Andra lagutskottets utlåtande nr B Z4 år 1958 (Utlåtande 1958:L2u14 - b l2u)

Andra lagutskottets utlåtande nr B Z4 år 1958

Nr B 14

Utlåtande i anledning av väckt motion om förbud mot roulettspel
på restaurang.

I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr
B 124, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Sveningsson hemställt,
»att riksdagen måtte besluta som sådan ändring i gällande lotteriförordning
att roulettspel på restaurang förbjudes».

I motionen åberopas vad som anförts i den vid 1958 års A-riksdag väckta
motionen 1: 206, vilken icke blev slutligt behandlad av riksdagen före dess
upplösning.

Beträffande de skäl motionären anfört till stöd för sitt yrkande får utskottet
hänvisa till motionen 1: 206.

över förevarande motion har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver
yttrande inhämtats från kungl. kontrollstyrelsen, överståthållarämbetet
och länsstyrelsen i Malmöhus län, varjämte Sveriges hotell- och
restaurangförbund på utskottets begäran inkommit med yttrande i ärendet.
Vid länsstyrelsens yttrande har bilagts yttranden av poliskamrarna i Malmö
och Hälsingborg, Södra Sveriges hotell- och restaurantförening samt intendenten
för utskänkningsärenden i Malmöhus län. Dessutom har till utskottet
inkommit en den 20 oktober 1958 dagtecknad skrift från AB Ekblom & Andersson,
Borås.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt Kungl. Maj. ts lotteriförordning den 19 maj 1939 anses såsom lotteri
varje företag, däri efter lottning, gissning, vadhållning eller jämförlig av
slumpen helt eller delvis beroende anordning kan av en eller flera deltagare
erhållas vinst till högre värde än det, som erhålles av en var deltagare. Vidare
skall enligt förordningen marknads- och tivolinöjen, såsom mekaniska spelapparater,
ringkastningsanordningar och skjutbanor, vilka är förenade med
vinstmöjligheter som nu sagts, betraktas såsom lotterier oavsett företagens
beskaffenhet i övrigt. (1 § andra stycket.)

Lotteri om penningar och penningars värde får ej utan Kungl. Maj :ts tillstånd
för allmänheten anordnas i andra fall eller i annan ordning än som
stadgas i förordningen (1 § första stycket).

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1958. 9 samt. 2 avd. Nr B It

Andra lagutskottets utlåtande nr Ii li år 1958

För anordnande av de enligt lotteriförordningen tillåtna lotterierna fordras

— med undantag för de i tidningspressen sedvanliga mindre pristävlingarna
(korsord o. d.) — antingen förhandsanmälan till polismyndigheten eller
tillstånd av polismyndigheten eller länsstyrelsen (2 och 3 §§). Reglerna innebär
i huvudsak att förhandsanmälan räcker för lotterier av mera oskyldig
natur. I detta sammanhang må beröras endast den ena av de två typer av
lotteri, som får anordnas efter förhandsanmälan, nämligen det som avhandlas
i 2 § i förordningen. Förutsättning för anordnande av lotteri enligt detta
stadgande är att lotteriet anordnas i samband med offentlig nöjestillställning
eller tillställning till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt
ändamål, att lotteriet bedrives allenast inom för tillställningen avsett område,
att vinsterna uteslutande utgöres av varor eller av anvisningar, gällande såsom
betalningsmedel allenast inom nämnda område, att värdet å högsta vinst
icke överstiger 10 kronor eller, där vinsterna utgöres uteslutande av varor,
15 kronor, att vinstfördelning äger rum i omedelbar anslutning till deltagande
i lotteriet samt att, om för deltagande i lotteriet fordras insats, denna
icke överstiger 50 öre eller, där vinsterna utgöres uteslutande av varor, 1
krona.

1 § tredje stycket i lotteriförordningen innehåller en erinran om att i
strafflagen stadgas förbud mot äventyrliga spel i vissa fall. Härmed åsyftas
straffbudet ill kap. 12 § strafflagen, enligt vilket bl. a. den som för allmänheten
anordnar äventyrligt spel om penningar eller penningvärde straffes
med fängelse eller böter.

Begreppen spel och lotteri, det senare sådant det definierats i lotteriförordningen,
synes delvis täcka varandra. Det har därför rått tvekan, huruvida
spel som anordnats i enlighet med bestämmelserna i förordningen vore
att anse som äventyrligt och sålunda fölle under nyssnämnda straffbud.
Emellertid torde genom hänvisningen till straff budet rörande äventyrligt
spel vara klart, att sådant spel icke faller under lotteriförordningen. Detta
framgår av ett uttalande vid 1939 års riksdag av första lagutskottet, på vars
förslag hänvisningen kom att inflyta i förordningen. Därvid anförde utskottet

— efter att hava erinrat att den i 1 § lotteriförordningen angivna bestämningen
av lotteribegreppet omfattade även spel i den bemärkelse, som angivits
tidigare i utskottets utlåtande, såsom exempelvis roulett- eller tärningsspel
— att i vissa fall bedrivande av äventyrligt spel om penningar och
penningvärde skulle straffas enligt 18 kap. 14 § (numera 11 kap. 12 §)
strafflagen samt att i klarhetens intresse syntes böra i författningen angivas
att den enligt 2 § medgivna rätten att efter anmälan anordna lotteri ej medförde
undantag därifrån. Högsta domstolen har också i överensstämmelse
med nämnda uttalande i domar den 26 juli 1958 dömt personer, som efter
anmälan enligt 2 § förordningen anordnat roulettspel, till ansvar för anordnande
av äventyrligt spel.

Andra lagutskottets utlåtande nr B lb år 1958

Beträffande lotteri, som anordnas efter tillstånd eller förhandsanmälan,
må meddelas erforderliga kontroll- och ordningsföreskrifter (4 §).

Möjligheter att ingripa mot roulettspel på restaurang finnes — utöver vad
strafflagen och lotteriförordningen därutinnan erbjuder — i rusdrycksförsäljningsförordningen,
ölförsäljningsförordningen och förordningen om försäljning
av alkoholfria drycker.

Sålunda stadgas i 38 § rusdrycksförsäljningsförordningen, att länsstyrelsen
vid meddelande av tillstånd till utskänkning äger — med vissa undantag
som här saknar intresse — meddela föreskrifter rörande utskänkningen.
Bland föreskrifter, som ansetts kunna meddelas med stöd av detta stadgande,
må här nämnas förbud att inom utskänkningslokal eller i direkt förbindelse
därmed stående utrymme uppställa s. k. spelautomat eller tillhandahålla
annat spel, för vars begagnande avgift skall erläggas. Dessutom
kan länsstyrelsen enligt 43 § rusdrycksförsäljningsförordningen meddela
föreskrifter av ovannämnda slag, där utskänkningsrörelse icke uppfyller
de särskilda krav som med hänsyn till nykterhet, ordning och trevnad
bör uppställas på sådan rörelse. — Bestämmelser, liknande de nu nämnda
i rusdrycksförsäljningsförordningen, finns i ölförsäljningsförordningen
(34 och 49 §§) och förordningen om försäljning av alkoholfria drycker (8 §).

Enligt allmänna ordningsstaclgan är anordnare av offentlig tillställning
skyldig ställa sig till efterrättelse de föreskrifter med avseende å ordning och
säkerhet som polismyndigheten meddelar (16 §).

Förekomsten av roulettspel på restaurang m. m.

Innan 1954 års rusdrycksförsäljningsförordning trädde i kraft den 1 oktober
1955, torde roulettspel icke ha förekommit på svenska restauranger,
som hade rätt till utskänkning av rusdrycker. Detta sammanhängde med att
dessförinnan vid överlåtelse av rusdrycksutskänkningsrättigheter till de lokala
systembolagen gällde en av kontrollstyrelsen med stöd av 3 kap. 15 § i
1937 års rusdrycksförsäljningsförordning föreskriven bestämmelse av innehåll
att i utskänkningslokal eller därmed i inre förbindelse stående lokal
icke fick uppställas spelautomat eller tillhandahållas annat spel, för vars
begagnande avgift skulle erläggas.

Genom 1954 års rusdrycksförsäljningsförordning inskränktes kontrollstyrelsens
befogenhet att meddela föreskrifter rörande utskänkningen, och
styrelsen har på grund därav funnit sig föranlåten slopa ovannämnda bestämmelse
i vad avser överlåtelser av utskänkning fr. o. in. den 1 oktober
1955.

Under sommaren 1956 började roulettspel — efter anmälan enligt 2 § i
lotteriförordningen — anordnas vid ett par större turisthotell. Frameinot

Andra lagutskottets utlåtande nr B 14 år 1958

årsskiftet 1956/57 fick detta en större omfattning, då ett ökat antal restauranger
satte i gång med dylika roulettspel. Detta gällde inte bara utpräglade
turisthotell utan också stadshotell och andra restauranger i städerna.

I samband härmed ifrågasattes från olika håll lagligheten och lämpligheten
av roulettspel på restaurang. Flera intendenter för utskänkningsärenden
förfrågade sig härom hos kontrollstyrelsen. Styrelsen upptog i anledning
av de gjorda förfrågningarna ärendet till behandling. Härvid framkom inom
styrelsen i första hand den uppfattningen att roulettspel vore hänförligt till
äventyrligt spel och således förbjudet jämlikt 11 kap. 12 § strafflagen. Frågan
hänsköts av styrelsen till riksåklagarämbetets prövning. Av en inom
ämbetet utarbetad promemoria, dagtecknad den 27 mars 1957, framgick i
huvudsak att ämbetet för sin del ansåg roulettspel, som anordnades med
iakttagande av bestämmelserna i 2 § lotteriförordningen, icke vara hänförliga
till äventyrliga spel och således tillåtna.

Emellertid kvarstod enligt kontrollstyrelsens uppfattning spörsmålet om
roulettspelets lämplighet ur rusdryckslagstiftningens synpunkt. Styrelsen
gjorde därför till ledning för intendenterna för utskänkningsärenden vissa
uttalanden i ämnet. Detta skedde genom styrelsens meddelande nr 3/1957
till samtliga intendenter för utskänkningsärenden angående vissa roulettspel
på rusdrycksrestaurang. Häri uttalades bl. a., att — även om erinringar måhända
icke borde göras mot att på vissa större turistetablissemang roulettspel
anordnas för gästernas rekreation och nöje — det knappast kunde vara
ur nykterhets-, ordnings- och sociala synpunkter önskvärt eller lämpligt, att
roulettspel i större omfattning anordnades på restauranger i samband med
utskänkning av rusdrycker. Styrelsen erinrade vidare, att överståthållarämbetet
i sin allmänna tillståndsresolution för innevarande utskänkningsperiod,
avseende utskänkning av rusdrycker i Stockholms stad, meddelat
enahanda föreskrift, som enligt vad ovan sagts tidigare fanns intagen i de av
kontrollstyrelsen fastställda överlåtelsevillkoren — nämligen att inom utskänkningslokal
eller i direkt förbindelse därmed stående utrymme icke må
uppställas s. k. spelautomat eller tillhandahållas annat spel, för vars begagnande
avgift skall erläggas.

Under hänvisning härtill framhöll kontrollstyrelsen angelägenheten av att
intendenterna i första hand med vederbörande länsstyrelser upptog frågan
om meddelande, jämlikt 38 § rusdrycksförsäljningsförordningen, i skälig omfattning
av föreskrift av liknande innebörd som enligt vad nyss sagts gäller
för Stockholms stad.

De av kontrollstyrelsen förordade administrativa övervägandena ledde till
att förbud mot roulettspel med stöd av rusdrycksförsäljningsförordningen
meddelades — förutom i Stockholms stad — i Stockholms, Kalmar och Gävleborgs
län. I Borås stad gäller lokalt sådant förbud.

Enligt en av kontrollstyrelsen gjord undersökning avseende veckan 9—15
februari 1958 förekom roulett på restaurang i följande utsträckning.

Andra lagutskottets utlåtande nr B 14 år 1958

Län

Antal

Södermanlands .....

Östergötlands .....

Gotlands ...........

Blekinge ...........

Kristianstads .......

Malmöhus .........

Hallands...........

Göteborgs och Bohus

Älvsborgs .........

Värmlands .........

Örebro .............

Västmanlands .....

Kopparbergs .......

Västernorrlands . .

Jämtlands .........

Norrbottens .......

6
4
1
1
1
3
3
3

S:a 62

Flertalet restaurangrouletter är således koncentrerade till Skåne och Västkusten.

I 9 län förekom ej några restaurangrouletter. Dessa är — utom de fyra
ovannämnda med roulettförbud — Uppsala, Jönköpings, Kronobergs, Skaraborgs
och Västerbottens län.

Utöver de ovan redovisade torde tillkomma en del rouletter på sommarrestauranger.

I Stockholms län har ett par restauranger inom större turistetablissemang
sedermera erhållit »dispens» från inom länet eljest gällande förbud mot
roulettspel på restaurang.

Såsom förut omtalats har högsta domstolen den 26 juli 1958 avgjort ett
antal mål om ansvar för anordnande av äventyrligt spel. Det var härvid fråga
om roulettspel på bl. a. restaurang, vilket anordnats efter anmälan enligt
2 § lotteriförordningen och beträffande vilket polismyndigheten icke funnit
anledning till erinran. De roulettspel, på grund av vilka åtal väckts i målen,
hade bedrivits på följande sätt.

För spelet, vari flera spelare samtidigt kunde deltaga, begagnades marker
med ett värde av 50 öre. I samma spelomgång kunde insats ske på ett stort
antal olika sätt, och varje deltagares rätt att göra insatser begränsades allenast
av alt han icke ägde på en och samma insatsmöjlighet satsa mer än en
mark i samma spelomgång. Vinstbeloppets storlek var avhängig av hur insatsen
gjordes och växlade från två till tjugu gånger insatsen. Spelare kunde
emellertid genom att i samma spelomgång göra flera insatser på olika sätt
men avseende eu och samma utgång erhålla vinstbelopp, vilka sammanlagt
avsevärt översteg tjugu gånger värdet av en insats.

Högsta domstolen fann att ovan beskrivna spel — trots begränsningarna i

Andra lagutskottets utlåtande nr B 14 år 1958

fråga om storleken av insats och vinst — varit anordnat på ett sätt som
kännetecknar roulettspel och därför att betrakta som äventyrligt spel, varför
det icke omfattades av lotteriförordningen. På grund härav fälldes de som
anordnat förevarande spel till ansvar för anordnande av äventyrligt spel.

Det må anmärkas, att högsta domstolen uttalat sig endast beträffande den
typ av spel, som varit föremål för prövning i nämnda mål. Det finns därför
anledning att framhålla, att det ingalunda är säkert att ett spel på roulettbord,
där insatserna och vinstmöjligheterna är ytterligare begränsade, t. ex.
så att endast en insats får ske per spelomgång, skulle av domstolen anses
som roulettspel och därmed som äventyrligt spel. Tvärtom synes fog finnas
för uppfattningen att så icke skulle bli fallet. Enligt vad som blivit för utskottet
upplyst har också de, som anordnar roulettspel, efter högsta domstolens
dom i allmänhet låtit spelet bedrivas under iakttagande av jämväl
ovannämnda ytterligare begränsningar i fråga om insatser och vinstmöjligheter.

Interpellation vid 1957 års riksdag

I svar den 16 maj 1957 å en av herr Sveningsson i första kammaren väckt
interpellation angående förhindrande av roulettspel på restauranger erinrade
chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, bl. a. att myndigheterna
torde ha vissa möjligheter att på restaurang förhindra även roulettspel av det
begränsade slag som lotteriförordningen medger. Han hänvisade härvid i
första hand till länsstyrelsernas befogenheter enligt rusdrycksförsäljningsförordningen
ävensom ölförsäljningsförordningen och förordningen om försäljning
av alkoholfria drycker. Vidare framhölls att polismyndigheterna
med stöd av allmänna ordningsstadgan torde kunna förbjuda roulettspel.
Statsrådet ansåg sig icke för det dåvarande böra föreslå särregler för lotteri
på restaurang eller vidta någon annan åtgärd, som kunde ankomma på honom,
i syfte att hindra roulettspel på restaurang.

Remissyttrandena

Samtliga remissinstanser utom överståthållarämbetet avstyrker motionen.
Ämbetet förklarar sig anse det vara ur nykterhetspolitisk synpunkt angeläget,
att spel med mekaniska spelapparater, för vars begagnande avgift skall
erläggas, över huvud icke får förekomma inom restaurangföretag, där alkoholhaltiga
drycker tillhandahålles. Emellertid anser ämbetet att en reglering
härutinnan kan vinnas annorledes än genom ny lagstiftning.

Kontrollstyrelsen hänvisar till betydelsen av högsta domstolens förutnämnda
domar — vilken styrelsen anser vara att spel vid roulettbord i fortsättningen
endast kan vara tillåtet om varje spelare tillätes göra endast en
insats per spelomgång — samt fortsätter:

Andra lagutskottets utlåtande nr B lb år 1958

Därest i fortsättningen eventuella »roulettspel» på restaurangerna kommer
att bedrivas endast på det förenklade sätt som torde vara tillåtet enligt
högsta domstolens dom — och man måste självfallet utgå från att polismyndigheterna
övervakar att så blir fallet — torde nu förevarande spörsmål
väsentligen förlora i betydelse. Man har anledning anta att ett sådant spel,
där man inte får göra de för roulettspelet karakteristiska kombinerade insatserna,
mister större delen av sin lockelse på publiken. Att använda roulettbordet
för ett sådant spel, som ju icke kan betecknas som roulettspel i egentlig
mening, torde i längden knappast bli ekonomiskt lönande för flertalet
berörda restauranger. Spelets omfattning och antalet använda rouletter lär
därför komma att minska. I den mån nu avsett spel alltjämt kommer att
bedrivas på restaurangerna finnes vid eventuellt uppkommande olägenheter
möjligheter att inskrida med administrativa åtgärder enligt rusdrycks- eller
ordningslagstiftningen.

Med hänsyn till nu angivna förhållanden finner kontrollstyrelsen för sin
del det icke erforderligt att, såsom i motionen föreslagits, någon ändring vidtages
i lotteriförordningen.

Liknande synpunkter anföres av poliskammaren i Malmö, intendenten för
utskänkningsärenden i Malmöhus län och Sveriges hotell- och restaurangförbund.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att en väsentlig del av motionärens
syfte torde ha nåtts genom förenämnda domar samt förklarar sig icke
kunna tillstyrka motionen, därest med motionen skulle ha avsetts att genom
en ändring av lotteriförordningen få till stånd ett förhud även mot den
starkt begränsade form av roulettspel på restaurang, som numera torde vara
den enda tillåtna.

Länsstyrelsen förklarar vidare, att den icke funnit anledning att för egen
del begagna sig av de möjligheter att förbjuda eller inskränka roulettspel på
restaurang, som gällande författningar erbjuder. I samband härmed kommer
länsstyrelsen in på frågan om skälen för att tillåta roulettspel på restaurang
och anför därvid:

Länsstyrelsen har beaktat, att det i samband med rusdryckslagstiftningsreformens
genomförande uttalades, att restauratörerna borde erhålla förbättrade
resurser att tillskapa den större trevnad på restaurangerna, som
framstår som önskvärd hland annat med hänsyn till restaurangnäringens
ansträngda läge. Att en ej obetydlig del av restaurangbesökarna finner trevnad
i roulettspelet torde vara obestridligt.

Då några direkt påvisbara olägenheter av roulettspelet, sådant det bedrivits
på ett antal restauranger här i länet, ej kommit till länsstyrelsens kännedom,
har länsstyrelsen med beaktande av länets och dess större städers
närhet till Danmark och kontinenten, där roulettspelet på flera håll sedan
lång tid drives i större omfattning och under friare former än i Sverige, ej
velat genom förhud mot sådant spel vålla irritation och missnöje hos den ej
fåtaliga del av länsbefolkningen, som besöker främst Danmark, eller för
utländska turisters vidkommande.

Kontrollstyrelsen erinrar beträffande nämnda fråga om sitt ovan omförmälda
meddelande nr 3/1957, där styrelsen uttalade hl. a. att — även om

Andra lagutskottets utlåtande nr B 14 år 1958

erinringar måhända icke borde göras mot att på vissa större turistetablissemang
roulettspel anordnas för gästernas rekreation och nöje — det knappast
kunde vara ur nykterhets-, ordnings- och sociala synpunkter önskvärt
eller lämpligt, att roulettspel i större omfattning anordnas på restauranger
i samband med utskänkning av rusdrycker.

Intendenten för utskänkningsärenden i Malmöhus län tar upp frågan,
huruvida roulettspel kan utgöra en fara för nykterhetstillståndet på restaurangerna,
och anför därvid:

Förslaget torde bottna i den uppfattningen, att förekomsten av roulettspel
på en restaurang med spritdrycksutskänkning (och måhända även med endast
vin- och starkölsutskänkning) utgör en fara för nykterhetstillståndet å
restaurangen. Även om man inte helt kan bortse från, att en sådan fara kan
vara för handen, har erfarenheterna från de rusdrycksrestauranger inom
Malmöhus län, vilka bedrivit roulettspel, hittills icke, såvitt jag kunnat
iakttaga eller såvitt i övrigt kommit till min kännedom, medfört några skadeverkningar
eller olägenheter vare sig ur nykterhets- eller ordningssynpunkt;
icke ens under den tid, då roulettspelet bedrevs på sätt som enligt den ovan
nämnda domen numera får betraktas såsom äventyrligt spel. Det kan tvärt
om — och enligt min mening icke utan visst fog — göras gällande, att förekomsten
av sådant spel på en rusdrycksrestaurang i allmänhet snarare bidrager
till minskning än ökning av gästernas alkoholförtäring. Spel på roulettbord
utgör, då det utövas med den begränsning som lotteriförordningen föreskriver
och under det ansvar som enligt gällande rusdryckslagstiftning
åligger restauratören, enligt min mening en tämligen oskyldig förströelse,
som i sin mån bidrager till den trevnad, som en restaurang bör erbjuda sina
gäster och som i förarbetena till gällande rusdrycksförsäljningsförordning
särskilt framhålles såsom önskvärd.

Poliskammaren i Hälsingborg åberopar såsom sitt yttrande ett av föreståndaren
för trafik- och centralavdelningen vid polisen därstädes den 20
augusti 1958 avgivet yttrande, där det bl. a. framhålles, att det roulettspel,
som bedrivits i Hälsingborg på sex restauranger, icke synes på något sätt ha
främjat alkoholmissbruk eller oordningar av något slag utan snarare medverkat
till en viss återhållsamhet i fråga om alkoholkonsumtion.

Sveriges hotell- och restaurangförbund samt Södra Sveriges hotell- och
restaurantförening anser det finnas anledning att medge större frihet i fråga
om anordnande av roulettspel på restaurang än vad högsta domstolens förutnämnda
domar innebär. Förbundet anför härutinnan:

Vi anse nämligen att förbud av här ifrågavarande slag icke böra meddelas,
om det icke visat sig, att ett verkligt behov därav föreligger. Med hänsyn till
de kontrollmöjligheter som myndigheterna enligt ovan disponera föreligger
icke något sådant behov. Vi ha under någon tid haft tillfälle att inhämta
erfarenheter av roulettspelet på svenska restauranger och vi ha för vår del
icke ur vare sig nykterhetsvårdande eller sociala synpunkter "kunnat finna
några olägenheter, som skulle göra ett förbud befogat. Våra medlemmar ha
också på ett flertal orter tagit upp denna fråga med företrädare för myndigheter
och vi ha icke kännedom om något enda fall, där myndigheterna hävdat,
att roulettspelet skulle vara förenat med några vådor för restaurang -

Andra lagutskottets utlåtande nr B H år 1958

gästerna eller allmänheten. Vi ha erhållit uttalanden från polismyndigheter,
som framhållit att spelet icke på något sätt medfört alkoholmissbruk eller
oordning av något slag, snarare anses det ha medverkat till viss återhållsamhet
då det gäller alkoholkonsumtionen. Vi ha icke heller kännedom om
att någon av de nykterhetsvårdande myndigheterna ansett ett ingripande ur
dess speciella synpunkter påkallat. Icke heller i motionstexten har antytts,
att något konkret exempel på motsatsen skulle kunna uppvisas. Motionärens
uttalande om att vad som förbjudes i ett län icke bör få förekomma i en annan
del av landet synes oss med större fog kunna vändas i ett motsatt påstående,
att vad som i större delen av Sverige — för att icke tala om övriga delar
av Europa — anses lullt acceptabelt och utan vådor icke rimligen bör utan
särskilda skäl få förbjudas på en eller flera orter.

Södra Sveriges hotell- och restaurantförening framhåller vidare, att
roulettspelet ur ekonomisk synpunkt varit av ganska stor betydelse för
restaurangnäringen. Efter den 1 oktober 1955 har enligt föreningen restauratörerna
på många håll haft synnerligen svårt att driva sin rörelse med
rimligt utbyte. Det har därför, säger föreningen, varit av största betydelse att
man kunnat tillvarataga de möjligheter att roa allmänheten på restaurangerna,
som lagstiftningen medgivit.

Utskottet

Roulettspel på restaurang började förekomma i vårt land efter den nya
rusdryck slagstiftningens ikraftträdande den 1 oktober 1955. Spelet anordnades
efter anmälan enligt 2 § lotteriförordningen, vilket innebar att för
spelet gällde de begränsningar i fråga om bl. a. storleken av insatser och
vinster nämnda författningsrum föreskriver. Sålunda tilläts envar spelare
att för varje spelomgång göra högst en insats om 50 öres värde å varje insatsmöjlighet.
Vidare var högsta vinst för varje insats begränsad till en
penninganvisning å 10 kronor. Emellertid erbjöd spelet i denna form möjlighet
att per spelomgång erhålla större total vinst än 10 kronors värde,
därest spelaren gjorde de för roulettspel karakteristiska kombinerade insatserna,
d. v. s. satsade på flera olika insatsmöjligheter, vilka alla täckte
en och samma utgång.

Högsta domstolen har i nyligen avkunnade domar förklarat ovan beskrivna
roulettspel utgöra äventyrligt spel samt dömt personer, som anordnat
sådant spel, till stralf jämlikt 11 kap. 12 § strafflagen för anordnande
av äventyrligt spel.

En följd av ovannämnda domar är att det numera får anses klarlagt, att
roulettspel i ovan beskrivna form ej lagligen kan äga rum. Såvitt framkommit
i ärendet, förekommer icke heller nämnda form av roulettspel längre
på svenska restauranger. I stället lär — i de fall där roulettanordningarna
fortfarande användes för spel — detta bedrivas så, att de för roulettspelet
karakteristiska kombinerade insatserna icke får förekomma. Sålunda till‘2
— Bihang till riksdagens protokoll 1958. 9 sand. 2 avd. Nr B l''i

Andra lagutskottets utlåtande nr B 14 år 1958

låtes i allmänhet — enligt vad utskottet inhämtat — vid nämnda spel endast
en insats per spelomgång av varje spelare, därvid insatser och vinster
är begränsade på sätt ovan angivits.

Genom högsta domstolens ovannämnda domar har fastslagits att äventyrliga
former av roulettspel icke är tillåtna. Enligt utskottets uppfattning har
därmed det huvudsakliga syftet med motionen blivit nått. Beträffande de
mera begränsade former av roulettspel, som fortfarande kan anses tillåtna,
finner utskottet, med hänsyn till den korta tid de hittills bedrivits, att tillräckligt
underlag ännu saknas för ett övervägande av frågan, huruvida genom
lagstiftning generellt förbud mot dessa former av spel på restaurang
lämpligen bör införas. I sammanhanget må erinras att gällande författningar
ger myndigheterna möjlighet att förbjuda att på restaurang tillhandahålles
spel, för vars begagnande avgift skall erläggas, en möjlighet
som överståthållarämbetet och en del länsstyrelser använt sig av.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion, I: B 124, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 november 1958

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel E. Svensson,
Sunne, fru Carlqvist, herrar Mannerskantz, Åkesson och Eric Carlsson;

från andra kammaren: herr Jacobsson i Tobo, fröken Sandell*, herrar
Johansson i Södertälje, Fredriksson, Gustavsson i Alvesta, Björkman, Svensson
i Kungälv* och Königson*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Sunne.

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE, STHLM 58
808902