Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 3 (Utlåtande 1917:Säru23 säru2)

Utskottets
yttrande■

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 3.

Nr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 1 juni 1917 kl. 12 m.

Andra särskilda utskottets utlåtande, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om överflyttande
å landsfiskal av kronofogde åliggande bestyr in. in.

I en den 15 maj 1917 till riksdagen avlåten, till andra särskilda
utskottets förberedande behandling överlämnad proposition, nr 239, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och
lagrådet förda protokoll, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslagit riksdagen
att antaga vid propositionen fogade förslag till

l:o) lag om överflyttande å landsfiskal av kronofogde åliggande
bestyr;

2:o) lag om ändring i vissa delar av utsökningslagen;

3:o) lag om ändrad lydelse av 4 kap. 5 § i lagen den 12 november
1915 om äktenskaps ingående och upplösning;

4:o) lag om ändrad lydelse av 15 kap. 2 § rättegångsbalken;

5:o) lag om ändrad lydelse av 10 kap. 12 § strafflagen;

6:o) lag om ändrad lydelse av 19 § 9 punkten i förordningen om
nya strafflagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall; samt

7:o) lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 26 mars 1909 angående
verkställighet i vissa fall av straff, ådömt genom icke laga kraft
ägande utslag.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande förslag,
får utskottet hänvisa till berörda protokoll.

Förenämnda av Kungl. Maj:t inför riksdagen i sammanhang med
propositionen angående omorganisation av fögderiförvaltningen m. m.
framlagda förslagen till lagändringar hava i allmänhet icke föranlett annan
erinran än att då, enligt riksdagens vid behandling av nämnda proposi -

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 3.

tion fattade beslut, titeln länspolismästare skulle utbytas mot benämningen
landsfogde, sistberörda benämning torde böra införas i lagtexten å de
ställen, där länspolismästare enligt de kungl. förslagen är i fråga.

Beträffande 24 § utsökningslagen kan enligt dess hittills varande
lydelse erkännande av fordringshandling i det i lagrummet antydda avseendet
ske, förutom vid domstol eller inför överexekutor, i tillkallat
vittnes närvaro inför kronofogde, länsman, stadsfogde eller notarius publicus.
I det av Kungl. Magt till lagrådet remitterade förslaget till lag
om ändring i vissa delar av utsökningslagen hava orden »kronofogde,
länsman» uteslutits och ersatts med ordet »landsfiskal». Det ligger nära
till hands att antaga, att Kungl. Maj:t ansett, att ett erkännande inför
kronofogde eller länsman, medan lagrummet enligt dess nuvarande lydelse
ännu vore i kraft, allt framgent skulle äga giltighet, även om detta ej
uttryckligen framhölles. Härutinnan har emellertid lagrådet anfört, att
då ett erkännande, som jämlikt 24 § skett inför kronofogde, naturligtvis
skulle allt fortfarande äga sin verkan, borde ändringen i denna paragraf
inskränka sig till, att beteckningen landsfiskal infördes i stället för länsman,
och i enlighet härmed har en omarbetning företagits i Kungl.
Maj:ts inför riksdagen framlagda förslag till ändring av lagrummet.

Enligt utskottets förmenande synes likväl, med den av lagrådet
omfattade åsikten, konsekvensen fordra, att därest ett erkännande inför
kronofogde under den gamla lagens giltighetstid anses böra uttryckligen
omnämnas i lagen enligt dess nya lydelse, samma förhållande borde äga
rum beträffande ett dylikt erkännande inför länsman, då dennes nya
ställning som landsfiskal innebär icke allenast en titelförändring utan
även viss ombildning av den nuvarande länsmanstjänsten. TJtskottet
anser visserligen till undvikande av all otydlighet önskvärt, att en bestämmelse
om giltigheten av ett inför kronofogde eller länsman gjort
erkännande inflyter i den nya lagen, men då en sådan bestämmelse torde
böra betraktas såsom ett övergångsstadgande, synes det utskottet lämpligt,
att densamma inflyter i sammanhang med vad i övrigt skulle
stadgas angående den nya lagens ikraftträdande.

Utskottet får därför föreslå, att beteckningen kronofogde uteslutes
ur 24 § och att övergångsbestämmelserna i Kungl. Maj:ts inför riksdagen
framlagda förslag till lag om ändring i vissa delar av utsökningslagen
erhålla följande ändrade lydelse:

»Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918.

Beträffande mål, som före nämnda dag å landet äro anhängiga,
äger Konungens befallningshavande förordna, i vilken mån deras vidare
handläggning skall ankomma på kronofogde.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 3.

Erkännande, som före nämnda dag jämlikt 24 § skett inför kronofogde
eller länsman, skall äga verkan jämväl sedan lagen trätt i kraft.

Den i 23 § 1 av förordningen om nya utsökningslagens införande
givna hänvisning till 3 § samma lag skall gälla denna paragrafs lydelse
enligt lag den 11 oktober 1912.»

Beträffande förslaget till lag om ändrad lydelse av 15 kap. 2 §
rättegångsbalken innebär detta allenast, att orden »som kronans uppbörd
ej hava» blivit ur paragrafen uteslutna; och bär utskottet icke haft något
att erinra mot denna ändring av paragrafen.

Med anledning av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte

A) godkänna följande genom ifrågavarande proposition
framlagda förslag till

1) Lag om överflyttande å landsfiskal av kronofogde åliggande bestyr.

Härigenom förordnas, att vad i lag eller författning är stadgat
med avseende å kronofogde eller kronans uppbördsman eller ombudsman
å landet skall, sedan kronofogdetjänsterna med utgången av år 1917
indragits, äga tillämpning med avseende å landsfiskal, såvitt ej annorlunda
blivit stadgat.

2) Lag om ändrad lydelse av 4 kap. 5 § i lagen den 12 november 1915 om äktenskaps
ingående och upplösning.

Härigenom förordnas, att 4 kap. 5 § i lagen den 12 november
1915 om äktenskaps ingående och upplösning skall erhålla följande
ändrade lydelse:

5 §■

Behörig att förrätta borgerlig vigsel är, i stad, lagfaren ledamot
av magistraten eller, där magistrat ej finnes, ordföranden i den för
staden särskilt tillsatta styrelse och, på landet, landsfiskalen ävensom,
där Konungen för visst område det medgiver, den sem Konungens befallningshavande
särskilt förordnar till vigselförrättare.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 3.

Borgerlig vigselförrättares åliggande att viga är ej beroende därav,
att någon av do trolovade bär sitt hemvist inom hans tjänstgöringsområde.

År landsfiskal bosatt i stad, äge lian jämväl inom staden förrätta
vigsel, men vare ej pliktig därtill, med mindre någon av de trolovade
har sitt hemvist inom hans distrikt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918.

3) Lag: om ändrad lydelse av 15 kap. 2 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 15 kap. 2 § rättegångsbalken skall erhålla
följande ändrade lydelse:

2 §•

De, som för andra må tala och svara, skola vara oberyktade, ärlige,
redlige och förståndige. Ej bör någon allmänneligen därtill brukas,
som av rätten, där saken drives, ej godkänd är, och lov därtill fått.
Vill parten bruka till fullmäktig sin skyldeman, eller den i hans tjänst
är, eller han eljest haver förtroende till; stånde det honom fritt.
Konungens betjänte må ock för sina vänner tala, när deras förmän det
tillåta, och de sin tjänst därmed ej försumma, eller det emot deras ämbetes
plikt ej strider.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 11 samt. 2 avd. 2 höft. (Nr 2—1.) 2

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 3.

B) med tillkännagivande att de i förevarande
proposition framlagda förslagen till lag om ändring i
vissa delar av ntsökningslagen, lag om ändrad lydelse
av 10 kap. 12 § strafflagen, lag om ändrad lydelse
av 19 § 9 punkten i förordningen om nya strafflagens
införande och vad i avseende därå iakttagas skall samt
lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 26 mars
1909 angående verkställighet i vissa fall av straff,
ådömt genom icke laga kraft ägande utslag, icke
kunnat av riksdagen i oförändrat skick godkännas,
för sin del antaga följande förslag till

1) Lag om ändring i vissa delar av utsöliiiingslagen.

Härigenom förordnas, att 2—4, 6, 9, 24, 57, 85, 90, 91, 94, 95, 98,
99, 137, 141, 159, 162, 163, 165 och 166 §§ utsökningslagen skola
— vissa §§ i nedan angivna delar — erhålla följande ändrade lydelse:

2 §•

Utmätningsman är å landet landsfiskal, var inom sitt tjänstgöringsområde,
och i stad stadsfogde. Erfordras i — — —- — — vard eras
befattning.

Utmätningsman har att, — — — — förrätta utmätning.

3 §-

Konungens befallningshavande äge för bestämt fall eller inom visst
område förordna lämplig person att på eget ansvar i landsfiskals ställe
vara utmätningsman. Om sålunda förordnad utmätningsman gälle vad
i denna lag om landsfiskal stadgas.

Om förrättningsrnan, som överexekutor särskilt förordnar för hållande
av auktion å utmätt egendom eller fördelning av köpeskilling, stadgas i
90, 98 och 141 §§. Vad nedan i denna lag sägs med avseende å utmätningsman
skall i fråga om uppdrag, för vilket förrättningsman som
nyss nämnts blivit särskilt förordnad, i stället tillämpas å denne.

4 §-

I Stockholm, så ock i annan stad, där utmätningsmannabefattningen
anses icke kunna av eu stadsfogde ensam fullgöras, må, om Konungen
finner gott sådant medgiva, stadsfogde äga att för bestämt fall i sitt

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 3.

ställe till utmätningsman sätta annan man, som av överexekutor är
antagen; svare dock vid utmätning stadsfogden själv för redovisningen
och för skada, som av utmätningsmannens fel eller försummelse kan
komma. Ej må stadsfogde åt annan uppdraga försäljning av fartyg,
som i 94 § sägs, ej heller fördelning av köpeskilling för lös egendom
i fall, då enligt 140 eller 141 § sammanträde för fördelningen erfordras;
och ägc Konungen även i övrigt föreskriva villkor för stadsfogdes
rätt att i sitt ställe sätta annan man.

G §•

Utmätningsman — — — — ej för jäv räknas. Förekommer jäv
emot landsfiskal eller stadsfogde eller av överexekutor särskilt förordnad
förrättningsman, anmäle han det genast hos överexekutor, som, där jävet
prövas lagligt, förordnar annan utmätningsman i den jäviges ställe.
Över beslut, — — — — ej föras.

9 §•

Landsfiskal och stadsfogde skola hålla dagbok — — — meddelas
av Konungen.

Efter varannan månads förlopp skall landsfiskal inom fjorton dagar
till överexekutor insända utdrag ur dagboken för alla mål, som under
de två sista månaderna inkommit, så ock för de äldre mål, som ej blivit
före nämnda månader avslutade. Stadsfogde skall efter var tredje månads
förlopp inom fjorton dagar till överexekutor insända enahanda utdrag
för de tre sista månaderna. Finnas ej mål, för vilka sålunda redogöras
bör, varde ock det inom lika tid anmält. Försummar landsfiskal
eller stadsfogde att inkomma med utdrag eller anmälan, såsom nu är
sagt, fälle överexekutor honom att bota en krona för var dag han därmed
utebliver; dock må ej dömas till sådan dagabot för längre tid än
två månader. År landsfiskal eller stadsfogde dömd till dagabot och låter
sig ej därav rätta, varde straffad såsom för annan vårdslöshet i tjänsten.

Kungl. Maj:ts förslag.

24 §.

Nu nekar den som sökes sin
hand och förskrivning: har han ej
förut vid domstol eller inför överexekutor
erkänt fordringshandlingen
eller ock, enligt å handlingen tecknat

Utskottets förslag.

24 §.

Nu nekar den som sökes sin
hand och förskrivning: har han ej
förut vid domstol eller inför överexekutor
erkänt fordringshandlingen
eller ock, enligt å handlingen tecknat

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 3.

behörigt bevis, i tillkallat vittnes
närvaro inför kronofogde, landsfiskal,
stadsfogde eller notarius publicus
erkänt handlingen; varde målet såsom
tvistig^ till domstol förvisat.

behörigt bevis, i tillkallat vittnes
närvaro inför landsfiskal, stadsfogde
eller notarins publiens erkänt handlingen;
varde målet såsom tvistigt
till domstol förvisat.

57 §.

Då för utmätnings vinnande fordringsbevis till utmätningsmannen
avlämnas, skall han därom göra anteckning å handlingen och meddela
borgenären bevis.

85 §.

Då fast egendom blivit tagen i mät eller utmätningsman å landet
tagit i mät fartyg, varom i 94 § sägs, åligger det utmätningsmannen
att genast anmäla det hos överexekutor. Har i fråga om fast egendom
å landet gäldenären vid utmätningen uppgivit auktionsställe, såsom i 98 §
sägs, give utmätningsmannen ock det tillkänna.

Då fast egendom — — — — utmätningen skett.

Utmätes fartyg — — — — urskiljande erfordras.

Myndighet, som — — — — är sagt.

90 §.

Skall lös egendom — —• — — till efterrättelse.

År egendom — — — — lämpligt finnes.

Å landet skall auktion å fartyg, varom i 94 § sägs, förrättas av
överexekutor eller, då auktion ej skall ske å landskansli, av den som
överexekutor för sådant ändamål till förrättningsman särskilt förordnar;
och läte auktionsförrättaren kungöra auktionen såsom ovan om annan
lösegendom är sagt.

91 §.

Kungörelse om auktion — — — — nu är sagt.

Har gäldenären — — — — från ansvarighet.

Skall fartyg eller gods i fartyg säljas, varde kungörelsen om försäljningen
jämväl införd i allmänna tidningarna tre gånger, sista gången
minst fjorton dagar före auktionen; och skall kungörelsen tillika innehålla,
att de borgenärer, som, ändå att de ej vunnit utmätning eller i
utmätt fartyg hava inteckning, äga rätt till betalning ur det utmätta,
hava att sådant, på sätt i 139 § sägs, före auktionen hos auktionsförrättaren
anmäla. De borgenärer — — — — ske kan,

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 3. 13

År fråga om försäljning av fartyg, som blivit i fartygsregistret infört,
anskaffa auktionsförrättare)! gravationsbevis rörande fartyget; dock
vare, där auktionsförrättaren det äskar, borgenären pliktig att förskjuta
den för bevisets utlösande nödiga kostnad.

94 §.

Skall försäljning ske av fartyg, som enligt mätbrcv eller å fartyget
anbragt tontalsmärke har en dräktighet av tjugu registerton eller därutöver,
uppläso auktionsförrättaren före utropet gravationsbevis, där
enligt 91 § sadant skall vara anskaffat, och give till känna, å vad tid
köpeskillingen sist skall inbetalas; anmane ock dem, vilka äro tillstädes
och hava fordran, som skall vid auktionen bevakas, att sådant anmäla.
Varder fordran anmäld hos auktionsförrättaren, meddela lian före utropet
därom underrättelse.

Innan auktionen — — — — för sammanträdet.

95 §.

Den som — — — — ånyo utropat.

Vad av köpeskillingen — — — — till godo.

Varder ej sist å det sammanträde, varom förut är sagt, köpeskillingen
till fullo gulden eller anstånd lämnat efter ty nyss är sagt, vare
köpet ogillt och besörje genast auktionsförrättaren, att fartyget varder
till försäljning ånyo utlyst, som i 90 och 91 §§ sägs. Går fartyget —
— — — å köpeskillingen gottgöras. År pant eller borgen ställd för
köpeskillingen, läte auktionsförrättaren, där sådant erfordras till gäldande
av vad förre köparen utgiva bör, ofördröjligen försälja panten i den ordning,
som om utmätta lösören stadgas, eller utsöka borgensförbindelsen
hos löftesmannen.

Varder köpeskillingen — — — — gälden övertagit.

98 §.

Å landet — — — — auktionen skall hållas. Skall auktionen hållas
på annat ställe än landskansliet, varde den förrättad av den som överexekutor
för sådant ändamål till förrättningsman särskilt förordnar.

I stad — — — — gemenligen hållas.

Skola fastigheter — — — — å landskansliet.

99 §.

Då fast egendom å landet blivit utmätt, insände utmätningsmannen
till överexekutor protokollet över utmätningen med beskrivning och vär -

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 3.

dering å egendomen jämte övriga tillgängliga handlingar, varom i 79 §
är nämnt.

137 §.

Då utmätt — — — — till hända.

Innan dom — — — — eller borgen.

Har stadsfogde till utmätningsman i sitt ställe satt annan man, fullgöre
dock själv vad, efter ty ovan är sagt, utmätningsman åligger, där
lian ej åt den, som förrättat utmätningen, uppdragit att medlen borgenären
tillhandahålla, och denne därom blivit underrättad.

141 §.

Nu har, då — — — — sig där infinna.

Finnes i fall, som — — — — till utdelning.

Erfordras å landet sammanträde för köpeskillingens fördelning, skall
det äga rum inför överexekutor eller den, som överexekutor för sådant
ändamål till förrättningsman särskilt förordnar; och åligger det utmätningsmannen
att genast till överexekutor insända de medel, som fördelas
skola, samt protokollet över utmätningen och övriga till ärendet hörande
handlingar. Erfordras dylikt sammanträde i stad och är utmätningsförrättaren
ej behörig att sammanträdet hålla, insände han genast till
stadsfogden sagda medel, protokoll och handlingar. Den, som håller
sammanträdet, förfare vidare på sätt ovan är stadgat.

159 §.

Medel, som vid köpeskillings fördelning blivit borgenär tillagda,
men icke av honom lyftas, skola i riksbanken nedsättas på sätt särskilt
är stadgat.

År utdelning — — — — kunna tillfalla.

162 §.

År ej utmätning förrättad och, där lös egendom av annat slag, än
i 163 och 165 §§ sägs, tagits i mät, försäljning därav verkställd inom
två månader, sedan landsfiskal emottagit de handlingar, som i 54 och
56 §§ nämnas, och inom en månad, sedan stadsfogde sådana handlingar
emottagit; svare utmätningsmannen själv för det belopp, varför utmätning
bort ske, i den mån han ej förmår visa, att skada av dröjsmålet icke
uppkommit.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 3. 15

Styrker utmätningsmannen, att borgenär lämnat gäldenär anstånd
med betalningen eller att för utmätning eller försäljning mött hinder,
som utmätningsmannen ej kunnat förekomma, vare lian från all ansvarighet
fri. Möter sådant hinder — — — utmätningsmannen hållas.

103 §.

År fartyg, i annat fall än i 165 § sägs, eller gods i fartyg utmätt,
eller skall utmätt fordran eller rättighet säljas, och varder ej det utmätta
sålt å landet inom tre månader och i stad inom två månader efter det
utmätningsmannen emottagit de i 54 och 50 §§ nämnda handlingar; vare
om hans ansvarighet lag som i 102 § sägs.

165 §.

Har utmätning skett av fast egendom eller, å landet, av fartyg,
som i 94 § sägs, skall utmätningsmannen så skyndsamt vidtaga alla de
åtgärder, vilka på honom ankomma, att försäljningen av det utmätta ej
må genom hans vållande fördröjas, i fråga om fast egendom, å landet
över fyra månader och i stad över tre månader, samt beträffande fartyg,
som nyss är sagt, över tre månader från mottagandet av de i 54 och
56 §§ nämnda handlingar.

166 §.

Medel, som till utmätningsman influtit och borgenär tillkomma, skola,
utom i fall, som i 159 § sägs, hos utmätningsmannen hållas borgenären
tillhanda under två veckor från den dag borgenären äger rätt att medlen
utfå. Varda medlen ej under denna tid av borgenären lyftade, skola
de. ofördröjligen av utmätningsmannen i riksbanken nedsättas på sätt särskilt
är stadgat; och äge utmätningsmannen sedermera att med beviset
om nedsättningen till borgenären redovisa. Där fordringsbevis, som för
utmätnings vinnande blivit av borgenär avlämnat, bör efter målets handläggning
till honom återställas, skall handlingen hos utmätningsmannen
hållas borgenären till hända under den tid, som ovan sagts; och gälle
i övrigt om sådan handling vad nyss är om influtna medel stadgat.

Försummar borgenär —--honom tillkomma.

Har någon — — — om året.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 3.

Kungl. Maj:ts förslag.

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1918.

Beträffande mål, som före nämnda
dag å landet äro anhängiga, äger
Konungens befallningshavande förordna,
i vilken mån deras vidare
handläggning skall ankomma på
kronofogde.

Den i 23 § 1 av förordningen
om nya utsökningslagens införande
givna hänvisning till 3 § samma
lag skall gälla denna paragrafs lydelse
enligt, lag den 11 oktober
1912.

Utskottets förslag.

Deuna lag träder i kraft den 1
januari 1918.

Beträffande mål, som före nämnda
dag å landet äro anhängiga, äger
Konungens befallningshavande förordna,
i vilken mån deras vidare
handläggning skall ankomma på
kronofogde.

Erkännande, som före nämnda
dag jämlikt 24 § skett inför kronofogde
eller länsman, skall äga verkan
jämväl sedan lagen trätt i kraft.

Den i 23 § 1 av förordningen
om nya utsökningslagens införande
givna hänvisning till 3 § samma
lag skall gälla denna paragrafs lydelse
enligt lag den 11 oktober
1912.

2) Lag om ändrad lydelse av 10 kap. 12 § strafflagen.

Härigenom förordnas, att 10 kap. 12 § strafflagen skall i nedan angivna
del erhålla följande ändrade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag.

12 §.

Till upprors--nödigt vara.

Med civilmyndighet förstås bär
Konungens befallningshavande,
borgmästare eller ''polismästare, eller
den, som i sådan ämbetsmans ställe
satt är.

År ej — — — — stadgat är.

Utskottets förslag.

12 §.

Till upprors — — nödigt vara.

Med civil myndighet förstås här
Konungens befallningshavande,
borgmästare eller polismästare i stad
och landsfogde å landet, eller den, som
i sådan ämbetsmans ställe satt är.

År ej — — — — stadgat är.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr S.

3) Las om ändrad lydelse av 11) § 9 punkten i förordningen om nya
strafflagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall.

Härigenom förordnas, att 19 i
strafflagens införande och vad i ai
februari 1864 skall erhålla följande

Kungl. Maj:ts förslag.

19 §.

9. Konungens befallningshavande
i länet, så ock borgmästare
och råd i stad, äge förordna om
häkte å viss person, som för brott
misstänkt hålles, efter ty i 5, 6 och
7 punkterna sägs: have ock polismästare
eller landsfiskal å landet
och stadsfiskal i stad makt att, på
eget ansvar, sådan person häkta
eller häkta låta.

} 9 punkten i förordningen om nya
leende därå iakttagas skall den 16
ändrade lydelse:

Utskottets förslag.

19 §.

9. Konungens befallningshavande
i länet, så ock borgmästare
och råd i stad, äge förordna om
häkte å viss person, som för brott
misstänkt hålles, efter ty i 5, 6 och
7 punkterna sägs: have ock landsfogde
eller landsfiskal å landet och
stadsfiskal i stad makt att, på eget
ansvar, sådan person häkta eller
häkta låta.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918.

4) Lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 26 mars 1909 angående
verkställighet i vissa fall av straff, ådömt genom icke laga kraft

ägande utslag.

Härigenom förordnas, att 3 § i lagen den 26 mars 1909 angående
verkställighet i vissa fall av straff, ådömt genom icke laga kraft ägande
utslag, skall erhålla följande ändrade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

3 §. 3 §.

År den dömde icke häktad, År den dömde icke häktad,
äge han, med avlämnande av ut- äge han, med avlämnande av utslaget
eller sådant bevis som i 2 § slaget eller sådant bevis som i 2 §
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 11 sand. 2 avd. 2 höft. (Nr 2—4.) 3

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 3.

sägs, avgiva den i 1 § omförmälda
förklaring, där straffet skall av militärbefälhavare
befordras till verkställighet,
i vittnens närvaro inför
denne och i annat fall inför Konungens
befallningshavande eller magistrat
eller, i vittnens närvaro, inför
tillsyningsman eller föreståndare vid
häkte, ordförande i magistrat eller
polismästare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918.

Stockholm den 1 juni 1917.

På utskottets vägnar:

D. PERSSON i Tällberg.

Närvarande vid ärendets slutliga behandling:

hrr Persson, D. i Tällberg, Fahlén*), greve Lagerbjelke, greve Spens, Holmquist
friherre Hermelin, Waldén, Åkesson, NA), Roman, Källman*), Odqvist*), Törnkvist, Kant,
Schotte, Johansson, E. G. i Kullersta och Svensson, J. G. i Betingetorp.

*) Ej närvarande vid justeringen.