Andra Rammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 20
Utlåtande 1899:TfuA20 Andra kammaren
Andra Rammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 20.
1
N:o 20.
Ank. till Riksd. kansli den 28 april 1899, kl. 3 e. m.
Andra Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 2,
i anledning ad väckta motioner angående lindring i
jemn äg sfr akter för kalk, konstgjorda gödningsämnen och
landtmannapro dukter.
Till Andra Kammarens andra tillfälliga utskott hafva hänvisats
9 motioner, som afse vinnande af ändringar i gällande föreskrifter rörande
jern vägsfraktsatser å landtmannaprodukter och artiklar, som för jordbruket
användas.
Af dessa motioner afse 5 lindring af jern vägsfrakten för kalk.
Sålunda föreslår herr Nilsson i Sorröd i motion n:o 67, att Riksdagen
beslutar att i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla om
utredning och förslag till ett reservationsanslag att användas för lindring
i jernvägsfrakter af kalk, som är afsedd för jordbrukets upphjelpande,
på det sätt och till det omfång, Kongl. Maj:t och Riksdagen kunna finna
lämpligt.
Vidare yrka herrar Petersson i Dänningelanda och Petersson i
Boestad i motion n:o 91, i hvilken motions syfte 7 ledamöter instämt,
att Riksdagen ville i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes vidtaga utredning, om och i hvad mån nedBih.
till Riksd. Prot. 1809. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 19 Höft. (N:o 20.) 1
2 Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 20.
sättning uti jernvägsfrakterna för kalk till bergs- och jordbrukets behof
kan ega rum, eller, om så ej kan ske eller anses lämpligt, framkomma
med förslag om att på annat sätt göra fraktkostnaderna afsevärdt billigare
för kalk, som för nämnda ändamål transporteras å statens jernvägar.
Äfven hemställa herr Oskar Erickson i Bjersby och 36 andra
ledamöter af Andra Kammaren i motion n:o 171, att Riksdagen ville i
underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes
vidtaga utredning, om och i hvad mån nedsättning uti jernvägsfrakterna
för kalk kan eg a rum eller, om detta ej anses lämpligt, framkomma
med förslag om att, efter hufvudsakligen samma grunder, som finnas
bestämda för transporter af kalk i Danmark, göra fraktkostnaderna
afsevärdt billigare för kalk, som transporteras å landets jernvägar.
Vidare yrkar herr J. Sjöberg i motion n:o 8, att Riksdagen ville
besluta skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan det Kongl. Maj:t täcktes
nedsätta den i nu gällande frakttaxa för statens jernvägar bestämda
fraktsats för artikeln kalk med trettio procent.
Slutligen har herr Anderson i Tenhult i motion n:o 20 yrkat, att
Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t begära dels åtgärders vidtagande
för att fraktkostnaderna å statens jernvägar för kalk och konstgjorda
gödningsämnen nedsättas med 50 procent, dels verksam nedsättning
af nuvarande frakter å landtmannaprodukter; allt i fallande
skala i mån af väglängden.
I denna motion afses sålunda äfven en nedsättning af frakten å
konstgjorda gödningsämnen och å landtmannaprodukter i allmänhet.
Angående nedsättning af frakten å särskilda varuslag motionerar
dels herr J. Sjöberg:
i motion n:o 7, deri han yrkar, att Riksdagen ville besluta. skrifvelse
till Kongl. Maj:t med begäran det Kongl. Maj:t täcktes vidtaga
den ändring i gällande frakttaxa för statens jernvägar, att frakten för
100 kilogram kött och fläsk och deröfver må utgå med samma belopp,
som nu är bestämdt för enahanda parti, då minst 5,000 kilogram på
en gång afsändas;
och i motion n:o 9, deri han föreslår, att Riksdagen ville besluta
skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan, det Kongl. Maj:t täcktes nedsätta
den i nu gällande frakttaxa för statens jernvägar bestämda fraktsats
för artikeln potatis med femtio procent eller med detjägre belopp,
3
Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N.o 20.
som det utskott, till hvars behandling motionen kommer att remitteras,
kan finna lämpligt föreslå; .
dels herr Hedin i Torp i motion n:o 69, i hvilken yrkas, att Riksdagen
ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes utfärda
bestämmelser att å statens jernvägar fraktpriset å. artikeln fläsk måtte
nedsättas från nu i taxan upptagna tariff 2, 3, 4 till tariff 4, 5, 6; samt
dels herr O. Valter, som i motion n:o 231 föreslår, att Riksdagen
ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes vidtaga
den ändring i gällande frakter för statens jernvägar, att frakten
för mjöl och spanmåt, som försändes till station norr och vester om
Bräcke och öfver en väglängd af minst 400 kilometer samt till vigt af
minst 5,000 kilogram i använd vagn, måtte nedsättas med 25 procent
af den å statsbanorna belöpande frakten.
I motiveringen till dessa motioner anföres bland annat:
1 motionen n:o 67:
Då det är ett allt mer och mer erkändt faktum, att näst gödning
utgör kalken ett af de verksammaste medlen för höjandet af jordbrukets
utveckling och för frambringande af goda skördar på en kalkfattio-
jordmån och i allmänhet på mossar, synnerligast för åstadkommandet
af eu god gräsväxt, hvilket i sin mån har förmågan att frambringa
det värdefulla kväfvet till jorden; och_ då nu inom landet finnes
dels stora sträckor, som lida brist på kalk i tillräcklig mängd för att
iordbruket kan blifva lönande, och å andra orter deremot jorden är så
kalkrik, att, äfven med största afsättning af den varan, någon brist icke
är att befara; så torde för uppkjelpandet af landets modernäring och
för dess uppbringande till ett allt mer sädesproducerande land, Riksdagen
på något sätt böra träda emellan för att göra kalken lättare åtkomlig
för de orter, som deraf äro i behof för jordbrukets upphjelpande. Detta
torde lättast kunna åstadkommas genom nedsättning af jernvagsfrakten,
enär de stora afstånd, på hvilka en del orter äro belägna från de kalkförande,
ofta gör att frakten ställer sig dyrare än sjelfva varan och
således i vanligaste fall allt för otillräckligt kan komma till användning
för andra än dem, som i ekonomiskt afseende äro mera lyckligt lottade.
Att nu kunna vinna någon nämnvärd nedsättning i j ernvägsfrakten
å de enskilda jernvägarna är väl icke mycket att hoppas på, såvida
icke dessa tillförsäkras särskild ersättning från statsverkets sida. Och
om endast å statens jernvägar nedsättning blefve medgifven, skulle
alla de som bo i närheten deraf komma i en ännu beqvamare och
bättre undantagsställning än hvad redan skett, i det de utan enskild
4 Andra Kammarms Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N.-o 20.
uppoffring erhållit jernvägsförbindelse; hvaremot alla de, som — onekligen
utgörande största antalet — bo i närheten af enskilda jernvägar,
till hvilka de på ett eller annat sätt fått bidraga, vore alldeles uteslutne
från denna fördel. Lättare och mera rättvist fördeladt tror jag derför
det skulle blifva, om Riksdagen beslutade, att ett visst belopp reservationsvis
afsattes för detta ändamål och af jernvägsstyrelserna å de olika
jernvägarne kunde utreqvireras.
För att nu fraktnedsättningen skulle medföra åsyftad verkan, torde
den böra nedsättas med tre fjerdedelar, eller minst två tredjedelar,
hvilket belopp således komme att utgå af statsmedel.
Att nu föreslå någon fix siffra för ändamålet, tilltror jag mig icke,
utan torde Riksdagen, derest förslaget kan vinna afseende, besluta att
i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla om utredning och förslag af det
belopp, som för ändamålet kan vara behöflig!
Att detta förslag från visst håll inom Riksdagen möjligen kommer
att bemötas med motstånd, har icke afskräckt mig, då det för en hvar
efter närmare betraktande må synas klart, att någon förlust för framtiden
å statens sida icke är att befara, enär i samma mån som egendomsförbättring
sker vinnes ökadt egendomsvärde, och staten derigenom
i form af ökad bevillning återfår hvad för ändamålet blifvit utgifvet;
utom det att jordbruket snabbare skulle vinna i utveckling, hvilket åter
har till påföljd ökade jordbruksprodukter och med anledning deraf ökade
j ernvägsfrakter.
I motionen n:o 91:
Svårigheten att mera allmänt inom vårt land föra jordbruket inom
gränserna för en nöjaktig afkastning är för de i dessa förhållanden
förtrogne allmänt känd och erkänd. År detta en sanning, som har
sin tillämpning äfven inom de bördigaste och i så väl ett som annat
afseende lyckligast lottade provinserna, så måste den hafva det i ännu
högre grad inom sådana, som äro af naturen och förhållandena jemförelsevis
vanlottade, och så äro i hög grad de, hvilka fattiga på eller helt
och hållet saknande kalk, som är af en så ofantligt stor betydelse för en
jordmåns bördighet, icke kunna på grund af för höga fraktkostnader
från andra orter få sitt behof af denna för dem så ytterst vigtiga vara
tillfredsstäld.
Landets kalkfattigaste län äro Blekinge, Kalmar, Kronobergs, Jönköpings,
Elfsborgs, Vermlands och Vesternorrlands. Af synnerlig vigt
är att allt, som kan, göres för att dessa län med sina stora arealer med
mossar, mader och kärr må, icke minst för möjliggörandet af dessas
Andra Kammarens Andra Kllfälliga Utskotts Utlåtande N:o 20. 5
bringande i kultur samt för fruktbargörandet af åker och äng på uppmarken,
beredas tillfälle att erhålla kalk till billigaste pris. Det närmast
för handen varande medlet härtill är ett till lägsta möjliga nedsättande
af jern vägsfrakterna för kalk.
Det är i detta syfte, för så vidt det rör statens jernvägar, vi härmed
drista oss till svenska folkets till riksdag samlade representanter
vördsamt framkomma med denna motion. Våra skäl härför skola vi
söka i största korthet sammanfatta, och just derför, ehuru motionen afser
en lättnad uti de if rågavarande fraktförhållandena för hvarje del af riket,
som deraf kan beröras, må det tillåtas oss att vid framhållandet af en
del fakta hufvudsakligast göra det från en enda landsdel, enär dessa
uppgifter i allt väsentligt och efter lätt verkstälda uträkningar äro tilllämpliga
äfven på andra orter, och att vi dervid utvälja Kronobergs
län, må anses lätt förklarligt.
Vi häntydde här ofvan, att kalk är af en ofantlig betydelse för en
jordmåns bördighet, ja, vi vilja tillägga: den är en nödvändighet. Att
styrka dessa påståenden skulle ju vara mer än lätt, men antaga vi det
ej påfordras, då väl näppeligen någon vill eller kan bestrida dem. Må
det dock af de mångfaldiga sådana, som kunna framhållas, tillåtas oss
att såsom ett belysande exempel från det praktiska jordbruket anföra
följande resultat af kalkning, just derför att det egt rum å eu gård i
Sunnerbo härad, beryktadt för att vara den magraste delen af Kronobergs
för någon vidare bördighet ej kända län. Då den åsyftade gården
för 13 år sedan kom i nuvarande egarens hand, svältföddes der ett
tjugutal djur, dragarne inbegripne, och hade likaledes 20 personer, deraf
de flesta barn, der sin knappa utkomst. Under tiden har ett annat förhållande
inträda Årligen hafva flere jernvägsvagnslaster kalk anskaffats
— i trots af att frakten stält sig 8 kronor högre per vagn än varan i inköp
kostat — och har detta jemte ett par nyodlingar, Indika den såsom
jordbrukare utomordentligt skicklige och omtänksamme egaren, professor
Alexander Muller, förklarat sig ej skulle hafva verkstält, derest han ej
kunnat bestå dem kalkgödning, haft till följd, att å stället nu utfodras
80 fäkreatur, 18 hästar, 60 får, 30 svin förutom en hel mängd fjäderfän,
och uppgår antalet menniskor som hafva sin bergning på gården, många
ackordsarbetare ej medräknade, till öfver ett hundratal. Hvad som skett
på denna och delvis på en eller annan gård och större egendom, hvars
egare dertill haft råd och tillfälle, skulle i lika mån kunna ske något
hvarstädes inom länet, om ej de höga kostnaderna stälde sig hindrande
derför. Att söka nedbringa dessa, särskild! genom billigare jernvägsfrakter,
då dessa visat sig alltför tryckande, har derför varit och är en
6 Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 20.
allmän samt upprepade gånger medelst petitioner från hushållningssällskap,
landtmannaföreningar och enskilda personer till Kongl. Maj:t
och kongl. jervägsstyrelsen uttalad önskan, som först pa senare tider,
men i allt för ringa grad, blifvit beaktad, hvilket torde framgå af följande.
Intill den 1 juli 1896 utgingo fraktafgifterna för 100 kg. kalk enligt
tariff 12 med t. ex.
för | en | vägläu | igd af | 10 | km. | 8 | öre |
» | 3) | 33 | 33 | 20 | 3) | 10 | 33 |
3> | 7) | 33 | 33 | 50 | 33 | 18 | 33 |
33 | 33 | 33 | 33 | 100 | 33 | 28 | 3) |
33 | 3) | 33 | 33 | 150 | 33 | 37 | 3) |
3> | 33 | 3) | 33 | 200 | 33 | 44 | 33 |
33 | 3) | 33 | 33 | 250 | 3) | 51 | 33 |
33 | 3) | 3) | 3) | 300 | 33 | 57 | 3) |
33 | 3) | 3) | 33 | 400 | 3) | 70 | 3) |
3) | 33 | 33 | 3) | 500 | 33 | 83 | 33 |
3) | 3) | 33 | 33 | 1,000 | 33 | 148 | 33 |
Sedan sistnämnde dag äro visserligen afgifterna minskade med
20 procent, och då kalken är afsedd till jord- eller bergsbrukets behof,
återbekommes restitutionsvis 1 krona för hvarje begynnande femtiotal
kilometer, som vagnen med fulla lasten tillryggalagt å statsbanor. Anlitas
äfvenledes bibanor, tillkomma, äfven å statens banor, de s. k. banafgifterna
och å enskilda jernvägar derutöfver tilläggsafgifter.
Till Vislanda station, hvilken vi anföra, enär den ligger närmast
midten af södra stambanan inom Kronobergs län, hvilket måste taga
hela sitt kalkbehof på jernväg från andra orter, då det ej, i likhet med
fyra af de här ofvan nämnda kalk fattigaste länen, kan få kalk sjöledes
till någon sin gräns, och som har längre frakter än Jönköpings och
Elfsborgs län, hvilka ligga närmare de trakter i Vestergötland, Ekedalen
och Uddagården, hvarifrån kalken till större delen af Småland förmånligast
tages, kostar alltså nu frakten för en jernvägsvagn om 10,000
kg. kalk från Ekedalen 42 kronor och från Uddagården 39 kronor.
Men till de delar af länet, som mest äro i behof af kalk, måste denna
transporteras äfven på bibanorna, och gör detta i medeltal en fraktökning
af något öfver 7 kronor pr vagn, om denna befraktas till station
å dessa till statens jernväg tillstötande banor, som ligger närmast midten
på dem under deras sträckning genom länet (Vexjö—Alfvesta och Karlskrona—Vexjö
jernvägar betraktade såsom en jernväg). Dessa frakt
-
Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 20. 7
satser äro ju visserligen drägligare än de förut rådande, som voro från
de sagda stationerna i Vestergötland till Vislanda respektive 59 och 55
kronor samt i proportion derefter till bibanorna, och detta under en tid,
då sjelfva varan endast betingade ett pris af 53 kronor 75 öre, som
dock under år 1898 höjts till 59 kronor 36 öre.
För dryga äro frakterna lika fullt för att kalk, detta så väl af den
mindre som den större jordbrukaren så efterträdda jordförbättringsmedel,
skall kunna användas för länets jordbruk i mån som önskligt och behöfligt
vore.
Huru stort är då detta behof?
Enligt 1896 års statistiska uppgifter uppgår arealen af åker och
annan odlad jord inom Kronobergs län till 84,697 har, och efter beräkningar,
gjorda af svenska mosskulturföreningens kulturingeniör, finnas
dersammastädes minst 125,625 har kärr och mossmarker, af hvilka
ungefär 26,194 har äro odlade. Med en så ytterligt ringa tillförsel som
af 2,000 kg. pr har hvart 6:te år skulle till endast den nu odlade jorden,
den å uppmärk varande i behof deraf ej mindre än den å sank mark,
årligen kräfvas 28,232,000 kg. eller 2,823 vagnslaster om 10 tonn.
Genom tillgång på kalk till billigare pris kunde den på senare tider
allt sämre vordna gräsväxten i ängarne förbättras och komme nyodlingarnas
antal, särskild! af mossar och kärr, att årligen ökas i vida större
proportion än nu, och dervid äfven kalkbehofvet.
Att en så allmän, om än obetydlig, kalktillförsel skall ega rum,
som den nyss sagda, kan ej ens den mest förhoppningsfulle antaga,
men tillförseln af hvarje tonn kalk, som möjliggöres till bygder sådana,
som de nu afhandlade, bringar nytta och välsignelse ej blott till dem
utan äfven till landet i sin helhet, så visst som sant det är, att en
organism befinner sig bättre ju bättre dess delar fungera, och ingen af
dem tvinat eller håller på att tvina bort. Den kalkmängd, som, efter
hvad vi kunnat utröna, tillförts länet de sista åren, utgjorde (om man
undantager hvad som kommit till Elmhults station, dit all anländ kalk
på 7 å 8 vagnslaster när användts till industriella behof) år 1895 —
2,587 ton, år 1896 — 2,989,7 ton och år 1897 — 3,446,5 tonn, hvithet
utvisar en tillökning år 1896, under hvars sista halfår fraktlindring inträdt,
af 16 procent och år 1897 af 33 procent0). Detta är visserligen
en aktningsvärd procentförhöjning, men dock obetydlig, om man beaktar
hela det stora behofvet af kalk. Dessutom utgör det ett bevis för att,
*) Enligt 1896 års statistik hade å jernvägarno sagda år fraktats 105,567,2 tonn kalk, kalksten
och cement, emot 80,504,8 tonn år 1895 och 73,823,8 tonn årot derförut.
8 Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 20-
om frakterna för kalk blifva billigare, desto större blir användningen
af varan.
Kunna då kalkfrakterna sänkas?
Ja helt visst, åtminstone efter vårt och tusendes förmenande, icke
minst inom Kronobergs län, der ett mycket stort antal jordbrukare, företrädesvis
sådana med små landtbruk, från hardt när hvarje socken uttryckt
sina önskningar om att saken måtte bäras fram för Riksdagen. (Listorna,
80 stycken, upptagande namnen på nyssnämnde jordbrukare, komma att
af vår läskamrat i Första Kammaren grefve K. A. Posse, till hvilken
de adresserats, och som i sagda kammare ärnar väcka en motion liknande
denna, öfverlemnas till det utskott, till hvars handläggning hans
motion kan blifva remitterad).
Det har visserligen uppgifvits, att statens sjelfkostnader för kalktransporterna
kalkylerats utgöra 1,3 öre pr tonnkilometer. °) Äfven om
så är — hvilket ej torde vara för lågt, utan snarare för högt beräknadt,
enär medeltransport, längden för kalk och gödningsämnen för åren 1894
och 1895, de senaste för hvilka uppgift derom erhållits, varit respektive
74 och 75 km., då deremot under det först nämnda året (för det
senare saknas uppgift) hvarje tonn gods i allmänhet befordrats i medeltal
91 km. — så är en nedsättning i afgiften för kalk å statens jernvägar
möjlig utan att direkt förlust uppstår.
Att ett verk, sådant som statens jernvägar, gerna vill uppvisa
största möjliga inkomster är tydligt, och bör det för en verklig sträfvan
i sådan rigtning hållas tacksam räkning, men målet nås ej, allra minst
då det gäller jernvägarne, statens största affärsföretag, utan att dervid
följas principer, som anses nödvändiga att iakttaga vid andra klokt och
med sakkännedom ledda affärer. Mindre detaljvinst, men ökad omsättning,
medför oftast större slutvinst. Att billigare pris å kalkfrakter
skall öka dessa senares antal torde ej, vid jemförelse med förhållanden
på andra områden, lida tvifvel, och pekar synbarligen den här ofvan
omtalade ökningen efter den 1 juli 1896 deråt. Att en dylik affärsprincip
äfven kan anses rigtig, då den tillämpas på jernvägstrafiken,
vittnar följande i tryck under sistförfluten höst sedda redogörelse för
»Persontarififkomiténs» betänkande, der det heter: »Beträffande det ekonomiska
resultatet af den sålunda föreslagna nedsättningen meddelar
komitén att, derest den nya taxan egt tillämpning på den trafik, som *)
*) Se »Svenska Dagbladet» L. U. för den 7 oktober 1898, sid. 2, spalt 3. Någon statistisk
uppgift häröfver hafva vi ej kunnat förskaffa oss. Statistiken öfver Sveriges jernvägstrafik för år
1895 upptager visserligen driftkostnaderna per brutto tonnkilometer för allt trafikeradt gods till 0,7 5
öre, men visar ej denna kostnad för olika godsslag.
I
Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 20. 9
existerade under år 1896, deraf skulle hafva föranledts en inkomstminskning
af omkring 2,100,000 kronor. För att åter någon minskad bruttoinkomst
icke skulle hafva uppstått, hade fordrats ett ökadt antal resande,
motsvarande 27 procent af det verkliga. Med stöd af förhållanden, särskildt
i Finland, anser sig komitén hafva fog för antagandet, att icke
blott denna ökning skulle hafva uppstått, utan äfven att df af en blifvande
ökad trafik härflytande inkomster framgent skola visa sig tillfredsställande.
*)
Man behöfver dessutom icke vara mycket framsynt för att ej inse,
att, om jordbruket i hela landsdelar skulle blifva förbättradt genom
lättare tillgång till kalk, den deraf följande större produktionen skall
föranleda nya och ökade frakter af foder, spanmål, lefvande och slagtade
djur samt mejeriprodukter m. m.
Men jernvägarne hafva äfven ett annat mål än sitt eget ekonomiska,
och det är främjandet af ett lands odling och välmåga eller just
sådana, för hvilkas framgång hjelp här nu påkallas.
Huru sådan i liknande fall lemnats och lcmnas i t. ex. vårt grannland
Danmark må det tillåtas att i samband härmed omförmäla. Redan00)
år 1889 började på anmodan af Hedesällskapet en billigare mergeltransport
på statsbanorna. Mcrgeln transporterades med extratåg, och
i frakt beräknades endast jernvägens egna utgifter för betjening, kol,
olja m. m., under det intet beräknades för slitning af material---».
»Vid tariff-förändringen genom lagen af den 24 april 1896 faststäldes
emellertid, att alla särskilda överenskommelser om billigare frakt än
den ordinarie hädanefter skulle vara olagliga. Mergeltransporten från
Seilgaard kunde omöjligen bära de ordinarie frakttarifferna, och så vida
ej den påbörjade storartade utvecklingen af hede- och mosskultur, som
hade mergeln att tacka för sin framgång, skulle gå tillbaka igen, måste
således något råd påfinnas. Detta kom — genom ministeriets, riksdagens
och jern vägsstyrelsens välvilliga tillmötesgående emot Hedesällskapet
erhölls hjelp på så sätt, att statsbanorna erhöllo full frakt, och
ministern fick riksdagens bemyndigande att genom Hedesällskapet utbetala
för bevisligen transporterade mergel- och kalkmängder till kulturändamål
respektive -f och | af fraktbeloppet till reqvirenterna.»
Den ordinarie frakten, som utgör grundlaget för denna uppgörelse,
utgår efter klasserna 5 och 6 i den enkelt och praktiskt inrättade tariff- *) **)
*) Kursiveringen af motionärerna.
**) Se Svenska Mosskulturlöreningens tillskrift n:o 6 för ar 1898.
Bih. till Rilcsd. Vrot. 1899. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 19 Höft.
9
10 Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 20.
ordningen af 1896, der det blott fasthålla 3 klasser på styckegods och
lika många för vagnslastgods — för de senare med en fast afgift af 5
kronor pr 10,000 kg. och en glidande skala, varierande pr 60 kilometers
afstånd. Bränd kalk och kalksten transporteras efter klass 5 och kalkjord
samt mergel efter klass 6, men är härvid att märka, att för erhållande
af *len nämnda restitutionen skall minimiafgiften för kalk och
kalkjord uppgå till 6 kronor för vagnslast om 10,000 kg.
Frakten för 10,000 kg. °) efter klass 5 utgår med
|
|
|
|
|
Afstånd. | Pr kilometer | För våglängd | Kontant kronor. | Tillsammans kronor. |
Första 60 km............ | 30 | 18 |
| 23 |
Nästa 60 „ ........... | 20 | 12 |
| 35 |
60 .. ........... | 15 | 9 | 5 | 44 |
„ 60 „ ............ och följande afstånd | > 12,6 | 7,50 |
| 51,50 |
Frakten för 10,000 kg. °) efter klass 6 utgår med
Afstånd. | Pr kilometer | För våglängd | Kontant kronor. | Tillsammans kronor. |
Första 60 km............ | 20 | 12 |
| 17 |
Nästa 60 „ ............ | 15 | 9 |
| 26 |
n 60 n ............ | 12,5 | 7,50 | 5 | 34 |
» 60 « .......... och följande afstånd | ! “ | 6 |
| 40 |
Transporten af kalkjord, bränd kalk och kalksten på danska statsbanorna
kostar alltså emottagaren, efter bekommen restitution, pr
vagnslast om 10,000 kg. för t. ex.
‘) Uppgörelsen sker pr 100 kg. i öre. Bråkdelar afundas uppåt
Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 20. 11
En | väglän | gd af | 10 | km. | För kalkjord. 6 kr. | För bränd 6 kr. | I Sverige äro 6,4 0 kr. | å W | |||
11 | 11 | 11 | 20 | ii | 6 | 11 | 6 | 11 | 8,00 | 11 | O pt er sr CD ££ |
11 | 11 | 11 | 50 | ii | 6 | 11 | 6,67 | 11 | 13,40 | 11 | Oj lTT »e- |
11 | 11 | 11 | 100 | ii | 7,67 | 11 | 10,33 | 11 | 20,40 | 11 | 15 i |
11 | 11 | 11 | 150 | ii | 10,00 | V | 13,33 | 11 | 26,60 | 11 | ÖB B CD |
11 | 11 | 11 | 200 | ii | 12 | 11 | 15,6 7 | 11 | 31,20 | 11 | or’1 M* |
v | 11 | 11 | 250 | ii | 13,67 | 11 | 17,67 | 11 | 35,8 0 | 11 | er ^ S oo |
n | 11 | 11 | 300 | ii | 15,33 | 11 | 19,67 | 11 | 39,60 | 11 | p p |
11 | 11 | ii | 400 | ii | 18,67 | 11 | 24,0 0 | 11 | 48,00 | 11 | CD |
11 | 11 | ii | 500 | ii | 22 | 11 | 28,oo | 11 | 52,40 | 11 | 3 g4 |
11 | 11 | ii | 1,000 | ii | — | 11 | — | 11 | 98,40 | 11 | '' <2. |
f
Dessa siffror tala ett oförtydbart språk. De Här i landet år 1896
beviljade fraktlindringarne uppgå visserligen vid frakter på våglängder
om 500 km. eller större till vid pass 33 % eller något deröfver, men
dylika långa frakter torde ej förekomma, åtminstone ytterst sällan,
Hvarom den påvisade medeltransport-längden tyder, och beroende på,
såsom nämnts, att de flesta af de kalkfattigaste länen kunna få sitt
kalkbehof sjöledes till någon sin gräns, och de öfriga länen, med undantag
af Kronobergs, gränsa intill län, hvarifrån de hemta sin kalk. Det
är alltså frakterna på våglängder från 50 till omkring 400 km., som
synnerligast tarfva nedsättning.
Då andra länder med stora uppoffringar, ej blott pekuniära utan
vida större, äflas att skaffa sig kolonier i andra verldsdelar, och framför
allt då massor af svenskar, särskildt från de fattigaste landsdelarne,
hvilka ock, betecknande nog, ofta äro de kalkfattigaste, söka sin utkomst
i främmande land, hvarför skall man då ej här göra, åtminstone jemförelsevis,
obetydliga uppoffringar för vinnandet, om ej helt så dock i
högst afsevärd mån, af så stora mål som fruktbargörandet af hela landsdelar
och dermed befolkningens fästande vid desamma.
Beredande af tillfälle att bekomma kalk till billigt pris vore ett
godt hjelpmedel härtill, som torde kunna åstadkommas genom lämplig
nedsättning i jernvägsfraktorna.
Skulle, emot förmodan, så ej låta sig göra eller af ett eller annat
skäl ej anses lämpligt, vore önskligt om andra åtgärder, exempelvis
sådana som vidtagits i Danmark, kunde åstadkommas här i landet, så
12
Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 20.
att den störa kostnaden för transport af kalk, som på många orter
lägger så godt som hinder för användningen af detta så betydelsefulla
jordförbättringsmedel, måtte nedbringas.
I motionen n:o 171:
Med stöd af erfarenheter, vunna genom praktiska och på vetenskapliga
grunder utförda försök, har det lyckats jordbrukarne att på
sista tiden föra sin näring framåt. Men icke för ty är det allmänt kändt
och erkändt af alla, som hafva allsidig kännedom om förhållandena, att
det inom vårt land har stora svårigheter föra jordbruket inom gränserna
för eu nöjaktig afkastning. Detta är en sanning, som har sin tillämpning
inom de af naturen lyckligt lottade delarna af landet och ännu mera i
dem, der jordmånen i allmänhet är af mindre bördig beskaffenhet.
Man kan visserligen genom att tillföra jorden växtnäringsämnen i
form af naturlig gödsel och konstgjorda gödningsmedel höja åkerjordens
bördighet. För att grödorna skola betala de på ett eller annat sätt tillförda
näringsämnena, arbete, jordränta m. nr, fordras dock, att åkerjorden
skall hafva en sådan sammansättning, att ofvannämnda ämnen
kunna på ett tillfredsställande sätt omsättas och upptagas af växterna.
För att så skall kunna ske, är det nödvändigt att kalk i tillräcklig
mängd finnes närvarande i jorden. I allmänhet är Sveriges jord kalkfattig.
Först och främst är detta förhållandet med de stora moss-, torfoch
dymarker, som tillsammans beräknas utgöra 52,000 qvadratmometer,
hvaraf omkring 30,000 qvadratkilometer anses lämpliga för odling, utom
de stora arealer, som redan äro odlade af dylika jordarter, samt vidare
ler- och sandjorden i många trakter af landet.
Kalkberg finnas i många provinser. Större och mindre tillgång på
kristallinisk eller urkalk finnes i öpland, Södermanland, Vestmanland
Gestrikland, Vermland, Dalarne, Östergötland och Småland. Denna har
stor användning i industriens tjenst till byggnader m. m., men då den
måste brännas med ved eller kol, för att förvandlas till kalciumoxid
(osläckt kalk), så blir denna för dyr att i större mängd användas för
iordbruksbehof.
I Öster- och Vestergötland och Jemtland samt på Öland och Gotland
uppträder deremot i mägtiga lager silurisk kalksten tillsammans
med alunskiffer, som kan användas vid kalkstenens bränning, hvarigenom
den osläckta kalken kan säljas för ett jemförelsevis billigt pris och vara
användbar i jordbrukets tjenst.
På sista tiden har äfven pulveriserad kalksten (Diingerkalk) börjat
påföras jorden och visat sig vara lämplig dertill under vissa förhållanden.
Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 20. 13
För att emellertid kalk skall kunna användas i önskvärd mängd
för höjandet af jordens bördighet, är det första vilkoret, att den skall
kunna erhållas för tillräckligt billigt pris. På den siluriska kalkens
produktionsorter kan kalk säljas för fullt tillfredsställande pris. Men
orsaken, hvarför den på de flesta orter ej kan tillföras jorden, är för
höga jernvägsfrakter.
Upsala län har blott ett kalkbruk, Lenaberg, der några tusen
hektoliter årligen brännas med ved och användas till byggnadsbehof.
Sålunda måste den kalk, som användes, hemtas per jernväg från Nerike
eller Vestergötland eller sjöledes från Gotland. Frakten för en jernvägsvagn
om cirka 120 hektoliter är från Hallsberg till Upsala 42 kronor.
Stockholms län har Karta kalkbruk, som nästan uteslutande afsätter
sin tillverkning till byggnadsindustrien, hvarför kalk för jordbrukets behof
måste hemtas såsom i Upsala län. I båda länen är jordmånen mestadels
kalkfattig.
Vestmanland saknar tillgång på kalk, och anses jorden i allmänhet
kalkfattig. I trakten af Sala är förhållandet bättre. Från Sala säljes
kalk i obetydlig mängd till ett pris af 1 krona 20 öre per hektoliter.
Den i allmänhet använda kalken tages från Nerike och kostar
omkring 1 krona per hektoliter, deraf frakten uppgår till omkring 30
öre. 1 vagn från Kumla till Vesterås kostar i frakt 20 kronor. Sjöledes
tagen kalk uppgifves kosta 2 kronor per hektoliter.
Åkerarealen i länet är 148,041 hektar eller 300,000 tunnland. Fn
del jordbrukare kalka sin träda, andra äfven sin vall, innan den plöjes,
men flertalet anser sig ej hafva råd kalka under nuvarande prisförhållanden.
Beräknas ett 7-årigt omlopp, blifver trädan 42,857 tunnland.
Om denna kalkas med 6 tunnor per tunnland, vore behofvet årligen
257,142 tunnor eller 3,536 jern vägs vagnar, då en vagn lastar 73 tunnor =
120 hektoliter.
Från Södermanlands län meddelas:
»Mer än tillräcklig tillgång på kalk förefinnes inom Södermanlands
län, men det oaktadt torde för närvarande kalk för jordbruksändamål
lämpligast erhållas från annan provins (Nerike—Vestergötland).
Uti Södermanlands län förekommer kalk uteslutande under form
af kornig kalksten (urkalk) med en procentlialt kolsyrad kalk varierande
från 50—93 procent. Brytning och bränning af densamma i större
affärsmessig skala bedrifves hufvudsakligen endast vid Oaxen, ehuruväl
mägtiga kalkstenslager äfven förefinnas på många andra ställen.
Ehuru en stor del af dessa lager såväl med afseende på deras
mägtigbet som på kalkstenens kemiska beskaffenhet skulle synnerligen
14 Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 20.
väl lämpa sig för en större kalkindustri, hör det dock till undantagen,
att desamma bearbetas i större skala än för husbehofstillverkning. Uppsattes
nya, tidsenliga kalkugnar, torde likväl produktionskostnaderna
ändå icke kunna nedbringas så lågt, att bränd urkalk kan inom länet
frambringas till det låga pris, som betingas för den med alunskiffer
brända siluriska kalkstenen från Nerike och Vestergötland, trots de
betydande fraktkostnader, som bär måste utgå.
Priset på kalk inom Södermanlands län varierar naturligtvis allt efter
afståndet från produktionsorterna. Sålunda betingar t. ex. bränd osläckt
kalk från Oaxen vid Liljeholmen ett pris af 1 krona 95 öre per hektoliter,
och ställer sig denna vid Gnesta till 2 kronor 15 öre å 2 kronor 11 öre,
beroende på om partiets storlek uppgår till resp. 8- eller 10,000 kilograms
vigt. Vid Flen ställer sig samma kalk till resp. 2 kronor 23 öre
å 2 kronor 17 öre, under det att Nerikes kalk kan säljas vid Gnesta
till 85 öre per hektoliter. Frakten från Kumla—Gnesta resp. 35 å 26
öre per 100 kilogram.
De pris, som för närvarande betingas för kalk, försåld vid mindre
kalkugnar inom provinsen, variera mellan 2 kronor till 1 krona 25 öre
per hektoliter.»
I Dalarne finnes riklig tillgång på kalksten, men blir den brända
kalken för dyr för jordbruksbehof, då den kostar på tillverkningsorten
1 krona 50 öre å 2 kronor per lieki oliter. För närvarande anses det,
att blott 500 ton användes såsom jordförbättringsmedel, men att förbrukningen
skulle mångdubblas, om frakterna blefve billigare.
Inom Jemtland finnes riklig tillgång på god kalk, då nemligen
inom det vidsträckta silurområdet derstädes kalkberg förefinnas i betydande
utsträckning. Kalk brännes ock rätt mycket, men användes mest
för tekniska behof. Priset på kalk per hektoliter är 1 krona 90 öre å
2 kronor, levererad vid närmaste jernvägsstation. På Jemtlands i allmänhet
kalkrika jord användes föga kalk såsom jordförbättringsmedel, men
är detta förhållandet äfven inom öfriga Norrland med dess till största
delen kalkfattiga jord. Kunde kalk för billigare pris fraktas, än hvad
nu är händelsen, skulle helt säkert en storartad kalkindustri komma att
uppstå i Jemtland, hvarigenom öfre Norrlands vidsträckta myrodlingar
skulle kunna bringas till större bördighet. Nu finnes ingen möjlighet
att använda kalk, då frakten för en vagnslast om 120 hektoliter kostar
från Brunflo till Luleå 108 kronor.
Inom Jönköpings län finnes ingen tillgång på kalk, som lämpligast
erhålles från Vestergötland. Inom länet finnas 1,464 qvadratkilometer
ouppodlade vattensjuka marker, till största delen bestående af mossar,
Andra Kammarens Andra Tillfålliga Utskotts Utlåtande N:o 20. 15
hvilka icke kunna kultiveras på ett rentabelt sätt utan kalkning. Den
gamla åkerjorden och de stora nyodlingar, som allmänt företagits med
ringa eller ingen vinst, har stort behof af kalk till följd af jordens fattigdom
på nämnda ämne. Nu kostar eu vagnslast kalk om 112 hektoliter
100 kronor och mera, hvilket gör, att endast omkring 200 vagnslaster
användas inom länet, men skulle, om varan stälde sig tillräckligt billig,
säkerligen tusendetals vagnslaster finna användning till stort gagn för
höjandet af länets åkerbruk.
Angående förhållandena i Kronobergs län hänvisas till den af
grefve Posse m. fl. i Första Kammaren väckta motion.
I Elfsborgs län finnes möjlighet få kalk till östra delen af länet,
men ställer sig varan för dyr i länets magraste trakter, Dalsland. Om
länets jord skulle få sitt tillräckliga kalkbehof, anses att 10,000 vagnslaster
skulle erfordras, utom hvad som fraktas sjöledes öfver Venern
från Kinnekulle.
Malmöhus län har ej tillräcklig mängd kalk inom eget område,
utan köpes sådan från Vestergötland. Priset är öfver en krona per hektoliter,
hvaraf frakten utgör mer än hälften. För närvarande användes
för jordbrukets behof affallskalk från sockerbruken och 150 å 200 vagnslaster
från platser utom länet.
Det är nu öfver 20 år, sedan den skånska jorden i allmänhet merglades.
Med nuvarande arbetspriser och brist på jordbruksarbetare måste
det anses såsom omöjligt att mergla på nytt, och då jorden lider brist
på kalk, hvilket bland annat bevisas af den ökade skörd af klöfver,
som alltid erhålles, om jorden kalkas, så kan man vara förvissad om,
att kalk i stora mängder, helt visst omkring 20,000 vagnslaster, skulle
komma att fraktas till länet till oberäknelig nytta för jordbruket, om
blott priset stälde sig tillräckligt billigt. Kalken från Limhamn står i
så högt pris, att den ej kan köpas för jordbruksbehof.
I Kristianstads län finnas visserligen flera kalkbruk, från hvilka
årligen levereras till länets jordbrukare omkring 1,000 vagnslaster,
hvilket är en ringa mängd och blott Vio af hvad vore önskvärdt och
nyttigt. Den qvantitet, som föres till länet från Limhamns kalkbruk i
Malmöhus län samt från Öster- och Vestergötland, är obetydlig. Limhamnskalken
blir, ehuru afståndet är närmare, dyrare än Vest- och
Östgötakalken, hvilkens fraktkostnad dock omöjliggör dess användning
i större mängd.
Frågan ställer sig för närvarande så, att länets jordbrukare lifligt
önska erhålla kalk från Vestergötland för lägre pris än nu. Kan detta
ske, komma helt visst jordbrukare att gerna och i stor utsträckning
16 Andra Kammarens Andra Tälj ålliga Utskotts Utlåtande o 20.
tillgodogöra eig ett jordförbättringsmedel, som är behöfligt för länets
mångenstädes kalkfattiga jord, och som på grund af de ogynsamma
konjunkturerna icke i trots af den bästa vilja kan användas i den utsträckning,
som bör ske.
Halland har ej någon tillgång på kalk utom den, som finnes i
mergeln, utan anskaffas sådan, sedan sättet att genom mergling rikta
jorden med behöflig mängd kalk blifvit af flera omständigheter nära
nog omöjligt, dels från Vestergötland och dels från socker- och cementfabrikerna
i Skåne. Användningen af kalk har visserligen i betydlig
grad tilltagit och skulle säkerligen mångdubblas, om den blott kunde
anskaffas till billigare pris. Frakterna spela härvidlag en väsentlig roll,
då de i allmänhet uppgå till omkring lika mycket som varans värde.
Insigten om kalkens stora betydelse för jordbruket inses allt mer
och mer af dess idkare, hvarför vår modernärings utveckling inom länet
skulle gå hastigt framåt, om tillräcklig mängd kalk kunde tillföras jorden.
Vi hafva här ofvan anfört uttalanden från flera olika delar af landet
och dermed visat, att åsigterna öfverallt äro enstämmiga, att kraftiga
åtgärder böra vidtagas för att bereda jordbrukare möjlighet att påföra
jorden kalk i tillräcklig mängd, en sak som för närvarande är omöjlig
till följd af nu gällande frakttaxor. Om åker och ängsjorden i Sverige
skulle kalkas hvart sjunde år med 10 hektoliter per har, så skulle dertill
åtgå omkring 60,000 vagnslaster, eller mera än 7,000,000 hektoliter,
hvithet visar den betydande industri, som kan uppstå inom landet, om
möjlighet beredes jordbruket att använda kalk. I nämnda siffra är ej
inberäknad den oupphörligen växande mängd kalk, som förbrukas i
industrien.
Billig kalk för jordbruket har en så ofantligt stor nationalekonomisk
betydelse och är en så mägtig häfstång för vårt lands ekonomiska utveckling,
att hvar och en, som intresserar sig derför, måste vara intresserad
af att frågan på ett praktiskt sätt löses. Det är ej blott jordbrukarne,
som få fördelarna, utan äfven många andra af landets invånare.
Egare af kalkberg få ökad förtjenst genom större brytning och
afsättning af sin tillverkade vara. Jern vägar och båtar få ökad inkomst
genom de mångdubblade transporterna. Genom jordens höjda alstringskraft
höjas skördarna, landets modernäring utvecklas på samma gång
som spanmåls- och foderproduktionen ökas, och derigenom tagas transportmedlen
till lands och sjös i större anspråk. Den jordbrukande klassens
produktion och välstånd höjes, men på samma gång beredes tillfälle
till arbete och ökad förtjenst för mycket folk vid kalkbruken, jernvägar
och fartyg samt vid jordbruket
Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 20. 17
Skulle nu endast kalk, som användes för jordbrukets eller möjligen
äfven för bergsbrukets behof, blifva befordrad per jernväg efter
en undantagstaxa, skulle kontrollen blifva snart sagd!, omöjlig, att ej
en del af den sålunda fraktade kalken förbrukades vid uppförandet af
byggnader eller på annat sätt. I jemförelse med den kalk, som erfordras
för jordbruket, är den qvantitet ringa, som är behöflig vid
byggnadsverksamheten och för andra ändamål. Derför torde det ej
vara lämpligt skilja på kalk för olika ändamål, så mycket mera som
största delen af byggnadskalk till de stora städerna fraktas sjöledes.
Då emellertid jordbruket i första hand lider af nuvarande förhållanden
med afseende på kalkfrakterna, så anse vi det vara vår pligt
att till Riksdagen vördsamt framkomma med denna motion.
Det ena sättet att bereda möjlighet för Sveriges åkerjord att få
tillräcklig mängd kalk till rimligt pris är genom nedsättning af fraktkostnaderna.
Ett annat sätt användes i Danmark, der staten genom anslag
möjliggör stor användning af kalk för jordbruksbehof, på sätt bifogade
bilaga visar.
Bereder svenska Riksdagen, på sätt den kan finna lämpligast,
landets jordbrukare möjlighet att få billig kalk till sin jord, har den
gjort ett betydelsefullt inlägg för höjandet af vår modernäring, hvilket
med tacksamhet kommer att mottagas af dess idkare i landets olika
delar samt bidraga till ökadt välstånd.
Denna motion åtföljes af en bilaga så lydande:
Redan år 1889 började på anmodan af Hedesällskapet en billigare
mergeltransport på statsbanorna; mergeln transporterades med extratåg,
och i frakt beräknades endast jernvägens egna utgifter för betjening,
kol, olja m. m., under det intet beräknades för slitning af materiel.
Transporten var dock då inskränkt till eu viss trakt och få aflastningsplatser,
men redan efter några års förlopp transporterades ganska betydliga
mängder, och under samma period användes årligen 1,000 å
1,500 vagnslaster i nämnda, starkt begränsade områden.
Vid tariff-förändringen genom lagen af den 24 april 1896 faststäldes
emellertid, att
»alla särskilda överenskommelser om billigare frakt än den ordinarie
hädanefter skulle vara olagliga.»
Mergeltransporten från Seilgaard kunde omöjligen bära de ordinarie
frakt-tarifferna, och såvida ej den påbörjade storartade utveckla.
till ''Rtksd. Prof. 1809. 8 Samt. 2 Afd. 2 Band. 19 Häft. 3
18 Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 20.
lingen af hed- och mosskultur, som hade mergel att tacka för sin framgång,
skulle gå tillbaka igen, måste således något råd påfinnas.
Detta kom: genom ministeriets, riksdagens och jernvägsst yreisens
välvilliga tillmötesgående emot Hedesällskapet erhölls hjelp på så sätt,
att statsbanorna erhöllo full frakt, och ministern fick riksdagens bemyndigande
att genom Hedesällskapet utbetala för bevisligen transporterade
mergel- och kalkmängder till kulturändamål respektive V5 och Va
af fraktbeloppet till reqvirenterna; dessa betala således Vs eller Vs af
den ordinarie frakten efter följande grunder.
Statsbidraget fördelas på följande sätt:
a) sällskap, hvilka hafva skaffat sig privata aflastningsspår vid
stationerna och träffat öfverenskommelse med jernvägen om gemensam
transport af mergel, erhålla 4/s af frakten godt gjord af statskassan, dock
så att minimum af den del af frakten, som emottagaren sjelf skall
erlägga, fastställes till 3 kronor per vagnslast vanlig mergel å 10,000
kilogram;
b) andra förbrukare af vanlig mergel erhålla % af frakten godtgjorda
af statskassan, och sättes äfven här minimiafgiften till 3 kronor
per vagnslast å 10,000 kilogram;
c) förbrukare af kalk erhålla Vs af frakten i restitution, men skall
här minimiafgiften uppgå till 6 kronor per vagnslast å 10,000 kilogram.
Det till underlättande af mergeltransporten disponibla statstillskottet
utbetalas till Hedesällskapet efter hand som det behöfves, och räkenskaperna
öfver dess användning inlemnas till ministeriet senast den
1 maj följande år. Utgiftsbilagorna till räkenskaperna äro dels de från
jernvägarne afgifna räkningarna öfver gemensamma transporter för sällskapen,
dels fraktsedlarne i original för alla andra transporter. Dessa
betalas tills vidare af emottagaren med fulla beloppet, hvarefter fraktsedeln
insändes till Hedesällskapet med tydlig påskrift om beloppets
storlek och qvitto på de */* af frakten, som statskassan lemnar, hvarefter
det af Hedesällskapet utbetalas.
Så snart samtliga tillskott äro utbetalta, insänder Hedesällskapet
till ministeriet meddelande om storleken af de använda beloppen samt
den kontanta kassabehållningen.
Hedesällskapet insänder hvarje år senast den 1 augusti till ministeriet
förslag till huru stort belopp, som provisoriskt bör uppföras i
budgeten för kommande år till underlättande af mergeltransporter.
Senast den 15 januari tillställer Hedesällskapet ministeriet meddelande
om huru stort belopp, som faktiskt behöfver användas, och i anled
-
19
Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 20.
ning häraf förslag om höjning eller minskning af det provisoriskt
uppsatta anslaget.
Frakten utgöres enligt följande tabell:
Afstånd. | Pr kilometer | Pr 10,000 kg. | Kontant kronor. | Tillsammans kronor. |
Första 60 km............................. Nästa 60 ,, ......................... | 20 15 12,5 10 | 12 9 7,50 6 | 5 | 17 26 341) 40 |
,, 60 ,, .............................. | ||||
» , 60 n ........................... 1 och följande afstånd ............... J |
Den ordinarie frakten är således för tariff 6 kr. pr 10,000 kg.:
För afstånd i kilometer................. 60 — 120 — 180 — 240.
Kronor ............................................. 17 — 26 — 34— 40.
Häraf betalas af sällskapet:
l femtedel för mergel kronor 3,40 — 5,20 — 6,80 — 8,00.
/ tredjedel för kalk ,, 5,67 — 8,67 — 11,33 — 13,33.
Det längsta af de som exempel valda afstånden 2) är ungefär som
från Aalborg till Fredericia. Så lång transport kommer ju sällan i fråga.
På ett afstånd af 180 km. kostar transporten pr 10,000 kg.:
för mergel kronor 6,8 0 eller cirka 1 kr. pr kubikmeter3)
„ kalk „ 11,33 „ „ IIV3 öre pr 100 kg.
Minimifrakten (under 60 km) blifver:
för mergel 3 kronor eller 43 öre pr kubikmeter.
„ kalk 6 „ „ 6 „ „ 100 kg.
I runda tal kan man således säga, att transporten öfver hela
Jutland på de afstånd, der den öfver hufvud taget kan tänkas ega
rum med hjelp af statsbanorna, sker till ett pris af:
för mergel mellan en half och en krona pr kubikmeter, motsvarande
3 a 7 öre pr 100 kg.;
för kalkjord 6 a 12 öre pr 100 kg.
'') Uppgörelsen sker pr 100 kg. i öre, motsvarande pr 10,000 kg. i kronor; bråkdelar
afrundas uppåt.
2) Det är klart, att tabeller, uträknade för alla afstånd, angifva de proportionsvisa fraktbeloppen
för hvarje.
3) I kubikmeter räknad till en vigt af 1,400 kg.
20
Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 20.
Härvidlag bör dock anmärkas, att bränd kalk och kalksten icke
gå in under samma tariff'', utan sändes efter tariff 5, der det betalas
för de första 4+60 km. som följer:
Kilometer afstånd.......................... 60 — 120 — 180 — 240.
Ordinarie frakt för 10,000 kg. 23 — 35 — 44 — 52 kronor,
hvaraf V3 skulle utgöra kronor 7,67 — 11,67 — 14,67 — 17,3 3
eller pr 100 kg........................ 7 Va — 11 Va — 14 Va — 17 Va öre.
Slutligen endast ett litet utlåtande från Hedesällskapets styrelsesammanträde
den 16 juli i år:
— — — Angående mergelsaken omnämnde talaren (direktör
Borch), »att befolkningen sätter ett mycket stort värde på det af staten
gifna tillskottet till mergeltransporten. Under finansåret 1897—1898
användes mellan 21,000 och 22,000 kronor dertill. Innevarande år hafva
inkommit ansökningar om cirka 28,000 kr., men då saken helt visst
ännu icke är fullt känd, kan man vänta, att det ytterligare må stiga,
hvarför bestyrelsen har föreslagit, att på nästa budget uppföras 30,000
kronor till detta ändamål.»
Andra Kammarens Andra Tillfälliga Vtslcolts Utlåtande N:o 20.
21
Transport af jordförbättringmedel på danska statsbanorna kostar
mottagaren pr vagnslast om 10,000 kg.:
< Transport i kilometer. | Jl e r | g e 1. | Kalkjord (gödnings- kalk). Kr. | 1 kubikmeter |
Till sällskap Kr. | Till enskilda konsumenter. Kr. | |||
10 ................................................. | 3,00 | 3,00 | 6,00 | 0,4 3 |
20 .................................................. | 3,oo | 3,00 | 6,00 | 0,4 3 |
40 ................................................ | 3,oo | 4,33 | 6,oo | 0,43 |
60 ................................................. | 3,40 | 5,6 7 | 6,oo | 0,4 9 |
80 ................................................. | 4,oo | 6,67 | 6,67 | 0,57 |
100 .................................................. | 4,60 | 7,67 | 7,67 | 0,66 |
120 ................................................ | 5,20 | 8,67 | 8,67 | 0,7 4 |
140 .................................................. | 5,80 | 9,67 | 9,67 | 0,83 |
160 ................................................. | 6,20 | 10,33 | 10,3 3 | 0,8 9 |
180 ................................................ | 6,80 | 11,33 | 11,33 | 0,97 |
200 .................................................. | 7,20 | 12,00 | 12,00 | 1,03 |
220 ................................................. | 7,60 | 12,67 | 12,67 | 1,09 |
240 .................................................. | 8,00 | 13,33 | 13,33 | 1,14 |
260 ................................................. | 8,40 | 14,00 | 14,00 | 1,20 |
280 ................................................. | 8,80 | 14,67 | 14,67 | 1,26 |
300 ................................................. | 9,20 | 15,33 | 15,33 | 1,31 |
320 ................................................... | 9,60 | 16,00 | 16,00 | 1,37 |
340 ................................................. | 10,oo | 16,67 | 16,67 | 1,43 |
360 .............................................. | 10,40 | 17,33 | 17,33 | 1,49 |
380 .................................................. | 10,8 0 | 18,00 | 18,00 | 1,54 |
400 ................................................. | 11,20 | 18,67 | 18,67 | 1,60 |
420 ................................................ | 11,60 | 19,33 | 19,33 | 1,66 |
440 ................................................. | 12,00 | 20,oo | 20,oo | 1,71 |
460 ..............jl................................... | 12,40 | 20,6 7 | 20,6 7 | 1,77 |
480 .................................................. | 12,80 | 21,33 | 21,33 | 1,83 |
500 ............................................... | 13,20 | 22,00 | 22,00 | 1,89 |
600 .................................................. | 15,20 | 25,33 | 25,33 | 2,17 |
700 ................................................... | 17,20 | 28,67 | 28,67 | 2,46 |
800 ................................................. | 19,20 | 32,00 | 32,00 | 2,74 |
22
Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 20.
I motionen n:o 8:
Bland de artiklar, som äro för jordbrukets drifvande nödvändiga,
intager kalk ett af de främsta rummen; men tillgången dertill försvåras
i hög grad genom den för denna artikel bestämda höga fraktkostnad
å statens jernvägar i förhållande till varans pris. Såsom exempel derpå
kan anföras, att frakten för en vagnslast af 10,000 kg. för 20 mil
öfverstiger lastens inköpspris. Att häri ligger en oegentlighet, hvilken
utan förlust för statens jernvägar kan undanrödja^, torde vara uppenbart.
1 motionen n:o 20
Inom den ort jag tillhör och säkerligen inom andra delar af landet
får man ständigt höra landtmännens hvad jag tror befogade klagan
öfver att jernvägsfr akterna för landtmannaprodukter och varor, som i
ej ringa mån användas för jordens bruk och skötsel, ’ särskildt i fråga
om transport af kalk och artificiella gödningsämnen, äro allt för höga,
ja så höga, att de i betydlig mån försvåra och på många ställen omöjliggöra,
i synnerhet hvad angår kalk, att anskaffa sådan till den mängd,
som är behöflig.
I den ort, jag närmast känner till, är jordmånen i allmänhet af
mager beskaffenhet och särdeles fattig på kalk. Det är ej tänkbart att
hvarken på uppmarken eller odlade mader och mossar få något så när
hjelpliga grödor, derest man ej tillför jorden den näring, den för växtligheten
behöfver, bland hvilka näringsämnen kalken och konstgjorda
gödningsämnen intaga ett så framstående rum, att efter min uppfattning
det icke är möjligt att få en hjelplig skörd, om ej dessa för
växtligheten så vigtiga beståndsdelar, der de ej finnas i jorden, tillföras
densamma.
Att transportera dessa varor, i synnerhet hvad angår kalk, med
lefvande dragare kan, då afstånden såsom hos oss och på andra ställen
äro störa, ej vara tänkbart, helst, såsom nu är förhållandet, dragökar
så väl som manliga arbetskrafter i jemförelse med förr äro mycket dyra.
Det är ju en fördel, att det inom vissa orter i vårt land är god
tillgång på kalk, men då transportkostnaden på densamma ställes så
dyr, att den ej kan transporteras dit, der den bäst beliöfves, så är det
till skada för dem, som hafva kalk att sälja, och ännu större skada för
dem, som behöfva köpa sådan, men ej kunna göra det, derför att genom
de höga transportkostnaderna den vid framkomsten blir för dyr.
Om jernvägsfrakterna å nu nämnda varor blefve drägliga, så
skulle våra skördar på den kalkfattiga jorden betydligt förbättras till
fördel ej allenast för jordbrukaren sjelf, än äfven för konsumenterna,
Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 20. 23
ja, för landet i sin helhet, emedan grödorna derigenom ökades, införsel
från utlandet minskades och som följd deraf betydliga kapital stannade
i landet. Dertill kommer, att, om nedsättning sker å frakten för spanmål,
potatis, viktuaiievaror och andra landtmannaprodukter, priserna
derå så väl i en del städer som vissa landsdelar, t. ex. Norrland, skulle
ställa sig billigare.
Jag har vidare den uppfattningen, att om jernvägsfrakterna i
viss mån nedsattes, i vissa fall ända till hälften och på långa afstånd
derutöfver i fallande skala, skulle fraktmängden på jernvägarne så
betydligt ökas, att både brutto- och nettobehållningen blefve större
än nu.
Det yttrades vid 1895 års riksdag, att jernvägsfrakterna på landtmannaprodukter
äro betydligt högre hos oss än i då uppräknade andra
länder, deribland Amerika, och särskildt fästes uppmärksamhet på vårt
naboland Danmark (se tillfälliga utskottets betänkande u:o 26), och uppgafs
då, att fraktpriset för rotfrukter var 68 procent, spannmål 91 procent,
smör 89 procent, ost 39 procent, färsk sill 91 procent högre hos oss
än i sistnämnda land; kalk och artificiella gödningsämnen hafva vid
transporter vissa förmåner, hvarigenom transportkostnaden der blir
betydligt billigare än hos oss.
Den som bor nära jernvägen eller annars har lokal kännedom
om platser, der flera tåg gå fram och åter för hvarje dag, och antager,
att stor transport kan bli med kalk, får lätt den uppfattningen, att en
del af tågen de senare åren ej haft mera att transportera, än att det
kan vidkopplas några kalkvagnar utan annan kostnad för jernvägen
än litet större åtgång af stenkol och vagnarnas slitning.
I motionen n:o 7:
I följd af de uti gällande frakttaxa för statens jernvägar intagna
bestämmelser om kostnad för frakt af kött och fläsk är det för närvarande
omöjligt för den mindre jordbrukaren att utan förlust afyttra
sina artiklar af nämnda slag. Han måste helt enkelt afyttra sin vara
i hemorten till s. k. uppköpare till det pris, dessa behaga bestämma.
Från min hemort till Stockholm utgör frakten för 100 kg., om minst
5,000 kg. sändas på en gång, 2 kronor 9 öre, men om endast 100 kg.
afsändas, 3 kronor 4 öre. En vagnslast på 5,000 kg. kan icke en
mindre jordbrukare på en gång afyttra, och skiluadeu i frakten mellan
100 kg. i ena och andra af nämnda fall blir derför en premie för uppköparen.
Genom anlitande af mellanhänder blir ju också alltid en vara
i hög grad och mången gång onödigt fördyrad för konsumenten; och
24 Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 20.
det torde derför vara af intresse ej mindre för denne än för producenten
att, så vidt möjligt är, inskränka mellanhändernas antal.
I motionen n:o 9:
Uti en till 1895 års Riksdag aflåten motion, n:o 42, tillät jag mig
föreslå vidtagande af åtgärd i ändamål att få nedsättning med 60
procent i den uti frakttaxan för statens jernvägar bestämda fraktsats
för artikeln potatis.
Under åberopande af hvad jag i omförmälda motion anfört till
stöd för mitt då framstälda förslag, vill jag nu i hufvudsak förnya detsamma.
Till stöd derför vill jag ytterligare framhålla, att potatis,
hvilken artikel i förhållande till sin tyngd är den prisbilligaste af alla
landtmannaprodukter, också hårdast af dem alla drabbas af de höga
jernvägsfrakterna. Det är alldeles omöjligt att t. ex. från min hembygd
eller i allmänhet södra Sverige sända potatis till Stockholm,
för hvilken transportkostnaden de flesta år ej oväsentligt öfverstiger
varans försäljningspris i produktionsorten. I följd häraf har också en
högst betydande import af potatis från Tyskland uppstått, hvilken
import lärer vara särdeles lönande, medan landets egna potatisproducenter
nödgas, för omöjligheten att på statens jernvägar utan förlust
sända sin vara, afyttra den till underpris.
I motionen n:o 69:
Eu fråga af gemensamt intresse för så väl producenter som konsumenter
är frågan om billigare frakter: Dessas verkningar böra blifva
till fromma för båda parterna.
Att dessa också kunna verkställas billigare i samma mån som
fraktmängden ökas, är väl en gifven följd, likasom att utvecklingen
går åt det hållet.
Erkännas må, att vederbörande äfven visat mycket tillmötesgående,
och att statens jernvägar, som ju helt naturligt, till förmån
för så väl staten som den enskilde, bör gå i spetsen för åstadkommande
af en billigare transportkostnad, framför allt för sådana varor, som stå
i samband med vår modernäring, gjort mycket i ifrågavarande hänseende.
En vara, som efter min uppfattning ej tillräckligt uppmärksammats
i detta afseende af kong), jeruvägsstyrelsen, är artikeln fläsk. Vid
den nedsättning af frakter å landtmannaprodukter, som med anledning
af Kongl. Maj:ts nådiga bref af den 29 mars 1896 företogs, blef frakttaxan
å ofvannämnda artikel oförändrad; derigenom har den oegent
-
Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 20. 25
ligheten uppstått, att på längre sträcka än 100 km. är frakten å fläsk
högre än för t. ex. smör, en vara, med hvilken det i merkantilt hänseende
närmast är jemförligt. Att deremot fläsk så väl som andra
landtmannaprodukter är i behof af en fraktnedsättning, torde ej kunna
förnekas, och förutsatt, att den principen får ega rum, att för lika
skrymmande varor fraktbeloppet sättes i proportion efter varupriset,
så bör artikeln fläsk påföras lägre frakt än smör och icke tvärt om,
hvilket nu är förhållandet; dessutom är fläsk till följd af enklare fraktningsförhållanden
mindre skrymmande än det billigare transporterade
smöret, så att ofta ända till 10,000 kg. deraf kunna inrymmas i en vagn.
En fraktnedsättning skulle underlätta uppfraktningen till Norrland,
och andra aflägsna orter deraf gynnas; följden skulle blifva en
ökad produktion inom landet, och en för norrländska förhållanden
mer passande vara kunna åstadkommas, då genom billigare frakt produktionen
blefve mera lönande.
Då jag vid ett tillfälle år 1897 till vederbörande framstälde mina
tankar i detta afseende, ansågo de icke frågan hvarken omöjlig eller
obillig, men jag blef hänvisad att genom petitionering föra frågan
fram, i synnerhet för att få de enskilda jernvägarna med.
Då ett sådant tillvägagångssätt förefaller mig motbjudande, har
jag velat draga frågan inför Riksdagens pröfning, att, för den händelse
den gillar mina åsigter, genom en skrifvelse till Kongl. Maj:t frågan
lättast kunde vinna sin lösning.
I motionen n:o 231:
Af största betydelse för ett folks ekonomiska utveckling och
materiella förkofran är den lätthet, hvarmed landets på olika platser
bosatta invånare äro i tillfälle till ekonomisk samverkan. Ett bland
de vigtigaste vilkoren för detta måls vinnande är, att ett ömsesidigt
varuutbyte kommer till stånd, och att den sålunda uppkomna varuomsättningen
så litet som möjligt begränsas till vissa tider och platser,
utan fördelar sig efter afnämares behof och önskningar. Undanrödjandet
af hvarje hinder, som kan menligt inverka på omsättningens snabba
och lätta realiserande, bör sålunda ligga statsmagten varmt om hjertat.
Ett af de vigtigaste hinder för det inhemska varuutbytet utgör onekligen
det missförhållande, som så ofta gör sig gällande i proportionen
mellan en varas pi-oduktionsvärde samt det pris, som betingas för densammas
transport till förbrukningsstället, hvilket pris blifver så mycket
mera betydande, om afståndet är af mera afsevärd längd. Detta missförhållande
framträder märkbarast, när det gäller transport af de egentliga
Bill. till lliksd. Frot. 1899. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 19 ljuft. 4
26 Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utslcotts Utlåtande N:o 20.
lifsförnödenheterna. Ofta höres, och detta med fog, klagomål höjas
öfver de allt för höga jern vägsfrakterna på spanmäl. Vårt land har
genom sitt geografiska läge och sin långa utsträckning i norr och
söder provinser med vidt skilda klimatiska och naturliga förutsättningar,
hvilka sålunda bestämma rigtningen och beskaffenheten af hvarje trakts
säregna produktion, särskilt med afseende på frambringandet af lifsförnödenheter.
Härutinnan intager Norrland en starkt utpreglad ställning.
Spanmålsodlingen spelår som bekant eu mycket obetydlig roll
i dess produktion och i hvarje fall i alldeles otillräcklig mängd för
den egna förbrukningen. Sjelfkärt följer sålunda häraf, att norrländingen
är nödsakad att utifrån hemta det nödiga förrådet häraf. Deremot
är uppfödandet af hästar och annan boskap en näring, som bäst lämpar
sig för Norrlands geografiska karakter. I mellersta och södra Sverige
är ju spanmålsodling den vigtigaste hufvudnäringen, och hvad är då
naturligare och förnuftigare, än att det ömsesidiga utbytet af de skilda
förnödenheterna må få ega rum så fritt och lätt som möjligt, utan
hinder af oproportionella och tryckande transportafgifter. Emellertid
verka nu gällande fraktpris på spanmål å våra jeruvägar i alldeles
motsatt rigtning, och hvad blifver då följden? Jo, att mellersta och
södra provinsernas landtbrukare ej få afyttra sin spanmål till norrländingen,
hvilken återigen hänvisas att med användande af de billigare
fraktprisen å fartyg hemta sitt behof häraf från utlandet, vanligtvis
då öfver Trondhjem och Sundsvall. Visserligen medgives, att jernvägen
under särskilda omständigheter lemnar lindring i fraktprisen i
form af viss rabatt, men dervid äro sådana vilkor fastade, att fördelarne
häraf endast träffa de större spanmålshandlandena, men deremot ej de
mindre affärsmännen, och i hvarje fall icke leder till afsevärdt större
varuutbyte, öfver nedanstående jemförelse mellan sjöfrakterna från
utlandet samt våra jernvägsfrakter å spanmål (se bilagorna A och B)
göra reflektionerna sig sjelfva.
Af ofvan anförda synes uppenbart, att en synnerligen vigtig
uppgift att lösa för våra jernvägar ligger deruti att söka genom största
möjliga fraktlindring å spanmäl underlätta och gynna den inhemska
varuomsättningen.
Vid sistberörda motion äro fogade följande bilagor:
På begäran af herr riksdagsmannen Olof Walter i Mörsil har
Aktiebolaget Sveriges allmänna revisionsbyrå verkstält utredning angående
fraktkostnaden för transport af spanmål, och få vi härmed lemna
följande meddelande:
Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 20- 27
Angbåtsfrakter.
Kink. Kronor.
Från Riga | till | Stockholm pr ton | ... 5—6—7 =. 4,45- | -5,34—6,23 | ||
» | Danzig | b |
| b b b | ... 5—6—7 = 4,45- | -5,34 — 6,23 |
» | Königsberg | b |
| B b b | ... 5—6—7 = 4,45- | -5,34—6,23 |
b | Libau | » |
| b b b | ... 4£—6|= 4,oi—5,79 | |
b | Reval | b |
| B »B | .. 4|—6|= 4,oi—5,79 | |
b | Newyork | b | i | b pr quarter om sh. d. su. d. |
| |
|
|
|
| 480 eng. «. | ..3.3—3.6= 2,91 — 3,15 | |
b | Svarta hafvet | b |
| b pr ton.......... | Sh. 12 — | 10,80 |
|
|
|
| Jernvägsfrakter. |
| |
Från | Sundsvall till Bräcke pr 100 kg. | minst 5,000 kg....... | ... Kr. 0,57 | |||
» | Trondhjem b |
| b | B B B | B B B ...... | ... B 1,13 |
b | Nässjö » |
| b | B B B | B B B ...... | .. B 1,73 |
» | Tillberga » |
| b | B B B | B B B ...... | ... B 1,24 |
| Fraktkosnaden | från | Amerika till Trondhjem blifver billigast, om |
varan transporteras å någon af de stora passagerareångarne å traden
Amerika—Bremen—Hamburg eller Amsterdam. Af stor betydelse för
fraktstaten är den omständigheten, om tillfälle till returfrakt finnes.
Till Sundsvall och Trondhjem saknas noteringar, men till Bergen
skulle fraktsatsen från Amerika eller Svarta hafvet ställa sig lika som
till Stockholm.
Från ryska Östersjöhamnarne till förestående norska hamnar
fraktas i allmänhet ej spanmål.
Stockholm den 18 februari 1899.
Aktiebolaget Sveriges allmänna revisionsbyrå.
G. Fr. Sandberg. Fahle Fougberg. Edvard Wavrinsky.
28 Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 20.
Kongl. jernvägsstyrelsens
Cirkulär (n:o 1542)
utfärdadt den 13 januari 1897
angående fraktnedsättning för mjöl och spanmål vid transporter
till Öfre Norrland.
Styrelsen har, i likhet med under föregående år, funnit skäl medgifva,
att trafikant, som under år 1897 till stationer norr och vester
om Ange låter försända mjöl och spanmål till sammanlagd vigt af
minst 120,000 kilogram, och som för hvarje sändning erlägger frakt
enligt nu gällande taxa för en väglängd af minst 800 kilometer och för
en vigt af minst 8,000 kilogram å hvarje använd vagn, skall erhålla
nedsättning med 25 procent af den å statsbanorna belöpande frakten,
hvilken förmån skall komma honom till godo på det sätt, att, sedan
efter årets slut uppgift å verkstälda transporter, jemte fraktsedlarne
derå, till jernvägsstyrelsen aflemnats och behörigen kontrollerats, en
fjerdedel af berörda fraktafgifter återbetalas;
hvilket styrelsen velat, för allmänhetens delgifvande, härigenom
bringa till stationernas kännedom.
Stockholm som ofvan.
RUDOLF CRONSTEDT.
M. Hahr.
Då herr J. Sjöberg i sin motion u:o 9 jemväl åberopat motiveringen
i sin vid 1895 års riksdag i ämnet väckta motion, tillåter sig utskottet
bär upptaga, att herr Sjöberg då anförde, att »bland de flera orsaker
till svenska landtbrukets på senare åren iråkade ogynsamma ställning
är, som bekant, äfven svårigheten att afsätta dess alster. Hvad beträffar
potatis, som företrädesvis kan odlas på torr och mager jordmån framför
sädesslag i allmänhet och derför i afsevärd omfattning odlas i de
fattigare delarna af landet, har till följd af den betydliga fraktkostnaden
för denna vara å statens jernvägar densamma hittills ej kunnat afyttras
å platser, der den kunnat betinga ett någorlunda mot produktionskostnaden
svarande pris, utan måst i hemorten afyttras till underpris.
Vore fraktkostnaden å statens jernvägar billigare, så att denna vara
29
Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 20.
kunde å desamma sändas till aflägsnare orter, t. ex. de större städerna,
der potatisprisen ständigt varit ganska höga, skulle derigenom en
väsentlig fördel beredas ej blott producenten, utan ock den allmänhet,
som behöfver inköpa potatis, hvarjemte en icke obetydlig inkomst skulle
beredas staten i fraktafgifter.»
Vid 1895 års riksdag förelåg derjemte en af herr Bergendahl
väckt motion (n:o 179) deri han föreslog, »att Riksdagen ville i skrifvelse
till Kongl. Maj:t begära åtgärders vidtagande för effektiv nedsättning
i fallande skala af nuvarande statsbanefrakter å landtmannaprodukter
och artiklar, som för jordbruket användas.»
Andra Kammarens andra tillfälliga utskott, som hade att behandla
herrar Sjöbergs och Bergendahls motioner, förklarade af anförda skäl
sig anse en allmän nedsättning i jernvägstaxorna för massgodstrafiken
önsklig både ur näringarnas och statsverkets synpunkt, hvarför utskottet
tillstyrkte den särskilda, i herr Bergendahls motion påyrkade nedsättningen
i afgifterna för frakt af landtmannaprodukter och artiklar, som
för jordbruket användes. I likhet med nämnda motionär ansåg också
utskottet, att sänkningen borde ske i en i förhållande till transportlängden
starkt fallande skala. Endast en nedsättning af sådan art
kunde blifva fullt effektiv, och den syntes också bäst tillgodose statens
behof af inkomst från dess jernvägar. Då en godsvagn bundes för
trafik, åtginge nemligen lika tid för dess leverans vid bestäld station
samt för godsets lastning och lossning, vare sig den lastade vagnen
fördes längre eller kortare väg på banan.
Hvad anginge herr Sjöbergs motion, så vore det utan tvifvel rigtigt,
att artikeln potatis vore den af alla landtbruksprodukter, som hårdast
drabbades af de höga jernvägsfrakterna, hvilka gjorde en längre transport
deraf omöjlig. Potatisen vore nemligen i förhållande till sin
tyngd den prisbilligaste af dem alla.
Under de sista åren hade alltjemt stigande qvantiteter potatis
införts från Stettin, dit den fördes på jernväg från olika delar af
Pommern och sedan fraktades i säck på ångbåt till Stockholm. Trots
2—3 mellanhänders köpmansvinst, flere omlastningar, jernvägs- och
ångbåtsfrakt, samt kostnad för säck, lönade denna affär sig, medan den
höga jernvägsfrakten hindrade Smålands samt Vester-, ja, Östergötlands
jordbrukare att föra sitt öfverskott af potatis till Stockholm, hvilket
varit förhållandet till och med de senare åren, då nämnda provinser
30 Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 20.
haft rik tillgång på god vara, medan skörden deraf inom Mälaredalen
varit svag och af mindre god beskaffenhet.
Ingen kunde anse det gagna landet i dess helhet, att större och
aflägsnare konsumtionsplatser, såsom städer vid kusten, nödgades hemta
från utlandet en vara, som från andra delar af landet kunde fås billigare,
om blott ej allt för höga jernvägsfrakter hindrade dess transport.
Då emellertid utskottet i det ofvanstående uttalat sig för en mera
allmän nedsättning af jernvägsfrakterna i form af en starkt fallande
skala, så kunde utskottet icke tillstyrka herr Sjöbergs motion om en
likformig fraktnedsättning för en enda artikel och hemstälde derför, att
herr J. Sjöbergs motion icke måtte till någon Kammarens åtgärd föranleda,
men att Riksdagen skulle i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla
om åtgärders vidtagande för en verksam nedsättning i fallande skala
af nuvarande statsbanefrakter å landtmannaprodukter samt artiklar,
som för jordbruket användes.
Då utskottets utlåtande förekom i Andra Kammaren, visade det sig
att meningarne der voro mycket delade. Vid anstäld votering röstade
73 ledamöter för utskottets hemställan, under det 137 ledamöter röstade
för afslag.
Utskottet har, för att kunna bilda sig ett omdöme om dessa
motioner, vändt sig till regeringen för att genom dess försorg erhålla
dels utlåtanden från kongl. jernvägsstyrelsen och de enskilda jernvägarnes
förvaltningar, dels upplysningar om förhållandena i Danmark
i det afseende, som här är i fråga.
Till svar derpå har utskottet mottagit
1. Kongl. jernvägsstyrelsens underdåniga skrifvelse till Konungen
den 20 sistlidne mars, hvilken skrifvelse kom utskottet tillhanda
den 13 april.
2. Samma styrelses skrifvelse till utskottet den 13 april, hvilken
utskottet mottog den 20 april.
3. Kongl. jernvägsstyrelsens underdåniga skrifvelse till Konungen
den 19 april med anledning af utlåtanden, som inkommit från
åtskilliga enskilda jernvägars förvaltningar, varande dessa
utlåtanden skrifvelsen bifogade. Skrifvelsen ankom till utskottet
den 27 april.
Andrad Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o .20. 81
4. Skrifvelse från generaldirektoratet för statsbauedriften i Danmark
till vederbörande ministerium rörande frakten å Danmarks statsbanor
för i motionerna omförmälda varuslag. Denna skrifvelse,
som är daterad den 16 sistlidne mars, kom utskottet tillhanda
den 13 april.
5. Telegram af den 14 april från svensk-norske ministern i Köpen
hamn
till utrikesministeriet i Stockholm.
6. Enskild skrifvelse från H. E. Conseils-President Hörring till
svensk-norske ministern i Köpenhamn den 17 april jemte tvenne
bilagor, hvilken skrifvelse utskottet mottog genom svenska
utrikesdepartementet den 20 april.
Af kongl. jernvägsstyrelsens skrifvelse (Bil. A), som synes vara
byggd på noggranna beräkningar, framgår, att ej oväsentliga lindringar
ännu kunna utan risk för jernvägarnes ekonomi göras i gällande fraktsatser
dels för kalk, kött, fläsk och potatis, som forslas i större mängd,
dels för transporter i allmänhet å minst 800 kilometers väglängd.
Deremot förklarar sig jernvägsstyrelsen på anförda skäl (Bil. A och B)
icke kunna tillråda någon särskild nedsättning i frakten för konstgjorda
gödningsämnen samt mjöl och spanmål enligt motionerna n:is
20 och 231.
Af de enskilda jernvägarnes förvaltningar hafva de flesta förklarat
sig villiga att å sina respektive banor medgifva samma fraktlindringar,
som kongl. jernvägsstyrelsen förordat å statens banor. Fem af dem
hafva deremot icke ansett sig kunna gå med derpå (Bil. C).
Generaldirektoratets för statsbanedriften i Danmark skrifvelse
(Bil. D) redogör för i det landet gällande fraktsatser samt under senare
år vidtagna fraktlindringar för kalk, kalksten och kalkmergel, konstgjorda
gödningsämnen och landtmannaprodukter. Af denna redogörelse
kunna dock, såsom generaldirektoratet påpekar, inga bestämda slutsatser
dragas angående medgifna fraktlindringars inverkan på trafiken, då
dels det nya godsreglementet så kort tid varit gällande — det trädde
i kraft den 1 april 1897 — dels, hvad särskildt beträffar kalksten,
den stora ökningen i trafikmängden under trafikåret 1 april 1897 —
31 mars 1898 till väsentlig del borott på stora byggnadsarbeten i
Köpenhamn.
Hvad angår i motionerna n:is 91 och 171 ifrågasatt återbetalning
af statsmedel för utlagd frakt för kalk och kalkjord enligt Danmarks
exempel, så vitsordar den i Bil. F vid detta betänkande anförda skrifvelse!),
att sådan återbetalning under vissa vilkor eger rum i Danmark
32 Andra Kammarms Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 20.
med t å | för kalkmergel samt f för kalk, ock af kär ofvan nämnda telegram
(Bil. E) synes, att danska staten för innevarande år till detta
ändamål anslagit 30,000 kronor.
Då utskottet nu skall yttra sig om de särskilda motionerna, kan
utskottet såsom en allmän sats uttala, att utskottet i stort sedt finner
de af motionärerna framstälda önskningsmål vara förtjenta af ett välvilligt
keaktande.
Dock anser sig utskottet köra göra den anmärkningen, att utskottet
ej är kenäget att föreslå några åtgärders vidtagande i fråga om frakten
å konstgjorda gödningsämnen. Utskottet inser visserligen den stora
ketydelse dessa kafva för jordbruket i landet, men, med känsyn till
den af kongl. jernvägsstyrelsen framkållna omständigketen, att flere
slag af dylika gödningsämnen kafva ett relativt kögt värde ock derför
särskildt i jemförelse med kalk bättre kunna bära de nu derå
satta afgifterna, anser utskottet det vara lämpligast att ej för närvarande
beröra frågan om jernvägsfrakten å konstgjorda gödningsämnen.
Beträffande åter kalkfrakterna torde tiden nu vara inne för Riksdagen
att på allvar egna sin uppmärksamhet åt denna fråga. Hvilken
vigt densamma tillmätes i landets olika delar, visar sig redan deraf,
att vid denna riksdag ett stort antal ledamöter af begge kamrarne
derom motionerat.
Så har äfven skett vid föregående riksdagar, hvartill kommer,
att hushållningssällskap, landtmannaföreningar och enskilde personer
i landet kos Kongl. Maj:t ock kongl. jernvägsstyrelsen petitionerat
om nedsättning af fraktkostnaderna för kalk.
Det torde också vara af alla erkändt, att det för ett land med
Sveriges naturförhållanden är af den allra största betydelse, att kraftiga
åtgärder vidtagas för att lägga så stora områden som möjligt under
kultur ock att främja brukningen af den redan odlade jorden. Man
torde ega rätt att ställa stora framtidsutsigter för ett land, som eger
så betydliga vidder af ännu oodlad men odlingsbar mark som Sverige.
Genom att i alla hänseenden ock således äfven i fråga om de odlingsbara
moss-, torf- ock dymarkerna tillgodogöra sig landets naturliga
resurser och understödja de ansträngningar, som af enskilde och korpora
-
Andra Kammarens Andra Tillfälliga UtsJcotts Utlåtande N:o 20. 33
tioner derför göras, kan svenska folket se framåt mot en växande
ekonomisk utveckling, som fördelaktigt återverkar på alla samfundslifvets
områden.
Ur denna synpunkt anser utskottet att frågan om kalkens befraktning
bör ses. Den blir derigenom en för landet i dess helhet
betydelsefull fråga. Det är visserligen sant, att det framför allt är
vissa län, som isynnerhet äro kalkfattiga och således kalkbehöfvande,
men dervid förtjenar det att framhållas, att just dessa samma län,
Blekinge, Kalmars, Kronobergs, Jönköpings, Elfsborgs, Vermlands och
Vesternorrlands, innehålla så stora mossar, mader och kärr, att de för
dessas uppbringande i kultur ega rätt att påräkna ett välvilligt bistånd
äfven från öfriga delar af landet.
För ett fattigt folk, boende i ett glest bebygdt land, synes det
framstå såsom en nationel angelägenhet att ej försumma att vidtaga
åtgärder, som af alla erkännas vara egnade att öka möjligheten för
en talrikare befolkning att existera och på samma gång gifva utsigter
om en bättre lön för den idoge arbetarens å den odlade jorden nedlagda
möda och kostnad. Det torde dervidlag numera ej af någon
bestridas, att tillgång på kalk och dess användande är af den allra
största betydelse, ja rent af en nödvändig förutsättning, då det gäller
att lägga nya jordområden under kultur eller att bevara den redan
odlade jordens bördighet.
Med de åsigter utskottet nu uttalat är det naturligt, att utskottet
funnit det vara af vigt att tillse, huruvida kalk i erforderlig mängd
för närvarande lätteligen finnes att tillgå i landets olika delar. Motionärerna
i motionen n:o 171 hafva bland annat anfört att, om åkeroch
ängsjorden i Sverige skulle kalkas hvart sjunde år med 10 hektoliter
per hektar, skulle dertill åtgå omkring 60,000 vagnslaster. Häri
är således ej medräknad all den kalk, som behöfves för det vigtiga
syftemålet att genom odling af mossar öka åkerjorden i landet. Antager
man nu, att motionärerna beräknat hvarje vagnslast till 10 ton,
skulle således endast för ett rationelt bruk af åkerjorden årligen erfordras
600,000 ton kalk, under det sammanlagda vigten af all den kalk,
kalksten och cement, som under år 1897 fraktades å stalsbanorna,
uppgick allenast till 115,058 ton.
Det är ju visserligen sant att här ej är medräknad den kalk,
som fraktats å fartyg och å enskilda banor, men äfven med en sådan
restriktion lärer man få erkänna, att siffran''synes kunna ingifva en hvar
den tanken, att det vore önskligt,, om genom lättade förbindelser och
Bih. till Riksd. Prat. 1899. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band 19 Käft. 5
34 Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 20.
lindring i afgifterna ökade tillfällen bereddes landets jordbruksidkande
befolkning att erhålla detta ypperliga och vigtiga medel för höjandet
af jordens förmåga att med goda skördar löna odlarens flit.. För ett
så betydelsefullt måls vinnande anser utskottet landet i sin helhet böra
medverka. Detta erkännes och har länge erkänts af statsmagterna, då
det gält att afdika sänka marker, att minska frostländigheten, att främja
skogsodlingen m. m. Det, som nu ifrågasättes eller statsmagternas
bistånd för att genom lättande af kalkens tillgodogörande öka och
förbättra den odlade jorden, kan likaväl som de nyss nämnda behjertansvärda
syftemålen påräkna tillmötesgående. Dertill kommer att,
såsom flere af motionärerne framhållit, de utgifter, som statsverket
möjligen skulle komma att vidkännas i nu ifrågavarande hänseende,
äfven ur andra synpunkter torde kunna anses väl använda. Det eger
utan tvifvel sin laglighet, att genom det ökade egendomsvärdet ökade
statsinkomster kunna väntas uppkomma, att med det förbättrade jordbruket
större produktion likasom äfven större konsumtion skulle föranleda
ökade frakter af åtskilliga artiklar, och att ökade tillfällen till
arbete och förtjenst skulle yppa sig för olika klasser af befolkningen.
Frågar man sig derefter, huruvida man med rätta kan påstå, att
den fraktafgift, som för närvarande debiteras kalken å jernvägarne i
landet, är för hög, så kan man derpå svara, att detta beror på den
synpunkt, ur hvilken frågan betraktas. Utskottet anser sig sålunda
böra framhålla, att det ej lärer kunna förnekas, att statens jernvägar
under senare åren visat sig i viss mån tillmötesgående mot de kalkbehöfvande
provinsernas behof och önskningar. Den af kongl. jernvägsstyrelsen
upprättade jemförande tabellen öfver kalkfrakterna i de
olika nordiska länderna visar efter utskottets mening, att så är förhållandet.
Samma tillmötesgående visar styrelsen äfven i sitt utlåtande
(Bil. A), deri styrelsen erbjuder sig att för kalk, lastad i minst 10 ton
i en vagn, tillämpa en fraktsats, som med 30 procent understiger
tariffen 12 i gällande frakttaxa.
Längre kan man måhända ej begära, att jernvägsstyrelsen skall
sträcka sitt tillmötesgående. Men om man i detta sammanhang erinrar
sig, att denna vara på grund af sin tyngd och sin svårfraktade beskaffenhet
måste betinga en i förhållande till varans värde alltför hög
fraktafgift, så att denna, om kalken längre sträckor skall fraktas på
jernväg, uppgår till om ej rent af öfverskjuter varans värde, så kommer
man till det resultat, att man måste anlita äfven andra utvägar
för att verksamt underlätta kalkens ökade användning. Detta framträder
ännu tydligare, om man besinnar, att en afsevärd myckenhet
35
Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 20.
kalk fraktas på enskilda jernvägar, livilka, såsom af de utskottet tillhandakomma
utlåtanden visat sig, icke allmänt kunna erbjuda en så
betydande nedsättning i frakterna som statsbanorna.
Statsmagterna hafva redan gifvit anvisning på en dylik utväg
att undanrödja de hinder för kalkförbrukningen, som de långa afstånden
medföra, i det att, såsom kongl. jernvägsstyrelsen äfven meddelat,
mottagaren af en vagnslast kalk m. m. under vissa förhållanden,
och då godset är afsedt för jordbrukets eller bergsbrukets behof, eger
restitutionsvis återbekomma 1 krona för hvarje begynnande femtiotal
kilometer, som vagn med fulla lasten tillryggalagt å statsbanorna.
Denna tanke har, enligt hvad de af utskottet mottagna handlingar
(Bil. D. E. F.) utvisa, äfven vunnit tillämpning i Danmark och der utvecklats
derhän, att förbrukare af kalk för kulturändamål erhåller i
restitution f af frakten, hvarvid dock minimiafgiften, som af förbrukaren
sjelf betalas, skall uppgå till 6 kronor pr vagnslast å 10 ton.
Till bestridande af de för en dylik restitution nödiga medel anvisar
representationen penningar, som af vederbörande minister tillhandahållas
»Hedeselskabet», hvilket ombesörjer restitutionen. Det
synes utskottet, som om denna tanke vore i hög grad värd att ådraga
sig uppmärksamhet äfven i Sverige. Om Kongl. Maj:t efter förutgången
utredning skulle finna sig benägen att ansluta sig till densamma, borde,
efter utskottets tanke, ett förslagsanslag på Kong]. Maj:ts proposition
af Riksdagen beviljas att för ändamålet användas.
Det nya jordbruksdepartement, som kan antagas inom kort komma
till stånd, synes då vara det organ, genom hvilket saken kunde arrangeras.
Dervid vill emellertid utskottet framhålla, att det synes rigtigast,
att denna restitution ej bör medgifvas andra reqvirenter än dem, som
använda kalk för jordbrukets eller bergsbrukets behof, en inskränkning
som redan nu är stadgad för den här tillämpade restitutionen.
Det torde här böra anmärkas, att utskottet äfven inbegripit kalk
för bergsbrukets behof af den anledning, att dylik kalk redan nu i
Sverige är föremål för eu sådan restitution. I Danmark erhålla, såsom
utskottet redan omnämnt, endast de, som använda kalk till kulturändamål,
återbetalning af fraktkostnaden.
Då effekten af restitutionen skulle blifva alltför otillräcklig, derest
den skulle afse endast statens jernvägar, bar utskottet i likhet med
några motionärer funnit sig böra framhålla, att någon skilnad dervidlag
ej borde förekomma mellan statens och de enskilda jernvägarne.
I fråga om beloppet af denna restitution likasom rörande sättet
för densammas verkställande är det måhända för tidigt att uttala sig,
36
Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 20.
innan den blifvande utredningen kommit till stånd. Så mycket anser
sig emellertid utskottet redan nu kunna antyda, att den i Danmark
medgifna storlek f af fraktbeloppet, sådant detta debiteras, sedan alla
fraktlindringar upphört, synes utskottet väl afvägd; och beträffande
sättet för medlens utbetalning föreställer sig utskottet, att den möjligen
skulle kunna genomföras antingen i form af återbetalning af fraktkostnaden
eller sålunda, attstationsinspektorerna vid de jernvägssstationer,
der kalk utlemnas till reqvirenten, skulle i betalning af emottagaren
erhålla en del af fraktbeloppet samt debitera återstoden å staten och
derefter utbekomma denna statsandel af frakten hos de organ för dess
utbetalande, som Kongl. Maj:t kunde bestämma, exempelvis Konungens
befallningshafvande.
Till huru stora belopp en sålunda ordnad restitution skulle komma
att uppgå kan utskottet i saknad af för utredningen nödigt material,
ej uppgifva; det torde blifva Kongl. Maj:ts sak att inbegripa denna
fråga i den blifvande utredningen. Utskottet vill i detta afseende
endast erinra om, att det nu i Sverige medgifna restitutionsbeloppet
för år 1898 uppgick endast till 7,489 kronor. I Danmark utgör det
för detta ändamål beviljade anslaget 30,000 kronor för innevarande år.
Skulle en dylik af utskottet förordad åtgärd komma till stånd,
torde, såsom kongl. jernvägsstyrelsen antydt, den nu af trafikmedel
skeende restitutionen böra indragas.
I detta sammanhang vill utskottet tillägga, att utskottet under
uttrycket kalk inbegriper alla slag af kaustik och kolsyrad kalk.
I fråga om de öfriga i detta betänkande omförmälda motioner
kan utskottet visserligen ej direkt ansluta sig till något af de deri
bestämdt formulerade yrkanden. Utskottet anser nemligen den rätta
vägen att tillgodose de efter utskottets tanke i många afseenden befogade
önskningsmålen om lindrigare frakter för kött, fläsk, potatis samt
mjöl och spanmål in. m. vara att öfverlåta till Kongl. Maj:t att utreda,
huru långt en dylik fraktlindring bör gå. Att emellertid särskilt åtgärder
böra vidtagas för att tillgodose å ena sidan Norrlands växande
behof af lifsförnödenheter och å andra sidan det sydliga Sveriges
producenters önknirigar att genom billigare frakter erhålla en ökad
afsättning af jordbrukets produkter i eget land, synes utskottet uppenbart.
Kongl. jernvägsstyrelsen har äfven i flere afseenden nu visat
sig villig att gå dessa önskningar till mötes, såsom framgår af dess
ofvan åberopade utlåtande.
Om således Kongl. Maj:t låter verkställa en omfattande utredning
af alla de i motionerna afsedda frågor, torde derigenom visa sig, att
Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 20. 37
det allmännas fördel i detta afseende främjas genom en mot trafikanterna
tillmötesgående fraktlagstiftning.
I anslutning till hvad utskottet sålunda yttrat, tillåter sig utskottet,
att i anledning af hrr Nilssons i Sorröd, Peterssons i Dänningelanda,
Ericksons i Bjersby m. fl., Sjöbergs, Andersons i Tenhult, Hedins
i Torp och Walters ifrågavarande motioner hemställa,
att Andra Kammaren för sin del måtte besluta,
att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller,
det täcktes Kongl. Maj:t låta verkställa utredning, om
och i hvad mån nedsättning af jernvägsfrakterna å
statens jernvägar för kött, fläsk, potatis, mjöl, spanmål
och öfriga landtmannaprodukter må kunna eg a
rum, samt huruvida för kalk, som för jordbrukets
eller bergsbrukets behof fraktas å såväl statens som
enskilda jernvägar, fraktkostnaderna må kunna lindras
dels genom nedsättning af fraktatgifterna dels genom
restitution af en del af fraktkostnaderna.
Stockholm den 27 april 1899.
På utskottets vägnar:
P. WALDENSTRÖM.
Reservationer
af herr P. Waldenström: Då jag anser, att staten bör i näringslifvets
intresse medgifva så låga fraktsatser som möjligt å sina jernvägar,
emedan statens egen förkofran väsentligen sammanhänger med
näringslifvets utveckling, så har jag inom utskottet förordat en skrifvelse
till Kongl. Maj:t om så stor nedsättning af frakten för i motionerna
omförmälda varor, som med jernvägarnes ekonomi är förenlig. Deremot
38 Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 20.
har jag icke kunnat finna något hållbart skäl, hvarför derutöfver en
restitution af statsmedel skulle beviljas för utbetald frakt för ett visst
varuslag (kalk och kalksten), som för ett visst ändamål (jordbrukets
och bergsbrukets behof) forslas på landets jernvägar.
af herr J. Nordin: Jag har endast under den förutsättning kunnat
instämma i utskottets förslag, att samma fördelar, som beredas jordbrukare,
hvilka behöfva kalk, äfven må tillerkännas dem, som behöfva
konstgjorda gödningsämnen.
Herr A. G. Olsson i Frösvi har begärt få antecknadt, att han ej
deltagit i ärendets slutliga behandling i utskottet.
(Bil. A.)
Till Konungen.
I anledning af derom hos Eders Kongl. Maj:ts civildepartement
framstäf anhållan från Riksdagens Andra Kammares andra tillfälliga
utskott, till hvilket kammaren hänvisat åtta inom kammaren väckta
motioner med hufvudsakligt yrkande, att Riksdagen måtte i underdånig
skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t anhålla, att Eders Kongl. Maj:t ville
dels nedsätta frakterna för artiklarna kött, fläsk, potatis och landtmannaprodukter
äfvensom för kalk och konstgjorda gödningsämnen,
dels till Riksdagen framkomma med förslag till ett reservationsanslag
att användas för lindring i jern vägsfrakterna för kalk eller att på
annat sätt göra fraktsatserna billigare för kalk, som för jord- och
bergsbrukets behof transporteras på statens jernvägar, har Eders Kongl.
Maj:t genom nådigt bref den 10 sistlidne februari funnit godt i nåder
anbefalla jernvägsstyrelsen att, hvad anginge statens jernvägar, skyndsamt
till Eders Kongl. Maj:t inkomma med det yttrande, som af Riksdagens
ofvannämnda utskott åsyftats, samt att jemväl anmoda vederbörande
förvaltningar för de enskilda jernvägarne inom riket att, så
Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 20. 39
fort ske kunde, inkomma med yttranden uti ifrågavarande hänseende,
hvilka yttranden, i den mån de till styrelsen inkomme, skulle till
Eders Kongl. Maj:t insändas.
Till åtlydnad häraf får jernvägsst.yrelsen i underdånighet anföra
följande:
Hvad först beträlfar de i ej mindre än fyra af ofvannämnda
motioner väckta förslagen om beredande af nedsättning i transportkostnaderna
å jernvägarne för kalk, tillåter sig jernvägsstyrelsen först
i underdånighet erinra derom, att nämnda varuslag, som enligt Eders
Kongl. Maj-.ts nådiga taxa för transporter å statens jernvägar af den
29 november 1889 skulle fraktdebiteras efter tarifferna 3, 5 och 9 vid
sändning af resp. intill 2,500 kg., minst 2,500 kg. och minst 5,000
kg. samt vid sändning af minst 8,000 kg. å hvarje vagn efter tariffen 12,
på grund af Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref af den 29 maj 1896
numera fraktdebiteras efter tarifferna 3, 5, 10 och 12 i sändning af
resp. intill 2,500 kg., minst 2,500 kg., minst 5,000 kg. och minst
8,000 kg., samt vid sändning af minst 10,000 kg. o hvarje vagn efter
en med 20 procent under tariffen 12 utgående fraktsats, hvarjemte
Eders Kongl. Maj:t funnit godt, beträffande transporter statens jernvägar
af kalk, kalksten och mergel i fulla vagnslaster om minst 8,000
kg., bestämma, att utöfver den nedsättning i afgifterna, som af den
från den 1 juli 1896 gällande godsindelning blefve en följd, tills vidare
försöksvis från och med den 1 juli 1896 medgåfves den ytterligare
lindring i fraktkostnaden, då godset är afsedt för jordbrukets eller
bergsbrukets behof, att mottagare af dylik vagnslast må af frakten ega
restitutionsvis återbekomma en krona för hvarje begynnande femtiotal
kilometer, som vagnen med fulla lasten tillryggalagt, å statsbanorna.
På grund häraf utgår frakten för kalk för jord- och bergsbrukets
behof vid transport å statens jernvägar i sändning om minst 10 ton per
vagn på sätt bilagda tabell angifver för deri uppförda afstånd, dervid
för jemförelses skull angifvits de fraktbelopp, som debiteras för transport
af samma qvantitet kalk å motsvarande afstånd vid statsbanorna i
Danmark, Preussen och Finland.
Frakterna för kalk å de danska statsbanorna äro i denna tabell
angifna med något lägre belopp, än som framkomma vid beräkning
efter de i motionerna n:is 91 och 171 angifna grunder, beroende
detta derpå, att i motionerna frakterna äro angifna sådana de utgå
vid lastning af minst 8,000 kg. per stor vagn och 5,000 kg. per liten
vagn, medan vid lastning af minst 10,000 kg. per vagn eller betalning
efter denna vigt per vagn lemnas 10 procent rabatt i den på grund
40 Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 20.
af resp. tariff uppkommande fraktsats; varande denna senare beräkning
använd i förenämnda tabell.
Den restitution af V3 af jernvägsfrakterna, som enligt hvad i
motionerna upplyses, tillgodokommer vederbörande förbrukare i Danmark,
utbetalas genom »Hedeselskabet» af särskilt för detta ändamål
af Riksdagen till vederbörande ministers disposition stälda medel, och
har jernvägsförvaltningen ej något att dermed beställa.
Af bilagda jemförelse mellan de i våra grannländer utgående
fraktafgifterna för kalk framgår, att dessa äro lägre i Sverige än i
något af de andra länderna, och visar det sig att, pr tonkilometer
räknadt, inkomsten utgör, då transporten eger rum endast å statens
jernvägar: vid 100 km. 2 öre, vid 200 km. 1,5 öre, vid 300 km. 1,3
öre, vid 400 km. 1,2 öre, vid 500 km. 1,1 öre, vid 600 km. 1,0 8 öre,
vid 700 km. 1,04 öre, vid 800 km. 1,02 öre, vid 900 km. 1 öre och
vid 1,000 km. 0,9 öre. Sker transporten i samtrafik med enskild
jernväg, hvilket oftast är fallet, minskas denna inkomst i följd af
grunderna för transportafgifternas delning med 10 å 25 procent.
Den del af driftkostnaderna, som är att anse såsom verklig utgift
för godsets framförande, och hvartill äro att hänföra slitning af banans
öfverbyggnad, kostnaderna för tåg- och lokomotivtjenst samt transportmedlens
underhåll och förnyelse, beräknades i det den 1 oktober 1888
af komitén för revision af statens jernvägars taxa afgifna betänkande
för 1885 uppgå till 1,3 öre per nettotonkilometer, men har under de år,
som sedan dess förflutit, i följd af att trafiken ökats i större proportion,
än driftkostnaderna stigit, nedgått så, att densamma för år 1897 kan
uppskattas till 1, i öre per nettotonkilometer.
Ehuru jernvägsstyrelsen till fullo uppskattar de motiv, som ligga
till grund för de väckta motionerna, kan styrelsen, då en nedsättning
af frakten för kalk till den omfattning, som af motionärerna afses,
skulle medföra en fraktinkomst, som väsentligt understege den direkta
transportkostnaden, icke förorda, att frakten för kalk nedsättes med
mer än 10 procent under nu utgående frakt, d. v. s. med 30 procent
under tariffen 12, hvartill skulle komma den medgifna restitutionen
för transporter å statsbanorna af en krona per vagn för begynnande
femtiotal kilometer. Med tillämpning af eu dylik fraktbestämmelse
skulle visserligen vid transport å kortare sträckor för jernvägen uppkomma
någon behållning, men vid transport å längre afstånd eller i
samtrafik med enskild jernväg skulle fraktinkomsten knappast betäcka
transportkostnaden, der den ej rent af understege densamma.
Skulle ytterligare åtgärder anses erforderliga för befrämjandet af
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 20. 41
ökadt användande af kalk för jordbrukets behof, synes det styrelsen,
som om detta borde ske på sätt eger rum i Danmark genom att särskilda
medel af Riksdagen anvisas att utbetalas till befraktare af kalk
å jernvägarne. I sådant fall torde emellertid böra tagas i öfvervägande,
huruvida icke det belopp af en krona per vagn för begynnande femtiotal
kilometer, som vagnen med fulla lasten tillryggalagt å statsbanorna,
hvilket nu af trafikmedel återbetalas till vederbörande mottagare af
kalksändningar, och hvars utredning och utanordnande visat sig besvärligt
och tidsödande för så väl trafikanterna som jernvägsförvaltningen,
kunde inbegripas i det understöd, som genom de af Riksdagen sålunda
anvisade medel skulle tillgodokomma berörda trafikanter. Ifrågavarande
restitutionsbelopp uppgick för 1898 till 7,489 kronor. Transporterna
å statsbanorna af kalk, kalksten och cement utgjorde under 1895 80,504
ton, under 1896 105,567 ton samt under 1897 115,058 ton.
I nära sammanhang med artikeln kalk står varuslaget konstgjorda
gödningsämnen, för hvilka ock fraktnedsättniug åstundas. I fråga om
detta varuslag finner sig styrelsen dock, med hänsyn till dels att vissa
slag af gödningsämnen hafva ett relativt högt värde och väl kunna
bära nu bestående fraktafgifter, dels att, ifall gödningsämnen skulle
specificeras och olika afgifter bestämmas efter gödningsämnenas olika
värde, det för jernvägspersonalen torde blifva omöjligt att kontrollera,
om ett till försändning inlemnadt gödningsämne är af det ena eller
andra slaget, icke kunna förorda någon ytterligare nedsättning än
som genom förbemälda Eders Kongl. Majrts nådiga bref af den 29 maj
1896 medgifvits, och enligt hvilken frakten för preparerade gödningsämnen
utgår vid sändning af minst 5,000 kg. efter tariff 10, vid
sändning af minst 8,000 kg. efter tariff 11 och vid lastning af minst
8,000 kg. på hvarje vagn efter tariff 12.
Hvad beträffar artiklarne kött och fläsk, skulle ett bifall till de i
motionerna n:is 7 och 67 *) framstälda önskemålen, att frakten för styckegods
måtte utgå med samma belopp pr 100 kg. som för vagnslastgods,
samt att frakten för fläsk måtte nedsättas från nu i taxan upptagna
tarifferna 2, 3, 4 till tarifferna 4, 5, 6 vid sändning af resp. intill 2,500 kg.,
minst 2,500 kg. och minst 5,000 kg., otvifvelaktigt medföra, att kraf
komme att framställas på, att åtskilliga andra varuslag jemväl skulle
komma i åtnjutande af motsvarande fraktlindring. Ett tillmötesgående
*) Skall vara 69.
Bih. till Rilcsd. Prot. 1890. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 19 Höft.
G
42 Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 20.
af ett dylikt kraf skulle åter dels stå i strid med de för fraktdebitering
af gods vid transport å jernväg allmänt gällande principer, enligt hvilka
frakten för gods, som befordras i större parti, städse utgår med lägre
belopp än för styckegods, dels medföra en genomgående ändring af
nu gällande godsklassifikation med deraf följande minskade inkomster,
och finner styrelsen sig derför icke kunna förorda bifall till de i
motionerna framstälda önskemålen. Då emellertid genom Eders Kongl.
Maj:ts nådiga bref af den 29 maj 1896 artikeln smör — visserligen
först vid transport minst 100 kilometer — nedflyttas till tarifferna 3, 4
och 5 vid sändning af resp. intill 2,500 kg., minst 2,500 kg. och minst
5,000 kg., anser styrelsen, att artiklarne kött och fläsk jemväl lämpligen
böra fraktdebiteras efter samma tariffer; dock torde någon inskränkning
i afseende å den väglängd, öfver hvilken transporten eger rum, ej
böra ifrågakomma.
Derest Eders Kongl. Maj:t skulle finna för godt att för artiklarne
kött och fläsk medgifva fraktdebitering efter tarifferna 3, 4 och 5,
torde detta medgifvande jemväl böra utsträckas till de med artiklarne
kött och fläsk nära sammanhängande varuslagen blod, korf, ister och
talg, hvilka samtliga artiklar nu fraktdebiteras lika med kött och fläsk.
I fråga om artikeln potatis skulle en sådan nedsättning, som i
motionen n:o 9 föreslås, eller med 50 procent eller än lägre belopp,
medföra, att berörda varuslag komme att vid försändning såsom styckegods
fraktas billigare än vagnslastsändnmgar af varuslag, tillhörande
så låg tariff som tariff 8, och vid försändning såsom vagnslastgods
under vissa förhållanden väsentligt billigare än artikeln kalk. Af
samma skäl som de, hvilka anförts i fråga om artiklarne kött och fläsk,
anser sig styrelsen ej heller till det framstälda önskemålet i fråga om
fraktnedsättning för potatis kunna förorda bifall. För att dock något
underlätta transport af potatis är styrelsen emellertid benägen förorda,
att vid försändning af minst 8,000 kg. frakten må, derest nämnda
qvantitet lastas å en vagn, nedsättas från tariff 9 till tariff 10 eller
med cirka 15 procent.
De jemkningar i fråga om frakten för artiklarna kött, fläsk och
potatis, som styrelsen ofvan angifvit sig kunna förorda, torde dock
endast i ofullständig grad möjliggöra de önskemål, som åtminstone i
en af motionerna kommit till uttryck, nemligen att underlätta försändelser
af landtmannaprodukter ifrån det sydliga Sverige till Norrland.
Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 20. 48
Ehuru enligt den för transporter å statens jernvägar gällande
taxa afgiften pr väglängdsenhet väsentligt minskas i den mån, som
afståndet ökas, har dock erfarenheten gifvit vid handen, att för transporter
på mycket långt håll frakterna ställa sig högre, än hvad lämpligt
är för trafikens behöriga utveckling. För att i någon mån afhjelpa
detta förhållande har jernvägsstyrelsen under de senare åren medgifvit,
att trafikant, som under loppet af ett år till stationer norr och vester
om Ange låter försända mjöl och spanmål till sammanlagd vigt af
minst 120,000 kg., och som för hvarje sändning erlägger frakt enligt
nu gällande taxa för en väglängd af minst 800 kilometer och för en
vigt af minst 8,000 kg. å hvarje använd vagn, erhåller nedsättning med
25 procent af den å statsbanorna belöpande frakten, hvilken förmån
kommer honom till godo på det sätt att, sedan efter årets slut uppgift
å verkstälda transporter jemte fraktsedlarne derå, till jernvägsstyrelsen
aflemnats och behörigen kontrollerats, en fjerdedel af berörda fraktafgifter
återbetalas.
Detta medgifvande har visat sig hafva en fördelaktig inverkan
på trafikens tillväxt. Emellertid har styrelsen allt mera kommit till
den uppfattning, att det vore oegentligt att för transporter på dylika
längre håll blott medgifva fraktlindring för spanmål i större partier
och att, derest en liknande nedsättning medgåfves äfven för styckegods
och annat vagnslastgods än spanmål, man deraf blott kunde
hafva att vänta ett för jernvägens ekonomi fördelaktigt resultat.
Att åter medgifva berörda rabatt för alla sändningar af lifsförnödenheter
å minst 800 kilometers väglängd till stationer norr och
vester om Ange skulle otvifvelaktigt från idkare af andra näringar än
jordbruk och från invånarne i andra delar af landet än Norrland medföra
klagomål öfver den olikformiga behandling, som derigenom skulle
tillskyndas olika näringar och olika landsändar.
Då för öfrigt intet skäl förefinnes, hvarför ej, om vid transport
på så långt håll som 800 kilometer nedsättning med 25 procent af fraktsatserna
öfver hufvud anses kunna beredas, sådan nedsättning icke
skulle komma alla varuslag till godo, oberoende af, om de hänföras
till den ena eller andra tariffen, och om de befordras å den ena eller
andra bandelen, har styrelsen funnit det vara med jernvägens intresse
förenligt att söka bereda en sådan allmänt gällande nedsättning.
De i motionerna uttalade önskemålen anser styrelsen sålunda
kunna på det sätt tillmötesgås,
att för artikeln kalk frakten må, då minst 10,000 kg. lastas på
44 Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 20.
en vagn, utgå med 30, i stället för såsom för närvarande med 20,
procent under tariffen 12;
att för artiklarne kött och fläsk frakten må utgå, i stället för
såsom för närvarande enligt tarifferna 2, 3 och 4, enligt tarifferna 3,
4 och 5 för resp. intill 2,500 kg., minst 2,500 kg. och minst 5,000 kg.,
i sammanhang hvarmed artiklarne blod, korf, ister och talg likaledes
borde fraktdebiteras efter sistnämnda tariffer;
att för artikeln potatis frakten må, då minst 8,000 kg. lastas å
en vagn, utgå efter tariffen 10, i stället för såsom för närvarande efter
tariffen 9; samt
att för transporter å minst 800 kilometers väglängd, eller om
afgift för denna väglängd erlägges, afgifterna för ilgods samt för fraktgods,
hänförligt till tarifferna 1—12, må nedsättas med 25 procent.
På grund af Eders Kongl. Maj:ts nådiga befallning att jemväl
anmoda förvaltningarne för de enskilda jernvägarne inom riket att,
så fort ske kunde, inkomma med yttrande uti ifrågavarande hänseende,
har jern vägsstyrelsen ansett lämpligt att meddela berörda förvaltningar,
i hvilken mån jernvägsstyrelsen ansett, att de i motionerna framstälda
förslag skulle kunna tillmötesgås; och har styrelsen dervid anmodat
sagda förvaltningar meddela, huruvida de äro villiga medgifva, att de af
styrelsen föreslagna nedsättningarne tillämpas i samtrafik.
TH. NORDSTRÖM.
M. HAHR. SVEN GYLLENSVÄRD.
VIKTOR KLEMMING. HARALD LEMKE.
John Lundberg.
Stockholm den 20 mars 1899.
Andra Kammarens Andra Tillfälliga JJtskotts Utlåtande N:o 20. 45
Den i jernvägsstyrelsens ofvanstående skrifvelse åberopade jämförande
tabellen bar följande lydelse:
Fraktafgift för transport af en vagnslast kalk å 10 ton:
Våglängd i km. | Sverige. | Danmark. | Finland. | Tyskland. | |
Kalk. | Kalk. | Kalkjord. | Kalk. | Kalk. | |
Kronor. | Kronor. | Kronor. | Kronor. | Kronor. | |
50 | 13 | 18,00 | 13,50 | 18,70 | 19,60 |
100 | 20 | 27,90 | 20,7 0 | 27,40 | 25,80 |
150 | 27 | 36,00 | 27,00 | 33,80 | 32,00 |
200 | 31 | 42,30 | 32,40 | 41,00 | 38,30 |
250 | 36 | 47,70 | 36,90 | 47,50 | 44,50 |
300 | 40 | 53,10 | 41,40 | 54,70 | 50,7 0 |
350 | 44 | 59,40 | 45,90 | 61,20 | 56,90 |
400 | 48 | 64,80 | 50,40 | 68,40 | 63,10 |
450 | 53 | 70,20 | 54,90 | 74,90 | 69,30 |
500 | 56 | 75,60 | 59,40 | 81,40 | 75,60 |
600 | 65 | 87,30 | 68,4 0 | 95,00 | 88,00 |
700 | 73 | 98,io | 77,40 | 108,70 | 100,50 |
800 | 82 | 109,80 | 86,40 | 122,40 | 112,90 |
900 | 90 | 120,6 0 | 95,40 | 136,10 | 126,50 |
1,000 | 98 | 132,30 | 104,40 | 149,80 | 137,80 |
Genom kongl. utrikesdepartementet har utskottet på begäran från
Danmark mottagit följande upplysningar rörande de i nämnda land
gällande frakttaxor för i motionerna omnämnda artiklar:
46
Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 20.
(Bil. B.)
Till Riksdagens Andra Kammares tillfälliga utskott n:o 2.
Sedan I genom skrifvelse den 13 sistlidne mars anhållit om kongl.
jernvägsstyrelsens utlåtande i anledning af herr O. Walters till förberedande
behandling af eder hänvisade motion med hemställan, att
Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t
täcktes vidtaga den ändring i gällande frakter för statens jernvägar, att
frakten för mjöl och spanmål, som försändes till stationer norr och
vester om Bräcke och öfver en väglängd af minst 400 kilometer samt
till vigt af minst 5,000 kilogram i använd vagn, måtte nedsättas med
25 procent af den å statsbanorna belöpande frakten, får kongl. styrelsen
äran meddela, att, då ett bifall till motionärens hemställan skulle medföra,
dels att den i enlighet med hans förslag nedsatta frakten för 400
kilometer jemväl måste utgå för de jemförelsevis korta afstånd, som
sigga mellan 400 kilometer och det afstånd, 240 kilometer, der den
tålunda nedsatta frakten sammanfaller med frakten enligt den ordinarie
{axan,
dels att yrkande på liknande nedsättning äfven för åtskilliga andra
varuslag otvifvelaktigt skulle komma att framställas, styrelsen icke anser
sig kunna medverka till förverkligandet af det af motionären framstälda
önskemålet i vidare mån än som meddelats i dess till Kongl. Maj:t
afgifna underdåniga yttrande i anledning af öfriga vid innevarande års
riksdag väckta motioner om nedsättning i j ernvägsfr akt erna.
Stockholm den 13 april 1899.
TH. NORDSTRÖM.
M. HAHR.
John Lundberg.
Andra Kammarms Andra Tillfälliga Utslcotts Utlåtande N:o 20. 47
(Bil. C.)
Till Konungen.
Sedan jernvägsstyrelsen i enlighet med föreskriften i Eders Kong].
Maj:ts nådiga bref af den 10 sistlidne februari anmodat de i den inrikes
samtrafiken deltagande förvaltningarne af enskilda jernvägar att afgifva
yttrande i anledning af de vid innevarande års riksdag väckta motioner
i fråga om nedsättning i jern vägsfrakterna för artiklarna kött, fläsk,
potatis och landtmannaprodukter äfvensom för kalk och konstgjorda
gödningsämnen, får jernvägsstyrelsen efter det numera svar ingått från
ett flertal förvaltningar, jemte öfverlemnande af de ingångna svaren, i
underdånighet meddela,
att de af jernvägsstyrelsen i dess underdåniga yttrande af den
20 sistlidne mars förordade nedsättningar i jernvägsfrakterna för berörda
varuslag biträdts af förvaltningarna för Bergslagernas, Borås,
Dalslands, Filipstads norra Bergslags, Frövi—Ludvika, Gefle—Dala,
Göteborg—Borås, Helsingborg—Hessleholms, Hessleholm—Markaryds,
Hvetlanda—Säfsjö, Karlskrona—Vexiö, Kinnekulle—Lidköpings, Kristianstad—Hessleholms,
Kristianstad—Immelns, Kristianstad—Åhus,
Klippan—Eslöfs, Landskrona—Kjeflinge, Lund—Kjeflinge, Lund—Trelleborgs,
Malmö—Simbrishamns, Nordmark—Klarelfvens, Nässjö—Oskarshamns,
Siljans, Skåne—Smålands, Stockholm—Saltsjöns, Säbyholms,
Södra Dalarnes, Uddevalla—Venersborg—Herrljunga, Varberg—Borås,
Vimmerby—Hultsfreds och östra Skånes jernvägar;
att de föreslagna nedsättningarna deremot antingen alldeles icke
eller blott delvis biträdts:
af styrelsen för Hjo—Stenstorps jernvägsaktiebolag, som ansett
sig icke böra biträda den gjorda framställningen, enär i synnerhet en
del af de nämnda godsslagen redan förut lemnade en obetydlig nettoinkomst;
-
48
Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 20.
af direktionen för Kalmar nya jernvägsaktiebolag, som meddelar,
att densamma anslutit sig till jern vägsstyrelsens förslag om fraktnedsättning
för samtliga ifrågavarande varuslag med undantag för kalk,
för hvilken artikel den föreslagna nedsättningen till 30 procent under
tariff 12 skulle medföra en så ringa fraktinkomst, att den direkta
trantportkostnaden knappast dermed vore betäckt, hvartill komme att
ortens behof af kalk torde, utan synnerligen långa transportvägar, tillgodoses
från det närbelägna Öland, med anledning hvaraf direktionen
ansåge sig icke kunna lemna större nedsättning än den redan nu beviljade
af 20 procent;
af styrelsen för Mariestad—Kinnekulle jernvägsaktiebolag, som
anför, att, då jernvägsfrakterna för ifrågavarande artiklar nu äro jemförelsevis
låga och då i synnerhet transporterandet af kalk, hvilken
artikels forslande rörde bolaget nära,, med de höga utgifter i förhållande
till inkomsterna bolaget hade, för detta redan vore hardt när om ej
rent af förlustbringande, bolaget icke vore villigt medgifva, att de af
styrelsen föreslagna fraktnedsättningarna finge tillämpas i samtrafik;
af styrelsen för Mariestad—Moholms jernvägsaktiebolag, som
förklarar sig anse den nuvarande taxan för de ifrågavarande varuslagen
så låg, att styrelsen icke kunde biträda jernvägsstyrelsens förslag; samt
af styrelsen för Norra Södermanlands jernvägsaktiebolag, som
förklarar, att beträffande frakten för kalk styrelsen för sin del icke
kunde ansluta sig till förslag om nedsättning med mer än 20 procent
under tariff 12, då fraktafgifterna redan nu vore så låga, att med en
större nedsättning jernvägen icke skulle erhålla någon vinst å dessa
frakter, samt att beträffande öfriga föremål kött, fläsk, potatis och
landtmannaprodukter äfvensom konstgjorda gödningsämnen, styrelsen
vore villig biträda jernvägsstyrelsens förslag, likväl med undantag för
den ifrågasatta nedsättningen med 25 procent vid transport å minst
800 kilometers väglängd eller, om afgift för denna väglängd erlägges,
å afgifterna för ilgods samt för fraktgods, hänförligt till tarifferna 1—
12, då denna ytterligare rabatt å frakten på bolagets korta jernvägslinie
skulle alltför mycket minska de redan förut nedsatta fraktinkomsterna.
Stockholm den 19 april 1899.
Underdånigst:
TH. NORDSTRÖM.
M. HAHR.
John Lundberg.
Andra Kammarens Andra Tdlfälliga Utskotts Utlåtande N:o 20. 49
(Bil. D.)
Afskrift.
Generaldirektoratet
for
Statsbanedriften.
Kjöbenhavn V, den 16 Marts 1899.
I Skrivelse af 25 f. M., E 446, har Ministeriet förlängt Generaldirektoratets
Ytringer angaaende en fra den hervmrende svensk-norske
Gesandt til Udenrigsministeriet rettet Forespörgsel om Beskaffenheden
og Virkningen af de i Danmark gseldende Lovbestemmelser vedrörende
Fragten af Flassk, Köd, Kalk, Kalkmergel, Kalksten, Kartofler og kunstige
Gödningsmidler samt Landprodukter saasom Korn, Smör og Ost
og endelig fersk Sild.
I den Anledning tillader man sig åt udtale fölgende:
Loven af 24 April 1896 om Statsbanernes Takster m. m. angiver
kun det Grundlag, paa hvilket Taksterne skulle fastsaettes, hvorimod
selve Taksterne udfserdiges af Ministeriet, jfr Lovens § 59. Grundlaget
for Godstaksterne indeholdes i Lovens § 61. Vedrörende Fragten for de
0 venfor specificerede Varer maa der derför tillige tages Hensyn til de
af Ministeriet i Henhold til Loven fastsatte reglementariske Bestemmelser
og Takster for Befordring af Gods, Köretöjer og Lig over de danske Statsbaner
med tilhörende Fsergeforbindelser, gyldige fra den 1 januar 1897.
Af dette Godsreglement, af hvilket man vedleegger et rettet Eksemplar
med tilhörende Tillägg, vil det fremgaa, hvorledes Fragten beregnes for
de enkelte Varer. De udregnede Takster for de 6 Godsklasser findes
1 Bilag G. De 3 Stykgodsklasser (Klasse 1—3) ere ens for alle Varer
(jfr dog §§ 23—30 om sterlige Bestemmelser för visse Transportgenstande);
Klasse 1 er Ustykgodstaksten, Klasse 2 den almindelige Pragtstykgodstakst,
Klasse 3 den nedsatte Fragtstykgodstakst for Partier paa
mindst 250 kg. eller Partier, for hvilke der betales mindst for denne Vasgt.
Ved Forsendelse af Vognladninger beregnes Fragten for Köd og
Fla3sk, Smör, Ost og fersk Sild efter Klasse 4, for Kalk, Kartofler og
Bill. till Bilcsd. Vrot. 1890. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 19 Raft. 7 ''
50 Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utslcotts Utlåtande N:o 20.
Korn efter Klasse 5 o g for Kalkmergel, Kalksten samt kunstige Gödningsmidler
efter Klasse 6 (jfr. Tilleeg IV).
För Köd, Flmsk, Smör og fersk Sild maa derhos bemmrkes, åt
fersk og letsaltet Köd og Flmsk samt Smör og fersk Sild i § 28 ere
henförte til de saakaldte letfordmrvelige Varer, der befordres med fremskyndet
Hastigbed efter de i Paragraffen givne Bestemmelser.
Hvad Virkningen af Fragtbestemmelserne for de paagmldende Varer
angaar, tasnkes der formentlig nmrmest paa, hvilken Virkning de fra 1
Januar 1897 indförte Fragtnedssettelser bar haft med Hensyn til Mmngden
af det forsendte Gods.
I denne Henseende meddeles, åt for Köd, Flcesk og fersk Sild
samt for Kalk, Kartofler og Korn har der ikke bundet nogen Nedssettelse
Sted, idet Köd, Flmsk og fersk Sild efter det tidligere Godsreglement
af 1 Juni 1890 tariferedes efter den dåvarande Klasse 5,
bvis Takster paa det nsermeste faldt sammen med Taksterne i den nuvmrende
Klasse 4, og Kalk, Kartofler og Korn tariferedes efter den
davmrende Klasse 6, bvis Takster paa det nsermeste faldt sammen med
den nuvaerende Klasse 5.
Det er saaledes kun for Smör, Ost, Kalkmergel, Kalksten og kunstige
Gödningsmidler, åt Fragten er bleven nedsat. Fragtnedssettelsen
for kunstige Gödningsmidler indtraadte imidlertid ikke ved Reglementets
Indförelse, men ved Tillseg IV til samme, og da dette Tillrng först
traadte i Kraft den 1 Juli 1898, savner man endnu Materiale til åt
bedömme Virkningen af Fragtnedsmttelsen.
For Smör og Ost var Nedseettelsen c. 25 °/0 for Vognladninger,
idet disse Varer, der henhöre under den nuvmrende Klasse 4, tariferedes
efter den tidligere Klasse 4, der var c. 25 °/0 höjere. För Stykgodssendinger
af de samme to Varesorter er der ligeledes indtraadt en
Fragtnedsmttelse, idet den nedsatte Stykgodstakst (Klasse 3) ikke tidligere
fandt Anvendelse paa dem.
Angaaende Mmngden af det med de danske Statsbaner i de sidste
3 Driftsaar forsendte Smör meddeles fölgende Oplysning.
1895/96 blev der forsendt 56,000,000 kg.
1896/97 „ „ „ 58,500,000 „
1897/98 „ „ „ 60,750,000 „
Da Driftsaaret gaar fra 1 April til 31 Harts, traadte altsaa det
nye Godsreglement i Kraft i Slutningen af Driftsaaret 1896/97. 0
För Ost förer man ikke nogen sirlig Statistik, da Forsendelsesmmngden
kun er ringe, c. 5,000 Tons om Aaret.
Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 20. 51
For Kalksten og Kalkmergel i Vognladninger var Nedsaettelsen
20 å 25 <>/0, idet disse Varer tariferedes efter den tidligere Klasse 7,
der var 20 å 25 °/0 höjere end den nuvserende Takst 6. Man förer ingen
scerlig Statistik o ver de neevnte Positioner, der i Driftsberetningerne gaa
ind under Jord- og Stenarter i al Almindelighed. Da Fragtnedseettelsen
imidlertid var den samme for alle disse Varer, anföres nedenfor Maengden
af forsendte Jord- og Stenarter i de 3 sidste Driftsaar.
1895/96 65,250,000 kg.
1896/97 75,000,000 „
1897/98 126,000,000 „
Den staerke Forögelse af Befordringsmasngden i 1897/98 skyldes
imidlertid for en vsesentlig Del de meget store Sten- og Grustransporter,
som ere tilförte Kjöbenhavn fra Hedehusene i Anledning af Bygningen
af den nye Godsbanegaard i Kjöbenhavn.
Det med Udenrigsministeriets Skrivelse fulgte Bilag tilbagesendes
hoslagt.
P. G. Y.
RIMESTAD.
Andersen.
Afskrift.
TELEGRAM.
(Bil. E.)
Cabinet
Stockholm.
Köpenhamn den 14 april 1899.
På årets finanslag paragraf 18 nummer 18 är beviljadt 30,000
kronor tillskott till lättnad af mergeltransport på jernbana.
Beck-Friis.
52
Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 20.
(Bil. F.)
Afskrift af ett enskildt bref från H. E. Conseils-President
Hörring till Kongl. Maj:ts minister i Köpenhamn, daterad den
17 April 1899.
Deres Excellence spurgte mig i Torsdags om forholdet med hensyn
till refusion af jernbanefragt for mergel og kalk. Igår faldt det mig
ind, åt dette forhold hörte under Landbrugsministeriet, og jeg skal
derför, som fungerende Landbrugsminister, hermed sende Dem fölgende
oplysninger:
Tidligere gav Statsbanerne i Jylland en betydelig moderation for
transport af mergel og kalk, der var bestemt til opdyrkning af hedelodder.
Dette måtte bortfalde, da loven om Statsbanernes taxter af
24 April 1896 trådte i kraft, idet Statsbanerne derefter måtte forlange
ens fragt af alle. For imidlertid åt hjaelpe opdyrkeme af hedelodder
sögte Landbrugsministeriet på Finantsloven 1897—1898 en bevilling af
20,000 kröner för dermed åt kunne yde opdyrkeme refusion af en del
af den forhöiede fragt, som de måtte betale Statsbanerne. Jeg henviser
herom til vedlagte aftryk af Landbrugsministeriets skrivelse til Finantsudvalget
af 17 Decbr. 1896. Når bevillingen sögtes på kontoen for »Skovplantningens
fremme i Jylland», er dette misvisende; den har i og for
sig intet med skovplantning åt gjöre, men på denne konto ståer opfört
Statskassens tilskud til: »Det Danske Hedeselskab» (se Statshåndbogen
S. 816), og det var meningen, åt Hedeselskabet skulde administrere
bevillingen. Denne er nu forhöiet til 30,000 kröner og findes opfört
som selvstaendig bevilling på Finantslovens § 18 II A. N. 18. »Tilskud
til lettelse af mergeltransport på jernbane.»
Hedeselskabet administrerer fremdeles bevillingen på Landbrugsministeriets
vegne, og dette sker i henhold til regler, der ere approberede
af Ministeriet. Disse regler indeholdes i det i afskrift vedlagte
»Förslag» fra Hedeselskabets bestyrelse, idet forslaget blev approberet
uforandret under 12 Juli 1897.
Jeg håber hermed åt have givet Dem de af Dem önskede oplysninger.
(Undert.) Hugo Hörring.
Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 20.
53
Till denna skrifvelse voro fogade följande två bilagor:
Förslag till Ordning af Statskassens Hjaelp til Mergeltransport.
1.
Adgang til åt faa Del i det paa Finansloven bevilgede Tilskud
til Hjaelp ved Transport af Mergel paa Jernbaner staar aabeu for
Beboere af mergelfattige Egne i Jylland paa Betingelse af, åt Mergelen
(eller Kalken) anvendes som Kulturmidael paa Ager, Eng eller Mose. —
Ved Kalk förstaas alene raa Mergel indeholdende mindst 80 % kulsurt
Kalk.
2.
De Interessentskaber eller enkelte Beboere, som önske Mergel
transporteret med Tilskud fra Statskassen, skulle indsende Begjaering
derom til det danske Hedeselskab senest den l:ste Januar og skulle
Andragenderne indebolde Oplysning om:
d) Andragerens Navn, Stilling, Bopael og Adresse. (For Interessentskaber
andrager disses Formaend.)
b) Mergelleverandörens Navn og Bopael.
c) Kvantum af Mergel (hele Vognladninger å Antal ^), som agtes
kjöbt.
d) Afsendelses- og Modtagelsesstation.
e) Fragtens fulde Belöb, attesteret af en Stationsforstander.
/) Leveringstid (omtrentlig),
g) samt Erklaering om, åt Mergelen kun skal anvendes som Kulturmiddel
for Jordbrug.
Saafremt Hedeselskabet i Henbold til § 1 eller af anden Aarsag
mener, åt Andrageren ikke vil kunne faa Statshjaelp, underrettes han
strax derom, og Sägen henstilles til Ministeriets Afgjörelse, forsaavidt
Aarsagen icke er, åt Andragendet er fremkommen for sent.
54 Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 20.
3.
Statstilskudet bliver åt fordele saaledes:
a) Mergelinteressentskaber, som bave erhvervet private Lossepladser
ved Stationerne o g truffet Overenskomst med Jernbanerne om
samlet Transport af Mergel, erholde */s Dele af Fragten godtgjort
af Statskassen, dog saaledes, åt Minimum af den Anpart
af Fragten, som Modtagerne selv maa udrede, fastssettes til •
3 Kröner pr. Vognladning almindelig Mergel å 20,000 <fi.
b) Andre Forbrugere af almindelig Mergel erholde s/3 Dele af Fragten
godtgjort af Statskassen, idet Minimum af egen Anpart ogsaa
her er 3 Kröner pr. Vognladning å 20,000 <t(.
c) Forbrugere af Kalk erholde s/s Dele af Fragten godtgjort af Stats
kassen,
dog saaledes, åt Minimum af egen Anpart bliver
6 Kröner pr. Vognladning å 20,000 <té.
4.
Det til Raadighed for Lettelse af Mergeltransport disponible
Statstilskud udbetales til Hedeselskabet, efterhaanden som der er Brug
for det, o g Regnskab over Anvendelsen indgives til Ministeriet senest
lste Maj for det forudgaaende Finansaar. — Udgiftsbilag til Regnskabet
ere dels de fra Jernbanerne afgivne Regninger over de samlede
Transporter for Mergelinteressentskaberne, dels de originale Fragtbreve
for alle andre Transporter. — Disse betales midlertidig af Modtagerne
med det fulde Fragtbelöb, hvorefter Fragtbrevet med tydelig Paaskrift
om dettes Störrelse og Kvittering for de */3 Dele af Fragten, som Statskassen
udreder, indsendes til Hedeselskabet, som derefter udbetaler
Tilskudet.
Saasnart samtlige Tilskud ere udbetalte, indsender Hedeselskabet
til Ministeriet Meddelelse om Störreisen af de anvendte Belöb, samt
den kontante Kassebeholdning.
5.
Hedeselskabet indsender hvert Aar senest den lste August til
Ministeriet Förslag om, hvor stort et Belöb der midlertidig bör opföres
paa Finansloven for det kommende Finansaar til Lettelse af Mergeltransport.
— Senest den 15de Januar tilstiller Hedeselskabet dernäst
Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 20. 55
Ministeriet, paa Basis af de indgaaede endelige Andragender, Meddelelse
om, hvor stort et Belöb der vil medgaa, og i Henhold hertil
Förslag om Forhöjelse eller Nedssettelse af det midlertidigt opförte
Tilskud.
6.
Hedeselskabet faar af det til Mergeltransport bevilgede Tilskud
daekket, til Porto, Kontorrekvisitter* etc., og ssettes Vederlaget herfor
midlertidigt till 200 Kröner aarligt.
I Hedeselskabets Bestyrelse.
MOURIER PETERSEN. MORVILLE. LUDVIG SCHRÖDER.
II. A. 9. Til Skovplantningens Fremme i Jylland. Skrivelse fra
Landbrugsministeren:
Landbrugsministeriet. Kjobenhavn, den 17de December 1896.
I Henhold til eu mellem Generaldirektoratet for Statsbanedriften
og Bestyrelsen for det danske Hedeselskab under 4de April 1889
oprettet Kontrakt har der paa Statsbanestraekniugen Silkeborg—Skern
fundet billig Transport Sted af Mergel fra et Mergelleje ved Sejlgaard
til Lossepladser, anlagte af lokale Interessentskaber ved forskellige
Stationer paa bemeldte Banestraekning.
Denne Kontrakt er imidlertid nu i Medför af Bestemmelsen i
§ 59, 4de Stk., i Lov af 24de April d. A. om Statsbanernes Takster
m. v. bleven opsagt af Statsbanerne fra Udgangen af Februar Maaned
n. A. åt regue, fra hvilket Tidspunkt Mergeltransporten vil komme
til åt foregaa efter de almindelige for Statsbanerne gyldene Tarifbestemmelser,
hvilket vil medfore, åt Transportudgifterne blive henimod
56 Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 20
6 Gånge saa hpje som hidtil, saaledes åt Mergelens Pris paa Lossepladserne
vil blive fordoblet og komme til åt andrage over 1 Kr. pr.
Kubikalen.
Fplgen heraf vil, efter hvad Bestyrelsen for det danske Hedeselskab
i en til Ministeriet indkommen Skrivelse har udtalt, blive, åt den
hidtilvaerende Mergeltransport paa Statsbanerne ganske maa ophpre,
idet Beboerne i de paagaeldende fattige Egne ikke ville vaere i Stånd
til åt benytte en saa kostbar Mergel, og Bestyrelsen har derför anholdt
om, åt der gennem Tilskud af ‘Statskassen maa ydes Sägen Stptte,
navnlig saaledes åt der refunderes Statsbanerne den Del af Fragten,
som överstiger, hvad det er muligt for Beboerne selv åt udrede. I
saa Henseende har Hedeselskabet foreslaaet, åt Tilskuddet srnttes til
7s af det fulde Fragtbelpb.
Fra en Del Beboere i Skagens Landsogn og Raabjerg Sogn, der
ad Skagensbanen transportere Mergel fra Frederikshavn til Hulsig
Holdeplads, har Ministeriet derhos modtaget et Andragende om Understpttelse
af Statskassen til Bestridelse af Udgifterne ved Transporten
af Mergelen. Hedeselskabet, hvis Erklaering man har indhentet over
Andragendet, har foreslaaet ogsaa her åt yde Tilskud af 2/3 af Fragten.
Det kan derhos anses for ikke usandsynligt, åt der ogsaa fra Beboerne
af andre Egne i Jylland kan fremkomme lignende Andragender.
Da Ministeriet maa erkende Betydningen af, åt Adgangen til åt
komme i Besiddelse af Mergel paa rimelige Vilkaar lettes Beboerne
saa meget som muligt, maa man anse det for pnskeligt, åt der ved
Tilskud fra Statskassen ydes Beboerne, ikke blot i de ovenfor sirlig
naevnte Egne, men ogsaa andetsteds, hvor Trång hertil maatte vise
sig, nogen Fragtnedsaettelse i Transporten af Mergel paa Jsernbane
efter ensartede Regler i det af Hedeselskabet foreslaaede Omfång.
Det formenes, åt det vil vasre hensigtsmeessigst, åt det af Statskassen
i det anfprte 0jemed ydede Tilskud stilles til Raadighed for det danske
Hedeselskab, der har tilsagt Ministeriet sin Bistånd ved Ordningen af
denne Sag.
Stprrelsen af den Sura, der vil medgaa, kan ikke nu med Bestemthed
fastslaas; men naar henses til, åt der för åt impdekomme de tvende
forommeldte Andragender i det af Hedeselskabet foreslaaede Omfång
efter de foreliggende Oplysninger maa paaregnes åt ville kunne medgaa
en Sum af henimod 13,000 Kr., skal man foreslaa, åt der i det
her omhandlede 0jemed stilles et Belpb af i alt 20,000 Kr. til Ministeriets
Raadighed.
er
Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 20. 57
I Henhold hertil tillader jeg mig åt anmode det mrede Udvalg
om till 2den Behandling i Folketinget af Finanslovforslaget for 1897
i paa mine Vegne åt ville stille f0lgende ändringsförslag:
Til § 18 II. A. 9. Til Skovplantningens Fremme i Jylland
som nyt Litr.:
Tilskud til Lettelse af Mergeltransport paa Jsernbane . . 20,000 Kr.
SEHESTED.
Til Folketingets Finansudvalg.
P. D. Sicane.
Bih. till liiksd. Prot. 1890.
8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 19 Häft.
8