Andra lcammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7 (Utlåtande 1914:Tfu47 Andra kammaren - b tfu4)

Andra lcammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

Nr 7.

Ankom till riksdagens kansli den 21 juli 1914 kl. 12 m.

Andra kammarens fjärde tillfälliga ntskotts utlåtande nr 7, angående
herr Lindhagens motion, nr 157, om skrivelse till
Kungl. Maj:t angående ett målmedvetet och planmässigt
arbete för jordfrågans lösning.

I motion inom andra kammaren, nr 157, liar herr Lindhagen hemställt,
att riksdagen ville anhålla om Kungl. Maj:ts intresserade övervägande,
huruvida det ej är oundgängligt och i varje fall gagneligt, att
nu omsider i arbetet på jordfrågans lösning läggés en ledande tanke
och en ordnande hand på denna sak i sin helhet eller med andra ord
att frågan målmedvetet och planmässigt föres fram såsom en bland de
främsta på statsmakternas dagordning.

I motionens syfte hava instämt: herrar Nilsson i Tånga, Linders,

Ericson i Funäsdalen, Nordström och Berg i Munkfors.

Som motto för ifrågavarande motion har motionären angett följande:
»Sveriges främsta realpolitiska frågor äro den sociala frågan och
fredsfrågan», varjämte han anfört: »Vid detta års första riksdag väcktes
inom andra kammaren en motion, nr 239, om ett målmedvetet och
planmässigt arbete för jordfrågans lösning. Denna framställning behandlade
ämnet under särskilda kapitel med rubriker ''Uppvaknandet i
jordfrågan’, ''Jordfrågans mångfald’, ''Förslag till lösningar’ och ''Enhet
i mångfalden’.» Härjämte åberopar motionären motiveringen för nämnda
motion, nr 239, vid 1914 års första riksdag. Beträffande denna särdeles
utförliga motivering tillåter sig utskottet hänvisa till sistnämnda motion.

Utskottet, som ägnat förevarande motion en så ingående behandling Utskottets
det varit möjligt, har icke, trots villigt erkännande av de beaktans- yttrandeBihang
till senare riksdagens protokoll 1914. 1.1 sand, 4 a vd. 7 käft. (Nr 7.)

2 Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

värda tankar motionären däri framburit, kunnat komma till någon annan
ståndpunkt än den riksdagens andra kammare och dess fjärde tillfälliga
utskott intogo år 1912 till en motion i enahanda syfte.

Utskottet delar till fullo motionärens uppfattning om önskvärdheten
av enhetliga ledande grundsatser vid handläggningen av den mängd
spörsmål, som falla under benämningen jordfrågan, men på de skäl
motionären förebragt, har utskottet icke kunnat biträda yrkandet om en
riksdagsskrivelse. Visserligen har motionären till den vid innevarande
års första riksdag framburna motionen utarbetat en synnerligen omfattande
motivering, som vittnar om varmaste intresse och kärlek för
jordfrågans möjligast bästa lösning. Men några bärande förslag eller
riktlinjer för det omfattande jordproblemets utredning och realiserande,
vilka såsom samlande kunnat läggas till grund för ett tillstyrkande av
motionärens framställning, har utskottet med allt erkännande av åtskilliga
allmänna sanningar uti motionen icke funnit, lika litet som något
kan anses ha inträffat, sedan frågan senast var före i riksdagen, vilket
vore ägnat att bjuda utskottet att nu inta annan ståndpunkt än då
skedde.

Oaktat sin reformiver och sin omfattande sakkunskap i ämnet
röjer motionären själv en viss tvekan, när det gäller såväl motionens
djupaste syftemål som vanskligheterna sitt nå detsamma. Han säger t.
ex. på ett ställe: »Med hänsyn till de många intressemotsatserna i
jordfrågan syues det vara tillfyllest och tillrådligast att i riksförsamlingen
erinra allenast om det stora kaos, som äger rum, och om frånvaron
av system i det hela samt låta regeringsmakten själv bestämma
sina egna riktlinjer, vilket som sagt alltid måste komma att föra frågan
framåt till något bättre». Och på ett annat ställe, efter en kortfattad
redogörelse för bortåt ett trettiotal regeringskommittéer och kommissioner,
som haft eller hava jordfrågan under handläggning, heter det:
»Förestående uppräkning av de viktigaste regeringsinitiativen i jordfrågan
lämnar eu bild över, hur denna så småningom ånyo arbetar sig
fram».

Då utskottet hyser den livliga förhoppningen att statsmakterna
komma att ha blicken riktad på förefintliga missförhållanden beträffande
även jordfrågan och att denna, allt eftersom de många olika detaljfrågorna
bli utredda, kommer att läggas under enhetliga huvudprinciper — motionären
själv framhåller vid talet om det allt mera vanliga tillkallandet
av sakkunnige inom departementen, hurusom »detta förfaringssätt tydligen
är en förelöpare till departementalreformen, enligt vilken hos
departementschefen skall koncentreras möjlighet till enhetligare och

Andra kc mm arens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

kraftigare ledning enligt regeringens avsikter» — ock då utskottet därtill
icke finner sig kunna föreslå några direktiv för en under nuvarande
förhållanden mera målmedveten planläggning av arbetena på den
omfattande jordfrågan, vilka utan att föisena detaljfrågornas lösning
bättre skulle tillgodose sammanhanget i det hela, anser utskottet sig
icke kunna tillstyrka sådan framställning från riksdagens sida till Kungl.
Magt, som motionären hemställer om.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att herr Lindhagens förevarande motion, nr 157,
icke måtte till någon andra kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 17 juli 1914.

På utskottets vägnar:

W. BACKSTRÖM.

I förevarande ärendes slutbehandling hava inom utskottet deltagit: herrar
Bäckström, Leksell, Rosenqwist, Nilsson i Kristianstad, Molin i Dombäcksmark, Andersson
i Resebo, Lindqvist i Kosta, Holm, Sandberg och Lindmark.

Reservation

av herr Molin i Dombäcksmark, som anfört:

Motionären kräver i föreliggande framställning ett regeringsprogram
i jordfrågan. Det är kontentan av hela motionen, vilket också
med all önskvärd tydlighet framgår av följande passus i motionen:

»Med hänsyn till de många intressemotsatserna i jordfrågan synes
det vara till fyllest och tillrådligast att i riksförsamlingen erinra allenast
om det stora kaos, som äger rum och om frånvaron av system i
det hela samt låta regeringsmakten själv bestämma sina egna nya rikt
linjer, vilket, som sagt, alltid måste komma att föra frågan framåt till
något bättre.»

4 Andra hammarens fjärde tillfälliga utslcotts utlåtande Nr 7.

Såsom skäl emot kravet på alt ett regeringsprogram i jordfrågan
nppgöres just nu har framställts, att åsikterna i ämnet äro så delade.
Regeringar av olika partifärg komma att avlösa varandra, vadan
kravet på ett regeringsprogram ej skulle ha någon verkan åtminstone
att föra frågan framåt till en god lösning. Särskilt omöjligt anses
kravet just nu, då en högerregering sitter i styret. Att ''begära ett
jordprogram av en högeri egering har ansetts ej kunna komma i fråga.

Häremot erinras, att olika partier och åsikter alltid skola finnas.
År det meningen att vänta, till dess det politiska livet inträtt i det
tusenåriga rikets tidsperiod, lärer väl kravet på ett regeringsprogram i
jordfrågan aldrig kunna framställas och jordfrågan aldrig bli ens tillnärmelsevis
löst.

Lika hopplöst för jordfrågan är det också, om den skall skjutas
undan och lagras, till dess något parti här i landet blir så starkt, att
det utan hänsyn till andra meningsriktningar kan diktera jordfrågans
lösning efter sitt eget fria skön.

För så vitt jag ej missuppfattat situationen, har räddhågans ande
i denna fråga bemäktigat sig de olika partierna, Det ömsesidiga misstroendet
omöjliggör en opinionsyttring av så pass viktig och, som det
borde vara, partilös art som denna, att regeringsmakten anmodas lägga
en ledande tanke och en ordnande hand på jordfrågan i dess helhet.
För min. del må sägas ifrån, att jag till den grad frigjort mig från
partipolitiska skrupler, att jag rent av — för övrigt av många skäl —
skulle .finna det önskvärt (vilket också sammanfaller med motionärens
åskådning), att. just en högerregering får och mottager uppdraget att
bringa ordning och reda i jordfrågan. Frågan föres därigenom givetvis
framåt, Det må sedan ankomma på de övriga partierna att i mån av
krafter och sakskäl föra fram sina idéer och låta dem ingå som tillsats
i lösningen.

Det har vidare ansetts, att motionären ej givit några riktlinjer för
hur Kungl. Maj: t skall lägga en ledande tanke och ordnande hand vid
jordfrågans lösning. År det då så alldeles nödvändigt, att riksdagen
på .förhand klavbinder Kungl. Maj:t genom instruktioner om hur Kungl.
Maj:t skall förfara vid uppredandet av det kaos, vari jordfrågan för
närvarande befinner sig, vilket kaos ingen, som gör anspråk på vederhäftighet,
kan förneka? Jag vill framhålla, att bästa direktivet är, att
Kung]. Maj:t har fria händer vid ordnandet av det stora planläggningsarbetet.
Jag förmodar dock, att åstadkommandet av ett regeringsprogram
i jordfrågan skall gå så till, att alla de redan företagna utredningarna
i jordfrågan knytas tillsamman och bringas i harmoni med

Andra lammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

varandra. Åt en kommitté av sakkunniga, ju färre, dess bättre, borde
uppdragas att företaga en översiktsgranskning av utredningarna, att
komplettera utredningsarbetet i förefintliga luckor, låta enhetliga principer
genomlöpa det hela och följaktligen sörja för de avvikande principernas
borttagande, där så finnes erforderligt.

Den behandling försvarsfrågan fått torde i viss mån kunna tjäna
till mönster för huru jordfrågan bör behandlas. En utredning igångsättes
om frågan i hela dess vidd. På utredningen grundas ett regeringsprogram,
vilket i sin tur tvingar de partier, som ej hava regeringsansvar,
att också skaffa sig ett i detalj formulerat program. Efter de
erfarenheter, som erhållits om sättet för upprättandet av ett stort regeringsprogram
i försvarsfrågan, bör det kunna låta sig göra att med
säkrare grepp bringa ordning och reda i jordfrågan och andra stora
frågor för resten. Det förutsättes då, att vederbörande regering skall
låta sig angeläget vara att avskilja de metoder i fråga om utredningsarbetet,
som under utredningen om försvarsfrågan visat sig vara mindre
lämpliga, ja, t. o. m. skadliga och ägnade att fördröja och försumpa
frågorna.

Något annat direktiv, om nu ens något direktiv alls är nödvändigt,
torde i sakens intresse ej böra givas.

Såsom ytterligare skäl, varför motionen bör avslås, har framhållits,
att ett bifall till motionens kläm ovillkorligen skulle innebära, att bifall
även givits till varje mening, varje idé, ja, till varje bokstav i motionens
motivering. Skulle utskottet alltså tillstyrka motionens kläm, vore
därmed klart, har det antytts, att utskottet ställt sig solidariskt med
motionärens egna privata funderingar om hur jordfrågan bör lösas. Intet
argument kan vara oriktigare. Samma sak bär också uttryckts så: Kommer
en riksdagsskrivelse till stånd, måste det ske med motionen och
dess motivering, med alla dess detaljer som bakgrund. Då motiveringen
i dess helhet eller någon mer eller mindre väsentlig del icke kan gillas,
måste skrivelseförslaget avslås. Gentemot detta skäl, som liksom de
flesta andra, som här beröras, visserligen ej angivits i utskottets utlåtande,
men som dock finnes bakom detsamma i osynlig måtto, invändes,
att utskottet, i händelse motionen tillstyrkts, givetvis ej kunnat tillvitas
för annat, än vad utskottet sagt i sin egen motivering för el t tillstyrkande
av motionen. Det är, tycker jag, ledsamt att nödgas reservationsvis
söka fastslå så enkla och självkiara saker.

Ett annat argument för avslag å motionen är, att andra kammaren
redan 1912 för sin del avslagit eu liknande motion. Mot detta argument,
Bom ovillkorligen måsto draga med sig vådliga konsekvenser i

6 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

riksdagsarbetet, tillåter jag mig inlägga min bestämda gensaga. Utskottet
bar vid ett föregående tillfälle denra riksdag öppet tillämpat
principen, att vid avgivande av utlåtande avseende endast bör fästas
vid vad andra kammaren och riksdagen tycker och tänker med fullständigt
underordnande av utskottets egna åsikter. Jag tror, att det
ligger en stor fara för vårt parlamentariska liv, om dylika principer
skola opåtalt få innästla sig i utskottsarbetet. Då ett utskott erhållit
uppdrag att avgiva utlåtande i en fråga, skall utskottet naturligtvis föra
sin egen på sakskäl grundade mening till torgs, ingen annan. Om, för
att nu taga ett drastiskt exempel, riksdagen aldrig så många gånger
förklarat, att 2X2 = 5, bör väl i all rimlighets namn utskottet inte
därför också vara förpliktat att förklara detsamma, då utskottet väl vet,
att 2 x 2 = 4.

Utskottet ger motionären erkännande för mångt och mycket av
vad han sagt i sin motivering. Det hade varit mig kärt att få veta
vilka tankar i motiveringen, som utskottet gillar och icke gillar. Utlåtandet
lämnar därom icke den ringaste antydan. Då utskottet varit i
den sällsamt lyckliga omständigheten att på sig ha nära nog obegränsad
tid att behandla motionen, hade utskottet enligt min mening bort
vaska ut alla de guldkorn, som inom utskottet allmänt erkänts vara till
finnandes i motionen.

För egen del har motionären framfört en mångfald anvisningar
under framställningens fyra huvudkapitel, kallade: Uppvaknandet i jordfrågan,
jordfrågans mångfald, förslag till »lösningar» och enhet i mångfald.
I sista kapitlet under rubrikerna »några riktlinjer» förekomma
några ideologiska riktlinjer, som enligt motionärens mening borde få
bli den ledande tanken vid jordfrågans lösning. Motionären erkänner
själv, huru avlägset realiserandet av dessa tankar och riktlinjer är, ja,
han säger till och med, att kommande erfarenheter kanske skola oavlåtligt
bekräfta påståendet, att »föreställningen att någonting, som ens i
någon mån påminner om det s. k. tusenåriga riket, aldrig skall komma
till stånd.»

För min del må sägas ifrån, att motionärens riktlinjer, vars genomförande
ej ens motionären tror på och som han icke heller tror eller
hoppas på att få statsmakterna att nu eller någonsin acceptera, ingalunda
vidskepligt avskräckt mig från att, detta allt oaktat, giva motionärens
slutyrkande min tillstyrkan.

Förutom till det socialdemokratiska jordprogrammet, vilket enligt
mitt förmenande dock framför allt lider av bristande homogenitet i
principer, men varur likväl mycket gott kunde avvinnas vid jordfrågans

Ändra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.+

lösning, tillåter jag mig hänvisa till »Modern jordpolitik. Förslag till
ett frisinnat jordreformprogram av Adolf Åström» (Stockholm, Kungi.
Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner 1914.) Pris 2 kronor. Det program,
som i denna bok formulerats, torde få anses som ett av de mest
beaktansvärda uppslag till jordprogram, som hittills framkommit. Ehuru
jag för min del i ett och annat avseende (exempelvis införande av större
kooperativa jordbruk för sädesodling) ställer mig undrande och spörjande
om möjligheten och lämpligheten av det föreslagna, innehåller programmet
dock så mycket annat gott, att det vore val värt att läggas
till grund för ett regeringsprogram i jordfrågan.

En kort sammanfattning av programmets innehåll hade här varit
på sin plats, mon det må ursäktas en reservant, som givit sig in på
ett så vittomfattande ämne och som ej, liksom utskottet, till sitt förfogande
har sekreterare, att sammanfattniugen förbigås. Att belasta
riksdagstrycket med don 138 sidor digra volymen har jag ej heller
ansett lämpligt.

(Däremot skulle jag önskat, att själva motionen vidhäftats utskottets
utlåtande. Då tryckeriexpeditionen upplyst, att 232 exemplar av
motionen finnas kvar och något hinder oj skulle möta att vidhäfta
motionen till betänkandet, därest utskottet så ville, har jag inom utskottet
yrkat, att motionen måtte vidhäftas, vilket yrkande från utskottets
sida dock mötts med kompakt motstånd).

På angivna skäl och med tillkännagivande, att jag i denna fråga
varken erhållit, mottagit eller begärt något direktiv för mitt uppträdande
från något håll, yrkas,

att andra kammaren för sin del måtte besluta, att
riksdagen ville anhålla om Kungl. Maj:ts intresserade
övervägande, huruvida det ej är oundgängligt och i
värjo fall gagneligt, att nu omsider i arbetet på jordfrågans
lösning lägges en ledande tanke och en ordnande
hand på denna sak i sin helhet, eller med andra
ord att frågan, målmedvetet och planmässigt, föres
fram såsom en bland de främsta på statsmakternas
dagordning.