................	4 047	64	8312	12 423
» Johanssons » .....................	1671	55	8 312	10 038
» Swartz’ » .....................	3 926	55	8 312	12 293
Nordm äling.
Nu...................................................	6 492	—	16 094	22 586
Enligt propositionen ...........................	5 517	1032	21586	28135
» utskottets förslag .......... .........	6 523	—	17 687	24 210
» Möllers * .....................	5 517	985	21 586	28 088
» Johanssons » .....................	2 062	688	21586	24 336
» Swartz’ » ..................	4 307	688	21 586	26 581
Asele. Nu...................................................	13 062		8 447	21 509
Enligt propositionen ........................... » utskottets förslag ....................	12 050	147	26 004	38 201
20165	—	11204	31 369
» Möllers » .....................	12 050	120	26 004	38174
v Johanssons » .....................	5 398	98	26 004	31 500
» Swartz’ » .....................	13 420	98	26 004	39 622

Bilaga 8.

176 Andra särskilda utskottets utlåtande Nr i.

Tab. 3. Skattebehovet och dess täckande.

Kommuner	Andel i progressiv-skatten	Skogsaccis	Att ut-debitera på skatte-kronorna	Summa Kronor	Utdebi- \| tering j per skatte-j krona, j Kronor j
Stockholms stad (del). Nu ..........................			329 451	329 451	! 7.07
Enligt propositionen........................	33 436	—	296 015	329 451	6.05
» utskottets förslag..................	68 726	—	260 725	329 451	6.04
» Möllers » ..................	82 363	—	247 088	329 451	5.05
» Johanssons » ..................	68 726	—	260 725	329 451	5.88
» Swartz’ » ..................	68 726	—	260 725	329 451	5,73
Lidingö köping.
Nu................................................	_	—	791 638	791 638	4.90
Enligt propositionen........................	178 607	—	613 031	791 638	3.82
» utskottets förslag .................	147 390	1962	642 286	791 638	4.24
» Möllers » ..................	193 059	—	598 579	791638	3.74 i
» Johanssons > ..................	147 390	—	644 248	791638	4.44
» Swartz’ » ..................	147 390	981	643 267	791638	4.2 5
Norrtälje.
Nu................................................		—	338 083	338 083	8.80 i
Enligt propositionen........................	17 595	—	320 488	338 083	8.9 5
s utskottets förslag..................	27 265	—	310 818	338 083	9.4 9
» Möllers » ..................	34 571	—	303 512	338 083	8.50
» Johanssons » ..................	27 265	—	310 818	338 083	9.2 9
» Swartz’ » ..................	27 265	—	310 818	338 083	9.io
Kuddby.
Nu................................................	_	331	32 060	32 391	10.00
Enligt propositionen........................	213	—	32 178	32 391	7.92
» utskottets förslag.......i..........	106	332	31 953	32 391	10.16
» Möllers » ..................	106	—	32 285	32 391	7.95 \|
» Johanssons » ..................	106	—	32 285	32 391	12.06
» Swartz’ » ..................	106	166	32119	32 391	9.49
Simonstorp.
Nu................................................	__	5 747	16 958	22 705	4.83 \|
Enligt propositionen........................	39	—*	22 666	22 705	5.47
» utskottets förslag..................	21	5 827	16 857	22 705	3.92 !
» Möllers » ..................	21	—	22 684	22 705	5.47
» Johanssons » ..................	21	—	22 684	22 705	7.11
» Swartz’ » ..................	21	2 914	19 770	22 705	4.83
Åtvidabergs tnunicipalsamhälle-
Nu..............................................	_	—	29 491	29 492	1.00
		__	29 492	29 492	1.00
» utskottets förslag..................	—	—	29 492	29 492	1.11
» Möllers » ..................	—	—	29 492	29 492	1.01
» Johanssons » ..................	—	—	29 492	29 492	1.0 9
» Swartz’ » ..................	—	—	29 492	29 492	1.07

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1. 177

Tab. 3 (forts.). Skattebehoret och dess täckande.

Kommuner	Andel i progressiv -skatten	Skogsaccis	Att ut-debitera på skatte-kronorna	Summa Kronor	Utdebi-tering per skatte-krona Kronor
Kråksmåla.
Nu................................................	—	7 793	43 595	51 388	6.55
Enligt propositionen..................	7 583	—	43 805	51 388	0.13
» utskottets förslag ..................	4 674	7 793	38 921	51 388	5.H
» Möllers » ..................	6 071	—	45 317	51 388	5.33
» Johanssons » .................	4 674	—	46 714	Öl 388	6.3 6
» Swartz* » ................. -	4 674	3 897	42 817	51 388	0.19
Hossmo.
Nu................................................	—	76	14 520	14 596	10.85
Enligt propositionen ......................	180		14416	14 596	6.71
» utskottets förslag..............	90	76	14 430	14 596	8.66
» Möllers » ..................	90	—	14 506	14 596	6.76
» Johanssons » ..................	90	—	14 506	14 r.96	8.69
» Swartz’ » .................	90	38	14 468	14 596	7.57
Västra Kärrstorp.
Nu..............................................		—	14 324	14 324	5.90
Enligt propositionen........................ » utskottets förslag..................	604	—	13 720	14 324	3.85
324	—	14 000	14 324	5.27
» Möllers » ..................	405	—	13 919	14 324	3.91
i> Johanssons » ..................	324	—	14 000	14 324	5.28
» Swartz’ » ..................	324	—	14 000	14 324	4.61
Norra Vram.
Nu................................................		—	59 970	59 970	7.93
Enligt propositionen ........................	9 852	—	50 118	59 970	5.81
» utskottets förslag..................	8 486	1 345	50 139	59 970	6.78
» Möllers » ..................	9 719	—	50 251	59 970	5.83
» Johanssons » ..................	8 486	—	51484	59 970	6.86
» Swartz’ » ..................	8 486	673	50 811	59 970	6.8 7
Kävlinge.
1 Nu................................................	—		133 168	133 168	5.25
Enligt propositionen ........................	2 777	—	130 391	133 168	4.6 9
» utskottets förslag..................	1857	—	131311	133 168	5.47
» Möllers » ..................	2 149	—	131 019	133 168	4.7 3
» Johanssons » ..................	1857	—	131 311	133 168	5.23
» Swartz’ » ..................	1 857	—	131 311	133 168	5.08
; Slättåkra.
Nu...............................................	—		95 661	95 661	5.90
Enligt propositionen ........................	6 931	—	88 730	95 661	4.53
» ul skottets förslag ..................	18 596	2 345	74 720	95 böl	4.8 9
» Möllers » ..................	23 915	—	71 746	95 661	3.67
» Johanssons » ..................	18 596		77 065	95 661	4.86
» Swartz’ » ..................	18 596	1 173	75 892	95 661	4.13
Bihang till riksdagens protokoll 1920	11 samt	2 avd.	1 Käft. (Nr 1.)	23

Bilags 8.

Bilaga $.

178 Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Tab. 3 (forts.). Skattebehovet och dess täckande.

Kommuner	Andel i progressiv-skatten	Skogsaocis	Att ut-debitera på skatte-kronorna	Summa Kronor	Utdebi-tering per skatte-krona Kronor
Rolfstorp.
Nu................................................	_	600	25 230	25 830	15.60
Enligt propositionen ........................	59	609	25 771	25 830	7.99
» utskottets förslag..................	29	25 192	25 830	10.05
» Möllers » ...............	29	—	25 801	25 830	8.01
t> Johanssons » .................	29	—	25 801	25 830	10.52
» Swartz’ » ..................	29	305	25 496	25 830	8.9 7
Göteborgs stad (del).
Nu................................................	—	—	2 465 535	2 465 535	10.03
Enligt propositionen ........................	274257	—	2 191278	2 465 535	6.5 7
» utskottets förslag..................	616 384	—	1 849 151	2 465 535	6.44
» Möllers » ..................	616 384	—	1 849 151	2 465 535	5.55
» Johanssons » ..................	616 384	—	1 849 151	2 465 535	5.92
» Swartz’ » ..................	616 384	—	1 849 151	2 465 535	5.86
Hällutn.
Nu................................................	—	—	4 742	4 742	9.io
Enligt propositionen........................	33	—	4 709	4 742	4.7 2
» utskottets förslag..................	17	—	4 725	4 742	6.73
» Möllers » ..................	17	—	4 725	4 742	4.75
» Johanssons » .................	17	—	4 725	4 742	6.74
» Swartz’ » ..................	17	—	4 725	4 742	5.60
Österplana.
Nu................................................	—	—	30 639	30 639	3.70
Enligt propositionen ........................	1351	—	29 288	30 639	3.io
» utskottets förslag..................	796	—	29 843	30 639	3.6 5
» Möllers » ..................	1037	_	29 601	30 639	3.14
» Johanssons » ..................	796	—	29 843	30 639	3.4 7
» Swartz’ » ..................	796	—	29 843	30 639	3.36
Skara stad.					1
Nu ...............................................	—	_	343 942	343 942	8.53
Enligt propositionen........................	16 044	—	327 898	343 942	8.15
» utskottets förslag..................	16 613	—	327 329	343 942	9.11
» Möllers » ..................	21 503	—	322 439	343 942	8.04
» Johanssons » ..................	16 613	—	327 329	343 942	8.9 8
» Swartz’ » ..................	16 613	—	327 329	343 942	8.66
Längbro.
Nu................................................	—	130	79 319	79 449	4.50
Enligt propositionen........................	11 515	—	67 934	79 449	3.20
» utskottets förslag..................	10 662	130	68 657	79 449	3.55
» Möllers » ..................	11 357	—	68 092	79 449	3.21
» Johanssons » ..................	10 662	—	68 787	79 449	3.91
» Swartz’ » ..................	10 662	65	68 722	79 449	3.60

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1. 179

Tab. 3 (forts.). Skattebchovet och dess täckande.

• Kommuner	Andel i progressiv-skatten	Skogsaccis	Att ut-debitera på skatte-kronorna	Summa Kronor	Utdebi-tering per skatte-krona Kronor
Askersunds landskommun.
Nu...............................................	—	7 819	43 838	51 657	6.80
Enligt propositionen........................ » utskottets förslag..................	6 896	—	44 761	51 657	3.oi
4513	10 581	36 563	51657	3.08
» Möllers » ..................	6 001	—	45 656	51 657	3.0 7
» Johanssons » ..................	4 513	—	47144	51 657	3.81
» Swartz’ » ..................	4 513	5 291	41853	51657	2.94
Hamrånge.
Nu................................................	—	—	138 597	138 597	7.54
Enligt propositionen.......................	11333	—	127 264	138 597	7.33
» utskottets förslag ..............	9 257	12 604	116 736	138 597	6.91
» Möllers » ..................	12 101	—	126-496	138 597	7.30
» Johanssons » ..................	9 257	—	129 340	138 597	8.70
» Swartz’ » ..................	9 257	6 302	123 038	138 597	7.41
Los.
Nu................................................	—	50 000	94 200	144 200	7.60
Enligt propositionen........................ » utskottets förslag ..................	6 329	—	137 871	144 200	1 11.08
4 430	63 046	76 724	144 200	5.55
» Möllers » ..................	5 933	—	138 267	144 200	111.18
» Johanssons » ..................	4 430	—	139 770	144 200	113.92
» Swartz » ..................	4 430	31 523	108 247	144 200	8.81
Nordmaling.
Nu.................................................		3 500	110111	113 611	4.88
Enligt propositionen....................... » utskottets förslag ..................	4 251	—	109 360	113611	3.89
14 410	14 458	84 743	113 611	3.50
» Möllers » ..................	20 235	—	93 376	113 611	3.3 2
» Johanssons » ..................	14 410	—	99 201	113 611	4.08
» Swartz’ » ..................	14 410	7 229	91 972	113 611	3.46
Åsele.
Nu................................................	_	25 292	129 051	154 343	6.oo
Enligt propositionen ........................	2 678	—	151 665	154 343	3.97
» utskottets förslag..................	1 647	46 724	105972	154 843	3.38
» Möllers » ..................	1 997	—	152 346	154 343	3.99
» Johanssons » .................	1 647	—	152 696	154 343	4.85
» Swartz’ » ..................	1 647	23 362	129 334	154 343	3.27

Bilaga 8.

Den höga utdebiteringen beror på skogsaccisens slopande.

180

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bilaga 8.

Tab. 4. Skattebeloppens procentiska fördelning. • 1

Kommuner	Andel i progres-sivskatten	Skogs- accis	Annan skatt å fastighet''	Skatt å näring och annan rörelse 2	Skatt å annan inkomst	Summa
Stockholms stad (del.)
Nu..........................................			11.4	42.2	46.4	lOO.o
Enligt propositionen ..................	10 l		12.9	47.0	30. o	100. o
» utskottets förslag ............	20.9	—	12.4	36.9	29.8	lOO.o
» Möllers » ............	25.0	—	10.8	39.2	25.0	lOO.o
» Johanssons » ............	20.9	—	7.6	42.5	29.0	lOO.o
» Swartz’ ■» ............	20.9		9.4	41.4	28.3	lOO.o
Lidingö köping.
Nu .........................................	—	—	16.6	25.3	58.1	lOO.o
Enligt propositionen ..................	22.6	—	14.7	19.9	42.6	100.0
» utskottets förslag ............	18.6	0.3	14.9	18.8	47.4	lOO.o
» Möllers » ............	24.4	—	14.5	19.4	41.7	lOO.o
» Johanssons » ............	18.6	—	9.s	22.0	49.0	lOO.o
» Swartz’ » ............	18.6	0.1	12.7	21.1	47.5	lOO.o
Norrtälje stad.
Nu ..........................................	—		9.0	48.7	42.3	lOO.o
Enligt propositionen ..................	5.2	—	11.4	53.7	29.7	lOO.o
» utskottets förslag ............	8.1	—	9.7	50.8	31.4	lOO.o
» Möllers » ............	10.2	—	11.0	50.7	28.1	lOO.o
» Johanssons » ............	8.1	—	7.3	53.8	30.8	lOO.o
» Swartz’ » ............	8.1		9.1	52.7	30.1	lOO.o
Kuddby.
Nu..........................................		1.0	66.3	17.0	15.7	lOO.o
Enligt propositionen..................	0.7	—	78.6	12.6	8.1	lOO.o
» utskottets förslag ............	0.3	1.0	73.1	15.5	10.1	lOO.o
» Möllers » ............	0.3	—	79.5	12.8	7.9	lOO.o
» Johanssons * ............	0.3	—	69.1	18 6	12.o	lOO.o
» Swartz’ » ............	0.3	0.5	75.1	14.6	9.5	lOO.o
Simonstorp.
Nu ..........................................	_	25.3	39.0	0.3	35.4	lOO.o
Enligt propositionen ..................	0.2	—	8 66.6	1.2	8 32.0	lOO.o
» utskottets förslag ............	Öl	25.7	51.1	0.7	22.4	lOO.o
» Möllers » ............	0.1	—	67.5	1.1	31.8	lOO.o
» Johanssons » ............	0.1	—	57.7	1.5	40.7	lOO.o
» Swarts’ » ............	0.1	12.s	58.6	1.0	27.6	lOO.o

1 Såväl fastighetsskatt som skatt för inkomst av fastighet. — 8 Näringsskatt samt skatt
för inkomst av rörelsen — 8 Bättad uppgift.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

181

Tab. 4 (forts.). Skattebeloppens procentiska fördelning.

Bilaga 8.

Kommuner	Andel i progres-sivskatten	Skogs- aceis	Annan skatt å fastighet	Skatt å näring och annan rörelse	Skatt å annan inkomst	Summa
Åtvidabergs municipalsamhälle■
Nu..........................................	_	_	10.o	41.9	48.1	100.0
Enligt propositionen ..................	—	—	11.0	51.8	37.7	lOO.o
» utskottets förslag ............		—	11.0	47.8	41.7	100. o
» Möllers » ............	_	—	ll.l	51.3	37.6	lOO.o
» Johanssons » ............	_	—	6.6	52.6	40.8 .	lOO.o
» Swartz’ » ............	—	—	8.7	51.4	39.9	lOO.o
Kråksmåla■
Nu..........................................	_	15.2	34.6	32.9	17.3	lOO.o
Enligt propositionen ..................	14 8	—	45.9	27.0	12.3	lOO.o
» utskottets förslag ............	9.1	15.2	39.8	£3.8	12.1	lOO.o
» Möllers » ............	11.8	_	47.9	27.7	12.6	lOO.o
» Johanssons » ............	9.1	—	43.7	32.i	15.1	lOO.o
» Swartz’ » ............	9.1	7.6	44.8	26.2	12.8	lOO.o
Hossmo.
Nn..........................................		0 .6		15.9	28.4	lOO.o
Enligt propositionen .......*...........	1.2		74.9	8.0	15.9	lOO.o
» utskottets förslag ............	0.6	0.5	68.7	9.9	20.3	lOO.o
» Möllers » ............	0.6	—-	75.8	7.8	15.8	lOO.o
» Johanssons » ............	0.6	—	69.0	10.1	20.3	lOO.o
» Swartz’ » ..........	0.6	0.3	72.5	8.9	17.7	lOO.o
Västra Kärrstorp.
Nu..................................	_	_	56.7	22.2	21.1	lOO.o
Enligt propositionen .............	4.2	_	62.7	14.8	18.3	100.0
» utskottets förslag ............	2.8	—	53.4	19.8	24.5	lOO.o
» Möllers » .........	2.8	—	64.8	14.7	18.2	lOO.o
» Johanssons » .........	2.3	—	53.2	19.9	24.6	lOO.o
» Swartz’ » ...........	2.3	—	59.7	17.0	21.0	lOO.o
Norra Vram.
No ......................................	_	_	20.3	36.5	43.2	lOO.o
Enligt propositionen ...............	16.4	—	22.3	30.6	30.7	lOO.o
» utskottets förslag ..........	14.2	2.2	18.6	29.;	35.4	lOO.o
» Möllers » ............	16.2	—	22.8	30.5	30.5	lOO.o
z Johanssons » ..........	14.2	—	16.o	34.o	35.8	lOO.o
» Swartz’ » ............	14.2	1.1	19.9	31.5	33.8	lOO.o
Kävlinge.
Nu........ ................... ......	_	—	12.o	63.1	24.6	lOO.o
Enligt propositionen...............	2.1	—	13.7	66.7	17.6	lOO.o
» utskottets förslag ............	1.4	—	13.2	H5.o	20.4	lOO.o
» Möllers » ............	1.6	—	13.9	66.9	17.6	lOO.o
» Johanssons * ............	1.4	—	8.9	70 2	19.5	lOO.o
» Swartz’ » ...........	1.4	—	11.4	68.8	18.9	lOO.o

Bilaga 8.

182 Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Tab. 4 (forts.). Skattebeloppens procentiska fördelning.

Kommuner !	Andel i progres-sivskatten	Skogs- accis	Annan skatt å, fastighet	Skatt å näring och annan rörelse	Skatt å annan inkomst	Summa
Slättåkra. Nu..........................................			15.4	56.6	28.0	100.0
Enligt propositionen ..................	7.2	—	16.6	55.0	21.2	lOO.o
» utskottets iörslag ............	19.4	2.5	14.5	43.2	20.4	lOO.o
» Möllers » ............	25.0	—	13.6	44.4	17.0	lOO.o
» Johanssons » ............	19.4	—	10.3	50.1	20.2	lOO.o
» Swartz’ » ............	19.4	1.2	12.7	47.5	19.2	lOO.o
\| Rolfstorp.
Nu.........................................	—	2.3	73.0	16.5	8.2	lOO.o
Enligt propositionen ..................	0.2	—	87.9	7.9	4.0	lOO.o
» utskottets förslag ............	0.1	2.4	83.9	8.7	4.9	lOO.o
» Möllers » ............	0.1	—	88.3	7.7	3.9	lOO.o
» Johanssons » ............	0.1	—	84.8	9.9	5.2	lOO.o
» Swartz’ » ............	0.1	1.2	85.9	8.4	4.4	lOO.o
Göteborgs stad (del).						1
Nu..........................................	—	—	6.2	85.5	8.3	lOO.o
Enligt propositionen ..................	11.1	—	6.6	72.4	9.9	lOO.o
» utskottets förslag ............	25.o	—	5.o	60.3	9.7	lOO.o
» Möllers » ............	25.0	—	5.6	61.1	8.3	lOO.o
» Johanssons » ............	25.0	—	4.0	62.1	8.9	lOO.o
» Swartz’ » ............	25.0	—	4.7	61.4	8.9	lOO.o
Hällum.
Nu..........................................	—	_	88.7	5.9	5.4	lOO.o
Enligt propositionen ..................	0.7	—	92.8	4.o	2.5	lOO.o
» utskottets förslag ............	0.4	—	91.4	4.8	3.4	100.0
» Möllers » ............	0.4	—	93.5	3.7	2.4	lOO.o
> Johanssons » ............	0.4	—	90.8	5.4	3.4	lOO.o
» Swartz’ » ............	0.4	—	92.3	4.0	2.8	lOO.o
Österplana.
Nu..........................................	—	—	10.4	59.6	30. o	lOO.o
Enligt propositionen ..................	4.4	—	13.3	57.7	24.6	lOO.o
» utskottets förslag ............	2.6	—	11.5	57.1	28.8	lOO.o
» Möllers » ............	3.4	—	13.7	58.2	24.7	lOO.o
» Johanssons » ............	2.6	—	9.1	61.0	27.3	lOO.o
» Swartz’ » ............	2.6	—	11.7	59.2	26.5	lOO.o
Skara stad.
Nu ..........................................	—	_	15.1	39.6	45.3	lOO.o
Enligt propositionen..................	4.7		19.s	42.5	33.0	lOO.o
» utskottets förslag ............	4.8	—	16.6	41.9	36.7	100.0
» Möllers » ............	6.3	_	19.8	41.5	32.4	lOO.o
» Johanssons » ............	4.8	—	13.6	45.4	36.2	lOO.o
» Swartz’ » ............	4.8	—	16.7	43.6	34.9	lOO.o

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1. 183

Tab. 4 (forts.). Skattebeloppens procentiska fördelning.

Kommuner	Andel i progres-sivskatten	Skogs- accis	Annan skatt å fastighet	Skatt å näring och annan rörelse	Skatt å annan inkomst	Summa
Längbro.
Nu..........................................	—	0.2	15.9	26.0	57.9	100.0
Enligt propositionen ..................	14.5	—	29.4	21.6	34.5	lOO.o
» utskottets förslag ............	13.4	0.2	28.4	20.3	37.7	100.0
» Möllers » ............	14.3	—	30.1	21.4	34.2	100.0
» Johanssons * ............	13.4	—	19.9	25.1	41.6	100.0
» Swartz’ » ............	13.4	0.1	25.1	23.1	38.3	lOO.o
Askersunds landskommun.
Nu..........................................	—	15.1	56.7	5.8	22.4	lOO.o
Enligt propositionen ..................	13.3	—	72.3	2.8	11.6	lOO.o
» utskottets förslag ............	8.7	20.5	56.7	2.6	11.5	lOO.o
s Möllers » ............	11.6	—	74.0	2.8	11.6	lOO.o
2 Johanssons » ............	8.7	—	73.5	3.8	14.5	100.0
2 Swartz’ 2 ............	8.7	10.2	67.3	2.6	11.2	lOO.o
Hamrånge. Nu..........................................			27.2	13.5	59.3	lOO.o
Enligt propositionen ..................	8.2	—	29.9	19.7	42.2	lOO.o
> utskottets förslag ............	6.7	9.1	29.o	16.0	39.2	lOO.o
» Möllers 2 ............	8.7	—	30.7	19.2	41.4	lOO.o
» Johanssons » ............	6.7	—	21.9	22.1	49.3	lOO.o
» Swartz’ » ............	6.7	4.5	28.0	18.8	42.0	lOO.o
Los.
Nu..........................................	—	34.7	20.5	12.3	32.5	lOO.o
Enligt propositionen ..................	4.4	—	48.g	17.0	30.0	lOO.o
2 utskottets förslag ............	3.1	43.7	30.6	8.0	14.6	lOO.o
» Möllers » ............	4.1	—	50.0	16.6	29.3	lOO.o
> Johanssons » ............	3.1	—	39.5	20.7	36.7	100.0
> Swartz’ » ............	3.1	21.9	38.s	13.0	23.2	100.0
Nordmaling.
Nu ..........................................	—	3.1	27.8	22.1	47.0	lOO.o
Enligt propositionen ..................	3.7	—	43.5	21.5	31.3	lOO.o
» utskottets förslag ............	12.7	12.7	30.7	16.2	27.7	lOO.o
2 Möllers » ............	17.8	—	37.6	18.3	26.3	lOO.o
> Johanssons 2 ............	12.7	—	33.8	21.3	32.2	lOO.o
> Swartz’ 2 ............	12.7	6.4	35.5	18.1	27.3	lOO.o
Åsele.
Nu..........................................	—	16.4	50. s	11.5	21.8	lOO.o
Enligt propositionen ..................	1.7	30.8	78.2	6.9	13.2	lOO.o
2 utskottets förslag ............	1.1	52.1	5.4	ll.l	lOO.o
» Möllers » ............	1.8	—	78.9	6.7	13.1	lOO.o
2 Johanssons > ............	1.1	—	74.9	8.1	15.9	lOO.o
» Swartz’ » ............	1.1	15.1	67.6	5.5	10.7	lOO.o

Bilaga 8.

184 Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Tab. 5. Förslagens verlmingar i avseende på enskilda skattskyldiga.

Skattebelopp (inräknat hela progressivskatten), Progressivskattens ut kronor

jämningsandel,1 kronor

Den skattskyldiges yrke m. m.	Nu	Enligt proposi- tionen	Enligt ut- skottets förslag	Enligt Möllers förslag	Enligt Johans- sons förslag	Enligt Swartz’ förslag	Enligt proposi- tionen	Enligt ut- skottets förslag	Enligt Möllers förslag
Stockholms stad. Vaktmästare ...............	85	39	39	33	38	37
Verkmästare ...............	207	114	114	95	in	108	—	—	—
Ingenjör .....................	308	218	217	182	212	206	—	—
Kontorschef..................	2 934	3 849	3 246	3106	3182	2 922	349	199	273
Kassör ........................	496	387	378	317	368	357	4	2	2
Tjänsteman..................	1 149	736	800	614	326	469	—	—	—
Handlande ..................	175	114	111	92	no	107		—	—
Hantverkare ...............	71	45	45	38	44	43		—	—
Handlande...................	2 371	3 189	2 552	2 523	2 619	2427	255	143	186
Aktiebolag ..................	443	584	474	503	475	446	152	24	42
» .................	98 189	195 856	153 676	174 679	165 122	147 153	74 700	16 900	20 750
Hantverkare ...............	. 25	12	12	10	12	11	_	—	—
Fabrikör .....................	999	1 261	922	994	1069	1019	45	25	25
Hantverkare ...............	212	106	100	83	101	98		—	—
Husägare.....................	177	212	151	177	132	158		—	—
» .....................	424	481	362	401	291	352	—	—	—
Lidingö köping.
Arrendator ..................		20	22	19	23	22	—	—	—
Godsägare ..................	929	1076	946	970	736	901	52	30	30
Lantbrukare ...............	374	341	324	334	234	325	—	—	—
Arbetare......................	12	7	7	7	8	7	—	—	—
F. d. tjänsteman .........	58	48	33	47	43	46	—	—	—
Löntagare ..................	225	112	112	109	117	117	—	—	—
Tjänsteman.................. Ingenjör .....................	371	196	216	190	226	216	1	—	—
1037	1 177	1084	1 019	1124	1029	102	57	66
Hantverkare ...............	21	12	13	11	14	13	—	—	—
Fabrikör .....................	476	366	385	346	328	343	4	2	2
Handlande ..................	98	51	56	50	59	56	—	—	—
Aktiebolag ..................	162 852	209 373	171 827	206 241	191 051	178 207	54 086	7 189	15 024
Handlande ..................	509	449	432	406	441	430	14	7	7
Husägare.....................	no	116	85	113	84	100	—	—	—
Tjänsteman..................	4 707	11 829	9 909	11 234	10 015	8 577	1 884	1 300	1 757
Norrtälje stad.
Hemmansägare ............	355	489	406	457	435	467	4	2	2
Lantbrukare ...............	159	299	201	284	221	275	—	—
Arbetare .....................	63	50	53	48	52	Öl	—	—	—
» .....................	102	37	39	35	38	37	—	—
Tjänsteman..................	480	298	316	283	309	303	—	—	—
Direktör .....................	5 801	8 738	7 959	7 999	7 838	7 280	721	450	610
Hantverkare ...............	92	39	42	37	41	40	—	—	—
Fabrikör ....................	387	384	305	352	347	354	—	—	—

1 Enligt Johanssons och Swartz'' förslag skall ingen del av progressivskatten användas till skatteut -

jämning.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1. 185

Tab. 5 (forts.). Förslagens verkningar i avseende på enskilda skattskyldiga.

Skattebelopp (inräknat hela progressivskatten), Progressivskattens utjämkronor
ningsandel, kronor

Den skattskyldiges yrke m. m.	Nu	Enligt proposi- tionen	Enligt ut- skottets förslag	Enligt Möllers förslag	Enligt Johans- sons förslag	Enligt Swartz’ förslag	Enligt proposi- tionen	Enligt ut- skottets förslag	Enligt Möllers förslag
Norrtälje stad (forts.)......
Handlande ..................	4 158	• 6 711	5 748	6062	5 802	5 444	528	318	427
» ..................	301	252	268	240	262	257	—	—	—
Hantverkare ...............	638	733	621	679	626	645	3		1
Aktiebolag .................	18 412	34 719	30 872	33 592	32143	29 205	1130.2	2 616	3140
Husägare.....................	30	27	32	26	13	19		-	—
» ..................	304	378	324	359	234	291			—
» .....................	790	797	617	757	526	633	—		—
Kuddby. Hemmansägare ............	79	63	80	63	32	50
Godsägare ..................	1 006	891	I 011	894	557	753	—	—	—
Hemmansägare ............	306	242	311	243	123	194	—	—	—
Godsägare ..................	545	717	520	717	676	693	1	1	1
1 Arbetare .....................	15	—	—	10	—	—	—	—	—
» ....................	5	—	—	—	—	—	—	—	—
» .....................	28	23	13	23	27	24	—	—	—
Löntagare ..................	200	115	148	116	175	138	—	—	- !
Hantverkare ...............	10	—	—	_	—	—	—	—	—
Handlande ..................	25	18	23	18	27	21	—	—	—
j Simonstorp.
Torpare .....................	1 20	29	1 26	29	37	25	—	—	—
Arrendator ..................	1 665	86	1 557	86	112	76	—		- 1
» ..................	1 355	116	1 309	116	151	103	—		_ 1
Arbetare .....................	27	26	19	26	34	23	—	—	— \|
Löntagare ..................	178	150	107	150	194	132	—	—	--
Handlande ..................	222	230	163	227	294	200	2	1	i
Tjänsteman..................	105	77	54	77	88	63	—	—	—
Åtvidabergs municipal-satnhälle.
1 Vaktmästare ...............	7	4	5	4	4	4	—	—	—
Arbetare .....................	20	12	10	12	11	11	—	—	—
Kassör ........................	56	52	55	52	54	54	—	—	—
Ingenjör .....................	176	164	182	166	179	176	—	—	—
Hantverkare ...............	19	13	13	13	13	13	—	—	—
Handlande ..................	69	73	72	72	76	75	—	—
Hantverkare .............	5	3	3	3	i)	3	—	—	-
Handlande ..................	241	251	257	252	266	261	—	—	-
» ..................	3	1	2	1	i	1	—	—	-
Aktiebolag ..................	5 093	6 794	6 207	6 861	6 303	6 446		—	-

1 Häri inbegripen skatt efter fastighetsvärdet,. Enligt propositionen ävensom Möllers, Johanssons och
Swartz’ förslag åligger fastighetsskatt jordägaren, dock att rubbning oj sker i redan ingångna arrendeavtal.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 11 samt. 2 avd. 1 käft. (Nr 1.) 24

Bilaga 8.

186 Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Tab. 5 (forts.). Förslagens verkningar i avseende pä enskilda skattskyldiga.

Skattebelopp (inräknat hela progressivskatten) Progressivskattens utjämkronor
ningsandel, kronor

Den skattskyldiges yrke in. in.	Nu	Enligt proposi- tionen	Enligt ut- skottets förslag	Enligt Möllers förslag	Enligt Johans- sons förslag	Enligt Swartz’ förslag	Enligt proposi- tionen	Enligt ut- skottets förslag	Enligt Möllers förslag
Kråksmåla. Hemmansägare ............	39	67	56	70	65	64
Lägenhetsägare ............	10	7	8	8	5	5	—	—	—
Hemmansägare ............	697	458	511	466	427	458	4	2	2
Arbetare .....................	23	18	18	19	22	18	—	—	—
Löntagare ..................	467	359	346	360	427	348	6	3	3
Tjänsteman................	124	75	75	78	93	76	—	—	—
Hantverkare ...............	43	68	58	70	76	65	—	—	—
Handlande ..................	36	22	22	23	27	22	—		—
Näringsidkare...............	144	96	95	100	87	82	—	—	—
Handlande .................	808	773	673	724	843	685	35	19	19
Aktiebolag (ej skrivet)...	3 749	3 473	2 974	3 600	3 754	3 216	—	—	—
Hossmo.
Lägenhetsägare ............	•32	42	42	43	27	36	—		—
Arrendator ..................	1 378	143	1 301	144	185	161	—	—	—
Godsägare ..................	1 683	1754	1397	1 678	1580	1593	52	40	40
Arbetare .....................	32	12	15	12	15	13	—	—	—
Löntagare.....................	898	546	668	527	670	581	12	6	6
» .....................	353	144	186	145	187	163	—	—	.--
Hantverkare ...............	54	24	32	24	25	24	—	—	—
Handlande ..................	no	58		58	75	65	—	—	—
Husägare.....................	5	3	4	3	2	o	—	—	—
Västra Kärrstorp.
Arrendator ..................	1 376	494	1 593	449	589	498	26	13	13
Lantbrukare ...............	41	48	37	49	41	46	—	—	—
Hemmansägare ............	14	48	53	49	58	53	—	—	_
Arbetare .....................	10	5	7	5	»7	6	—	—	—
Löntagare ..................	196	in	151	112	152	129	—	—
Hemmansägare ............	256	551	528	510	577	528	24	12	12
Hantverkare ...............	63	32	40	31	40	35	—	—	—
Handlande ..................	113	52	70	52	68	59	—	—	—
Aktiebolag (ej skrivet)...	1460	1667	1 304	1 693	1 416	1581	—	—	—
Norra Vram.
Torpare ...................	1 12	15	1 22	15	17	16	—	—	—
Arrendator ..................	1 404	53	1 407	54	63	59	—	—	—
Löntagare .................	236	137	159	137	161	150	—	—	—
» ..................	76	22	25	22	26	24	—	—
» ..................	398	248	290	249	293	272	—	—
Hantverkare ...............	69	15	17	15	17	16	—	—	—
Handlande ................	105	68	71	63	65	65	—	—	—
Aktiebolag (ej skrivet)...	22133	19 009	18 923	19 066	20 235	19 176	—	—	—

Jfr not under Simonstorp.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1. 187

Tab. 5 (forts.). Förslagens verkningar i avseende på enskilda skattskyldiga.

	Skattebelopp (inräknad hela progressivskatten), kronor	Progressivskattens ut-jämnings an del, kronor
Den skattskyldiges yrke m. in.	Nu	Enligt proposi- tionen	Enligt ut- skottets förslag	Enligt Möllers förslag	Enligt Johans- sons förslag	Enligt Swartz’ förslag	Enligt proposi- tionen	Enligt ut- skottets förslag	Enligt Möllers förslag
Kåvlinge. Lantbrukare ...............	331	802	537	766	623	703	21	10	10
Lägenhetsägare ............	lti	26	16	26	18	23 168	—	—	—
Hemmansägare ............	125	185	148	187	139	—	—	—
Arbetare .....................	29	22	26	22	25	24	—	—	—
Inspektor.....................	292	208	243	2i0	232	225	—	—	36
Disponent ..................	881	1 000	1027	908	988	929	60	36
Hantverkare ...............	113	50	45	50	46	48	—	—	—
Handlande ..................	73	33	39	32	25	28	—	—	—
Hantverkare ...............	304	273	252	271	267	271	2	1	1
Handlande ..................	1 079	1502	1 364	1359	1380	1 301	105	59	68
Fabrikör .....................	176	114	119	109	102	108	—	—	—
Handlande ..................	4 598	10284	8 601	9 811	8 690	7 619	1434	962	1307
Husägare..................... » .....................	11	9	11	9	4	6	—	—	—
58	TB	61	77	56	66
Slättåkra.		''
Hemmansägare ...........	1 443	595	1 342	472	385	2 474	7	3	3
3 13	13	3 10	11	7	4 10	—	—	—
» ............	80	161	102	131	ISO	133	—	—	—
Löntagare ..................	345	277	260	218	257	243	5	o	o
Arbetare .....................	36	32	31	26	31	29	—	—
Hantverkare ...............	90	54	53	44	52	50	—	—	.. n
Aktiebolag ..................	57 929	88 779	68 700	75163	71 255	64 119	29 187	5 481	8108
Handlande .................	152	134	106	107	116	115	—	—	—
	599	529	461	406	449	431	12	6	6
Bolfstorp. Hemmansägare ............	195	149	126	149	109	130
» ............	493	1 089	1 082	1 045	1 206	1 088	23	12	12
	35	18	22	18	8	13	—	—
Löntagare ..................	47	18	23	18	24	20	—	—	—
» ..................	109	45	57	45	59	51	—	—	—
Handlande ..................	159	27	35	27	29	27	i —	—	—
Hantverkare ...............	It»	5	8	5		4
Göteborg.
Arbetare .....................	61	21	21	18	19	19	—		—
Konduktör .................	195	73	72	62	66	65	—		—
Disponent .................	3 465	3 354	2 807	2 514	2 626	2 455	267	150	195
Ingenjör ....................	619	377	361	311	333	327	4
Handlande .................	2 070	1 903	1 515	1 446	1 505	1 432	109	61	71
Hantverkare ..............	1 179	775	542	634	551	586	7	3	3
Handlande .................	450	28!»	245	236	249	\| 246	—	—	—
1	5 626	6 952	5 160	5 319	5 263	4 847	617	1 378	\| 516
Aktiebolag .................	53112	j 69 590	54 759	56 398	54 250	49 999	21 721	1 092	6 034
1 Dessutom skogsae	cis 24 kr	1 D:o 12 kr. -	• 3 T):o 5.C0 kr.	4 T):o 2	.so kr.

Billiga 8.

Bilaga 8.

188 Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Tab. 5 (forts.). Förslagens verkningar i avseende å enskilda skattskyldiga.

Skattebelopp (inräknat hela progressivskatten), Progressivskattens utjämkronor
ningsandel, kronor

Den skattskyldiges yrke m. m.	Nu	Enligt proposi- tionen	Enligt ut- skottets förslag	Enligt Möllers förslag	Enligt Johans- sons förslag	Enligt Swartz'' förslag	Enligt proposi- tionen	Enligt ut- skottets förslag	Enligt Möllers förslag
Hällum. Hemmansägare ............	30	36	42	37	37	37
Godsägare (ej skriven)...	1 092	1 575	1438	1 585	1 709	1 644	—	_	_
Hemmansägare ............	91	83	98	83	73	79	—	_	_
Löntagare ..................	50	22	32	23	32	27	—	_	_
Näringsidkare...............	79	45	47	39	57	49	—	_	_
Husägare (ej skriven) ...	46	49	34	49	53	49	—	—	—
Österplana.									[
Arrendator ..................	1 13	7	1 13	7	S	8	_	_	_ i
» ..................	1 31	64	1 75	64	71	69	_	_	_
Hemmansägare ...........	447	715	636	638	618	613	53	31	31 \|
Löntagare ..................	354	306	326	284	311	296	13	6	6
» ..................	175	123	145	125	138	134	—	_
Arbetare .....................	21	11	14	12	13	12	_	_	_
Hantverkare ...............	21	10	12	10	10	10	_	_	_
Aktiebolag (ej skrivet)...	19146	20 095	19153	20 350	19 930	19 779			—
Skara stad.
Lägenhetsägare ............	20	20	22	19	7	14	—		_
Lantbrukare ...............	127	222	137	219	156	193	-	-	_
Arbetare .....................	20	17	21	17	8	12			_
» .....................	102	73	82	72	81	78	_	_	_
Löntagare ..................	336	272	304	269	300	289	—	_	_
Direktör .....................	2 254	2 613	2 530	’ 2 410	2 505	2 381	135	74	91
Löntagare ..................	659	582	638	564	629	604	5	3	3
Hantverkare ...............	248	224	152	209	189	201	_	__	_
Handlande ................	292	259	230	244	266	256	_	_	_
Hantverkare ...............	60	44	40	35	45	44	_	_	_
Handlande ...............	79	41	46	40	45	43	_	_	_
Aktiebolag ..................	2 034	2 778	2 443	2 565	2 437	2 404	130	71	88
16 831	28 719	24325	28 431	25 958	24130	7 460	1464	2 072
» ..................	668	1 057	890	1034	916	886	194	32	54
Husägare....................	38	33	41	33	17	23	—	—	—
» .....................	476	716	516	698	529	605	4	2	2
hängbro.		■
Godsägare ..................	338	630	412	595	475	543	18	9	9
Hemmansägare ............	41	151	135	152	128	144	—	—	—
fr'' » ............	11	13	10	13	8	11	—	—	—
Arbetare .....................	61	36	3]	36	37	36	—	—	—
» .....................	28	18	20	18	22	20	—	—	_
Förman........................	217	123	137	124	151	139	_	_	—
Bokhållare ..................	345	276	271	262	305	283	7	4	4
1 Jfr not under Simonstorp.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1. 189

Tab. 5 (forts.). Förslagens verkningar i avseende på enskilda skattskyldiga, 1

	Skattebelopp (inräknat hela progressivskatten) kronor	Progressivskattens utjäm- \| ningsandel, kronor
Den skattskyldiges yrke m. m.	Nu	Enligt ; proposi-! tionen	Enligt ut- skottets förslag	Enligt i Möllers förslag 1	Enligt Johans- sons förslag	Enligt Swartz’ förslag	Enligt proposi- tionen	Enligt ut- skottets förslag	Enligt 1 Möllers j förslag \|
i Längbro (forts ). Handlande ..................	69	42	44	42	40	41			1
Hantverkare ...............	214	148	152	146	170	160	1	1	1
Aktiebolag (ej skrivet) ..	14 073	11 720	11022	11752	13 510	12 513	—	—	—
Husägare.....................	11	9	11	9	5	6	—	—	—
Askersunds (andskom- mun.
Torpare .....................	—	10	10	10	12	9	—		_
Hemmansägare ............	59	81	55	82	80	70	—	—	—
Godsägare ..................	1 628	418	1 286	417	293	2 317	5	2	2
Arbetare .....................	42	19	19	19	24	18	—	—
Godsägare ..................	s 1 771	2 370	1488	2164	2 056	4 1 746	205	113	146 \|
Löntagare ...............	322	in	112	113	141	108	—	—	—
Hantverkare ...............	6	i	1	1	1	1	—	—	—
\| Hamrånge.
Hemmansägare ............ » ............	5 112	191	133	191	190	6 186	—	—	—
225	1 557	1286	1439	1 613	1400	74	43	45
» ............	7 29	57	7 36	56	51	8 54	—	—	—
» ............	54	488	412	474	534	473	6	3	3
Löntagare....................	287	! 263	248	262	312	266	—	—	—
Arbetare ....................	81	63	59	62	74	63	—	—	—
» .....................	53	34	31	34	38	33	—	—	■—
Bruksägare (ej skriven)	4 398	5 851	4 031	5 816	5 809	5111	—	—	—
Hantverkare ...............	146	94	77	88	104	91	—	—	—
Fiskare........................	189	103	95	100	121	103	—	—	_
Handlande ..................	141	97	93	96	104	92	—	—	—
Aktiebolag ..................	553	632	480	618	610	537	51	8	14
Husägare..................	7	6	6	6	3	4	—	—	—
Los.
Hemmansägare ............	84	194	74	195	206	146	—	—	—
» ............	9 208	326	9 152	327	298	10 236	—	—	—
* ............	182	2 256	1 051	2 153	2 531	1640	78	43	44
» ............	249	10 468	5 558	10 041	11 168	7 346	750	471	635
Arbetare .....................	42	53	26	53	66	42	—	—	—
» .....................	56	78	37	73	88	57	—	—	—
Löntagare....................	379	494	247	494	618	391	1	—
» ....................	631	862	432	852	1 063	674	7	3	3
Handlande .................	101	100	85	86	100	69	—	—	—
» ...............	567	792	394	776	972	617	7	3	3
Hantverkare ...............	35	42	21	42	49	32	—	1	—
\| Handlande ..................	384	434	218	436	542	344	—	1 -	—

1 Dessutom skogsaecis 16.20 kr. — 2 D:o 8.10 kr. — “ D:o 201.80 kr. — 4 D:o 100.90 kr. — Ä D:o
19.60 kr. — “ D:o 6.30 kr. — 7 D:o ".so kr. — 8 D:o 3.90 kr. — 0 D:o 11.co kr. — 10 D:o 5.80 kr.

Bilaga 8.

Bilaga 8

190 Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Tat». 5 (forts.). Förslagens verkningar i avseende på enskilda skattskyldiga.

Skattebelopp (inräknat hela progressivskatten)
kronor

De» skattskyldiges yrke m. in.	Nu	Enligt proposi- tionen	Enligt ut- skottets förslag	Enligt Möllers förslag	Enligt Johans- sons förslag	Enligt Swartz’ förslag	Enligt proposi- tionen	Enligt ut- skottets förslag	Enligt Möllers förslag
Nordmaling. Lägenhetsägare ............	8	15	11	13	a	H	— •
Hemmansägare ............	49	88	72	76	73	75	—
» ..........	23	163	131	139	159	141	—
Arbetare ....................	29	14	13	12	14	12	—	-	—
Löntagare ..................	170	in	100	95	117	99	—	—	_
» .................	358	230	201	191	233	197	4	2	2
■» ..................	970	1076	857	843	966	800	86	49	54
Hantverkare ...............	43	H	7	9	8	8	—	—	—
Handlande ..................	118	73	66	62	77	65	—	—	—
» ..............	256	219	167	179	212	182	2	1	1
Arbetare .....................	53	23	21	20	24	21	—	—	—
Aktiebolag ..................	502	986	768	916	855	686	490	102	136
Asele.
Hemmansägare ............	128	134	73	134	120	108	—	—	—
» ............	305	145	192	146	95	130	—	—	—
Arbetare .....................	54	30	25	30	36	25	—	''-	—
» .....................	48	16	13	16	18	13	—	—	—
Löntagare ..................	81	39	33	39	47	32	—	—	—
Hantverkare ...............	36	28	17	22	25	18	—	—	—
Handlande ..................	26	6	6	6	5	4	—	—	—
Aktiebolag ..................	1 703	868	1 596	865	815	2 571	295	50	82

Progressivskattens utjämningsandel,
kronor

Dessutom skogsaccis 187 kr. — 2 D:o 93.50 kr.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

191

Bilaga 8.

Tab. 6. Progressivskattens storlek.

A. För gift skattskyldig med 8 barn i kommun inom dyrortsgrupp III.

■	Progressivskattens belopp,	kronor	Progressivskatt i % taxerat belopp	av
Till inkomst- och för-mögenhetsskatt taxerat belopp	Enligt proposi- tionen	Enligt utskottets förslag	Enligt Möllers förslag	Enligt Johans-sons och Swartz’ förslag	Enligt pro- posi- tionen	Enligt utskot-tets för-slag	Enligt Möllers förslag	Enligt Johans-sons o. Swartz’ förslag
1) Vid avdrag utan kristidsfö 5 400 kr...................1	rhöjning.	—		—
(5 000 » ..................	6	3	3	1.80	O.io	0.05	O.Oo	O.os
7 000 » ..................	16	8	8	4.80	0-28	O.u	0.11	0.0 7
8 000 » ..................	26	13	13	9	0.38	0.16	0.16	O.U
9 000 » ..................	42	21	21	14	0.4 7	0.23	0.2 3	0.16
10 000 » .................	62	31	31	19	0.62	0.31	0.31	0.19
12 000 » ..................	102	51	51	37	0.85	0.43	0.43	0.31
15 000 » ..................	188	107	107	67	1.25	0.71	0.71	0.45
20 000 » ..................	364	207	233	143	1.82	1.04	1.17	0.72
30 000 » .................	790	433	559	343	2.68	1.44	1.86	1.14
40 000 »..................	1290	733	985	619	3.2 8	1.83	2.46	1.56
50 000 » ..................	1866	l 109	1485	919	3.78	2.2 2	2.97	1.84
75 000 » ..................	3 492	2 235	2 987	1 795	4.66	2.98	3.98	2.89
100 000 » .................	5 242	3 485	4 737	2 795	5. 2-i:	3.49	4.74	2.so
125 000 > ..................	7 218	4 961	6 713	3 821	5.77	3.9 7	5.8 7	3.06
150 000 » ..................	8 856	8 461	8713	5 071	5.90	4.31	5.81	3.8S
200 000 » ..................	11856	9 937	11856	7 571	5.93	4.97	5.93	3.79
250 000 » ..................	14 856	13 913	14 856	10 547	5.94	5.5 7	5.94	4.22
300 000 » ..................	17 856	17 856	17 856	13 392	5.95	5.9 5	5.96	4.40
2) Vid avdrag med 50 % kristidsförhöjning. 6 6 30 kr...................! — I				_
7 000 » ..................	4	2	2	1.20	0.06	0.08	0.08	0.0 2
8 000 » ..................	14	7	7	4.20	0.1S	0.09	0.09	0.05
9 000 » ..................	24	12	12	8	0.2 7	0.13	0.13	0.09
10 000 » ..................	38	19	19	13	0.3 8	0.19	0.19	0.18
12 000 » ..................	78	39	39	25	0.65	0.88	0.38	0.21
15 000 * ..................	152	83	83	OO	1.0 1	0.56	0.55	0.87
1 20 000 » ..................	316	183	197	119	1.58	0.9 2	0.9 9	0.60
30 000 » ..................	730	397	511	319	2.4 8	1.82	1.70	1.06
40 000 » ..................	1230	697	925	583	3.08	1.74	2.31	1.46 i
	1 794	1 061	1 425	88.3	3.59	2.12	2.85	1.77
75 000 » ..................	3 408	2 176	2 903	1 747	4.54	2.90	3.8 7	2.33
100 000 » ..................	5 158	3 425	4 653	2 747		3.48	4.05	2.75
125 000 » ..................	7 122	4 889	6 617	3 761	5.7 0	3.91	5.29	3.01
150 000 » ..................	8 784	6 389	8 617	5 011	0.8 6	4.2 6	5.7 4	3.81
200 000 » ..................	11 784	9 853	11 784	7 511	5.89	4.93	5.8 9	3.7 6
250 000 » ..................	14 784	13817	14 784	10 475	5.91	5.68	5.91	4.1 9
300 000 » ..................	17 784	17 784	17 784	13 338	5.93	0.93	5.98	4.4 5 1

Skatleprocenterna närma sig sedan alltmer 1 V* procent enligt Johanssons och Swartz’ förslag
samt 6 procent enligt övriga förslag.

Bilaga 8.

192 Andra särskilda utskottets utlåtande Hr I.

B. För aktiebolag.

Inkomst- procent	Progressivskatt i % av till inkomst-och förmögenhetsskatt taxerat belopp	Inkomst- procent	Progressivskatt i % av till inkomst- I och förmögenhetsskatt taxerat belopp i
Enligt propositio-nen och Möllers förslag	Enligt utskottets förslag	Enligt Johanssons och Swartz'' förslag	Enligt propositio-nen och Möllers förslag	Enligt utskottets förslag	Enligt. Johanssons 1 och Swartz'' förslag
6				35	4.06	2.74	2.06
7	0.29	0.14	O.or	40	4.55	3.15	2.43
8	0.50	0.25	0.13	45	4.93	3.63	2.71
10	0.80	0.40	0.80	50	5.24	3.88	3.04
12	1.00	0.58	0.4 2	OO	5.49	4.22	3.31
15	1.80	0.8 7	0.60	00	5.70	4.63	3.53
20	2.6 0	1.85	0.95	35	5.88	4.80	3.7 2
25	3.08	1.84	1.36	70	O.oo	5.oo	3.7 5
30	3.40	2.83	1.73

Vid högre inkomstprocenter äro skatteprocenterna desamma som vid inkomstprocenten 70.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

193

filur» *•

Tab. 7. Approximativa beräkningar, med stöd av 1917 års taxeringar till ia.
komst- och förmögenhetsskatt, rörande progressivskattens belopp för
hela riket vid tillämpning av olika progressionsskalor.

Av aktiebolag o. d.:

Enligt

proposi-

tionens

skalor

Enligt

utskottets

skalor

Enligt

Möllers

skalor

Enligt
Johanssons
och Swartz’
skalor

45 000 000

20 000 000
36 000 000

35 000 000

15 000 000
28 000 000

45 000000

20000 000
32 000 000

26 000 000

11000 000
21 000 000

Efter reduktion med hänsyn till vikande

Summa reducerat belopp kronor

56 000 000
29 000 000

27 000 000

43 000 000

32 000 000
11000 000

52 000 000

39 000 000

13 000 000

32 000000

32 000 000

utiämningsandel ............

Skatteprocenternas maxima uppnås:

för aktiebolag o. d.: enligt propositionens och Möllers skala 6 % vid
en inkomstproeent om 69 %.

för aktiebolag o. d.: enligt utskottets skala 5 % vid en inkomstprocent
om 69 b* %.

för aktiebolag o. d.: enligt Johanssons och Swartz’ skala 3.75 % viden
inkomstprocent om 65.7 8 %.

för andra skattskyldiga: enligt propositionens skala 6 % vid en beskattningsbar
inkomst om 129 500 kr.

för andra skattskyldiga: enligt utskottets skala 6 % vid en beskattningsbar
inkomst om 294 750 kr.

för andra skattskyldiga: enligt Möllers skala 6 X vid en beskattningsbar
inkomst om 154 750 kr.

för andra skattskyldiga: enligt Johanssons och Swartz’ skala 4.5 % vid
en beskattningsbar inkomst om 287 267 kr. 1

1 14/32 av det direkt erhållna resultatet.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 11 samt. 2 avd. I käft. (Nr 1.)

194

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bilaga ».

Bilaga 9.

Statistisk översikt av vissa oregelbundenheter i rikets indelningar
in. m.

I. Kommuner bestående av mer än en församling.

A) Antalet dylika städer uppgår till 15, omfattande inalles 66 församlingar.
I några fall hava dock församlingarna gemensam ekonomi,
varför antalet städer, som bestå av mer än en kyrklig enhet i finansiellt
hänseende, nedgår till 13, och de tdäremot svarande antalet församlingar
eller gemensamma kyrkoförvaltningar till 45, vilka förstnämnda fördela

sig sålunda:

bestående av 2 församlingar eller kyrkoförvaltningar........................ 10

» » 3 » » » ........................ 2

» » 19 )) ................................................................. 1

vartill kommer en stad bestående av 1 stadsförsamling och del av

1 blandad stads- och landsförsamling................................................... 1

B) Antal landskommuner 1 bestående av:

2 landsförsamlingar....................................................................................... 9

3 » 1

1 landsförsamling och del av 1 annan landsförsamling.................... 7

1 » » delar av 2 andra landsförsamlingar .............. 1

1 )> » del av 1 blandad stads- och landsförsamling 1

2 landsförsamlingar» » » 1 landsförsamling .............................. 1

1 landsförsamling med 1 kapell- eller bruksförsamling med helt

eller delvis egen ekonomi .................................................................... 11

1 landsförsamling med 2 d:o ................................................................... 1

Summa kommuner 46

Motsvarande antal församlingar, gemensamma kyrkoförsamlingar

eller församlingsdelar 115

II. Församlingar bestående av mer än eu kommun.

Efter antalet och arten av de kommuner, varav de bestå, fördela sig
dessa församlingar sålunda:

2 landskommuner......................................................................................... 10

3 » ............................................................................................ 1

1 Med landskommun förstås i denna översikt annan kommun å landsbygden än köpingskommun.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1. 195

1 landskommun och 1 köpingskommun................................................... 26

1 » »1 stad ...................................................................... 11

1 » » 1 köpingskommun samt 1 stad.......................... 1

Summa församlingar 49
Motsvarande antal kommuner 100

Bilaga 9

III. Skoldistrikt bestående av mer än en församling eller kyrkoförvaltning.

Antal skoldistrikt bestående av:

2 församlingar eller kyrkoförvaltningar i stad.................................... 9

3 » » » » » ................................... 2

19 stadsförsamlingar.......................................................................................

1 stadsförsamling och 1 landsförsamling ........................................... 5

1 » »2 landsförsamlingar .......................................... 1

2 landsförsamlingar.................................................................................. 46

3 » ..................................................................................... 10

4 » ................................................................................. 1

Summa skoldistrikt 75
Motsvarande antal församlingar 182

IY. Församlingar bestående av mer än ett skoldistrikt.

Dessa församlingar bestå av följande delar, som var och en bildar

«tt skoldistrikt:

landsförsamling delad i 2 skoldistrikt ................................................... 1 9

2 landskommuner........................................................................................ 5

1 landskommun och 1 köpingskommun ................................................. 15

1 » »1 stad...................................................................... 8

1 » » 1 köpingskommun samt 1 stad........................... 1

vartill komma två församlingar, som tillsammans bilda 3 skoldistrikt 2

Summa församlingar 40
Motsvarande antal skoldistrikt 80

t några få fall förekommer dessutom, att en del av eu församling
tillsammans med annan församling bildar ett skoldistrikt.

Y. Städer med folkskoleväsendet förlagt under stadsfullmäktige.

Antalet dylika städer uppgår till ............................................... 77

Anm. Förestående översikt, som i allmänhet avser förhållandena år 1920, men i fråga om
kapell- och bruksförsamlingar med egen ekonomi år 1918, grundar sig delvis på i statistiska
centralbyrån tillgiingliga handlingar och delvis på uppgifter, som erhållits från skolöverstyrelsen.

1 I 7 uv dessa församlingar utgöres det ena skoldistriktet av kapell- eller bruksförsamling.

196

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bilaga 10.

Kungl. Maj:ts förslag;

till

Kommunalskattelag.

I KAP.

Inledning.

1 §•

Med kommun förstås i denna lag socken, köping med egen kommunal
förvaltning samt stad.

2 §•

1 mom. Allmän bidragsskyldighet till täckande av kommuns
skattebehov skall i den ordning, kommunallagarna föreskriva, fullgöras
genom följande skatter, nämligen fastighetsskatt, näring sskatt, kommunal
inkomstskatt och kommunal progressivskatt. Dessa skatter utgå på grund
av taxering, som verkställes enligt bestämmelserna i gällande taxeringsförordning.

1 vad mån annan menighet än i 1 § sägs skall grunda sin beskattning
å taxeringen till en eller flera av nämnda skatter, därom är
särskilt stadgat.

2 mom. I fråga om kommuns eller annan menighets rätt att upptaga
särskilda skatter, avgifter och bidrag gälla särskilda bestämmelser.

11 KAP.

Om fastighetsskatt.

3 §.

För all inom kommunen belägen fast egendom skall utom i de
fall, varom i 4, 9 och 13 §§ sägs, utgöras fastighetsskatt efter fastighetens
värde.

Med fast egendom förstås i denna lag såväl vad enligt allmän

Andra når skilda utskottets utlåtande Nr 1.

197

lag är att hänföra till sådan egendom som oek byggnad, vilken enligt Bila*» M.
allmän lag ej är hänför lig till läst egendom.

Till fabrik eller annan för industriell verksamhet inrättad byggnad
skall, ändock annat skulle föranledas av bestämmelserna i allmän lag,
icke räknas motor, maskin, kärl eller därmed jämförligt redskap med
tillhörande kraftledningar.

4 §•

Fastighetsskatt utgöres icke för:

a) nationalparker;

b) staten tillhöriga, för försvarsändamål avsedda fastigheter, i den
mån de för sådant ändamål nyttjas;

c) staten samt kommun eller annan menighet tillhöriga allmänna
platser, så ock begravningsplatser;

d) statens samt kommuns eller annan menighets byggnader för allmän
styrelse eller förvaltning ävensom för kultur- eller rättsvård, ordning
eller säkerhet, fattigvård, sundhetsvård, religionsvård eller undervisning;

e) akademier, vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk,
sjukvårds- och barmhärtighetsinrättningar jämte andra fromma stiftelser
tillhöriga, för nämnda institutioners verksamhet såsom sådana avsedda
byggnader, så ock dylika institutioner tillhöriga allmänna platser;

f) regementens, officerskårers och underofficerskårers vid mötesplatser
till begagnande under mötena uppförda byggnader;

g) nykterhetsföreningar tillhöriga, för deras verksamhet såsom
sådana avsedda byggnader;

h) samfund eller enskilda tillhöriga kyrkobyggnader och bönehus;

i) post- och telegrafverkens för driftens omedelbara behov avsedda
byggnader; samt

j) för allmän trafik avsedd eller upplåten kanal, järnväg, spårväg eller
annan farväg, så ock allmän farled eller allmän flottled jämte till sagda
kommunikationsanstalter hörande stationshus och övriga för driftens
omedelbara behov avsedda anläggningar.

Därest under d)—i) angiven fastighet eller byggnad jämväl användes
för industriellt eller därmed jämförligt ändamål eller mot vederlag
upplåtes till begagnande, vare fastigheten eller byggnaden underkastad
fastighetsskatt för däremot svarande del av dess värde.

År enligt bestämmelse i denna paragraf byggnad helt eller delvis
undantagen från beskattning, vare lag samma beträffande tomtområde,
som hörer till byggnaden.

198

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bil10. Under förutsättning av ömsesidighet må Konungen medgiva, att

främmande stat tillhörig, för dess beskickning härstädes avsedd fastighet
undantages från beskattning.

(Se vidare de särskilda anvisningarna.)

5 §•

Fast egendom, för vilken ej åtnjutes skattefrihet enligt bestämmelserna
i 4 § j) eller 13 § 2 mom., skall taxeras i enlighet med vad
här nedan stadgas.

Taxeringen verkställes med hänsyn tagen till förhållandena vid nästföregående
kalenderårs utgång.

6 §•

1 mom. Taxering skall särskilt för sig verkställas å varje hemman,
jordlägenhet, jordavsöndring och annan i fastighetsregistret särskilt
redovisad del av hemman eller jordlägenhet, tomt i stad eller eljest
inom område, varest tomtindelning såsom i stad finnes,''* i fastighetsregistret
särskilt upptaget fiskeri ävensom frälseränta.

Varje skogsområde, vilket är att anse såsom en förvaltningsenhet,
samt varje vid skifte avsatt samfällighet, som står under särskild förvaltning,
skall, även om området eller samfälligheten består av flera
fastigheter eller delar av fastigheter eller utgör allenast del av en fastighet,
särskilt för sig taxeras.

Tillhöra delar av fastighet olika administrativa områden, inom vilka
menighet äger utöva beskattningsrätt, eller är viss del av en fastighet
belägen inom och annan del utom särskilt område, som nu nämnts, skall
varje sådan del av fastigheten taxeras särskilt; dock att vad sålunda
stadgas icke skall äga tillämpning i fråga om fastighet tillkommande
andel i samfällighet, som är belägen inom annat administrativt område
än fastigheten i övrigt.

2 mom.. Utan hinder av vad i 1 mom. första stycket stadgas
skola gemensamt taxeras samme ägare tillhöriga fastigheter, vilkas ägor
ligga oskiftade tillsammans eller vilkas inbördes värden eljest icke kunna
bedömas, ävensom samme ägare tillhöriga jordområden, som tjäna till
byggnadsgrund för en byggnad eller för flera sammanhörande byggnader.

3 mom. I händelse skilda områden av samma fastighet tillhöra
•olika ägare eller därest byggnad eller med varandra sammanhörande
byggnader tillhöra annan än ägaren av marken, skall vad sålunda tillhör
varje ägare särskilt för sig taxeras.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

199

Har visst område av fastighet upplåtits för självständigt, mera Bilaga 10.
stadigvarande nyttjande, eller användes eljest område stadigvarande för
annat ändamål än fastigheten i övrigt, skola de olika brukningsdelarna
taxeras var för sig.

4 mom. Vad som enligt bestämmelserna här ovan skall särskilt
för sig taxeras benämnes i denna lag taxeringsenhet.

(Se vidare de särskilda anvisningarna.)

7 §•

Till grund för taxeringen lägges den fasta egendomens värde efter
ortens pris (allmänna saluvärdet).

Vid taxeringen skall iakttagas,

att, då byggnad åsättes särskilt värde, detta bestämmes sålunda,
att, sedan marken uppskattats till det värde, densamma skulle äga utan
byggnad, för byggnaden beräknas vad som återstår av markens och
byggnadens gemensamma värde; samt

att, därest eljest flera fastigheter nyttjas gemensamt, varje fastighet
åsättes det värde, som, med hänsyn till det förhandenvarande sambruket,
å fastigheten belöper av det sammanlagda värdet av fastigheterna,
betraktade såsom en enhet.

Frälseränta uppskattas till femton gånger det belopp, varmed räntan
beräknas utgå.

(Se vidare de särskilda anvisningarna.)

8 §■

Taxeringsvärde skall allt efter omständigheterna uppdelas i jordbruksvärde,
skogsvärde och annat värde.

Till jordbruksvärde räknas fast egendoms värde för jordbruk med
binäringar ävensom för skogsbruk, i den mån detsamma ej, enligt vad
nedan stadgas, är att hänföra till skogsvärde.

Såsom skogsvärde upptages värde av växande skog utöver husbehov.

Har fast egendom icke jordbruks- eller skogsvärde, upptages
taxeringsvärdet såsom annat värde, därvid iakttages, att värde av mark
och av därå uppförda byggnader redovisas vart för sig. Såsom annat
värde upptages jämväl det värde, fast egendom kan äga utöver jordbruks-
och skogsvärde.

Värde av frälseränta, som helt eller delvis utgår utav fastighet
med åsatt jordbruksvärde, upptages såsom jordbruksvärde. Värde av
annan frälseränta ävensom av i fastighetsregistret upptaget fiskeri upptages
såsom annat värde.

(Se vidare de särskilda anvisningarna.)

200

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bilar* 10.

9 §•

Taxeringsvärde åsättes i fulla hundratal kronor. Därest beträffande
någon taxeringsenhet värdet ej uppgår till 100 kronor och taxeringsvärde
alltså ej Asättes, skall anteckning härom ske i vederbörande taxeringslängd.

Vid taxeringsvärdes uppdelning i olika värden enligt 8 § skola
delvärdena jämkas till jämna hundratal kronor.

10 §.

1 mom. Allmän uppskattning av fäst egendoms värde (allmän
fastighetstaxering) sker första gången år 1921 och därefter vart femte
år. De vid sådan taxering fastställda värden skola oförändrade gälla till
nästa allmänna fastighetstaxering, såvida ej dessförinnan nya eller ändrade
värden åsättas av anledning, varom sägs i 2 mom.

2 mom. Inträffa sådana ändrade förhållanden, att en taxeringsenhet
skall uppdelas i flera taxeringsenheter eller flera taxeringsenheter
skola sammanslås till en, skall ny taxering företagas å den fasta
egendom, som av samma förhållanden beröres.

Har fast egendoms värde genom eldsvåda, vattenflöde eller av
annan dylik anledning eller genom nedrivning av byggnad eller skogsavverkning
så minskats, att detsamma kan antagas hava nedgått med
minst en femtedel av egendomens åsätta taxeringsvärde, skall ny taxering
äga rum. Lag samma vare, därest fast egendoms värde på grund
av nj-, till- eller ombyggnad kan antagas hava ökats med mera än eu
femtedel av egendomens åsätta taxeringsvärde.

Särskild taxering på grund av bestämmelserna i detta mom. förekommer
endast under år, då allmän fastighetstaxering icke äger rum;
och må därvid avseende fästas, icke vid sådan ändring i fäst egendoms
värde, som på grund av förskjutningar i det allmänna prisläget inträffat
efter senaste allmänna fastighetstaxering, utan endast vid de förhållanden,
som föranlett omtaxeringen eller eljest hava avseende särskilt
å den fästa egendom, varom fråga är. 11

11 §•

1 mom. Skyldighet att erlägga fastighetsskatt åligger, där icke i
2 mom. annorlunda stadgas, den fästa egendomens ägare.

Såsom ägare anses jämväl den, vilken innehar fäst egendom med
fideikommissrätt eller eljest på grund av testamentariskt förordnande.

2 inom. I ägares ställe skattskyldig är:

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1. 201

a) den, som innehar fast egendom med stadgad åborätt, med tomträtt
eller med vattenfallsrätt, innehavare av s. k. ofri tomt i stad samt den,
som eljest innehar fast egendom med ständig eller ärftlig besittningsrätt;

b) innehavare av skogsområde, som blivit av staten upplåtet till
bergshanteringens understöd, till kanalbolag eller till stad eller annan
menighet; samt

c) innehavare av publikt boställe eller på lön anslagen jord.

Såsom innehavare av publikt boställe eller på lön anslagen jord

skall anses den tjänstinnehavare eller annan, som författningsenligt äger
nyttja egendomen eller tillgodonjuta dess avkastning. Beträffande i
ecklesiastik boställsordning den 9 december 1910 avsett löneboställe är
kyrkofonden att anse såsom innehavare i fall och under tid, då boställets
avkastning utgör avlöningstillgång jämlikt 19 § i lagen nyssnämnda dag
om reglering av prästerskapets avlöning.

Skall vid egendom, som under a) eller c) omförmäles, skogens avkastning
utöver husbehovet författningsenligt helt eller delvis tillkomma
allmän fond eller inrättning, vilken icke är att anse såsom egendomens
innehavare, åligger skattskyldigheten, så vitt angår egendomens skogsväxt,
samma fond eller inrättning. Där i andra fall beträffande egendom,
som innehaves med stadgad åborätt eller eljest med ständig eller
ärftlig besittningsrätt, innehavaren på grund av denna sin rätt icke äger
tillgodogöra sig skogsvärde å egendomen, vare han icke skattskyldig i
avseende å sådant värde.

12 §.

Såsom ägare eller innehavare av fast egendom skall i taxeringslängden
upptagas den, som vid nästföregående års utgång var ägare
eller innehavare av den fasta egendomen.

13 §.

1 mom. Ägare eller innehavare av fast egendom, vilkens enda
eller huvudsakliga värde utgöres av för hans personliga behov använd
åbyggnad och vilkens taxeringsvärde understiger 1,000 kronor, vare
befriad från utgörande av fastighetsskatt, såvida icke han och, om han
är gift, ej heller hans hustru eljest är till kommunen skattskyldig enligt
bestämmelserna i denna lag.

2 mom. Därest värdet av byggnad eller med varandra sammanhörande
byggnader, som äro uppförda å mark, för vilken byggnadsägaren
icke är skattskyldig, understiger 500 kronor, skall taxeringsvärde
ej åsättas byggnaden eller byggnaderna.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 11 sand. 2 avd. 1 käft. (Nr 1.) 26

Bilaga

202

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bilaga 10

III KAP.

Om näringsskatt

14 §.

En var, som här i riket drivit näring, vare med de undantag,
varom i 15 § stadgas, skyldig att för näringen erlägga näringsskatt.

Där näring drivits i enkelt bolag, beräknas näringsskatten för
näringen i dess helhet men påföres en var av delägarna i förhållande
till hans andel i bolaget.

(Se vidare de särskilda anvisningarna.)

15 §.

Näringsskatt erlägges icke för:
jordbruk med dess binäringar eller skogsbruk;
drift av till allmän trafik upplåten kanal, järnväg eller spårväg; samt
av staten driven post-, telegraf- och telefonrörelse, industriell verksamhet,
som drives av staten och avser försvarsändamål, ävensom riksbankens
och riksförsäkringsanstaltens verksamhet.

(Se vidare de särskilda anvisningarna.)

16 §.

Näringsskatten utgår i förhållande till ett enligt nedan angivna
regler efter storleken av den näringsskattepliktiga förmögenheten och
näringens avkastning ävensom antalet i näringen anställda personer beräknat
näringsskattekapital.

Näringsskattekapitalet beräknas särskilt för varje näringsföretag.

(Se vidare de särskilda anvisningarna.)

u i 1

mom. Till näringsskattepliktig förmögenhet räknas med nedan
angivna undantag alla till näringen hänförliga tillgångar.

I näringsskattepliktig förmögenhet inräknas icke:
tillgångar, som enligt denna lag äro att anse såsom fast egendom; samt
aktier, lotter i solidariska bankbolag, kommanditlotter ävensom
andelar i ekonomiska föreningar och rederier, såvida dessa aktier, lotter
och andelar icke äro att anse såsom varor i affärsverksamhet.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

203

Aktier och andra värdehandlingar äro att anse såsom varor i E*1»?»
affärsverksamhet, då handel med värdehandlingar yrkesmässigt bedrives,
vare sig detta sker såsom huvudsaklig näring eller vid sidan av den
egentliga affärsverksamheten.

2 mom. Från tillgångarnas belopp må avdragas:

skulder, dock ej till högre belopp än som motsvarar det i den
näringsskattepliktiga förmögenheten inräknade värdet av kontanta penningar,
fordringar och värdehandlingar, som icke äro att anse såsom
varor i affärsverksamhet; samt

i rörelsen ännu innestående del av årets vinst.

3 mom. För beräkning av den näringsskattepliktiga förmögenheten
i bankrörelse, annan penning- eller lånerörelse ävensom försäkringsrörelse
gälla de i anvisningarna till denna paragraf meddelade särskilda
bestämmelserna.

(Se vidare de särskilda anvisningarna.)

18 §.

Till grund för taxering av näringsskattepliktig förmögenhet skall
läggas förmögenhetsställningen vid utgången av nästföregående kalenderår
eller, om räkenskapsår icke sammanfaller med kalenderår, förmögenhetsställningen
vid utgången av det räkenskapsår, som gått till ända
närmast före den 1 mars det år, taxeringen sker.

Har näringsföretag under loppet av nästföregående kalenderår eller
räkenskapsår börjat eller upphört med sin verksamhet, upptages den
näringsskattepliktiga förmögenheten till det belopp, som kan anses
skäligt med hänsyn tagen till förmögenhetsställningen och den tidrymd
av året, varunder näringen drivits.

(Se vidare de särskilda anvisningarna.)

19 §•

Den näringsskattepliktiga förmögenheten värdesättes efter de grunder,
som enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt gälla
för uppskattning av förmögenhet.

I fråga om värdesättningen av rätt till firmanamn, varumärke,
mönsterskydd, tidnings titel och dylikt skola iakttagas de i anvisningarna
till denna paragraf givna särskilda bestämmelserna.

(Se vidare de särskilda anvisningarna.)

204

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bilaga 10.

20 §.

Såsom avkastning av näring upptages inkomsten av näringen
med tillägg av vad som vid inkomstens beräknande avdragits:

för hyra för annan tillhörig, i näringen använd lös egendom, till
den del hyran icke kan anses motsvara skälig avskrivning å värdet
av den lösa egendomen;

för arrende av näringen, till den del arrendet icke kan anses utgöra
hyra för fast egendom eller motsvara skälig avskrivning å värdet
av lös egendom; samt

för avlöning till näringens ledning (affärsledningen).

I fråga om beräkning av avkastningen utav näringsföretag, som
drivits av kooperativ förening, skola gälla de i anvisningarna till denna
paragraf meddelade särskilda bestämmelser.

(Se vidare de särskilda anvisningarna.)

21 §.

Den del av avkastningen, som, efter helt år räknat, överstiger
sex procent av den näringsskattepliktiga förmögenheten med tillägg av
taxeringsvärdet å i näringen använd, näringsidkaren tillhörig fast egendom
men med avdrag av skulder, som icke enligt 17 § 2 mom. fått avdragas
redan vid den näringsskattepliktiga förmögenhetens beräknande, benämnes
meravkastning. Meravkastningen utföres i jämna tiotal kronor,
så att överskjutande belopp, som icke uppgår till fullt tiotal, bortfaller.

Från meravkastningen skall avräknas vad som motsvarar näringsidkarens
eller affärsledningens arbetsförtjänst, beräknad sålunda,

att den del av meravkastningen, som icke överstiger 1,000 kronor,
anses i sin helhet utgöra arbetsförtjänst; samt

att av den del av meravkastningen, som överstiger

1,000	kronor	men	icke	3,000 kronor,	8/ /10}
3,000	»	»	»	5,000	)>	7/ '' lOj
5,000	»	)>		10,000	»	6/ /lOj
10,000	»		»	20,000	»	6/ /10,
20,000	»	»	)>	50,000	»	4/
50,000		»		100,000	»	8/ /lOj
100,000		»		300,000	»	Vid,
300,000		))	»	1,000,000	»	7i„

anses utgöra arbetsförtjänst.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

205

Återstående del av meravkastningen multipliceras med 10; det Bil»?®
härvid uppkomna beloppet benämnes meravkastningens kapitalvärde.

22 §•

I näringen anställda personer skola beräknas till det antal, som i
medeltal haft sysselsättning i näringen under nästföregående kalenderår
eller, om räkenskapsår icke sammanfaller med kalenderår, det räkenskapsår,
som gått till ända närmast före den 1 mars det år, taxeringen
sker. Bland anställda inräknas icke person, vilken deltagit i näringens
ledning, och ej heller näringsidkarens hustru eller hemmavarande barn,
som ej uppnått 21 år och icke självt skall taxeras till kommunal inkomstskatt.

Det antal, som sålunda erhålles, multiplicerat med 2,000, bildar
det i kronor uttryckta arbetarkapitalet.

(Se vidare de särskilda anvisningarna.)

23 §.

Näringsskattekapitalet beräknas enligt följande regler.

Utav summan av den näringsskattepliktiga förmögenheten och
meravkastningens kapitalvärde skall den del, som icke överstiger arbetarkapitalet,
upptagas till sitt hela samt den överskjutande delen till
sitt halva belopp. Vad som sålunda erhålles sammanlägges med arbetarkapitalet.

Näringsskattekapitalet utföres i jämna hundratal kronor, så att
överskjutande belopp, som icke uppgår till fullt hundratal kronor,
bortfaller.

(Se vidare de särskilda anvisningarna.)

24 §.

Om näringsskattekapitalet i ett näringsföretag icke överstiger

5,000 kronor, utgår icke näringsskatt för företaget. Överstiger näringsskattekapitulet
5,000 kronor, utgår näringsskatt blott för den del av
näringsskattekapitalet, som överstiger sagda belopp.

25 §.

Näringsskattekapitalet skall, så framt fast driftställe för verksamheten
begagnats, taxeras i kommun, inom vilken sådant driftställe

Bilaga 10.

206 Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

funnits. Har fast driftställe icke begagnats, taxeras näringsskattekapitalet
i kommun, där enligt 38 § den skattskyldiges inkomst av annan
inkomstkälla bör taxeras.

Såsom fast driftställe skall anses plats, å vilken för stadigvarande
bruk vid näringens bedrivande funnits särskild anläggning eller vidtagits
särskild anordning eller eljest för sådant bruk avsedda tillgångar varit
befintliga, såsom kontor, fabrik, verkstad, verk, bruk, varunederlag,
handelsbod eller annat stadigvarande försäljningsställe, gruva eller annan
fyndighet, som är föremål för bearbetning, stenbrott eller torvmosse.

Beträffande beskattningsort för de i anvisningarna till denna
paragraf angivna näringar gälla de i samma anvisningar meddelade särskilda
bestämmelser.

(Se vidare de särskilda anvisningarna.)

26 §.

Därest enligt bestämmelserna i 25 § eller i anvisningarna till samma
paragraf näringsskattekapitalet i ett företag skall taxeras inom flera
kommuner, skall i de fall, där i anvisningarna till denna paragraf
särskilda bestämmelser icke meddelats, tagas till beskattning inom varje
kommun så stor del av näringsskattekapitalet, som på kommunen
belöper efter det förhållande, vari summan av den i kommunen nedlagda
näringsskattepliktiga förmögenheten och den för de i kommunen sysselsatta
personerna beräknade del av arbetarkapitalet står till summan av
hela den näringsskattepliktiga förmögenheten och hela arbetarkapitalet.

Vid uppdelning av näringsskattekapitalet å flera kommuner skall
jämkning ske, så att inom varje särskild kommun taxerad del av
näringsskattekapitalet uppgår till jämnt hundratal kronor.

(Se vidare de särskilda anvisningarna.)

IV KAP.

Om kommunal inkomstskatt.

27 §.

Kommunal inkomstskatt utgöres av i detta kap. omförmälda skattskyldiga
för inkomst av:

1) fast egendom;

2) näring; och

3) annan inkomstkälla.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

207

Skattskyldigheten avser den inkomst, som åtnjutits under det nästföregående
kalenderåret eller, då räkenskapsår icke sammanfaller med
kalenderår, det räkenskapsår, som gått till ända närmast före den 1
mars det år, taxeringen sker.

28 §.

Till inkomst av fast egendom skola räknas följande av fast
egendom här i riket härflutna intäkter, nämligen:

a) inkomst, som av ägare eller med ägare likställd innehavare
eller av brukare åtnjutits under form av hyresfri bostad eller arrende
eller hyra;

b) inkomst av jordbruk med dess binäringar;

c) inkomst av skogsbruk;

d) inkomst, som förvärvats genom upplåtelse åt någon av rätt att
i visst avseende tillgodogöra sig eller nyttja fast egendom eller del därav
eller genom försäljning av vissa egendomens beståndsdelar, såsom torv,
sten, grus, lera och dylikt; samt

e) frälseränta och annan avgäld av fast egendom, därunder inbegripen
på grund av patronatsrätt uppburen tionde eller ersättning
därför.

29 §.

Till inkomst av näring hänföres inkomst dels av sådant företag,
för vilket enligt bestämmelserna i 14 § skall erläggas näringsskatt, dels
ock av järnvägs-, spårvägs- och kanaldrift.

30 §.

Till inkomst av annan inkomstkälla räknas:

A. inkomst av kapital, nämligen

a) ränta å utlånade eller i räntebärande obligationer nedlagda eller
hos penning-förvaltande verk eller enskilda insatta penningar;

b) utdelning å aktier, å lotter i solidariska bankbolag, å kommanditlotter
i kommanditbolag och å insatser i ekonomiska föreningar; samt

c) inkomst, som åtnjutits från fast egendom i utlandet;

Jj. inkomst av arbetsanställning eller tjänst, pension, livränta, undantagsförmån
och sådant periodiskt understöd, därför givaren enligt 35 §
är berättigad till avdrag;

Bilaga

Bilaga 10.

208 Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

C. inkomst av rörelse eller yrke, såvitt den icke, enligt vad i 29 §
sägs, skall upptagas såsom inkomst av näring;

D. inkomst av icke yrkesmässig verksamhet och tillfälliga inkomster,
nämligen

a) vinster av tillfällig natur, därunder inbegripen vinst å icke
yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom, som förvärvats genom
köp eller byte och vant i säljarens ägo, om det är fast egendom, under
mindre än tio år och eljest under mindre än fem år; samt

b) inkomst av tillfälliga uppdrag och annan förut ej särskilt nämnd
skattepliktig inkomst.

31 §.

Såsom inkomst taxeras icke:

vad som förvärvats genom giftorätt, arv eller testamente eller i
hemföljd, morgongåva eller fördel av oskift bo eller ock genom gåva,
därunder inbegripet sådant periodiskt understöd eller därmed jämförlig
periodisk utbetalning, därför givarenicke enligt 35 § är berättigad till avdrag;

ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete, så ock vad
som eljest på grund av sjuk- eller olyckfallsförsäkring i annan form än
livränta tillfallit den försäkrade eller hans stärbhus;

kapital, som på grund av liv- eller kapitalförsäkring •tillfallit den
försäkrade eller hans stärbhus; samt

vad som av staten anvisats till bestridande av de med erhållna
tjänster eller uppdrag förenade särskilda kostnader, såsom:

ortstillägg samt förmån av fri bostad med uppvärmning och belysning
för tjänstinnehavare vid rikets beskickningar och konsulat;
resekostnadsersättning;
å stat uppförd häst- och båtlega;
officerares lönetillägg för tjänstehästar;

anslag till skrivmaterialier, koutorshyra och andra expenser;
traktamente för förrättning å annat ställe än tjänstemans eller i
förrättningen deltagande persons vanliga boningsort;

arvode eller traktamente för kommendering utom station;
fältavlöning under krigstid; samt

arvode eller traktamente för deltagande i riksdag, statsrevision,

Andra särskilda utskottets utlåtande År 1.

209

kyrkomöte eller kommitté å annan ort,, än där arvodes- eller traktaments- Bilaga
tagaren varit bosatt.

32 §.

1 mom. Skyldiga att utgöra kommunal inkomstskatt äro, med
undantag, varom i 33 § sägs:

a) svensk medborgare, som författningsenligt är eller bör vara
i riket mantalsskriven:

för all inkomst, vare sig den förvärvats här eller utom riket;

b) svensk medborgare, som icke är eller bör vara i riket mantalsskriven: för

den inkomst, han härifrån åtnjutit av fast egendom, av näring
eller av annan rörelse;

c) utlänning:

för inkomst av här belägen fast egendom eller av näring eller
annan rörelse, som här bedrivits;

skolande utlänning, som författningsenligt är eller bör vara härstädes
mantalsskriven, erlägga kommunal inkomstskatt jämväl för annan
inkomst, som av honom här förvärvats eller härifrån åtnjutits, ävensom
för inkomst, som, utifrån införd, av honom här använts.

Vad här sägs om enskild skattskyldig gäller i tillämpliga delar
om oskift dödsbo efter honom.

2 mom. Staten erlägger kommunal inkomstskatt för dels inkomst
av sina jordbruksdomäner, skogar samt uthyrda eller med tomträtt
eller vattenfallsrätt upplåtna fastigheter, dels ock sådan inkomst av näring,
som ej härflyter av bankrörelse, av kommunikationsverk med
tillhörande verkstäder och anläggningar eller av leverans utav elektrisk
energi till nämnda kommunikationsverk.

3 mom. Kommunal inkomstskatt erlägges vidare, i den mån
ej annat föranledes av stadgandena i 34 §, av svenska aktiebolag, solidariska
bankbolag och sådana bolag, som enligt särskild författning äro
skyldiga att avstå sin vinst, samfund, stiftelser, verk och inrättningar,
ekonomiska föreningar och andra inländska juridiska personer, därunder
inbegripna ägare av för gemensamt behov avsatta så kallade besparingsskogar,
häradsallmänningar samt andra liknande samfälligheter, som
förvaltas självständigt för delägarnas gemensamma räkning:

för all inkomst, vare sig den förvärvats här eller utom riket.

Vanliga handelsbolag, enkla bolag och rederier taxeras icke, utan
hänföres deras inkomst till de särskilda delägarnas inkomst med belopp,
som för en var motsvarar hans andel av bolagets eller rederiets inliihang
till riksdagens protokoll 1920. It samt. 2 avd. 1 käft. (Nr 1.) 27

210

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bilaga 10. kemist. Kommanditbolag taxeras för den del av sin vinst, som belöper
å kommanditdelägarna, varemot beträffande vinsten i övrigt bestämmelserna
i första punkten av detta stycke skola tillämpas.

4 mom. Utländska bolag och andra här i riket icke hemmahörande
juridiska personer erlägga kommunal inkomstskatt:

för inkomst av här belägen fast egendom och av näring eller
annan rörelse, som här bedrivits, samt för utdelning å aktier i svenska
aktiebolag, lotter i svenska solidariska bankbolag, kommanditlotter i
svenska kommanditbolag och insatser i svenska ekonomiska föreningar.

33 §.

Från kommunal inkomstskatt frikallas, i den mån här nedan sägs:

a) medlem av konungahuset:

för av staten anvisat anslag samt för inkomst av kapital;

b) ämbete- eller tjänsteman, som tjänstgör vid svensk beskickning
hos utländsk makt, ävensom svensk konsul eller annan å utländsk ort
i rikets tjänst anställd tjänsteman:

för all inkomst, som ej härifrån åtnjutits av fast egendom, av
näring eller av annan rörelse;

c) främmande makts härvarande konsulat tillhörande person jämte
betjäning:

om han icke är svensk medborgare:

för annan inkomst än dels inkomst av här belägen fast egendom eller
av näring eller annan rörelse, som här bedrivits, dels ock härifrån uppburen
lön eller pension; dock att person tillhörande olönat konsulat
jämte betjäning icke är frikallad från utgörande av kommunal inkomstskatt
för utdelning å aktier i svenska aktiebolag, lotter i svenska solidariska
bankbolag, kommanditlotter i svenska kommanditbolag och insatser
i svenska ekonomiska föreningar;

om lian är svensk medborgare:

för den inkomst, han åtnjutit av sin tjänst hos den främmande
makten;

d) utlänning eller i utlandet bosatt svensk undersåte, vilken givit
eller medverkat vid offentlig föreställning, som avses i gällande förordning
angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter:

för inkomst av föreställning, för vilken dylik avgift utgjorts eller
beträffande vilken befrielse från avgift jämlikt särskilt stadgande i
samma förordning åtnjutits; samt

e) lappallmogen:

för inkomst av renskötsel.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

211

Bilaga 10.

34 §.

1 inom. Svenska aktiebolag, solidariska bankbolag, kommanditbolag
och ekonomiska föreningar taxeras icke till kommunal inkomstskatt
för utdelning å aktier i svenska aktiebolag, lotter i svenska
solidariska bankbolag, kommanditlotter i svenska kommanditbolag samt
insatser i svenska ekonomiska föreningar, i den mån sådan utdelning
icke är att anse såsom inkomst av näring eller annan rörelse.

2 mom. Från kommunal inkomstskatt frikallas vidare:

a) landsting, kommuner och andra menigheter ävensom hushållningssällskap: dels

för sådan inkomst av läst egendom, som består i förmånen
att för förvaltning ävensom för kultur- eller rättsvård, ordning eller
säkerhet, fattigvård, sundhetsvård, religionsvård eller undervisning nyttja
egen fastighet, dels ock för inkomst av annan inkomstkälla, i den män
inkomsten ej härflyter av rörelse;

b) kyrkor, akademier, vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk,
sjukvårds- och barmhärtighetsinrättningar jämte andra fromma
stiftelser ävensom stipendiefonder, pensionsanstalter, allmänna hypoteksbanken.
, konungariket Sveriges stadshypotekskassa, allmänna hypotekskassan
för Sveriges städer och hypoteksföreningar, järnkontoret, så länge
kontorets vinstmedel användas till allmänt nyttiga ändamål och kontoret
icke lämnar utdelning åt sina delägare, samt sparbanker, som avses i
lagen den 29 juli 1892 och vilkas reservfond vid senaste bokslut icke
uppgått till fem procent av insättarnas fordran:

för all annan inkomst än sådan inkomst av fast egendom, som ej
består i förmånen att för den egna verksamheten nyttja egen fastighet;
dock att kommunal inkomstskatt skall utgöras för den behållna inkomst, som,
enligt gällande föreskrifter, kan vid lediga ecklesiastika sysslor tillkomma
prästerskapets änke- och pupillkassa;

c) nedannämnda juridiska personer för sådan inkomst av fast egendom,
som består i förmånen att för avsedda ändamål nyttja dem tillhöriga
fastigheter av nedan angivna beskaffenhet, nämligen:

regementen, officers- och underofficerskårer i fråga om deras vid
mötesplatser till begagnande under mötena uppförda byggnader;

nykterhetsföreningar i fråga om för deras verksamhet såsom sådana
avsedda byggnader; samt

enskilda samfund i fråga om kyrkobyggnader och bönehus.

3 mom. Under förutsättning av ömsesidighet må Konungen medgiva
befrielse för främmande stat från utgörande av kommunal inkomstskatt
för fastighet, som är avsedd för dess beskickning härstädes.

212

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bilaga 10.

35 §.

1 mom. Vid uppskattning av inkomst från särskild inkomstkälla
må, utom i det fall, att ersättning för bestridande av särskilda, med
tjänst eller uppdrag förenade kostnader, varom i 31 § förmäles, blivit av
staten särskilt anvisad, avdrag ske för alla utgifter för inkomstens förvärvande
och bibehållande, såsom:

arrende- eller hyresavgift;

undantagsförmån, frälseränta och annan avgäld, som det ålegat
någon att utgöra såsom ägare av last egendom;

utgifter för fast egendoms brukande och skötsel samt för underhåll
av fastighet och inventarier;

pensioner och understöd på grund av förutvarande anställning i
skattskyldigs verksamhet;

kostnad för nödigt biträde i hemmet för det fall, att gift kvinna
av förvärvsverksamhet är i avsevärd grad förhindrad att ägna sig åt
hemmets skötsel; skolande avdraget ske från hennes inkomst av dylik
verksamhet med iakttagande av att sammanlagda avdraget från olika
inkomstkällor i intet fall må överstiga 200 kronor;

kontors- och andra förvaltningskostnader;

kostnad för utövning av vetenskap, konst eller handaslöjd; samt

ränta å lånt anläggnings- och rörelsekapital;

så ock för fastighetsskatt och näringsskatt samt för avgifter till pensions-,
änke- och pupill-, understöds- eller annan sådan kassa, i vilken
det ålegat någon på grund av hans tjänst att vara delägare.

För värdeminskning å byggnader ävensom å gruvor, inventarier
och annan dylik egendom må göras enahanda avdrag som vid taxering
till inkomst- och förmögenhetsskatt.

Har kooperativ förening av vinsten å sin kooperativa verksamhet
lämnat sina kunder, vare sig de tillhört föreningen eller icke, pristillägg,
rabatt eller annan sådan utdelning i förhållande till gjorda köp
eller iörsäljningar, må föreningen åtnjuta avdrag för dylik utdelning.

2 mom. Vid beräkning av skattskylcfigs behållna inkomst inom

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

213

annan kommun, än i 38 § avses, må avdrag äga rum från summan av
den skattskyldiges där taxerade inkomster för sådan förlust å fast egendom
eller näring inom kommunen, som ej''är att hänföra till kapitalförlust.

3 mom. För beräkning av skattskyldigs behållna inkomst inom
kommun, som i 38 § avses, må avdrag, i den man sådant ej verkställts
enligt bestämmelserna i 1 och 2 mom., äga rum från summan av den
skattskyldiges där uppskattade inkomster för:

ränta å gäld;

sådan förlust i. fast egendom eller verksamhet, som ej är att
hänföra till kapitalförlust;

periodiskt understöd eller annan därmed jämförlig periodisk utbetalning;
dock att avdrag icke får ske för vad som utgivits för person,
som tillhör den skattskyldiges hushåll eller eljest utbetalts såsom bidrag
till någons undervisning eller uppfostran; samt

försäkringspremier och andra avgifter, som utbetalts för den skattskyldiges
eller hans hustrus liv-, kapital-, livränte-, olycksfalls- eller
sjukförsäkring ävensom för pupillförsäkring; dock att avdrag, som nu
nämnts, ej må överstiga sammanlagt 200 kronor och ej heller åtnjutas
av annan än svensk medborgare, som författningsenligt är i riket
mantalsskriven.

4 mom. Därest vid uppskattning av skattskyldig^ inkomst enligt
3 mom. uppkommer underskott, må avdrag för detsamma äga rum från
den skattskyldiges i annan kommun uppskattade inkomst eller, om för
honom inkomst uppskattats i flera andra kommuner, så stor del av
underskottet avdragas från den i eu var av dessa kommuner uppskattade
inkomsten, som efter förhållandet mellan de uppskattade inkomsterna
å kommunen belöper.

5 mom. Angående rätt till avdrag för förlust å icke yrkesmässig
avyttring av fast eller lös egendom gälla de i anvisningarna upptagna
särskilda bestämmelser.

6 mom. Avdrag, varom i denna paragraf sägs, må äga rum
endast om och i den mån avdraget hänför sig till inkomst, för vilken
kommunal inkomstskatt skall erläggas av den skattskyldige, eller till
verksamhet, som av honom bär utövats.

(Se vidare de särskilda anvisningarna.)

36 §.

Vid uppskattning av inkomst må avdrag däremot icke ske:

a) för den skattskyldiges oclt hans familjs levnadskostnader samt
därtill hänförliga utgifter, däri inbegripet vad den skattskyldige utgivit

Bilaga

214

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bilaga 10.

för person, som tillhör hans hushåll, samt vad han eljest utbetalt såsom
bidrag till någons undervisning eller uppfostran;

b) för ränta å den skattskyldiges eget, i fast egendom, näring
eller annan rörelse nedlagda kapital;

c) för vad som använts till fast egendoms förbättring, tillökning
av inventarier eller kapitalavbetalning å skuld; samt

d) för andra utskylder än fastighetsskatt och näringsskatt.

37 §.

1 mom. Inkomst av läst egendom taxeras i den kommun, där
egendomen är belägen.

2 mom. Inkomst av näring taxeras i den eller de kommuner, där
näringen bedrivits; dock att inkomst av näringsföretag, för vilket på
grund av bestämmelsen i 24 § näringsskatt icke skall utgå, taxeras i
kommun, som avses i 38 §.

Näring skall anses hava bedrivits:

sådan näring, för vilken enligt bestämmelserna i 111 kap. skall
erläggas näringsskatt: i kommun, där näringsskattekapitalet taxeras;

järnvägsdrift: i kommun, där huvudkontor funnits, samt i kommun,
som av järnvägen berörts och där vid järnvägen anställd personal varit
bosatt eller stationerad;

spårvägsdrift: i kommun, där huvudkontor funnits, samt i kommun,
som av spårvägen berörts;

kanaldrift: i kommun, där huvudkontoret varit beläget, samt i
kommun, som berörts av anläggningen.

Där näring drivits inom flera kommuner, skall, i fall verksamheten
inom någon kommun icke idkats på sådant självständigt sätt,
att inkomsten därav kan för sig angivas, så stor del av inkomsten
taxeras inom sagda kommun, som med hänsyn till omfattningen och
beskaffenheten av den där bedrivna verksamheten i jämförelse med omfattningen
och beskaffenheten av verksamheten i dess helhet skäligen
anses böra belöpa å kommunen.

3 mom. Inkomst vid avyttring av fast egendom, som ej är att hänföra
till inkomst av näring, taxeras i den kommun, där egendomen är belägen.

(Se vidare de särskilda anvisningarna.)

38 §.

Inkomst av annan inkomstkälla skall, där ej annat föranledes av
stadgandet i 37 § 3 mom., taxeras:

a) för enskild person, som författningsenligt är eller bör vara
mantalsskriven i kommun inom riket: i samma kommun;

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

215

b) för avliden person och oskift dödsbo: i den kornmun, där den 10*

avlidne författningsenligt senast varit eller bort vara mantalsskriven;

c) för annan juridisk person än oskift dödsbo: i den kommun, där
vederbörande styrelse eller förvaltning har sitt säte, eller där syssloman
eller ombud är bosatt; dock att prästerskapets änke- och pupillkassas
inkomst vid lediga ecklesiastika sysslor taxeras i den ort, där inkomsten
eljest bort beskattas.

I de fall, då ovan givna regler icke äga tillämpning, sker taxeringen
i den kommun, där inkomsten huvudsakligen förvärvats.

39 §.

1 mom. Med avseende å taxering av äkta makars inkomst skall gälla:

att hustrus inkomst av arbetsanställning eller tjänst samt av näring,

annan rörelse eller yrke skall vid taxeringen medräknas allenast om och
i den mån ifrågavarande inkomst sammanlagt överstiger 200 kronor;

att hustrus inkomst, som icke varit från mannens förvaltning rättsligen
undantagen, skall inbegripas i mannens taxering; samt

att hustrus inkomst, som varit från mannens förvaltning rättsligen
undantagen, skall särskilt för sig taxeras, men att, därest i sådant fall
avdrag, vartill ena maken enligt 35 § 3 mom. varit berättigad, skulle
överstiga dennes sammanlagda inkomst, överskjutande beloppet må avräknas
från den andre makens behållna inkomst.

2 mom. Har skattskyldig hemmavarande eller av honom helt eller
delvis underhållna barn under 21 år, skall, därest barnen icke själva
skola taxeras till kommunal inkomstskatt, den skattskyldige uppskattas
jämväl för sådana barns inkomst.

Skulle i sådant fall avdrag, vartill den skattskyldig^ jämlikt 35 §

3 mom. är berättigad, överstiga hans inkomst, må det överskjutande
beloppet avräknas från barnens behållna inkomst, men må däremot icke,
därest avdrag, vartill barn enligt samma lagrum varit berättigat, överstiger
barnets inkomst, överskjutande beloppet avräknas från den skattskyldiges
eller övriga barns behållna inkomst.

När enligt denna lag hänsyn skall tagas därtill, huruvida skattskyldig
har barn, och till barnens ålder, avses förhållandena den 31
december året näst före det, då taxeringen sker.

40 §.

1 kommun uppskattade inkomstbelopp sammanföras för en var,
som har att där erlägga kommunal inkomstskatt, i en summa, som —
efter det i förekommande fall avdrag enligt 35 § därifrån ägt rum —

216

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bilaga 10.

avjämnas till lulla tiotal kronor med iakttagande av att belopp, som
icke uppgår till fullt tiotal kronor, bortfaller.

Sålunda upptaget belopp benämnes taxerat belopp.

41 §.

För annan skattskyldig än svensk medborgare, som är här i riket
mantalsskriven, utgör det taxerade beloppet tillika beskattningsbart belopp;
och inträder skatteplikt, när detta belopp uppgår till 100 kronor. Enahanda
gäller för svensk medborgare, som är bär i riket mantalsskriven,
beträffande taxerat belopp i annan kommun än mantalsskrivningskommunen.

42 §.

1 mom. 1 riket mantalsskriven svensk medborgare är för sin i mantalsskrivningskommunen
taxerade inkomst, som ej överstiger 600 kronor,
fri från beskattning, såvida ej sagda inkomst tillsammans med hans i
andra kommuner taxerade inkomster överstigit nämnda belopp.

Beträffande äkta makar skall frågan, huruvida frihet från beskattning
må åtnjutas enligt bestämmelserna i detta mom., avgöras med
hänsyn tagen till makarnas sammanräknade inkomstbelopp.

2 mom. Därest skattefrihet enligt 1 mom. ej åtnjutes, skall det
i mantalsskrivningskommunen beskattningsbara beloppet bestämmas
enligt följande grunder:

a) Från det taxerade beloppet avräknas hälften av de belopp, som
enligt bestämmelserna i 18 § 1 mom. a) och b) i förordningen den 28
oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt skola avdragas från
den skattskyldiges till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade belopp.

Den del av det taxerade beloppet, som överstiger vad sålunda skall
avdragas men icke dubbla summan därav, medräknas till hälften; återstoden
av det taxerade beloppet medräknas i sin helhet.

b) Den slutsumma, som sålunda erhålles, utgör det beskattningsbara
beloppet med iakttagande dock av följande:

1) Det beskattningsbara beloppet må ej med tillämpning av de
under a) angivna bestämmelser sättas lägre, än att det tillsammans med
den skattskyldiges i andra kommuner taxerade belopp motsvarar hans
inkomst av förmögenhet, beräknad till fem procent av den uppskattade
förmögenheten.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

217

skild anledning därtill föreligger, äger dock beskattningsnämnd, eftef BUa** 1#*
prövning av omständigheterna i varje särskilt fall, medgiva undantag
från vad sålunda stadgats.

2) I enskilda fall, då skattskyldigs skatteförmåga på grund av
särskilda omständigheter (långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom,
underhåll av andra närstående än dem, för vilka han äger åtnjuta
familjeavdrag, eller annan därmed jämförlig omständighet) är väsentligt
nedsatt, må det beskattningsbara beloppet nedsättas med högst 500
kronor under det belopp, vartill detsamma vid tillämpning av de i denna
paragraf i övrigt givna stadganden eljest skolat bestämmas.

3 mom. Ändock äkta makar blivit särskilt taxerade, må de i 2
mom. angivna avdrag åtnjutas allenast av makarna gemensamt; och
skall av det beskattningsbara beloppet, som alltså bestämmes efter båda
makarnas taxerade belopp räknade såsom ett, så mycket påföras vardera
maken, som svarar mot dennes behållna inkomst i förhållande till summan
av båda makarnas behållna inkomster.

Därest hustrun men icke mannen taxeras till kommunal inkomstskatt,
skall vid beräknande av det beskattningsbara beloppet hustrun
för mannen åtnjuta enahanda avdrag, som eljest får åtnjutas för hustru.

4 mom. Det beskattningsbara beloppet utföres i jämna tiotal
kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till fullt tiotal
kronor, bortfaller.

(Se vidare de särskilda anvisningarna.)

43 §.

Därest skattskyldig taxeras för barns inkomst, skall jämte den
skattskyldige barnet ansvara för så stor del av skatten, som belöper å
dess inkomst.

44 §.

Konungen äger att med annat lands regering ingå överenskommelse
om särskilda grunder för fördelningen i skatteavseende mellan Sverige
och det andra landet av inkomst av näring, som idkats under sådana
förhållanden, att näringens utövare är för inkomst av densamma skattskyldig
inom bägge länderna; skolande, därest näringen idkats inom
flera kommuner i Sverige, i fråga om fördelningen kommunerna emellan
av det inkomstbelopp, som efter sålunda bestämda grunder skall tagas
till beskattning här i riket, gälla vad här ovan i detta kap. är stadgat.

överenskommelse, som här sägs, skall upphöra att gälla högst
sex månader efter förut skedd uppsägning.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 11 samt. 2 avd. 1 käft. (Nr 1.)

218

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bilaga 10.

V KAP.

Om kommunal progressivskatt.

45 §.

Kommunal progressivskatt utgöres för varje till inkomst- och förmögenhetsskatt
beskattningsbart belopp, som överstiger, i fråga om andra
skattskyldiga än svenska aktiebolag, solidariska bankbolag och kommanditbolag,
3,000 kronor samt i fråga om bolag, som nu nämnts, 6
procent av det bolagets kapital, vartill hänsyn skall tagas vid bolags
taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt.

46 §.

1 mom. För andra skattskyldiga än svenska aktiebolag, solidariska
bankbolag och kommanditbolag utgör progressivskattens grundbelopp
för den del av det beskattningsbara beloppet, som överstiger

3,000	kronor	men	icke	6,000	kronor ..........	........... 1 X
6,000	»	»	»	10,000	)> ........	........... 2 X
10,000		»	»	15,000	» ..........	........... 3 %
15,000	»			25,000	» .........	........... 4 %
25,000	»	3>	»	40,000	» .........	........... 5 %
40,000	»	»	»	60,000	» ..........	........... 6 %
60,000 100,000.	»	»	»	100,000	))'' .........	......... 7 % ........... 8 X; dock

att skattens grundbelopp icke må i något fall överstiga 6 procent av
det beskattningsbara beloppet.

2 mom. För svenskt aktiebolag, solidariskt bankbolag och kommanditbolag
utgör progressivskattens grundbelopp för den del av det beskattningsbara
beloppet, som, i förhållande till bolagets kapital, överstiger

6 % men icke 12 % .................................................. 2 %

12 % » » SO % ................................................. 5 %

30 % ................................................................................. 8 X; dock

att skattens grundbelopp icke må i något fall överstiga 6 procent av
det beskattningsbara beloppet.

47 §.

Taxering till kommunal progressivskatt äger rum i den kommun,
där den skattskyldige taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

219

Bilags 19.

48 §.

Till utjämning av skattetrycket olika kommuner eller andra menigheter
emellan skola i den ordning, varom särskilt stadgas, användas
tjugufem procent av grundbeloppet utav den progressivskatt, som erlägges
av andra skattskyldiga än svenska aktiebolag, solidariska bankbolag
och kommanditbolag, samt nittio procent av grundbeloppet utav den
progressivskatt, som erlägges av sådana bolag.

VI KAP.

Gemensamma bestämmelser.

49 §.

Har någon i uppgift eller upplysning, som avgivits till ledning
vid taxering, lämnat oriktigt meddelande eller har uppgiftspliktig underlåtit
avlämna uppgift eller infordrad upplysning och har därav föranletts,
att skattskyldig icke blivit inom kommunen taxerad eller blivit därstädes
för lågt taxerad till någon av de i denna lag omförmälda skatter, skall, efter
det sådant kommit till vederbörandes kännedom, den skattskyldige där
taxeras till sådan skatt för vad som genom berörda förfarande förut
undgått beskattning. Den skattskyldige skall därefter påföras kommunal
progressivskatt med det belopp, som genom förfarandet undandragits,
samt övriga skatter med den skatteprocent, efter vilken skatt skall utgöras
för andra samtidigt taxerade beskattningsföremål av enahanda slag.

Taxering till efterbeskattning må icke ske senare än fem år efter det
år, då taxeringen rätteligen bort äga rum. Har den skattskyldige avlidit,
åsättes taxeringen hans dödsbo; dock att sådan taxering icke ma ske
senare än ett år efter utgången av det kalenderår, under vilket bouppteckning
blivit ingiven för registrering. Stärbhuset svarar icke för den
på taxeringen belöpande skatten med mera än tillgångarna i boet. År
boet skiftat, påföres bodelägare icke mera än vad av skatten belöper å
hans lott och i intet fall mera än hans lott i boet utgör.

(Se vidare de särskilda anvisningarna.)

5° §.

1 mom. Har behållningen i boet efter person, som avlidit under
taxeringsåret eller under nästföregående år, ej överstigit 15,000 kronor,
må beskattningsnämnd medgiva befrielse från utgörande av den kommunala
inkomstskatt och kommunala progressivskatt, som eljest skolat utgå.

220

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bila?» 10.

Befrielse, som nu nämnts, må åtnjutas allenast för ett år och
endast tillgodokomma dödsbo efter här i riket mantalsskriven svensk
medborgare, vilken efterlämnat änka, oförsörjda barn eller andra bodelägare,
som varit beroende av honom för sin försörjning.

2 mom. För kommunal inkomstskatt och kommunal progressivskatt,
som påföres för avliden persons inkomst eller förmögenhet, svare
stärbhuset icke med mera än tillgångarna i boet. År boet skiftat, svare
bodelägare icke för mera än vad av skatten å hans lott belöper och i
intet fall med mera än hans lott i boet utgör.

51 §.

Kommun påföres icke skatt till sig själv.

52 §.

Till ledning vid tillämpningen av bestämmelserna i denna lag utfärdar
Konungen erforderliga tabeller.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1921;

dock att, där vid lagens ikraftträdande fast egendom är till
annan upplåten eller lägenhet är avsöndrad på viss tid eller på livstid,
skattskyldigheten för egendomen eller lägenheten skall för den tid,
upplåtelsen eller avsöndringen avser, åligga den, som enligt dittills
gällande bestämmelser skulle varit för egendomen eller lägenheten
skattskyldig till kommunen;

att i fråga om virke, som avverkats före den 1 januari 1921 eller
vartill avverkningsrätt upplåtits före den 1 juli 1920'', inkomst av avverkningen
eller upplåtelsen ej skall taxeras till kommunal inkomstskatt,
såvida ej enligt hittills gällande bestämmelser bevillning skolat utgöras
för samma inkomst; samt

att, där någon, sedan denna lag trätt i kraft, jämlikt bestämmelserna
i 13 § av förordningen den 28 oktober 1910 angående bevillning
av fast egendom samt av inkomst eftertaxeras till bevillning, den skattskyldige
tillika skall, med tillämpning i övrigt av stadgandena i 49 §
här ovan, taxeras till kommunal inkomstskatt för det till bevillning
beskattningsbara inkomstbeloppet.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

221

Bilags 10.

Särskilda anvisningar.

II Kap.

Vid 4 §.

Stadgandet om skattefrihet i fråga om staten tillhöriga, för försvarsändamål
avsedda fastigheter, i den mån de för sådant ändamål nyttjas,
innebär, att, om exempelvis ett staten tillhörigt örlogsvarv mera stadigvarande
användes jämväl för byggande av fartyg, som ej avse försvarsändamål,
vare sig det sker för statens eller för annans räkning,
fastighetsskatt skall utgöras för så stor del av varvsfastighetens värde,
som prövas skäligt i förhållande till hela den å varvet bedrivna verksamhetens
omfattning, samt att, om ett övningsfält upplåtes för jordbruk
eller därmed jämförligt ändamål, skatt skall utgöras för det värde, som
skäligen kan anses utnyttjat genom upplåtelsen. Givetvis bör dock icke
varje obetydlig användning för annat än försvarsändamål föranleda skatteplikt;
sålunda bör ej fastighetsskatt utgöras på den grund, att å en staten
tillhörig vapenfabrik tillfälligtvis utföres arbete för enskild persons räkning
eller att någon mindre betesrätt upplåtes å en för militärövningar
använd plats.

Till byggnader för statens allmänna styrelse eller förvaltning räknas
exempelvis de kungl. slotten, riksdagshuset, statsdepartementens och de
centrala ämbetsverkens byggnader — även om ämbetsverken hava inseende
över eller ombesörja någon statens affärsverksamhet — länsresidens och
övriga allmänna förvaltningsmyndigheters byggnader. Den omständigheten,
att i byggnad är inrymd bostad för någon befattningshavare,
medför ej, att för byggnaden eller någon del av densamma skall
utgöras fastighetsskatt. Byggnad, som enbart eller i huvudsak tjänar
bostadsändamål, t. ex. prästgård å landet, är däremot ej undantagen
från beskattning. Dock kan bostadsbyggnad vara att anse såsom
sådan oskiljaktig del av en anläggning, att den skattefrihet, som åtnjutes
för anläggningen, även bör gälla bostadsbyggnaden. Sålunda är
exempelvis en inom ett lasaretts område uppförd läkarbostad att anse
såsom en del av lasarettsanläggningen.

222

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bilaga 10.

Under bestämmelsen i d) inbegripas ej blott byggnader, vartill
staten samt kommun eller annan menighet bar äganderätt, utan jämväl
byggnad, som må av staten och kommun eller annan menighet för angivet
ändamål stadigvarande disponeras utan vederlag.

De för statens affärsverksamhet avsedda byggnader inbegripas ej
under bestämmelsen i d). Såsom exempel å byggnader för statens
affärsverksamhet må omnämnas vatten falls verkens byggnader. Skattefrihet
åtnjutes ej heller för riksbankens byggnader. Däremot är t. ex.
tullväsendet icke att anse såsom någon statens affärsverksamhet, vadan
tullverkets byggnader äro att hänföra till byggnader för statens allmänna
styrelse eller förvaltning.

Med allmänna platser förstås ej endast sådana områden, vilka uteslutande
äro avsedda för allmänhetens begagnande, utan jämväl platser,
som, ehuru de samtidigt tjäna annat ändamål, tillika måste anses
vara avsedda för allmänheten. I enlighet härmed böra exempelvis
Djurgården i Stockholm — i den mån densamma ej är upplåten till
särskilda ändamål — samt de botaniska trädgårdarna i Uppsala och
Lund anses såsom allmänna platser.

Frågan, huruvida någon till ett kommunikationsföretag hörande
byggnad eller anläggning skall anses vara avsedd för driftens omedelbara
behov eller icke, måste besvaras med hänsyn till de i varje särskilt
fall föreliggande omständigheter. Till ledning må här framhållas följande.
Skattefrihet åtnjutes icke för verkstad, där större reparationer eller nybyggnadsarbeten
utföras, ej heller för en sådan restaurations- eller hotellbyggnad,
som kan anses i stort sett tjäna ett självständigt ekonomiskt
ändamål, även om den i huvudsak är avsedd endast förresande; för att
skattskyldighet i sådant fall skall anses föreligga, erfordras dock, att
restaurations- eller hotellrörelsen ej är av alltför ringa omfattning. Skattefrihet
tillgodonjutes för verkstad, där allenast mindre, så att säga löpande
reparations- och tillsynsarbeten utföras, ävensom för förvaltningsbyggnader.
Givetvis äro stationshus, lokomotivstallar, banvaktsstugor o. d.
att anse såsom anläggningar eller byggnader för driftens omedelbara
behov, varemot skattefrihet icke åtnjutes för exempelvis en byggnad, i
vilken endast inrymmas bostadslägenheter för personal i allmänhet.

Föreskriften att, därest under d)—i) angiven fastighet eller byggnad
jämväl mot vederlag upplåtes till begagnande, densamma är underkastad
fastighetsskatt för däremot svarande del av dess värde, avser närmast det
fall, att dylik fastighet eller byggnad delvis utarrenderas eller uthyres.
Härmed är att jämställa exempelvis det fall, att en staten tillhörig
byggnad användes dels för verksamhet, som medför skattefrihet, och

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

223

dels för annan verksamhet. Om sålunda i en postverket tillhörig, huvud- Bilag» IQ.
sakligen till postkontor avsedd byggnad vissa lokaler äro upplåtna till
avdelningskontor för riksbanken, erlägges fastighetsskatt för en emot de
upplåtna lokalerna svarande del av byggnadens värde. Med det förhållande,
att del av byggnad upplåtes mot ersättning, bör likställas det
fall, att lokal, som eljest nyttjas för ändamål, vilket föranleder skattefrihet,
tidvis uthyres. I dylikt fall skall vid bestämmandet av skatteplikten
hänsyn tagas jämväl till den tidrymd, för vilken sådana upplåtelser
ägt rum; för övrigt inträder skatteplikt endast om uthyrningar
äga rum mera regelmässigt. Om sålunda ett missionshus någon enstaka
gång upplåtes till biograf- eller liknande föreställning eller ett
församlingshus tillfälligtvis uthyres till samkväm e. d., är detta ej tillräcklig
anledning att för dessa byggnader låta fastighetsskatt utgöras.

Såsom tomtområde till byggnad skall, förutom själva byggnadsgrunden,
räknas vad som till utrymme för byggnad av ifrågavarande
slag i allmänhet är brukligt. Skattefriheten får ej utsträckas till område,
som tjänar ett mera självständigt ändamål eller är av större utsträckning.
I enlighet med det sagda bör ett område, å vilket exempelvis
lasarettsbyggnader eller museibyggnader ligga kringspridda,
inbegripas under skattefriheten för byggnaderna, även om mellan dessa
ligga mindre planteringar.

Vid 6 §.

Den kamerala enheten är i regel taxeringsenhet; dock bör bemärkas,
att skogsområde, vilket är att anse såsom en förvaltningsenhet,
ävensom vid skifte avsatt samfällighet, som står under särskild förvaltning,
skall vara taxeringsenhet, även om området eller samfälligheten
utfför flera kamerala enheter eller del eller delar av eu eller flera sådana
enheter.

Såsom förvaltningsenhet skall i förevarande avseeude räknas kronopark,
vid utarrendering av staten tillhörig jordbruksdomän undantagen
skog, boställsskog under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning,
häradsallmänning och annan allmän skog, för vilken innehavaren enligt
It § 2 mom. är skattskyldig såsom ägare (gruvskogar, gruvallmänningar,
kanalskogar, städernas skogar), ävensom under särskild förvaltning ställd
samfälld skog, såsom de s. k. besparingsskogarna och vissa s. k. skogsundantag
i Kopparbergs län.

Därest vid skifte undantagen samfällighet ej står under särskild
förvaltning, skall värdet av den andel i samfälligheten, som hör till

224

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bilaga 10.

varje särskild andelsberättigad egendom, komma i betraktande vid samma
egendoms taxering såsom en densamma tillhörande särskild förmån.

Med område, varom i tredje stycket av 1 mom. sägs, avses stad,
köping, municipalsamhälle, socken, kyrkoförsamling, skoldistrikt, tingslag
och väghållningsdistrikt. Stadgandet äger tillämpning ej blott då
fastighet sträcker sig över gränsen till område, som nu nämnts, utan
jämväl då till en fastighet hörer utjord, urfjäll eller annan för sig liggande
äga, som tillhör annat dylikt område än fastigheten i övrigt.

Förutsättning för att flera kamerala enheter skola enligt 2 mom.
åsättas gemensamt taxeringsvärde är, att de tillhöra samme person eller flera
personer under samäganderätt. Fastigheters ägor anses ligga oskiftade
tillsammans, då två eller flera fastigheter bilda ett skifteslag, som
icke varit föremål för storskifte, enskifte eller laga skifte. Därmed bör
jämställas, att fastigheter, som tillsammans bilda en egendom, tillhöra
olika skifteslag, vilkas gränser och inbördes omfattning icke äro kända.
Möter svårighet att särskilt värdera de olika hemmanen inom ett samma
person eller flera personer under samäganderätt tillhörigt skifteslag,
som varit föremål för skifte, skola även i dylikt fall bestämmelserna i
2 mom. äga tillämpning.

Såsom särskild taxeringsenhet skall, bland annat, anses område,
som till annan upplåtits för självständigt, mera stadigvarande nyttjande.
I enlighet härmed bör torp, därå jordbruk av torpinnehavaren självständigt
bedrives, anses såsom särskild taxeringsenhet, även om torplegan
uteslutande eller huvudsakligen utgår i dagsverken. Om däremot
självständigt jordbruk icke bedrives av torpinnehavaren, såsom fallet i
allmänhet är i fråga om s. k. .stattorp och därmed jämförliga jordupplåtelser,
där jordägaren ej endast äger byggnaderna utan ock i regel
tillhandahåller för jordbruket erforderlig dragkraft, under det att torpinnehavaren
är att anse såsom lönarbetare och ej såsom jordbrukare,
bör torpet icke komma i betraktande såsom särskild taxeringsenhet. Ej
heller medför upplåtelse av något mindre område, t. ex. lott i en s. k.
koloniträdgård, att det upplåtna området skall anses såsom särskild
taxeringsenhet.

Vidare skall såsom taxeringsenhet anses från en fastighet icke rättsligen
avskilt område, vilket särskilt för sig stadigvarande användes för
annat ändamål än fastigheten i övrigt. Sin största betydelse har detta stadgande
för det fall, att fastigheten i övrigt användes för jordbruk med binäringar
(vad därmed förstås se vidare vid 8 § här nedan); och torde man
därvid vanligast hava att räkna med mark, som utgör underlag för eller
eljest nyttjas i samband med byggnader för bostads- eller industriellt

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1. 225

ändamål, såsom exempelvis för uthyrning avsedda, lägenheter eller s. k.
sommarnöjen med trädgårds- eller planteringsland, prydnadspark o. d.,
samt anläggningar för sådan drift, som icke kan anses såsom binäring
till jordbruk utan såsom särskild näring, tillika med de markutrymmen,
som i det särskilda fallet faktiskt utnyttjas såsom anläggnings- eller
driftsplats, t. ex. stenbrott, kalkbrott, torvmosse eller vattenfall med
tillhörande utmål, såg- och kvarnplats o. s. v.

Under stadgandet i fråga inbegripes även det fall, att en tomt
i stad användes för skilda ändamål, t. ex. till ena hälften är bebyggd
med bostadshus till uthyrning och till andra hälften användes för någon
industriell anläggning. Åveu ett sammanhängande område av hemman
å landet, som användes för skilda ändamål, kan komma att uppdelas i
olika taxeringsenheter. Åro flera för uthyrning avsedda boningshus,
exempelvis s. k. sommarvillor, uppförda i omedelbar närhet av varandra,
må dock den mark, som kan anses nyttjas till dem, betraktas såsom
ett särskilt för sig nyttjat område utan hinder därav att, praktiskt
taget, olika delar av området kunna anses åtminstone företrädesvis anvisade
för begagnande av de olika hyresgästerna och för sådant ändamål
tilläventyrs inhägnats eller eljest särskilt utmärkts. Ehuru områden,
som utgöra underlag för olika slags företag, i regel skola bilda skiida
taxeringsenheter, må allenast ett, särskilt för sig nyttjat område kunna
anses föreligga i det fall, att flera skilda företag, exempelvis såg- och
kvarnrörelse, av samme företagare drives å ett sammanhängande område.

2 mom. och 3 inom. andra stycket böra tillämpas vid sidan av varandra
på sådant sätt, att ett komplex av kamerala enheter, vilket enligt
bestämmelsen i 2 mom. må taxeras gemensamt, betraktas såsom en
fastighet, varå sedermera bestämmelserna i 3 mom. andra stycket komma
i tillämpning.

Såsom likställd med ägare anses den, vilken innehar läst egendom
med fideikommissrätt eller stadgad åborätt, samt innehavare av s. k. ofri
tomt i stad.

Vid 7 §.

Fast egendoms allmänna saluvärde beräknas med hänsyn tagen
till de om värjo egendom inhämtade upplysningar rörande egendomens
storlek, beskaffenhet, läge och avkastning med flera förhållanden, som
kunna utöva inflytande på egendomens värde och försäljningspris.

Bilaga 10.

226

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bilaga lo. senast upprättade köpehandlingen eller eljest erhållna upplysningar om
försäljningsvillkoren, där ej i det särskilda fallet med avseende å köpet
eller försäljningen förelegat särskilda omständigheter, som skäligen kunna
anses hava gjort köparen benägen att köpa även till överpris eller
säljaren benägen att även till underpris sälja egendomen, eller köpeskillingen
eljest, med hänsyn antingen till förändringar efter köpet av
för egendomen värdehöjande eller värdeminskande art eller ock till
ändrade prisförhållanden i allmänhet i orten, icke längre kan anses
såsom ett tillförlitligt uttryck för egendomens förhanden varande allmänna
saluvärde. Såsom försäljningspris anses ej endast den kontanta
köpeskillingen utan även övriga förmåner, som säljaren såsom villkor
för försäljningen betingat sig eller annan person. Har skog eller annan
till egendomen hörande tillgång sålts särskilt för sig till samme köpare,
skall likaledes tillägg göras för det vederlag, som betingats för skogen
eller tillgången. Har säljaren, innan egendomens försäljning ägt rum,
eller i samband med försäljningen, åt köparen eller annan i en eller
annan form upplåtit arrende- eller hyresrätt till egendomen, skogsavverkningsrätt
eller eljest rätt att begagna egendomen, skall, i den
män rättigheten sträcker sig utöver tillträdesdagen, hänsyn tagas till
den inverkan, detta förhållande haft på den betingade köpeskillingen.
Innefattar köpeskillingen vederlag även för inventarier, gröda eller
annat, skall från försäljningspriset avräknas vad som kan beräknas
hava utgjort betalning för inventarierna, grödan m. m. Finnes anledning
antaga, att särskilda omständigheter, t. ex. att köpet avslutats
mellan nära anhöriga, föranlett, att priset satts under egendomens
gällande saluvärde, eller att köpeskillingen i köpehandlingen upptagits till
lägre belopp än som i verkligheten avtalats, och kan i sistnämnda fall
kännedom om köpeskillingens verkliga belopp ej vinnas, skall taxeringsvärdet
fastställas efter jämförelse med de i allmänhet gällande ortsprisen.

Här taxeringsvärdet å fast egendom i här antydda fall sättes högre
eller lägre än senaste försäljningspriset för egendomen, skola skälen
härför fullständigt angivas och i vederbörande taxeringslängd eller taxeringsmyndighetens
protokoll antecknas.

I fråga om fast egendom, som icke under loppet av nästförutgångna
fem år blivit genom frivilligt avtal försåld, skall saluvärdet beräknas
med ledning av de i allmänhet gällande ortsprisen å lika beskaffade
egendomar. För sådant ändamål sker uppskattningen efter jämförelse
med egendomar, som under angivna tid varit föremål för frivillig försäljning,
och de för sådana egendomar beräknade taxeringsvärdena. Sistnämnda
värden skola åsättas, innan uppskattning äger rum av egen -

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

227

domar, som icke varit föremål för sådan försäljning under loppet av Bilaga M.
angivna tidrymd.

Vid jämförelsen skall behörig hänsyn tagas till egendomarnas
olika storlek, beskaffenhet och läge samt deras större eller mindre avkastningsförmåga
och begärlighet i marknaden.

I sådant avseende skola, i den mån nedannämnda förhållanden
kunna tjäna till ledning för uppskattning av egendomarnas saluvärden,
för envar egendom, varom fråga är, komma i betraktande:
dess areal i åker, äng, skogs- eller betesmark m. m.;
dess läge med därav betingade avsättnings- och användningsmöjligheter; inägornas

inbördes läge;

markens naturliga beskaffenhet i fråga om såväl in- som utägor;
egeudomens hävd och beskaffenheten av därå befintliga byggnader
och anläggningar med hänsyn jämväl till byggnadernas läge såväl inbördes
som i förhållande till egendomens ägor;
utsäde och skörd eller annan avkastning;
antalet kreatur, som kunna på egendomen vinterfödas;
förekomsten av särskilda naturtillgångar eller förmåner, såsom
vattenfall, torvmosse, fyndigheter, som ej äro föremål för inmutning,
lastageplats, fiskevatten, jaktmark o. s. v.;

förekomsten av servitut till förmån eller last för egendomen; samt
förekomsten av annan särskild, med egendomen såsom sådan förbunden
rättighet eller skyldighet, såsom rätt till avgäld eller skyldighet
att utgöra frälseränta eller annan avgäld ävensom andel i samfällighet,
vilken ej särskilt taxeras, o. s. v.

Vidare skall beaktas tillgången på skog och dennas beskaffenhet,
varvid virkestillgången uppskattas med hänsyn tagen till ortens priser
för olika slags virke å rot, den antagliga virkesmängden i olika åldersbestånd
och virkesslag in. m. Skogens värde skall ingå i taxeringsvärdet
med sitt fulla belopp, men det är skogens värde i handel och
vandel under förutsättning av normal skötsel och fortsatt skogsbruk och
icke dess värde vid fullständig realisation, som skall uppskattas.

Avgivna köpeanbud, upprättade hyres- eller arrendeavtal och verkställda
värderingar för egendomars belåning eller försäkrande mot eldskada
skola ävenledes beaktas, i den mån de kunna tjäna till ledning
för uppskattning av egendomarnas saluvärden.

I den händelse jordbruksegendom iir försedd med mangårdsbyggnad
av dyrbarare beskaffenhet (lyxbyggnad), skall värdeförhöjning på denna

228

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bilaga lo. grund ske, för så vitt förefintligheten av byggnaden skäligen kan antagas
föranleda till ökning av egendomens saluvärde.

Vad särskilt beträffar industrifastigheter, skola de värderas under
förutsättning av fortsatt användning för sitt ändamål. Vid uppskattning
av saluvärdet å sådana fastigheter skall ledning jämväl hämtas, utom
av gällande ortspris å sådan mark, som av anläggningen upptages, av
anläggningskostnaden och de uppskattningsvärden, som ligga till grund
för byggnadernas och anläggningarnas försäkrande mot eldskada. I
fråga om fastighet, som varit avsedd för visst industriellt ändamål men
icke längre kan komma till användning härför, beräknas värdet med
hänsyn till det pris, som egendomen vid frivillig försäljning i öppna
marknaden kan antagas betinga i sitt förhandenvarande skick och under
förutsättning, att den användes för det ändamål, för vilket den dåmera
kan befinnas bäst lämpa sig.

Ett med hänsyn till framtida avkastningsförmåga beräkneligt värde,
exempelvis av en obebyggd tomt, skall, för att komma i beaktande
såsom taxeringsvärde, vara ett nutidsvärde, vid vars beräknande hänsyn
tages till den längre eller kortare tidrymd, som kan antagas förflyta,
innan tomten blir byggnaasmogen. Härvid gäller såsom beräkneligt
vad en köpare med vanlig förtänksamhet vid dylika kapitalplaceringar
bör kunna antaga för visst. Blotta förmodanden om framtida räntabilitet
utan stöd av faktiskt redan bestående eller med visshet påräkneliga förhållanden
få för uppskattningen icke komma i betraktande.

Den omständigheten, att skog upplåtits till avverkning under längre
eller kortare tid, får icke i och för sig anses minska egendomens värde.
Först i den mån skog på grund av upplåtelsen uttages och således upphör
att vara eu tillhörighet för egendomen, får dennas värde i taxeringsavseende
anses hava undergått minskning. Lika litet får den omständigheten
öva inflytande på uppskattningen, att ett påtagligen för lågt
arrende eller för låg hyra äger giltighet även mot ny ägare. Från
dylika av en viss ägares åtgöranden beroende förhållanden av mer eller
mindre tillfällig art hava taxeringsmännen att bortse.

Vid uppskattning av frälseränta bör densamma beräknas utgå
med det belopp, vartill räntan uppgått enligt nästföregående års markegång;
dock att, där räntan i enlighet med 14 § i Kungl. Maj:ts kungörelse
den 11 maj 1855 utgår efter medelmarkegångspris, detta senare
bör läggas till grund för beräknande av räntans belopp.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

229

Bilaga 10.

Vid 8 §.

Till jordbruk hänföres åker- och ängsbruk, även då sådant drives
uteslutande för industriellt behov utan förening med annat jordbruk, så
ock husdjursskötsel. Trädgårdsskötsel, därunder inbegripen växtodling
under glas, räknas ock till jordbruk, så framt å egendomen därjämte
drives annat jordbruk samt trädgårdsskötseln icke drives såsom självständig
näring (handelsträdgårdsrörelse). I enlighet härmed kommer i
allmänhet icke såsom jordbruk i betraktande trädgårdsskötsel å tomter
eller å s. k. sommarnöjen, villaegendomar eller andra lägenheter, som
uvudsakliöen avse bostadsändamål, exempelvis egnahemslägenheter,

■vilka enligt gällande bestämmelser om villkoren för åtnjutande av egnahemslån
skola betraktas såsom bostadslägenheter, o. d.

Till jordbrukets binäringar skola räknas mejerihantering och kvarndrift,
som huvudsakligen avse förädling av det egna jordbrukets produkter,
samt sådan av jordbrukaren å den egendom, varå jordbruket
bedrives, eljest utövad verksamhet för förädling av produkter eller beståndsdelar
från egendomen, som sker huvudsakligen för husbehovsändamål eller
med huvudsaklig användning av jordbrukets inventarier, driftsbyggnader
och ordinarie arbetsbesättning. I enlighet härmed komma exempelvis
såsom binäringar till jordbruket i betraktande mejerihantering vid vanliga
s. k. herrgårdsmejerier, utvinning av torv och kalk samt tillverkning
av tegel huvudsakligen till husbehov o. s. v. Å andra sidan komma såsom
binäringar icke i betraktande förmalning av spannmål mot ersättning, där
ej verksamheten huvudsakligen avser förmalning av spannmål från eget
jordbruk, brännerihantering, tillverkning av tegel eller utvinning av torv
eller kalk huvudsakligen för försäljning samt annan förädlingsverksamhet,
som icke avser husbehovsändamål utan bedrives såsom särskild näring,
i regel med särskild personal, särskilda inventarier, maskiner o. d. eller
särskilda byggnader eller inrättningar. Å egendomen bedriven försäljning
av jordens beståndsdelar i oförädlat skick är i regel att betrakta
såsom binäring, men kan undantagsvis ske under sådana förhållanden,
att särskild näring bör anses föreligga. Huruvida så skall anses vara
fallet, t. ex. beträffande grusförsäljning, får jämväl bedömas med huvudsaklig
ledning av här givna anvisningar. För att försäljning, som uteslutande
avser eget jordbruks eller dess binäringars produkter, skall
kunna anses såsom särskild näring, erfordras, att försäljningen sker från
handelsbod eller annat stadigvarande försäljningsställe utom egendomens
område.

230

Andra särskilda, utskottets utlåtande Nr 1.

Bilaga 10.

Till jordbrukets binäringar skola vidare räknas sådana vid jordbruk
vanligen förekommande verksamhetsgrenar, som avse att annorledes
än i jordbruket och i regel mera tillfälligtvis nyttiggöra vissa
jordbruksinvéntarier, såsom exempelvis hemslaktning av djur för försäljning,
uthyrning av dragare, maskiner och redskap samt körslor mot
betalning, så ock sådana sysselsättningar vid sidan av det egentliga
jordbruksarbetet som biskötsel, hemslöjd samt jakt och fiske a egendomen.

I jordbruksvärde skola inräknas jordägaren tillhöriga mangårdsbvggnader
och driftsbyggnader för jordbruk med binäringar eller skogsbruk.
Till byggnader'' av förra slaget räknas bostadsbyggnad för ägare
eller brukare med tillhörande s. k. ekonomibyggnader ävensom byggnader,
uppförda för ägares eller brukares bekvämlighet och trevnad,
såsom lusthus, bad- och båthus, stall för lyxhästar, jaktstuga o. d.
Till •byggnader av senare slaget räknas dels byggnader för personal,
som är eller varit anställd i och för jordbruket med binäringar eller
skogsbruket, såsom förvaltar- eller inspektorsbyggnad, drängstuga, statareeller
stattorpsbyggnader, bostad för skogvaktare och annan skogsbevakningspersonal,
dels ock för själva driften avsedda byggnader, såsom
stall, ladugård, ladu- och logbyggnader, smedja o. d., ävensom byggnader,
avsedda för sådan verksamhet, som äro att hänföra till binäring,
såsom vanliga s. k. herrgårdsmejerier, husbehovskvarnar, husbehovssågar
o. d. Därest byggnad, som nu nämnts, tillhör arrendator eller eljest
annan än jordägaren och byggnaden således utgör taxeringsenhet, skall
densammas värde ändock upptagas såsom jordbruksvärde.. "Värdet av
uppköps- eller andelsmejerier, tullkvarnar, brännerier, fabriker för tillverkning
av stärkelse eller potatismjöl eller för torvberedning, ramsågar,
fasta kolugnar eller andra anläggningar för industrimässig drift eller
för annan verksamhet, som icke kan hänföras till jordbrukets binäringar
eller till skogsbruk, skall icke inräknas i jordbruksvärdet.

Med skog till husbehov förstås tillgång till erforderligt byggnads-,
slöjd- och stängsel- samt annat underhållsvirke ävensom bränsle. Hänsyn
skall därvid tagas ej blott till den fastighets behov, varom fråga är,
utan jämväl till de andra fastigheter, som med densamma ligga i
sambruk, ävensom till den rätt till virkesfångst å fastighetens skog,
som på grund av servitut eller särskilt stadgande i lag eller eljest
gällande föreskrift kan tillkomma annan fastighet. Vid beräknande av
en kronoparks eller annan allmän skogs jordbruksvärde skall således tagas
i betraktande, förutom dess eget behov av byggnads- eller stängsel -

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1. 231

virke o. d., jämväl vad som kan antagas årligen erfordras för fastigheter
med rätt till utsyning å skogen.

Däremot far hänsyn icke tagas till den omständighet, att under
andra förhållanden, än nu nämnts, med virke från en fastighet faktiskt
tillgodoses annan fastighets virkesbehov. Sålunda får på frågans bedömande
ej inverka om exempelvis en arrendator betingat sig rätt till
virkesfångst å annan jordägaren tillhörig egendom än den arrenderade.

Till skogsvärde taxeras virkestillgången utöver husbehovet, men i
skogsvärdet skall icke inbegripas själva den skogbärande markens värde.
Detta hänföres nämligen till jordbruksvärde.

För att en del av värdet å en för jordbruk med binäringar eller för
skogsbruk använd fastighet skall anses utgöra annat värde är det icke
nödvändigt, att försäljningar av tomtmark från egendomen redan börjat
ske eller ens, att anbud om köp av sådan mark från egendomen veterligen
gjorts. Icke heller är av nöden, att ett mervärde av nu ifrågavarande
slag skall kunna påvisas för viss till sitt läge bestämd ägovidd
av egendomen. Däremot fordras, att redan igångsatt eller påräknelig
byggnadsverksamhet för bostads- eller industriellt behov med visshet skapat
marknad för jord till dylika ändamål i den trakt, där egendomen ligger,
så att markköp skett från närbelägna egendomar eller anbud i sådant
avseende gjorts av vederhäftig köpare o. s. v. Detsamma gäller i fråga
om mervärde, som beror av tillgång på utbyggnadsvärdig vattenkraft
eller brytvärdig fyndighet.

Ligger fastighet oanvänd, bör vid bedömande av frågan, huruvida
densamma skall anses äga jordbruksvärde eller ej, hänsyn tagas
till det ändamål, lör vilket fastigheten kan antagas vara avsedd.

Då fastighet skall åsättas såväl jordbruksvärde och skogsvärde som
annat värde, bör så förfaras, att såsom jordbruksvärde och skogsvärde
beräknas det värde, som fastigheten skulle äga, därest densamma ägde
beräknelig användningsmöjlighet endast för jordbruk med binäringar
och för skogsbruk, under det att såsom annat värde upptages vad som
av fastighetens hela saluvärde återstår efter avdrag för de sålunda beräknade
jordbruks- och skogs värdena.

Då värde av mark och av därå uppförda byggnader redovisas vart
för sig, skall å markeu sättas det värde, marken skulle äga utan byggnader,
och a byggnaderna samfällt det värde, som av fastighetens hela
värde återstår efter avdrag av markens sålunda beräknade värde.

Bilaga 10.

232

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bilaga 10.

III kap.

Vid 14 §.

Handelsrörelse, industriell verksamhet och hantverk utgöra alltid
näring. Däremot är vetenskaplig och litterär verksamhet ävensom verksamhet
såsom lärare icke att betrakta såsom näring, även om verksamheten
drives i större utsträckning och med avlönad arbetskraft. Huruvida
rörelse eller yrke eljest skall anses såsom näring eller ej, måste
avgöras med hänsyn till de föreliggande omständigheterna. Andra slag av
de så kallade fria yrkena än de nyss nämnda äro sålunda i vissa fall att
anse, i andra fall att icke anse såsom näring, beroende på verksamhetens
omfattning och på huruvida avlönad arbetskraft användes i verksamheten
eller icke. Om yrkesutövaren själv utför det huvudsakliga arbetet, är verksamheten
icke att anse såsom näring och därför ej underkastad näringsskatt.
Sålunda är konstnärlig verksamhet icke underkastad beskattning,
därest den icke drives i form av industri eller hantverk. Vidare är t. ex.
advokatverksamhet, som någon utövar utan biträde eller med tillhjälp
exempelvis av ett skrivbiträde eller en springpojke, icke underkastad
näringsskatt, men, om verksamheten däremot i mera avsevärd omfattning
drives genom biträden, inträder skatteplikt. Frågan om skattskyldighet
för t. ex. verksamhet såsom revisor, arkitekt eller konsulterande ingenjör
bör lösas efter liknande normer. En tandläkare, vilken själv utför det
egentliga arbetet, är icke skyldig att erlägga näringsskatt; om han
däremot använder sig av biträden i någon större utsträckning, får verksamheten
anses hava den omfattning, att den är att betrakta såsom näring.
I allmänhet skola nu särskilt angivna eller med dem jämförliga yrkesutövare
anses hava bedrivit näring, så snart de i sin verksamhet mera stadigvarande
begagnat sig av minst två biträden. Fn läkare är i regel befriad
från skyldighet att erlägga näringsskatt, men, om han å egen klinik
mottager patienter för operation eller vård, får han anses driva näring.
Eu sjuksköterska, som vårdar sjuka i deras hem, är icke underkastad
näringsskatt, varemot drift av sjukhem eller vårdanstalt måste betraktas
såsom näring. Motsvarande regler gälla för verksamhet såsom fältskär,
sjukgymnast eller barnmorska, b ör sjukvårds- och fattigvårdsinrättningar,
vilka icke drivas i förvärvssyfte, skall givetvis icke erläggas näringsskatt.

Vanliga handelsbolag, kommanditbolag och rederier taxeras till
näringsskatt, under det att delägare i sådant bolag eller i rederi icke taxeras
till näringsskatt för av bolaget eller rederiet driven näring. Näringsskatt
för näring, som drives i enkelt bolag, påföres däremot delägarna.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

233

Bilaga 10

Vid 15 8.

Under skogsbruk inbegripes jordägares eller brukares tillgodogörande
för eget behov eller genom försäljning av virke i oförädlat
skick, såsom timmer, props, ved in. m., samt av bark, kottar o. d. ävensom
av jordägaren eller brukaren bedriven virkesförädling, så framt förädlingen
icke kan anses såsom särskild näring. Kolning samt utvinningav
biprodukter till skog, såsom tjära o. d., anses såsom särskild näring,
när verksamheten sker i mera avsevärd omfattning, t. ex.
i fasta kolugnar, i fasta tjärugnar e. d.; drives sådan verksamhet i
sammanhang med annan yrkesmässig förädlingsverksamhet, blir den
en del av denna förädlingsverksamhet och inbegripes på den grund ej
under skogsbruk. Annan virkesförädling än kolning och utvinning av
biprodukter till skog anses såsom särskild näring, då förädlingen icke
huvudsakligen sker för husbehovsändamål. Under skogsbruk inbegripes
icke skogsavverkning å annans mark på grund av upplåtelse.

Under kanal-, järnvägs-, spårvägs-, post-, telegraf- eller telefondrift
inbegripes blott den verksamhet, som avser själva driften. Rörelse, som
drives i samband med verksamhet av angivet slag men icke är att anse
såsom en oskiljaktig del av driften utan är av mera självständig art, är
däremot underkastad beskattning. Frågan, huruvida rörelse, som drives
i samband med kommunikationsverksarnhet av angivet slag, är att anse
såsom en oskiljaktig del av driften eller icke, avgöres med ledning av anvisningarna
vid 4 §. Sålunda skall näringsskatt icke utgöras för en av
kommunikationsverkets innehavare driven rörelse av sådan beskaffenhet,
att för densamma avsedd anläggning enligt anvisningarna vid sagda
paragraf icke är underkastad fastighetsskatt, varemot näringsskatt skall
erlägg-as för annan i samband med kommunikationsverksamketen driven
näring.

Vid 16 §.

Då en och samme näringsidkare utövar näringsverksamhet å flera
fasta driftställen eller under olika former, måste avgöras, huruvida flera
skilda näringsföretag eller blott flera grenar av ett och samma näringsloretag
föreligga.

Skilda företag föreligga alltid, när det icke finnes gemensamhet i
driftsledning, d. v. s. då själva driften icke omhänderhaves av samma
ledning på sådant sätt, att verksamhetens särskilda delar framträda,
ekonomiskt sett, såsom ett enda företag. Det överinseende, som utövas
av den gem ensamme innehavaren eller dennes representant, såsom exemBihang
till riksdagens protokoll 1920. 11 sand. 2 avd. 1 käft. (Nr 1.) 30

Bilaga 10.

234 Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

pelvis bolagsstyrelse, innebär dock icke i och för sig gemensamhet i
driftsledning. Likaledes är det av mindre betydelse, huruvida bokföringen
är gemensam eller icke.

Även om gemensamhet i driftsledning föreligger, äro dock icke
alltid de olika verksamhetsslagen att anse såsom grenar av ett och
samma företag. Härför fordras därutöver, att gemensamhet i verksamhetsart
eller gemensamhet i driftsutgifter är för handen. Gemensamhet
i verksamhetsart är för handen, då verksamheten är av fullt likartad
beskaffenhet, eller då det är vanligt, att de särskilda slag av verksamhet,
som i det särskilda fallet föreligga, drivas tillsammans. Gemensamhet
i driftsutgifter åter föreligger, då sådana utgifter, som omedelbart avse
själva driften, de egentliga driftsutgifterna, äro med varandra så förbundna,
att eu uppdelning därav å de särskilda verksamhetsslagen praktiskt
taget icke låter sig tillförlitligen utföras. Till sådana driftsutgifter
skola icke räknas kontorskostnader eller andra dylika kostnader,
vilka, utan att i stort sett missvisande resultat uppstå, kunna fördelas
å de särskilda verksamhetsslagen efter omsättningens eller bruttoavkastningens
storlek e. d.

I enlighet med vad sålunda anförts utgöra exempelvis flera diversehandelsaffärer
i samme innehavares hand ett enda företag, därest gemensamhet
i driftsleduiug föreligger. Likaledes utgöra de olika formerna
av järnförädlingsrörelse i samme innehavares hand under nyss angivna
förutsättning ett företag. Detsamma gäller om träförädlingsrörelse med vad
därtill hörer. Idkar någon både järnförädlings- och träförädlingsrörelse,
föreligga däremot skilda företag, så framt de egentliga driftsutgifterna
icke äro med varandra så förbundna, att en uppdelning av desamma
på de särskilda verksamhetsslagen är praktiskt taget outförbar. Om
någon vid sidan av en av honom såsom huvudnäring driven verksamhet
tillvaratager och förädlar biprodukter från denna verksamhet, föreligger
endast ett företag.

Vid 17 §.

I näringsskattepliktig förmögenhet skola inräknas i näringen nedlagda
tillgångar, vare sig de tillhöra näringsidkaren eller annan. Däremot
skall däri ej medräknas näringsidkarens privata förmögenhet. Lös
egendom, vilken uthyrts till annan näringsidkare, skall icke anses nedlagd
i ägarens näring.

Värde av rätt till firmanamn, patent, varumärke, mönsterskydd, förlagsrätt,
tidnings titel e. d. upptages såsom tillgång, där rättigheten förvärvats
genom överlåtelse eller näringsidkaren bokför den såsom tillgång.

235

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Förbindelser å oguldet aktiebelopp, garantiförbindelser o. d. skola B,,asr* 10-icke upptagas såsom tillgång.

Vid beräkning av den näringsskattepliktiga förmögenheten i företag,
som driver bankrörelse, annan penning- eller lånerörelse eller försäkringsrörelse,
skola såsom tillgångar upptagas jämväl aktier, lotter i
solidariska bankbolag, kommanditlotter i kommanditbolag samt andelar
i ekonomiska föreningar och rederier; och må från tillgångarna avdragas
alla skulder.

Vid beräkning av inländska försäkringsbolags näringsskattepliktiga
förmögenhet gälla härutöver följande särskilda bestämmelser: Såsom
tillgång skall upptagas det enligt 48 § 8:o eller 149 § 7:o i lagen om
försäkringsrörelse den 25 maj 1917 bokförda värdet av organisationskostnader.
Såsom tillgångar skola däremot icke upptagas i fråga om
försäkringsaktiebolag förbindelser å oguldet aktiebelopp eller a tillskott
utöver aktiekapitalet och, i fråga om ömsesidiga försäkringsbolag, garantiförbindelser
eller förbindelser att över garantibeloppet tillskjuta kapital.

Såsom skulder må avdragas försäkringsfond, premieåterbäringsreserv, återköpsreserv
och vinstreserv, i den mån den utgöres av å de enskilda
försäkringarna belöpande vinstandelar; däremot få såsom skulder icke
avdragas andra bolagets fonder liksom ej heller skuld till aktieägare
för gjort tillskott eller till garanter för inbetalt garantibelopp eller för
därutöver gjort tillskott.

För beräkning av utländsk försäkringsanstalts näringsskattepliktiga
förmögenhet gäller följande: Med iakttagande i tillämpliga delar av de
för beräkning av inländskt försäkringsbolags näringsskattepliktiga förmögenhet
meddelade bestämmelser beräknas försäkrings anstaltens hela
förmögenhet, varefter såsom näringsskattepliktig förmögenhet för anstaltens
generalagentur här i riket upptages så stor del av anstaltens
hela förmögenhet, som motsvarar generalagenturens premieinkomst i förhållande
till anstaltens hela premieinkomst.

Vid 18 §.

ilar verksamheten börjat nästföregående år, bör, då annan lämplig
grund för beräkning av den näringsskattepliktiga förmögenheten
icke finnes, denna beräknas på följande sätt. Sedan beräkning skett av
förmögenheten vid årets slut, upptages såsom näringsskattepliktig förmögenhet
ett belopp, vilket förhåller sig till den uppskattade förmögenheten
som den tid, verksamheten under året drivits, förhåller sig till hela
året. Om verksamheten börjat den 1 september året närmast före det,

236

Andra särskilda utskottets utlutande Nr 1.

Bilaga lo. under vilket taxeringen sker, samt förmögenheten, beräknad efter
de vanliga grunderna, vid årets slut utgjort 60,000 kronor, upptages

sålunda såsom näringsskattepliktig förmögenhet 60,000 x x = 20,000 kronor.

Har ett näringsföretag upphört under året närmast före det, under
vilket taxeringen sker, bör lämpligen såsom näringsskattepliktig förmögenhet
upptagas den näringsskattepliktiga förmögenheten, sådan den
beräknats vid nästföregående års taxering, reducerad i förhållande till den tid
av samma år, varunder näringen drivits. Har ett näringsföretag, vars näringsskattepliktiga
förmögenhet den 31 december 1923 utgjort 120,000 kronor,
upphört den 31 maj 1924, upptages vid taxeringen år 1925 den närings 5 skattepliktiga

förmögenheten sålunda till ~ x 120,000 = 50,000 kronor.

Har ett näringsföretag under nästföregående år såväl börjat som
• upphört med sin verksamhet-, bör såsom näringsskattepliktig förmögenhet
upptagas den vid verksamheteus början förefintliga förmögenheten, reducerad
i förhållande till den tid, varunder verksamheten pågått.

Vid 19 §.

Kött. till firmanamn, varumärke, mönsterskydd, tidnings titel

o. d., som enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt
icke skall räknas till förmögenhet, upptages efter anskaffningsvärde
med avdrag för den värdeminskning, som på grund av ändrade avsättuingsförhålianden
o. d. eller, vad rätt till mönsterskydd angår, med
hänsyn därtill, att rättigheten är med avseende å sin giltighet till tiden
begränsad, skäligen kan anses hava uppkommit under tiden efter rättighetens
iörvärvande. Om rättigheten icke förvärvats genom överlåtelse,
upptages den till bokförda värdet.

Vid 20 §.

Uti avkastningen inräknas blott inkomst, som är att anse såsom
inkomst av näringen, och sålunda icke t. ex. inkomst, som härfiutit av
näringsidkarens privata förmögenhet eller av utdelning å aktier, banklotter,
kommanditlotter eller andelar i ekonomiska föreningar eller rederier,
vilka icke skola inräknas i den näringsskattepliktiga förmögenheten.

Använder näringsidkare i sin näring annan tillhörig lös egendom
och har vid inkomstens beräknande avdrag ägt rum för byra för denna
egendom, skall vid avkastningens beräkning hyresavgiften läggas till

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

237

inkomsten. Skulle näringsidkaren, därest den lösa egendomen tillhört Bilas<* 10-honom, varit berättigad att vid inkomstens beräknande åtnjuta avdrag
lör värdeminskning å densamma, skall dock hyresavgiften beräknas
allenast till vad som av densamma återstår efter avdrag för värdeminskning,
som eljest skulle åtnjutits.

Har näringsidkare av annan arrenderat näringsdrift, skall vid avkastningens
beräkning arrendebeloppet läggas till inkomsten. Därest
i arrendebeloppet ingått jämväl hyra för fast eller lös egendom, skall
dock till inkomsten läggas blott den del av arrendebeloppet, som
överstiger beräknad hyra för den fasta egendomen samt enligt ovan
givna regler beräknad ersättning för värdeminskning å den lösa egendomen.

I ledning av näringen skall anses deltaga: verkställande direktör,
disponent eller innehavare av motsvarande anställning, vare sig näringen
drives av bolag, förening, rederi eller enskild näringsidkare; delägare
i vanligt handelsbolag eller rederi samt annan delägare i kommanditbolag
än kommanditdelägare; ledamot av styrelse för aktiebolag, solidariskt,
bankbolag eller ekonomisk förening; samt en var kommanditdelägare i
kommanditbolag, aktieägare i aktiebolag, lottägare i solidariskt bankbolag
eller medlem i ekonomisk förening, som av bolaget eller föreningen
åtnjuter högre avlöning än som vanligen utgår till person med motsvarande
anställning.

I fråga om näringsföretag, som drivits av kooperativ förening,
skall, utöver vad som stadgas i denna paragraf, gälla, att för beräknande
utav avkastningen skall till inkomsten läggas vad föreningen
enligt 35 § 1 mom. sista stycket fått avdraga för pristillägg, rabatt
eller annan utdelning till sina kunder.

Vid 22 §.

Har näringen icke drivits hela året utan blott eu del därav eller
med olika antal anställda personer under olika delar av året, skal!
hänsyn tagas härtill vid beräkning av medeltalet anställda (arbetarantalet).
Däremot får vid beräkning av arbetarantalet hänsyn icke
lagas till åtnjuten semester, till arbetares mera tillfälliga frånvaro, t. ex.
för kortare sjukdom e. d., liksom ej heller därtill, att arbetet på grund
av minskad drift pågått färre dagar i veckan eller med kortare ordinarie
daglig arbetstid än som i näringen är vanligt.

Bråkdel, som ingår i det slutliga arbetarantalet, bortfaller.

238

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bilaga 10.

Exempel:

Näringen har drivits blott 30 veckor av året, därav 10 veckor
med 20, 10 veckor med 25 och 10 veckor med 15 arbetare. Arbetarantalet
blir då

10x20 + 10x25 + 10x15 _ 600
52 52

Vid 23 §.

Vid beräkning av näringsskattekapitalet skall man först sammanlägga
den näringsskattepliktiga förmögenheten med mer avkastningens
kapitalvärde. Överstiger den nppkomna summan icke arbetarkapitalet,
skola den näringsskattepliktiga förmögenheten och meravkastningens
kapitalvärde oavkortade ingå i näringsskattekapitalet, vadan detta kommer
att motsvara summan av den näringsskattepliktiga förmögenheten, meravkastningens
kapitalvärde och arbetarkapitalet. Överstiger summan av
den näringsskattepliktiga förmögenheten och meravkastningens kapitalvärde
arbetarkapitalet, ingår oavkortat i näringsskattekapitalet av sagda
summa ett belopp motsvarande arbetarkapitalet, varemot den del av
summan, som överstiger arbetarkapitalet, ingår med sitt halva belopp.

Exempel:

1. Förmögenheten utgör 200,000 kronor, meravkastningens kapitalvärde
50,000 kronor och arbetarkapitalet 300,000 kronor. Förmögenheten
och meravkastningens kapitalvärde upptagas utan rediiktion, och
näringsskattekapitalet blir 550,000 kronor.

2. Förmögenheten utgör 60,000 kronor, meravkastningens kapitalvärde
30,000 kronor och arbetarkapitalet 60,000 kronor. Av summan
av förmögenheten och meravkastningens kapitalvärde, 90,000 kronor,
upptagas 60,000 kronor fullt, varemot återstående 30,000 kronor reduceras
till hälften. Näringsskattekapitalet blir 135,000 kronor.

Vid 25 §.

Näring av nedan angivna slag skall taxeras:

försäkringsrörelse: i kommun, där försäkringsanstalten eller, om
anstalten är utländsk, dess syssloman haft kontor;

rörelse, som består i att med hjälp av ledning tillhandahålla vatten,
gas eller elektrisk energi: i kommun, där vattenverk, gasverk eller kraftstation
förlagts, i kommun, där huvudkontor funnits, ävensom i kommun,
där vatten, gas eller elektrisk energi förbrukats;

flottningsrörelse: i kommun, genom vilken flottning verkställts,
samt i kommun, där huvudkontor funnits;

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

239

jordstyckningsföretag eller arman handel med fastigheter: i kommun,
där företaget haft kontor, ävensom i kommun, där den fastighet
är belägen, som varit föremål för styckningen eller handeln;

rederirörelse, för vilken fast driftställe icke begagnats: i kommun,
där huvudredaren författningsenligt är eller bör vara mantalsskriven,
eller, om huvudredare icke funnits, där fartyget har sin hemort;

skogsavverkning på grund av upplåten avverkningsrätt, även om
avverkningen drivits i förening med annan rörelse: förutom i kommun,
där fast driftställe begagnats, jämväl i kommun, där avverkningen ägt rum.

Vid 26 §.

Vid beräkning av huru stor del av den näringsskattepliktiga förmögenheten,
som varit nedlagd i varje särskild kommun, medräknas icke
kontanta penningar, fordringar och värdehandlingar, vilka enligt 17 §
2 mom. fått kvittas mot skulder. Understiga skulderna summan av
kontanta penningar, fordringar och värdehandlingar, som ej äro att
anse såsom varor i affärsverksamhet, och ingå sålunda dylika tillgångar
i den näringsskattepliktiga förmögenheten, skall den del av förmögenheten,
som utgöres av dylika tillgångar, anses hava varit, nedlagd i de
olika kommunerna i det förhållande, vari de kontanta penningarna,
fordringarna och värdehandlingarna, utan avdrag av skulder, faktiskt
varit fördelade å de olika kommunerna.

I vissa fall kunna tillgångar hava funnits inom annan kommun
än sådan, där fäst driftställe begagnats; så kan förhållandet vara med
maskiner, som befinna sig å eu tillfällig arbetsplats, varor, som äro
under transport, o. s. v. I sådana fäll böra tillgångarna hänföras
till det fasta driftställe, till vilket de närmast kunna anses höra. Likaledes
böra arbetare, vilka varit sysselsatta med arbete inom kommun,
där fast driftställe icke funnits, anses hava varit sysselsatta vid det
fasta driftställe, till vilket de kunna anses höra; och blir detta i regel
det fasta driftställe, från vilket deras avlöning utbetalts.

I fråga om skogsavverkning på grund av upplåten avverkningsrätt
gäller, att förmögenhet, som består i skogsprodukter, vilka befinna sig å
avverkningsplatsen eller under transport från densamma, i virke, som förädlats
vid tillfälligt driftställe (t. ex. vid ett med lokomobil drivet sågverk,
som uppställts i eller i närheten av den avverkade skogen), ävensom i
maskiner och inventarier vid dylikt tillfälligt driftställe, skall anses hava
varit nedlagd i den kommun, där avverkningen ägt rum, även om i denna
kommun icke begagnats fast driftställe. Likaledes skola arbetare, vilka deltagit
i skogsavverkning eller utdrivning av virke eller vid förädlingsrörelse

Bilaga

240

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bilaga 10.

vid tillfälligt driftställe, anses hava varit sysselsatta i den kommun, där
det skogsområde, som varit föremål för avverkuingen, är beläget.

Därest vid beräkning av näringsskattekapitalet reduktion skett av
summan av den näringsskattepliktiga förmögenheten och ineravkastningens
kapitalvärde, skall vid beräknande av de förhållandetal, efter vilka näringsskattekapitalet
skall fördelas å de olika kommunerna, den näringsskattepliktiga
förmögenheten inom varje kommun upptagas till ett i samma
proportion reducerat värde.

Exempel: I ett näringsföretag har den näringsskattepliktiga

förmögenheten utgjort 90,000 kronor, varav 00,000 kronor i kommunen
A och 30,000 kronor i kommunen B, samt mera vkastningens
kapitalvärde utgjort 60,000 kronor och arbetarnas antal uppgått till
25, varav 15 varit sysselsatta i A och 10 i B; arbetarkapitalet har således
utgjort 50,000 kronor. Av summan utav den näringsskattepliktiga
förmögenheten och ineravkastningens kapitalvärde, 150,000 kronor,
skola enligt bestämmelserna i 23 § 50,000 kronor upptagas oavkortade och
återstoden 100,000 kronor upptagas till sitt halva belopp. Den näringsskattepliktiga
förmögenheten har sålunda reducerats till 2A av sitt ursprungliga

belopp. Förhållandetalet för A blir 60,000 x ?+ 30,000 = 70,000 och för B

30,000 x" + 20,000 = 40,000. Av näringsskattekapitalet, 150,000 kronor,
3

skall alltså i A taxerasav 150,000 kronor eller95,454kronor 55 öre, vilket

11 ’

belopp jämkas till 95,500 kronor, samt i B — av 150,000 kronor eller

54,545 kronor 45 öre, vilket belopp jämkas till 54,500 kronor.

Rörande nedan nämnda slag av rörelse skola följande föreskrifter
lända till efterrättelse:

Har bankrörelse bedrivits vid kontor inom skilda kommuner, skall
näringsskattekapitalet fördelas till beskattning i de olika kommunerna
efter förhållandetal, som för varje kontor uträknas på följande sätt. De
belopp, som enligt kontorets månadsrapporter vid varje månads slut balanserats
å kontorets in- och utlåningsräkningar, utelöpande postremissväxlar
oberäknade, sammanläggas, varefter summan delas med månadernas
antal och den sålunda erhållna kvoten anses utvisa medelbeloppet av
kontorets in- och utlåning för året. Det förhållande, i vilket medelbeloppet
av varje kontors in- och utlåning står till det på enahanda sätt
beräknade medelbeloppet av samtliga kontors sammanlagda in- och ut -

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

241

låning, skall utgöra kontorets förhållandetal. Efter dessa förhållandetal Bilaga lo
fördelas näringsskattekapitalet.

Har försäkringsrörelse av inländskt försäkringsbolag bedrivits, förutom
vid huvudkontor inom viss kommun, jämväl vid avdelningskontor
(icke agentur) inom annan kommun, skall näringsskattekapitalet så fördelas,
att å kommun, där avdelningskontor funnits, faller så stor del, som motsvarar
förhållandet mellan, å ena sidan, den premieinkomst, som influtit
vid kontoret, och, å andra sidan, samtliga intäkterna av rörelsen i dess
helhet, samt å kommun, inom vilket huvudkontoret förlagts, den återstående
delen.

Näringsskattekapitalet i försäkringsrörelse, som drivits av utländsk
försäkringsanstalt, fördelas å de kommuner, där sysslomannen haft kontor,
i förhållande till de vid varje kontor influtna premieinkomster.

Näringsskattekapitalet i flottningsrörelse skall, sedan fem procent
därav avskilts för att taxeras i kommun, där huvudkontoret funnits, fördelas
till taxering i kommuner, där flottning försiggått, med hänsyn
tagen till flottledens längd inom de olika kommunerna och myckenheten
av det virke, som framflottats.

Näringsskattekapitalet i rörelse, som avser att med hjälp av ledning
tillhandahålla vatten, gas eller elektrisk energi, skall till beskattning så fördelas,
att av näringsskattekapitalet fem procent taxeras i kommun, där huvudkontoret
funnits, femtio procent i kommun, där vattenverket, gasverket
eller kraftverket är beläget, samt fyrtiofem procent i kommun, dä? förbrukningen
ägt rum. Finnas i ett företag flera inom olika kommuner
belägna vatten-, gas- eller kraftverk eller ligga delar av ett och samma
verk inom olika kommuner, fördelas den å dessa anläggningar gemensamt
belöpande hälften av näringsskattekapitalet mellan kommunerna
i förhållande till den inom varje kommun nedlagda näringsskattepliktiga
förmögenheten. Har förbrukning ägt rum i flera kommuner,
fördelas den å förbrukningen belöpande delen av näringsskattekapitalet
mellan kommunerna efter förbrukningen inom varje kommun, därvid
iakttages, att, om vatten, gas eller elektrisk energi levererats till
någon, som utövar distribution därav, skall förbrukning för leverantörens
del anses hava skett i den kommun, där leveransen ägt rum.

Har förbrukning ägt rum i utlandet, skall taxering ske, som om den
ägt rum i den kommun, där huvudkontoret funnits. Näringsskatt xit.-går icke för den del av näringsskattekapitalet, som vid den enligt ovan
angivna regler gjorda fördelningen belöper å förbrukning, som skett
i och för järnvägs-, spårvägs-, kanal-, post-, telegraf- eller telefondrift
inom riket.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 11 sand. 2 avd. 1 käft. (Nr 1.)

242

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bilaga 10.

Av näringsskattekapitalet i jordstycknings företag eller annan handel
med fastigheter skola fem procent taxeras i den kommun, där huvudkontor
funnits, samt återstoden i kommun, där fastighet, som varit
föremål för styckning eller försäljning, är belägen. Hava fastigheter
inom olika kommuner varit föremål för styckning eller försäljning, skola
å fastigheterna gemensamt belöpande nittiofem procent av näringsskattekapitalet
fördelas mellan kommunerna i förhållande till de betingade
köpeskillingarna för de inom varje kommun belägna jordlotter eller
fastigheter, som under året försålts.

IV lcap.

Bestämmelserna i detta kap. överensstämma i allmänhet med motsvarande
bestämmelser i förordningen den 28 oktober 1910 om inkomstocli
förmögenhetsskatt. 1 den del icke annat angives här nedan böra därför
de vid nämnda förordning fogade särskilda anvisningar lända till efterrättelse
vid taxeringen till kommunal inkomstskatt.

Vid 35 §.

Kan tillförlitlig utredning icke vinnas i vad mån ränteutgifter
utgöra ränta å lånt anläggnings- eller rörelsekapital, eller i vad mån ränta
å lånt anläggnings- eller rörelsekapital hänför sig till fastighet eller till
rörelse eller till särskilda fastigheter eller särskilda slag av rörelse, må
vid uppskattningen av inkomstbeloppen från de särskilda inkomstkällorna
ränteutgifterna fördelas till avdrag å dessa efter förhållandet mellan
bruttoinkomsternas inbördes storlek.

Avdrag för förlust å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös
egendom får ej ske med högre belopp, än som motsvarar den skattskyldiges
inkomst av dylik avyttring. Dylik förlust, som hänför sig
till fast egendom, skall i första hand avdragas å inom samma kommun
beskattningsbar inkomst av motsvarande art. Möjligen överskjutande
förlust å icke yrkesmässig avyttring av fast egendom ävensom
förlust å icke yrkesmässig avyttring av lös egendom avdrages å
sådan inkomst vid icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom,
som taxeras i kommun, varom i 38 § sägs. Har skattskyldig vid tillämpning
av nu angivna regler icke kommit i åtnjutande utav avdrag, som
helt motsvarar hans förlust å icke yrkesmässig avyttring av fast eller
lös egendom, skall, med tillämpning i övrigt av de i 4 mom. givna
fördelningsregler, återstoden av förlusten avdragas från de i andra kom -

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

243

muner uppskattade inkomster av icke yrkesmässig avyttring av fast Bilaga lo.
egendom.

Vid 37 §.

Åger eller brukar skattskyldig inom skilda kommuner belägna
jordbruksfastigheter, som ligga i sambruk, och kan det icke utredas,
huru stor inkomst härflutit av fastigheterna i varje särskild kommun,
bör den från fastigheterna gemensamt härfiutna inkomsten för beskattning
fördelas mellan de beskattningsberättigade kommunerna efter det
förhållande, vari fastigheternas jordbruksvärden belöpa å de särskilda
kommunerna, eller — därest i den inkomst, vilken skall fördelas, ingår
inkomst av skogsbruk, som ej avser husbehovet — efter det förhållande,
vari fastigheternas jordbruks- och skogsvärden å kommunerna belöpa.

När inkomst av ett näringsföretag skall taxeras inom olika kommuner,
böra i fråga om inkomstens fördelning tillämpas nedan angivna
regler.

Avser ett företag tillverkning eller handel och kan det icke utredas,
huru stor inkomst härflutit av verksamheten inom varje särskild
kommun, skall fördelningen ske efter tillverkningsvärdet eller handelsomsättningen
å de särskilda driftställena. Om någon, som bedriver tillverkning
av varor, försäljer dem i detalj eller eljest på sådant sätt,
att hans rörelse kan anses omfatta både tillverkning och handel, samt
dessa rörelsegrenar förlagts till skilda kommuner, skall inkomsten efter
rörelsegrenarnas inbördes ekonomiska betydelse för företaget i dess helhet
uppdelas i inkomst av tilKerkning och inkomst av handel.

Vid fastställande av fördelningsgrund skall hänsyn vidare tagas
därtill, att rörelsegrenar kunna med avseende å sin beskaffenhet i väsentligt
olika mått förorsaka de kommuner, inom vilka de drivas, särskilda
olägenheter och kostnader. Avseende bör jämväl fästas därå, att kommun,
inom vilken driftsanläggning av beskaffenhet att hänföras till fast
egendom är belägen, bort vara berättigad att beskatta fastighetens
hyresvärde, därest detta värde skolat särskilt för sig taxeras såsom inkomst
av fast egendom. Kommun, där större arbetspersonal eller mera
värdefulla driftsbyggnader användas för rörelsen, bör sålunda tillerkännas
eu förhållandevis större andel av inkomsten än annan kommun, där
arbetspersonalens storlek eller värdet av driftsbyggnaderna är jämförelsevis
ringa.

Finnes i kommun huvudkontor, där affärsledningen i sin helhet
handhaves, eller är i kommun annan för rörelsen avsedd inrättning eller
anordning förlagd av beskaffenhet, att den därstädes bedrivna verksam -

244

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bilaga lo. heten icke lämpligen låter sig jämföras med verksamheten inom övriga
grenar av rörelsen, såsom förhållandet är exempelvis med nederlag för
varors förvaring, expeditionskontor o. d., skall, innan fördelning efter
rörelsens omfattning företages, viss andel av inkomsten avskiljas för att
särskilt taxeras i den kommun, där huvudkontoret eller inrättning eller
anordning, som ovan avses, förlagts. Sådan andel må icke bestämmas
till högre belopp än fem procent av inkomsten utav rörelsen, så framt
icke särskilda omständigheter föranleda, att större andel av inkomsten
skäligen bör anses belöpa å huvudkontoret, inrättningen eller anordningen.
Återstoden av inkomsten fördelas därefter i förhållande till
rörelsens omfattning.

Exempel: Ett bolag har idkat fabriksrörelse — av beskaffenhet
att böra anses såsom ett enda företag — inom tre skilda kommuner,
A, B och C; och har bolaget dessutom i kommunen A haft huvudkontor.
Inkomsten i sin helhet av rörelsen har uppgått till 25,263
kronor, varav 5 procent eller 1,263 kronor anses belöpa å huvudkontoret.
I förhållande till tillverkningens storlek i de skilda kommunerna
skulle av återstående beloppet, 24,000 kronor, hälften falla på kommunen
A med 12,000 kronor, en tredjedel på kommunen B med 8,000
kronor och en sjättedel på kommunen C med 4,000 kronor. I kommunen
A skola alltså taxeras dels nämnda belopp 12,000 kronor och
dels det belopp 1,263 kronor, som ansetts belöpa å huvudkontoret, eller
tillhopa 13,263 kronor, som avjämnas till 13,260 kronor. I B taxeras
8,000 kronor och i C 4,000 kronor.

I fråga om beskattning av inkomst utav bankrörelse iakttages, att,
då rörelsen drivits vid flera kontor, alla omkostnader och förluster under
räkenskapsåret av sådan beskaffenhet, att vid taxeringen avdrag därför
må äga rum, påföres rörelsen i dess helhet, varefter beräkningen av
den del av den uppskattade inkomsten, som belöper på varje särskilt
kontor, sker på samma sätt, som i anvisningarna vid 26 § är stadgat
i fråga om fördelning av en banks näringsskattekapital å bankens olika
kontor.

Har försäkringsrörelse bedrivits, förutom vid huvudkontor, jämväl
vid avdelningskontor inom annan kommun, skall inkomsten fördelas till
beskattning efter samma regler, som enligt anvisningarna vid 26 § i
fråga om sådan rörelse gälla för fördelningen av näringsskattekapitalet.

Vad angår inkomst av järnvägsdrift, skall, vare sig driften ägt
rum uteslutande å egen bana eller uteslutande å främmande bana, i varje
kommun, där beskattning av järnvägens inkomst skall äga rum, taxeras
så stor del av den uppskattade inkomsten, som summan av järnvägens

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

245

inom kommunen till dess personal utbetalta avlöningsförmåner — därunder
inbegripet värdet av fria bostäder och andra naturaförmåner —
utgjort av järnvägens totala utgifter för sådan avlöning; och skall därvid
iakttagas, att i avlöningsförmåner skola inräknas såväl styrelse- och revisorsarvoden
som ock de bidrag till avlöning åt annan järnvägs personal,
vilka järnvägen i form av förvaltningsbidrag eller därmed liknande bidrag
haft att erlägga, att summan av utbetalta avlöningsförmåner skall
minskas med de bidrag av nu nämnd art, som influtit från annan järnväg,
att styrelse- och revisorsarvoden anses utbetalta inom den kommun,
där järnvägen haft sitt huvudkontor, att avlöningsbidrag, som
nyss nämnts, skall anses utbetalt i den kommun, där anslutningsstationen
är belägen, samt att avlöning i övrigt anses utbetald i löntagarens
bostadskommun, därest beskattning av järnvägens inkomst skall äga
rum därstädes, men eljest i den kommun, där löntagaren haft sin huvudsakliga
tjänstgöring vid järnvägen förlagd.

Har skattskyldig, som idkat järnvägsdrift å egen bana, tillika för
egen räkning omhänderhaft trafiken å främmande bana, skall inkomsten
av rörelsen å vardera banan särskilt för sig beräknas. För detta ändamål
uppskattas först den behållna inkomsten av rörelsen i dess helhet,
dock utan avdrag vare sig för ränta å gäld eller för ersättning, som
skolat utbetalas för nyttjande av den främmande järnvägen. Det
på detta sätt bestämda totala driftsöverskottet fördelas därefter mellan
de trafikerade banorna efter sammanlagda trafikvärdet av vardera
banans stationer. Stationernas trafikvärden beräknas därvid såsom
om banorna utgjorde en enda järnväg, dock att för station, som tillhört
båda banorna, stationens uträknade trafikvärde uppdelas i två trafikvärden,
allt eftersom stationens trafik hänfört sig till den ena eller den andra
banan. Från den del av driftsöverskottet, som enligt denna beräkningsgrund
kominer på den främmande järnvägen, avdrages den ersättning,
som skolat utbetalas för nyttjandet av den främmande järnvägen, jämte
ränta å gäld, som kan anses belasta driften å densamma. Återstoden,
som utgör den skattskyldiges skattepliktiga inkomst av den främmande
järnvägen, skall, sedan fem procent tillgodoräknats den ort, där huvudkontoret
för den egna järnvägen varit beläget, fördelas mellan de kommuner,
där den främmande banans inkomst skall beskattas, efter samma
grunder, som här ovan föreskrivits för fördelning av inkomst av järnvägsdrift
å en enda bana. Från den del av driftsöverskottet, som fäller
på den skattskyldiges egen järnväg, göres avdrag för ränta å gäld, som
belastar denna järnväg, varefter återstoden fördelas på nyssnämnda sätt
mellan de kommuner, där denna järnvägs inkomst skall taxeras. Den

Bilaga 10.

246

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bilaga lo. sxattepliktiga inkomst, ägaren av den främmande järnvägen har av densamma,
skall på enahanda sätt fördelas mellan de kommuner, i vilka
den trafikerande järnvägens inkomst av den främmande banan skall beskattas.
På liknande sätt förfares, om järnvägsdriften ägt rum å egen
jämte liera främmande banor eller uteslutande å främmande banor.

Eu stations trafikvärde beräknas till hälften av järnvägens bruttoinkomst
av stationer avsända och anlända godstrafik (ilgods, styckegods
och vagnslastgods), ökad med järnvägens bruttoinkomst av vid
stationen försålda personbiljetter. Gods, som i samtrafik eller transitotrafik
inkommit från främmande bana, räknas såsom avsänt från
övergångsstationen; likaså räknas till annan bana utgående gods såsom
anlänt till övergångsstationen. Såsom järnvägens station räknas härvid
även av densamma använd, annan järnväg tillhörig station.

Inkomst av spårvägsdrift skall så fördelas till beskattning, att
fem procent därav först avskiljas för att taxeras i kommun, där spårvägen
hatt huvudkontor, varefter återstoden fördelas mellan de kommuner, som
av spårvägen berörts, efter förhållandet mellan de inom varje kommun
influtna avgifter. Där särskilda anordningar vid spårvägs driften saknas
för beräknande av beloppet av de inom varje kommun influtna avgifter,
sker fördelningen efter spårvägsnätets längd inom de skilda kommunerna.

Inkomst av kanaldrift skall så fördelas till beskattning, att fem
procent av avkastningen taxeras i kommun, där huvudkontoret funnits,
varefter återstoden fördelas till taxering inom övriga kommuner efter
lördelningstal, som av vederbörande länsstyrelse efter den skattskyldiges
hörande fastställas att lända till efterrättelse till dess annorlunda
förordnas. Dessa fördelningstal erhållas genom att till kilometertalet
av kanalens längd inom varje kommun lägga antalet slussar inom
kommunen, därvid till kanallängden endast hänföras de sträckor, som
först genom kanalföretaget gjorts segelbara. Kanallängden räknas i
kilometer och tiondelar därav, varvid bråkdel, som ej uppgår till full
tiondel, bortfaller. Utgör kanalen på någon sträcka gräns mellan två
kommuner, uppdelas fördelningstalet för sådan sträcka lika på vardera
kommunen. Har, då denna lag träder i kraft, fördelningstal fastställts
att gälla för taxering till bevillning, skola dessa fördelningstal fortfarande
gälla för taxering till kommunal inkomstskatt till dess annorlunda
förordnas.

I fråga om inkomst av flottning srör vise skall beskattningsrätten fördelas
mellan samma kommuner och efter enahanda grunder, som i
anvisningarna vid 26 § angivas beträffande fördelning av sådan rörelses
näringsskattekapital.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

247

Inkomst av näring, som avser att med hjälp av ledning tillhanda- Bilaga
hålla vatten, gas eller elektrisk energi, skall till beskattning- så fördelas, att av
inkomsten fem procent taxeras i kommun, där huvudkontor funnits, tjugufem
procent i kommun, där vattenverket, gasverket eller kraftverket är beläget,
samt sjuttio procent i kommun, där förbrukningen ägt rum. Finnas i
ett företag flera inom olika kommuner belägna vatten-, gas- eder kraftverk,
fördelas den å dessa anläggningar belöpande delen av inkomsten mellan
kommunerna i förhållande till verkens kapacitet. Ligga delar av ett
och samma vatten-, gas- eller kraftverk i olika kommuner, fördelas den
å verket belöpande delen av inkomsten mellan dessa kommuner i förhållande
till värdet av de inom varje kommun belägna anläggningarna.

Har förbrukning ägt ruin i flera kommuner, fördelas den å förbrukningen
belöpande delen av inkomsten mellan kommunerna efter förbrukningen
inom varje kommun, tiar vatten, gas eller elektrisk energi levererats
till någon, som utövar distribution därav, skall förbrukningen för leverantörens
del anses hava skett i den kommun, där leveransen ägt rum.

Har förbrukning ägt rum i utlandet, skall taxering ske såsom om den
ägt rum i den kommun, där huvudkontoret funnits.

Vid taxering av statens inkomst av rörelse, som avser att med
hjälp av ledning tillhandahålla elektrisk energi, skall, därest energi levererats
till statens kommunikationsverk, iakttagas följande: Inkomsten i
dess helhet beräknas i vanlig ordning. Från den samlade inkomsten dragés
därefter den del därav, som härrör från leverans av energi till statens kommunikationsverk.
Återstoden blir till kommunal inkomstskatt taxerad inkomst.
Kan den inkomst, som härrör från leverans av energi till statens kommunikationsverk,
icke på annat sätt tillförlitligen beräknas, må den upptagas
till så stor del av hela inkomsten, som den till sagda verk levererade
energin utgör av all från kraftverket levererad energi. Den
taxerade inkomsten fördelas därefter mellan de olika kommunerna efter
samma regler, som gälla för fördelning enligt nästföregående stycke;
dock att vid fördelningen av den å förbrukningen belöpande delen
av inkomsten hänsyn icke skall tagas till energi, som levererats till
statens kommunikationsverk.

Vid 42 §.

Till ledning vid tillämpningen av bestämmelserna i 2 mom. a) av
denna paragraf torde kunna tjäna följande exempel.

1. A, vilken i mantalsskrivningskommunen taxerats- till kommunal
inkomstskatt för en inkomst av 400 kronor, har i annan kommun

248

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bilaga lo. taxerats till sådan skatt för mera än 200 kronor och är sålunda icke
på grund av bestämmelserna i 1 mom. fri från beskattning i mantalsskrivningskommunen.
Därest ban är ensamförsörjare ocb bosatt inom
ort, å vilken vid beräknande av det till inkomst- och förmögenhetsskatt
beskattningsbara beloppet må åtnjutas ett avdrag av 600 kronor,
skall alltså vid taxering till kommunal inkomstskatt i mantalsskrivningskommunen
avdragas hälften av detta belopp eller 300 kronor samt av
återstående 100 kronor medräknas allenast hälften, vadan det till
kommunal inkomstskatt beskattningsbara beloppet utgör 50 kronor.
År han däremot bosatt å sådan ort, att vid taxeringen till inkomstoch
förmögenhetsskatt må åtnjutas ett avdrag av 800 kronor eller
därutöver, eller är han såsom familjeförsörjare berättigad till avdrag,
som tillsammans med ortsavdraget uppgår till eller överstiger nämnda
summa, och om alltså hälften av vad sålunda må avdragas vid taxeringen
till inkomst- och förmögenhetsskatt motsvarar eller överstiger hans till
kommunal inkomstskatt uppskattade inkomst, återstår icke någon beskattningsbar
del av densamma.

2. B har taxerats till kommunal inkomstskatt för en inkomst
av 630 kronor. Därest han enligt bestämmelserna i 18 § av förordningen
den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt skulle varit
berättigad att vid taxering till sådan skatt tillgodonjuta ortsavdrag och
familjeavdrag med tillhopa 1,000 kronor, skall alltså hans till kommunal
inkomstskatt beskattningsbara belopp beräknas sålunda, att, sedan från
den taxerade inkomsten, 630 kronor, avräknats hälften av ovannämnda
avdragsbelopp med 500 kronor, återstående belopp av 130 kronor upptages
såsom beskattningsbart till hälften eller alltså med 65 kronor,
vilket belopp emellertid enligt bestämmelsen i 4 mom. skall avjämnas
till 60 kronor.

Därest den till kommunal inkomstskatt taxerade inkomsten överstiger
summan av de vid taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt
medgivna avdrag, till vilka hänsyn skall tagas i nu förevarande avseende,
blir det till kommunal inkomstskatt beskattningsbara beloppet vid tillämpning
av bestämmelserna i 2 mom. a) lika med den taxerade inkomsten
med avdrag av tre fjärdedelar av nu ifrågavarande, vid taxeringen till
inkomst- och förmögenhetsskatt medgivna avdrag.

Om sålunda en person taxerats till kommunal inkomstskatt för en
inkomst av 3,000 kronor och vid taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt
är berättigad tillgodonjuta avdrag med tillhopa 1,200 kronor,
kan det till kommunal inkomstskatt beskattningsbara beloppet beräknas
sålunda, att från den taxerade inkomsten, 3,000 kronor, avdrages 3/4 av

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

249

1,200 kronor eller 900 kronor, vadan alltså återstår ett beskattningsbart it,

belopp av 2,100 kronor.

Innebörden av stadgandena i 2 mom. b) betyses av följande
exempel:

1. C bar taxerats till kommunal inkomstskatt för en inkomst av

3.000 kronor samt är berättigad att vid taxering till inkomst- och
förmögenhetsskatt tillgodonjuta ortsavdrag och familjeavdrag med tillhopa
1,400 kronor. Vid tillämpning enbart av de under 2 mom. a) meddelade
bestämmelserna skulle alltså det till kommunal inkomstskatt beskattningsbara
beloppet utgöra 1,950 kronor. Därest emellertid den skattskyldige
äger förmögenhet, må — där ej sådant förhållande, varom i 2 mom. b)
punkt 1) andra stycket eller punkt 2) sägs, är förhanden — det beskattningsbara
beloppet i anledning av nämnda avdrag icke sättas lägre än
till 5 procent av förmögenhetens vid taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt
uppskattade belopp. Har förmögenheten uppskattats till

50.000 kronor, skall inkomsten av densamma anses hava utgjort 2,500
kronor, vartill alltså det beskattningsbara inkomstbeloppet upptages. Om
förmögenheten uppgår till så stort belopp, att 5 procent därav motsvarar
eller överstiger den taxerade inkomsten, 3,000 kronor, upptages
denna inkomst i sin helhet såsom beskattningsbart belopp.

2) D har taxerats till kommunal inkomstskatt för en inkomst av

2.000 kronor, som enligt de under 2 mom. a) givna bestämmelser skall
beräknas till ett beskattningsbart belopp av 1,000 kronor. Därest D
taxerats för en förmögenhet av 32,000 kronor, skall alltså enligt bestämmelsen
i 2 mom. b) punkt 1) det beskattningsbara beloppet upptagas till
1,600 kronor. Om emellertid D:s förvärvsförmåga till följd av exempelvis
sjuklighet varit nedsatt till hälften, bör beskattningsnämnd tillämpa
den nämnden tillagda befogenhet så, att av de enligt 2 mom. a) medgivna
avdrag, 1,000 kronor, hälften får avräknas å inkomsten av förmögenhet.
Det beskattningsbara beloppet bör alltså i detta fall bestämmas
till 1,100 kronor. Därest den beräknade inkomsten a\^ förmögenhet
i stället varit 1,500 kronor eller därunder, bör den skattskyldige
i nu angivna fall få tillgodonjuta de enligt 2 mom. a) medgivna
avdrag oavkortade och det beskattningsbara beloppet alltså utföras med

1.000 kronor.

Såsom exempel å icke särskilt angivna förhållanden, som böra föranleda
taxeringsmyndighet att medgiva undantag från bestämmelsen i
2 mom. b) punkt 1), må nämnas de fall, att skattskyldig har att utöva
omvårdnad om närstående person och på denna grund icke alls eller
allenast i mindre omfattning kan ägna sig åt särskild förvärvsverksamhet,

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 11 sand. 2 avd. 1 käft. (Nr 1.) 32

250

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

inlaga 10.

att skattskyldig avgått med pension från av honom innehavd tjänst, att
skattskyldig är änka, som vid tiden för mannens frånfälle icke innehaft
särskild anställning, o. s. v.

Avdrag enligt ''2 mom. b) 2) må medgivas utan hinder därav, att
inkomsten är att anse såsom inkomst av förmögenhet. Sådana utgifter
för annans underhåll, som avses i 35 §, må icke åberopas såsom grund
för avdrag enligt detta stycke.

VI kap.

Vid 49 §.

Till ledning vid tillämpning av bestämmelserna om efterbeskattning
må här anföras följande exempel:

En ensamförsörjare, mantalsskriven inom ort tillhörande ortsgrupp
V, har år 1921 till kommunal inkomstbeskattning därstädes uppgivit ett
belopp av 700 kronor. Hans till kommunal inkomstskatt beskattningsbara
belopp blir då med tillämpning av bestämmelsen i 42 § 2 mom. a)
100 kronor. År 1924 upptäckes, att deklarationen varit felaktig, i
det att den skattskyldige rätteligen bort uppgiva ett belopp av 2,000
kronor. Det beskattningsbara beloppet hade alltså med tillämpning av
nyssnämnda lagrum år 1921 rätteligen bort vara 1,250 kronor och till efterbeskattning
vid 1924 års taxering skall upptagas ett belopp av 1,250—100
= 1,150 kronor. Detta belopp upptages—''utan sammanblandning med
det beskattningsbara belopp, som kan i vanlig ordning fastställas — i
1924 års taxeringslängd, som ligger till grund för samma års kommunala
utdebitering.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

251

Reservationer:

av herrar Pålsson, BartJielsson, K. J. A. Gustafsson, Lindman,
Jönsson i Boa och Brännström, som ansett

att fastighetsbevillning på sätt nu äger rum
fortfarande bör erläggas för kommun eller menighet
tillhörig, inom annan kommun befintlig sådan fastighet,
som avses i § 5 punkt d) i bevillningsförordningen,
samt att förty nämnda punkt bort erhålla följande
lydelse:

§ 5-

d) Staten samt kommun eller annan menighet för deras byggnader
för allmän styrelse eller förvaltning ävensom för kultur eller rättsvård,
ordning eller säkerhet, fattigvård, sundhetsvård, religionsvård eller undervisning;
vad beträffar kommun eller menighet dock endast i fråga om
byggnader inom dess eget område.

av herrar Trygger, Barthelsson, K. J. A. Gustafsson, Lindman,
Jönsson i Boa och Brännström, vilka anfört:

I fråga om beräkningen av kooperativa föreningars beskattningsbara
vinst gäller för närvarande, att förening, som sträckt sin verksamhet
utom medlemmarnas krets, och som lämnat sina kunder, vare sig
de tillhört föreningen eller icke, pristillägg, rabatt eller annan sådan
utdelning i förhållande till gjorda köp eller försäljningar, ej får åtnjuta
avdrag för dylik utdelning, där ej utdelningen skett i omedelbart sammanhang
med köp eller försäljning, varpå utdelningen grundats. Däremot
äger förening, som icke sträckt sin verksamhet utom medlemmarnas

Bevillnings fOrordningtn.

252

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

krets, åtnjuta avdrag för all dylik utdelning, för såvitt den utgått efter
grunder, som varit före köpet eller försäljningen bestämda.

I proposition till 1919 års riksdag föreslog Kung], Maj:t sådana
ändringar i gällande bestämmelser, att det för sistnämnda slag av föreningar
stadgade villkoret för avdrags åtnjutande skulle bortfalla samt
att enahanda rätt till avdrag, som sålunda skalle bliva gällande för
dessa föreningar, skulle medgivas jämväl sådana föreningar, som sträckt
sin verksamhet utom medlemmarnas krets, för utdelning som lämnats åt
kunderna vare sig dessa tillhört föreningen eller ej. Propositionen blev
emellertid i enlighet med bevillningsutskottets hemställan av riksdagen
avslagen.

I den nu förevarande propositionen nr 191 liksom i propositionen
nr 400 angående ändringar i vissa delar av förordningen om inkomstoch
förmögenhetsskatt m. m., har Kungl. Maj:t ånyo upptagit ovannämnda
förslag och har utskottet anslutit sig till Kungl. Maj:ts framställning
härutinnan.

Från principiell skattesynpunkt kan det givetvis ej göras någon
skillnad mellan vinsten å ett kooperativt närings företag och vinsten å
en enskild näringsidkares rörelse. På sätt kammarrätten i avgivet yttrande
över 1919 års författningsförslag anfört innebär alltså den åt kooperativ
förening redan medgivna avdragsrätten en avvikelse från den eljest
gällande beskattningsregeln, att vinst, som ett näringsföretag lämnat,
skall i sin helhet tagas till beskattning. Då någon principiel grund för
att medgiva en undantagsställning uti ifrågavarande avseende åt de
kooperativa föreningarna således ej förefinna^, men genom 1910 års
skattelagstiftning så dock i viss mån skett, har anledningen därtill
säkerligen varit, att den kooperativa verksamheten, som då ännu var
föga utvecklad och huvudsakligen bestod av mindre inom medlemmarnas
krets slutna försäljnings- och inköpsföreningar, ansågs vara i behov av
skattelindring oph med hänsyn till sin allmännyttiga karaktär förtjänt
av stöd och uppmuntran från det allmännas sida. Skattelindring medgavs
dock, såsom ovan angivits, allenast åt den rena kooperationen och
begränsades genom förenämnda villkor.

Sedan den kooperativa verksamheten därefter i hög grad utvecklats
och numera i sig innesluter kommersiella och industriella företag av
betydande omfattning samt jämväl genom förbättrad organisation och
ledning vunnit väsentligt ökad ekonomisk fasthet och styrka, synes det
kunna ifrågasättas, huruvida skäl numera förefinnes, att åt nämnda verksamhet
medgiva någon undantagsställning uti ifrågavarande avseende.
I varje fall bör enligt vår mening den redan medgivna skattelindringen

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

253

för den i sin ursprungliga och egentliga form arbetande kooperationen
icke utvidgas att gälla jämväl den kooperativa verksamhet, som söker
sina kunder även utom sina egna medlemmars krets och som därigenom
skapar sig större möjligheter än de inom sig slutna företagen att utvidga
sin verksamhet och ernå gynnsamma ekonomiska resultat och således
på ett helt annat och. kraftigare sätt än de sistnämnda äro i stånd
att upptaga konkurrensen med de enskilda företagen. Genom ett dylikt
medgivande skulle kravet på en jämlik och rättvis beskattning trädas
för nära. De enskilda näringsutövarna hava givetvis rätt att fordra,
att de icke genom åtgärder från statens sida ställas i ett ogynnsamt läge
gent emot den emot dem på den allmänna marknaden konkurrerande
kooperationen. Då genomförandet av den föreslagna ändrade lagstiftningen
i själva verket skulle innebära befrielse från skyldighet att
utgiva skatt såväl till staten som ock, därest den föreslagna näringsskatten
icke kommer till stånd, jämväl till kommunen, skulle det företräde
som därigenom tillkomme den kooperativa verksamheten, bliva
så betydande att därigenom en allvarlig fara måste uppstå för de enskilda
näringsutövarna med avseende på deras förmåga att bestå i konkurrensen.
Åstadkommandet av ett sådant läge måste vara så mycket
mindre tillrådligt, som säkerligen framgent som hittills den huvudsakligaste
delen av den för samhället nödvändiga varuanskaffningen och
varu fördelningen måste ombesörjas av de privata företagen.

Aven statens och kommunernas intressen att bibehålla de tillgängliga
skattekällorna tala emot bifall till förslaget och vad särskilt den
kommunala beskattningen angår bör framhållas, att samtliga de nu föreliggande
skatteförslagen äro inriktade på att till kommunernas förfogande
ställa samtliga inom dem befintliga skatteobjekt, men att förslaget i
fråga utgör ett bestämt avsteg från denna princip.

Av den ställning vi sålunda intaga till denna fråga följer att
enligt vår mening det nu gällande villkoret för rätt till avdrag för utdelning
för sådan förening, som ej sträckt sin verksamhet utom medlemmarnas
krets, bör bibehållas.

Under åberopande av vad vi sålunda anfört yrka vi att nu gällande
bestämmelser uti ifrågavarande avseende bibehållas och att således den
av utskottet föreslagna 11 § i bevillningsförordningen ändras på det
sätt att tredje momentet erhåller följande lydelse:

Har ekonomisk förening, som sträckt sin verksamhet
utom medlemmarnas krets, lämnat sina kunder,
vare sig de tillhört föreningen eller icke, pristillägg

254

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Förordningen
om inkomsioeh
förmögen
het&skatt.

rabatt eller annan sådan utdelning i förhållande till
gjorda köp eller försäljningar, må avdrag för dylik utdelning
icke äga rum, där ej utdelningen skett i omedelbart
samband med köp eller försäljning, varpå utdelningen
grundats, varemot förening som icke sträckt sin verksamhet
utom medlemmarnas krets, må åtnjuta avdrag
för all utdelning, varom här sägs, för såvitt den utgått
efter grunder, som varit före köpet eller försäljningen
bestämda.

av desamme, vilka yttrat:

Under åberopande av vad vi anfört i avgiven reservation i anledning
av utskottets förslag till ändring i vissa delar av förordningen
den 28 oktober 1910 angående bevillning av fast egendom samt av
inkomst i fråga om kooperativa föreningars beskattning yrka vi,

dels att den av utskottet föreslagna 9 § av förordningen
om inkomst- och förmögenhetsskatt ändras
på det sätt att sista stycket erhåller följande lydelse:

Har ekonomisk förening, som sträckt sin verksamhet
utom medlemmarnas krets, lämnat sina kunder,
vare sig de tillhört föreningen eller icke, pristillägg,
rabatt eller annan sådan utdelning i förhållande till
gjorda köp eller försäljningar, må avdrag för dylik
utdelning icke äga rum, där ej utdelningen skett i
omedelbart samband med köp eller försäljning, varpå
utdelningen grundats, varemot förening, som icke sträckt
sin verksamhet utom medlemmarnas krets, må åtnjuta
avdrag för all utdelning, varom här sägs, för såvitt
den utgått efter grunder, som varit före köpet eller
försäljningen bestämda,

dels ock att, under förutsättning av bifall till
förenämnda yrkande, ur de av utskottet föreslagna vid
ifrågavarande förordning fogade särskilda anvisningar
till ledning vid taxeringen uteslutas de tre sista styckena
under tredje momentet eller orden »En ekonomisk förening
— — — efter föreningarnas medlemsantal.»

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

255

av herrar Trygger, Barthelsson, K. J. A. Gustafsson, Lindman och
Jönsson i Boa, som anfört följande:

Under åberopande av de skäl, som inom riksdagen vid upprepade
tillfällen anförts mot den bestämmelse, som i utskottets förslag till förordning
om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910
om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering upptagits i sista
stycket av § 11, hemställa vi

att nämnda stycke:

»Styrelse för bankbolag---tidpunkt.»

måtte ur förslaget utgå.

av herrar Trygger, Barthelsson, K. J. A. Gustafsson, Lindman,
Jönsson i Boa och Brännström, vilka yttrat:

Då enligt vår mening specifikationen vid deklarationsskyldighetens
fullgörande icke bör drivas längre än vad som är oundgängligen nödvändigt
för kontroll å den skattskyldiges uppgifter, men denna av hänsyn
till den enskildes berättigade intressen dragna gräns väsentligen överskridits
i det av utskottet förordade deklarationsformulär, särskilt vad
angår uppgifterna om utdelning å aktier, lotter i solidariska bankbolag
och insatser i ekonomiska föreningar samt om den skattskyldiges förmögenhet,
hemställa vi,

att nu gällande föreskrifter i fråga om specifikationen
i dessa nu angivna punkter måtte bibehållas
oförändrade.

256

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Reservationer:

av herrar Gustaf Nilsson, Örne, Möller, Wigforss, Kristensson, Bärg,
Lindqvist i Kosta, Sjöblom och Engberg.

Undertecknade anse, att utskottets utlåtande hade bort i alla väsentliga
punkter innebära en anslutning till Kungl. Maj:ts proposition.
Det närmare studiet av propositionen har hos oss stadgat den övertygelsen,
att en verklig reform av vårt kommunala skatteväsen kräver
ett godtagande av de principer, varpå regeringsförslaget vilar.

Dessa principer utgöras av de fristående objektskatterna, den allmänna
kommunala inkomstskatten och den kommunala progressivskatten.
Om de båda senare skatteformerna har inom utskottet i princip praktisk
taget vunnits enighet. Till de mer eller mindre väsentliga detaljer,
där vi icke kunnat följa utskottsmajoriteten vid dess utformning av progressivskatten,
skola vi nedan återkomma.

Den punkt där enigheten inom utskottet däremot brustit, är frågan
om de fristående objektskatterna. Mot dessa har både i princip och
i fråga om det sätt, varpå de utformats i propositionen, riktats en
häftig kritik. I den mån denna kritik vänt sig mot kommunala objektskatter
överhuvud, har den ingalunda förmått rubba de principer, varpå
dylika skatter överhuvudtaget bruka byggas. Och inte heller har denna
kritik kunnat minska tilltron till den utformning principen erhållit i
propositionen, då dessa objektskatter gjorts till fristående skatter. Fördelarna
med denna utformning har endast kunnat framstå i desto klarare
dager under den ingående jämförelse, vartill utskottsbehandlingen
givit anledning, med den alternativa lösning av problemet, som framlagts
i tvenne partimotioner och om vilken utskottsmajoriteten enat
sig. Denna lösning innebär en kombination av den allmänna inkomstskatten
och en fastighetsskatt — någon näringsskatt inlåter man sig
icke på —, varvid fastighetsskatten antar form av en garantiskatt,
som under vissa förhållanden bortfaller. Regeringsförslagets fastighetsskatt
lägges däremot vid sidan av den allmänna inkomstskatten och utgår
under alla förhållanden.

Det är denna egenskap hos propositionens objektskatter att vara
fristående skatter vid sidan av inkomstskatten, som givit upphov till den

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1. 257

form av kritik, vilken sammanfattas i ordet »dubbelbeskattning». Innehavarna
av ifrågavarande objekt, alltså fastighetsägare och näringsidkare,
bli ju på detta sätt skyldiga att erlägga tvenne skatter. Och då
inkomsten av t. ex. fastigheten bara är en enda, blir ägaren väl tydligen
utsatt för dubbel beskattning?

Då man fortfarande opererar med detta slagord, och då det tycks
ha en viss förmåga att sätta känslorna i rörelse till förfång för varje
saklig diskussion, torde det vara nödvändigt att något uppehålla sig
vid denna delvis mycket ofruktbara strid om ord.

För den händelse det bland »dubbelbeskattningens» motståndare
skulle finnas sådana som låta suggerera sig av själva det matematiska
förhållandet mellan en inkomst och två skatter, och redan häri se något
orättfärdigt, må det i förbigående påpekas, att den garanterade
fastighetsskatt, vartill utskottsmajoriteten slutit sig, delar alla objektskatters
allmänna natur att utgå vare sig det finns någon inkomst eller
inte. På en obefintlig inkomst är man sålunda med om att lägga skatt.
Från rent matematisk synpunkt borde detta innebära en helt annan
och större orättfärdighet än att beskatta en och samma inkomst på mer
än ett sätt.

Vill man förklara dylika fastighetsinkomster, som äro lika med
noll, för rena undantagsfall, som icke bevisa, att man godtagit principen
om extra bördor på innehavare av vissa skatteobjekt, så kunde
det vara tillräckligt att påpeka, att redan påläggandet av eu fastighetsskatt,
utan hänsyn till den verkliga inkomsten, bevisar, att man
med full avsikt behandlar olika arter av inkomst olika. Men vidare
har ju majoriteten godtagit en progressivskatt med många gånger högre
skatteprocent för vissa inkomster än för andra. Och redan i vår inkomst-
och förmögenhetsskatt till staten ingår förmögenhetsdelen såsom
en extra pålaga alldeles oberoende av inkomstens storlek. Här synes
alltså principen vara erkänd utan protest från dem, som nu vilja från
början avvisa ett förslag till kommunal objektbeskattning endast och
allenast därför att det låter inkomster av fastighet eller näring behandlas
annorlunda än arbetsinkomster, därför att det låter dem drabbas
av en skatt, som icke kan uttagas av andra inkomster.

Om häremot invändes att förmögenhetsägare tydligen ha större
skatteförmåga än t. ex. löntagare med samma inkomst och att den extra
beskattningen därför icke kan betraktas som orättvis, så är svaret alldeles
riktigt eller anses åtminstone vara så av skatteformens anhängare,
men svaret bevisar också omedelbart, att olika arter av inkomster
mycket väl kunna behandlas olika, utan att man anses försynda
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 11 samt. 2 avd. 1 höft. (Nr L) 33

258

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

sig mot rättvisan. Det är denna uppfattning, som genomgående tar sig
uttryck i den vetenskapliga litteraturen på tal just om det lösliga men
populära bruket av ordet dubbelbeskattning. l)et kan vara tillräckligt
att anföra följande uttalande av den amerikanske finansteoretikern och
natioualekonomen E. R. A. Seligman i hans Essays on Taxation, 5 uppi.,
s. 97:

»Det första betydelsefulla fall av dubbel beskattning uppstår, då man söker
beskatta egendomen och samtidigt beskatta inkomsten. Eller man söker beskatta
antingen egendomen eller inkomsten och ändå uppta en näringsskatt. På denna
punkt möter man mycken missuppfattning. Mången anser detta vara oriktigt, därför
att det är dubbel beskattning. Men faktiskt medför den samtidiga beskattningen
av egendom och av inkomst ingen orättvisa, om alla placeras i samma
position. Om alla individer i samma kategori behandlas lika, gör det ingen skillnad
antingen man har en enda hög skatt på egendomen eller en låg skatt på egendomen
och en annan låg skatt på egendomens avkastning. I själva värket skulle
staten vara fullkomligt berättigad att beskatta egendomen, inkomsten av egendomen
och därtill utgifterna eller vilket annat kännetecken på egendomen som
helst. Alla sådana dubbla eller tredubbla skatter äro fullkomligt rimliga, så länge
de träffa alla lika. Tagna tillsammans betyda de helt enkelt en hög skattesats på
egendomen. Dubbel beskattning är sålunda inte alltid oriktig. Den är orättvis
endast när den ena skattebetalaren debiteras två gånger, medan en annan i väsentligen
samma kategori debiteras bara en gång. Det är den bristande jämlikheten
i beskattningen, som stöter oss. Men om alla personer inom samma
klass i lika mån drabbas av bördan, kan det inte finnas någon rättvis grund för
klagomål.»

Det är först när lagstiftningen bryter mot denna regel, att inkomster
av i stort sett samma slag skola behandlas på samma sätt,
som rättfärdighetskänslan rimligen borde komma i rörelse. Att avväga
bördorna mellan olika slag av ''inkomster är däremot eu mycket mera
invecklad sak, där meningarna av naturliga skäl kunna vara mycket
delade, där man i allmänhet får handla mera på känn och där det
mesta man kan hoppas på, är en kompromiss, genom vilken ingen av
parterna känner sig alltför orättfärdigt behandlad av «n mäktigare
vederdeloman.

Det synes oss nu obestridligt, att inkomster av fastighet och näring
äro av den särskilda natur, att de böra ge anledning till en särskild
behandling, som utmynnar i påläggandet av eu skatt som icke
kan utkrävas av arbetsinkomster. På vilka sätt denna särskilda beskattning
sedan motiveras, har icke den avgörande betydelse, som man
vid kritiken av regeringens proposition stundom tyckes föreställa sig.
Framför allt är det alldeles oriktigt att framställa fastighetsskatten
och näringsskatten såsom resultat av något slags teoretiska speku -

Andra särskilda utskottets betänkande Nr 1. 259

lationer, vilka skulle stå eller falla med eu på visst sätt formulerad
»intresseteori.»

Det är från en sida sett tillräckligt att motivera dessa skatter såsom
objekts k att er, emedan föreställningen om dylika skatters »naturlighet»
eller »ofrånkomlighet» i ett kommunalt skattesystem torde härska
i vida kretsar även bland dem, som nu icke vilja vara med om det
kungliga förslaget. Orsaken till denna benägenhet för objektskatter
torde ganska mycket vara att söka i dessa skatters egenskap att förefalla
så »lämpliga», enär de äro »säkra» och »lättillgängliga». Saken
betraktas då uteslutande från det slcattekrävande samhällets sida. Och
man får inte glömma att denna synpunkt på beskattningen är högeligen
viktig. Ett samhälle kan inte av svårigheten att med full rättvisa avväga
skattebördan låta hindra sig i utkrävandet av skatt. Och praktiska
lämplighetshänsyn kunna aldrig lämnas ur räkningen och få alltid
vägas mot storleken av de möjliga orättvisorna i de omtvistade skatteformerna.

Vill man emellertid gå bakom sådana lämplighetsskäl för objektskatten
och betrakta saken från skattebetalarens synpunkt, då tvingas
man att godtaga de skäl som anföras i den kungl. propositionen.
Enligt vår mening kan man icke komma alldeles förbi någon form
av »intresseteori», hur växlande än intressets styrka må synas, och
hur svårt det än kan vara att mäta graden av detta intresse. Men
vidare synes oss den större skattekraften hos innehavarna av ifrågavarande
skatteobjekt vara ofrånkomlig. Och slutligen kan man särskilt
beträffande innehavare av jordbruksfastighet icke lämna ur räkningen det
faktum, att deras i penningar deklarerade inkomst måste bli lägre än t. ex.
löntagarnas med samma reala levnadsstandard. Åven om vi förutsätta
de noggrannaste och mest sanningsenliga deklarationer, är det naturligt
och faktiskt att jordbrukarens naturaförmåner upptagas till lägre penningebelopp
än dem, varmed motsvarande varor och tjänster måste betalas
i öppna marknaden av andra inkomsttagare.

Det kan finnas delade meningar om var huvudvikten bör läggas
bland de nu anförda skälen för en särskild belastning av fastighetsägare
och näringsidkare, och man kan till och med hysa den meningen att
något av de uppräknade momenten bör utskiljas, men likväl vara fullkomligt
på det klara med att de fristående objektskatterna böra ingå i
det kommunala skattesystemet. Det ohållbara i försöken att framställa
inkomsten av t. ex. fastighet såsom alldeles likartad med arbetsinkomst
framgår redan tillräckligt tydligt av det faktum, att även utskottets
majoritet inte kunnat undgå att ta hänsyn till denna artskillnad. Då

360

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

det gällt att skaffa kommunen garanti för en viss inkomst, har man
utan vidare sökt denna garanti hos innehavarna av den fasta egendomen.
Det skulle också verkligen utgöra ett synnerligen djärvt steg att vilja
fullkomligt likställa fastighetsägare och löntagare och därmed alldeles
afskaffa fastighetsskatten. Men om man sålunda är överens om att en
fastighetsskatt måste finnas, då blir problemet blott att anordna den på
lämpligaste sätt och att giva den de rätta proportionerna. Det är i
båda dessa hänseenden, som regeringens förslag synes oss äga alldeles
avgjorda företräden framför den av utskottet föreslagna utvägen.

Re geringsförslaget är överlägset, emedan det rättvisare fördelar
bördorna mellan de olika fastighetsägarna. Detta är så uppenbart, att
det i nuvarande ögonblick näppeligen torde bestridas av någon omdömesgill
betraktare. Det utmärkande för utskottsförslagets fastighetsskatt
kan nämligen i korthet uttryckas så, att den utgår för alla inkomster
upp till 6 procent respektive 5 procent av fastigheternas taxeringsvärde,
men upphör att utgå, då avkastningen överstiger nämnda procent.
Regeringsförslagets fastighetsskatt är fristående och betalas alltså ^av
alla fastighetsägare, inte bara av dem som ha relativt låg avkastning.

Den nu nämnda orättvisan upphör visserligen, i samma män som
fastigheterna upptaxeras till ett sådant värde, att inkomster överstigande
6 procent respektive o procent, bli sällsynta eller försvinna. Men i
samma mån gör sig den faktor alltmera gällande, som oupplösligt sammanhänger
med alla objektskatters natur: att utgå oberoende av innehavarens
ekonomiska ställning. Den skuldsatte betalar lika mycket som den
skuldfrie. Familjeförsörjaren med många barn betalar lika mycket som
den ogifte. Det orättvisa i en dylik fördelning av skattebördan
mellan de olika fastighetsägarna medföljer ju även den nuvarande fastighetsskatten.
Men man skulle kunna säga, att denna orättvisa varit
någorlunda uthärdlig just på grund av de notoriskt för låga taxeringsvärdena
på jordbruksfastigheter. Men nu då det från alla båll erkännes,
att fastighetsägarna böra bära en större del av skattebördan än hittills
och att detta bör genomföras så snart som möjligt genom en riktigare upptaxering
av fastigheterna, måste denna skattens bristande anpassning
etter bärkraften komma att kännas mycket mera tryckande.

Aven i detta fall är den fristående fastighetsskattens överlägsenhet
uppenbar. Samma börda uppdelas nämligen på tvenne olika skatter, av
vilka den ena — inkomstskatten — är fördelad direkt efter de olika
skattebetalarnas förmåga. Den stela fastighetsskatten kommer att utgöra
en mindre del av hela skattebördan, och härigenom blir denna
rättvisare fördelad.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

261

Nu kunde det ju från något håll hävdas, att även med en minskad
anpart av hela bördan stode likväl fastighetsskatten i regeringsförslaget
kvar, och att rättvisa först vore skipad mellan fastighetsägarna, då även
denna del av skatten hade fördelats efter förmågeprincipen. Man skulle
alltså erkänna kravet på extra bördor på fastighetsägare, men ville icke
ha dem uttagna i form av objektskatt. Mot denna ståndpunkt bör emellertid
med styrka hävdas, att en dylik fastighetsskattens avskrivning i och
för sig orimlig i alla fall knappast kan företagas i ett enda slag. Men
just för nämnda uppfattning borde regeringsförslaget vara ett steg i
den rätta riktningen, eftersom det avser att sänka fastighetsskattens
andel i skattebördan, under det att utskottsförslaget efter en ny fastighetstaxering
måste ha till resultat att öka d<-nna andel.

Men även då det gäller att fördela bördorna emellan fastighetsägare
å ena sidan och löntagare å den andra, erbjuder systemet med en
fristående fastighetsskatt avgjorda fördelar. Man kan tydligen hysa
mycket delade meningar om storleken av den förskjutning i skattebördan
över på fastighetsägarnas axlar, som bör äga rum. Här komma
intressena i strid, varje grupp måste se saken med sina ögon, och
en för alla acceptabel kompromiss är det bästa man kan hoppas
på. Striden rör sig här om repartitionstalen för fastighetsskatten. Men
då torde det vara klart, att en förskjutning av dessa tal i ena eller
andra riktningen låter sig företagas med mindre orättvisor, ju mindre
del av hela skatten, som utgår i form av fastighetsskatt. Det torde sålunda
vara av alla erkänt, att det är en mycket otymplig och orättvis
metod för denna ''förskjutning att helt enkelt öka den procent, varefter
den nuvarande fastighetsskatten utgår. Men något annat medel erbjuder
sig icke med den utformning av fastighetsskatten, som utskottsmajoriteten
föreslår.

Vi kunna sålunda icke finna annat än att regeringens förslag uppenbarligen
mera rättvist fördelar bördorna mellan fastighetsägarna, än som
skulle bli fallet enligt utskottets förslag, och att de fristående objektskatterna
vidare erbjuda eu bättre metod att avpassa bördorna på olika
inkomstarter efter deras olika bärkraft. Det är repartitionstalens uppgift
att utgöra de nödiga balans vikterna för att åstadkomma denna rätta
avvägning.

Nu kan man naturligtvis alltid mena, att de i regeringspropositionen
föreslagna repartitionstalen äro för höga, att de alltså lägga alltför
stora bördor på fastighetsägare och näringsidkare. Om regeringsförslagets
motståndare hade'' valt denna väg, skulle deras kritik varit
begriplig. Ty vid denna avvägning mellan olika intressen är det svårt

262

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

för att inte säga omöjligt att erhålla några verkligen objektiva hållpunkter.
Den förda diskussionen synes dock ha givit vissa resultat,
som vederlägga talet om att de i propositionen föreslagna repartitionstalen
skulle lägga orimliga bördor på fastighetsägare och näringsidkare.
I fråga om näringsskatten torde inte heller denna del av kritiken ha
spelat någon större roll.

Vad fastighetsskatten beträffar, kan det vidare konstateras, att det
motionsvis föreslagna repartitionstalet 2 för jordbruksvärde otvivelaktigt
måste anses alldeles för lågt. Från den sida som utskottsmajoriteten
representerar, erkäunes detta också utan förbehåll. Men även under
diskussionen om ett repartitionstal 4 för jordbruksvärde har det från
samma kritiker av regeringsförslaget framhållits, att utskottets förslag
minst lika mycket skulle lätta bördan för löntagare och alltså vara minst
lika tryckande för fastighetsägare som en fristående fastighetsskatt med
nämnda reparatitionstal. Det kan under sådana förhållanden utan tvekan
påstås, att bördan på jordbruket vid ett repartitionstal 6 säkerligen skulle
bli mycket mera överensstämmande med rättvisan än nu, och att de
möjliga riskerna hålla sig inom så trånga gränser, att ett försök med
detta repartitionstal måste anses fullt berättigat.

Mot näringsskatten har riktats en rad anmärkningar, vilka till sin
ena del förlora all betydelse, i samma ögonblick man erkänner lämpligheten
av fristående objektskatter. Vad den praktiska utformningen beträffar,
torde kritiken, riktad mot dess invecklade karaktär och tekniska
svårigheter, i icke ringa grad vara föranledd av bristande inträngande i
ämnet. Detta framgår ganska tydligt t. ex. av motion hr 271 i första kammaren,
vari föreslås en näringsskatt utan medtagande av meravkastning
och arbetareantal vid beräkningen av skattekapitalet. Men de största
praktiska svårigheterna möta i fråga om den näringsskattepliktiga förmögenheten,
som av motionärerna medtagits. Vid näringsskatten gäller
ännu mer än vid fastighetsskatten, att olika konstruktioner ganska lätt
kunna göras, och att det är mycket svårt att på den teoretiska diskussionens
och utredningens väg komma fram till säkra resultat. Först i
praktiken komma fördelar och olägenheter att klart låta sig bedömas.
Detta gäller också det försiktigt valda repartitionstalet 3, vilket icke
torde innebära några sådana risker, att ett försök på den grund
kan avvisas.

Det är nämligen vår uppfattning, att endast genom försök, det
vill säga prövning i verkligheten, kan frågan om de riktiga repartitionstalen
avgöras. Och genom att iakttaga och undersöka verkningarna av
reformen under de närmaste åren skulle man skaffa sig ett underlag

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1-

263

för bedömandet av en mera definitiv lösning, som inga teoretiska utredningar
kunna åstadkomma. Det är från denna synpunkt sett, som utskottets
proivsoriska förslag synes oss ytterligare uuderlägset den kungl.
propositionens. Det torde nämligen knappast vara utskottsmajoriteteDS
mening, att en definitiv reform skulle byggas på den kombinerade inkomst-
och fastighetsskattens grund. Verkningarna av denna provisoriska
anordning kunna alltså inte få den betydelse för frågans vidare
behandling, som erfarenheten om fördelarna och möjligen farorna av en
fristående fastighetsskatt skulle skänka. Den fortsatta utredning, som
utskottet föreslår, måste sålunda på denna viktiga puukt snarast få
karaktären av teoretiska analyser, kanske utökade med beräkningar på
redan föreliggande statistiskt material, jämte insamling av uttalanden
från olika myndigheter. Att denna form av utredningsarbete skulle
kunna lämna lika gott material för det slutliga bedömandet som en
prövning av de fristående objektskatternas verkningar i praktiken, torde
vara mycket svårt att med fog påstå.

ISI är det mer eller mindre teoretiska utredningsarbetet hunnit fram
till en viss punkt, återstår intet annat att göra än att övergå till en
prövning i praktiken. Och dit ha vi nu efter mer än 20 års utredningar
kommit. Det innebär inte, att propositionens former för de fristående
objektskatterna skulle vara de enda möjliga eller att det skulle
vara höjt över varje tvivel, att andra förslag icke skulle kunna förefalla
många människor lika acceptabla. Men det innebär att tvister
härom bäst kunna lösas på erfarenhetens väg, och inte enbart genom fortsatta
resonuemanger.

Vi kunna alltså mycket väl vara eniga med utskottsmajoriteten
därom, att ytterligare fakta till hela kommunalskatteproblemets belysning
äro önskvärda, men vi anse att majoriteten drar en oriktig slutsats
härur, då den tillstyrker en fortsättning av det mer än 20-åriga utredningsarbetet
i ungefär de gamla formerna.

Härutinnan kan det icke medföra någon ändring, att utskottet på
några punkter framhäver vissa konkreta detaljer, som kräva ytterligare
även teoretisk undersökning. Vi syfta här närmast på skogsbeskattningen.
Det har från skogsvårdshåll riktats eu delvis mycket skarp
kritik mot regeringens förslag, i vad det gäller fastighetsskatten på
skogsvärde. Denna kritik utgår egentligen ifrån att varje skatt å den
växande skogen måste locka till skogsskövling. Detta gäller sålunda
även den nuvarande fastighetsskatten. Men verkningarna anses bli
skärpta genom regeringsförslagets bestämmelser, som syfta till att få
skogen upptaxerad bättre efter dess verkliga värde, särskilt i förbindelse

264

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

med bestämmelsen att en genom avverkning åstadkommen värdeminskning
omedelbart kan medföra en sänkning i taxeringsvärdet. Upptaxering
i anslutning till saluvärdet anses även komma att avskräcka från
att nedlägga kulturkostnader på annan för skogsodling lämpad mark.
Den utväg man föreslår för att komma ifrån dessa faror är ett fullständigt
nytt system för värdering av skogs fastighet. Den växande
skogen skulle helt och hållet befrias från fastighetsskatt, och denna
skulle i stället läggas på själva skogsmarken.

Detta nya uppslag tyckes ha mottagits med stort intresse av utskottsmajoriteten,
och denna anser sig häri ha funnit ett starkt argument
mot regeringens förslag. Så länge frågan om taxeringen av skogsvärdet
icke är avgjord menar man det vara för tidigt att gå in på en uppdelning
av jordbruksfastighet i de båda värdena: jordbruksvärde och skogsvärde.
Vidare anses denna osäkerhet i fråga om skogens taxering lägga
hinder i vägen för en ny fastighetstaxering 1921 i enlighet med regeringens
förslag, och utan en dylik nytaxering kan regeringens fastighetsskatt
ju icke föras ut i livet.

Mot dessa argument kan man med stor styrka hävda, att de bevisa
för mycket. Bortsett ifrån att farhågorna för det kungl. förslagets
farliga verkningar på skogsodlingen måste anses överdrivna, då ju samma
beskattningssystem tillämpas redan nu, är det ganska tydligt, att en
omläggning av hela systemet för skogens beskattning i överensstämmelse
med de ovan angivna nya riktlinjerna måste kräva ett mycket
långvarigt och grundligt utredningsarbete. Kommunernas intresse av
fastighetsskatt från skogen och den vanliga tvekan inför alldeles oprövade
nyheter torde vara motiv starka nog för att tillförsäkra denna särskilda
utredning ett ganska långt liv. Men att på detta sätt skjuta
hela skattereformen ut i det ovissa för att möjligen bättre ordna en
detalj, kan aldrig vara riktigt.

Och när denna fråga om skogens beskattning även sättes i samband
med nytaxeringen av fastigheterna, och man fördenskull anser sig
böra uppskjuta taxeringen till år 1922 i stället för år 1921, det vill
säga hoppas på en lösning av skogsbeskattningsfrågan efter de nya
linjerna vid 1921 års riksdag, då har man alldeles glömt att ta till
råds erfarenheten om dylika frågors politiska behandling i vårt land.

Tanken att få denna fråga löst vid 1921 års riksdag torde
slutligen ha förefallit hven utskottsmajoriteten såsom en väl djärv förhoppning,
och i utlåtandet har man alltså beslutat sig för att yrka en
fastighetstaxering år 1922, även om frågan om skogens beskattning inte
då skulle vara definitivt ordnad. Man begär då bara, att det »föran -

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

265

staltas om en revision av nu gällande bestämmelser ,i ämnet, som möjliggör
en enhetligare och riktigare skogstaxering». Men en sådan
enhetlighet i anslutning till de gamla grunderna kan åstadkommas lika
väl omedelbart som år 1921.

I realiteten har alltså hela angreppet mot regeringsförslaget från
skogsbeskattningens synpunkt fallit till marken, i den mån det avsåg
att ge skäl för ett uppskov med övriga delar av reformen just nu. Däremot
kunna reservanterna naturligtvis icke ha något att invända mot
en utredning av de möjligheter till en mera rationell skogsbeskattning,
som skogsvårdsmännens förslag kunna innehålla.

Den nu berörda kritiken av propositionen ter sig närmast som en
förevändning för att kunna uppskjuta den nya fastighetstaxeringen och
därmed motivera uppskov med ett definitivt bedömande av regeringsförslagets
fastighetsskatt. På samma sätt förefaller det, att utskottsmajoriteten
överdriver svårigheterna för de nuvarande taxeringsnämnderna
att företa en dylik taxering, och likaså att den utan tillräckliga skäl avvisat
det inom utskottet väckta förslaget att genom en omedelbar mindre
förändring i taxeringsförfarandet skaffa större garantier för en riktigare
och mera enhetlig uppskattning av särskilt jordbruksfastigheternas värde.
Vi kunna sålunda icke tillmäta de anförda praktiska svårigheterna någon
större vikt för bedömande av frågan om ett antagande av regeringsförslagets
principer. Vi anse tvärtom att de starkaste skäl tala för att
omedelbart omsätta den i praktiken för att därigenom erhålla material
till ett mera definitivt avgörande av frågan. Då vi sålunda förutsätta
en undersökning av förslagets verkningar i praktiken och föreslå en
därpå grundad utredning, ha vi för att undanröja de betänksammas
motvilja mot att definitivt binda statsmakterna vid förut icke prövade
principer föreslagit en begxåinsad giltighetstid för denna kommunalskattelag.
Till 1924 års riksdag bör enligt vår mening kunna föreligga
erfarenheter, varpå ett definitivt avgörande kan grundas, och lagens
giltighetstid föreslås därför att räcka till och med utgången av år 1924.

I några detaljer ha vissa ändringar synts oss befogade.

Då i propositionen föreslås, att ägare eller innehavare av fast
egendom, vilkens enda eller huvudsakliga värde utgöres av för hans
personliga behov använd åbyggnad och vilkens taxeringsvärde understiger
1,000 kronor, befrias från utgörande av fastighetsskatt, ha vi
ansett detta värde böra höjas till 2,000 kronor. I sammanhang därmed
föreslå vi att från 500 kronor till 1,000 kronor höja värdet av de byggB
Utäng till riksdagens protokoll 1920. 11 samt. 2 avd. 1 käft. (Nr 1.) 34

Faslighetsskatten.

266

Andra särskilda idskottets utlåtande Nr 1.

Närings skatten.

Progressiv skatten.

Reformering
av taxeringsfBrfarandet.

nader, å vilka fastighetsvärde ej åsättes, då de äro uppförda å mark,
för vilken byggaadsägaren icke är skattskyldig.

Med anledning av kritiken mot anvisningarna rörande upptaxeringen
av skogsvärde ha vi likaledes företagit en omformulering och gjort
ett tillägg, varigenom anmärkningen mot regeringsförslaget att locka
till skogsskövling torde ha förlorat all verklig betydelse.

Det från näringsskatt befriade näringsskattekapitalet ha vi ansett
böra höjas från 5,000 kronor till 10,000 kronor. I fråga om beräkningen
av arbetareantalet vid bestämmande av näringsskattekapitalet har
föreslagits en ändring närmast i avsikt, att en näringsidkare skall
kunna härvid begagna de uppgifter om arbetarantal och arbetstid, som
han är skyldig lämna för bestämmande av försäkringsavgift enligt
lagen om försäkring för olycksfall i arbete.

I fråga om progressivskatten föreslå vi en omläggning, som nära
överensstämmer med den av utskottsmajoriteten företagna. Progressivskattens
utslagning på förvärvskommunerna kunna vi sålunda godtaga,
ehuru vi hysa någon tvekan på grund av de mötande tekniska svårigheterna.
I samband därmed synes också fördelningen av bolagens och
enskildas progressivskatt på kommunandel och utjämningsandel böra bli
densamma, alltså 75 procent till kommunen och 25 procent till utjämning.
Vidare anse vi det också finnas skäl för att begränsa den andel
i kommunens hela skattebörda, som bör uttagas av progressivskatt, till
en fjärdedel. Antagligen torde de fall bli synnerligen fåtaliga, i vilka
den för kommunen belöpande andelen av progressivskatten överstiger
detta belopp, men vi ha likväl funnit det riktigt att föreslå, att den del
av kommunens andel, som under vissa förhållanden sålunda icke kan
tagas i anspråk för kommunens räkning, skjutes över till skatteutjämningsdelen.

I likhet med utskottet föreslå vi också, att denna utjämningsandel
omedelbart utiebiteras men uppbäres först sedan behovet av medel till
utjämning och sättet för deras fördelning blivit fastställda.

I fråga om skalorna ha vi icke kunnat ansluta oss till utskottets
förändringar, vilka vi delvis betrakta som försämringar. Men vi ha för
att något mildra skalan för de lägre inkomstgrupperna företagit en
modifikation av den i propositionen föreslagna skalan för enskilda.

I proposition nr 400 omförmäler departementschefen, att han den
31 oktober 1919 i yttrande till statsrådsprotokollet uttalat, att tidpunkten

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

267

syntes vara inne att upptaga frågan om ett fortsättande av revisionen
av vår skattelagstiftning jämväl på andra områden. Särskilt framhölls,
att för genomförande av en rättvis beskattning och tillvaratagande av
statens skatteintressen en genomgripande omläggning av taxeringsväsendet
syntes erforderlig, men att i första rummet beredningsarbetet
inriktats på de jämkningar i gällande taxeringsförordning, som betingats
av det föreliggande kommunalskatteförslaget.

Även vi anse tidpunkten inne för genomförande av en grundlig
reformering av taxeringsmyndighetens organisation samt taxeringsförfarandet.
\ id det förhållandet att departementschefen redan uttalat sig
för igångsättande av utredning i ärendet ha vi emellertid icke ansett
att riksdagen haft anledning att för närvarande hos Kung! Magt anhålla
om sådan utredning.

Med hänsyn till att vi föreslagit en begränsad giltighetstid för
ifrågavarande kommunalskattelag ha vi icke ansett lämpligt att för närvarande
tillstyrka bifall till de föreslagna ändringarna i 17 kap. handelsbalken.

Övriga ändringar i Kungl. Maj:ts förslag torde icke påkalla närmare
motivering.

På grund av vad sålunda anförts få vi hemställa

I. att riksdagen, med förklarande, att Kungl.
Maj:ts i följande propositioner framlagda, nedan angivna
förslag, nämligen

i proposition nr 191, förslag till kommunalskattelag,

i proposition nr 21 G, förslag till
l:o) lag om ändrad lydelse av §§ 15 och 35 i
förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och
skolråd den 21 mars 1862, samt

2:o) lag om ändrad lydelse av § 37 i förordningen
om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd
i Stockholm den 20 november 1863;

i proposition nr 222, förslag till
l:o) lag om ändrad lydelse i vissa delar av
förordningen om komnnalstyrelse på landet den 21
mars 1862,

Ändringar i
17 kap. handelsbalken.

268

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

2:6) lag om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen
om kommun alstyrelse i stad den 21 mars
1862,

3:o) lag om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen
om kommunalstyrelse i Stockholm den 23
maj 1862,

4:o) lag om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen
om landsting den 21 mars 1862, samt

5:o) lag om ändrad lydelse av 7 § 2 mom. i
lagen om fattigvården den 14 juni 1918;

i proposition nr 223, förslag till förordning om
ändrad lydelse av 52 och 55 §§ i stadgan om skjutsväsendet
den 22 juni 1911;

i proposition nr 224, förslag till
l:o) lag om om ändrad lydelse av 19, 20 och
21 §§ i lagen den 9 december 1910 om reglering av
prästerskapets avlöning,

2:6) lag om ändring i lagen den 16 oktober 1908
angående lindring i främmande trosbekännares skattskyldighet
till svenska kyrkan samt hennes prästerskap
och betjäning, samt

3:o) lag om ändrad lydelse av § 9 mom. 6 i
lagen den 31 maj 1889 angående dövstumundervisningen; i

proposition nr 225, förslag till lag om ändrad
lydelse av 1 och 3 §§ i lagen om skogsaccis och om
virkestaxering den 11 oktober 1912;

i proposition nr 227, förslag till
l:o) förordning angående upphörande av ajlmänna
taxeringar till bevillning av fast egendom samt
av inkomst m. m.,

2:o) förordning angående ändrade grunder för
utgörande av vissa avgifter, samt

3:o) förordning angående gäldande av utlagor,
vilka bestämts att utgå efter de för utgörande av
kommunalutskylder i allmänhet stadgade grunder;

i proposition nr 357, förslag till

2:o) lag om ändrad lydelse av 2 kap. 23 § i

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

269

lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast
egendom;

i proposition nr 358, förslag till lag om ändring
i vissa delar av lagen den 23 oktober 1891 angående
väghållningsbesvärets utgörande på landet, samt
i proposition nr 400, förslag till förordningar
om ändring i vissa delar dels av förordningen den
28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt,
dels ock av förordningen samma dag om taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering

icke kunnat av riksdagen oförändrade bifallas, i
avvaktan på en definitiv kommunalskattereform måtte
antaga

Å. Kungi. Maj:ts förslag till kommunalskattelag
jämte därvid fogade särskilda anvisningar att gälla
för åren 1921—1924 med följande ändringar i nedan
angivna delar:

7 §•

Till grund för taxeringen skall med iakttagande av vad här nedan
och i anvisningarna särskilt stadgas läggas den fasta egendomens värde
efter ortens pris (allmänna saluvärdet).

Vid taxeringen — — — beräknas utgå.

(Se vidare de särskilda anvisningarna.)

10 §.

1 mom. Allmän uppskattning av fast egendoms värde (allmän
fastighetstaxering) skall ske år 1921. De vid denna taxering fastställda
värden skola därefter oförändrade gälla, såvida ej nya eller ändrade
värden åsättas av anledning, varom sägs i 2 mom.

2 mom. Inträffa sådana — — — förhållanden beröres.

Har fast — — — åsätta taxeringsvärde.

Vid taxering, varom i detta mom. är fråga, må avseende icke
fästas vid sådan ändring i fast egendoms värde, som på grund av förskjutningar
i det allmänna prisläget inträffat efter 1921 års allmänna fastighetstaxering,
utan endast vid de förhållanden, som föranlett omtaxeringen
eller eljest hava avseende särskilt å den fasta egendom, varom
fråga är.

270

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

13 §.

1 mom. Ägare eller innehavare av fast egendom, vilkens enda
eller huvudsakliga värde utgöres av för hans personliga behov använd
åbyggnad och vilkens taxeringsvärde understiger 2,000 kronor, vare
belriad från utgörande av fastighetsskatt, såvida icke han och, om han
är gift, ej heller hans hustru eljest är till kommunen skattskyldig enligt
bestämmelserna i denna lag.

2 mom. Därest värdet av byggnad eller med varandra sammanhörande
byggnader, som äro uppförda å mark, för vilken byggnadsägaren
icke är skattskyldig, understiger 1,000 kronor, skall taxeringsvärde
ej åsättas byggnaden eller byggnaderna.

24 §.

Om näringsskattekapitalet i ett näringsföretag icke överstiger

10,000 kronor, utgår icke näringsskatt för företaget. Överstiger näringsskattekapitalet
10,000 kronor, utgår näringsskatt blott för den
del av näringsskattekapitalet, som överstiger sagda belopp.

31 §.

Såsom inkomst taxeras icke:

andel, som vid bodelning tillfallit make, ävensom vad som förvärvats
genom giftorätt — — — traktamentstagaren varit bosatt.

45 §.

Kommunal progressivskatt utgöres för varje till inkomst- och
förmögenhetsskatt beskattningsbart belopp, som överstiger, i fråga om
andra skattskyldiga än svenska aktiebolag, solidariska bankbolag och
kommanditbolag, 3,000 kronor samt i fråga om bolag, som nu nämnts,
6 procent av det bolagets kapital, vartill hänsyn skall tagas vid bolags
taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt.

Hava makar blivit särskilt taxerade till inkomst- och förmögenhetsskatt,
skall den kommunala progressivskatten fördelas på makarna
i samma förhållande som inkomst- och förmögenhetsskatten.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

271

46 §.

1 mom. För andra skattskyldiga än svenska aktiebolag, solidariska
bankbolag och kommanditbolag utgör progressivskattens grundbelopp
för den del av det beskattningsbara beloppet, som överstiger

3,000 kronor	men	icke	6,000	kronor ..............	............... Va procent
6,000			»	10,000	» .............	............ 1
10,000				15,000	» ..............	2
15,000		»		25,000	» ...............	............... O	»
25,000	»		»	35,000	)} ...............	............... 4	»
35,000		»	»	50,000	» ...............	.............. 5
50,000				70,000	» ...............	............... 6	»
70,000	»		»	100.000	» ..............	............... 7
100,0000					.............. 8	»; dock

att skattens grundbelopp icke må i något fall överstiga 6 procent av
det beskattningsbara beloppet.

2 mom. För svenskt aktiebolag, solidariskt bankbolag och kommanditbolag
utgör progressivskattens grundbelopp för den del av det
beskattningsbara beloppet, som, i förhållande till bolagets kapital,

överstiger

6 % men icke 12 %................................................... 2 %

12 % » » 30 % .............................................. 5 %

30 % ........................................................................... 8 %; dock

att skattens grundbelopp icke må i något fall överstiga 6 procent av
det beskattningbara beloppet.

47 §.

1 mom. Av progressivskattens grundbelopp skola sjuttiofem procent
(kornmunandelen) användas till täckande av vederbörande kommuners,
församlingars och skoldistrikts skattebehov.

Återstående tjugofem procent (utjämningsandelen) skola i den
utsträckning och i enlighet med de föreskrifter, varom särskilt stadgas,
uttagas för användning till utjämning av skattetrycket olika kommuner
eller andra menigheter emellan.

2 mom. I första hand skall, utom i de fall, varom i 4 mom.
sägs, kommunal progressivskatt, i den män kommunandelen av densamma
därtill förslår, användas till täckande av en fjärdedel av det
belopp, som av kommunalstämma, kommunalfullmäktige, allmän rådstuga
eller stadsfullmäktige till utdebitering beslutats.

272

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

3 mom. År kommunandelen av den kommunala progi-essivskatten
av den storlek, att densamma icke jämlikt bestämmelserna i föregående
mom. behövt i sin helhet tagas i anspråk, skall, därest kommun och
församling sammanfalla eller kommun består av flera församlingar eller
skoldistrikt, överskottet avräknas på vad kyrkostämma eller kyrkostämmor
till utdebitering beslutat, dock med högst en fjärdedel av utdebiteringens
hela belopp. Består en församling av flera skoldistrikt
eller ett skoldistrikt av flera församlingar, skall progressivskatten i
första hand användas för den större enhetens behov.

Därest stad, i vilken särskild folkskolestyrelse jämlikt bestämmelserna
i lagen den 25 juni 1909 angående folkskoleväsendet i vissa
städer finnes, utgör flera församlingar, må utdebitering av kommunal
progressivskatt ej ske för församlingarnas behov.

4 mom. Består en församling eller ett skoldistrikt av flera kommuner,
skall rätten att i första hand använda progressivskatt tillkomma församlingen
eller skoldistriktet, och äga kommunerna den rätt till avräkning
av kommunal progressivskatt, som eljest enligt 3 mom. 1 st. tillkommer
församlingar eller skoldistrikt. Utgöra, där en församling består av
flera kommuner, de särskilda kommunerna egna skoldistrikt, eller utgöra,
där ett skoldistrikt består av flera kommuner, de särskilda kommunerna
egna församlingar, skola kommunerna äga företrädesrätt till
överskottet.

5 mom. Eventuellt uppkommande överskott å kommunandelen av
den kommunala progressivskatten skall i enlighet med därom givna
föreskrifter i sin helhet användas till utjämning av skattetrycket olika
kommuner eller andra menigheter emellan.

6 mom. Om kommun, församling eller skoldistrikt genom efterbeskattning
tillföres kommunal progressivskatt eller efter besvär tillföres
dylik skatt, som icke beräknats vid utdebiteringen det år, då beskattningen
rätteligen bort ske, skall sådan skatt upptagas i kommunens,
församlingens eller skoldistriktets utgifts- och inkomststat bland sådana
inkomster, som tagas i beräkning, innan utdebiteringsbehovet fastställes.

48 §.

Skattskyldig taxeras till kommunal progressivskatt i den kommun,
där han taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt, men uppföres till utjämningsandel
i samma kommun, men uppföres till kommunandel av
progressivskatten i den kommun, där han under nästföregående år åtnjutit
inkomst, för vilken taxering till kommunal inkomstskatt i kommunen
skall äga rum.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

273

Har skattskyldig inom olika kommuner åtnjutit inkomst, för vilken
taxering till kommunal inkomstskatt i samma kommuner skall äga rum,
skall å honom belöpande kommunandel av progressivskatten fördelas
mellan kommunerna i förhållande till storleken av hans inom varje
kommun till kommunal inkomstskatt taxerade inkomst.

År skattskyldig icke pliktig utgöra kommunal inkomstskatt inom
någon kommun, upptages han till kommunandel av progressivskatt i den
kommun, där han taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt. Detsamma
skall gälla, om kommunandelen icke uppgår till 50 kronor.

Därest vid fördelning av progressivskatt annan kommun än den,
där skattskyldig taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt, skulle tillföras
belopp understigande-20 kronor, uppföres skattskyldig jämväl till
detta belopp i sistnämnda kommun.

M.d kommuner likställas i förevarande hänseende sådana församlingar
och skoldistrikt, som utgöra delar av kommun och för vilkas
skattebehov må uttagas kommunal progessivskatt.

50 §.

1 mom. Har behållningen i boet efter avliden här i riket mantalsskriven
svensk medborgare ej överstigit 20,000 kronor och har den avlidne
efterlämnat make, oförsörjda barn eller andra bodelägare, som vid
hans frånfälle varit beroende av honom för sin försörjning, må beskattningsnämnd
det år, varunder han avlidit, kunna medgiva befrielse från
kommunal inkomstskatt och kommunal progressivskatt, som eljest skolat
utgå på grund av taxering under nämnda år. Under samma förutsättning
äger beskattningsnämnd nästföljande år medgiva befrielse ej
mindre irån nämnda skatter än hven från den kommunala inkomstskatt
och den kommunala progressivskatt som för den avlidnes inkomst eller
förmögenhet skolat utgöras på grund av taxering, åsatt under sistnämnda
år.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 11 saml. 2 avd. 1 käft. (Nr 1.) 85

274

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1921 samt gäller till och
med den 31 december 1924 men skall även efter sistnämnda dag tilllämpas,
i den mån så erfordras för prövning av besvär och för den
efterbeskattning, vilken därefter må äga ruin;

dock att, där vid lagens ikraftträdande fast egendom är till annan
upplåten eller lägenhet är avsöndrad på viss tid eller på livstid, skattskyldigheten
för egendomen eller lägenheten skall för den tid, upplåtelsen
eller avsöndringen avser, åligga den, som enligt dittills gällande
bestämmelser skulle varit för egendomen eller lägenheten skattskyldig
till kommunen;

att i fråga om virke, som avverkats före den 1 januari 1921
eller vartill avverkningsrätt upplåtits före den 1 juli 1920, inkomst av
avverkningen eller upplåtelsen ej skall taxeras till kommunal inkomstskatt,
såvida ej enligt hittills gällande bestämmelser bevillning skolat
utgöras för samma inkomst; samt

att, där någon, sedan denna lag trätt i kraft, jämlikt bestämmelserna
i 13 § av förordningen den 28 oktober 1910 angående bevillning
av fast egendom samt av inkomst eftertaxeras till bevillning, den skattskyldige
tillika skall, med tillämpning i övrigt av stadgandena i 49 §
bär ovan, taxeras till kommunal inkomstskatt för det till bevillning
beskattningsbara inkomstbeloppet.

Särskilda anvisningar.

* Vid 7 §.

Fast egendoms allmänna saluvärde beräknas med hänsyn tagen
till de om varje egendom inhämtade upplysningar rörande egendomens
storlek, beskaffenhet, läge och avkastning med flera förhållanden, som
kunna utöva inflytande på egendomens värde och försäljningspris.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

275

ändrade prisförhållanden i allmänhet i orten, icke längre kan anses såsom
ett tillförlitligt uttryck för egendomens förhandenvarande allmänna
saluvärde. Såsom försäljningspris anses ej endast den kontanta köpeskillingen
utan även övriga förmåner, som säljaren såsom villkor för försäljningen
betingat sig eller annan person. Har skog eller annan till
egendomen hörande tillgång sålts särskilt för sig till samme köpare, skall
likaledes tillägg göras med hänsyn till det vederlag, som betingats för
skogen eller tillgången. Har säljaren, innan egendomens försäljning ägt
rum, eller i samband med försäljningen, åt köparen eller annan i en eller
annan form upplåtit arrende- eller hyresrätt till egendomen, skogsavverkningsrätt
eller eljest rätt att begagna egendomen, skall i den mån
rättigheten sträcker sig utöver tillträdesdagen, hänsyn tagas till den inverkan,
detta förhållande haft på den betingade köpeskillingen. Innefattar
köpeskillingen vederlag även för inventarier, gröda eller annat, skall
från försäljningspriset avräknas vad som kan beräknas hava utgjort betalning
för inventarierna, grödan in. m. Finnes anledning antaga, att
särskilda omständigheter, t. ex. att köpet avslutats mellan nära anhöriga,
föranlett, att priset satts under egendomens gällande saluvärde, eller att
köpeskillingen i köpehandlingen upptagits till lägre belopp än som i
verkligheten avtalats och kan i sistnämnda fäll kännedom om köpeskillingens
verkliga belopp ej vinnas, skall taxeringsvärdet fastställas
efter jämförelse med de i allmänhet gällande ortsprisen.

Där taxeringsvärdet å fast egendom i här antydda fall sättes
högre eller lägre än senaste försäljningspriset för egendomen, skola
skälen härför fullständigt angivas och i vederbörande taxeringslängd eller
taxeringsmyndighetens protokoll antecknas.

Vid jämförelsen skall behörig hänsyn tagas till egendomarnas
olika storlek, beskaffenhet och läge samt deras större eller mindre avkastningsförmåga
och begärlighet i marknaden.

I sådant avseende skola, i den mån nedannäjnnda förhållanden

276

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

kunna tjäna till ledning för uppskattning av egendomarnas saluvärden,
för envar egendom, varom fråga är, komma i betraktande:
dess# areal i åker, äng, skogs- eller betesmark in. in.;
dess läge med därav betingade avsättnings- och användningsmöjligheter; inägornas

inbördes läge;

markens naturliga beskaffenhet i fråga om såväl in- som utägor;
egendomens hävd och beskaffenheten av därå befintliga byggnader
och anläggningar med hänsyn jämväl till byggnadernas läge såväl inbördes
som i förhållande till egendomens ägor;
utsäde och skörd eller annan avkastning;
antalet kreatur, som kunna på egendomen vinterfödas;
förekomsten av särskilda naturtillgångar eller förmåner, såsom
vattenfall, torvmosse, fyndigheter, som ej äro föremål för inmutning,
lastageplats, fiskevatten, jaktmark o. s. v.;

I den händelse jordbruksegendom är försedd med mangårdsbyggnad
av dyrbarare beskaffenhet (lyxbyggnad), skall värdeförhöjning på denna
grund ske, för så vitt förefintligheten av byggnaden skäligen kan antagas
föranleda till ökning av egendomens saluvärde.

Vad beträffar växande skog utöver husbehovet, skall sådan taxeras
till det saluvärde, den kan antagas äga under förutsättning av uthålligt
skogsbruk, dock icke högre än till verkliga saluvärdet med avdrag för
den kostnad, som, i händelse marken vore bar, skulle erfordras för dess
försättande i produktivt skick. Från värdet av nyplanterad skog avdrages
i överensstämmelse härmed nedlagd kulturko^tnad.

Själva skogsmarken upptages däremot alltid till sitt fulla saluvärde
såsom kalmark. Där så lämpligen kan ske, bör uppskattningen av skogsmarken
byggas på enhetsvärden, satta med hänsyn till förhållandena å
varje särskild ort i avseende å växtlighet, läge och därav betingade
avsättningsmöjligheter, betalade pris för kal skogsmark, tillgång på
bete m. m.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

277

Ett med hänsyn till framtida avkastningsförmåga beräknelig! värde,
exempelvis av en obebyggd tomt, skall, för att komma i beaktande såsom
taxeringsvärde, vara ett nutidsvärde, vid vars beräknande hänsyn
tages. till den längre eller kortare tidrymd, som kan antagas förflyta,
innan tomten blir byggnadsmogen. Härvid gäller såsom beräkneligt
vad en köpare med vanlig förtänksamhet vid dylika kapitalplaceringar
bör kunna antaga för visst. Blotta förmodanden om framtida räntabilitet
utan stöd av faktiskt redan bestående eller med visshet påräkneliga förhållanden
få för uppskattningen icke komma i betraktande.

Vid uppskattning av frälseränta bör densamma beräknas utgå med
det belopp, vartill räntan uppgått enligt nästföregående års markegång;
dock att, där räntan i enlighet med 14 § i Kungl. Maj:ts kungörelse
den 11 maj 1855 utgår efter medelmarkegångspris, detta senare bör
läggas till grund för beräknande av räntans belopp.

Vid 22 §.

Har näringen icke drivils hela året utan blott en del därav eller
med olika antal arbetare under olika delar av året, skall hänsyn härtill

278

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

tagas vid beräkning av medeltalet anställda (arbetarantalet). Då arbetares
avlöning utgått efter längre tidrymd såsom månad eller vecka, erhålles
arbetarantalet genom att dividera antalet arbetsmånader med 12 eller
antalet arbetsveckor med 52. Hava arbetare varit anställda för kortare
tid eller har avlöningen beräknats efter arbetstimme, torde det i regel
vara lämpligt att vid beräkning av arbetarantalet utgå från antalet
arbetstimmar och förvandla dessa till arbetsveckor efter det antal arbetstimmar
i veckan, som i förevarande näring är vanligt. När fråga är
om arbetare, beträffande vilka lagen om försäkring för olycksfall i arbete
varit tillämplig, kan till grund för beräkningen läggas de uppgifter
angående arbetarantal och arbetstid, vilken näringsidkaren varit skyldig
att lämna för bestämmande av försäkringsavgift.

Bråkdel, som ingår i det slutliga arbetarantalet bortfaller.

Exempel:

1. Näringen har drivits blott 30 veckor om året, därav 10 veckor
med 20, 10 veckor med 25 och 10 veckor med 15 arbetare. Arbetarantalet
blir då

10 x 20 + 10 x 25 + 10 x 15 600

52 =~52~=1L

2. Avlöningslistorna för ett näringsföretag utvisa, att under året
utbetalats avlöning för 50,000 arbetstimmar. Då den vanliga arbetstiden
inom ifrågavarande slags företag är 48 timmar i veckan, blir antalet

arbetsveckor ^9-99. _ 1 041 och arbetarantalet ——^ = 20.

48 ’ 52

B. Kungl. Maj:ts förslag till förordning om
ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober
1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt; dock att 8
§, 24 § 1 mom. och 25 § 1 mom. samt avdelning 4:o
i de vid samma förordning fogade särskilda anvisningar
till ledning vid taxeringen måtte erhålla följande
ändrade lydelse:

8 §’

Såsom inkomst taxeras icke:

Andra särskilda utskotets utlåtande Nr 1.

279

periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning, därför
givaren icke enligt 10 § är berättigad till avdrag;
vinst — — — fem år eller därutöver;

ersättning för skada — — — olycksfallsförsäkring i annan form
än livränta tillfallit den försäkrade eller hans stärbhus;
kapital, som — — — stärbhus; samt
vad som — — —
å stat uppförd häst- och båtlega;
officerares lönetillägg för tjänstehästar;

anslag till skrivmaterialier---traktamentstagaren varit bosatt.

24 § 1 mom.

Har behållningen i boet efter avliden här i riket mantalsskriven
svensk medborgare ej överstigit 20,000 kronor, och har den avlidne
efterlämnat make, oförsörjda barn eller andra bodelägare, som vid hans
frånfälle varit beroende av honom för sin försörjning, må beskattningsnämnd
det år, varunder han avlidit, kunna medgiva befrielse från
inkomst- och förmögenhetsskatt, som eljest skolat utgå på grund av
taxering under nämnda år. Under samma förutsättning äger ock beskattningsnämnd
under nästföljande år medgiva befrielse ej mindre från
nämnda inkomst- och förmögenhetsskatt än även från den inkomst- och
förmögenhetsskatt, som för den avlidnes inkomst och förmögenhet skolat
utgöras på grund av taxering, åsatt under sistnämnda år.

25 § 1 mom.

Åkta makar taxeras en var för sin inkomst och förmögenhet, dock
att i fall, där ena maken haft inkomst eller förmögenhet, däröver förvaltningen
rättsligen tillkommer andra maken, den senare skall taxeras därför.
Skulle i senare fallet avdrag — — — åtnjutas för hustru.
Hustrus inkomst av arbetsanställning eller tjänst samt av näring,
annan rörelse eller yrke skall vid taxeringen medräknas allenast om
och i den mån ifrågavarande inkomst sammanlagt överstiger 200 kronor.

4:o.

Inkomst genom utdelning från bolag m. m.

4 § och 7 § 3:o A.

Såsom beskattningsbar utdelning från aktiebolag, solidariskt bankbolag,
kommanditbolag eller ekonomisk förening upptages det belopp
som delägaren nästföregående år från bolaget eller föreningen uppburit

280

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

eller ägt uppbära i förhållande till sin andel eller insats, utan hänsyn
till vilka bolagets eller föreningens tillgångar som använts till utdelningen.
Har aktie, banklott eller andel under nästföregående år bytt
ägare, upptages utdelningen såsom inkomst för den, som varit ägare av
den till aktien, lotten eller andelen hörande kupongen eller eljest berättigad
att lyfta utdelningen vid den tidpunkt, då denna blev tillgänglig
för lyftning. Under utdelning, varom här är fråga, hänföres jämväl
utdelning till kommanditdelägare i solidariskt bankbolag.

Delägare i vanligt handelsbolag, enkelt bolag och rederi ävensom
annan delägare i kommanditbolag än kommanditdelägare beskattas för
den del av bolagets eller rederiets vinst nästföregående år, som på

honom belöper, huru denna än må hava av bolaget eller rederiet an vänts

och oberoende av vad han må hava lyftat av bolagets eller rederiets
under nämnda år eller tidigare förvärvade vinst.

C. följande

Förslag

till

förordning om bestämmelser, vilka skola vid 1921 — 1921 års taxeringar gälla
i stället för vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering.

Härigenom förordnas, att vid 1921—1924 års taxeringar skola
i stället för 1 §, 2 § 1 mom., 3, 4, 7, 9, 11, 13 och 14 §§, 15 § 1

mom., 16 §, 18 §, 20 §, 23 § 1 mom., 25 §, 27 §, 29 § 1 mom., 30 §,

31 § 1 mom., 32, 36, 39, 40, 41 och 45 §§, 47 § 1 mom., 49 § 1
mom., 50 §, 52 § 2 mom., 54 § 6 mom. samt 59 § i förordningen
den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid
taxering gälla följande under motsvarande paragrafindelning upptagna
bestämmelser ävensom att i stället för det vid sagda förordning fogade
formulär nr 1 skall gälla det vid denna förordning fogade formulär nr 1.

i §•

Lika med 1 § i dess nuvarande lydelse med de av Kungl. Maj:t
föreslagna ändringar.

2 § 1 mom.

Lika med 2 § 1 mom. i dess nuvarande lydelse med de av Kungl.
Maj:t föreslagna ändringar.

Andra särskilda utskottets uttalande Nr 1.

281

3 §•

Lika med 3 § i dess nuvarande lydelse med de av Knngl. Magt
föreslagna ändringar.

4 §•

Lika med 4 § i dess nuvarande lydelse med de av Kungl. Magt
föreslagna ändringar.

7 §•

Lika med 7 § i dess nuvarande lydelse med de av Kungl. Magt
föreslagna ändringar.

9 §•

Lika med 9 § i dess nuvarande lydelse med de av Kungl. Magt
föreslagna ändringar.

H §•

Lika med 11 § i dess nuvarande lydelse med de av Kungl. Magt
föreslagna ändringar.

13 §.

Lika med 13 § i dess nuvarande lydelse med de av Kungl. Magt
föreslagna ändringar.

14 §.

Lika med 14 § i dess nuvarande lydelse med de av Kungl. Magt
föreslagna ändringar.

15 § 1 mom.

Lika med 15 § 1 mom. i dess nuvarande lydelse med de av Kungl.
Magt föreslagna ändringar.

16 §.

Lika med 16 § i dess nuvarande lydelse med de av Kungl. Maj:t
föreslagna ändringar.

18 §.

Lika med 18 § i dess nuvarande lydelse med de av Kungl. Maj:t
föreslagna ändringar.

20 §.

Lika med 20 § i dess nuvarande lydelse med de av Kungl. Magt
föreslagna ändringar.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 11 sand. 2 avd. 1 käft. (Nr 1.) 36

282

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

23 § 1 mom.

Granskning av de skattskyldigas deklarationer må verkställas endast
av följande personer — — — (23 § 1 mom. i dess nuvarande lydelse)

— — — prövningsnämnd ävensom av särskilt tillkallad sakkunnig,
varom i 30 och 45 §§ förmäles, i fråga om deklaration, för vars behandling
hans biträde påkallas.

För innehållet — — — (23 § 1 mom. i dess nuvarande lydelse)

— — — deklarationerna förstöras.

Vad nu är sagt om deklaration gälle även beträffande uppgift,
som om förmäles i 11 § sista stycket.

25 §.

Lika med 25 § i dess nuvarande lydelse med de av Kungl. Maj:t
föreslagna ändringar.

27 §.

Lika med 27 § i dess nuvarande fydelse med de av Kungl. Magt
föreslagna ändringar.

29 § 1 mom.

Lika med 29 § i dess nuvarande lydelse med de av Kungl. Maj:t
föreslagna ändringar.

30 §.

Taxeringsnämndens sammanträden — — (30 § i dess nuvarande
lydelse)--deltaga.

Nämnden äger, där så anses erforderligt, tillkalla sakkunnigt
biträde.

Taxeringsnämnderna böra — — (30 § i dess nuvarande lydelse)

— — senast den 15 juni.

31 § 1 mom.

Taxeringsnämndsordförande — — (31 § 1 mom. i dess nuvarande
lydelse) — — av två ledamöter;

h) att, då inkommen uppgift om inkomst, förmögenhet eller näringsskattekapital
avser skattskyldig, som ej skall taxeras inom distriktet,
avsända uppgiften till vederbörande taxeringsnämnds ordförande ävensom
att, då deklaration eller annan uppgift för skattskyldig, som skall
för inkomst, förmögenhet eller näringsskattekapital taxeras inom distriktet,
utvisar, att skattskyldig utom distriktet ägt, innehaft eller brukat fast

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

283

egendom eller drivit näring, lämna vederbörande taxeringsnämnds ordförande
meddelande om förhållandet;

i) att å deklaration — — (31 § 1 mom. i dess nuvarande lydelse)

— — samt om skälen därför; skolande då avvikelsen skett på grund
därav, att, på sätt i sjätte stycket i avdelning 3:o) i de vid förordningen
om inkomst- och förmögenhetsskatt fogade »Särskilda anvisningar till
ledning vid taxeringen» omförmäles, någon här i riket skattskyldig, som
är ekonomiskt intresserad i vederbörande näringsföretag eller kan öva
inflytande på företagets ledning, blivit gynnad genom åtgärd, som i
samma stycke avses, motsvarande underrättelse tillställas även denne
samt, där han har annan beskattningsort, ordföranden i taxeringsnämnden
å denna ort.

k) att noga tillse — — (31 § 1 mom. i dess nuvarande lydelse)

— — enligt nämnda lag;

n) att, då sådant — — (31 § 1 mom. i dess nuvarande lydelse)
--allmän pensionsförsäkring; samt

o) att, då taxeringsnämnden uppgjort förslag till fördelning mellan
flera kommuner, församlingar eller skoldistrikt av kommunandelen av
skattskyldigs kommunala progressivskatt, inom tre veckor, efter det
nämndens förrättningar avslutats, genom utdrag av nämndens protokoll
underrätta såväl den skattskyldige som vederbörande kommuner, församlingar
och skoldistrikt om nämnda förslag.

32 §.

Det åligger taxeringsnämnden att införa:

i fastighetslängderna de taxeringsvärden, vilka blivit av nämnden
åsätta vederbörande fastigheter, och

284

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

skall utgå, skatteprocent därå och det belopp, varå skatt enligt 19 § 2
mom. i nämnda förordning- skall utgå, dels ock för en var jämlikt lagen
om allmän pensionsförsäkring avgiftspliktig enligt förordningen om
inkomst- och förmögenhetsskatt taxerat belopp, därest detsamma icke
införts på grund av föreskriften här ovan, ävensom det avgiftsbelopp,
som enligt 15 § i samma lag skall i taxeringslängden införas; och bör
taxeringsnämnden därvid följa den inom samma ort senast upprättade
mantalslängden.

Har skattskyldig icke avlämnat — — (32 § i dess nuvarande lydelse)
— — som må ingå i taxerat belopp.

Å titelbladet — — ''32 § i dess nuvarande lydelse) — — sammanföras.

Där taxeringsnämnden medgiver — — (32 § i dess nuvarande
lydelse) — — anteckningskolumn. Enahanda gäller vid tillämpning av
bestämmelserna i 42 § 2 inom. b) 1) i kommunalskattelagen.

Finnes inom distriktet munieipalsamhälle, skola de inom detta samhälle
förekommande fastigheter ävensom de skattskyldiga, som där taxeras
till näringsskatt, kommunal inkomstskatt, kommunal progressivskatt eller
inkomst- och förmögenhetsskatt, i längderna särskilt angivas och sammanföras.
Om av inkomst av fast egendom eller näring endast en del
härfiutit från municipalsamhället, skall i inkomstlängdens anteckningskolumn
anteckning om beloppet härav göras ävensom angivas, huru stor
del av det till kommunal inkomstskatt inom kommunen beskattningsbara
beloppet med hänsyn till den inkomst, som härfiutit från municipalsamhället,
är att hänföra till detta. Motsvarande gäller, där av näringsskattekapital
allenast en del är att hänföra till näringsdrift inom municipalsamhället.

År kommun uppdelad i olika församlingar, som var för sig hava
att bestrida utgifter för kyrkliga eller andra ändamål, eller i olika skoldistrikt
och är fäst egendom belägen eller har näring drivits inom flera
dylika förvaltningsområden, skall i inkomstlängden angivas, huru stor
del av inkomsten av den fästa egendomen eller näringen härfiutit från
och huru stor del av det till kommunal inkomstskatt inom kommunen
beskattningsbara beloppet med hänsyn härtill är att hänföra til! varje
förvaltningsområde ävensom huru stor del av näringsskattekapitalet nr
att hänföra till varje förvaltningsområde.

Det åligger taxeringsnämnden att i fråga om skattskyldig, som
inom distriktet taxeras till kommunal progressivskatt, upprätta förslag
till fördelning av den sålunda taxerade kommunala progressivskatten
mellan de olika kommuner, församlingar eller skoldistrikt, i vilka den skatt -

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

285

skyldige jämlikt bestämmelserna i kommunalskattelagen skall uppföras
till dylik skatt.

I stad böra taxeringsnämnderna — — — (32 § i dess nuvarande
lydelse) — — — ledamöter.

36 §.

1 mom. Senast fem dagar----(36 § i dess nuvarande lydelse)

— — — föregående året.

Inom samma tid skall taxeringsnämndens ordförande dels till Kung!.
Maj:ts befallningsliavande insända de deklarationer samt andra skriftliga
uppgifter och upplysningar, som avlämnats till ledning vid taxeringen,
ävensom utdrag av taxeringsnämndens protokoll rörande av
nämnden upprättade förslag till fördelning av kommunal progressivskatts
kommunandel, dels ock till vederbörande kommunala — — —
(36 § i dess nuvarande lydelse) — — — honom eller icke.

2 mom. Efter emottagandet---(36 i dess nuvarande lydelse)

— — — införa de avgifter till staten, som på grund — — — (36 §
i dess nuvarande lydelse) — — — givit anledning.

3 mom. — — — (36 § i dess nuvarande lydelse) — — —

4 mom. — — — (^36 § i dess nuvarande lydelse) — — —

5 mom,. Efter emottagandet av prövningsnämndens beslut om fördelning
av kommunal progressivskatts kommunandel skall behörig anteckning
om beslutet göras på landet av häradsskrivaren i taxeringslängderna
och av vederbörande kommunalstämmas ordförande uti de i
4 mom. omförmälda avskrifter av taxeringslängderna samt i stad genom
magistratens försorg uti såväl taxeringslängderna som de i 4 inom.
omförmälda avskrifter därav.

G mom. Vad i denna § är stadgat ägor icke tillämpning å Stockholms
stad.

39 §.

Över taxeringsnämnds beslut må besvär anföras av

a) skattskyldig, som icke till följd av stadgandet i 18 § förlorat
rätt till talan: i vad beslutet honom rörer;

b) kommun ävensom församling och skoldistrikt, som utgör del
av kommun och för vars skattebehov må uttagas kommunal progressivskatt:
i vad angår taxering till kommunalskatt;

c) municipalsamhälle ävensom, därest församlingen eller skoldistriktet
icke äger besvärsrätt enligt b) i denna paragraf, i stad belägen territoriell
församling, som enligt kyrkostämmans beslut av sina medlemmar

L>86

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

uttager särskilda på taxeringen till kommunalskatt grundade,avgifter,
samt församling på landet och skoldistrikt, där församlingens eller skoldistriktets
område icke sammanfaller med kommuns område: i vad angår
taxeringen till fastighetsskatt, näringsskatt och kommunal inkomstskatt;

d) vägstyrelse: i vad angår taxeringen till fastighetsskatt och
kommunal inkomstskatt.

Ändring sökes hos prövningsnämnden genom besvär, vilka, skriftligen
avfattade, skola, vid påföljd att besvären eljest icke varda upptagna
till prövning, ingivas till Kungl. Maj:ts befallningshavaude senast
före klockan tolv på dagen i länen den 15 juli och i Stockholm den 31
augusti eller, om då är helgdag, nästföljande dag; och böra de skattskyldiga
genom den i 42 § omförmälda kungörelsen härom erinras.

Om rätt till besvär---1 (39 § i dess nuvarande lydelse)---

nämnda lag.

40 §.

För värjo län — — — (40 § i dess nuvarande lydelse) —--

taxeringsnämndernas beslut ävensom att, med ledning av förslag, som
av taxeringsnämnd upprättats, besluta om fördelning av kommunal progressivskatts
kommunandel mellan olika kommuner, församlingar och
skoldistrikt.

41 §.

Lika med 41 § i dess nuvarande lydelse med de av Kungl. Maj:t
föreslagna ändringar.

45 §.

Kungl. Maj:ts befallningshavaude äger, där så anses erforderligt,
dels tillkalla sakkunnig person att biträda prövningsnämnden och dels
kalla taxeringsnämnds ordförande eller vid förfall — — — (45 § i dess
nuvarande lydelse) — — — där nämnden sammanträder.

47 § 1 mom.

Alla prövningsnämndens — — — (47 § 1 mom. i dess nuvarande
lydelse) — — — meddelas av protokollsföranden.

Inom tre veckor efter prövningsnämndens sista sammankomst
eller, där särskilt sammanträde för justering av nämndens beslut hållits,
från den dag, då sådant sammanträde ägt rum, skall genom Kungl.
Maj:ts befallningshavandes försorg underrättelse om verkställd fördelning
av kommunandelen av skattskyldigs kommunala progressivskatt mellan

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

287

olika kommuner, församlingar eller skoldistrikt meddelas såväl den
skattskyldige, vederbörande kommuner, församlingar och skoldistrikt
som, vad beträffar Stockholms stad, överståthållarämbetet och, vad beträffar
övriga orter, vederbörande häradsskrivare och magistrater.

49 § 1 mom.

Lika med 49 § 1 mom. i dess nuvarande lydelse med de av Kungl.
Magt föreslagna ändringar.

50 §.

Den, som taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt eller till
fastighetsskatt, näringsskatt, kommunal inkomstskatt eller kommunal
progressivskatt i fall, där sådan taxering icke bort honom åsättas,

den, som taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt eller kommunal
progressivskatt å ort, där han icke är skattskyldig för inkomstoch
förmögenhetsskatt,

den som taxerats till kommunalskatt för samma bistå egendom,^
näringsskattekapital eller inkomst å mer än en ort eller eljest ä ort, där
han icke varit för egendomen, näringsskattekapital et eller inkomsten
skattskyldig,

den, som utan att vara uppgiftspliktig eller, där han varit uppgiftspliktig
och i stadgad ordning avlämnat behörig deklaration eller
uppgift, mot innehållet i deklarationen eller uppgiften blivit taxerad till
inkomst- eller förmögenhetsskatt eller kommunalskatt, men icke erhållit
underrättelse om taxeringen så tidigt, att han kunnat anföra besvär
över taxeringen i den ordning, varom i 49 § stadgas,

så ock den, som efterbeskattats å ort, där han icke eljest taxerais
till inkomst- och förmögenhetsskatt eller kommunalskatt det år, efterbeskattningen
skett,

äge att häröver anföra besvär hos kammarrätten.

Besvären skola inom natt och år, efter det att utskylder vederbörande
avfordrats, ingivas till Kungl. Majrts befallningshavande i det
län, inom vilket taxeringen skett, vid påföljd, om den tid försittes, att
besvären icke varda upptagna tilll prövning; dock må icke den omständigheten,
att besvären i stället för till sistnämnda myndighet ingivits
eller insänts till kammarrätten, utgöra hinder för deras upptagande till
prövning, därest besvären dit inkommit före utgången av den stadgade
besvärstiden. I sådant fall skola besvären av kammarrätten omedelbart
överlämnas till vederbörande befallningshavande.

288

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Sedan besvären inkommit till Kungl. Maj:ts befallningshavande,
förfares med ärendet i enahanda ordning, som i 49 § 2 mom. stadgas.

Avse besvären taxering för samma fasta egendom, näringsskattekapital
eller inkomst å mer än en ort och hava utskylder därför avfordrats
vederbörande å olika tider, räknas besvärstiden från det senaste
kravet.

52 § 2 mom.

Lika med 52 § 2 mom. i dess nuvarande lydelse med de av Kungl.
Maj:t föreslagna ändringar.

54 § 6 mom.

Ledamöterna i prövningsnämnd, sakkunnigt biträde hos taxeringseller
prövningsnämnd samt de taxeringsnämndsordförande eller av Kungl.
Maj:ts befallningshavande förordnade ledamöter i taxeringsnämnd, som
på Kungl. Maj:ts befallningshavandes kallelse inställt sig antingen till
sådant sammanträde, som i 28 § omförmäles, eller före eller under prövningsnämndens
sammanträde för upplysningars meddelande, äga åtnjuta,
om de äro bosatta å annan ort än sammanträdesorten, traktamentsersättning
under såväl sammanträdes- som resdagar med nitton kronor
om dagen och övrig ersättning för resekostnaderna enligt fjärde klassen
av gällande resereglemente samt, om de äro bosatta å sammanträdesorten,
traktamentsersättning med femton kronor om dagen. Ersättning
efter enahanda grunder tillkommer jämväl ledamot i prövningsnämnd,
som efter kallelse av ordföranden inställt sig för att deltaga i protokollsjustering.

59 § 1 mom.

1 mom. Lika med 59 § 1 mom. i dess nuvarande lydelse med de
av Kungl. Maj:t föreslagna ändringar.

2 mom. — — — (59 § 2 mom. i dess nuvarande lydelse)--

3 mom.--— (49 § 3 mom. i dess nuvarande lydelse)--

4 mom. Därest efter anförda besvär över taxeringsnämnds, prövningsnämnds
eller kammarrättens beslut eller eljest taxering till inkomstoch
förmögenhetsskatt eller kommunal inkomstskatt ändras eller bliver
någon åsatt, skall samtidigt vidtagas den ändring i taxeringen till kom -

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

289

munal progressivskatt eller verkställas den taxering till sådan skatt,
som härav må föranledas.

Om någon på grund av efterbeskattning påföres särskild inkomstoch
förmögenhetsskatt, skall haD, om efterbeskattningen därtill föranleder,
särskilt upptagas till kommunal progressivskatt till behörigt belopp.

Deklarationsblankett nr 1.

Lika med Kungl. Maj:ts förslag, dock med följande ändringar:

Å bilaga till B. omkastas ordningsföljden mellan sidorna, så att
den sida, vilken skall användas av näringsidkare, som föra handelsböcker,
kommer före den sida, vilken skall användas av näringsidkare, som icke
föra handelsböcker.

Bilaga till F. erhåller följande lydelse:

Bilaga till F.

— — — (Kungl. Maj:ts förslag) — — —

Avgår:

8. I rörelsen vid årets slut innestående årsvinst (se 42) kr.............

9. — — — (Kungl. Maj:ts förslag) — — —

Hela skuldbeloppet (aktiekapital, bolags egna fonder o. d. ej inräknade)
utgjorde kr................

---(Kung!. Maj:ts förslag) — ---

Näringsföretagets hela skuldbelopp utgör enligt uppgiften å föregående
sida kr................

Avgå enligt 19 — — -— (Kungl. Maj:ts förslag) — — —

Avgår jämlikt 24 § kommunalskattelagen .................... kr. 10,000.

— — — (Kungl. Maj:ts förslag) — — —

Dessutom göras i denna bilaga de ändringar i siffrorna för hänvisning
till anvisningarna till deklarationsblankettens ifyllande, som beting-as
av nedan angivna ändringar i numreringen av punkterna i anvisningarna.

1 anvisningarna göras följande ändringar:

Det stycke, som börjar »Gift man skall uppgiva» erhåller följande
lydelse:

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 11 samt 2 avd. 1 höft. (Nr 1.)

290

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Äkta makar skola uppgiva en var sin inkomst och förmögenhet. Har
äktenskapet blivit ingånget före den 1 januari 1921, skall mannen dock
uppgiva hustruns inkomst och förmögenhet, därest de ej varit rättsligen
undantagna från mannens förvaltning.

Såsom punkt 42 insättes följande:

42. Här avses allenast sådan vinst, som uppkommit i det näringsföretag,
som bilagan avser, sålunda ej vinst i annat företag, avkastning
av näringsidkarens privata förmögenhet e. d., även om sådan vinst eller
avkastning uppförts i ifrågavarande företags böcker.

Punkterna 42 och 43 erhålla ordningsnumren 43 och 44.

I stället för punkt 44 i Kungl. Majrts förslag upptages under
ordningsnummer 45 följande:

45. Bland anställda inräknas icke den, som hör till aflarsledningen
(se 44), ej heller näringsidkarens hustru eller hemmavarande
barn, som icke uppnått 21 år och icke självt skall taxeras för sin
inkomst.

Har näringen icke drivits hela året utan blott en del därav eller
med olika antal arbetare under olika delar av året, skall hänsyn härtill
tagas vid beräkning av medeltalet anställda (arbetarantalet). Då arbetares
avlöning utgått efter längre tidrymd såsom månad eller vecka, erhålles
arbetarantalet genom att dividera antalet arbetsmånader med 12 eller
antalet arbetsveckor med 52. Hava arbetare varit anställda för kortare
tid eller har avlöningen beräknats efter arbetstimme, torde det i regel
vara lämpligt att vid beräkning av arbetarantalet utgå från antalet
arbetstimmar och förvandla dessa till arbetsveckor efter det antal arbetstimmar
per vecka, som i förevarande näring är vanligt. När fråga är
om arbetare, beträffande vilka lagen om försäkring för olycksfall i arbete
varit tillämplig, kan till grund för beräkningen läggas de uppgifter om
arbetarantal och arbetstid, vilka näringsidkaren varit skyldig lämna
för bestämmande av försäkringsavgift.

Bråkdel, som ingår i det slutliga arbetarantalet, bortfaller.

Exempel:

1. Näringen har drivits blott 30 veckor av året, därav 10 veckor
med 20, 10 veckor med 25 och 10 veckor med 15 arbetare. Arbetarantalet
blir då

10 x 20 + 10 x 25 + 10 x 15
52

600

= 11.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

291

talet arbetsveckor =

1,041 och arbetarantalet

1,041

20.

D. följande

Lag

med särskilda bestämmelser att för viss tid gälla i stället för vissa delar av
förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862 (nr 13).

Härigenom förordnas, att i stället för §§ 4, 5, 21, 57, 58, 59, 60,
64, 73 och 80 i förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21
mars 1862 skola för tid, som nedan stadgas, gälla följande under motsvarande
paragrafindelning upptagna särskilda bestämmelser:

§ 4-

Medlem av en kommun på landet är en var, som där är mantalsskriven,
ävensom var och en, vilken, utan att vara i kommunen mantalsskriven,
därstädes äger eller brukar fast egendom eller är taxerad till
näringsskatt, kommunal inkomstskatt eller kommunal progressivskatt.

§ 5.

Vad kommunen — — — (lika med nuvarande lydelsen)---

nedan sägs.

Till bestridande av utgifter, som utöver de i första stycket av
denna paragraf omförmälda tillgångar kunna till kommunens gemensamma
gagn eller för särskilda dess behov erfordras, äro, efter därom
i laga ordning fattat beslut, kommunens medlemmar underkastade beskattning
i enlighet med de grunder, som bestämmas i denna förordning
och i kommunalskattelagen.

§ 21.

Mom. 1. — — — (lika med nuvarande lydelsen) — — —

Mom. 2. Till beslut erfordras två tredjedelar av de i omröstningen
deltagandes röster, då beslutet avser:

a) — — — (lika med nuvarande lydelsen) — — —

292

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

b) — — — (lika med nuvarande lydelsen) — — —

c) beviljande av anslag för ändamål eller behov, som icke är nytt
men för vilket under det löpande året anslag ej utgår, i kommun, där
högsta uttaxeringen av fastighetsskatt, näringsskatt och kommunal inkomstskatt
överstiger nio kronor per skattekrona;

d) höjande av visst, imder det löpande året utgående anslag, då
höjningen skulle utgöra:

l:o) mer än tjugufem procent i kommun, där högsta uttaxeringen
av fastighetsskatt, näringsskatt och kommunal inkomstskatt överstiger
nio kronor men icke tolv kronor per skattekrona,

2:o) mer än femton procent i kommun, där högsta uttaxeringen
av omförmälda skatter överstiger tolv kronor men icke femton kronor
per skattekrona,

3:o) mer än tio procent i kommun, där högsta uttaxeringen av
samma skatter överstiger femton kronor per skattekrona;

e) — — — (lika med nuvarande lydelsen) — — —

1") — — — (lika med nuvarande lydelsen) — — —

g) — — — (lika med nuvarande lydelsen) — — —

Mom 3. Med fastighetsskatt, näringsskatt och kommunal inkomst skatt

avses i mom. 2 c) och d) sådana skatter till kommunen, vare sig
de beslutats å kommunalstämma eller å kyrkostämma.

Mom. 4. — — — lika med nuvarande lydelsen) — — —

Mom. 5. — — — (lika med nuvarande lydelsen) — — —

§ 57.

Allmän bidragsskvldighet till täckande av kommunens skattebehov
fullgöres genom fastighetsskatt, näringsskatt, kommunal inkomstskatt och
kommunal progressivskatt på sätt i kommunalskattelagen samt i §§ 58
och 59 av denna förordning närmare bestämmes.

Skyldig att till kommunen erlägga fastighetsskatt, näringsskatt,
kommunal inkomstskatt eller kommunal progressivskatt är var och eu,
som under löpande år därstädes taxerats till dvlik skatt.

§ 58.

Av de i nästföregående paragraf omförmälda skatter skall i första
hand uttaxeras kommunal progressivskatt i den utsträckning, varom
stadgas i kommunalskattelagen.

Den del av kommunens skattebehov, som icke täckes medelst kommunen
tillkommande progressivskatt, må fyllas medelst uttaxering av
fastighetsskatt, näringsskatt och kommunal inkomstskatt.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

293

§ 59-

Fastighetsskatt, näringsskatt och kommunal inkomstskatt utgöras
i förhållande till det antal skattekronor eller skatteören, som belöper å
rarje skattskyldig efter följande grunder:

sex skatteören beräknas å varje ett hundra kronor av fast egendoms
jordbruksvärde,

tre skatteören beräknas å varje ett hundra kronor av fast egendoms
skogsvärde,

fyra och ett halvt skatteören beräknas å varje ett hundra kronor
av läst egendom åsatt annat värde,

tre skatteören beräknas å varje ett hundra kronor av uppskattat
näri ngsskattekapital,

ett skatteöre beräknas å varje krona av till kommunal inkomstskatt
beskattningsbart belopp.

Ett hundra skatteören bilda en skattekrona.

§ 60.

Där i lag eller allmän författning stadgat är, att kommunalutskyld
ondast från vissa av de i kommunalskattelagen omförmälda beskattningsföremål
skall utgå, eller att för deltagande i sådan utskyld andra än här
ovan i denna lag stadgade grunder skola följas, eller att vissa från skattskyldighet
till kommunen eljest befriade medlemmar skola till fyllande
av särskilda behov bidraga, gäller till efterrättelse vad sålunda förordnat
är. I övrigt äger kommunalstämma ej besluta avvikelse från de i denna
förordning och i kommunalskattelagen stadgade grunder för kommunalutskylders
utgörande.

§ 64.

Debiterings- och uppbördslängden, uppgjord efter bifogade formulär
litt. B., skall innehålla hänvisning till de beslut, på vilka årets utdebitering
sig grundar, samt upptaga: varje skattskyldig till namn och
bostad; antalet av de hos honom mantalsskrivna personer, taxeringsvärdet
å fast egendom med angivande vart för sig av jordbruksvärde,
skogsvärde och annat värde; för en var skattskyldig uppskattat näri ngsskattekapital
ävensom uppskattad inkomst av fäst egendom, av näring
och av annan inkomstkälla samt till kommunal inkomstskatt beskattningsbart
belopp; den skattskyldige påfört antal skattekronor och skatteören
med angivande av huru mycket, som belöper å varje särskild skatteforrn;
till inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbart belopp; kommun -

294

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

andel och utjämningsandel av deri kommunala progressivskatten; samt
beloppet av den skattskyldige påförda kommunalutskylder med särskilt
angivande av de olika skatter och övriga avgifter, som däri ingå. Till
bestyrkande av uppbörden skall längden slutligen innehålla särskilda
kolumner för anteckning om inbetalningar, restantier och avkortningar.

Åro i — — — (lika med nuvarande lydelsen) — — — delarnas
slutsummor.

§ 73.

För att vinna bindande kraft skola kommunalstämmans beslut underställas
Kungl. Maj:ts nådiga prövning och fastställelse, då besluten angå:

a) — — — (lika med nuvarande lydelsen) — — —

b) upptagande av lån; dock att underställning icke erfordras i
fråga om beslut att upptaga lån, där genom sådant beslut sammanlagda
beloppet av kommunens utan underställning skedda upplåning icke överstiger
skillnaden mellan, å ena sidan, ett belopp motsvarande tiodubbla
antalet av de skattekronor, varefter kommunalutskylder skolat för sistförflutna
året utgöras, och, å andra sidan, den summa, som för nämnda
år beslutits skola i kommunen anskaffas genom uttaxering.

Kungl. Majrts — — — (lika med nuvarande lydelsen) — — —
med mera.

Beslut eller — — — (lika med nuvarande lydelsen)---—

Kungl. Maj:t överlämna.

§ 80-

Mom. 1. Har Kungl. Maj:t förordnat, att ordningsstadgan, byggnadsstadgan
och bYandstadgan för rikets städer samt vad i hälsovårdsstadgan
för riket föreskrives om stad skola lända till efterrättelse för
område å landet, som ej utgör egen kommun, vare det område att anse
såsom ett särskilt samhälle (municipalsamhälle) vars medlemmar äga att,
oberoende av kommunen i övrigt, själva vårda sådana för samhället
gemensamma ordnings- och hushållningsangelägenheter, som avses i
nämnda författningar eller föranledas av dessas tillämpning inom samhället;
och gälle i avseende härå om municipalsamhälle i tillämpliga
delar vad i denna förordning är om kommun stadgat, dock med den inskränkning,
att municipalsamhälle icke äger upptaga kommunal progressivskatt,
samt med iakttagande därav, att, i stället för kommunalstämma,
kommunalfullmäktige och kommunalnämnd, motsvarande myndigheter
inom municipalsamhälle skola benämnas municipalstämma, municipalfullmäktige
och municipalnämnd.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

295

Mom. 2.
Mom. 3.
Mom. 4.
Mom. 5.

— — — (lika med nuvarande lydelsen) — — —

— — — (lika med''nuvarande lydelsen) — — —

— — — (lika med nuvarande lydelsen) — — —

Denna lag träder i kraft, i vad densamma angår §§21 och 73,
den 1 januari 1922 och i övrigt den 1 januari 1921 samt gäller,
vad beträffar nämnda paragrafer, till och med den 31 december 1925
och i övrigt till och med den 31 december 1924; dock att icke någon
därigenom skall gå förlustig det medlemskap inom viss kommun, vilket
enligt hittills gällande bestämmelser eljest skulle tillkomma honom på
den grund, att han därstädes är för inkomst av kapital eller arbete till
allmän bevillning uppförd.

E. följande

Lag

med särskilda bestämmelser att för viss tid gälla i stället för vissa delar av
förordningen om kommunal styrelse i stad den 21 mars 1862 (nr 14).

Härigenom förordnas, att i stället för §§ 3, 5, 18, 57, 58, 64 och
74 i förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862 skola
för tid, som nedan stadgas, gälla följande under motsvarande paragrafindelning
upptagna särskilda bestämmelser.

§ »■

Medlem av stadskommun är en var, som där är mantalsskriven,
ävensom var och en, vilken, utan att vara i kommunen mantalsskriven,
därstädes äger eller brukar fast egendom eller är taxerad till näringsskatt,
kommunal inkomstskatt eller kommunal progressivskatt.

§ 5.

Vad staden---(lika med nuvarande lydelsen)----nedan sägs.

Den egendom — — — (lika med nuvarande lydelsen) — — —
gällande äro.

Till bestridande av utgifter, som utöver de i första stycket av denna
paragraf omförmäld a tillgångar kunna till stadens gemensamma gagn eller
för särskilda dess behov erfordras, äro, efter därom i laga ordning fattat
beslut, kommunens medlemmar underkastade beskattning i enlighet med
de grunder, som bestämmas i denna förordning och i kommunalskattelagen.

296

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

§18-

Mom. 1. — — — (lika med nuvarande lydelsen) — — —

Mom. 2. Till beslut erfordras två tredjedelar av de i omröstningen
deltagandes röster, då beslutet avser:

a) — — — (lika med nuvarande lydelsen) — — —

b) — — — (lika med nuvarande lydelsen) — — —

c) beviljande av anslag för ändamål eller behov, som icke är nytt

men för vilket under det löpande året anslag ej utgår, i stad, där högsta

uttaxeringen av fastighetsskatt, näringsskatt och kommunal inkomstskatt
överstiger tio kronor per skattekrona;

d) höjande av visst under det löpande året utgående anslag, då
höjningen skulle utgöra:

l:o) mer än tjugufem procent i stad, där högsta uttaxeringen av
fastighetsskatt, näringsskatt och kommunal inkomstskatt överstiger tio
kronor, men icke tretton kronor per skattekrona;

2:o) mer än femton procent i stad, där högsta uttaxeringen av
omförmälda skatter överstiger tretton kronor men icke sexton kronor
per skattekrona;

3:o) mer än tio procent i stad, där högsta uttaxeringen av samma
skatter överstiger sexton kronor per skattekrona;

e) — — — (lika med nuvarande lydelsen) — — —

f) — — — (lika med nuvarande lydelsen) — — —

g) — — — (lika med nuvarande lydelsen) — — —

Mom. 3. Med fastighetsskatt, näringsskatt och kommunal inkomst skatt

avses i mom. 2 c) och d) sådana skatter till staden, vare sig de
beslutats å allmän rådstuga, av stadsfullmäktige eller å kyrkostämma.

Mom. 4. — — — (lika med nuvarande lydelsen) — — —

Mom. 5. — — — (lika med nuvarande lydelsen''1 — — —

§ 57.

Allmän bidragsskyldighet till täckande av kommunens skattebehov
fullgöres genom fastighetsskatt, näringsskatt, kommunal inkomstskatt
och kommunal progressivskatt på sätt i kommunalskattelagen samt i
§ 58 mom. 1 och 2 av denna förordning närmare bestämmes.

Skyldig att till kommunen erlägga fastighetsskatt, näringsskatt,
kommunal inkomstskatt eller kommunal progressivskatt är var och eu,
som under löpande år därstädes taxerats till dylik skatt.

Formulär litt. B.

Debiterings- och uppbördslängd å kommunalutskylder i N. N. socken för år 19

Bilaga till lag med särskilda bestämmelser att för viss tid gälla i stället för vissa
delar av förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862.

295 a

Utskylder påföras: Enligt kommunalstämmans beslut den 20 oktober 19______ med, förutom progressivskatten, 2 kronor per skattekrona.

» kyrkostämmans beslut den 25 oktober 19______ med 50 öre per skattekrona till kyrkan.

» » » den 25 oktober 19...... med 30 öre för man och 15 öre för kvinna till skolan.

» vederbörliga beslut progressivskatt med (62,5 procent av) hela kommunandelen.

N:r	Den skatt	skyldiges	Fastigheter	Mantals- beteck- ''ning å i mantal satt jord	Antal man-talsskrivna personer	Taxeringsvärde	Beskatt- nings- bart närings- skatte- kapital	Uppskattad'' inkomst	Till kommu-nal in-komst-skatt beskatt- nings- bart belopp	A	ntal skattekronor och skatteören		Tillgäi ligt b lopp den komm	1g- c- IV u- ro- v- sns 1	Den kom- munala progres- siv- skattens utjäm- nings- andel									U t	s	k y	1	d e								Anteckningar om inbetalningar och restantier	Avkortningar	Anmärkningar
Till skatte- utjäm- ning	Till den borgerliga kommunen	Till kyrkan	Till	skolan		Personliga avgifter	Summa	Å pro- gres- siv- skat- tens utjäm- nings- andel	Å övriga ut- skyld der
namn och yrke eller titel	bostad	Män	Kvin- nor	Jord- bruks- värde	Skogs- värde	Annat värde	av fast egen- dom	av näring	av annan in- komst- källa	för fast egen- dom	för näring	för inkomst	Summa	nala p gressi skatte kom mun ande	Pro- gressiv- skatt	Fastighets-skatt, närings-skatt och kommunal-inkomst-skatt	Pro- gressiv- skatt	Fastighets-skatt, närings-skatt och kommunal-inkomst-skatt	Pro- gressiv- skatt	Fastighets-skatt, närings-skatt och kommunal-inkomst-skatt	Män ä......öre	Kvinnor ä......öre
							Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.		Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.
1	Karlfeldt, N., major . . .	Glittringe	Glittringe säteri, Yskvarn	11	41	33	300,000	500,000	100,000	25,000	48,000	2,200	8,000	42,450	375	—	7	50	424	50	807	-	1,050	-	350	—	743	75	525	—	1,614	—	131	25	403	50	—	—	—	—	12	30	4	95	3,434	75	Bet.
2	Kyrkofonden......	—	Lugnås n:r 1, löneboställe	1	—	—	10,000	6,000	—	—	—	—			7	80	—	—	—	—	7	80	—	—	—	-	—	—	—	—	15	60	—	—	3	90	—	—	—	—	—	—	—	—	19	SO	Bet.
3	Sven Persson, arrendator .	Lugnås	—	—	1	3	—	—	—	—	2,000	—	1,500	2,600	—	—	—	—	26	—	26	—	—	—	—	—	—	—	—	—	52	—	—	—	13	—	—	—	—	—	—	30	—	45	65	75	R.									Konkurs.
4	Petter Krantz, skomakare .	Vantlinge, under Berga	V antlinge	—	1	1	—	—	3,000	1,100	150	4,000	600	4,000	1	35	—	33	40	—	41	68	5	25	1	75	3	73	2	62	83	36	—	65	20	84	—	—	—	—	—	30	—	15	in	65	R.
5	Berg, N., åbo......	Berga	Berga	1	2	4	40,000	—	—	—	7,000	-	1,200	6,200	24	—	—	—	62	—	86	—	19	50	6	60	13	81	9	75	172	—	2	44	43	—	—	—	—	—	—	60	—	60	242	20	Bet.	—	—	—	—	—	—	—	—
6	Bergfors bruksaktiebolag .	Berga	Berga, Utby ångsåg	1	—	—	—	50,000	200,000	32,000	3,000	20,000	_	18,000	105	—	9	60	180	—	294	60	315	—	105	—	223	13	157	50	589	20	39	37	147	30	—	—	—	—	—	—	—	—	1,156	50	Bet.	—	—	—	—	—	—	—	—

N. N. den 2 december 19.......

På kommunalnämndens vägnar:

N. N.

Ordförande.

Att förestående debiterings- och uppbördslängd blivit å kommunalstämma denna dag
granskad och godkänd, betygas. N. N. i sockenstugan den 21 december 19......•

N. N.

Stämmans ordförande.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 11 sand. 2 avd. 1 Käft. (Nr 1.)

A. N.

N. N.

Bihang till riksdagens prat. 1920. 11 saml.

Formulär till debetsedel.

- Bilaga till lag med särskilda bestämmelser att
f ör viss tid gälla i stället för vissa delar av förordningen
om kommunalstyrelse på landet den 21
Debetsedel mars 1862.

å kommunalutskylder i N. N. socken för år 19.......

Fol.......... Nr......... Karlfeldt, N., major, Glittringe.

Debet	Antal skatte- kronor och skatte- ören	Ut per Till korum! nen	debitering äkattckrom	ch	Till skatte- utjäm- ning	Till	U t s den borgerliga kommunen	k y 1 Till kyrka och skola	i	e r Personliga avgifter	Summa
1-	Till kyrka skola	Pro- gressiv- skatt	Fastighets-skatt, nä-ringsskatt och kom-munal in-komstskatt	Pro- gressiv- skatt.	Fastighets-skatt, nä-ringsskatt och kom-munal in-komstskatt	Män	Kvin- nor
	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	Ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.
För fastighet...........	375	—
» näring............	7	50	2	—	—	50	—	—	—	—	1,614	—	—	—	403	50	—	—	—	—	2,017	50
> inkomst............	424	60
> inkomst och förmögenhet ....	—	-	—	—	—	—	743	75	525	—	—	—	131	25	—	—	—	—	—	—	1,400	—
> 41 mantalsskrivna män ä 30 öro .																					12	30
> 33 mantalsskrivna kvinnor ä 15 öre																			4	95	4	96
Summa	—	-i -	—		—	743	75	525	—	1,014	_	131	25	403 50	12	30	4	9ö\| 3,434	75

På N. N. sockens kommunalnämnds vägnar:
N. N.

295 b

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

297

§ 58.

Mom. 1. Av de i nästföregående paragraf omförmälda skatter
skall i första hand uttaxeras kommunal progressivskatt i den utsträckning,
varom stadgas i kommunalskattelagen.

Den del av kommunens skattebehov, som icke täckes medelst kommunen
tillkommande progressivskatt, må fyllas medelst uttaxering av fastighetsskatt,
-näringsskatt och kommunal inkomstskatt.

Mom. 2. Fastighetsskatt, näringsskatt och kommunal inkomstskatt
utgöras i förhållande till det antal skattekronor eller skatteören, som
belöper å varje skattskyldig efter följande grunder:

sex skatteören beräknas å varje ett hundra kronor av fast egendoms
jordbruksvärde,

tre skatteören beräknas å varje ett hundra kronor av fast egendoms
skogsvärde,

fyra och ett halvt skatteören beräknas å varje ett hundra kronor
av fast egendom åsatt annat värde,

tre skatteören beräknas å varje ett hundra kronor av uppskattat
näringsskattekapital,

ett skatteöre beräknas å varje krona av till kommunal inkomstskatt
beskattningsbart belopp.

Etthundra skatteören bilda en skattekrona.

Mom. 3. Personliga tjänstbarheter, vilka inom en stad utgjorts
efter förut antagna grunder, ma fortfarande, till dess annorlunda varder
förordnat, efter samma grunder utgöras.

Mom. 4. Där i lag eller allmän författning är stadgat, att viss
utskyld skall utgå efter annan än den i mom. 1 och 2 i denna paragraf
bestämda allmänna grund, eller att vissa från skattskyldighet till
staden eljest befriade invånare skola till fyllande av särskilda behov
bidraga, skall till efterrättelse gälla vad i ty fäll är förordnat. I övrigt
må avvikelse från sagda grund icke i annan mån ske, än § 59 medgiver.

§ 64.

Debiterings- och uppbördslängden skall upptaga: varje skattskyldig
till namn och bostad; taxeringsvärdet å fast egendom med angivande
vart för sig av jordbruksvärde, skogsvärde och annat värde; för en var
skattskyldig uppskattat näringsskattekapital ävensom uppskattad inkomst
av fast egendom, av näring och av annan inkomstkälla samt till kommunal
inkomstskatt beskattningsbart belopp; den skattskyldige påfört
antal skattekronor och skatteören med angivande av huru mycket, som
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 11 sand. 2 avd. 1 höft. (Nr 1.) 38

298

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

belöper å varje särskild skatteform; till inkomst- och förmögenhetsskatt
beskattningsbart belopp; kommunandel och utjämningsandel av den
kommunala progressivskatten; samt beloppet av den skattskyldige påförda
stadsutskylder med särskilt angivande av de olika skatter och övriga
avgifter, som däri ingå; och bör längden i övrigt vara inrättad i enlighet
med de föreskrifter, som magistraten meddelar. ,

Till bestyrkande — — — (lika med nuvarande lydelsen)---

och avkortningar. *

§ 74.

För att vinna bindande kraft skola stadsfullmäktiges ävensom allmänna
rådstugans beslut underställas Kung!. Maj:ts nådiga prövning och
fastslällelse, då de angå:

a) —--(lika med nuvarande lydelsen) — — —

b) upptagande av lån; dock att underställning icke erfordras i
fråga om beslut att upptaga lån, där genom sådant beslut sammanlagda
beloppet av kommunens utan underställning skedda upplåning icke överstiger
skillnaden mellan, å ena sidan, ett belopp motsvarande tiodubbla
antalet av de skattekronor, varefter stadsutskylder skolat för sistförflutna
året utgöras, och, å andra sidan, den summa, som för nämnda år beslutits
skola i stadskommunen anskaffas genom uttaxering; skolande i
sistnämnda summa icke inräknas de belopp, som avse folkskoleväsendet
och uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn.

Kungl. Maj-.ts---(lika med nuvarande lydelsen)----

med mera.

Beslut eller--— (lika med nuvarande lydelsen) — — —

Kungl. Maj:t överlämna.

Denna lag träder i kraft, i vad densamma angår §§ 18 och 74,
den 1 januari 1922 och i övrigt den 1 januari 1921 samt gäller, vad
beträffar nämnda paragrafer, till och med den 31 december 1925 och i
övrigt till och med den 31 december 1924; dock att icke någon därigenom
skall gå förlustig det medlemskap inom viss kommun, vilket
enligt hittills gällande bestämmelser eljest skulle tillkomma honom på
den grund, att han därstädes är för inkomst av kapital eller arbete till
allmän bevillning uppförd.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

299

F. följande

Lag

med särskilda bestämmelser att för viss tid gälla i stället för vissa delar av
förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862 (nr 33).

Härigenom förordnas, att i stället för §§ 2, 3, 30, 40, 41 och 45
i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862
skola för tid, som nedan stadgas, gälla följande under motsvarande
paragrafindelning upptagna särskilda bestämmelser:

§ 2-

Mom. 1. Medlem av kommunen är en var, som där är mantalsskriven,
ävensom var och en, vilken, utan att vara i kommunen mantalsskriven,
därstädes äger eller brukar fast egendom eller är taxerad
till näringsskatt, kommunal inkomstskatt eller kommunal progressivskatt.

Mom. 2. — — — (lika med nuvarande lydelsen) — — —

§ 3''

Vad staden — — — (lika med nuvarande lydelsen) — — —
nedan sägs.

Den egendom — — — (lika med nuvarande lydelsen) — — —
gällande äro.

Till bestridande av utgifter, som utöver de i första stycket av
denna paragraf omförmälda tillgångar kunna till stadens allmänna gagn
eller särskilda dess behov erfordras, äro, efter därom i laga ordning fattat
beslut, kommunens medlemmar underkastade beskattning i enlighet med
de grunder, som bestämmas i denna förordning och i kommunalskattelagen.

§ 30.

För att vinna gällande kraft skola stadsfullmäktiges beslut underställas
Kungl. Maj:ts nådiga prövning och fastställelse, då de angå:

a) — — — (lika med nuvarande lydelsen) — — —

b) upptagande av lån; dock att underställning icke erfordras i fråga
om beslut att upptaga lån, där genom sådant beslut sammanlagda beloppet
av stadens utan underställning skedda upplåning icke överstiger
skillnaden mellan, å ena sidan, ett belopp motsvarande tiodubbla antalet
av de skattekronor, varefter stadsutskylder skolat för sistförflutna året
iitgöras, och, å andra sidan, den summa, som för nämnda år beslutits
skola i stadskommunen anskaffas genom uttaxering; skolande i sistnämnda

300

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

summa icke inräknas de belopp, som avse folkskoleväsendet och uppfostran
åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn;

c) — — — (lika med nuvarande lydelsen) — — —

d) — — — (lika med nuvarande lydelsen) — — —

e) förändring i gällande bestämmelser eller åtaganden, enligt vilka
kommunalutskylder skola utgå efter andra än de i § 41 mom. 1 och 2
bestämda allmänna grunder, ävensom påläggande av ny kommunalskatt
efter annan än sist omförmälda grund.

§ 40.

Allmän bidragsskyldighet till täckande av kommunens skattebehov
fullgöres genom fastighetsskatt, näringsskatt, kommunal inkomstskatt och
kommunal progressivskatt på sätt i kommunalskattelagen samt i § 41
mom. 1 och 2 av denna förordning närmare bestämmes.

Skyldig att till kommunen erlägga fastighetsskatt, näringsskatt,
kommunal inkomstskatt eller kommunal progressivskatt är var och en,
som under löpande år därstädes taxerats till dylik skatt; dock att ämbets-
eller tjänsteman, som vid svensk beskickning hos utländsk makt är
tjänstgörande, ävensom svensk konsul eller annan å utländsk ort anställd
tjänsteman skall, fastän mantalsskriven i Stockholm, vara fri från
skvldighet att utgöra kommunen eljest tillkommande progressivskatt.

§ 41.

Mom. 1. Av de i nästföregående paragraf omförmälda skatter skall
i första hand uttaxeras kommunal progressivskatt i den utsträckning,
varom stadgas i kommunalskattelagen.

Den del av stadens skattebehov, som icke täckes medelst staden
tillkommande progressivskatt, må fyllas medelst uttaxering av fastighetsskatt,
näringsskatt och kommunal inkomstskatt.

Mom. 2. Fastighetsskatt, näringsskatt och kommunal inkomstskatt
utgöras i förhållande till det antal skattekronor eller skatteören, som
belöper å varje skattskyldig efter följande grunder:

* sex skatteören beräknas å varje ett hundra kronor av fast egendoms
jordbruksvärde,

tre skatteören beräknas å varje ett hundra kronor av fast egendoms
skogsvärde,

fyra och ett halvt skatteören beräknas å varje ett hundra kronor
av fast egendom åsatt annat värde,

tre skatteören beräknas å varje ett hundra kronor av uppskattat
näringsskattekapital,

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

301

ett skatteöre beräknas å varje krona av till kommunal inkomstskatt
beskattningsbart belopp.

Ett hundra skatteören bilda en skattekrona.

Mom. 3. Skall enligt lag eller författning eller enligt i laga ordning
fattat beslut, som dock icke i annan eller vidsträcktare mån, än
särskild författning sådant medgiver, må innebära påläggande av personlig
eller efter matlag utgående avgift, viss utskyld till staden utgöras
efter annan än den i mom. 1 och 2 i denna paragraf bestämda
allmänna grund, skall till efterrättelse gälla vad i ty fall förordnat eller
beslutat är.

§ 45.

Sedan i nu stadgad ordning utgifts- och inkomststat blivit av stadsfullmäktige
fastställd samt uttaxering av vissa belopp för särskilda behov
beslutats, give stadsfullmäktige överståthållarämbetet del därav, varefter
bemälda ämbete låter genom sin avdelning för uppbördsärenden debiteringen
enligt senaste taxeringslängd förrätta ävensom, där ej stadsfullmäktige
genom beslut, som av överståthållarämbetet godkännes, annorlunda
förordna!, uppbörden i sammanhang med den av utskylderna till
Kungl. Maj:t och kronan verkställa.

De utskylder — — — (lika med nuvarande lydelsen) — — —
verkställer indrivningen.

Denna lag träder i kraft, i vad densamma angår § 30, den 1 januari
1922 och i övrigt den 1 januari 1921 samt gäller, vad beträffar § 30,
till och med den 31 december 1925 och i övrigt till och med den 31
december 1924; dock att icke någon därigenom skall gå förlustig det
medlemskap inom kommunen, vilket enligt hittills gällande bestämmelser
eljest skulle tillkomma honom på den grund, att han därstädes är för
inkomst av kapital eller arbete till allmän bevillning uppförd.

302

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Gr. följande

Lag

med särskilda bestämmelser att för viss tid gälla i stället för vissa delar av
förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars

1862 (nr 15).

Härigenom förordnas, att i stället för §§ 15 och 35 i förordningen
om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 skola
för tid, som nedan stadgas, gälla följande under motsvarande paragrafindelning
upptagna särskilda bestämmelser:

§ 15-

Mom. 1. — — — (lika med nuvarande lydelsen) — — —

Mom. 2. Till beslut erfordras två tredjedelar av de i omröstningen
deltagandes röster, då beslutet avser:

a) — — — (lika med nuvarande lydelsen) — — —

b) — — — (lika med nuvarande lydelsen) — — —

c) beviljande av anslag för ändamål eller behov, som icke är nytt
men för vilket under det löpande året anslaget ej utgår, i församling på
landet, där högsta uttaxeringen av fastighetsskatt, näringsskatt och kommunal
inkomstskatt överstiger nio kronor per skattekrona, i stadsförsamling,
där högsta uttaxeringen av omförmälda skatter överstiger tio kronor
per skattekrona, samt i förenade stads- och landsförsamlingar, därest högsta
uttaxeringen av samma skatter i någon av församlingarna överstiger
tio kronor per skattekrona;

d) höjande av visst under det löpande året utgående anslag

i församling på landet,

såvitt höjningen skulle utgöra:

1) mer än tjugofem procent, därest högsta uttaxeringen av fastighetsskatt,
näringsskatt och kommunal inkomstskatt överstiger nio kronor
men icke tolv kronor per skattekrona,

2) mer än femton procent, därest högsta uttaxeringen av omförmälda
skatter överstiger tolv kronor men icke femton kronor per skattekrona,

3) mer än tio procent, därest högsta uttaxeringen av samma skatter
överstiger femton kronor per skattekrona;

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

303

i stadsförsamling,

såvitt höjningen skulle utgöra:

1) mer än tjugofem procent i församling, där högsta uttaxeringen
av fastighetsskatt, näringsskatt och kommunal inkomstskatt överstiger
tio kronor men icke tretton kronor per skattekrona,

2) mer än femton procent i församling, där högsta uttaxeringen
av omförmälda skatter överstiger tretton kronor men icke sexton kronor
per skattekrona,

3) mer än tio procent i församling, där högsta uttaxeringen av
samma skatter överstiger sexton kronor per skattekrona;

samt i förenade stads- och landsförsamlingar,

såvitt höjningen skulle utgöra:

.1) mer än tjugofem procent, därest högsta uttaxeringen av fastighetsskatt,
näringsskatt och kommunal inkomstskatt i någon av församlingarna
överstiger tio kronor men icke tretton kronor per skattekrona,

2) mer än femton procent, därest högsta uttaxeringen av omförmälda
skatter i någon av församlingarna överstiger tretton kronor men
icke sexton kronor per skattekrona,

3) mer än tio procent, därest högsta uttaxeringen av samma skatter
i någon av församlingarna överstiger sexton kronor per skattekrona;

e) — — — (lika med nuvarande lydelsen) — — —

f) — — — (lika med nuvarande lydelsen) ■—• — —

g) — — — (lika med nuvarande lydelsen) — — —

Mom. 3. Med fastighetsskatt, näringsskatt och kommunal inkomstskatt
avses i mom. 2 c) och d) sådana skatter, vare sig de beslutats å
kommunalstämma eller å kyrkostämma.

Mom. 4. — — — (lika med nuvarande lydelsen) — — —

Mom. 5. — — — (lika med nuvarande lydelsen) — — —

§ 35.

Till täckande av de avgifter, om vilka kyrkostämma beslutar, skall
i första hand användas kommunal progréssivskatt i den utsträckning,
varom stadgas i kommunalskattelagen. Den del av omförmälda avgifter,
som ej täckes medelst kommunal progressivskatt, skall utgöras på
sätt om bidrag medelst fastighetsskatt, näringsskatt och kommunal inkomstskatt
till kommuns gemensamma utgifter är stadgat i förordningarna
om kommunalstyrelse på landet och i stad samt i kommunal -

304

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

skattelagen; och skola dessa avgifter beräknas i förhållande till de taxeringsvärden,
näringsskattekapital och inkomster, som inom varje särskild
församling eller skoldistrikt skall tagas till taxering, med iakttagande
därav att avgifter, varom för stads- och landsförsamlingar, eller
delar därav, gemensam kyrkostämma beslutar, först skola vardera församlingen
påföras efter förhållandet, i varje förekommande fall, mellan
varderas sammanlagda antal skattekronor och skatteören. Personliga
eller matlagsavgifter få icke, utöver vad lag uttryckligen medgiver, av
kyrkostämma beslutas.

I fråga — — — (lika med nuvarande lydelsen)--icke ändring.

Angående den —--(lika med mivarande lydelsen) — — —

särskilt stadgat.

Penna lag träder i kraft, vad angår § 35, den 1 januari 1921
samt beträffande § 15 den 1 januari 1922 och gäller, vad beträffar § 35,
till och med den 31 december 1924 och, vad beträffar § 15, till och
med den 31 december 1925.

H. följande

Lag

med särskilda bestämmelser att för viss tid gälla i stället för viss del av
förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm
den 20 november 1863 (nr 58).

Härigenom förordnas, att i stället för § 37 i förordningen om
kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20 november
1863 skola för åren 1921—1924 gälla följande under motsvarande paragrafindelning
upptagna särskilda bestämmelser:

§ 37.

Mom. 1. De avgifter, om vilka kyrkostämma beslutar, skola, utom
i de fall, för vilka annorhxnda är i lag eller författning stadgat, utgå på
sätt om bidrag medelst fastighetsskatt, näringsskatt och kommunal inkomstskatt
till kommunens gemensamma utgifter är stadgat i förordningen
om kommunalstyrelse i Stockholm samt i kommunalskattelagen
och beräknas i förhållande till de taxeringsvärden, näringsskattekapital
och inkomster, som inom varje särskild församling skola tagas till
taxering; och må förty personliga eller matlagsavgifter icke, utöver vad

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

305

lag uttryckligen medgiver, av kyrkostämma beslutas. År nu redan beslut
fattat om annan grund för avgifts utgående, må ett sådant beslut
ej anses genom denna förordning upphävt, därest det ej avser annan
personlig avgift än särskilt medgiven är.

Mom. 2.--— (lika med nuvarande lydelsen) — — —

Mom. 3. Personer, tillhörande huvudstadens icke territoriella församlingar,
nämligen hovförsamlingen, tyska och finska samt garnisonsförsamlingarna,
äro icke skyldiga att för sina personer eller för sin
inkomst erlägga avgifter till kyrka och prästerskap i den territoriella
församling, där de äro mantalsskrivna.

Angående den lindring i skattskyldigheten till svenska kyrkan
samt hennes prästerskap och betjäning, som tillkommer vissa främmande
trosbekännare, är särskilt stadgat.

I. följande

Lag

med särskilda bestämmelser att för viss tid gälla i stället för vissa delar
av förordningen om landsting den 21 mars 1862 (nr 16).

Härigenom förordnas, att i stället för §§ 47, 48 och 52 i förordningen
om landsting den 21 mars 1862 skola för åren 1921—1924 gälla
följande under motsvarande paragrafindelning upptagna särskilda bestämmelser: -

§ 47.

1. — — — (lika med nuvarande lydelsen) — — —

2. I de fall, då icke några sådana bestämmelser finnas meddelade,

som i föregående moment omtalas, böra de avgifter, som av landstinget
blivit till uttaxering beslutade, av en var skattskyldig utgöras i förhållande
till hans inkomst, beräknad för fastighet med åsatt jordbruksvärde
till sex kronor samt för annan fastighet och frälseränta till fem kronor
för varje fulla etthundra kronor av taxeringsvärdet jämlikt senast fastställda
taxeringslängd, samt i fråga om annan inkomst än inkomst av
fast egendom till det belopp, varmed den skattskydiges till kommunal
inkomstskatt beskattningsbara belopp må överstiga hans till kommunal
inkomstskatt uppskattade inkomst av fäst egendom med tillägg, i förekommande
fall, av hyresvärdet motsvarande fem procent av taxeringsBihang
till riksdagens protokoll 1920. 11 samt. 2 avd. 1 höft. (Nr 1.) 39

306

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

värdet å fastighet, därför fastighetsskatt utgår och som av ägaren
begagnats i skattepliktig näring eller eljest i rörelse eller yrke. Landstingsskatt
påföres icke lör beräknad inkomst av sådan fast egendom, för
vilken enligt bestämmelserna i II kap. kommunalskattelagen icke skall
utgöras fastighetsskatt.

3. — — — (lika med nuvarande lydelsen) — — —

§ 48.

Till ledning för landstingsskattens bestämmande böra häradsskrivarna
varje år, efter slutade taxeringsförrättningar, till landstingets ordförande
genom Konungens befallningshavande insända förteckningar, som
för varje socken summariskt upptaga såväl taxeringsvärdet å fast egendom,
särskilt för fastighet med åsatt jordbruksvärde och särskilt för
annan fastighet och frälseränta, som ock beloppet av den inkomst, varefter
avgifter, som av landstinget beslutas till uttaxering, skola enligt § 47
mom. 2 utgå. Genom Konungens befallningshavande insända magistraterna
dylika uppgifter för städerna; varefter landstingets ordförande låter
genom kamreraren därav upprätta sammandrag, upptagande summan för
hela länet, samt huru mycket sig belöper å varje stad eller socken.

§ 52.

Konungens befallningshavande beslutar om avkortning och avskrivning
av landstingsmedel under de förutsättningar och i den ordning,
som stadgas om avkortning och avskrivning av kronoutskylder.

J. följande

Lag

med särskilda bestämmelser att för viss tid gälla i stället för viss del av
lagen den 31 maj 1889 angående dövstumundervisningen (nr 27).

Härigenom förordnas, att i stället för § 9 mom. 6 i lagen den 31
maj 1889 angående dövstumundervisningen skola för åren 1921—1924
gälla följande särskilda bestämmelser:

Sedan genom sammanstämmande beslut av vederbörande landsting
och stadsfullmäktige eller genom beslut av nämnden utgiftsstaten
för skoldistriktet blivit fastställd, har skolstyrelsen att därom göra an -

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1-

307

mälan hos vederbörande Kungl. Maj:ts befallningshavande med uppgift
på vad som enligt den i mom. 5 angivna grund belöper på varje landstingsområde
eller stad; och åligger det Kungl. Maj:ts befallningshavande
att, därest erforderliga medel icke blivit av landsting eller stadsfullmäktige
för ändamålet anvisade, låta verkställa uträkning å vad som
belöper, för landstingsområdet på varje etthundra kronor till landstingsskatt
beskattningsbart belopp och för stad å varje skattekrona samt
debitera och indriva medlen i sammanhang med kronoskatterna under
benämning: bidrag till dövstumundervisningen, varefter medlen tillhandahållas
skolstyrelsen.

K. följande

Lag

med särskilda bestämmelser att för viss tid gälla i stället för vissa delar
av lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande

på landet (nr 67 sid. 1).

Härigenom förordnas, att i stället för 6, 7, 10, 12, 13, 37, 45,
47, 59, 61, 65, 72 och 83 §§ i lagen den 23 oktober 1891 angående
väghållningsbesvärets utgörande på landet skola för åren 1921—1924
gälla följande under motsvarande paragrafindelning upptagna särskilda
bestämmelser:

6 §•

I skyldigheten att bygga och underhålla allmän väg, bro och färja
deltaga, efter nedan stadgade grunder, följande beskattningsföremål:

a) all jordbruksvärde åsatt egendom, för vilken fastighetsskatt
enligt bestämmelserna i II kap. kommimalskattelagen skall utgöras, dock
att äldre lotshemman, så länge de äro underkastade lotsningsskyldighet,
bibehållas vid dem hittills förunnad frihet från väghållningsbesväret;

b) all annan egendom, för vilken fastighetsskatt skall utgöras, och
vars hela värde upptagits såsom annat värde, såvitt taxeringsvärdet
uppgår till minst åttahundra kronor; samt

c) annan inkomst än inkomst av fast egendom, såvitt densamma
är underkastad kommunal inkomstskatt och dess taxerade belopp, efter
avdrag i förekommande fall av dels hyresvärdet motsvarande fem procent
av taxeringsvärdet å fastighet, som av ägaren användes i näring

308

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

eller eljest i rörelse eller yrke, dels ock värdet i oförädlat skick av beståndsdelar
från egen fastighet, vilka förädlas eller förbrukas i näring
eller eljest i rörelse eller yrke, uppgår till minst ettusen kronor.

i §•

Vägunderhållet in natura, varmed förstås arbetet för vägs hållande
i laggill skick, åligger all egendom med åsatt jordbruksvärde, med
undantag av staten eller menighet tillhöriga allmänningsskogar ävensom
frälseränta, samt utgöres efter vägdelning, varom i III kap. stadgas.

De beskattningsföremål — — — — (lika med nuvarande lydelsen)
— — — V kap. förmäles.

10 §.

Vägtal åsättes varje hemman, utjord och annan jämlikt 7 § till
vägunderhåll in natura förpliktad fastighet sålunda, att för varje ett
hundra kronor av senast fastställda taxeringsvärdet utföres ett vägtal.

Vad om hemman i denna paragraf sägs gäller ock om varje i
jordebok eller fastighetsbok särskilt upptaget nummer.

12 §.

Finnes för — — — — (lika med nuvarande lydelsen) — — —
vägkassan underhållas.

År fastighet avsides eller obekvämt belägen i förhållande till densamma
tilldelat vägstycke eller yppar sig, till följd av vägs beskaffenhet,
märklig svårighet för behörigt fullgörande av fastighet åliggande vägunderhåll
in natura, må fastigheten, där de väghållningsskyldige, efter
framställning av innehavaren, därtill samtyckt eller, om samtycke vägrats,
Konungens befallningshavande på fastighetsinnehavarens besvär prövat
skäligt bifall därtill lämna, därefter i stället bidraga med penningar efter
det belopp, vartill underhållskostnaden bestämmes av den i IV kap. omförmälda
nämnd; skolande härvid icke tagas i beräkning den av nämnden
angivna särskilda kostnad för ökat besvär i följd av större avstånd från
fastigheten till dess vägstycke.

Ovannämnda bidrag — — — — (lika med nuvarande lydelsen) —
— — vägunderhållet ombesörja.

13 §.

Har vid vägdelning väg lämnats odelad emellan delägare i samma
fastighet eller varder efter vägdelning fastighet delad emellan två eller
flera, svare dessa för underhållet av fastighetens väg, var i förhållande

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

309

till det hans lott åsätta taxeringsvärde. Åro delägarne flera än två,
skola de sig emellan för minst ett år i sänder utse en vägfogde. Om
valet skall underrättelse meddelas kronobetjaningen, som i sin ordning
lämnar den valde därav del. Intill dess valet ägt rum och kronobetjäningen
därom underrättats, svare delägarne en för alla och alla för
en för underhållet av fastighetens väg.

Vägfogde åligger —--— (lika med nuvarande lydelsen) —

— — påkalla handräckning.

Vägfogde, som----(lika med nuvarande lydelsen)---

år förflutit.

Vill delägare — — — — (lika med nuvarande lydelsen)---

45 § stadgas.

37 §.

Vägdelning i enlighet med föreskrifterna i denna lag skall, sedan
väghållningsdistrikts område blivit enligt 82 § bestämt, första gången
ske, då yrkande därom framställes av väghållningsskyldige, vilka innehava
jämlikt 7 § till vägunderhåll in natura förpliktade fastigheter i
värde uppgående till minst en tiondedel av sammanräknade taxeringsvärdet
å alla sådana fastigheter inom väghållningsdistriktet.

Därefter må — — — — (lika med nuvarande lydelsen)---

vara erforderlig.

45 §.

Vill delägare i fastighet, efter ty i 13 § sägs, att fastighetens väg
skall delas, och väckes fråga därom vid vägdelning, som i 36 § avses,
skall delningen av fastighetens väg ske i sammanhang med nämnda
vägdelning, och gälle därvid i tillämpliga delar vad här ovan i detta
kapitel är stadgat.

Uppstår eljest — — — — (lika med nuvarande lydelsen)---

landsfiskalen ingiven.

Kan överenskommelse — — — — (lika med nuvarande lydelsen)
--— underrätta delägarne.

Vägdelning, som----(lika med nuvarande lydelsen---

ägde rum.

Vad i----(lika med nuvarande lydelsen)---av vägkassan.

47 §.

Den i — — — — (lika med nuvarande lydelsen) — — — tre
ledamöter.

310

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Ordföranden och----(lika med nuvarande lydelsen) —--

eller landstingsområde.

Övriga två ledamöter tillika med två suppleanter för dem utses
av de väghållningsskyldiga å vägstämma, som i 52 § sägs; varöver
Konungens befallningshavande äger hålla hand. Av dessa ledamöter
och suppleanter bör en ledamot och dennes suppleant utses bland innehavare
av sådana fastigheter, som jämlikt 7 § äro förpliktade till vägunderhåll
in natura, samt en ledamot och dennes suppleant bland väghållningsskyldiga,
som äro pliktiga att deltaga i väghållet för annat
beskattningsföremål än nyss sagts.

1 avseende----(lika med nuvarande lydelsen)---stadgat är.

59 §.

Yägskatten utgår efter vägfyrk med iakttagande därav:

a) att egendom med åsatt jordbruksvärde, med undantag av dels
staten eller menighet tillhöriga allmänningsskogar dels ock frälseränta,
påföres en vägfyrk för varje etthundra kronor av taxeringsvärdet,

b) att nu nämnda skogar påföres en vägfyrk för varje etthundrafemtio
kronor av taxeringsvärdet,

c) att frälseränta ävensom fastighet utan åsatt jordbruksvärde påföres
en vägfyrk för varje två hundra kronor av taxeringsvärdet, samt

d) att inkomst påföres en vägfyrk för varje trettio kronor av det
till kommunal inkomstskatt beskattningsbara beloppet, minskat i förekommande
fall med dels uppskattad inkomst av fast egendom, dels hyresvärdet
motsvarande fem procent av taxeringsvärdet å fastighet, som av
ägaren användes i näring eller eljest i rörelse eller yrke, dels ock värdet
i oförädlat skick av beståndsdelar från egen fastighet, vilka förädlas
eller förbrukas i näring eller eljest i rörelse eller yrke;

dock med iakttagande att vad som icke uppgår till hel vägfyrk bortfaller,

Vägfyrktalslängd i enlighet med dessa bestämmelser upprättas för
varje kommun av häradsskrivaren mot ersättning ur vägkassan med
belopp, varom särskilt stadgas. De väghållningsskyldiga äge dock, för
det fall, att vägskattens debitering, uppbörd och redovisning jämlikt 63 §
överlämnas åt kommunalnämnd eller utsedda förtroendemän, besluta, att
jämväl upprättandet av vägfyrktalslängd må överlämnas åt kommunalnämnd,
därest överenskommelse därom träffas, eller åt utsedda förtroendemän;
och skall underrättelse om sådant beslut årligen före den 20 maj
meddelas häradsskrivaren medelst utdrag av vägstämmoprotokollet. Vägfyrktalslängden
skall senast den 1 december insändas till kommunalstämmans
ordförande, varefter längden skall framläggas till granskning

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

311

och företagas till justering av de väghållningsskyldiga å kommunalstämma
i enahanda ordning, som är föreskriven i fråga om granskning
och justering av kommunens debiterings- och uppbördslängd. Den
justerade vägfyrktalslängden skall förvaras av kommunalstämmans ordförande
och vid behov tillställas vägstyrelsen, som omedelbart efter
begagnandet skall återställa längden till bemälde ordförande.

61 §.

Till ledning för vägskattens bestämmande böra häradsskrivarna
varje år efter avslutandet av taxeringsnämndernas arbeten och före den
1 juni till vägstyrelsens ordförande insända förteckningar, som för varje
kommun beträffande de i väghållet deltagande beskattningsföremål summariskt
upptaga, i fråga om fastigheter och frälseränta, taxeringsvärdet,
särskilt å fastigheter, vilka vägunderhåll in natura åligger, särskilt å
staten eller menighet tillhöriga allmänningsskogar och särskilt å alla
övriga fastigheter jämte frälseränta samt i fråga om inkomst det belopp,
varefter påförandet av vägfyrk skall ske.

65 §.

Till allmän vägs hållande i fargalt skick, då den är besvärad av
snö eller is, skall Konungens befallningshavande, efter vederbörandes
hörande, inom varje väghållningsdistrikt av lämpligt belägna, jämlikt
7 § till vägunderhåll in natura förpliktade fastigheter inrätta så kallade
ploglag, vilka vartdera av vägen tilldelas ett visst stycke, det de skola
behörigen vidmakthålla.

De till---— (lika med nuvarande lydelsen)---fastig heternas

taxeringsvärden.

72 §.

Konungens befallningshavande fördelar ploglagen så, att de fastigheter,
som därtill kunna anslås, bliva i möjligaste måtto lika därtill nyttjade.

83 §.

Sedan väghållningsdistrikten----(lika med nuvarande lydel sen)

— — — vinna tillämpning.

Intill utgången av det år, då vägdelning enligt denna lag första
gången blivit inom varje distrikt fullbordad, skall likväl, den tid mark
är bar, vägunderhållet in natura utgöras enligt hittills gällande bestämmelser
med skyldighet för innehavare av fastighet, som enligt 7 §
är förpliktad utgöra sådant vägunderhåll, men intill dess ny vägdelning

312 Ändra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

åker bliver därifrån befriad, att bidraga till vägbållet med penningar,
dock så att sådan fastighet under tiden påföres allenast en vägfyrk för
varje två hundra kronor av taxeringsvärdet.

Om användandet----(lika med nuvarande lydelsen)--- —

väghållningsskyldige besluta.

L. följande

Lag

med särskilda bestämmelser att för viss tid gälla i stället för vissa delar
av lagen den 16 oktober 1908 angående lindring i främmande trosbekännares
skattskyldighet till svenska kyrkan samt hennes
prästerskap och betjäning (nr 110).

Härigenom förordnas, att i stället för lagen den 16 oktober 1908
angående lindring i främmande trosbekännares skattskyldighet till svenska
kyrkan samt hennes prästerskap och betjäning skola beträffande utskylder
för åren 1921—1924 gälla följande särskilda bestämmelser:

Avgifter till svenska kyrkan eller hennes prästerskap eller betjäning
vilka efter kyrkostämmas beslut eller eljest uttaxeras, skola lör
inkomst endast med hälften av det belopp, som eljest bort utgå, påföras
medlemmar av sådan i riket befintlig församling av främmande kristna
eller mosaiska trosbekännare, vilken äger rätt till offentlig religionsövning,
såvida de främmande trosbekäunarna före den 1 januari det ar, da
debitering av avgifterna verkställes, i laga ordning övergått till eller
eljest rättsligen tillhört och fortfarande tillhöra den främmande församlingen.
.

I ändamål---- (lika med nuvarande lydelsen)----

verkställer debiteringen. . .

Äro avgifterna till prästerskapets avlöning grundade a loneregleringsresolution,
fastställd enligt förordningen angående allmänt ordnande
av prästerskapets inkomster den 11 juli 1862 eller förordningen angående
ordnande av prästerskapets i de territoriella församlingarna i
Stockholm avlöning den 1 november 1872, eller å äldre konvention
eller förening, eller utgå avgifterna till kyrkobetjänmgens avlöning etter
andra grunder än dem, som äro stadgade för utgörande av sådana avgifter,
varom kyrkostämma beslutar, må nedsättning i dylika avgifter

ej äga rum. _____

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1. 313

M. följande

Lag

med särskilda bestämmelser att för viss tid gälla i stället för vissa delar
av lagen den 9 december 1910 om reglering av prästerskapets

avlöning (nr 141).

Härigenom förordnas, att i stället för 19, 20 och "21 §§ i lagen den
9 december 1910 om reglering av prästerskapets avlöning skola för
åren 1921—1924 gälla följande under motsvarande paragrafindelning
upptagna särskilda bestämmelser:

19 §.

Till bestridande av de för kyrkoherde och komminister fastställda
löner jämte ersättning och arvode åt adjunkt, varom i 14 § 3 mom.
sägs, skola, i den män sådant erfordras, i nedan nämnd ordning användas
:

l:o) församlingsavgifter till belopp ej överstigande tre öre för varje
helt eller påbörjat tiotal av de skatteören, som skola inom pastoratet
beräknas jämlikt senast fastställda taxeringslängd;

2:o) — — — — — (lika med nuvarande lydelsen) — — —

3:o) — — •— — — (lika med nuvarande lydelsen) — — —

4:o) — — — — — (lika med nuvarande lydelsen)--—

5:o) — — — — — (lika med nuvarande lydelsen) — — —

20 §.

I gäldandet av de enligt 19 § 1 och 5 mom. utgående församlingsavgifter
skola alla de, vilka inom pastoratet utgöra avgifter, varom
kyrkostämma beslutar, deltaga efter de för sådana avgifters utgörande
i allmänhet stadgade grunder; och skola dessa avgifter inom varje till
pastoratet hörande församling debiteras och uppbäras i samma ordning
som avgifter till kyrka och skola.

Angående den — — — (lika med nuvarande lydelsen) — — —
särskilt stadgat.

21 §.

Har för bestridande av de för kyrkoherde och komminister fastställda
löner jämte ersättning och arvode åt adjunkt, varom i 14 § 3
mom. sägs, såsom församlingsavgifter utdebiterats sammanlagt större
belopp, än som motsvarar sex öre för varje helt eller påbörjat tiotal
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 11 sand. 2 avd. lhåft. (Nr 1.) 40

314

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1,

skatteören inom pastoratet, skall ersättning av kyrkofondens medel beredas
pastoratet för det överskjutande beloppet, utom beträffande lönebelopp,
som församling, enligt 9 eller 10 §, särskilt förbundit sig att
utgöra.

N. följande

Förordning

med särskilda bestämmelser att för viss tid gälla i stället för vissa deLar
av stadgan den 22 juni 1911 om skjntsväsendet (nr 63).

Härigenom förordnas, att i stället för 52 och 55 §§ i stadgan
den 22 juni 1911 om skjutsväsendet skola för åren 1921—1924 gälla
följande under motsvarande paragrafindelning upptagna särskilda bestämmelser: 52

§.

Staten och distriktet skola med lika andelar gälda bidrag för distriktets
samtliga vederbörande skjutsanstalter intill belopp, som motsvarar,
beträffande stad, vilken ej deltager i landsting, hälften av det
hopräknade antalet skattekronor i staden, och beträffande län eller landstingsområde
en halv procent av inkomst, för vilken enligt § 47 mom. 2
i gällande förordning om landsting skall utgöras landstingsskatt. Överskjuta
bidragen belopp, som nu angivits, skall överskottet gäldas med
två tredjedelar av staten och en tredjedel av distriktet.

55 §.

För län eller landstingsområde skall distriktets andel i bidragen
utgöras medelst en särskild avgift, vilken skall utgå efter samma grund,
som i § 47 mom. 2 av gällande förordning om landsting är stadgad
för utgörande av landstingsskatt.

Konungens befallningskavande åligger att i sammanhang med
kronoskatterna för det år, bidragen avse, låta hos de skattskyldiga uttaga
ifrågavarande avgift. För sådant ändamål har Konungens befallningskavande
att, efter det taxeringsförrättningarna för nämnda år blivit
avslutade, med tillämpning av ovan stadgade debiteringsgrund låta verkställa
uträkning å det öretal, som för distriktet belöper på varje etthundra

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

315

kronor av den beskattningsbara inkomsten. Härefter skall avgiften genom
Konungens befallningshavandes försorg av vederbörande under benämning
bidrag till skjutsentreprenaderna debiteras och indrivas samt hos
Konungens befallningshavande insättas inom den tid och med det ansvar,
som är för kronans uppbörd stadgat.

Av de —-----— — — (lika med nuvarande lydel sen)

— — — distriktet tillkommer.

För varje — — — —--— — (lika med nuvarande lydel sen)

— — — nästa landsting.

O. följande

Lag

med särskilda bestämmelser att för viss tid gälla i stället för vissa delar av
lagen den 11 oktober 1912 om skogsaccis och om virkestaxering (nr 274).

Härigenom förordnas, att i stället för 1 och 3 §§ i lagen den
11 oktober 1912 om skogsaccis och om virkestaxering skola för tid,
som nedan stadgas, gälla följande under motsvarande paragrafindelning
upptagna särskilda bestämmelser:

1 §•

För avverkat virke skall till den kommun, där skogen är belägen,
i den ordning, här nedan sägs, i allmänhet erläggas en avgift benämnd
skogsaccis. •

Har avverkningen ägt rum på grund av upplåtelse, som skett före
den 1 juli 1920, utgår skogsaccis, räknat för etthundra kronor av virkets
taxerade värde, med hälften av det belopp, vilket under det år, taxeringen
sker, på grund av kommunal- och kyrkostämmors beslut sammanlagt
utgöres inom kommunen för varje skattekrona, dock icke med mera
än två för hundra av det taxerade värdet.

Vid annan avverkning än i nästföregående stycke avses skall, om
avverkningen företagits inom Västerbottens eller Norrbottens län, inom
Sårna socken av Kopparbergs län eller inom området för städer, som
icke tillhöra landstingsområde, någon accis icke utgöras, samt, därest
avverkningen ägt rum inom övriga delar av riket, accis utgå med en
tiondel av det belopp, vartill densamma skolat beräknas vid tillämpning
av bestämmelserna i nästföregående stycke.

316

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

För avverkat virke, som taxeras i den ordning, denna lag föreskriver,
skall, enligt vad därom är särskilt stadgat, dessutom erläggas
skogsvårdsavgift.

3 §•

Kommunalnämnden åligger — — — (lika med nuvarande lydelsen)
— — — utgående skogsaccisen.

Av sålunda tillgängliga medel må enligt kommunalstämmans beslut
såsom tillskott till täckande av sådana utgifter för nästföljande år för
kommunala och kyrkliga ändamål, till vilka enligt gällande kommunalförfattningar
medel eljest skulle beredas genom utdebitering på samtliga
skattskyldiga, användas högst så stort belopp, att utdebiteringen för
varje skattekrona under nästföljande år kommer att med en fjärdedel
understiga utdebiteringen för varje skattekrona under löpande året.

Detta tillskott — — — (lika med nuvarande lydelsen)---

nästföljande året.

Denna lag träder i kraft, vad angår 1 §, den 1 januari 1922 och
i fråga om 3 § den 1 januari 1921 samt gäller beträffande 1 § till
och med den 3i december 1925 och beträffande 3 § den 31 december
1924, med iakttagande av att utdebiteringen för varje skattekrona skall
vid jämförelse med den på taxeringen till bevillning grundade utdebitering
anses motsvara utdebiteringen för etthundra kronor till kommunen
skattepliktig inkomst.

P. följande

Lag

med särskilda bestämmelser att för viss tid gälla i stället för viss del av
lagen om fattigvården den 14 juni 1918 (nr 422.)

Härigenom förordnas, att i stället för 7 § 2 mom. i lagen om
fattigvården den 14 juni 1918 skola för åren 1921—1924 gälla följande
särskilda bestämmelser:

Fattigvårdssamhälle, som i 6 § omförmäles, anses såsom en kommun
i fråga om vad till fattigvården hörer; och skall till följd härav vad i
fråga om fattigvårdssamhälle, bestående av en kommun, är stadgat i

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

317

tillämpliga delar lända till efterrättelse vid behandlingen av samhällets
gemensamma angelägenheter, dock med iakttagande därav,

att, i stället för kommunalstämma och kommunalfullmäktige, motsvarande
myndigheter inom samhället skola benämnas fattigvårdsstämma
och fattigvårdsfullmäktige;

att fattigvårdsstämma utlyses första gången av kommunalstämmans
ordförande i den till folkmängden största av de sammanslutna kommunerna; att

såsom röstlängd vid fattigvårdsstämma skola användas kommunernas
röstlängder;

att fattigvårdsstämma ej äger uttaxera kommunal progressivskatt;

samt

att uttaxering, som fattigvårdsstämma beslutat, skall anmälas hos
de särskilda kommunernas kommunalnämnder, vilka det åligger att verkställa
debitering och uppbörd av dessa avgifter i samband med övriga
kommunalutskylder samt redovisa inflytande medel till fattigvårdsstyrelsen.

Konungen äger, där så finnes lämpligt, meddela från vad nu är
stadgat avvikande bestämmelser i fråga om sättet för ärendenas handläggning
inom samhället.

Q. följande

Förordning

angående inställande av allmänna taxeringar till bevillning av fast egendom
samt av inkomst ären 1921—1924 in. m.

Härigenom förordnas, att under åren 1921—1924 allmänna taxeringar
till bevillning av fast egendom samt av inkomst icke skola
verkställas, samt att förordningen den 28 oktober 1910 (nr 116) angående
bevillning av fast egendom samt av inkomst under sagda tid icke
skall tillämpas i vidare mån, än som erfordras för prövning av besvär
och för den efterbeskattning, vilken därunder må äga rum.

318

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

R. följande

Förordning

med bestämmelser om särskilda grunder för utgörande av vissa avgifter.

Härigenom förordnas,

att, där i allmän författning eller eljest gällande föreskrift är stadgat,
att utskyld eller annan avgift skall utgå i visst förhållande till bevillningstaxeringsvärde,
bevillningstaxerad inkomst, bevillning eller fyrktal,
sådan utskyld eller avgift skall beräknas och utgöras, såsom om bevillning
av fast egendom samt av inkomst utginge med sex öre för varje
fulla etthundra kronor av taxeringsvärdet å fastighet med åsatt jordbruksvärde,
fem öre för varje fulla etthundra kronor av taxeringsvärdet å
annan fastighet och frälseränta samt en för hundra av inkomstens belopp;

att med fastighet i ovan angivna fall skall förstås sådan fastighet,
för vilken enligt bestämmelserna i II kap. komumnalskattelagen skall
utgöras fastighetsskatt;

att till bevillning uppskattad inkomst skall motsvaras av till
kommunal inkomstskatt uppskattad annan inkomst än inkomst av fast
egendom med avdrag i förekommande fall av hyresvärdet motsvarande
fem procent av taxeringsvärdet å fastighet, därför fastighetsskatt utgår,
och som av ägaren begagnats i skattepliktig näring eller eljest i rörelse
eller yrke;

att till bevillning beskattningsbart belopp skall motsvaras av det
belopp, varmed den skattskyldiges till kommunal inkomstskatt beskattningsbara
inkomst må överstiga hans till kommunal inkomstskatt uppskattade
inkomst av fast egendom med tillägg i förekommande fall
av hyresvärdet motsvarande fem. procent av taxeringsvärdet å fastighet,
därför fastighetsskatt utgår, och som av ägaren begagnats i skattepliktig
näring eller eljest i rörelse eller yrke; samt

att, där utskyld eller annan avgift förklarats skola utgöras av den,
som ej skall taxeras till bevillning av fast egendom eller inkomst, skyldigheten
att utgöra sådan utskyld eller avgift skall vara beroende därav,
att befrielse från taxering till kommunal fastighetsskatt, respektive kommunal
inkomstskatt för annan inkomst än inkomst av fast egendom
äger rum.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

319

Denna förordning skall äga tillämpning i fråga om avgifter, vilka
skola utgå i förhållande till taxeringarna under åren 1921 till och med
1924.''

S. följande

Förordning <

angående gäldande av vissa utlagor, vilka bestämts att utgå efter de för
utgörande av kommunalutskylder i allmänhet stadgade grunder.

Härigenom förordnas, att, där i allmän författning föreskrivits, att
utlagor skola utgå efter de för utgörande av kommunalutskylder i allmänhet
stadgade grunder, skall, för det fall att särskild utdebitering
av sådana utlagor äger rum, med kommunalutskylder förstås fastighetsskatt,
näringssätt och kommunal inkomstskatt.

Denna förordning skall äga tillämpning i fråga om utlagor, vilka
i förhållande till kommunalutskylder för åren 1921 till och

med 1924.

skola utgå

T. följande

Lag

med särskilda bestämmelser att för viss tid gälla i stället för viss del av
lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom.

Härigenom förordnas, att i stället för 2 kap. 23 § i lagen den 14
juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom skola beträffande utskylder
för åren 1921—1924 gälla följande särskilda bestämmelser:

Arrendatorn ansvare för all skatt och annan allmän tunga, som
för fastigheten utgår och enligt lag åligger jordägaren, dock med
undantag för fastighetsskatt. Tillkommer under arrendetiden ny sådan
skatt eller tunga, svare jordägaren själv därför.

320

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

II. att riksdagen måtte avslå det i proposition
nr 357 framställda förslag till lag om ändrad lydelse
av 17 kap. 6 och 12.§§ kandelsbalken,

III. att riksdagen måtte i anledning av de i
propositionerna nr 224 och nr 227 framställda förslag

A. lämna medgivande därtill att, när inom
någon till svenska kyrkan hörande församling medlemmar
av sådan i riket befintlig församling av främmande
kristna eller mosaiska trosbekännare, vilken
äger rätt till offentlig religionsövning, böra, i enlighet
med vad därom i den föreslagna lagen med särskilda
bestämmelser att för viss tid gälla i stället för vissa
delar av lagen angående lindring i främmande trosbekännares
skattskyldighet till svenska kyrkan samt
hennes prästerskap och betjäning är stadgat, komma
i åtnjutande av lindring vid utgörande av de avgifter
till svenska kyrkan samt hennes prästerskap och betjäning,
som å dem belöpa för inkomst, och det avgiftsbelopp,
från vilket befrielse sålunda åtnjutes, för
året uppgår till sammanlagt minst femtio kronor, den
till svenska kyrkan hörande församlingen må av
allmänna medel undfå ersättning med motsvarande
belopp,

B. vid uppgörande av statsreglering för år 1921
ur riksstaten utesluta i Kungl. Maj:ts förslag till statsreglering
upptagna inkomsttiteln »bevillning av fast
egendom samt av inkomst» och utgiftstiteln »bidrag
till landsting Och städer, som icke deltaga i landsting»,
båda till ett belopp av 4,600,000 kronor,

IV. att riksdagen måtte i skrivelse hos Kungl.
Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes, med beaktande
av de synpunkter som ovan i särskilda avseenden
framhållits föranstalta om

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

321

erfarenheter, som kunna vinnas vid tillämpningen „
den föreslagna kommunalskattelagen och därmed sam
manhängande författningar,

B. särskild, skyndsam, förnyad utredning ...
frågan om den kommunala beskattningen av skog med
aktgivande å ena sidan på kommunernas behov av
säkra ooh stadigvarande skattekällor, å andra sidan av
angelägenheten att främja ett uthålligt skogsbruk,
samt framläggande för riksdagen snarast möjligt av
det förslag,

*0	111. ; 1:258
b)	1:259
c)	1:260
d)	1:261
e)	1:262
0	1:271
O*'') O/	1:272
t)	1:273
i)	1:274
.i)	1:275
k)	1:277
1)	1:279
in)	1:280
n)	1:281
°)	1:282
P)	1:283
q)	1:284
r)	1:285
s)	1:286
t)	1:287
u)	11:140
v) X)	11:361
11:393
y)	11:394
*)	11:395
a)	11:396
ä)	11:397
,- protokoll 192

vartill utredningen må föranleda,
att följande motioner, nämligen:

herr Östberg,

Kvarnzelius in. fl.,

Rosén,

herr
herr
herr
li enherr

herr
herr
herr
herr
herr
h enherr

herr

gger

av
av

av herrar
åker,

av herr 1
herr
herr
herr
herr
herr
herr
h enherr

h enherrar

herrar

Rosén,
Rosén,
Try_
Trygger,
Trygger,
brygger,
Trygger,
Trygger,
Trygger,
Trygger,
Clason,
Wohlin

in.

fl..

och Johansson i Frigger -

av av av av av av av -

Björnsson,

Gustaf Milsson,
Gustaf Nilsson,
Edvard Larsson,
Lindhagen,

Alvin,

Magnusson i Skövde
Edén m. fl.,

Hamrin,

Lindman in. fl.
Lindman och
Lindman och

11 samt. 2 avd. 1 höft.

Nilsson
Nilsson
(Nr 1.)

Bonar

i Bonarp,

322

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

ö) 11:398

aa) 11:399

ab) 11:401

ac) 11:403

ad) 11:404

ae) 11:405

af) 11:406

ag) 11:407

ah) 11:408

ai) 11:410
aj ) 11:411
ak) 11:244

av herrar Lindman och Nilsson i Bonarp,

av herrar Hage och Alvin,
av herrar Andersson i Grimbo och Ericson
i Oberga,
av herr Forssell m. fl-,

av herr Sköld,
av herr Osberg,
av herr Ljungkvist och

av herr Hallén m. fl.;

i den mån de icke blivit i det föregående beaktade
eller tillstyrkta, icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

av herr Gustaf Nilsson, som anfört :

Under hänvisning till motion 2S5 i första kammaren yrkas

att § 33, punkt a) i det i Kungl. Maj:ts proposition
nr 191 framlagda förslag till kommunalskattelag
måtte erhålla följande ändrade lydelse:

Från kommunal inkomstskatt frikallas i den mån
här nedan sägs:

a) medlem av konungahuset: för av staten anvisat
anslag. *

Andra särskilda utskottets utlutande Nr 1.

323

av herrar Johansson i Kälkebo och Svedberg, vilka ansett, att utskottets
utlåtande bort hava följande lydelse:

»I en den 12 mars 1920 ----sid. 1 t. o. in. 34 ovan----

hänvisa till respektive propositioner.

Efter det att Kungl. Maj:ts proposition nr 191 med förslag- till
kommunalskattelag framlades för riksdagen hava såväl i inom riksdagen
framburna motioner som eljest under diskussionerna rörande detta omfattande
spörsmål starka och enligt utskottets uppfattning övertygande
skäl anförts för åsikten, att detta förslag icke bör läggas till grund fölen
definitiv kommunalskattereform. De genomgripande förändringar i
de svenska primärkommunernas beskattningssystem, som med förslaget
avses, hava visserligen föregåtts av mångåriga utredningar, vilka göra
det möjligt att överblicka och bedöma de olika huvudsystem för kommunalskatternas
anordning, som i en framtida definitiv reform kunna
ifrågakomma. Men i flera viktiga särskilda delar är ärendet i behov
av ytterligare utredningar. Härtill kommer, att den statistiska utredning
rörande det kungl. förslagets praktiska verkningar, som åtföljer detsamma,
icke kan anses vara tillfredsställande, i det att ifrågavarande s. k. provtaxering
dels bygger på primäruppgifter, vilka ej äro representativa för
nuvarande förhållanden, dels omfattar ett alltför ringa antal kommuner
och ett alltför litet antal s. k. stickprov för att kunna med någorlunda
grad av tillförlitlighet tillåta ett bedömande av förslagets verkningar
inom kommuner med olikartade förhållanden samt för skattskyldiga av
olika yrkesgrupper och med olika ekonomisk ställning. Härjämte bör,
enligt utskottets mening, en definitiv omläggning av vårt lands kommunala
beskattningsförhållanden vara förbunden med en sådan omorganisation
av vår taxeringsorganisation och av grunderna för taxeringsförfarandet,
varav behov för övrigt redan med nuvarande skattesystem
förelegat, men som i ännu högre grad påkallas av de nya kommunalskatterna.
Slutligen bör eu definitiv omreglering av hithörande förhållanden
icke äga rum, med mindre än att det betydelsefulla spörsmålet
om skatteutjämning mellan olika primärkommuner samtidigt därmed
ernår en tillfredsställande lösning. Då frågan om taxeringsorganisationens
förbättrande såväl som sistnämnda interkommunala skatte utjämnings -

324

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

problem icke i deu kungl. propositionen med åtföljande föl j dpropositioner
upptagits till mera ingående behandling och icke för närvarande kunna
av riksdagen slutgiltigt prövas, ligger häruti enligt utskottets uppfattning
ett bestämt hinder mot godkännande av Kungl. Maj:ts föreliggande
förslag till kommunal skattelag som en definitiv lagstiftning.

Utskottet, som i likhet med Kungl. Maj:t anser åtgärder redan
vid innevarande riksdag påkallade till undanrödjande av de mest framträdande
bristerna i det nuvarande kommunala skattesystemet, har vid
nu nämnt förhållande haft att överväga, dels huru en provisorisk kommunalskattereform
lämpligast bör läggas, dels vilka med kommunalskattefrågan
sammanhängande spörsmål, som böra underkastas fortsatta
utredningar, ävensom de riktlinjer för dessa utredningar, som böra av
riksdagen givas.

Vad frågan om den provisoriska kommunalskattereformen beträffar,
synes det vara av hittills verkställda utredningar väl motiverat, liksom
det även enligt utskottets mening är med en sund finanspolitik bäst
överensstämmande, att huvudvikten i ett reformerat kommunalt skattesystem
lägges på skatter, som äro uttryck för principen »skatt efter
förmåga». Med hänsyn härtill finner utskottet, att principiella invändningar
icke kunna resas mot den i den kungl. propositionen intagna
kommunala inkomstskatten. Ehuru utskottet icke förbiser, att ett stort
antal av vårt lands mindre jordbrukare i saknad av ordnad bokföring
hava svårt nog att på ett tillfredsställande sätt beräkna sina nettoinkomster,
anser utskottet dock icke att denna praktiska svårighet bör
hindra ett genomförande av den ifrågavarande kommunala inkomstskatten
för alla grupper av kommunalt skattskyldiga. Utskottet, som ej heller
mot hithörande kapitel IV i den kungl. propositionen funnit anledning
till anmärkningar, åtminstone när det, som nu är fallet, gäller en lag
med endast begränsad giltighetstid, är sålunda berett att förorda till
antagande i en sådan provisorisk lag 27—44 §§ i Kungl. Maj:ts proposition,
jämte till dessa paragrafer fogade särskilda anvisningar. Beträffande
50 § i propositionen, som avser befrielse från bl. a. kommunal
inkomstskatt för efterlevande till avliden, i riket mantalsskriven svensk
medborgare, när behållningen i boet ej överstigit 15,000 kronor, har
utskottet föreslagit denna siffras höjande till 20,000 kronor ävensom i
övrigt viss omformulering av bestämmelserna ifråga.

Ehuru utskottet icke förbiser, att kommunal progressivskatt ur
principiella synpunkter kan göras till föremål för i någon mån berättigade
anmärkningar, så är dock även en sådan skatt ett uttryck för
principen »skatt efter förmåga» och utskottet har icke velat motsätta

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

325

sig en dylik skatts intagande i det här förordade provisoriet, synnerligast
som någon allmän kommunal förmögenhetsskatt icke i detta provisorium
ifrågasattes och det ej minst i vår tid är en angelägenhet av vikt att
jämväl vid den kommunala beskattningens ordnande tillse, att bördan
av de direkta skatterna i skälig grad lägges på de mera bärkraftiga
skattedragarna. Den i Kungl. Maj:ts proposition intagna kommunala
progressivskatten har emellertid i utskottets nedan följande förslag
underkastats omarbetning i vissa betydelsefulla hänseenden. Sålunda
har utskottet, efter noggrant övervägande av olika på frågan inverkande
omständigheter, icke ansett sig kunna tillstyrka att, såsom Kungl.
Maj: t föreslagit, viss de! av genom deri kommunala progressivskatten
inflytande medel skall användas till utjämning av skattetrycket olika
kommuner eller andra menigheter emellan. Genom en sådan bestämmelse
skulle nämligen lösningen av den interkommunala skatteutjämningsfrågan,
som, enligt vad ovan framhållits, bör hållas öppen för fortsatt
utredning, föregripas i den riktningen, att ersättning åt särskilt skattetyngda
kommuner skall utgå av andra kommuners skattemedel. Utskottet
håller före, att riksdagen icke nu bör binda sig vid en sådan
anordning. Av samma principiella skäl har utskottet ej heller kunnat
ansluta sig till ett inom utskottet väckt modifierat förslag, att den för
.skatteutjämning avsedda delen av progressivskatten skall påföras samtidigt
med den del av samma skatt, som i övrigt skall utgå (»kommunandelen»),
men att uppbörd av »utjämningsdelen» ej skall ske förrän det
samlade behovet av medel för detta ändamål blivit av Kungl. Maj:t
konstaterat, med rätt för Kungl. Magt att förordna om nedsättning av
denna del av skatten, därest det befinnes att det påförda beloppet överstiger
det konstaterade behovet med skälig marginal för restantier vid
uppbörden. Åven denna anordning, som för ovigt är rätt invecklad,
bygger, såsom synes, på en grundprincip för skatteutjämningsfrågans
lösning, vilken, enligt vad ovan sagts, i varje fäll ej utan fortsatta ingående
utredningar synes böra av riksdagen godkännas; en utskottets
ståndpunkt, som icke rubbas genom erinringen, att grunderna för utjämningen
fortfarande som hittills komma att bestämmas av Kungl.
Maj:t och riksdagen gemensamt. Enligt utskottets här förordade förslagtill
kommunal progressivskatt skall alltså hela det belopp, som genom
denna skatt inflyter, användas för vederbörande kommuns eget behov,
inen progressivskattemedlen skola — i eldighet med vad inom utskottet
befunnits mest ändamålsenligt — därest den skattskyldiges inkomst förvärvats
inom flere kommuner, slås ut på dessa i förhållande till storleken
av den skatt skyldiges inom var och eu av kommunerna till kom -

326

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

munal inkomstskatt taxerade inkomst. Därjämte kar befunnits lämpligt,
att, till befordrande av en sund kommunal hushållning, sätta varje kommuns
rätt att uppbära den på kommunen belöpande progressivskatten i
visst förhållande till utdebiteringen på alla skattskyldiga. Detta har
skett genom införande av eu bestämmelse, att högst eu fjärdedel av
varje kommuns skattebehov får fyllas genom progressivskatten, i sammanhang
varmed stadgats, att inom den sålunda angivna gränsen progressivs
katten får användas till såväl den borgerliga som den kyrkliga
kommunens behov. Med utgångspunkt från att 75 procent av den
kommunala progressivskatten från såväl enskilda som bolag, sådan
skatten ifråga tänkts anordnad enligt Kungl. Maj:ts förslag, skolat användas
på sätt nu sagts för vederbörande »förvärvskommuns» eller »förvärvskommnners»
eget behov, och med viss jämkning jämväl i övrigt
av skalorna för progressivskatten, har utskottet stannat vid att förorda
eu kommunal progressivskatt, konstruerad i enlighet med vad ovan anförts
ävensom med ändrade skalor, på sätt framgår av nedanstående
förslag till ändrad lydelse av 45—48 §§ i Kungl. Maj:ts proposition.

Om det även kan förutses, att de bestämmelser rörande progressivskattens
utslagning på olika »förvärvskommuner» m. in., vilka nu omnämnts,
vid tillämpningen komma att föranleda väsentligt ökat arbete
för taxeringsmyndigheterna och för övriga med de kommunala skatteförhållandena
sysselsatta myndigheter, torde dock den av utskottet föreslagna
anordningen kunna godtagas såsom den principiellt sett mest
tillfredsställande och praktiskt framkomligaste lösningen, åtminstone i
det provisorium, varom nu är fråga. Tydligt är även, att genom eu
progressivskatt av här föreslagen konstruktion skattebelopp till betydande
storlek komma att inflyta inom ett stort antal av rikets kommuner samt
att landsbygdskommunernas intressen att erhålla del i progressivskattemedlen
från bolag med rörelse i sådana kommuner men med säte i
stadskommuner bliva vederbörligen tillgodosedda. Att frågan om skatteutjämningen
mellan olika kommuner ännu någon tid får, i avvaktan på
en förbättrad taxeringsorganisation och ytterligare utredningar, handhavas
efter hittills följd grundsats ligger ej minst i alla de landsbygdskommuners
intresse, som hava lagt sig vinn om en god kommunal
hushållning.

Utskottet har härefter haft att taga ståndpunkt till frågan, huruvida
kommunal inkomstskatt och kommunal progressivskatt ensamma
kunna uppbära ett kommunalt skattesystem, och har i sådant hänseende,
i likhet med alla sakkunniga och i överensstämmelse med all erfarenhet
i främmande länder, funnit detta ogörligt. Skälet härtill är givetvis,

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

327

att vid deri kommunala beskattningens ordnande garantier måste skapas
för att kommunernas tillgångar på beskattningsföremål icke under nedåtgående
konjunkturer så minskas, att utdebiteringarna springa upp till
orimlig böjd. Vid övervägande av de olika utvägar, som framställa sig
för denna frågas lösning, har utskottet jämväl beaktat tanken på införandet
av en allmän kommunal förmögenhetsskatt, men funnit denna
fråga icke kunna för närvarande upptagas, utan lämpligen böra ingå
såsom ett bland de spörsmål, vilka böra komma under fortsatt omprövning
vid den definitiva kommunalskattelagstiftningens utarbetande. Det
återstår vid sådant förhållande att genom någon form av s. k. objektbeskattning
skapa den erforderliga garantien. Sådan objektbeskattning
har i Kung!. Maj:ts proposition jämväl teoretiskt motiverats med åberopande
av den s. k. intresseprincipen vid kommunal beskattning. Beträffande
bärkraften av denna teoretiska grund för objektbeskattningen
synes densamma, utan att dock sakna varje moment av berättigande,
hava i Kungi. Maj:ts proposition överskattats, och ansluter sig utskottet
vad denna sista del av saken beträffar i huvudsak till de kritiska anmärkningar,
som förekomma i motionerna I: 282 och II: 406. Vid lösningen
av frågan i den kommunalskattelag med begränsad giltighetstid,
varom nu är fråga, träda emellertid de teoretiska synpunkterna i
bakgrunden, och man bär i första rummet att överväga, vilken anordning
av objektbeskattningen, som är den ur praktisk finanspolitisk synpunkt
mest rationella och som närmast ansluter sig till det allmänna
system, vilket man kan förutse bliva lagt till grund för kommunalbeskattningens
definitiva anordnande, varjämte man har att tillse, att
objektbeskattningen i fråga, utan att förfela sitt syfte, åstadkommer
största möjliga rättvisa mellan olika yrkesgrupper av kommunalt skattskyldiga.

Från dessa utgångspunkter har utskottet tagit den anordning av
objektbeskattningen under övervägande, som föreslagits i motionerna
1:259 och 11:393 och som redan före dessa motioners frambärande
varit känd och föreslagen bland annat i ett särskilt yttrande av eu utav
de sakkunnige, vilka inom finansdepartementet tillkallats för det ifrågavarande
ärendets beredning. Enligt detta förslag, sådant det utformats
i de förenämnda motionerna, lägges objektivbeskattningen endast på
fastighet, och fastighetsskatten i fråga utformas såsom en till sitt minimibelopp
garanterad inkomstskatt. Innehavare av jordbruksfastighet skall,
liksom annan kommunalt skattskyldig, erlägga kommunal inkomstskatt
och eventuellt kommunal progressivskatt, men inkomsten skall för honom
under ingå förhållanden få beräknas lägre än efter 6 procent å fastig -

328

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

hetens taxeringsvärde. För innehavare av s. k. annan fastighet skola
gälla enahanda bestämmelser, dock att siffran här skall vara 5 procent.
Nu utgående skogsaccis skall därjämte, vid sidan av förberörda kombinerade
inkomst- och fastighetsskatt samt av progressivskatten, bibehållas.

Gentemot denna lösning av frågan är först att anmärka, att den
bygger på en nr finanspolitisk synpunkt mindre tillfredsställande sammanblandning
av inkomst- och objektbeskatthing. Såsom objektbeskattning
betraktad, lider anordningen vidare av svagheten, att det iiteslutande
ar objektet fastighet, som under tider av nedåtgående konjunkturer får
bära den av objektbeskattningen alstrade skattetungan. Inom det övervägande
antalet av rikets land sbygd s k o m m i i n er utgör bevillningsskyldig
jordbruksfastighet, efter taxeringsvärde räknat, huvudmassan av bevillningsskyldig
fastighet: sålunda var taxeringsvärdet år 1917 å jordbruksfastigheterna
på rikets landsbygd 3,396,889,200 kronor och taxeringsvärdet
å »annan fastighet» 1,504,423,900 kronor. En objektbeskattning
av nu nämnt slag komme på landsbygden att sätta utövarna av jordbruk
i eu av objektbeskattningens natur icke påkallad undantagsställning
gentemot utövare av andra näringar, vilka senare, i den mån de
innehava s. k. annan fastighet, merendels besitta en vida större skattekraft
än som motsvaras av de 5 procenten å denna fastighets taxeringsvärde
och, i den mån de driva rörelse utan att besitta fastighet, komme
helt och hållet undan all objektbeskattning. Ur synpunkten av jordbrukets
likställighet i skattehänseende med andra näringar lärer ett
sådant system icke kunna godtagas. Skulle under de närmaste åren,
för vilka den provisoriska kommunalskattelagen är avsedd att gälla, en
nedgång i de ekonomiska konjunkturerna inträda, komme ett kommunalskattesystem
av nu omhandlat slag att till andra näringars förmån
mera än skäligt belasta vårt lands jordbruk. Ytterligare tillkommer,
att med ett sådant system den olägenhet skulle oförminskad kvarstå,
som varit en av de sedan gammalt mest överklagade bristerna i det nuvarande
kommunala skattesystemet, och som ligger däri, att två jordbrukare,
vilkas nettoinkomster icke överstiga 6 procent å fastigheternas
taxeringsvärden, få betala lika stor skatt, även om den ene i följd av
skuldsättning blott äger eu nettoinkomst, som uppgår till en bråkdel av
den andres. Systemet ifråga skapar sålunda orättvisa såväl mellan jordbrukarna
och andra näringsutövare sinsemellan som mellan jordbrukarna
inbördes. Det synes slutligen, efter de i nära tjugufem år pågångna
utredningai-na i kommunalskattefrågan i vårt land ävensom med hänsyn
till kommunalbeskattningens ordnande i andra länder, ganska tydligt,
att en provisorisk kommunalskattereform knappast kan tänkas, som mera

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

329

avviker från vad som kan förväntas bliva en definitiv lösning än det
nu berörda systemet med kombinerad fastighets- och inkomstskatt.

Utskottet kan av nu i korthet angivna skäl icke förorda detta
system ens såsom ett provisorium.

Det återstår då — frånsett den särskilda frågan om skogsbeskattningen,
där olika lösningar framdeles äro tänkbara — den i Kungl.
Maj:ts proposition förordade vägen med »fristående» objektskatter. Det
i propositionen föreslagna systemet med dels fastighetsskatt och dels
näringsskatt å andra näringar än jordbruk undanrödjer den första av
de huvudbrister, som, enligt vad ovan framhållits, vidlåder den i motionerna
I: 259 och II: 393 anvisade anordningen. Objektbeskattningen
kommer att träffa alla näringar och bör, med rätt avvägda repartitionstal,
kunna så anordnas, att den icke gynnar den ena näringen framför den
andra. Särskilt kan undvikas, att jordbruket blir den näring, av vilken
under ekonomiska depressionstider det felande antalet skattekronor till
övervägande del eller uteslutande skall utsökas. Gentemot de fristående
objektskatterna har såväl i nyssnämnda som i andra motioner ävensom
eljest under den offentliga diskussionen anmärkts, att de innebära eu
»dubbelbeskattning». Denna anmärkning är givetvis såtillvida riktig,
som innehavare av fastighet och utövare av sådan näring, som icke
inbegripes under jordbruk, förutom'' den kommunala inkomstskatten skall
hava att erlägga fastighets,- respektive näringsskatt. Skulle vid en definitiv
lösning av kommunal skattefrågan en allmän kommunal förmögenhetsskatt
visa sig genomförbar och lämplig, finge även innehavare av rörligt
kapital, som insatts i bankinrättning, bereda sig på att bliva underkastad
en sådan »dubbelbeskattning». Det avgörande vid bedömande
av denna fråga är emellertid, huruvida det sammanlagda skattebelopp,
som en av objektskatt träffad fastighetsägare eller näringsidkare får
betala, är av rimlig storlek i förhållande till hans skattekraft ävensom
vid jämförelse med vad övriga kommunalt skattskyldiga hava att utgöra
i kommunalskatt. I sådant hänseende bli rep arti tions talen för objektskatterna
avgörande, och det förhållandet, att objektskatterna äro »fristående»,
har härvid underordnad betydelse. Det har ock sagts, att
en fastighetsskatt och en näringsskatt, enligt den i Kungl. Maj:ts förslag
intagna typ, kunde befaras komma att övervältras på konsumenter,
hyresgäster o. s. v. och att häri skulle ligga ett principiellt hinder mot
godtagande av sådana skatte former. Utskottet vill härtill endast anmärka,
att många skatter, såsom acciser, finanstullar m. fl., vilka komma
till användning i moderna skattesystem, till större eller mindre del övervältras
från dem, av vilka de uttagas, på andra befolkningsgrupper.
Bihang till riksdagens protokoll J920. 11 sand. 2 avd. 1 höft. (Nr 1.) 42

330

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Det är dock vid sådant förhållande av vikt tillse, att icke skatter av
denna typ göras tyngre än vad av förhållandena oundgängligen påkallas
en anmärkning, som äger tillämplighet ej minst å de båda nu omhandlade
kommunala objektskatterna och som jämte andra hänsyn manar
till försiktighet vid fastställandet av repartitionstalen för dessa.

Att en sådan nödig försiktighet icke iakttagits vid det av Kungl.
Maj:t för riksdagen nu framlagda förslaget till kommunalbeskattningens
ordnande finner utskottet vara i ögonen fallande. Kungl. Magt har föreslagit
en fastighetsskatt, med ett repartitionstal för s. k. jordbruksvärde
av ej mindre än 6 procent, för s. k. annat värde av 4 Va procent och
för s. k. skogsvärde av 3 procent, och repartitionstalet för den av Kungl.
Maj:t föreslagna näriugsskatten är satt till 3 procent. I följd av dessa höga
siffror ävensom på grund av att, enligt Kungl. Maj:ts förslag, vid taxering
av fast egendom för beräkning av jordbruksvärde, »annat värde» och
skogsvärde det fulla saluvärdet skall läggas till grund för taxeringen,
kommer i synnerhet fastighetsskatten men jämväl näringsskatten att
orimligt hårt drabba jordbrukets utövare, andra fastighetsägare och andra
näringsidkare, och, i den mån skatterna i fråga kunna övervältras, komma
de att till de konsumerande befolkningslagrens skada kännbart fördyra
livsmedel och andra konsumtionsartiklar ävensom stegra bostadshyrorna.
Att med de av Kungl. Maj:t föreslagna repartitionstalen tyngden av den
kommunala skattebördan i alltför hög grad lägges på jordbrukare och
och andra näringsidkare framgår även av de visserligen icke uttömmande
statistiska uppgifter, som äro bifogade den kungl. propositionen. Det
bör även framhållas, att med dessa repartitionstal den olägenhet i väsentlig
mån kvarstår, som, enligt vad ovan anmärkts, är förenad med den
i motionerna I: 259 och II: 393 föreslagna lösningen, nämligen att skuldsatt
jordbrukare i skattehänseende försättes i sämre ställning än skuldfri
jordbrukare med samma bruttoavkastningsprocent å fastighetens taxeringsvärde.
Slutligen kan ej förväntas annat än att ett repartitionstal
för skogsvärde av 3 procent, i förening med bestämmelserna om skogsvärdets
upptaxering efter fulla saluvärdet, skulle komma att leda till
följder, som icke vore förenliga med omsorgen om en god skogsvård.

Av dessa skäl och då därjämte repartitionstal av den storlek, som
av Kungl. Maj:t föreslås, icke synas påkallade med hänsyn till behövligheten
av att säkerställa kommunernas tillgång på beskattningsföremäl,
anser utskottet eu väsentlig nedsättning av dessa repartitionstal vara en
nödvändig förutsättning för ett godkännande av den i Kungl. Maj:ts
förslag intagna objektbeskattningen. Likaledes synas av skäl, som äro
utvecklade i motionerna I: 282 och II: 406, grunderna för taxering av

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

331

fast egendoms värde böra redan i den provisoriska kommunalskattelag,
varom nu är fråga, så jämkas, att de mera ansluta sig till nu tillämpade
grundsatser. Vad repartitionstalens bestämmande beträffar finnas givetvis,
i saknad av tillfredsställande statistiska utredningar, icke nöjaktiga
grunder för ett säkert bedömande. Utskottet anser emellertid försiktigheten
bjuda att icke nu förorda högre rep arti tions tal än 2 procent för
s. k. jordbruksvärde, 2 procent för s. k. annat värde, 1 7s procent för
s. k. skogsvärde och 2 procent för det s. k. näringsskattekapital, som
enligt den av Kungl. Maj:t föreslagna konstruktionen av näringsskatten
utgör den faktor, varmed näringsskatten ingår i repartitionen. Med
dessa lägre repartitionstal vinnes, att åt den ifrågavarande kommunala
objektbeskattningen gives den supplementära betydelse, som den enligt
utskottets ovan uttalade uppfattning bör hava i ett kommunalt skattesystem,
vars grundläggande princip skall vara principen »skatt efter
förmåga». Rättvisa uppnås jämväl i väsentlig mån mellan skuldsatta
och icke skuldsatta fastighetsägare. Att eu dylik reduktion av repartitionstalen
är förenlig med den tankegång, på vilken det kungl. förslaget
är byggt, synes desto mera uppenbart, som repartifionstalen icke hava
någon konstitutiv betydelse i det kungl. förslagets system av kommunalskatter;
ett förhållande, som ock bestyrkes av att i Kungl. Maj:ts proposition
ej mindre än tre olika alternativ för repartitionstalens bestämmande
finnas intagna, mellan vilka alternativ valet bestämts med utgångspunkt
allenast från en icke nog omfattande och för nuvarande förhållanden
icke nog representativ statistisk utredning. Den enda vägande invändning,
som kan tänkas riktad mot de ifrågavarande lägre repartitionstalen,
är att antalet skattekronor därigenom skulle kunna befaras
bliva under nedåtgående konjunkturer något för mycket minskat. Denna
farhåga besannas emellertid i stort sett icke vid betraktande av de beräkningar,
som på utskottets föranstaltande verkställts med användning
av siffrorna från 1918 års provtaxering. Endast i några kommuner med
stora eller övervägande skogsbesittningar leda de förenämnda repartitionstalen
för jordbruksvärde och skogsvärde enligt den uppgjorda statistiken
till ett uppenbarligen för litet antal skattekronor och alltså till
för höga utdebiteringar. Skogsvärdet har emellertid i dessa kommuner
varit uppskattat till avsevärt lägre belopp än det, till vilket detsamma
enligt utskottets förvissning kommer att uppgå vid eu år 1921 verkställd,
på de av utskottet här förordade grunderna för skogstaxering
byggd ny uppskattning.

I anslutning till vad nu anförts, föreslår utskottet nedan ändrad
lydelse av 59 § i Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen, nr 222, med

332

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

förslag till lag om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om
kommunal styrel se på landet den 21 mars 1862 in. m., ävensom ändrad
lydelse av vederbörande paragrafer i Kung!. Maj:ts propositioner med förslag
till ändrad lydelse av övriga i frågakommande kommunallagar, varjämte
utskottet föreslår vissa ändringar i de vid 7 § i Ivungl. Maj:ts
förslag till kommunalskattelag fogade »särskilda anvisningar».

Vad angår konstruktionen av den i Kungl. Maj:ts förslag upptagna
näringsskatten har väl under ärendets utskottsbehandling anmärkningar
framkommit, som riktat sig mot denna skatts jämförelsevis invecklade
byggnad, och tvekan har även uttalats rörande de nuvarande
taxeringsmyndigheternas möjligheter att på ett tillfredsställande sätt verkställa
taxering till näringsskatt. Utskottet förbiser icke dessa olägenheter,
men har å andra sidan icke från de håll, varifrån kritiken mot
näringsskatten kommit, kunnat erhålla några positiva uppslag till det
kung!, förslagets förbättrande. Under sådana förhållanden och då, enligt
vad utskottet från i taxeringsfrågor förfarna personer inhämtat, taxeringtill
näringsskatt icke kommer att möta oöverkomliga svårigheter, har
utskottet ansett sig kunna såsom ett provisorium förorda Kungl. Maj:ts
förslag till näringsskatt, under uttalande av förhoppningen, att de erfarenheter,
som under den praktiska tillämpningen, komma att vinnas av
denna skatteform, skola komma arbetet på den definitiva kommunalskattelagens
utarbetande till godo.

Slutligen må, vad den av utskottet förordade kommunalskattelagen
beträffar, anmärkas, dels att dennas giltighetstid begränsats till den 1
januari 1925, dels att husbehovsskog överförts från att räknas till jordbruksvärdet
till att ingå i skogsvärdet, vilket föranlett viss ändring i
8 § av Kungl. Maj:ts förslag, dels att utskottet i 13 § av Kung]. Maj:ts
förslag föreslagit intagandet av ett nytt moment, enligt vilket vissa
efterlevande till avliden, i riket mantalsskriven svensk medborgare kunna
erhålla befrielse från fastighetsskatt, därest behållningen i boet ej överstigit
20,000 kronor, dels slutligen att utskottet i anslutning till eu
inom andra kammaren väckt motion, nr 361, föreslagit sådan ändring i
de särskilda anvisningarna vid 8 § i Kungl. Maj:ts proposition, att
näringsskatteplikt ej pålägges yrkesmässigt bedriven trädgårdsskötsel.

Vad härefter beträffar de riktlinjer för kommunalskattefrågans definitiva
lösning, vilka utskottet funnit sig böra förorda, finnas dessa
framlagda i utskottets här nedan intagna förslag till en riksdagens
skrivelse till Kungl. Maj:t. Under hänvisning till innehållet i detta
skrivelseförslag, inskränker sig utskottet här till anmärkningen, att
skrivelseförslaget — på det att utredningen icke må bindas inom alltför
trånga gränser och även andra än de av utskottet ovan hävdade

333

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

meningar må under utredningsarbetet komma till sin fulla rätt — givits
en jämförelsevis allmän formulering, och detta även i en och annan
punkt, där enligt utskottets uppfattning resultatet av den fortsatta utredningen
ej lärer komma att mera avsevärt avvika från innehållet i den
provisoriska kommunalskattelag, vilken nu av utskottet förordats. Dock
gäller vad nu sagts bl. a. icke frågan om skogsbeskattningen, där
utskottet med sitt här gjorda tillstyrkande av en relativt låg fastighetsskatt
å »skogsvärde», beräknat efter värdet av virkesmassan, icke
tagit någon förhandsståndpunkt till irågan om skogsbeskattningens
rationella anordnande för framtiden.

Den av Kungl. Maj:t föreslagna förmånsrätt i fast egendom för
utbekommande av fastighetsskatt bör givetvis icke inrymmas i en provisorisk
lagstiftning sådan som den av utskottet tillstyrkta.

Mot Kung]. Majrts förslag, i den män ändring därav i det föregående
icke yrkats, har utskottet ingen annan erinran än som föranledes
därav, att samtliga de föreslagna bestämmelserna enligt utskottets
mening böra erhålla provisorisk karaktär.

På grund av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

I. att riksdagen, med förklarande, att Kungl.
Maj:ts i följande propositioner framlagda, nedan angivna
förslag, nämligen

i proposition nr 191, förslag till kommunalskattelag,

i proposition nr 216, förslag till
Do) lag om ändrad lydelse av §§ 15 och 35 i
förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och
skolråd den 21 mars 1862, samt

2:o) lag om ändrad lydelse av § 37 i förordningen
om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd
i Stockholm den 20 november 1863;
i proposition nr 222, förslag till
Do) lag om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen
om kommunalstyrelse på landet den 21
mars 1862,

2:o) lag om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen
om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862,
3:o) lag om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen
om kommunalstyrelse i Stockholm den 23
maj 1862,

334

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

4:o) lag om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen
om landsting den 21 mars 1862, samt

5:o) lag om ändrad lydelse av 7 § 2 mom. i
lagen om fattigvården den 14 juni 1918;

i propositionen nr 223, förslag till förordning
om ändrad lydelse av 52 och 55 §§ i stadgan om
skjutsväsendet den 22 juni 1911;

i proposition nr 224, förslag till
l:o) lag om ändrad lydelse av 19, 20 och 21 §§
i lagen den 9 december 1910 om reglering av prästerskapets
avlöning,

2:o) lag om ändring i lagen den 16 oktober
1908 angående lindring i främmande trosbekännares
skattskyldighet till svenska kyrkan samt hennes prästerskap
och betjäning, samt

3:o) lag om ändrad lydelse av § 9 mom. 6 i lagen
den 31 maj 1889 angående dövstumundervisningen;

i proposition nr 225, förslag till lag om ändrad
lydelse av 1 och 3 §§ i lagen om skogsaccis och om
virkestaxeringen den 11 oktober 1912;
i proposition nr 227, förslag till
l:o) förordning angående upphörande av allmänna
taxeringar till bevillning av läst egendom samt
av inkomst m. in.,

2:o) förordning angående ändrade grunder för
utgörande av vissa avgifter, samt

3:o) förordning angående gäldande av utlagor,
vilka bestämts att utgå efter de för utgörande av
kommunalutskylder i allmänhet stadgade grunder;
i proposition nr 357, förslag till
2:o) lag om ändrad lydelse av 2 kap. 23 § i
lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast
egendom;

i proposition nr 358, förslag till lag om ändring
i vissa delar av lagen den 23 oktober 1891 angående
väghållningsbesvärets utgörande på landet,
samt

i proposition nr 400, förslag till förordningar
om ändring i vissa delar dels av förordningen den 28
oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt,

Ändra särskilda utskottets utlåtande Nr 1. 335

dels ock av7 förordningen samma dag om taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering;

icke kunnat av riksdagen oförändrade bifallas,
i avvaktan på en fullständig kommunalskattereform
måtte antaga

A. Kungl. Maj:ts förslag till kommunalskattelag
jämte därvid fogade särskilda anvisningar att gälla
för åren 1921 —1924 med följande ändringar i nedan
angivna delar:

7 §''

Till grund för taxeringen lägges den fasta egendomens avkastning
och värde efter ortens pris.

Vid taxeringen — — — en enhet.

Frälseränta uppskattas till tjugu gånger det belopp varmed räntan
beräknas utgå.

(Se vidare de särskilda anvisningarna.)

8 §•

Taxeringsvärde skall--— annat värde.

Till jordbruksvärde — — — till skogsvärde.

Såsom skogsvärde upptages värde av växande skog.

Har fast — — jordbruks- och skogsvärde.

Värde av — — — annat värde.

(Se vidare de särskilda anvisningarna.)

10 §.

. ^ mom. Allmän uppskattning av fast egendoms värde (allmän
fastighetstaxering) skall ske år 1921. De vid denna taxering fastställda
värden skola därefter oförändrade gälla, såvida ej nya eller
ändrade värden åsättas av anledning, varom sägs i 2 mom. ''

2 mom. Inträffa sadana — — — förhållanden beröres.

Har fast — — — åsätta taxeringsvärde.

Vid taxering, varom i detta mom. är fråga, må avseende icke
lastas vid sådan ändring i fast egendoms värde, som på grund av förskjutningar
1 det allmänna prisläget inträffat efter 1921 års allmänna
fastighetstaxering, utan endast vid de förhållanden, som föranlett omtaxermgen
eller eljest hava avseende särskilt å den fasta egendom,
varom fråga är.

336

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

12 §.

Såsom ägare eller innehavare av fast egendom skall i taxeringslängden
upptagas den, som vid nästföregående års utgång var ägare

eller innehavare av den fasta egendomen.

Har den, som vid nästföregående års utgång var ägare eller innehavare
av den fasta egendomen, därefter avlidit, påföres fastighetsskatten
hans stärbhus.

13 §.

1 mom. Ägare eller — — — denna lag.

2 mom. Därest värdet---eller byggnaderna,

3 mom. I fall, då, av anledning att ägare eller innehavare av
fastighet avlidit, stärbhus jämlikt 12 § bör erlägga fastighetsskatt, må
beskattningsnämnd kunna medgiva befrielse från sådan skatt, därest
behållningen i boet ej överstiger 20,000 kronor samt den avlidne efterlämnat
änka, oförsörjda barn eller andra stärbkusdelägare,^ som varit
beroende av honom för sin försörjning. Sådan förmån må dock tillgodokomma
allenast stärbhus efter här i riket mantalsskriven svensk
medborgare.

31 §.

Såsom inkomst taxeras icke:

andel, som vid bodelning tillfallit make, ävensom vad som förvärvats
genom giftorätt — — — traktamentstagaren varit bosatt.

45 §.

Kommunal progressivsskatt utgöres för varje till inkomst- och
förmögenhetsskatt beskattningsbart belopp, som överstigei, i fråga om
andra skattskyldiga än svenska aktiebolag, solidariska bankbolag och
kommanditbolag, 3,000 kronor samt i fråga om bolag, som nu nämnts,
6 procent av det bolagets kapital, vartill hänsyn skall tagas vid bolags
taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt.

Hava makar blivit särskilt taxerade till inkomst- och förmögenhetsskatt,
skall den kommunala progressivskatten fördelas på makarna
i samma förhållande som inkomst- och förmögenhetsskatten.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

337

46 §.

1 mom. För andra skattskyldiga än svenska aktiebolag, solidariska
bankbolag och kommanditbolag utgör progressivskattens grundbelopp
för den del av det beskattningsbara beloppet, som överstiger

3,000	kronor,	men	icke	5,000	kronor.......	....................... 0.3 procent
5,000	»	»	»	8,000	» ......	........................ Va »
8,000	»		»	15,000	» .......	....................... 1 ))
15,000	»	»	»	30,000	» ......	......................... 2 »
30,000			»	60,000	» .......	......................... 3 »
60,000		»	»	120,000	» ......	.......................... 4 :»
120,000	»	»	»	200,000	» .......	......................... 5 »
200,000	» ...					......................... 6 » ;

dock att skattens grundbelopp icke må i något fall överstiga 4 Vs procent
av det beskattningsbara beloppet.

2 mom. För svenskt aktiebolag, solidariskt bankbolag och kommanditbolag
utgör progressivskattens grundbelopp för den del av det
beskattningsbara beloppet, som i förhållande till bolagets kapital, överstiger -

6	procent,	men	icke	8	procent..........................	......................... Vs	procent
8	»	)>		14	» ..........................	........................ 1	y>
14	»	»	»	20	»'' ..........................	........................ 2	»
20	»	»	»	27	» ..........................	......................... 3
27	»	»	»	35	» ..........................	........................ 4	»
35		»	»	45	» ..........................	......................... 5	»
45	»					......................... 6	» ;

dock att skattens grundbelopp icke må i något fall överstiga 3 3/i procent
av det beskattningsbara beloppet.

47 §.

1 mom. I första hand skall, utom i det fall varom i 3 mom. sägs.
kommunal progressivskatt, i den mån densamma därtill förslår, användas
till täckande av en fjärdedel av det belopp, som av kommunalstämma,
kommunalfullmäktige, allmän rådstuga eller stadsfullmäktige till utdebitering
beslutats.

2 mom. År den kommunala progressivskatten av den storlek, att

densamma icke jämlikt bestämmelserna i föregående mom. behövt i sin
helhet tagas i anspråk, skall, därest kommun och församling sammanfalla
eller kommun består av flera församlingar eller flera skoldistrikt,
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 11 sand. 2 avd. 1 käft. (Nr 1.) 43

338

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

överskottet avräknas på vad kyrkostämma eller kyrkostämmor till utdebitering
beslutat, dock med högst en fjärdedel av utdebiteringens hela
belopp. Består en församling av flera skoldistrikt eller ett skoldistrikt
av derå församlingar, skall progressivskatten i första hand användas för
den större enhetens behov.

Därest stad, i vilken särskild folkskoiestyrelse jämlikt bestämmelserna
i lagen den 25 juni 1909 angående folkskoleväsendet i vissa städer
linnes, utgör flera församlingar, må utdebitering av kommunal progressivskatt
ej ske för församlingarnas behov.

3 mom. Består en församling eller ett skoldistrikt av flera kommuner,
skall rätten att i första hand använda progressivskatt tillkomma
församlingen eller skoldistriktet, och äga kommunerna den rätt till avräkning
av kommunal progressivskatt, som eljest enligt 2 mom. 1 st.
tillkommer församlingar eller skoldistrikt. Utgöra, där en församling
består av flera kommuner, de särskilda kommunerna egna skoldistrikt
eller utgöra, där ett skoldistrikt består av flera kommuner, de särskilda
kommunernas egna församlingar, skola kommunerna äga företrädesrätt
till överskottet.

4 inom. Om kommun, församling eller skoldistrikt genom efterbeskattniug
tillföres kommunal progressivskatt eller efter besvär tillföres
dylik skatt, som icke beräknats vid utdebiteringen det år, då beskattningen
bort ske, skall sådan skatt upptagas i kommunens, församlingens
eller skoldistriktets utgifts- och inkomststat bland sådana inkomster,
som tagas i beräkning, innan utdebiterings behovet fastställes.

48 §.

Skattskyldig taxeras #till kommunal progressivskatt i den kommun,
där han taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt, men uppföres till
progressivskatt i den kommun, där han under nästföregående år åtnjutit
inkomst, för vilken taxering till kommunal inkomstskatt i kommunen
skall äga rum.

Har skattskyldig inom olika kommuner åtnjutit inkomst, för vilken
taxering till kommunal inkomstskatt i samma kommuner skall äga rum,
skall å honom belöpande progressivskatt fördelas mellan kommunerna i
förhållande till storleken av hans inom varje kommun till kommunal
inkomstskatt taxerade inkomst.

År skattskyldig icke pliktig utgöra kommunal inkomstskatt inom
någon kommun, upptages han till progressivskatt i den kommun, där
han taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt. Detsamma skall gälla,
om den kommunala progressivskatten icke uppgår till 50 kronor.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

339

Därest vid fördelning av progressivskatt annan kommun än den,
där skattskyldig taxeras till inkomst- eller förmögenhetsskatt, skulle
tillföras belopp understigande 20 kronor, uppföres skattskyldig jämväl
till detta belopp i sistnämnda kommun.

Med kommuner likställas i förevarande hänseende sådana församlingar
och skoldistrikt, som utgöra delar av kommun och för vilkas
skattebekov må uttagas kommunal progressivskatt.

50 §.

1 mom. Har behållningen i boet efter avliden här i riket mantalsskriven
svensk medborgare ej överstigit 20,000 kronor och har den avlidne
efterlämnat make, oförsörjda barn eller andra bodelägare, som vid hans
frånfälle varit beroende av honom för sin försörjning, må beskattningsnämnd
det år, varunder han avlidit, kunna medgiva befrielse från
kommunal inkomstskatt och kommunal progressivskatt, som eljest skolat
utgå på grund av taxering under nämnda år. Under samma förutsättning
äger beskattningsnämnd nästföljande år medgiva befrielse ej mindre
från nämnda skatter än även från den kommunala inkomstskatt och den
kommunala progressivskatt, som för den avlidnes inkomst eller förmögenhet
skolat utgöras på grund av taxering, åsatt under sistnämnda år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1921 samt gäller till och
med den 31 december 1924 men skall även efter sistnämnda dag tilllämpas
i den mån så erfordras för prövning av besvär och för den
efterbeskattning, vilken därefter må äga rum;

dock att, där vid lagens ikraftträdande fäst egendom är till annan
upplåten eller lägenhet är avsöndrad på viss tid eller på livstid, skattskyldigheten
för egendomen eller lägenheten skall för den tid, upplåtelsen
eller avsöndringen avser, åligga den, som enligt dittills gällande bestämmelser
skulle varit för egendomen eller lägenheten skattskyldig till kommunen
;

340

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

såvida ej enligt hittills gällande bestämmelser bevillning skolat utgöras
för samma inkomst; samt

Särskilda anvisningar.

Vid 7 §.

Fast egendoms värde beräknas med hänsyn tagen till de om varje
egendom inhämtade upplysningar rörande egendomens storlek, beskaffenhet,
läge och avkastning med flera förhållanden, som kunna utöva inflytande
på egendomens värde.

I fråga om egendom, som varit föremål för frivillig försäljning
under de före taxeringsåret sistförflutna fem åren, sker uppskattningen
med ledning jämväl av den om egendomen inom nämnda tid senast
upprättade köpehandlingen eller eljest erhållna upplysningar om försäljningsvillkoren,
där ej i det särskilda fallet med avseende å köpet eller
•försäljningen förelegat särskilda omständigheter, som skäligen kunna
anses hava gjort köparen benägen att köpa även till överpris eller säljaren
benägen att även till underpris sälja egendomen, eller köpeskillingen
eljest, med hänsyn antingen till förändringar efter köpet av för
egendomen värdehöjande eller värdeminskande art eller ock till ändrade
prisförhållanden i allmänhet i orten, icke längre kan anses såsom ett
tillförlitligt uttryck för egendomens förhandenvarande värde. Såsom försäljningspris
anses ej endast den kontanta köpeskillingen utan även
övriga förmåner, som säljaren såsom villkor för törsäljningen betingat
sig eller annan person. Har skog eller annan till egendomen hörande
tillgång sålts särskilt för sig till samme köpare, skall likaledes tillägg
göras för det vederlag, som betingats för skogen eller tillgången. Har
säljaren, innan egendomens försäljning ägt rum, eller i samband med
försäljningen, åt köparen eller annan i en eller annan form upplåtit
arrende- eller hyresrätt till egendomen, skogsavverkningsrätt eller eljest
rätt att begagna egendomen, skall, i den mån rättigheten sträcker sig

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

341

utöver tillträdesdagen, hänsyn tagas till den inverkan, detta förhållande
haft på den betingade köpeskillingen. Innefattar köpeskillingen vederlag
även för inventarier, gröda eller annat, skall från försäljningspriset
avräknas vad som kan beräknas hava utgjort betalning för inventarierna,
grödan in. m. Finnes anledning antaga, att särskilda omständigheter,
t. ex. att köpet avslutats mellan nära anhöriga, föranlett, att priset satts
under egendomens verkliga värde, eller att köpeskillingen i köpehandlingen
upptagits till lägre belopp än som i verkligheten avtalats, och
kan i sistnämnda fall kännedom om köpeskillingens verkliga belopp
ej vinnas, skall taxeringsvärdet fastställas efter jämförelse med de i allmänhet
gällande ortsprisen.

Där taxeringsvärdet å fast egendom i här ant}?dda fall sättes högre
eller lägre än senaste försäljningspriset för egendomen, skola skälen
härför angivas och i vederbörande taxeringslängd eller taxeringsmyndighetens
protokoll antecknas.

I fråga om fast egendom, som icke under loppet av nästförutgångna
fem år blivit genom frivilligt avtal försåld, skall värdet beräknas
med ledning av de i allmänhet gällande ortsprisen å lika beskaffade
egendomar. För sådant ändamål sker uppskattningen efter jämförelse
med egendomar, som under angivna tid varit föremål för frivillig försäljning,
och de för sådana egendomar beräknade taxeringsvärdena. Sistnämnda
värden skola åsättas, innan uppskattning äger rum av egendomar,
som icke varit föremål för sådan försäljning under loppet av
angivna tidrymd.

Vid jämförelsen skall behörig hänsyn tagas till egendomarnas
olika, storlek, beskaffenhet och läge samt deras större eller mindre avkastningsförmåga.

I sådant avseende skola, i den mån nedannämnda förhållanden
kunna tjäna till ledning för uppskattning av egendomarnas värden, för
envar egendom, varom fråga är, komma i betraktande:

dess areal i åker, äng, skogs- eller betesmark m. in.;

dess läge med därav betingade avsättnings- och användningsmöjligheter; inägornas

inbördes läge;

markens naturliga beskaffenhet i fråga om såväl in- som utägor;

egendomens hävd och beskaffenheten av därå befintliga byggnader
och anläggningar med hänsyn jämväl till byggnadernas läge såväl inbördes
som i förhållande till egendomens ägor;

utsäde och skörd eller annan avkastning;

antalet kreatur, som kunna på egendomen vinterfödas;

342

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

förekomsten av särskilda naturtillgångar eller förmåner, såsom
vattenfall, torvmosse, fyndigketer, som ej äro föremål för inmutning,
lastageplats, fiskevatten, jaktmark o. s. v.;

förekomsten av servitut till förmån eller last för egendomen; samt
förekomsten av annan särskild, med egendomen såsom sådan förbunden
rättighet eller skyldighet, såsom rätt till avgäld éller skyldighet
att utgöra frälseränta eller annan avgäld ävensom andel i samfällighet,
vilken ej särskilt taxeras, o. s. v.

I den händelse jordbruksegendom är försedd med mangård sbyggnad
av dyrbarare beskaffenhet (lyxbyggnad), skall värdeförhöjning på denna
grund ske, för så vitt förefintlig beten av byggnaden skäligen kan antagas
föranleda till ökning av egendomens värde.

Den växande skogens värde uppskattas att utgöra kapitalvärdet av
rotvärdena för de virkesbelopp, som skogen med rationell skötsel och
uthålligt skogsbruk beräknas kunna årligen avkasta. Rotvärdet skall
därvid bestämmas med hänsyn tagen till skogsavkastningens under den
ingående taxeringsperioden påräkneliga beskaffenhet och fördelning på
skilda slag av virkessortiment, såsom värdefullare gagnvirke, ved, kolved
etc., samt till ortens priser för sådana skilda slag av virke.

343

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

vad en köpare med vanlig förtänksamhet vid dylika kapitalplaceringar
bör kunna antaga för visst. Blotta förmodanden om framtida räntabilitet
itan stöd av faktiskt redan bestående eller med visshet påräkneliga förhållanden
få för uppskattningen icke komma i betraktande.

Den omständigheten, att skog upplåtits till avverkning under längre
eller kortare tid, får icke i och för sig anses minska egendomens värde.
Först i den mån skog på grund av upplåtelsen uttages och således upphör
att vara en tillhörighet för egendomen, får dennas värde i taxeringsavseende
anses hava undergått minskning. Lika litet får den omständigheten
öva inflytande på uppskattningen, att ett påtagligen för lågt
arrende eller för låg hyra äger giltighet även mot ny ägare. Från
dylika av en viss ägares åtgöranden beroende förhållanden av mer eller
mindre tillfällig art hava taxeringsmännen att bortse.

Vid uppskattning av frälseränta bör densamma beräknas utgå med
det belopp, vartill räntan uppgått enligt nästföregående års markegång;
dock att, där räntan i enlighet med 14 § i Kungl. Majrts kungörelse
den 11 maj 1855 utgår efter medelmarkegångspris, detta senare bör
läggas till grund för beräknande av räntans belopp.

Vid 8 §.

Till jordbruk hänföres åker- och ängsbruk, även då sådant drives
uteslutande för industriellt behov utan förening med annat jordbruk, så
ock husdjursskötsel. Trädgårdsskötsel, därunder inbegripen växtodling
under glas, räknas ock till jordbruk; dock kommer i allmänhet icke
såsom jordbruk i betraktande trädgårdsskötsel å tomter eller å s. k.
sommarnöjen, villaegendomar eller andra lägenheter, som huvudsakligen
avse bostadsändamål,- exempelvis egnahemslägenheter vilka enligt gällande
bestämmelser om villkoren för åtnjutande av egnahemslån skola
betraktas såsom bostadslägenheter, o. d.

344 Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

ej verksamheten huvudsakligen avser förmalning av spannmål från eget
jordbruk, brännerihantering, tillverkning av tegel eller utvinning av torv
eller kalk huvudsakligen för försäljning samt annan förädlings verksamhet,
som icke avser husbehovsändamål utan bedrives såsom särskild näring,
i regel med särskild personal, särskilda inventarier, maskiner o. d. eller
särskilda byggnader eller inrättningar. Å egendomen bedriven försäljning
av jordens beståndsdelar i oförädlat skick är i regel att ^betrakta
såsom binäring, men kan undantagsvis ske under sådana förhållanden,
att särskild näring bör anses föreligga. Huruvida så skall anses vara
fallet, t. ex. beträffande grusförsäljning, får jämväl bedömas med huvudsaklig
ledning av här givna anvisningar. För att försäljning, som uteslutande
avser eget jordbruks eller dess binäringars produkter, skall
kunna anses såsom särskild näring, erfordras, att försäljningen sker från
handelsbod eller annat stadigvarande försäljningsställe utom egendomens

område. . ,

Till jordbrukets binäringar skola vidare räknas sådana vid jordbruk
vanligen förekommande verksamhetsgrenar, som avse att annorledes
än i jordbruket och i regel mera tillfälligtvis nyttiggöra vissa
jordbruksinventarier, såsom exempelvis hemslaktning av djur föi försäljning,
uthyrning av dragare, maskiner och redskap samt körslor mot
betalning, så ock sådana sysselsättningar vid sidan av det egentliga
jordbruksarbetet som biskötsel, hemslöjd samt jakt och fiske å egendomen.
. 0 ,

I jordbruksvärde skola inräknas jordägaren tillhöriga mangård.*-byggnader och driftbyggnader för jordbruk med binäringar eller skogsbruk.
Till byggnader av förra slaget räknas bostadsbyggnad för ägare
eller brukare med tillhörande s. k. ekonomibyggnader ävensom byggnader,
uppförda för ägares eller brukares bekvämlighet och trevnad,
såsom lusthus, bad- och båthus, stall för lyxhästar, jaktstuga o. d.
Till byggnader av senare slaget räknas dels byggnader för personal,
som är eller varit anställd i och för jordbruket med binäringar eller
skogsbruket, såsom förvaltar- eller inspektorsbyggnad, drängstuga, statare-
eller stattorpsbyggnader, bostad för skogvaktare och annan skogsbevakningspersonal,
dels ock för själva driften avsedda byggnader, såsom
stall, ladugård, ladu- och logbyggnader, smedja o. d., ävensom byggnader,
avsedda för sådan verksamhet, som är att hänföra till binäring,
såsom vanliga s. k. herrgårdsmejerier, husbehovskvarnar, husbehovssågar
o. d. Därest byggnad, som nu nämnts, tillhör arrendator eller eljest
annan än jordägaren och byggnaden således utgör taxeringsenhet, skall
densammas värde ändock upptagas såsom jordbruksvärde. Värdet av

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

345

uppköps- eller andelsmejerier, tullkvarnar, brännerier, fabriker för tillverkning
av stärkelse eller potatismjöl eller för torvberedning, ramsågar,
fasta kolugnar eller andra anläggningar för industrimässig drift eller
för annan verksamhet, som icke kan hänföras till jordbrukets binäringar
eller till skogsbruk, skall icke inräknas i jordbruksvärdet.

Till skogsvärde taxeras virkestillgången å egendomen men i skogsvärdet
skall icke inbegripas själva den skogbärande markens värde.
Detta hänföres nämligen till jordbruksvärde.

För att eu del av värdet å en för jordbruk med binäringar eller
för skogsbruk använd fastighet skall anses utgöra annat värde är det
icke nödvändigt, att försäljningar av tomtmark från egendomen redan
börjat ske eller ens, att anbud om köp av sådan mark från egendomen
veterligen gjorts. Icke heller är av nöden, att ett mervärde av nu ifrågavarande
slag skall kunna påvisas för visst till sitt läge bestämd ägovidd
av egendomen. Däremot fordras, att redan igångsatt eller påräknelig
byggnadsverksamhet för bostads- eller industriellt behov med visshet
skapat marknad för jord till dylika ändamål i den trakt, där egendomen
ligger, så att markköp skett från närbelägna egendomar eller anbud i
sådant avseende gjorts av vederhäftig köpare o. s. v. Detsamma gäller
i fråga om mervärde, som beror av tillgång på utbyggnadsvärdig vattenkraft
eller brytvärdig fyndighet.

Ligger fastighet oanvänd, bör vid bedömande av frågan, huruvida
densamma skall anses äga jordbruksvärde eller ej, hänsyn tagas till det
ändamål, för vilket fastigheten kan antagas vara avsedd.

Då värde av mark och av därå uppförda byggnader redovisas vart
för sig, skall å marken sättas det värde, marken skulle äga utan byggnader,
och å byggnaderna samfällt det värde, som av fastighetens hela
värde återstår efter avdrag av markens sålunda beräknade värde.

Vid 22 §.

346

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

antalet). Då arbetares avlöning utgått efter längre tidrymd såsom manad
eller vecka, erhålles arbetarantalet genom att dividera, antalet arbetsmånader
med 12 eller antalet arbetsveckor med 52. Hava arbetare
vant anställda för kortare tid eller bär avlöningen beräknats efter arbetstimme,
torde det i regeln * vara lämpligt att vid beräkning av arbetarantalet
utgå från antalet arbetstimmar och förvandla dessa till
arbetsveckor efter det antal arbetstimmar i veckan, som i förevarande
näring är vanligt. När fråga är om arbetare, beträffande vilka lagen
om försäkring för olycksfall i arbete varit tillämplig, kan till grund för
beräkningen läggas de uppgifter angående arbetarantal och arbetstid,
vilka näringsidkaren varit skyldig lämna för bestämmande av försäkringsavgift.

Bråkdel som ingår i det slutliga arbetarantalet, bortfaller.

Exempel.

1. Näringen har drivits blott 30 veckor av året, därav 10 veckor
med 20, 10 veckor med 25 och 10 veckor med 15 arbetare. Arbetarantalet
blir då

10 x 20+ 10 x 25 + 10x 15 600

52 ~ 52 n''

2. Avlöningslistorna för ett närings företag utvisa, att under året
utbetalats avlöning för 50,000 arbetstimmar. Då den vanliga arbetstiden
inom ifrågavarande slags näring år 48 timmar i veckan, blir antalet

50 000 1,041

arbetsveckor —= 1,041 och arbetarantalet —^- = 20.

B. Förordning om ändring i vissa delar av förordningen
den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt:
lika med herrar Gustaf Nilssons in. fl.
reservation sid. 278,

C. Förordning med bestämmelser, vilka skola
vid 1921—1924 års taxeringar gälla i stället för vissa
delar av förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering: lika
med herr Gustaf Nilssons m. fl. reservation sid. 280;
dock att i bilaga till F. i deklarationsformuläret nr 1
avdraget enligt 24 § kommunalskattelagen bibehålies
vid 5,000 kronor samt att 31 § 1 inom., 32, 36, 40 §§
och 47 § 1 mom. skola hava följande lydelse:

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

347

31 § 1 mom.

Taxeringsnämnds ordförande — — — (31 § 1 mom. i dess nuvarande
lydelse) — — — av två ledamöter;

i) att å deklaration — — — (31 § 1 mom. i dess nuvarande
lydelse) — — — samt om skälen därför; skolande då avvikelsen skett
på grund därav, att, på sätt i sjätte stycket i avdelning 3:o) i de vid
förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt fogade »Särskilda anvisningar
till ledning vid taxeringen» omförmäles, någon här i riket
skattskyldig, som är ekonomiskt intresserad i vederbörande näringsföretag
eller kan öva inflytande på företagets ledning, blivit gynnad
genom åtgärd, som i samma stycke avses, motsvarande underrättelse
tillställas även denne samt, där han har annan beskattningsort, ordföranden
i taxeringsnämnden å denna ort.

k) att noga tillse — — — (31 § 1 mom. i dess nuvarande lydelse)
— — — enligt nämnda lag;

n) att, då sådant------(31 § 1 mom. i dess nuvarande lydelse)

— — — allmän pensionsförsäkring; samt

o) att, då taxeringsnämnden uppgjort förslag till fördelning mellan
flera kommuner, församlingar eller skoldistrikt av skattskyldigs kommunala
progressivskatt, inom tre veckor, efter det nämndens förrättningar
avslutats, genom utdrag av nämndens protokoll underrätta såväl
den skattskyldige som vederbörande kummuner, församlingar och skoldistrikt
om nämnda förslag.

32 §•

Dest åligger taxeringsnämnden att införa:

i fastighetslängderna de taxeringsvärden, vilka blivit av nämnden
åsätta vederbörande fastigheter, och

348

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

kommunalskattelagen och inkomstens beskattningsbara belopp samt för
skattskyldig, som inom distriktet taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt,
den kommunala progressivskattens grundbelopp, dels i avseende
ä landstingsskatt till sådan skatt beskattningsbar inkomst, dels
i avseende å inkomst- och förmögenhetsskatt taxerat belopp, beloppet
av skattefria avdrag, beskattningsbart belopp samt i fråga om svenskt
aktiebolag, svenskt solidariskt bankbolag och svenskt kommanditbolag
bolagets kapital, det belopp, varå skatt enligt 19 § 1 mom. i förordningen
om inkomst- och förmögenhetsskatt skall utgå, skatteprocent
därå och det belopp, vara skatt enligt 19 § 2 mom. i nämnda förordning
skall utgå, dels ock för en var jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring
avgiftspliktig enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt
taxerat belopp, därest detsamma icke införts på grund av föreskriften
bär ovan, ävensom det avgiftsbelopp, som enligt 15 § i samma
lag skall i taxeringslängden införas; och bör taxeringsnämnden därvid
följa den inom samma ort senast upprättade mantalslängden.

Har skattskyldig icke avlämnat — — — (32 § i dess nuvarande
lydelse) — — — som må ingå i taxerat belopp.

Å titelbladet — — — (32 § i dess nuvarande lydelse) — — —
sammanföras.

Där taxeringsnämnden medgiver — — — (32 § i dess nuvarande
lydelse) — — — anteckningskolumn. Enahanda gäller vid tillämpning
av bestämmelserna i 42 § 2 mom. b) 1) i kommunalskattelagen.

Finnes inom distriktet municipalsamhälle, skola de inom detta samhälle
förekommande fastigheter ävensom de skattskyldiga, som där taxeras
till näringsskatt, kommunal inkomstskatt, kommunal progressivskatt eller
inkomst- och förmögenhetsskatt, i längderna särskilt angivas och sammanföras.
Om av inkomst av fast egendom eller näring endast en del
härflutit från municipalsamhället, skall i inkomstlängdens anteckningskolumn
anteckning om beloppet härav göras ävensom angivas, huru stor
del av det till kommunal inkomstskatt inom kommunen beskattningsbara
beloppet med hänsyn till den inkomst, som härflutit från municipalsamhället,
är att hänföra till detta. Motsvarande gäller, där av näringsskattekapital
allenast eu del är att hänföra till näringsdrift inom municipalsamhället.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr'' 1.

349

och huru stor del av det till kommunal inkomstskatt inom kommunen
beskattningsbara beloppet med hänsyn härtill är att hänföra till varje
förvaltningsområde ävensom huru stor del av näringsskattekapitalet klätt
hänföra till varje förvaltningsområde.

Det åligger taxeringsnämnden att i fråga om skattskyldig, som
inom distriktet taxeras till kommunal progressivskatt, upprätta förslagtill
fördelning- av den sålunda taxerade kommunala progressivskatten
mellan de olika kommuner, församlingar eller skoldistrikt i vilka den
skattskyldige jämlikt bestämmelserna i kommunalskattelagen skall uppföras
till dylik skatt.

I stad böra taxeringsnämnderna — — — (32 § i dess nuvarande
lydelse) —--ledamöter.

36 §.

1 mom. Senast fem dagar---(36 § i dess nuvarande lydelse)

— — — föregående året.

Inom samma tid skall taxeringsnämndens ordförande dels till
Kungl. Maj:ts befallningshavande insända de deklarationer samt andra
skriftliga uppgifter och upplysningar, som avlämnats till ledning vid
taxeringen, ävensom utdrag av taxeringsnämndens protokoll rörande av
nämnden upprättade förslag till fördelning av kommunal progressivskatt,

dels ock till vederbörande kommunala--— (36 § i dess nuvarande

lydelse) — — — honom eller icke.

2 mom. Efter emottagandet — — — (36 § i dess nuvarande

lydelse) — — — införa de avgifter till staten, som på grund---

(36 § i dess nuvarande lydelse) — — — givit anledning.

3 mom. —--(36 § i dess nuvarande lydelse) — — —.

4 mom. — — — (36 § i dess nuvarande lydelse) — — —.

.5 mom. Efter emottagande av prövningsnämndens beslut om för delning

av kommunal progressivskatt skall behörig anteckning om beslutet
göras på landet av häradsskrivaren i taxeringslängderna och av vederbörande
kommunalstämmas ordförande uti de i 4 mom. omförmälda avskrifter
av taxeringslängderna samt i stad genom magistratens försorg uti
såväl taxeringslängderna som de i 4 mom. omförmälda avskrifter därav.

6 mom. Vad i denna paragraf är stadgat äger icke tillämpning
å Stockholms stad.

40 §.

För varje län — — — (40 § i dess nuvarande lydelse) —--

taxeringsnämndernas beslut ävensom att, med ledning av förslag, som

350

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

av taxeringsnämnd upprättats, besluta om fördelning av kommunal
progressivskatt mellan olika kommuner, församlingar och skoldistrikt.

47 § 1 mom.

Alla prövningsnämndens — — — (47 § 1 mom. i dess nuvarande
lydelse) — — — meddelas av protokollslöranden.

Inom tre veckor efter prövningsnämndens sista sammankomst eller,
där särskilt sammanträde för justering av nämndens beslut hållits, från
den dag, då sådant sammanträde hållits, skall genom Kungl. Maj:ts
befallningshavandes försorg underrättelse om fördelningen av skattskyldigs
kommunala progressivskatt mellan olika kommuner, församlingar eller
skoldistrikt meddelas såväl den skattskyldige, vederbörande kommuner,
församlingar och skoldistrikt som, vad beträffar Stockholms stad, överståthållarämbetet,
och, vad beträffar övriga orter, vederbörande häradsskrivare
och magistrater.

D. Lag med särskilda bestämmelser att för viss
tid gälla i stället för vissa delar av förordningen om
kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862 (nr 13):
lika med herrar Gustaf Nilssons in. fl. reservation sid.
291, med den ändring att §§ 59 och 64 skola hava
följande lydelse:

§ 59.

Fastighetsskatt, näringsskatt och kommunal inkomstskatt utgöras i
förhållande till det antal "skattekronor eller skatteören, som belöper å
varje skattskyldig efter följande grunder:

två skatteören beräknas å varje ett hundra kronor av fast egendoms
jordbruksvärde,

ett och ett halvt skatteören beräknas å varje ett hundra kronor av
fast egendoms skogsvärde,

två skatteören beräknas å varje ett hundra kronor av fast egendom
åsatt annat värde,

två skatteören beräknas å varje ett hundra kronor av uppskattat
näringsskattekapital,

ett skatteöre beräknas å varje krona av till kommunal inkomstskatt
beskattningsbart belopp.

Ett hundra skatteören bilda en skattekrona.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

351

§ 64.

Debiterings- och uppbördslängden, uppgjord efter bifogade formulär
litt. B., skall innehålla hänvisning till de beslut, på vilka årets- utdebitering
sig grundar, samt upptaga: varje skattskyldig till namn och
bostad; antalet av de hos honom mantalsskrivna personer; taxeringsvärdet
å fast egendom med angivande vart för sig av jordbruksvärde,
skogsvårde och annat värde; för en var skattskyldig uppskattat näringsskattekapital
ävensom uppskattad inkomst av fast egendom, av näring
och av annan inkomstkälla samt till kommunal inkomstskatt beskattningsbart
belopp; den skattskyldige påfört antal skattekronor och skattebrott
med angivande av huru mycket, som belöper å varje särskild
skatteform; till inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbart belopp;
tillgängligt belopp av kommunal progressivskatt; samt beloppet av den
skattskyldige påförda kommunalutskylder med särskilt angivande av de
olika skatter och övriga avgifter, som däri ingå. Till bestyrkande av
uppbörden skall längden slutligen innehålla särskilda kolumner för anteckning
om inbetalningar, restantier och avkortningar.

Äro i — — — delarnas slutsummor.

E. Lag med särskilda bestämmelser att för viss
tid gälla i stället för vissa delar av förordningen om
kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862 (nr 14):
lika med herrar Gustaf Nilssons m. fl. reservation sid.
295, med den ändring att § 58 mom. 2 och § 64 skola
hava följande lydelse:

§ 58.

Mom. 1. — — —

Mom. 2. Fastighetsskatt, näringsskatt och kommunal inkomstskatt
utgöras i förhållande till det antal skattekronor eller skattebref], som belöper
å varje skattskyldig efter följande grunder:

två skatteören beräknas å varje ett hundra kronor av fast egendoms
jordbruksvärde,

ett och ett halvt skatteören beräknas å varje ett hundra kronor av
fast egendoms skogsvärde,

två skatteören beräknas å varje ett hundra kronor av fast egendom
åsatt annat värde,

två skatteören beräknas å varje ett hundra kronor av uppskattat
näringss kattekapital,

352

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

ett skatteöre beräknas å varje krona av till kommunal inkomstskatt
beskattningsbart belopp.

Ett hundra skatteören bilda en skattekrona.

Mom. 3. — — —

Mom. 4. — — —

§ 64.

Debiterings- och uppbördslängden skall upptaga: varje skattskyldig
till namn och bostad; taxeringsvärdet å läst egendom med angivande
vart för sig av jordbruksvärde, skogsvärde och annat värde; för en var
skattskvldig uppskattat näringsskattekapital ävensom uppskattad inkomst
av fast egendom, av näring och av annan inkomstkälla samt till kommunal
inkomstskatt beskattningsbart belopp; den skattskyldige påfört
antal skattekronor och skatteören med angivande av huru mycket, som
belöper å varje särskild skatteform; till inkomst- och förmögenhetsskatt
beskattningsbart belopp; tillgängligt belopp av kommunal progressivskatt;
samt beloppet av den skattskyldige påförda stadsutskylder med särskilt
angivande av de olika skatter och övriga avgifter, som däri ingå; och bör
längden i övrigt vara inrättad i enlighet med de föreskrifter, som magistraten
meddelar.

Till bestyrkande---och avkortningar.

F. Lag med särskilda bestämmelser att för viss
tid gälla i stället för vissa delar av förordningen om
kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862 (nr
33): lika med herrar Gustaf Nilssons m. fl. reservation
sid. 299, med den ändring att § 41 mom. 2 skall hava
följande lydelse:

§ 41.

Mom. 1. — — —

Mom. 2. Fastighetsskatt, näringsskatt och kommunal inkomstskatt
utgöras i förhållande till det antal skattekronor, eller skatteören, som
belöper å varje skattskyldig efter följande grunder:

två skatteören beräknas å varje ett hundra kronor av fast egendoms
jordbruksvärde,

ett och ett halvt skatteören beräknas å varje ett hundra kronor
av fast egendoms skogsvärde,

två skatteören beräknas å varje ett hundra kronor av fast egendom
åsatt annat värde,

(352 a)

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bilaga till lag med särskilda bestämmelser att för viss Hd gälla i stället för vissa dela)''
av förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862.

Formulär litt. B. Debiterings- och uppbördslängd å kommunal utskylder i N. N. socken för år 19.....

Utskylder påföras: Enligt kommunalstämmans beslut den 20 oktober 19... med 2 kronor per skattekrona.

t> kyrkostämmans beslut den 25 oktober 19... med 50 öre per skattekrona till kyrkan.

» a » den 25 oktober 19... med 30 öre för man och 15 öre för kvinna till skolan.

» vederbörliga beslut progressivskatt med (50 procent av) det tillgängliga kela beloppet.

	Den s k a 11 s k y 1 d i g e s	Fastigheter	Mantal s-beteck-ning å i mantal satt jord	Antal mantals- skrivna personer	Taxeringsvärde	Be-skatt-nings-bart nä-rings-skatte-kapital	Uppskattad inkomst	Till kommu-nal in-komst-skatt beskatt-nings-bart belopp	Antal skattekronor och skatteören	Till-gängligt j belopp \| av korn-! munal progres- siv- skatt					U t s	kyller							Anteckning? betalning restan	ir om iri-ar och tier	Avkort- nir.gar	Anmärk- ningar
N:r	Till den borgerliga kommunen	Till kyrkan	Till	skolan		Personliga av-gifter	Summa
namn och yrke eller titel	bostad	Män	Kvin- nor	Jord- bruks- värde	Skogs-vård e	Annat värde	av fast egen- dom	av näring	av annan in- komst- källa	för fast egen- dom	för näring	för inkomst	i Summa	Pro- gressiv- skatt	Fastighets-skatt, närings-skatt och kommunal inkomst-skatt	Pro- gressiv- skatt	Fastighets-skatt, närings-slcatt och kommunal inkomst-skatt	Pro-gressiv-skatt \|	Fastighets-skatt, närings-skatt och kommunal inkomst-skatt	Män d......öre	Kvinnor d......öre
							Kr.		Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr. ö.	i J Kr. ö.	Kr. ö.	Kr.	ö.	j Kr. ö.	\| Kr. ö.	Kr.	ö.	! Kr. ö. i	Ivr. \| ö.	Kr. ; ö.	Kr.	ö.	Kr. ! ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.		Kr.	ö. Kr.	Ö.	Kr.	ö.
i	Karlfeldt, X., major ......	Glittringe	Glittringe säteri, Yskvarn	11	41	33	700,0001,200,000	300,000	37,500	48,000	2,200	8,000	41,950	380 — i i	7 50	1 419 50 !	807	~	1,000 -	! 400 — 1	1,614	—	100 —	403; 50	i		—	12 80 i	4	05	2,534	75	Bet.	—		—	—	—
2	Kyrkofonden ...............	—	Lugnås, n:r 1, löneboställe	1			30,000	12,000	—	—	—	—	-	—	7 so, —''—	—	7	so			15	6 0		3 oo	\| T		—	____	—	—	19	50	Bet.	—	\|	—	—	—
o O	Sven Persson, arrendator..	Lugnås	—	—	1	3			—	—	2,000	-	1,500	2,000	i	—i—	26 —	26	—	1		52	—	i	13 — j	j i	-	—	— ,30	_	45	65	75	R.	—	1	—	—	—	Konkurs.
4	Petter Krantz, skomakare.	Vantlinge, under Berga	Vantlinge	—	1	1	_		G,750	1,050	1 150; 4,000	GOD	4,000	lss	; -	40 —	41	&	i ®—	2 —	83	36	— 30	20:84 1 j	—j—	—		— >0	—	15	107 ilo	It.	—	!	-	—	—
		Berga	Berga	1	2	4	120,000	_	_	7,000	_	1,200	6,200	24 —	\| -''-	i 62 —	86	—	1 24 —	9 no	172	__	2 40	43;—	_i_	—		—160	—	60	252	20	Bet.	—	—j —		_	—
6	Bergfors brnksaktiebolag...	Berga	Berga, Uiby ångsåg	1			—	100,000	450,000	47,000	3,000	; 20,000		18,000	i 105 —	i 9 oo	\| iso1—	294	00	! 44o\| —	176 —	589	20	14-	147 30	—i—	—					\| 956	50	Bet.	—	\| 1		—		1

X. X. den 2 december 19—

Att förestående debiterings- ocli uppbördslängd blivit ä kommunalstämma denna dag granskad och godkänd, betygas.
X. N. i sockenstugan den 21 december 19....

Tå kommunalnämndens vägnar:

X. X.

Ordförande.

X. X.

Stämmans ordförande.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 11 sand. 2 avd. 1 käft. (Nr 1).

Marcus’ BoXtr.-A.-B., 1920.

(352 b)

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bilaga till lag med särskilda bestämmelser att för viss tid gälla i stället för vissa delar
av förordningen om kommvnalstyrelse på landet den 21 mars 1862.

Formulär till debetsedel.

Debetsedel

å kommu nalutskylder 1 N. N. socken för år 19.

Fol................... Nr ............ Karlfeldt, N., major, Gllttringe.

Debet i	Antal skatte- kronor och skatte- ören	Utdebitering per skattekrona					U t	s	k y	1	d e	r
Till den borgerliga kommunen	Till kyrka och skola	Personliga avgifter	Summa
Till kommu- nen	Till kyrka och skola	Pro- gressiv- skatt	Fastighets-skatt, närings-skatt och kommunal-inkomst-skatt	Pro- gressiv- skatt	Fastighets-skatt, närings-skalt och kommunal-inkomst-skatt	Män å......öre	Kvinnor å......Öre
		Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	Ö.	Kr.	ö.	Kr.	»■	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	Ö.
För	fastighet............	380		)
»	näring...............	7	50	l 2	—	—	50	—	—	1 014	—		—	403	50		—	—	—	2 017	50
\| >	inkomst ............	419	50	!
»	inkomst och för-
:	mogenhet .........	—	—	—	—		—	400	—	—		100	—	—		—	—	—	—-	500	—
1 »	41 mantalsskrivna
	män ä 30 öre ...	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—		—	12	30	—	—	12	SO
»	33 mantalsskrivna
i	kvinnor ä 15 öre		-													—	—	4	95	4	9 51
	Summa	-	_	—		_	_	400	_	1 614	—	100	—	403	50	12 ao	4	95	2 534	75

P;\ N. N. sockens kommunalnämnds vägnar’:
N. N.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 11 sand. 2 acd. 1 käft. (Nr 1.)

Mareng'' Uoktr. • A. B., 1920.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

353

två skatteören beräknas å varje ett hundra kronor av uppskattat
näringsskattekapital,

ett skatteöre beräknas å varje krona av till kommunal inkomstskatt
beskattningsbart belopp.

Ett hundra skatteören bilda en skattekrona.

Mom. 3. — — —

G. Lag med särskilda bestämmelser att för viss
tid gälla i stället för vissa delar av förordningen om
kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars
1862 (nr 15): lika med herrar Gustaf Nilssons in. fl.
reservation sid. 302,

H. Lag med särskilda bestämmelser att för viss
tid gälla i stället för viss de! av förordningen om
kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm
den 20 november 1863 (nr 58): lika med herrar Gustaf
Nilssons in. fl. reservation sid. 304,

I. Lag med särskilda bestämmelser att för viss
tid gälla i stället för vissa delar av förordningen om
landsting den 21 mars 1862 (nr 16): lika med herrar
Gustaf Nilssons m. fl. reservation sid. 305,

J. Lag med särskilda bestämmelser att för viss
tid gälla i stället för viss del av lagen den 31 maj
1889 angående dövstumundervisningen (nr 27): lika
med herrar Gustaf Nilssons m. fl. reservation sid. 306,

K. Lag med särskilda bestämmelser att för viss
tid gälla i stället för vissa delar av lagen den 23
oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande
på landet (nr 67 sid. 1): lika med herrar Gustaf Nilssons
m. fl. reservation sid. 307,

L. Lag med särskilda bestämmelser att för viss
tid gälla i stället för vissa delar av lagen den 16
oktober 1908 angående lindring i främmande trosbekännares
skattskyldighet till svenska kyrkan samt
hennes prästerskap och betjäning (nr 110): lika med
herrar Gustaf Nilssons in. fl. reservation sid. 312,

M. 1 jfig med särskilda bestämmelser att för viss
tid gälla i stället ior vissa delar av lagen den 9 de Bihanrj

till riksdagens protokoll 1920. 11 sand. 2 avd. 1 höft. (Nr 1). 4 5

354

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

cember 1910 om reglering av prästerskapets avlöning
(nr 141): lika med herrar Gustaf Nilssons m. fl. reservation
sid. 313,

N. Förordning med särskilda bestämmelser att
för viss tid gälla i stället för vissa delar av stadgan
den 22 juni 1901 om skjutsväsendet (nr 63): lika med
herrar Gustaf Nilssons m. fl. reservation sid. 314,

O. Lag med särskilda bestämmelser att för viss
tid gälla i stället för vissa delar av lagen den 11
oktober 1912 om skogsaccis och om virkestaxeriug
(nr 274): lika med herrar Gustaf Nilssons m. fl. reservation
sid. 315,

P. Lag med särskilda bestämmelser att för viss
tid gälla i stället för viss del av lagen om fattigvården
den 14 juni 1918 (nr 422): lika med herrar Gustaf
Nilssons m. fl. reservation sid. 316,

Q. Förordning angående inställande av allmänna
taxeringar till bevillning av fäst egendom samt av
inkomst åren 1921—1924 m. m.: lika med herrar
Gustaf Nilssons m. fl. reservation sid. 317,

R. Förordning med bestämmelser om särskilda
grunder för utgörande av vissa avgifter: lika med
herrar Gustaf Nilssons m. fl. reservation sid. 318,

S. Förordning angående gäldande av vissa utlagor,
vilka bestämts att utgå efter de för utgörande
av kommunalutskylder i allmänhet stadgade grunder:
lika med herrar Gustaf Nilssons m. fl. reservation sid.
319, samt

T. Lag med särskilda bestämmelser att för viss
tid gälla i stället för viss del av lagen den 14 juni
1907 om nyttjanderätt till fast egendom: lika med
herrar Gustaf Nilssons m. fl. reservation sid. 319,

II. att riksdagen måtte avslå det i proposition
nr 357 framställda förslag till lag om ändrad lydelse
av 17 kap. 6 och 12 §§ handelsbalken,

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

355

III. att riksdagen måtte i anledning av de i
propositionerna nr 224 och 227 framställda förslag

• A. lämna medgivande därtill att, när inom
någon till svenska kyrkan hörande församling medlemmar
av sådan i riket befintlig församling av främmande
kristna eller mosaiska trosbekännare, vilken
äger rätt till offentlig religionsövning, böra, i enlighet
med vad därom i den föreslagna lagen med särskilda
bestämmelser att för viss tid gälla i stället för vissa
delar av lagen angående lindring i främmande trosbekännares
skattskyldighet till svenska kyrkan samt
hennes prästerskap och betjäning är stadgat, komma
i åtnjutande av lindring vid utgörande av de avgifter
till svenska kyrkan samt hennes prästerskap och betjäning,
som å dem belöpa för inkomst, och det avgiftsbelopp,
från vilket befrielse sålunda åtnjutes, för
året uppgår till sammanlagt minst femtio kronor, den
till svenska kyrkan hörande församlingen må av allmänna
medel undfå ersättning med motsvarande belopp,

B. vid uppgörande av statsreglering för år 1921
ur riksstaten utesluta i Kungl. Maj:ts förslag till statsreglering
upptagna inkomsttiteln »bevillning av fast
egendom samt av inkomst» och utgiftstiteln »bidragtill
landsting och städer, som icke deltaga i landsting»,
båda till ett belopp av 4,600,000,

IV. att riksdagen måtte besluta att i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla,

A. att Kungl. Maj:t ville låta utarbeta och för
riksdagen framlägga förslag till en omorganisation av
taxeringsväsendet i riket med syfte att uppnå större
enhetlighet vid taxeringarna och kontroll över dessas
utförande, och

att i sammanhang härmed sådana grunder måtte
utarbetas för taxering av jordbruksfastigheter och skogsfastigheter,
att dessa taxeras efter avkastningsvärdet och
icke efter saluvärdet,

B. att Kungl. Maj:t ville till 1924 års lagtima
riksdag framlägga ett av vederbörliga statistiska och

356

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

andra utredningar åtföljt förslag till definitiv kommunalskattelag,
jämte förslag till härav betingade följdförfattningar
och författningsändringar,

att nämnda kommunalskattelag måtte såsom
huvudskatteform upptaga en på principen »skatt efter
förmåga» byggd allmän kommunal inkomstskatt,

att frågan om kommunal progressivskatt i sammanhang''
härmed måtte underkastas förnyad omprövning,

att vid den definitiva kommunalskattelagens utarbetande
den för tryggande av kommunernas tillgång
på erforderliga beskattningsobjekt ofrånkomliga kommunala
objektbeskattningen måtte göras till föremål
för ingående utredning; börande härvid undersökas,
dels huruvida en allmän kommunal förmögenhetsskatt
är för detta syfte lämplig, dels huru objektbeskattningen
av fast egendom och av näringsföretag bör
läggas för att utan större skattebelastning av näringarna
än som är oundgängligen nödvändig för att
objektbeskattningens syfte icke skall äventyras åvägabringa
en rättvis fördelning av skattetrycket mellan
olika grupper av yrkesidkare och inkomsttagare vid
jämförelse med varandra ävensom mellan i ekonomiskt
avseende olikställda utövare av samma näring inbördes,
att vid samma kommunalskattelags utarbetande
frågan om skogsbeskattmingens rationella anordning
måtte göras till föremål för särskild prövning, samt
att Kungl. Maj:t ville i sammanhang med framläggandet
av förslaget till en definitiv lösning av kommunalskattefrågan
förelägga riksdagen ett av erforderliga
utredningar åtföljt fullständigt förslag till lösning
av frågan om skatteutjämning mellan olika kommuner
och härmed i samband stående frågor,

V. att följande i detta utlåtande behandlade
motioner, nämligen:

a) 1:258 av herr Östberg,

b) 1:259 av herr Kvarnzelius m. fl.,

c) 1:260 av herr Rosén,

d) 1:261 av herr Rosen,

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

357

e) 1:262 av herr Rosén,

f) 1:271 av herr Trygger m. fl..

g) 1:272 av herr Trygger,

h) 1:273 av herr Trygger,

i) 1:274 av herr Trygger,

j ) 1:275 av herr Trygger,

k) 1:277 av herr Trygger,

l) 1:279 av herr Trvgger,

m) 1:280 av herr Trygger,

n) 1:281 av herr Ciason,

o) 1:282 av herrar Wohlin och Johansson i Frigger åker,

p) 1:283 av herr Björnsson,

q) 1:284 av herr Gustaf Nilsson,

r) 1:285 av herr Gustaf Nilsson,

s) 1:286 av herr Edvard Larsson,

t) 1:287 av herr Lindhagen,

u) 11:140 av herr Alvin,

v) 11:361 av herr Magnusson i Skövde,

x) 11:393 av herr Edén m. fl.

y) 11:394 av herr Hamrin,

z) 11:395 av herr Lindman in. fl.,

å) 11:396 av herrar Lindman och Nilsson i Bonarp,

ä) 11:397 av herrar Lindman och Nilsson i Bonarp,

ö) 11:398 av herrar Lindman och Nilsson i Bonarp,

aa) 11:399 av herrar Lindman och Nilsson i Bonarp,

ab) 11:401 av herrar Lindman och Nilsson i Bonarp,

ac) 11:403 av herrar Lindman och Nilsson i Bonarp,

ad) 11:404 av herrar Lindman och Nilsson i Bonarp.

ae) 11:405 av herrar Hage och Alvin,

af) 11:406 av herrar Andersson i Grimbo och Ericson

i Oberga,

a g) 11:407 av herr Forssell m. fl.,

ah) 11:408 av herr Sköld,

ai) 11:410 av herr Osberg,

aj ) 11:411 av herr Ljungkvist och

ak) 11:244 av herr Hallén in. fl.;

i den mån de icke blivit av utskottet beaktade eller
tillstyrkta icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

358

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Principerna
för en rättvis
beskattning.
Den historiska
utvecklingen.

av herr Swartz, som ansett att utskottets utlåtande bort hava
följande lydelse:

I en den 12 mars 1920 ---sid. 1 t. o. m. 34 ovan---

hänvisa till respektive propositioner.

Utskottet finner, att de huvudprinciper, varpå Kungl. Maj:ts förslag
uppbyggts, i stort sett vunnit erkännande och tillslutning från
olika håll under det mångåriga reformarbete, som föregått förslaget.
Vad beträffar principerna »skatt efter förmåga» och »skatt efter intresse»,
har man allmänt anslutit sig till den ståndpunkten, att den förra principen
i huvudsak borde komma till tillämpning i fråga om den statliga
beskattningen, men att däremot intresseprincipen borde intaga ett väsentligt
rum med avseende å kommunalbeskattningen. Man har, bland
annat på den grunden, under de senaste tjugo åren nästan undantagslöst
intagit den ståndpunkten, att vid sidan av en inkomstbeskattning för
kommunernas vidkommande borde utvecklas en fristående objektbeskattning
å sådana objekt, vilkas samhörighet med kommunen vore särskilt
påtaglig. Åven det förslag till kommunalbeskattning, som så att säga
inledde den senare tidens reformarbete på ifrågavarande område, det av
den s. k. kommunalskattekommittén år 1900 avgivna, anslöt sig till
intresseprincipen vid sidan av en beskattning efter förmåga. Kommitténs
majoritet stannade emellertid vid ett förslag, som i stort sett innebar
en beskattning av inkomst, dock att inkomstskatten för fast egendom
var utbildad som en garanterad minimiskatt i ungefär samma
form, som nu förordats i herrar Tryggers samt Kvarnzelius’ in. fl. motioner
(1:259, 271; 11:313, 315). Vid förslaget voro fogade åtskilliga
reservationer, bland dem eu av herr Johan Östberg, vilken anslöt sig
till principen om en fristående objektbeskattning vid sidan av en allmän
inkomstbeskattning. Kommittéförslaget avstyrktes emellertid av kammarrätten
och åtskilliga andra hörda myndigheter. Kammarrätten anförde
sålunda, såsom även av statsrådet och chefen för finansdepartementet i
hans yttrande till statsrådsprotokollet vid avgivande av förslag till den

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

359

nu föreliggande propositionen angives, bland annat, att enligt kommitténs
förslag den av kommittén förordade principen av en intressebeskattning
icke sträckte sina verkningar längre än till en viss gräns men å andra
sidan innanför denna gräns verkade med fullständigt åsidosättande av
skatteförmågan, vilken dock även den skulle enligt den antagna reformplanen
ses till godo vid den kommunala beskattningen. I de senare
förslag till en kommunal skattereform, som blivit framlagda, d. v. s.
1917 års förslag, har man byggt på en självständig objektbeskattning.
Denna princip har även av de flesta hörda myndigheter förordats.

Aven inom finansteorien står man i allmänhet på den ståndpunkten,
att en objektbeskattning för kommunernas vidkommande bör
inrättas vid sidan av en inkomstbeskattning. Det är visserligen sant,
att man ej alltid söker motivera denna objektbeskattning med hänsyn
till intresseprincipen, men man finner den det oaktat vara en lämplig
form för kommunal beskattning. Och intresseprincipen har allt jämt
många anhängare inom teorien, vilken i detta avseende fortfarande
uppvisar i stort sett samma motsättningar som tidigare. Trots vad
man stundom velat andraga i motsatt riktning, lärer det förhålla sig
så, att intresseteorien ännu är att anse såsom fullt modern och att man
alltjämt framdrager nya skäl för densamma. Vad som här är av särskild
vikt att framhålla är emellertid, att, vilken ställning man än intager
till intresseprincipen, en objektbeskattning i varje fall i allmänhet
anses nödvändig.

Då sålunda det system, varpå Kungl. Maj:ts förslag är uppbyggt,
torde kunna å ena sidan betraktas såsom ett resultat av den historiska
utvecklingen och å andra sidan anses stå i full överensstämmelse med
den moderna teoriens ställning, är det tydligt, att detta system i så att
säga rent yttre formellt avseende vilar på en fast grund. Men därjämte
synas även starka inre reella skäl tala för ett dylikt system. En
objektbeskattning måste med hänsyn till kommunernas behov av säkra, av
konjunkturer i stort sett oberoende skattekällor anses vara starkt av behovet
påkallad. Nödvändigheten av en kommunal objektbeskattning
har också erkänts även av de motionärer, vilka velat — låt vara provisoriskt
— införa en garanterad inkomstbeskattning. I den mån garantien
behöver tagas i anspråk, d. v. s. i den mån det garanterade minimum
(iverstiger den verkliga inkomsten, är man nämligen otvivelaktigt inne
på objektbeskattningens område. Den kritik, som på sin tid anförts

Finansveten skapens ställning.

Utskottet

360

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

mot kommunalskattekommitténs förslag, äger emellertid uppenbarligen
fortfarande full giltighet och drabbar i lika grad de motioner, som nu
bygga på det en gång underkända systemet. Och, såvitt utskottet har
sig bekant, förordas ingenstädes inom teorien ett skattesystem, snarlikt
det i motionerna föreslagna.

Det har emot eu fristående objektbeskattning vid sidan av eu
allmän inkomstbeskattning bland annat anmärkts, att den skulle innebära
en »dubbelbeskattning» av inkomsten. Objektbeskattningen innebär
emellertid principiellt icke en direkt beskattning av inkomsten såsom
sådan, varför talet om dubbelbeskattning är obefogat. Men hven
om det medgåves, att dubbelbeskattning äger rum, så måste samma
anmärkning ofta i än högre grad drabba de i motionerna föreslagna
systemen. Vid det förhållande, att enligt motionerna icke alla fastighetsägarna
i kommunen få bära objektskatten utan endast de, vilkas
inkomst understiger det garanterade minimum, är det uppenbart, att
dessa senare ofta drabbas av »dubbelbeskattning» i mycket hårdare
grad än enligt Kungl. Maj:tv förslag. Därest man medgåve, att
dubbelbeskattning enligt Kungl. Maj:ts förslag förelåge, så bleve skillnaden
i detta avseende mot motionärernas förslag endast den, att enligt
Kungl. Maj:ts förslag drabbades samtliga fastighetsägare av en
måttlig dubbelbeskattning men enligt motionärerna drabbades de med
det ekonomiskt sämsta resultatet arbetande fastighetsägarna — nämligen
de, vilkas inkomst understege 6 respektive 5 procent av fastigheternas
taxeringsvärden — och endast dessa av en »dubbelbeskattning», som
mänga gånger kunde bli betydligt hårdare än enligt Kungl. Maj:ts förslag.
Ja, »dubbelbeskattningen» skulle bli hårdare, ju sämre vederbörande
hade det stiillt; för de allra sämst lottade skulle det bliva ej
en »dubbel» men en flerdubbel beskattning.

Olägenheterna av den ifrågasatta garanti beskattningen skärpas i
själva verket även därigenom, att endast de personer, vilkas inkomster
överstiga det garanterade minimum, få åtnjuta de avdrag för existensminimum,
vilka av såväl Kungl, Maj:t som motionärerna föreslagits.
Någon gradering mellan fastighetsägarna inbördes med hänsyn till dessas
personliga förmåga förekommer med garantibeskattningen endast, därest
sagda minimum i avseende å inkomsten överskridits med mer än beloppet
av dessa avdrag. Och det måste å andra sidan ihågkommas,
att just avdragsrätten enligt motionärernas system kan medföra en
skärpning till och med av de orättvisor, som vidlåda det nu gällande
kommunalskattesystemet. Ty denna avdragsrätt har understundom den

Andra särskilda utskott et.s utlåtande Nr 1.

361

verkan, att antalet skattekronor i kommunen minskas. Därmed ökas
utdebiteringsprocenten, och den starkt skuldsatte fastighetsägaren, som
icke har på långt när 6 procents inkomst på sin fastighet, får det oaktat
betala högre skatt än förut.

Av vad utskottet nu anfört torde det vara uppenbart, att det i
motionerna förordade skattesystemet vidlådes av sådana brister, att det
under inga förhållanden kan läggas till grund för en definitiv kommunalskattereform.
Detta har nu visserligen icke ifrågasatts i motionerna,
utan man har angivit, att systemet skulle gälla endast såsom ett;
provisorium. Av don polemik, som stundom riktats mot ett fristående
objektskattesystem, synes emellertid framgå, att man icke önskar ett
sådant system såsom grundval ens för en definitiv skattereform, utan
att man å många håll i det förordade provisoriet vill se en inledning
till eu definitiv reform i samma riktning — eu enligt utskottets förmenande
olycklig eventualitet, vars möjlighet talar starkt emot systemets
antagande ens såsom provisorium. Häremot talar även den nyss
antydda omständigheten, att i vissa fall de nuvarande olägenheterna
skulle skärpas, något som uppenbarligen måste undvikas, därest någon
möjlighet därtill förefinnes.

Och en sådan möjlighet gives också. År man i stort sett ense
därom, att eu objektbeskattning för kommunernas vidkommande ej kan
undvaras, så gäller det att utforma denna på ett rationellt sätt, med
hänsyntagande i möjligaste mån även till skatteförmågan. Detta vinnes
genom eu måttlig beskattning av samtliga objekt av den art, varom
fråga kan vara vid sidan av en allmän inkomstbeskattning. I avseende
å den senare tages för varje skattskyldig full hänsyn till skatteförmågan,
avdrag får ske för existensminimum m. in. Ett system, som
på ett i allmänhet lyckligt sätt synes fylla dessa krav, föreligger nu
utbildat i det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget, vars objektbeskattning
träffar dels jorden, dels i stort sett det produktiva kapitalet inom
eu kommun, alltså de mera konstanta objekten. Eu dylik beskattningav
fastigheter och näringsföretag såsom sådana är den vanliga formen
för en objektbeskattning och den inom teorien allmänt erkända.

Det har emellertid mot det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget
anförts, att det icke vore moget för antagande, bland annat på grund
av bristande utredning. Jämte annat har man anmärkt, att det på
1918 års provtaxering grundade statistiska materialet vore alltför ofullständigt
samt även missvisande, då det avsåge ett år med abnorma inkomstförhållanden,
nämligen år 1917. Visserligen torde gent emot
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 11 sand. 2 avd. 1 haft. (Nr 1). 46

Kommunalskattefi
ägan
bör lösas
provisoriskt,

,362 Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

denna anmärkning kunna invändas, att riksdagen vid provtaxeringsförordningens
antagande ansett en provtaxering sådan som den nu företagna
skola vara tillfyllestgörande för frågans bedömande. Det oaktat
torde anmärkningen ej kunna frånkännas fog, så tillvida, att provtaxeringen
ej kan anses utgöra ett tillräckligt material för att därpå
grunda ett slutgiltigt omdöme om en definitiv skattereform. Däremot
måste den verkställda utredningen anses på ett fullt tillfredsställande
sätt visa, i vilken riktning föislaget verkar. Och att denna i stort sett
är den rätta, bär knappt av någon kunnat bestridas.

Konsekvensen av det anförda synes utskottet vara följande. En
ändring i det nuvarande tillståndet bör enligt allas samstämmiga upplagning
omedelbart komma till stånd. Den föreliggande utredningen
är icke tillfyllest för att utgöra grundval för en definitiv lösning av
kommunalskattefrågan. Man har alltså att söka en provisorisk lösning.
För denna finnas i stort sett två alternativ: det av motionärerna anvisade
och det av Kungl. Maj:t föreslagna. Det förra är sådant, att
det icke bör och icke heller kan väntas bliva vägledande för eu definitiv
skattereform, då det vilar på en teoretiskt och praktiskt ohållbar
grund. I vissa fall skulle det t. o. m. komma att skärpa nu rådande
orättvisor. Det andra alternativet däremot vilar på teoretiskt riktiga
och allmänt vedertagna grunder samt torde med tämlig visshet hava
framtiden för sig. Över hela linjen mildras genom detsamma nuvarande
orättvisor. Antages detta alternativ provisoriskt, så gives en möjlighet
att på alla punkter pröva detsamma, som aldrig skulle kunna vinnas
genom än så fullständiga provtaxeringar. Antoges däremot clet förra
alternativet till provisorisk lösning, finge man ånyo tillgripa utvägen
av kostsamma provtaxeringar, utan att man ändå kunde våga påstå,
att dessa i alla avseenden gåve ett uttömmande resultat. Nu föreligger
ett i enlighet med det senare alternativet på grundvalen av mångåriga
utredningar i detalj utarbetat förslag i sådant skick, att mot själva
detaljerna i allmänhet riktats endast mindre väsentliga anmärkningar,
medan de i det stora hela godtagits även i den av herr Trygger m. 11.
väckta motionen, vars avvikelser i huvudsak gälla själva principerna.

Vid valet mellan berörda tvenne alternativ har utskottet vid anförda
förhållanden funnit sig böra stanna vid det senare, d. v. s. det
av Kungl. Maj:t föreslagna skattesystemet, vars giltighetstid dock bör
till tiden begränsas, så att det t. v. skall gälla under en tid av fyra
år. I skrivelse till Kungl. Maj:t bör riksdagen enligt utskottets förmenande
anhålla, att Kungl. Maj:t ville efter prövning av verkningarna

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

363

av det provisoriskt antagna skattesystemet senast vid 1924 ärs riksdag
framlägga förslag till definitiv lösning av kommunalskattefrågan.

Finner sålunda utskottet, att de i Kungl. Maj:ts förslag innefattade
principerna böra läggas till grund för en provisorisk lösning av
kommunalskattefrågan, så är emellertid därmed icke sagt, att modifikationer
och förändringar i själva förslaget ej böra äga rum. Utskottet
anser tvärtom, dels att vissa detaljer äro av beskaffenhet att erfordra
ytterligare utredning, och att man därför i vissa punkter torde böra
nöja sig med ett provisorium inom provisoriets ram, dels att vissa förändringar
omedelbart böra vidtagas.

Vad beträffar frågan om ytterligare utredningar, så synas sådana
framför allt vara erforderliga beträdande skogsbeskattningen och taxeringsväsendets
omorganisation med särskild hänsyn till fastighetstaxeringen.

Vad törst, beträffar den senare frågan, så bär Kungl. Maj:t föreslagit,
att ny fastighetstaxering skall äga rum år 1921. Kungl. Maj:t
bär också i proposition nr 400 framställt förslag om rätt för taxeringsoch
prövningsnämnd att tillkalla sakkunnigt biträde för taxeringen.

Det hade tydligen varit högeligen önskvärt, om nytaxering av
fastigheter verkligen kunnat komma till stånd år 1921. Ty den störa
ojämnhet, som vidlåder den nuvarande fastighetstaxeringen, är ett påtagligt
missförhållande, som även med det av utskottet förordade skattesystemet
skulle medföra avsevärda orättvisor, om sagda ojämnhet också
icke skulle till den grad skärpa dem, som den med nu gällande skattesystem
påtagligen gör. Utskottet finner det visserligen tvivelaktigt,
om de nuvarande taxeringsmyndigheterna — eventuellt förstärkta med
sakkunniga på sätt i propositionen nr 400 föreslås — trots''de väsentligt
utvidgade och förbättrade anvisningarna för taxeringen verkligen
skulle varit i stånd att verkställa en fastighetstaxering, som kunde fylla
sådana krav, att den kunde äga bestånd under någon längre tid. Men
utskottet bär under sitt arbete trott sig finna sådana former för anordningar
beträffande fastighetstaxeringen, som skulle kunnat omedelbart
genomföras och bidraga till ett jämförelsevis gott resultat av taxeringen.
Det må här endast antydningsvis meddelas, att dessa såsom
provisoriska tänkta anordningar närmast rört sig om eu utvidgning av
sakkunniginstitutionen, som skulle bliva obligatorisk, varjämte de sakkunniga
skulle tillagts vissa rättigheter till överklagande in. m. Ut -

Modifikatier<er
i Kungl.
Maj:ts förslag -

Fastighets skatten.

Erforderliga

ytterligare

utredningar.

(Taxerings -väsendet.)

364

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

(Skogs taxeringen.
)

skottets försök att bidraga till genomförande av ny fastighetstaxering
år 1921 har emellertid strandat på en speciell fråga av stor betydelse,
nämligen frågan om taxeringen av skog.

Fastighetstaxeringen av skog är utan allt tvivel för närvarande
den minst tillfredsställande, synnerligast på grund av sin stora ojämnhet.
På vissa håll taxeras skogarna i det närmaste till sitt fulla värde,
på andra håll endast till en bråkdel därav. Att taxeringen över lag är
låg, beror givetvis företrädesvis därpå, att man anser det obilligt med
en stark årlig beskattning, då avkastningen i regel erhålles endast med
betydande mellanrum. Då bevillningsförordningen ej meddelar några
tydliga anvisningar angående taxering av skog, är sagda förhållande
knappast ägnat att förvåna. Klart är emellertid, att nya regler angående
skogstaxeringen äro nödvändiga, om eu effektiv ny fastighetstaxering
skall kunna komma till stånd. I Kungl. Maj:ts förslag är
frågan löst på det sätt, att den växande skogen utöver husbehovet
åsättes särskilt skogsvärde, vilket går med i den kommunala repartitionen
med endast hälften så stor procent som jordbruksfastighet i övrigt.
Skogsmarken däremot likställes med annan jordbruksfastighet. Vad
värderingen av den växande skogen beträffar, äro förslagets bestämmelser
ej fullt tydliga, men dess mening torde vara, att den skall åsättas
s. k. »saluvärde under förutsättning av uthålligt skogsbruk.» Från skogsmannahåll
har emellertid denna anordning väckt åtskillig kritik. Man
har påpekat svårigheterna att urskilja husbehovsskog från annan skog
samt svårigheterna att överhuvud taxera värdet på växande skog, då
dennas mängd ofta vore obekant. Man har vidare framhållit vådan av
en för kraftig årlig beskattning, då faran att denna kunde leda till rovavverkning
kunde vara betydande. Själva åsättandet av särskilt skogsvärde
har man ansett ur skogspedagogisk synpunkt förkastligt. I stället
för den föreslagna beskattningen har man påyrkat en beskattning av
marken såsom produktionsfaktor med frihet från fastighetsbeskattningav
den växande skogen, varemot man såsom ersättning velat medgiva
eu särskild accisbeskattning vid skogens avverkning. Genom den förordade
taxeringsmetoden har man förmenat, att i flertalet fall själva
skogsmarken skulle komma att åsättas ett värde, som uppginge till det
nuvarande taxeringsvärdet å skogen.

Det förefaller visserligen, som om den meddelade kritiken i någon
mån skjutit över målet. Vådorna av den i Kungl. Maj:ts förslag antagna
metoden synas nämligen hava överdrivits med hänsyn till att fastighetsskatten
å skogen enligt samma förslag i regel torde komma att under -

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1. 365

stiga den nuvarande efter fastighetsbevillningen utgående kommunalskatten
i den mån denna hänför sig till taxeringen av den i jordbruksvärdet
ingående växande skogen. Det oaktat finner utskottet, att denna
fråga icke blivit föremål för en så ingående utredning, som varit önskvärd.
Utskottet anser sålunda, att det bör tagas under förnyat övervägande,
om den av Kungl. Maj:t föreslagna metoden är den rätta, och
att en undersökning i detta avseende bör komma till stånd. Därvid
bör även tagas under omprövning, huruvida och i vad mån den ovan
berörda från skogsmannahåll förordade beskattningsmetoden är möjlig
och lämplig att anlita. Det torde väl kunna förväntas, att en taxering
av den växande skogen, om den också ej för den kommunala beskattningens
vidkommande erhåller samma betydelse, som nu blivit förutsatt,
likväl, bland annat med hänsyn till den statliga förmögenhetsbeskattningen
och den därmed sammanhängande kommunala progressiva
skatten, även för framtiden blir nödvändig. Såvitt möjligt uttömmande
anvisningar böra utarbetas angående huru taxeringen av såväl skogsmark
som växande skog skall försiggå.

Den utreduing, som sålunda enligt utskottets förmenande bör ske,
torde emellertid kunna väntas bliva så vidlyftig, att den knappast kan
leda till definitivt resultat inom den närmaste framtiden. Utskottet har
därför varit betänkt på att provisoriskt söka åstadkomma eu sådan anordning,
att man på den kunde grunda en taxering under nästa år.
Det har emellertid visat sig möta sådana svårigheter, att inom den begränsade
tid, som varit utskottet tillmätt, finna en på samma gång
praktiskt användbar och någorlunda rättvis taxeringsmetod, att man
måst uppgiva försöket. Och därmed är även en av grundförutsättningarna
bortfallen för åstadkommande av en allmän ny fastighetstaxering
år 1921.

Utskottet vill emellertid ånyo kraftigt betona önskvärdheten av att
en sådan ny taxering med det snaraste kommer till stånd, och får såsom
sin mening uttala, att riksdagen bör i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att förslag angående såväl erforderliga ändringar i avseende ä
organisationen av taxeringsväsendet med särskild hänsyn till fastighetstaxeringen
som nödiga regler angående taxering av växande skog —
eventuellt av provisorisk karaktär — i syfte att åstadkomma eu .effektiv
allmän fastighetstaxering år 1922 förelägges 1921 års riksdag. Vad då
först beträffar frågan om en förändrad organisation av beskattningsnämnderna
har det synts utskottet, att den allmänna fastighetstaxeringen
bör grundas å särskilda, under närmast föregående års höst för ända -

Skrivelse till
Kungl. Maja
ang. taxeringsväsendet
och.
fastighetstaxering''».

866

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

målet avgivna deklarationer samt verkställas genom fristående för dylikt
syfte. särskilt tillsatta beskattningsnämnder.

Inom utskottet har framlagts följande detaljerade förslag i fråga
om beskattningsnämndernas sammansättning, verksamhetsområden och
arbetssätt. För granskning av de avgivna deklarationerna och inhämtande
i övrigt av nödiga upplysningar angående las tigheterna förordnar
Kungl. Maj:ts befallningshavande personer, som äga särskild
sakkunskap rörande värdering av fast egendom, att var för sitt taxerings
distrikt bereda uppskattningen. Distriktets storlek anpassas så, att den
sakkunnige kan förutsättas dels inom vederbörlig tid medhinna beredningsarbetet
för distriktet oc;h dels — i likhet med övriga för distriktet
i dess helhet utsedda ledamöter i distriktets fastighetstaxeringsnämnd —
besitta erforderlig lokalkännedom inom distriktet. I regel torde taxeringsdistrikt
böra omfatta ett flertal kommuner, exempelvis, där så lämpar
sig, ett härad eller ett tingslag. Efter det deklarationer och andra
uppgifter blivit av den sakkunnige genomgångna, fortsattes beredningen
vid av honom i orterna hållna sammanträden, där lämpligt antal för
varje kommun utsedda representanter äga att deltaga och yttra sig
angående värdet å de särskilda inom kommunerna belägna fastigheterna,
dock utan att omröstning under detta förberedande arbete synes böra
företagas. Större kommuner må kunna uppdelas i och mindre sammanslås
till beredningsdistrikt. Sedau beredningen, varmed arbetet torde
böra börja på hösten året före det, dä taxeringen skall ske, blivit avslutad,
verkställes taxeringen av fastighets taxeringsnämnden, vilken bör
hava slutfört sitt arbete före mars månads utgång. Denna nämnd synes
förslagsvis böra bestå av — förutom förenämnda sakkunnige såsom
föredragande ledamot — dels ytterligare två för taxeringsdistriktet i
dess helhet förordnade ledamöter, därav eu, ordföranden, utses av Kungl.
Maj:ts befallningshavande och den andra utses antingen av landsting
respektive stadsfullmäktige eller ock bland därtill av respektive nämnda
representationer föreslaget antal personer av Kungl. Maj:ts befallningshavande,
dels och — växlande för varje kommun eller beredningsdistrikt
inom kommun — två av kommunen utsedda, med ortens fastighetsförhållanden
väl förtrogna personer. För åstadkommande av största möjliga
enhetlighet beträffande fastighetstaxeringen inom länet torde de
för distriktet i dess helhet utsedda ledamöterna i fastighetstaxeringsnämnderna
böra före taxeringsarbetets påbörjande sammanträda inför
Kungl. Maj:ts befallningshavande för överläggning om de allmänna
grunder, som böra följas vid taxeringarna, om särskilda upplysningar i
ett eller annat avseende eller för viss del av länet skola infordras jämte

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

367

annat, som kan vara av vikt för arbetets planmässiga och enhetliga bedrivande.
Klagan över de åsätta taxeringsvärden a torde böra fullföljas
till en för länet gemensam prövningsnämnd för fastighetstaxering, vars
ledamöter torde böra utses bland personer, som för året varit ledamöter
i länets fastighetstaxeringsnämnder. De år, då allmän fastighetstaxering
icke äger rum, torde särskilda beskattningsnämnder för fastighetstaxering
ej vara erforderliga.

Utöver frågan om ändrad organisation av organen för fastighetsbeskattning
synes önskligt att, i den mån så låter sig göra, jämväl få
i samband därmed till prövning upptaga spörsmålet om lämpligheten
och möjligheten av att hos länsstyrelserna få anställda i taxeringsarbete
med dithörande författningar särskilt förfarna, sakkunniga personer,
vilka skulle hava att tillhandagå de nuvarande taxeringsnämnderna med
råd och upplysningar samt eventuellt även med biträde i vidare omläsning,
ävensom frågan om rätt för skattskyldig, att, oavsett om han
klagat hos prövningsnämnden eller ej, få anföra besvär hos kammarrätten.

Jämte den nu berörda framställningen med anhållan om förslag
beträffande taxeringsorganisationen torde även böra göras framställning
till Kungl. Majs om särskild utredning, med aktgivande på ovan berörda
omständigheter, av frågan rörande beskattning av skog med särskild
hänsyn til! eu definitiv lösning av kommunalskattefrågan.

Av vad utskottet förut anfört, torde emellertid vara klart, att
enligt utskottets mening de sist berörda svårigheterna ingalunda höra
föranleda, att med det provisoriska genomförandet av Kungl. Maj:t-s
förslag i allmänhet bör anstå. Intet hindrar, att den taxering, som
år 1918 ägt rum till fastighetsbevillning, fortfarande får äga bestånd
och bilda grundval för utgörande av fastighetsskatten. Endast i enstaka

Följder av
utebliven
fastighetstaxering
år
1921.

368

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

tall torde med hänsyn till ändring i avseende å skattskyldigheten nytaxering
eller omtaxering böra äga rum, men denna bör då under övergångsåret
ske efter nu gällande bestämmelser. Av mera väsentlig betydelse
i avseende å själva grunderna synes — om jag frånser den
svävande frågan om skogstaxeringen — egentligen endast den omständigheten
vara, att begreppet fast egendom, enligt Kungl. Maj:ts förslag
fått en annan bestämning än den nuvarande, i det i allmänhet maskiner
och dylikt, även om de civilrättsligt äro fast egendom, enligt förslaget
skola anses såsom lös egendom och på den grund underkastas näringsskatt
i stället för fastighetsskatt. Under övergångstiden komma nu
dessa maskiner fortfarande att träffas av fastighetsskatt och icke av den
mildare näringsskatten. Då det emellertid i denna punkt torde vara
fråga om en mera av praktiska än rent principiella skäl förestavad anordning,
torde berörda förhållande icke vara av den beskaffenhet, att
det bör föranleda särskild taxering med hänsyn till vad man avsett att
genomföra i framtiden.

De nuvarande fastighetsvärdenas bibehållande får icke föranleda
eu lucka i lagtexten. Denna måste göras fullständig även i de stycken,
där man icke tänkt sig en omedelbar tillämpning av densamma. De
speciella svårigheterna i detta avseende möta givetvis i fråga om skogstaxeringen.
Utskottet har emellertid i denna punkt upptagit ett förslagtill
formulering, som framlagts från skogsmannahåll under framhållande,
att man skulle kunna våga sig på dess tillämpning under ett provisorium
även med det nuvarande höga repartitionstalet för fastighetsbevillningen.
Utskottet är visserligen icke fullt övertygat därom, att sagda formuleringär
den lämpligaste ens i ett provisorium — speciellt torde taxeringsnämnderna
stundom sakna den nödiga sakkunskapen för föreskriftens
tillämpning. Det synes för övrigt ej uteslutet, att bestämmelsens stränga
efterföljd med repartitionstalet 6 stundom skulle medföra en hårdare beskattning
än den av Kungl. Maj:t föreslagna metoden. Med hänsyn
till det lägre repartitionstal (4), som utskottet förordar för jordbruksfastighet,
tror emellertid utskottet, att en tillämpning av formuleringen
under eu kortare tid i alla händelser icke skulle medföra några som
helst menliga följder. Det är dock, såsom av det föregående framgår,
utskottets mening, att en tillämpning av berörda formulering helst icke
skall komma att äga rum, utan att frågan upptages till förnyad prövning
av nästföljande års riksdag.

Något särskilt skogsvärde skulle tillsvidare icke åsättas fastigheterna
— huruvida sådant för framtiden skall åsättas, blir beroende av
det resultat, som kommer att framgå av de förnyade utredningarna

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

369

— men däremot synes uppdelningen i jordbruksvärde och annat
värde såsom ersättning för klassificeringen i jordbruksfastighet och
annan fastighet innebära en sådan förbättring, att den bör kvarstå.
Skogen ingår alltså under jordbruksvärde. Under övergångsåret måste
emellertid skillnaden mellan jordbruksfastighet och annan fastighet bibehållas,
varför en särskild övergångsbestämmelse nödvändiggöres.

Till eu annan med den uppskjutna fastighetstaxeringen delvis sammanhängande
fråga, nämligen om skogsaccisens partiella bibehållande,
skall utskottet senare återkomma.

Även vad näringsskatten beträffar anser utskottet det lämpligt att
pröva den av Kungi. Magt föreslagna metoden för näringsskattekapitalets
bestämmande. Det är ju tydligt, att, när repartitionstalet ej är
något på förhand givet, det endast för en jämförelse mellan näringsidkarna
sinsemellan är av någon betydelse, vilka faktorer som medräknas
i näringsskattekapitalet. Repartitionstalet kan ju nämligen bestämmas
så, att alla näringsidkarna tillsammans i det ena fallet ej bliva sämre
ställda gentemot andra skattedragare än i det andra. Det synes knappast
kunna förnekas, att, när det gäller att bedöma företags inbördes storlek,
alla de ifrågavarande faktorerna, nedlagt kapital, avkastning i den mån
den överstiger normal kapitalränta samt antalet anställda personer, äga
betydelse. Vad särskilt arbetarkapitalet beträffar, är det tydligt, att
hänsynstagandet till detsamma särskilt ur intresseprincipens synpunkt
är motiverat. Och även den, som i övrigt icke vill medgiva intresseprincipen
någon större betydelse i avseende å kommunalbeskattningen,
torde fä medgiva det berättigade däri, att, om två industriföretag med
lika stort kapital, och lika stor avkastning, i väsentligen olika grad
förorsaka kommunen kostnader för fattigvård och skolväsen, det företag,
som föranleder den större kostnaden, skäligen bör betala mer i skatt än
det andra. Det har mot förslaget till näringsskatt anmärkts, att det vore
alltför invecklat och skulle medföra synnerliga svårigheter vid deklarationernas
upprättande. I den av herr Trygger m. fl. framlagda motionen
har föreslagits, att i stället endast kapitalet, den s. k. näringsskattepliktiga
förmögenheten, skulle tagas i betraktande vid näringsskattekapitalets
bestämmande. Härigenom har man förmenat, bland annat,
att större enkelhet skulle vinnas. Det må också medgivas, att så skulle
bliva förhållandet, men ingalunda till den grad, att man därför skulle
böra släppa de övriga faktorerna, vilka i och för sig synas vara ägnade
att bidraga till ett rättvisare resultat. Tv låt vara att vissa svårigheter
verkligen uppstå vid näringsskattekapitalets beräkning, så hava dessa
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 11 samt. 2 avd. 1 höft. (Nr 1.) 47

N äring såkatttm.

370

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Detaljfrågor
beträffande
näringssk
ätten.

vid anställda försök visat sig framträda just vid den näringsskattepliktiga
förmögenhetens bestämmande och mindre beträffande de övriga
faktorerna. Att å andra sidan det nedlagda kapitalet knappast lämpligen
kan undvaras vid näringsskattekapitalets bestämmande, synes
utskottet tydligt. Och att vid sådant förhållande göra något avsteg
från förslagets princip i denna punkt synes icke utskottet påkallat.
Utskottet vill bär anteckna, att kammarrätten, ehuru den tidigare
uttalat sig för en på enbart avkastningen grundad näringsskatt, vid
granskningen av ett med det förevarande i huvudsak överensstämmande
förslag förklarat, att den ej funne förslagets principer lämna rum föranmärkning.

Troligen komma väl vissa svårigheter att i början yppa sig vid
taxeringen till näringsskatt. Utskottet, som haft tillgång till ett antal
deklarationer och som under hand rådfört sig med sakkunniga personer
i fråga om taxeringsväsendet, hyser emellertid den förtröstan, att dessa
svårigheter skola visa sig överkomliga. Vissa av de svårigheter, som
vidlådde det förslag till näringsskatt, vilket på sin tid remitterades till
kammarrätten, äro i det föreliggande slutgiltiga förslaget undanröjda
eller mildrade. Därtill har nu i taxeringsförordningen föreslagits den
ändring, att särskild sakkunnig skall få tillkallas för taxeringen. Med
hänsyn till den tvekan, som kammarrätten synes hava hyst, när den
förklarat sig »icke våga med taxeringsarbetets nuvarande organisation
förorda förslagets antagande», synes vid anförda förhållande kammarrättens
uteblivna tillstyrkande icke kunna åberopas såsom ett tungt
vägande skäl mot det provisoriska antagandet av detta förslag, vilket
kammarrätten förklarat sig i princip gilla. En högre kvalitet hos taxeringsmyndigheterna
synes också kunna vinnas, därest lör deras arbete
beredes en högre ersättning än hittills varit vanligt, något som väl
synes kunna ske inom den i taxeringsförordningen angivna ramen av
två procent av rikets hela inkomst- och förmögenhetsskattesumma.

Utskottet har emellertid hyst en viss tvekan angående vissa detaljer
i förslaget till näringsskatt. Eu dylik detalj är frågan om vad
som skall förstås med affärsledning enligt förslagets 20 § och anvisningarna
vid densamma. Möjligen synes detta begrepp hava erhållit
en väl vidsträckt omfattning även om det måhända avsetts att exempelvis
direktörer vid bankers avdelningskontor ej böra räknas till affärsledningen.
En annan fråga är, huruvida möjligen skalan för beräkning
av personlig arbetsförtjänst vid meravkastningens bestämmande borde
ytterligare utsträckas. Det förefaller vidare utskottet, som om det före -

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

371

slagna sättet för näringsskattekapitalets bestämmande ledde till en oproportionerligt
hög skatt för försäkringsföretag, vadan möjligen särskilda
regler i syfte att beträffande dessa åstadkomma en jämkning borde
ntfinnas.

I motion I: 284 av herr Nilsson i Kristianstad bär föreslagits, att
den jämlikt 24 § skattefria delen av näringsskattekapitalet skulle ökas
från 5,000 till 10,000 kronor. Eu sådan ändring anser sig utskottet
åtminstone icke för närvarande böra tillstyrka, desto mindre, som utskottet
i det följande ämnar föreslå en sänkning i repartitionstalet för
näringsskatten.

Utskottet vill alltså ej nu ifrågasätta ändring i förslagets detaljer
i allmänhet utan anser, att Kungl. Maj:ts förslag tills vidare obeskuret
kan godtagas.

Vad angår beräkning av arbetarkapitalet torde det dock få anses
lämpligt, att bestämmelserna därom erhålla en sådan formulering, att
arbetsgivare blir i stånd att i största möjliga utsträckning draga nytta
av de beräkningar, han har att göra för olycksfallsförsäkringen. En omformulering
i syfte att göra detta tydligt har skett i anvisningarna vid
22 §. Eu ändring av uteslutande formell art. är borttagandet av sista
stycket i 20 §, något som sammanhänger med utskottets i det följande
berörda ställning till frågan om kooperativa föreningars inkomstbeskattning.

Aven i förslaget till kommunal inkomstskatt finnas detaljer, för
vilka utskottet icke utan eu ingående granskning skulle velat binda sig,
därest det varit fråga om en definitiv lösning av kommunalskattefrågan.

Under ett provisorium synas emellertid förslagets bestämmelser
kunna utan större risk komma till tillämpning, varvid givetvis förutsättes,
att den under försökstiden tilläventyrs vunna insikten om önskvärdheten
av föreskrifternas ändring i ett eller annat avseende tillgodogöres
vid kommunalskattefrågans definitiva lösning.

Emellertid anser sig utskottet icke ens provisoriskt böra godtaga
vad som föreslagits angående vise skattefrihet för kooperativa föreningar,
i all synnerhet som samma fråga är aktuell även beträffande statsbeskattningen
och förändringen därvidlag icke skulle bliva provisorisk.
Den av föredragande departementschefen förebragta principiella motiveringen
i detta hänseende finner utskottet icke övertygande. 1 stället
böra enligt utskottets förmenande de bestämmelser om ekonomiska —
inklusive kooperativa — föreningars beskattning, som nu återfinnas i

Ven kommunala,
inkomstskatten.

Ekonomiska

föreningar.

372

Andra särskilda utskottets utlutande Nr 1.

Komm andit
■bolag.

Moder och
dotterföretag.

Skogs seo.

isen.

förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt, intagas i kommunalskattelagen.

Vad angår den föreslagna beskattningen av kommanditbolag, är
denna uppenbarligen eu fråga av sådan art, att den lämpligen kan
lösas fristående. Utskottet finner väl de skäl som av föredragande departementschefen
förebragts för en dylik beskattning ej kunna lämnas
utan beaktande. Det framgår emellertid av departementschefens yttrande,
att frågan ännu har endast ringa betydelse, varför med dess lösning
väl kan uppskjutas, i synnerhet som den synes hava sin största
principiella betydelse beträffande statsbeskattningen.

Även vad beträffar frågan om moder- och dotterföretags beskattning,
har utskottet på skäl, som vid ärendets tidigare behandling i
riksdagen anförts, icke kunnat tillstyrka de föreslagna bestämmelserna.
Men då bestämmelser torde vara av behovet påkallade dels för att hindra
utländska företag att undandraga sig stats- eller kommunalskatt i Sverige
för dotterföretag härstädes, dels ock för att i fall, då ett svenskt företag
har ett dotterföretag i annan kommun, förekomma, att någondera kommunen
i väsentlig mån går miste om skatt för inkomst, som skäligen
där bort beskattas, föreslår utskottet att i skrivelse till Kungl. Maj:t begära
förnyad utredning av frågan.

T detta sammanhang torde även böra beröras frågan om skogsaccisens
bibehållande.

Utskottet kan icke förneka, att Kung]. Maj:ts förslag i denna
punkt har principiella skäl för sig. Men flera praktiska skäl synas
tala i motsatt riktning. Dels blir även enligt Kungl. Maj:ts förslag en
virke staxering nödvändig för skogsvårdsavgifternas bibehållande, och
det måste befaras, att en alltför stark sänkning av accisen skulle minska
de kommunala myndigheternas intresse av en omsorgsfull taxering,
vilket kunde hava eu synnerligen menlig inverkan med avseende å
skogs vårdsavgifterna. Därjämte anser utskottet eu så gott som fullständig
avskrivning av skogsaccisen otillrådlig ur den synpunkten, att
mycket svnes tala för bibehållande i större eller mindre utsträckning
av denna" skatteform vid den reform av skogsbeskattningen, som utskottet
föreslår riksdagen att begära. Ån vidare kan det icke anses
annat än skäligt, att, då skogen gått fri från full fastighetsskatt, kommunen
har någon verklig garanti, att, när avverkningen en g;ang äger
rum, skatt för skogen då skall utgå och det i den kommun, där skogen
är belägen. Det är tydligen vissa av de skäl, som eljest tala för eu
objektbeskattning, som här åter komma till synes. Det torde vid skogs -

Andra särskilda ritskottets utlåtande Nr 1.

373

accisens införande hava varit företrädesvis två skål, som ansetts motivera
densamma. Dels skulle skogsaccisen utgöra en ersättning för den
alltför låga skatt, som utginge i förhållande till skogens taxeringsvärde,
vilket genomgående undei''stege verkliga värdet, dels avsågs nog även
att med kommunalskatt träffa de stora skogsinkomsterna. Det senare
skälet för en skogsaccis har med införandet av den kommunala inkomstskatten
för skogsbi komst förfallit, men så ej det förra skälet. För skogsiästigheter
har under don gångna tiden utgjorts fastighetsskatt för
mindre än verkliga värdet — konsekvensen synes då fordra, att såsom
ersättning därför skogsaccis erlägges. Betydelsen av detta skäl synes
än större, därest ej för år 1921 någon ny fastighetstaxering äger rum.

Följden av det anförda bör enligt utskottets mening bliva den,
att skogsaccisen tillsvidare, intilldess frågan om skogsbeskattningen
fått en tillfredsställande lösning, bibehålies i sin nuvarande form men
med reducerat belopp, nämligen till hälften av vad som för närvarande
utgår.

Den av Kungl. Maj:t i berörda avseende föreslagna övergångsbestämmelsen
till kommunalskattelagen har med hänsyn härtill omarbetats
på ett sätt, som torde innebära anslutning till Kungl. Maj:ts
tankegång.

I förslaget till kommunal inkomstskatt torde för övrigt böra inforas
ett par förändringar, föranledda dels av uttalanden från kammarrätten,
dels av den av riksdagen antagna giftermålsbalken. Dessa ändringar
torde icke erfordra någon motivering.

Vad därefter den kommunala progressivskatten beträffar, har utskottet
anslutit sig till den av herrar Bökelund och Forssman i deras
vid Kungl. Maj:ts proposition nr 191 fogade särskilda yttrande uttalade
mening, att icke någon del därav bör användas till skatteutjämning.
Denna synes nämligen utskottet vara en ren statsangelägenhet. Det
förhåller sig visserligen så, att medlen för skatteutjämning skulle uttagas
efter eu för hela landet lika, enhetlig skala, varför inedelanskaffningen
snarast skulle te sig som eu förtäckt statsbeskattning. Men då
kommunerna dock skola vara förmedlare och skatten skulle uttagas
genom kommunerna, skulle det i allmänhet för menige man se ut, som
om man toge från eu kommun för att ge åt eu annan. Ej heller kan
utskottet utan vidare tillmäta alltför stort fog åt den argumenteringen,
att vad som ej tages på denna väg finge tagas genom statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt, varigenom särskilt bolagen skulle bliva hårdare
träffade. Det synes nämligen ingalunda uteslutet, att staten skulle kunna

Vissa smärre
ändringar.

Den kommuHala
progressivtkatten.

Ingen kommunal
progressivskatt

till skatteutjämning.

374

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Progressivskattens
närmare
gestaltning.

erhålla medel till skatteutjämning på annan väg än den direkta beskattningens.
Utskottets huvudanmärkning är emellertid den, att hela denna
fråga föreligger i ett så outrett skick, att man varken känner behovet
av medel för skatteutjämning eller ens metoden för utjämningen. Och
det synes ej möjligt att få eu överblick över hela utjämningsfrågan,
förrän frågan om landstings- och vägbeskattningen ordnats. För den
skull anser sig utskottet böra avstyrka, att kommunal progressivskatt
för närvarande får användas för skatteutjämning.

Vad därefter angår frågan om uttagandet av kommunal progressivskatt
direkt för vederbörande kommuners räkning, har utskottet hyst
tvekan, om ej bolag rätteligen bort helt befrias från dylik skatt. Bolagens
skattskyldighet blir ju faktiskt utökad genom näringsskatten.
Utskottet har emellertid icke velat motsätta sig införandet av en måttlig
progressivskatt även för bolag, då det gäller en repartitionsbeskattning,
så att införandet av en ny skatteform medför lättnad i avseende
å andra skatter.

I anslutning till vad som yrkats i motionerna I: 259 och II: 393
har utskottet funnit det lämpligt, att progressivskatten från såväl enskilda
skattskyldiga som bolag bör, därest vederbörandes inkomst förvärvats
inom liera kommuner, slås ut på dessa efter fördelningen av hans
till kommunal inkomstskatt taxerade inkomst enligt beslut av prövningsnämnden
i det län, där hemkommunen är belägen. Därjämte har det befunnits
önskvärt att, till befordrande av eu sund kommunal hushållning, sätta
varje kommuns rätt att uppbära den på kommunen belöpande progressivskatten
i viss relation till utdebiteringen på alla skattskyldiga. Så har
skett genom infogande av en ny bestämmelse, att högst en fjärdedel av
värjo kommuns skattebehov får fyllas genom progressivskatten — eu
proportion, som bör vara ägnad att hos alla skattskyldiga inskärpa ansvarskänsla
vid handhavandet av kommunens ekonomi, på samma gång
som den dock i regel låter kommunen fullt ut tillgodogöra sig sina
progressivskattemedel. I samband härmed har stadgats, att inom den
sålunda angivna gränsen progressivskatten får användas till såväl den
borgerliga som den kyrkliga kommunens behov, medan i Kungl. Maj:ts
proposition förutsatts/att den endast skulle komma den borgerliga kommunen
till godo.

Vad angår de av Kungl. Maj:t föreslagna skalorna för progressivskatten,
hava dessa så väl för enskilda som för bolag synts strängare
än som påkallas av progressivskattens ändamål och vad som kan anses
skäligt med hänsyn till den skattebörda, vilken i övrigt drabbar dessa

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

375

kategorier av skattskyldiga. Under utskottsarbetet hava utarbetats jäinkningsskalor,
som synts vara lämpliga att använda under förutsättning,
att viss del — för både bolag och enskilda 25 procent — skulle gått
till skatteutjämning. Dessa skalor innebära en jämkning av procentsiffrorna
alltifrån de första grupperna och därjämte en utsträckninguppåt,
så att maximum inträder först vid ett taxeringsbart belopp,
ungefär dubbelt så högt som det av Kungl. Majrt föreslagna; i fråga
om bolag har därjämte högsta procenten i förhållande till det beskattningsbara
beloppet sänkts från 6 till 5. Av utskottet föranstaltade beräkningar
synas giva vid handen, att en sådan jämkning av skalorna
icke skulle komma att reducera skattens avkastning mera än att den
ändock kunde motsvara sitt syfte i provisoriet. Då emellertid utskottet
icke godtagit skatteutjämningen, har utskottet slutligen låtit utarbeta
skalor, som skulle i det närmaste motsvara 75 procent av nyssnämnda
skalor. Av verkställda beräkningar synes framgå, att för hela riket resultatet
av de skalor, för vilka utskottet stannat, verkligen synnerligen
nära motsvarar det åsyftade talet. Utskottet vill särskilt framhålla detta,
enär de i det följande berörda, för utskottets räkning verkställda statistiska
beräkningarna äro baserade på just 75 procent av de ovanberörda
först utarbetade jämkningsskalorna.

Vad beträffar fördelning av progressivskatt på olika kommuner,
må utom det förut anförda framhållas följande. För det fall, att till
progressivskatt skattskyldig icke någonstädes taxeras till kommunal inkomstskatt
— vilket särskilt kan inträffa, om han äger förmögenhet
men under föregående år icke åtnjutit inkomst — synes hemkommunen
böra få rätt till hela kommunandelen. Samma synes böra bliva förhållandet,
därest progressivskattens hela grundbelopp icke uppgår till
50 kronor. I dylikt fall synes nämligen betydelsen av den jämförelsevis
besvärliga fördelningen vara så ringa, att man bör undvika densamma.
Ävenledes synes fördelningen böra undvikas, därest de belopp, som
skulle tillföras de olika kommunerna, skulle bliva särskilt små. Därför
föreslås, att belopp understigande 20 kronor alltid skola stanna i
hemkommunen.

Uppenbarligen äro utförliga föreskrifter nödvändiga om i vilken
ordning den kommunala progressivskatten må av kommun, församling
och eventuellt även särskilda skoldistrikt tagas i anspråk. Bestämmelser
härom meddelas i ett tillägg till 47 § kommunalskattelagen. Huvudregeln
är, såsom av den här ovan anförda motiveringen framgår, den,
att högst eu fjärdedel av utdebiteringsbehovet må fyllas medelst kommunal
progressivskatt. Med utdebiteringsbehovet förstås då tydligen

376 Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

det belopp, som under nuvarande förhållanden skulle täckts genom uttaxering
i förhållande till bevillningstaxeringen. Uttag ur skogsaccisfonden
ävensom progressivskatt, som erhålles genom efterbeskattning
eller efter besvär, skola tagas i beräkning, innan utdebiteringsbehovet fastställes.
.

Progressiv skatten skall i regel i första hand tagas i anspråk a\
den borgerliga kommunen. Utan tvivel kommer det också i det störa
flertalet ”fall att inträffa, att den borgerliga kommunen använder hela
progressivskatten. Beträffande själva formen lör detta tillgodogörande
har man genom formuleringen i viss mån lämnat öppen möjligheten för
olika förfaringssätt. Progressivskatten kan nämligen antingen tagas i
beräkning, innan utdebiteringsprocenten för repartitionsskatterna bestämmes
eller av den verkställande myndigheten avräknas å vad stämman
till * utdebitering beslutat, varvid den beslutade utdebiteringsprocenten

minskas. .

Emellertid förslår det tydligen icke med denna bestämmelse tor

normalfallen. Man måste också i möjligaste mån reglera de undantagsfall,
som kunna inträffa.

I andra hand får progressivskatten, därest överskott å densamma
uppstår, vanligen användas för församlingens räkning. Beträffande formen
härför finnas även samma möjligheter som med avseende å den borgerliga
kommunen. Därest kyrkostämman hålles, efter det den borgerliga kommunens
stat fastställts, kan stämman själv företaga avräkning av pro<rr
essi vskatt. År detta icke fallet, far avräknmgen ske av den verkställande
myndigheten. Det torde höra anmärkas, att samma anordning
redan nu förekommer i förordningen om skogsatjcis och om virkestaxering
beträffande den kyrkliga kommunens ianspråkstagande av skogsaccis fonden.

De olika bestämmelserna om vilkendera av kommunen, lörsamlingen
eller skoldistriktet i första hand skall få taga i anspråk den kommunala
progressivskatten betingas därav, att en rättvis fördelning praktiskt
taget icke kan åstadkommas på annat sätt, än att den större enheten
kommer i första hand. Den princip, som i detta avseende går igenom
paragrafen, är i korthet den, att den större enheten går före den mindre,

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

377

men att i händelse å ena sidan kommun, ä andra sidan församling eller
skoldistrikt sammanfalla, kommunen kommer i första hand. Någon med
den sistnämnda analog bestämmelse beträffande församling och skoldistrikt
inbördes erfordras tydligen icke, då särskilda skoldistrikt endast
förekomma i sådana fall, där förvaltningsområdet för skolväsendet icke
sammanfaller med församlingen.

Där den borgerliga och den kyrkliga indelningen korsa varandra,
gå de ovan omförmälda bestämmelserna icke att tillämpa, och det synes
svårt att överhuvud finna sådana praktiskt användbara regler, som skulle
giva ett någorlunda rättvist resultat. Utskottet har förvissat sig om
att de fall, där detta inträffar, bliva högst få, och det synes mindre
sannolikt, att frågan kommer att få någon som helst praktisk betydelse.

1 städer, där särskild folkskolestyrelse finnes, och där sålunda folkskoleväsendet
hijr under den borgerliga kommunen, synas, därest kommunen
består av flera församlingar, dessa senare böra undantagas från
rätt att anlita progressivskatten. Förhållandet är nämligen det, att en
sådan rätt sannolikt endast skulle hava betydelse på papperet, medan
däremot rättens blotta existens skulle medföra skyldighet för beskattningsnämnderna
att verkställa fördelning av progressivskatten, något som
synes böra undvikas.

Till belysande av de i förevarande 47 § berörda förhållanden har
utskottet låtit utarbeta en statistisk tabell angående oregelbundenheter
i kommunbildningen in. m., vilken såsom bilaga bifogas utskottets
utlåtande.

Därest kommun i efterhand tillföres kommunal progressivskatt i
anledning av besvär, synes kommunen böra hava rätt att uttaga progressivskatt
till det belopp, som skulle belöpt på vederbörande, om beskattning
i rätt tid ägt ruin. Däremot synes vad sålunda eller genom
efterbeskattning får uttagas icke böra inräknas i den fjärdedel, som högst
må uttaxeras genom progressivskatt, utan den tillkomna skatten torde
i utgifts- och inkomststaten böra behandlas lika med sådana inkomster,
som beräknas innan utdebiteringsbehovet bestämmes.

Utskottet torde i det föregående hava klargjort, att enligt utskottets
mening den av Kung!. Maj: t föreslagna fristående objektbeskattningen
bör försiktigt prövas i det provisorium, som enligt utskottets
mening måste åvägabringas. Härvid bär man att tillse, att å ena sidan
ej fastigheter och näringar bliva för hårt belastade, men att å andra
sidan kommunerna oj gå miste om den garanti, som, bland annat,
åsyftas med objektbeskattningen. Det vill synas, som om Kungl. Maja
Bihang Ull riksdagens protokoll 1920. 11 samt. 2 avd. 1 höft. (Nr t.) 48

lkcpartitionsgrunderna.

378

Andra särskilda utskottets utlåtande År 1.

gått för långt, när ifråga om jordbruksvärde det nuvarande repartifionstalet
för fastighetsbevillningen bibehållits och beträffande annat
värde talet sänkts endast från 5 till 4.5. Men å andra sidan skulle en
sådan sänkning av repartitionstalen som den i motionerna 1:282 och
II : 406 föreslagna i allt för hög grad äventyra den åsyftade garantien.
Utskottet har stannat vid repartitionstal, som motsvara två tredjedelar
av de i kungl. propositionen föreslagna, d. v. s. ifråga om jordbruksvärde
4, ifråga om annat värde 3 och ifråga om näringsskattekapital
2, d. v. s, tal, som beträffande fast egendom med 0.5 understiga de av
Kungl. Maj:t i alternativ III angivna, och som beträffande näringsskattekapital
överensstämma med detta alternativ. Genom progressivskattens
sänkning åstadkommes i flertalet fall bland annat en något
större belastning av objekten, än som skulle ägt rum med samma repartitionstal,
därest Kungl. Maj:ts progressivskatt accepterats. Å andra
sidan verkar bibehållandet av halva skogsaccisen en lättnad för ickeskogsfastigheter.
Utskottet har hyst någon tvekan, huruvida talet 3
beträffande annat värde möjligen skulle vara så lågt, att garantisynpunkten
icke tillfyllest tillgodosåges. Utskottet har emellertid icke
trött sig kunna gå högre, än som skett, och vill i detta avseende framhålla,
att »annat värde» i regel har större betydelse endast i sådana
kommuner, där ett större antal inkomsttagare med av konjunkturer
oberoende inkomster äro bosatta, varför behovet av garanti där är
mindre. I de flesta kommuner av antydd art finnes för övrigt även
objektskatt å näringar. Vad beträffar skogen, kommer denna enligt
utskottets förslag att såsom »jordbruksvärde» träffas av talet 4 i stället
för det av Kungl. Maj:t föreslagna talet 3. Med hänsyn till den för
skogsägarna förmånligare värderingsmetoden och då man å skogsmannahåll
till och med ansett, att skogen med denna värderingsmetod
under ett provisorium skulle kunna tåla. repartitionstalet 6, hyser emellertid
utskottet, såsom förut antytts, icke några farhågor lör att skogen
under provisorietiden blir för hårt belastad.

Utskottet anser sig kunna konstatera, att de över de olika
inom utskottet väckta förslagen i jämförelse med nuvarande förhållanden
och kungl. propositionen upprättade statistiska tabeller giva
ett enligt utskottets mening gott stöd åt att dess förslag (i tabellerna
benämnt Swartz’ förslag) verkar just på det sätt, utskottet avsett
— enligt utskottets förmenande kan intet annat av de framställda
förslagen uppvisa så jämna och tydliga resultat i den avsedda riktningen
som detta. Detta synes vid eu jämförelse med den garanterade
minimibeskattningen helt naturligt. Beträffande en jämförelse med övriga

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

379

förslag, som innebära eu fristående objektbeskattning, tillåter sig utskottet
hänvisa till skogsaceisens partiella bibehållande. Det må anmärkas,
att dennas avskaffande i vissa kommuner skulle åstadkomma
påtagliga rubbningar i det ekonomiska jämviktsläget.

De förändringar, som i anledning av Kungl. Maj:ts proposition förordningen
nr 400 torde höra vidtagas i förordningen den 28 oktober 1910 om och fTrmegeninkomst-
och förmögenhetsskatt, synas icke böra göras provisoriska hetsskatt.
utan erhålla definitiv natur. Av vad utskottet på tal om den kommunala
inkomstskatten anfört framgår, att utskottet anser de nya bestämmelserna
om ekonomiska — särskilt kooperativa — föreningar, kommanditbolags
samt s. k. moder- och dotterföretags beskattning böra
utgå, samt att vissa förändringar böra ske i anledning av den nya
giftermålsbalkens antagande ävensom i anledning av vissa anmärkningar
från kammarrätten.

Utskottet har haft att välja emellan att. antingen göra alla ändringarna
i förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering provisoriska eller att uppdela dem i
eu provisorisk och en definitiv del. Då antagandet av de föreslagna
definitiva ändringarna i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt
icke nödvändiggöra några ändringar i taxeringaförordningen, har
utskottet valt den förra utvägen. De av Kungl. Maj:t i ovannämnda
proposition nr 400 föreslagna ändringarna hava i huvudsak accepterats
— avvikelser hava i allmänhet gjorts endast i den mån dessa föranletts
av ändringar i själva de föreslagna skatteförfattningarna, varjämte
rätten att tillkalla sakkunnig för taxeringen i någon mån utvidgats.

Utskottet har dock icke kunnat godkänna skyldigheten för banker in. fl.
att efter anmaning lämna uppgift å skattskyldigs ränteinkomst och
innestående medel. Tillägg i taxeringaförordningen hava måst ske i
anledning av de särskilda föreskrifterna om den kommunala progressi
vskatten.

Uppenbarligen bör taxeringen till kommunal progressivskatt ske
i samband med taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt, då det
är storleken av det till dylik skatt beskattningsbara beloppet, som blir
bestämmande för skattskyldigheten och grundbeloppets storlek. Det
blir alltså de organ, vilka förrätta denna taxering, som även få verkställa
taxeringen till progressivskatt. Taxeringsnämnden fattar själv
beslut beträffande såväl skattskyldigheten som storleken av progressivskattens
grundbelopp för skattskyldig. I taxeringslängden införas också

380

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Övriga löljdförfattningar.

Slåtter sättning
åt församlingar
för
skaitelindring
åt främmande
trosbekän -

omedelbart uppgifter i dessa avseenden. Beträffande fördelningen av
progressivskatten bär däremot taxeringsnämnden endast att avgiva förslag,
medan beslut om fördelningen fattas av pEmiingsnämnden. Angående
den särskilda ordningen härför ävensom angående förfarandet
vid ändring i taxering på grund av besvär och vid efterbeskattning
torde utskottet kunna hänvisa till författningstexten.

Utskottet erinrar, att 1913 års riksdag genom skrivelse nr 251
hos Kungl. Magt anhållit om utredning angående rätt för den, sömhål''
ordnad bokföring, att vid avgivandet av deklaration för inkomst av
fast egendom följa de grunder, efter vilka räkenskaperna äro uppställda,
beträffande vilken fråga i det statsrådsprotokoll, varav utdragfogats
vid propositionen nr 400, meddelas, att utredningen ännu icke
blivit slutförd.

Vad deklaration sformuläret beträffar, har utskottet icke kunnat
godkänna den av Kungl. Maj:t föreslagna långt gående specifikationen
av dels förmögenheten, dels aktieutdelningar och dels vinst vid realisation
av lös egendom, utan har formuläret i dessa avseenden ävensom
beträffande ett par andra mindre väsentliga punkter omarbetats.

Aven övriga i olika propositioner angivna följd författningar med
nedan angivna undantag har utskottet ansett sig böra i sak godkänna
för provisoriet iden. Emellertid hava även dessa författningar
måst göras provisoriska, varför företrädesvis formella ändringar måst
vidtagas. Vissa förändringar hava föranletts av utskottets särskilda
ställning till frågan om fastighetstaxeringen. Vad särskilt vissa av
kommunalförordningarna angår, hava förändringar föranletts även av
de nya repartitionstalen samt av progressivskattens omläggning. Av
det föregående framgår, att ändringen i förordningen om skogsaccis
och om virkestaxering bör bliva en annan än den av Kungl. Maj:t
föreslagna. Av kommunalskattereformens provisoriska karaktär synes
böra följa, att de i propositionen nr 357 föreslagna ändringarna i
handelsbalkens 17 kap. i syfte att skapa en säker förmånsrätt för fastighetsskatt
icke nu böra av riksdagen godkännas.

De i propositionerna 224 respektive 227 framställda yrkanden om
medgivande av ersättning i vissa fall åt församlingar på grund av
skattelindring för främmande trosbekännare samt om uteslutande ur riksstaten
av inkomsttiteln »bevillning av fast egendom samt av inkomst»
och motsvarande utgiftstitel torde böra av riksdagen bifallas.

nare.

li\. Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1. 381

Utskottet kar med hänsyn till omfattningen av de ändringar, som
av utskottet föreslagits beträffande samtliga skatteförfattningar, velat
uttala önskvärdheten av att genom Kungl. Maj:ts försorg dessa författningar,
för underlättande av taxeringsmyndigheternas och de skattskyldigas
begagnande av dem, offentliggöras med fullständigt återgivande i ett
sammanhang av deras hela textinnehåll. Något beslut av riksdagen
härom torde emellertid icke erfordras.

På grund av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

I. att riksdagen, med förklarande, att de i följande
propositioner framlagda här nedan angivna förslag,
nämligen:

i proposition nr 191, förslag till kommunalskattelag; i

proposition nr 216, förslag till
l:o) lag om ändrad lydelse av §§ 15 och 35 i
förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd
den 21 mars 1862, samt

2:o) lag om ändrad lydelse av § 37 i förordningen
om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i
Stockholm den 20 november 1863;

i proposition nr 222, förslag till
l:o) lag om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen
om kommunalstyrelse på landet den 21
mars 1862,

2:o) lag om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen
om kommunalstyrelse i stad den 21 mars
1862,

3:o) lag om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen
om kommunalstyrelse i Stockholm den 23
maj 1862,

4:o) lag om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen
om landsting den 21 mars 1862, samt

5:o) lag om ändrad lydelse av 7 § 2 mom. i
lagen om fattigvården den 14 juni 1918;

i proposition nr 223, förslag till förordning om
ändrad lydelse av 52 och 55 §§ i stadgan om skjutsväsendet
den 22 juni 1911;

Skatte författningarnas

offentliggörande.

382

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

i proposition nr 224, förslag till
l:o) lag om ändrad lydelse av 19, 20 och 21 §§
i lagen den 9 december 1910 om reglering av prästerskapets
avlöning,

2:o) lag om ändring i lagen den 16 oktober 1908
angående lindring i främmande trosbekännares skattskyldighet
till svenska kyrkan samt hennes prästerskap
och betjäning, samt

3:o) lag om ändrad lydelse av § 9 mom. 6 i
lagen den 31 maj 1889 angående dövstumundervisningen; i

proposition nr 225, förslag till lag om ändrad
lydelse av 1 och 3 §§ i lagen om skogsaccis och om
virkestaxering den 11 oktober 1912;
i proposition nr 227, förslag till
l:o) förordning angående upphörande av allmänna
taxeringar till bevillning av fast egendom samt
av inkomst m. m.,

2:o) förordning angående ändrade grunder för
utgörande av vissa avgifter, samt

i proposition nr 358, förslag till lag om ändring
i vissa delar av lagen den 23 oktober 1891 angående
väghållningsbesvärets utgörande på landet, samt

i proposition nr 400, förslag till förordningar
om ändring i vissa delar dels av förordningen den 28
oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt, dels
ock av förordningen samma dag om taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering

icke kunnat av riksdagen i oförändrat skick
bifallas, i avvaktan på en definitiv kommunalskattereform
måtte antaga

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

383

A. Kungl. Maj:ts förslag till kommunalskattelag
jämte därvid fogade särskilda anvisningar att gälla
för åren 1921—1924, dock med följande ändringar i
nedan angivna delar:

7 §•

Till grund för taxeringen lägges, .med iakttagande av vad här
nedan och i de särskilda anvisningarna stadgas, den fasta egendomens
verkliga värde.

Vid taxeringen — — — utgå.

(Se vidare de särskilda anvisningarna.)

8 §•

Taxeringsvärde skall allt efter omständigheterna uppdelas i jordbruksvärde
och annat värde.

Till jordbruksvärde räknas fast egendoms värde för jordbruk med
binäringar ävensom för skogsbruk.

Har fast egendom icke jordbruksvärde, upptages taxeringsvärdet
såsom annat värde, därvid iakttages, att värden av mark och av därå
uppförda byggnader redovisas vart för sig. Såsom annat värde upptages
jämväl det värde, fast egendom kan äga utöver jordbruksvärdet.

Värde av frälseränta — — — annat värde.

(Se vidare de särskilda anvisningarna.)

10 §.

1 mom. Allmän uppskattning av fast egendoms värde (allmän
fastighetstaxering) skall ske år 1922. De vid denna taxering fastställda
värden skola därefter oförändrade gälla, såvida ej nya eller andra värden
åsättas av anledning, varom sägs i 2 mom.

2 mom. Inträffa sådana — — — förhållanden beröres.

Har fast egendoms — — — åsätta taxeringsvärde.

Vid taxering, varom i detta mom. är fråga, må avseende icke
lästas vid sådan ändring i fast egendoms värde, som på grund av förskjutningar
i det allmänna prisläget inträffat efter 1922 års allmänna
fastighetstaxering, utan endast vid de förhållanden, som föranlett omtaxeringen
eller eljest hava avseende särskilt å den fasta egendom, varom
fråga är.

384

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

11 §•

1 mom. Skyldighet att erlägga---testamentarisk t förordnande.

2 mom. I ägares ställe — — — på lön anslagen jord.

Såsom innehavare — — — prästerskapets avlöning.

20 §.

Såsom avkastning —--näringens ledning (affärsledningen).

(Se vidare de särskilda anvisningarna.)

30 §.

''Till inkomst av annan inkomstkälla räknas:

A) inkomst av kapital, nämligen

b) utdelning å aktier och å lotter i solidariska bankbolag; samt

c) inkomst, som åtnjutits — — — skattepliktig inkomst.

31 §.

Såsom inkomst taxeras icke:

andel, som vid bodelning tillfallit make, ävensom vad som förvärvats
genom giftorätt — — — fem år eller därutöver;

vad som erhållits såsom vinstutdelning å insatser i ekonomiska
föreningar;

ersättning för skada — — — traktamentstagaren varit bosatt.

32 §.

1 mom. — — —

2 mom. — — —

3 mom. Kommunal inkomstskatt erlägges —---förvärvats här

eller utom riket.

Vanliga handelsbolag, kommanditbolag, enkla bolag och rederier
taxeras icke, utan hänföres deras inkomst till de särskilda delägarnas
inkomst med belopp, som för en var motsvarar hans andel av bolagets
eller rederiets inkomst.

4 mom. Utländska bolag — — — utdelning å aktier i svenska
aktiebolag och å lotter i svenska solidariska bankbolag.

33 §.

Från kommunal inkomstskatt frikallas, i den mån här nedan sägs:
a) medlem —--näring eller annan rörelse

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

385

c) främmande makts härvarande konsulat tillhörande person jämte
betjäning:

om han icke är svensk medborgare:

lör annan inkomst — — — utgörande kommunal inkomstskatt
för utdelning å aktier i svenska aktiebolag och å lotter i svenska solidariska
bankbolag;

om han år svensk —--renskötsel.

34 § 1 mom.

Svenska aktiebolag och solidariska bankbolag taxeras icke till
kommunal inkomstskatt för utdelning å aktier i svenska aktiebolag och
å lotter i svenska solidariska bankbolag, i den mån sådan utdelning
icke är att anse såsom inkomst av näring eller annan rörelse.

35 § 1 mom.

Vid uppskattning---taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt.

36 §.

Vid uppskattning — — — fastighetsskatt och näringsskatt.

Har ekonomisk förening, som sträckt sin verksamhet utom medlem- •
marnas krets, lämnat sina kunder, vare sig de tillhört föreningen eller
icke, pristillägg, rabatt eller annan sådan utdelning i förhållande till
gjorda köp eller försäljningar, må avdrag för dylik utdelning icke äga
rum, där ej utdelningen skett i omedelbart samband med köp eller försäljning,
varpå utdelningen grundats, varemot förening, som icke sträckt
sin verksamhet utom medlemmarnas krets, må åtnjuta avdrag för all
utdelning, varom här sägs, för så vitt den utgått efter grunder, som
varit före köpet eller försäljningen bestämda.

45 §.

3,000 kronor samt i fråga om bolag, som nu nämnts, 6 procent av det
bolagets kapital, vartill hänsyn skall tagas vid bolags taxering till inkomst-
och förmögenhetsskatt.

Hava makar blivit särskilt taxerade till inkomst- och förmögenhetsskatt,
skall den kommunala progressivskatten fördelas på makarna i
samma förhållande som inkomst- och förmögenhetsskatten.

Bihang till riksdagens ''protokoll 1920. 11 samt. 2 avd. 1 käft. (Nr 1.) 49

388

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

46 §.

1 mom. För andra skattskyldiga än svenska aktiebolag och solidariska
bankbolag utgör progressivskattens grundbelopp för den del av
det beskattningsbara beloppet, som överstiger

3.000 kronor men icke 5,000 kronor ................................. 0.3 procent

5.000 » » » 8,000 » ................................. 0.5 »

8.000 » » » 15,000 » ................................ 1 »

15.000 » » » 30,000 » ............................... 2 »

30.000 » » » 60,000 » ................................. 3 »

60.000 » » » 120,000 » ................................ 4 »

120.000 » )) » 200,000 » ................................ 5 »

200.000 » .................................................................................. 6 »

dock att skattens grundbelopp icke må i något fall överstiga 4 Va procent
av det beskattningsbara beloppet.

2 mom. För svenskt aktiebolag och solidariskt bankbolag utgör
progressivskattens grundbelopp för den del av det beskattningsbara beloppet,
som i förhållande till bolagets kapital, överstiger

'' 6	procent,	men	icke	8	procent ........................	........................ 0.5 procent
8	3)	3)	3)	14	33 ........................	....................... 1	y>
14	3>	3)	3)	20	33 .........................	........................ 2	3>
20	>3	33	33	27	33 ......................	........................ 3	3)
27	33	3>	33	35	33 ......................	....................... 4	33
35	3>	33	33	45	33 ......................	........................ 5	3)
45	3)					........................ 6	33

dock att skattens grundbelopp icke må i något fall överstiga 3*/4 procent
av det beskattningsbara beloppet.

Progressivskattens grundbelopp upptages i fulla krontal, med iakttagande
av att belopp, som icke uppgår till fullt krontal, bortfaller.

47 §.

1 mom. I första hand skall, utom i det fall varom i 3 mom. Sägs,
kommunal progressivskatt, i den mån densamma därtill förslår, användas
till täckande av eu fjärdedel av det belopp, som av kommunalstämma,
kommunalfullmäktige, allmän rådstuga eller stadsfullmäktige till utdebitering
beslutats.

2 mom. År den kommunala progressivskatten av den storlek, att
densamma icke jämlikt bestämmelserna i föregående mom. behövt i sin
helhet tagas i anspråk, skall, därest kommun och församling samman -

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

387

falla eller kommun består av flera församlingar eller flera skoldistrikt,
överskottet avräknas på vad kyrkostämma eller kyrkostämmor till utdebitering
beslutat, dock med högst eu fjärdedel av utdebiteringens hela
belopp. Består en församling av flera skoldistrikt eller ett skoldistrikt
av flera församlingar, skall progressivskatten i första hand användas för
den större enhetens behov.

Därest stad, i vilken särskild folkskolestyrelse jämlikt bestämmelserna
i lagen den 25 juni 1909 angående folkskoleväsendet i vissa städer
finnes, utgör flera församlingar, må utdebitering av kommunal progressivskatt
ej ske för församlingarnas behov.

3 mom. Består en församling eller ett skoldistrikt av flera kommuner,
skall rätten att i första hand använda progressivskatt tillkomma
församlingen eller skoldistriktet, och äga kommunerna den rätt till avräkning
av kommunal progressivskatt, som eljest enligt 2 mom. 1 st.
tillkommer församlingar eller skoldistrikt. Utgöra, där en församling består
av flera kommuner, de särskilda kommunerna egna skoldistrikt eller utgöra,
där ett skoldistrikt består av flera kommuner, de särskilda kommunerna
egna församlingar, skola kommunerna äga företrädesrätt till överskottet.

4 mom. Om kommun, församling eller skoldistrikt genom efterbeskattning
tillföres kommunal progressivskatt eller efter besvär tillföres
dylik skatt, som icke beräknats vid utdebiteringen det år, då beskattningen
rätteligen bort ske, skall sådan skatt upptagas i kommunens,
församlingens eller skoldistriktets utgifts- och inkomststat bland sådana
inkomster, som tagas i beräkning, innan utdebiteringsbehovet fastställes.

48 §.

Skattskyldig taxeras till kommunal progressivskatt i den kommun,
där han taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt, men uppföres till
progressivskatt i den kommun, där han under nästföregående år åtnjutit
inkomst, för vilken taxering till kommunal inkomstskatt i kommunen
skall äga rum.

388

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Med kommuner likställas i förevarande hänseende sådana församlingar
och skoldistrikt, som utgöra delar av kommun och för vilkas
skattebehov må uttagas kommunal progressivskatt.

50 §.

1 mom. Har behållningen i boet efter avliden här i riket mantalsskriven
svensk medborgare ej överstigit 20,000 kronor och har den avlidne
efterlämnat make, oförsörjda barn eller andra bodelägare, som vid hans
frånfälle varit beroende av honom för sin försörjning, må beskattningsnämnd
det år, varunder han avlidit, kunna medgiva befrielse från
kommunal inkomstskatt och kommunal progressivskatt, som eljest skolat
utgå på grund av taxering under nämnda år. Under samma förutsättning
äger beskattningsnämnd nästföljande år medgiva befrielse ej mindre
från nämnda skatter än även från den kommunala inkomstskatt och den
kommunala progressivskatt, som för den avlidnes inkomst eller förmögenhet
skolat utgöras på grund av taxering, åsatt under sistnämnda år.

dock att intill utgången av år 1921 skola gälla de i förordningen
den 28 oktober 1910 om bevillning av fast egendom samt av inkomst
meddelade föreskrifter angående taxering av fast egendom samt de i
enlighet med dessa stadganden åsätta taxeringsvärden, i följd varav bestämmelserna
i sagda förordning skola tillämpas även för det fall, att
på grund av kommunalskattelagens bestämmelser om skattskyldighet
ny taxering av någon fastighet skulle under nämnda tid behöva äga rum;

att, där vid lagens ikraftträdande fast egendom är till annan
upplåten eller lägenhet är avsöndrad på viss tid eller på livstid, skatt -

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

389

skyldigheten för egendomen eller lägenheten skall för den tid, upplåtelsen
eller avsöndringen avser, åligga den, som enligt dittills gällande
bestämmelser skulle varit för egendomen eller lägenheten skattskyldig
till kommunen;

att i fråga om virke, som avverkats före den 1 januari 1921
eller vartill avverkningsrätt upplåtits före den 1 juli 1920, endast halva
inkomsten av avverkningen eller upplåtelsen skall taxeras till kommunal
inkomstskatt, såvida ej enligt hittills gällande bestämmelser bevillning
skolat utgöras för samma inkomst; samt

Särskilda anvisningar.

Vid 7 §.

Fast egendoms verkliga värde beräknas med hänsyn tagen till de
om varje egendom inhämtade upplysningar rörande egendomens storlek,
beskaffenhet, läge och avkastning med flera förhållanden, som kunna
utöva inflytande på egendomens värde och försäljningspris.

I fråga om egendom, som varit föremål för frivillig försäljning
under de före taxeringsåret sistförflutna fem åren, sker uppskattningen
med ledning i främsta rummet av den om egendomen inom nämnda tid
senast upprättade köpehandlingen eller eljest erhållna upplysningar om
försäljningsvillkoren, där ej i det särskilda fallet med avseende å köpet
eller försäljningen förelegat särskilda omständigheter, som skäligen kunna
anses hava gjort köparen benägen att köpa även till överpris eller säljaren
benägen att även till underpris sälja egendomen, eller köpeskillingen
eljest, med hänsyn antingen till förändringar efter köpet av för
egendomen värdehöjande eller värdeminskande art eller ock till ändrade
prisförhållanden i allmänhet i orten, icke längre kan anses såsom ett tillförlitligt
uttryck för egendomens förhanden varande allmänna saluvärde.
Såsom försäljningspris anses ej endast den kontanta köpeskillingen utan
även övriga förmåner, som säljaren såsom villkor för försäljningen
betingat sig eller annan person. Har skog eller annan till egendomen
hörande tillgång sålts särskilt för sig till samme köpare, skall likaledes

390 Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

tillägg göras för det vederlag, som betingats för skogen eller tillgången.
Har säljaren, innan egendomens försäljning ägt rum, eller i samband
med försäljningen, åt köparen eller annan i en eller annan form upplåtit
arrende- eller hyresrätt till egendomen, skogsavverkningsrätt eller eljest
rätt att begagna egendomen, skall, i den mån rättigheten sträcker sig
utöver tillträdesdagen, hänsyn tagas till den inverkan, detta förhållande
haft på den betingade köpeskillingen. Innefattar köpeskillingen vederlag
även för inventarier, gröda eller annat, skall från försäljningspriset
avräknas vad som kan beräknas hava utgjort betalning för inventarierna,
grödan m. m. Finnes anledning antaga, att särskilda omständigheter,
t. ex. att köpet avslutats mellan nära anhöriga, föranlett, att priset satts
under egendomens gällande saluvärde, eller att köpeskillingen i köpehandlingen
upptagits till lägre belopp än som i verkligheten avtalats,
och kan i sistnämnda fall kännedom om köpeskillingens verkliga belopp
ej vinnas, skall taxeringsvärdet fastställas efter jämförelse med de i allmänhet
gällande ortsprisen.

Där taxeringsvärdet å fast egendom i här antydda fall sättes högre
eller lägre än senaste försäljningspriset för egendomen, skola skälen härför
fullständigt angivas och i vederbörande taxeringslängd eller taxeringsmyndighetens
protokoll antecknas.

Vid jämförelsen skall behörig hänsyn tagas till egendomarnas olika
storlek, beskaffenhet och läge samt deras större eller mindre avkastningsförmåga
och begärlighet i marknaden.

I sådant avseende skola, i den mån nedannämnda förhållanden
kunna tjäna till ledning för uppskattning av egendomarnas saluvärden,
för envar egendom, varom fråga är, komma i betraktande:

dess areal i åker, äng, skogs- eller betesmark m. m.

dess läge med därav betingade avsättnings- och användmngsmöjligheter; inägornas

inbördes läge;

markens naturliga beskaffenhet i fråga om såväl in- som utägor;

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

391

egendomens hävd och beskaffenheten av därå befintliga byggnader
och anläggningar med hänsyn jämväl till byggnadernas läge såväl inbördes
som i förhållande till - egendomens ägor;

utsäde och skörd eller annan avkastning;
antalet kreatur, som kunna på egendomen vinterfödas;
förekomsten av särskilda naturtillgångar eller förmåner, såsom
vattenfall, torvmosse, fyndigheter, som ej äro föremål för inmutning,
lastageplats, fiskevatten, jaktmark o; s. v.;

Växande skog skall taxeras med hänsyn till den avkastning, skogen
kan lämna vid efter rationella grunder fortsatt skogsbruk. Därest
den vid uthålligt skogsbruk beräkneliga årliga nettoavkastnirigen kan
utrönas, skall såsom skogens värde upptagas ett belopp, utgörande 10%
gånger denna årsavkastning. Beträffande skogar, som icke omedelbart
kunna lämna avkastning, skall hänsyn tagas till den tid, som förflyter
innan skogen en gång blir avverkningsbar, samt till den blivande in -

392

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

komatens storlek, varvid denna inkomst omföres till ett nutidsvärde enligt
6 procents räntefot. Skogar, vilkas avkastning vid taxeringen icke
kan utrönas, taxeras med ledning av de värden per arealenhet, som för
andra skogar av liknande beskaffenhet och med känd avkastning framkommit.

Ett med hänsyn till framtida avkastningsförmåga beräkneligt värde,
exempelvis av en obebyggd tomt, skall, för att komma i beaktande
såsom taxeringsvärde, vara ett nutidsvärde, vid vars beräknande hänsyn
tages till den längre eller kortare tidrymd, som kan antagas förflyta,
innan tomten blir byggnadsmogen. Härvid gäller såsom beräkneligt
vad en köpare med vanlig förtänksamhet vid dylika kapitalplaceringar
bör kunna antaga för visst. Blotta förmodanden om framtida räntabilitet
utan stöd av faktiskt redan bestående eller med visshet påräkneliga förhållanden
få för uppskattningen icke komma i betraktande.

Den omständigheten, att skog upplåtits till avverkning under längre
eller kortare tid, får icke i och för sig anses minska egendomens värde.
Först i den mån skog på grund av upplåtelsen uttages och således upphör
att vara en tillhörighet för egendomen, får dennas värde i taxeringsavseende
anses hava undergått minskning. Lika litet får den omständigheten
öva inflytande på uppskattningen, att ett påtagligen för lågt
arrende eller för låg hyra äger giltighet även mot ny ägare. Från
dylika av en viss ägares åtgöranden beroende förhållanden av mer eller
mindre tillfällig art hava täxeringsmännen att bortse.

Vid 8 §.

Till jordbruk hänföres åker- och ängsbruk, även då sådant drives
uteslutande för industriellt behov utan förening med annat jordbruk, så
ock husdjursskötsel, Trädgårdsskötsel, därunder inbegripen växtodling
under glas, räknas ock till jordbruk, såframt å egendomen därjämte
drives annat jordbruk samt trädgårdsskötseln icke drives såsom självständig
näring (handelsträdgårsdsrörelse). I enlighet härmed kommer i
allmänhet icke såsom jordbruk i betraktande trädgårdsskötsel å tomter
eller å s. k. sommarnöjen, villaegendomar eller andra lägenheter, som
huvudsakligen avse bostadsändamål, exempelvis egnahemslägenheter,

393

Andra särslcilda utskottets utlåtande Nr 1.

vilka enligt gällande bestämmelser om villkoren för åtnjutande av egnahemslån
skola betraktas såsom bostadslägenheter, o. d.

Till jordbrukets binäringar skola räknas mejerihantering och kvarndrift,
som huvudsakligen avse förädling av det egna jordbrukets produkter,
samt sådan av jordbrukaren å den egendom, vara jordbruket
bedrives, eljest utövad verksamhet för förädling av produkter eller beståndsdelar
från egendomen, som sker huvudsakligen för lmsbehovsändamål eller
med huvudsaklig användning av jordbrukets inventarier, driftsbyggnader
och ordinarie arbetsbesättning. I enlighet härmed komma exempelvis
såsom binäringar till jordbruket i betraktande mejerihantering vid vanliga
s. k. herrgårdsmejerier, utvinning av torv och kalk samt tillverkning
av tegel huvudsakligen till husbehov o. s. v. Å andra sidan komma såsom
binäringar icke i betraktande förmalning av spannmål mot ersättning, där
ej verksamheten huvudsakligen avser förmalning av spannmål från eget
jordbruk, bräunerikantering, tillverkning av tegel eller utvinning av torv
eller kalk huvudsakligen för försäljning samt annan förädlingsverksamhet,
som icke avser lmsbehovsändamål utan bedrives såsom särskild näring,
regel med särskild personal, särskilda inventarier, maskiner o. d. eller
särskilda byggnader eller inrättningar. Å egendomen bedriven försäljr
’g av jordens beståndsdelar i oförädlat skick är i regel att betrakta
,m binäring, men kan undantagsvis ske under sådana förhållanden,
att särskild näring bör anses föreligga. Huruvida så skall anses vara
fallet, t. ex. beträffande grusförsäljning, får jämväl bedömas med huvudsaklig
ledning av här givna anvisningar. För att försäljning, som uteslutande
avser eget jordbruks eller dess binäringars produkter, skall
kunna anses såsom särskild näring, erfordras, att försäljningen sker från
handelsbod eller annat stadigvarande försäljningsställe utom egendomens
område.

Till jordbrukets binäringar skola vidare räknas sådana vid jordbruk
vanligen förekommande verksamhetsgrenar, som avse att annorledes än
i jordbruket och i regel mera tillfälligtvis nyttiggöra vissa jordbruksinventarier,
såsom exempelvis hemslaktning av djur för försäljning,
uthyrning av dragare, maskiner och redskap samt körslor mot betalning,
sa ock sådana sysselsättningar vid sidan av det egentliga jordbruksarbetet
som biskötsel, hemslöjd samt jakt och fiske å egendomen.

I jordbruksvärde skola inräknas jordägaren tillhöriga mangårdsbyggnader
och driftsbyggnader för jordbruk med binäringar eller skogsbruk.
Till byggnader av förra slaget räknas bostadsbyggnad för ägare
eller brukare med tillhörande s. k. ekonomibyggnader ävensom byggnader,
uppförda för ägares eller brukares bekvämlighet och trevnad,
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 11 samt. :i ard. 1 höft. (Nr I.) 50

394

Andra särskilda utskottets utlåtande Hr 1.

såsom lusthus, bad- och båthus, stall för lyxhästar, jaktstuga o. d.
Till byggnader av senare slaget räknas dels byggnader för personal,
som är eller varit anställd i och för jordbruket med binäringar eller
skogsbruket, såsom förvaltar- eller inspektorsbyggnad, drängstuga, statareeller
stattorpsbyggnader, bostad för skogvaktare och annan skogsbevakningspersonal,
dels ock för själva driften avsedda byggnader, såsom
stall, ladugård, ladu- och logbyggnader, smedja o. d., ävensom byggnader,
avsedda för sådan verksamhet, som är att hänföra till binäring,
såsom vanliga s. k. herrgårdsmejerier, husbehovskvarnar, husbehovssågar
o. d. Därest byggnad, som nu nämnts, tillhör arrendator eller eljest
annan än jordägaren och byggnaden således utgör taxeringsenhet, skall
densammas värde ändock upptagas såsom jordbruksvärde. Värdet av
uppköps- eller andelsmejerier, tullkvarnar, brännerier, fabriker för tillverkning
av stärkelse eller potatismjöl eller för torvberedning, ramsågar,
fasta kolugnar eller andra anläggningar för industrimässig drift eller
för annan verksamhet, som icke kan hänföras till jordbrukets binäringar
eller till skogsbruk, skall icke inräknas i jordbruksvärdet.

För att en del av värdet å en för jordbruk med binäringar eller
för skogsbruk använd fastighet skall anses utgöra annat värde är det icke
nödvändigt, att försäljningar av tomtmark från egendomen redan börjat
ske, eller ens, att anbud om köp av sådan mark från egendomen veterligen
gjorts. Icke heller är av nöden, att ett mervärde av nu ifrågavarande
slag skall kunna påvisas för viss till sitt läge bestämd ägovidd
av egendomen. Däremot fordras, att redan igångsatt eller påräknelig
byggnadsverksamhet för bostads- eller industriellt behov med visshet
skapat marknad för jord till dylika ändamål i den trakt, där egendomen
ligger, så att markköp skett från närbelägna egendomar eller anbud i
sådant avseende gjorts av vederhäftig köpare o. s. v. Detsamma gäller
i fråga om mervärde, som beror av tillgång på utbyggnadsvärdig vattenkraft
eller brytvärdig fyndighet.

Då fastighet skall åsättas såväl jordbruksvärde som annat värde,
bör så förfaras, att såsom jordbruksvärde beräknas det värde, som fastigheten
skulle äga, därest densamma ägde beräknelig användningsmöjlighet
endast för jordbruk med binäringar och för skogsbruk, under det att
såsom annat värde upptages vad som av fastighetens hela saluvärde
återstår efter avdrag för det sålunda beräknade jordbruksvärdet..

Då värde av mark och av därå uppförda byggnader redovisas vart
för sig, skall å marken sättas det värde, marken skulle äga utan bygg -

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

395

nåder, och å byggnaderna samfällt det värde, som av fastighetens hela
värde återstår efter avdrag av markens sålunda beräknade värde.

Vid 20 §.

Uti avkastningen —--motsvarande anställning.

Vid 22 §.

Har näringen icke drivits hela året utan blott en del därav eller
med olika antal anställda personer under olika delar av året, skall
hänsyn tagas härtill vid beräkning av medeltalet anställda (arbetarantalet).
Då arbetares avlöning utgått efter längre tidrymd såsom månad eller
vecka, erhålles arbetarantalet genom att dividera antalet arbetsmånader
med 12 eller antalet arbetsveckor med 52. Hava arbetare varit anställda
för kortare tid eller har avlöningen beräknats efter arbetstimme,
torde det i regeln vara lämpligt att vid beräkning av arbetarantalet utgå
från antalet arbetstimmar och förvandla dessa till arbetsveckor efter det
antal arbetstimmar i veckan, som i förevarande näring är vanligt. När
fråga är om arbetare, beträffande vilka lagen om försäkring för olycksfall
i arbete varit tillämplig, kan till grund för beräkningen läggas de
uppgifter angående arbetarantal och arbetstid, vilka näringsidkaren varit
skyldig lämna för bestämmande av försäkringsavgift.

Bråkdel, som ingår i det slutliga arbetarantalet, bortfaller.

Exempel.

1. Näringen har drivits blott 30 veckor av året, därav 10 veckor
med 20, 10 veckor med 25 och 10 veckor med 15 arbetare. Arbetarantalet
blir då

10x20+10x25+10xl5_600_

52 ~52~ 1L

2. Avlöningslistorna för ett näringsföretag utvisa, att under året
utbetalats avlöning för 50,000 arbetstimmar. Då den vanliga arbetstiden
inom ifrågavarande slags näring är 48 timmar i veckan, blir antalet

. , 50,000 , , 1,041

arbetsveckor —— = 1,041 och arbetarantalet —= 20.

B. Kungl. Maj:ts förslag till förordning om
ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober
1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt med förklarande,
att 4 § och 19 § 1 mom. i sagda förordning
samt avdelning 4:o) i de särskilda anvisningarna skola
bibehållas i sin nuvarande lydelse samt att 3 §, 5 § 1

396

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

mom., 8, 9, 11 §§, 24 § 1 mom. och 25 § 1 mom. i
förordningen samt avdelning 3:o) i de särskilda anvisningarna
ävensom bestämmelsen om förordningens
trädande i kraft skola hava följande lydelse:

3 §.

1 inom. Skyldig att erlägga skatt för inkomst är:

a) svensk medborgare, som författningsenligt är eller bör vara i
riket mantalsskriven:

för all inkomst vare sig den förvärvats här eller utom riket.

b) --—

c) utlänning:

för inkomst av här belägen fast egendom och av näring eller
annan rörelse som här bedrivits, för härifrån uppburen lön eller pension
samt för utdelning å aktier i svenska aktiebolag och å lotter i svenska
solidariska bankbolag;

skolande utlänning, som författningsenligt är eller bör vara härstädes
mantalsskriven, erlägga skatt jämväl för annan inkomst---

här använts.

2 mom. Skatt för inkomst erlägges vidare av:

a) svenska aktiebolag — — — inrättningar, ekonomiska föreningar
och andra inländska juridiska personer, därunder inbegripna
ägare av för gemensamt behov avsatta så kallade besparingsskogar,
häradsallmänningar och andra likartade samfälligheter — — — utom
riket; ävensom

b) utländska bolag: för inkomst av här belägen fast egendom och
av näring .eller annan rörelse, som av bolaget här bedrivits, samt för
utdelning å aktier i svenska aktiebolag och å lotter i svenska solidariska
bankbolag.

5 § 1 mom.

Från skatt för inkomst frikallas:

a) medlem av konungahuset:

för av staten anvisat anslag samt för inkomst av kapital;

b) - - -

om lian icke är svensk medborgare:

för annan inkomst än inkomst av bär belägen fast egendom eller
av näring eller annan rörelse, som han här bedrivit, samt härifrån uppburen
lön eller pension; dock att person tillhörande olönat konsulat

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

397

jämte betjäning icke är fri k all ad från skatt för inkomst genom utdelning
å aktier i svenska aktiebolag och å lotter i svenska solidariska
bankbolag;

om han är svensk medborgare:

för den inkomst, han åtnjutit av sin tjänst hos den främmande
makten;

d) utlänning eller i utlandet bosatt svensk undersåte, vilken givit
eller medverkat vid offentlig föreställning, som avses i gällande förordning
angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter:

för inkomst av föreställning, för vilken dylik avgift utgjorts eller
beträffande vilken befrielse från avgift jämlikt särskilt stadgande i samma
förordning åtnjutits, samt

8 §•

Såsom inkomst taxeras icke:

andel, som vid bodelning tillfallit make, ävensom vad som förvärvats
genom giftorätt, arv eller testamente eller i hemföljd, morgongåva eller
fördel av oskiftat bo eller ock genom gåva, därunder inbegripet sådant
periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning, därför
givaren icke enligt 10 § är berättigad till avdrag;
vinst — — — fem år eller därutöver;

vad som erhållits såsom vinstutdelning å insatser i ekonomiska
föreningar;

ersättning för skada — — — olycksfallsförsäkring i annan form
än livränta tillfallit den försäkrade eller hans stärbhus;
kapital som — — — stärbhus; samt
vad som — — —
å stat uppförd häst- och båtlega;
officerares lönetillägg för tjänstehästar;

anslag till skrivmaterialier---traktamentstagaren varit bosatt.

9 §•

Vid uppskattning av inkomst —--

arrende- eller hyresavgift;

undantagsförmån, frälseränta och annan avgäld — — — själva
skola taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt;

pensioner och understöd på grund av förutvarande anställning i
skattskyldigs verksamhet;

kostnad för nödigt biträde i hemmet — — — med iakttagande

398

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

av att sammanlagda avdraget från olika inkomstkällor i intet fall må
överstiga 200 kronor;

kontors- och andra förvaltningskostnader;

kostnad för utövning av vetenskap, konst eller handaslöjd; samt

ränta å lånt anläggnings- och rörelsekapital;

så ock för fastighetsskatt och näringsskatt samt för avgifter till
pensions-, änke- och pupill-, understöds- eller annan sådan kassa, i vilken
det ålegat någon på grund av hans tjänst att vara delägare;

För värdeminskning å byggnader ävensom å gruvor, inventarier och
annan dylik egendom må avdrag ske — — — anvisningarna.

11 §•

Vid taxering av inkomst — — — hänförliga utgifter, härunder
inbegripet vad den skattskyldige utgivit för person, som tillhör hans
hushåll, samt vad han eljest utbetalt såsom bidrag till någons undervisning
eller uppfostran;

för ränta — — — fasta egendom, näring eller annan rörelse
nedlagda kapital;

för vad som använts till — — — skuld.

Har förening — — — försäljningen bestämda.

24 § 1 mom.

Har behållningen i boet efter avliden här i riket mantalsskriven
svensk medborgare ej överstigit 20,000 kronor och har den avlidne
efterlämnat make, oförsörjda barn eller andra bodelägare, som vid hans
frånfälle varit beroende av honom för sin försörjning, må beskattningsnämnd
det år, varunder han avlidit, kunna medgiva befrielse från
inkomst- och förmögenhetsskatt, som skolat utgå på grund av taxering
under nämnda år. Under samma förutsättning äger ock beskattningsnämnd
under nästföljande år medgiva befrielse ej mindre från nämnda inkomst-
och förmögenhetsskatt än även från den inkomst- och förmögenhetsskatt,
som för den avlidnes inkomst och förmögenhet skolat utgöras
på grund av taxering, åsatt under sistnämnda år.

25 §.

Åkta makar taxeras en var för sin inkomst och förmögenhet, dock
att i fall, där ena maken haft inkomst eller förmögenhet, däröver för -

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

399

valtningen rätteligen tillkommer den andra maken, den senare skall
taxeras härför.

Skulle i senare fallet avdrag — — — åtnjutas för hustru.

Hustrus inkomst av arbetsanställning eller tjänst samt av näring,
annan rörelse eller yrke skall vid taxeringen medräknas, allenast om
och i den mån ifrågavarande inkomst sammanlagt överstiger 200
kronor.

3:o)

Inkomst ay näring, annan rörelse, yrke eller icke yrkesmässig verksamhet

och tillfälliga inkomster.

7 §, 2:o), 3:o) C. och D.

Härunder upptagas:

1) inkomst av näring, såsom:

bergsbruk — — — elektrisk energi; ävensom

konstnärlig verksamhet, advokat- och läkareverksamhet och annan
yrkesmässigt utövad verksamhet, för så vitt verksamheten enligt bestämmelserna
i kommunalskattelagen är underkastad näringsskatt;

2) följande inkomster av annan inkomstkälla:

a) annan inkomst av yrkesmässig verksamhet än inkomst av fast
egendom, näring, arbetsanställning eller tjänst;

b) inkomst av icke yrkesmässig verksamhet och tillfälliga inkomster
:

inkomst av tillfälliga uppdrag, som ej äro att hänföra till tjänsteuppdrag
eller yrkesmässig verksamhet, såsom uppdrag att ombesörja
försäljning av annans egendom, att verkställa utredning av dödsbo eller
att förrätta bouppteckning eller arvsskifte samt alla andra inkomstbringande
uppdrag av mindre stadigvarande natur;

tillfälliga vinster och sådana skattepliktiga intäkter, som ej böra
hänföras under annan rubrik, såsom realisationsvinster, lotterivinster,
inkomster av patent eller därmed jämförliga rättigheter o. d.

Till inkomst av näring eller annan rörelse räknas ock — — —
från avkastningen av den näring eller rörelse, som av honom drives.

Ränteinkomst och utdelning å aktier och banklotter äro icke alltid
att anse såsom inkomst av kapital utan kunna understundom utgöra inkomst
av näring, annan rörelse eller yrke. För den, som driver bankrörelse,
annan penning- eller lånerörelse, försäkringsrörelse eller handel med

400

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

värdehandlingar, är sålunda utdelning å aktier och banklotter att anse
icke såsom inkomst av kapital utan såsom inkomst av näring. Huruvida
ränteinkomst för den, som driver näring, rörelse eller yrke, är att anse såsom
inkomst av kapital eller såsom inkomst av näringen, rörelsen eller
yrket, måste bedömas med hänsyn till, huruvida det kapital, varifrån
ränteinkomsten härflutit, varit nedlagt i verksamheten eller ej.

Vid taxering av inkomst av näring, annan rörelse eller yrke sker
icke särskild uppskattning — — — såsom omkostnad.

Där i näring eller eljest i rörelse eller yrke förädlas eller förbrukas
produkter från eget jordbruk eller skogsbruk eller beståndsdelar
från egen i verksamheten ej använd fastighet, får vid beräkningen _ av
inkomsten av näringen, rörelsen eller yrket avdrag ske för produkternas
eller beståndsdelarnas värde med belopp, varmed värdet skall ingå i
inkomsten från fastigheten.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1921.

G. följande

Förordning

om bestämmelser, vilka skola vid 1921—1924 års taxeringar gälla i stället
för vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering.

Härigenom förordnas, att vid 1921—1924 års taxeringar skola i
stället för 1 §, 2 § 1 mom., 3. 4, 7, 9, 11, 13 och 14 §§, 15 § 1
mom., 16 §, 18 §, 20 §, 23 § 1 monn, 25 §, 27 §, 29 § 1 mom., 30 §, 31 §
1 mom., 32, 36, 39, 40, 41 och 45 §§, 47 § 1 inom., 49 § 1 mom.,
50 §, 52 § 2 inom., 54 § 6 inom., samt 59 § i förordningen den 28
oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering
gälla följande under motsvarande paragrafindelning upptagna bestämmelser
ävensom att i stället för det vid sagda förordning fogade formulär
nr 1 skall gälla det vid denna förordning fogade formulär nr 1.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

401

1 §•

Lika med 1 § i dess nuvarande lydelse med de av Kungl. Maj:t
föreslagna ändringar.

2 § 1 mom.

Lika med 2 § 1 mom. i dess nuvarande lydelse med de av Kungl.
Magt föreslagna ändringar.

3 §‘

Deklaration skall avgivas på heder och samvete samt i enlighet
med härvid fogat formulär (formulär nr 1) dels med avseende å nästföregående
år angiva:

den fasta egendom---(3 § i dess nuvarande lydelse)--

de särskilda tjänster —- — — (3 § i dess nuvarande lydelse)--

de särskilda slag av näring, rörelse eller yrke han drivit, samt
den eller de orter, där driften ägt rum, ävensom

den inkomst--— (3 § i dess nuvarande lydelse) — — —

dels i fråga om uppgiftspliktig, som är skattskyldig för förmögenhet,
upptaga:

beloppet av denna förmögenhet vid slutet av nästföregående år,
dels ock i fråga om uppgiftspliktig, som är skattskyldig för näringsskattekapital,
upptaga storleken av den näringsskattepliktiga förmögenheten,
meravkastningen och arbetarkapitalet.

Skall uppgiftspliktig taxeras jämväl för---(3 § i dess nu varande

lydelse) — — — förmögenhet.

Deklaration skall särskilt —--(3 § i dess nuvarande lydelse)

— — — beräknats.

I fråga om näring, som drivits i två eller liera kommuner, skall
augivas, huru enligt den uppgiftspliktiges mening såväl inkomsten därav
som den näringsskattepliktiga förmögenheten och arbetarkapitalet böra
med avseende å taxeringen till kommunalskatt fördelas mellan de särskilda
kommunerna. Enahanda gäller vid skattskyldighet inom olika i
samma kommun belägna administrativa områden, inom vilka menighet
äger utöva beskattningsrätt.

Vanligt handelsbolag, kommanditbolag och rederi för registreringspliktigt
fartyg skola därjämte uppgiva den andel av inkomsten, som
belöper å varje delägare.

För svenskt aktiebolag och svenskt solidariskt bankbolag uppgives
särskilt bolagets kapital.

Bihang till riksdagens protokoll 1221). 11 samt. 2 avd. 1 höft. {Nr 1.) 51

402

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

För nu nämnt bolag---(3 § i dess nuvarande lydelse)---

taxerade inkomst och bolaget därför påförda kronoutskylder ävensom vad

av sagda inkomst utdelats till delägarna;---(3 § i dess nuvarande

lydelse) ----prövningsnämnden.

Deklaration, som avgives — — — (3 § i dess nuvarande lydelse)

— — — löpande året.

4 §•

Lika med 4 § i dess nuvarande lydelse med de av Kungl. Magt
föreslagna ändringar.

- §•

Lika med 7 § i dess nuvarande lydelse med de av Kungl. Magt
föreslagna ändringar.

9 §•

Lika med 9 § .i dess nuvarande lydelse med de av Kungl. Magt
föreslagna ändringar.

11 §.

Till ledning — — — (11 § i dess nuvarande lydelse) — — —

l:o) — — — (11 § i dess nuvarande lydelse) >— — —

2:o) — — — (11 § i dess nuvarande lydelse) — — —

f) av vanligt handelsbolag, kommanditbolag samt rederi för registreringspliktigt
fartyg:

uppgift enligt deklarationsformulär nr 1 angående bolagets eller
rederiets fasta egendom, inkomst och förmögenhet ävensom om den eu
var delägare tillkommande andelen av bolagets eller rederiets inkomst
och värdet av varje delägares andel eller lott i bolaget eller rederiet;

börande vid uppgiften — ---(11 § i dess nuvarande lydelse) —

— — vinst- och förlusträkning;

g) av styrelse för verk eller bolag---(11 § i dess nuvarande

lydelse! — — — arbetsgivare beträffande de under nästföregående år i
hans näring eller annan rörelse anställda personer:

enahanda uppgift —--(11 § i dess nuvarande lydelse)---

förmåner.

Efter anmaning vare eu var arbetsgivare pliktig att lämna uppgift
angående avlöningsförmåner åt andra hos honom anställda personer än
de här ovan under g) nämnda.

403

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Beträffande pension — — — (11 § i dess nuvarande lydelse) —

— — skall uppgivas.

1 övrigt — — — (11 § i dess nuvarande lydelse) — — — avlöningsförmån,
och skall vidare iakttagas, att, där uppgiven avlöningsförmån
avser kortare tid än helt år, upplysning meddelas om den tidrymd,
för vilken förmånen utgått.

Vid fullgörandet av uppgiftsskyldigliet, som omförmäles i 2:6) b),

c), d), e), f) och g), iakttages, att särskild uppgift upprättas för en var
person, varom fråga är, samt att, där så ske kan, fullständigt angives
ej allenast personens namn och hemvist enligt mantalslängd utan även
bostadsadressen. Där så ske kan, skall uppgift enligt 2:o) e) och g)
tillika — — — (11 § i dess nuvarande lydelse) — — — nationalitet.

Samtliga uppgifter — — — (11 § i dess nuvarande lydelse

— — — avser.

13 §.

Lika med 13 § i dess nuvarande lydelse med de av Ivungl. Maj:t
föreslagna ändringar.

14 §.

Deklaration----(14 § i dess nuvarande lydelse)---före

den 1 mars.

Möter — — — (14 § i dess nuvarande lydelse) — — — kommanditbolag
eller rederi hinder att avlämna —--(14 § i dess nu varande

lydelse) — — — anstånd med avlämnande av uppgift, som
enligt 11 § 2:o f) skall avgivas.

Deklaration och annan uppgift — — — (14 § i dess nuvarande

lydelse)----kommanditbolag eller rederi må efter anmälan---

(14 § i dess nuvarande lydelse) — — — går till ända.

15 § 1 mom.

Lika med 15 § 1 mom. i dess nuvarande lydelse med de av
Kung!. Maj:t föreslagna ändringar.

16 §•

Lika med 16 § i dess nuvarande lydelse med de av Kungl. Maj:t
föreslagna ändringar.

18 §.

Lika med 18 § i dess nuvarande lydelse med de av Kungl. Maj:t
föreslagna ändringar.

404

Andra särskilda utskottets utlåtande nr 1.

20 §.

Lika med 20 § i dess nuvarande lydelse med de av Kung-!. Magt
föreslagna ändringar.

23 § 1 mom.

Granskning av de skattskyldigas deklarationer må verkställas endast
av följande personer — — — (23 § 1 mom. i dess nuvarande lydelse)

---prövningsnämnd ävensom av särskilt tillkallad sakkunnig, varom

i 30 och 45 §§ förmäles, i fråga om deklaration, för vars behandling
hans biträde påkallas.

För innehållet---- (23 § 1 mom. i dess nuvarande lydelse)

— — — deklarationerna förstöras.

25 §.

Lika med 25 § i dess nuvarande lydelse med de av Kungl. Maj:t
föreslagna ändringar.

27 §.

Lika med 27 § i dess nuvarande lydelse med de av Kungl. Maja
föreslagna ändringar.

29 § 1 mom.

Lika med 29 § 1 mom. i dess nuvarande lydelse med de av
Kungl. Maj:t föreslagna ändringar.

30 §.

Taxeringsnämndens sammanträden —--(30 § i dess nuvarande

lydelse) — — — deltaga.

Nämnden äger, där så anses erforderligt, tillkalla sakkunnigt inträde.

Taxeringnämnderna böra — — — (30 § i dess nuvarande lydelse)

— — — senast den 15 juni.

31 § 1 mom.

Taxeringsnämnds ordförande — — — (31 § 1 mom. i dess nuvarande
lydelse) — — — av två ledamöter;

Ändra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

405

utvisar, att skattskyldig utom distriktet ägt, innehaft eller brukat fast
egendom eller drivit näring, lämna vederbörande taxeringsnämnds ordförande
meddelande om förhållandet.

i) att å deklaration — — — (31 § 1 mom. i dess nuvarande
lydelse) — — — enligt nämnda lag;

n) att, då sådant--— (31 § 1 mom. i dess nuvarande lydelse)

— — — allmän pensionsförsäkring; samt

o) att, då taxeringsnämnden uppgjort förslag till fördelning mellan
derå kommuner, församlingar eller skoldistrikt av skattskyldigs kommunala
progressivskatt, inom tre veckor, efter det nämndens förrättningar
avslutats, genom utdrag av nämndens protokoll underrätta såväl den
skattskyldige som vederbörande kommuner, församlingar och skoldistrikt
om nämnda förslag.

32 §.

Det åligger taxeringsnämnden att införa:

i fastighetslängderna de taxeringsvärden, vilka blivit av nämnden
åsätta vederbörande fastigheter, och

i inkomstlängden skattskyldigs namn och civilstånd samt antalet
barn, för vilka skattefritt avdrag äger rum, och dels i avseende å
kommunalskatt beskattningsbart näringsskattekapital, uppskattad inkomst,
inkomstens taxerade belopp, skattefritt avdrag enligt 42 § 2 mom. a)
kommunalskattelagen och inkomstens beskattningsbara belopp samt för
skattskyldig, som inom distriktet taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt,
den kommunala progressivskattens grundbelopp, dels i avseende
å landstingsskatt till sådan skatt beskattningsbar inkomst, dels
i avseende å inkomst- och förmögenhetsskatt taxerat belopp, beloppet
av skattefria avdrag, beskattningsbart belopp samt i fråga om svenskt
aktiebolag och svenskt solidariskt bankbolag bolagets kapital, det belopp,
varå skatt enligt 19 § 1 mom. i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt
skall utgå, skatteprocent därå och det belopp, varå skatt
enligt 19 § 2 mom. i nämnda förordning skall utgå, dels ock för en
var jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring avgiftspliktig enligt
förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt taxerat belopp, därest
detsamma icke införts på grund av föreskriften här ovan, ävensom det
avgiftsbelopp, som enligt 15 § i samma lag skall i taxeringslängden
införas; och bör taxeringsnämnden därvid följa den inom samma ort
senast upprättade mantalslängdon.

Har skattskyldig icke avlämnat — — — (32 § i dess nuvarande
lydelse) — -— — som må ingå i taxerat belonp.

406

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Å titelbladet — — — (32 § i dess nuvarande lydelse) — — —
sammanföras.

Där taxeringsnämnden medgiver — — — (32 § i dess nuvarande
lydelse) — — — anteckningskolumn. Enahanda gäller vid tillämpningav
bestämmelserna i 42 § 2 mom. b) 1) i kommunalskattelagen.

Finnes inom distriktet municipalsamhälle, skola de inom detta samhälle
förekommande fastigheter ävensom de skattskyldiga, som där taxeras
till näringsskatt, kommunal inkomstskatt, kommunal progressivskatt eller
inkomst- och förmögenhetsskatt, i längderna särskilt angivas och sammanföras.
Om av inkomst av fast egendom eller näring endast en del härflutit
från municipalsamhället, skall i inkomstlängdens anteckningskolumn
anteckning om beloppet härav göras ävensom angivas, huru stor del av
det till kommunal inkomstskatt inom kommunen beskattningsbara beloppet
med hänsyn till den inkomst, som härflutit från municipalsamhället, är
att hänföra till detta. Motsvarande gäller, där av näringsskattekapital
allenast en del är att hänföra till näringsdrift inom municipalsamhället.

År kommun uppdelad i olika församlingar, som var för sig hava
att bestrida utgifter för kyrkliga eller andra ändamål, eller i olika skoldistrikt
och är fast egendom belägen eller har näring drivits inom flera
dylika förvaltningsområden, skall i inkomstlängden angivas, huru stor del
av inkomsten av den fasta egendomen eller näringen härflutit från och
huru stor del av det till kommunal inkomstskatt inom kommunen beskattningsbara
beloppet med hänsyn härtill är att hänföra till varje förvaltningsområde
ävensom huru stor del av näringsskattekapitalet är att
hänföra till varje förvaltningsområde.

Det åligger taxeringsnämnden att i fråga om skattskyldig, som
inom distriktet taxeras till kommunal progressivskatt, upprätta förslagtill
fördelning av den sålunda taxerade kommunala progressivskatten
mellan de olika kommuner, församlingar eller skoldistrikt, i vilka den
skattskyldige jämlikt bestämmelserna i kommunalskattelagen skall uppföras
till dylik skatt.

I stad böra taxeringsnämnderna---(32 § i dess nuvarande

lydelse) — — — ledamöter.

36 §.

1 mom. Senast fem dagar---(36 § i dess nuvarande lydelse;

— — — föregående året.

Inom samma tid skall taxeringsnämndens ordförande dels till
Kung!. Maj:ts befallningskavande insända de deklarationer samt andra
skriftliga uppgifter och upplysningar, som avlämnats till ledning vid

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1. 407

taxeringen, ävensom utdrag av taxeringsnämndens protokoll rörande
av nämnden upprättade förslag till fördelning av kommunal progressivskatt,
dels ock till vederbörande kommunala — — — (36 § i dess nuvarande
lydelse) — — — honom eller icke.

2 mom. Efter emottagandet — — — <36 § i dess nuvarande

lydelse)--— införa de avgifter till staten,'' som’ på grund--—

,36 § i dess nuvarande lydelse) -— — — givit anledning.

mom. — — — (36 § i dess nuvarande lydelse) — — —.

4 mom. — — — (36 § i dess nuvarande lydelse) — — —.

5 mom. Efter emottagandet av prövningsnämndens beslut om
fördelning av kommunal progressivskatt skall behörig anteckning om
beslutet göras på landet av häradsskrivaren i taxeringslängderna och
av vederbörande kommunalstämmas ordförande uti de i 4 mom. omförmälda
avskrifter av taxeringslängderna samt i stad genom magistratens
iöisorg uti såväl taxeringslängderna som de i 4 mom. omförmälda avskrifter
därav.

G mom. Vad i denna paragraf är stadgat äger icke tillämpning
å Stockholms stad. ö F ö

39 §.

Över taxeringsnämnds beslut må besvär anföras av

a) skattskyldig, som icke till följd av stadgandet i 18 § förlorat
rätt till talan: i vad beslutet honom rörer;

b) kommun ävensom församling och skoldistrikt, som utgör del
av kommun och för vars skattebehov må uttagas kommunal progressivskatt:
i vad angår taxering till kommunalskatt;

c) municipalsamkälle ävensom, därest församlingen eller skoldistriktet
icke äger besvärsrätt enligt b) i denna paragraf, i stad belägen territoriell
församling, som enligt kyrkostämmans beslut av sina medlemmar uttager
säl skilda på taxeringen till kommunalskatt grundade avgifter, samt f örsamling
på landet och skoldistrikt, där församlingens eller skoldistriktets
område icke sammanfaller med kommuns område: i vad angår taxeringen
till fastighetsskatt, Häringsskatt och kommunal inkomstskatt;

d) vägstyrelse: i vad angår taxeringen till fastighetsskatt och
kommunal inkomstskatt.

Ändring sökes hos prövningsnämnden genom besvär, vilka, skriftligen
avfattade, skola, vid påföljd att besvären eljest icke varda upptagna
till prövning, ingivas till Kung!. Maj:ts befallningshavande senast före
klockan tolv på dagen i länen den 15 juli och i Stockholm den 31

408

Andra särskilda utskottets utlåtande År 1.

augusti eller, om då är helgdag, nästföljande dag; och böra de skattskyldiga
genom den i 42 § omförmälda Kungörelsen härom erinras.

Om rätt till besvär---(39 § i dess nuvarande lydelse) —

— — nämnda lag.

40 §.

För varje län — — — (40 § i dess nuvarande lydelse)
taxeringsnämndernas beslut ävensom att, med ledning av törslag, som
av taxeringsnämnd upprättats, besluta om fördelning av kommunal
progressivskatt mellan olika kommuner, församlingar och skoldistrikt.

41 §.

Lika med 41 § i dess nuvarande lydelse med de av Kung]. Maj:t
föreslagna ändringar.

45 §.

Kung!. Maj:ts befallningshavande äger, där så anses erforderligt,
dels tillkalla sakkunnig person att biträda prövningsnämnden ^och dels
kalla taxeringsnämnds ordförande eller vid förfall (45 § i dess

nuvarande lydelse! — — — där nämnden sammanträde!.

47 § 1 mom.

Alla prövningsnämndens — — — (47 § 1 mom. i dess nuvarande
lydelse) — — — meddelas av protokollsföranden.

Inom tre veckor efter prövningsnämndens sista sammankomst eller,
där särskilt sammanträde för justering av nämndens beslut hållits, från den
dag, då sådant sammanträde hållits, skall genom Kungl. Maj:ts befallningshavandes
försorg underrättelse om fördelningen av skattskyldigs
kommunala progressivskatt mellan olika kommuner, församlingar ellei
skoldistrikt meddelas såväl den skattskyldige, vederbörande kommuner,
församlingar och skoldistrikt som, vad beträffar Stockholms stad, överståthållarämbetet,
och, vad beträffar övriga orter, vederbörande häradsskrivare
och magistrater.

49 § 1 mom.

Lika med 49 § 1 mom. i dess nuvarande lydelse med de av
Kungl. Maj:t föreslagna ändringar.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

409

50 §.

den, som taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt eller kommunal
progressivskatt å ort, där han icke är skattskyldig för inkomstoch
förmögenhetsskatt,

den, som taxerats till kommunalskatt för samma fasta egendom,
näringsskattekapital eller inkomst å mer än en ort eller eljest å ort,
där han icke varit för egendomen, näringsskattekapitalet eller inkomsten
skattskyldig,

den, som utan att vara uppgiftspliktig eller, där han varit uppgiftspliktig
och i stadgad ordning avlämnat deklaration eller uppgift,
mot innehållet i deklarationen eller uppgiften blivit taxerad till inkomsteller
förmögenhetsskatt eller kommmunalskatt, men icke erhållit underrättelse
om taxeringen så tidigt, att han kunnat anföra besvär över
taxeringen i den ordning, varom i 49 § stadgas,

så ock den, som efterbeskattats å ort, där han icke eljest taxerats
till inkomst- och förmögenhetsskatt eller kommunalskatt det år, efterbeskattningen
skett,

äge att häröver anföra besvär hos kammarrätten.

Besvären skola inom natt och år, efter det att utskylder vederbörande
avfordrats ingivas till Kungl. Maj:ts befallningshavande i det
län, inom vilket taxeringen skett, vid påföljd, om den tid försittes, att
besvären icke varda upptagna till prövning; dock må icke den omständigheten,
att besvären i stället för till sistnämnda myndighet ingivits
eller insänts till kammarrätten, utgöra hinder för deras upptagande till
prövning, därest besvären dit inkommit före utgången av den stadgade
besvärstiden. I sådant fall skola besvären av kammarrätten omedelbart
överlämnas till vederbörande befällningshavande.

Sedan besvären inkommit till Kungl. Maj:ts befallningshavande,
förfares med ärendet i enahanda ordning, som i 49 § 2 mom. stadgas.

52 § 2 mom.

Lika med 52 § 2 mom. i dess nuvarande lydelse med de av
Kung]. Maj:t föreslagna ändringar.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 11 samt. 2 avd. 1 höft. (Nr 1.)

410

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

54 § 6 mom.

Ledamöterna i prövningsnämnd, sakkunnigt biträde hos taxeringseller
prövningsnämnd samt de taxeringsnämndsordförande eller av Kungl.
Maj:ts befallningshavande förordnade ledamöter i taxeringsnämnd, som
på Kungl. Maj:ts befallningshavandes kallelse inställt sig antingen till
sådant sammanträde, som i 28 § omförmäles, eller före eller under prövningsnämndens
sammanträde för upplysningars meddelande, äga åtnjuta,
om de äro bosatta å annan ort än sammanträdesorten, traktamentsersättning
under såväl sammanträdes- som resdagar med nitton kronor om
dagen och övrig ersättning för resekostnaderna enligt fjärde klassen av
gällande resereglemente samt, om de äro bosatta å sammanträdesorten,
traktamentsersättning med femton kronor om dagen. Ersättning efter
enahanda grunder tillkommer jämväl ledamot i prövningsnämnd, som
efter kallelse av ordförande inställt sig för att deltaga i protokollsjustering.

59 §.

1 mom. Lika med 59 § 1 mom. i dess nuvarande lydelse med
de av Kungl. Maj:t föreslagna ändringar.

2 mom.---(59 § 2 mom. i dess nuvarande lydelse)---.

3 mom.---(59 § 3 mom. i dess nuvarande lydelse)---.

4 mom. Därest efter anförda besvär över taxeringsnämnds pröv ningsnämnds

eller kammarrättens beslut eller eljest taxering till inkomstelier
förmögenhetsskatt eller kommunal inkomstskatt ändras eller bliver
någon åsatt, skall samtidigt vidtagas den ändring i taxeringen till kommunal
progressivskatt eller verkställas den taxering till sådan skatt, som
härav må föranledas. .

Om någon på grund av eftertaxering påföres särskild inkomstoch
förmögenhetsskatt, skall han, om efterbeskattningen därtill föranleder,
särskilt upptagas till progressivskatt till behörigt belopp.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

411

Deklarationsblankett nr 1.

— — — (Kungl. Maj:ts förslag) — — —

C. Inkomst av annan inkomstkälla.

1. Inkomst av kapital (se 4).

a) Ränteinkomst — — — (Kungl. Maj:ts förslag) — — —

b) Utdelning å aktier och å lotter i solidariska bankbolag.

Summa

Avgår: ränta å gäld — — — (Kungl. Maj:ts förslag) — — —

D. Inkomst, som undertecknad förvärvat såsom delägare i enkelt bolag,
vanligt handelsbolag, kommanditbolag eller rederi.

Under året — — — (Kungl. Maj:ts förslag) — — —

E. Förmögenhet, (se 16).

Min förmögenhet vid årets utgång översteg icke:

a) såsom delägare i de under D uppgivna bolag

(rederi)......................

b) i övrigt.....................

De barns förmögenhet, för vilka jag är uppgifts pliktig

översteg icke..............

Summa kronor

Återstående inkomst — — — (Kungl. Maj

och utgör Vbo härav.........

:ts förslag) — —

G. Särskild uppgift av aktiebolag oeh solidariskt bankbolag (se 17).

Bolagets — — — (Kungl. Maj:ts förslag) — — —

412

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Lika med Kung!. Maj:ts förslag.

Bilaga till A 1.
Inkomst av fast egendom.

Jordbruksfastighet.

Bilaga till A 1.

Inkomst av fast egendom.

Annan fastighet än jordbruksfastighet

Lika med Kungl. Maj:ts förslag.

Bilaga till B.

Lika med Kungl. Maj:ts förslag, utom att ordningsföljden mellan
sidorna omkastas, så att den sida, som skall användas av näringsidkare,
som föra kandelsböcker, kommer före den sida, som skall användas av
näringsidkare, som icke föra handelsböcker.

Bilaga till F.

— — — (Kungl. Maj:ts förslag) — — —

8. Avgår vid årets slut innestående årsvinst (se 42) kr.................

9. — — — (Kungl. Maj:ts förslag).

Hela skuldbeloppet (aktiekapital, boiagsfonder o. d. ej inräknade)
utgjorde kr..................

— — — (Kungl. Maj:ts förslag) — — — i arrendet ingående

lös egendom kr..................., således

8. Avlöning till affärsledningen (se 44), nämligen:

— — — (Kungl. Maj:ts förslag).

Näringsföretagets hela skuldbelopp utgör enligt uppgiften å föregående
sida kr..................

Avgå enligt 19 — — — (Kungl. Maj:ts förslag).

I övrigt lika med Kungl. Maj:ts förslag utom att av siffrorna för
hänvisning till anvisningarna för deklarationsblankettens ifyllande 42
ändras till 43 och 44 till 45.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

413

Anvisningar för deklarationsblankettens ifyllande.

— — — (Kungl. Maj:ts förslag) — — —

Efter anmaning vare en var annan skyldig att avgiva deklaration.

Åkta makar skola uppgiva en var sin inkomst och förmögenhet. Har
äktenskapet blivit ingånget före den 1 januari 1921, skall mannen dock
uPP§Pva hustruns inkomst och förmögenhet, därest de ej varit rättsligen
undantagna från mannens förvaltning.

Har skattskyldig hemmavarande---(Kungl. Maj:ts förslag) —

— — nationalitet.

Vanligt handelsbolag, kommanditbolag och rederi för registreragspliktigt
fartyg skola i sin deklaration lämna upplysning om den del av
inkomsten, som belöper å varje delägare. Till ledning för taxering av
delägare skall nu nämnt bolag och rederi därjämte lämna uppgift, innehållande
upplysningar enligt deklarationsformuläret om bolagets eller
rederiets fasta egendom, inkomst och förmögenhet ävensom om värdet
av varje delägares andel eller lott i bolaget eller rederiet samt om den
del av inkomsten, som belöper å varje delägare.

Deklaration, som skall avgivas utan anmaning, ävensom uppgift,
som ovan förmäles, skall vara avlämnad före den 1 mars. Endast den,
som. enligt lag är skyldig föra handelsböcker eller som är delägare i
vanligt, handelsbolag, kommanditbolag eller rederi, får åtnjuta anstånd
dock ej längre än till den 15 april. Härför fordras emellertid, att anmälan,
att hinder mött, skriftligen göres före den 1 mars hos ordföranden i
taxeringsnämnden.

Avlämnas ej deklaration — — — (Kungl. Maj:ts förslag) —--

varit föremål för avverkningen, är beläget.

4. för den, som driver bankrörelse, annan penning- eller lånerörelse,
försäkringsrörelse eller handel med värdehandlingar, är utdelning
å aktier och banklotter i regel att anse icke såsom inkomst av kapital —

(Kungl. Maj:ts förslag) — — — avverkning å egen fastighet eller

dylikt.

11. Såsom realisationsvinst uppgives vinst å icke yrkesmässig avyttring
(Kungl. Maj:ts förslag) —--åtnjuter avkastningen.

17. Till kapital räknas såväl aktie- eller lottkapitål---(Kungl.

Maj:ts förslag) — — — egentliga affärsverksamheten.

42. Här avses allenast sådan vinst, som uppkommit i det näringsföretag,
som bilagan avser, sålunda ej vinst i annat företag, avkastning

414

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

av näringsidkarens privata förmögenhet e. d., även om sådan vinst eller
avkastning uppförts i ifrågavarande företags böcker.

43. Lika med punkt 42 i Kungl. Maj:ts förslag.

44. Lika med punkt 43 i Kungl. Maj:ts förslag.

45. Bland anställda inräknas icke den, som hör till affärsledningen
(se 44), ej heller näringsidkarens hustru eller hemmavarande barn, som
icke uppnått 21 år och icke självt skall taxeras för sin inkomst.

Har näringen icke drivits hela året utan blott en del därav eller
med olika antal anställda personer under olika delar av året, skall hänsyn
härtill tagas vid beräkning av medeltalet anställda (arbetarantalet). Då
arbetares avlöning utgått efter längre tidrymd såsom månad eller vecka,
erhålles arbetarantalet genom att dividera antalet arbetsmånader med 12
eller antalet arbetsveckor med 52. Hava arbetare varit anställda för
kortare tid eller har avlöningen beräknats efter arbetstimme, torde det
i regel vara lämpligt att vid beräkning av arbetarantalet utgå från antalet
arbetstimmar och förvandla dessa till arbetsveckor efter det antal arbetstimmar
i veckan, som i förevarande näring är vanligt. När fråga är
om arbetare, beträffande vilka lagen om försäkring för olycksfall i arbete
varit tillämplig, kan till grund för beräkningen läggas de uppgifter om
arbetarantal och arbetstid, vilka näringsidkaren varit skyldig lämna för
bestämmande av försäkringsavgift.

Bråkdel, som ingår i det slutliga arbetarantalet, bortfaller.

Exempel.

1. Näringen bar drivits blott 30 veckor av året, därav 10 veckor
med 20, 10 veckor med 25 och 10 veckor med 15 arbetare. Arbetarantalet
blir då

10x20+10x25+10x15 600

= 11.

52 52

2. Avlöningslistorna för ett företag utvisa, att under året utbetalats
avlöning för 50,000 arbetstimmar. Då den vanliga arbetstiden inom
ifrågavarande slags företag är 48 timmar i veckan, blir antalet arbets 50,

000 , , . 1,041

veckor—75—=1,041 och arbetarantalet

20.

D. Lag med särskilda bestämmelser att för viss
tid gälla i stället för vissa delar av förordningen om
kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862 (nr 13):
lika med herrar Gustaf Nilssons m. fl. reservation sid.
291 med den ändring att §§ 59 och 64 samt övergångsbestämmelserna
skola hava följande lydelse:

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

415

§ 59-

Fastighetsskatt, näringsskatt och kommunal inkomstskatt utgöras
i förhållande till det antal skattekronor eller skatteören, som belöper å
varje skattskyldig efter följande grunder:

fyra skatteören beräknas å varje ett hundra kronor av fast egendoms
jordbruksvärde,

tre skatteören beräknas å varje ett hundra kronor av fast egendom
åsatt annat värde,

två skatteören beräknas å varje ett hundra kronor av uppskattat
näringsskattekapital,

ett skatteöre beräknas å varje krona av till kommunal inkomstskatt
beskattningsbart belopp.

Ett hundra skatteören bilda en skattekrona.

§ 64.

Debiterings- och uppbördslängden, uppgjord efter bifogade formulär
litt. B., skall innehålla hänvisning till de beslut, på vilka årets utdebitering
sig grundar, samt upptaga: varje skattskyldig till namn och
bostad; antalet av de hos honom mantalsskrivna personer; taxeringsvärdet
å fast egendom med angivande vart för sig av jordbruksvärde
och annat värde; för en var skattskyldig uppskattat näringsskattekapital
ävensom uppskattad inkomst av fast egendom, av näring och av annan
inkomstkälla samt till kommunal inkomstskatt beskattningsbart belopp;
den skattskyldige påfört antal skattekronor och skatteören med angivande
av huru mycket, som belöper å varje särskild skatteform; till inkomstoch
förmögenhetsskatt beskattningsbart belopp; tillgängligt belopp av
kommunal progressivskatt; samt beloppet av den skattskyldige påförda
kommunalutskylder med särskilt angivande av de olika skatter och övriga
avgifter, som däri ingå. Till bestyrkande av uppbörden skall längden
slutligen innehålla särskilda kolumner för anteckning om inbetalningar,
restantier och avkortningar.

Aro i — — — delarnas slutsummor.

Denna lag träder i kraft, i vad angår §§21 och 73, den 1 januari
1922 och i övrigt den 1 januari 1921 samt gäller beträffande nämnda
paragrafer till och med den 31 december 1925 och i övrigt till och
med den 31 december 1924;

dock att icke någon därigenom skall gå förlustig det medlemskap

416

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

inom viss kommun, vilket enligt hittills gällande bestämmelser eljest
skulle tillkomma honom på den grund, att han därstädes är för inkomst
av kapital eller arbete till allmän bevillning uppförd;

att för år 1921 antalet å den skattskyldige belöpande skattekronor
och skatteören för fast egendom skall bestämmas sålunda, att fyra
skatteören beräknas å varje ett hundra kronor av jordbruksfastighets
taxeringsvärde och tre skatteören å varje ett hundra kronor av taxeringsvärdet
för annan fastighet och frälseränta; samt

att det må ankomma på Kungl. Maj:t att för år 1921 föreskriva
erforderliga ändringar av de i § 64 meddelade bestämmelser i avseende
å innehållet i debiterings- och uppbördslängden ävensom fastställa formulär
till sådan längd.

E. Lag med särskilda bestämmelser att för viss
tid gälla i stället för vissa delar av förordningen om
kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862 (ur 14):
lika med herrar Gustaf Nilssons m. fl. reservation sid.
295 med den ändring att § 58 mom. 2 och § 64 samt
övergångsbestämmelserna skola hava följande lydelse:

§ 58.

Mom. 1. — — —

Mom. 2. Fastighetsskatt, näringsskatt och kommunal inkomstskatt
utgöras i förhållande till det antal skattekronor eller skatteören, som
belöper å varje skatteskyldig efter följande grunder:

fyra skatteören beräknas å varje ett hundra kronor av fast egendoms
jordbruksvärde,

tre skatteören beräknas å varje ett hundra kronor av fast egendom
åsatt annat värde,

två skatteören beräknas å varje ett hundra kronor av uppskattat
näringsskattekapital,

ett skatteöre beräknas å varje krona av till kommunal inkomstskatt
beskattningsbart belopp.

Etthundra skatteören bilda en skattekrona.

Mom. 3. — — —

Mom. 4. — — —

§ 64.

Debiterings- och uppbördslängden skall upptaga: varje skattskyldig
till namn och bostad; taxeringsvärdet å fast egendom med angivande

(416 a)

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1

Formulär litt. B.

Debiterings- och uppbördslängd å kommunalutskylder i N. N. socken för år 19 . ..

Bilaga till lag med särskilda bestämmelser att för viss tid gälla i stället för vissa
delar av förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862.

Utskylder påföras: Enligt kommunalstämmans beslut den 20 oktober 19... med 2 kronor per skattekrona.

» kyrkostämmans beslut den 25 oktober 19... med 50 öre per skattekrona till kyrkan.

» » » den 25 oktober 19... med 30 öre för man och 15 öre för kvinna till skolan.

» vederbörliga beslut progressivskatt med (50 procent av) hela det tillgängliga beloppet.

X:r	Den skattskyldiges	Fastigheter	Man tals-beteck-ning å i mantal satt jord	Antal mantals- skrivna personer	Taxeringsvärde	Be-skatt-nings-bart. nä-rings-skai te-kapital	Uppskattad inkomst	Till kommun-nal in-komst-skatt beskatt- nings- bart belopp	fö fas eger don		Antal och	skattekronor skatteören		Till-gängligt belopp av kom-munal progres-siv-skatt	Till den borgerliga kommunen	u Till kyrkan	t	k v 1 Till ___	der skolan		Personliga av-gifter	Summa	Anteckningar om in-betalningar och restantier	Avkort- ningar	: Anmärk- ningar
namn och yrke eller titel	bostad	Män	Kvin- nor	Jord-. bruks-värde	Annat värde	av- fast egen- dom	av näring	av annan in- komst- källa	* t 1- il	för näring	för inkomst	Summa	Pro-gre säm-ska tt	Pastilie skatt, närings skatt 0( kommun inkoms skatt	ts- h nl- t-	Pro gress ska	~ iv- t	Fastighets-skatt, närings-skatt och kommunal-inkomst-skatt	Tro gress skal	iv- t	Pastilie skatt, närings skatt o( kommun inkoms skatt.	,s- h al- t-	Män å......	öre	Kvinnor å......öre
							Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr. 1	Kr.	Ö.	Kr.	ö.	Kr.	.. 0.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	K,.	ö.	Kr. \| ö.	Kr.	Ö.		1 j Kr. jo. Kr.	ö.	Kr.	ö.
1	Karlfeldt, N., major ......	Gl Utringa	Glittringe säteri, Yskvarn	11	41	33	1,500,000	100,000	40,000	48,000	2,200	8,000	42,450i \|	630	—	8	—	424	50	1,062	50	1,000	—	400	-	2,125		100	-	531	25	—	_	_	-	12	BO	4,95	3,173	50	Bet.	i 1 j ”	—	—	-
2	Kyrkofonden ...............	—	T.ugnås n:r 1, löneboställe	1	—	—	16,000	—	-			—		6	40	—	—	—	—	6	40	-	-	—	—	12	so	—	—	3	20	—	-			—	-	j	16		Bet.		-	—	—
3	Sven Persson, arrendator.	Lugn&s	—	—	1	3	—	—	—	2,000		1,500	2,600	—	-	—	—	26	—	26	-	—	-	—	—	52	—	-	—	13	—	—	—	—	—	--	BO	—:i5	65	75	It.	_ i i	—	—	-	Konkurs.
4	Petter Krantz, skomakare	Yantlinge, under Berga	Yantlinge	—	1	1	-	3,000	1,100	150	4,000	600	4,000	—	90	—	22	40	—	41	12	5	-	2 !	—	82	24	—	50	20	56	—	—	—	-	—	BO	—! 15	105	7 5	It.	_L; _ 1 i	—	—	-
5	Berg, X., åbo ...............	Berga	Berga	1	2	4	40,000	—	—	7,000	—	1,200	6,200	16	—	—	—	02		78		24	-	9	60	156	—	2	40	39	—	~~	—	—	-	—	60	—Uo	208	,0	Bet.	_H _	—	—	—
! 6	Bergfors bruksaktiebolag ..	Berga	Berga, TJtby ångsåg	1	—	—	—	200,000	27,000	3,000	20,000\| -	18,000	60		r>	•10	180	—	245	40	440		176	—	490	SO	44	—	122	70	—	—	—	-	—		—i—	833	50	1 Bet.		-	—

N. N. den 2 december 19 —

Att förestående debiterings- och uppbördslängd blivit å kommunalstämma denna dag granskad och godkänd, betygas.
N. K. i sockenstugan den 21 december 19....

På kommunalnämndens vägnar:

N. N.

Ordförande.

X. X.

Stämmans ordförande.

X. X.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 11 samt. 2 avd. 1 käft. (Nr 1.)

Mardis’ Boktr-.A.-I*. 1920.

(416 b)

Andra särskilda utsko:tets utlåtande Nr 1.

Bilaga till lag med särskilda bestämmelser att för viss Hd gälla i stället för vissa delar
av förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862.

Formulär till debetsedel

Debetsedel

å kommnnalntskjlder i N. N. socken för år 1».......

Fol................... Nr ............ Karlfeldt, N., major, Glittringe.

! Debet	Antal skatte- kronor och skatte- ören	Utdebitering per skattekrona					U t	S	k j 1	d e	r
Till den borgerliga kommunen	Till kyrka och skola Personliga avgifter 1	Summa
Till kommu- nen	Till kyrka och skola	'' Pro- gressiv- skatt	Fastighets-skatt, närings-skatt och kommunal-inkomst-skatt	Pro- gressiv- skatt	Fastighets-skatt, närings-skatt och kommunal-inkomst-skatt	Män å......öre	Kvinnor a......öre
		Kr.	ö.	Kr.	.. 0.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.
För	fastighet............	630	—	I
»	näring...............	8	—	2		_	50	—	—	2125		—		531	2 5	—	—	—	—	2 656	25
>	inkomst ............	424	50	1
»	inkomst och för-
	mogenhet.........	—	—	—	—	—	_	100	~~	—	_	100	—	_	—	—	—	—	—	500	—
»	41 mantalsskrivna
	män å 30 öre ...															12	30	—	_	12	30
	33 mantalsskrivna
	kvinnor å 15 öre	—								—		-						4	05	4''95
	Summa	_		-	-	_	—	400	—	2 125	_	100	—	531	25	12	so	4	95	3173	50

På N. N. sockens kommunalnämnds vägnar:
N. N,

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 11 samt. 2 aod. 1 käft. (Nr 1.)

Marcua’

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

417

vart för sig av jordbruksvärde och annat värde; för en var skattskyldig
uppskattat näringsskattekapital ävensom uppskattad inkomst av fast
egendom, av näring och av annan inkomstkälla samt till kommunal
inkomstskatt beskattningsbart belopp; den skattskyldige påfört antal
skattekronor och skatteören med angivande av huru mycket, som belöper
å varje särskild skatteform; till inkomst- och förmögenhetsskatt
beskattningsbart belopp; tillgängligt belopp av kommunal progressivskatt;
samt beloppet av den skattskyldige påförda stadsutskylder med
särskilt angivande av de olika skatter och övriga avgifter, som däri
ingå; och bör längden i övrigt vara inrättad i enlighet med de föreskrifter,
som magistraten meddelar.

Till bestyrkande — — — och avkortningar.

Denna lag träder i kraft, i vad densamma angår §§ 18 och 74,
den 1 januari 1922 och i övrigt den 1 januari 1921 samt gäller beträffande
nämnda paragrafer till och med den 31 december 1925 och i övrigt
till och med den 31 december 1924;

dock att icke någon därigenom skall gå förlustig det medlemskap
inom viss’ kommun, vilket enligt hittills gällande bestämmelser eljest
skulle tillkomma honom på den grund, alt han därstädes är för inkomst
av kapital eller arbete till allmän bevillning uppförd; *

att för år 1921 antalet ä den skattskyldige belöpande skattekronor
och skatteören för fast egendom skall bestämmas sålunda, att fyra
skatteören beräknas å varje ett hundra kronor av jordbruksfastighets
taxeringsvärde och tre skatteören å varje ett hundra kronor av taxeringsvärdet
för annan fastighet och frälseränta; samt

att det må ankomma på Kung!. Maj:t att för år 1921 föreskriva
erforderliga ändringar av de i § 64 meddelade bestämmelser i avseende
ä innehållet i debiterings- och uppbördslängden.

F. Lag med särskilda bestämmelser att för viss
tid gälla i stället för vissa delar av förordningen om
kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862 (nr 33):
lika med herrar Gustaf Nilssons m. fl. reservation sid.
299 med den ändring att § 41 mom. 2 samt övergångsbestämmelserna
skola hava följande lydelse:

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 11 samt. 2 avd. 1 höft. (Nr 1.) 53

418

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

§ 41.

Mom. 1. — — —

Mom. 2. Fastighetsskatt, näringsskatt och kommunal inkomstskatt
utgöras i förhållande till det antal skattekronor eller skatteören, som
belöper å varje skattskyldig efter följande grunder:

fyra skatteören beräknas å varje ett hundra kronor av fast egendoms
jordbruksvärde,

tre skatteören beräknas å varje ett hundra kronor av fast egendom
åsatt annat värde,

två skatteören beräknas å varje ett hundra kronor av uppskattat
näringsskattekapital,

ett skatteöre beräknas å varje krona av till kommunal inkomstskatt
beskattningsbart belopp.

Ett hundra skatteören bilda en skattekrona.

Mom. 3. — — —

Denna lag träder i kraft, i vad densamma angår § SO, den l
januari 1922 och i övrigt den 1 januari 1921 samt gäller beträffande
§ 30 till och med den 31 december 1925 och i övrigt till och med den
31 december 1924;

dock att icke någon därigenom skall gå förlustig det medlemskap
inom kommunen, vilket enligt hittills gällande bestämmelser eljest
skulle tillkomma honom på den grund, att lian därstädes är för inkomst
av kapital eller arbete till allmän bevillning uppförd; samt

att för år 1921 antalet ä den skattskyldige belöpande skattekronor
och skatteören för fast egendom skall bestämmas sålunda, att fyra skatteören
beräknas å varje ett hundra kronor av jordbruksfastighets taxeringsvärde
och tre skatteören å varje ett hundra kronor av taxeringsvärdet
för annan fastighet och frälseränta.

Gr. Lag- med särskilda bestämmelser att för viss
tid gälla i stället för vissa delar av förordningen om
kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars
1862 (nr 15): lika med herrar Gustaf Nilssons in. fl.
reservation sid. 302,

H. Lag med särskilda bestämmelser att för viss
tid gälla i stället för viss del av förordningen om

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

419

kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm
den 20 november 1863 (nr 58): lika med herrar Gnstat''
Nilssons m. fl. reservation sid. 304,

I. Lag med särskilda bestämmelser att för viss
tid gälla i stället för vissa delar av förordningen om
landsting den 21 mars 1862 (nr 16): lika med herrar
Gustaf Nilssons m. 11. reservation sid. 305,

J. Lag med särskilda bestämmelser att för
viss tid gälla i stället för viss del av lagen den 31
maj 1889 angående dövstumundervisningen (nr 27):
lika med herrar Gustaf Nilssons m. fl. reservation
sid. 306,

K. Lag med särskilda bestämmelser att för viss

tid gälla i stället för vissa delar av lagen den 23

oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande
på landet (nr 67 sid. 1): lika med herrar Gustaf Nilssons
m. fl. reservation sid. 307 med den ändring att bestämmelserna
i 6 § a) och b) samt 59 § a) och c)
skola träda i kraft den 1 januari 1922 ävensom att
vad i förstnämnda lag i övrigt är stadgat angående
fastighet med åsatt jordbruksvärde utom frälseränta
skall för år 1921 gälla jordbruksfastighet,

L. Lag med särskilda bestämmelser att för viss

tid gälla i stället för vissa delar av lagen den 16

oktober 1908 angående lindring i främmande trosbekännares
skattskyldighet till svenska kyrkan samt
hennes prästerskap och betjäning (nr 110): lika med
herrar Gustaf Nilssons m. fl. reservation sid. 312,

M. Lag med särskilda bestämmelser att för viss
tid gälla i stället för vissa delar av lagen den 9
december 1910 om reglering av prästerskapets avlöning
(nr 141): lika med herrar Gustaf Nilssons
in. fl. reservation sid. 313.

N. Förordning med särskilda bestämmelser att
för viss tid gälla i stället för vissa delar av stadgan
den 12 juni 1911 om skjutsväsendet (nr 63): lika med
herrar Gustaf Nilssons m. fl. reservation sid. 314,

420

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

O. Lag med särskilda bestämmelser att för viss
tid gälla i stället för viss del av lagen om fattigvården
den 14 juni 1918 (nr 422): lika med herrar Gustaf
Nilssons in. Ii. reservation sid. 316,

P. Förordning angående inställande av allmänna
taxeringar till bevillning av fast egendom samt av
inkomst åren 1921—1924 m. in.: lika med herrar
Gustaf Nilssons m. fl. reservation sid. 317,

Q. Förordning med bestämmelser om särskilda
grunder för utgörande av vissa avgifter: lika med
herrar Gustaf Nilssons in. fl. reservation sid. 318,

R. Förordning angående gäldande av vissa utlagor,
vilka bestämts att utgå efter de för utgörande
av kommunalutskylder i allmänhet stadgade grunder:
lika med herrar Nilssons in. fl. reservation sid. 319,

S. Lag med särskilda bestämmelser att för viss
tid gälla i stället för viss del av lagen den 14 juni
1907 om nyttjanderätt till fast egendom: lika med
herrar Gustaf Nilssons in. fl. reservation sid. 319,

T. följande

Lag

med särskilda bestämmelser att för viss tid gälla i stället för vissa delar av
lagen den 11 oktober 1912 om skogsaccis och om virkestaxering (nr 274).

Härigenom förordnas, att i stället för 1 och 3 §§ i lagen den 11
oktober 1912 om skogsaccis och om virkestaxering skola för tid, som
nedan sägs, gälla följande under motsvarande paragrafindelning upptagna
särskilda bestämmelser:

1 §■

För avverkat virke skall till den kommun, där skogen är belägen,
i den ordning, här nedan sägs, i allmänhet erläggas en avgift benämnd
skogsaccis.

Andra särskilda utskottets utlutande Nr 1.

421

ringen sker, på grund av kommunal- ock kyrkostämmors beslut sammanlagt
utgöres inom kommunen för varje skattekrona, dock icke med
mera än två för blindrå av det taxerade värdet.

Vid annan avverkning än i nästföregående stycke avses skall accis
utgå endast med hälften av det belopp, vartill densamma skolat beräknas
vid tillämpning av bestämmelserna i nästföregående stycke.

För avverkat virke, som taxeras i den ordning, denna lag föreskriver,
skall, enligt vad därom är särskilt stadgat, dessutom erläggas
skogsvårdsavgift.

3 §•

Kommunalnämnden åligger — — — utgående skogsaccisen.

Av sålunda tillgängliga medel må enligt kommunalstämmans beslut
såsom tillskott till täckande av sådana utgifter för nästföljande år
för kommunala och kyrkliga ändamål, till vilka enligt gällande kommunalförfattningar
medel eljest skulle beredas genom utdebitering på
samtliga skattskyldiga, användas högst så stort belopp, att utdebiteringen
för varje skattekrona under nästföljande år kommer att med en
fjärdedel understiga utdebiteringen för varje skattekrona under löpande året.

Detta tillskott — — — nästföljande året.

Denna lag träder i kraft, vad angår 1 §, den 1 januari 1922 och
i fråga om 3 § den 1 januari 1921 samt gäller beträffande 1 § till och
med den 31 december 1925 och i fråga om 3 § till och med den 31
december 1924, med iakttagande av att utdebiteringen för varje skattekrona
skall vid jämförelse med den på taxeringen till bevillning grundade
utdebitering anses motsvara utdebiteringen för etthundra kronor
till kommunen skattepliktig inkomst.

II. att riksdagen måtte avslå det i proposition
ur 357 framställda förslag till lag om ändrad lydelse av
17 kap. G och 12 §§ handelsbalken,

III. att riksdagen måtte i anledning av de i
propositionerna nr 224 och nr 227 framställda förslag

A. lämna medgivande därtill att, när inom någon
till svenska kyrkan hörande församling medlemmar av

•> O

422

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

sådan i riket befintlig församling av främmande kristna
eller mosaiska trosbekännare, vilken äger rätt till
offentlig religionsövning, böra, i enlighet med vad
därom i den föreslagna lagen med särskilda bestämmelser
i vissa delar av lagen angående lindring i
främmande trosbekännares skattskyldighet till svenska
kyrkan samt hennes prästerskap och betjäning är
stadgat, komma i åtnjutande av lindring vid utgörande
av de avgifter till svenska kyrkan samt hennes prästerskap
och betjäning, som å dem belöpa för inkomst,
och det avgiftsbelopp, från vilket befrielse sålunda
åtnjutes, för året uppgår till sammanlagt minst femtio
kronor, den till svenska kyrkan hörande församlingen
må av allmänna medel undfå ersättning med motsvarande
belopp,

B. vid uppgörande av statsreglering för år 1921
ur riksstaten utesluta i Kungl. Maj:ts förslag till statsreglering
upptagna inkomsttiteln »bevillning av fast
egendom samt av inkomst» och utgiftstiteln »bidrag
till landsting och städer, som icke deltaga i landsting»,
båda till ett belopp av 4,600,000 kronor,

IV. att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes, med beaktande
av de synpunkter utskottet här ovan i särskilda avseenden
framhållit, föranstalta om

A. upptagande till förnyad prövning av kommunalskattefrågan
i hela dess vidd och framläggande
till 1924 års riksdag av förslag till definitiv kommunalskattereform,
utarbetat med hänsyn särskilt till
de erfarenheter, som kunna vinnas vid tillämpningen
av den föreslagna kommunalskattelagen och därmed
sammanhängande författningar;

B. särskild, skyndsam, förnyad utredning av
frågan om den kommunala beskattningen av skog med
aktgivande å ena sidan på kommunernas behov av
säkra och stadigvarande skattekällor, å andra sidan av
angelägenheten att främja ett uthålligt skogsbruk,

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

423

börande härvid tagas i övervägande, huruvida och i
vad man den kommunala skogsbeskattningen må ske
i form av eu fastighetsskatt grundad på skogsmarkens
värde jämte inkomstskatt eller skogsaccis i sammanhang
med skogens avverkning, samt framläggande för
riksdagen snarast möjligt av det förslag, vartill utredningen
må föranleda;

C. skyndsam utredning angående ändrade grunder
för dels beskattningsnämndernas organisation och
taxeringsförfarandet, dels, därest den under B härovan
angivna utredning ej samtidigt hinner fullbordas, angående
provisoriska grunder för fastighetsbeskattning
av skog, avsedda att lända till efterrättelse vid den
allmänna fastighetstaxering, som enligt utskottets
mening bör verkställas under år 1922, samt framläggande
för 1921 års riksdag av det förslag, vartill
utredningen må föranleda;

D. förnyad utredning av frågan om beskattningav
moder- och dotterföretag med särskild hänsyn till
beskattning av utländska dotterföretag i Sverige samt
den kommunala beskattningen av moder- och dotterföretag,
samt framläggande för riksdagen av det förslag,
vartill utredningen må föranleda;

V. att följande i detta utlåtande behandlade
motioner, nämligen:

a) 1:258 av herr Östberg,

b) 1:259 av herr Kvarnzelius m. H.,

c) 1:260 av herr Rosén,

d) 1:261 av herr Rosén,

e) 1:262 av herr Rosén,

1) 1:271 av herr Trygger m. fl.,

g) 1:272 av herr Trygger,

h) 1:273 av herr Trygger,

i) 1:274 av herr Trygger,

j) 1:275 av herr Trygger,

k) 1:277 av herr Trygger,

l) 1:279 av herr Trygger,

m) 1: 280 av herr Trygger,

424

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

n) 1:281 av herr Clason,

o) 1:282 av herrar Wohlin och Johansson i Frigger åker,

pj 1:288 av herr Björnsson,

q) 1: 284 av herr Gustaf Nilsson,

r) 1:285 av herr Gustaf Nilsson,

s) 1:286 av herr Edvard Larsson,

t) .1:287 av herr Lindhagen,

u) 11:140 av herr Alvin,

v) 11:361 av herr Magnusson i Skövde,
x) 11:393 av herr Eden m. fl.,

v) 11:394 av herr Hamrin,

z) 11:395 av herr Lindman m. fl.,

å) 11:396 av herrar Lindman och Nilsson i Bonarp,

ä) 11:397 av herrar Lindman och Nilsson i Bonarp,

ö) II: 398 av herrar Lindman och Nilsson i Bonarp,

aa) II: 399 av herrar Lindman och Nilsson i Bonarp,

ab) 11:401 av herrar Lindman och Nilsson i Bonarp,

ac) 11:403 av herrar Lindman och Nilsson i Bonarp,

ad) 11:404 av herrar Lindman och Nilsson i Bonarp,

ae) II: 405 av herrar Hage och Alvin,

af) II: 406 av herrar Andersson i Grimbo och Ericson

i Oh erga,

ag) 11:407 av herr Forssell m. fl.,

ah) II: 408 av herr Sköld,

ai) 11:410 av herr Osberg,

aj) 11:411 av herr Ljungkvist och

ak) 11:244 av herr Hallén m. fl.;

i den mån de icke blivit av utskottet beaktade eller
tillstyrkta, icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

jLndra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

425

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Utskottets utlåtande........................................................................................... 1—84

Redogörelse för mottagna propositioner och motioner, s. 1—10. Redogörelse
för departementschefens uttalanden, s. 10 — 34.

Utskottets yttrande .......... 85

Allmän motivering ................... 35 56

Speciell motivering .................................................................................... 57 80

Utskottets hemställan ........................................................................... 80 — 84

Utskottets författningsförslag:

Förslag till förordning om ändringar i be v illningsför ordningen,

bil. 1 ....................................................................................................... 85-115

Förslag till förordning om ändringar i förordningen om inkomst-
och förmögenhetsskatt, bil. 2 ............................................. 116 128

Förslag till förordning om ändringar i taxeringsförordningen,

bil. 3 ..................................................................................................... 129 — 137

Förslag till förordning om kommunal progressivskatt, bil. 4 138—142

Förslag till förordning angående särskilda grunder för utgörande

av 1921—1924 års allmänna utskylder m. m., bil. 5................ 143 —145

Förslag till förordning angående beräkning av utlagor, som

utgå i förhållande till bevillning för inkomst m. m., bil. 6 146

Tabellbilagor:

Tabeller till belysning av verkningarna utav vissa motioner,

bil. 7 ........................................................................................................ 147-167

Inledning, s. 147. Tab. 1. Antal skattekronor, s. 149. Tab. 2.
Skattebehov och utdebitering per skattekrona, s. 153. Tab. 3.
Skattebeloppens procentiska fördelning, s. 154. Tab. 4. körslagens
verkningar i avseende på enskilda skattskyldiga, s. 159.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 11 sand. 2 avd. 1 käft. (Ni 1.) o4

426 Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Sid.

Tabeller till belysning av verkningarna utav utskottets förslag

och vissa reservationer, bil. 8 ....................................................... 168_193

Inledning, s. 168. Tab. 1. Progressivskatten och dess fördelning,

s. 169. Tab. 2. Antal skattekronor, s. 172. Tab. 3. Skattebehovet
och dess täckande, s. 176. Tab. 4. Skattebeloppens procentiska
fördelning, s. 180. Tab. 5. Förslagens verkningar med avseende
på enskilda skattskyldiga, s. 184. Tab. 6. Progressivskattens
storlek för olika grupper av skattskyldiga, s. 191. Tab. 7.
Approximativa beräkningar rörande progressivskattens belopp, s. 193.

Statistisk översikt av vissa oregelbundenheter i rikets indelningar
m. m., bil. 9 .......................................................................... 194—195

Kungl. Maj:ts förslag till kommunalskattelag, bil. 10 ........................... 196—250

Reservationer:

av herr Pålsson m. fl.:

angående 5 § d) bevillningsförordningen .........:...................................... 251

av herr Trygger m. fl.:

angående 11 § 3 mom. bevillningsförordningen .................................... 251

„ 9 § sista stycket förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt
................................................................................ 254

„ 11 § sista stycket taxeringsförordningen ............................... 255

„ deklarationsformuläret................................................................ 255

av herr Gustaf Nilsson m. fl.:

angående utskottets utlåtande i dess helhet............................................ 256_322

av herr Gustaf Nilsson:

angående 33 § a) i förslaget till kommunalskattelag ............................ 322

av herrar Johansson i Kälkebo och Svedberg:

angående utskottets utlåtande i dess helhet............................................ 323_357

av herr Swartz:

angående utskottets utlåtande i dess helhet........... ................................ 358_424

STOCKHOLM, ISAAC MARGUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1920.