Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 34 (Utlåtande 1939:Säru234 - urtima säru2)

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 34.

Jr 34.

Ankom till riksdagens kansli den 16 december 1939 kl. 7 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag om tjänsteplikt m. m. dels ock
en i ämnet väckt motion.

Genom en den 1 december 1939 dagtecknad, till andra särskilda utskottet
hänvisad proposition, nr 92, bär Kungl. Majit under åberopande av propositionen
bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll föreslagit riksdagen
att antaga vid propositionen fogade här nedan intagna förslag till

1) lag örn tjänsteplikt; samt

2) lag örn utvidgad tillämpning i vissa fall av lagen den 28 maj 1920
(nr 245) örn medling i arbetstvister.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft en i
anledning av densamma inom andra kammaren väckt motion, nr 65, av herr
Nordström i Kramfors m. fl. I motionen hemställes örn avslag å propositionen.

Beträffande de skäl som ligga till grund för Kungl. Majis förslag får
utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till
propositionen. I fråga örn motiveringen till motionärernas hemställan hänvisas
till motionen.

I propositionen lämnas en redogörelse för tjänstepliktlagstiftning i vissa
av de krigförande länderna under 1914—1918 års världskrig ävensom för
viss i utlandet nu gällande lagstiftning örn tjänsteplikt. Vidare redogöres
för tidigare författningsförslag rörande allmän tjänsteplikt i Sverige. Dessa
redogörelser återfinnas å sid. 17—25 i propositionen.

I en den 21 september 1938 dagtecknad, inom rikskommissionens för ekonomisk
försvarsberedskap kansli upprättad promemoria lämnades redogörelse
för vissa inom nämnda kansli förberedda författningsutkast och andra
handlingar ävensom vissa gällande författningsbestämmelser, vilka vid kristillfälle
påkallade åtgärder av Kungl. Majit. Vid promemorian funnos fogade,
bland annat, utkast till lag örn tjänsteplikt m. m. samt i samband därmed
stående utkast till lag örn undantag från gällande bestämmelser angående
arbetarskydd m. m. och lag angående tjänstepliktigs deltagande i val ävensom
utkast till vissa tillämpningsförfattningar, nämligen förordning örn fullgörande
av tjänsteplikt och förordning med särskilda bestämmelser örn
arbetsförmedling, allt jämte motivering.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 11 sami. 2 avd. Nr 34.

2770 39

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 34.

Samtidigt med nyss omförmälda handlingar överlämnades från rikskommissionens
kansli ett av förutvarande ledamoten av kommissionen häradshövdingen
K. Dahlberg utarbetat preliminärt utkast till lag örn tjänsteplikt
m. m. jämte därtill hörande promemoria.

De inom rikskommissionen upprättade utkasten till lag örn tjänsteplikt
m. m., förordning örn fullgörande av tjänsteplikt samt förordning med särskilda
bestämmelser örn arbetsförmedling finnas såsom bilagor (Bilagor B,
C och D) fogade vid propositionen. Jämväl det av häradshövdingen Dahlberg
utarbetade utkastet till lag örn tjänsteplikt m. m. har såsom bilaga
(Bilaga E) fogats vid propositionen. En redogörelse för innehållet i ifrågavarande
utkast lämnas i propositionen å sid. 25—32.

Över de nämnda förslagen jämte motiv hava inhämtats yttranden av
Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Södermanlands, Jönköpings, Malmöhus,
Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Örebro, Kopparbergs, Västernorrlands
och Norrbottens län, socialstyrelsen, kommerskollegium, riksförsäkringsanstalten,
pensionsstyrelsen, domänstyrelsen, järnvägsstyrelsen, telegrafstyrelsen,
generalpoststyrelsen, vattenfallsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen i Sverige.
Vid yttrandet från länsstyrelsen i Malmöhus län fanns fogat ett yttrande
av försvarsassistenten i länet.

Förslaget att införa lagbestämmelser örn tjänsteplikt blev i princip tillstyrkt
eller lämnat utan erinran av samtliga remissmyndigheter. Svenska
arbetsgivareföreningen och landsorganisationen framhöllo, att de visserligen
hyste stora principiella betänkligheter mot den föreslagna regleringen av
arbetsmarknaden men att likväl, då en allmän tjänsteplikt i de extraordinära
situationer, som förslaget avsåge, syntes ofrånkomlig, de icke ville motsätta
sig införandet av ett tjänstepliktsinstitut.

En närmare redogörelse för innehållet i yttrandena finnes intagen å sid.
32—39 i propositionen.

Sedan chefen för socialdepartementet jämlikt Kungl. Majis bemyndigande
den 24 mars 1939 tillkallat särskilda sakkunniga rörande arbetsmarknadens
försvarsberedskap, hava de sakkunniga med skrivelse den 23 september 1939
överlämnat dels utkast till lag örn arbetsmarknadens reglering i vissa hänseenden
under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden (krisarbetslag),
utarbetat på grundval av preliminära beslut av de sakkunniga, och dels
en på de sakkunnigas uppdrag inom dess kansli utarbetad promemoria i
anslutning till lagutkastet.

I promemorian anförde de sakkunniga bland annat, att de funnit sig böra
föranstalta örn flera utredningar för ett närmare bedömande av arbetskraftförsörjningen
i ett krisläge. Dessa utredningar hade även på vissa undantag
när färdigställts. För att rätt kunna tjäna sitt ändamål måste utredningarna
bliva föremål för bearbetningar ävensom i vissa fall jämförelser sinsemellan.
De sakkunniga hade stått i begrepp att gripa sig an med detta arbete vid den
tidpunkt, då krisläget börjat aktualiseras. Med anledning av den vändning,

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 34.

som förhållandena undergått, hade de sakkunniga emellertid sett sig nödsakade
att avstå från utredningarnas bearbetande för att i stället koncentrera
arbetet å ett snabbt utarbetande av förslag till lag i nu ifrågavarande avseende.

Över utkastet till krisarbetslag och den därtill anknytande promemorian
inhämtades yttranden från Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Södermanlands,
Jönköpings, Malmöhus, Skaraborgs, Örebro, Kopparbergs, Västernorrlands
och Norrbottens län, socialstyrelsen, kommerskollegium, rikskommissionen
för ekonomisk försvarsberedskap, arbetsdomstolens ordförande (såvitt
angick 9 kap.), domänstyrelsen, järnvägsstyrelsen, telegrafstyrelsen, generalpoststyrelsen,
vattenfallsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, svenska
arbetsgivareföreningen, landsorganisationen i Sverige, Sveriges allmänna lantbrukssällskap,
riksförbundet landsbygdens folk samt de anställdas centralorganisation
(Daco). Vid yttrandet från kommerskollegium fanns fogat av
kollegium infordrade yttranden från Stockholms handelskammare, handelskammaren
i Göteborg och Skånes handelskammare. Vidare avgavs i ärendet
ett yttrande av Sveriges förenade studentkårer.

De sakkunnigas förslag tillstyrktes eller lämnades utan erinran i samtliga
avgivna yttranden utom i yttrandena från landsorganisationen och Daco.
Även i dessa yttranden tillstyrktes emellertid förslaget med vissa förbehåll.

För vissa allmänna synpunkter och riktlinjer, som anförts i de sakkunnigas
förslag och de däröver avgivna yttrandena, redogöres å sid. 43—53 i
propositionen.

Sedermera avgavs med skrivelse den 2 november 1939 slutligt förslag av
de sakkunniga i ärendet. De sakkunniga, vilka voro enhälliga, åberopade
därvid såsom sitt definitiva förslag innehållet i lagutkastet och promemorian
med de ändringar och tillägg, som i det slutliga förslaget angivits. I nämnda
skrivelse upptogo de sakkunniga även till bemötande i yttrandena över utkastet
gjorda erinringar.

I det följande avses med benämningen preliminärförslaget det med skrivelse
den 23 september 1939 framlagda utkastet till krisarbetslag och, såvitt
angår motivering, den därvid fogade promemorian samt med slutförslaget de
sakkunnigas definitiva förslag till lag örn arbetskraftens användning under
utomordentliga, av krig föranledda förhållanden (krisarbetslag) och den
ytterligare motivering därtill, som anförts i skrivelsen den 2 november 1939.

En sammanställning av lagtexten enligt de sakkunnigas preliminär- och
slutförslag har såsom bilaga (.Bilaga F) fogats vid propositionen.

De sakkunnigas lagförslag har varit föremål för överarbetning inom socialdepartementet,
därvid utarbetats dels förslag till lag örn tjänsteplikt, dels
ock förslag till lag örn utvidgad tillämpning i vissa fall av lagen den 28 maj
1920 (nr 245) örn medling i arbetstvister.

Föredragande departementschefen, statsrådet Forslund, har vid remiss till
lagrådet av de upprättade lagförslagen angående förslagens huvudgrunder
anfört följande:

»Det rådande utrikespolitiska läget har i vårt land liksom i de flesta andra
europeiska länder nödvändiggjort en samhällets anpassning för försvarsända -

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 34.

mål eller eljest för krigsförhållanden. Ett lee! i strävandena att åstadkomma
sådan anpassning utgör tillskapandet av en lagstiftning, som medgiver fördelning
av arbetskraften under utomordentliga förhållanden.

Den anpassning, varom sålunda är fråga, har i stort sett två huvuddrag, ett
försvarstekniskt samt ett närings- och handelspolitiskt. Vad det förstnämnda
angår, är det ett välkänt förhållande, att det i vår tid för krigföring och i viss
utsträckning även för förberedande försvarsåtgärder icke är tillräckligt att taga
i anspråk ett begränsat antal medborgares tjänster och viss produktion av krigsförnödenheter,
utan att härför erfordras en målmedveten och planmässig inriktning
under statsmakternas ledning av stora delar av samhällslivet, av produktion,
samfärdsel och distribution. Denna njinriktning och omläggning
har två sidor: dels erfordras anläggningar och förnödenheter direkt för försvarsändamål
och dels förorsakas desorganisation på många områden genom
inkallelser av personal för sådant ändamål.

Icke mindre uppmärksamhet kräver den andra huvudsynpunkten på anpassningsproblemet,
den närings- och handelspolitiska. Även de länder, där försvarsåtgärder
i egentlig mening icke påkallas i den omfattning, som nyss
åsyftats, beröras kännbart av det handelskrig, som numera är ett framträdande
led i en stormaktskonflikt. I detta hänseende är det tillräckligt att
hänvisa till vårt eget lands erfarenheter såväl från det nu pågående kriget som
från 1914—1918 års världskrig. Utrikeshandelns därav föranledda svårigheter
— i yttersta fall en formlig avspärrning — kunna påkalla en omläggning av
delar av näringslivet och av transportvägar, i främsta rummet för att tillgodose
befolkningens försörjning med nödvändighetsvaror men även för att
nyin rikta sådan produktion, som för råvaror, drivmedel eller avsättning är beroende
av utrikeshandelns normala gång. Även örn en sådan anpassning
naturligtvis till stor del äger rum självmant av ekonomiska orsaker, torde till
icke ringa del densamma kunna befordras och de svårigheter, som förorsakas
samhället och enskilda, mildras genom statliga åtgärder.

De planmässigt och, örn så erfordras, med samhällets maktmedel genomförda
förändringar, vilka man sålunda torde vara nödsakad att förbereda, böra
tydligen omfatta alla de faktorer, som äro av betydelse för produktionsprocessen
samt transport- och distributionsapparaten, såsom anläggningar,
maskiner, transportmedel, råvaror, drivkraft och arbetskraft. Yad angår egendom
av olika slag, anläggningar, transportmedel och varor, hava statsmakterna
redan genom den nu gällande rekvisitions- och förfogandelagstiftningen
vittgående möjligheter att tillgodose de behov, som här antytts. Beträffande
den viktigaste av de återstående nyssnämnda faktorerna, den mänskliga arbetskraften,
äga myndigheterna för närvarande på de flesta områden icke några
möjligheter att leda densamma i önskad riktning. Det föreliggande förslaget
avser att i sistnämnda hänseende fullständiga våra försvarsberedskapsåtgärder.

Såsom framgår av den föregående redogörelsen, hava åtgärder av det slag,
som här avses, vidtagits eller planlagts i flera länder, och även i vårt land
hava under det förra världskriget och senare företagna utredningar, nu senast
av de sakkunniga rörande arbetsmarknadens försvarsberedskap, utmynnat i

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 34.

förslag i samma riktning. I yttrandena över de sakkunnigas preliminära förslag
hava åtgärder av detta slag icke från något håll avstyrkts; i allmänhet
hava de betecknats såsom nödvändiga eller i hög grad önskvärda.

Ehuru det sålunda knappast kan betvivlas, att i vissa lägen särskilda möjligheter
att fördela arbetskraften äro önskvärda eller kunna visa sig nödvändiga,
skulle det självfallet hava varit av stort värde att erhålla en fullständigare
bild av de olika förhållanden, som under skilda krislägen kunna antagas
komma att råda på arbetsmarknaden. Till ett sådant klarläggande hava de utredningar
av merendels statistisk art syftat, vilka ombesörjts av de sakkunniga
och som finnas omnämnda i det föregående. De sakkunniga hava härom uttalat,
att för det angivna ändamålet resultaten av de särskilda utredningarna
ytterligare måste bliva föremål för bearbetning ur skilda synpunkter och inbördes
jämförelse, men att de sakkunniga vid den hastiga försämringen av
det utrikespolitiska läget funnit det angeläget att utan avvaktan på det slutliga
resultatet av detta arbete framlägga förslag till sådan lagstiftning i ämnet,
som utvecklingen inom kort kunde göra behövlig.

Även enligt min mening har detta tillvägagångssätt varit nödvändigt i nuvarande
läge. Jag vill emellertid framhålla, att det vunna utredningsmaterialet
efter fortsatt bearbetning bör bliva av värde för planläggningen av lagens tilllämpning
liksom för bedömandet av denna lagstiftningsfråga framdeles. Båda
dessa synpunkter förtjäna i detta fall särskilt beaktande. Ämnets beskaffenhet
gör det nämligen nödvändigt att i stor utsträckning åt rättstillämpningen
överlämna avgöranden örn vilka ingripanden, som under föreliggande förhållanden
böra anses påkallade, varför berörda utredningar även i fullbordat
skick delvis torde komma att få sin största betydelse som vägledning för de
tillämpande myndigheterna, i första rummet Kungl. Maj:t. Yad angår deras
betydelse för lagstiftningsfrågans framtida behandling är att märka, att lagen
föreslås provisorisk med begränsad giltighetstid, varför dessa frågeställningar
inom en nära framtid åter kunna bliva aktuella.

Med hänsyn till berörda svårigheter att nu bedöma omfattningen och karaktären
av den reglering av arbetskraftens utnyttjande, som i olika krislägen
kan visa sig behövlig, hava de sakkunniga utformat sitt lagförslag i ämnet
såsom ett system av olika möjligheter till ingripanden av större eller mindre
räckvidd och av olika innebörd för den enskilde. Inom den sålunda givna
ramen har det överlämnats åt Kungl. Majit--beträffande vissa princip avgöranden

åt Kungl. Majit och riksdagen — att utvälja den lämpligaste
formen för ingripande. Detta kan ske genom någon av de föreslagna
åtgärderna eller genom en kombination av olika åtgärder. Det har
emellertid inskärpts, att åtgärderna böra, vad angår rubbningar i näringslivet
och intrång i den enskilde arbetstagarens frihet, inskränkas till vad föreliggande
förhållanden göra oundgängligen nödvändigt.

Till denna principiella uppläggning av problemet kan jag ansluta mig. Det
bör understrykas, att med ett så utformat förslag ingen som helst ståndpunkt
tagits till frågan, i vad mån näringslivet och arbetsmarknaden kunna förväntas
av egen kraft övervinna de påfrestningar, för vilka de i nu ifrågavarande hän -

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 34.

seende måste befaras bliva utsatta. Icke heller skall i detta sammanhang till
närmare behandling upptagas spörsmålet, örn denna förmåga hos den fria
marknaden kan och bör stimuleras genom åtgärder från statsmakternas sida.
Hit höra bland annat frågor örn understödjande av den verksamhet, som bedrives
för att söka med frivilligt uppbådad reservarbetskraft fylla de luckor,
som krigsförhållandena skapa. Detta frågekomplex, som förvisso är av stort
intresse och stor vikt, torde emellertid få upptagas till behandling i annat sammanhang.
Med det föreliggande lagförslaget avses endast, att — sedan det
otvetydigt konstaterats eller eljest är uppenbart, att de självverkande krafterna
på arbetsmarknaden jämte de frivilliga hjälpaktionerna icke äro tillfyllest,
varför statsingripande måste ske — anvisa vägarna för detta statsingripande,
därvid för detta ändamål erbjudes ett urval, som medgiver åtgärdens
inskränkande till det i varje läge oundgängliga.

Jämväl vad angår utformningen av detta program av successivt skärpta
åtgärder finner jag mig kunna i det hela biträda vad de sakkunniga föreslagit,
och jag vill här i korthet sammanfatta vad som enligt min mening utgör
dess väsentliga drag.

Förslagets kärnpunkt utgör angivandet av de samhällsviktiga arbetsområden,
vilkas tillgång på arbetskraft lagen avser att säkerställa. Närmast gäller
detta försvarsändamål, livsmedels- och bränsleförsörjning samt samfärdsel,
men därjämte namnes generellt annat ändamål av synnerlig vikt för det allmänna.
Lagens huvudsyfte kan sammanfattas sålunda, att den vill säkerställa
ifrågavarande samhällsviktiga verksamhetsområdens behov av arbetskraft trots
den knapphet därå, som förorsakats av militära åtgärder, och trots den desorganisation,
som till följd av krigsförhållandena råder inom näringslivet.

Det jämförelsevis lindrigaste intrång i den individuella friheten, som
lagen medger i nämnda syfte, innebär, att den som söker ny anställning är
underkastad viss begränsning i valet av sådan. Denna anordning har betydelse
i två hänseenden: dels förhindras, att den arbetskraft, som för tillfället
finnes inom viktiga verksamhetsområden, söker sig till mindre viktiga
sådana, och dels föres ledig arbetskraft företrädesvis till de viktiga områdena.
Den nu åsyftade regleringen vinnes genom utfärdande av s. k. företrädesbestämmelser
(9 §). Att märka är, att på detta stadium intet tvång vilar på
den enskilde utöver vad nu sagts. Det föreligger sålunda ingen skyldighet att
byta anställning, ej heller att antaga en viss individuell sådan; företrädet
gäller endast hela verksamhetsområden eller i varje fall hela grupper av
anställningar. Icke heller föreligger något formellt tvång att alls taga arbete
inom det privilegierade området, försåvitt vederbörande föredrager att icke
taga någon anställning alls utan i stället t. ex. driva egen verksamhet. Slutligen
synes mig böra betonas, att i detta läge förhållandet mellan arbetsgivare
och arbetstagare, arbetsvillkor o. s. v. icke på något sätt beröras av åtgärderna.

De längre gående åtgärder, som lagen i därpå följande stadier reglerar,
skilja sig från företrädesbestämmelserna huvudsakligen däri, att desamma
principiellt knyta arbetstagaren till en viss bestämd anställning i ett individuellt
angivet företag. Detta hindrar dock icke, att arbetstagaren medgives

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 34.

den valfrihet mellan anställningar och den rörelsefrihet i allmänhet, som förhållandena
tillåta, men detta blir beroende av myndighets prövning i varje
särskilt fall. Nu åsyftade åtgärder sammanfattas i lagförslaget under benämningen
tjänsteplikt.

Liksom lagens allmänna syfte förut angivits vara att säkerställa vissa verksamhetsområdens
behov av arbetskraft, kan tjänstepliktens ändamål i det
särskilda fallet sägas vara att försäkra ett visst företag örn en viss persons
arbetskraft. I enlighet härmed måste tjänsteplikten innebära två krav på
arbetstagaren. Det ena kravet avser, att arbetstagaren, örn han redan är
anställd hos företaget, stannar kvar där och icke söker sig därifrån men, örn
han icke är anställd i företaget, lämnar sin nuvarande verksamhet och tager
anställning i detsamma. Det andra kravet avser det förhållandet, att i enlighet
med denna lagstiftnings syfte den ifrågavarande verksamheten icke endast
behöver en formellt anställd arbetsstyrka utan även garanti för att faktiskt
erhålla denna styrkas arbetsprestationer. I denna del angives tjänstepliktens
innebörd vara att »fullgöra» det åtagna arbetet, vilket innesluter förbud såväl
mot arbetsinställelser i vanlig mening som mot individuell underlåtenhet att
fullgöra arbetsprestationen.

Det synes mig böra särskilt bemärkas, att tjänstepliktens tvångsmässiga
innehåll inskränker sig till vad nu angivits. Därutöver råder normal frihet
och gälla vanliga regler för förhållandet mellan tjänstepliktberättigad arbetsgivare
och tjänstepliktig arbetstagare. Sålunda gäller som eljest lagstiftningen
örn arbetsförhållanden — örn arbetarskydd, arbetstid, semester, kollektivavtal,
föreningsrätt, förhandlingsrätt o. s. v.; inom vanliga gränser råder
full avtalsfrihet örn arbetsvillkoren, kollektivavtal äga giltighet för tjänstepliktiga
liksom för andra och fast utbildad sedvänja inom ett område äger
giltighet som eljest (22 §). Särskilt torde böra uppmärksammas, att avtalsfriheten
i förslaget genomgående givits företräde. Detta gäller till och med
de båda förut angivna huvudpunkterna i tjänstepliktens innebörd, skyldigheten
att antaga eller behålla en anställning och skyldigheten att fullgöra
arbetsprestationen. Örn nämligen arbetsgivaren är ense med arbetstagaren
örn att denne icke behöver stanna kvar i arbetet eller örn sådan enighet råder
beträffande arbetsprestationens fullgörande, gäller detta, och lagen kräver
intet därutöver.

Vad särskilt angår bestämmandet av arbetsvillkoren, medför emellertid det
ena av de båda förutnämnda tvångsmomenten, förbudet mot arbetsinställelser,
den konsekvensen, att vad angår tjänstepliktiga de gängse formerna för reglerande
av arbetsvillkoren måste kompletteras i ett avseende. Örn nämligen
avtalsfriheten på detta område icke kan utnyttjas, enär enighet icke vinnes
trots förhandlingar och — i viktigare fall — förlikningsingripande, är ju den
eljest möjliga utvägen, den öppna konflikten, beträffande tjänstepliktiga utesluten.
För att i sådana fall komma till ett resultat i fråga örn villkoren upptager
förslaget ett skiljedomsförfarande inför offentlig myndighet, vilket kan
påfordras av endera parten (27—33 §§). Skiljedomen skall enligt förslaget
meddelas i regel av särskild skiljenämnd (eller skiljenämnder) med benäm -

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 34.

ningen »lönenämnd för tjänsteplikt» oell inbegripande representanter för
arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer, men i vissa fall av större finanspolitisk
betydelse av Kungl. Majit.

Inom tjänsteplikten kunna i förslaget särskiljas tre stadier av sinsemellan
ganska olika innebörd. Det första och till betydelsen för den enskilde tydligen
lindrigaste av dessa avser arbetstagare, som redan äro anställda i privilegierade
företag. Som förut antytts, innebär för deras del tjänsteplikten —
utom tvånget att fullgöra arbetsprestationen, vilket är gemensamt för alla
formerna av tjänsteplikt — skyldighet att stanna kvar i samina anställning
tills arbetsgivaren eller, vid hans vägran, myndighet ger tillstånd till avsked.
Denna form av tjänsteplikt benämnes i förslaget »tvångsförlängning» (12 §).

De övriga formerna av tjänsteplikt avse däremot personer, som icke äro
förut anställda i det tjänstepliktberättigade företaget utan alltså nödgas frångå
sin dittillsvarande sysselsättning för att fullgöra skyldigheten. I många fall
bör en sådan form av tjänsteplikt kunna fullgöras utan större olägenhet, men
det är oförnekligt, att detta fullgörande åter i andra fall måste medföra
ekonomisk förlust och annan olägenhet, särskilt örn detsamma nödvändiggör
flyttning till annan ort. Såsom i det följande något beröres, anvisar förslaget
visserligen möjligheter att i betydlig utsträckning kompensera sådan förlust,
men förhållandet har likväl föranlett en i förslaget genomförd differentiering
av de former av tjänsteplikt, som innebära förflyttning till en ny syssla.

Förslaget upptager nämligen av tjänsteplikt av denna innebörd två specialformer,
avseende personer, vilka man förutsätter i regel kunna utan större
ekonomisk förlust och personlig olägenhet underkasta sig en sådan förflyttning
till nytt arbete och eventuellt till annan ort. Dessa specialformer anses
därför kunna och böra tillgripas, innan man mera allmänt tager tjänsteplikt
i anspråk. Den ena formen har avseende å dem, som åtnjuta pension på grund
av tjänst men ännu hava arbetsförmåga; på detta förstadium skall emellertid
denna skyldighet, kallad »tjänsteplikt för pensionstagare», kunna avse endast
arbete, som är likartat med det vederbörande utförde i aktiv tjänst (13 och 14 §§).
Den andra specialformen av sådan mindre ingripande tjänsteplikt benämnes
»tjänsteplikt för ungdom» och avser personer i 16—19 års ålder. Densamma
är företrädesvis avsedd att komma till användning i form av ett slags »uppbåd»,
där i princip alla ungdomar i en viss ålder kallas ut för att under en
kort tid hjälpa till med något viktigt arbete av brådskande beskaffenhet, t. ex.
att rädda en hotad skörd (15 §).

I de fall, vilka icke kunna tillgodoses genom nämnda båda specialformer,
måste användas den sista i förslaget upptagna formen av tjänsteplikt, kallad
»allmän tjänsteplikt», vilken sålunda är »allmän» i den meningen, att den
principiellt kan åläggas även andra än förut omförmälda begränsade kategorier
av medborgare (16 §). Emellertid hava förut angivna hänsyn till den enskildes
olägenhet beaktats även i reglerna örn användningen av denna tjänstepliktsform.
I enlighet med förslagets genomgående princip att städse inskränka
åtgärdernas omfattning till det oundgängligen erforderliga skall Kungl. Majits
förordnande örn sådan tjänsteplikt kunna begränsas till vissa kategorier, och

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 34.

därvid nämnas som möjliga urvalsgrunder även ålder, försörjningsskyldighet
och bostadsort. Därigenom är det sålunda möjligt att redan i det grundläggande
beslutet tillgodose förutnämnda hänsyn. Därtill kommer, att detsamma
vunnit beaktande även i reglerna örn den inbördes ordning, i vilken
de tjänstepliktiga skola uttagas inom de i Kungl. Maj:ts beslut uppdragna
gränserna (21 §).

Yad angår kompensation för de förluster, som utkrävandet av tjänsteplikt
kan väntas medföra, innehåller lagen dels en föreskrift, att tjänstepliktig skall,
liksom fallet är i fråga örn värnpliktig, äga återinträda i sitt förutvarande
arbete efter skyldighetens fullgörande (41 §), och dels vissa regler örn ersättningar
av statsmedel (34—39 §§). De senare avse rese- och flyttningskostnader,
ökade levnadskostnader genom dubbla hushåll samt förlust av arbetsinkomst.
Beträffande de ekonomiskt viktigaste av dessa statsbidrag innebär
förslaget intet ståndpunktstagande i detalj utan endast angivande av vissa
allmänna linjer för frågans lösande. Jag förutsätter, att den slutliga utformningen
härav i samband med frågor örn anslag för ändamålet komma att underställas
Kungl. Maj :ts och riksdagens prövning. Dessa frågors avgörande måste
rimligen under olika perioder bliva beroende av krisens ekonomiska påfrestningar
i andra hänseenden, av den omfattning, i vilken militära bördor påläggas
medborgarna o. s. v. I detta sammanhang vill jag endast uttala min
anslutning till de sakkunnigas mening, att därvid under alla förhållanden de
sämst ställda inkomsttagarna böra beredas full kompensation.

Örn förslaget i dess helhet är vidare att nämna, att de föreslagna ingripandena
i princip icke skola gälla personer över 70 års ålder.

I förslaget och dess motivering uppdragas slutligen grundlinjerna för en
organisation för dess genomförande. I detta hänseende må nämnas, att viktiga
uppgifter därvid tillmätts den offentliga arbetsförmedlingen, vilken för
ändamålet föreslås provisoriskt övertagen av staten och inordnad i en extraordinär
förvaltningsbyggnad för detta område, omfattande en central riksmyndighet
och lokala myndigheter i länen. Vidare föreslås upphörande av
det nuvarande övergångsskedet i fråga örn den redan i princip förbjudna
enskilda arbetsförmedlingsverksamheten ävensom en anordning, kallad
»arbetsförmedlingstvång», varigenom möjlighet till kontroll vinnes över alla
anställningsavtal.

I några yttranden över sakkunnigförslaget har berörts frågan örn tillfällig
suspendering av viss arbetarskyddslagstiftning
i syfte att delvis undanröja de svårigheter, som uppkomma genom bristen på
arbetskraft i vissa krislägen. Med anledning härav vill jag framhålla, att detta
spörsmål behandlats i en till årets urtima riksdag avlåten proposition (nr 76)
med förslag till lag örn eftergift under vissa förhållanden från bestämmelserna
i 19 § första stycket lagen örn arbetarskydd. Förslaget innebär befogenhet för
Kungl. Majit att beträffande företag, som bedriver tillverkning eller beredning
av förnödenheter för rikets försvar, under utomordentliga förhållanden dispensera
från gällande förbud mot kvinnors nattarbete.

I nämnda proposition har redogjorts för tidigare åtgärder och förslag i

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 34.

Utskottet.

sådant syfte, bland annat en i vårt land gällande lagstiftning i ämnet åren
1915—19, ett år 1938 inom rikskommissionens för ekonomisk försvarsberedskap
kansli utarbetat förslag därom samt en innevarande år gjord framställning
i sådan riktning från arméförvaltningens tygdepartement, över vilka båda
sistnämnda förslag avgivits yttranden av myndigheter och sammanslutningar.
Över tygdepartementets framställning har yttrande avgivits jämväl av sakkunniga
rörande arbetsmarknadens försvarsberedskap, vilka därvid uttalat, att
det enligt deras mening icke för närvarande förelåge behov att tillskapa en
fullmaktslagstiftning i detta ämne utöver vad i förenämnda proposition upptagits.

I samband därmed anförde jag till statsrådsprotokollet, att det icke för
närvarande syntes påkallat att i vidare mån än sålunda skett föreslå möjlighet
till dispens från några av sociala hänsyn lagstadgade begränsningar i rätten
att utnyttja arbetskraft. Såvitt anginge undantag från de grundläggande bestämmelserna
i 1930 års allmänna arbetstidslag hade dispens i åtminstone ditintills
erforderlig utsträckning kunnat med stöd av lagen meddelas av arbetsrådet.
I övrigt hade behov av dispens från arbetarskyddslagen eller eljest
gällande arbetslagstiftning dittills icke gjort sig med någon styrka gällande.
Skulle så senare bliva fallet, torde i det läget få övervägas, huruvida särskilda
åtgärder borde vidtagas.

Yad sålunda anförts vill jag även i detta sammanhang åberopa. Jag vill emellertid
understryka, att örn en sådan lagstiftning skulle visa sig behövlig, densamma
torde kunna utan dröjsmål tillskapas.»

En redogörelse för detaljbestämmelserna i départementsförslaget i anslutning
till de sakkunnigas preliminärförslag och slutförslag jämte de över preliminärförslaget
avgivna yttrandena lämnas å sid. 60—149 i propositionen, vartill
utskottet hänvisar.

Lagrådet har vid sin granskning av förslaget framställt vissa erinringar,
vilka vid den fortsatta departementsbehandlingen vunnit beaktande. Den
väsentligaste av de vidtagna ändringarna innebär, att det i det remitterade
förslaget upptagna förstatligandet av de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna
ersatts med bestämmelser örn dessa anstalters ställande under länsarbetsstyrelsernas
ledning.

Det nu framlagda förslaget till lagstiftning örn tjänsteplikt avser att utgöra
ett led i de åtgärder, som under utomordentliga förhållanden kunna bliva
erforderliga för ernående av en sådan fördelning av arbetskraften att behovet
därav, framförallt inom försvarsberedskapen och folkförsörjningen, kan tillgodoses.
De föreslagna bestämmelserna innebära icke blott att inom vissa
gränser skyldighet kan åläggas envar enskild att fullgöra visst arbete, utan
även att frågan örn ersättningen för det ålagda arbetet och övriga anställningsvillkor
kan komma att avgöras i extraordinär väg. Med hänsyn till det rådande
allvarliga läget och det moderna krigets totala karaktär kunna sådana vittgå -

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 34.

ende ingripanden i de enskildas förhållanden bliva ofrånkomliga. Erfarenheten
från andra länder synes giva vid handen att frivilliga åtgärder icke
räcka. I yttrandena över det av sakkunniga rörande arbetsmarknadens försvarsberedskap
framlagda preliminära förslaget i ämnet har också lagstiftning av
nu ifrågasatt slag icke från något håll avstyrkts. Utskottet anser sig alltså
böra förorda att en lagstiftning i ämnet nu genomföres och kan således icke
biträda det i motionen II: 65 framställda yrkandet örn avslag å propositionen.

Med hänsyn till lagstiftningens för de enskilda ingripande karaktär vill
emellertid utskottet i anslutning till departementschefens uttalanden framhålla,
att det i varje läge bör noggrant prövas, huruvida icke det åsyftade målet
helt eller delvis kan nås på annat sätt. Sålunda böra de självverkande krafterna
inom näringslivet så långt möjligt understödjas och möjligheterna att
utnyttja frivillig arbetskraft i första hand tillvaratagas. Utskottet vill här
betona, att det bör ytterligare övervägas huruvida man ej genom en lagstiftning
örn tillfälligt vidgad rätt till dispens från arbetarskyddslagstiftningens
bestämmelser, särskilt i fråga örn arbetstiden, kan i större eller mindre utsträckning
undvika att tillgripa tjänsteplikt. En sådan anordning måste naturligen
begränsas till vad som kan tillåtas ur hälso- och skyddssynpunkt. Anordningen,
som förordats i ett flertal remissyttranden, erbjuder den påtagliga
fördelen att man vinner en ökad arbetsprestation av de mest yrkeskunniga
arbetarna, under det att man med tjänsteplikt tydligen får i stor utsträckning
använda inom vederbörande yrke oskolad arbetskraft.

Därest den föreslagna tjänstepliktslagen sättes i kraft, kommer dess verkan
uppenbarligen i avgörande grad att bero på den organisation som skall handhava
dess praktiska tillämpning. Utformningen därav är i lagen allenast
schematiskt angiven. Det är därför av synnerlig vikt att denna organisation
så snart som möjligt definitivt planlägges och huvudorganen tillsättas, på det
att de åtgärder, som kunna komma att vidtagas, såvitt möjligt bliva förberedda
i god tid. En betydelsefull uppgift för organisationen blir att fortsätta inventering
av arbetskrafterna å de områden, där ett ingripande närmast kan
anses bliva aktuellt, samt att utreda det sannolika behovet av extra arbetskraft
på dessa områden med hänsyn till militära inkallelser och andra omständigheter.

Beträffande de särskilda bestämmelserna i förslaget till lag örn tjänsteplikt
får utskottet anföra följande.

I 3 § angivas huvuddragen av den organisation som skall handhava tillämpningen
av lagen. Ledningen av lagens tillämpning för riket i dess helhet skall
sålunda närmast under Kungl. Maj:t tillkomma myndighet som Kungl. Majit
därtill förordnar, i lagen benämnd riksarbetsstyrelsen. I länen skall lagens
tillämpning ankomma på de myndigheter, vilka av Kungl. Majit erhålla detta
uppdrag, benämnda länsarbetsstyrelser. Utskottet tillstyrker den utformning
av organisationen, som upptagits i förevarande paragraf och för vilken vissa
närmare riktlinjer angivits i de sakkunnigas slutförslag. I överensstämmelse
med vad departementschefen vid denna paragraf uttalat anser utskottet, att

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 34.

länsstyrelserna icke annat än i undantagsfall bunna komma att fungera såsom
länsarbetsstyrelser. Av vikt är att de organ, som sålunda torde komma att
tillskapas, sammansättas av på området särskilt kvalificerade män eller
kvinnor.

I de angivna riktlinjerna för organisationens utformning Ilar icke klarlagts,
huru förhållandet mellan å ena sidan den centrala myndighet, som skall handhava
tillämpningen av tjänstepliktslagen, d. v. s. riksarbetsstyrelsen, och å
andra sidan den myndighet, som i det åsyftade krisläget skall handhava det allmännas
verksamhet för arbetslöshetens bekämpande, avses skola anordnas.
Utskottet vill härvid betona vikten av att, därest ej båda dessa funktioner
anförtros åt ett och samma organ, ett intimt samarbete anordnas mellan de
olika myndigheterna, så att ej åtgärder för arbetslöshetens bekämpande vidtagas,
som skulle kunna försvåra tjänstepliktslagens tillämpning, eller som
kunde bliva obehövliga med en något ändrad tillämpning av tjänstepliktslagen.

Enligt sista stycket i 3 § kunna beträffande visst arbetsområde andra myndigheter
än de ovan omförmälda beklädas med riksarbetsstyrelsens eller länsarbetsstyrelses
befogenhet, där det av särskilda skäl finnes påkallat. Denna
möjlighet synes exempelvis böra utnyttjas för det fall, att tillämpning av lagen
blir aktuell beträffande sjöfart på utländska hamnar. Därvid kunna de konsulära
myndigheterna tänkas utnyttjade för handläggning av frågor som eljest
enligt lagen skulle ankomma på länsarbetsstyrelserna, t. ex. tillstånd enligt
24 § andra stycket till avskedande av tjänstepliktig sjöman eller tillstånd för
tjänstepliktig sjöman att avmönstra.

Enligt 5 § skall i län, i fråga örn vilket Kungl. Majit därom förordnar,
arbetsförmedlingsanstalt, som finnes anordnad enligt 1934 års lag örn offentlig
arbetsförmedling, stå under länsarbetsstyrelsens ledning. I sådant fall
skola, enligt 6 §, vissa angivna bestämmelser i 1934 års lag, bland annat örn
socialstyrelsens tillsynsbefogenhet, ävensom reglemente för arbetsförmedlingsanstalten
icke äga tillämpning å anstaltens verksamhet. Därest förordnande
enligt 5 § meddelas enbart beträffande vissa län, skulle i dessa län de offentliga
arbetsförmedlingsanstalterna komma att stå under länsarbetsstyrelsernas
ledning och vara undandragna socialstyrelsens tillsyn, under det att i övriga
län socialstyrelsens tillsynsbefogenheter enligt 1934 års lag fortfarande skulle
gälla. Den dualism i fråga örn tillsynsmyndigheter, som i ett sådant läge skulle
uppstå, kan uppenbarligen förorsaka vissa olägenheter med avseende å enhetligheten
i arbetsförmedlingen inom riket. Jämväl ur andra synpunkter kan
det föreligga skäl att icke sätta bestämmelserna i 1934 års lag i angiven omfattning
helt ur kraft och därigenom rubba den nu befintliga organisationen,
även örn länsarbetsstyrelserna erhålla befogenheter beträffande arbetsförmedlingsanstalternas
ledning. Utskottet förordar därför en omformulering av 6 §
första stycket i sådan riktning att upphävandet av de angivna nu gällande bestämmelserna
för arbetsförmedlingsanstalterna göres beroende av Kungl.
Maj:ts prövning i det aktuella fallet.

Den i 15 § stadgade tjänsteplikten för ungdom är företrädesvis avsedd att

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 34.

komma till användning i form av uppbåd av all ungdom i en viss ålder för
att denna under en kort tid skall hjälpa till med något viktigt arbete av
brådskande beskaffenhet inom viss del av riket. Då det här kan bli fråga
örn sammanförande av ett större antal unga personer, vill utskottet fästa
uppmärksamheten på att den Kungl. Maj:t enligt 23 § i lagen tillerkända
befogenheten att förordna örn särskild tillsyn över arbetsplatser användes i
all den utsträckning omständigheterna föranleda. Särskild vikt bör också
läggas vid att ledningen av större förläggningar blir tillräckligt kvalificerad.

Då enligt 13 § förordnande meddelats örn tjänsteplikt för pensionstagare,
kan, enligt tredje stycket i samma paragraf, länsarbetsstyrelsen medgiva befrielse,
örn fullgörande av tjänsteplikten skulle för den tjänstepliktige medföra
betydlig förlust eller olägenhet eller eljest synnerliga skäl föreligga.
Denna rätt att medgiva befrielse är uppenbarligen vidsträcktare än vad fallet
är därest förordnande örn allmän tjänsteplikt meddelas enligt 16 §, varest
såsom förutsättning för befrielse uppställes allenast, att synnerliga skäl föreligga.
Med hänsyn härtill torde det böra framhållas, att därest för ett visst
arbetsområde meddelats förordnande örn tjänsteplikt för pensionstagare och
därefter förordnas örn allmän tjänsteplikt, en omprövning av beviljade undantag
från tjänsteplikten måste göras på grundval av de strängare bestämmelserna
i 16 §.

I 18 §, som innehåller bestämmelser örn vissa generella undantag från
tjänsteplikt, stadgas sådant undantag bland annat för den som fullgör luftskyddstjänst,
i den mån han tages i anspråk därför. Härmed torde åsyftas
sådana personer, som enligt 10 § lagen den 31 mars 1938 örn förfoganderätt
för luftskyddets behov blivit särskilt uttagna för att fullgöra luftskyddstjänst.

Enligt 24 § sista stycket må fråga örn upphörande av tjänstepliktigs anställning
hos tjänstepliktberättigad arbetsgivare ej prövas av domstol. Härmed
avses att förhindra kompetenskonflikter mellan länsarbetsstyrelserna och
domstolarna; domstol skall sålunda icke äga utöva den länsarbetsstyrelsen
tillkommande diskretionära prövningsrätten beträffande frågor örn tjänstepliktigs
anställning skall tillåtas upphöra eller ej. Däremot skall givetvis i
fall, då åtal väckts mot tjänstepliktig för förseelse mot 44 §, domstolen äga
avgöra huruvida sådant medgivande av länsarbetsstyrelsen eller arbetsgivaren
föreligger, att anställningen får anses hava upphört. I syfte att
klarare uttrycka bestämmelsens innebörd förordar utskottet en omformulering
av densamma.

För handläggning av de i 27 § omförmälda lönefrågorna vid tjänsteplikt
skall, enligt 28 §, finnas en lönenämna för tjänsteplikt eller, örn Konungen
därom förordnar, särskilda sådana nämnder för olika arbetsområden eller
delar av riket. Man torde kunna antaga att lönernas storlek i de flesta fall
kommer att regleras genom kollektivavtal. För de fall, då överenskommelse
ej kan träffas, måste emellertid finnas ett organ som träffar avgörande i
frågan, och utskottet ansluter sig till förslagets ståndpunkt att dessa ofta
synnerligen ömtåliga frågor anförtros åt en nämnd, som i sig innesluter representanter
för organisationerna å arbetsmarknaden. För tryggande av enhetlig -

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 34.

heten i dessa avgöranden är det uppenbarligen av stor vikt att endast en för
hela riket gemensam nämnd inrättas. Skulle det nämnden åvilande arbetet
bliva alltför betungande, kan det dock bliva oundgängligt att inrätta särskilda
nämnder för vissa arbetsområden. I sådana fall torde måhända dessa nämnder
kunna konstitueras såsom delegationer av en och samma lönenämnd. Däremot
har inom utskottet uttalats betänkligheter mot den i förslaget medgivna
möjligheten att inrätta särskilda nämnder för olika delar av riket. Med
hänsyn till att det här rör sig örn ett oprövat område, har utskottet dock ej
ansett sig böra föreslå någon ändring av lagtexten på denna punkt.

Den form av statsbidrag till tjänstepliktig, som regleras i 36 §, benämnes
utjämningsbidrag till tjänstepliktig och må utgå till den, för vilken fullgörande
av tjänsteplikt medför, att hans arbetsinkomst minskas eller att
han och hans familj komma att bo på skilda orter. Dtjämningsbidragets
belopp fastställes icke i lagen, vilken endast anger principerna för beräkning
av bidragets maximibelopp i de båda hänseenden, varom här är fråga, sålunda
till täckande av inkomstminskning och av levnadskostnadsökning. I förstnämnda
avseende förutsättes en beräkning av dels vad vederbörande förtjänar
under tjänstepliktens fullgörande och dels vad han må antagas hava
kunnat förtjäna under samma tid i det yrke, som han närmast före uttagningen
till tjänsteplikt utövade. Örn det förra beloppet understiger det
senare, må bidrag i detta hänseende utgå med högst skillnaden mellan
beloppen. Till täckande av ökning i levnadskostnader må bidrag utgå oberoende
av vad den tjänstepliktige kan vara berättigad till enligt nyssnämnda
beräkningsgrund. Från den beräknade kostnadsökningen skall dragas vad
den tjänstepliktige eventuellt vunnit genom ökning i arbetsinkomst under
tjänstepliktens fullgörande. Yad nu sagts gäller endast bidragets maximibelopp.
Med vilket belopp bidrag inom dessa gränser faktiskt skall utgå, blir
beroende av ytterligare föreskrifter i ämnet, vilka Kungl. Majit äger meddela.
Även de ovan antydda beräkningarna skola närmare regleras i sådana
föreskrifter.

I sitt i utskottets redogörelse återgivna anförande vid förslagets remitterande
till lagrådet har departementschefen framhållit, att förslaget i denna
del icke innebär något stånclpunktstagande i detalj utan endast angivande av
vissa allmänna linjer för frågans lösande, samt att han förutsatte, att den
slutliga utformningen härav i samband med frågor örn anslag för ändamålet
bomme att underställas Kungl. Majits och riksdagens prövning. Med hänsyn
härtill har utskottet icke ingått i någon närmare prövning av frågan i vilka
fall ersättning bör utgå. Yad angår de angivna grunderna för ersättningens
maximibelopp vill emellertid utskottet framhålla, att ersättning för minskning
i arbetsinkomst icke rimligen bör kunna utgå med högre belopp än vad
den enskilde arbetstagaren kan anses sannolikt hava förlorat under den tid
han ålagts arbete såsom tjänstepliktig. Man synes sålunda enligt den föreslagna
lagtexten icke böra räkna med normalinkomsten inom yrket utan med
den sannolika inkomsten för den ifrågavarande arbetstagaren.

Enligt 38 § äger tjänstepliktig under vissa förutsättningar rätt att av stats -

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 34.

medel utfå lönebelopp, som förfallit till betalning men icke utgivits av arbetsgivaren.
Ersättning må, där ej skäl till undantag äro, icke utgå för lönefordran,
som förfallit till betalning mer än tre månader, innan ansökan örn
ersättning göres. Utskottet vill härvid framhålla, att fall, då nämnda undantagsbestämmelse
bör vinna tillämpning, kunna förekomma beträffande sjömän,
som äro borta från hemorten längre tid.

Förseelser mot lagen skola enligt uttalande av departementschefen vid
44 § åtalas av allmän åklagare inför allmän domstol. Uppenbarligen blir det
en ömtålig fråga att avgöra örn en förseelse mot lagen skett av den beskaffenhet
att åtal skall anställas. Med hänsyn till lagens extraordinära karaktär
torde åtal icke böra tillgripas i fall, då andra åtgärder kunna befinnas vara
mera ägnade att befordra effektiviteten av lagens tillämpning. Det synes
därför lämpligt att det anförtros åt de myndigheter, som hava att tillämpa
lagen, att avgöra örn åtal skall ske. Utskottet förordar ett tillägg till 44 §
av sådan innebörd. Någon särskild forumregel för detta fall torde ej erfordras.

Enligt övergångsbestämmelserna till lagen örn tjänsteplikt skall lagen den
8 december 1939 örn tjänsteplikt för medicinalpersonal, vilken gäller till och
med den 30 juni 1940, upphävas. Då Kungl. Maj:t erhållit riksdagens bemyndigande
att meddela förordnande örn tillämpning av sistnämnda lag men
ett dylikt förordnande skulle förfalla i och med utfärdande av föreliggande
lag, föreslår utskottet den ändring av övergångsbestämmelserna, att Kungl.
Majit gives befogenhet att förordna att lagen örn tjänsteplikt för medicinalpersonal
skall upphöra att gälla å dag före den 1 juli 1940.

Mot förslaget till lag örn utvidgad tillämpning i vissa fall av lagen den
28 maj 1920 (nr 245) örn medling i arbetstvister har utskottet icke funnit
anledning till erinran.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

A) att riksdagen, med förklarande att riksdagen funnit vissa
ändringar böra vidtagas i de av Kungl. Majit framlagda lagförslagen,
måtte för sin del antaga följande förslag till

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 34.

(Kungl. Majlis förslag:)

(Utskottets förslag:)

i) Lag om

tjänsteplikt.

Härigenom, förordnas som följer:

1 KAP.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden äger Konungen, när riksdagen ej
är samlad, förordna, att 2—7 kap. i denna lag eller ett eller flera av dem skola
äga tillämpning; dock må förordnande, som nu sagts, ej meddelas, med mindre
Konungen låtit riksdagskallelse utgå eller riksdagen ändock skall sammanträda
inom trettio dagar. Varder ej meddelat förordnande av nästföljande riksdag
inom trettio dagar från riksdagens början gillat, skall detsamma efter utgången
av nämnda tid upphöra att lända till efterrättelse.

Prövas under tid, då riksdagen är samlad, förhållanden vara för handen,
som i första stycket sägs, äger Konungen med riksdagens samtycke meddela
förordnande, som där avses.

2§.

Förordnande jämlikt 9, 12, 13, 15 eller 16 § må meddelas för att tillgodose
behov av arbetskraft, som erfordras för krigsmakten, dess utrustning eller
underhåll, befolkningens försörjning med livsmedel eller bränsle, samfärdseln
eller annat ändamål av synnerlig vikt för det allmänna. Sådant förordnande
må dock ej gälla vapentjänst vid krigsmakten.

Förordnande, som i första stycket sägs, må avse viss näring eller verksamhet,
i dess helhet eller med visst undantag, eller ock närmare bestämt behov
av arbetskraft.

3 §•

Myndighet, som Konungen därtill förordnar, åligger att närmast under
Konungen för riket i dess helhet handhava tillämpningen av denna lag och
med stöd därav meddelade föreskrifter. Sagda myndighet benämnes i denna
lag riksarbetsstyrelsen.

Inom varje län åligger det av Konungen därtill förordnad myndighet, i
denna lag benämnd länsarbetsstyrelse, att under riksarbetsstyrelsens ledning
handhava tillämpningen av lagen och nyssnämnda föreskrifter.

Kristidsnämnd eller, örn sådan ej finnes, kommunalnämnd eller drätselkammare
åligger att inom sitt verksamhetsområde lämna förutnämnda myndigheter
biträde.

Utan hinder av vad i första och andra styckena stadgas äger Konungen,
där det av särskilda skäl finnes påkallat, uppdraga åt annan myndighet att

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 34.

(Kungl. May.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

beträffande visst arbetsområde utöva de befogenheter, som enligt denna lag
tillkomma riksarbetsstyrelsen eller länsarbetsstyrelse.

4 §■

I denna lag förstås

med tjänsteplikt sådan skyldighet, som ålägges genom förordnande enligt
12, 13, 15 eller 16 §,

med tjänstepliktberättigat företag sådant företag, som i den ordning denna
lag stadgar förklaras berättigat till tjänstepliktig arbetskraft, dock att, där
förordnande örn tjänsteplikt avser allenast viss för företaget erforderlig arbetskraft,
detsamma endast i avseende å sådan arbetskraft är att anse som tjänstepliktberättigat,
samt

med tjänstepliktberättigad arbetsgivare den som driver tjänstepliktberättigat
företag.

2 KAP.

Arbetsförmedling.

5 §•

I län, i fråga örn vilket Konungen därom förordnar, skall under tid, som
av Konungen bestämmes, arbetsförmedlingsanstalt, som finnes anordnad
enligt lagen den 15 juni 1934 om offentlig arbetsförmedling, stå under ledning
av länsarbetsstyrelsen och utöver anstalten eljest åliggande uppgifter
fullgöra vad enligt denna lag ankommer på arbetsförmedlingsanstalt ävensom
i övrigt biträda länsarbetsstyrelsen. Därvid skall länsarbetsstyrelsen äga
besluta örn anstaltens organisation och verksamhet samt förfoga över dess
personal, lokaler och materiel, varvid dock styrelsen ej äger anställa ny personal
för längre tid än förordnandet avser jämte skälig uppsägningstid.

6 §•

Såvitt angår arbetsförmedlingsanstalts
verksamhet under tid, då den -

6 §•

Såvitt angår arbetsförmedlingsanstalts
verksamhet under tid, då den -

samma står under länsarbetsstyrelses samma står under länsarbetsstyrelses
ledning, skola 2, 7 och 9—12 §§ lagen ledning, skola, i den man Konungen

örn offentlig arbetsförmedling ävensom
enligt 6 § samma lag antaget regle -

därom förordnar, 2, 7 och 9—12
lagen örn offentlig arbetsförmedling

mente icke äga tillämpning samt å ävensom enligt 6 § samma lag anta -

verksamheten belöpande
bestridas av statsmedel.

kostnader

get reglemente icke äga tillämpning.
A verksamheten belöpande kostnader
för samma tid bestridas av statsmedel.

I den mån åtgärd, som vidtagits för arbetsförmedlingsanstalt under tid,
då dess verksamhet letts av länsarbetsstyrelsen, finnes vara överflödig för
verksamheten, sedan länsarbetsstyrelsen frånträtt ledningen, skola för tiden
därefter av åtgärden föranledda kostnader ersättas av statsmedel. I övrigt
skall i anledning av vad i 5 § föreskrives ersättning icke utgå.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 11 sami. 2 avd. Nr 34. 2770 39 2

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 34.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

7 §•

Konungen äger i den omfattning, som prövas erforderlig, förordna örn
förbud för annan än offentlig arbetsförmedlingsanstalt att bedriva arbetsförmedling
samt örn inskränkning i rätten att utöva sådan verksamhet, vartill
tillstånd meddelats med stöd av lagen den 18 april 1935 med vissa bestämmelser
örn arbetsförmedling.

Utan hinder av förordnande, som nu sagts, må riksarbetsstyrelsen medgiva,
att annan arbetsförmedling än sådan, som bedrives av offentlig arbetsförmedlingsanstalt,
må tillsvidare och på villkor, som styrelsen föreskriver,
utövas i samverkan med den offentliga arbetsförmedlingen.

3 KAP.

Arbetsförmedlingstvång och företrädeshestämmelser.

8 §■

Konungen äger i den omfattning, som prövas erforderlig, stadga förbud
för arbetsgivare att anställa arbetstagare annorledes än enligt anvisning av
offentlig arbetsförmedlingsanstalt eller eljest med dess medgivande (arbetsförmedlingstvång).

9 §.

1 mom. Konungen äger förordna, att visst behov av arbetskraft skall tillgodoses
före annat sådant (företrädesbestämmelse). Dylikt förordnande må
göras ovillkorligt eller med viss inskränkning.

Riksarbetsstyrelsen åligger att, i den mån förordnandet icke innehåller
bestämmelser därom, fastställa vilka företag, som jämlikt förordnandet skola
äga företräde, ävensom, där det finnes erforderligt, föreskriva, till vilket
antal varje sådant företags arbetsstyrka av olika slag må uppbringas med
tillämpning av förordnandet. Riksarbetsstyrelsen må bemyndiga länsarbetsstyrelse
att i enlighet med riksarbetsstyrelsens anvisningar meddela beslut,
som nu sagts.

2 mom. I den mån företrädesbestämmelse gäller, må, så länge i viss, av
Konungen föreskriven ordning är tillkännagivet, att det företrädesberättigade
behovet av arbetskraft icke är fyllt, arbetsförmedlingsanstalt beträffande därför
lämpad arbetstagare ej lämna anvisning eller medgivande att taga annat
arbete.

3 mom. Länsarbetsstyrelse må, på särskilda skäl, medgiva undantag från
företrädesbestämmelses tillämpning.

10 §.

Har avtal örn anställning träffats i strid mot förbud, som i 8 § sågs, och
kan anställningen icke godkännas med hänsyn till gällande företrädesbestämmelser,
vare arbetstagaren skyldig att efter föreläggande av länsarbetsstyrelsen
frånträda anställningen.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 34.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

11 §•

Vad i detta kapitel stadgas gäller ej

a) där anställningen är av endast tillfällig natur;

b) där arbetstagaren före kalenderårets början fyllt sjuttio år; eller

e) där ena parten i anställningsförhållandet eller hans make är den andra
partens bröstarvinge eller adoptiv-, styv- eller fosterbarn eller dess avkom -ling eller oek syskon, halvsyskon, adoptiv- eller fostersyskon.

4 KAP.

T vångsför langning.

12 §.

I den mån Konungen därom förordnar åligger det arbetstagare såsom
tjänsteplikt att ej lämna sin anställning utan särskilt medgivande därtill
eller eljest nedlägga arbetet (tvångsförlängning).

Sådan skyldighet må icke åläggas den som före kalenderårets början
fyllt sjuttio år.

5 KAP.

Tjänsteplikt för pensionstagare.

13 §.

I den mån Konungen därom förordnar vare den som på grund av statstjänst
åtnjuter ålderspension skyldig att, såvitt hans hälsotillstånd och arbetsförmåga
det medgiva, efter myndighets anvisning antaga och utföra sådant
arbete, som han i ifrågavarande tjänst senast utfört, eller arbete av
därmed jämförligt slag (tjänsteplikt för pensionstagare).

Sådan skyldighet må icke åläggas den som före kalenderårets början fyllt
sjuttio år.

Där fullgörande av skyldighet, som nu sagts, skulle för den tjänstepliktige
medföra betydlig förlust eller olägenhet eller eljest synnerliga skäl föreligga,
må länsarbetsstyrelse medgiva befrielse därifrån tills vidare.

14 §.

I den omfattning Konungen föreskriver skall för den som på grund av
annan tjänst än statstjänst åtnjuter pension vad i 13 § stadgas äga motsvarande
tillämpning.

6 KAP.

Tjänsteplikt för ungdom.

15 §.

I den mån Konungen därom förordnar åligger det envar från och med det
kalenderår, varunder han fyller sexton år, till och med det kalenderår, varunder
han fyller nitton år, att efter myndighets anvisning antaga och utföra

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 34.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

arbete, som hans kroppskrafter oell hälsotillstånd medgiva (tjänsteplikt för
ungdom).

Tjänsteplikt för ungdom skall, där det lämpligen kan ske, tagas i anspråk
samtidigt beträffande alla inom viss del av riket bosatta personer i samma
ålder och av samma kön.

Där tjänstepliktigs anhörig är huvudsakligen beroende av hans arbete för
sin försörjning eller eljest synnerliga skäl föreligga, må länsarbetsstyrelse
medgiva befrielse tills vidare från fullgörande av tjänsteplikt, varom nu är
fråga.

7 KAP.

Allmän tjänsteplikt.

16 §.

I den mån Konungen därom förordnar åligger det envar från och med det
kalenderår, varunder han fyller sexton år, till och med det kalenderår, varunder
han fyller sjuttio år, att efter myndighets anvisning antaga och utföra
arbete, som hans kroppskrafter och hälsotillstånd medgiva (allmän tjänsteplikt).

Förordnande härom må inskränkas att avse endast vissa grupper av personer,
bestämda med avseende å ålder, kön, försörjningsskyldighet, bostadsort,
yrkeskunnighet eller annan omständighet.

Örn synnerliga skäl därtill föreligga, må länsarbetsstyrelse medgiva befrielse
tills vidare från fullgörande av tjänsteplikt, varom nu är fråga.

8 KAP.

Vissa för olika slag av tjänsteplikt gemensamma bestämmelser.

17 §.

Tjänsteplikt må, med ovan för olika fall stadgade begränsningar, åläggas
envar, som är bosatt eller eljest stadigvarande vistas i riket, i den mån ej
Konungen beträffande medborgare i viss stat eller personer utan medborgarskap
annorlunda förordnar.

18 §.

Den som är anställd hos staten må endast i den omfattning Konungen
föreskriver tagas i anspråk för annan tjänsteplikt än tvångsförlängning.

Den som fullgör militärtjänst är undantagen från tjänsteplikt, så ock den
som fullgör luftskyddstjänst, i den mån han tages i anspråk därför.

I övrigt äger riksarbetsstyrelsen beträffande person, som är anställd hos
landsting, vägdistrikt eller annan kommun, hushållningssällskap eller tjänstepliktberättigat
företag, eller annan, vars verksamhet har betydelse för ändamål,
som i 2 § sägs, i särskilt fall eller allmänt föreskriva, i vad mån sådan
person skall vara undantagen från tjänsteplikt.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 34.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

19 §.

Då Konungen förordnat om tjänsteplikt, åligger det riksarbetsstyrelsen
att, i den mån förordnandet icke innehåller bestämmelser därom, fastställa
vilka företag, som jämlikt förordnandet äro tjänstepliktberättigade, ävensom,
där förordnandet avser tjänsteplikt för pensionstagare eller allmän tjänsteplikt,
föreskriva, till vilket antal varje sådant företags arbetsstyrka av olika
slag må uppbringas med tillämpning av förordnandet. Där det finnes lämpligt,
må även vid förordnande örn tjänsteplikt för ungdom föreskrift givas
i sistnämnda hänseende.

Riksarbetsstyrelsen må bemyndiga länsarbetsstyrelse att i enlighet med
riksarbetsstyrelsens anvisningar meddela beslut, som nyss sagts.

2° §.

I den mån behov av arbetskraft, som avses i förordnande örn tjänsteplikt
av annat slag än tvångsförlängning, icke kan fyllas på annat sätt, skall efter
framställning från tjänstepliktberiittigad arbetsgivare länsarbetsstyrelsen uttaga
tjänstepliktiga och anvisa dem att taga arbete hos arbetsgivaren.

21 §.

1 mom. Före uttagning till tjänsteplikt bör i den omfattning förhållandena
medgiva tillfälle beredas tjänstepliktiga, som därvid kunna komma
i fråga, att frivilligt anmäla sig till uttagning.

2 mom. Uttagning till tjänsteplikt skall ske så, att de i 2 § angivna ändamålen
därigenom icke motverkas.

Där icke bestämmelsen i 15 § andra stycket till annat föranleder, skola
länsvis eller, efter riksarbetsstyrelsens föreskrift, för flera län gemensamt
de tjänstepliktiga uttagas i följande ordning:

a) de som frivilligt anmäla sig till uttagning;

b) de som genom tjänstepliktens fullgörande uppenbarligen icke komma
att vidkännas minskning i arbetsinkomst;

c) övriga tjänstepliktiga.

I övrigt skall vid uttagningen skälig hänsyn tagas å ena sidan till det
allmännas intresse av att till arbetet uttagas de därför bäst lämpade ävensom
till den tjänstepliktberättigade arbetsgivarens i sådant hänseende framställda
önskemål och å andra sidan till den tjänstepliktiges dittillsvarande
arbetsgivares olägenhet av åtgärden och den tjänstepliktiges olägenhet av
en förändring av arbetsförhållanden eller bostadsort ävensom till den tjänstepliktiges
val mellan olika ifrågakommande arbeten och arbetsplatser. Av
hänsyn, som nu sagts, må även undantag ske från den i andra stycket föreskrivna
ordningen.

22 §.

Örn tjänstepliktigs anställning hos tjänstepliktberättigad arbetsgivare skall,
där ej i denna lag annat föreskrives, gälla vad som enligt lag, avtal eller
sedvänja gäller för frivillig arbetsanställning av ifrågavarande slag.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 34.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

23 §.

Konungen äger förordna om tillsyn över arbetsplatser, där tjänsteplikt
fullgöres. Å sådan tillsyn skall vad i 29 samt 47—50 §§ lagen örn arbetarskydd
stadgas äga motsvarande tillämpning; dock att vad där sägs örn yrkesinspektionens
chefsmyndighet skall avse länsarbetsstyrelsen.

24 §.

Den som fullgör tjänsteplikt må ej utan medgivande av arbetsgivaren
eller länsarbetsstyrelsen frånträda sin anställning och ej heller eljest nedlägga
arbetet.

Mot den tjänstepliktiges vilja må sådan anställning upphöra endast med
länsarbetsstyrelsens medgivande. Styrelsen äger därvid föreskriva senare
tidpunkt för anställningens upphörande än som må föranledas av arbetstagaren
tillkommande uppsägningstid.

Där i anställning, som här avses, arbetsgivaren inställer arbetet helt eller
delvis eller eljest underlåter att taga den tjänstepliktiges arbetskraft i anspråk
utan att anställningen upphör, äger, i den mån länsarbetsstyrelsen ej annat
föreskriver, den tjänstepliktige likväl rätt till lön och andra förmaner efter
vad som utgick, innan åtgärden vidtogs.

Fråga örn upphörande av tjänsteplik- Fråga, som enligt denna lag tillhör
tigs anställning hos tjänsteplikt!^ätti- länsarbetsstyrelses avgörande, må ej prövad
arbetsgivare må ej prövas av dom- vas av domstol,
stol.

9 KAP.

Bestämmande i vissa täll av anställningsvillkor vid tjänsteplikt.

25 §.

Villkoren för tjänstepliktigs anställning hos staten som tjänstepliktberättigad
arbetsgivare skola, i den mån för statstjänst eljest gällande föreskrifter
icke äro tillämpliga, fastställas av Konungen. Därvid böra, såvitt
särskilda förhållanden ej annat föranleda, i huvudsak följas bestämmelser,
som eljest gälla för statlig tjänst av sådant slag.

26 §•

Vid förordnande örn tjänsteplikt för ungdom äger Konungen, örn särskilda
skäl därtill äro, beträffande alla med förordnandet avsedda tjänstepliktiga
fastställa likformiga villkor för deras anställning hos tjänstepliktberättigade
arbetsgivare.

27 §.

I andra fall än i 25 och 26 §§ sägs skola villkoren för tjänstepliktigs anställning
hos tjänstepliktberättigad arbetsgivare, i den mån desamma icke
regleras genom kollektivavtal, som är bindande för bada i fråga örn sadan
anställning, eller genom avtal därom mellan arbetsgivaren och den tjänstepliktige,
bestämmas på sätt nedan sägs. Därvid böra, i den mån särskilda

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 34.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

förhållanden ej annat föranleda, i huvudsak följas villkor, som i betydande
utsträckning tillämpas på arbetsplatsen eller eljest inom näringen.

För tid, då anställningsvillkoren icke regleras genom avtal, som nyss sagts,
och intill dess beslut enligt nedan givna bestämmelser meddelats parterna,
äger arbetsgivaren bestämma villkoren, dock att, örn beslutet innebär större
förmåner för den tjänstepliktige, arbetsgivaren vare skyldig att i efterhand
utgiva vad som med tillämpning av beslutet ytterligare belöper på samma tid.

I övrigt skall örn beslutets giltighetstid gälla vad detsamma därom innehåller.

28 §.

För handläggning av frågor, som omförmälas i 27 §, (lönefrågor vid tjänsteplikt)
skall finnas en lönenämnd för tjänsteplikt eller, örn Konungen därom förordnar,
särskilda sådana nämnder för olika arbetsområden eller delar av riket.

I sådan nämnd skola finnas ordförande samt ledamöter och suppleanter
till det antal, som Konungen med hänsyn till nämndens uppgifter och nedan
givna bestämmelser örn dess sammansättning finner erforderligt. De utses
av Konungen. Av ledamöterna liksom av suppleanterna skola en eller flera
(arbetsgivarrepresentanter) utses bland personer, föreslagna av organisationer,
som företräda arbetsgivare inom nämndens verksamhetsområde, samt en
eller flera (arbets tåg ar representanter) bland personer, föreslagna av organisationer,
som företräda olika grupper av arbetstagare inom området.

I lönenämnds handläggning av lönefråga vid tjänsteplikt skola, i den ordning
Konungen föreskriver, utom ordföranden eller ersättare för denne,
deltaga sex ledamöter eller suppleanter, därav två arbetsgivarrepresentanter
och två arbetstagarrepresentanter, eller ock, då Konungen för viss lönenämnd
därom förordnat, två ledamöter eller suppleanter, därav en arbetsgivarrepresentant
och en arbetstagarrepresentant.

Ordföranden äge utslagsröst.

29 §.

Lönefråga vid tjänsteplikt prövas av lönenämnd på framställning av part.

Innan lönenämnd beslutar i sådan fråga, skall tillfälle beredas parterna
att utföra sin talan.

30 §.

För att följa lönenämnds verksamhet förordnas av Konungen kronoombud
jämte ersättare.

Kronoombud skall underrättas örn anhängig lönefråga vid tjänsteplikt och
äger deltaga i lönenämnds förhandlingar.

31 §•

Kronoombudet äger föreskriva, att lönenämnds beslut i lönefråga vid
tjänsteplikt skall underställas Konungen, som därefter beslutar i ärendet.

Lönenämnds beslut i sådan fråga må ej utfärdas, innan kronoombudet
förklarat, huruvida underställning därav skall ske.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 34.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

32 §.

Lönefråga vid tjänsteplikt må handläggas med förening av arbetsgivare
eller av arbetstagare som part.

I sådant fall vare, i den mån anställningsvillkoren icke regleras genom
avtal, som i 27 § sägs, lönenämndens eller Konungens beslut vad beträffar
yrkesgrupper och område, som avses däri, bindande för envar, som vid tiden
för beslutet var medlem i föreningen eller senare inträtt som sådan.

Yad nu sagts örn förening av arbetsgivare eller arbetstagare skall ock gälla
förening eller förbund av flera sådana föreningar. Därvid skall vad som
stadgas örn medlem i förening gälla medlem i ansluten förening.

33 §.

Tvist örn tolkning eller tillämpning av beslut i lönefråga vid tjänsteplikt
skall i fall, som avses i 32 §, handläggas av arbetsdomstolen, såvitt ej annat
följer av vad i 24 § sista stycket stadgas.

10 KAP.

Särskilda förmåner vid tjänsteplikt.

34 §.

Där någon på grund av tjänsteplikt har att tillträda anställning på ort,
belägen mer än tio kilometer från den ort, där den tjänstepliktige bor eller
eljest stadigvarande eller för fullgörande av tjänsteplikt vistas, skall i den ordning
Konungen föreskriver genom myndighets försorg beredas honom fri
resa från den senare orten till den förra samt, där restiden överstiger sex
timmar, uppehälle därunder.

35 §.

Pinnes sannolikt, att tjänsteplikt^ för fullgörande av tjänsteplikt varaktigt
kommer att uppehålla sig å viss ort utom sin hemort, må länsarbetsstyrelsen,
i den mån det prövas skäligt, bevilja ersättning av statsmedel för kostnad
för flyttning av den tjänstepliktiges familj och bohag till förstnämnda ort
(flyttningsersättning till tjänsteplikt^).

Sådan ersättning beräknas enligt grunder, som fastställas av Konungen.

36 §.

Till tjänsteplikt^, för vilken fullgörande av tjänsteplikt medför, att
hans arbetsinkomst minskas eller att han och hans familj komma att bo
på skilda orter, må i den utsträckning nedan stadgas utgå bidrag av statsmedel
(''utjämningsbidrag till tjänsteplikt^).

Ersättning för minskning i arbetsinkomst må utgå med högst det belopp,
varmed den tjänstepliktiges arbetsinkomst under tjänstepliktens fullgörande
beräknas understiga vad han må antagas hava kunnat förtjäna under samma
tid i det yrke, som han närmast före uttagningen till tjänsteplikt utövade.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 34.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Oavsett om bidrag utgår enligt andra stycket, må under tid, då fullgörande
av allmän tjänsteplikt medför, att den tjänstepliktige oell hans familj
bo på skilda orter, utjämningsbidrag utgå med högst det belopp, varmed
levnadskostnaderna för den tjänstepliktige och familjen kunna beräknas hava
ökats till följd därav; dock att, örn den tjänstepliktiges arbetsinkomst enligt
beräkningsgrunder, som angivits i andra stycket, ökats genom tjänstepliktens
fullgörande, utjämningsbidrag må utgå allenast i den mån ökningen av levnadskostnaderna
överstiger arbetsinkomstens ökning.

Utjämningsbidrag beviljas av länsarbetsstyrelsen.

Konungen meddelar närmare föreskrifter dels huru inkomstminskning
eller levnadskostnadsökning, som i denna paragraf avses, skall beräknas, dels
ock i vad mån utjämningsbidrag må utgå för sålunda beräknade belopp
eller del därav.

37 §.

Har tjänstepliktigs anställning hos tjänstepliktberättigad arbetsgivare
upphört och tages ej den tjänstepliktige genast åter i anspråk för tjänsteplikt,
skall vad i 34 § stadgas äga tillämpning för återresa till hemorten.

Har ersättning enligt 35 § utgått eller kunnat utgå, och finnes det sannolikt,
att den tjänstepliktige icke inom den närmaste tiden tages i anspråk
för tjänsteplikt på annan ort, skall vad i sistnämnda paragraf stadgas äga
tillämpning för återflyttning till hemorten.

38 §.

Tjänstepliktig, som icke utfått förfallen löneförmån för fullgjord tjänsteplikt,
äger av statsmedel utfå ogulden kontant lön jämte beräknade värdet
efter ortens pris av uteblivna naturaförmåner (löneer''sättning till tjänstepliktig).

Ar det ostridigt eller eljest uppenbart, att fordringen tillkommer den
tjänstepliktige, skall ersättning utgå genast. I annat fall skall ersättning
utgå, sedan det slutligen avgjorts, att fordringen tillkommer den tjänstepliktige,
och det visats, att densamma icke kan uttagas hos arbetsgivaren.

Ersättning må, där ej skäl till undantag äro, icke utgå för lönefordran,
som förfallit till betalning mer än tre månader, innan ansökan örn ersättning
göres. Ersättning utbetalas i den ordning Konungen föreskriver mot
fordringens överlåtelse å statsverket.

39 §.

Med familj avses i detta kapitel make eller anhörig, som sammanbor med
den tjänstepliktige och för försörjning eller vård är huvudsakligen beroende
av denne.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 34.

(Kungl. Majlis förslag:)

(Utskottets förslag:)

11 KAP.

Allmänna bestämmelser.

40 §.

Konungen äger föreskriva skyldighet dels för arbetsgivare att lämna upplysning
om förhållanden av betydelse för tillämpningen av denna lag, dels
ock för envar, som enligt densamma kan komma att bliva tjänsteplikt^, att
lämna sådan upplysning ävensom att för sådant ändamål efter anmaning
personligen inställa sig å plats inom den ort, där han vistas.

41 §.

Där arbetstagare genom fullgörande av tjänsteplikt hindras att utföra
åtaget arbete eller efter föreläggande enligt 10 § frånträder anställning,
må det icke åberopas mot arbetstagaren som grund för skadestånd eller
eljest.

Angående förbud för arbetsgivare att med anledning av fullgörande av
tjänsteplikt skilja den tjänstepliktige från anställning ävensom angående rätt
för den tjänstepliktige att ej av sådan anledning behöva vidkännas minskning
i de med anställningen förenade förmånerna skall gälla vad som i sådant
hänseende stadgas med avseende å värnpliktstjänstgöring.

42 §.

Upphör tjänsteplikt att gälla under tjänstepliktigs anställning hos tjänstepliktberättigad
arbetsgivare, skall, i den mån ej mellan dem annat överenskommes,
så anses, som hade fortsatt anställning avtalats mellan dem. Härför
skola tillämpas de villkor, som gällde för anställningen vid tjänstepliktens
upphörande, med de undantag, som nedan i denna paragraf stadgas.

Örn anställningen uppsäges i anslutning till tjänstepliktens upphörande,
skall angående uppsägningstid tillämpas följande. Där enligt anställningsvillkoren
någondera parten åtnjuter uppsägningstid, icke understigande en
vecka och icke överstigande fyra veckor, skall detta gälla. Längre uppsägningstid
än nu sagts må icke åberopas, i den män den omfattar mer än fyra
veckor. Part, som enligt samma villkor icke åtnjuter uppsägningstid eller
kortare sådan än en vecka, äger likväl fordra en veckas uppsägningstid.

Har före tjänstepliktens upphörande slutdag för anställningen avtalats
eller blivit bestämd av länsarbetsstyrelsen, må anställningen uppsägas till
tidigare dag men dess fortsättande efter nämnda dag icke kunna påfordras.

På särskilda skäl må länsarbetsstyrelsen föreskriva annan slutdag för anställningen
än som följer av vad i andra och tredje styckena stadgas.

Beträffande sådan fortsatt anställning, som här avses, skall, sedan uppsägning
skett i anslutning till tjänstepliktens upphörande, intill anställningens
slut vad i 24 § tredje stycket stadgas äga motsvarande tillämpning.

Med avseende å tiden från tjänstepliktens upphörande till anställningens
slut samt resa och flyttning från arbetsplatsen må, i den män det finnes

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 34.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

skäligt, arbetstagaren åtnjuta förmåner, motsvarande vad som utgår till
tjänstepliktig enligt 36—38 §§.

43 §.

Behörig länsarbetsstyrelse vare i fall, som avses i nedannämnda paragrafer,
styrelsen i det län, inom vilket nedan för varje fall angiven plats är
belägen, nämligen:

a) beträffande 9 § 1 morn. och 19 § platsen för det företrädes- eller tjänstepliktbexättigade
företaget;

b) beträffande 9 § 3 mom. platsen för fullgörande av den anställning, för
vilken undantag ifrågasättes;

c) beträffande 10 § platsen för fullgörande av den anställning, som föreläggandet
gäller;

d) beträffande 13, 15, 16 eller 20 § den plats, där den tjänsteplikt^ är
bosatt eller eljest stadigvarande vistas;

e) beträffande 23, 24, 35—37 och 42 §§ platsen för tjänstepliktens fullgörande.

Vad ovan sagts avser den huvudsakliga vistelseorten eller arbetsplatsen.
Är vistelsen eller arbetet ej huvudsakligen förlagt till visst län, skall riksarbetsstyrelsen
för sådant fall utöva befogenheter, som tillkomma länsarbetsstyrelse.

I fall, som avses i 3 § sista stycket, skall i här ifrågavarande hänseende
gälla vad Konungen därom förordnar.

44 §.

Med dagsböter eller, där omständigheterna äro synnerligen försvårande,
fängelse i högst sex månader straffes:

a) den som med vetskap örn föreskrift enligt 7 eller 8 § bryter däremot;

b) arbetstagare, som icke inom utsatt tid efterkommer föreläggande enligt

10 §;

c) tjänstepliktig, som icke inom förelagd tid efterkommer behörig myndighets
anvisning att taga arbete hos tjänstepliktberättigad arbetsgivare;

d) tjänstepliktig, som eljest olovligen utebliver från arbetet eller nedlägger
detsamma eller ock på sådant sätt åsidosätter sina förpliktelser mot
arbetsgivaren eller förgår sig mot denne eller annan, att förhållandet är
ägnat att försvåra tjänstepliktens genomförande;

e) den som icke fullgör upplysnings- eller inställelseskyldighet, som föreskrivits
med stöd av 40 §, eller vid fullgörande därav lämnar medvetet
oriktig uppgift.

Böter, som ådömas enligt denna paragraf, tillfalla kronan.

Förseelse, som avses i denna paragraf \
må ej åtalas av allmän åklagare, där
ej förseelsen av länsarbetsstyrelse till
sådant åtal anmäles.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 34.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

(Utskottets förslag:)

45 §.

För genomförande av beslut enligt denna lag äger länsarbetsstyrelse erhålla
handräckning av polismyndighet.

46 §.

Över länsarbetsstyrelses beslut må klagan föra:*, hos riksarbetsstyrelsen.

Över riksarbetsstyrelsens beslut må klagan föras hos Konungen i vederbörande
statsdepartement.

Klagan föres genom besvär inom trettio dagar efter den, då klaganden
erhöll del av beslutet. I beslutet skall givas anvisning örn sättet för fullföljd
av talan mot detsamma.

Beslut av länsarbetsstyrelse eller riksarbetsstyrelsen gånge i verkställighet
utan hinder av förd klagan, där ej annat föreskrives i beslutet eller av den
myndighet, hos vilken klagan föres.

47 §.

Över beslut av lönenämnd för tjänsteplikt må klagan ej föras.

48 §.

De närmare föreskrifter, som utöver vad denna lag innehåller finnas erforderliga
för lagens tillämpning, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och gäller till
och med den 31 mars 1941. Förordnande, som meddelats jämlikt denna lag,
skall ej gälla längre än lagen äger giltighet. Även efter det lagen i övrigt
upphört att gälla, skola 3, 27—39, 41—44 och 46—48 §§ däri gälla i tillämpliga
delar samt 47—50 §§ lagen örn arbetarskydd äga motsvarande tillämpning
å den som tagit befattning med tillsyn enligt 23 § denna lag.

Genom denna lag upphäves lagen om Konungen äger förordna, att lagen
tjänsteplikt för medicinalper sonat. den 8 december 1939 om tjänsteplikt

för medicinalpersonal skall upphöra att
gälla å dag före den 1 jtdi 1940,

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 34.

(Kungl. Majlis förslag:)

(Utskottets förslag:)

2) Lagom
utvidgad tillämpning i vissa fall av lagen den 28 maj 1920
(nr 245) örn medling i arbetstvister.

Härigenom förordnas, att under tid, då 4 eller 7 kap. lagen örn tjänsteplikt
äger giltighet, i fråga om arbetsområde, som avses i 2 § samma lag,
lagen den 28 maj 1920 örn medling i arbetstvister skall äga vidgad tillämpning
därutinnan,

att 3 § sistnämnda lag skall vara tillämplig utan hinder av att lönenämnd
enligt lagen örn tjänsteplikt är upprättad samt

att förlikningsmans ingripande enligt första stycket av nyssnämnda paragraf
bör ske i arbetstvist av större betydenhet, oaktat densamma icke medfört
eller synes hota att medföra arbetsinställelse.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och gäller till
och med den 31 mars 1941.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 34.

B) att den i ämnet väckta motionen, II: 65, måtte anses besvarad
genom utskottets hemställan under A).

Stockholm den 16 december 1939.

På andra särskilda utskottets vägnar:

S. LINNÉE.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Linnér, Hagman, Heiding, Norman, Branting,
Gärde, Wistrand, Karl Johan Olsson*, Sven Larsson, Eskhult*, Sten och Karl Emil
Johanson*;

från andra kammaren: herrar Lindqvist, Hedlund i Östersund, Skoglund*,
Olsson i Mellerud, Ryberg*, Liedberg, Molander och Lindberg i Stockholm, fru
Gustafson samt herrar Persson i Vinberg, Åqvist* och Gardell.

* Bj närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

dels, beträffande 30 och 31 §§ i förslaget till lag örn tjänsteplikt, av herrar
Linnér, Gärde, Wistrand, Karl Emil Johanson, Skoglund och Liedberg;

dels, beträffande bestämmelsen i 44 § under d) i förslaget till lag örn
tjänsteplikt, av herr Branting, vilken anfört:

»Med den i propositionen föreslagna och av utskottet förordade lydelsen
av angivna lagrum har särskilt kriminaliserats det förhållandet, att en tjänsteplikt^
arbetare ''förgår sig’ emot arbetsgivaren eller annan på sådant sätt
att förhållandet är ägnat att försvåra arbetspliktens genomförande’. Straffet
är dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Mot detta stadgande anmärkes
följande:

1) Härmed har införts en egendomlig brottstyp på det rent disciplinära
området. Att ’''förgå sig'' emot annan torde enligt vanligt språkbruk betyda,
att någon i hastigt mod uppträder på ett häftigt, ohövligt eller eljest förolämpande
sätt. Lagen avser således, synes det, att garantera ett saktmodigt
och hövligt uppträdande av arbetaren mot arbetsgivaren.

Den tjänsteplikt^ arbetaren kan enligt lagen även straffas, örn han
''förgår sig’ emot ''annan’ än arbetsgivaren, vilket enligt lagrådets tolkning
betyder t. ex. verkställande direktören i företaget eller en ingenjör,
verkmästare eller förman. Ordet ''annan’ synes för övrigt kunna betyda
vilken person som helst, t. ex. en arbetskamrat.

I samma paragraf har emellertid även straffbelagts den gärningen, att
tjänsteplikt^ på sådant sätt åsidosätter sina förpliktelser emot arbetsgivaren,
att förhållandet är ägnat att försvåra tjänstepliktens genomförande. Med

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 34.

detta allmänna stadgande torde tillräckliga garantier vara givna emot ett
eventuellt sabotage av tjänsteplikten. Det synes opåkallat att dessutom
särskilt kriminalisera ett förfarande av den tjänstepliktige, som består däri,
att lian ''förgår sig’ emot arbetsgivaren eller annan.

Visserligen straffbelägges med bestämmelsen icke vilken förlöpning som
helst, utan allenast ett beteende som ''är ägnat att försvåra tjänstepliktens
genomförande’. Denna inskränkning i brottsrekvisitet är emellertid synnerligen
svävande och tänjbar. ''Agnad att försvåra’ tjänstepliktens genomförande
är, torde man kunna säga, varje brist i tillbörligt uppträdande i
den mån man nämligen kan påstå, att någons ohövliga eller opassande uppträdande
på en arbetsplats inverkar menligt på arbetsförhållandena i allmänhet.

Det är givetvis icke min mening att försvara ett olämpligt uppträdande
av tjänstepliktig. Men det har hittills icke varit gällande ordning på svenska
arbetsplatser, att arbetarna vid hot örn böter eller fängelse skola tillhållas
att icke ''förgå sig’ emot förmän och verkställande direktörer etc.
Med denna bestämmelse ha, synes det mig, i tjänstepliktslagen insmugit
sig betraktelsesätt och åskådningar, hämtade ifrån vissa främmande länder,
varifrån vi icke önska taga intryck.

2) Genom den föreslagna bestämmelsen brytes på ett stötande sätt principen
örn likhet inför lagen. Straffbart är enligt lagrummet, om tjänstepliktig
arbetare på angivet sätt förgår sig emot arbetsgivaren eller dennes
representanter eller emot ''annan’, men däremot är det icke straffbart enligt
tjänstepliktslagen, örn arbetsgivare, som icke är tjänstepliktig, på samma sätt
och med samma konsekvenser för arbetet ''förgår sig’ emot de tjänstepliktiga
arbetarna. Dessa ställas härmed i en särklass. Uppenbart borde dock
vara, att örn en arbetsgivare ''förgår sig’ emot en tjänstepliktig arbetare
eller flera, dylikt beteende kan vara ägnat att ''försvåra tjänstepliktens genomförande’,
och detta på ett vida allvarligare sätt än örn en enskild arbetare
skulle förgå sig. Även den sålunda införda olikheten inför lagen synes
vara ett andligt lån från idéer, som hittills varit för svensk rätt främmande.

Yad sålunda anförts örn arbetsgivarens ställning gentemot de vid företaget
tjänstepliktiga arbetarna gäller i lika mån örn verkställande direktörer,
ingenjörer, verkmästare eller andra, i den mån dessa grupper ej blivit att
anse såsom tjänstepliktiga.

3) Det skall observeras, att den nu föreslagna bestämmelsen i tjänstepliktslagen
i olika avseenden går utöver allmänna strafflagens stadgande örn
straff för ärekränkning. Enligt S. L. 16: 12 straffas smädliga yttranden,
hotelser eller missfirmliga gärningar med böter. Denna bestämmelse har
nu uppenbarligen icke ansetts tillfyllest. Enligt tjänstepliktslagen straffas
alltså redan den som ''förgår sig’, och straffet är böter eller fängelse i
högst 6 månader. Jag förmenar, att allmänna strafflagens bestämmelser i
nu förevarande avseende äro tillfyllestgörande, lika väl som de ansetts till -

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 34.

fyllestgörande för det fall, att arbetsgivare, direktör, ingenjör, verkmästare,
förman eller ''annan’ förgår sig emot tjänstepliktig arbetare.

Örn man häremot invänder, att vad som bestraffas enligt tjänstepliktslagen
icke är ett ärekränlmingsbrott i egentlig mening, utan angreppet emot
det statsintresse som kräver att visst arbete får oförhindrat fortgå, måste
åter framhållas, att tjänstepliktslagen redan innehåller ett sträffstadgande
emot tjänstepliktig, som ''åsidosätter sina förpliktelser'' med för tjänsteplikten
menliga följder. Att härutöver skydda det angivna statsintresset
speciellt emot den laedering, som må kunna tänkas uppkomma därav, att
tjänstepliktig ''förgår sig’ emot arbetsgivaren eller annan, synes så mycket
mera opåkallat som tjänstepliktslagen icke genom ett allmänt straffbud har
skyddat den under tjänsteplikt bedrivna produktionen. Att märka är exempelvis
såsom också av ''Dano'' påpekats, att något straff alls icke finnes för
arbetsgivare eller annan chef vid tjänstepliktberättigat företag, som misssköter
eller rent av saboterar den för samhället betydelsefulla produktionen.
Att under sådana omständigheter likväl gå så långt i omtanke örn denna
produktion, att man till och med bestraffar arbetare som ''förgår sig’ mot
arbetsgivaren eller arbetsledningen, på sätt som ''är ägnat’ att försvåra
arbetet, synes innebära en anmärkningsvärd ensidighet.

4) Straffbestämmelserna i 44 § tjänstepliktslagen avse i allmänhet att
säkerställa iakttagande av vissa i lagen uttryckligen meddelade bestämmelser.
Sålunda stadgas t. ex. i 24 § förbud för tjänstepliktig att utan medgivande
av arbetsgivaren eller länsarbetsstyrelsen frånträda sin anställning
eller eljest nedlägga arbetet. I konsekvens härmed stadgas i 44 § straff
för tjänstepliktig, som olovligen uteblir från arbetet eller nedlägger detsamma.
Att fullgörandet av stadgandena i en speciallag eller förordning
säkerställes genom vissa straffstadganden, är normalt. Men beträffande det
nu påtalade straffbudet gäller, att detsamma icke svarar emot någon viss i
lagen stadgad skyldighet. Ingenstädes i tjänstepliktslagen har meddelats
några stadgande!! angående de disciplinära förhållandena vid ''tjänstepliktberättigat
företag’. Icke desto mindre har dock bland de i 44 § uppräknade
förseelserna mot lagens bestämmelser upptagits såsom en särskild
straffbar förseelse, att tjänstepliktig på visst sätt ''förgår sig’ emot arbetsgivaren
eller annan. Denna straffbestämmelse svarar alltså icke emot någon
i lagen meddelad och beskriven skyldighet, vilket förhållande i en lag av
denna beskaffenhet synes oformligt och även är ägnat att försvåra tolkningen.

5) Såsom redan av det anförda torde framgå, är det påtalade straffstadgandet
synnerligen oklart till sin innebörd. Brottet ''att på sådant sätt förgå
sig mot någon, att förhållandet är ägnat att försvåra tjänsteplikts genomförande’
har hittills varit okänt i svensk rätt. De ordalag, med vilka den
straffbara förseelsen beskrives, kunna icke heller anses öka lagens begriplighet.
Även om det vore klart, vad som avses med att någon ''förgår sig’ mot
annan, måste man med den angivna formuleringen fråga sig, vilket det ''förhållande’
är, som åsyftas när lagen talar örn att ''förhållandet är ägnat att
försvåra tjänstepliktens genomförande’.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 34. 33

1 tteiligaie synes skrivsättet anfäktbart i ett annat avseende, nämligen beträffande
betydelsen i detta sammanhang av ordet tjänsteplikt. Paragrafen
förutsätter alltså det fall, att tjänsteplikt^’ förgår sig emot arbetsgivaren på
sådant sätt att förhållandet är ägnat att försrråra tjänstepliktens genomförande
. Av ordalagen att döma måste väl här åsyftas den tjänsteplilctiges
tjänsteplikt. Denna tolkning överensstämmer med definitionen i 4 §, enligt
vilken med tjänsteplikt förstas sadan skyldighet, som ålägges genom förordnande
enligt 12, 13, 15 eller 16 §§. Men skulle man sålunda med bestämmelsen
i 44 § verkligen avse att bestraffa den gärningen, att den tjänstepliktige, genom
att förgå sig mot någon, skulle försvåra genomförandet av sin egen tjänsteplikt?
Jag vågar förutsätta, att något helt annat har avsetts, nämligen att den
tjänstepliktige genom sitt olämpliga uppträdande försvårar arbetet i det
tjänstepliktberättigade företaget. Lagförslaget i nuvarande formulering
synes meningslöst.

Gent emot de nu framställda invändningarna torde man möjligen vilja
göra gällande, att utskottet skapat en garanti mot missbruk av bestämmelserna
i 44 § och en borgen för deras förnuftiga tolkning genom sitt till propositionen
fogade förslag, att åtal enligt lagen må ske allenast efter anmälan av
länsarbetsstyrelsen. Denna styrelse förutsattes sålunda skola pröva vad som
i olika fall förekommit, innan åtal kommer till stånd. Men länsarbetsstyrelsens
föregående prövning av åtalsfrågan kan dock icke åberopas såsom ett argument
emot ovan framställda invändningar av principiell, saklig och formell
natur. Även i praktiken torde det vara svårt att föreställa sig den undersökning
som förutsättes skola äga rum inom länsarbetsstyrelsen när det gäller
att pröva, huruvida en tjänstepliktig kan anses hava på sådant sätt ''förgått
sig’ emot arbetsgivaren eller annan’, att ''förhållande är ägnat att försvåra
tjänstepliktens genomförande’.

På grund av det anförda hemställes,

att orden eller förgår sig mot denne eller annan’ i 44 §
under d) i förslaget till lag örn tjänsteplikt måtte utgå.»;

dels ock av herrar Norman, Olsson i Mellerud, Molander och Lindberg i
Stockholm, vilka instämt i den av herr Branting gjorda hemställan.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 11 sami. 2 avd. Nr 34.

2770 39 3